SOU 1981:54

Kooperativa företag : en studie av det kooperativa företaget och dess särart = [On the characteristics of the cooperative enterprise]

KGDPERATIVA FÖRETAG

DET KGDPERATIVA FÖRETAGET OCH DESS SÄRART _. AV JOHN SKÄR FOR KCDPERATIONSUTREDNINGEN

& i- — nu 9

( 'X'

National Library of Sweden

K PERATIVA

FÖRETAG

DET KGDPERATIVA FÖRETAGET OCH DESS SÄRART _ AV JOHN SKÄR FOR KGDPERATIONSUTREDNINGEN

SHM

198164

Statens offentliga utredningar

ESS] & 1981154 & Industridepartementet

Kooperativa företag

En studie av det kooperativa ' företaget och dess särart utförd på uppdrag av kooperationsutredningen

AV John Skår

Kooperationsutredningen

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06309-3 ISSN 0375-250X

Minab, Sune 1981

Utredningens förord

Kooperationsutredningen har under arbetets gång lagt ut vissa uppdrag av forskningskaraktär rörande kooperativa spörsmål till olika forskare. Docent John Skår har sålunda på utredningens uppdrag utarbetat rapporten Koope- rativa företag. En studie av det kooperativa företaget och dess särart som härmed redovisas.

Författaren svarar själv för studien och utredningen har inte tagit ställning till dennes synpunkter och slutsatser. Utredningen har dock bedömt studien vara ett värdefullt bidrag till den knapphändiga svenska litteraturen på området och värd en bred spridning. Den framläggs därför i SOU-serien.

Stockholm i maj 1981

Kooperationsutredningen

Lars Eliasson Tage Öh

Författarens förord

Denna undersökning handlar om det kooperativa företagets särart. Under- sökningen försöker ge ett svar på vilka specifika egenskaper den kooperativa företagsformen har och i vilka avseenden denna företagsform skiljer sig från andra former som t. ex. det enskilda och det offentliga företaget. Kunskap om det kooperativa företagets särart har betydelse inte endast för bildandet av företag utan kanske lika mycket för utformningen av de villkor som möter företagen i olika sammanhang. Det kan synas förvånande att det finns så ytterst lite kunskap om det kooperativa företaget. Således har denna företagsform nästan inte alls uppmärksammats inom ekonomin. Denna brist på kunskap har påverkat denna undersökning på så sätt att det varit nödvändigt att ”ta ett steg tillbaka” och söka överblicka det kooperativa fenomenet och först därefter komma närmare in på företaget.

Undersökningen har genomförts utifrån fyra huvudperspektiv och redovis- ningen följer dessa. I det första, del 1 i undersökningen, har tonvikten lagts vid utveckling av begrepp och en samlad föreställning om det kooperativa fenomenet som leder till en kooperativ modell. Denna användes för en vidare analys av det kooperativa företagets särart genom en undersökning av ett antal företag i praktiken. Redovisningen av dessa finns i del II. I del III sker analysen utifrån perspektivet ekonomisk teori. Den kanske inte helt uppseendeväc- kande slutsatsen är att den ekonomiska teorin endast behandlar det koope- rativa företaget under mycket speciella antaganden om denna företagsform. I undersökningens sista del förs analysen i ett utvecklingsperspektiv. Därvid tas en hel del fundamentala utvecklingsproblem upp till diskussion och slutsatsen är att dessa måste lösas i framtiden om denna företagsform skall kunna dels bibehålla sin särart, dels vara bärare av förväntningar från medlemmar och från samhällets sida. Forskningen bör här kunna lämna väsentliga bidrag.

En lång rad aktiviteter har givit stöd åt genomförandet av denna undersök- ning. Någon egentlig forskningstradition kring det kooperativa fenomenet och det kooperativa företaget finns inte i Norden, men forskare vid en rad universitet utomlands har frikostigt delat med sig av sina erfarenheter. Vid Stockholms universitet har under undersökningens gång kunnat genomföras flera kurser kring kooperativ ekonomi och organisation. Ett betydande antal uppsatser har skrivits samtidigt som avhandlingar närmar sig sin fullbordan. Ett nordiskt symposium genomfördes 1979 och en internationell forsknings- konferens, ”Cooperative Systems Development”, genomfördes 3—5 juni 1981 vid Stockholms Universitet.

Undersökningen har finansierats av kooperationsutredningen och av

Stockholms universitet. Bidrag har lämnats av Kooperativa institutet och Lantbrukarnas Riksförbund, vilket möjliggjorde deltagande i internationella forskningskonferenser och en fallstudie. Till dessa institutioner önskar jag framföra ett varmt tack för både intresse och stöd.

Undersökningen och den slutliga rapporten står i stor tacksamhetsskuld till många personer som givit synpunkter och som på olika sätt hjälpt mig med manuskriptet fram till tryckning. Jag tackar Ahmed R. Z. Abdel Khalik, Cecilia Bergström, Anita Borg, Sven-Åke Böök, Vivian Danebrink, Gert Hultman, Eva Karlberg, Eero Marttinen, Katalina Rajz, Lars Rosén, Bo Sellstedt, Margareta Vangius, Lillemor Westerberg, Pia Westerberg, Tage öh.

Undersökningen har blivit mött med stor välvilja i de företag som ingått i undersökningen och ett varmt tack riktas till de personer som bidragit med undersökningsmaterial och vars namn tyvärr måste utelämnas.

Det ämne som behandlats i denna undersökning kan inte anses vara färdigt avhandlat i och med denna rapport. Rapporten skulle kunna utgöra en utmaning till andra forskare att både arbeta vidare och att revidera det bidrag som jag bär ansvaret för. Alla synpunkter på innehållet i rapporten välkomnas.

John Skår

1. Det kooperativa företaget och frågan om dess särart Uzgångspunkter

Undersökningens syfte . . . . .

Kort om begreppet och fenomenet kooperation Det kooperativa alternativet i litteraturen Uppläggning

Avgränsning

En kooperativ modell: Strukturen

Inledning . .

Modell — krav och önskemål En kooperativ modell

Individer — medlemmar — Kooperativ och medlemmar — Kooperation och behov

Irdividuella beslut Det organisatoriska sambandet

— Målutforrnning 1 praktiken . . . . .

— Tolkningsmöjligheter för det organisatoriska sambandet — Deltagandebeslutet och det organisatoriska sambandet Betydelsen av det organisatoriska sambandet

Det kollektiva beslutet . - Centralt 1 det kollektiva beslutet

— Det kooperativa mervärdet . . - Huvuduppgifter för det kollektiva beslutet — Representativitet

Det funktionella sambandet

Kooperativa samordningsbeslut

L tn yttjandebeslutet Det stationära sambandet

Anpassningsbeslutet . . hågra frågeställningar utifrån den kooperativa modellen

Det kooperativa företagets grunder och perspektiv litroduktion

13 13 15 15 17 21 21

23 23 23 24 26 26 29 30 31 32 34 35 35 36 38 39 40 40 42 44 46 47 47 48

51 51

Individer och behov. Den egentliga grunden för kooperation . 51 Medlemmar och det funktionella sambandet . . . . . . 53 De kooperativa grunderna och företagsstruktur . . . . . 56 Pespektiv på frågan om kooperativa företag . . . . . . 57 — Det organisatoriska perspektivet . . . . . . . . . 58 — Det sociala perspektivet . . . . . . . . . . . . 59 — Det funktionella perspektivet . . . . . . . . . . 59 —— Det tekniska perspektivet . . . . . . . . . . . 60 — Det juridiska perspektivet . . . . . . . . . . . 61 — Det ekonomiska perspektivet . . . . . . . . . . 62 — Systemperspektivet . . . . . . . . . . . . . 64 — Allokeringsperspektivet . . . . . . . . . . . . 65 Det stationära sambandet och perspektiven . . . . . . . 66 4 Kooperativa och andra företag i samhället . . . . . . . 69 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Efterfrågan efter organisation . . . . . . . . . . . 69 En typologi som grund för organiserandet . . . . . . . 71 Företagsformer. Vissa likheter och skillnader . . . . . . 72 Samhällsstruktur och företagssystem . . . . . . . . 74 Företagens informationsbehov och stymingsmekanismer 1 sam- hällsstrukturen . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Kostnader för alternativa organisationer . . . . . . . . 78 5 Institutionella aspekter och villkor . . . . . . . . . . 81 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 81 Institutionella aspekter och villkor . . . . . . . . . . 82 Intressen och perspektiv på företag . . . . . . . . . . 83 Ägandet och kooperativa företag . . . . . . . . . . 86 Kooperativa företag och institutionella bindningar . . . . 88 Kooperativa företag och kunskapsfrågor . . . . . . . . 89 Kooperativ utveckling — inledning . . . . . . . . . . 89 Ett kooperativt företag i jämvikt . . . . . . . . . . . 90 Utveckling av kooperation kring varor och tjänster som insats 90 Utveckling av kooperation kring kapitalinsatser . . . . . 92 Utveckling av kooperation kring arbetsinsatser . . . . . 92 Utveckling av kooperation kring varor och tjänster som resul- tat . . . . . . . 93 Det stationära särdraget 1 den kooperativa utvecklingen . . 93 Slutord...................93 II Undersökning av fem fall . . . . . . . . . . . . 95 6 Undersökningens syfte och uppläggning . . . . . . . . 95 Avgränsning . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Metod....................96

Genomförande och presentation . . . . . . . . . . . 97

7

8 Struktur och produktionsinriklning: Det _limktionella samban-

10

11

12

13

Företagen i fal/undersökningen

det

Utgångspunkter . . . Det funktionella sambandet 1 företagen Slutsatser

Medlemmar ochjöretag: Det organisatoriska sambandet In edning

Utgångspunkter . .

Det organisatoriska sambandet belyst med fallen Slitsatser

Panering i kooperativa/öretag Förutsättningar . Planering i de studerade fallen Slutsatser

Ktpitalbildningsproblemen . Kapitalbildning i kooperativa företag Pissättning Överskottets roll . . Kapitalanskaffning från kapitalmarknaden Kapitalfrågan i de undersökta företagen B)stadsföretaget

S(ogsfo're'taget

S_akteriföretaget . . .

De konsumentkooperativa företagen Sutsatser

[.istitutionella villkor och _löretagens ekonomiska omgivning L tgångspunkter De undersökta fallen

- Skogsföretaget . . . . . . . . . - Slakteriföretaget . . . . . . . . ._._. — De konsumentkooperativa företagen

— Bostadsföretaget

Slutsatser

Utveckling och anpassning Utgångspunkter De undersökta fallen

- Skogsföretaget

- Slakteriföretaget .

- De konsumentkooperativa företagen Jämförelser .

- Bostadsföretaget

Slutsatser

99

101 101 102 107

109 109 109 110 113

115 115 116 120

121 121 121 122 123 124 124 125 126 127 129

131 131 132 132 134 135 136 136

139 139 140 140 140 141 143 144 144

SOU 1981:54 14 Kooperativa företags särart 147 Frågan om särart 147 Företagens mål 148 Struktur och inriktning 150 Företagens resurser 152 Effekter för företagen 153 Slutsatser om särdrag 155 IH Kooperativa företag i teoretisk belysning 159 15 Utgångspunkter för kooperativ analys 159 Inledning 159 Undersökningens syfte . . 160 Uppläggning och genomförande 160 Avgränsningar 162 16 Organisation och kooperation 163 Inledning . . . . . . 163 En generalisering av organisationsbesluten 163 Frågan om optimalitet 164 Teoretisk översikt 165 Mot en analytisk kooperativ modell 167 17 Produktion och produktionsanpassning 171 Inledning . . . 171 Allmänt om produktionsfunktionen 171 Betydelsen av fasta anläggningar 172 18 Kooperativa kostnader 175 Inledning 175 Medlemmarnas kostnader 175 Kooperativets kostnader 176 Kostnadsfördelningen 1 76 19 Kooperativa intäkter 179 Inledning . . . . . 179 Intäkter och kooperativa grunder . . . . 179 Frågan om kooperativa intäkter och kollektiva varor och tjänster 181 20 Kooperativ anpassning 183 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . 183 Konsumentkooperativ anpassning (anskaffningskooperativ — varor och tjänster till medlemmar) 183 Anpassning för arbetskooperativ . . 185 Kooperation kring kapital (resurser till medlemmar) 189 Kooperation kring avsättningsverksamhet (producentkoopera- tion — varor och tjänster från medlemmar) 190 Producentkooperativa intäkter och kostnader 190 Producentkooperativ anpassning 190

IV Kooperativ utveckling . . . . . . . . . . . . . 195 21 Uzgängspunkter . . . . . . . . . . . . . . . 195 Vad denna avslutande del handlar om . . . . . . . . 195 A/gränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 Metod och uppläggning . . . . . . . . . . . . . . 196 Slitsatseri undersökningen . . . . . . . . . . . . 196 22 Analys av särdragen . . . . . . . . . . . . . . . 199 In1edning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 Inre kooperativa särdrag . . . . . . . . . . . . . 200 Särdrag och kooperativa företagsrelationer . . . . . . . 201 Yttre kooperativa särdrag . . . . . . . . . . . . . 203 Slitsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 23 Det kooperativa företagets utvecklingsvägar . . . . . . . 207 In1edning . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Frågan om tillväxt och utveckling . . . . . . . . . . 207 Val av utvecklingsvägar . . . . . . . . . . . . 209 U veckling mom företaget (alternativ 1) . . . . . . . . 210 Szmgåenden (alternativ 2) . . . . . . . . . . . . . 21 1 Förbundsbildning (system, alternativ 3) . . . . . . . . 212 Internationell arbetsdelning (alternativ 4) . . . . . . . 214 Regleringsomgivning (alternativ 5) . . . . . . . . . . 214 Integrerad utveckling (alternativ 6) . . . . . . . . . . 215 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 216

24 Klpitalfrågan: Viktigaste tillväxt/örtttsättning och utvecklings-

hirtder? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 Kapitalbegreppen . . . . . . . . . . 218

Kapitalfrågan och institutionella förhållanden . . . . . . 219

Kipitalfrågan och kooperativ nybildning . . . . . . . 221

Kapital för kooperativa företag— en integrationsfråga? . . . 223

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 224

25 Kmperativa särdrag och nya modeller . . . . . . . . 225

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225

Dzn ideala kooperativa modellen som norm . . . . . . 225

Mot nya kooperativa modeller . . . . . . . . . . . 228

Aapendix A Pichettes typologi . . . . . . . . . . . 231 AJpendix B Eschenburgs typologi . . . . . . . . 233 Appendix C Kooperativ över två relationer — konsument- och

arbetskooperativ (exempel) . . . . . . . . 235

Sumnary: On the characteristics of the cooperative enterprise . . 239

Litteraur....................251

Lista över diagram

1 Kooperativ samverkan — exempel . . . . . . . . . . 14 2 Källor för kunskap om kooperation . . . . . . . . . 18 3 Element i en kooperativ modell . . . . . . . . . . . 25 4 Exempliflering av funktionella behov . . . . . . . . . 54 5 Företagsstruktur (princip) . . . . . . . . . . . . . 56 6 Kooperation och perspektiv . . . . . . . . . . . . 58 7 Aktiviteter och företagsdominans . . . . . . . . . . 70 8 Typologi som grund för organisation . . . . . . . . . 71 9 Organisationsmodell: Offentliga företag . . . . . . . . 73 10 Samhällsstruktur och företagssystem i en sluten modell . . . 74 I 1 Organiserade inflytandevägar för individen . . . . . . . 75 12 Mekanismer och infomationskaraktäristika . . . . . . . 77 13 Institutionella aspekter i system . . . . . . . . . . . 87 14 Kooperationen i den ekonomiska litteraturen . . . . . . 161 15 Konsumentkooperativ anpassning . . . . . . . . . . 184 16 Anpassning för arbetskooperativet . . . . . . . . . . 187 17 Anpassning för arbetskooperativet — lång sikt . . . . . . 188 18 Producentkooperativ anpassning . . . . . . . . . . 192 3B Elements of a cooperative model . . . . . . . . . . 240

I En kooperativ modell

1 Det kooperativa företaget och frågan om dess särart

Utgångspunkter

Det kooperativa företaget har endast en drygt hundraårig kontinuerlig utveckling. Företagandet som sådant är dock mycket gammalt. Det förekom- mer överallt, är ofta kritiserat men finns, om än i olika former, som instrument för förverkligande av de flesta intressen som förutsätter ekonomisk verksam- het. Kooperationen är en del av detta, inte så kända, företagande. Om man föreställer sig ett helt individualiserat företagande å den ena sidan och ett helt centraliserat företagande å den andra, torde kooperationen, som uttryck för ett kollektivt företagande, kunna placeras mellan dessa båda ytterligheter. Det går knappast att objektivt bestämma var på skalan det kooperativa företaget bör placeras. Det ligger nära till hands att jämföra med kända företagsformer som det enskilt ägda aktiebolaget och det offentligt ägda företaget. Av dessa företagsformer är den kooperativa företagsforrnen den minst kända.

Bristen på allmänna kunskaper om den kooperativa företagsformen har motiverat denna undersökning kring frågan om det kooperativa företagets särart. [ vilka avseenden skiljer sig det kooperativa företaget från andra huvudtyper av företag? Undersökningen avser att besvara denna fråga så långt det är möjligt med tillgängliga medel och metoder. Redan nu måste det dock påpekas att det inte ter sig alldeles självklart hur frågan skall besvaras. Det är egentligen inte heller givet att den kan besvaras på ett meningsfullt sätt.

En utgångspunkt är att kooperation är en form för samverkan. Samverkan lederi det här fallet till organisation eftersom kooperationen manifesterar sigi organisationer för produktion. distribution, förvaltning osv. Kooperation kan därmed bli en beskrivningsterrn som syftar till att skilja en del av näringslivet m. m. från andra organisationer och andra organisationsformer. Rimligtvis kan inte frågan om särart, som är central i denna undersökning, begränsas till att beskriva den del av näringslivet som man kan komma överens om att beteckna som kooperativ. Med den utgångspunkten kommer man inte långt nog om man skulle fråga varför det t. ex. finns så lite kooperation inom vissa områden i näringslivet, eller varför kooperationen har en stark ställning i vissa länder och en svag ställning i länder som i övrigt har samma typ av samhällsskick och utveckling eller varför kooperation uppstår?

Figur 1 Kooperativ samverkan — exempel.

' I praktiken betraktas samverkan som koopera- tiv när de kooperativa grundsatsema uppfylls. Grundsatsema har be- skrivits översiktligt av Stolpe (1971).

Dessa mycket intressanta frågor ställer emellertid mer långtgående krav på begrepp och teorier än vad en beskrivning av befintlig kooperation gör. Det förefaller klart att frågan om villkoren för kooperation är viktig att ha som utgångspunkt. Enligt traditionella utgångspunkter utgår kooperation från individer som valt att samverka. I många fall — vilket historien väl visar— är detta val illusoriskt: man har inte haft något annat val. I många länder, särskilt i många utvecklingsländer, har man inte ens denna valmöjlighet. För analys av kooperativa utvecklingsförutsättningar blir den traditionella utgångspunkten alltför enkel. Undersökningens uppgift blir därmed att även utveckla en analytisk utgångspunkt.

Vare sig det är fråga om den ena eller den andra av dessa utgångspunkter, måste kooperation i praktiken ges någon sorts beskrivningsforrn.l Kanske är det häri man kan börja besvara frågan om det kooperativa företagets särart. För att finna det grundläggande i det kooperativa företagets form utvecklas i den första delen av denna undersökning en modell. Denna modell är i och för sig inte hela uttrycket för det kooperativa företagets särart. Modellen används för att identifiera de förhållanden som kan sägas utgöra och påverka företagsforrnens särart. *

Den som väntar sig att undersökningen leder fram till absoluta och slutgiltiga resultat, kommer givetvis att bli besviken. Man kan lugnt påstå att det vore fullkomligt orealistiskt att ha sådana förväntningar i nuläget. Kooperation är i grunden ett socialt fenomen och som alla sådana stadd i förändring. Analys av kooperation kan därför inte utgå ifrån just de kooperativa grundsatsema och med dessa som norm indela t. ex. näringslivet som kooperativt och icke-kooperativt. Kooperation som utgår dogmatiskt från de kända, traditionella och visserligen reviderade grundsatsema kan inte a priori tas som axiom för vare sig beskrivning av kooperation eller analys av

kooperativ utveckling. Karaktäristik av Karaktäristik av inriktning lokalisering _ _ Specrallserad Allmän, alltomfattande

Koncentrerad Vissa former All-kooperativ för boende (typ kibbutz) Dekoncentrerad Producentkoope- Konsument- (spridd) ration t ex mjölk- kooperation hantering

Aven om utgångspunkten är att kooperation är en form för samverkan, så kan denna avse många saker och göras i många syften. I verkligheten kan man också finna exempel på kooperativ såväl med en stark specialisering som med en alltomfattande inriktning (kibbutz-liknande). Flertalet svenska kooperativ hör till den specialiserade formen.

Figur 1 ger exempel på olika former för kooperation. Bortsett från andra skillnader torde kooperativ med stark specialisering i allmänhet ha en starkare teknisk och materiell prägel än alltomfattande kooperativ. De senare kan i vissa fall utgöra lokalsamhällen med de kooperativa inslagen så starkt integrerade att det kan vara svårt att skilja det ”kooperativa” från annat. Med tanke på att den kända kooperationen som socialt fenomen förefaller befinna

sig närmare en specialisering än en alltomfattande inriktning, bör det inte vara någon förlust att som utgångspunkt välja en kooperationsuppfattning som ligger åt specialiseringshållet. Denna avgränsande utgångspunkt kommer att tas upp igen i den sista delen av denna undersökning. Det kan i detta sammanhang nämnas att det pågår en internationell diskussion om samhälls- utveckling och organisationsforrner som förefaller att vara något mer än ett återupplivande av gamla utopier. Om den kooperativa företagsforrnen skall kunna vara bärkraftigi framtiden, fordras det kanske en bredare utgångspunkt som bas för kooperativ analys än den som den befintliga och koncentrerade kooperationen utgör.

Därmed kan utgångspunkten för hela undersökningen ändå sammanfattas till en analys av det kooperativa fenomenet som uttryck för främst ekonomisk organisation och i företagsliknande former.

Undersökningens syfte (kapitel 1—5)

Undersökningens syfte är att bidra till en kunskapsutveckling kring det kooperativa företaget så att denna företagsfonns särart kan urskiljas på ett bättre sätt. Detta fordrar begrepp som inte utan vidare finns tillgängliga. Kända begrepp kan inte alltid användas på ett någorlunda entydigt sätt. I kunskapsutvecklingen ingår därför att försöka bidra med ett begreppsschema som kan lämpa sig för belysning av det kooperativa fenomenet i allmänhet och det kooperativa företaget i synnerhet. Karaktäristiskt för det kooperativa företaget är att detta har uppmärksammats mer under senare år än någonsin tidigare, vilket väl visar att förväntningar knyts till den kooperativa företags- formen. Dessa förväntningar behöver inte nödvändigtvis bygga på kännedom om kooperationen i dag, utan på föreställningar om vad den kooperativa idén skulle kunna leda till. Ett syfte för undersökningen blir därmed att på ett mer preciserat sätt ge en grund för analyser av kooperativa idéer, vilket lämpligen kan ske i modellresonemang. DeSSa modellresonemang kan sedan användas vid diskussion av såväl befintlig som eventuell ny kooperation —i varje fall kan syftet med denna undersökning sägas mynna ut i en sådan förhoppning.

Kort om begreppet och fenomenet kooperation

Kooperation betyder helt enkelt samverkan och samarbete. I svenskt språkbruk har kooperation kommit att få en särskild betydelse. Kooperation används allmänt som beteckning på ekonomisk verksamhet som bedrivs i och av ekonomiska föreningar i vilka ”medlemmama deltaga som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av förening- ens tjänster eller på annat dylikt sätt”.l Varken i lagen eller i den allmänna uppfattningen om vad kooperation står för råder det någon tvekan om att sambandet mellan medlemmarna och den ekonomiska föreningen skall utgå från medlemmarnas intressen och behov. Sambandet är med andra ord funktionellt. Det funktionella sambandet kan variera inom och mellan kooperativa föreningar beroende på verksamheten hos medlemmarna och omfånget av den kooperativa verksamhet som skapats inom den kooperativa föreningens ram. Trots att lagen understryker det funktionella sambandet som villkor, reglerar lagen framför allt en annan del av innehållet i uttrycket

i Se lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar samt Förslag till lag om ekonomiska föreningar m. m., Ds Ju 1976:1 1.

1 Detta får ses som en anledning till att den offentliga utredningen Kooperationen och dess roll i samhället tillsattes 1977. Se också utred— ningens första betänkan- de, Kooperationen i Sve- rige, SOU 1979z62.

2 Den bästa samman- ställningen av dessa erfa- renheter finns hos Nash, Dandler och Hopkins (1976). Det kooperativa altemativet har särskilt uppmärksammats inom FN t. ex. i samband med COPACzs symposiet Cooperatives Against Rural Poverty, Saltsjöba- den 78.

deltagande. Den funktionella delen överlämnas till medlemmarna att utveckla tämligen fritt. Däremot ges det klara anvisningar för ansva1sförhål- landena, medlemmarnas rättigheter och skyldigheter, inträde och avgång, andelar, revision, föreningsorgan m. m. Medlemmen i en ekonomisk förening spelar därmed två roller, nämligen en i den representativa organisationen som är av kollektiv art och en roll som kontrahent. Denna dubbelroll utgör en del av det kooperativa företagets särdrag.

Med utgångspunkt i lagens definition av ekonomiska föreningar kunde cirka 24 000 ekonomiska föreningar identifieras i Sverige år 1974. Bland dessa finns inte endast föreningar med personliga medlemmar utan också ekono- miska föreningar med andra ekonomiska föreningar som medlemmar. Bekanta exempel är Kooperativa förbundet (KF) som utgår från konsument- intresset och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) som utgår från producent- intresset. 600 olika ekonomiska föreningar är anslutna till LRF. En av dessa är Mjölkcentralen Arla som ensam svarar för cirka 60 % av all invägd mjölk i landet. Arla ingår själv som en av 33 föreningar i Svenska Mejeriemas Riksförbund (SMR). På många områden har de ekonomiska föreningarna — de kooperativa företagen — kommit att få stor betydelse.1 Många anser att ekonomisk verksamhet i kooperativ form utgår från förutsättningar som rent principiellt skiljer sig från annan ekonomisk verksamhet, t. ex. den som bedrivs i enskilt ägda företag och i offentliga företag. Dessa skulle t. ex. vara skilda värderingar; frånvaron av vinstmotiv i kooperativa företag etc. Detta antyder att det i begreppet kooperation finns en ideologisk och en social dimension som går utanpå den definition av kooperation som finns i lagstiftningen. Kooperation är med andra ord inte enbart ett ekonomiskt fenomen utan lika mycket ett politiskt och socialt. Därmed bör det kooperativa företaget sättas in i ett vidare perspektiv: För att förstå koopera- tionens roll måste vi kanske pröva även andra definitioner än just den som fångar upp 24 000 ekonomiska föreningar.

Kunskapen om det kooperativa företaget som organisationsaltemativ är emellertid mycket bristfällig ijämförelse med andra alternativ. Visserligen finns det i praktiken åtskilliga lyckade och misslyckade kooperativa sats- ningar, men enbart av dessa kan man knappast dra slutsatser om det kooperativa företaget som alternativ. Att bygga uteslutande på kunskapen om befintliga kooperativa företag förefaller inte vara tillräckligt när det samtidigt finns ett önskemål om att pröva det kooperativa alternativet på nya områden som ofta domineras av enskilda och offentliga lösningar. Överföring till nya områden av den teknologi som präglar det kooperativa företaget har emellertid inte alltid visat sig framgångsrik. Här finns det t.ex. en hel del dokumenterad erfarenhet från både industriländer och utvecklingsländer. 2

Intressant är att föreställningen om det kooperativa alternativet hållit sig levande bland människor i så gott som alla länder, samtidigt som den praktiskt taget helt försummats av den ekonomiska forskningen och debatten. Så är även fallet i Sverige under senare tid. Kanske beror detta på att de stora kooperativa enheterna började finna sin form på 1930-talet och inom områden som senare konsoliderats. Kanske beror det också på att den offentliga sektorns framväxt dragit till sig ekonomers och andra samhälls- forskares uppmärksamhet. Kanske är det dags för en jämförelse mellan de huvudaltemativ som nämndes inledningsvis vad gäller ekonomisk organisa-

tron.

Sammanfattningsvis finns två utgångspunkter för utveckling av kunskap om kooperation som socialt fenomen. Den ena utgångspunkten är att bygga upp kunskap från den verklighet som innehåller olika slag av detta fenomen. Väljer man denna utgångspunkt blottläggs dock genast bristen på begrepp och metoder med vilka fenomenet kan beskrivas och analyseras. Den andra utgångspunkten är att med olika föreställningar om kooperation —och kanske särskilt om vad den borde vara — vidareutveckla idéer och modeller om kooperation. Här uppstår dock strax frågor om realism och relevans, men dessa har inte alltid tagits riktigt på allvar. I nästa avsnitt visas att det i huvudsak finns tre områden inom vilka föreställningar om kooperation uppstår och utvecklas. Vetenskapen utgör ett sådant område. Slutsatsen av ett avsnitt som följer senare kan presenteras redan nu: Den analys av det kooperativa fenomenet som framkommit i litteraturen kan inte anses vara tillfyllest vid analys av kooperation i dag. Detta motiverar dels utvecklingen av en kooperativ modell i kapitel 2, dels uppläggningen av denna undersökning i övrigt.1

Det kooperativa alternativet i litteraturen

En populär uppfattning är att den kooperativa utvecklingen började med den affär vävama i Rochdale öppnade år 1844. I själva verket har den kooperativa organisationsformen spårats långt tillbaka i tiden och i vitt skilda kulturer och samhällen.2 Anledningen till att Rochdale blev känt och skolbildande kan förklaras med den gynnsamma ekonomiska utveckling som rådde i England och med Englands roll som ekonomisk stormakt. ”Nothing succeeds like success . . och exemplets makt är stor. Litteraturen om kooperationen började också utvecklas ungefär samtidigt med Rochdale och har sedan blivit rätt omfattande. Det är en alldeles omöjlig uppgift att inom ramen för denna undersökning sammanfatta den. Syftet är heller inte att ge en översikt över alla kooperativa aspekter, utan främst över den ekonomiska behandlingen av dessa i litteraturen. Denna spänner över en period på mer än 150 år. Under denna tid har t. ex. det vetenskapliga arbetet förändrats, vilket gör att de första ansatsema till ekonomisk analys i dag knappast skulle klassificeras på samma sätt. Det kan därför vara svårt att välja bland den tidiga litteraturen med det syfte som undersökningen har.

I figur 2 presenteras ett försök att bidra till överblick över kunskapsmassan vad gäller kooperation. Det har antagits att det är tillräckligt att skilja mellan tre kunskapskällor: a) Utopier, visioner. ideologi; b) Praxis (kooperativa erfarenheter och handlande); c) Vetenskap (här avgränsat till samhällsveten- skap, främst ekonomi, sociologi, statskunskap. socialantropologi).

Var och en av de tre källor, som visas i figuren, kan ha påverkat varandra, men också haft en mer eller mindre tämligen självständig utveckling. Omfånget och riktningen av påverkan i kunskapsutvecklingsprocessen är oklar och delvis okänd. Det har t. ex. sagts att ”kooperationen har sin egen teori”. Denna bör återfinnas i Kooperativ praxis i figuren.

Bilden av kooperativa förhållanden — fenomen och företag — blir sannolikt ofullständig om den inte innehåller något från alla dessa källor. Ändå har den kooperativa debatten främst kommit att bygga på litteratur av typ Utopier och

1 Se inledningen 1 kapi- tel 6, 15 och 21. 4' Se Davidovic (1974).

Figur 2 Källor för kun- skap om kooperation. (Föreställningen för figur 2 är något påverkad av Habermas och dis- kussionen om kunskaps- intressen, se Lindholm (1978).

' Se Skår (1978, littera- turöversikt). 2 Den sannolikt bästa framställningen av den kooperativa utvecklingen finns hos Henri Des- roche, Le projet coopera- tif Paris 1976. Desroche sammanfattar även de se- naste decenniemas forsk- ning kring kooperation. . (Kooperativa utopier an- sluter sig väl till utopiska traditioner från Platon till Thomas More, se ex- empelvis More: Utopia, utgiven 1516 i Louwain, i nyare utgåva London 1978.)

Utopier, visioner, ideologi (a)

Vetenskap, ekonomi, statsvetenskap, socro- logi, juridik (c)

Verkligheten: Kooperationen i empirisk mening

Kooperativ praxis, handlande, erfa- renhet

(b)

__

Strömmar av möjlig påverkan

typ Praxis samt givit upphov till sådan litteratur. Vad finns det då för vetenskapliga utsagor från vilka man kan få en mer fullständig bild av kooperationen? Rent historiskt kan det vara intressant att konstatera att frågor som aktualiserats under senare är faktiskt har diskuterats tidigare.1 Det kan därför vara intressant att ta del av undersökningar kring begreppet koopera- tion och de antaganden som olika uppfattningar om kooperationen bygger på. Sådana insikter bjuder litteraturen i grupperna Utopier och Praxis i regel inte på.

Utopiska föreställningar om ”det nya samhället”, uppbyggt av gemen- samma värderingar och samverkan, har hållit sig levande i många skepnader. Föreställningen om det kooperativa samhället utgör endast en av dessa och är inte oberoende av andra. Till pionjärerna räknas Owen, Saint-Simon, Fourier, Buchez, Weitling, Raiffeisen och många fler. Deras utopier tillkom under förra århundradet som protest mot och som alternativ till rådande och nedärvda samhällsförhållanden i England, Frankrike och Tyskland. Genom att skapa samhällen lika för alla skulle klassförtrycket elimineras. Inte att undra på att utilitarismen med Bentham och Mill som främsta företrädare uppstod och utvecklades samtidigt med att den kooperativa utvecklingen tog fart i föreställningar och i praktiken.2 Föreställningama om det kooperativa samhället spänner över ett brett värderegister från Raiffeisens religiösa Societas Caritatis och Saint-Simons kristna socialism, vars inflytande sträckte sig ända upp till Norden, och till rent materialistiska värderingar. De spänner likaledes över alla aggregerings- och organisationsnivåer, från grupp- till

samhällsnivå. Således diskuterades den kooperativa republiken och i Owens föreställning omfattade den i princip alla människor. Ett genomgående särdrag i den utopiska litteraturen förefaller vara antagandet om gemensamma värderingar som den samlande och styrande faktorn för att bilda kooperativ. Detta särdrag har blivit en tradition och givit grunden för den ideologiska utvecklingen. Antagandet ifrågasätts sällan. Häri finns kanske en förklaring till de problem som uppstått för den kooperativa utvecklingen i t. ex. utvecklingsländer. Stegen från utopi och vision till praktisk genomförbara kooperativa organisationslösningar har visat sig vara inte endast för stora utan också okända, ej anpassade och även ledande i fel riktning.] Kanske gäller samma sak för den fortsatta utvecklingen av kooperationen i länder med stor erfarenhet av kooperation, t. ex. Sverige.2 Även utopier och ideologier behöver fömyas.3

Den ”utopiska” litteraturen förefaller ha två ytterlighetspunkter för antaganden om utvecklingen av kooperativa organisations- eller företagsal- temativ. Det ena antagandet är att individen leds av själviska och egennyttiga .notiv, dvs. att människan kan uppfattas som en homo economicus. Det andra antagandet utgår från uppfattningen om människan som en homo cooperati- vus. dvs. att önskemålen om samarbete m. m. med andra inte är att uppfatta enbart som funktionella ekonomiska behov, utan även gäller de väsentliga och grundläggande behoven. Begreppet solidaritet utgår från den senare uppfatt- ningen.4

Kännedom om denna skiljelinje förefallervara nödvändig vid undersökning av det kooperativa fenomenet: olika författare har i regel den ena eller den andra utgångspunkten.5

Litteraturen om grupp b) Praxis i figur 2 är omfattande. De kooperativa principerna från tiden före och efter Rochdale har givit upphov till en mängd litteratur.6 De kooperativa ”grundsatsema”, som förutsätts välkända, måste framför allt ses som praktiska organisationsregler i de självhjälpssituationer

l Kritik mot den ensidiga överföringen av europeisk kooperationsteknologi framfördes vid COPAC-symposiet, Saltsjöbaden 1978. 2 Här frnns faktiskt ett bidrag som väl ansluter sig till tidigare tradition i Sverige — t. ex. Anders Omes kooperativa program — nämligen Andersson, Blomqvist & Elias- son(l976). Författarnas stymingsmodell ansluter sig även väl till en internationell utoplsk tradition, se särskilt Desroche, op cit. 3 De arbeten som pågått kring handlingsprogram inom LRF och KF bör ses som fömyelsesträvanden och som bidrag till litteraturen i grupp a) utopier och visioner eftersom de uttrycker önskemål. Liknande program har utvecklats för fransk lantbruks- kooperation. 4 Striden mellan dessa ytterlighetsuppfattningar är alldeles uppenbar i den kooperativa litteraturen över huvud taget och har kommit att göra sig gällande även i den analytiskt inriktade litteraturen. Ett typiskt exempel är Lambert (1963). 5 Det rör sig om värderingar som i regel kännetecknas av att de är svåra att underbygga analytiskt, eftersom traditionell analys fortsätter en verklighet som redan existerar. En utopi är å sin sida att uppfatta som ett förslag om en ny ”verklighet”. Denna fordrar någon sorts övergång, vilken inte uppmärksammas lika mycket som slutmålet, ”La finalité". ' 6 Förutom den internationella litteraturen finns på svenska t. ex. Stolpe, op. cit. Se även Dellenbranr (1979) som har en statsvetenskaplig utgångspunkt.

1 Se Olson, The, logic ot collective action, (1965) och Perrow (1972).

2 Principen ”en man en röst” bör väl rimligen uppfattas som en idealisk beskrivning av inflytan- de. I själva verket finns det många olika vägar och former för inflytande även i kooperativa orga- nisationer.

3 Här kan nämnas av- handlingar av Olof Ruin, Kooperativa Förbundet 1899—1929, Lund 1960, Hugo Kylebäck, Konsu- mentkooperation och In- dustrikarteller, Stock- holm 1974 och Lars Gustavsson, HSB under 50 är. Stockholm 1974; utveckling av olika om- råden utomlands, t.ex. i utvecklingsländer, vissa branscher, banker, jord- bruket osv.

4 Se t. ex. Desroche, op cit.

5 Se del 111 1 denna un- dersökning.

där de behövdes. Dessa situationer var ekonomiskt mycket enkla. De kooperativa grundsatsema har även haft en annan funktion, nämligen som instrument för integration av kooperativa intressenter i IKA (Internationella Kooperativa Alliansen). Som praktiska organisationsregler förefaller princi— perna sedan länge ha förlorat sin betydelse även om en kooperativ förenings stadga i regel är utformad med principerna som förebild. Den främsta anledningen till detta är framväxten och utvecklingen av en professionell kooperativ förvaltning som i många fall bär byråkratins klara kännetecken och följaktligen styrs efter egna organisationslagar.l De kooperativa grund- satsemas ursprungliga roll har i det närmaste övertagits av lagstiftningen, som ju tillkommit senare. Den funktion grundsatsema har haft till våra dagar, är att vara bärare av den kooperativa ideologin och därmed vägledande för det kooperativa beteendet. Under den period då kooperationen växte fram i Sverige utgjorde vissa principer självpåtagna etiska handlingsregler som i det närmaste var nödvändiga för de kooperativa företagens överlevnad. Kontant- principen kan ses som en sådan princip. Prissättningsprincipen, som ursprungligen var knuten till ”gängse pris på orten”, har ändrats i en rad hänseenden genom åren. I dagens läge kanske man kan säga att principerna ter sig mycket primitiva i ljuset av den komplicerade och genomorganiserade verklighet som även kooperationen kan uppvisa. Av principer som förefaller vara stabila är inflytandeprincipen mycket framträdande, och häri har kooperationen en helt annan profilering än andra ekonomiska organisations- alternativ.2 Medlemmamas inflytande och ägandets natur är kanske det viktigaste att ta upp i en jämförelse med andra organisationsaltemativ. Genom att uppmärksamma ägandet kommer väsentliga skiljelinjer fram. Särskilt gäller detta målfrågor och dominerande intressen. Även om diskussioner kring principerna och principemas utveckling inte ger nyckeln till fenomenet kooperation, kan undersökningar av det sätt på vilket kooperatörer brottats med den praktiska tillämpningen ge nya insikter.3 Man kan nämligen på goda grunder förmoda att denna insikt vore värdefull för kooperationens fortsatta utveckling. Den borde därför utvärderas och integreras i kunskap om kooperation. Den historiebeskrivning som finns av kooperation i olika sammanhang är säkert mycket värdefull i ett allmänt historieperspektiv, men kan knappast tillgodose de behov som finns i val mellan olika ekonomiska organisationsaltemativ.

Det finns en ”kooperativ ekonomisk linje” i litteraturen från Rochdale- tiden och framåt. Den hjälper dock inte heller utan vidare till att tillräckligt väl belysa det kooperativa fenomenet i dag. Kooperation och kooperativ verksamhet kan knappast uppfattas som enbart ekonomiska angelägenheter, även om t. ex. lagen understryker det ekonomiska innehållet. Som redan framhållits har särskilt statsvetare, sociologer och socialantropologer ägnat sig mycket åt att studera kooperationen. Den ”vetenskapliga” kunskap som finns om denna är till stordel deras verk.4 Här kommer dock ändå vikten i huvudsak att läggas vid ekonomiska aspekter av det kooperativa fenomenet.5 Icke destt mindre förefaller det som forskningsansatsen borde bestå av integrerade ansatser.

Uppläggning

Undersökningen kring det kooperativa företagets särart har i denna del lagts upp som en begreppsdiskussion utifrån en föreställning om en kooperativ modell. Denna kooperativa modell skall ses som en ”idealiserad” föreställ- ning av det kooperativa företaget. Med den kooperativa modellen, såsom den utvecklas nedan, följer att det i verkligheten måste finnas en rad avvikelser från modellen. Sådana avvikelser har givetvis konsekvenserbåde inom och utanför det kooperativa företaget. Det kooperativa företaget måste därför också relateras till sin omvärld. ] undersökningen sker detta genom att uppmärk- samma en rad institutionella aspekter och villkor som på olika sätt har betydelse för det kooperativa företaget och dess utveckling.

Kooperationen och det kooperativa företaget kan, som nämnts ovan, studeras med utgångspunkt i en mängd samhällsvetenskapliga perspektiv och på olika förstoringsnivåer. I denna undersökning har det fallit sig naturligt och nödvändigt att arbeta med ett ekonomisk- organisatoriskt perspektiv. Även 1 detta perspektiv kan det kooperativa företaget undersökas som ett element 1 ett eller flera ekonomiska system eller som ett mikrofenomen i sig. För denna undersökning har valts en linje som ligger nära mikronivån. En anledning till detta är att analys av kooperation på makronivå i grunden förutsätter kunskap om kooperation på mikronivå, och det är just sådan kunskap som saknas.

Avgränsning

Önskvärt vore att det funnits en samlad ekonomisk-organisatorisk teoribild- ning som utgångspunkt för en undersökning av det kooperativa företaget. Även om en sådan samlad teoribildning saknas betyder detta inte att det saknas teorier som berör kooperation och kooperativa företag. Problemet är att om man väljer att se det kooperativa fenomenet som ett aktuellt fenomen till vilket förväntningar knyts — jämför kooperationens roll i samhället — måste teoribildningen utgå från fenomenet och inte från vetenskapliga förhållnings- sätt (paradigmer) som vuxit fram ur andra sammanhang. Teoribildningen om kooperation kan därför inte enbart avgränsas till den befintliga kooperatio- nen. Av en teori och de samband som därvid skulle framkomma kan inte krävas allmän giltighet. Vad som behövs är därför en mer allmän grund för teoribildningen också i konkreta fall, som t. ex. tillämpning av det kooperativa alternativet på hittills oprövade områden.

Denna orientering har givit undersökningen dess inriktning mot över- gripande begreppsbildning och modell. Frågeställningama har blivit allmän- na och övergripande utan ingående konkretisering. Mer konkretisering och tillämpning av begreppen vore önskvärd. Den främsta anledningen till den inriktning som valts är givetvis bristen på en lämplig begreppsapparat och modell. Den som utvecklas i denna undersökning syftar till att underlätta analysen av kooperativa särdrag och bör inte utan vidare betraktas som modell för utformning av kooperativ. En viss prövning av modellen har ägt rum så till vida att modellen har använts som grund för de fall som redovisas i del II. Modellen har också bildat utgångspunkten för den ekonomiska analys och litteraturgenomgång som presenteras i del III samt för den avslutande analysen av tillväxt och utveckling i del IV.

| Se Skår. op. cit. 2 Se del III och litteratur- listan.

Undersökningen bygger på en omfattande litteraturgenomgång. Av olika skäl har det dock inte varit möjligt att infoga denna litteratur på ett systematiskt sätt.l Allmänt kan dock sägas att undersökningen har influerats av den internationella kooperationsforskningen.2

Även om begreppsapparaten kan ses som allmän, finns det dock i denna sådana avgränsningar som följer av den ekonomisk-organisatoriska oriente- ringen som nämndes ovan. Därvid framstår särskilt diskussionen om två samband i den kooperativa modellen som centrala. Det ena sambandet — det organisatoriska — har t. ex. av många studerats ur statsvetenskaplig synvinkel med särskild vikt vid de demokratiska aspekterna hos det kooperativa företaget. Det andra sambandet — det funktionella — har en starkare anknytning till ekonomi och administration. Det funktionella sambandet har varit föremål för undersökningar inom företagsekonomin. Den tes som drivs i undersökningen är emellertid att dessa två samband inte gäma kan studeras vart för sig, om syftet är att belysa det kooperativa företaget som helhet. Föreliggande undersökning har detta syfte. För undersökningen har detta betytt att begreppen från den ena eller den andra av dessa vetenskapliga utgångspunkter inte utan vidare kunnat användas direkt. Detta gäller i synnerhet de ekonomiska begreppen, som i allt väsentligt har utvecklats för individuella beslutssituationer i vilka individerna antagits vara oberoende av varandra. I ett kooperativt företag har medlemmarna i regel valt att söka lösningar utifrån någon, oftast ekonomisk, intressegemenskap.

Begränsningen till ”det kooperativa företaget” i den vida bemärkelse som frågan om dess särart givit upphov till har medfört en rad metodproblem. Dessa metodproblem redovisas dock endast mycket översiktligt i denna rapport. Allmänt kan konstateras att frågan om det kooperativa företagets särart inte behandlats i nyare undersökningar om kooperation och framförallt inte med utgångspunkt i ekonomi och organisationsteori.

2. En kooperativ modell: Strukturen

Inledning

Kooperativ praxis och föreställningar om kooperation i utopier och vetenskap tycks ha det gemensamt att ett kooperativ består av två essentiella element, nämligen ekonomisk verksamhet i samverkan bland medlemmar. Detta bildar utgångspunkten för den modell som utvecklas i detta kapitel. Modellen består av ett antal begrepp och samband som används genomgående i hela undersökningen.

Syftet i detta kapitel är att utveckla modellen och i samband med denna presentation lyfta fram en rad specifika kooperativa frågeställningar. Model- len är alltså en beskrivningsmodell vars främsta nytta är att bidra till identifikation av kooperativa särdrag. En modell som denna saknas i litteraturen. Därmed har det också saknats en teoretisk grundval för analys av den komplexa struktur som det kooperativa företaget har. Det kooperativa företaget är nämligen svårt att avgränsa och strukturera, det har många aspekter, relationer och beroenden som inte låter sig inordnas i en enkel modell. Den modell som presenteras i detta kapitel och som vidareutvecklas i följande kapitel måste därför betraktas som ett första steg i riktning mot en analytisk modell.

Modell — krav och önskemål

Hela frågan om en kooperativ modell måste ses i ljuset av undersökningens syfte och förutsättningama för dess genomförande. Båda delarna har disku- terats i föregående kapitel och skall inte upprepas här.

Slutsatsen var dock att det råder en betydande kunskapsbrist vad gäller det kooperativa företaget som fenomen. Således saknas det kunskap om dess förutsättningar på icke beprövade områden i samhällslivet. Eftersom syhet är att belysa det kooperativa fenomenet snarare än kooperationen — som ju i hög grad är känd men dock inte särskilt väl analyserad — uppstår för undersök- ningen en betydande osäkerhet. Denna osäkerhet gör sig gällande vid val av ansats, avgränsningar, metoder och stringens.

Med modell menas i regel en avbildning. Denna avbildning kan utföras på olika sätt. Om denna undersökning vore strikt empirisk till sin karaktär, skulle man förvänta sig en modell som anslöt sig så precist och exakt som möjligt till en kooperation som finns i verkligheten. En sådan precis modell skulle emellertid fordra dels en god teori som grund för modellens samband, dels a

priori empirisk kunskap att bygga modellen på. Mot en sådan ansats kunde anföras kritik mot att ambitionsnivån då skulle bli alltför hög. Faktum är dock att detta tillvägagångssätt anses som normalt inom många andra områden. För en undersökning av kooperation som fenomen, dvs. med den vidare syftning som undersökningen har, ter sig dock ett sådant krav orealistiskt i nuläget eftersom förutsättningama om teori inte kan anses vara uppfyllda.

En ”kooperativ” modell kan syfta till att

a) Skapa möjligheter för systematisk beskrivning, eller

b) gå ett steg längre och försöka förklara kooperativa förhållanden, eller

c) gå ännu längre genom att använda den kunskap som vunnits för rådgivning (normativt syfte).

I nuläget kan ambitionsnivån knappast sträcka sig längre än till beskrivning och försök till förklaring. Men osäkerhet råder om vad en beskrivning bör omfatta och vad som rimligen bör ingå i en vetenskaplig analys, dvs. förklaring. Denna osäkerhet har kommit att påverka modellutvecklingen i denna undersökning. Osäkerheten är uteslutande en följd av det rådande kunskapsläget såsom detta finns redovisat i litteraturen. Enligt vad som redan antytts rör den främst formuleringen av frågeställningar och hypoteser (nödvändiga i en förklaring, vilken ännu inte kan utföras tillräckligt stringent). För undersökningen finns det därför endast en valmöjlighet, nämligen att utveckla en modell som kan användas som grund för senare analys. Detta har kommit att bestämma undersökningens explorativa karaktär.

En kooperativ modell

Det antas att fransmannen Georges Fauquet formulerade det grundläggande antagandet om ett kooperativ. Enligt detta antagande består ett kooperativ av två essentiella element, nämligen en

[) demokratisk förening (association) 2) ekonomisk verksamhet (företag).

Den uppenbara innebörden av detta är att samverkan kan tolkas i åtminstone tre dimensioner, t. ex.

1) en inflytande- och medverkandimension, som i modellen nedan givits beteckningen det organisatoriska sambandet, 2) en strukturdimension som avser medlemmarnas verksamhet samt verksamheten i den kooperativa anläggningen (eller den anläggning som utnyttjas); denna dimension, som förefaller ha stor vikt i kooperativ analys, har nedan givits beteckningen det stationära sambandet. 3) en utförandedimension som avser materiella flöden mellan medlemmar och kooperativa anläggningar; denna dimension har givits beteckningen det funktionella sambandet.

Alla dessa samband anses som kritiska i den meningen att de måste ingå i en modell-föreställning för kooperativa företag. I nedanstående modellutveck- ling och -tillämpning, och i senare delar av undersökningen, har dessa samband särskilt betonats.

Genom att all kooperativ verksamhet antas påverkas av samtliga tre samband. kommer denna verksamhet att skilja sig från ekonomisk verksam- het i andra företagsformer.

Förutom de tre nämnda sambanden består modellen av element kring medlemmar och element kring den gemensamma kooperativa verksamheten som antas vara skild från medlemmamas individuella verksamhet. Denna skillnad behöver inte alltid vara uppenbar.

Medlemmarna antas utgöra grundenheten i ett kooperativ. Givetvis kan de vara fysiska såväl som juridiska personer. För att inte blanda dessa person- begrepp, kommer medlemsbegreppet, när inget annat anges, att avse fysiska personer. .

Medlemmar i kooperativ äri regel alltid samtidigt individer med aktiviteter i samma omgivning som man vänder sig till genom kooperativet. Den kooperativa verksamheten kan med andra ord omfatta större eller mindre delar av dessa aktiviteter, jfr figur 1 ovan. Detta förhållande är givetvis av fundamental betydelse för ett kooperativs tillkomst och utveckling. I den presentation av den kooperativa modellen som följer nedan kommer det ändå att bortses från medlemmarnas aktivitetsgrad, men detta förhållande kommer att tas upp senare, bl. a. i del II.

Figur 3 visar översiktligt samtliga begrepp som ingår i undersökningens ”kooperativa” modell. Modellen kan samtidigt uppfattas som en definition av det kooperativa företaget i vid mening. Denna definition skiljer sig från t. ex. den bestämning av det kooperativa företaget som man finner i lagstiftningen eller de kooperativa grundsatsema.

En fråga man kan ställa är, om alla elementen är nödvändiga för att tillsammans utgöra en kooperativ modell. Måste t. ex. en kooperativ förening i praktiken ”uppvisa” alla dessa element för att vara ”kooperativ” enligt undersökningen? Givetvis kan dessa frågor besvaras först när modellen utsatts för analys med utgångspunkt i olika perspektiv för att pröva dess relevans.

Det organisatoriska sambandet D (preferenser, beslut, kontroll

Deltagande beslut

Det stationära sambandet G (strukturen)

(Ekonomisk) Omgivning

Anpass- ningsbe-

Sam- ordnings

Ut nyttjan— debeslut

tiv an- läggning K

Det funktionella sambandet .1 (flöden)

Figur 3 Element i en kooperativ modell.

' Se närmare i del 111.

Denna analys sker genomgående i undersökningen fram till de sista kapit- len.

Ett kooperativ, enligt modellen i figur 3, kan beskrivas översiktligt på följande sätt.

1) Individer fattar individuella beslut om att bli medlemmar (eller att upphöra att vara medlemmar) och därigenom delta i kooperativet (jfr A, B, C och D i figur 3).

2) Medlemmar åstadkommer kollektiva beslut (E i figuren). 3) Det fattas samordningsbeslut utifrån kollektiva beslut, och verksamhe— ten utformas inom ramen av det stationära sambandet och med hänsyn till den ekonomiska omgivningen (jfr E, G, H, K, och L i figuren). 4) Medlemmarna fattar individuella beslut om utnyttjande av de kollektivt skapade möjligheterna, och flöden uppstår mellan medlemmar och anläggning (jfr I, J, och K). 5) Medlemmarna fattar individuella men kanske även kollektiva beslut om anpassning (rationalisering, utbyggnad, nedläggning osv.) som innebär anpassning och eventuella förändringar av det stationära sambandets struktur (B, F, G och H i figur 3).

Den närmare innebörden av dessa olika övergångar, som framtagits för att illustrera mångfalden av beroenden i den kooperativa modellen, kommer att framgå genom diskussionen i följande avsnitt.l

Medlemmarnas samlade beslut om att delta utgör grunden för kollektiva beslut om en ekonomisk verksamhet i medlemmarnas intresse. Mellan de två olika typerna av beslut har ett organisatoriskt samband introducerats. Det utgör en mycket grundläggande del av modellen. Det kollektiva beslutet måste omsättas i någon form av verklighet, och konkretiseringen torde fordra en rad samordningsbeslut samt, i varje fall i praktiken, någon fysisk form för förverkligande (anläggning, affär, och dylikt).

Från denna och till medlemmarna (och även icke-medlemmar) utvecklas så det funktionella sambandet. Genom detta skall medlemmarnas individuella krav och önskemål tillgodoses.

Modellen kan kanske uppfattas som en starkt individualiserad kooperativ modell, men en sådan begränsad tolkning följer inte av vad som presenterats. Huruvida den kooperativa modellen i stället bör uppfattas som en kollektiv modell bestäms givetvis av innehållet i sambanden och medlemmarnas ekonomiska och sociala organisation i övrigt. Modellen som sådan är tillämplig i situationer som socialt och geografiskt är mycket kompakta, såväl som i situationer som har motsatt karaktär. Modellen är även tillämpbar på såväl varaktiga som relativt kortvariga former för samverkan.

Nedan presenteras elementen i modellen mer detaljerat.

Individer — medlemmar

Kooperativ och medlemmar

Kooperativ verksamhet och kooperativa företag i praktiken förutsätter medlemmar. Frågan om medlemmar — deras uppkomst och betydelse — har emellertid ägnat förvånansvärt liten uppmärksamhet i litteraturen. Anled-

ningen till detta kan vara följande. Befintliga kooperativa organisationer och företag har sin konsolideringsperiod bakom sig. De är sedan länge etablerade i det svenska organisationssamhället. Man blir medlem om man ansluter sig till befintliga kooperativ. Nybildningen äger i första hand rum kring bostadsfrå- gor. Utgångspunkten för en medlemsdefinition är i regel individer.l Vidgas frågan om medlemmar till andra sammanhang än de svenska, t. ex. utveck- lingsländer men även kooperationens ”hemland” England, blir innebörden ofta en annan. Samma sak torde gälla om man berör den förändring som äger rum i Tyskland vad gäller konsumentkooperationen.2

För svenska och liknande samhällen kan man kanske ändå utgå från att individen har två möjligheter att bli medlem i ett kooperativ. Antingen ansluter man sig till en existerande kooperativ organisation eller också bildar man en egen. I många länder finns inte dessa alternativ, och frågan är om de egentligen finns ens i Sverige. Den principiella organisationsfrihet som råder hindrar ändå inte förekomsten av en rad olika restriktioner med avseende på kooperativ nybildning.

Om man bortser från sådana yttre restriktioner, förefaller det som om frågan om kooperativ nybildning vilar på ett antagande om att individer som blir medlemmar i ett kooperativ också utgör en social enhet. Denna behöver inte vara formell eller ha särskilda egenskaper utöver ett minimum av gemen- samma eller delade värderingar vad gäller kooperation som organisationsal- temativ. Sådana värderingar behöver sannolikt inte vara särskilt djupgående, utan det kan i regel vara tillräckligt att en materiell orientering ingår. I varje fall finns det ingen anledning att här beröra den eventuella djupare ideologiska innebörden i värderingarna, även om denna i och för sig kan ha stor betydelse. Det kan konstateras att när stora delar av den dominerande konsumentko- operationen bildades, skedde det i sammanhang där det knappast fanns annat än ett alternativ även i ideologifrågan. Förekomsten av ett slags social enhet utgör en förutsättning för kommunikation inom ett kooperativ. Kommuni— kation kan anses utgöra en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för bildande av ett kooperativ. En individs förmåga att direkt kommunicera med andra individer avtar raskt med antalet individer. Därigenom uppstår gränser för ett kooperativ utifrån en given social enhet eller ett avgränsat socialt sammanhang. Frågan om kommunikation och vidgning av dess gränser blir i ställeti sig en fråga om organisation. Kooperativ utveckling kan därmed bli beroende av individers förmåga att ”hitta” varandra.3

En sammanhållen social enhet har sannolikt normer som dels styr individers beteende, dels påverkar informationsbehov och säkerhetskrav. Medlemmarna i en sådan enhet kan tänkas leva efter regeln att ”ett ord är ett or ”, men i ett anonymiserat samhälle måste andra institutionella normer och regler tillgripas. I praktiken yttrar sig detta i reglerna kring kontrakt och kontraktsinnehåll. Alternativet till samverkan med andra, eventuellt likasin- nade individer, som kan vara svåra att hitta och bedöma, kan därför vara att, i skydd av en rättsordning och en rättsförvaltning som man litar på, ingå kontrakt med i stort sett vem som helst. Detta torde i stort sett gälla för svenska förhållanden, varför gränser troligen sätts för individers motiv att ingå som medlemmar i kooperativ. Därigenom uppstår även gränser för bildande av kooperativ. I andra sociala sammanhang, t. ex. utvecklingsländer men även centralt planerade länder, torde inte dessa förutsättningar och samma gränser

' Individ kan givetvis be- tyda hushåll.

2 Ursprungligen var medlemmarna enbart män.

3 Med modema kommu- nikationsmedel kan detta ske indirekt och under helt andra förutsättningar än förut. Kooperativ bör kunna bildas med med- lemmar från olika delar av ett samhälle eftersom moderna kommunika- tionsmedel åtminstone delvis undanröjer tidigare begränsningar.

1 Denna faktor utvecklas i kapitlen 4 och 5 samt i del IV.

2 Se kapitel 4 och del IV. 3 Detta är helt tydligt i åtskilliga utvecklingslän- der.

4Se dock kapitel 5 om det stationära sambandet.

göra sig gällande — i varje fall inte på samma sätt. Detta betyder inte att benägenheten att ansluta sig till eller att bilda kooperativ skulle vara större där. Förhållandet torde i många utvecklingsländer snarare vara det motsatta på grund av bristande möjligheter att kommunicera och förändra olika strukturer av betydelse för kooperation.

Ett kooperativ utgår i regel från ett samhälle och utgör en del av detta. Kooperativet kan ha en individsammansättning — en medlemsstruktur — som motsvarar samhällets sammansättning, eller det kan, i vissa avseenden, skilja sig från samhället i övrigt. Sådana skillnader kan vara betingade av dels funktionella orsaker, dels institutionella. De senare diskuteras i kapitel 5. Skillnader i funktionell mening följer av t. ex. arbetsdelningen i ett samhälle: Alla kan inte vara bönder eller lastbilsägare. Rådande arbetsfördelning kan därför i sig bilda gränser för kooperativ utveckling. Sådana gränser uppstår sannolikt genom olikheter i resurser, skillnader i makt, vilket skapar beroenden och ekonomisk dominans osv. En förutsättning för att bilda kooperativ tycks vara att den sociala enheten i tillräcklig grad kan överbrygga de olikheter som finns. Detta blir då en förutsättning för att sociala olikheter inte skall slå igenom även i kooperativet. Frågan blir därmed vem som i sådana sammanhang egentligen har motiv att bilda eller utveckla kooperativ. Man känner väl till att förmågan att utveckla och att utnyttja alternativ i allmänhet är starkt korrelerad med resursstyrka. Det torde knappast finnas någon stark benägenhet att bilda just kooperativ utifrån en sådan styrka. Man kan därför fråga sig om kooperativ utgör ett alternativ för de resurssvaga. I ett historiskt perspektiv förefaller det som svaret på frågan måste bli ja. Frågar man varför, blir svaret att befintliga eller de då gällande sociala strukturerna inte gav andra utvecklingsaltemativ än dem där individerna själva var initiativtagare. Individer sätter därmed i sig själva Såsom resursbärareigrä'nser för en kooperativ utveckling, som endast yttre grepp och åtgärder kan ändra på. Kooperativ utveckling för både resurssvaga och andra blir i och med detta en fråga om omständigheter utanför individernas förmåga. Det finns anledning att ta fasta på detta faktum, som utgör fundamentalt ändrade villkor för dagens kooperativa utveckling. Det gäller en övergång från en situation i samhället i vilken den kooperativa utvecklingen berodde direkt på individerna till en situation där kooperativ utveckling mer och mer kommit att bero på faktorer utifrån.l I detta hänseende finns det inga skillnader mellan 5. k. industriali— serade länder, utvecklingsländer och centralt planerade ekonomier.2 I en rad kända fall har frågan om kooperativ utveckling integrerats i frågor som rör utvecklingen i allmänhet.3

Denna utveckling, som inte analyserats närmare i litteraturen, kommer sannolikt att påverka individers motivation att ingå i kooperativ och medlemmarnas roll. Formema för påverkan och effekterna för medlemmar- na är för närvarande inte kända, och det finns ingen anledning att spekulera över dessa här. Det finns även andra aspekter, som dock inte skall tas upp här, men som har betydelse för ett kooperativs utveckling. En sådan fråga är individers och medlemmars rörlighet.4

Kooperation och behov

Vare sig ett kooperativ bildas av medlemmarna direkt eller genom att villkoren för bildande av kooperativ förändras utifrån, torde en andra typ av fundamentala förutsättningar för bildande av kooperativ vara att individer har ett funktionellt behov som kan förväntas bli tillgodosett genom kooperativet. I litteraturen är detta ett mycket vanligt antagande, som det här inte finns grund för att ifrågasätta, även om det kan finnas anledning att göra det. Här antas att medlemmar inte blir medlemmar av sociala eller andra skäl. Intresset antas i första hand vara ett resursintresse som anknyter till medlemmamas individ- uella aktiviteter. Dessa aktiviteter spänner i regel över ett mycket brett register. För undersökningens syften har valts följande allmänna indelning,

Varje individ måste tillgodoses med något från samtliga grupper.

— ha hälsa, - vara klädd,

— röra sig, - lära och utveckla sig, - arbeta.

— producera, — ha resurser, — bli omhändertagen.

Dessa behovsgrupper har vad gäller funktionen ibland karaktär av att vara individuella, ibland kollektiva. I den kooperativa utvecklingen har sannolikt de individuella funktionella behoven varit grundläggande. Detta har begrän- sat utvecklingen till kollektiva aktivitetsgrupper, som samhället organiserat i andra former.1 Grupperna som nämnts ovan bör rimligen betraktas som tämligen fundamentala. Det är för att tillgodose dessa som kooperativa och andra former av företag bildas.

Det funktionella behovet gör sig gällande över en individs hela livscykel, ibland för individen ensam, ibland tillsammans med andra i familjen. Det innebär att behoven varierar med hänsyn till både mängd och kvalitet. Intresse och förmåga varierar bland medlemmarna. Beroende på vilken horisont medlemmarna har för sina funktionella behov, kan även viljan att medverka till en kooperativ utveckling variera. Häri finns det uppenbarligen gränser för samlad och likvärdig medverkan i kooperativet. Detta påverkar den koope- rativa utvecklingen för var och en av de ovan nämnda grupperna. Det kan mycket väl tänkas att det kooperativa alternativet ter sig olika och att för- och nackdelarna varierar mellan grupperna. Med andra ord kan det vara så att vissa former för kooperation lämpar sig bättre för vissa aktivitetsområden än andra. Detta är givetvis en frågeställning av stor betydelse. Det handlar om den kooperativa företagsforrnens komparativa fördelar, som dock inte ens kan utvecklas till en hypotes i denna undersökning. Anledningen, som framhållits tidigare kapitel 1, är den brist på grundläggande information som råder.

Med utgångspunkt i funktionella behov och behovsgruppema ovan kan givetvis en mängd olika kooperativ skisseras, allt från alltomfattande (typ kibbutz) till smala, specialinriktade företag.2 I praktiken finner man också

1 Med individuella behov menas dock även små- gruppers behov, t. ex. fa- miljens. 2 Jfr med figur 1.

' Uttrycket används av Stolpe (1976). 2 Se Olson (1965) och del nr.

3 Se sid. 51—53.

kooperativa företag som spänner över flera aktivitetsgrupper, vilket är fallet för konsumentkooperationen. Man finner också att en individ kan vara medlem i kooperativa organisationer som är avgränsade till endast en bestämd grupp. Inom grupperingen ”arbeta” och ”producera”, finns som bekant ett stort antal olika, specialiserade kooperativa organisationer, som därtill även har inslag av andra aktivitetsgrupper. Om den svenska kooperationen skulle ha uppstått plötsligt eller snabbt ombildas, skulle sannolikt andra strukturer än de nuvarande komma till stånd. Således skulle det väl kunna tänkas kooperativa företag över de gränser som nu finns inom och utanför kooperationen. Nya kombinationer skulle kunna uppstå. Man skulle alltså kunna skönja en annan utforrnningsdimension, nämligen grad av samkoope- ration.| Därmed kan man också anta att det i den befintliga kooperativa strukturen finns gränser för vad en individ kan få tillgodosett av funktionella behov. De befintliga kooperativa företagen har i regel en inriktning som utvecklats genom historiska betingelser, och som endast långsamt kan förändras. Detta kan vara anledningen till att den kooperativa nybildningen är så liten inom både traditionella och nya områden.

Individuella beslut

Som individ fattar man — enligt modellen — beslut om deltagande i ett kooperativ. Ett deltagandebeslut kan vara förpliktigande i olika grad allt efter hur kooperativet utformas i detta avseende. I allmänhet bör rimligen gälla att ju mer förpliktigande medlemskapet är, ju större inflytande har och önskar medlemmar. Om innebörden av medlemskapet är omfattande i materiell mening, har medlemmarna sannolikt större motiv att vara aktiva, samtidigt som de kan antas vara mer rationella i sina deltagandebeslut. Om detta resonemang förs samman med frågan om kommunikation, skulle slutsatsen bli att deltagandebesluten vanligtvis måste få en nominell karaktär. Man kan se dessa beslut som viljeyttringar, latenta ”kontrakt” osv. De utgör dock en nödvändig förutsättning för såväl en individuell aktiv insats inom det organisatoriska sambandet som för det kollektiva beslutet. Deltagandebeslu- tet ger med andra ord möjligheter för det urval av aktiva medlemmar som i regel fordras för styrelser o. d. Om alla medlemmar skulle delta fullt ut i alla beslut hela beslutsprocessen igenom, skulle det bli fråga om en alltför omfattande och dyr lösning. Urval av aktiva medlemmar torde vara ofrån- komliga i så gott som alla kooperativa sammanhang. Ändå är det de samlade individuella besluten som ger grunden för kollektiva beslut. Denna grund kan av en rad olika skäl ha en mycket varierande innebörd, från det näst intill intet förpliktigande till fasta kontrakt. Det är klart att redan i detta förhållande har undersökningen stött på ett särdrag eller, om man så vill, en mycket kritisk punkt för det kooperativa företaget. Detta torde förmodligen inte gälla alltid, men säkert tillräckligt ofta för att ge upphov till en viss instabilitet och osäkerhet. Trots detta måste deltagandebesluten ändå ses som ett uttryck för en långsiktig satsning från medlemmarnas sida, och mer långsiktigt ju starkare samhörigheten är bland medlemmarna.2

Som medlem fattar man beslut om eget utnyttjande, dvs. hur mycket av det funktionella behovet inom ett eller flera aktivitetsområden som man önskar utnyttja kooperativet för, och som man faktiskt görÅDennaskillnad mellan

planer och faktiskt utnyttjande är ett väsentligt förhållande som särskilt kommer att tas upp i samband med fallbeskrivningen i del 11. Från individuella planer kan man i varje fall 1 princip komma till det kooperativa företagets planer genom det kollektiva beslutet. Planer i kooperativ har alltså i hög grad kollektiv innebörd. Utnyttjandebeslutet är i regel individuellt, men häri uppstår den typiska kluvenheten för medlemmar i kooperativa företag: Man kan vara med om att fatta kollektiva beslut som förutsätter ett visst utnyttjande 1 kollektivet men man kan ha motiv att bete sig annorlunda 1 det individuella utnyttjandet. Detta fenomen förekommer i den kooperativa debatten under rubriken kooperativ solidaritet. Fenomenet tas upp här av den anledningen att det kooperativa företagets existens i hög grad vilar på att medlemmama klarar av att bemästra denna kluvenhet. Med stora olikheter i beteendet inom en medlemskår torde det finnas uppenbara gränser för kooperativets effektivitet och utveckling. Därmed är diskussionen om indi- vider och medlemmar tillbaka där den började, nämligen i frågan om den sociala enhetens struktur. Kluvenheten — eller det kooperativa dilemmat - kan inte antas bli upplöst av sig själv eller automatiskt kontrollerad. Det fordras både resurser och olika organisatoriska former för detta. Till ytterformema hör att man kan få dilemmat eliminerat antingen genom en höggradig solidaritet eller genom sanktioner. I båda fallen finns det, som senare skall påvisas, en djupare ekonomisk innebörd av betydelse för kooperativets stabilitet och utveckling.

Individer antas i de flesta sammanhang, t. ex. i ekonomisk litteratur, vara relativt rationella.1 Detta innebär att individer förväntar sig att kunna förverkliga sina funktionella behov minst lika effektivt genom det kooperativa alternativet som genom andra organisationsaltemativ. Detta antagande hör samman med ett annat, nämligen att individen i sitt beteende söker maximera sin individuella nytta.2 Om nu medlemmarna i ett kooperativ skulle bete sig i överensstämmelse med dessa teoretiska antaganden, övergår frågan om individuell nyttomaximering till gemensam nyttomaximering, vilket har helt skilda konsekvenser. Innebörden i kooperativa sammanhang är att medlem- marna blir ömsesidigt beroende i sina strävanden att maximera sina individuella nyttofunktioner. Det är genom detta ömsesidiga beroende som spänningar gör sig gällande och som gör att det ovannämnda kooperativa dilemmat uppstår.

Det organisatoriska sambandet

Övergången från medlemmarnas individuella deltagandebeslut till kollektiva beslut måste nödvändigtvis ske 1 någon form för ett kooperativ. Det måste finnas utbyte av information till och från medlemmarna, om kollektiva beslut skall kunna utvecklas effektivt. Det är å ena sidan en fråga om information om preferenser från medlemmar samt skapande av kollektiva resurser, och å andra sidan en fråga om styrning och kontroll av olika ställningstaganden. I båda fallen är infomationsaspekten den centrala och formerna sannolikt sekundära. Icke desto mindre finner man i praktiken att formaspekten dominerar. Detta förefaller mindre önskvärt om man ser till det kollektiva beslutets egentliga räckvidd.3

1 Se vidare del 111.

2 Under vissa förutsätt- ningar kan individuella val aggregeras, som ope- rationellt visats av Gensch och Svestka (1979). 3 Vikten vid formalia, som är något annat än forrnaspekter, kan å and- ra sidan uppfattas som en garanti mot "över- rumpling”.

l Uttrycket "tillhanda- hålla sådan information, som underlättar för kon- sumenterna att organise- ra sin hushållning”, upp- Iysningsdelen, har sin bakgrund i bland annat följande tidiga uttalande av Albin Johansson: "Många trodde att ko- operation var ett slags Sesam som kunde öppna dörrar för välstånd även för familjer som privat misskötte sina affärer.” Stabila medlemmar sattes med andra ord som norm.

I modellen används begreppet organisatoriskt samband främst om inför- mationsaspekten, men givetvis ingår även formaspekten. Anledningen till att formaspekten kommer i skymundan är att det finns ett oändligt stort antal möjligheter att bygga upp olika former för inflytande, beslut och kontroll. Syftet torde dock i alla fall vara att söka lösa infomiationsfrågoma. Alla former har dock inte samma förmåga att producera den information som fordras. I praktiken kan man se att när information inte utvecklas genom det organisatoriska sambandet uppstår alternativa former utanför det organisato- riska sambandet. För vissa former gäller att stora frågor kan vara mycket svåra att kommunicera. Det gäller t. ex. investeringar, långsiktiga preferenser, nedläggning, samgåenden etc. Det gäller också information om vilka produk- ter som behövs, dvs. hur medlemmarnas individuella funktionella behov skall tillgodoses i praktiken. Kort sagt gäller det vilka mål det kooperativa företaget skall ha och grunderna för dessa mål vad gäller produktionsinriktning, utbyggnad m. m.

Målutformning i praktiken

I praktiken finner man att kooperativa företag har 5. k. stadgar som anger ändamålen med verksamheten. För konsumentföreningar kan man t. ex. ofta finna följande specifikation:

Föreningen skall främja medlemmarnas hushållning och, nedbrutet på målområden,

1) ”på effektivaste sätt anskaffa och tillhandahålla varor och tjänster, som är väl ägnade att tillgodose medlemmarnas behov; 2) tillhandahålla sådan information, som underlättar för konsumenter- na att organisera sin hushållning, varvid särskilt vikt bör fästas vid information av varors och tjänsters användningsområden, egenska- per och priser,] 3) bland medlemmar och allmänhet sprida upplysning om sådana samhälls- och företagsekonomiska förhållanden, som är av betydelse för hushållen, och om kooperationens grundsatser, uppbyggnad, stadgar och arbete i konsumenternas tjänst; 4) bevaka konsumenternas intressen i samhällsutvecklingen, i första

hand inom föreningens verksamhetsområde”.

Dessa delområden spänner över ett brett område från punkten 1 som har en klar inriktning mot medlemmarnas verksamhet individuellt till punkten 4 som har karaktär av att vara riktad mot det kooperativa företagets (inklusive medlemmarnas) omgivning. Av dessa två punkter kan man dra slutsatsen att det kooperativa företaget även kan betraktas som en intresseförening. Punkten två kräver ett särskilt intresse. Den implicerar ett informationsbehov hos medlemmarna och möjliga effektivitetseffekter som följd av sådan informa- tion. Information kan påverka, och i detta fall hushållens arbetssätt, jfr anpassningsbesluten ovan. Samma sak gäller emellertid jordbruket: bättre skötsel, bättre användning av gödsel, foder etc. ger bättre resultat. Man kan

alltså skönja en utvecklings- eller en dynamisk dimension i det kooperativa företagets målstruktur så som den presenteras. Exemplet, som hämtats från konsumentkooperationen, kunde i princip lika gärna ha tagits från andra områden. Även den tredje punkten ovan, som gäller information om kooperationen till medlemmar och allmänhet, har utvecklingskaraktär. Samtidigt implicerar denna punkt vad som måste göras för att hålla uppe det kooperativa företaget: medlemmar måste vara informerade om hur det kooperativa företaget är avsett att fungera med medlemmarna som utgångs- punkt. Denna information antas sannolikt vara en förutsättning för med- verkan i de stymingsformer som utvecklas.

Begreppet organisatoriskt samband avser att täcka de förhållanden som utgår från medlemmarnas deltagandebeslut och fram till och med det kollektiva beslutet. Det som exemplifierats ovan genom punkterna l_—4 kan knappast betraktas som tillräcklig information om medlemmarnas preferen- ser. Närmast kommer punkten ], men då endast som en generell målangivelse. Ändå har samtliga punkter betydelse i det sammanhang som diskuteras här. Anledningen är att den allmänna beskrivningen i stadgar o. d. riktar sig till omgivningen snarare än till medlemmar och ledning. Ytterligare information måste till om medlemmarnas funktionella behov skall utgöra grunden för företaget i praktiken. Detta är sannolikt meningen, men knappast så direkt som man kan anta. En anledning är att sådana målformuleringar som ”att främja medlemmarnas hushållning” av inte minst praktiska skäl utformas generella och övergripande. De kan inte spegla dagsläget. Detta gör att det med utgångspunkt i generella mål ter sig mycket svårt att bestämma vad som egentligen är medlemmarnas mål. Man kan i stället se målformuleringen ovan som ett allmänt uppdrag. Detta är en uppfattning som diskuteras mycket i den tyska kooperationslitteraturen.I Ett uppdrag som utformas i mycket generella termer kan emellertid svårligen kontrolleras och avgränsas oavsett hur det funktionella behovet tillgodoses. Genom en allmän formulering avhändar man sig alltså möjligheten till kontroll av det kooperativa företagets mål. Detta har förmodligen lett till den praxis som tillämpas, vilken lägger stor vikt vid de former man använder för beslut och kontroll, dvs. vad som betecknas demokratisk organisation och revision.

Nu finns det flera anledningar till att det kooperativa företagets målformu- lering sannolikt måste utformas i generella vändningar. Den kanske viktigaste anledningen förefaller vara att det av praktiska skäl inte går att utveckla tillräcklig information genom det organisatoriska sambandet.2 Särskilt torde detta gälla om medlemmarna är många och om deras aktivitetsomfång relativt och absolut är litet. Förmågan kan dessutom vara högst varierande vad gäller att förmedla den information som skulle läggas till grund för det kollektiva beslutet. Kostnaden skulle helt enkelt bli alltför hög oavsett genom vilka former den togs fram. En annan anledning är att medlemmar helt enkelt inte har samma måluppfattning, om målen skulle specificeras utförligt. I synnerhet gäller detta fördelningsaspekter. Däremot kan man ofta enas om vagt formulerade mål. Ännu en anledning är att den ledning som i regel alltid måste finnas i ett kooperativt företag också påverkar målformuleringen.3 En vag målformulering ger ett stort tolkningsutrymme för handlingar i praktiken och samtidigt dåligt underlag för utvärdering. Sedan kan man även anföra att det inte ens teoretiskt går att bestämma det kooperativa företagets mål i operativ

' Se exempelvis Boettcher (utg.), (1977). 2 Det saknas undersök- ningar om just detta.

3 Företagsledningens in- flytande och mål har dis- kuterats av bl. a. Blum/e

(1976).

] För referens till organi- sationslitteratur som tar upp sådana frågor, se Cyert & March (1962). 2 Se Michels ( 1949) som hävdade att demokrati är otänkbar utan organisa- tion.

mening direkt från medlemmarnas funktionella behov. Anledningen till detta påstående har berörts ovan. Det rör sig om den kluvenhet medlemmar kan uppleva. Kluvenheten ger upphov till de speciella stabilitetsproblem som gör sig gällande i kooperativa företag. Här skall endast beröras de aspekter av instabiliteten som hör samman med det organisatoriska sambandet.

Tolkningsmöjligheter/ör det organistoriska sambandet

Innebörden blir att det organisatoriska sambandet inte enbart skall betraktas som en kanal för utbyte av information utan också på andra sätt. Genom att medlemmar har olika uppfattningar, behov och förmåga att agera kan det organisatoriska sambandet i princip ses som ett förhandlingsorgan för en rad olika parter och koalitionsbildningar.l Ser man det organisatoriska samban- det på detta sätt, inser man också lätt varför det läggs så stor vikt vid fomrer för beslut i kooperativa företag. Den som behärskar formen kan också styra besluten, i varje fall med rätt stor sannolikhet och upp till en viss gräns. De formella formerna kompletteras av informella grupperingar i vilka de reella förhandlingarna förs. Om detta drivs långt, får man det typiska fåmansväldet.2 Inom koooperationen har det funnits åtskilliga exempel på sådana makt— och inflytandecentra.

Ett annat sätt att betrakta det organisatoriska sambandet är som planer- ingssystem. Ett syfte med det organisatoriska sambandet skulle därmed vara att bygga upp den information som behövs för optimal utformning och utbyggning av den kapacitet som behövs för medlemmarnas behov. Det finns anledning att understryka kapacitetsaspekten som den centrala i kooperativa sammanhang. I detta avseende finns det en uppenbar skillnad mot plane- ringssystem som finns i andra typer av företag som t. ex. enskilda och offentliga företag. Det kooperativa företaget förutsätter medverkan utifrån funktionella behov, dvs. utnyttjama av kapaciteten som skall byggas upp. Genom att anlägga planeringsaspekten framträder det kooperativa dilemmat än tydligare. Optimal kapacitet förutsätter optimalt utnyttjande. Man kan alltså inte planera och bygga ut kapacitet utan att samtidigt förutsätta något om utnyttjandet. I optimalpunkten är det, om en sådan kan beräknas, i andra fall likgiltigt vilken utgångspunkt man här väljer, men så är det inte i kooperativ. Man måste göra antaganden om utnyttjandet, vilket betyder att medlemmama genom sina åtaganden måste ge det kollektiva beslutet bindande kraft om planerna skall stå sig. Förutsättningama för sådana bindningar varierar starkt inom den kooperation som är känd. När förutsätt- ningama är små förefaller det som om man kan förvänta en kapacitetsutbygg- nad som i möjligaste mån är okänslig för variationer i utnyttjandet eller som inte binder utnyttjandet (produktionen) till enbart medlemmar. Detta senare gäller t. ex. konsumentkooperationen till stor del.

Ännu ett annat sätt att betrakta det organisatoriska sambandet är mer organisatoriskt och kopplar detta till medlemmarna och de situationer som karaktäriserar medlemmarnas verksamhet. Denna verksamhet kan beskrivas i termer av teknik och beroende. En högt utvecklad eller starkt specialiserad teknik med intensiva produktionsmönster, som t. ex. i det svenska jordbruket. förefaller fordra stabilitet i leveranser av såväl insatsvaror och tjänster som av produktion. Ur medlemmarnas synvinkel kan det kooperativa företaget

betraktas som ett sätt att organisera omgivningen så att den blir tillräckligt stabil för att utnyttja den teknik man önskar.] Detta skulle kunna motivera medlemmar till insatser även inom det organisteriska sambandet. Om man ser medlemmarna som ett produktionssystem, och konsumenter och producenter är i detta avseende lika, så kan dessa betraktas som mer eller mindre tekniskt ”kompakta” och, som en följd av detta, i olika grad kopplade till sin omgivning. Man skulle kunna förvänta att ju lösare denna koppling är, desto mindre är förutsättningama för medverkan och participation inom det organistoriska sambandet och desto svagare blir medlemsförankringen i det kollektiva beslutet.

Deltagandebeslutet och det organisatoriska sambandet

Om man ser det organisatoriska sambandet som ramen för deltagande (participation) från medlemmarnas sida, uppstår frågorna om motivation, möjligheter och representativitet. Frågan om representativiteten tas upp i samband med det kollektiva beslutet, se sid. 42—3.

Den kooperativa organisationsformen i sig ger nominellt sett unika möjligheter för deltagande. ”En medlem, en röst” är ett uttryck för detta. Denna inflytandefomr är historiskt avgränsad till enbart medlemmar, vilket innebär att kooperativ är nominellt autonoma organisationer.2 Formellt har därför alla medlemmar möjligheter att verka inom det organisatoriska sambandet. I praktiken utnyttjar endast få denna möjlighet. Orsaken kan mycket väl vara brist på motivation eller också att kraven på personliga uppoffringar upplevs som alltför höga. Det kan även vara en fråga om kompetens. Därmed kan konstateras att det inom det organisatoriska sambandet torde finnas en rad faktorer som utgör restriktioner på utveck- lingen av ett väl fungerande organisatoriskt samband. I kooperativ litteratur, såväl som i litteratur om arbetarstyrda företag, tas medlemmarnas fulla motivation oftast som given, men i själva verket har motivationsfrågoma inte alls analyserats.3

Betydelsen av det organisatoriska sambandet Det organisatoriska sambandet berör medlemmarnas inflytande och med- verkan i det kooperativa företaget. Detta finns tillsammans med det funktio- nella sambandet, är det typiskt kooperativa, fångat i det organisatoriska sambandet. Inflytandet och bestämmandet har en klar organisatorisk inne- börd: ett fungerande kooperativt företag måste, enligt modellen som diskute- ras här, ha ett utvecklat organisatoriskt samband. Det är genom detta, som det kollektiva beslutet skall utvecklas och som verksamheten skall kontrolleras. Sannolikt fordrar allt detta att det måste existera någon form av social gemenskap eller social enhet. Detta antas skapa förutsättningar för det inforrnationsutbyte som, av skäl som nämndes ovan, inte alltid går att organisera inom ramarna för det organisatoriska sambandet. Man skulle även kunna beteckna detta som ett behov av att saker och ting skall vara medvetet underförstådda. De insatser som görs i många kooperativa företag, och som syftar till att öka solidariteten, går sannolikt ut på att skapa gemensamma uppfattningar som bas för det individuella handlandet mer än för det

' En tes framförd av Thompson (1967). 2 och 3 Steinherr (1978).

kollektiva handlandet inom det organisatoriska sambandet. Den diskussion som har förekommit i litteraturen kring samhällskontrakt eller ”contrat social” sedan Rousseau har syftat till att utveckla representativa organisa- tionsformer som skulle kunna eliminera de konflikter som uppstår mellan individuellt och kollektivt handlande. Med kollektivt handlande menas då ett målriktat, ömsesidigt beroende i handlandet och inte ett unisont (additivt). Problemet är annars identiskt med det som är välkänt inom spelteorin och som går under beteckningen ”fångens dilemma”. Inom det organisatoriska sambandet är det alltså rätt fundamentala organisationsproblem som måste lösas om den kooperativa modellen skall kunna sägas gälla.

Därmed framstår det klart att informations- och organisationsfrågoma fordrar resurser: Det kostar att utveckla information om den interdependens som finns inbyggd i själva kooperativet. Ovan har antytts att en stark homogen social enhet i vilken det kan finnas föreställningar om en ”contrat social” kan komma att minska detta särskilda informationsbehov. De strävanden mot högre solidaritet som kan iakttas i många kooperativa sammanhang, kan ses som uttryck för detta. Även om solidariteten är hög och föreställningama om ”contrat social” är starka, löser de inte organisationsproblemet i den kooperativa modellen. Det beteende som ligger implicit i solidaritet kan uppnås genom en rad olika former, varav den ”upplysta despoten" utgör en. I den kooperativa modellen antas det explicit att organisationsformen skall vara representativ och byggd över medverkan. Ser man till sambandet mellan representativ organisationsforrn för det organisatoriska sambandet och kost- naderna, torde det vara uppenbart att kostnaderna ökar med graden av representativitet. Å andra sidan ökar samtidigt värdet av det kooperativa: kontrollen över det ömsesidiga beroendet antas öka med bättre samstämmig- het mellan de individuella deltagandebesluten (förväntningar och åtaganden) och det kollektiva beslutet å den ena sidan, och mellan detta och de individuella utnyttjandebesluten å den andra. Ur strikt ekonomisk synvinkel finns det i detta ett problem som kan renodlas, nämligen frågan om den optimala organisationsformen för det organisatoriska sambandet. Samtidigt vore detta ett klart avgränsat kooperativt problem. Emellertid måste man i en sådan problemforrnulering ta hänsyn till det kooperativa dilemmat, dvs. det ömsesidiga beroendet.

Det kollektiva besluter

Det kollektiva beslutet har en speciell plats i en modell för det kooperativa företaget. Det är genom detta beslut medlemmarnas vilja skall komma till uttryck enligt gängse syn på kooperativ verksamhet. Nu kan man inte utgå från att detta sker på ett ”perfekt” sätt. Heller inte är det möjligt att utgå från föreställningen att tillämpningen av ”demokratiska former” är tillräckligt för att det kollektiva beslutet skall kunna sägas att alltid representera medlem- marna och uttrycka deras preferenser. I själva verket finns det anledning att något närmare undersöka detta element som ingåri den kooperativa modellen och som bör betraktas som tämligen fundamentalt.

Ser man de tre elementen medlemmar. organisatoriskt samband, och kollektivt beslut under ett, är det lätt att se den organisatoriska innebörden. Samtidigt framkommer ett särdrag. Att organisera sig i ett kooperativ är ju ett

sätt att ordna viss verksamhet alternativt till andra sätt. Ett sådant annat sätt är traditionella marknadsfonner med marknadsinriktade företag. I ett system med företag av den senare typen, förväntar man sig enligt gängse ekonomiska teorier att marknadsstyrelsen även skall allokera resurser till den verksamhet det rör sig om. Dessa resurser allokeras till och tas i anspråk av dessa företag enligt lönsamhetspri nciper. Marknadsinriktade företag förutsätter alltså även en fungerande kapitalmarknad. För det kooperativa företaget har kapitalan- skaffningsfrågan särskild stor betydelse, och därför betonas den inom denna diskussion av det kollektiva beslutet.

För kooperativa företag har denna funktion som marknader har, åtminsto- ne delvis ersatts av en intemalisering av denna funktion. Medverkan utifrån ett kapitalägande spelar inte samma roll som i företag av den nyss nämnda typen. 1 de vanligaste fallen utgår det funktionella behovet från andra grunder av kapitalinsatser. Den nämnda intemaliseringen syftar till att skapa ett alternativt organisationsförfarande för bland annat tillförsel av kapital till det kooperativa företaget. Av stort intresse blir då att undersöka om den kooperativa företagsforrnen har den egenskapen att tillräckligt med kapital kan föras in i företaget för att säkra den verksamhet och produktion som fordras för att det funktionella behovet skall kunna tillgodoses.

Om man ett ögonblick bortser frånjust kapitalbehovet, kan man anlägga tre aspekter på sambandet mellan det kollektiva beslutet och kapitalfrågan, nämligen 21) E'? historisk aspekt; kapitalfrågan utgjorde ingen huvudfråga när de kooperativa företagen bildades och man förutsåg inte den utveckling och tillväxt som kom senare och därmed blev det i själva grundformen inbyggt egenskaper som påverkat kapitalallokeringen (negativt).

b) En logisk aspekt; inom den konstruktion som det organisatoriska sambandet är, finns det klara gränser för vilka beslut som kan uppnås till varje tid och med olika konstellationer medlemmar, och därmed blir det kollektiva beslutet ofta instabilt och med begränsad räckvidd.

c) En institutionell aspekt; de kooperativa företagen utgör i allmänhet en liten del av samhället även om de kan dominera vissa branscher och de är beroende av yttre institutioner för allokering av kapital och i dessa institutioner har det inte inskrivits anpassning till det kooperativa företagets särart.l

Den institutionella aspekten som t. ex. berör beskattningsregler, kommer att behandlas allmänt i ett senare kapitel och mera specifikt i del 11. Den historiska och den logiska aspekten hör märkligt nog samman. Om det nu förhåller sig så att det, i den kooperativa företagsforrnen, finns vissa speciella egenskaper som påverkar kapitalallokeringen, hade det inte hjälpt om de kooperativa pionjärerna ens försökt att skapa andra egenskaper. Enligt den teori som är känd, förefaller det vara så att det inte går att konstruera en funktion som på ett stabilt sätt speglar medlemmarnas preferenser och som alltså skulle leda till ett kollektivt beslut som alltid efterlevs.2 Därmed finns det gränser för hur långt man genom det organisatoriska sambandet kan ersätta den allokering som man antar annars kan åstadkommas i en fungerande kapitalmarknad. Konsekvensen av detta är att man både i teori och i praktik måste arbeta med avsteg från föreställningen om att det

' Med anpassning skall man förstå ömsesidig an- passning. ? Se främst Olson (1965) och Eschenburg (1971) som fört den förres ana- lyser vidare. Se även Ar- row (1951) och Arrow

(l974).

] Samordningsbeslut, se figur 2 och sid. 45.

kollektiva beslutet skall spegla medlemmarnas sanna preferenser, så som dessa i det kooperativa fallet utgår från det funktionella behovet. Hur avstegen från modellen skall behandlas, är ingalunda klart. I forskningslitteraturen ägnas detta problem mycket liten uppmärksamhet. I praktiken kan man däremot finna en rad former som kommer att belysas längre fram.

Ett möjligt tillvägagångssätt är att utgå från föreställningen om det kooperativa företagets fortbestånd, dvs. man utgår från något överlevnadskri- terium. Att denna utgångspunkt inte ter sig helt orealistisk kommer att framgå av undersökningen i samband med diskussionen av det 5. k. stationära sambandet. Detta går ut på att det kooperativa företaget har en bindning till medlemmarna vilket gör det tämligen stationärt. I praktiken innebär detta ofta att verksamheten utförs i huvudsak på en bestämd ort och inom en viss region. Med den nämnda utgångspunkten kan man fråga efter kapitalbehovet för fortlevnad, och därigenom även aktualisera frågan om den kooperativa företagsformens förmåga att generera tillräckligt med kapital för verksamhe- ten. Helt fri från hinder är dock inte en sådan väg, eftersom frågan om vad som är tillräckligt med kapital är en värderingsfråga, som sådan är en del av det kollektiva beslutet. Vad som däremot är möjligt är att betrakta det kooperativa företaget utifrån, dvs. ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Om vi emellertid undersöker det kollektiva beslutet närmare, ser vi dock att det inte är lätt att se det kooperativa företaget på detta sätt.

Centralt i det kollektiva beslutet

Det kollektiva beslutet kan delas in i några centrala delar som kan återföras till den tidigare diskussionen om målfrågan. Det kollektiva beslutet syftar givetvis till att uppfylla de kooperativa målkraven, även om dessa kan vara svåra att operationalisera. I modellen antas detta innebära en strävan efter att genom kollektiva beslut

a) spegla medlemmarnas preferenser (även om detta inte kan ske ”per- fekt”);

b) skapa förutsättningar för den kooperativa funktionella verksamheten så till vida att nödvändiga resurser samlas;

c) bestämma inriktning och skapa förutsättningar för de olika samord- ningsbesluten som fordras för att utföra den verksamhet som behövs inom” det'funktionella sambandet (utforma bland annat en ledningsfunk- tion);l

d) fördela det kooperativa mervärdet (som man förväntar att företaget skall skapa jämfört med organisation i andra former).

Frågan om preferenser har redan berörts, liksom även resursfrågan. Samord- ningsbesluten behandlas mer utförligt i det följande avsnittet om det funktionella sambandet. Vad som inte tagits upp tidigare är det kooperativa mervärdet och dess fördelning. Det är genom detta kopplingen till ett samhällsekonomiskt perspektiv kan göras enklast.

Det kooperativa mervärdet Det kooperativa företaget syftar inte till vinstmaximering i traditionell mening. Icke förty har företaget, i och med att det är ett företag och inte enbart en intresseförening, ett resursintresse hos medlemmarna som grund. Enkelt uttryckt skulle det kooperativa mervärdet kunna vara skillnaden mellan medlemmarnas uppoffring/inkomster i altemativa organisationssamman- hang (främst marknadssammanhang) och vad de uppnår genom det koope- rativa företaget. Mervärdet förväntas givetvis vara positivt, men i praktiken kan utfallet ibland också vara negativt. En vanlig föreställning är att detta mervärde, när det fördelas till medlemmarna, består i återbäring eller , efterlikvid, vilka är de vanligaste beteckningarna inom kooperationen. I själva ', verket har mervärdet och dess fördelning en mycket djupare innebörd. 1 Återbäring och efterlikvid betecknar mellanskillnaden mellan en bestämd . periods inkomster och utgifter och i praktiken också efter att 5. k. boksluts- l dispositioner utförts. I en diskussion av fördelningen av det kooperativa ' mervärdet är denna mellanskillnad inte särskilt intressant. Det som intresserar är de fördelningsmässiga förhållanden som råder i det kooperativa företaget och som i former av regler för prissättning, kostnadsfördelning osv. påverkar uppkomsten av intäkter och utgifteri det kooperativa företaget. Allokering ur ett samhällsekonomiskt perspektiv förutsätter i allmänhet att produktionen i ett givet sammanhang fördelas i samsvar med gränsintäkter och gränskostna- der. En brist på sådan allokering inom ett kooperativ skulle emellertid mycket väl kunna innebära att med ledning av det kollektiva beslutet upprätthåller en produktion som samhällsekonomiskt sett är olönsam. Man kan sålunda förvänta sig en annorlunda resursallokering inom kooperativet. Man kan t. ex. använda olika principer för fördelningen av olika kostnader. I praktiken används ofta den s. k. genomsnittsprincipen, även betecknad proportionali— tetsprincipen, vilket innebär att eventuella skalfördelar inte kommer en medlem med stora kvantiteter tillgodo. Om man i stället tillämpat den s. k. marginalprincipen, hade medlemmar med stora kvantiteter gynnats, men medlemmar med små kvantiteter missgynnats jämfört med den förra princi- pen. Problemet är givetvis mer komplicerat än så, men det som nämnts är tillräckligt för att visa att det i det kooperativa företaget existerar ett fenomen som har fördelningskonsekvenser. 1 och med att fördelningen påverkar både kostnader och intäkter, är det befogat att tala om speciella kooperativa priser även om dessa inte framträder explicit. Detta, att kunna skapa en särskilt ekonomisk fördelning, förefaller vara ett särdrag vid den kooperativa företagsformen. l modellen har dessa kooperativa priser - eller snarare de principer som ger upphov till sådana priser— knutits till det kollektiva beslutet och betraktas alltså som en del av detta. I praktiken behöver det inte alls vara så. Det är alltså inget nödvändigt villkor i kooperativa företag att de tillämpade principerna skall härröra direkt från det kollektiva beslutet.I Kopplar man emellertid frågan tillbaka till den kooperativa modellen, blir detta emellertid | En ”d'kt t " k ” ett nödvändigtvillkor. Enligt dennainnebär kooperativet att de som styrockså kunna tånlfagrföljau e styrs, nämligen av medlemmarna. samma principer.

' Se Olson (1965).

Huvuduppgifter för det kollektiva beslutet

Två av det kollektiva beslutets huvuduppgifter skulle alltså kunna vara att å ena sidan generera kapital, eftersom de flesta produktionsforrner fordrar kapital förutom att hänsynen till osäkerhet fordrar någon form av buffertka- pital (vilket även behövs i företag med vinstmål) och å andra sidan fördela i den mening som diskuteras här. Dessa huvuduppgifter är inte oberoende av varandra. Man måste även ha klart för sig att det kooperativa företaget i modellen antas vara öppet i den meningen att kooperativet är öppet för nya medlemmar. Samtidigt kan medlemmar avsäga sig sitt medlemskap. Det rör sig alltså om uppgifter under en mycket speciell restriktion. Öppenheten ger nämligen upphov till frågan om efterlevnaden av det kollektiva beslutet, och samtidigt framkommer gränserna för det kollektiva beslutet. Man kan givetvis inte fatta ett kollektivt beslut som får huvuddelen av medlemmarna att lämna kooperativet och heller inte utforma sådana fördelningsregler (kooperativa priser) att företaget stormas av nya medlemmar. Man kan alltså skönja en balansdimension i det kooperativa företaget — även den ett särdrag som dock följer av det föregående.

Anledningen till att denna balansdimension är av särskild betydelse har med det kooperativa dilemmat att göra: individuella utnyttjandebeslut kan tänkas ständigt slå omkull förutsättningama i det kollektiva beslutet. Det är detta förhållande som givit upphov till olika former för bindning av medlemmarnas individuella beslut vad gäller både deltagande och utnyttjan- de. Man kan således finna att utträdandet kan vara en utdragen process och att det inte alltid är sanktionsfritt att låta utnyttjandet upphöra. Man får se detta som försök att stärka det kooperativa beslutet och reducera den instabilitet som öppenheten medför. Därmed skulle man kunna dra den slutsatsen att ett kooperativ med relativt stort behov av resurser från medlemmarna tenderar att vara mera slutet genom olika former för bindningar än när detta resursbehov är litet. Skulle det dessutom vara så att medlemmarna har andra alternativ som kan utnyttjas till marginalpriser utan hänsyn till värdet av medlemmars insats i kooperativet, är det uppenbart att det kollektiva beslutet kan komma att utsättas för starka påfrestningar. Detta är också vad man finner i praktiken. Exempel på detta ges i del II, och i samband med exemplen framkommer också vilka alternativa vägar man väljer inom olika kooperativ för att komma runt de begränsningar som gör sig gällande.

Representativitet

Det förefaller som om den främsta anledningen till det kooperativa beslutets logiska instabilitet är att välfärdsteon'n ännu inte löst problemen med nyttojämförelser, mellan individer, och frågan om det grundläggande beteen- deantagandet om individuell ekonomisk rationalitet. I ett historiskt perspek- tiv förefaller det som om det funnits mekanismer som i praktiken givit acceptabla kollektiva beslut. Förekomst av någon social enhet och social integration förefaller ha varit en förutsättning för tillkomsten av sådana acceptabla beslut, också i den meningen att kooperativen åtminstone har klarat överlevnadsmålen. Enligt kända teorier om gruppbeslut antas att mindre grupper har större förutsättningar att nå acceptabla beslut än större. '

Hur det förhåller sigi verkligheten ärinte klart eftersom det saknas jämförande undersökningar. '

Detta aktualiserar naturligtvis de former inom vilka det kollektiva beslutet framkommer. Att man når fram till ett ”acceptabelt beslut” behöver inte innebära att beslutet är ”optimalt” eller det ”bästa” eller "näst bästa" för kollektivet. I tidigare teorier om gruppbeslut antog man mer eller mindre explicit att en grupp handlar rationellt i meningen att beslutsprocessen leder fram till ett ”bästa" beslut. Denna uppfattning har ifrågasatts i nyare teorier och det är lätt att instämma i den kritiken. Överfört till kooperativa sammanhang och frågan om demokratisk organisation, blir slutsatsen den, att ett organiserande av det kollektiva beslutet i demokratiska former inte ger någon garanti för att beslutet också är effektivt i betydelsen optimalt för kollektivet. Här kommer sådana faktorer som gruppsammansättning, repre- sentativitet, personligheter m.m. in i bilden. Den demokratiska form som tillämpas i kooperativa sammanhang består i huvudsak av "en medlem, en röst” och procedurer för själva beslutsförfarandet, av s. k. hävdvunnen praxis.2 Undersökningar har visat att medlemmarnas uppslutning kring de kollektiva besluten genom personligt och aktivt deltagande är genomgående liten. 3 Ett litet deltagande kan tolkas på en mängd olika sätt. Ofta finns det stor osäkerhet kring de kollektiva besluten, något som sannolikt ger upphov till försiktighet i beslutsfattandet men också ger stora möjligheter för en självständig ledning och styrelser.4 En tolkning av ett lågt deltagande är att det ändå kan finnas åsiktsrepresentation.5 En annan tolkning är att just frånvaron tyder på uppslutning kring de förslag som styrelsen framlägger vid olika former av stämmor.6

Ännu en tolkning är att insatsen, inte minst i form av tidsinsats genom ett aktivt deltagande, har för många medlemmar ett altemativvärde: man föredrar att sköta sin egen verksamhet.7 Ytterligare en tolkning skulle vara att medlemmarna upplever brist på reellt inflytande.

Låg representativitet kan vara en orsak till och en konsekvens av att det i inflytande- och beslutssammanhang där medlemmarna kan delta inte förs fram ärenden av stor betydelse. Därmed finns det en ”ond cirkel” i sammanhanget.

Med utgångspunkt i de målområden, som presenterades som exempel ovan, kan man säga att det inte finns inbyggda krav kring vilka frågor som kan tas upp.8 Det är t. ex. inte känt om nedläggningsbeslut har varit föremål för reell beslutsbehandling på medlemsnivån inom konsumentkooperationen. Där- emot finns det inom lantbrukskooperationen exempel på att medlemmar har motsatt sig samgåenden mellan föreningar. Inom konsumentkooperationen har beslut om nedläggningar i regel presenterats som oundvikliga. I sådana sammanhang har sannolikt förvissningar och garantier om i varje fall inte sämre ekonomiska resultat för en majoritet varit utslagsgivande för den mer eller mindre tysta accepten av beslut. Av detta skulle man kunna skönja ett samband mellan medlemmarnas tekniska förhållanden och deras koppling till omgivningen, även om detta i praktiken inte bärs upp av en hög representa- tivitet när detta skulle kunna förväntas.

Slutsatsen blir därmed att frågan om huruvida de faktiska kollektiva besluten tillnärmelsevis svarar mot vad man enligt en idealmodell skulle kunna förvänta sig blir mycket svår att besvara. Praxis ger upphov till alltför

1 Se bostadsföretaget i del 11

2 Se Lagen om ekono- miska föreningar. Lagen (FL) är dock dispositiv. 3 Se flera svenska under- sökningar refererade i Dellenbrant (1979).

4 Viktiga frågor kommer inte upp till diskussion. De tas inte upp på "da- gordningen”, se Arrow (1974). 5 Mot detta talar att vis- sa åsikter ofta dominerar. 6 S. k. ”silent majority" som inte alltid har en en- tydig positiv innebörd. 7 Observera att ofta kan en stark minoritet faktis- kt driva fram majoritets- beslut (concensus).

8 Arrow (1974) har på ett utmärkt sätt belyst pro- cessen genom vilken ärenden förs upp på en dagordning (agenda).

många tolkningar och man förstår lätt att situationer av typ ”ond cirkel" kan uppstå. 1 diskussionen ovan har några sidor av det kollektiva beslutet tagits fram för att belysa ämnet, nämligen det kooperativa företagets särdrag. Att det kollektiva beslutet och det sammanhang i vilket det ingår utgör ett särdrag. kan inte råda någon tvekan om. Däremot är det inte möjligt att ännu dra slutsatser om den kooperativa företagsformens förmåga att alstra beslut som tillräckligt väl säkrar en effektiv utveckling av det kooperativa företaget. Diskussionen om det kollektiva beslutet är inte uttömd i och med detta. De frågor som väckts ovan kommer att belysas ytterligare i det följande.

Det funktionella sambandet

] den kooperativa modellen — se figur 3 — följer efter det kollektiva beslutet följande element: en grupp bestående av kooperativa samordningsbeslut, omgivningen, kooperativ anläggning (produktion) och därefter det funktio- nella sambandet. Dessa element behandlas här under ett på grund av att det inte finns klara gränser mellan elementen.

] den kooperativa modellen antas dessa element, med undantag för omgivningen, vara beroende av det kollektiva beslutet. Detta följer av modellens karaktär. I verkligheten kan beroendet, av skäl som redan nämnts, vara omvända. Hur det förhåller sig i verkligheten kan endast närmare undersökningar belysa. Tills vidare antas det därför att det kollektiva beslutet bildar grunden för utvecklingen av det funktionella sambandet, som ju motsvarar de former (fysiska) genom vilka det funktionella behovet hos medlemmarna tillgodoses. Det funktionella sambandet förutsätter emellertid det element som betecknats kooperativa samordningsbeslut. Dessa beslut har som funktion att materialisera det kollektiva beslutet inom de ramar som har dragits upp och som i idealfallet antas spegla medlemmarnas preferenser.

Traditionella och i praktiken i regel förekommande former för denna materialisering är att det kooperativa företaget har produktionsanläggningar av diverse slag (mejerier, livsmedelsaffärer, bensinstationer, osv.). Genom dessa tillgodoses medlemmarnas funktionella behov. Uppbyggnaden av dessa samt deras praktiska inriktning, omfång och lokalisering måste givetvis innebära samordning i en rad avseenden. En väsentlig del är alltså samordning och information. Det har redan ovan påpekats att information utgör en nyckelfaktor.

Informationsfrågan kan därför bilda utgångspunkten för den diskussion som följer om det funktionella sambandet och samordningen. Redan i det kollektiva beslutet måste man ha information om medlemmarnas behov, annars kan man inte bestämma företagets kapacitet. Det visades ovan att det finns betydande svårigheter, både teoretiskt och praktiskt, förbundna med denna behovsbestämning. I det kollektiva beslutet måste behoven tolkas som intentioner hos medlemmarna vad gäller utnyttjandet. Vid den faktiska utformningen av det funktionella sambandet fordras förmodligen i regel mycket mer information eller också fordras det förfaringssätt som gör det faktiska, totala utnyttjandet delvis oberoende av medlemmarnas beteende visavi företaget.

Medlemmarnas behov grundar sig på de aktiviteter som diskuterats tidigare, se sid. 29. Behovet kan normalt uttryckas i termer av efterfrågan när behoven

konkretiserats. För detta fordras produktutveckling som i sin tur fordrar information om just behoven samt även information om priser och annat som behövs för såväl medlemmarnas beslut som beslut inom det element som betecknats kooperativa samordningsbeslut. Innebörden för det kooperativa företaget blir därmed att det som annars antas ske i en produktmarknad sker i en organisationsforrn inom vilken man intemaliserat denna marknad. Skillnaden kan vara att det inom den kooperativa modellen skulle vara möjligt att från behovsbeskrivningar nå fram till produkt- och produktionsprogram i och med att medlemmarna uttrycker sina intentioneri det kollektiva beslutet. Förutsättningama för sådana program växlar naturligtvis med behovsinten- sitet och aktivitet. 1 små och avgränsade sammanhang kan kanske program- men byggas upp från medlemmarna, men med stora kooperativ som tillgodoser många behovsgrupper på en gång torde det vara en praktisk omöjlighet att göra så. Beroende på sammanhang bör man därför rimligen f1r1na surrogat- eller alternativa former för ”programbestämning”. 1 samman- hanget ingår omgivningen som i många fall är identisk med den marknad som det kooperativa företaget i sådana fall kan betraktas som en del av. I marknaden finns en hel del av den information som behövs. Typiskt nog finner man ofta uttrycket att kooperativet skall tillhandahålla varor och tjänster till gängse pris, dvs. marknadens priser. Därmed finns en del av grunden för ett produktionsprogram, eftersom priser förutsätter existens av de produkter priserna gäller för. Det kooperativa företaget kan därför fönnodli- gen endast till en del ersätta denna externa information genom olika former för intemalisering.

Medlemmar ansluter sig till ett kooperativ med utgångspunkt i de funktionella behoven. Dessa kan, som nämnts tidigare, vara likartade eller olika till både innehåll och form. Vare sig medlemmarna i huvudsak inriktar sig på produktion eller konsumtion, kan de inom dessa grupper använda olika tekniker. Behoven kan vara olika även av den anledningen. Genom koope- rativet integreras medlemmarna i och med att de knyts till exempelvis en produktionsanläggning. I marknadsekonomiska sammanhang antas det ofta att den samlade efterfrågan till ett givet pris också är given. Genom innovationer kan efterfrågan flyttas mellan alternativa produkter beroende på prisskillnader etc. Inom kooperativet finns inte denna mekanism. I stället kan man konstatera ett möjligt, ömsesidigt beroendeförhållande mellan medlem- marnas produktion (här lika med produktion och konsumtion, eftersom båda fordrar teknik). Genom samordning och viss unifonnitet 1 t. ex. produktions- teknik och p-rocesser kan man i regel vinna ekonomiska fördelar. ' För detta fordras emellertid information både från och till medlemmarna. Detta uttrycks i regel i ett kooperativs stadgar: Man skall genom information (upplysning) underlätta för medlemmarna att organisera sin hushållning. Detta indikerar ett aktivt förhållande mellan medlemmar 1 deras roller som producenter och det kooperativa företaget, vari de ingår som styrande och samtidigt utnyttjare. Denna något komplicerade struktur följer av modellen, men av den kan man naturligtvis inte dra slutsatsen att det förhåller sig så även i praktiken. Förmodligen är det så att den ömsesidiga anpassningen — homogenisering hos medlemmarna vilket möjliggör val av effektiv teknik i företaget — är mest framträdande i sådana behovssammanhang som fordrar höggradig teknik (t. ex. lantbrukskooperationen och kanske vissa delar av

[ Se Eschenburg (1971) som diskuterar altema- tiwärdet. 2 Se sid. 32.

1 Det kan även ske i kar- teller och även i den eko- nomiska föreningens form.

konsumentkooperationen).

Innebörden av detta är att medlemmarnas och kooperativets produktion tekniskt sett kan integreras mer eller mindre långt. Häri skiljer sig givetvis det kooperativa företaget från en marknad. Även denna kan integreras. men det torde endast kunna ske genom ägandet, dvs. genom att företag integreras under ägandets kontroll.l I denna möjliga integrationsprocess för det kooperativa företaget ingår naturligtvis behovstäckningen som en viktig faktor. Om kooperativet endast spelar en liten roll i medlemmarnas produktion, är denna integrationsmöjlighet i regel ytterst begränsad. Sedan vilar förutsättningama för integration på hur de integrerade medlemmarna är i övrigt, dvs. vilken bindning som gäller för det kollektiva beslutet. Resonemanget om det kollektiva beslutet ovan skall inte upprepas. Dock tillkommer att beroendet av kooperativets ekonomiska omgivning givetvis spelar in. .lu starkare externa alternativ, desto mindre integration skulle man rimligen kunna förvänta. Däremot behöver inte ett beroendeförhållande till omgivningen i ekonomiskt hänseende nödvändigtvis påverka den interna integrationen negativt. Snarare kan detta motivera medlemmama att utnyttja eventuella samordningsför— delar. Beroendets ekonomiska karaktär är givetvis avgörande, men även graden av social integration kan ha betydelse. Därmed ser man en klar förbindelse med förhållanden som normalt inte tas med i företagsanalyser. Detta kan ses som en bekräftelse även på riktigheten i den ansats som valts för denna undersökning. En preliminär slutsats blir därför att det kooperativa företaget i analyser inte kan avgränsas till rent ekonomiska förhållanden. Beroendena går längre än till marknadsekonomiska transaktioner, som kommer att utvecklas längre fram.

Det funktionella sambandet och den kooperativa anläggningen dominerar intrycket'av det kooperativa företaget i praktiken. Både medlemmar och det organisatoriska sambandet intar en betydligt mindre framträdande plats. En konsekvens av detta är att föreställningama om det kooperativa företaget ofta avgränsas till just den kooperativa anläggningen. Denna kan visserligen vara mycket komplicerad, t. ex. om man tänker i termer av kooperativa system systemen KF, Lantmännen, OK, HSB, osv. Nu är inte avsikten att direkt knyta diskussionen till denna komplicerade verklighet, utan genom avgräns- ning till det kooperativa företaget i allmänhet försöka ta fram särdragen kring detta. Ändå kan just de kooperativa systemen ses som uttryck för olika former för kooperativ integration som fordrar särskilda samordningsbeslut. Det kan därför vara befogat att försöka överblicka elementet kooperativa samord- ningsbeslut.

Kooperativa samordningsbeslut

Samordningen kan sägas ha en rad dimensioner. Frågar man efter vem som berörs av samordning, kan svaret inte bli entydigt. Till en sådan subjekt- dimension räknas här medlemmar och den kooperativa anläggningen. Vidgas perspektivet, kan även den ekonomiska omgivningen och samhället ingå. Idet fallet blir integrationen även en flerpartsfråga. När det här talas om en subjektdimension så innebär detta en aktiv integration och därmed samman- hängande samordningsprocess. Så behöver det inte vara utanför den koope- rativa modellen. De som ingår i subjektdimensionen kan i praktiken mycket

väl vara objekt för varandras interna samordning. Samhället kan tvingas anpassa sig till den kooperativa anläggningen, vilket även kan vara fallet för medlemmarnas del. Samhället kan i sin tur ”tvinga” både medlemmar och anläggningar, dvs. kooperativa företag i inskränkt bemärkelse, att anpassa sig på olika sätt genom

21 samordning av reala aspekter som produktion och konsumtion, av finansiella aspekter som sparande och krediter/långivning och av infor- mation Zl samordning av hela processer eller av delar som t. ex. planerande,

förebyggande, produktion och inköp, konsumtion och försäljning, resultat

(utvärdering/fördelning)

samordning med hänsyn till tekniskaförhållanden. t. ex. i produktion och konsumtion i leveranser, mottagning, lagring, beställnings— och ordersy- stem, inforrnationsbehandling C samordningi rumslig betydelse. lokalisering av aktiviteter (produktion och

konsumtion)

_ samordning med hänsyn till tidsfaktorn och innehåll i produktion och i

konsumtion. 3 strukturell samordning. dvs. mellan medlemmar, inom och mellan koope-

rativa företag, mellan dessa och andra företag.

Till dessa samordningsdimensioner kan även fogas en beslutsdimension. Samordning fordrar givetvis beslut. men förutsättningen för beslut är infor- mation, planering och lämpliga beslutsformer. 1 diskussionen ovan har det framkommit att det i det kollektiva beslutet och dess tillkomst av en rad skäl alltid finns otillräcklig information för att samordningen och utvecklingen av det funktionella sambandet skall kunna styras perfekt. Detta ger upphov till en delegering som en nödvändighet i ett kooperativt företag, oavsett om detta är litet eller stort. I praktiken har detta i sin tur givit upphov till typiskt hierarkiska organisationsformer för beslut och behandling av information. Därmed blirfrågan om samordningi huvudsak en teknisk-administrativ fråga. I praktiken måste denna fråga utvecklas där den har möjligheter att utvecklas, dvs. inom det element som i modellen betecknats kooperativa samordnings- beslut. Detta utesluter inte ett växelspel mellan det kollektiva beslutet och samordningsbeslut, även vid dominans av det förra, dvs. mellan styrning som utgår från medlemmarna via det organisatoriska sambandet och styrning som utgår från en mer eller mindre självständig och professionell ledning. Vad diskussionen här syftar till är att lokalisera själva brytningspunkten i det kooperativa företaget och upphovet till en del av det kooperativa dilem— mat. Om antalet medlemmar vore fast under en överenskommen period, som inte får vara alltför kort, och medlemmarnas åtaganden vore fastlagda på ett bindande sätt, vore samordningen inom kooperativet (medlemmarna och anläggningen) överblickbar och förmodligen lätt att genomföra. När dessa bindningar inte föreligger, vilket i allmänhet torde vara fallet, har samord- ' Som norm för hur ningen i de dimensioner som nämndes ovan helt andra och mycket mer osäkra långt samordningen bör . . .. . . . .. . .. gå kan man t. ex. ut- v1llkor och forutsattmngar. Det t1d1gare namnda kooperatrva mervardettorde veckla föreställningar sannolikt vara en funktion av graden av samordning.l Detta skall g1vetvrs rnte från Välfärdsteorim se del tolkas som om en total samordning vore att föredra. Därmed finns det i de 111.

] I praktiken har före- kommit styrning av olika slag, t. ex. kvotering.

dimensioner som nämnts gränser för vilket mervärde som det kooperativa företaget kan skapa till varje tid. Dessa gränser bestäms av de konkreta faktorer som ingår i dimensionerna. Vilka dessa är kan fastställas endast genom särskilda undersökningar. Därtill påverkas förutsättningama av yttre förhåll- anden, dvs. av de institutionella aspekter som tas upp i ett senare kapitel.

Utnyttjandebeslutet

Detta element skall beskrivas endast mycket kort. Enligt modellen ligger utnyttjandebeslutet individuellt hos medlemmarna.l

Motsatsen vore kollektivt utnyttjande utan möjligheter till individualise- ring och individuell mätning av varje medlems utnyttjande. När utnyttjandet är helt kollektivt kan kostnaderna för utnyttjandet inte bestämmas objektivt: det saknas information men även en logisk grund för uppdelning av utnyttjandet. Varje fördelning måste göras enligt andra grunder än det direkta utnyttjandet. Här kommer givetvis frågan om solidaritet och förekomst av en social enhet in som ersättning för prisinformation. Att kunna överbrygga sådana informationsproblem utgör en särskild egenskap vid samverkan och därmed ett särdrag för det kooperativa företaget.

I praktiken har de flesta kooperativ inslag av både individuellt mätbart utnyttjande och kollektivt utnyttjande. Detta framkommer tydligt om man anknyter till de målformuleringar som förekommer i kooperativa föreningars stadgar och som exemplifierats sid. 32. Sådana målbeskrivningar innehåller former av kollektivt utnyttjande.

Man kan även notera att kooperativa företag med kollektiva inslag närmar sig områden som annars anses vara typiska för offentlig produktion. Kooperativa företag med huvudsakligen individualiserat och mätbart utnytt— jande har stora likheter med det marknadsorienterade företaget, dvs. det finns transaktioner.

När utnyttjandebesluten motsvaras av transaktioner antas normalt att dessa kan värderas och aggregeras. Därmed kan de även förutsägas om än med viss osäkerhet. Därigenom uppstår den inforrnationsbas som intemaliseringen ger upphov till. Man ser lätt att ju jämnare det totala utnyttjandet fördelar sig på medlemmarna, desto säkrare blir denna inforrnationsbas som grund för bestämmande av kapacitet och därmed investeringar.

Problemen uppstår när "det kollektiva och individuella utnyttjandet sker från samma anläggning; när medlemmarna är olika med hänsyn till funktio- nella behov, etc. Det är sannolikt att i sådana situationer påfrestningar uppstår i den sammanhållning som ett jämnt och högt kapacitetsutnyttjande fordrar av hänsyn till medlemmarnas ekonomi. Den informationssvikt som kan uppstå kan komma att gynna vissa medlemmar på andras bekostnad. Det är möjligt att medvetandet om detta i sig påverkar produktionsinriktningen i kooperativet. Man producerar sådant som i huvudsak är individuellt mätbart i utnyttjandet. I detta finns det ingen skillnad mellan kooperativ som tillgodoser olika behov.

Det stationära sambandet

I den kooperativa modellen, se figur 3, introducerades en strukturell dimension, som sedan hänvisats till, under beteckningen det stationära sambandet. Detta samband skiljer sig klart från övriga genom att det på en och samma gång uttrycker dessa samband i en rumslig dimension och därigenom anger gränser för utvecklingen inom dessa övriga samband.

Det specifika i det stationära sambandet framkommer mycket enkelt och klart om man uppfattar medlemmarnas verksamheter som spridda i rummet men med ett funktionellt samband med en anläggning. Det funktionella sambandet omfattar i huvudsak flöden mellan medlemmar och anläggning och vidare. Det organisatoriska sambandet omfattar preferenser. beslut och kontroll med hänsyn till etablering av den verksamhet som behövs. Det stationära sambandet omfattar den totala struktur som finns och som inom sig rymmer beslut och flöden.

Två faktorer som kan påverka denna struktur har redan nämnts, nämligen tekniska förhållanden och kooperativa priser. Teknisk harmonisering mellan medlemmar kan i många fall tänkas bibehålla medlemmarna i kooperativet, givet att dessa fattar individuella anpassningsbeslut härom. Kooperativa priser kan ha samma verkan: dessa kan i vissa fall hålla produktions- och konsumtionsenheter igång längre än om dessa enheter tvingats att reagera på priser i en marknad.

Det finns ett uppenbart beroendeförhållande mellan det stationära och det organisatoriska sambandet. Om man inom det senare fastställer öppenhet med hänsyn till medlemskap, påverkas det stationära sambandet annorlunda och mer långtgående än om det finns en ”styming” av antagning av nya medlemmar. Det stationära sambandet tas upp i del II och i del IV.

Anpassningsbeslutet

Enligt modellen i figur 3 fattar medlemmarna individuella anpassningsbeslut. Sådana beslut kan innebära t. ex. teknisk anpassning mellan medlemmarna och en kooperativ anläggning. Anpassningen kan ha en såväl passiv som aktiv innebörd. Den gemensamma nyttomaximeringen kan mycket väl påverkas pösitivt av harmonisering av den teknik medlemmama använder sig av i den individuella verksamheten. Samtidigt inser man att det i dessa tekniska- förhållanden finns en rad infonnationskrävande aspekter som just uppstår inom kooperativet. Beroendet mellan medlemmarna torde alltså göra sig särskilt gällande.l

Några frågeställningar utifrån den kooperativa modellen

Den kooperativa modellen har ovan diskuterats så, att modellens element har diskuterats i viss ordning. Elementen äri hög grad beroende av varandra, även om det enligt antagandena är så att elementen från medlemmarna till det kollektiva beslutet skulle vara dominerande. Anledningen till det. beroende | Se del " om b Om dsfö- som finns kan lokaliseras nu två plan, medlemmarna och kooperatlvet Självt. retaget som belyser den- För medlemmama har visats att det genom deltagande- och utnyttjandebe- na aspekt väl.

slutet uppstår en kluvenhet som antas ge upphov till ett kooperativt dilemma: medlemmarna fattar beslut genom det organisatoriska sambandet i form av ett kollektivt beslut, som de inte lever upp till i praktiken när de fattar individuella utnyttjandebeslut. Det andra planet på vilket det nämnda beroendet återfinns är egentligen en förlängning av det förra, men med betoning av problemen med kapitalanskaffning för det kooperativa kollekti- vet. Utformningen av det kollektiva beslutet måste ske på ett sådant sätt att detta speglar medlemmarnas preferenser och ger optimal kapacitet för kooperativet. Här bör man notera att det inte följer av den kooperativa modellen och diskussionen ovan att det kooperativa företaget självt alltid måste ha en egen anläggning, dvs. produktion i egen regi och en fysisk utveckling av ett funktionellt samband från denna anläggning. Vad som följer är emellertid att det kooperativa företaget måste vara något mer än en ren intresseförening. Om detta senare villkor inte vore uppfyllt, skulle sambandet mellan det organisatoriska och det funktionella sambandet inte existera, och en del av det specifikt kooperativa skulle falla bort.

Diskussionen ovan har särskilt kretsat kring två förhållanden, nämligen i det ena fallet kooperativets förmåga att träffa ”optimala” beslut. Det har påvisats att med utgångspunkt i traditionell individuell rationalitet detta inte är möjligt. Det är dock möjligt om bland medlemmarna normer och värderingar gör sig gällande som har sin rot i former för social integration, dvs. att det bakom kooperativet finns något slags social enhet. Man kan därför ställa frågan om förekomst av en sådan social enhet i verkligheten också utgör en nödvändig förutsättning för kooperativ som har den kooperativa modellen som utgångspunkt. Här kan frågan bara ställas utan att besvaras.

Det andra förhållandet gällde kooperativets förmåga att generera tillräckligt med kapital bland medlemmarna — förutsatt att det hos dessa finns kapital över huvud taget. Historiskt sett utgjorde kapitalfrågan ingen avgörande faktor — även om det visats att vävama i Rochdale inte alls var så fattiga som man vanligen trott. Mer avgörande är om den kooperativa modellen, när den till fullo tillämpas i praktiken, i sin struktur har — och här syftas på beslutspro- cessen — sådana inbyggda egenskaper att företaget kan säkerställas kapital.

Mot dessa frågeställningar kan man från olika håll framföra att den kooperativa modell som utvecklats i det föregående inte alls stämmer med praktiken. De kooperativa företagen i verkligheten ”ser helt annorlunda ut”. Frågan blir emellertid då en annan, nämligen vilka företag som egentligen är kooperativa. Syftet med den kooperativa modell som utvecklats ovan är i första hand att få fram en grund för beskrivning av kooperativa särdrag. Dessa särdrag är dels sådana som följer av den kooperativa företagsformen. dels sådana som uppstår på annat sätt. Den enda möjligheten att identifiera de förra är att utgå från någon form av norm, dvs. en kooperativ modell. Denna modell följer av antaganden om kooperation, som det i litteraturen förefaller finnas rätt stor enighet om. Om man i stället tog kooperationen i praktiken som utgångspunkt för fastställande av kooperativa särdrag, skulle man kanske inte finna några avgörande skillnader. Frågan är om inte den helt avgörande aspekten som ligger i det organisatoriska sambandet då skulle försvinna. Givetvis skulle i stället andra aspekter — kanske främst tekniska — i så fall komma med. Jämförelsen måste även utsträckas till andra företag och alternativ. 1 det perspektivet skulle man även riskera slutsatser som att t. ex.

Konsums skyltar kunde bytas över en natt till Statsföretags konsumentbutiker utan nämnvärd uppståndelse. Med modellen uppnår man emellertid att kooperativa företag kan undersökas från helt andra perspektiv.

Detta sker i följande kapitel, men först förefaller det nödvändigt att utveckla de grunder som den kooperativa modellen kan tillämpas på, dvs. å ena sidan behoven som kan ge upphov till kooperativ organisation (i motsats till annan form för organisation) å andra sidan utformningen av kooperativa företag och avgränsningen av dessa.

3. Det kooperativa företagets grunder och perspektiv

Introduktion

I föregående kapitel har utvecklats en kooperativ modell med utgångspunkt i individen och kring en i och för sig traditionell föreställning om det kooperativa företaget. ' Än så länge är denna modell endast en begreppsmodell —en referensram — för identifikation av kooperativa särdrag. I detta kapitel förs modelldiskussionen ett steg vidare. Även nu med utgångspunkt i individen, och denna gång för att ge en bättre förståelse av det funktionella sambandet, som är ett av de fundamentala begreppen i modellen. I föregående kapitel fastslogs att alla kooperativa företag måste ha funktionella samband. I detta kapitel syftar diskussionen till att utveckla detta samband (som utgår från medlemmarnas funktionella behov) för att därigenom nå fram till allmänna uppfattningar och föreställningar om grunderna för kooperativa företag. Sådana grunder är nödvändiga när man studerar kooperativa företag eller diskuterar utvecklingsförutsättningar för kooperativa företag.

Med utgångspunkt i individen kan man komma fram till den indelning av kooperativa grunder som presenteras nedan. Grunderna som sådana är emellertid inte tillräckliga vid kooperativ analys. Det kooperativa företaget är, som nämnts tidigare, ett komplext företag som inte utan vidare kan avgränsas. Detta framkommer i kapitlet genom att betrakta företaget i olika perspektiv. Därigenom uppenbaras att det i dessa olika perspektiv finns institutionella variabler som i många fall kan knytas till konkreta, vardagliga institutionella villkor för kooperativa företag. Dessa institutionella villkor diskuteras dock i ett senare kapitel.

Kapitlet syftar till att belysa det kooperativa företaget från två håll, nämligen från individen fram till de kooperativa grunderna och tillbaka, och ur olika perspektiv. Detta leder fram till ett konstaterande att den syn man har på det kooperativa företaget beror på vilka perspektiv man väljer. I nästa kapitel görs en viktig koppling till dessa perspektiv genom den analys av insti- tutionella villkor som där presenteras.

Individer och behov: Den egentliga grunden för kooperation

Det kunde förefalla som människors behov vore en lämplig utgångspunkt för att fastställa potentialen för kooperation. I själva verket är det inte så enkelt. En anledning är att behovsbegreppet är mer än oklart. Visserligen finns det i den ekonomiska teorin en väl utvecklad efterfrågeteori och inom sociologin

1 Denna utgångspunkt i individen har ett komple- ment, nämligen den so- ciala enhet individen ingår i. Från båda dessa kan det kooperativa före- taget betraktas som ett instrument.

' Se t. ex. Lancaster (1971) och Skår(197l).

2 Uttrycket har använts av t. ex. Lambert (1963), Davidovie (1974) m. fl.

omfattande studier av människan som konsument, men dessa ger liten vägledning vid analys av organisation för att tillgodose behov. Här kan man invända att ekonomisk teori tillhandahåller välutvecklade modeller för sådan organisation, nämligen marknadsteorier. När kooperation syftar till att internalisera ”marknader", ser man lätt att andra aspekter än de rent ekonomiska gör sig gällande. Behovsbegreppet har i den ekonomiska teorin ersatts med begreppet nytta. Nytta uppstår inte utan vidare, utan är en funktion av tillgängliga insatser (varor och tjänster), priser och egna resurser (intäkter). Man beskriver således en mekanism hos individen och skapar därmed en grund för beskrivning av efterfrågan i marknader (alternativt utbud i marknader). En tolkning av behovsbegreppet skulle då kunna vara att människan behöver saker och ting för ändamål som i någon mening förenar sig och som kan uttryckas meningsfullt i begreppet nytta. Så skulle man se det ur ekonomisk synvinkel, och det finns ekonomer som anser denna aspekt fundamental. ' Mot detta står sociologiska undersökningar. som sedan Veblen hävdat att denna individualistiska betoning i vissa föreställningar om individuell rationalitet inte är tillräcklig för att förklara behovsfrågan. Beteendet är inte helt individuellt bestämt, utan påverkas av individens förhållande till andra — därav beteckningen ”conspicious consumption”. Dessa ansatser till förklaring av individens "behovstillfredsställelse” beteck- nas gäma positiva. En positiv kooperativ ansats vore att introducera en samverkans- eller influensvariabel i efterfrågeanalys.

Mot de positiva ansatsema kan man ställa normativa ansatser som går ut på att beskriva vilka behoven bör eller skall vara. I själva verket fordrar en sådan ansats även kännedom om vilka behov (av de föreskrivna) individen förmår att tillfredsställa i givna sammanhang, dvs. sådana insikter som positiva ansatser syftar till att nå. När det, som fallet tycks vara, inte finns allmänt accepterade metoder för att beskriva behoven, finns det heller ingen grund för att bestämma vilka behov som bör tillgodoses på så sätt att man får en kvantitativ grund för lösning av organisationsfrågan. Bildandet av företag fordrar en sådan grund oavsett vilket företag det rör sig om. Frågan ärom man kan komma fram till uppfattningar om behov, efterfrågan etc. på annat sätt.

För att kunna genomföra undersökningens uppgift utan att först behöva lösa behovsfrågan ontologiskt sett, introducerades i föregående kapitel ett antal allmänna behovsområden, se sid. 29. Dessa områden utgår egentligen från en föreställning om människan som producerande varelse. Även som ”konsu- ment” är människan i denna bemärkelse producent. Denna föreställning kan givetvis kritiseras, men sannolikt finns det ingen bättre utgångspunkt för en ekonomisk-organisatorisk analys av grunderna för kooperativa företag. Från denna utgångspunkt kan alltså den subtila frågan om behov lämnas åt sidan. Detta gäller även ett påstående man ibland möter i litteraturen som går ut på att människan egentligen har speciella preferenser för samverkan, dvs. människan skulle vara kooperativ av naturen — homo cooperativus.2 Ett sådant antagande är inte nödvändigt när ”behovsfrågan” ges en funktionell innebörd som i det följande. Människan behöver saker och ting — varor och tjänster— för att åstadkomma något, och så har det alltid varit. Om detta i sin tur betecknas konsumtion eller produktion är i grunden utan intresse. Det sagda betyder inte att ändamålen är likgiltiga, utan endast att det för en utveckling av kooperativa grunder inte förefaller gripbart att förklara denna

del av människors beteende med de teorier och metoder som finns tillgängliga. Det betyder också att den kooperativa modell som utvecklas utifrån denna utgångspunkt mycket väl kan vara behäftad med vissa svagheter. dock knappast mer än modeller för andra företagsformer.

Den utgångspunkt som tas i människornas — individernas — funktionella behov leder till en tämligen enkel formulering av medlemmars intresse i ett kooperativ. Detta intresse har ovan betecknats som ett resursintresse. Man är som medlem intresserad av att betala så litet som möjligt för vissa varor och tjänster eller få så bra betalt som möjligt för dem. Detta, kanske mycket grovt förenklade uttryck för ofta starka engagemang, har stöd i en rad observationer och uttalanden från förtroendepersoner och tjänstemän inom kooperationen. Att tonvikten här läggs på resursintresset utesluter inte förekomst av andra intressen, men sannolikt förhåller det sig så, att om resursintresset inte kan tillgodoses. faller även andra intressen som medlemmar kan tänkas ha. Hur dessa intressesammanhang kan se uti verkligheten finns det ingen information om. Man kan mycket väl föreställa sig att olika intressen avvägs på olika sätt av såväl individen/medlemmen som av medlemmarna gemensamt i intresse- gruppen. Sådana avvägningar kan komma till uttryck i synen på lösningar för det funktionella sambandets uppbyggnad. Medlemmar kan t. ex. ha samma funktionella behov men önskar tillgodose dessa på skilda vägar. Detta kan ta sig uttryck i att en del vill bygga ut det funktionella sambandet, medan andra föredrar att endast underhålla detta. Detta hindrar inte att det underliggande eller övergripande intresset i båda fallen är ett resursintresse. Man kan i och för sig beteckna detta intresse som ekonomiskt. Medlemmarnas intresse av kooperation skulle därmed också betecknas som ekonomiskt. Därav följer dock inte att det kooperativa företag som bildas också skulle kunna sägas ha självständiga, egna, ekonomiska mål.]

Den egentliga grunden för kooperation skulle därmed kunna avgränsas till individers funktionella behov. Denna avgränsning innebär inte i alla sam- manhang en avgränsning till individuella funktionella behov. Sådana behov kan även uttryckas kollektivt i motsats till individuella behov som löses kollektivt?

Medlemmar och det funktionella sambandet

Med det synsätt som valts på-medlemmamas individuella verksamhet blir deras producerande verksamhet avgörande för bildandet av kooperativ. När denna verksamhet förändras — vilket är fallet över livscykeln — förändras grunden för det funktionella sambandet även om det ursprungliga intresset kan vara oförändrat. I detta utvecklingsförlopp finns även en del av förklaringen till att kooperativ tenderar att vara öppna. För den producerande | I praktiken kan det verksamheten kan konstateras att det behövs insatser för att resultat skall vara svårt att urskilja uppnås. Det är när dessa insatser och resultat sträcker sig utanför individen — ledningsgruppers mål. utanför medlemmarnas sfär — som frågan om kooperation uppkommer. I den Att dessa har egna mål meningen är kooperation något externt för individer å ena sidan fastän det å har. konsmtems av , , _ , _ * , _ Blumle (1976), Boettcher den andra Sidan integrerar medlemmari kollektiv mening. En exemplifiering (1977) m, (1_ men av det- av det funktionella behovet ges i figur 4. ta följer inte att företags-

Figur 4 ger endast ett litet urval exempel på vilka funktionella behov som formen har egna mål- kan ge grunden för bildande av kooperativ. Samtidigt framgår det av figuren 2 Se sid. 71.

Figur 4 Exemplifiering av funktionella behov.

Behovsområden Insatser/resultat

Råvaror, färdigvaror, arbete, energi, infor- mation, resurser osv

Källor Funktionella mål/effekter

Affärer, kök, "Mat", välmå- restaurang, ende, hälsa odlingar

Bostad, möbler, energi, "Bostäder", Skydd, lagom tem— kommunikation, service, hotell peratur, umgänge, "miljö", osv hälsa, osv

3. "Ha hälsa" Vård, förebyggande vård, Vårdinrätt- Hälsa, produktions- information, osv ningar kapacitet

4. "Vara klädd" Kläder, tyger,"design", Affärer, Värme, utseende

skinn, arbete, energi, osv hantverkare. osv

5. "Röra sig" Transportfö- "Närhet"

retag, vägar, "Distans" osv

Transportmedel, driv- medel, resurser, osv

6. "Lära och Läromedel, tid, re- Utbildnings- "Kunnighet" utvecklas" surser, osv inst., kultur, "förståelse"

media, osv

7, "Arbeta" Tid och kraft, resur- Arbets- Resurser, skatter ser (intäkter) platser

8. "Producera" Produkter, råvaror, be- "Företag" Produktionsvolymer arbetade varor, tjänster för försäljning,etc. "vara nyttig"

9. "Bli omhän-

dertagen"

Välmående, över- levnad, 1—7 ovan

"Organisa- tioner", fa- milj, osv

att möjligheterna kan vara mycket mer omfattande än vad kooperationen kan uppvisa i praktiken, och man kan ställa frågan varför de funktionella behoven inte har kunnat tillgodoses med det kooperativa företaget som organisations- altemativ i större utsträckning än vad fallet är.

Behovsområden 1—8 kännetecknar den ”vuxna” individen som har orga- nisationskapacitet. Även aktivitetsområdet ”att producera” kan föras till sådana individer. Allmänt fordras större kapacitet för att producera inom denna aktivitet än inom övriga 1—8. ”Att bli omhändertagen” — nr 9 i figuren — har tagits med för att exemplifiera funktionella behov hos individer som i regel inte har egen organisationskapacitet och därmed inte kan vara medlemmar i vanlig betydelse. Det gäller barn såväl som många vuxna och äldre. Dessa förefaller falla utanför det funktionella behovet och det vanliga kooperations- begreppet. Detta är sannolikt inte meningen, men exemplet visar att indivi- duella funktionella behov och resursintressen inte behöver vara tillräckliga som villkor för kooperation om själva förmågan att utöva kooperation saknas. Exemplet ger upphov till ännu en obesvarad fråga kring kooperativ, nämligen deras representation av faktiska och reella funktionella behov. I detta kan även finnas ett samband med andra typer av företag i samhället och den arbetsdelning som finns, särskilt mellan offentliga företag (inkl. offentlig förvaltning) och andra företag. Med utgångspunkt i funktionella behov och det individuella resursintresset kan det alltså vara svårt att avgränsa analys av kooperativa företag till enbart sådana.

För samtliga behovsområden torde allmänt gälla att yttre organisation och tillrättalägganden av olika slag kan antas påverka individer och medlemmar positivt i måluppfyllelsen. I själva verket är det förväntningar om sådana positiva utfall som gör att man kan tala om en efterfrågan på organisation. Kooperation kan givetvis betraktas som ett organisationsaltemativ. Mellan individerna och den organiserade omgivningen finns det ett ömsesidigt beroende—i varje fall över tiden. Om individerna bestämmer autonomt vad de själva vill producera och i vilka mängder, samt vid vilka tidpunkter, så sätter detta också gränser för organiseringen av omgivningen, dvs. för hur källorna i figur 4 kan organiseras. Om den organiserade omgivningen endast kan komma till stånd om vissa minimivolymer etc. produceras, så begränsas givetvis individernas kooperativa verksamhet. På samma sätt påverkas både individer och den organiserade omgivningen (källorna) om det finns vissa yttre villkor för båda (t. ex. skatteregler o.d. som gör att exempelvis ”hemarbete lönar sig”).

Figur 4 ger exempel på behovsområden som kan utgöra grunder för att bilda kooperativ. Med kooperativ menas då ett organiserande som svarar mot den kooperativa modellen och vars uppgift är att organisera det utbyte som behövs, dvs. bygga ut det funktionella sambandet. Ur individernas synvinkel kan man alltså se det funktionella sambandet som ett utbyte mellan en organiserad omgivning och individen. Det spelar här ingen roll om man betraktar individema som hushåll med ett varierande antal medlemmar eller som ”företag”. I det sammanhang som diskuteras här är det verksamheten som är bestämmande för det funktionella sambandet. De utbyten det gäller kan ordnas i grupper, som samtidigt blir undersökningens kooperativa grunder.

Varor och tjänster till medlemmarna från omgivningen antingen genom förmedling (löpande eller ”engångsförmedling”) eller produk- tion. Typiskt för konsumentkooperation. Utbytet avseri regel reala objekt mot finansiella objekt. Varor och tjänster från medlemmarna till fortsatt produktion inom kooperativet eller för förmedling till omgivningen. Typiskt för producentkooperation inom lantbruket. Resurser till medlemmar från omgivningen. Utbytet kan vara kom- plicerat men avser i regel finansiella objekt mot reala (t. ex. arbets- insats). Resurser från/till medlemmar. Utbytet kan även vara komplicerat, men avser i regel finansiella objekt mot finansiella objekt (sparan- de/låneränta, försäkring — premier osv.).

Dessa generella grunder kan kombineras, och därvid framkommer ett stort antal möjligheter. Om alla kombinerades skulle man få ett ”alltomfattande” kooperativ. Sådana återfinner man sällan i praktiken. Närmast kommer 5. k. kibbutzer. Vanligast är att ett kooperativ åtminstone i början av sin utveckling utgått från en av de nämnda grunderna.

Med kooperativ grund menas därmed dels en kvalitativ aspekt, dels en kvantitativ. Den kvalitativa utgår från medlemmarnas — även potentiella medlemmars — funktionella behov. Det är likheter mellan medlemmar som är

Figur 5 Företagsstruktur.

] Föreningslagen förefal- ler inte ha förutsatt såda- na möjligheter, och inte heller i senare utred- ningar om lagen fram- kommer något som tyder på att man förutsett kombinationer.

avgörande för samverkan och som därmed utgör en kooperativ grund i kvalitativ mening. Huruvida kooperation kommer till stånd beror på om denna grund i kvantitativ mening är tillräcklig för att bilda ett kooperativt företag. Vad som kommer att vara tillräckliga ”kvantiteter”, bestäms dock inte enbart av ekonomiska hänsyn, t. ex. i form av traditionella investerings- kalkyler. Det är överhuvudtaget osäkert huruvida traditionella investerings- kalkyler är tillämpliga i kooperativa sammanhang. Anledningen till detta består främst i oklarhet om kooperativets avgränsning samt val av adekvata intäkts- och kostnadsbegrepp.

De kooperativa grunderna och företagsstruktur

Varje företag måste ha en viss struktur, om företaget skall kunna betraktas som ett produktionsställe. Detta gäller oavsett syfte, sammanhang och ägandeskap. Denna struktur kan enklast framställas i form av en s. k. input-output—modell, som i figur 5. För att kunna producera varor och tjänster måste företaget ha varor och tjänster som insats, men dessutom insats av produktionsfaktorema arbete och kapital. Figuren är allmängiltig för alla företag.

Varor och Produktion Varor och tjanster tjanster

Samtliga —— kan vara kooperativa.

För att det skall kunna sägas vara fråga om ett kooperativt företag måste minst en av de fyra relationer som figuren uppvisar vara baserad på en av de ovan nämnda kooperativa grunderna. För denna relation måste det funktio- nella behovet existera, och detär över detta behov man lägger den kooperativa modellen, och r idealfallet får det kooperativa företaget. Vanl_ig_tvi_s finner man att ett kooperativ har byggts över en relation i företaget och man talar gärna om konsumentkooperativa respektive producentkooperativa företag. Detta är dock enbart en följd av historiska och institutionella förhållanden. Något logiskt ”hinder” för uppbyggnad av kooperativ kring fler relationer i ett företag, och därigenom kombinationer av funktionella behov och grunder, finns knappast. I praktiken skulle sådana kombinationer innebära att producentkooperativa företag samtidigt var t. ex. arbetskooperativ, eller att konsumentkooperativa företag hade kooperation kring t. ex. kapitalrelatio- nen. Sådana kombinationer är alltså teoretiskt möjliga, men kan inte alltid förverkligas av institutionella skäl.l

Ser man till ändamålet med medlemmarnas samverkan — resursintresset — så kan ekonomiska kriterier givetvis härledas för utformningen av kooperation. I allmänhet kan man då konstatera att man söker sig fram till kombinationer,

om komplementäreffekter kan uppnås därigenom. Här finns inga undersök- ningar att stödja resonemanget på och endast sådana kan påvisa eventuella komplementäreffekter.l Det är möjligt att undersökningar av samgåenden mellan kooperativa producentföreningar och mellan konsumentkooperativa föreningar skulle kunna visa åtminstone på förväntningar hos medlemmarna och ledningen om sådana effekter. Det är dock tveksamt om materialet, ifall det bearbetas, kan ge mer än i bästa fall en indirekt belysning.2 Vare sig utgångspunkten är teoretisk eller empirisk saknas det kriterier och indikatorer för en bedömning av vilken utformning av kooperation som i olika sammanhang vore önskvärd med tanke på resursintresset.

Denna mycket kortfattade diskussion av sambandet mellan de kooperativa grunderna och företagsbildning visar dock att det kan finnas en rad kooperativa möjligheter som inte utnyttjas i praktiken. Anledningarna och förklaringarna kan vara både rimliga och orimliga. En del kommer att lyftas fram i en senare del. Innan det kan ske förefaller det nödvändigt att närmare belysa kooperationsfrågan utifrån en rad olika perspektiv.

Perspektiv på frågan om kooperativa företag

Diskussionen kring det kooperativa företaget har kretsat kring följande fundamentala förhållanden, nämligen

individer/medlemmar en kooperativ modell kooperativa grunder och företag.

Dessa förhållanden är ömsesidigt beroende och detta beroende kan uttryckas i det stationära sambandet3. Exempel: Medlemmamas funktionella behov kan utgöra en tillräcklig grund för ett kooperativ, det funktionella behovet kan utvecklas inom ramen av en kooperativ modell, och ett företag (produktions- ställe) kan utvecklas. Hur långt utvecklingen sker bestäms av en rad olika faktorer.4 En anledning kan vara alltför höga kostnader för transport, produktion etc. I beroendet finns med andra ord inre faktorer som sätter gränser för ett kooperativ. Dessa faktorer ingår givetvis i det stationära sambandet.

Det nämnda beroendet gör det önskvärt att betrakta ”det kooperativa företaget” i olika perspektiv för att därigenom belysa det kooperativa fenomenet och även det stationära sambandet. Redan här kan det konstateras att det stationära sambandet kan ses som ett starkt kooperativt särdrag. Detta särdrag kan beskrivas på många sätt. Beskrivningen här följer dock den utgångspunkt som tidigare valts, nämligen att medlemmarnas resursintresse är övergripande som mål. Detta utesluter givetvis inte att andra mål gör sig gällande i praktiken. I själva verket kommer olika andra mål in i den följande 2 Samgåenden tka5 i diskussionen, men utgångspunkten är resursintresset. Frågan är alltså hur sgägäfgåyäigeåsäv resursintresset kan uppfattas och även påverkas genom att man anlägger olika kalkyler, se U,,emröm perspektiv på det ännu delvis odefinierade företaget. Genom att anlägga olika (l980). perspektiv kan man uppmärksamma olika avgränsningar för kooperativa 3 Se sid. 25. företag. Detta kan visa sig få konsekvenser vid bedömning och val av åtgärder 4 Kapital, kunskap, tek- antingen dessa harror från medlemmar från ”företaget” eller från annat håll, nik, personliga faktorer, t. ex. näringspolitik o. d. Figuren 6 visar perspektiven översiktligt. osv.

' Se del iv.

Det organisatoriska perspektivet Den kooperativa modellen, Ge en helhetsuppfattning av det särskilt det organisatoriska kooperativa företaget genom kom- sambandet plettering till traditionella synsätt

Medlemmar och de sociala sammanhang och strukturer som finns

Det sociala perspektivet —utåt

Ge uppfattningar om förutsätt- ningama för kooperativ verksam- het, normer, institutioner

De medverkande i det funk- tionella sambandet

—inåt Uppmärksamma komplemäntära

effekter och konflikter

Medlemmarnas verksamhet och arbetssätt samt verksamhet och arbetssätt

Ge uppfattningar om ett vidare funktionellt perspektiv än ”före— tagets" (produktionsställets)

Det fu nktionel Ia perspektivet

Del av det funktionella perspektivet

DEt tekniska Perspektivet Ge uppfattningar om tekniska sammanhang inom det stationära sambandet

Det juridiska perspektivet Synen på och omfånget av lagstiftningen m.m. som be- rör kooperationen

Visa betydelsen av juridiska defi- nitioner och avgränsningar, inne- börd och omfång av åtaganden

Visa betydelsen av information och begrepp, värderingsproblemen

Det ekonomiska perspektivet Ekonomiska avvägningar hos

medlemmarna och i de ko- operativa sammanhangen

Systemperspektivet Kooperativ i sammanhang Visa att kooperativa företag för— utsätter kooperativa system

Allokeringsperspektivet Kooperativ i samhället Sätta det kooperativa företaget in i ett allokeringssammanhang

Figur 6 Kooperation och perspektiv.

Det organisatoriska perspektivet

Det organisatoriska perspektivet fångar även den del av kooperativet som omfattas av den kooperativa modellen.' Denna modell betonar en ”orga- niskt” fungerande helhet med tonvikten på det organisatoriska sambandet. Därigenom finns givetvis den möjligheten att det organisatoriska sambandet blir ett självändamål. I praktiken förefaller det dock närmast vara så att det organisatoriska sambandet betonas alltför litet. Detta kan ha samband med vad som tidigare har konstaterats, men därtill kommer att ett aktivt organisatoriskt samband fordrar resurser för att kunna fungera. Med resurs- intresset som det övergripande kan det på kort sikt vara rationellt att begränsa aktiviteterna inom detta samband. På längre sikt kan detta vara undermine- rande av skäl som redan påpekats och som kommer att förtydligas i det följande. Huvudagerande inom detta perspektiv antas vara medlemmarna och de förtroendepersoner som finns. Deras agerande skall enligt modellen kretsa | Organisation i allmän- kring det kollektiva beslutet. Man kan därför tala om det kooperativa företaget het ingår givetvis, men som en organisatorisk enhet som till sin omfattning är vidare än vad som tas ej upp här. vanligtvis uppfattas som företag.

Det sociala perspektivet Att det bakom ”kooperativet” tydligen måste finnas någon sorts social struktur eller sociala sammanhang som skapar själva förutsättningama för kooperation har redan berörts. Modem kooperation förutsätter en rad sociala institutioner som språk, utbildning, normer etc. Till norminstitutionen hör även frågor om demokrati. Kooperationen, som själv karaktäriserar sig som demokrati eller ekonomisk demokrati, kan förmodligen inte existera utan att en sådan institution finns i det större sammanhang som kooperationen är en del av. Det görs ibland även gällande att kooperationen bidrar till att upprätthålla och utveckla en sådan institution. Detta kan inte uteslutas. men förutsättningama för detta följer av det stationära sambandet, vilket man lätt ; inser. Syftet är dock inte att här belysa sådana möjliga externa effekter av kooperativ verksamhet, utan att framhålla betydelsen för kooperativet av » denna anknytning till bakomliggande sociala institutioner.

På grund av det stationära sambandet inser man även att kooperativ lätt blir beroende av sociala förhållanden i vid mening. Således kan migration ge upphov till starka förändringar i medlemsstrukturen.

Det har tidigare påpekats att de fördelningar som kommer till stånd inom ett kooperativ, om de skall vara effektiva, förutsätter någon sorts värdegemen- r skap eller förmåga att acceptera utfall och resultat som från individuell synpunkt ter sig underoptimala. Detta fenomen, som i litteraturen och debatten betecknas ”kooperativ ideologi”, innebär en förmåga att lösa inbyggda målkonflikter. Sannolikt måste denna egenskap ha samband med förhållanden utanför kooperativet som verkar stabiliserande på detta, dvs. man skulle kunna göra gällande att en sorts social enhet är en nödvändig långsiktig förutsättning för kooperativ. Om denna sociala enhet inte fungerar på grund av att nya institutionella förhållanden ersatt tidigare, skulle man kunna förvänta att även det organisatoriska sambandet utvecklas negativt.

I det sociala perspektivet läggs huvudvikten vid medlemmarna i koopera- tivet och deras förmåga att på långt sikt verka tillsammans i ett kooperativ. Perspektivet sträcker sig dock långt in i medlemmarnas miljö, och det äri detta sammanhang som frågan om de kooperativa företagens sociala ansvar uppstår, och inte enbart i förhållandet till medlemmarna. '

Det sociala perspektivet kan även anläggas mycket mer begränsat, nämligen inåt till de anställda när anställda finns. I det perspektivet är sammanhanget med resursintresset mer uppenbart. Sociala relationer kan, beroende på sitt innehåll, bidra både positivt och negativt till uppfyllelse av det funktionella sambandet och därmed till resursintresset. De anställda kan emellertid ha egna mål och vara styrda av andra utanförliggande normer, t. ex. fackliga traditioner. I det sociala perspektivet kan det därför givetvis finnas inbyggda målkonflikter. Strängt taget behöver inte de anställda alls acceptera konse- kvenser av det stationära sambandet på samma sätt som medlemmar gör.

Det,/anktionella perspektivet

Det funktionella perspektivet har berörts åtskilligt redan. Här skall endast tilläggas att detta perspektiv har två centra, nämligen hos medlemmarna och den anläggning (anläggningar) som finns. Till det senare hör även ett element i

' Se även kapitel 15.

den kooperativa modellen som ännu inte berörts i nämnvärd utsträckning, nämligen kooperativets (ekonomiska) omgivning. För de flesta kooperativ är det genom relationerna till denna omgivning som förutsättningama skapas för resursintressets uppfyllelse. Det är tillräckligt att nämna lantbrukskooperati- va företag inom mjölk- och skogshanteringen som exempel. Vilken del i perspektivet som är den viktigaste kan naturligtvis inte bestämmas allmänt. utan bedömningen måste gälla helheten. I det funktionella perspektivet kommer därmed tonvikten inte att läggas vid medlemmarna utan vid deras verksamhet och vid transaktioner och flöden, och verksamheten inom det funktionella sambandet, dvs. om verksamheten för kooperativet som helhet fungerar ändamålsenligt för dem det är avsett att fungera för. Enligt den kooperativa modellen riktas verksamheten till alla medlemmar utan diskri- minering. Praktiska regler, om t. ex. likabehandling, bör kunna härledas från det kollektiva beslutet. Med andra ord finns det i det funktionella perspektivet en rad frågor som går tillbaka till tidigare nämnda perspektiv.

Det funktionella perspektivet betonar funktionella mål och medel mer än något annat perspektiv gör. Detta ger upphov till en frågeställning som debatteras mycket i tysk litteratur, nämligen i vilken utsträckning det kollektiva beslutet bör omfatta även val av funktionella mål och medel. Det funktionella sambandet förutsätter i regel olika strukturer, som i sin tur förutsätter kapital och investeringar. Sambandet innebär vidare anpassning till förändrade yttre ekonomiska och andra förutsättningar. vilket leder till förändringar av anläggningsstrukturer, förändringar i produktsammansättni- ng, förädlingsgrad osv. Huruvida de lösningar som därvid framkommer kan härledas ur kollektiva beslut är mycket dåligt belyst i litteraturen. Inom ett kooperativ med det karaktäristiska stationära sambandet måste varje lösning innehålla samordningsinslag och därmed i regel även fördelningsinslag. Från det funktionella perspektivet finns det i varje fall all anledning att betvivla kooperativets förmåga att alltid t. ex. uppnå lösningar som inte drabbar någon. Ett teoretiskt krav på lösningar skulle kunna vara det s.k. Pareto- kriteriet, som i korthet säger att en acceptabel lösning är en lösning som kan gynna många men som inte får ge någon en försämring. Om en sådan syn råder inom kooperativet, kommer förmodligen de lösningar som genomförs att präglas av den. Nu kan man emellertid inte alltid utgå från detta kriterium av det skälet att det kollektiva beslutet mycket väl kan omfatta ett fördelnings- beslut som förutsätter något h_el_t_annat än en pareto-lösning.|

I praktiken kan å andra sidan det kollektiva beslutet vara helt intetsägande i sådana fördelningshänseenden, eftersom frågorna är mycket känsliga och kan vålla strid, vilket t. ex. ibland är fallet med nedläggningsbeslut. Här ser man tydligt att det finns viktiga samband mellan det organistoriska och det funktionella perspektivet. Detta blir än mer tydligt i de följande perspektiven. som kan betraktas som under-perspektiv till det funktionella.

Det tekniska perspektivet

Det funktionella sambandet går mellan medlemmar och den kooperativa anläggningen och inkluderar båda vad gäller det tekniska perspektivet. Detta perspektiv är emellertid än vidare. Man kan t. ex. vilja utvärdera ellerjämföra teknikformer och teknisk nivå inom kooperationen med andra delar av

samhället och näringslivet. Det är också en fråga om hur man inom kooperationen tillgodogör sig extern teknisk utveckling med tanke på de restriktioner som ligger i det stationära sambandet. Detta framkommer särskilt väl om man föreställer sig att alla medlemmars verksamhet i teknisk bemärkelse vore identisk. Valet av kooperativ teknisk anläggning vore då förmodligen tämligen enkel. Nu förhåller det sig inte så i verkligheten; olikheterna mellan medlemmar är i regel betydande också i tekniskt hänseende. Därtill kommer det fundamentala att med medlemmar som i varje fall i princip är beslutssuveräna kan den tekniska samordningen inom kooperativet drivas endast till en viss gräns. Den kanske inte mindre betydelsefulla samordningen gäller dock kooperativet och omgivningen. Detta gäller inte enbart kooperativa företag inom lant- och skogsbruket utan lika mycket konsumentkooperationens, vars affärer skall passas in i den allmänna samhällsbyggnaden vad gäller lokalisering, trafikleder, etc.

En aspekt som bör nämnas speciellt är det tekniska avståndet mellan medlemmar och den kooperativa anläggningen. Ofta förhåller det sig så att varuinsatser från medlemmarna vidareförädlas mer eller mindre inom kooperativets anläggningar. En ofta företrädd uppfattning är att vidareföräd- ling påverkar resursintresset gynnsamt. Detta gäller inte enbart 5. k. produ- centkooperation utan även annan kooperation.l Implikationen av detta är givetvis långt utdragna produktionsprocesser med ett teknikinnehåll som ligger långt utanför medlemmarnas verksamhet. Detta tekniska avstånd måste givetvis påverka medlemmarnas förmåga att bedöma en rad problem inom det organisatoriska sambandet, samtidigt som medlemmarnas beroende av expertis ökar. I det tekniska perspektivet ser man därför att resursintresset kan föras in på ett för medlemmarna gynnsamt sätt, men samtidigt måste detta sannolikt ske på bekostnad av det organisatoriska sambandet. Medlemmarnas beroende av kooperativet kan alltså öka.2

Det juridiska perspektivet3

Det juridiska perspektivet fångar upp dels synen på de kooperativa företagen i lagstiftningen, dels de regler denna lagstiftning och lagpraxis ger upphov till. Reglemas kanske viktigaste funktion är att avgränsa ekonomiska rättssubjekt. I svensk lagstiftning är detta fastlagt i lagen om ekonomiska föreningar, men den kanske mest stringenta definitionen av kooperativ finns i kommunalskat— telagen. Registreringen av ekonomiska föreningar sker på länsnivå efter prövning. Denna snabbskiss av den formella apparaten säger dock inte allt och kanske inte ens det väsentliga om det juridiska perspektivet.

Kooperativ verksamhet kan emellertid uppfattningsmässigt inte begränsas enbart till den del av associationsrätten som just reglerar ekonomiska föreningar. Man bör även beakta verksamhet som svarar mot kooperativa grunder men som förekommer i andra associationsrättsliga former. Aktiebo- lagsformen är en sådan form som tillsammans med andra typer av lagstiftning ger tämligen klara avgränsningar av verksamheten. Aktiebolagsformen har emellertid inte utvecklats för att tillgodose kooperativa syften. För sådana syften kan även andra mer lösa organisationsformer användas. Man bör dock skilja på verksamhetsfonner som i förhållande till medlemmar och (ekono- misk) omgivning uppträder som självständiga rättssubjekt och mer eller

1 Det finns även exempel på det motsatta: HSB gjorde sig t. ex. av med en fönsterfabrik.

2 I debatten om NCB och Södra Skogsägarna framkom det röster om att företagen utvecklat sin verksamhet "alltför långt bort från medlem- marna”, dvs. bortom medlemmarnas kompe- tens.

3 Själva begreppet juri- diskt perspektiv kan vara något missvisande, men används här och åter- kommer även i kapitel 5.

] Jfr även kommunal- skattelagen.

mindre binder medlemmarna genom de transaktioner som kommer till stånd (eller genom ramavtal o. d.), och kooperativ av olika slag som på ett mer löst sätt uppträder å medlemmarnas vägnar (förhandlingskooperativ). I det ena fallet kan man tala om ett tämligen starkt integrerat och sammankopplat kooperativt företag och i det andra om ett löst kopplat som kan gränsa till en intresseförening. I båda fallen har intentionema kanske samma syftning och funktionella anknytning, men beteendet inom kooperativet torde styras av olika delar av systemet med rättsregler. En fråga av centralt intresse blir därmed i vilken utsträckning detta samlade system påverkar utvecklingen av verksamhet från kooperativa grunder positivt eller negativt.

Det juridiska perspektivet bör alltså vidgas till att även innefatta relevanta delar av det regelsystem som faller utanför lagen om ekonomiska föreningar och tillämpningen av denna lag. Det finns t. ex. diverse beskattningsbestäm- melser som påverkar medlemmarnas agerande, och här är det tillräckligt att påminna om det kooperativa företagets kapitalgenerering och att visa på fondavsättningsmöjlighetema för skogsägarna. Därmed ser man lätt att, beroende på vilka uppfattningar som används av kooperativa företag inom olika områden som är föremål för lagstiftning, man kan få effekter som kan vara negativa (positiva) för det resursintresse medlemmarna hari kooperativet på kort och lång sikt.

Då syftet inte är att behandla juridiska aspekter — som under alla omständigheter faller utanför undersökningens kompetens — är det här tillräckligt att på detta sätt belysa det viktiga sambandet mellan resursintresset och inte enbart den lagstiftning som gäller kooperativa företag utan även ' medlemmarna (och andra typer av företag).

Det ekonomiska perspektivet

Det ekonomiska perspektivet begränsas här till medlemmarna och till vad som i juridisk mening betecknas som kooperativt företag. Detta betyder inte att en ”juridisk" definition betraktas som den övergripande. Det är dock denna definition som avgränsar kooperativa företag i praktiken och det är för dessa avgränsningar som ekonomiska transaktioner, behållning och ekono- miskt värderade flöden uppstår.l Det kan därför vara rimligt att ta denna avgränsning, som genom avgränsning, struktur, metoder och begrepp antas påverka resursintresset, som utgångspunkt.

All ekonomisk värdering bygger i princip på priser, kvantiteter samt periodbestämning av dessa kvantiteter. I det ekonomiska perspektivet antas denna värdering ske såväl hos medlemmarna som inom det kooperativa företaget i föreningens skepnad. Utfallet av all värdering beror på värderings— principer och metoder. I värderingsprinciper finner man i regel inslag av externa (juridiska) bestämmelser, men även i hög grad personliga och individuella. De individuella värderingsprincipema speglar t. ex. medlem- marnas inställning till risk och resursnytta. Medlemmarnas värdering blir därmed i hög grad personlig och subjektiv. Den information som används av medlemmarna blir därmed också subjektiv i stor utsträckning och dessutom otillgänglig (ex ante) för den kooperativa ledningen, som dock är beroende av medlemmarnas beslut för såväl det kollektiva beslutet som de kooperativa samordningsbesluten. Det är detta som gör informationsfrågan i kooperativa

företag till en så central fråga. Kostnaden för utbyte av information — t. ex. för att genom iteration i en planeringsprocess nå fram till ”bästa” beslut — kan antas vara prohibitiv i de flesta förekommande fall i praktiken. En anledning till detta är den varierande horisonten medlemmar kan ha i kooperativ planering. Man ser alltså att det i kooperativet förmodligen inte är möjligt att nå fram till simultana ställningstaganden vad gäller beslut. I stället fattar ledningen beslut som kan betecknas preliminära men som i praktiken torde vara irreversibla. Anledningen till detta är givetvis de olika ekonomiska åtaganden man har till tredje man. En konsekvens av detta blir att den kooperativa ledningen kan betrakta det kollektiva beslutet som ett i hög grad tolkningsbart uppdrag.l Mot detta allmänna uppdrag sker redovisning i efterhand, och denna redovisning sker enligt lagens definition på kooperativ.2 Frågan är om denna redovisning egentligen är relevant med utgångspunkt i resursintresset. Redovisningen skulle egentligen kunna avse det samlade värdet av de resurser som tillförts medlemmarna genom kooperativet under t. ex. en viss period.3 Eller med andra ord vilken nytta medlemmama haft av kooperativet under en gången period (eller kan få under en kommande period). Det gör i detta hänseende ingen skillnad om man talar om producent- eller konsumentkooperation.

Av det faktum att resursintresset ligger hos medlemmarna följer att kooperativet som sådant inte kan ha egna vinstmål vad gäller redovisningen efter en period. Alla ”vinster” som eventuellt redovisas ”tillhör” medlem- marna. Att de stannar kvar i företaget kan i princip endast försvaras med utgångspunkt i det funktionella sambandets intresse. I praktiken kan dock beskattningsregler och avskrivningsmöjligheter vara bestämmande för vad som stannar kvar. Avsaknaden av egna , vinstmål betyder inte att de kooperativa företagen kan agera som om de inte hade vinstmål. ] det praktiska arbetet och i kalkylerna finns det knappast annan form för vägledning än ekonomiska. Företaget som säljer varor billigt till medlemmarna har intresse av att köpa eller att producera dessa så billigt som möjligt, vilket betyder att antingen utnyttjar företaget sin förhandlingsstyrka gentemot leverantörer eller så kan man i kraft av sin storlek utnyttja stordriftsfördelar i egen produktion. Avsaknad av vinstintresse i kooperativa företag kan nog vad gäller praktiken därför avfärdas som en myt.4

Förekomsten av ett vinstbeteende behöver emellertid inte betyda att det inte tas'hänsyn till olika fördelningsaspekter, dvs. att det inåt i kooperativet'görs avsteg från ett rent vinstbeteende.5 Formerna för detta kan vara mycket komplicerade. En möjlighet vore att föreställa sig ett system med de tidigare nämnda kooperativa prisema. Sådana priser kan ge upphov till en given produktion för medlemmar och kooperativ i rum och i tid (dvs. med en given struktur för det stationära sambandet). Ett annat system vore att låta s.k. marknadspriser avgöra produktionen inom kooperativet men samtidigt kompensera med s. k. sido-betalning. Sannolikt skulle man i det senare fallet få en annan struktur för det stationära sambandet än i det förra. Vilket som vore att föredra kan man inte säga något generellt om. Dock förefaller det som om själva kooperativet skulle kunna påverkas: man kan därför inte utesluta att oklarheten vad gäller information och värderingsprincipen av behållningar och flöden, kan vara fördelaktig ur synvinkeln sammanhållning och integra- tion. Hur det förhåller sig med detta i praktiken vet man dock mycket litet om.

' Detta uppdrag har dis- kuterats ingående i tysk kooperationslitteratur, se Boettcher (1977). 2 Frågan är mer kompli- cerad än detta, jfr bokför- ingsregler och den tidiga- re nämnda kommunal- skattelagen. 3 Jfr diskussionen om det kooperativa mervärdet, se sid. 39.

4 Man bör notera att skillnaden till det enskil- da företaget är att kapita- liseringen (av vinster) sker hos medlemmarna och inte i företaget.

5 Ett rent ”intemt” vinstintresse är en omöj- lighet i kooperativa före- tag, se del III.

' Denna hierarki måste alltid ha minst två nivåer över medlemmarna. I praktiken talar man där- för gärna om primärfor- eningar och sekundärför- eningar.

Oklarheten om vad det funktionella sambandet i kooperativ egentligen kostar ger i många fall den kooperativa ledningen utrymme för bl. a. generering av kapital på andra vägar än via det organisatoriska sambandet. Att den kooperativa ledningen kan ha sådana motiv följer av den diskussion som förts tidigare.

Systemperspektivet

Den diskussion som förts om det kooperativa företaget har till nu nästan helt ägnats åt förhållanden mellan ”företaget” och medlemmama samt företagets egenskaper i olika situationer och avseenden. Det har framkommit att det kooperativa företaget särskilt karaktäriseras av det stationära sambandet. Man kan uppfatta detta på så sätt att det kooperativa företaget sitter ”fast” med sin verksamhet i medlemmarnas verksamhet. Det är denna stationära karaktä- ristik som i första hand ger upphov till det vidare perspektivet — systemper- spektivet — som diskuteras här.

Med systemperspektivet avses här kooperativet i relation till andra kooperativ. Med kooperativ kan här menas en enhet som även inkluderar medlemmarna men också en som enbart omfattar kooperativet i inskränkt betydelse (lika med den juridiska definitionen eller med den kooperativa anläggningen osv.). Man skulle även kunna vidga systemperspektivet till att omfatta kooperativa företag med viss inriktning (skogsproduktion eller dagligvaruhandel eller bostadsförvaltning osv.). Systembegreppet skulle då bli ungefär detsamma som bransch. Man skulle även kunna ha ett systemper- spektiv som inkluderar olika kooperativa företag inom samma geografiska område etc. Detta perspektiv kan t. ex. knytas an till den diskussion som förts tidigare om kooperativa grunder och kombination av grunder för bildande (även sammanslagning) av kooperativ. För att belysa systemperspektivets betydelse är det dock tillräckligt att i första hand föreställa sig kooperativ med någorlunda samma inriktning.

l systemperspektivet kan man tala om två dimensioner, en horisontell och en vertikal. Kooperativ med samma inriktning har olika medlemmar och täcker olika geografiska områden. Det kan finnas individer som ingen vill ha med, samtidigt som det finns individer som är särskilt attraktiva för flera kooperativ. Utnyttjandet av stordriftsfördelari produktion, transport etc. kan fordra samgåenden vilket här betraktas som en horisontell operation. Därmed ser man att ett kooperativs avgränsning till andra kooperativ helt klart kan inverka på kooperativets förmåga att tillgodose resursintresset. Gränsdrag- ningen mellan likartade kooperativ är ett problem som inte behandlats i litteraturen i vare sig teoretisk analys eller empiriska undersökningar.

Likartade kooperativ har emellertid i regel gemensamma problem som fordrar gemensamma lösningar. Detta har givit upphov till kooperativ av kooperativ, dvs. 5. k. förbundsbildningar. Ett förbund är ett vertikalt uttryck för kooperation, och ett förbund kan alltid ses som en hierarki. ' Varje nivå i en förbundshierarki representerar en lägre nivå som därvidavstår från att representera sig själv. Ett förbund bestående av kooperativ kan sägas ha två huvudsakliga uppgifter, nämligen intern samordning och förhandling med omgivningen. Den interna samordningen följer av det stationära sambandet: de kooperativa företagen kan vart för sig vara alltförsmå för att utnyttja

skalfördelar, homogenisera sin teknik, utnyttja kooperativa grunder, utnyttja samlade resurser effektivt etc. Genom att skilja ut vissa funktioner kan fördelarna ändå uppnås. I förhandlingar med omgivningen får det kooperativa förbundet ofta en kartellprägel över sig, särskilt om man kopplar verksamhe- ten till resursintresset.l Förhandlingar med företag — vilket det i regel är fråga om — gäller priser och villkor. Givetvis kan man inte bortse från andra typer av förhandlingar, men här intresserar dock främst sådana som har ett 'direkt ekonomiskt innehåll.2

Förbund av kooperativa företag förefaller fylla en helt annan funktion som bör beaktas: man kan se att de ibland ingår som deltagare i offentliga sammanhang som t. ex. samhällsplanering, jordbrukspolitik osv. I vissa fall utgör ett kooperativt system en förutsättning för att den offentliga politiken skall föras ut på vissa områden. Särskilt gäller detta i utvecklingsländer och inom de socialistiska staterna i öst. Kooperationen blir i sådana fall instrument i icke-kooperativa sammanhang.

Allokerin gsperspekti vet

Man kan inte undvika att se kooperativa företag i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Man frågar sig då vilken ”nytta” samhället har av kooperativa företag. Att beskriva och att mäta denna nytta är en komplicerad uppgift som inte lösts ens teoretiskt. För kooperativa företag uppstår två problem. Det ena består i problemet att jämföra medlemmars nytta och andras nytta. Det andra problemet följer av kooperativets natur: det finns inga klara regler för hur ett kooperativ skall avgränsas i en samhällsekonomisk analys. De flesta sådana analyser förutsätter marknader eller förutsättningar om marknader varifrån information särskilt om priser kan hämtas. Kooperativ är i sig alternativ till marknader och ofta att betrakta som intemaliserade marknader där den s. k. marknadsinforrnationen ofta försvinner på grund av att medlemmarnas uttag via det funktionella sambandet inte kan individualiseras. Detta försvårar samhällsekonomisk analys. Det är också anledningen till att endast en aspekt i det samhällsekonomiska perspektivet betonas här, nämligen allokerings— aspekten.

Ur samhällets — dvs. statsmakternas — synvinkel kan det vara ett önskemål att samhällets samlade resurser utnyttjas effektivt oavsett vem som rår över dessa resurser. Effektiva marknader anses av många som den bästa organisa— tionsformen för allokering av resurser mellan produktiva aktiviteter. Detta gäller i princip alla typer av produktionsfaktorer som ingår i resursbegreppet. För de kooperativa företagen gäller att de i likhet med andra företag är beroende av såväl kapital som arbete. Det funktionella sambandet fordrar detta för att kunna. verka. Vidare behövs finansiellt kapital för att kunna förverkliga detta samband. Det kooperativa företagets förmåga att attrahera det finansiella kapitalet kan alltså vara avgörande för företagets förmåga att leva upp till de realkrav samhället anlägger och som även omfattar koopera- tiva företag. Vad gäller företagets förmåga att generera kapital från medlem- marna, så har det redan framkommit att det som en följd av företagets särdrag kan vara svårt att tillgodose behovet. Med behov menas då inte enbart den delen av kapitalet som det kan vara rimligt att generera från medlemmarna. Praxis visar att genereringen i regel sker indirekt via avskrivningar och interna

' Sammanhållningen inom förbundet KF på tjugotalet syftade dock till att spränga andra kar— teller. 2 I praktiken kan det vad gäller effekterna vara svårt att skilja mellan förbund av kooperativ och intresseföreningar för kooperativ. När LRF "förhandlade” med nä- ringsfrihetsombudsman- nen om jordbrukamas anslutningsvillkor — skyl- dighet och mottagnings- plikt — uppträdde LRF som intresseförening, men förhandlingarna kan ha ett klart ekonomiskt innehåll.

1 Här kommer system- perspektivet in: det har uttalats att kreditinsti- tutioner har betraktat kooperativa företag som en helhet, dvs. som sy- stem, vid lån till ett be- stämt företag.

fondavsättningar. De kooperativa företagen följer dessutom den s. k. grund- principen att räntan på medlemmarnas kapitalinsatser skall vara begränsad. Dessutom kan de institutionella villkoren påpekas, vilka begränsar tillflödet av kapital från medlemmar. För tillflödet från kapitalmarknaden gäller ju i princip att om kooperativa företag kan betala samma ränta eller betala kapitalet vad detta får i alternativ användning, skulle dessa företag få det kapital de behöver. Då bortser man emellertid från riskaspekter och krav på säkerhet som kan ställas av stora delar av kapitalmarknaden. I och med att kapitalet endast har en funktionell betydelse i kooperativa företag och inget kumulativt kapitaluppbyggande, kan det kooperativa företaget inte erbjuda samma säkerhet som andra företag. ' De har följaktligen inte en "kapitalistisk växtmotor”, och detta kan vara tillräckligt för att många kooperativa grunder inte ger upphov till produktion inom kooperativa företag: man kan inte konkurrera om kapital. Om den produktion som sålunda inte kommer till stånd vore samhällsekonomiskt lönsam, kan man säga att företagsforrnen sannolikt påverkar kapitalallokeringen negativt. Därmed kan det vara så att kooperativa företag i allmänhet inte har samma förutsättningar för att i produktionen använda tillräckligt mycket realkapital för att motsvara samhällskraven. Nu finns det inte mycket att hålla sig till vid en utvärdering av detta. Undersökningar och analyser saknas för både potentiell kooperation och befintlig kooperation. Ändå förefaller en slutsats vara uppenbar, nämligen att det kooperativa företaget på grund av sin konstruktion saknar förmåga att i full utsträckning attrahera kapital när detta kapital allokeras via kapitalmark- nader. Om man till detta fogar att kooperativ praxis av andra hänsyn, inte minst ideologiska, inte använder kapitalmarknaden i den utsträckning man kanske kunde, så förstärks denna slutsats.

Det stationära sambandet och perspektiven

Det stationära sambandet gör att det kooperativa företaget i viss mening kan betraktas som relativt ”orörligt”. Detta hindrar inte att en rad faktorer som ovan uppmärksammats utifrån olika perspektiv förändras och därmed påverkar det kooperativa företaget. Denna underliggande dynamik är mycket litet känd. Man känner heller inte särskilt mycket till faktorer som i en utvecklad ekonomi kan sägas främja eller hindra en kooperativ utveckling. Diskussionen ovan har dock visat att det inom de olika perspektiven är möjligt att ange en hel del faktorer tillhörande båda grupperna. Vad som inte är möjligt ännu är att utveckla en analytisk modell som omfattar sådana faktorer. Detta kan fastslås med hänvisning till diskussionen inom det sociala perspektivet och inom systemperspektivet: man kan nämligen inte klart bestämma vilka antaganden som skall läggas till grund för en analys av vare sig tillkomst av kooperativ (det sociala perspektivet) eller deras förhållande till varandra (systemperspektivet, den horisontella dimensionen). Därför kan man med en sådan undersökning som den föreliggande inte komma så mycket längre än till att konstatera troliga samband, men utan att sätta dessa samband i system.

Det stationära sambandet är, som nämnts tidigare, ett starkt särdrag i kooperativa företag. Samtidigt utgör detta en fundamental förutsättning för den kooperativa verksamheten: medlemmarna skall ”betjänas” där de finns.

En traditionell och historiskt betingad uppfattning är att detta leder till en geografisk uppdelning mellan kooperativ. (De behöver inte för den delen vara allkooperativer.) En sådan uppfattning saknar dock logisk grund. Man kan mycket väl föreställa sig kooperativa företag som sprider sig på andra sätt. Det avgörande torde vara var medlemmarna har sina funktionella behov och inte t. ex. var de bor. Det stationära sambandet behöver därför inte ges en begränsad geografisk innebörd. Det är lokaliseringen av det funktionella behovet och verksamheten hos medlemmar som är avgörande. Det stationära sambandet bör därför heller inte uppfattas som något negativt. Å andra sidan skapar det stationära sambandet speciella anpassningsproblem för både medlemmar och kooperativa företag.

Med denna friare tolkning av det stationära sambandet ser man lätt betydel- sen av att föra in de olika perspektiven i en diskussion om kooperativ utveck- ling. Diskussionen ovan om perspektiven antyder att det vid analys av utveckling av sådana företag måste införas variabler från dessa perspektiv så att det uppfattningsmässigt skapas en ökad ”rörlighet” för kooperativa före- tag. I praktiken förefaller det vara faktorer som utformats utifrån en traditio- nell syn på det stationära sambandet som i många avseenden gör sig gällande. Oavsett detta så kan man säga att det stationära sambandet är avgörande för företagets struktur, men poängen är att detta samband inte är öppet och redovisat. Medlemmarnas resursintresse måste ju givetvis tillgodoses inom ramen för denna struktur.

Diskussionen av den kooperativa modellen och de ovannämnda perspek— tiven, vars gemensamma nämnare varit företagsuppfattning och det stationära sambandet, kan nu sammanfattas till följande:

I) Medlemmarna i ett kooperativ antas ha ett resursintresse som indivi- duellt övergripande mål och grund för samverkan. 2) De har vidare en verksamhet som betecknas som funktionell (de

l producerar i vid mening). ! 3) Denna produktion kan betecknas som den kooperativa grunden, och det i är denna grunds omfång, struktur och karaktäristika som avgör huruvida i ett kooperativ bildas eller inte (allt annat lika).

4) Ett kooperativ bildas enligt en modell som kan vara den som utvecklats i denna undersökning. 5) För" det funktionella behovet skapas det i företaget ett funktionellt samband varigenom medlemmarna tillgodoses. 6) Ett kooperativt företag enligt modellen är analytiskt och praktiskt instabilt. 7) Både tillkomst och än mer utveckling av kooperativet är beroende av faktorer som inte är enbart ekonomiska i traditionell mening. Dessa faktorer kan identifieras genom att anlägga en rad olika perspektiv vilket gjorts i det föregående.

På grundval av den diskussion som förts skulle det nu vara möjligt att formulera en rad nya frågeställningar kring kooperativa företag som tillägg till dem som redan ställts. Å andra sidan finns det först anledning att se det kooperativa företaget i relation till andra typer av företag och även undersöka de institutionella faktorerna närmare. Detta sker i de följande kapitlen.

4. Kooperativa och andra företag i samhället

Inledning

I de föregående två kapitlen har en generell kooperativ modell utvecklats, och till denna har sedan knutits en perspektivanalys. Diskussionen har dock genomgående varit avgränsad till det kooperativa företaget, som inte ännu fått en entydig definition. Diskussionen ovan har också visat att en entydig definition inte alltid är att föredra framför en oprecis definition. Perspektiv- analysen har visat att det genom de olika perspektiven framkommer olika drag vid fenomenet kooperation. Diskussionen har vidare visat att en bindning av definitionen av kooperativa företag till ett enda perspektiv vore att presentera en partiell definition. En slutsats som tas upp i det följande är att samtliga perspektiv behövs för att definiera det kooperativa företaget.

För den fortsatta analysen är det nödvändigt att foga ytterligare två aspekter till dem som anförts i kapitel 3. Kooperativa företag finns i samhället tillsammans med andra typer av företag. Det finns anledning att ta upp detta i ljuset av efterfrågan i samhället efter organisation kring behov och aktiviteter. ' Efterfrågan av organisation riktar sig inte enbart mot organisation i företags- former, utan i hög grad mot andra former såsom politiska organisationer och intresseorganisationer. Eftersom villkoren för organisation i hög grad skapas utanför företagen, bör en diskussion om kooperativa inslag i samhället ta en helhetsuppfattning av samhällsstrukturen som utgångspunkt. Detta är den andra huvudpunkten i detta kapitel.

Efterfrågan efter organisation

Över den genomsnittliga livscykeln, 0—75 år, växlar individens behov av insatser av skilda slag avsevärt. Förmågan att själv arrangera för att ta hand om insatserna är i början obefintlig, växer undan för undan, men avtar så småningom. Individens förmåga att engagera sig i sin organiserade omgivning följer samma mönster, men däremot inte behovet av organisation. Snarare är individens organisationsberoende störst i början och slutet av livscykeln. I ett land som Sverige är det otänkbart att en individ inte har någon efterfrågan efter innehåll ialla behovsgrupper som introducerats ovan.2 Därmed finns det även en efterfrågan efter organisation eftersom efterfrågans förverkligande förutsät- ter ett organiserat utbud. Detta är en efterfrågan efter organisation i allmänhet och denna efterfrågan antas vara härledd från behoven. I traditionell efterfråge- och marknadsteori uppmärksammas inte denna typ av efterfrågan

| Se diskussionen i kapi- tel 2 om aktiviteter och behovsgrupper. 2 Se figur 3.

Figur 7 Aktiviteter och fö- relagsdominans.

1 Se sou 1979:62 där branschandelar anges.

alls, vilket helt följer av teorins antaganden. Ändå är efterfrågan efter organisation fundamental om man sertill ett samhälle som helhet. Det utbud man önskar skall motsvara efterfrågan kan organiseras i en rad olika former, varav den kooperativa utgör endast en typ. I praktiken går skiljelinjen inte mellan kooperativa och andra typer, utan mellan enskilda/privata och offentliga organisationsformer. De kooperativa jämställs oftare med den förra än med den senare. Nu kan man emellertid inte dra slutsatsen att ”befintliga” organisationsformer är lika med den egentliga eller latenta efterfrågan efter organisation. Det finns många skäl till att utbudsstruktur och arbetsfördelning mellan olika organisationsformer ser ut som den gör. Figur 7 visar vilken betydelse de olika företagsformema, dvs. det enskilda företaget, det koopera- tiva, och det offentliga kan anses ha i verkligheten. ' Det enskilda företaget som organisationsaltemativ dominerar inom flest huvudgrupper, därefter följer det offentliga företaget, och till sist det kooperativa. En slutsats är att det enskilda och det offentliga kompletterar varandra. Särskilt gäller detta vissa huvudaktiviteter där det traditionellt har varit vanligt med offentlig organi- sation och huvudaktiviteter där marknader varit organisationsformen framför någon annan. Nu får man emellertid inte sätta likhetstecken mellan marknad och förekomst av enskilda företag: även offentliga och kooperativa företag uppträder i marknader.

- . Betydelsen av Betydelsen i produk- Erziznrsatron företag, rang, tion och distribution, totalt rang

., Äta" ., Bo ., " Ha hälsa"

"Vara klädd"

"Röra sig"

" Lära och utveckla sig ' |

"Arbeta och — producera "

" Ha resurser "

" Bli omhän- dertagen"

E = Enskilda, K = Kooperativa, O = Offentliga. Rang efter omsättning.

Det är när man ser alla behovsgrupper samlade som organisationsfrågan framträder helt klart. Då ser man beroendet mellan t. ex. de första, som att ”äta” och att ”bo” å ena sidan och att ”ha resurser” å andra. Huvudparten av dessa resurser antas vara inkomster från arbete vilka kan sägas härröra från arbetsmarknaden. Detta fordrar emellertid i dagens samhälle fackliga organi-

sationer som dock i sammanhanget här är att betrakta som förverkligad efterfrågan efter organisation. Resurser härrör emellertid även från överför- ingar och skatter. Arrangemangen för detta fordrar också organisation utanför den traditionella marknadsformen.

En typologi som grund för analys av organiserandet

En typologi kan underlätta analysen av organisationsfrågan. Man bör således å ena sidan kunna skilja mellan grupper av aktiviteter som i huvudsak är individualiseringsbara eller inte — och å andra sidan tätheten bland individer som behöver insatser från någon organisationsforrn. Detta kan ge den bild figur 8 visar. I litteraturen är ett vanligt antagande att sådant som inte är individualiseringsbart är att betrakta som ”public good” och slutsatsen är att produktionen bör ske i offentliga företagsformer. En sådan slutsats är emellertid ingalunda hållbar. Slutsatsen är historisk och inte logisk. Den kan ändå sägas ha varit realistisk så till vida att det inte funnits andra alternativ än offentliga företagsformer. Efterfrågan efter organisation kan därmed sägas vara latent. Något mått på denna latenta efterfrågan går ej att konstruera direkt. En antydan kan dock göras i termer av altemativkostnader. Alla organisations- former är resurskrävande, och man kunde ställa frågan vilka organisations- former som under vilka omständigheter och med tanke på behovsgruppema förmår att organisera utbudet bäst. En sådan fråga kräver dock specifikation av omständigheterna för att kunna besvaras på ett någorlunda meningsfullt sätt. Dessa omständigheter har dock direkt anknytning till typologin nedan, men därtill kommer resursallokeringen: hur ersätts insatta resurser och av vem? Sker detta mellan individer direkt, måste objektet för kontrakten i regel vara individualiseringsbart. Därmed får man en marknadsorientering, men detta är i sig oberoende av organisationsformen vad gäller företag. I figur 8 får man en orientering i riktning av siffrorna 3—4. Det är alltså när uppgörelsen kring resurser och produkt inte är direkt som orienteringen går mot siffrorna ] och 6. Här har man traditionellt valt den offentliga organisationsformen.

(Traditionellt: Marknad)

MAX

Grad av indi- vidualisering

(Traditionellt: "Offentlig") MIN Täthet bland MAX Figur 8 Typologi som

urnyttiare grund fir organisation.

1 Rent historiskt organi- serades materiellt/ekono- miskt skydd gärna i kooperativa former. 2 Dessa relationer finns beskrivna i kapitel 3, och är insatser, kapital, arbe- te, resultat/produktion. 3 Ingen skillnad görs här mellan företag och för- valtning.

Exempel: Man finner i regel brandstationer inom varje tätort och stad. Brandstationer ger skydd av resurser. Detta skydd har minimum individua- lisering ex ante. Skyddet kan i figur 8 placeras vid siffran 6. Det finansieras via skatter. Skydd av samma typ måste i glesbygd organiseras annorlunda, om nu skydd kan organiseras överhuvudtaget. I glesbygd blir skyddet individualiserat och därmed faller det utanför vad man normalt uppfattar som ”samhällets uppgifter”. Frågan är emellertid om det är så alldeles givet att brandskydd inom tätort utgör en sådan uppgift. Man kan se det hela som en beräknings- teknisk uppgift. Med hjälp av sannolikhetskalkyl kan man beräkna fastighets- typers andel av ett optimalt (önskvärt) brandskydd, och denna andel kan ses som en fastighets/lägenhets pris för visst skydd. Ser man det så, är det också klart att såväl enskilda som kooperativa organisationsformer är alternativ.l

Slutsatsen av denna diskussion är att det med hjälp av den enkla typologi som utvecklats är möjligt att visa det ohållbara i antagandet om att viss produktion (för behovsgruppema) på grund av sin natur måste eller bör organiseras i marknader med marknadsorienterade företag eller i offentliga organisationsformer. Här kan man tillägga det nästa självklara att med marknadsorienterade företag inte självklart menas enskilda företag.

Företagsformer: Vissa likheter och skillnader

Med individer och behovsgrupper som utgångspunkt finns det anledning att beröra vissa likheter och skillnader mellan de tre huvudforrnema för ekonomisk organisation som ingår i undersökningen, nämligen ”enskilda", ”kooperativa” och ”offentliga” företag. Med enskilda företag menas organi- sation kring individualiserbara aktiviteter för samtliga fyra huvudrelationer.2 Huruvida företaget bildats i vinstsyfte eller av andra skäl är egentligen av underordnad betydelse. Det offentliga företaget har individualiserbara aktivi- teter föri regel två och högst tre relationer.3 Denna definition håller dock inte i alla sammanhang, som t. ex. för börsnoterade offentliga företag när sådana finns. Det offentliga företaget ägs dock av stat eller kommuner vilket blockerar kapitalrelationer, och de organiseras i regel för någon särskild aktivitet, t. ex. vård (jfr ”ha hälsa" vilket är ett vidare begrepp än vård), undervisning (jfr ”utveckla sig”) hantera distribution av starkare alkoholhaltiga drycker (jfr ”äta”) osv. Aktiviteterna kan vara fysiskt sett individualiseringsbara men behöver inte vara det direkt ekonomiskt, vilket t. ex. är fallet med undervis- ning.

Det kooperativa företaget kan vara individualiserat i högst tre relationer men kan i varje fall i princip vara helt slutet.

De tre företagstypema ses här som arketyper och analyseras utan att beakta den variation som egentligen finns i verkligheten. Från individeri meningen efterfrågan av aktiviteter (dvs. innehåll i en eller flera) är vägen till företagen i de tre fallen principiellt olika.

Förhållandet mellan individ och enskilda företag är enklast att beskriva. Det består av kontraktsrelationer i samtliga fall. Detta gäller för börsnoterade företag: de kan alla säljas. Att ett lagbestämt medinflytande via arbetsrelatio— nen gör sig gällande förändrar inte saken. Företaget förutsätter en kontrakt- kontraktsinstitution för sin verksamhet. Individen kan göra sig gällande i företaget genom sin ekonomiska och pedagogiska betydelse, men har annars

inget individuellt inflytande.

Det offentliga företaget är mer komplicerat, vilket framgår av figur 9. Individer som har behov av företagets produktion har inget direkt inflytande. Deltagandebeslutetl blir i stället ett beslut om att delta i den politiska beslutsprocessen. Sambandet mellan detta och utnyttjandebesluten (när detta är aktuellt) är långt och sannolikt helt utan verkan för individuella utnyttjare men väl för grupper. Figur 9 måste därför tolkas som en mycket indirekt inflytandemodell vilket är helt överensstämmande med politiska traditio-

ner.

Demokratiskt valda organ

Politiska organi- sationer

Deltagandebeslut

Företagets/förvalt- ningens inriktning och resrser

Fackliga organ _ _

Individer (medborgare, pro— duoenter, konsu- menterl

Utförande organ

Verksamhet/produk- tion (aktrvrretsgrupp)

l'_'—_l

Utnyttjandebeslut individuella/kollek- tiva

Modellen kan i praktiken vara mycket komplicerad, men slutsatsen torde i alla fall vara att utnyttjama inte'har något'direkt inflytande över verksamheten oavsett om det rör sig om individualiseringsbara saker eller inte och oavsett vem som betalar.

Det kooperativa företaget har diskuterats tidigare och därför hänvisas till detta.2

Det offentliga företaget karaktäriseras av en rad sammansatta processer som tillsammans lett till den något oprecisa beteckningen byråkrati.

Byråkratiska inslag kan dock väl förekomma i vilka andra organisations- former som helst. Det offentliga företaget kan emellertid även karaktäriseras som ett öppet system, vilket även gäller det enskilda företaget. men tillsam- mans utgör dessa företag ett slutet system vilket understryker den tidigare omtalade komplementariteten. Det kooperativa företaget måste däremot karaktäriseras som ett integrativt system. Anledningarna till att offentliga företag kan sägas komplettera enskilda är flera. Således ger enskilda företag i regel upphov till s. k. marknadsimperfektioner som antas bli korrigerade med hjälp av offentliga företag. Vidare uppstår ofta externa effekter. Det finns även värderingar som ger upphov till offentliga företag osv.

Företag är under alla villkor basen för aktiviteter från individernas syn- punkt individuellt och kollektivt. De borde därför sannolikt ställa frågan om vilket system av företag som utgör "bästa” sättet att organisera för att tillgodose aktivitetsbehoven. Ser man företagsfomrema under ett på detta sätt, är frågan om efterfrågan efter organisation relevant. Detta framkommer ännu klarare om man betraktar samhällsorganisationen som helhet.

Figur 9 Organisations- modell: Offentliga före- tag.

' Jfr deltagande- och ut- nyttjandebeslut i den kooperativa modellen.

2 Se kapitel 2.

Demokratiskt valda organ

Styrande/utförande samhällsorgan

Politik och program: Restriktioner, resurser

Enskilda '

företag

Politiska partier Fack- liga or— ganisa- tioner

Individer medborgare—producenter

Inflyra ndeväg —- — — — Konrraktsväg

Figur 10 Samhällsstruk- Samhällsstruktur och företagssystem tur och företagssystem

:" en sluten modell. Samhällsorganisation i ett land som Sverige är mycket komplicerad, men den

bild som ges i figur 10 fångar ändå in det som är väsentligt för diskussionen här. Modellen i figur 10 visar att individerna i princip endast har tre inflytande— vägar och typer av deltagandebeslut, nämligen politiskt, fackligt och koope- rativt. Den kortaste inflytandevägen är i princip den kooperativa och den längsta är den politiska. Därmed ärinte sagt att den kortaste skulle vara den mest effektiva. Diskussionen i tidigare kapitel har försökt påvisa att den kooperativa inflytandevägen sannolikt försvagats, förmodligen absolut och helt säkert relativt. I ett historiskt perspektiv är både den politiska och den fackliga inflytandevägen yngre än den kooperativa, men utvecklingen har varit mycket starkare, vilket kan tolkas som ett uttryck för individernas bedömning av effektiviteten. Här får man emellertid _vara mycket försiktig eftersom det finns starkt stödjande institutionella förutsättningar såväl för den politiska som den fackliga utvecklingen.

Modellen i figur 10 återger den samhällsorganisatoriska strukturen i grova drag. Den säger dock inget om två väsentliga element, nämligen tidscykeln för flöden genom modellen och vilka procedurer och mekanismer som präglar dessa flöden som i det här fallet rör de aktiviteter som individer engageras i. ' Det finns inga undersökningar som är direkt användbara för behovsgrupper- na. Även på den här punkten måste diskussionen om resursomvandlingar

' Infomation om sådana därför bli principiell. Några kända steg i den politiska processen - som ju

göda OCht derasdkostlnat- ovillkorligen leder fram till offentliga företag— är program, val, utformning av 81" VOYC u omor ent lg - - . . » . . . värdefull för en utvär de- politik, fordelnrngav offentliga resurser, uppbyggande av företag/förvaltning ring av olika organisa- osv. Denna cykel ar for nybrldandet mycket lang, 10—20 ar ar ingen overdnft.

tionsforrners effektivitet. För processen gäller särskilda procedurer.

Den fackliga processen, som av statsvetare är belyst under beteckningen intresseorganisationer, har tre huvudsakliga inflytandevägar, nämligen via den politiska apparaten, via facklig medverkan i företagen och via fackliga förhandlingar. Den senare vägen förutsätter en sådan institution som kontrakt och den ömsesidighet som denna innebär.

Den kooperativa inflytandevägen har kommenterats tidigare. Här skall dock endast tilläggas att det finns väsentliga skillnader mellan den politiska och fackliga inflytandevägen. Man kan sammanfatta detta på det sätt figur 1 1 visar. I den politiska processen har individeri regel endast ett alternativ, dvs. ett engagemang till varje tid. Visserligen är politiska strukturer hierarkiska, men engagemanget bör ändå kunna betecknas homogent med rätt låg aktiv frekvens i deltagande beslut. Kostnaden för deltagande beslut är låg och de individuella konsekvenserna obetydliga. I fackliga sammanhang bestäms tillhörigheten av yrkesinriktning/näringsområdet och i praktiken har med- lemmar endast ett medlemskap. För kooperationen är det annorlunda: det finns en rad alternativ, och om man först är kooperativ torde fler medlemskap vara vanligt. Deltagande förutsätter ofta uppoffringar och har ekonomiska konsekvenser (jfr skogsägarna i NCB). Att verkligen delta aktivt i många kooperativ kan därför vara omöjligt i praktiken annat än selektivt och sporadiskt. Slutsatsen av detta är att individen egentligen har ett rätt stort antal kanaler för i regel indirekt medverkan i utformningen av de utbud som kan tillgodose behoven inom aktiviteter. Man bör notera att det i princip är samma individer som har dessa inflytandevägar. Dessa är i många fall komplementära snarare än alternativa. Man får därmed anta att medlemmar- na gör något slags jämförelse mellan de olika inflytandevägama och därige- nom når fram till en (subjektiv) uppfattning vad gäller deras effektivitet. Denna effektivitet gäller här relativt till aktiviteter av det slag som diskuterats ovan. I detta effektivitetsresonemang kommer in inte endast vad de olika inflytandevägama kan ge i materiellt hänseende utan också finansieringen. Det bör t. ex. vara klart att dessa vägar bygger på helt skilda antaganden vad gäller finansieringen. Det finns t. ex. olika omfördelningsaspekter som särskilt har betydelse för aktiviteter via offentliga företag som ju framkommer ur den politiska processen.

Processer Antal al- lntensitet i ternativ deltagandet

formellt

Politiska Generell

Fackliga Specifikt facklig

Kooperativa Specifikt till aktivitet

(andra) Specifikt till _

aktivitet Figur 11 Organiserade inflytandevägar/ör indi- viden.

Figur 10 knyter individernas interaktioner till fem ”system” varav det ”politiska” och det ”offentliga” är komplementära. Dessa har diskuterats tillsammans med det fackliga och det kooperativa ovan. Det enskilda systemet har dock inte berörts. Över detta har individer inget inflytande utom i fall där man själva bildar företag. I förhållande till enskilda företag rör det sig helt om kontrakt och utnyttjandebeslut. Dessa utnyttjandebeslut förutsätter prisinfor- mation vilket även offentliga och kooperativa kan men inte nödvändigtvis måste göra. I samhällsorganisationen arbetar de tre systemen företag med olika informationsstrukturer och -behov. Detta förhållande förefaller vara av särskild betydelse i analyser av den samhällsorganisatoriska utvecklingen och vid bedömning av de olika systemens utvecklingsförutsättningar. Frågan har inte uppmärksammats i litteraturen särskilt mycket. Med tanke på den ”offentliga sektoms” betydande tillväxt och i vissa hänseenden absoluta dominans i samhällsorganisationen (vad avser aktiviteter) kräver frågan stort intresse. Man kan se den dels ur efterfrågesynvinkel och dels ur utbudssyn- vinkel. En möjlig hypotes är t. ex. att efterfrågan egentligen är utbudsstyrd inom vissa områden. Skulle det vara fallet har det till sådana områden allokerats mer resurser än rimligt, och organisationsaltemativet har blivit dyrare än vad det borde varit. Detta behöver inte nödvändigtvis gälla endast den offentliga delen av utbudet. Det finns emellertid ingen möjlighet att belysa frågan mer än ganska ytligt, men den har utan tvivel betydelse för kooperativ utveckling.

Företagens informationsbehov och stymingsmekanismer i samhällsstrukturen

Företagens roll i samhällsorganisationen är att verkställa och utföra vad som behövs så att individernas behov kan tillgodoses. Ser man företagen i termer av input—output, fordras givetvis information för effektiv omvandling, resurs- hantering och fördelning (distribution). Det förefaller som man kan identifiera tre informationsmekanismer, nämligen

a) marknadsmekanismer som förutsätter priser

b) byråkratiska mekanismer som förutsätter regler och procedurer

c) integrativa mekanismer som förutsätter en särskild inforrnationstyp (delade värderingar, samhörighet, identifikation, social enhet).

Det kanske mest karaktäristiska för input—output är att det fordras jämförelser mellan alternativ. Sådana jämförelser är enklast och billigast om det finns priser för alternativen. Att ett alternativ har ett pris betyder att jämförelsen redan gjorts, vilket i en öppen och fri marknad har ett betydande värde i sig både för individen och för marknadskollektivet. Följaktligen är en effektiv marknadsmekanism en mycket effektiv form för styrning. Information i form av priser har därför stora fördelar. Nackdelarna har delvis berörts tidigare. Här skall tilläggas att priser inte uppstår utan kostnader och inte är utan konsekvenser.

Byråkratiska mekanismer som bygger på regler. har två egenskaper av in- tresse för organisation av utbudet av aktiviteter. För det första måste regler tolkas och ställer därmed krav på information om normer och faktiska utfall,

vilket också innebär att regler kan tillämpas endast preliminärt. Därmed uppstår villkorlighet och osäkerhet. vilket ger upphov till den andra egenskapen. nämligen administrativa hierarkier. Kostnaden för att åstadkom— ma input till output kan antas vara betydligt större med den byråkratiska mekanismen allt annat lika. När det ändå är så att den föredras kan det bero på omöjligheten att åstadkomma priser men också på tradition. ] diskussionen ovan om individualiseringsbara aktiviteter framkom det att individualise- ringsbarhet i många fall är en beräkningsteknisk fråga. Löses denna kan man också få fram priser, vilket i varje fall minskar beroendet av en byråkratisk mekanism.

Den integrativa mekanismen är mycket litet uppmärksammad i litteratu— ren.l Föreställningar om den har dock ingått i utvecklingen av den koopera— tiva modellen. Det gäller föreställningen om den sociala enheten, vilket har diskuterats i det sociala perspektivet. Slutsatsen var att förekomst av någon sorts social enhet utgör en nödvändig förutsättning för ett kooperativ. En konsekvens av denna förutsättning är de ”kooperativa” priser som också introducerats tidigare och vars syfte är att fördela inom kooperativet. Den integrativa mekanismen måste närmast uppfattas som en mekanism för utveckling av principer för fördelning snarare än som direkt information för jämförelser. För det senare används inom dessa integrativa principer i allt väsentligt priser på samma sätt som i marknadsmekanismen.2 En av den integrativa mekanismens egenskaper förefaller vara att den fordrar mindre information för input—output =jämförelser än de övriga mekanismerna. Detta är givetvis av betydande intresse när — vilket är välbekant — en icke obetydlig del av administrations- och organisationskostnadema härrör från styrning i input- och outputsammanhang.

Om dessa mekanismer kopplas till företagstypema får man i de renodlade fallen ett enkelt utfall. I praktiken finns emellertid inga renodlade fall, utan flera mekanismer finns i regel i alla företag. Figur 12 försöker samla några av de karaktäristika som diskuterats ovan.

I figur 12 kan man notera att både marknads- och den integrativa mekanismen är mer känsliga än den byråkratiska. Av detta kan man i sin tur förvänta följande: när de förutnämnda mekanismerna antingen visar sig

Mekanismer Informa— Förutsätt- Känslighet lnforma— Figur l_Z Mekanismer tionstyp ningar för föränd- tionskrav och in/ormationxkarak- rade förut- Iäristika3 sattningar

Marknad Priser A stor mycket enskilda normer om stora företag kontrakt | . Se dock Bou/ding

Byråkrati Regler offentliga (1970) Legitim företag ' auktoritet _loch som 2 En kooperativ pn'steori + A 233?!) ' måste ha denna integra-

tiva mekanism som ut-

lntegration Samhör— mycket koopera— ighet, Social liten på tiva gångspunkt. tradition enhet— kort srkt företag 3 Bearbetat efter Ouch ;?åågfa' (1979) som gjort en ana- + (A+B) lys av market , bure-

aucracy” och ”clan".

' Alternativt att man inte är beredd att ta kon- sekvenserna av en mark- nadsmekanism som fungerar.

ineffektiva eller misstänks för att vara det, får man ett "automatiskt" utbyte med den byråkratiska eller i varje fall får man den som komplement. Detta torde gälla inom företag såväl som för hela företagssystem och även bland offentliga företag som vanligtvis betecknas som ”affärsdrivande”. En slutsats blir härvid att regler, med den villkorlighet detta innebär, styr utvecklingen av organisation för behovsgruppema snarare än priser och tillhörande informa- tion om aggregerad efterfrågan samt inflytande och medverkan från indi— viderna i egenskap av utnyttjare. För kooperativ utveckling har detta förhållande, som i hög grad är dokumenterat och långsiktigt växande. alldeles speciella konsekvenser. Dessa framkommer om man kompletterar samhälls- organisationen ovan med vissa institutionella aspekter. Detta görs i nästa kapitel.

Kostnader för alternativa organisationer

I figur 10 visades förutom ett antal inflytandevägar även tre kontraktsvägar mellan individer och företagen. Det är dessa tre vägar som leder till individernas organisationsaltemativ. Individer kan visserligen ha relevant interaktion (sig emellan) men det förändrar inte saken. Det man då gör är ingenting annat än att internalisera verksamhet som bedrivs eller som skulle kunna bedrivas av företag. Denna interaktion som så att säga faller utanför vanliga ”marknader” är i alla sammanhang av mycket stor och förmodligen underskattad betydelse. Denna självverksamhet är en av anledningarna till att objektet för organisation i denna undersökning är yttre aktiviteter härledda från behov och inte ”subjektiva behov”. Individuell interaktion kan tänkas vara starkt inriktad på behov som i många fall inte lämpar sig för organisation utanför individerna själva. Kostnaderna för denna interaktion är betydande. Avgränsningen mellan interaktion i betydelsen kontrakt med företag och interaktion mellan individer påverkas i praktiken av ett samhälles utveck- lingsnivå, olikheter, men också av olika parametrar i samhällsstymingen och institutionella villkor (t. ex. skattebestämmelser).

Att fastställa kostnaderna för de tre organisationsaltemativen ter sig mycket svårt även principiellt. En anledning är de mekanismer som omtalats ovan. En annan är huruvida aktiviteterna år individualiseringsbara eller ej. Om de inte är det, måste kostnader fördelas skönsmässigt, och i denna villkorlighet finns det utrymme för många tolkningar. En viktig aspekt är frågan om komple- mentaritet mellan företagen. Skulle enskilda och offentliga företag vara komplementära, såsom antytts ovan, måste antingen graden av komplemen- taritet fastställas eller så måste dessa alternativ ses som ett. Denna komple- mentaritet är rätt subtil. Figur 12 visade att alla företag är beroende av normer för kontrakt, dvs. att avtal hålls. Enskilda företag är mer beroende av denna norm än andra företag som har alternativa kontrollmekanismer. När normer inte förmår att upprätthålla förtroendet i en marknad, kommer offentliga ingrepp i regel in i bilden.1

I det fallet finns det givetvis altemativkostnader. En fråga som undersök- ningen endast kan ställa gäller omfattningen av altemativkostnader (för individer) av de olika komplicerade komplementaritetsförhållanden som finns i samhällsorganisationen. De kooperativa företagen ingåri hög grad i

frågeställningen. Dock finns det anledning att notera en sak i figur 10. Den visar att det kooperativa företaget är det enda alternativ som ger ”direktkon- takt” för både deltagandebeslut (inflytande) och utnyttjandebeslut.

I det kooperativa företaget ger dessa beslut upphov till kostnader för att organisera deltagandebesluten och kostnader för transaktioner inom det funktionella sambandet. Vid överföringen till medlemmama måste båda dessa kostnader beaktas, men vid en jämförelse mellan det kooperativa företaget och övriga alternativ (det enskilda och det offentliga) förefaller det klart att jämförelsen inte kan ske med det enskilda företagets priser som utgångspunkt. Anledningen är givetvis komplementariteten till offentliga företag. Priser kan bilda utgångspunkt endast om komplementaritetsfaktom är lika för företagen. Om detta vet man för närvarande ingenting. Därför är grunden för förändringar i den del av samhällsorganisationen som här diskuterats med utgångspunkt i aktiviteter tämligen svag även vad gäller de principiella resonemangen.

5. Institutionella aspekter och villkor

Inledning

Företagens förutsättningar för utveckling bestäms inte enbart utifrån inre betingelser, utan även i hög grad utifrån deras omgivning. Företag kan ses som placerade på en skala från att vara fullständigt omgivningsberoende till att vara i det närmaste fullständigt oberoende. Detta beroende som kan ta många olika former antas här påverka företaget genom en eller flera av de relationer som diskuterats i föregående kapitel. Detta beroende får inte förväxlas med svag eller stark ställning i ”marknaden”. Ett företag med monopolkaraktär har visserligen en sådan stark ställning men detär ändå beroende av sin omgivning vad gäller resurser via marknaden. Det avgörande är således inte om företaget har en stark eller svag ställning i marknaden i traditionell mening utan beroendets karaktär. I normalfallet antas ett monopol ha en sådan situation att det genom sin prissättning absorberar resurser, dvs. det har en exploaterings- effekt. Från samhällets sida kan en sådan effekt värderas på olika sätt alltifrån att den monopolvinst som uppstår blir konfiskerad till att den betraktas som positiv och önskvärd för företaget. Nu förekommer monopolvinster inte så ofta, men poängen är här att understryka att företagens yttre villkor skapas i komplicerade processer i samhället där några av de fundamentala begreppen är intressen och deras förverkligande (makt), ägandet, rättsregler och normer, och kunskapsutveckling. Bedömningen av företag får antas ske utifrån de intressen som dominerar och som därmed skapar företagens villkor. Företa- gen kan alltså ges olika villkor alltefter hur nära de förhåller sig till ett intresse (eller flera) och hur väl de anses förverkliga dessa intressen. Det finns i detta en instrumental attityd gentemot företagen: företagen är alltså beroende av intressen. Så behöver det emellertid inte alltid vara i verkligheten, utan intressen kan vara mer eller mindre intemaliserade i företag som därigenom skapar och tillrättalägger sina yttre villkor. Det finns alltså utrymme för olika beroendeförhållanden.

I denna del kan hela denna komplicerade struktur givetvis inte behandlas. Diskussionen kommer endast att ta upp institutionella aspekter utifrån föreställningen om ett beroende från företagens sida gentemot den omgivning som kan påverkas av olika intressen. De institutionella aspekter som har valts antas ha betydelse för särskilt kooperativa företag och deras utveckling. Syftet med diskussionen i denna del är, förutom att ytterligare belysa det kooperativa företagets särart, att även lägga grund för diskussionen av det kooperativa företagets utveckling.

' Se Lindbeck (1977) om nationalstaten och det internationella beroendet. Om detta beroende ses som ett resursberoende i ekonomisk mening, upp- står givetvis frågan om vilka företagsformer som är effektiva i ett sådant

perspektiv. 2 Myrdal (1977) diskute- rar detta beroende i sin argumentation för ”insti- tutional economics” som inkluderar institutionella förhållanden.

Andra aspekter som berörs är de institutionella, som till sin karaktär är långsiktiga i alla samhällen. De institutioner som utgör grunden i samhälls- strukturen vid varje tidpunkt kan förändras endast långsamt om man ser samhället i dess helhet. Däremot kan vissa delar utvecklas och ändras snabbare än andra beroende på att olika processer driver fram en sådan utveckling och även finner lämpliga medel för detta. Den företagsutveckling som skett under de senaste trettio åren i Sverige har främst ägt rum inom den offentliga sektorn och således givit det offentliga företaget särskilda utveck- lingsbetingelser. lnstitutionellt har även tillkommit ändrade förutsättningar vad gäller internationell handel. Detta har skapat särskilda utvecklingsförut- sättningar för många företag, kanske särskilt för enskilda företag och företag som har det ekonomiska beteende man vanligen tillskriver denna typ. Utvecklingen har således ändrat inte enbart förutsättningama för företag, utan även de traditionella gränser inom vilka institutionella aspekter och villkor utvecklas och verkar.]

Det kooperativa företaget kan anses befinna sig någonstans mellan det enskilda företaget och den typ av offentliga företag som inriktas på förvaltning eller organiseras inom en förvaltningsrättslig ram. Det kooperativa företaget delar naturligtvis många villkor med båda dessa typer av företag, men har också sina egna. För att belysa detta kommer diskussionen nedan att anknyta till de perspektiv som behandlats i kapitel 3. Detta har betydelse för en diskussion — som dock inte kommer att föras här— om de olika institutionella villkorens ändamålsenlighet. Det kan t. ex. mycket väl visa sig att vissa institutionella villkor som identifierar det kooperativa företaget på ett särskilt sätt ger upphov till effekter som man endast ser om ett annat perspektiv anläggs samtidigt. Exempel kommer att ges på detta förhållande som dock skulle fordra egna undersökningar.

Institutionella aspekter och villkor

De ekonomiska begreppens begränsningar utgör en anledning till att betona institutionella aspekter och villkor och ej endast begränsa diskussionen till företagens ekonomiska villkor. Företag utgör en del av samhällsstrukturen inte enbart i ekonomiska hänseenden utan även i en rad andra. Företagen förändras visserligen som följd av förändringar i ekonomiska villkor. men dessa förändras i sin tur av andra orsaker. Att enbart belysa det kooperativa företaget ur ekonomisk synvinkel vore en alltför smal ansats. Å andra sidan finns det också risker med en vidgning av diskussionen till att omfatta även bakomliggande orsaker och faktorer. Samhällsstrukturen ärinte ordnad på ett sätt som tillåter att man tar ut vissa delar av den för analys oberoende av andra delar. Det finns ett beroende mellan delar i nuet och bakåt i tiden som inte kan negligeras.2 Ekonomiska faktorer är i hög grad beroende av sociala faktorer osv.

Om man blickar tillbaka på kooperationens utveckling så görs det gällande att kooperationen började i enkla ekonomiska sammanhang, men med sociala förutsättningar för bildande av kooperativa företag. De kooperativa företagen var små och det fanns egentligen ingen offentlig sektor eller samhällsorgani— satorisk infrastrukturi nutida mening. Den samhälleliga identifikationen av kooperativa företag kom först senare i och med att det stiftades lagar för

kooperativa företag. Därigenom institutionaliserades de kooperativa företa— gen. I denna institutionalisering låg en annan institutionaliseringsprocess till grund, nämligen vad som enklast kan betecknas som demokratiseringspro- cessen. Fast denna process i Sverige förts mycket långt i politiskt hänseende, är den som bekant i hög grad debatterad i andra sammanhang. Det kan antas att processen ännu har andra institutionaliseringsprocesser som löper mer eller mindre parallellt och som har betydelse för utveckling av företagsformer, t. ex. bildandet av förväntningar i samhället. Det skulle dock spränga alla ramar för framställningen att diskutera dessa här.

Med institutionella aspekter menas här förhållanden i ett samhälle som endast långsamt förändras och som ger upphov till mer konkreta villkor för företagen genom olika institutionaliseringsprocesser. De aspekter och villkor som anses ha betydelse för kooperativa företag, jämför diskussionen i kapitel 2, kommer att utvecklas i det följande.

Intressen och perspektiv på företag

I undersökningen har det individuella resursintresset valts som det grundläg- gande intresset för ekonomisk organisation och för diskussionen av dess former i denna undersökning. Ett problem som inte kommer att diskuteras särskilt här är de intressekonflikter som ovillkorligen vill göra sig gällande oavsett vilken företagsform eller typ av kooperation det rör sig om. Däremot kommer föreställningen om ett dominerande intresse att användas. Här måste man givetvis skilja på dominerande intressen inom företagens ramar och utifrån institutionella villkor.

För att bättre kunna förstå den situation kooperativa företag befinner sig i, eller kan komma att befinna sig i, vore det önskvärt att undersöka den långsiktiga utvecklingen av resursintresset i samhället och de organisations- former detta har manifesterat sig i. En sådan undersökning skulle förmodligen komma att visa att de institutionella villkoren för kooperativa företag långsamt förändras och sannolikt till de kooperativa företagens nackdel, om man tar den kooperativa modellen som utgångspunkt. I relation till modellen skulle detta innebära att de kooperativa särdragen försvagas och kanske elimineras undan för undan, dvs. deras reella betydelse minskar. Främst skulle detta kunna noteras i det organisatoriska sambandet och den kollektiva beslutsprocessen.

Nu föreligger ingen sådan undersökning, och frågan blir i stället att diskutera vad den kooperativa utvecklingen är beroende av och grundar sig på. Mycket talar för att arbetsdelningen i samhället utgör en sådan grund. Mellan arbetsdelning — och även fördelning — samt resursintresset finns ett nära samband. Det enskilda företaget är i princip uppbyggt på antagandet att det går att tillfredsställa ett resursintresse genom att utveckla och behålla en därtill lämpad del i arbetsdelningssystemet i samhället så länge detta är privateko- nomiskt lönsamt. Resursintresset får antas vara grundläggande ekonomiskt till sin karaktär och förutsätter ingen särskild social personinteraktiv sam— hällsstruktur, vilket det kooperativa företaget enligt modellen gör. Det dominerande intresset i enskilda företag kommer i första hand att uppmärk- samma företaget som en enhet för resurser främst genom kapital, dvs. som allokeringsenhet. Företagets funktionella betydelse blir underordnad och

1 Enligt International Encyclopedia of the_So-_ cial Sciences (1968) me- nas med institutionella aspekter och institutioner följande: ”Social institu- tions are general patterns or norms that define be- havior in social relation- ships. . . Contract is a good example of a social institution.” 2 Fackliga organisationer i betydelsen professio- nella organisationer faller utanför löntagarinsti— tutionen (medbestäm- mande).

företaget såsom ekonomisk och teknisk enhet (vinst, lönsamhet, produktion. administration, marknadsföring m. ni.) kommer att betonas. Som allokerings— enhet fungerar företaget även för andra intressenter än det dominerande intresset som nämnts här. Företagets avgränsning gentemot omgivningen — t. ex. risker och ansvar — fordrar att det för ändamålet skapas effektiva juridiska enheter vilket givit upphov till bland annat aktiebolagslagen. Som effektiva juridiska enheter behöver dessa entydiga relationer i övrigt. dvs. använda sig av den grundläggande institutionen som kontrakt utgör.l Denna kan i sin tur ses som en förutsättning för löntagarinstitutionen i samhället, dvs. ytterligare ett institutionellt uttryck för arbetsdelningen och dess utveckling och därmed även för fackliga organisationer.2

Det som sagts här om det enskilda företaget är till stor del tillämpligt i en förklaring av det offentliga företagets roll i arbetsdelningen. En skillnad är att det offentliga företaget, och i synnerhet gäller detta det förvaltningsinriktade företaget, inte på samma sätt väljer sin del i arbetsdelningssammanhangen. Det offentliga företaget har ofta en komplementrelation till den mer fria roll som institutionaliserats för det enskilda företaget. Här måste dock tilläggas att även om denna fria roll har institutionaliserats så är det i ett samhälle som Sverige ingalunda fråga om en fullständigt fri roll utan om en som genom näringspolitik, arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik in. m. är styrd på olika sätt. Men grundprincipen är dock den som utvecklats ovan, ty den är i sin tur institutionaliserad i form av den s. k. konkurrenslagstiftningen och den filosofi som denna bygger på. Komplementrelationen bidrar vidare till att tona fram den funktionella aspekten i det offentliga företagets arbete. Arbetsdelningen förutsätter bland annat utbildning i samhället, vilket kan ses som en sådan funktionell aspekt, till stor del motsvarande det funktionella sambandet för det kooperativa företaget.

Det kooperativa företaget förutsätter ett socialt sammanhang och har traditionellt utgått från sådana. Den arbetsdelning som det kooperativa företaget är ett uttryck för har sin förankring i detta sociala sammanhang och därav det stationära sambandet. Det har tidigare framhållits — och antagits — att den kooperativa modellen förutsätter en social enhet som grund för det organisatoriska sambandet. I ett längre tidsperspektiv måste en sådan social enhet underhållas för att kunna utgöra basen för det kooperativa företaget eller snarare för att kooperativa företag skall kunna vara ett realistiskt alternativ för ekonomisk organisation. Om den sociala enheten inte upprätthålls, blir detta alternativ framför allt uppbyggt av den kontraktsinstitution som nämnts tidigare. En viktig fråga i det sammanhang som diskuteras här är vilken syn på kooperativa företag som råder i ett samhälle. Här finns det olika möjligheter som i sin tur kan påverka de institutionella villkoren för kooperativa företag och därigenom på lång sikt vara bestämmande vad gäller de kooperativa företagens förmåga att upprätthålla sin särart. Anta t. ex. att resursintresset i samhället bäst kan tillgodoses genom stor faktorrörlighet. Detta förutsätter särskilda villkor för kooperativa företag om det samtidigt antas att resursin- tresset skall tillgodoses genom sådana företag. Stor faktorrörlighet får klara och direkta konsekvenser för den sociala strukturen i vid bemärkelse och för bildandet av sådana sociala enheter som själva kan identifiera och utveckla detta resursintresse.

Det kooperativa resursintresset lyfter fram företaget somfunktionell enhet:

det är genom denna resursintresset skall tillgodoses. Det blir därmed en överordnad fråga enligt modellen. Modellen förutsätter vidare att det kooperativa företaget är en organisatorisk enhet vilket ger företaget dess kollektiva karaktär. Frågan om företaget som teknisk enhet blir givetvis underordnad företaget som funktionell enhet. Det kooperativa företaget har i motsats till det enskilda företaget en traditionellt stationär karaktär. Häri finns kanske orsaken till att det kooperativa företaget såsom juridisk enhet inte uppmärksammats i samma utsträckning som andra associationsformer.l Förhållandet att det kooperativa företaget i första hand uppfattas som en funktionell enhet kan ha bidragit till att företaget inte fått en tillräckligt effektiv utformning som juridisk enhet. Detta torde vara uppenbart i kapitalsammanhang. Ur samhällets synvinkel har det kooperativa företaget intresse som alternativ i flera sammanhang som dock i regel fordrar kapital. Som juridisk enhet förefaller det dock vara så att det kooperativa företaget inte passar väl in i allokeringssammanhangen.2 Man kan givetvis spekulera över anledningarna till att intressen utanför kooperationen inte utvecklat effektiva möjligheter för allokering av kapital i samhället till sådana funktionella sammanhang som de kooperativa företagen utgör. Det finns emellertid ett undantag här, nämligen inom bostadsområdet.3

Å andra sidan finns det andra intressen som skapat institutionella villkor som särskilt uppmärksammat kooperativa företag som funktionella enheteri samhället. Sådana villkor är t. ex. inbyggda i jordbrukspolitiken, som utformats så att den utgör ett tämligen brett förankrat stöd åt de kooperativa företagen även ur resuisallokeringssynvinkel. Däremot saknas motsvarande arrangemang kring andra alternativa kooperativa möjligheter och kombina- tioner, t. ex. kooperativ byggande på arbetsrelationen.4 Här är det snarare andra associationsformer än den kooperativa formen (enligt lagen om ekonomiska föreningar) som har identifierats i dessa institutionella samman- hang.

Genom diskussionen här har de företagsformer som genomgående använts kommit att knytas an till institutionella aspekter och villkor i allmänhet. Detta har kunnat ske genom att betona företagen ur olika perspektiv som t. ex. allokeringsperspektivet, det sociala perspektivet osv. Det har framkommit — här och även tidigare — att det finns skillnader mellan företagen och därmed vissa särdrag. De olika perspektiven på företag bidrar till att lyfta fram den differentiering av företag som sannolikt sker, men som det inte är möjligt att dokumentera inom ramen av undersökningen. Det finns anledning att anta att det system av institutionella villkor som möter det kooperativa företaget inte är utformat på ett sådant sätt att den kooperativa företagsformens särart (enligt modellen) beaktas. Varje företag utvecklas emellertid inom ramen för yttre förutsättningar. Om de institutionella villkoren i första hand identifierar företag som allokeringsenheter, förefaller det rimligt att utgå från att även kooperativa företag anpassar sig till de villkor som gäller. Detta desto mer när villkoren, som ofta är fallet, är absoluta villkor.5 De kooperativa företagens framtid kan därmed komma att bero på i vilken utsträckning deras särart uppmärksammas vid utformningen av institutionella villkor. Detta beror. emellertid i sin tur på vilka värderingar och vilken syn på arbetsdelningen i samhället som kan växa fram. De institutionella aspekter som behandlas i detta kapitel utgör ett urval av

' Se t.ex. Nia! (1976).

21 sou 1978:11, Kapi- talmarknaden i svensk ekonomi, framkommer det inget som kan tolkas så att de kooperativa fö- retagens särskilda kapi— talsituation har upp- märksammats i utred- ningen.

3 Här kan noteras att la- gen om ekonomiska för- eningar inte ansågs effek- tiv som grund för vissa bostadskoopeiativ, utan lagen kompletterades med en särskild bostads- rättslag som bättre passa- de för allokeringen av kapital till boendet. Det bortses här från krisåtgär— der typ NCB. 4 Nyligen har dock dis- kuterats stöd till s. k. lön— tagarägda företag, dvs. företag som bygger på anställningsinstitutionen och ej kooperativt delta- gande.

5 Varken resursintresset eller institutionella vill- kor är så enkla begrepp som diskussionen här kan ge intryck av. I båda fallen kan begreppen in- nehållsmässigt sett bely— sas med exempel från det helt konkreta och närlig- gande till det mycket diffusa men icke förty påtagliga. Institutionella villkor behöver inte nöd- vändigtvis vara formella t. ex. i form av lagar (dis- positiva eller ej) utan kan uppträda i form av kuty- mer, sedvänja osv.

1 Matvejevitch (1980) ger exempel från Jugoslavi- vien; Tehranian (1980) från Iran.

2 Det finns dock även immateriellt ägande, t. ex. ”good will".

3 Se Olsson och Ramnek (1978). För övrigt kan nämnas att den hypoteksinstitution som finns för s. k. fast egen- dom eller motsvarande saknas för bostadsrätter. En andel/insats räknas som lös egendom med de ekonomiska konsekven- ser det har t. ex. vid belå- ning.

dem som gör sig gällande i samhällsorganisationen och som påverkar aktörerna inom denna. Detta urval har diskuterats ovan och några aspekter behandlas särskilt nedan. I figur 13 ges en allmän bild av de aspekter som ingått i urvalet. Flera av dessa institutionella aspekter är till sin natur ”flytande” och därför svåra att avgränsa. I viss mening hör de samman med och utgår från djupare aspekter som nödvändigtvis skulle komma fram i en framställning som särskilt avsåg detta. Det rör sig om kulturella aspekter i vid mening, ideologier, attityder m. ni., som, om de mer uppmärksammades i frågor om företagsutveckling, kanske skulle komma att ändra den instrumen- tella attityden till företag som bäraren av enbart ”ekonomisk” utveckling. Vidgade föreställningar på djupet, ökad efterfrågan efter organisationsformer i vilka man kan medverka osv. förutsätter ändrade institutionella villkor i verkligheten. Syftet är dock här endast att antyda dessa bakomliggande djupare samband för det urval som tagits fram i undersökningen.

Figuren — på omstående sida — visar ett fullständigt beroende mellan alla aspekter. I verkligheten varierar styrkan i dessa beroenden. Poängen är emellertid att i och med att varje aspekt resulterar i fundamentala förhållan- den i samhällsstrukturen, kan denna förändras endast genom systematiska, samordnade åtgärder. Om det av någon anledning skulle finnas en ideologi och tillräckligt starka intressen för kooperativ företagsutveckling (eller enskild eller offentlig) så vore det ändå otillräckligt som villkor. Förändringar måste samtidigt ske i andra institutionella villkor och sannolikt till höga kostna- der.l

Nedan diskuteras några av de aspekter som ingår i urvalet.

Ägandet och kooperativa företag

Ägandet i samhället är en gammal institution. Traditionellt har företagandet förutsatt någon form av ägande. Ägande och kontroll över företag har oftast varit korrelerade företeelser även om det här finns avvikelser i praktiken. Ägandet som institution är en materiell institution i den meningen att det ägda är skilt från person, det är identifieringsbart, det kan byta ägare, osv.Z Inom kooperationen är ägandeinstitutionen mest framträdande inom lantbruket och då som en förutsättning och egenskap hos medlemmarna. Ägandet och brukandet av jorden är den funktionella upprinnelsen till lantbrukskoopera- tionen. Redan här visar det sig dock att ägandet inte är en nödvändig förutsättning för att ingå som medlem i ett kooperativt företag. Det är tillräckligt att vara t. ex. arrendator. I stället för ägande som institution skulle man här kunna tala om en nyttjandeinstitution. Genom att utnyttja vissa resurser — i exemplet arrenderade — kan man tillgodose sitt funktionella intresse (resursintresse) genom det kooperativa företaget.

Denna nyttjandeinstitution — eller surrogatägande — har en parallell inom bostadsområdet. Här finns två varianter, dels ägande av en andel i det kooperativa företaget (och därmed i regel en bostad), dels bostadsrättsinne- hav.j Ett bostadsrättskooperativ är dock i högre grad än lantbrukskooperati— vet ett kollektivt företag eftersom bostadsrättsinnehavare bokstavligen inte— greras med företaget i funktionellt hänseende.

Värderingar ideologier

Kontrakts- institutionen (normer)

I ntressen

Kunskaps- utveckling

Arbets- delningen

Däremot förefaller ägandeinstitutionen inte ha samma innebörd i konsu- mentkooperativa sammanhang utanför bostadsområdet. Möjligtvis skulle man kunna tala om rätten till sin egen konsumtion som ett slags analogi. Snarare bör dock frånvaron av ägande tolkas som så, att det historiskt sett inte varit nödvändigt med ett institutionaliserat ägande, dvs. med ett markerat individualiserat ägande hos medlemmarna, som villkor för konsument- kooperationens utveckling. I dagens läge, och med de institutionella villkor som gäller för allokering av kapital till kooperativa företag, kan man dock se att ett ägande (förmögenhet/sparande) inte är eller vore utan betydelse som grund (soliditetsproblemen, kapitalintensiv produktion m. m.). Om man tänker sig bildande av nya konsumentkooperativa företag i Sverige skulle deti dessa ställas mycket stora krav på insatser från medlemmarna, och detta kan vara en anledning till att det inte bildas sådana kooperativ under rådande institutionella villkor.

En slutsats av diskussionen är att ägandet i traditionell mening inte utgör en nödvändig förutsättning för bildande av kooperativa företag. Ägandets funktion i företag är att från ägarna urskilja en resursmängd som säkrar företagets funktion och utveckling och härunder attrahera andra resurser. Denna funktion förefaller dock kunna skiljas från medlemmarna utan att det kooperativa särdraget —- och kontrollen över företaget — behöver gå förlo- rat.

Även om ett individualiserat ägande inte kan anses vara en nödvändig förutsättning för bildandet av kooperativa företag, så kan man därav inte dra någon slutsats om att ägandet inte har betydelse för kooperationen i dag. Snarare är det för individernas del tvärtom: ägandets roll ökar. En anledning är att intressen i samhället tillskriver ägarnas funktion så stor vikt att särskilda institutionella villkor skapas för att upprätthålla denna funktion. Både jordbruks— och bostadsområdet kan ses som exempel. En konsekvens av detta är att medlemsstrukturen i t. ex. lantbrukskooperationen kan upprätthållas och eventuellt utvecklas.|

Figur 13 Institutionella aspekter i system . (Prin- cip).

' Jämför sou i977:93 Ny jordförvärvslag. Om man som ett tankeexpe- riment antog att handeln med jordbruk bleve fri, skulle förmodligen anta- let jordbruk reduceras drastiskt med stora kon- sekvenser för de koopera- tiva företagen.

' Se sou 1977174 Fiske- rinäringen i framtiden. 2 Se "Lov om omsetning av råfisk” (1951). 3 Jämför kooperativa grupperingar som kon- kurrenspolitiken givit upphov till inom EG, se Delagneau (1976). Se även del IV.

4 Glesbygdsstödet kan ses som ett embryo till ett "samhällsuppdrag" som dock inte är exklu- sivt för konsumentkoope- rationen.

5 Jämför kommunernas och de kommunala bola- gens kompetensbegräns- ning både med hänsyn till utsträckning (geogra- fiskt) och innehåll.

Kooperativa företag och institutionella bindningar

Samhället kan utforma institutionella villkor så att dessa blir allt från ofrånkomligt bindande till uttryckligen dispositiva. För Sveriges vidkomman- de fmns det inget institutionellt villkor som utformats som ett absolut krav om t. ex. medlemskap i ett kooperativt företag eller att ett kooperativt företag måste uppfylla vissa särskilda krav. Ändå förefaller det vara så att innehållet i t. ex. jordbruksavtalen indirekt förutsätter medlemskap i föreningar som administrerar de tillskott som staten ger till jordbruksprisema. Inom fiskeri- näringen förefaller man vara på väg mot en ännu starkare bindning, nämligen medlemskap som förutsättning för utbetalning av garantibelopp.I I en del andra länder, t. ex. Norge, har kooperativa företag (fiskarnas försäljningsor- ganisationer) enligt speciallag hand om all förstaomsättning av fisk.2 Här kan man även notera att det finns en organisationsstyming — eller kontroll — i och med att en försäljningsorganisations stadgar skall godkännas av vederbörande departement. Detta vilar på ett antagande om att kooperativa företag fyller en samhällsfunktion som berättigar till en sådan utformning av institutionella villkor att näringen tillförs tillräckligt med resurser för att kunna bestå.

Detta förhållande, att kooperativa företag inte blir ett instrument enbart för medlemmar utan även ur samhällssynvinkel, förefaller å ena sidan legitimera det kooperativa företaget som alternativ för ekonomisk organisation, men å andra sidan ge upphov till den starkaste formen för institutionell bindning, nämligen speciallagar. Huruvida sådana bindningar är tillämpbara på områ- den där medlemsintressen och samhällsintressen förenas, är givetvis en viktig fråga som bland annat ställer krav på en vidgning av den kooperativa modellen. Effekten av en sådan bindning är att det funktionella sambandet kan utformas under andra förutsättningar.3

Som alternativ till yttre bindningar finns det särskilt inom lantbruks- kooperationen interna bindningar, som delvis följer av det kooperativa företagets särart. Detta gäller sådana bindningar som uttrycks i termer av leveransskyldighet och mottagningsplikt. Ur det kooperativa företagets synvinkel kan en institutionaliserad bindning betraktas som en förutsättning för att kooperationseffekten skall kunna uppnås. Intressen i samhället kan dock se leveransplikt som konkurrenshämmande, dvs. som grund för en exploateringseffekt.

På samma sätt som man diskuterar effekter av bindningar, där sådana förekommer, yttre institutionella eller inre normer kan man även ta upp effekter av frånvaro eller brist på effektiva bindningar. Frågan skall inte diskuteras här. Ett exempel kan dock belysa frågans relevans, nämligen organisering av önskvärda konsumtionsaltemativ för vissa konsumentgrup— per, såsom t. ex. äldre och i glesbygder. 4

Vad gäller institutionella bindningar bör man alltså egentligen skilja mellan olika situationer där stark bindning kan behövas för att få till stånd effektiv ekonomisk organisation över huvud taget och stadier där selektiva institu- tionella villkor kan behövas för att upprätthålla en funktionell verksamhet. Ett problem som starka institutionella villkor och bindningar kan ge upphov till är det organisatoriska sambandets effektivitet. Bindningar leder onekligen kooperativa företag in i situationer som kan bli snarlika de offentliga företagens struktur, om detta inte förebyggs.5

Kooperativa företag och kunskapsfrågor

Kooperativa företag betecknas även som folkrörelseföretag, medlemsägda företag och dylikt. En betydelse av detta är att det dels för det individuella kooperativa företaget, dels för dessa företag tillsammans finns en gemen- skap.l

Det är denna gemenskap som förutsatts i en diskussionen kring en social enhet i den kooperativa modellen som utvecklatsi undersökningen. En social enhet fordrar kommunikation mellan de personer som ingår, och kommuni- kation förutsätts i det organisatoriska sambandet och därmed för det kooperativa företaget. Detta förhållande har givetvis uppmärksammats inom kooperationen som utvecklat en omfattande bildningsverksamhet och utbild- ning av förtroendepersoner osv.

De kooperativa företagen utgår från medlemmar och styrs nominellt av medlemmar.2 De kooperativa företagen blir därigenom beroende av den kunskap som utvecklats inom medlemskåren och i det sociala sammanhang den ingår i. Många av de kooperativa företagen har vuxit och blivit mycket stora med långt förgrenade verksamheter. Medlemmarna kan svårligen utveckla kunskap om sådana ofta komplicerade beslutsprocesser enbart ur sin egen funktionella situation. Detta har en begränsande effekt på det organisa- toriska sambandet och de kollektiva besluten. Det är detta som bland annat ger upphovet till ett beroendeförhållande mellan kollektiva beslut och funktionella beslut med betoning på den tekniska informationens vikt och inflytande. Tidigare har nämnts att en sådan utveckling kan driva kooperativa särdrag ur det kooperativa företaget.

Om det antas vara i samhällets intresse att dels bevara och utveckla sociala enheter t. ex. med tanke på förmågan till självorganisation (en resurs), dels upprätthålla en given funktion, förefaller det vara rimligt att stödjande institutionella villkor utvecklas för detta. Här kan man med rätt stor säkerhet konstatera att frånvaron av stödjande institutionella villkor motverkar främjandet av ett sådant intressse.3

Det finns sannolikt ett samband mellan intresse och kunskapsutveckling såtillvida att kunskapsutveckling ger produktutveckling, marknadsutveckling osv. Hur det förhåller sig med detta i kooperativa sammanhang är ej bekant. En möjlig hypotes vore att det stationära sambandet skulle särskilt ge upphov till en efterfrågan efter nya tekniska lösningar, nya produktlösningar osv.4

Kooperativ utveckling — inledning

I denna avslutande del i kapitel 5 används de begrepp som utvecklats i den kooperativa modelldiskussionen för att belysa några centrala frågeställningar som uppstår vid kooperativ utveckling. Utgångspunkten för hela diskussionen är densamma som tidigare, nämligen att modellantagandena gäller. Dvs. det förutsätts att den kooperativa modellen gäller för det ”företag” som belyses. I det följande kommer en del av de särdrag som påverkas och effekter som uppstår i olika utvecklingsfaser och situationer för det kooperativa företaget att uppmärksammas. En effekt och ett särdrag vid kooperativ utveckling förefaller vara uppkomsten av kooperativa system, federationer, förbund och dylikt för kooperativ samordning m. m. Det som framkommer i diskussionen

l l tysk kooperationslit- teratur anvander man tre begrepp, Gemeinschaft, Kooperation och Genos- senschaft. Gemeinschaft torde svara mot begrep- pet social enhet. 2 Både lagen (förenings- lagen som visserligen är dispositiv), mönsterstad- gar och faktiska stadgar föreskriver att medlem- mar styr. Här kan man notera den diskussion som förs om möjligheten att ta med även andra i styrelser (bortsett från de anställda).

3 Bildandet av t. ex. ar— betskooperativ, koopera- tiv inom ”den offentliga sektorn", t. ex. inom vårdområdet m. m., torde förutsätta sådana villkor.

4 ”Basvaror" kan möjligtvis ses som ett ut- tryck för detta men de standardiserade mjölk- produktema kanske ännu mer.

' Utvecklingsfrågoma be- handlas vidare i del IV.

2 Se del 111.

3 Jämvikt ur ekonomisk synvinkel diskuteras i del II].

4 Louis (1976) har ut- vecklat en beskrivnings- modell vilket även Dill/er (1977) gjort, men det or- ganisatoriska sambandet saknas som förutsättning.

måste dock mer betraktas som uppslag till förklaring av kooperativ utveckling än som förklaring av kooperativa skeenden.' Diskussionen sker i termer av begrepp och ej i formaliserade modeller.2

Ett kooperativt företag i jämvikt3

För ett kooperativt företag ijämvikt antas här att modellen som diskuterats tidigare gäller. Företaget har ett effektivt organisatoriskt samband som ger en sann bas för kollektiva beslut, och det funktionella sambandet har utformats i samsvar med det kollektiva beslutet. Det finns en fungerande social enhet och en organisatorisk enhet som vuxit fram ur denna samt en funktionell enhet med tillhörande och underordnad teknisk enhet. Företaget fungerar effektivt inom ramen av den juridiska enhet som utformats och företaget kan även vara en enhet i ett kooperativt system. Effektivitetsbegreppet har därmed en vidare syftning än enbart ekonomisk. Ur traditionell företagsekonomisk synvinkel är begreppen social och organisatorisk enhet utan intresse. Däremot är ett annat begrepp som inte nämnts, nämligen allokeringsbegreppet, av större intresse. Det senare är också det kanske viktigaste enhetsbegreppet i samhällsekon- omisk analys. Med begränsning till företagsekonomisk analys vill man förvänta en jämvikt som inte inkluderar de förhållanden som bestämmer det organisatoriska sambandet, vilket utgör en förutsättning för ett effektivt kooperativt företag enligt modellen.

Det har inte utvecklats normer för beskrivning av kooperativ jämvikt.4 Det skulle också spränga ramen för undersökningen att göra ett sådant försök här. Frågan om jämvikt får därför stå öppen i denna rapport. Jämviktsbegreppets innebörd kan dock förklaras. Det kooperativa företaget måste enligt modellen ha ett fungerande organisatoriskt samband. Avsaknaden av ett sådant ger övervikt åt andra enhetsbegrepp, främst det tekniska enhetsbegreppet. Stymingen av det kooperativa företaget kan alltså komma att utvecklas kring de frågeställningar som avgränsas till en uppfattning av företaget som i första hand en teknisk enhet.

Diskussionen i föregående del leder emellertid fram till att även om det kooperativa företaget har jämvikt vad gäller den kooperativa modellens villkor, kan företaget vara påverkat av mer eller mindre gynnsamma institutionella villkor. Jämvikten blir alltså relativ till förhållanden utanför företaget, dvs. det finns ett beroendeförhållande (t. ex. i finansieringsfrågor). Ändring i institutionella villkor skulle kunna leda fram till en annan jämviktssituation för företaget i funktionellt hänseende.

Så långt har diskussionen om jämvikt varit generell. Nedan kommer utvecklingsfrågan att återknytas till de fyra relationer som diskuterades i kapitel 3. Syftet med diskussionen är begränsat till att indikera utvecklings- problem och ej att analysera dessa.

Utveckling av kooperation kring varor och tjänster som insats

Varor och tjänster som insats i det kooperativa företaget förutsätter att medlemmar producerar dessa. Det kooperativa företaget samordnar omsätt-

ning m. m. Typiskt för utvecklingen är att det kooperativa företaget börjar vidareförädla insatserna. Detta fordrari regel kapital och teknisk utveckling, dvs. det aktualiserar företaget som allokeringsenhet och som teknisk enhet. Med ett givet antal medlemmar och givna funktionella behov (begränsad på grund av medlemmarnas egna produktionsförhållanden. storlek, kapital osv.) uppstår behovet av medlemsökning. I praktiken har detta lösts genom sammanslagningar. Därmed aktualiseras frågan om jämvikten i förhållande till det organisatoriska sambandet: företaget som social enhet förändras i och med en sammanslagning, och en ny organisationsenhet måste i regel utformas. Det funktionella behovet hos medlemmarna kan antas vara oförändrat till sin karaktär under denna process. Därmed kommer också medlemmarnas erfarenheter från samma bas som tidigare. Företagets förändring som teknisk enhet (större produktionsanläggningar m. m.) fordrar emellertid tillskott av två faktorer, nämligen kapital för finansiering och kunskap för den tekniska utveckling som behövs.

Utvecklingen av företaget som teknisk enhet torde i regel innebära ökad förädling (inklusive marknadsföring) av en varubas som är given till sin natur (t. ex. skogsråvara). Ökad förädling innebär följaktligen ökad kapitalbindning, längre planeringshorisonter, större osäkerhet och ett större risktagande.

Den utveckling som här skissats blottlägger några av det kooperativa företagets svaga punkter. det tekniska beroendet som ändrar det kooperativa företaget samtidigt som medlemmarnas kompetens för utveckling av adekvata kollektiva beslut minskar relativt sett.

En utveckling som kan iakttas i samhället i övrigt är att funktioner som inte kan utföras effektivt inom företag av viss storlek, skils ut och samlas för flera företag i ett nytt företag (jfr diskussionen om arbetsdelning i föregående del). Om detta sker inom ramen av en marknadsekonomi kan företaget utformas som ett enskilt företag. Inom ramen av ett kooperativt system kan motsva- rande funktion få flera lösningar: en lösning är bildandet av förbund och dylikt som inom sig utvecklar funktionen (teknisk utveckling m. m.). Detta är en hierarkisk lösning som innebär mer än överföring av en delfunktion inom det funktionella sambandet. Det kooperativa företaget i botten av systemet (t. ex. primärföreningar) kommer att överföra en del av det kollektiva beslutet till högre nivåer i det kooperativa systemet. Den andra lösningen består i bildandet av särskilda företag (serviceenheter av skilda slag).

Båda lösningama har tillämpats i kooperationens utveckling både beträf— fande den relation som diskuteras här och dem som behandlas nedan. Ett karaktäristiskt inslag är att den hierarkiska utvecklingen förefaller vara ett helt avgörande och nödvändigt inslag i den kooperativa utvecklingen inom ett ekonomiskt system som i övrigt kan betecknas som ett marknadssystem.l

Det finns således nära samband mellan den kooperativa utvecklingen och utvecklingen av institutionella villkor för kooperationen. Under en bildnings- period förefaller det vara så att ett starkt organisatoriskt samband är en förutsättning för utveckling av det funktionella sambandet och i ett senare skede kooperativa system som kan påverka omgivningen. Under ett senare skede förefaller det som det väl kan uppstå balansproblem och kompetens- tvister mellan de individuella kooperativa företagen och den enhet som utgör och uppfattas som förbundsenhet.2 Detta torde dock vara ett helt ”normalt” förhållande som visar att maktbalansen kan skifta över tiden. Här kan man

] Det hierarkiska mo- mentet förefaller vara oundvikligt även i mark- nadsekonomier, se Willi- amson (1975). Även inom plan- och utveck- lingsekonomier torde samma sak gälla. En till- bakablick visar för övrigt den hierarkiska effekten och betydelsen av koope- rativa förbund (rikstäc- kande), se t. ex. Kvlebäek (1974) och Nannesson (1939).

2 Ett förhållande som i svensk kooperationslitte- ratur inte nämnvärt dis- kuterats.

' För föreningsbankemas del.

återigen anknyta till intressen och institutionella villkor för de kooperativa företagen som system eller förbund. Under ett bildningsskede syftar ett förbund i regel till att påverka resursintresset genom bättre villkor för de varor och tjänster som medlemmarna producerar. Samma sak gäller förbund som bildas med tanke på kooperativa företag som förser medlemmar med varor och tjänster. Ett högre prisutrymme ger möjligheter för självfinansiering. När denna effekt uttömts kan det fortfarande finnas ett behov för finansiering av verksamheten men självfinansieringen räcker då oftast inte till. Som nämnts tidigare aktualiseras därmed de kooperativa företagen som allokeringsenhe- ter. Företagen behöver kapital antingen från medlemmar eller från omgiv- ningen. Här fmns det då risk för att det kooperativa systemet — förbundet — inte är utformat på ett sådant sätt att det kan klara finansienngsuppgiften (t. ex. slussning av medel från samhället till de kooperativa företagen eftersom systemsambandet kan vara svagt). Därmed aktualiseras de institutionella villkor som i samhället i övrigt allokerar kapital (jfr kapitalmarknadsutred- ningen).

Om nu det kooperativa systemet skulle haft en sådan struktur att även kapitalproblemen kunde lösas genom systemet, torde slutsatsen bli den att systemberoendet skulle öka ännu mer och maktbalansen förskjutas upp i hierarkin. Det lokala organisatoriska sambandet skulle därmed få mindre betydelse och det kollektiva besluten mindre räckvidd. Detta kan uppfattas som ett av det kooperativa företagets dilemman. Det torde dock kunna lösas upp genom effektiv utformning av det organisatoriska sambandet. En invändning som ibland hörs är att detta skulle förlänga beslutsprocessen. Mot detta kan dock anföras— utan att det härtas ställning för eller emot—att om det finns ett önskemål om att bevara den kooperativa modellen, så torde en sådan utveckling bli nödvändig i den kooperativa utvecklingen. Slutsatsen är att det inom det kooperativa systemet fordras ett ökat decentraliserat beslutsfattande inom det organisatoriska sambandet när det samtidigt utvecklas ett centrali- serat beslutsfattande som har en inbyggd dragning åt tekniska problem (finansiering, beskattning, priser, marknadsföring m. m.).

Utveckling av kooperation kring kapitalinsats

Diskussionen ovan har i stort tillämpning även för kapitalinsatser. Kapital och sparande faller i regel under särskilda institutionella villkor. som t. ex. banklagen och särskilda lagar. Det har noterats att den hierarkiska strukturen — federationen — finns föreskriven i ett fall.]

Utveckling av kooperation kring arbetsinsatsen

Arbetskooperativ som modem företeelse existerar knappast i Sverige och bristen på stödjande institutionella villkor kan vara en del av förklaringen till detta. Det finns anledning att skilja mellan arbetskooperativ och s.k. löntagarägda eller löntagarstyrda företag. De senare kan organiseras och utvecklas utifrån de institutionella villkor som gäller för det enskilda företaget, vilket arbetskooperativet inte kan.

Utveckling av kooperation kring varor och tjänster som resultat

Den typ av kooperation som åsyftas här är anskaffningsverksamhet och förädling i anslutning till densamma. Både konsumentkoooperationen och delar av lantbrukskooperationen faller inom området. De förhållanden som karaktäriserar utvecklingen för denna kooperationstyp är i stora drag desamma som den första som berördes ovan. Den tekniska enheten som dominerande gestalt i utvecklingen har berörts även tidigare och detta skall inte upprepas här.

Det stationära särdraget i den kooperativa utvecklingen

Det finns några typiska utvecklingsstadier som avslutningsvis kan diskuteras för att belysa några utvecklingsproblem. Historiskt har kooperativa företag haft en typiskt lokal förankring. Det har rört sig om produktion och konsumtion — även arbete på platsen. Detta kan betecknas som det första utvecklingsskedet. Den kooperativa modellen lämpar sig väl som beskriv- ningsmetod för detta stadium.

Nästa steg i den kooperativa utvecklingen förefaller komma i samband med att olika former för produktion och förädling, inköp m. m. utvecklas inom det funktionella sambandet. Detta utökas och system uppstår. Det rör sig alltså om inköp för produktion och konsumtion, marknadsföring och export m. m. Kort sagt, den typ av beslut som betecknades som samordningsbeslut ökar i betydelse, omfång och komplexitet. Samtidigt förändras det kollektiva beslutet inte nämnvärt till sin karaktär. ] detta läge blir den kooperativa jämvikten inte lika lätt att upprätthålla. Det blir lättare att peka på avvikelser mellan modellen och den kooperativa verkligheten. Diskussionen i föregåen- de delar har visat detta. Båda dessa stadier har klar stationär förankring i de funktionella behoven. I det senare skedet förs varor och tjänster över längre och längre fysiska och ekonomiska avstånd.

Det följande skede som klart kan urskiljas är ett läge där både produktion och konsumtion hos medlemmar är rörliga i tid och rum. Detta fordrar mer och mer ett tillhandahållande av kapacitet förutom varor och tjänster där medlemmarna lite lättsinnigt uttryckt ”råkar vara”, dvs. har sitt funktionella behov manifest. För detta utvecklingsskede — med en rörlig medlemskår— har den kooperativa modellen som diskuterades här, och den i praktiken förekommande, mindre bärighet. Det organisatoriska sambandets uppbygg- nad under rörlighet ter sig alltså som en olöst fråga. Detta gäller även för ett rörligt arbetskooperativ.

Slutord

I denna del har syftet varit att utveckla en begreppsmodell och med utgångspunkt i denna genomföra en principiell diskussion kring kooperativa företag. För detta syfte har ett stort antal begrepp utvecklats och använts för att belysa centrala frågor. Från denna del kan läsaren gå direkt till del IV eller först läsa nästa del som kompletterar del I och för undersökningen över på fem konkreta fall. Redovisningen av dessa fall anknyter ganska väl till framställ- ningen i del I.

H Undersökningen av fem fall

6. Fallundersökningens syfte och uppläggning

Denna del om fem kooperativa företag har samma syfte som tidigare, nämligen att bidra till belysningen av kooperativa företags särart.l ] denna delundersökning har valts andra utgångspunkter och annat material än i föregående del. Syftet är därmed att fördjupa och komplettera analysen i del 1. Någon allmän och fullständig representativ undersökning av kooperativa företag för att eliminera den kunskapsbrist som nämnts ovan. är det inte tal om. I stället måste delundersökningen och ett mer begränsat syfte sesi ljuset av de informationsmöjligheter som finns vad gäller det kooperativa företaget. För denna delundersökning har antagandet gjorts att en undersökning som kan belysa några av de problem som kooperativa företag dras med, har större infonnationsvärde än en bred beskrivande framställning. Det antas vidare att en belysning av några viktiga problemområden i hög grad bidrar till att belysa frågan om särart. Delundersökningens syfte är därmed att försöka lyfta fram kooperativa problem och härigenom belysa dessa företagstypers särart snarare än att belysa kooperativa företag i allmänhet.

Avgränsning

Tonvikten på kooperativa problem och deras förekomst i kooperativa företag skulle egentligen behöva en representativ uppläggning vad gäller både problem och kooperativa företag. Med kooperativa problem kan man helt enkelt förstå problem som följer av de kooperativa företagens särart. Tidigare har det konstaterats att empirisk insikt och kunskap om särdragen saknas. Därmed finns heller inte en helt lämplig utgångspunkt för val av problem för denna delundersökning. Inriktningen måste bli den att kooperativa problem och särdrag-i den utsträckning de existerar—blirbelysta utifrån allmänna och teoretiska föreställningar om särart. En sådan belysning kan göras endast så långt undersökningens material räcker. Huruvida ett problem existerar eller inte kan lättare fastslås för ett avgränsat företag än för en grupp eller grupper av företag. En undersökning som använder sig av ett fåtal observationer kan riskera att lyfta fram fel problem för de kooperativa företagen som helhet. Detta gäller även betr. frågan om särart som det inte finns givna kriterier för. För att detta representativitets- och relevansproblem skall vara någorlunda under kontroll, måste en undersökning i regel omfatta en hel del företag. Därmed fordras det en rätt stor och omfattande undersökning med tanke på kooperationens mångfald. Undersökningen kan här inte ha den ambitionen att belägga existensen av problem och särdrag utan endast indikera eller göra

' Uttrycken särart och särdrag har i undersök- ningen samma betydelse.

1 En sådan undersökning betecknas ofta som ex- plorativ. Här rör det sig om en explorativ under- sökning med utgångs- punkt i frågan om kooperativa företags sär.- art. 2 En principiell analys ges i del IV.

troligt att dessa finns och har betydelse för kooperativa företags utveckling och anpassning.1 Denna avgränsning följer dels av det faktum att förhandskun- skapen om kooperativa företag och deras problem är liten, osystematisk och dessutom inte alltid aktuell, dels av de begränsade resurser inklusive den tid som har kunnat sättas in för undersökningen.

De kooperativa företagen är ofta verksamma inom områden där också enskilda och offentliga företag finns. De kooperativa problemen, såsom de avgränsats ovan, kan för det första tänkas ha sin motsvarighet även för dessa företag. För det andra kan det finnas orsakssamband mellan problemen i dessa olika typer av företag. De påverkar med andra ord varandra. Aktuella faktorer i sådana orsakssamband är råvarubasens tillräcklighet, priskonkurrens mellan företag, ekonomi, företags- och och kapacitetsutnyttjande, kapitalanskaffning osv. Företagstypema borde därför ingå i en jämförande undersökning.

Sådana jämförelser har stort principiellt intresse för eventuella slutsatser om särart och kooperativ utveckling, men delundersökningen har avgränsats till enbart det kooperativa företaget. En undersökning som senare kan bygga på fakta om det enskilda och det offentliga företaget får dock i denna undersökning ett material för jämförelser.2

Kooperationen är visserligen uppbyggd av medlemmar och individuella företag (föreningar), men de olika företagen ingår som tidigare nämnts i regionala och rikstäckande förbund med ofta rätt komplicerade mönster och system. Det individuella företaget kan därför från vissa synpunkter som t. ex. i samband med strukturförändringar, produktionssamordning m. m. ha mind- re intresse. Objektet för en delundersökning om kooperativa problem skulle i stället för företaget kunna vara system av företag. Här har i delundersökningen gjorts den avvägningen att en sådan inriktning i grunden också förutsätter kunskap om det individuella kooperativa företaget. Merparten av de koope- rativa företagen kommer åtminstone under det närmaste tio åren sannolikt att fortsätta sin verksamhet, och alla berörs inte av strukturförändringar och dylikt på branschnivå. För utveckling av eventuella nya kooperativa företag på nya områden kan viss belysning av problem i och för det individuella företaget ha ett större intresse. Avgränsningen till en undersökning av individuella företag kan därför motiveras.

Kooperativa företag kan givetvis observeras under kortare eller längre tid. En ögonblicksbild av ett företag kan ofta ge en otillräcklig bild vad gäller bedömning av ett problems relevans och verkliga betydelse. Ofta bestämmer handlingar i det förflutna och invanda sätt att handskas med uppgifter även den framtida verksamheten, utrymmet för framtidsinriktade handlingar osv. Observationer av företag bör därför göras något bakåt i tiden från nuläget. Även i detta avseende har vissa avgränsningar fått göras.

Metod

För undersökningen har valts att genomföra ett begränsat antal fallstudier där fallen omfattar hela kooperativa företag även om det i de individuella företagen gjorts begränsningar till vissa delar eller vissa funktioner inom företagen, nämligen sådana som har bedömts vara av särskilt intresse. I samtliga fall har således kapitalanskaffningsfrågan ingått, och denna fråga har fört med sig andra aktuella frågeställningar, dock i olika riktningar för

fallen.

Till fallstudiemetoden hör att låta information från olika källor smälta samman till en bild. Syftet för delundersökningen är att försöka lyfta fram problem i kooperativa företag utifrån särartsperspektivet. I detta ingår ett antagande om att medlemmari ett kooperativt företag har två roller, dels som uppdragsgivare, dels som utnyttjare av och deltagare i företagets verksamhet. Omkring den första rollen byggs ett organisatoriskt samband och om den andra ett funktionellt samband. Informationssökandet för undersökningen har givetvis styrts av syftet. Fallen är därför inte heltäckande och skall givetvis inte användas för att dra slutsatser eller för att ge rekommendationer till de berörda företagen eller andra företag. För att undvika att sådana slutsatser dras kommer de olika företagen inte att framträda individuellt med konkret siffermaterial i presentationen och problemdiskussionen nedan.]

Det material undersökningen bygger på härrör från företagen själva, t. ex. årsberättelser, interna utredningar, promemorier. intervjuer med förtroende- valda och tjänstemän, information från utomstående, t. ex. riksorganisatio- ner, centrala funktioner, t. ex. revision, artiklar. debattinlägg m. m. Samman- vägningen av sådant heterogent och ofta intressepåverkat material kan bjuda på problem. För att undvika sådana har även en del uppsatser som diskuterats i olika sammanhang utarbetats och använts för denna delundersökning.2

Genomförande och presentation

Fallstudiema genomfördes under hösten 1978 och 1979. I samtliga fall skulle undersökningen kunna förts betydligt djupare samtidigt som fallen gärna kunde ha varit fler. Urvalet föregicks av diskussioner kring kriterier, men det framkom att något representativt urval inte kunde genomföras inom tidsra- men. Avgörande blev därför att välja fall som kunde genomföras och någorlunda överblickas och samtidigt bedömdes vara intressanta. Det finns fall som kanske har större intresse men som skulle fordrat all tid och alla resurser för ett enstaka fall.

I kapitel 2 presenteras de olika fallen för att ge en bakgrund till den följande diskussionen som tar upp en rad frågeställningar som har stort intresse och som framkommit tidigare.3 Det gällerfrågor som rör problem från strukturtill organisation, planering till kapital- och resursfrågor. Därtill tas utvecklings- och anpassningsaspekter upp och belyses något ur synvinkeln institutionella villkor. Anledningen till att dessa frågeställningar tagits upp är deras stora betydelser i perspektivet om kooperativa företags särart. Avslutningsvis diskuteras åtminstone vissa delar av de kooperativa företagens särart samtidigt som nya i regel otillfredsställande belysta frågeställningar tas fram.

Genom att tonvikten lagts på vissa problemområden kommer analysen av fallen att följa dessa. Anknytningen till den kooperativa modellen följer inte helt framställningen i del I. I och med att det allt överskuggande intresset i praktiken förefaller vara det funktionella sambandet tas detta som utgångs- punkt. Därefter tas det organisatoriska sambandet upp, varefter analysen växlar mellan dessa samband. Kapitalproblemen behandlas för sig liksom företagens omgivning och institutionella villkor. Avslutningsvis sammanförs denna delundersöknings bidrag till belysningen av kooperativa företags särart.

' Denna del bygger bland annat på material som är konfidentiellt. Siffror har därför nästan uteslu- tits i framställningen. 2 Uppsatsema finns på Företagsekonomiska in- stitutionen, Stockholms universitet. 3 Se del i.

7. Företagen i fallundersökningen

En kort beskrivning av företagen som ingår i fallstudien ges här som introduktion. Även om företagen inte har kunnat väljas på ett representativt sätt, har dock valet skett efter vissa riktlinjer. Olika typer av produktion, olika slag av beroenden, olika organisations— och planeringsaspekter m. nr. inom kooperativa företag kan därför belysas utifrån fallen. Fallstudien omfattar fem företag, nämligen:

Företag A

Ett företag inom producentkooperationen, närmare bestämt ett skogsföretag. Företaget ägs helt av ett antal skogsägare (ca 10 000) och är i dag ett resultat av ett samgående mellan flera skogsföretag som tidigare hade viss inbördes konkurrens. Efter samgåendet har företaget dels samordnat verksamheten, dels investerat i nyanläggningar, dels utvecklat ett serviceprogram gentemot skogsägarna samt fört förädlingen vidare till nya trävaruprodukter. Företaget är marknadsledande för vissa produkter. Strukturutvecklingen och anpass- ningen till det förändrade läget vad gäller kostnader och efterfrågan har varit påfrestande för företaget som dock inte är i akut kris just nu, men inte särskilt långt därifrån. Soliditeten kan betecknas som extremt låg.l Företaget beteck- nas nedan som skogsföretaget (självfallet är detta en ekonomisk förening).

Företag B

Ett företag inom producentkooperationen, men i detta fallet ett slakteriföre- tag. Företaget (ekonomisk förening) ägs av ca 6 000 jordbrukare. Dessa har i viss mån specialiserat sig på grisuppfödning. Det finns jordbrukare med endast ett fåtal djur, men även jordbrukare med storproduktion. Företaget har investerat i produktionsanläggningen och byggt ut flera produktionslinjer. Företaget har i jämförelse med andra slakteriföretag en rätt effektiv produk- tion och har kunnat ge sina medlemmar ett högre slutpris än andra. Företaget har dock fått ett kapitalbehov som inte kan tillgodoses helt av den ekonomiska utvecklingen inom företaget. Företaget kommer att betecknas slakteriföreta- get. Företaget kommer något att speglas mot ett annat slakteriföretag, som enligt den dokumentation som föreligger haft en utveckling som i vissa avseenden kan ställas mot fallföretaget.

' Enligt beräkningar gjor- da för delundersökningen endast 7 % för 1977. (Re- dan nu kan det påpekas att de soliditetsberäk- ningar och normer som t.ex. ställs upp för börs— noterade företag inte alltid har samma bety- delse för kooperativa fö- retag.)

' Detta kooperativa för— etag är en ekonomisk fö- rening och som sådan medlem i Kooperativa Förbundet.

2 År 1974 fanns 8 492 bostadsrättsföreningar, se Ds JU 1976:1 1, sid. 49. Det stora kooperativa bostadssystemet, HSB, finns beskrivet i Koope- rationen i Sverige, SOU 1979162.

Företag C

Ett konsumentkooperativt företag (ekonomisk förening). Företaget är ett av de större och relativt effektivt vad gäller prisnivå och återbäring. Befolknings- och därmed medlemsstrukturen är relativt stabil samtidigt som genomsnitts- åldem är långsamt stigande. Företaget har en förhållandevis hög andel medlemmar och har genom medlemmarna uppnått en mycket hög andel eget kapital. Det stationära befolkningsunderlaget med tämligen given spridning har inte ställt alltför stora krav på särskilda nyetableringar och företaget har därför inte behövt ta upp lån för sådan utveckling. Inom KF—området har företaget varit mer autonomt än genomsnittet av medlemsföreningama.l Företaget betecknas här konsument/företaget C.

Företag D

Företaget är ett av de största konsumentkooperativa företagen i landet. Befolkningsunderlaget har under senare år inte ändrats särskilt mycket totalt men systematiska förflyttningar och ändringar av bostadsmönstren har ägt rum. Detta har dels givit upphov till ett ofta starkt varierande kapacitetsut- nyttjande och växlande kapitalbehov för nyinvestering, rationalisering och förnyelse. Det ekonomiska resultatet har visat en negativ utveckling vilket påverkat tillförseln av medlemskapital, t. ex. via innestående ”återbäring", i ännu mer negativ riktning. Företaget har i jämförelse med det andra kooperativa företaget, C, en större spridning vad gäller inkomster och konsumtionsbehov hos medlemmar, vilket påverkat utbudet i tid och rum. Företaget belyses i fallstudien främst från kapitalsynpunkt då själva storleken på företaget gör att många andra aspekter måste utelämnas. Förtaget betecknas konsument/öretaget D.

Företag E

Företaget är ett bostadsföretag (bostadsförening) med en fastighet och ca 25 bostäder.2 Företagets ägare — medlemmarna — spänner över flera generationer, vilket gör att det finns flera uppfattningar i aktuella frågor om förnyelse av fastigheten. Företaget står inför en rad viktiga beslut. Fastigheten kan t. ex. anknytas till fjärrvärme, övergå från gas till elektricitet, isoleras bättre m. m. Kostnaderna för dessa åtgärder kan fördelas på flera sätt och drabbar medlemmama olika, vilket givit upphov till diskussioner om själva företags— formen. Fallet har intresse främst genom att den kollektiva beslutsprocessen — som gäller alla kooperativa företag — kan belysas väl. Företaget betecknas här bostadsföretaget. Detta har inga anställda, vilket övriga företag A—D har.

I presentationen har olika storleksmått som årsomsättning, årskvantiteter. antal anställda, totalkapital m. m. ej medtagits, eftersom dessa storheter inte används explicit i undersökningen.

8. Struktur och produktionsinriktning: Det funktionella sambandet

Utgångspunkter

Ett kooperativt företag — dvs. en ekonomisk förening — antas ha en funktionell medlemsanknytning som grund för verksamheten.] För de fem fallen gäller att:

3 skogsföretaget utgår från skogsägamas behov av avsättning av skog och av skogstjänster i samband med brukandet av skogen,2 Zl slakteri/öretaget utgår från jordbrukamas behov av att få avsättning av slaktdjur och av varor och tjänster i samband med uppfödning av slakt— djur, I: konsument/öretaget C utgår från konsumenter och deras behov av varor

och tjänster, konsument/öretaget D har samma utgångspunkt som C. _ bostadsföretaget utgår från medlemmarnas behov av bostadstjänster.

Dessa a priori funktionella samband kan väntas ge upphov till olika strukturer och uppbyggnad av produktionsprocessen. Fast dessa kooperativa företag har detta grundläggande funktionella samband gemensamt, har det funktionella sambandet i varje fall - kanske med undantag av konsumentföretagen — fått en utformning som uppvisar mycket få gemensamma drag. Det funktionella sambandet mellan medlemmar och företag bygger på behov. Med behov menas i första hand ett tekniskt och ekonomiskt behov och varken personliga eller psykologiska aspekter av behovsfrågan berörs här. Medlemmar förutsätts ha en sådan verksamhet att varor och tjänster behöver föras in i verksamheten (input) eller föras därifrån (output) där medlemmarna är verksamma. Det funktionella sambandet utgår alltså ifrån detta. Medlemmar antas bibehålla sin självständighet och verksamhet tämligen oberoende av det kooperativa företagets verksamhet, men dessa verksamheter förutsätter ju varandra. Detta ger det kooperativa företaget något av dess stationära karaktär. Det funktio- nella sambandet kommer till uttryck i ett antal medlemmar med separata verksamheter och en eller flera anläggningar som ingår i det kooperativa företaget. Från och till sådana anläggningar är det fråga om över/öringar. Inom anläggningarna kan varor successivt omvandlas och tjänster byggas upp. Häri skiljer sig kooperativa företag inte från andra företag.

' Även institutionellt fastställt i lagen om eko- nomiska föreningar. 2 Skogsvård. plantskola, avverkning, gödsling, osv. och inte enbart transpor- ter. försäljning och föräd- ling m. m.

1 Se kapitel 4 om be- slutsprocessen. Det finns också krav från myndig- heter som bestämmer vad som är ”funktions- dugligt”. 2 Tonvikten har i detta avsnitt lagts på jämförel- ser mellan fallen och det- ta har motiverat en sam- lad belysning av samban- det mellan medlemmarna och anläggningen, jämför modellen i del I, kapitel 2.

3 I sådana avvägningar ingår uppfattningar om olika osäkra storheter, men avvägningama kan även påverkas av olika incitament som skapas inom och utanför företa- get.

Det funktionella sambandet i företagen1

Behovens karaktär påverkar dels överföringen. dels produktionsprocessens uppbyggnad i den kooperativa anläggningen. Behovsfrekvensen för medlem- mari fall-företagen är olika. Bostadsföretaget har den högsta behovsfrekven- sen. Behovet kan här beskrivas med de tjänster en bostad bör ha för att vara funktionsduglig enligt bostadsinnehavaren.2 I bostadsföretaget måste t. ex. ström överföras kontinuerligt, vatten- och avloppssystemet måste fungera, en bostad måste ständigt kunna utnyttjas, värmesystemet måste producera och fördela värme, hissar måste vara pålitliga osv. I bostadsföretaget är därför anläggningen starkt integrerad i teknisk och fysisk mening med medlemmar- nas verksamhet. Medlemmari konsumentföretagen har ett behov som inte har samma tekniska bindningartill företagens anläggningar. Behoven är dessutom inte direkt lika för alla medlemmar. (1 bostadsföretaget behöver alla ström och de kan i regel bara få samma sorts ström.) Behoven ger upphov till olika behovsfrekvenser. Livsmedel måste intas flera gånger dagligen, 5. k. kemisk- tekniska varor kanske används flera gånger dagligen (tvål) men också med stora intervall (medel för kopparputs), beklädnadsvaror anskaffas relativt sällan, och t. ex. soffor mycket sällan. Konsumentföretagen har en sådan struktur att de motsvarar olika och varierande behovsfrekvenser för medlem- mar.

Hos slakteriföretaget ärbehovsfrekvensen mindre i den meningen att beho- vet för överföring från uppfödaren till anläggningen bestäms av uppfödnings— tiden. Å andra sidan kan en uppfödare planera sin uppfödning så att det ständigt finns djur att överföra till slakt. I praktiken förhåller det sig inte så utan överföring sker av slaktfärdiga kullar. Hos slakteriföretaget är emellertid behoven ojämnt fördelade mellan medlemmarna. Ett litet antal uppfödare med särskilt inriktning på svin svarar för den helt övervägande delen av invägningen. Behovet är alltså homogent till sin karaktär—alla behöveri stort sett samma överföring och omhändertagande av slaktdjur — men volymen är olika.

I fallet med Skogsföretaget är behovsfrekvensen i princip minst och den bestäms mycket av naturens egna krafter. En skogsägare med ett skogsbestånd som går över alla år från planta till fällningsmoget träd fäller i regel ett antal träd varje år. Skogsägaren har därför vad gäller avsättning en behovsfrekvens på 1 per år. Även bland skogsägama kan behovet antas vara homogent i teknisk bemärkelse fast områden för avverkning kan vara mer eller mindre lätt tillgängliga. Volymen kan dock variera vilket den också gör. I fallet med Skogsföretaget och även slakteriföretaget bestäms dock frekvensen av ekono- miska avvägningar.3

Behovsfrekvensen och överföringar varierar alltså mellan olika kooperativa företag och även inom dem. Detta ger redan från början en del av bestämningsfaktorema för de kooperativa företagens ekonomi. Detta fram- kommer mer tydligt vid analys av själva produktionsprocessen och dess utsträckning och uppbyggnad. Ett sätt att belysa produktionsprocessen är att föra resonemanget om överföringar vidare till vad överföringar sker mellan. nämligen lager. I fallet med bostadsföretaget finns det, t. ex. vad gäller ström, inget lager utan överföringen är direkt. Bostadsföretagets produktionsuppgift är att upprätthålla den kapacitet som behövs för överföringen inom bostads-

fastigheten. När detta uppnåtts är produktionsproblemet i princip löst. Det är dessutom avgränsat. Man kan svårligen föreställa sig vidgning av produktions- uppgiften även om egna reservaggregat i princip är tänkbara.

Konsumentföretagen har inte samma integrering till medlemmar. Överfö- ringen är inte känd och given på samma sätt även om det finns erfarenheter om hur konsumenter skaffar sina varor och förnödenheter. Följaktligen bygger konsumentföretagen upp lager på sina försäljningsställen för att tillgodose en överföring som kan vara väl känd i stort men helt okänd vad gäller den enskilde medlemmen. Överföring till medlemmar kan i princip vara helt anonymiserad. Överföringsvolymema är i regel så små att individuell identifikation är en praktisk omöjlighet. Lager har här i stort sett samma betydelse som innehållet av varor (och tjänster) vid de försäljningsställen som ingår i företagen. Varor måste emellertid också överföras till dessa försälj- ningsställen vilket ger upphov till ett nytt resonemang om överföringsfrekvens och överföringsvolymer. Därmed är elementen till ett mer eller mindre sam- verkande nätverk klara: det består av försäljningsställen, lagercentraler, tillverkningsanläggningar (t. ex. bagerier), utomstående och internationella leverantörer. Det sätt på vilket detta nätverk är uppbyggt och vilka överföringsregler (priser) som gäller bestämmer i hög grad överföringen av varor. Till skillnad från bostadsföretaget kan inte kapaciteten i nätverket bestämmas ens tillnärmelsevis exakt. Detta ger upphov till krav på flexibilitet och även överkapacitet. Ett sådant nätverk kan vara mer eller mindre strukturerat och struktureringen ligger i dels regler för hur överföringar får gå till (vilket bestämmer överföringshastigheten och påverkar servicegraden gentemot konsumenterna), dels tekniska former för lagring, hantering och transport. Med kännedom om eller god förmåga att förutse behovsfrekvensen och överföringsönskemålen hos konsumenter kan konsumentföretagen välja att bygga upp nätverket med hög struktureringsgrad.l I detta ligger det i regel väsentliga ekonomiska fördelar. Med mindre kännedom om konsumenternas beteende och kanske mer eller mindre slumpvisa val av inköpsställen kan företagen däremot inte välja samma struktureringsgrad. De måste dessutom räkna med att det stundtals finns för mycket osålda varor (för stora lager) och brist på varor. Osäkerheten hos konsumenterna fortplantar sig alltså in kanske hela vägen i företaget. Detta påverkar i hög grad konsumentföretagens ekonomi. Skillnader mellan de två konsumentföretagen vad gäller ekonomin, förefaller åtminstone till en del kunna förklaras med skillnad i strukturerings- grad och skillnader i konsumentbeteende. Företaget C har en lägre struktu- reringsgrad och kan genom sin större flexibilitet åtminstone temporärt utnyttja prisvariationer i leverantörsledet. Konsumenterna som söker sig till företaget C tycks också uppvisa ett mer stabilt beteende än vad fallet är för företaget D. Företaget D har vidare ett mer differentierat system av försäljningsställen med mycket små och mycket stora enheter. (Prissättning- ens betydelse belyses nedan.) Denna skillnad i stabilitet— eller om man ser det ur konsumentföretagens synvinkel, skillnad i lojalitet — kan givetvis även bero på graden av konkurrens och förekomsten av alternativ. Här har konsument- företaget D större konkurrens och måste i hög grad arbeta bland alternativa säljare (med motsvarande nätverk).

För de två konsumentföretagen kan nätverkets utsträckning och omfattning bli mycket stora. Förutsättningama för att lägga stora delar av nätverket inom

1 Se nedan om planering. Resonemanget här förut- sätter även att konsumen- ternas varuanskaffning inte är beroende av utbu- det och att behoven kan bestämmas t. ex. genom undersökningar.

det egna företaget och välja egen teknik och kapacitet är dock olika för företagen. Konsumentföretaget C har ett mindre befolkningsunderlag än företaget D. Den genomsnittliga disponibla intäkten är också något mindre. För företaget C finns inte samma volym i behoven även om företagets andel i konsumenternas samlade inköp skulle öka väsentligt. Företaget måste därför anskaffa relativt mer från andra leverantörer än vad företaget D gör. Företaget har därigenom inte bundit upp sig till volym- och kapacitetsförutsättningar som företaget D som har frestats att tänka i ”stordriftstermer och skalutnytt- jande”.

Skogsföretaget har en produktionssituation som i det närmaste är den omvända jämfört med konsumentföretagens. Företaget tar hand om virket, som är tämligen homogent. Detta omhändertagande behöver inte vara fysiskt, utan ekonomiskt: köparna av virket kan själva hämta det, till och med på rot. Så går det nu inte till i verkligheten, utan huvuddelen av virket fälls, samlas upp och transporteras vidare. Tekniskt sett tål virke lagring vilket gör att lagrens storlek och spridning kan antas vara i huvudsak bestämda av ekonomiska överväganden. De ekonomiska incitamenten har emellertid varit stora vad gäller trädfällning, transporter, sågning (inklusive sortering), vidareförädling m. m. Den långsiktiga tendensen inom förtaget har varit (även före sammanslagningen) att sträcka ut omhändertagandet till att omfatta fler och fler moment. Från att i huvudsak välja virke till massafabriker och såga till medlemmarna själva, har verksamheten tänjts till att omfatta hyvling, brädgårdar, specialisering och t. ex. tryckimpregnering, elementtillverkning, tillverkning av monteringsfa'rdiga byggnader m. m. Antalet produktionsstäl- len eller anläggningar som tillverkar eller förädlar ökar, vilket ökar lagerhåll- ningen särskilt på ”färdigvarusidan”. Företaget närmar sig där den situation konsumentvaruföretagen befinner sig i, med det undantaget att Skogsföretaget dock erbjuder ett mycket smalt urval av konsumentemas samlade behov. (Konsumentanknytningen via kooperativa företag kan dock skönjas på det sättet att konsumentföretaget D ovan köper virke och konsumentprodukter av Skogsföretaget.)

Skogsföretagets utveckling mot en högre förädlingsgrad — man vill göra mer utav trädet — måste ses mot det faktum att tillgången på virke inom företagets område anses vara begränsad. En utbyggd förädling antas ge ett större samlat bidrag per virkeskrona. Detta förklarar delvis den produktionsprocess företaget byggt upp i egen regi. Tillgången på virke bestämmer huruvida det kan bli ekonomiskt att över huvud taget vidareförädla i någon viss riktning. Virkesbristen och skogsägamas säljbeteende kan tillsammans begränsa utbyggnaden av förädlingen inom företaget. Så förefaller också ha skett. Förutsättningama för effektiv utveckling av förädlingen av virket kan dock bestämmas utanför företaget t. ex. genom samarbetsavtal om produktfördel- ning med andra liknande företag. (Se nedan om planering och prissättning.) I likhet med konsumentföretagens varor (dock ej färskvaror) kan skogsföreta- gets varor lagras och transporteras i stort sett vart som helst. Genom lager kan variationer som uppstår i produktionen i alla anläggningar fångas upp även om lagringen är kostnadskrävande. Lager kan också vara företagets buffert gentemot en varierande och osäker efterfrågan.

Dessa förutsättningar gäller däremot inte lika mycket för slakteriföretaget. Företaget arbetar med en insatsvara som visserligen är tämligen homogen men

som måste behandlas snabbt.l De olika momenten i förädlingen måste följa snabbt på varandra eller ske parallellt vilket gör att lager (dvs. mellanlager) spelar en underordnad roll. Endast slutprodukten kan i viss mån lagras men den övervägande delen av råvaran (svin) omsätts mycket snabbt. Från slakteri går således råvaran till moment i den s. k. linjen som tarmrensning, styckning, tillverkning av smet, tillverkning av charkuterivaror, konserver och produkter för storkök. Dessa moment måste ske inom samma anläggning, vilket även ökar betydelsen av transportminimering under produktionsprocessen. Denna blir alltså mer kompakt. Produktionslinjen kan utvecklas i åtminstone tre tre riktningar. nämligen vad beträffar kapacitet (ökning), automatisering och utökning av moment som särskilt omfattar konsumentvaror (fler varianter och färdig mat).

För alla företagen, med undantag för bostadsföretaget, kan produktionspro- cessen delas upp i ett varierande antal steg som är mer eller mindre komplicerade tekniskt sett. För bostadsföretaget och slakteriföretaget är produktionsprocessen kompakt och måste ske i stort sett inom samma anläggning. Till skillnad från bostadsföretaget är dock slakteriföretaget inte lika starkt integrerat i teknisk mening med medlemmama å ena sidan och omvärlden å andra. ] bostadsföretaget är mottagarna lika med medlemmarna själva men i fallet med slakteriföretaget går de färdiga varorna till köparna bland vilka konsumentföretagen ingår. Slakteriföretaget är dock starkare tekniskt integrerat med sina köpare än vad konsumentföretagen är med sina köpare/medlemmar.

l tekniskt hänseende skiljer sig företagen något från varandra. För bostads- företagen del kan tekniken sägas vara inbyggd i själva anläggningen, dvs. bostadsfastigheten. När ett givet system en gång valts är det senare i stort sett elleri varje fall under lång tid invariabelt. Teknikproblemet består i att välja rätt och lämpligt system. Detta ärinte betydelselöst eller enkelt på grund av de höga kapitalkostnader som är förbundna med olika system (t. ex. byte av elsystem, VVS-system, värmesystem osv.).

Konsumentföretagens teknik består i huvudsak av en teknik knuten till lagerhållning (lager i den vidare bemärkelse som gavs ovan), styrning av överföring av varor, sammansättning, genomströmningsteknik och dylikt. Teknikproblemet består i att välja rätta kombinationer inom de restriktioner som finns. Denna kombinationsteknik har drivits längst i konsumentföretaget D men inte utan negativa effekter (stelbenta rutiner och inflexibilitet). Därtill kommer de tekniska aspekter som gäller det funktionella sambandet och medlemmarnas köp. Det funktionella sambandet är därigenom mycket mer komplicerat ur inforrnationssynvinkel än i skogs- och slakteriföretagens.

Skogsföretaget har i viss utsträckning samma kombinationsproblem som konsumentföretagen men dessutom mer förädlingsteknik, dvs. teknik för optimalt utnyttjande av råvaran och dessutom teknikval för behandling av råvaran (sågning, impregnering, osv.) Skogsföretaget har byggt sin existens på träd som råvarubas och enbart sökt en teknikutveckling som bygger på detta funktionella samband. Denna anknytning bestämmer alltså i föreliggande fall även teknikinriktningen och -valet.

Slakteriföretaget har den kanske mest sammansatta tekniken vilken bland annat bestäms av råvaran och kraven på färskvarors behandling. Tekniken blir därigenom tätare och mer kontinuerlig. men inte mer kontinuerlig än att

] Djupfrysning och kyl- ning spelar självfallet en särskild roll men först när viss förädling ägt rum.

] En kombination av an- nat slag har utvecklats av mejeriföretag som infört t. ex. apelsinprodukter, dvs. importerade varor i utbudet.

råvaran. oavsett vilket steg i processen den befinner sig på, är identifierbar. Slakteriföretaget har för närvarande en huvudlinje i produktionen. Krav om separatslakt och separatbehandling för svin och nöt har emellertid satt företaget i en valsituation. Två linjer fordrar en väsentligt högre volym nötkött, vilket inte finns bland nuvarande medlemmar/uppfödare. En större volym nötkött skulle även fordra en utbyggnad av marknadsföringen eftersom denna nu i huvudsak fått arbeta med fläskprodukter. Här ser man åter hur det funktionella sambandet gör sig gällande vad gäller produktionsinriktning och val av teknik.

Vi har för slakteriföretaget kunnat konstatera att produktions/löda av tjänster i det närmaste är kontinuerligt (när produktion pågår). I fallet med bostadsföretaget emanerar det ur en given anläggning. Flödet av tjänster kan variera kvantitativt beroende på behov och upp till en kapacitetsgräns. Även förde andra fallen kan man föreställa sig flöden, men de är inte kontinuerliga i förhållandet till medlemmarna. Närmast bostadsföretaget kommer alltså slakteriföretaget som tar emot slaktdjur och omvandlar dessa till olika produkter. Fläskköttet utgör basen i flödet men inflödet kan varieras och en lång rad produktmöjligheter kan utnyttjas. Det är vidare möjligt att tillsätta andra råvaror under processens gång.l (Företaget gör kåldolmar enligt avtal med Sveriges Slakteriförbund.) Företagets teknik kan alltså kombineras under flödets gång, och när en gång kombinationen skett är processen irreversibel (kåldolmar kan inte föras tillbaka till sina beståndsdelar). Vidare uppstår biprodukter under processens gång.

Detta gäller även för Skogsföretaget. En timmerstock utnyttjas till ca 40 % fram till och med sågning. Biproduktema är här flis som säljs till massaindu- strin och sågspån som säljs till spånplattetillverkama. Till skillnad från slakteriföretaget kommer kombinationer först långt fram i förädlingskedjan men kombinationer kan fås. Processen baserad på timmer är dock irreversibel. I fallen med konsumentföretagen är gången den att standardiseradeförpack- ningar av varor kombineras på olika sätt och bryts först i försäljningsledet. Även då och även efter att de lämnat företaget är processen i teknisk mening reversibel. Kombinationer kan alltså i regel inte ske med varorna själva genom omvandling. Kombinationema uppstår genom blandning av varor. Detta gäller hela vägen fram till försäljningsställena. Färskvaror kan i princip inte heller kombineras i teknisk mening men kan däremot bli förstörda och otjänliga. Detta fordrar en delning av de flöden som är relaterade till konsumentföretagen. Enkelt sagt behöver dessa ”torra” och ”kalla” flöden. De senare måste klara färskvaror och frysta varor. Detta ställer krav på transportsystemet för dessa företag, och här finns det gränser för vad som är möjligt att åstadkomma ekonomiskt med en given volym. Konsumentföreta- get D har kortare körsträckor för sina varor och kan därför dela flödena och mer utnyttja de fördelar som finns med detta. I frågan om ”kalla” flöden har slakteriföretaget och konsumentföretagen delvis samma tekniska problem att lösa.

Alla företagen med undantag för bostadsföretaget är tämligen arbetsinten- siva. Detta följer bland annat av det kontaktbehov som den uppbrutna processen med många moment och aktiviteter ger upphov till. Därtill kommer att många moment görs i små serier.

Slutsatser

Det funktionella behovet och förverkligandet av detta genom uppbyggnaden av ett funktionellt samband mellan medlemmar och den kooperativa produktionsstrukturen har belysts i detta kapitel. Härvid har det kooperativa företagets stationära särdrag klart framkommit men samtidigt finns det här stora variationer som i sin tur påverkar uppbyggnaden av det nätverk som medlemmar och anläggningen kan ses som delar av. De funktionella behoven bestämmer det kooperativa företagets verksamhetsgränser. Typiskt för alla företagen är att, med den i regel givna inriktning de har, det finns många moment och aktiviteter samt i flera fall även många steg i produktionspro- cessen. En konsekvens av detta är att företagen arbetar med sammansatt teknik under varierande tekniska restriktioner, och med stora krav på infor- mation.

9. Medlemmar och företag: Det organisatoriska sambandet

In1edning

De kooperativa företagen kan som tidigare nämnts beskrivas genom det organisatoriska sambandet å ena sidan och det funktionella sambandet å andra sidan.' I företaget knyts dessa två samband ihop genom det kollektiva beslutet, samordningsåtgärden, en kooperativ anläggning m.m. I förra kapitlet diskuterades det funktionella sambandets uppbyggnad för fallföreta- gen. Här kommer det organisatoriska sambandet att belysas.

Utgångspunkter

Medlemmarna utgör basen i varje kooperativt företag. I likhet med andra företag är medlemskapet i det kooperativa företaget knutet till ägandet. Skillnaden är att inflytandet i princip inte bestäms genom ägandestorlek eftersom man måste följa lagen om ekonomiska föreningar. Enligt lagen är dock det ekonomiska innehållet i medlemskapet det primära. Det organisa- toriska sambandet måste därför ses som en kanal för förmedling av medlem- marnas krav och önskemål vad gäller företagets verksamhet, dvs. grunden för det funktionella sambandets utformning. Det funktionella sambandet kan ges en rad olika utformningar, vilket framkom i föregående avsnitt. Företaget kan således utforma sin verksamhet lika eller olika för alla medlemmar. Alla medlemmar är emellertid inte lika, utan skiljer sigi en rad avseenden. En orsak till detta är att en ekonomisk förening är öppen. Den kan inte utestänga medlemmar genom diskriminering, utan måste acceptera medlemmar som har samma funktionella behov som andra medlemmar. Här gäller det i första hand typ av behov. Huruvida behovet är stort eller litet skall i princip inte ha någon betydelse. Ett kooperativt företag omfattar därmed medlemmar som skiljer sig från varandra i en rad hänseenden, som t. ex. funktionella behov (deras verksamhet kan vara stor eller liten, hushållet stort eller litet, osv.), ålder, belägenhet (central eller avlägsen), ekonomi, aktivitet och verksamhet (medlemmar kan vara aktiva eller passiva vad gäller t. ex. brukandet av en funktionell enhet, dvs. en gård, en skogsfastighet, en lägenhet eller annan bostad, ett hushåll osv.), deltagar/örmåga (t. ex. erfarenhet och insikter i företagsverksamhet) m. m. Graden av heterogenitet i medlemsstrukturen kan antas påverka det organisatoriska sambandet och därmed förutsättningama för utvecklingen av det funktionella. Om man som extremfall antar att alla medlemmar är lika, är det uppenbart att det funktionella sambandet kan ges

I I tysk litteratur an- vänds beteckningar som uppdragssambandet och utförandesambandet.

' Materialet för under- sökningen är inte till- räckligt för en fullständig belysning av det organi- satoriska sambandet i kooperativa företag i all- mänhet.

en sådan utformning att medlemmarna genom detta tillgodoses på ett maximalt och rättvist sätt. Släpper man detta antagande —— vilket en realistisk diskussion fordrar—är det också klart att det är näst intill omöjligt att vid varje tidpunkt och i varje valsituation uppnå en motsvarande rättvis situation. Detta förefaller vara en viktig utgångspunkt både för diskussionen av det organisatoriska sambandet förde fem studerade fallen och för en diskussion av kooperativa företags särart och anpassning.

Ses det organisatoriska sambandet som den kanal genom vilken medlem- marna kan utöva sitt inflytande och kontroll, är det klart att medlemsstruk- turen har betydelse för hur detta skall gå till. Med ett stort antal medlemmar måste uppdelning göras i områden. Någon form av geografisk indelning är vanlig.

Föreningar som nu är stora är ett resultat av sammanslagningar. En del områden kan därför i många fall utgöras av äldre föreningar som uppgått i större. Mellan medlemmari en stor förening och styrelsen kan därför kanalen bli mycket lång. Vägledande för styrelsen blir inte den enskilde medlemmens funktionella behov, utan det behov grupper och kategorier av medlemmar har. I en stor förening kan medlemmar i allmänhet inte få något direktinfly- tande utan ingår i aggregat (t. ex. distriktstämmor). Även från styrelsens sida är vägen lång till medlemmari en stor förening. Detta påverkar urvalet av åren- den som en styrelse inbjuder medlemmar att ta ställning till. Sådana ärenden tenderar att vara få och enkla. Detta bör även ses i ljuset av det kooperativa företagets ekonomiska betydelse för respektive medlemmar. Som ett exempel kan ses en medlem vars beskattningsbara inkomst är 5 000 kronor per månad och som efter skatt disponerar 3 190 kronor per månad. Medlemmen använder 25 % av sin inkomst på konsumtion inom det kooperativa företagets varuområde men endast 20 % av denna andel på köp från företaget. Årsbeloppet blir här 1 914 kronor, vilket utgör endast 5 % av disponibla inkomster. Man kan därför utgå från att det kooperativa företaget måste ha en viss ekonomisk betydelse för att medlemmar i allmänhet skall ta aktiv del i utformningen av det organisatoriska sambandet och därmed det funktionella. Nu kan styrelsen och ledningen genom olika administrativa åtgärder (urvals- undersökningar, försöksverksamhet m.m.) utröna medlemmarnas uppfatt- ningar och behov och därmed tillgodose det administrativa behovet för information som grund för det funktionella sambandets utformning. Genom sådana åtgärder sätts dock det organisatoriska sambandet till stor del ur spel och blir inte den kanal för inflytande som sannolikt lagen tänkt sig. Det kollektiva beslutet tenderar att bli en fiktiv institution i företaget.

Företagets ledning kommer alltså att kunna styra företaget mer eller mindre på egen hand efter anpassning till särskilt aktiva medlemmars krav.

Det organisatoriska sambandet belyst genom fallen

Fallen kan belysa en hel del av de problem som diskuterats ovan.l Först kan konstateras att graden av ekonomi, dvs. det kooperativa företagets ekonomis- ka betydelse, varierar mellan fallen. Slakteriföretaget har den största genom- snittliga betydelsen för sina medlemmar genom att tillföra dessa en brutto- inkomst i storleksordningen 100 000 kronor per år. För skogsbolaget är beloppet per medlem lägre. I båda fallen rör det sig om inkomst av rörelse som

medlemmarna driver. Med tanke på de skillnader som råder mellan medlemmar inom företagen är det klart att företagens ekonomiska betydelse är mycket ojämn. För båda fallen har det framkommit att det framför allt är den ekonomiska betydelsen för medlemmarna som påverkar kraven och urvalet av medlemmar som aktivt framför dessa. Det är alltså en mindre del av medlemmarna som i praktiken utformar det organisatoriska sambandet. Dessa medlemmar har i regel dagligen erfarenheter av hur det funktionella sambandet fungerar.

Bostadsföretaget står närmast de föregående företagen vad gäller ekonomisk betydelse. Bostadsföretaget, som kan ses som ett typiskt bostadsföretag vad gäller storlek, har alltså ett förhållandevis litet antal medlemmar som alla har en bruksenhet, dvs. en bostad i fastigheten. Företagets syfte är att tillhanda- hålla en i ekonomiskt hänseende god bostad. Detta fordrar dels effektiv drift, dels effektivt underhåll av olika system. Underhållet är dels löpande, dels investeringar. Det organisatoriska sambandet blir i bostadsföretaget mycket konkret och får karaktär av beslut i konkreta ärenden. Alla ärenden av kollektiv karaktär kan i princip diskuteras direkt inom styrelsen och mellan styrelsen och övriga medlemmar.

I fallet bostadsföretaget slår heterogeniteten i medlemsstrukturen igenom i beslutsprocessen och därmed i det funktionella sambandets utformning. Det finns skillnaderi uppfattning om behoven mellan yngre barnfamiljer och äldre ensamstående. Inkomstskillnader ger preferenser för olika investeringslös- ningar. En del medlemmar vill byta ut hela system, emedan andra enbart är beredda att hjälpligt laga befintliga system. Beslutsprocessen har visat sig bli mycket utdragen. vilket givit medlemmarna högre hyror som följd av kostnadsstegringar under beslutsprocessen. Medlemmarnas närhet till admi- nistration och det funktionella sambandets utformning har sannolikt i detta fall varit en nackdel för kollektivet vad gäller investeringsbeslut. Investerings- besluten har kommit att påverka bostadskostnadema mycket mer än utveck— lingen i driftkostnader gjort. ' (Bland annat på grund av de finansieringsformer som valts.)

Konsumentföretagen skiljer sig markant från bostadsföretaget, som har den mest intensiva utformningen av det organisatoriska sambandet. Konsument- företagen har i båda fallen — dock mest markant för företaget D - ett tämligen passivt organisatoriskt samband även om det formellt är väl utformat. En viktig anledning till detta är sannolikt de höga kostnaderna för att utveckla ett passivt förhållande till ett aktivt. Detta har visserligen inte uttryckts, men kan effektivt belysas med utgångspunkt i de I 914 kronorna som nämndes ovan. Antag att företagets bruttoinkomst av 1 914 kronor är 380 kronor. Den väsentliga delen av detta belopp är arbetskostnader. Antag att vinsten uppgår till 5 %, dvs. 19 kronor (vilket är högt). Företaget kan här välja mellan att ge återbäring och visa sin skicklighet vad gäller det funktionella sambandet eller bygga ut det organisatoriska sambandet som dock icke ger upphov till samma spektakulära effekter.2 En styrelse och företagsledning som skulle befinna sig i en sådan situation torde effektivt dras mot det förra alternativet. Det finns därför knappast inom företagen incitament eller motiv till resursfördelning som stärker det organisatoriska sambandet. Detta har kunnat konstateras i båda företagen, men här framkommer dock intressanta dynamiska skillnader. I konsumentföretaget C har antalet medlemmar ökat med 43 % under en

1 Se nedan om nyanse— ringen i begreppen kost- nad och utbetalning.

2 Återbäringen i fallet skulle bli 1 %. Man bör observera att företagets, "vinst" inte är företagets utan medlemmarnas. Vinsten är egentligen ett uttryck för att prisnivån varit för hög. Ett pro- blem med prisnivån är a priori att företaget säljer i stort sett alla varor till även icke-medlemmar.

7-årsperiod samtidigt som återbäringen ökade med en tiondels procent per år. Enligt uppgift gav detta även nya möjligheter för medlemsaktiviteter.

En konsekvens av det som sagts om de båda konsumentföretagen är att styrelsens och företagsledningens avkänning av huruvida det organisatoriska sambandet vad gäller målutforrnningen är effektivt utformat eller inte. blir indirekt. Efterfrågan och kapacitetsutnyttjandet blir därmed styrande. Någon direkt överensstämmelse mellan vad medlemmar önskar och sedemera köper behöver ju inte finnas, eftersom medlemmarna kan känna sig tvingade att anpassa sig eller gör det av lojalitet mot det företag de äger. Uppenbart år att utformningen av det organisatoriska sambandet — medlemmarnas inflytande över utformningen av den verksamhet som skall tillgodose de funktionella behoven —-är ett dilemma. En anledning till detta kan vara att man främst tänkt i vertikala termer när det gäller detta sambands utformning. Inflytandet har organiserats i en hierarki som leder upp till styrelserna via olika former av stämmor. Av skäl som nämnts är detta en inflytandeväg som i stora föreningar endast lämpar sig för enkla saker. Stora strategiska frågor ligger långt från medlemmamas vardagliga erfarenhet, men faller ju inom kollektivets ram. Sådana frågor hanteras utanför det organisatoriska sambandet av styrelse och ledning på medlemmarnas vägnar. Kontrollen och inflytandet blir här på sin höjd ett ex post—förhållande. Framför allt lämpar en vertikal kanal sig inte för framförandet av vardagsärenden. I stora föreningar måste därför möjligheter utvecklas för horisontella kanaler. Häri skiljer sig de båda producentkoope- rativa företagen från konsumentföretagen. En skogsägare kan i regel enkelt och mycket snabbt framföra sina krav. önskemål och synpunkter lokalt (dvs. horisontellt) till olika representanter, även om företagets anläggningar ligger långt borta. Detsamma förefaller gälla för slakteriföretaget (som dock har endast en anläggning).

I fallet med bostadsföretaget kan medlemmarna tämligen lätt överblicka företaget även om de inte kan överblicka alla konsekvenser av beslut. Kontaktytan mellan medlem och företag är klar och omedelbar. För slakteriföretaget är kontaktytan också klar samtidigt som en stor del av medlemmarna sannolikt kan överblicka företagets produktionsverksamhet. Däremot förefaller det tveksamt om medlemmarna i allmänhet kan över- blicka företagets ekonomiska förhållanden. Någorlunda likadant förhåller det sig för skogsföretaget. Dock måste man beakta att en stor del av medlemmarna är medlemmar i andra ekonomiska föreningar samtidigt, vilket gör att det ' finns begränsningar för hur långt en medlem kan och önskar överblicka ett kooperativt företag. Sannolikt avtar medlemmarnas intresse och överblick ju längre produktionsprocessen blir. För skogsföretaget finns det tre dimensioner som bidrar till detta, nämligen den geografiska spridningen av verksamheten. graden av förädling och tiden. Ju större spridning, ju längre förädlingen av rundvirket/timret går, och ju längre fram i tiden verksamheten sträcker sig. desto längre blir den horisont medlemmen egentligen borde ha uppfattningar om. Uppenbarligen är detta en inte enbart praktisk omöjlighet. Medlemmens intressesfär tenderar därför bli begränsad till kontakten mellan företaget och det funktionella behovet, och det ekonomiska resultat som företaget ger tillbaka till medlemmen. Därmed uppstår en situation där det har mindre och mindre betydelse på vilket sätt resultatet uppstår. Resultatet blir styrelsens och ledningens sak. I detta hänseende förefaller producentföretagen och

konsumentföretagen att närma sig varandra även om skälen är lite olika. I skogs- och slakteriföretagen finns, som nämnts tidigare, det största genom- snittliga ekonomiska intresset, vilket i sig påverkar det organisatoriska sambandet positivt. När emellertid verksamheten inom företagen utöver det omedelbara funktionella sambandet blir oöverblickbart, fås den utveckling som beskrivits ovan.

Kontakterna mellan medlemmar och konsumentföretagen kan beskrivas som frekventa — mycket mer frekventa än för producentföretagen — men samtidigt ”plottriga” och som tidigare nämnts i regel anonymiserad. För medlemmen som mottagande part finns det sannolikt ingen större anledning att försöka överblicka konsumentföretagets produktionsprocess bakåt. Pro- duktionsprocessen är som tidigare nämnts egentligen inget annat än en kombinationsprocess och som sådan föga spektakulär. Inköpsverksamheten och dess former faller rimligen utanför medlemmens intressesfär, som sannolikt helt domineras av vilka varu- och tjänstekombinationer som absolut och relativt till andra försäljningsställen finns att tillgå. Här har dock konsumentföretagen i motsats till producentföretagen tillfällen till spontan kontakt mellan medlem och prövningen av ledningens effektivitet vad gäller att tillgodose funktionella behov. För producentföretagen är denna prövning en tidsutsträckt historia.

Prövningen av effektiviteten, dvs. hur effektivt medlemmarnas uppdrag (via det organisatoriska sambandet) har omhändertagits och utförts (via det funktionella sambandet), skulle kunna tänkas ske genom det organ alla ekonomiska föreningar har, nämligen revisionen. Så är dock inte fallet. Revisionen utgår inte alls från det organisatoriska sambandet och den praktiska målformulering som detta idealiskt sett borde ge upphov till. En sådan revision, som närmast skulle motsvara förvaltningsrevisionen inom den offentliga sektorn, kan i praktiken inte utföras. Grunden — de konkreta målformuleringama — saknas. Revisionen i samtliga fall är därför begränsad till en kontroll av huruvida styrelse och ledning följt gällande lagar och förordningar. Just avsaknaden av effektiva organisatoriska samband skulle tala för en väl utbyggd revision som på ett mer fristående sätt ändå kunde granska företagen särskilt ur medlemssynvinkel.

Slutsatser

Det organisatoriska sambandet, som diskuterats i detta kapitel, kan ses som komplement till det funktionella sambandet som behandlades i föregående avsnitt. Det organisatoriska sambandet utgör en del av det kooperativa företagets särart. Dess uppgift är att, i varje fall indirekt, styra och kontrollera det kooperativa företaget så att det blir effektivt ur funktionell synvinkel. Diskussionen har visat hur svårt detta är och att förutsättningama för de kooperativa företagen är rätt olika, om man skall ställa stora krav på aktivt medlemsutbyte (medlemstyrelse/ledning). Det organisatoriska sambandet bör rimligen ses som ett särdrag för det kooperativa företaget, men det är samtidigt ett särdrag som ger upphov till ett svårt dilemma. Alternativ till det direkta medlemsinflytandet skulle kunna vara olika utbyggda former för förvaltnings- revision som dock inte finns i dag. Genom ett effektivt organisatoriskt samband skulle det kooperativa företaget komma att skilja sig klart från andra företagsformer.

10. Planering i kooperativa företag

Förutsättningar

Planering i kooperativa företag skiljer sig i många avseenden inte från planering i andra företag. Ändå finns det en skillnad som följer av företagets särart. nämligen att det funktionella behovet hos medlemmar a priori måste antas vara basen för planeringen. Det är denna aspekt av planering som behandlas här. Planering i det kooperativa företaget får därmed antas kretsa kring konkretisering av det funktionella behovet i termer av kvantiteter, sorter, priser, kostnader, möjligheter. restriktioner m. m. Syftet med konkre- tiseringen är givetvis att utveckla en grund för dimensionering av kooperativa produktionsanläggningar, upprättande av driftsplaner m. in. Nu fordrar givetvis inte frågan om funktionella behov lika mycket eller samma typ av planering i alla kooperativa företag. Planeringens uppbyggnad och omfång varierar dessutom med företagens storlek. Det som förenar företagen i ett planeringsbehov — oavsett hur de väljer att lösa detta — är dels osäkerhet om de funktionella behoven, dels konsekvenser av vissa beslut. Osäkerheten uppstår för kooperativa företag som för andra företag i samband med anskaffandet av varor och tjänster, själva produktionen eller driften, och med försäljningen. Till dessa kan läggas en särskild osäkerhet, nämligen den som rör underhåll och eventuella investeringar för själva anläggningen (driften). Ett investerings- beslut kan mycket väl binda företagets driftförutsättningar för längre tid än vad som senare visar sig önskvärt.l Å andra sidan kan fördröjningar kring investeringsbeslut ge upphov till merkostnader och bristkostnader.

För kooperativa företag bör planeringen a priori även antas omfatta det organisatoriska sambandet. En anledning till att en sådan förväntan ter sig rimlig är att medlemmar uppträder kollektivt genom det organisatoriska sambandet. Genom detta förväntar man sig att målen anges och preciseras utöver vad som anges i de allmänna stadgarna. Detta är måhända en idealisering. Anledningen till att det organisatoriska sambandet tas med här, är att frånvaron av ett sådant samband ger det funktionella sambandet en överproportionell vikt i planeringssammanhang. Om medlemmar uppträder kollektivt inom det organisatoriska sambandets ram, så uppträder de individuellt genom det funktionella. Information och synpunkter som kommer fram till företaget från medlemmar som uppträder individuellt kan mycket väl tänkas skilja sig avsevärt från information som framkommer kollektivt. I det organisatoriska sambandet har varje medlem samma vikt (i primärföreningar) men i det funktionella sambandet kan medlemmarnas ekonomiska betydelse variera avsevärt.

] Dvs. påverka effektivi- teten och förutsättningar- na för anpassning av det funktionella sambandet till behoven.

] Själva planeringsbe- greppet har i denna framställning en ganska vid innebörd. Det kan sägas omfatta alla steg i riktning mot konkretise- ring av föreställningar om sambandens utform- ning och genomförande.

Planering i de studerade fallenl

Mot denna allmänna bakgrund kommer intryck från de fem fall-företagen att redovisas. Att fastställa det funktionella sambandet är lättast för styrelse och ledning i bostadsföretaget. Tidigare har nämnts att detta samband är tekniskt till sin karaktär. Bindningen mellan varje medlem (bostad) och den koopera- tiva anläggningen är mycket stark. Varje bostad är i teknisk mening integrerad med anläggningen. Detta bidrar naturligtvis till ett minimalt behov för planering vad gäller flöden (insatser av varor och tjänster). Behovet för planering av driften av den kooperativa anläggningen är också rätt liten. Planeringsbehovet uppkommer i samband med underhållsfrågan och de beslut som har investeringskaraktär. För bostadsföretaget visar det sig att denna planering är allt annat än problemfri. Underhållsfrågan för en bostadsfastighet kan ses från en mängd olika synpunkter.

Följden är att alternativen blir många och varje alternativ kan innehålla många olika steg. Den kvalitetsmedvetne medlemmen kan ha en helt annan uppfattning—än den som på kort sikt önskar minimera bostadsutbetalningen per månad. (Det finns anledning att skilja mellan bostadskostnad och bostadsutbetalning eftersom den senare kan innehålla finansiella komponen- ter t. ex. amortering som inte kan ses som en kostnad.) Olikheter i medlemsstrukturen har i fallet medfört en utdragen beslutsprocess med en planering som saknat konkretisering av alternativen och framtagning av olika altemativs ekonomiska konsekvenser. (Se mer om resurser och finansiella förhållanden nedan.) För bostadsföretaget är det vidare intressant att notera följande: de investeringar som genomförts och som man står inför har alla en förväntad ekonomisk livslängd som är mycket längre än lånens löptid.

Förutsättningama för att genomförå planer som' t. ex. minimerar den faktiska bostadskostnaden och utbetlaningen per år över den förväntade ekonomiska livslängden bestäms i bostadsföretaget av finansieringsmöjlighe- tema. För medlemmarna är priset för låg ”bostadskostnad” ett högt sparande. Förutsättningama och motiven för sparande varierar mycket bland medlem- marna. Planering i bostadsföretaget stöter alltså på en rad problem. I fallet löser detta sig genom att ställningstaganden tvingas fram inte som följd av planering utan som följd av sammanbrott i de system som rör varje bostad (t. ex. vattenledningar) eller genom krav från myndigheter och andra.

_ En slutsats förbostadsföretaget är att detta endast i begränsad utsträckning förmår lösa sina ekonomiska problem genom planering och egna beslutspro- cesser. Bostadsföretaget är associerat med en serviceorganisation som i och för sig skulle kunna hjälpa bostadsföretaget med planering. Detta sker i viss utsträckning. Men det kan konstateras i fallet att heterogeniteten i medlems- strukturen utgör ett problem även för serviceorganisationen. Vidare har framkommit att serviceorganisationen kanske inte har incitament att bidra till lösningar som minimerar bostadskostnadema eller påverkar de finansiella restriktionerna.

Näst bostadsföretaget har slakteriföretaget den största bindningen mellan medlemmar och den kooperativa anläggningen.

Det funktionella behovet har givetvis omhändertagandet av uppfödda djur för slakt som bas. Detta fordrar en omfattande planering av hela processen från omhändertagandet och hela vägen fram till konsument. För slakteriföretaget

stannar dock detta vid grossistledet/detaljistledet även om konsumentunder— sökningar ingår i planeringen av produkter. Genom planering kan dock medlemmarna mer eller mindre integreras med den kooperativa anläggning- ens verksamhet. Effektiviteten i den senare är t. ex. i hög grad beroende av de uppfödda djurens kvalitet, fettmängd osv. Genom planering kan man därför med olika serviceåtgärder som utbildning, vägledning, djurförrnedling m. m. påverka och homogenisera djurbeståndet. Detta sker också från den koope- rativa anläggningens sida men det förefaller värt att notera att detta sker både genom det organisatoriska och det funktionella sambandet. Det organisato- riska sambandet fungerar som en kanal för ömsesidig påverkan mellan medlemmar och styrelse/företagsledning.

Planering är nödvändig även för vidareförädling och försäljning. Denna planering förefaller dock vara företagsledningens sak att genomröra. Här kan nämnas att företaget kan ses som systemenhet, eftersom företaget har medlemskap i Sveriges Slakteriförbund.l En följd av detta är att företaget ingår i ett planeringssystem som medfört arbetsfördelning mellan slakteriföretagen. Detta skapar förutsättningar för ett planerat utnyttjande av stordriftsfördelar samtidigt som företaget bibehåller sin karaktär och särart i övrigt. Förutsätt- ningama för planering förefaller vara störst i företag av typ slakteriföretag med den täta och snabba produktionsprocess som finns där. Sedan bör man ha klart för sig att företaget kan planera under relativt stor säkerhet dels på grund av jordbruksavtalen, dels på grund av en tämligen stabil efterfrågan. Föränd- ringar i denna kan väl tänkas men då bör man notera att planeringsproblem uppstår i intaget till slakteriföretaget: efter vilka kriterier skall man ta emot slaktdjur om efterfrågan av färdigvaror skulle bli väsentligt mindre än utbudet?

Även här rör det sig om en systemlösning - lagring av överskott — som det dock inte finns någon anledning att beröra här. Planeringsproblemet för företaget förefaller vara att utröna hur mycket förädlingen kan utvecklas med nuvarande råvara som bas. Företaget har nyligen väsentligt ökat sin kapacitet i intaget och hanteringen av gris. Här finns det därför en marginal som genom kapacitetsökning skulle kunna sänka genomsnittskostnadema och därmed ge medlemmarna ett högre nettopris.2

Skogsföretagets situation liknar slakteriföretagets men osäkerheten är mycket större på både råvarusidan och efterfrågesidan. Detta geri sig upphov till, ett särskilt planeringsbehov. Situationen är dock så komplicerad att företaget endast i begränsad utsträckning kan reducera osäkerheten genom planering. Något förenklat kan planeringsproblemet för skogsföretaget uttryckas på följande sätt: med givna priser på råvaran och slutprodukter samt insatser i övrigt, måste planeringssträvanden gå ut på att minimera kostna- derna för produktionsflödet. I detta sammanhang uppstår osäkerhet redan vid intaget eftersom kostnadsminimeringen dels förutsätter jämnt inflöde, dels högt kapacitetsutnyttjande. Beslut om avverkning fattas av skogsägarna själva som individer även om de förmodligen inte är opåverkade av andra i sådana beslut. Men enligt vad som uttalats är skogsägama heterogena och har olika grunder för sina avverkningsbeslut. Aktiva och särskilt yngre skogsägare 2 . .

. ,, .. . . . .. . .. Samtidigt sker en kraf- reagerar mindre pa oknrng 1 avverknrngskostnadema an passrva skogsagare, tig kapacitetsutbyggnad eftersom de förra avverkar själva. Genom förmånlig prissättning försöker dock för andra närbelägna företaget redan i augusti—september förmå skogsägarna att teckna leveransav- . slakterier (år 1979).

1 Se _kapitel 9.

1 Ett annat skogsföretag. som kom i verklig kris, kommer enligt uttalan- den att i framtiden be- gränsa tillverkningen till vad som ligger inom medlemmarnas kompe- tens (år 1979).

tal. Syftet är att få garantier för en så pass stor råvarutillgång att kapaciteten i olika anläggningar kan utnyttjas på ett effektivt sätt, dvs. får så låga produktionskostnader (inklusive kapitalkostnader) att företaget dels kan vara konkurrenskraftigt, dels klara sina finansiella åtaganden (klara kapitalkostna- dema finansiellt).

Här har det för detta skogsföretag liksom för andra uppstått osäkerhetspro- blem från efterfrågesidan. Efterfrågan har minskat främst för massaved. Mer än 20 procents minskning erfor företaget under åren 1976—1977. Utveckling- en fick här flera effekter som inte direkt kunde motverkas genom planering. Råvaran går dels till massaindustrin som rundvirke, dels till sågverken som timmer. (Mindre specialkvantiteter lövträd och dylikt bortses från.) För råvaran och kontakterna med skogsägarna finns en väl utbyggd upphandlings- organisation med mycket höga personalkostnader. Denna organisation kunde däremot inte anpassas på kort sikt och i samband med minskningen. För företaget som helhet motverkades detta delvis av en ökad produktion inom sågverken och vidareförädling. Från sågningen får emellertid företaget avfallsvirke som huggs till flis för massaindustrin samt sågspån. Det har uppgivits att cirka 60 % av en timmerstock består av sådana biprodukter som kan föras till användning utanför företaget. Priset på flis bestäms dock av priset på rundvirke (eventuellt med tillägg för den förädling som flishuggningen utgör). Företaget har dock ingen alternativ användning av dessa biprodukter. 1 perioder av massaunderskott kan företaget här få ett betydande ekonomiskt tillskott. Råder överskott på massaved förefaller det vara så att företaget måste räkna med kostnader för omhändertagande av dessa lokalkrävande biproduk- ter. Av detta ser man lätt att osäkerheten genomsyrar hela verksamheten vid företaget. Företaget förefaller vara mycket beroende av en stabil omgivning. Denna kan företaget inte åstadkomma själv. I detta hänseende pågår dock en sådan planmässig strävan. Utvecklingen av förädlingen och anpassningen av produktionsstrukturen kan delvis ses som ett planerat försök att reducera osäkerheten. Som nämnts tidigare vidgas företagets verksamhet därmed i riktning bort från medlemmarna och deras funktionella behov. Det funktiol nella sambandet tonas ned samtidigt som den erfarenhetsbas medlemmama har blir otillräcklig som grund för utvecklingen av det organisatoriska sambandet. En följd av detta kan tänkas bli att medlemmarna upplever individuell osäkerhet kring företaget, vilket i sin tur ökar osäkerheten för företaget självt (som anläggning och beroende av råvarutillförseln från medlemmarna). Därmed ökar planeringsbehovet Vilket fordrar mer planering i företaget.

Skogsföretaget ser ut att befinna sig i en sådan situation just nu. I de två konsumentföretagen finns osäkerheten både i varuanskaffningen och i försäljningen. Osäkerheten gäller priser, varutyper, kvaliteter, kvantite- ter, tidpunkter samt fördelning inom de distributionssystem företagen har. I viss mån finns en särskild osäkerhet knuten till varor som kan blir förstörda — t. ex. färskvaror — och som med hänsyn till kostnaderna påkallar särskild planering. Försäljningen, som är det praktiska uttrycket för förverkligandet av det funktionella sambandet, är i allra högsta grad osäker till sin karaktär. På grund av de restriktioner företagen måste anpassa sig till uppstår för hela processen ett antal planeringsdilemman.

Från början — t. ex. vid århundradets början — tillhandahöll konsumentkoo—

]

perativa företag i huvudsak nödvändighetsvaror i små och självständiga enheter. Att skaffa fram varor till konkurrenskraftiga priser var då ett viktigt problem för de kooperativa företagen. Lösningen blev dels samordnade inköp genom Kooperativa förbundet — alltså en systemlösning — dels egen tillverk- ning inom KF. Därigenom flyttades en del av konsumentföretagens planer- ingsproblem över på den gemensamma systemenheten. nämligen KF. Under tiden har konsumentkooperationen, dvs. systemet konsumentföreningama och KF, vuxit och fått ett inflytande som mer än väl räcker för att erhålla effektiva priser. Från början till nu har dock de funktionella behoven utvecklats i många olika riktningar vilket framkallar nämnda planeringsdi— lemman.

Betr. de funktionella behoven måste ett viktigt ställningstagande för de konsumentkooperativa företagen gälla omfånget av det funktionella samband som skall byggas ut genom företaget. Skall det kooperativa företaget tillgodose hela det funktionella behovet hos medlemmar i alla sammanhang (totaldis- tribution) eller endast en del i vissa sammanhang (partialdistribution)? Eller skall lösningen vara kombinationer av dessa ytterligheter (differentierad distribution)? En viktig restriktion oavsett distributionsform är utrymmet för lösningar inom den ekonomiska ram som medlemmarnas utgifter för varor och tjänster utgör. Det har påpekats under undersökningens gång ”att kooperativa företag är medlemsägda ekonomiska inrättningar och ej välgö- renhetsinstitutioner”.

Följaktligen är ekonomifrågan viktig och avgörande. Man skulle därför vänta att medlemmarna aktivt och kollektivt bidrog till utvecklingen av uppfattningar om olika distributionssystems tjänlighet. Detta är dock endast i begränsad utsträckning fallet om man sätter antalet aktiva medlemmar i relation till totala antalet medlemmar. Kriterier för distributionsutformning utvecklas därför inte som följd av ett aktivt organisatoriskt samband utan utifrån företagen och de erfarenheter som främst företagsledningen vunnit genom administration av det funktionella sambandet. Mindre _än för de övriga fallen finns det därför planeringsförutsättningar som bygger på det organisa- toriska sambandet.

De kooperativa konsumentföretagen tillgodoser en viss del av de funktio— nella behoven hos medlemmar och även icke-medlemmar. För konsument— varor utgör deras andel av konsumenternas utgifter cirka 20 %. Denna andel, som är tillräckligt sto_r för att påverka prisbildningen i allmänhet. är dock sannolikt inte stor nog för att tillgodose konsumenternas behov vad gäller variation. Om detta variationsbehov skall tillgodoses samtidigt vid alla försäljningsställen, är uppgiften omöjlig. Försäljningsställena blir för stora i förhållande till efterfrågan, varorna blir ”hyllvärmare”, serierna blir för små, hanteringskostnadema för stora osv. Å andra sidan kan behovet tillgodoses genom få och stora försäljningsställen, men då uppstår dels bristkostnader för medlemmarna, dels möjligheter för andra företag att göra sig gällande (specialaffärer t. ex.). Givetvis finns det åtminstone teoretiskt en rad styrmöj- ligheter som t. ex. prisdifferentiering, beställningssystem m.m. I praktiken tycks dock den fundamentala faktorn i detaljhandeln vara exponering och närkontakt mellan vara/tjänst och konsument. En lösning som de kooperativa företagen inom ramen av KF-systemet tillgripit är de 5. k. basvaroma.

Basvaror kan ses som ett försök att standardisera varor och därmed

eliminera ett variationsbehov som kanske har framkallats av ett marknads- tänkande och monopolistisk konkurrens. Även här uppstår ett planeringspro- blem nämligen att endast inom ett dominerande system kan övergången från heterogena till homogena varor, dvs. standardiserade varori det här fallet. ske snabbt. Det senare är en förutsättning för åtgärdens ekonomi. ty annars uppstår dubbelkostnader eftersom man måste tillhandahålla både heterogena varor och homogena varor. Antag emellertid att företagen som inför standardiserade varor har en dominerande ställning och att åtgärden som sådan kan ske snabbt. Antag vidare att priserna är 1 ) oförändrade eller 2) 15 % lägre än för heterogena varor. I det första fallet — oförändrade priser — kan standardiseringen i sig ge upphov till rationaliseringar genom sannolikt alla steg från produktion fram till försäljningsstället — och kanske längre. 1 det senare fallet — prissänkningen av någon anledning med 15 % — fordras rationaliseringar genom hela distributionen i regel ex ante vid oförändrad volym. Basvaror syftar emellertid till volymökning vilket i viss utsträckning mildrar akuta rationaliseringskrav.

Planeringsproblemen i de två konsumentföretagen förefaller vara minst lika komplicerade som i de andra företagen, men anledningen är alltså en annan. För konsumentföretagen förefaller det dock klart att företagen själva endast i begränsad usträckning kan lösa sina problem genom intern planering. De är båda systemberoende. En intressant skillnad kan noteras mellan de två konsumentföretagen. Konsumentföretaget C har en mer decentraliserad planering i anskaffningen och i prissättningen än vad företaget D har. Företaget C är mindre systemberoende än vad D är. För C kan man vidare beskriva planeringssystemet som mer löst och flexibelt än vad fallet är för D. Det kan finnas många orsaker till dessa skillnader och det behöver inte nödvändigtvis vara så att planeringsystemet enbart kan förklara skillnaden i den effektiva prisnivån mellan företagen C och D. Därtill kommer dock att det organisatoriska sambandet förefaller vara något mer aktivt i C än för företaget D.

Slutsatser

Utifrån föreställningen om att det kooperativa företaget har två fundamentala samband, det organisatoriska och det funktionella, har frågan som diskuterats i detta avsnitt rört planering och planeringens förutsättningar. Av föreställ- ningen följer att ett kooperativt företag kan förväntas ha eller bör ha en planering som omfattar båda dessa samband på grund av det ömsesidiga beroendet som finns mellan dessa. Fallen har visat att det organisatoriska sambandet endast i mycket begränsad utsträckning är integrerat med det funktionella sambandet. Därmed uppstår en hel del planeringsdilemman som bland annat ger upphov till oklarhet om hur långt och i vilka riktningar det funktionella sambandet skall och kan byggas ut. Företagen måste därmed söka stöd i alternativa informationsstrukturer. För de konsumentkooperativa företagen utgör den övriga marknaden tillsammans med företagen själva denna infonnationsstruktur. Fallen visar dock att även om det organisatoriska sambandet skulle vara tillräckligt och effektivt, så finns det en rad problem som ändå följer av det kooperativa företagets särart, och som med hänsyn till övriga restriktioner ter sig svåra att lösa med planeringsinsatser.

11. Kapitalbildningsproblemen

Kapitalbildning i kooperativa företag

Kapitalbilden är onekligen komplicerad i kooperativa sammanhang och för kooperativa företag. Anledningarna till detta förhållande är många men utgår ändå från företagets särart och det funktionella behovet. Detta är traditionellt fysiskt-ekonomiskt till sin karaktär, dvs. har att göra med medlemmars produktion och verksamhet som konsumenter. I sin allra enklaste form kan det kooperativa företaget ses som samordning av medlemmars anskaffning eller försäljning av varor (och tjänster). Ett ekonomiskt mått på företagets verksamhet kan därmed bli begränsat till huruvida priser och kvantiteter som uppnås genom företaget skiljer sig på ett önskvärt sätt från de priser som medlemmar kan uppnå var för sig. Något överskott för egen del skall det kooperativa företaget inte ha. Detta är anledningen till att det kooperativa företaget inte kan visa vinster i den bemärkelse enskilt ägda företag eller offentligt ägda företag i privatassociationsrättslig form kan göra. ”Vinster” i ett kooperativt företag är i själva verket ett tecken på att medlemmarna avräknats med antingen för höga eller för låga priser beroende på om företaget driver anskaffnings- eller försäljningsverksamhet. Skillnader mellan intäkter och utgifter i denna betydelse (för låga eller för höga priser och resulterande ”vinst" och ”förluster”) blir i motsats till enskilda företag inte företagets egendom och del av det egna kapitalet (juridiskt sett tillhör vinsten i ett enskilt företag kapitalet). Bortsett från reglerad avsättning till vissa fonder, kan hela skillnaden - överskottet om man vill - föras till medlemmarna i form av efterlikvid (producentkoopertionen) och återbäring (konsumentkooperatio- nen). Någon kapitalackumulerande funktion finns alltså inte inbyggd i kooperativa företag. Detta är en väsentlig skillnad jämfört med enskilda företag.l

Prissättning

Prissättning gentemot medlemmar har i kooperativa företag en särskild betydelse. I vissa fall — särskilt i producentkooperativa sammanhang — kan dessa priser uppfattas som intempriser. För att inte förväxla prisbegreppen kommer dock intemprisbegreppet att användas i betydelsen avräkningspriser mellan produktionsställen och aktiviteter inom förädlingsdelen av det kooperativa företaget, dvs. utefter produktionskedjan eller distributionspro- cessen. Dessa intempriser är inte utan betydelse i sammanhanget eftersom de

' Även jämfört med de flesta typer av offentliga företag.

är bestämmande för företagens ”lönsamma” och ”icke-lönsamma” delar. Därmed får de givetvis betydelse för investeringsbesluten och eventuell utvidgning av förädlingsprocessen och distributionsprocessen. Dessa intern- priser får alltså betydelse för företagens inre avvägningar och effektivitet. Denna effektivitet kan framträda t. ex. i låga kostnader eller hög avkastning på kapitalet. Kostnaderna och de intäkter som prissättningen ger upphov till bildari kooperativa företag, som i andra företag, grunden för överskottet. Som nämnts ovan är ett av det kooperativa företagets särdrag att överskottet disponeras annorlunda. Detta hindrar dock inte att kooperativa företag i likhet med andra företag genom bokslutsdispositioner kan påverka det överskott som står till förfogande för återbäring respektive efterlikvid. Främst gäller detta fondavsättningar och avskrivningar. Sambandet mellan överskott och kapitalbildning genom bokslutsdispositioner är givetvis sådant att ett överskott av betydelse från rörelsen ger möjligheter för kapitalbildning inom ramen av olika regler för bokslutsdispositioner. Ett minimalt överskott eller underskott före bokslutsdispositioner har motsatt effekt.

Överskottets roll

Överskottet i betydelsen ekonomiskt eller finansiellt utrymme kan som nämnts påverkas genom bokslutsdispositioner. Dessa kan minska överskottet, som här antas ha uppstått genom att det kooperativa företaget bedrivit verksamhet inom ramen för det funktionella sambandet, och därigenom bilda reserver i form av olika avskrivningar och fondavsättningar. De kan också öka överskottet genom motsatta dispositioner och därigenom tömma reserverna. Kapitalbildning genom reserver fyller en buffertliknande och utjämnande uppgift för företagen. Det kanske huvudsakliga syftet med sådan kapitalbild- ning skulle dock kunna tänkas vara att bilda reserver motsvarande kapitalför- slitningen i företaget. 1 en stabil miljö utan inflation, tillväxt (som påverkar faktorprisema) och teknisk utveckling (som påverkar skalan för rationell drift) kan sådan reservbildning vara tillräcklig. Även i en stabil miljö kan dock det funktionella behovet öka vilket i sin tur skulle kunna fordra nytt kapital föratt tillgodose investeringsbehovet. I en sådan situation kan det tänkas att även om man utnyttjat tidigare reservbildningsmöjligheter så räcker dessa inte till för investeringen. Detta förhållande utgör följaktligen en ofta effektiv övre gräns för självfinansiering a_v investeringar.

Bakom ett sådant förhållande finns en rad avvägningar. För det första en prispolitisk avvägning. Kan det kooperativa företaget över huvud taget ha en prispolitik som möjliggör bildandet av överskott? Detta beror i sin tur på marknaden i övrigt, på effektiviteten i det funktionella sambandet, på reglerande avtal i vissa fall (jordbruksavtalen), och på medlemmarnas betalningsvilja där en marknad i vanlig mening inte existerar. Det andra avvägandet gäller huruvida de möjligheter som finns för reservbildning genom bokslutsdispositioner skall utnyttjas, dvs. vilken efterlikvids- och återbärings- politik som företaget beslutar sig för. Denna torde dock vara beroende av medlemmamas preferenser över tiden och framtida behov av ett effektivt funktionellt samband. Därmed glider kapitalbildningen i företaget över i medlemmamas situation. Denna situation ter sig givetvis annorlunda för kooperativa medlemmar som driver produktion än för medlemmar som är

konsumenter, även om realinkomsteffekten i princip är av samma karak- tär.

Reservbildningen, som kanske varit den viktigaste delen i kapitalbildningen i kooperativa företag, kompletteras dock av två andra, nämligen dets. k. egna kapitalet och kapitalanskaffning genom upplåning. För kooperativa företag fyller det egna kapitalet i princip ingen annan funktion än att utgöra en säkerhet mot tredje man och kanske även som buffert mot ineffektivitet i företagets skötsel. Någon kapitalackumulerande funktion — direkt eller indirekt genom att öka ägamas kapital via emissioner — finns inte. De ekonomiska värden som skapas kan inte förmedlas till och omsättas på en kapitalmarknad. Det egna kapitalet är bokstavligen bundet till företagen och består av andelar. Dessa andelars nominella värden är i regel små även om de kan variera (inom lantbrukskooperationen). Andelarna växer inte och de är ofta inte heller räntebärande. Det finns därför givetvis knappast något ekonomiskt intresse hos medlemmarna av att öka det egna kapitalet i företaget genom t. ex. ökade insatser. [ praktiken har det funnits ett samband mellan andelar och efterlikvids- och återbäringspolitiken. Medlemmar har i regel kunnat betala den väsentliga delen av andelen genom likvid från t.ex. återbäringen och i vissa fall ränta på insatt kapital. Ett annat altemativ för kapitalbildning har varit att ge medlemmar incitament att spara de pengar som återbäringen utgör inom någon kooperativ sparform. Återbäringen kan därmed tänkas stanna kvar inom det kooperativa företaget eller det system detta ingår i. Överskottet får därmed betydelse även för kapitalbildning genom medlemsinlåning. Anledningen till att det här kan talas om egen kapitalbild- ning, fast det egentligen inte rör sig om eget kapital, är att finansieringsinstitu- tioner enligt uppgift betraktar det reella egna kapitalet som bestående av dels insatser genom andelar, dels lån från medlemmar.

Kapitalanskaffning från kapitalmarknaden

Kapitalanskaffning genom lån utgör den tredje möjligheten och här avses lån från tredje part, dvs. i princip kapitalmarknaden. I praktiken finns det egna kooperativa kapitalinstitutioner som förefaller komma i en mellanställning mellan medlemmar och kapitalmarknaden. Vad som här diskuteras gäller förhållandet mellan det kooperativa företaget och kapitalmarknaden. I detta förhållande blottläggs flera av_de särdrag som det kooperativa_företaget har och som påverkar dels dess ekonomiska effektivitet, dels dess anpassning. Flera av de anpassningsproblem som uppstår och som fallen kan belysa tas upp i ett följande kapitel. En aspekt som har särskild betydelse för det kooperativa företaget skall dock belysas här.

Det egna kapitalet i ett företag utgör ofta grunden för belåning. Om detta är lågt eller obefintligt i förhållande till annan upplåning, blir givetvis sannolik- heten mindre för ytterligare upplåning och förnyelse eller omstrukturering av befintliga lån. På vägen mot en sådan situation har företaget i regel fått acceptera lån mot mer och mer kostnadskrävande säkerhet och med kortare och kortare amorteringstid. Det senare har stor betydelse för företagets likviditet. Anledningen till detta är att företagets förmåga att klara av finansiella åtaganden kan komma att vara avgörande för vilka investeringar som kommer till stånd.

Fallen belyser detta förhållande. Sammanhanget förefaller dänned kunna beskrivas på följande sätt: en låg soliditet försätter företagen i en situation som endast ger möjligheter för dyra lån med kort amorteringstid. Dessa lån ger starka påfrestningar för likviditeten. De investeringar som skulle behövas har en ekonomisk livslängd som vida överstiger amorteringstiden för tillgängliga lån. Sådana investeringar skulle kunna påverka kostnaderna och därmed öka den inre lönsamheten och öka överskottet. Investeringarna skulle därmed kunna påverka reservuppbyggnaden genom bokslutsdispositioner (avskriv— ningar och särskilda avskrivningar). De investeringar som kan accepteras har däremot en helt annan, kortsiktig karaktär med mycket kort återbetalningstid (ofta en paybackperiod på 2—3 år), dvs. kortare än vad bokslutsdispositioner medger, vilket bidrar till minskning av nominella reserver (eftersläpningseff- ekter). Resultatet blir att det kooperativa företaget av finansiella skäl inte kan genomföra sådana investeringar som skulle kunna vara kostnadsminimeran- de utan tvingas att arbeta med en produktionsstruktur som endast kan förändras marginellt (eller avstyckas i delar). Kostnadema blir därigenom högre än vad en annan mer långsiktigt inriktad finansieringsstruktur skulle ha kunnat ge upphov till. Denna kostnadsskillnad har emellertid betydelse inte enbart för de kooperativa företagen (alltså ur företagsekonomisk synvinkel) utan även för samhället. Om det i samhället inte råder extrem brist på kapital för investeringsändamål, kommer den situation som beskrivits ovan att leda till att investeringar som även ur samhällsekonomiskt perspektiv vore lönsamma inte kommer till stånd. De produktionslösningar som ur samhälls- ekonomisk synvinkel vore önskvärda bromsas alltså av det kooperativa företagets kapitalstruktur och de institutionella regler för belåning som bestämmer fördelningen av kapital (finansieringskapital).

Kapitalfrågan i de undersökta företagen

Den situation som beskrivits ovan är ingenting annat än en sammanfattning av situationen i de fem fallen. Det finns dock betydande skillnader som bör komma fram, och de följer nedan. Kapitalproblemen är så komplicerade och omfattande att det inte går att presentera och belysa dem ur alla synvinklar. Av olika begränsningar som gjorts bör kanske nämnas att kapitalbehov av rörelsekaraktär, dvs. finansiering av lagerbindningar i råvaror, varor under transport, färdigvarulager m. m., här _har bortsetts från._Mönstret av leveran- törskrediter m. m. är här tämligen olikartat men ger dock ändå visst finansiellt handlingsutrymme för företagen. Längsta kreditema i det här sammanhanget finns inom skogsföretaget. Nedan ses företagens kapitalsituation främst ur ett mer långsiktigt perspektiv eftersom detta belyser det kooperativa företagets särart bäst.

Bostadsföretaget

Bostadsföretaget kommer helt nära den situation som beskrivits ovan. Detta skiljer sig från de övriga företagen i det avseendet att det inte driver någon öppen rörelse. All verksamhet i företaget haren given fastighet som grund och i denna ingår ett givet antal lägenheter. Sambandet mellan dessa och företaget i kapitalhänseende är att en lägenhet förutsätter att det finns en andel i den

ekonomiska föreningen som ju utgör företaget. (Här bortses ifrån att en andel kan delas samt att flera andelar kan innehas av en fysisk ellerjuridisk person.) Företagets fastighet färdigställdes långt innan nuvarande och från 1958 gällande lånebestämmelser för statligt belånade hus tillkom. Det ursprungliga grundvärdet — insatsen — har visserligen ändrats under tiden men på inget sätt utvecklats t. ex. i takt med byggkostnaderna. Den fondering som är stadgad för företaget har heller inte motsvarat byggkostnadsutvecklingen. Företaget har nyligen genomfört en fasadrenovering och i samband med den upptogs ett lån. Långivaren krävde en viss höjning av insatserna, vilket skedde. Företaget står inför en rad investeringar, nämligen anslutning till fjärrvärme, byte av elsystem, byte av VVS-system och byte till treglasfönster. Det senare har kostnadsberäknats till ca 300 000 kronor. Förslaget kommer inte att kunna genomföras dels av finansieringsskäl, dels av den anledningen att en del andelshavare har själva kostat på tvåglasfönster medan övriga fortfarande har enkla fönster. Problemet kan synas trivialt men belyser problem i kollektivt beslutsfattande: från energisynpunkt subventionerar isolerade lägenheter i dag dem med enkla fönster. Om förbättring skall ske fordras ett fördelningssystem som ger rättvis fördelning av kostnaderna. De som får bästa förbättringen från isoleringssynpunkt borde alltså ha största tillägget på årsavgiften. De senare utgör emellertid en majoritet, men inte en så stor majoritet att de kan påtvinga övriga ett för dem ogynnsamt fördelningssystem. Följaktligen skjuter man på besluten tills de blir oundvikligt nödvändiga. Detta är fallet med VVS— systemet. Om samtliga investeringar kunde genomföras skulle boendet ur kostnadssynvinke/ minimeras. Om amorteringen sträcktes ut över en period motsvarande den ekonomiska livslängden för investeringarna, skulle även boendet ur utgi/tssynvinkel minimeras (med förbehåll för ränteutvecklingen). Företaget kan inte uppnå sådana lånevillkor, utan får ta dyrare lån. Som tillägg kommer de fördröjningar som följer av beslutsprocessen i det här fallet, och som ger högre kostnader och högre utgifter (utbetalningar) än vad som vore optimalt. I nuvarande läge minimeras utgiften, dvs. medlemmarnas årsavgift till företaget. Denna årsavgift innehåller ett amorteringsbelopp, som om amorteringama vore utspridda över en längre period, skulle kunnat ge utrymme för fler investeringar utan höjning av årsavgiften. Företaget skulle som nämnts kunna ansluta sig till fjärrvärmesystemet för en viss utgift. Genom anslutningen skulle företaget emellertid erhålla ett energisparbidrag motsva— ”rande" 250 000 kronor och ett lån för resten. Nuvarande andelsvärde ä ' emellertid inte högt nog för att få detta lån, vilket gör att man inte heller kan tillgodoräkna sig beloppet på 250 000 kronor. Olika preferenser bland medlemmarna samt olikheter i ekonomiskt hänseende gör att insatsen inte kan höjas genom kollektivt beslut. Sannolikt gäller detta förhållande för en rätt stor del av de bostadsföretag som här i landet återfinns som ekonomiska föreningar (bostadsföretag).

Skogsföretaget

Skogsföretagets kapitalproblem har berörts tidigare i samband med diskus- sionen om företagets utveckling av förädlingsprocessen. Samma sak gäller slakteriföretaget. I båda fallen har förädlingsprocessen utsträckts i längden men även vissa tendenser till vidgning finns. Karaktäristiskt för båda företagen

' Försäljning och åter- knytning av vissa fastig- heter är också ett alter- nativ. 2 Detta beror dock på den föreslagna andelshöj- ningen m. m.

är vidare att uppbyggnaden av reserver inte har varit tillräcklig för att klara av kapitalbehovet i samband med förädlingsprocessens uppbyggnad. Därtill kommer Skogsföretagets konjunkturproblem och minskade kapacitetsutnytt- jande (främst inom upphandlingsorganisationen), vilket kraftigt påverkat handlingsutrymmet för investeringar. 1 den situation skogsföretaget befinner sig i, har man påbörjat diskussioner kring ett nytt insatssystem som på ett bättre sätt skulle följa skogsbruksvärdet. lnsatsemas belopp skulle kunna tredubblas inom kort. Inbetalningama av insatserna skulle dock följa ett mer långsamt mönster. Den omedelbara effekten skulle bli en höjning av kreditvärdet. Företaget skulle därmed kvalificeras för billigare lån och framför allt för lån med amorteringstider som är mer gynnsamma för likviditeten. Det kan noteras att företagen även utan insatshöjning måste avhända sig i och för sig lönsamma produktionsställen. Innan den nuvarande drastiska situationen inträdde — en situation som enligt en del bedömare redan ljusnar —- tömdes så gott som alla Obeskattade reserver i företaget. En av de mycket få utvecklings- vägar som återstår, om företaget skall kunna fortsätta i oförändrad form, är just en höjning av insatserna. ' I detta fall får dessa — om beslut därom fattas — dock mest karaktär av ekonomiska garantier. Full inbetalning av insatserna skulle förmodligen vara påfrestande för medlemmarnas likviditet, men dessutom sannolikt omöjligt att genomföra som kollektivt beslut. Skogsföretaget kan inte belysas i ett långt perspektiv, eftersom det växte fram ur en omfattande sammanslutning under 1970-talet. Sannolikt gjordes omfattande rationalise— ringsvinster och förväntningarna om dessa finns uttryckta i ett omfattande investeringsprogram som genomförts under senare år, men som inte avslutats ännu. Själva samgåendebeslutet fattades utan närmare beräkningar av sådana vinster. De ekonomiska förutsättningar som fanns i början har dock ändrats såtillvida att kapitalbehovet för planerade investeringar vuxit avsevärt. Kostnadsstegringar och en teknisk utveckling som är mer kapitalkrävande utgör de viktigaste orsakerna till detta. Det faktum att den ökade effektiviteten kan uppnås endast genom förändringar har också bidragit. Denna möjliga effektivitetsvinst förefaller vara utom räckhåll för skogsföretaget under de närmaste åren. Anledningen är att företaget inte har en sådan kapitalbas att kapitalanskaffningen kan ske på ett sätt som förefaller vara långsiktigt optimalt.2

Slakteriföretaget

Slakteriföretaget har bestått en längre tid. Dess finansieringsbild sedan l960-talets början är ungefär följande: relationen mellan eget kapital och långsiktiga skulder var i början av perioden 3:l men är nu l:2 (eller något bättre, beroende på hur man räknar). Balansomslutningen ökade avsevärt under perioden som följd av ökad omsättning (syns via omsättningstillgångar och kortfristiga skulder) men också som följd av en investeringsaktivitet i mitten av 1960-talet och nyligen. Företaget har haft två investeringstoppar som givit upphov till olika kapitalstrukturer. Den första — under l960-talet — ledde dels till avsevärda effektivitetsvinster, som satte sina spåri ökad reserv- uppbyggnad genom maximalt utnyttjade avskrivningsmöjligheter, dels till en prispolitik som tillgodosåg medlemmarnas önskemål om höga slutgiltiga avräkningspriser. Detta gav även möjligheter för långsiktig upplåning, dvs.

inteckningslån.

Den andra investeringstoppen har nästan avslutats och medförde att soliditeten sjönk till drygt 20. Inteckningslånen kunde ökas något men varken denna åtgärd eller avskrivningar (särskilt på maskiner, inventarier och fordon) räckte till. Företaget fick ta upp en rad andra län, bland annat ett utlandslån.l Dessa lån får anses dyra men företaget förefaller inte vara särskilt känsligt för räntekostnader eftersom ränteinkomstema överstigit dessa. Företagets likvidi- tet är fortfarande god. Jämfört med skogsföretaget befinner sig företaget i en mer gynnsam situation. Det finns dock klara tecken på att företaget börjar närma sig ett läge med låg soliditet och en belåningsbild som på grund av ökade amorteringskrav kommer att fresta på likviditeten. Därmed finns det risk att kortsiktiga överväganden blir avgörande för vilka investeringar som kommer till stånd. Företaget har dock inte som skogsföretaget behövt upplösa Obeskattade reserver, men dessa uppgår endast till ca 4 % av balansomslut- ningen som mest och endast 2 % senaste räkenskapsåret.

För båda företagen såväl som för bostadsföretagen gäller att det funktionella sambandet fordrar mer kapital för de tjänster (och förädlingssträvanden) som detta samband ger upphov till. Denna trend med ökad kapitalinsats per producerad enhet är långsiktig. Det är inte fråga om substitution i första hand, utan om anpassning till kostnadsminimerande teknik i större och mer kapitalkrävande anläggningar. Yttre förhållanden som miljökrav och tekniska krav (bostadsföretaget) har givetvis också påverkat kapitalkostnadema och kapitalbehovet.

De konsumentkooperativa företagen

Inom konsumentkooperationen har det funnits tämligen starka uppfattningar om att det egna kapitalet i kooperativa företag (föreningarna) inte endast bör vara högt, utan även att verksamheten i största möjliga utsträckning skall finansieras med av medlemmarna enskilt eller kollektivt tillskjutna medel.2 Denna formulering måste ses i ljuset av det behov av kapital som fanns främst i mindre konsumentkooperativa företag. I stället för att vara beroende av varukrediter önskade man handlingsfrihet gentemot leverantörerna vilket fordrade visst kapital. Genom utbyggnaden av distributionskedjoma, utbygg- nad av transport- och lagersystem samt egen tillverkning utvecklades dessa företag i samma riktning som de producentkooperativa företagen. Miljök_rav och särskilt hanteringen av färskvaror har också bidragit till ett ökat kapitalbehov och investeringar. Nya försäljningsställen fordrar en omfattande kapitalplanering och -insats. Dessa avspeglas i den andel som det egna kapitalet utgör i balansomslutningen för konsumentföretaget D i fallstudien. Så sent som 1968 uppgick det egna kapitalet till 50 % i både företaget C och D. Sedan har det fallit undan för undan i företaget D och utgör för närvarande ca 35 %. Anledningen är att den interna kapitalanskaffningen inte har kunnat följa utvecklingen och därmed givit upphov till extern belåning. Ur kostnads- synvinkel och ur en snäv företagssynvinkel vore det fördelaktigt med ett ökat eget kapital eftersom den externa finansieringen är betydligt dyrare. Om man bortser från medlemmarnas altemativvärde av det merkapital som kunde ha bibehållit egenkapitalprocenten, kan man dra den slutsatsen att förändringen i kapitalanskaffningen drabbade medlemmarna genom högre räntekostna-

l Företaget betecknar även dessa lån som lång- fristiga. 2 Detta finns intaget i bland annat mönsterstad- gama och i föreliggande fall även för konsument- företagen.

1 Landets minsta konsu- mentkooperativa företag, Björkö, hade en egenka- pitalsprocent på drygt 83.

2 Det kan diskuteras hu— ruvida konsumentprisin- dex eller annat index bör användas. Syftet är dock här endast att ge ett ex- empel.

der.

I motsats till företaget D har företaget C kunnat öka sin egenkapitalandel till ca 65 %.1 Företaget har alltså till stor del kunnat arbeta med billigare kapital än företaget D och dessutom med relativt mindre extern finansiering. Detta har givetvis påverkat prisnivån för företaget (åtminstone marginellt) till med- lemmarnas förmån. Den viktigaste effekten har dock kanske gjort sig gällande via likviditeten som utsatts för mindre påfrestningar i företaget C.

De två konsumentföretagen har alltså haft en motsatt utveckling i kapitalfrågan. l ljuset av det sätt på vilket medlemsfinansieringen organiseras är dock skillnaden helt följdriktig. Medlemskapitalet i betydelsen eget kapital börjar för varje medlem med en insats som vid medlemsteckningen förplikti- gar till insatser uppgående till 200 kronor varav endast en mindre del måste betalas från början. Insatsen fylls sedan på, dels från återbäringen. dels från insatsräntan till dess att andelen är till fullo inbetald. Därefter kan återbäring, när sådan förekommer, antingen utbetalas till medlemmen eller sparas på särskilt medlemskonto. Det samband med överskott och prispolitik som diskuterades inledningsvis framträder nu tydligt. Det kooperativa företaget är beroende av överskott för sin egen finansiering.

Möjligheterna för finansiering vid överskott och återbäring speglas i företagens återbäringspolitik. Företaget C lämnade senaste året en återbäring på 2,8 % (2,8 % i genomsnitt för de senaste 10 åren, standardavvikelse 0,2). Företaget D hade ingen återbäring (1,7 % för senaste lO-årsperioden och standardsavvikelse 0,9). Överskottet och återbäringen (som i stor utsträckning står kvar på medlemskonto) förklarar kapitalutvecklingen i företaget C, och det faktum att företaget D inte lämnade någon återbäring bidrog sannolikt till den ökade externa upplåningen i detta företag. För företaget D skedde dess- utom minskning på medlemskontona vilket är mer svårtolkat, eftersom inne— stående belopp förräntas med en hög ränta. Det är möjligt att likviditetsbeho- vet hos medlemmarna själva gör sig gällande här. Varken medlemskonto eller ränta som tillförs dessa konton kan egentligen räknas som eget kapital. Ur finansieringssynvinkel kommer dock detta kapital det egna (insatser och reserver) mycket nära.

Normalinsatsen i kooperativa företag är 200 kronor. Detta belopp har varit oförändrat sedan 1961 . En uppräkning med konsumentprisindex ger ett värde år 1979 på drygt 700 kronor. Fullt inbetalt skulle företaget D kunna ha en egen kapitalökning på drygt 60 miljoner kronor att disponera om insatsen vore 700 kronor och fullt inbetald..

Konsumentföretaget D befinner sig i en situation som inte skiljer sig väsentligt från Skogsföretagets, även om situationen inte är dramatisk. Företaget har relativt lågt kapacitetsutnyttjande i många anläggningar vilket egentligen fordrar omfattande strukturförändringar. Därigenom skulle dock ett betydande antal medlemmar förlora sina inköpsställen, konkurrenter skulle gynnas (deras kapacitetsutnyttjande skulle öka) med sannolik sänkning av prisnivån som resultat på kort sikt. Situationen skulle bli den omvända mot vad den var för företaget under de gyllene åren under 1950— och l960-talen. Ökade marknadsandelar och låga distributionskostnader gav då utrymme för ett överskott som även påverkade finansieringen gynnsamt. Företaget D är i motsats till skogsföretaget ett utpräglat serviceföretag, även om distributions- kedjan sträckt sig långt från den omedelbara kontakten mellan medlem/kon-

sument och serviceställen. Företaget kan sannolikt inte investera sig ur sin situation på det tekniska sätt som gäller skogsföretaget genom sammanslag- ningar och dylikt eller genom mer långsiktig finansiering. Lösningarna finns i stället i det funktionella sambandets utformning gentemot medlemmarna och medlemmarnas bedömning av dess effektivitet, inte ur företagets utan ur medlemmarnas synvinkel. Detta fordrar sannolikt omfattande organisatoris- ka ändringar, investeringar i personalåtgärder och utveckling av incita- ment.l

Företaget C kan här uppvisa en mer effektiv modell för det funktionella sambandets innehåll. Karaktäristiskt för företaget är att det fört en mer aktiv prispolitik och bland annat därigenom kommit närmare sina medlemmar. Som helhet kan man ändå inte dra slutsatsen att företaget C skulle vara mer effektivt än företaget D. Här kan endast konstateras väsentliga skillnader vad gäller kapitalfrågoma.

Slutsatser

Kapitalbildningen i det kooperativa företaget skiljer sig från kapitalbildningen i andra företag, t. ex. i enskilda företag organiserade som aktiebolag. Kapital tillförs de kooperativa företaget i huvudsak från tre källor, nämligen via företagets resultat och dispositioner, via insatser från medlemmar (även lån)

samt genom externa lån. För var och en av dessa källor finns det i de koopera- tiva företagen mekanismer som i sig innehåller begränsande förutsättningar

för kapitalbildning. I kooperativa företag med öppen verksamhet spelar överskotten en betydande roll. Under 1970-talet har det visat sig att de flesta

av de studerade fallen haft problem — dock i varierande grad — med anskaffning av kapital. Det finns ett samband mellan kapitalanskaffning, överskott och effektivitet, och struktur (för det funktionella sambandet i första hand) som slår i båda riktningar. De starkaste yttre tecknen på detta samband är minskande överskott och minskande soliditet. Det senare visar företagens beroende av ökad upplåning. Kapitalfrågoma utgör sannolikt grunden för ett 1 Dessa frågor tas upp i av de mer betydande särdragen för det koopertiva företaget. del IV.

12. Institutionella villkor och företagens ekonomiska omgivning

Utgångspunkter

Företagens inre förhållanden, som diskuterats ovan, är på olika sätt beroende av yttre förhållanden. Dessa kan beskrivas på en mängd olika sätt. Här begränsas diskussionen av yttre förhållanden till två grupper, nämligen institutionella aspekter. Med institutionella aspekter menas i huvudsak två typer, nämligen långsiktiga grundläggande förhållanden som skapar förutsätt- ningar för företagens verksamhet, ägandet och ägandets fördelning å ena sidan, och å andra sidan institutionell styrning och påverkan av sådana grundläg- gande förutsättningar, t.ex. den offentliga politiken på skilda områden. Institutionella aspekter i den senare bemärkelsen har kanske i första hand relativt kortsiktig karaktär men bör ändå ses i ett mer långsiktigt perspektiv eftersom de har långsiktiga effekter i företagen. Ett exempel som återkommer nedan är de effekter beskattningsregler kan få för kapitalbildning i kooperativa företag.

Till de kooperativa företagens ekonomiska omgivning hör givetvis andra typer av företag, t. ex. enskilda och offentliga. Ser man emellertid till det totala antalet ekonomiska föreningar utgörs det övervägande antalet av bostadsfö- retag av det slag som ingår i fallstudien. Dessa företag har ingen ekonomisk omgivning där andra företag ingår i vanlig marknadsekonomisk bemärkelse. Å andra sidan vore det inte rimligt att betrakta dessa företag som ”lokala monopol” enbart på grund av att de förser sina medlemmar med vissa tjänster. I vissa hänseenden har dessa företag en marknadsmässig omgivning i den meningen att de måste köpa en stor del av sina tjänster och varor på marknaden. En del av dessa liknar dock knappast marknader i vanlig bemärkelse på grund av sina speciella institutionella sammanhang, skapade t. ex. genom bostadspolitiken och den finansiering av bostäder som denna givit upphov till. Även i vissa andra sammanhang är den ekonomiska omgivningen knappast avgränsningsbar till t. ex. konkurrerande företag eller företag i faktonnarknader. Detta gäller t.ex. inom jordbruksområdet där företagens inkomster inte enbart bestäms i marknader, utan även genom jordbrukspolitiken och de jordbruksavtal som denna givit upphov till.

En förståelse av de institutionella aspektemas betydelse fordrar egentligen att man går djupare i analysen än vad som är möjligt i denna fallstudie. ' Som grund för den fortsatta diskussionen är det tillräckligt att antyda några aspekter. I ekonomiska sammanhang har ägandet en fundamental roll. Ägandet bildar grund för alla ekonomiska transaktioner.2 Ägandet och utbytet

] Diskussionen i detta och nästa stycke är en sammanfattning av den generella diskussionen i kapitel 5, del I. 2 I många fall är förfo- gande att likställa med ägande.

1 Modellen ”en medlem — en röst” är ännu äldre än den allmänna rösträt- ten för både kvinnor och män.

2 Även vid mindre än fullt kapacitetsutnyttjan- de enligt vissa uppfatt- ningar.

av transaktioner skyddas i regel i lag, vilket med tanke på de tidsutsträckta konsekvenser transaktioner har (t. ex. vid fastighetsbelåning), ger de rättsliga aspekterna stor betydelse. Den rättsliga institutionen reglerar inte endast transaktioner, utan även deras organisation och organisationsformema, dvs. företagsforrnema. För att handlingar som rör ekonomiska transaktioner skall vinna rättskraft i företagssammanhang, måste som bekant vissa rättsliga villkor vara uppfyllda. Ägandet hör ihop med andra institutionella aspekter som intressen och makt, men ägandet i vanlig bemärkelse ärinte vare sig ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för förekomst av intressen och makt. Den politiska utvecklingen under detta århundrade har visat att det traditionella ägandet kan förändras och omfördelas, genom att intressen förenats kollektivt och givits makt. Den politiska inflytandemodellen som använts i denna process har varit ”en medlem — en röst”. Denna modell har även blivit grundläggande för de kooperativa företagen (primärföreningama). 1 Här finner man således ett klart institutionellt samband mellan samhälle i vid mening och de kooperativa företagen som i detta avseende började tillämpa en politisk modell i mindre och mer avgränsade sammanhang. Undan för undan har dock dessa kooperativa sammanhang vuxit och överstiger många gånger de politiska sammanhang som modellen egentligen institutionaliserats för.

Förväntningar och preferenser knyts till intressen. Organisation och företag är ett medel för förverkligande av intressen och infriande av förväntningar. För detta behövs kunskap vad gäller insikter om förhållanden dels inom, dels mellan företag och samhället i övrigt. Sådana insikter- som kan ha varierande kvalitet — får antas ligga till grund för de ställningstaganden som görs i och utanför företagen. Därmed bör slutsatsen kunna vara den att de institutionella aspekter som nämnts ovan, i kombinationer och på olika sätt utgör fundamentala förutsättningar för företagen oavsett former. Här kommer dock diskussionen att knytas till kooperativa företag, nämligen de fall som ingår i denna delundersökning. Vissa jämförelser med andra företagsformer kommer ändå att göras där detta faller sig naturligt. Syftet med detta kapitel är i första hand att belysa institutionella aspekter och ekonomisk omgivning för de företag som ingåri fallstudien i samband med vissa problem. Det faller utanför delundersökningen att ge en samlad belysning av de institutionella aspekter som gäller för kooperativa företag. Inte heller ingår det att belysa deras ekonomiska omgivning och marknadsförhållanden samt konkurrenssam— manhang ur komparativ synvinkel.

De undersökta fallen Skogsföretaget

Vad gäller ägandet befinner sig skogsföretaget i det mest komplicerade institutionella sammanhanget. Medlemmarna i skogsföretaget som äger mark bestämmer därmed över en förnyelsebar råvara, nämligen skogen. Skogen som råvara är av utomordenligt stor betydelse i den svenska ekonomin. Följaktligen knyts intressen och förväntningar till skogen vilket kommit till uttryck i ett antal skogsutredningar. För landet som helhet har det antagits att råvarubrist tenderar att råda vid fullt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin.2 Här kommer det in en typ av avvägning, nämligen samhällets intresse av att ha

skog även i framtiden, skogsföretagens intresse av fullt eller högt kapacitets- utnyttjande, skogsarbetamas och samhällets intresse av sysselsättning och skogsägamas intresse av ett effektivt funktionellt samband. Det senare yttrar sig genom att träd på rot fördelar sig över ett stort antal årgångar, har olika bonitet osv. Dessa fördelningar tillsammans med avverkningsekonomiska avvägningar gör att uttaget ur skogen i regel inte blir helt jämnt över åren. Stora uttag ger också upphov till stora skatter vilket skulle påverka råvarutillförseln negativt om det inte vore för de möjligheter till skattefria avsättningar som finns. Dessa avsättningar får ses som en av samhällets åtgärder för att påverka skogsägarna utifrån samhällets intressen (jämn tillgång på råvara, sysselsättning, m. m). Den institutionella styrning det här rör sig om riktar sig till skogsägarna som individer och inte till kollektivet medlemmar i skogskooperativa företag. Denna skillnad förefaller värd att beakta. Som medlem i ett kooperativt företag har skogsägaren intresse av att det funktionella sambandet fungerar effektivt, dvs. att det kooperativa företaget bl. a. tar hand om råvaran. Det senare fordrar emellertid ett utbyggt företag vilket mer och mer kommit att betyda kapitalintensiv produktion. I tider med råvarubrist å ena sidan och omtanke om den framtida skogen som råvarubehållning å andra sidan förefaller det naturligt att utnyttja råvaran bättre. Detta betyder utbyggnad av förädlingen vilket innebär en än mer kapitalkrävande produktion. Här synes nu det förhållandet träda in, att skogsägarna i egenskap av skogsägare och skogsägarna i egenskap av medlemmar i ett kooperativt företag är föremål för en form av institutionell diskriminering. En skogsägare som tillhör båda dessa grupper borde rimligen kunna avväga att avsätta inkomster till skogskonto och låta medlen stanna kvar i företaget för att trygga det funktionella sambandet. Det senare är, som diskuterats ovan, möjligt att åstadkomma genom den prispolitik som väljs och genom att utnyttja olika avskrivningsmöjligheter. För det företag som studerats i fallstudien är det dock uppenbart att främst institutionella regler eliminerat så gott som alla ekonomiska incitament till ökning av det egna kapitalet i företaget. Under en period med stora inkomster förefaller det som om befintliga avskrivningsmöjligheter i huvudsak utnyttjats fullt ut. I ett sådant läge måste medlemmarna antingen välja mellan att låta ett resterande överskott beskattas i företaget eller efter fördelning bland medlemmarna, avsätta medlen till skogskonto eller göra egna avskrivningar (med hänsyn till att marginalskatteeffekten ofta_ är mer_gynns_am för skogsägarenän för företaget). Inom företagets ram fanns det sannolikt inte tillräckliga incitament för det sparande som behövts. En slutsats blir därmed att det från samhällets synpunkt och utifrån de intressen som där gör sig gällande inte har identifierats ett kollektiv som motsvarar förväntningarna för kapitalbildning. Visserligen är det kollektiv som finns organiserat enligt den politiska modell som nämndes ovan, och därmed skulle medlemmarna genom det organiserade sambandet teoretiskt kunna åstadkomma den allokering som ur deras speciella kollektiva synvinkel vore önskvärd. Om det vore så tänkt, så förefaller det tämligen säkert att den ur samhällets synvinkel önskvärda allokeringen mellan skogsägarens individuella ekonomiska verksamhet och den kollektiva inte kunde komma till stånd. Skälen till detta synes i första hand vara de institutionella formema för styrning (i klartext skogsbeskattningen). En sådan allokering, som ur båda kollektivens synvinkel vore önskvärd, skulle

' Genom nödvändig pro- duktionsanpassning till internationella krav

emellertid kunna ge upphov till problem utanför det kooperativa företaget och i den ekonomiska omgivning där företaget ingår som säljare. Skogsägarna har inte leveransplikt till sitt företag utan kan välja mellan olika köpare. Dessa kan i sin tur konkurrera med det kooperativa företagets produkter (via brädgårdar t. ex.). Det är inte omöjligt att de institutionella regler som styrde allokeringen av resurser från skogsägarna och mer in i deras egna företag skulle uppfattas som "snedvridning" av konkurrensen, vilket skulle kunna uppfattas som stridande mot en annan sedan länge omhuldad institutionell regel. Här kan nämnas att NO har fäst uppmärksamheten på de regler om leveransskyldighet som finns stadgade i olika ekonomiska föreningar. Avgörande är därmed vilken prisbildning som kommer till stånd totalt sett och vilka institutionella regler som utformas i kapitalfrågan.

S lakterifo' retaget

I fallet med slakteriföretaget gäller regeln att medlemmarna har leveransskyl- dighet. Detta betyder att medlemmarna i princip ärhelt integrerade med sitt företag i detta funktionella avseende. Inom ramen av en sådan förbindelse förefaller det som den interna allokering som det egentligen rör sig om är lättare att åstadkomma. Något stöd för att det skulle förhålla sig så kan dock inte fås ur fallet. Anledningen till detta kanske finns i andra institutionella förhållanden som gäller slakteriföretaget. Företagets verksamhet faller inom ramen av jordbrukspolitiken. Denna omfattar en rad institutionella förhål- landen från förvärv av jordbruk till prissättning av produktema samt olika institutionella arrangemang och organisationer, t. ex. för reglering av foder- import, export av överskottsproduktion, m. ut. Som ett led i jordbrukspoliti- ken och genom jordbruksavtalet betalas t. ex. ett pristillägg till avräknings- värdet för slaktdjur. Av slaktdjursvärdet utbetalt till medlemmarna utgjorde det statliga pristillägget 26 %. Det utgjorde 15,6 % av medlemmamas samlade inkomster från företaget och 1 1,2 % avföretagets samlade intäkter. Genom den konstruktion avtalen har får medlemmarna genom det kooperativa företaget ett kostnadsskydd som sannolikt ger visst utrymme för en sådan allokering som saknades i skogsföretagets fall. Skogsföretaget har å andra sidan större möjligheter för avskrivningar på varulager.

Slakteriföretaget har en annan ekonomisk omgivning än skogsföretaget genom det importskydd som finns för dess produkter. Därigenom skapas tillväxtbetingelser för företaget. Detta är givetvis i linje med medlemmarnas intressen men inte utan vidare i linje med samhällets p. g. a. det överskotts- utbud som kan uppstå. Detta s. k. överskott kan, om det produceras, eventuellt exporteras vilket dock ökar den kapitalintensiva produktionen och kapitalbehovet.l Även om slakteriföretaget kan sägas arbeta under mer gynnsamma institutionella förhållanden än skogsföretaget, har medlemmar- nas sparande, inom ramen av det egna företaget, ändå minskat relativt. Detta kan kanske ses som ett tecken på att den allokering som vore önskvärd ur samhällets synvinkel inte utan vidare kan åstadkommas inom ramen av ett kooperativt företag som i viss mening är skyddat.

De konsumentkooperativa företagen

För de båda konsumentföretagen är de institutionella sammanhangen betyd- ligt mer omfattande än för de nämnda företagen, även om de inte har samma tyngd. I första hand finns de förhållanden som bestämmer medlemmarnas intäkter och framförallt deras disponibla intäkter. Här kommer den allmänna närings- och arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken (transfereringar) och skattepolitiken m. m. in. Till detta kommer motsvarande förhållanden som påverkar medlemmarnas kostnader i andra sammanhang än dem i vilka de kooperativa företagen ingår. Ser man de kooperativa företagen enbart som en ekonomisk företeelse, kan dessa påverka sina medlemmars realekonomiska situation endast marginellt. Skillnaden mellan företag som skogsföretaget och slakteriföretaget är här uppenbar. Konsumentföretagen befinner sig i en betydligt mindre sluten ekonomisk omgivning, och de institutionella regler som gäller delar företagen främst med enskilda företag. Även om de båda konsumentföretagen täcker vissa geografiska områden helt, kan de endast i mindre grad påverka samhällsplaneringen inom sina områden. Konkurrens- och affärstidslagstiltningen gäller för konsumentföretagen såväl som för andra företag.

Detta betyder att konsumentföretagen inte påverkas av särskilda institu- tionella förhållanden på det sätt som speciellt gäller för slakteriföretaget. De institutionella förhållanden som finns för slakteriföretaget och liknande företag påverkar dock konsumentföretagen indirekt och med motsatt effekt. Konsumentföretagen kan som nämnt påverka sina medlemmars marginalin- täkt positivt genom att åstadkomma låga priser. Med prisreglering och begränsningar för importen finner givetvis konsumentföretagen att de har ett motsatt intresse än vad som sanktionerats institutionellt genom jordbruksav- talen (där konsumentintressena dock ingår). Konsumentföretagens ekonomis- ka omgivning är för övrigt betydligt vidare än de producerande kooperativa företagens. Utifrån sina syften att tillhandahålla varor till låga priser är konsumentföretagen i princip intresserade av att inhandla varorna där de är billigast för önskad och efterfrågad kvalitet. Detta innebär t. ex. ofta inhand- ling utomlands vilket i många sammanhang går emot andra intressen i samhället. Konsumentföretagen befinner sig därmed i en situation med många korsande intressen vilket sannolikt påverkar deras handlingsutrymme. Därtill kommer det kanske viktigaste, nämligen att de gentemot medlemmar och konsumenter arbetar i en jämförande situation där olika typer av enskilda företag ingår. Företagen har ingen dominans i den utbudsstruktur som finns. Snarare har företagen en ”minoritetsandel” som ingalunda är garanterad av medlemmarna bl. a. på grund av den lilla marginella realinkomsteffekt företagen har. Företagens verksamhet och beteende tenderar därför att likna andra företags vad gäller varor och tjänster och det sätt på vilket de vänder sig till sina medlemmar och andra konsumenter.

Trots den likhet som här finns mellan konsumentföretag och andra, icke-kooperativa företag som arbetar inom samma typ av ekonomisk omgivning, finns den skillnad som tidigare har konstaterats vad gäller kapitalbildningen för de två konsumentföretagen. Företaget C har här lyckats skapa andra förväntningar hos medlemmar än vad företaget D gjort. Genom sin prispolitik och återbäringspolitik har företaget även hittills kunnat infria

förväntningarna. Detta visar att det trots avsaknaden av särskilda institutio- nella villkor, men inom en ekonomisk omgivning som delas med andra företag, går att skapa ett kooperativt alternativ som kan ge ett realekonomiskt bidrag till medlemmarna samtidigt som kapitalbildningsfirnktionen funge- rar.

Bostadsföretaget

Bostadsföretaget har varken en så pass avgränsad ekonomisk omgivning som de två första företagen eller en så öppen och vid omgivning som konsument- företagen. Bostadsföretagen har en mycket snävt avgränsad omgivning om man bortser från sådana allmänna institutionella förhållanden som bestäm- mer medlemmarnas intäkter och kostnaderi övrigt. Detta betyder inte att den grupp företag bostadsföretaget tillhör i kollektiv bemärkelse är okänslig för institutionella förhållanden. Snarare förhåller det sig tvärtom: bostadspoliti- ken är mycket omfattande och komplicerad. Det av denna som berör bostadsföretaget i fallstudien är dock begränsat. Det kan sammanfattas till aspekter som tidigare berörts i samband med diskussionen av kapitalbild- ningen. Det förefaller som bostadsföretaget befinner sig i en något paradoxal situation. Medlemmar som utnyttjar företagets tjänster betalar för dessa av sina disponibla inkomster (hyresbidrag kan dock ingå här). Denna betalning— årsavgiften — är företagets inkomster och används till företagets utgifter inklusive ränteutgifter. Detta betyder egentligen ingenting annat än att t. ex. ränteutgiftema fördelas på medlemmarna. Bristen på eget kapital i företaget har bidragit till rätt höga ränteutgifter. Här har medlemmarna ett klart ekonomiskt incitament till snabb amortering av lån och därmed ökning av den .ägda delen av företaget. Förutsättningen är att medlemmarna antingen kan använda sina disponibla intäkter eller besparingar för detta. Om medlemmar- na betraktar en krona på samma sätt, kan man enkelt visa att det är ekonomiskt fördelaktigt att amortera framför att spara t. ex. i bank. Detta gäller däremot inte fondering av medel i företaget för framtida investeringar. Fast det är i samhällets intresse att bostadskapitalet underhålls ser man lätt att det inte finns några inom-kooperativa incitament som fångar upp och reagerar positivt på detta samhällets intresse. Som nämnts tidigare tenderar investe- ringsbesluten att komma för sent. Till detta kommer en i samma riktning verkande institutionell faktor, nämligen avsaknaden av belåningsmöjligheter som motsvarar den ekonomiska livslängden för gjorda investeringar: Här fmns det alltså en konflikt — eller paradox om man så vill — mellan två samhällsintressen och som sannolikt skapar problem för både det lilla och det stora kollektivet.

Slutsatser

I diskussionen här har vikten lagts på sambanden mellan institutionella aspekter och kapitalfrågan i det kooperativa företaget. Med ett litet undantag för konsumentföretaget C har det framgått att det inte finns institutionella förhållanden som ger upphov till ett sådant sparande i de kooperativa företagen som sannolikt vore optimalt ur både företagens och samhällets synvinkel. Vad som i praktiken vore eller bör vara optimalt sparande kan

endast närmare beräkningar visa. De är dock inte helt avgörande eftersom de kooperativa företagens samhällsbidrag inte enbart kan mätas i ekonomiska termer. Därmed rör diskussionen andra mer övergripande institutionella förhållanden som går tillbaka till frågor om ägande, rättsliga aspekter, makt, intressen och kunskap. Dessa skall inte diskuteras här. Vad som kvarstår som ett intryck från fallstudiema är dock att de institutionella förhållanden som kommit till uttryck i praktiken inte tillräckligt beaktar det kooperativa företagets särart. Således riktar sig åtgärder som berör kooperativa företag enbart mot det funktionella sambandet. Samtidigt förefaller det som om många institutionella villkor utformas utifrån en föreställning som är alltför snäv för ett företag som på lång sikt förutsätter ett effektivt fungerande funktionellt samband. Detta senare förutsätter även ett effektivt fungerande organisatoriskt samband — jfr beslutsprocessen och prioriteringarna i fallet med bostadsföretaget. Det kooperativa företaget som kollektiv, eller integra- tion mellan medlemmar och en ekonomisk organisation, har en betydelse som inte identifierats i institutionella villkor. Det kooperativa företagets särart beaktas därför inte särskilt väl.

13. Utveckling och anpassning

Utgångspunkter'

För företagen i fallstudien har de funktionella behoven ökat över tiden fram till nuläget även om variationer ingår. Det finns således stora likheter i utvecklings- och anpassningsprocessen. I denna finns ett gemensamt mönster för företagen. En typ av anpassning förefaller att dominera, nämligen den anpassning som i första hand är knuten till det funktionella sambandets utveckling. Man kan med utgångspunkt i föreställningar om det kooperativa företagets särart väl föreställa sig en mer balanserad modell för det kooperativa företagets utveckling. En sådan modell som utvecklats i del I har två samband som kompletterar varandra.2 Vidare innehöll modellen en rad begrepp med vars hjälp man kan greppa företaget i olika perspektiv. Dessa begrepp kommer att användas i den följande diskussionen för att belysa utvecklings- och anpassningsproblemen för företagen i fallstudien.

Det kooperativa företaget som/itnktionell enhet skall tillgodose de funktio- nella behoven inom de ramar som finns. Dessa ramar ärinte en gång för alla givna utan påverkas av förändringar i de funktionella behoven i kostnadsut- vecklingen, i den tekniska utvecklingen, i den ekonomiska omgivningen samt av institutionella ändringar på kort och lång sikt. Att fastslå de funktionella behoven vid olika tidpunkter är utomordenligt svårt om man avser fastställ- andet av ett konkret arbetsprogram för utformningen av företaget som funktionell enhet, dvs. helt enkelt vad företaget skall göra för medlemmarna. En förutsättning för utveckling i de kooperativa företagen i de aktuella fallen, vare sig det rört sig om tillväxt eller ej, förefaller ha varit det faktum att företagen inte representerat något fundamentalt nytt. utan uppfattats som en naturlig vidareföring av stabila element i medlemmarnas verksamhet.3 Det har med andra ord funnits en stark gemensam erfarenhetsgrund som förutsättning för samverkan, dvs. som komplement till den funktionella enheten har det funnits en social enhet.4 Denna erfarenhetsgrund är fortfa- rande stark i bostadsföretaget, slakteriföretaget och skogsföretaget och kan ses som ett särdrag. Betydelsen av detta för utvecklingen av klara och entydiga mål bör vara uppenbar. Sådana målbeskrivningar kan inte utvecklas på ett alldeles exakt sätt och frågan är om det behövs.

' Framställningen i detta avsnitt är mycket kom- primerad, eftersom de aspekter som behandlas har framställts ganska ut- förligt i del 1, se kapitel 2 och 3.

2 Det bortses här från det stationära sambandet.

3 I ett ekonomiskt per- spektiv för landet som helhet kan dock den samlade kooperationen som historisk innovation inte ifrågasättas. 4 Samverkan i olika for- mer med karaktär av kooperation har funnits sedan lång tid tillbaka och in i det förra århund- randet.

De undersökta företagen Skogsföretaget

Även om det finns stora svårigheter i samband med fastställandet av det funktionella behovet, förefaller företagen kunna göra vissa uppskattningar genom kännedom om stabila element i medlemmarnas situation. För skogsföretaget har detta dock lett till föreställningar om virkesbrist. Noggran- na undersökningar av virkestillgång och virkesutbud inom området och bland medlemmarna har dock inte genomförts. Fusionen mellan de tidigare skogsföretagen och därmed en ändring till en ny juridisk enhet men med oförändrad form blev en följd av denna uppfattning. Företaget förblev kooperativt. Inom ramen av den nya juridiska formen kunde emellertid företaget såsom teknisk enhet förändras i en rad avseenden genom satsning på nya anläggningar och nedläggning samt sammanföring av äldre. Den nya juridiska formen följdes av förändringar som organisatorisk enhet i och med att det organisatoriska sambandet anpassades till de nya förutsättningama. Medlemmarna i de fusionerade skogsföretagen blev ju även medlemmar i det nya företaget och fusioneringen kom att påverka det organisatoriska samban- det i hög grad. Detta samband fick en större och mer omfattande struktur.

Slakteriföretaget

För slakteriföretaget är föreställningen om det funktionella behovet det omvända jämfört med skogsföretaget. Medlemmarna i slakteriföretaget förefaller uppleva att restriktionerna på råvarutillgången bestäms utanför den egna situationen och utanför företaget. Det är i första hand olika institutio- nella aspekter som jordbrukspolitiken och närmare bestämt prispolitiken, reglering av foderimport, miljöbestämmelser m. ni. som avgör. Något större behov att samordna verksamheten i det kooperativa företaget utifrån råvaru— hänsyn genom t. ex. fusionering har man inte känt. Anpassningsbehoven har gjort sig gällande främst genom företaget såsom teknisk enhet. Den tekniska enheten har känts för liten. Inom ramen av företaget som juridisk enhet har man följaktligen kunnat öka den tekniska kapaciteten och man kan i framtiden tillgodose ett betydligt ökat funktionellt behov. Kapacitetsutnytt- jandet är för närvarande och efter en nyligen genomförd utbyggnad cirka 65 %. Det tekniska anpassningsbehovet—har'även tagit en annan väg, nämligen via produktionsfördelning och arbetsfördelning mellan likartade företag. Företa- get ingår som systemenhet i ett vidare sammanhang, dvs. i Sveriges Slakteri- förbund som även utför marknadsföringsarbete för företaget. Detta får ses som ett uttryck för anpassning mellan företag genom samordning inom ett system. Denna vertikala anpassning är än mer klar och tydlig för konsumentföretagens utveckling som kommenteras nedan. Särskilt gäller detta företaget D. För slakteriföretaget gäller även att andra företag som tidigare varit i enskild ägo införlivats med den egna verksamheten vilket kan uppfattas som en horison- tell lokal samordning. Det rör sig här om kompletterande verksamhet.

De konsumentkooperativa företagen

Det funktionella behovet hos medlemmar i konsumentföretagen har inte samma tekniska karaktär som hos de nyss nämnda företagen. Sedan gammalt har dock basen i efterfrågan och därmed grunden för det funktionella sambandet varit livsmedel och dagligvaror. Med tiden har dock livsmedlens ekonomiska betydelse för medlemmarna minskat relativt sett. Det funktio- nella sambandet har vidgats undan för undan till att omfatta varor och tjänster över så gott som hela medlemmarnas aktivitetsregister. ' Detta har medfört en anpassning via samtliga de begrepp som här har använts för att belysa anpassningen.

Det material som har stått till förfogande för fallstudien är inte tillräckligt för att fastställa och belägga orsak och verkan i konsumentföretagens utvecklings- och anpassningsprocess. Med detta som reservation förefaller det ändå som utvecklingsmönstret i stora drag kan belysas.

Företaget C

Konsumentföretaget C har haft en tämligen jämn demografisk utveckling inom sitt område. Även om vissa samhällen har byggts ut och andra stagnerat, har det funnits ett visst mått av kontinuitet i utvecklingen, vilket bidragit till stabilitet. Det funktionella behovet har gradvis utvecklats och ökat inom någorlunda kända demografiska ramar. Detta har betytt en hel del för den tekniska anpassningen av företagets försäljningsställen. I stället för radikal utveckling av nya anläggningar har man i många fall kunnat förnya anläggningar i deras befintliga miljö. Tillväxten av nya samhällen har dessutom varit överblickbar, t. ex. i form av nya stadsdelar och dylikt. Som teknisk enhet består emellertid inte konsumentföretaget C enbart av försälj- ningsställen utan i hög grad av den verksamhet som förser försäljningsställena med varor, dvs. lagring, transport, inköp m. m. Denna del av verksamheten påverkar företagets ekonomi särskilt om nätet av försäljningsställen är stort och fördelat över stora avstånd. Det funktionella behovet finns emellertid hos medlemmarna oberoende av avstånd. Medlemmarna i ett konsumentföretag är sannolikt mycket mer transportkänsliga än vad fallet är i de tidigare nämnda företagen. Denna känslighet sätter gränser för centrering av försälj- ningsställen särskilt som det finns andra utbudsaltemariv. En centrering har dock skett inom företagets område vilket lett till att det funktionella behovet hos medlemmarna blivit tillgodosett på ett ojämnt sätt. Samordningsbehovet ”bakom butikema” kan anses som drivande kraft i de samgåenden som skett inom områden. Dessa fusioneringar är visserligen inte nya, men att anpass- ningen skedde utifrån uppfattningar om företaget som teknisk enhet förefaller det inte råda någon tvekan om. Som tekniska enheter var företagen vart för sig för små. Genom fusionering till en större juridisk enhet uppfattades det som så att det funktionella sambandet kunde upprätthållas oförändrat genom övergång till en ny och samordnad teknisk enhet. Fusioneringen i juridisk bemärkelse ledde dock till en senare centralisering. Denna ledde även till en centralisering såtillvida att medlemmar i utkanten fick mindre samlad bety- delse än tidigare. Därmed påverkades företaget som organisatorisk enhet. Vidare blev sannolikt företaget som social enhet uppluckrat. Företaget blev alltså undan för undan mindre socialt integrerat med lokalsamhället.

' Se del I, kapitel 2 un- der Individer — medlem- mar samt kapitel 3 under Medlemmar och det funktionella sambandet.

] En undersökning av ett antal parvis tämligen lika försäljningsställen, av vil- ket det ena stället i alla par tillhör företaget D, visade klart lägre kapaci- tetsutnyttjande för företa- get Dzs ställen.

Företaget D

Konsumentföretaget D har haft betydligt större strukturanpassningsproblem än övriga företag, vilket kommit till uttryck bland annat i en rad nya anläggningar. Företaget har utvecklats genom att en rad andra kooperativa konsumentföretag har uppgått i det. Den främsta anledningen till detta och drivkraften bakom det hela har varit utvecklingen av en enhet som i teknisk bemärkelse har sådana egenskaper att föreställningar om stordriftsfördelar kunde realiseras. Företaget är verksamt inom ett område som präglats av stora demografiska förändringar. Under lång tid ökade befolkningsunderlaget vilket fordrade ökad funktionell kapacitet för företaget. Därtill kom en genom många år oavbruten ekonomisk tillväxt som påverkade det funktionella behovet och gav nya möjligheter för vidgning och utveckling av det funktionella sambandet. Under senare år har befolkningstillväxten jämnats ut och ändrats till omflyttning inom området. Samtidigt har realinkomsten hos medlemmarna stagnerat och även minskat. Utbyggnaden under tillväxtfasen kunde inte som hos företaget C ske gradvis eller marginellt utan måste ofta ske från grunden. Utbyggnaden fick därmed i hög grad långsiktig karaktär vilket, med de tillväxtföreställningar som fanns, sannolikt ledde till överkapacitet. Företaget har därför ett ojämnt kapacitetsutnyttjande och sannolikt ett överlag alltför lågt kapacitetsutnyttjande.] Kapacitetsutnyttjandet för konsu- mentföretagen bestäms emellertid i hög grad av förhållandet till andra utbudsaltemativ som medlemmar och konsumenter har. Om inte konsument- företagen genom sitt funktionella samband utvecklar ett alternativ som stämmer med medlemmamas funktionella behov, finns det ingen större anledning att förvänta sig lojalitet mot det ägda företaget. I förhållande till medlemmamas genomsnittliga ekonomi och inköp utgör en andel - även om den är fullt inbetald på 200 kronor—en helt obetydlig ekonomisk satsning från medlemmarnas sida.

För konsumentföretaget D har därför anpassningen i teknisk bemärkelse moment som inte i första hand skall uppfattas som tekniska. Det är sannolikt en fråga om den interna organisationens utformning, om ledning, personal- utveckling och sätt att arbeta över huvud taget jämfört med andra företag som vänder sig till samma konsumenter. Som nämnts tidigare har företaget D en mer strukturerad utformning än företaget C. Kommunikationsstrukturen är komplicerad och klart hierarkiskt uppbyggd. Kontrollfunktionen fordrar dels mycken information, dels standardisering. Det senare minskar företagets flexibilitet och anpassning till lokala förutsättningar. För det stora konsu- mentföretaget D har den tekniska utbyggnadsfasen övergått i nya anpassnings- dimensioner vars innebörd för den fortsatta utvecklingen ingalunda är överblickbar. Vad man vidare kan konstatera är att företaget D under utvecklingsprocessen så gott som helt byggt utvecklingen och anpassningen på det funktionella sambandet. Det organisatoriska sambandet mellan medlem och styrelse är svagt eller obefintligt. Detta synes gälla även förhållandet mellan medlemmar och försäljningsställena som ju utgör medlemmarnas närmaste — och ofta dagliga - kontakt med det egna företaget. Företaget som social enhet i en vardaglig betydelse existerar därför inte. Medlemmarnas eventuella sociala integration påverkas knappast. Däremot är företaget väl integrerat i andra samhällssammanhang som t. ex. i samband med stadspla-

nering, vissa händelser i samhället (t. ex. sport) m. m. En anledning till att företaget som social enhet har betydelse för diskussion här är uppenbar. Konsumentföretaget utgåri princip från medlemmarnas funktionella behov och manifesterar deras samverkan kring lösningar av detta behov. Måhända är denna samverkan historisk och utan särskilt stort stöd i en aktiv medlemskår. Icke desto mindre utgör medlemmarna basen i det organisatoriska sambandet, och utan ett effektivt organisatoriskt samband på lång sikt kan företagen mycket väl förväxlas med en förvaltningsstyrd organisation, dock utan den politiska kontroll som denna i regel har. Det organisatoriska sambandet har därför rimligen betydelse för företagets anpassning till och utveckling av det funktionella sambandet. Detta organisatoriska samband går knappast att utveckla om inte företaget även fungerar som social enhet, ty utan sådan förändring försvinner något av det stationära särdraget. Det är sannolikt som social enhet grunden läggs för ett kooperativt företags kapacitetsutnyttjande och därmed för företagets förmåga att tillgodose det funktionella behovet hos medlemmar. (Jämför frågan om ”lojalitet, solidaritet, m. m.”, dvs. ideologin.) Frågan är om inte detta företag — D - har utvecklats bortom den kooperativa modellen och egentligen borde beskrivas i andra än kooperativa modellter- mer. En slutsats förefaller bli att den fortsatta anpassningen för detta konsumentkooperativa företag måste bli mer en fråga om intern — och organisatorisk — anpassning än yttre anpassning, dvs. anpassning till företagets ekonomiska omgivning och förbättring av institutionella villkor. Denna inre anpassning kan sannolikt frigöra resurser hos både personal och medlem- man'

Jämförelser

Ett genomgående drag för de fyra fallen ovan är att utvecklingen med hänsyn till juridisk form förefaller vara irreversibel. De kooperativa företagen — föreningarna — går antingen upp i varandra eller absorberas av ett existerande kooperativt företag. Därmed blir de kooperativa företagen större och större till omfånget samtidigt som de bibehåller den stationära karaktären. Det funktionella behovet hos medlemmama flyttar sig mycket litet. Skogen, gården, bostaden och dylikt bestämmer lokaliseringen av detta. I ett avseende är dock det funktionella mer lättrörligt, nämligen vad gäller förvaltningen av medlemmamas finansiella resurser. Med utgångspunkt i lantbrukskoopera- tionen uppstod Föreningsbanken som nu vänder sig till ”medlemmar” utanför lantbruket. Konsumentföretagen i fallstudien utför en sådan förval- tande funktion genom den sparverksamhet som tidigare nämnts. Denna funktion förvaltas dock reellt sett utanför konsumentföretagen, nämligen av KF och inom det system de båda företagen tillhör. Denna sparverksamhet är samtidigt en viktig finansieringskälla för systemet KF och då ur funktionell synvinkel. Man kan även se det som om man försökte skapa särskilda allokeringsenheter för kooperativt kapital. Sparverksamheten kan ses som ett exempel på en betydligt mer komplicerad anpassning som gjort sig _ gällande. Denna kan betecknas vertikal anpassning och har uppstått som en 1 I deltIV. ”siellä” C» följd av tekniska anpassningsbehov inom de kooperativa företagen. Genom att Exige??? kåda/Cem flytta ut funktioner ur företagen, t. ex. inköp, produktion m. ni., kan serna av radikala orga- stordriftsfördelar utnyttjas. Därigenom har de kooperativa företagen såsom nisatoriska ändringar.

1 Det kan påpekas att fö- retaget faller utanför HSB-systemet. För jäm- förande analys borde där- för fallstudien helst ha omfattat en motsvarande HSB—förening.

systemenheter blivit mer integrerade. Parallellt med detta har det vuxit fram ett hierarkiskt ordnat system vad gäller både det organisatoriska sambandet och det funktionella. Båda dessa samband finns mellan de kooperativa företagen och den centrala systemenheten, dvs. Kooperativa förbundet. De kooperativa företagen blir därigenom mer eller mindre integrerade med KF och centrala föreställningar. De två konsumentföretagen skiljer sig något från varandra i detta hänseende. Företaget C är mindre integrerat i systemet än företaget D. Detta kan tyda på att det finns grundläggande skillnader mellan och inom de kooperativa företagen som har betydelse för de kooperativa företagens förmåga att utforma och anpassa sig till medlemmarnas funktio- nella behov. Det faller dock utanför denna undersökning att ytterligare försöka tränga in i detta problemområde.

Bostadsföretaget

Bostadsföretaget skiljer sig helt från övriga företagi fallstudien. Det kan i fysisk mening inte utvecklas nämnvärt i någon riktning. Det är i egentlig mening stationärt. Det finns knappast större strukturfördelar eller samordningsvinster som kan uppnås. All anpassning måste därför ske inom i stort sett givna ramar. Dessa ramar kan dock förändras och det funktionella behovet hos medlem- marna kan kräva detta. Relativt till andra bostäder har kvaliteten på företagets prestationer gentemot medlemmarna sjunkit under de senaste 10—15 åren. Detta kan emellertid inte utan vidare tolkas objektivt så att medlemmarnas funktionella behov har stigit, även om det inte förefaller orimligt. Som nämnts tidigare har det funktionella behovet blivit mer konkret och påtagligt genom att vissa funktioner i bostäderna inte fungerar tillfredsställande. Inför hotet av avstängning och förstörelse har det funktionella behovet aktualiserats på ett i det närmaste akut sätt fast diskussioner om anpassning pågått i flera år. Svårigheten i anpassningen har inte varit av teknisk natur utan av organisato— risk. Man har inte kunnat enas om lösningar. Kunskapsbrist och informa- tionsbrist har sannolikt varit en faktori sammanhanget. Detta kan tydas som att företaget är alltför litet för att det bland medlemmarna skall utvecklas effektiva altemativ. Företaget är emellertid i hög grad stationärt, och att skapa planeringsförutsättningar genom samgående med andra liknande företag är inte realistiskt. För företagets anpassning är det därför avsaknaden av ett effektivt systemsamband som är problemet.] Företaget ingår inte i ett system med andra liknande företag och kan därför inte dra den nytta av sådan systemtillhörighet som det då skulle kunna göra.

Slutsatser

Utvecklingen i kooperativa företag bestäms givetvis av de funktionella behoven och av hur väl företagen anpassas till de förutsättningar som finns. Det har framkommit att företagen har stora svårigheter med att fastställa det funktionella behovet i form av program som bas för utformning av det funktionella sambandet. Företagen i fallstudien befinner sig i olika ekono— miska omgivningar och verkar under olika institutionella villkor. Ändå förefaller det som den drivande gemensamma faktorn i anpassningen varit huvudsakligen av teknisk karaktär. Inom givna ramar har det uppfattats så att

företagen inte kunde arbeta lönsamt i kooperativ mening, vilket lett till en rad andra förändringar och anpassningar. Företagen har således inte enbart genomgått förändringar som tekniska enheter utan även som sociala, organisatoriska, juridiska, och givetvis som funktionella enheter allteftersom de funktionella behoven har förändrats eller uppfattats så. I ett fall har det studerade företaget i huvudsak fått anpassa sig som teknisk enhet inom i övrigt oförändrade ramar vilket dock blottlagt flera anpassningssvårigheter som förefaller vara typiska i kollektiva sammanhang. Ett genomgående drag i utvecklingen och anpassningen förefaller vara ett sökande efter vertikala och hierarkiska samordningslösningar inom något system av likartade företag. En effekt av detta är att osäkerheten för företagen minskar vad gäller den ekonomiska omgivningen. Å andra sidan har osäkerheten relativt till medlemmarna ökat väsentligt, särskilt inom de konsumentkooperativa företagen (jämför anonymiseringen som diskuterats ovan). Denna anpassning följer sannolikt av det stationära särdrag som de kooperativa företagen har.

14. Kooperativa företags särart

Frågan om särart

Kooperativa företag är annorlunda än andra företag genom den företagsform de i regel uppträder i, nämligen den ekonomiska föreningen. Av denna associationsrättsliga bindning följer helt naturligt en hel del särdrag som skiljer företagsformen från andra företagsformer. Vid jämförelse med andra företags- former är det självfallet inte tillräckligt att visa på dessa särdrag och konstatera att de utgör det kooperativa företagets särart. Genomgående i undersökningen har begreppet särdrag använts om individuella förhållanden som tillsammans uppfattas som kooperativa företags särart. Givetvis finns det här betydande sammanvägningsproblem. När frågeställningen om kooperativa företags särart väcks över huvud taget så är anledningen den att dessa företag tillsammans med övriga företag utgör ett lands ekonomiska organisation. Om företagens förmåga att vara effektiva inom denna organisation och även att vara bärare av förväntningar vad gäller ekonomisk verksamhet vet man egent- ligen mycket litet. De kooperativa företagen kan väl tänkas vara bärare av sådana förväntningar. Här fordras det emellertid insikter i de kooperativa företagens särart eller, annorlunda uttryckt, i dessa företags effektivitet jämfört med andra alternativa organisationsformen Om frågeställningen om koope- rativa företags särart vidgas till denna komparativa ansats och nya områden, fordras emellertid ett underlag för slutsatser som i dag inte finns. Frågan om särart kommer här att kraftigt begränsas i förhållande till den information om särart som egentligen behövs. I tidigare avsnitt har de kooperativa företagens särart berörts vid en rad tillfällen. Diskussionen i detta avsnitt kommer därför till stor del att sammanfatta vad som framkommit i fallstudien.

Företag i allmänhet kan beskrivas i termer av mål, struktur och inriktning, resurser (inklusive resursbegränsningar), och elle/(ter. Om företag beskrivs med dessa begrepp, kan man få fram en bild som visar skillnader t. ex. vid en given tidpunkt (en statisk bild). Företagen kan även beskrivas i samma termer över en längre eller kortare tidsperiod och man får en jämförande bild av utvecklingen (en dynamisk bild). För frågeställningen om kooperativa företags särart är båda beskrivningsformema önskvärda. Den första beskrivningen kan belysa vad särarten egentligen består i, och den andra kan belysa utvecklingen i företagens särart. Därmed kan man också kanske besvara frågan om de kooperativa företagens särart är av bestående natur eller om särarten vad gäller innehållet förändras av skäl man i dag inte känner till orsakerna till. I båda fallen— för den statiska och den dynamiska beskrivningen — fordras egentligen

någon sorts modell eller idealiserad föreställning om kooperativa företags särart. Ofta hänvisas det härtill de 5. k. kooperativa grundsatsema. Dessa. som inte skall genomgås här, förefaller dock vara klart olämpliga för undersök— ningens syfte.

Med utgångspunkt ide begrepp som nämndes ovan är det emellertid möjligt att använda fallen i denna delundersökning föratt lyfta fram åtminstone delar av kooperativa företags särart. Denna framställning av särart kan sedan jämföras allmänt med de två andra huvudaltemativen för ekonomisk organisation, nämligen det enskilt ägda företaget och det offentligt ägda. Delundersökningen förfogar dock inte över information genom fallstudier för sådana företag. De slutsatser som dras i detta avsnitt bör därför betraktas mer som uppslag kring frågan om särart än som belägg för de kooperativa företagens särart jämfört med andra företag.

Företagens mål

En dominerande föreställning om kooperativa företags mål är att dessa utgår ifrån medlemmars funktionella behov. Såsom antagits i analysen i del I finns det sannolikt ett resursintresse bakom de funktionella behoven. Den verk- samhet som drivs inom det kooperativa företagets ram skall ha någon beröring med medlemmarnas egen verksamhet. Detta förefaller vara ett reellt och nödvändigt villkor för kooperation, men är oftast inte ett villkor för att utnyttja företaget i syfte att tillgodose funktionella behov. Företaget har å ena sidan medlemmar som genom samverkan bildat företaget och är ägare till det, och å andra sidan ingår samma medlemmar som deltagare i företagets verksamhet. Denna dubbelroll bör rimligen kunna sägas utgöra ett särdrag för det kooperativa företaget. Detta är kanske inte unikt, med tanke på att det är mycket möjligt att konstruera enskilda och offentliga företag med en liknande egenskap, men det skulle då sannolikt röra sig om undantagsfall. Detta särdrag kan man vänta att finna i kooperativa företag. Så är fallet formellt sett för de företag som ingår i delundersökningen. Av detta kan man emellertid inte dra slutsatser om den betydelse detta särdrag har. Anledningen är att dubbelrollen egentligen fordrar någon aktivitet i båda rollema.

Att medlemmar genom samverkan bildar kooperativa företag betyder att de äger dessa men ägandet är i och för sig inget nödvändigt villkor. I och med att utgångspunkten för företaget finns i samverkan kring gemensamma, funktio- nella behov förväntar man sig att detta dominerari målfrågan och att ägandet är underordnat detta förhållande. Anledningen till att medlemmarna i praktiken ändå äger det kooperativa företaget har förmodligen mer med önskemål om oberoende och kontroll att göra. Detta förhållande är institutio- naliserat. Företagets resultat kan inte fördelas med utgångspunkt i mål knutna till ägandet. Detta är onekligen ett särdrag, men återigen är det inte unikt, eftersom det går att konstruera andra företag med samma egenskap. Ägandet i andra typer av företag kan dock ha en sådan fördelning att det ger ägandet verklig makt. Detta gäller inte i kooperativa företag där inflytande och ägande är skilda saker. Formen för inflytande i ett kooperativt företag behöver inte vara begränsat till inflytandet via medlemskapet utan kan vara en funktion av utnyttjandet. Om man därför skulle konstatera att medlemmars lika infly— tande skulle utgöra ett avgörande särdrag, kan detta motsägas av verkligheten.

Några få medlemmar kan t. ex. svara för den väsentliga delen av företagets verksamhet. Ändå förefaller det rimligt att beteckna inflytandekonstruktio- nen i kooperativa företag som något av ett särdrag. Hos samtliga företag i undersökningen finns denna konstruktion men det måste också konstateras att inflytandet i denna form är mycket varierande från att vara påtagligt (bostadsföretaget) till att vara svagt och näst intill obefintligt (konsumentfö- retaget D). Jämför man kooperativa företag, som antas ha en effektiv inflytandekonstruktion, med andra företag där ägareförhållandet är klart och entydigt som i aktiebolag framkommer givetvis detta särdrag. Det råder dock stor oklarhet om hur en effektiv inflytande- eller beslutskonstruktion skall se ut i detta organisatoriska sammanhang. Jämför man däremot ett kooperativt företag som har en svag och ineffektiv inflytandekonstruktion med andra företag framkommer givetvis också särdrag men med motsatt förtecken.

I det senare fallet finns inget fungerande organisatoriskt samband mellan medlemmar och företagets ledning. Målfrågomas utformning påverkas rim- ligen av detta, och samtidigt får ledningen — om den inte utan ett effektivt fungerande organisatoriskt samband kan gissa rätt med hänsyn till medlem- marnas önskemål och preferenser — ett utrymme för utveckling av egna mål. Bristen på ett effektivt organisatoriskt samband påverkar med andra ord även maktfördelningen och besluten i företaget, förmodligen till nackdel för medlemmama. Ett effektivt organisatoriskt samband skulle kunna innehålla en arbetsfördelning mellan medlemmarna och ledning som i sin tur ger den målutformning som det funktionella behovet skulle fordra. Detta bygger på det antagandet att medlemmar särskilt i stora föreningar har rätt höga trösklar för medverkan. Samtidigt skulle medlemmarna kollektivt sett ha incitament att medverka. Det kooperativa företaget skulle med sin utformning i allmänhet kunna utveckla ett organisatoriskt samband som gav effektiv målutformning. Detta skulle följa av ett kooperativt särdrag. Om detta vore möjligt även i praktiken skulle man onekligen kunna tala om ett effektivt särdrag. _

I tidigare utvecklingsskeden för kooperativa företag var— har det ansetts— d funktionella behoven enkla och lät sig översättas till funktionella mål på ett enkelt sätt, t. ex. så låga priser som möjligt. Med ökande komplexitet i de funktionella behoven uppstår i regel målkonflikter. Därmed ökar beskriv- ningsproblemen från medlemmarna till företaget när företaget växer och blir sto_rt. De funktionella målen måste då beskrivas på ett alltför enkelt sätt vilket främjar målbeskrivningen från medlemmarnas ofta vardagliga och nära- liggande funktionella behov till nackdel för de övergripande och långsiktiga frågorna. Medlemmar kan därmed uppleva att de har inflytande i fel frågor. Företaget, dvs. ledningen, måste därför fånga upp de funktionella behoven utanför det organisatoriska sambandet, vilket därvid urholkas. Detta är sannolikt ett dilemma för kooperativa företag och det följer av att det egentligen finns ett särdrag. Det organisatoriska sambandet blir alltså, när företaget blir stort, ett något ineffektivt organ för förmedling av information som utgår från det funktionella behovet hos medlemmarna.

Denna beskrivning gäller för alla företagen med undantag av bostadsföre- taget. Slakteriföretaget förefaller dock ha ett relativt starkt organisatoriskt samband med relativt stor uppslutning, t. ex. kring stämmorna. Detta har rimligen samband med den ekonomiska betydelse företaget har för med-

lemmarna. Utformningen av det organisatoriska sambandet i praktiken — med information. stämmor m. m. — får av den anledningen också kosta mer. Även för slakteriföretagets vidkommande kan stämmoma dock till stor del ses som en formalisering av uppslutning kring förslag från styrelsen och ledningen av företaget. Det är alltså snarare en kanal från styrelsen och ledningen till medlemmarna än det motsatta. Denna beskrivning gäller även skogsföretaget. För konsumentföretagen är medlemsdeltagandet i stämmoma litet. Genom motionsverksamhet är det upplagt som information från medlemmarna till ledning men det låga deltagandet måste ge upphov till stor osäkerhet huruvida motioner, i den mån de når fram, speglar medlemmarnas preferenser på ett representativt sätt. Ett syfte med sådan information om preferenser är i regel att få underlag för utveckling av alternativ för företagets verksamhet. Inom ramen för ett effektivt organisatoriskt samband skulle medlemmarna kunna prioritera alternativ och därmed målstyra det kooperativa företaget. Kopp- lingen mellan funktionella behov och prioriterande alternativ förefaller vara utomordentligt svår att åstadkomma på detta sätt. Detta gäller inte endast konsumentföretagen i delundersökningen utan också övriga företag och inte minst bostadsföretaget.

Det särdrag som kooperativa företag har vad gäller inflytande är alltså svårt att utnyttja i verkligheten för målutveckling och prioritering av alternativ. En anledning, som berörts ovan, är att kooperativa företag i jämförelse med t. ex. det enskilda företaget inte på samma sätt kan reducera målfrågoma till en dimension, nämligen räntabilitet på det kapital som ägama satt in i företaget. I princip skulle målfrågoma i det kooperativa företaget också kunna reduceras till exempelvis ett nyttoindex, men det vore knappast till någon praktisk nytta i företagen. Sammanfattningsvis är därför målfrågoma och det organisatoriska sambandet ett betydelsefullt särdrag för kooperativa företag, men samtidigt ett — kanske — avgörande dilemma.

Struktur och inriktning

Oavsett kvaliteten på den information om de funktionella behoven som framkommer genom det organisatoriska sambandet, finns det föreställningar om behoven. Dessa föreställningar utgår sannolikt från en erfarenhetsgrund som oftast inte redovisas men som finns hos ledningen i de kooperativa företagen. I denna föreställning ingår att företagen skall tillgodose medlem- marnas behov där dessa har sin verksamhet eller» rör sig. Därmed framkommer - det stationära särdraget för kooperativa företag. Detta betyder inte att företagets anläggningar, försäljningsställen m. m. inte kan flyttas. Dess statio- nära karaktär har också med medlemmarnas verksamhet och arbetssätt att göra eftersom det är däri — lokalt — de funktionella behoven uppstår. Detta särdrag delar dock det kooperativa företaget med många former för offentlig verksamhet. Denna riktar sig ofta till bestämda grupper inom närmare avgränsade områden. I båda fallen kan en stabil medlems- respektive klientstruktur mer eller mindre låsa företagets lokalisering och inriktning. Detta gäller när antalet medlemmar och det funktionella behovet är givet eller uppfattas som givet t. ex. på grund av gränsdragning till andra kooperativa företag.

Att det funktionella behovet kan uppfattas som givet åtminstone vad gäller inriktning finns det exempel på i ett par av undersökningens företag. I det ena

fallet fusionerades fyra skogsföretag till ett, med den huvudsakliga motive- ringen att råvaran inte skulle räcka till för alla.' I det andra fallet finns det bland annat tekniska gränser för hur långt det funktionella behovet (i bostadsföretaget) kunde tillgodoses. Det diskussionen här och tidigare visat på är att det stationära särdraget i hög grad påverkar strukturen och de ekonomiska möjligheter som kan utvecklas. För skogs- och bostadsföretagen är detta särdrag mest markerat. För konsumentföretagen är särdraget kanske inte lika uppenbart. I princip kan det inte vara någon skillnad mellan ett kooperativt företag som tillhandahåller varor och tjänster för medlemmar inom ett område och ett kooperativt företag som tar hand om medlemmarnas produkter inom ett likaså givet område. För konsumentföretagen kan särdraget uppfattas på olika sätt.

I jämförelse med marknadsorienterade företag är de kooperativa konsu- mentföretagen i princip bundna till det funktionella samband som finns till alla medlemmar som i princip behandlas lika. Detta är jämfört med marknadsinriktade företag kostnadskrävande. Företagen tillämpar i varje fall ingen öppen prisdifferentiering, Därmed uppstår en fördelningseffekt inom kooperativet. Häri skulle man kunna skönja ett särdrag som följer av_ kooperativ prissättning. Detta kan betecknas som solidarisk prissättning. Huruvida en sådan kan genomföras beror naturligtvis på prisbildningen inom det område konsumentföretagen verkar i, dvs. vilka priser konkurrenter kan hålla. Förutsättningama för utvecklingen av en effektiv kooperativ pris- struktur beror därför å ena sidan på kostnadsstrukturen och å andra sidan på vilka marknadsorienterade företag som också vänder sig till med- lemmarna.

Ett annat sätt att betrakta särdraget är utifrån föreställningen om att kooperativa företag inte bör vara alltför små men kanske inte heller alltför stora. De två studerade fallen är dock inte tillräckligt material för att dra någon slutsats om storleken. Skillnaden mellan företaget C och D, t. ex. mätt i prisnivå och_återbäring till det mindre företagets förmån, kan bero på en mängd faktorer förutom strukturen.

Skillnaderna aktualiserar dock en frågeställning om optimal sammansätt- ning och storlek av kooperativa företag, och därmed kooperativa systembind- ningar. Sådana landstäckande systembindningar -— som bygger på föreningar som ingår i föreningar— utgör i varje fall för svenska förhållanden ett särdrag som dock bör tolkas som en sannolikt nödvändig strukturegenskap. Av företagen i delundersökningen förefaller konsumentföretaget D ha den starkaste systembindningen. Strukturfrågan för kooperativa företag har därmed åtminstone två dimensioner, nämligen en horisontell som rör anpassning mellan kooperativa företag (optimal storlek) och en som rör vertikal anpassning (systemanknytning). Dessa båda dimensioner framkom- mer i fallen, men med den undersökningsform som använts har det inte varit möjligt att fastlägga betydelsen av dessa dimensioner utöver vad som anförts. Det har t. ex. påpekats att det för företaget D förefaller som om utformningen av systemanknytningen anpassat företaget till den centrala systemenheten - KF — så starkt att företaget kan sägas ha inre organisationsproblem (bland annat kommunikationsproblem inom både det organisatoriska sambandet och inom det funktionella). Nu finns det inget som säger att en kooperativ systembindning måste utformas på ett givet sätt, och det är inte detta som

I En viss konkurrens fanns också mellan bräd- gårdar/sågverk.

] Här framkommer en intressant skillnad: vore vinstintresset den huvudsakliga utgångs- punkten för kooperativ verksamhet, kunde denna omfatta vilka aktiviteter som helst. Med det funk- tionella behovet som ut- gångspunkt begränsas an- talet aktiviteter.

utgör ett kooperativt särdrag, utan det att olika systemanknytningar kan väljas över huvud taget.

Det har tidigare framkommit att de kooperativa företagen, med undantag för bostadsföretaget, kännetecknas av förlängning av produktions- eller distributionskedjan med t. ex. egna förädlingsdelar. Produktionsprocessen har med andra ord blivit längre, vilket även fört med sig en struktur som från stymingssynpunkt är mer komplicerad och fordrar mer information än tidigare. För de kooperativa företagen finns hären strukturell bindning som är enklast att belysa för skogsföretaget. Skogsägarna har träd på rot som efter fällning omvandlas till råvaror och halvfabrikat genom en serie processer. För skogsföretaget är det inte realistiskt att välja var i processen verksamheten skall börja. Oavsett hur detta sker måste skogsföretaget ”ta hand om” skogen från början, även om arbetsfördelningen mellan skogsägare och företaget kan variera av olika skäl. Att mellanhänder skulle inträda bryter mot det funktionella sambandets natur såsom man känner detta. I detta förhållande, som åtminstone delvis gäller även för de andra företagen (ännu mer för bostadsföretaget), kan man skönja ett kooperativt särdrag. Däremot kan utdragningen av förädlingen till nya processer och nya produkter inte alls betraktas som ett särdrag. Hela frågan om särdrag här skulle egentligen stå och falla med tolkningen och innebörden av det funktionella behovet och det sätt på vilket detta uttrycks i företagets stadgar och sedan efterlevts.1 I en undersökning av särdragen kan man emellertid inte stödja sig på stadgarna som ett uttryck för hur långt medlemmarnas uppdrag legitimerar produk- tionsutdragningen. Stadgarna äri praktiken så löst utformade att de tillåter i stort sett vilken strukturutveckling som helst.

Företagens resurser

Frågan om de kooperativa företagens resurser och kapitalanskaffning har diskuterats ganska utförligt i tidigare kapitel. Resursfrågan är dock en fråga som ständigt återkommer. Resursfrågan är inget särdrag i och för sig. Alla företag har resursfrågor som gäller anskaffning och användning av disponibla resurser. Inte heller kapitalanskaffningen, som avgjort är ett problem, utgör utan vidare ett särdrag för kooperativa företag. En slutsats som tidigare dragits är att anledningen till att de kooperativa företagen har ett kapitalproblem sannolikt finns i de institutionella aspekter och villkor som finns. I dessa ingår adekvata föreställningar om koöperativa' företag som'allökeringsenheter. Detta framkom i samband med undersökningen av skogsföretaget där skattelagstiftningen heltskiljer sig mellan skogsägare qua ägare och skogsägare som medlemmar i skogsföretag. Även om det ingalunda är klarlagt vad som skall räknas som särdrag och när, kan kapitalanskaffningen i ljuset av institutionella villkor ses som ett särdrag. Detta förefaller gälla vare sig det rör sig om kapital från medlemmar eller kapital utifrån. Att det finns olika organisatoriska och psykologiska hinder för olika kapitallösningar kan inte vara avgörande.

Därtill finns det ett förhållande som kan ses som ett särdrag för en stor grupp kooperativa företag. Det gäller styrningen och kriterierna för styrning inklusive allokering av resurser till olika aktiviteter inom det kooperativa företaget. Kriterieproblemen följer sannolikt av de kooperativa företagens

utveckling. Med en kort produktionsprocess. t. ex. omfattande ett enda steg eller ett enda moment, kan priset som betalas utgöra tillräckligt kriterium. Detta gäller inte när produktionsprocessen blir komplicerad och med många produktionsmoment och ställen som alla fordrar resurser. I de fall som studerats (dock ej bostadsföretaget) är, som nämnts tidigare, kriteriet för fördelning av resurser ett rent räntabilitetsmått. Avkastningen på kapitalet blir därmed det styrande kriteriet även i det kooperativa företaget. Detta är givetvis inget särdrag för kooperativa företag. utan det är snarare fråga om en avsaknad av sådana styrkriterier som utgår från det funktionella behovet. Av detta följer inte att avkastning på kapitalet skall vara eller bör vara det styrande kriteriet. Även om de kooperativa företagen använder samma fördelnings- kriterium som enskilt ägda företag i allokeringssammanhang, så följer heller inte av detta att användningen av samma kriterier får önskade effekter. Däremot kan sådan styrning ge en verksamhetsinriktning och Strukturutveck- ling som blir likadan som i andra företag. Ett grundläggande särdrag för kooperativa företag vad gäller resursanvändningen är alltså att det finns ett behov av styrkriterier som utgår från det funktionella behovet. Hur dessa styrkriterier skall se ut vet man för närvarande mycket litet om, men man vet desto mer om vilka effekter man skulle vilja uppnå med dem. Denna slutsats följer dock endast delvis av de undersökta fallen. En intervjuad person uttryckte bristen på adekvata kriterier så här. ”Vi vet att avkastning på kapitalet inte är bra och vi känner osäkerheten när vi kalkylerar på det sättet, men vad skall vi ta i stället?”

Effekter för företagen

Företagens effekter uppfattas i första hand som ekonomiska oavsett hur dessa effekter mäts. Frågan om effekter leder till frågan om effektivitet och denna belyses i regel på det sättet att företaget avgränsas till en allokeringsenhet. Anledningen till att andra begrepp och föreställningar om företaget har introducerats i denna undersökning är att företaget som allokeringsenhet ensamt inte kan användas som bas för bedömning och jämförelse med andra företag. Å andra sidan finns det inte utarbetat flennålsmodeller som kan användas utan vidare. Förutom som allokeringsenhet kan företaget ses som en social enhet och en organistorisk enhet. Betydelsen av företaget som social enhet har framkommit tidigare. Diskussionen om företagets integration i lokalsamhället och detta som bas för utveckling av det organisatoriska sambandet har understrukit detta. Effekter av det kooperativa företaget som social enhet skulle kunna vara bidrag till utveckling och upprätthållande av sociala strukturer. Till skillnad från enskilda företag skulle sådana strukturer skapa förutsättningar för samverkan. Sådana sociala effekter av det kooperati- va företaget skulle kunna utgöra ett särdrag. För företagen i undersökningen förefaller det som om detta, åtminstone marginellt, skulle gälla alla företag. men i något varierande omfattning. Vad gäller utveckling av särdraget förefaller det emellertid som om uppfattningen om särdragets betydelse inom och utanför de kooperativa företagen skiljer sig avsevärt. Undersökningens material ärinte tillräckligt för att fastslå detta men å andra sidan är fenomenet tämligen välkänt inom organisationsforskningen.

Också som organisatorisk enhet förefaller det som om åtminstone ledningen

] Häri råder det dock oli- ka uppfattningar, särskilt om de anställdas in- flytande. 2 I annat fall än när före- taget avvecklas eller dyli- kt.

inom de kooperativa företagen anser att det finns ett starkt särdrag. För det första i förhållande till medlemmarna, för det andra i förhållande till de anställda och för det tredje i förhållande till andra företag och samhället i övrigt. Medlemmar, anställda inom och utanför kooperationen förefallerå sin sida uppfatta det organisatoriska särdraget så att medlemmarnas och de anställdas inflytande skulle skilja sig från enskilda och offentliga företagl Även här kan motsättningar— som finns — mellan medlemmar och anställda å ena sidan och de kooperativa företagens ledning å andra sidan ses som normala i kollektiva sammanhang. Frågan är emellertid om det i det kooperativa företaget finns förutsättningar som är tillräckligt starka för att det skall finnas ett särdrag i organisatorisk mening med de effekter för målutveck- ling som diskuterats tidigare. Här kan begreppet organisatorisk enhet vidgas något i förhållande till tidigare, och omfatta förutom relationerna till medlemmama (det organisatoriska sambandet) även relationerna till anställ- da och anställdas plats inom företagen. Vad gäller företagen i undersökningen kan man inte konstatera att särdraget skulle finnas men heller inte att det inte skulle finnas där. I åtminstone två av företagen finns intressanta hållningar. 1 det ena fallet är förhållandet mellan företagets ledning inklusive styrelsen och de anställda uppenbarligen positivt för båda parter vilket kan vara en följd av företagets tillväxt. I det andra fallet finns det konflikter men samtidigt klara uttryck för medansvar från båda sidor. Ledningen har å sin sida uttalat att man gärna skulle se de anställda mer som deltagare och medlemmar än som anställda. En sådan ändring är dock inte möjlig inom ramen av nuvarande stadgar och institutionella villkor.

Det kanske viktigaste särdraget vad gäller effekter är dock ekonomiskt. ! kooperativa företag som i princip är öppna (bostadsföretaget är av naturliga skäl inte öppet) är ägandet knutet till andelar som inte berörs av verksam- hetens resultat.2 I stället fördelas resultatet i proportion till utnyttjandet av den verksamhet som byggts upp inom ramen av det funktionella sambandet. Proportionalitetsprincipen hör av hävd till kooperativa företag och kan förmodligen ses som ett särdrag men behöver inte vara det. Däremot förefaller det rimligt att uppfatta restriktionen på fördelning av resultat via ägandet som ett särdrag. Detta särdrag har inkomstfördelningseffekter som skiljer företaget från andra företag. Vidare kan proportionalitetsprincipen och öppenheten ha den effekten med sig att det kooperativa företaget upprätthåller mer produk- tion (flera marginella producenter/konsumenter) än vad ett system med enskilda företag skulle ha gjort. Den samhällsekonomiska effekten av detta skall inte utvärderas här. men det förefaller som effekten kan vara positiv i vissa fall men också negativ i andra beroende på den samhällsekonomiska altemativvärderingen. Här stöter man emellertid ihop med ett problem som berördes ovan, nämligen huruvida en ekonomisk bedömning — vare sig den är samhällsekonomisk eller företagsekonomisk — är tillräcklig och relevant för den frågeställning som tagits upp här. Om det samhällsekonomiska altema- tivvärdet ändå skulle uppfattas som avgörande, kan ändring och önskad fördelning uppnås genom förändringar i kollektivet, dvs. medlemsstrukturen. För det enskilda företaget finns det inget kollektiv, och för det offentliga företaget finner man att detta ofta legitimeras genom att inriktas på särskilda kollektiv (t. ex. Samhällsföretag). Här finner man därför ytterligare ett särdrag för det kooperativa företaget men samtidigt ett särdrag som det är svårt att

utvärdera betydelsen av. De undersökta fallen utgör inte ett tillräckligt material även om de aktualiserat frågeställningen.

Slutsatser om särdrag

Det kooperativa företaget har många särdrag. men som diskussionen ovan har visat finns det stora svårigheter vad gäller bestämmandet av särdrag. Någon allmänt accepterad modell för beskrivning av särdragen, definitioner av dessa samt sammanföring av dessa till det kooperativa företagets särart finns inte. Frågan om särart är beroende av en rad utgångspunkter och perspektiv. Här gäller frågan om det kooperativa företaget på ett avgörande sätt kan sägas skilja sig från andra företag i vissa specifika frågor som mål, struktur och inriktning, resurser och effekter. I undersökningen har det framkommit att det här finns särdrag för kooperativa företag. Särdrag kan betecknas som aprioristiska i den meningen att de är specifika för den kooperativa företagsformen. Sådana särdrag väntar man sig att en undersökning skall kunna belysa empiriskt. För denna undersökning gäller detta inte minst det organisatoriska sambandet som ses som ett aprioristiskt särdrag och som understryker företagets kollektiva karaktär. Undersökningen visar att det organisatoriska sambandet förekommer i varierande utsträckning. Förankringen i det funktionella behovet bör också ses som ett aprioristiskt särdrag liksom frågan om ägandets funktion. Undersökningen har här visat att det är utomordentligt svårt att skapa förutsättningar för en sådan förankring som den kollektiva formen förutsätter. En följd av detta är att det uppstår en rad allmänna och speciella särdrag för kooperativa företag, dvs. situationsbestämda särdrag.

Ett särdrag som nödvändigtvis är aprioristiskt är det stationära särdraget som i hög grad dominerar struktur och inriktning för kooperativa företag. I samband med detta uppstår också en hel rad allmänna och speciella särdrag som t. ex. avvägningar i målkonflikter (solidaritetsfrågor), särskilda plane- ringsproblem m. m.

Det att kooperativa företag inte har en kapitalackumulerande funktion kan också ses som ett aprioristiskt särdrag som i vissa sammanhang har stor betydelse. Ser man kooperativa företag under ett, framkommer detta i samband med organiseringen av kapitalanskaffningen i kooperativa företag. Undersökningen har här klart visat att det lätt uppstår ett beroende av effektivitet och överskott som snabbt kan äventyra företagens utveckling och anpassning. Detta särdrag som gäller kapitalbildningen gränsar till ett annat särdrag som rör kapitalanskaffningen. Kooperativa företag förefaller inte vara identifierade som kapitalallokeringsenheter på ett sätt som skulle motsvara syftet med dessa företag ur samhällsekonomisk synvinkel. Detta särdrag är dock allmänt och har inte enbart uppkommit ur den kooperativa företagsfor- men utan tillhör kretsen institutionella villkor. Bristen på kriterier som i resursanvändningen speglar det funktionella behovet på sikt kan ses som ett allmänt särdrag.

Ett särdrag som dock kan ses som en följd av att det kooperativa företaget såsom kollektiv samverkan inte identifieras i kapitalallokeringssammanhang är de ekonomiska effekterna (för litet sparande av medlemmar i företagen och för litet kapital externt till företagen). Gränsande till detta är de särdrag som rör fördelningen av företagets resultat t. ex. proportionalitetsprincipen. Det

' Se del i. kapitel 3. 2 Som givetvis kunde ha stora olikheter men ändå vara tillräckligt homogen för att bilda kooperativa företag.

kooperativa företaget bygger på sådana aprioristiska särdrag som även måste få effekter utöver de ekonomiska. I undersökningen har använts olika begrepp om det kooperativa företaget för att belysa detta. Ett sådant begrepp är social enhet, och ett särdrag skulle alltså vara att det kooperativa företaget ger effekter på individ- och samhällsnivå som går utanpå de ekonomiska. På den här punkten kan dock undersökningen inte ge slutliga besked, utan kan endast konstatera att i en samlad belysning av frågan om kooperativa företags särart måste sociala aspekter klart beaktas. Sammanfattningsvis skulle man kunna tala om följande huvudtyper av kooperativa särdrag, som därmed skulle utgöra dessa företags särart.

]) Aprioristiska eller absoluta särdrag (beroende på definitioner och perspektiv). 2) Särdrag relativt till andra företagsformer (t. ex. vad gäller belåning). 3) Särdrag relativt till institutionella villkor, t. ex. ägandets villkor, kun- skapsutveckling och -fördelning, (arbetsfördelnings- och anställningsin- stitutioner).

Särdragen i den första gruppen är grundläggande och följer mer eller mindre av den kooperativa modellen. Det väsentliga förefaller inte vara medlemmarnas överordnade intresse, utan förhållandet att de väljer att underordna sig i en kollektiv lösning av funktionella behov. Fallstudien visar att detta grundläg- gande förhållande existerar men att det finns starka faktorer som verkar mot en utveckling i riktning av det idealtillstånd som utvecklades i del ]. Fallstudien visar att företagen fått en sådan storlek att en väsentlig del av det grundläggande särdraget — det organisatoriska sambandet — tenderar att få en reellt sett obetydlig plats. Därmed riskerar man att förutom det stationära sambandet endast det funktionella sambandet finns kvar och häri behöver de kooperativa företagen inte skilja sig mycket från offentliga företag och verksamhet.

Särdragen i den första gruppen är självfallet en funktion av de perspektiv som väljs och de variabler som identifierats inom dessa.2 Det vidaste men dock mest svårgripbara för det kooperativa företaget finns i det sociala perspektivet och företaget som social enhet. Detta perspektiv har betydelse för den långsiktiga utvecklingen av det kooperativa företaget och har inte endast med den historiska utvecklingen att göra. Det sociala perspektivet bildar en hel del av förutsättningama för konkreta kooperativa åtgärder och det informations- behov som dessa fordrar. Det är i detta perspektiv man måste sätta in tidigare samgåenden mellan kooperativa föreningar. Typiskt för dessa samgåenden är att de inte föregicks av ingående beräkningar och värderingar. Anledningen till detta är att det fanns gemensamma värderingar och en övertygelse i en tämligen homogen social miljö. ' Till detta kan man sannolikt även tillägga att det inte fanns något kapitaliserat värde som skulle fördelas individuellt. Detta underlättade samgåendet. 1 ett byråkratiskt eller marknadsekonomiskt per- spektiv skulle motsvarande samgåenden inte kunna genomföras på samma sätt. I denna skillnad mellan de kooperativa förhållandena har det åtminstone funnits något man skulle kunna beteckna som social enhet med betydliga inslag av samhörighet.2

'Mot bakgrund av de studerade fallen kan man spekulera över den utveckling som kommer att ske vad gäller den sociala enheten och det sociala

perspektivet. Man kan finna många tecken på att medlemmarnas intresse för det organisatoriska sambandet är ganska svalt. Å andra sidan kan detta vara en följd av de kooperativa företagens tillväxt, storlek och professionalisering i förhållande till medlemmarna. Skulle emellertid det grundläggande villkoret ] ,

. . . . . Se modellen i del ], ka- om medlemsaktrvrtet vra deltagandebeslut och till det representativa kollek- pitel 2 där begreppet tiva beslutet upphöra även som illusion, torde slutsatsen vara ganska klar. de deltagändebeslut dis- kooperativa företagen riskerar att bli administrerande kooperativa företag.l kuteras.

IH Kooperativa företag i teoretisk belysning

15. Utgångspunkter för kooperativ analys

Inledning

I de två föregående delarna utvecklades först en modell för det kooperativa företaget. Denna modell användes sedan för analys av ett antal kooperativa företag. Därvid korn särdragen att accentueras. Karaktäristiskt för analysen är att den kan betecknas explorativ. Syftet var i hög grad att genom allsidig belysning identifiera och bättre förstå denna företagsforms särdrag. Dessa sammanfattades i såväl del 1 som i del 11.I Det kooperativa företaget kan belysas även på andra sätt än i föregående delar. I denna del förs analysen vidare på så sätt att olika, dock i huvudsak ekonomiska, frågeställningar tas upp till granskning med hjälp av den ekonomiska teoribildning som har omfattat denna företagsform. Denna teoribildning är ingalunda homogen. Teorien speglar givetvis det förhållande som påpekats tidigare, nämligen denna företags- eller organisationsforms komplexitet. Analysen blir mer komplicerad för denna företagsform även vid en avgränsning till enbart "anläggningen”. Denna slutsats framkom redan i del 1 och utvecklas ytterligare nedan. Den kooperativa modellen och kooperation i praktiken förutsätter ett kollektiv av medlemmar som förmår att fatta en mängd beslut. Dessa beslut i ekonomiska frågor skiljer sig från de individuella besluten i flera avseenden. t. ex. vad gäller produktion, resultatfördelning m. m. Detta, som även betecknats både som det grundläggande kooperativa särdraget och som det kooperativa dilemmat, borde komma med som grundläggande förutsätt- ning i teoretisk kooperativ analys. Så är dock. som kommer att visas nedan, ingalunda fallet. Situationen vad gäller teoretisk kooperativ analys är frag- mentarisk och egentligen ännu i sin början. Karaktäristiskt nog kan de mest in- tressanta teoretiska bidragen under senare år samlas under rubriken arbetar- och löntagarstyrda företag. Om kooperativa företag har det däremot skrivits mycket litet av verkligt värde.

Det som ändå skrivits om kooperativa eller liknande företag har inte in- riktning mot kooperativ analys.2 Det förhåller sig så att de analytiska bidragen är få även om man begränsar sig till de arbeten i vilka det organisatoriska sambandet utelämnats. Det fundamentalt svåra är att i kooperativ analys bibehålla dualiteten, dvs. arbeta med både det organisatoriska och det funktionella sambandet samtidigt.3 ] nästa kapitel redogörs för de analytiska förutsättningama.

1 Se sid. 90—94. 147—157 samt del W.

2 En kategoribestämning torde visa att tillväxten i litteraturen fortfarande sker i gruppen utopier, se figur 2. 3 Något arbete som tar upp alla tre sambanden i undersökningens ko- operativa modell har inte kunnat spåras.

' Se kapitel 3, del I.

Undersökningens syfte

I denna del är syftet liksom för tidigare delar att bidraga till en belysning av det kooperativa företagets särart genom att använda den teori som finns tillgänglig och som förefaller vara relevant. Den belysning som sker är givetvis inte oberoende av föregående delar, även om dessa kan läsas oberoende av denna del som inleds med detta kapitel. Den indelning i kooperativa grunder som gjordes i kapitel 3, del I, och som gav fyra huvudtyper kring vilka kooperativa företag vanligen bildas, utgör följaktligen utgångspunkter för belysningen i denna del.

En belysning i form av teoretisk analys är givetvis begränsad belysning. Med den tonvikt som läggs på ekonomiska aspekter blir belysningen än mer begränsad. I framställningen behandlas främst frågor som rör ekonomisk anpassning och jämvikt för det kooperativa företaget. Därmed begränsas syftet till en belysning av främst ekonomiska aspekter för denna företagsform på mikroplanet. Kooperativa företag i system och som bransch kommer'att beröras men inte ingående av det enkla skälet att detta inte gjorts i teorin. Visserligen kan det påstås att kooperativa företag i en marknad med kooperativa företag kan belysas med den marknads- och pristeori som finns, men fullt så enkelt förhåller det sig inte. Det specifikt kooperativa skulle då inte kunna belysas.

Genom den uppläggning som valts kommer denna del att komplettera föregående delar. Ett delsyfte är att, när så är möjligt, jämföra teorins utsagor om det kooperativa företaget med det enskilda företaget.

Till syftet hör naturligtvis det självklara att söka precisera de särdrag som har identifierats i föregående delar. Dessa särdrag tas även upp i del IV. Särdragen kan här delas in i två huvudgrupper, nämligen sådana som upprätthåller företagsformens karaktär eller särart, och sådana som t. ex. hindrar företagets utveckling. Dessa grupper är inte oberoende av varandra. Genom kooperativ analys kan man dels konstatera sådana företeelser (positiv analys), dels föreskriva åtgärder och strategier (normativ analys) för koo- perativ utveckling och anpassning. 1 en undersökning som denna vore det rimligt att precisera syftet i riktning mot en normativ analys. Detta är emellertid inte fullt möjligt på grund av bristande teoriförutsättningar. För utformning av näringspolitik torde en normativ (ekonomisk) analys ha stort värde. Undersökningen kan sägas sträva i riktning mot normativ analys med de tillgängliga teoretiska möjligheterna som begränsade faktorer.

Uppläggning och genomförande

Den kooperativa modell som utvecklades i del I används för att identifiera väsentliga strukturella element. För analysen i del I och för de observationer som presenterades i del II var denna modell tillfyllest. Som grund för en ekonomisk och mer normativt inriktad analys är den tidigare modellen inte helt tillräcklig. Den kooperativa modellen kan emellertid härledas från en generell organisationsmodell. Huvuddragen av denna organisationsmodell presenteras i följande kapitel och bildar utgångspunkten för den fortsatta presentationen.

I denna betonas de fyra kooperativa grunderna, nämligen kooperation utifrån funktionella behov kringl

1. Varor och tjänster till medlemmarna

2. Varor och tjänster från medlemmarna

3. Resurser till medlemmarna (arbetskooperativ)

4. Resurser från/till medlemmama (förvaltning, försäkring).

Denna indelning har bibehållits av den anledningen att teorin dels är av generell karaktär och kan knytas till organisationsmodellen, dels är av specifik karaktär och kan knytas till någon av de fyra grunderna ovan. Litteraturen fördelar sig mycket ojämnt över dessa grunder.

Figur 14 söker sammanfatta läget vad gäller analytiskt inriktad litteratur. Det finns annars en mycket omfattande litteratur som utgår från praktiska erfarenheter och från ideologiska/dogmatiska utgångspunkter, men vars teoretiska värde och empiriska relevans är tvivelaktig. En reflektion kring figur 14 är att den framtida kooperationsforskningen har betydande luckor att fylla. Detta gäller inte enbart representation utan i hög grad inriktning och kvalitet. Normativ ekonomisk forskning av betydelse för kooperativa företag (i mikro) och för t. ex. näringspolitik (i makro) i den mån sådan forskning existerar, befinner sig långt efter motsvarande forskning för andra typer av företag.1

De litteratursvårigheter som framtida forskning kan komma att upplösa har lett till att endast ett urval ekonomiska frågeställningar behandlas i det följande. I viss mån har flera av dessa frågeställningar redan berörts i del III i samband med redogörelsen för fallen. Här tas dock produktionsproblemen upp med tonvikt på andra aspekter. främst kooperativa företags an- passning.

Koeperations- grunder

I praktiken Representerad Litteraturen i litteraturen karaktäriseras som

konsument— mycket tunt kooperation producent- kooperation bostads— kooperation

Varor och tjänster till medlemmar

generell

" u ::

Varor och tjänster från medlemmar

producent- kooperation

betydande representation

specifik, gäller särskilt jord- brukskoopera- tion i USA

Resurser till med— löntagar- betydande generell och lemmar (arbets— styrda representation specifik, sär- kooperativ/lön— företag skilt med av- tagarstyrda före— seende på ju— tag goslaviska

förhållanden

bank— och försäkrings- inrättning

Resurser till/från medlemmar (för— valtning, försäk- ring

mycket tu nt specifik (tysk bank-

verksamhet)

Figur 14 Kooperationen i den ekonomiska litte- raturen.

' En ansats till normativ modell finns hos Skår (1978). En modell av ett landsby-kooperativ (vil- lage) finns hos Bar (1975).

1 Intresserade hänvisas till Olson (1965) och Eschenburg (l97l och 1977).

Avgränsningar

De problem- och frågeställningar som tas upp i undersökningen är i regel stora. omfattande och dessutom i litteraturen ofta abstrakta. Av många skäl måste belysningen av dessa frågor bli översiktlig. Många problemställningar har ännu inte fått en tillräckligt ingående behandling i litteraturen. Detta gäller framför allt sambanden mellan kollektiva beslut och produktionsbeslut (i vid mening), och den praktiska frågan om medlemmarna via det organisa- toriska sambandet överhuvudtaget ens i teorin förmår — eller bör — styra den kooperativa verksamheten kan inte besvaras tillfredsställande med den kunskap som finns idag. En så hög ambitionsnivå faller helt utanför denna undersökning.| Även en lägre ställd ambitionsnivå — att ge en teoretiskt inriktad belysning av det kooperativa företaget ur ekonomisk synvinkel — möter vissa hinder. Många frågeställningar fordrar för precisionens skull en ingående matematisk analys. Problemet för undersökningens genomförande har här varit att precisionen i kooperativ teori och ekonomisk litteratur som behandlar det kooperativa företaget är-ojämn. Undersökningen har därför i stor utsträckning valt att behandla frågorna verbalt och grafiskt. Det måste fastslås att möjligheterna att utveckla kvantitativa metoder för avancerad kooperativ analys är i princip mycket gynnsamma. Det vore frestande att ge denna del en sådan inriktning men projektet skulle spränga både syfte och ramar för undersökningen.

16. Organisation och kooperation

Inledning

I detta kapitel preciseras först beslutsfrågoma i organisationssammanhang. Därefter tas vissa delar av den allmänna kooperationslitteraturen upp för att därigenom belysa vissa organisationsaspekter. Detta leder i slutet av kapitlet fram till en bas som analysen i följande kapitel utgår från. Syftet är att analysera den ekonomiska teorins behandling av det kooperativa företaget.

En generalisering av organisationsbeslutenl

Ett organisationsproblem består i regel av två separata problem, nämligen att

]. beskriva beteendesätt för medlemmar som är optimala för den som organiserar (”organisatören”)

2. utveckla incitament som leder individuella medlemmar till önskat beteende.2

Medlemmar kan givetvis överlåta besluten till en ställföreträdare, dvs. en ”organisatör”. Marknaden kan uppfattas som en sådan organisatör. Mark— nadsteorin förutsätter att individuella ”medlemmar” av en marknad följer vissa beteendesätt. I konkurrenslagstiftning och på annat sätt skapas incita- ment som söker påverka till önskat beteende. Denna föreställning om ”organisatör” gäller inte om medlemmarna väljer att ”organisera själva".3

Problemet med optimal organisation blir då ett problem för flera personer samtidigt och i ömsesidigt beroende. Således gäller att

]. individuella medlemmari organisationen har olika a) handlingsmöjlig- heter, b) informationsmängder, c) preferenser (för utfall och tro på vilka händelser som kan inträffa)

2. samverkan mellan erra personer ger upphov till osäkerhet om både andra medlemmars handlande och om händelser

3. skillnader bland medlemmar med hänsyn till preferenser ger upphov till problem vad gäller definitioner av optimalitet både för organisationen som helhet och för medlemmarna (och av detta följer att oklarhet uppstår även för effektivitetsbegreppet).

Ett vanligt sätt att behandla osäkerheten är att helt enkelt utgå från att den inte finns eller har någon betydelse. Beroende på organisationens storlek och

! Framställningen bygger delvis på Radner (1972). 2 Ett tredje problem ingår egentligen men tas ej med här, nämligen strukturen.

3ÅSe diskussion Tkapitel 4, del 1, om efterfrågan efter ”organisation”.

' Se Radner (1972). 2 Radner (1972) talar om m-personers beslutspro- blem i två former, ”nor- mal form" och ”exten- sive form”.

3 I fallet bostadsföretaget, se del II, framkom det i en särskild undersökning att medlemmarna hade olika preferenser och att de ordnade sitt "A" oli- ka.

omfånget av medlemmarnas verksamhet får ett sådant antagande olika betydelser. Existensen av osäkerhet leder i varje fall till oklarhet i bestäm- ningen av vad som eventuellt skall optimeras och hur detta eventuellt kan ske. Det är detta och inget annat som ger upphov till olika sätt att organisera och olika former för incitament.

Den gerenella problemställningen har formaliserats intill en viss gräns och det är denna formalisering som sannolikt utgör den mest fruktbara utgångs— punkten för kooperativ analys.|

Den nämnda osäkerheten mellan medlemmarna förutsätter information och kommunikation men även förväntningar om varandras beteende.

För organisationen kan man formulera följande.

1 . Mängden alternativa händelser i ”naturen", dvs. utanför organisationens sfär: S

2. Mängden alternativa konsekvenser för organisationen: C

3. Mängden alternativa handlingar; A.

Förhållandet mellan mängderna är den att varje handling i A leder till en konsekvens i C bestämd av utfall i S. Handlingar uppstår genom att varje medlem först tillämpar individuella strategier. Om bij är en strategi för medlemj, är bi därmed en strategi för organisationen och alla strategieringår i mängden B. Om B betraktas som den möjliga strategimängden för organisa- tionen, så finns det en funktion från B till A.

Varje medlem antas kunna ordna sina egna preferenser för handlingar i A. Uppbyggnaden av strategier förutsätter ett system för observation, kommu- nikation, sammanvägning m. m. Om medlemmar överhuvudtaget skall delta i organiserandet, måste ett sådant system finnas (positiv analys) eller utvecklas (normativ analys). Ett sådant system kan arbeta fram kollektiva beslut. Beroende på medlemmarnas preferenser och på systemet kan de kollektiva besluten bli olika, dvs. de kan ge olika konstellationer för de mängder som introducerats, B —> A, A —+ C, och 8.2

Man bör notera att medlemmamas inställning till risker och organisatio- nens förmåga att handskas med olika risksituationer har ett klart samband med information, medlemmarnas förmåga att tolka information, deras planeringshorisont osv.

Frågan om optimalitet

När alla medlemmar har identiska preferenser för handlingar i A. dvs. vad organistionen skall göra, uppstår inget definitionsproblem med optimalitet. givet att konsekvensema är klart definierade (i C). Problemen uppstår när medlemmama har olika preferenser. Det är då inte längre möjligt att ordna handlingar i A på ett sätt som svarar mot medlemmarnas individuella preferenser. Åtminstone en medlem skulle vilja ordna handlingar i A annorlunda.3

Om medlemmarna i organisationen utgör mängden M, är det klart att olika preferenser ger möjlighet för bildandet av submängder I som inbördes kan bestå av medlemmar med lika preferenser. En koalitation kan eliminera en strategi, bi, för organisationen genom att enbart variera strategier bland

medlemmar i koalitionen. Detta förutsätter i sin tur separation inom det system som nämnes ovan: en effektiv koalition är beroende av särskild information som inte delas av alla medlemmar oavsett i vilka former denna information uppträder.I Koalitionsmöjlighetema och deras utnyttjande är bestämmande för vilka handlingari A som väljs, och därmed även avgörande i definitionsfrågan vad gäller ”optimalitet”. Optimalitet får därmed en villkor- lig betydelse: koalitioner kan avlösa varandra och ge olika kollektiva beslut. För att organisationen skall ha kontinuitet får handlingsmängden övergångs- karaktär, och därav den engelska beteckningen ”viability”. Med tiden tenderar alltså organisationen att välja ”viable” handlingsmängder. Därmed försvinner möjligheten att tala om optimalitet och jämvikt i traditionell, nec—klassisk ekonomisk betydelse. Detta är viktigt att notera när man — vilket sker i följande kapitel — försöker koppla olika problemställningar till kooperativ teori.2

Anknytningen till koalitionsmöjlighetema betyder inte att man måste avstå från alla effektivitetsbedömningar av organisationens beslut. Även bland olika koalitionsdominerade strategier måste val och jämförelser göras. Det är uppenbarligen så att om I är lika med M, uppstår inget problem. En strategi, bi, är då Pareto—optimal i den meningen att ingen annan strategi, bk, leder till en ordning av handlingar i A som föredras av åtminstone en medlem. Skulle detta vara fallet, har medlemmen motiv att få en annan ordning till stånd, men kanske inte förmågan. Därmed är det klart att i stället för optimalitet i Pareto-förstånd, måste frågan om jämvikt knytas till den mängd av handlingar som kan ”överleva", dvs. som inte blockeras.3 Denna mängd betecknas som kärnan (eng. ”Core”). [ organisationer med medlemmar måste därmed strategier som har handlingar i kärnan, kärnan är en speciell delmängd av A, betecknas som optimala. Häri skiljer sig medlemsorganisationer fundamen— talt från enpersonsorganisationer. Likhet mellan dessa och medlemsorgani- sationer finns endast när alla medlemmar har identiska preferenser. Vid analyser av kooperativa organisationer har man i regel utgått från likhet i preferenser.4 Detta antagande är givetvis avgörande för de slutsatser man kommer till om respektive organisations- och företagsform.

Denna generella genomgång av beslutsfrågan i medlemsorganisationer ger framför allt en specificering av vissa aspekter av den kooperativa modellens organisatoriska samband. Genomgången visar väl att beslutsteorin kan __användas dels som utgångspunkt för kooperativ analys, dels som bakgrund för betraktelser kring den generella kooperationslitteraturen. Det finns särskild anledning att fästa uppmärksamheten på "strategi”—begreppet ovan. Detta har central betydelse för utformning av incitament.5 I kooperativa sammanhang har incitamentfrågan sannolikt särskilt stor betydelse, vilket utvecklas när- mare i del IV.

Teoretisk översikt

Det kooperativa företaget hari litteraturen uppfattats på en rad olika sätt. De äldre ekonomerna gick aldrig in på det kooperativa företagets struktur utan såg helt enkelt företaget som ett instrument för utveckling eller för att uppnå jämvikt i ekonomin.6 [ viss mån är det detta intresse som förklarar en del av

' Det är- detta som ger upphov till "politisering” i organisationer. 2 Dvs. kooperativ teori som egentligen bygger på neoklassisk ekonomisk teori. 3 I fallet bostadsföretaget uppstod blockeringssitua- tioner vilket även var fal- let i ett annat företag. 4 En undersökning av den ekonomiska politi- ken torde sannolikt visa att dominerande före- ställningar är de som ser företaget som en holistisk organisation och ”enper- sonsorganisation". 5 Se sid. 163, punkten 2. 6 Se särskilt Hoppe (1976) som särskilt un- dersökt och jämfört arbe- ten om kooperation av Mills, Marshall, Pigon. Walras, Pareto m. fl.

' Se Skår (1978) där det finns en kort redogörelse för detta.

2 Kaarlehto (1956) sid. 209 (original på engels- ka). Se för övrigt del 1.

3 Se del I och avsnitt 1 ovan.

4 I själva verket antyder detta att man hade den holistiska föreställningen om företag som är vanlig i ekonomisk teori.

den uppmärksamhet som löntagarstyrda företag fått under senare år. Före- tagsformen utgör ett alternativ i ett vidare sammanhang.

En av de första att ta fasta på det kooperativa företagets struktur var Emilianoji 1 942) som utgick från två antaganden, nämligen att individer kan betecknas som antingen egna företagare eller hushåll eller som helt självstän- diga ekonomiska beslutsfattare inom ramen av ett ekonomiskt bytessystem, dvs. ett marknadssystem. Ett ”företag” måste enligt Emilianoff uppfylla två kriterier, nämligen ha en beslutsfattare och förmögenhetstillväxt som mål. Dessa kriterier förefaller enkla, men fast de modifierats och utvecklats motsva- rar de dock i vissa delar även nu gällande föreställningar om främst det en- skilda företaget. Enligt Emilianoff är ett kooperativ inte underställt en särskild auktoritet, utan alla medlemmar. Det har inte kapitaltillväxt som mål för egen del. Det kan därför inte anses vara ett ”företag”.

Sedan Emilianoff har dock synen på det kooperativa företaget ändrats.l Andra författare har dockaccepterat Emilianoffs syn i stort men tillagt att det kollektiva beslutet att agera tillsammans är tillräckligt som villkor för att det skall uppstå en ny ekonomisk enhet. Varje tidigare autonom beslutsfattare måste i och med gruppbeslutet uppge något av sin självständighet. Därmed ses kooperativet som en form för integration. Kaarlehto (1956), som stöder sig på finsk lagstiftning, fann fyra särdrag för det kooperativa företaget, nämligen:

l. kooperativet är ett företag (corporation) förenat av dess medlemmar

2. kooperativet utför ekonomiska aktiviteter

3. medlemmarna deltar i aktiviteter genom att använda företagets tjänster och därigenom markeras att det rör sig om produktion på olika stadier

4. syftet eller målet med kooperativets aktiviteter är att stödja medlemmar- nas verksamhet.

Sammanfattningsvis definierar Kaarlehto ”kooperativet som en verksamhet formad av ett antal (plurality) företag eller hushåll — medlemmarna — som uppträder som ett företag för att utföra ekonomiska aktiviteter med direkt anknytning till medlemmarnas verksamhet och på ett sätt som är mest fördelaktigt för alla”.2

I likhet med de flesta andra författare går Kaarlehto inte in på det organisatoriska sambandet och de strategiproblem som diskuterats ovan.3 Detta betyder inte att Kaarlehto och övriga inte tillagt det organisatoriska sambandet betydelse. I själva verket har Kaarlehto markerat detta genom att markera det först bland särdragen, men vad ”föreningen” innebär analyseras inte. Vad inte Kaarlehto och heller ingen annan med undantag för Eschenburg gjort är att undersöka det organisatoriska sambandets betydelse för det kooperativa företagets struktur, utveckling och jämvikt. Man förefaller implicit ha gjort antaganden om att det organisatoriska sambandet och det kollektiva beslutet inte skulle ha ett innehåll som kunde komma att äventyra användningen av traditionell ekonomisk analys och invanda ekonomiska begrepp.4

Det kooperativa företaget karaktäriseras dock ofta i den allmänna teorin som en personassociation i motsats till det enskilda företaget som är en kapitalassociation. Pichette (1972) visar att en sådan karaktäristik inte är tillräcklig för att skilja mellan företagstypema. Ett tilläggsvillkor— som dock har historisk hävd — är att kapitalet i det kooperativa företaget endast ges en

avkastning med maximalt ”normalräntan” medan det enskilda företaget har rätt att söka övemonnal avkastning.| Detta villkor kan, vilket Pichette inte berör, endast föreskrivas i lag eller åstadkommas genom det kollektiva beslutet. dvs. genom ett effektivt organisatoriskt samband. Pichette kan i övrigt betraktas som den kanske mest citerade författaren för en annan kooperativ "skola” än Emilianoffoch hans efterföljare inklusive Kaarlehto, som dock får anses vara klart självständig.

Pichette anser att det är föga fruktbärande att utförligt definiera särdrag hos en enda typ eller två typer kooperativa företag — kooperativ med hushåll eller företag som medlemmar. I stället föreslår han en typindelning som består av sju typer.2 Typologin framkommer genom att man betraktar medlemmar som hushåll eller företag, homogena (alla har samma behov) eller icke-homogena, och funktionen är antingen anskaffning eller avsättning eller båda delarna. Pichette motiverar indelningen med att analysen av kooperativ ekonomisk anpassning ger andra resultat om de strukturella skillnaderna beaktas från början.

Detta att varje typ av kooperativ måste behandlas för sig, och därför egentligen fordrar sin egen teori, har fått rätt många anhängare.3

Eschenburg ( 1 97 1 ), som är den främste tyske kooperationsforskaren under 70-talet, har valt ett helt annat sätt att utveckla kooperativa särdrag. Han ställer upp sex identifikationskriterier för ”samarbete mellan ekonomiska subjekt”.4 Det väsentliga kriteriet är identifikation mellan uppdragsgivare och utnyttjare av det kooperativa företagets tjänster (i vid bemärkelse: arbete, avsättning, anskaffning, förvaltning m. m.). Vad denna identifikationsprincip innebär med hänsyn till grundläggande förutsättningar av social och kommu- nikationsmässig art diskuteras dock inte utförligt hos Eschenburg. En slutsats är att medlemmarna måste vara identifierade på basis av en given typ av behov och således vara integrerade i och genom det kooperativa företaget. Därmed är man tillbaka till Emilianoff. Integration var för honom en förutsättning för kooperativ verksamhet. En konsekvens av detta är att formerna för integration blir en viktig fråga.5 Ett kooperativt företag kan nå fram till olika jämvikts- tillstånd beroende på om integrationen är sådan att nya medlemmar får integreras eller inte. Den frågan har ägnats betydande intresse i litteraturen.6 Eschenburg har här bidragit med analys av små respektive stora medlems- grupper.7 1 små medlemsgrupper framkommer integration och interaktion i regel klart: medlemmarna kan inte undvika ömsesidigheten vilket påverkar strategier och handlingar. I stora medlemsgrupper kan beteendet på ett helt annat sätt vara atomistiskt. I praktiken finner man dock ofta inom lantbruks- kooperationen stora olikheter bland medlemmarna vilket skulle kunna göra en tillämpning av vissa marknadsteorier möjlig. Denna ”olikhetsdimension” har dock inte analyserats i ekonomiska termer.

Mot en analytisk kooperativ modell

Alla författare som tagit upp det kooperativa företaget till någon form av ekonomisk analys tycks ha utgått från följande tre axiom, att

1. Rationa/itct i besluten i den meningen att en målfunktion maximeras.8

2. In/ÖrntdlfOn finns så att alla samband mellan uppoffring och resultat kan etableras

1 Pichette (1972). sid. 44, ”. . . la nature du capital de l'entreprise capitaliste permet de recervoir une rémune'ration supra-nor- male. . .” 2 Pichettes indelning finns i appendix A.

3 Se bl. a. Desroche (1976). 4 Eschenburg (1971), sid. 1 1, återges i appendix B. 5 Den diskussion som i del 1 och II ledde till be- toningen av det sociala perspektivet och det sta- tionära sambandet ingår inte i denna integrations- aspekt. 6 Behandlas i följande kapitel. 7 Eschenburg (1971) som stöder sig på Olson (1965) har här tydligen hämtat inspiration från ekonomen Chamberlin på 1920—30 talet. 8 Liktydigt med inkomst- maximering eller kost- nadsminimering.

' Innebörden av detta är helt enkelt den att margi- nalanalys kan tillämpas, dvs. nec-klassisk analys. Kooperativ analys i den här formen blir därmed endast ett specialfall som motsvarar 1 = M. se sid. 164.

2 Se litteraturlistan.

3 Antagandena 1—7 är en bearbetning och modifie- ring av Eschenburg (1971).

4 Observera att det kan finnas två skäl till fallan- de gränskostnader, ett tekniskt och ett ekono- miskt.

5 Williamson (1975) har särskilt betonat samban— det mellan kostnaderna för transaktioner och in- formationskostnadema, dvs. organisationskostna- dema. Detta har dock ti- digare påpekats av Skår (1964) och Skår (1971).

3.

Valkriterier finns och kan tillämpas på så sätt att jämviktsvillkor kan härledas på ett entydigt sätt.

Dessa tre axiom ger, när de uppfyllts i verkligheten, förutsättningar för ekonomisk analys.] För att denna skall komma till stånd måste vissa antaganden göras. Dessa måste göras tämligen enkla vilket kan ge ett intryck av brist i relevans och förankring i faktiska förhållanden. Man måste dock här ha klart för sig attju mer realistiska antaganden, desto mer svårhanterlig blir analysen. De antaganden som presenteras nedan har utformats med utgångs- punkt i den kooperativa litteraturenzv 3

1. Det finns en grupp som består av n personer som alla har samma typ av funktionella behov, säg för varan eller tjänsten x. Kommentar: Mer precist vore att säga att ett givet antal medlemmar n vid en given tidpunkt har ett behov av samma vara eller tjänst och som kan beskrivas entydigt för alla n medlemmar. Ett sådant entydigt sätt vore att utforma en kvantifierbar efterfrågefunktion aggregerbar över alla n. Detta skall dock inte göras här utan syftet är att påvisa olika preciseringsnivåer. I litteraturen förekom- mer variationer men detär sällsynt — för att inte säga aldrig förekommande — att kooperativ analys kommer upp till den högre preciseringsnivån. För att kunna uppnå eller åstadkomma x behövs en produktionsmängd m. Kostnadsfunktionen för m är sådan att den långsiktiga gränskostnaden är (monotont) fallande i det produktionsintervall som är relevant för n medlemmars behov.4 Här betonas den långsiktiga aspekten. På kort sikt kan gränskostnaden antas vara stigande. Kommentar: Det är detta kostnadsförhållande — fallande gränskostnader - som av många antas utgöra en grundläggande förutsättning för ett kooperativ. Varje medlem har som mål att maximera sin realintäkt. Kommentar." Den fallande gränskostnaden för gemensam produktion av m ger medlemmen en realintäktsökning jämfört med individuell produktion av m. Detta förhållande, som tidigare betecknats som kooperationseffekten, gäller för producentkooperationen såväl som för konsumentkooperation och arbetskooperativ. Organisationskostnader finns inte för vare sig det organistoriska samban- det eller det funktionella, dvs. för produktion (i vid mening) av m. Kommentar: Detta antagande är både ur praktisk och teoretisk synvinkel svårt att acceptera.5 Det fungerar dock här endast som utgångspunkt och kommer senare att släppas. De produktionsfaktorer som i övrigt behövs för in kan anskaffas till givna priser. Därmed kan minimikostnader beräknas för varje given volym av m. Kommentar: Enligt detta antagande befinner sig kooperativet i perfekt konkurrens vad gäller övriga faktorer än m. Även detta antagande kommer att modifieras. Mellan x och m finns följande beroendeförhållande: Behovet för x hos medlemmarna bestämmer hur mycket som inom kooperativet kommer att produceraas av m — i varje fall på lång sikt. På kort sikt kan gränskostnadema för m vara prohibitiva, dvs. antingen får inte varje medlem hela sitt behov tillgodosett eller så får marginalmedlemmen sitt behov inte tillgodosett alls. Kommentar: Båda dessa situationer kan anses vara helt realistiska. Ett bostadskooperativ är ett bra exempel. Mjölkpro-

duktion kan i varje fall teoretiskt utgöra ett annat exempel: överproduk- tion kan inte tas emot eller en mjölkproducent som ligger långt avsides får inte sin mjölk hämtad. Det senare exemplet kan dock också användas för att belysa effekter på det funktionella sambandet via kollektiva beslut: kooperativet, i det här fallet en mejeriförening, kan införa ett system med kostnadsutjämning så att varje medlem får samma pris att planera sin produktion efter.

7. Medlemmarna kan tillgodose sina övriga behov oberoende av x och m. Antagandet om oberoende hindrar givetvis inte att det för varje medlem finns ett budgetberoende (dvs. i resurser och i substitutionsförhållan- den).

8. Målfunktionema för medlemmarna är oberoende av varandra.1 Kom- mentar: Detta antagande betyder helt enkelt att en medlem inte tar hänsyn till andra medlemmars preferenser vid fastställandet av egna preferenser. Beroendet i kooperativet antas inte existera mellan målfunktionema, utan i den kooperationsverksamhet som förväntas, dvs. i m och i effekten på x. En ytterligare kommentar är att medlemmama via det kollektiva beslutet, vilket påpekats tidigare, kan påverka måluppfyllelsen och därigenom åstadkomma en inkomstfördelning, men den effekten får inte uppfattas som ett beroende mellan medlemmars individuella beslut.

Det kan noteras att dessa antaganden i flera avseenden är enklare än flera antaganden i den kooperativa modellen. Anledningen är att antagandena ovan. 1—8, kan betraktas som sammanfattning av litteraturen. Ett antagande som skulle kunna tilläggas är ett om intäktsfunktionen för medlemmarna genom kooperativet. Vi har avstått från att ta med ett sådant här eftersom det ovillkorligen måste komplicera övriga antaganden.2 Inkomstfunktionen diskuteras dock särskilt nedan. Ett annat särskilt antagande är existensen av det organisatoriska sambandet. Detta är dock implicit i antagandet nummer 4 ovan, men vanligtvis förefaller man i litteraturen implicit förutsätta ett perfekt organisatoriskt samband;

Dessa antaganden lägger starka band på kooperativ ekonomisk analys. Den enda fördel är att kooperativa ekonomiska problem därigenom kan analyseras med hjälp av den ekonomiska analysapparat som finns. Detta leder dock till de tre axiom som nämndes ovan och därmed till analys av ett särfall, nämligen att medlemmarna har lika preferenser för verksamheten i kooperativet. Alternativet vore att, med utgångspunkt i den generella organisationsproble- matiken för kooperativ, härleda relevanta antaganden.3 Detta har dock ännu inte gjorts i litteraturen.

Med utgångspunkt i antagandena 1—8 ovan kommer en serie ekonomiska aspekter för det kooperativa företaget att belysas med hjälp av litteraturen. En början tas i produktionsförhållandena.

' Detta är ett traditio- nellt Coumot-antagande. ] kooperativ med stark social täthet (cohesion) är antagandet högst tvi- velaktigt.

') .. . " Det kan namligen antas

att kooperativet genom integration av 11 medlem- mar påverkar priset.

3 Jfr diskussionen av kär- nan ("Core") ovan och koalitionsmöjlighetema.

17. Produktion och produktionsanpassning

Inledning

Det finns en rad skäl till varför produktionsaspekten diskuteras i samband med det kooperativa företaget. Ett grundläggande samband finns mellan produktionsmängd och teknik. Detta är i princip lika för alla företag. Av de antaganden som gjorts ovan kan man dock förvänta särskilda förhållanden för det kooperativa företaget. Med givna priser på produktionsfaktorema bestäm- mer produktionstekniken kostnadsbilden för det kooperativa företaget.

Ett särskilt skäl till att betona produktionsförhållandena ur teknisk synvinkel är att dessa enligt vad som framkommit i undersökningen, har en avgörande betydelse för många kooperativa företags ekonomi. Därtill kom- mer att litteraturen endast i mycket liten utsträckning betonat produktions- förhållandena. I stället har ”marknadsförhållanden”, särskilt för jordbruks- kooperativa företag, uppmärksammats. ' Diskussionen av produktionsförhål- landena utgår ifrån de antaganden som introducerades ovan och knyter an till fyra olika typer kooperativa företag.2

Allmänt om produktionsfunktionen

För det kooperativa företaget grundas produktionsfunktionen på det förhåll- andet att n medlemmar behöver en vara (eller tjänst) m för att uppnå ett funktionellt mål på så sätt att deras realinkomst maximeras inom restriktioner från det kollektiva beslutet, (jfr antagandena 1, 2, 3 och 6 ovan). Det kollektiva beslutet har betydelse på så sätt att det produktionstekniska problemet, tekniskt och ekonomiskt, måste lösas för n medlemmar. Redan i produktions- funktionen tillkommer en restriktion, som skiljer det kooperativa företaget från det traditionella företaget i ekonomisk teori. Det intressanta är nu hur gränsproduktiviteten kan beskrivas för den produktion n medlemmar behöver eller, annorlunda uttryckt, som kan ingå i deras verksamhet.3

Det antas att produktionsfaktorema kan varieras kontinuerligt, dock inom ramen för tillgänglig teknik. Med given produktionsmängd (m för ett givet antal medlemmar n), vill man nu ställa frågan om gränsproduktiviteten kring den givna mängden m, dvs. hur känslig produktionsfaktoråtgången är för små variationer av mängden m.4 Svaret på frågan, som inte kan ges i annan form än i termer av möjligheter, kan ha avgörande betydelse för kooperativets ekonomi. En liten variation i m måste sättas i samband med en liten sam/ad variation i mängden x hos 11 medlemmar.5 Om denna förändring är jämnt

' Mycket beroende på amerikansk lagstiftning, jfr ”the Copper-Volstead Act”.

2 Se kapitel 3, del 1. 3 Diskussionen sker här i neoklassiska termer vil- ket förefaller enklast. Med gränsproduktivitet här menas därmed den neoklassiska teorins sy- stem.

4 Frågan gäller egentligen det inverterade värdet av gränsproduktiviteten. 5 Se antagande 2 sid. 168.

' Därmed stiger genom- snittsproduktiviteten. 2 En homogen vara kan ofta uttryckas som ekvi- valenter eller i index. En vara kan alltså i verklig- heten vara många olika som sammanvägts. 3 Se del I och 11 där detta samband diskuteras och belyses med konkreta fall. Detta har även dis— kuterats av B/l'im/e & Schwartz (1977).

fördelad för dessa ser man lätt att för oförändrad gränsproduktivitet måste faktoråtgången variera proportionellt med produktionen m i kooperativet. Om gränsproduktiviteten ökar betyder detta att variationen i x ger upphov till minskad faktoråtgång. Detta kan inträda såväl vid ökad som minskad total produktion beroende på produktionsfunktionens form. För ett kooperativ som står inför situationen, att behovet av m ökar på grund av planerade ökningar i x hos medlemmarna, kan man mycket väl få minskad gränspro- duktivitet på kort sikt med de tekniska möjligheter som då finns. På längre sikt och vid byte av teknik kan gränsproduktiviteten öka.I '

Detta förhållande är av synnerligen stor vikt för ett kooperativt företags utveckling och anpassning. Om ändringen i m däremot är ojämnt fördelad över medlemmarna n, uppstår en mer komplicerad situation som inte alls berörts i litteraturen men som har stor praktisk betydelse. En del medlemmar kan få ett ökat behov medan andra minskar. Totalt kan m vara oförändrad, öka eller minskas. Gränsproduktiviteten kan som följd av detta också vara oförändrad även om det sannolika är att gränsproduktiviteten minskar på kort sikt och ger upphov till ökade kostnader eftersom faktoråtgången ökar relativt sett. Det stationära sambandets struktur är här avgörande.

Samma slutsats når man när antagandet om att varan eller tjänsten i den kooperativa produktionen inte längre är homogen. Flera varianter ger på kort sikt upphov till lägre gränsproduktivitet.2

Ett annat allmänt fall som kommer att beröras nedan, eftersom det har behandlats i litteraturen, gäller antagandet om att medlemmarna är givna till antalet. I vissa fall, särskilt i arbetskooperativ, har det stor betydelse om gränsproduktiviteten ökar eller minskar när antalet medlemmar 11 ökar eller minskar. Om gränsproduktiviteten ökar (minskar) så ökar (minskar) samtidigt genomsnittsproduktiviteten. En ökning som förorsakas av ändringar i med- lemsantalet antas påverka kooperativet. En minskning däremot berör i princip samtliga befintliga medlemmar som genom produktivitetsminsk- ningen får vidkännas en ökad faktoråtgång för den givna mängden m plus det tillägg i in som uppstår genom medlemsökningen. Situationen kan alltså allmänt bli den, att befintliga medlemmar inte önskar ta in fler medlemmar eller rent av önskar bli av med några, se dock antagande 2 ovan.

I alla de avseenden som nämnts här skiljer sig det kooperativa företaget från det enskilda företaget, vars produktionsstruktur och anpassning kan studeras helt isolerat från marknaden. Många av de anpassningsmöjligheter som förefaller vara typiska för kooperativa företag, t. ex. samgåenden av för- eningar, skapandet av gemensamma anläggningar m. m. kan föras tillbaka, dels till grundläggande produktionsförutsättningar, dels till det s. k. stationära sambandet.3

Betydelsen av fasta anläggningar

Ett antagande ovan var att faktoråtgången kunde varieras kontinuerligt vilket är en förutsättning för att kunna väga samtliga gränsproduktiviteter samman till ett samlat uttryck. Om detta antagande inte gäller fullt ut, kan förklaringen vara att det finns en fast faktor. En vanlig typ av fasta faktorer är en flerperiodanläggning med en någorlunda given kapacitet till vilken kapital är bundet. I vissa fall kan utnyttjandet av den fasta anläggningen mätas och man

får ett mått som ligger nära gränsproduktiviteten i teknisk, men inte utan vidare i ekonomisk betydelse. Fördelningen av kostnader för fasta anlägg- ningar måstei de allra flesta fallen innehålla villkorliga element. Om graden av kollektiv vara ökar, (dvs. i extremfallet har alla n behov av in men varken faktorinsats eller medlemmarnas individuella behov kan relateras till ni) blir också en ökande del av kostnaden obestämbar från produktionsmässig utgångspunkt. Kostnaden måste blir mer eller mindre villkorligt fördelad".l

' Buchanan (1968) har diskuterat detta för of- fentliga företag men reso- nementet gäller även för kooperativa företag.

18. Kooperativa kostnader

Inledning

I samband med diskussionen om produktionsförhållanden för kooperativ berördes några av sambanden mellan dessa och kostnaderna. Kostnadsbe- greppen för det kooperativa företaget är särskilt komplicerade. En anledning till detta är att det finns ett beroendeförhållande mellan kostnader hos medlemmar och kostnader för kooperativet oavsett typ av kooperativ. Ett särskilt försvårande förhållande gäller fördelningen av fasta kostnader (på kort sikt). I diskussionen om kostnadsförhållandena, som omöjligt kan bli uttömmande. kommer några kostnadsaspekter att tas upp. De antaganden som ställdes upp inledningsvis (se avsnitt 2) gäller fortfarande.

Medlemmarnas kostnader

Enligt ett antagande (nummer 2) behöver varje medlem viss mängd av m föratt själv åstadkomma x. Enligt ett annat antagande (nummer 8) är användningen av m oberoende av andra produktionsbeslut hos varje medlem. För enkelhe- tens skull kan detta tolkas som att endast m behövs för x vilket är en mycket restriktiv tolkning. Ett arbetskooperativ förefaller dock kunna uppfattas som ett näraliggande fall om medlemmarna betraktar in som arbetsinsats och x är resurstillskottet. Oavsett typ av medlem får man anta att denne har en föreställning i reala termer av den funktionella insats som detär fråga om. lett visst läge kan medlemmen göra en bedömning huruvida det är lönt att öka eller minska m för egen del. Medlemmen måste med andra ord ha en alternatil'kostnadsupp/attning. Här spelar det ingen särskild roll om medlem— men kan fastställa denna tämligen objektivt eller om det sker subjektivt.l Medlemmarna behöver inte ha samma altemativkostnadsuppfattning vid avvägningar huruvida de skall variera m (för egen del) från kostnadssynpunkt. Om de till äventyrs skulle ha det, har de identiska reaktionsfunktioner.2

Så långt i diskussionen har det inte gjorts någon differentiering mellan typer av kooperativ, vilket egentligen är en fråga om vilken eller vilka av fyra relationer kooperativet har byggt på. Denna differentiering tas upp nedan. Här skall dock tillfogas att i en medlems beslut utgör den egna altemativkostnads- uppfattningen, som kan vara lika med verkliga egna kostnader; endast en del. Den andra delen — intäkten (eller motsvarande) — behandlas nedan. Medlem- mens kostnad kan här tolkas som gränskostnaden. Enligt de antaganden som gjorts anpassar medlemmen sin delmängd av m genom att ställa gränskost- nader mot ett inkomstbegrepp.

1 För medlemmarna to- talt spelar detta givetvis en större roll.

2 Eschenburg ( 1971 ) an- ser att det inte kan vara fallet. Se diskussionen ovan om strategier, bij.

' Fastställandet av detta altemativvärde är en sak för sig.

) .. . . ., * Marginal socral cost .

3 lntemt kan detta ut- vecklas på annat sätt, men knappast i samhälls- ekonomiska kalkyler. Där måste man räkna med altemativkostnader (priser) och dessa torde skilja sig från medlem- marnas.

. 4 Antagande nummer 5 förutsätts gälla.

) Påpekat av Kaarlehto (1956) som liknar situa- tionen med en oligopol— situation som också är obestämd. Detta under— stryker alltså betydelsen av det organisatoriska sambandet som kan mot- verka negativa effekter av ett grundläggande kooperativt särdrag.

Kooperativets kostnader

Om man ser kooperativet som en avgränsad ekonomisk verksamhet kring m, består kooperativets egentliga kostnader av altemativvärdet av de resurser som ingår i produktionen av m.1 Denna generella kostnadsuppfattning är dock inte tillräcklig för en analys av kooperativets situation. Ett alternativt sätt är att uppfatta kostnaderna som summan av ersättningen till de produktions- faktorer som ingår. Inte heller denna uppfattning är entydig. Anledningen är att när kooperativet bygger på en relation som har produktionsfaktorkaraktär, behöver inte ersättningen vara enbart en kostnad. Om kooperativet vore ett enskilt företag, skulle det kanske kunnat ersätta motsvarande faktorinsats lägre. Anledningen är att kooperativet kan ha ”kooperativa priser”. Ersätt- ningen till en produktionsfaktor i en kooperativ relation behöver därför inte alltid svara mot traditionell företagsekonomisk kostnad eller samhällskost- nad.7- Detta gäller i synnerhet om det kooperativa företaget har någon exploateringseffekt.

En annan kostnadsuppfattning är att välja de kostnader som endast gäller andra faktorinsatser än eventuell faktorinsats genom en kooperativ relation som utgångspunkt. Därmed förloras dock sambandet med produktionsfunk- tionen och ingen kostnadsfunktion kan etableras.

Varför är det betydelsefullt att fastställa det kooperativa företagets kostna- der? Anledningen är att utan en kostnadsfunktion som speglar värdet av produktionsfaktorema och är knuten till en produktionsfunktion blir varje kostnadsbestämning villkorlig. Det kooperativa företaget saknar därmed en väsentlig del av stymingsunderlaget.j Några av anledningarna har berörts i föregående kapitel och andra kommer att tas upp nedan. Villkorligheten behöver dock inte uppfattas som en svaghet, utan som ett förhållande som utgör en del av det kooperativa företagets särart och som egentligen skulle fordra mer information än i det enskilda företaget. '

Kostnadsfördelningen

I det renodlade fallet där in är en homogen vara eller tjänst och en produk- tionsfunktion kan etableras helt ut och priser på produktionsfaktorema finns, kan också ”kostnadema" fastställas. Dessa ”kostnader” innehåller för ett kooperativ en medlemskomponent som kanske endast är ”långsiktig”. Därmed kommer icke-kooperativa produktionsfaktorer att styra det koope— rativa företagets produktionsomfång (mängden av m). Anledningen är att den ersättning för en produktionsfaktor som tillhandahålls av medlemmar är obestämd på kort sikt. Följaktligen är m också obestämbar från kostnadssyn- punkt. Om faktorn utgör en liten andel av den samlade faktorinsatsen och priserna för övriga faktorer är kända, minskar givetvis denna obestämbarhet.4 Det kooperativa företagets kostnadsfunktion och därmed gränskostnad kan alltså endast bestämmas om flera antaganden görs om de kooperativa medlemmarnas handlingssätt.5

Först då kan traditionell jämviktsanalys i viss mening tillämpas. Först då kan kostnadsfördelning av traditionell ekonomisk typ göras för själva varan eller tjänsten m. Här kan man utgå från att om m är en homogen vara eller tjänst och gränskostnadema kan bestämmas, så kan kostnaderna fördelas

objektivt på medlemmarna för varje volym av m.

Ett fördelningsproblem uppstår när vissa medlemmar har eller får en planeringshorisont som avviker från den kooperativet har och som kan antas vara bestämd av kapitalbindningen i fasta anläggningar. Ett annat problem uppstår när det kollektiva elementet i rn är betydande.' Fördelningen av kostnaden på medlemmarna är då omöjlig att genomföra med utgångspunkt i medlemmarnas individuella verksamhet. (I själva verket är då kooperativet skilt från medlemmarnas individuella beslut vilket gör att kooperativet inte utan vidare kan reagera när medlemmarnas behov eller antalet medlemmar ändras eftersom signal saknas.)

Om m är stort till antalet, dvs. består av ett mycket stort antal olika varor och tjänster, är kostnaderna teoretiskt bestämbara när en egentlig produk- tionsfunktion (gränsproduktiviteter) finns. I praktiken är detta aldrig fallet, främst av det skälet att för fasta kostnader finns en för alla delar av m gemensam anläggning. Dessa kostnader kan inte fördelas objektivt. För kooperativ som bygger på anskaffning, finner man här att de preliminära kostnadema relateras till marknadens priser för samma eller motsvarande varor och tjänster. Här finns alltså samma villkorliga element. Det är detta som något förklarar förekomsten av återbäring och efterlikvid i kooperativa företag.2

[ Observera att kollekti- vitet i m är skilt från kollektivitet i x.

2 En ofta förekommande uppfattning förefaller vara att t, ex. återbäring är "vinst”. Den enda för- klaringen är att "återbä- ring” följer av den obe- stämbarhet som finns för kooperativet. Denna ”återbäring” kan betyda betalning till medlem- marna men också det motsatta.

19. Kooperativa intäkter

Inledning

lntäktsbegreppen för företag i marknadssystem är teoretiskt sett väl definie- rade. Även för företag utanför ett marknadssystem går det att definiera intäkter.J Hur intäkterna för ett företag bestäms beror på den marknadssitua- tion företaget befinner sig i. len oligopolsituation är intäkterna obestämda tills tillräckligt starka antaganden gjorts om de olika företagens beteende. Det kooperativa företagets situation är inte lika enkel att beskriva som det enskilda företagets trots allt är. Det kooperativa företagets intäkter är inte lika generella som t. ex. det enskilda företagets. Man kan därför ställa frågan om det i vissa fall överhuvudtaget är berättigat att tala om intäkter för det kooperativa företaget. Under alla omständigheter finns det viktiga samband mellan det kooperativa företaget och medlemmars utnyttjande av företagets varor och tjänster. Det äri förlängningen av detta som frågan om skapandet av kapacitet, vidareförädling m. rn. uppstår. Några av de frågeställningar som intäktsbe- greppen ger upphov till för kooperativa företag diskuteras nedan.

Intäkter och kooperativa grunder

Tidigare har grunderna för kooperativa företag introducerats.

Det antas att kooperativet i fråga endast har en kooperativ grund. För alla kooperativa företag kan man tala om intäkter på samma sätt som för det enskilda företaget när intäktsfunktionen gäller de relationer mellan företaget och omgivningen som inte utgör den kooperativa grunden. För de varor och tjänster det kooperativa företaget producerar kan man väl föreställa sig vanliga efterfrågefunktioner. Intäktsgenereringen på basis av denna efterfrågefunktion kan dock ändå avvika från den som skulle tänkas gälla om det varit fråga om ett motsvarande enskilt företag. Anledningen är att medlemmarnas behov, vilket här kan uttolkas som utbud till det kooperativa företaget, är underlagt egna begränsningar, jfr vad som sagts om det stationära sambandet. Därtill kommer att medlemmarna genom kollektiva beslut kan styra utbudet på ett sätt som påverkar intäktsgenereringen på både kort och lång sikt.2 Detta kommer att belysas närmare nedan. 'Här skall endast "noteras att om medlemsantalet är givet, jfr antagande nummer 1, så finns det en gräns för deras deltagande i kooperativet, jfr antagande 2 och 6. Ett givet antal skogsägare med givet skogsbestånd som ingår i ett kooperativ skiljer sig med hänsyn till skogsvirke från ett enskilt företag som i princip kan anskaffa virke

I T. ex. när effektiva skuggpriser kan etableras. 2 Det senare genom val av handlingsaltemativ i samband med utbyggnad o. (1. Jfr diskussionen om strategier ovan.

1 Här bortses från sidoin- täkter av olika slag.

2 Här kan uppstå vinster i samma betydelse som för enskilda företag även om utdelningsgrunden är proportionell till med- lemmarnas uttag av va- ran eller tjänsten och inte proportionell till kapita- let.

från ett högst varierande antal leverantörer. Medlemmarna i ett arbetskoope- rativ skiljer sig likaledes från ett företag som köper arbetskraft på arbetsmark- naden. Det finns alltså för det kooperativa företaget samband mellan inre förhållanden och intäktssidan som gör att intäktsbegreppen. totalintäkt, genomsnitts— och gränsintäkt, inte kan användas på samma sätt som i ett renodlat marknadssammanhang, även om de kooperativa företagen ingår i ett sådant.

Slutligen kan konstateras att vad gäller anskaffningskooperativet så har detta inte intäkter i vanlig bemärkelse.I Kooperativet är egentligen ett kostnadskooperativ. Relationen anskaffning kan uttydas så att medlemmar- nas behov av m skall anskaffas till lägsta kostnad. Här finns det i sin tur utrymme för flera tolkningar t. ex.

a) lägsta kostnad för kooperativets samlade volym b) lägsta kostnad för varje medlem (t. ex. lägsta genomsnittskostnad) c) lägsta kostnad för minst x % av volymen eller y % av medlemmarna.

Själva efterfrågefunktionen — en hörnsten i traditionell marknads- och företagsanalys, bygger på det antagandet att priserna kan tolkas som uttryck för konsumentens värdering. Inget av uttrycken i a—c har utan vidare en sådan innebörd. Detta förhållande har givit upphov till omfattande debatt i kooperativ teori. En del av denna kommer att återges i följande avsnitt.

Anledningen till att det traditionella intäktsbegreppet är tvivelaktigt vid analys av ett anskaffningskooperativ följer givetvis av det förhållandet att kooperativet är en integration av n medlemmar. Vid traditionell analys skulle t. ex. efterfrågan kunna beskrivas på följande sätt. De n efterfrågama ordnas efter köpvilja. Anta att medlem n] skulle köpa även till högsta priset och nm till endast det lägsta. Nästan oavsett utbudsfunktionens utseende så skulle efterfrågaren, nm, och fler bli utan eftersom företaget inte skulle vilja sälja till ett så lågt pris. I ett anskaffningskooperativ där samma efterfrågare, n ]. n2 . . ., nm, ingår, skulle enligt förutsättningama alla tillgodoses vilket också fordrar en annan utbudskonstruktion.

Anskaffningskooperativets intäkter är alltså ersättning för varor och tjänster. Eftersom denna är obestämbar av samma skäl som kostnaderna är obestämbara, får man ännu en förklaring till förekomst av återbäring och efterlikvid. Om ersättningen utgår från a ovan, dvs. lägsta kostnad för kooperativets samlade volym (av varan eller tjänsten m till n medlemmar) kan denna vara kopplad till två faktorkomplex som påverkar ersättningen. Det ena gäller produktionsfunktionen: ändringi volymen, t. ex. ökning, kan ge lägre kostnader. Om medlemmarna inte kan absorbera ökningen i m, utan denna avsätts till icke-medlemmar, kan intäkter i vanlig mening tillföras anskaff- ningskooperativet.2 Om kooperativet har en produktionsfunktion som mot- svarar detta, kan det ligga nära till att öka volymen tills vanliga jämviktsvillkor uppfyllts.

Det andra komplexet rör anskaffningspriser. Om företaget genom ökad anskaffningsvolym, t. ex. i konsumentkooperationen, kan uppnå lägre priser. föreligger samma motivering betr. försäljning till icke-medlemmar alternativt till påverkan mot ökad användning av m hos medlemmarna eller medlems- ökning. Minimeringen av anskaffningspriser har givetvis intäktseffekter men inte för det kooperativa företaget som sådant utan hos medlemmarna, jfr antagande nummer 3 ovan.

Frågan om kooperativa intäkter och kollektiva , varor och tjänster

Diskussionen hittills har haft ett antagande som inte klart preciserats men som har haft följande innebörd: varan ellertjänsten har en sådan karaktär och utgår från sådana funktionella förhållanden att den individuella medlemmens användning kan identifieras. Oavsett vilka ersättningsprinciper som tilläm- pas, kan den samlade ersättningen därmed närmare beräknas på basis av medlemmarnas individuella volymer av m. Ett anskaffningskooperativ har emellertid transaktionskostnader för detta, dvs. det måste organisera sig på ett sätt som gör det möjligt att individualisera volymerna. Systemet kan i princip liknas med en intemmarknad. För det kooperativa företaget med n medlem- mar bör man emellertid rent principiellt kunna föreställa sig att även individualiserbara volymer kan behandlas som kollektiva varor och tjänster. Ett praktiskt exempel är att medlemmar betalar en viss avgift t. ex. per år e. d. ' Välfärdskonsekvenser- Kooperativet kan alltså i princip göra sig oberoende av det individualiserade "3 av ett Sådant förfaran- transaktionssystemet om ersättningen kan organiseras genom kollektiva de har inte utretts me." beslut.l Detta förutsätter dock ett effektivt fungerande organisatoriskt sam- har berorts för Offenthga varor av Buchanan band. (1968) m.fl.

20. Kooperativ anpassning

Inledning

I föregående tre kapitel har tre viktiga delar av kooperativ analys behandlats. nämligen produktionsförhållanden samt vissa kostnads- och inkomstbegrepp. Detta har dock inte kunnat göras fullständigt uttömmande.l I detta kapitel kommer dessa delar att utnyttjas för att diskutera kooperativ anpassning mer ingående än vad fallet varit tidigare. Anknytningen till litteraturen betonas starkare. Inledningsvis noterades att det i litteraturen saknas en samlad behandling av kooperativa ekonomiska problem och avvägningar utifrån en samlad föreställning om det kooperativa företaget. Även om den kooperativa modell som diskuterats tidigare inte kan anses vara fullständig, har den bl. a. som syfte att ge en önskvärd och nödvändig bakgrund för den något fragmentariska behandlingen av det kooperativa företaget i litteraturen.2 Framställningen nedan är ingen fullständig litteraturöversikt. Litteraturen har använts för att belysa frågan om anpassning. Antalet direkta referenser är därför starkt begränsat.

Konsumentkooperativ anpassning (anskaffningskooperativ — varor och tjänster till medlemmar)3

Analys av konsumentkooperativ anpassning finns endast i några få arbeten i litteraturen. Dessa ser kooperativet som ett specialfall i traditionell teori. Detta är givetvis fullt möjligt när antagandena specificeras tillräckligt väl, men konsekvenserna har påpekats tidigare. Tidigare i undersökningen har det vid flera tillfällen konstaterats att den teoretiska basen för det kooperativa företaget sannolikt måste vara vidare än ”the theory of the firm”. Frågan skall inte diskuteras ytterligare här utan syftet är att något redogöra för hur det kooperativa konsumentföretaget har behandlats i litteraturen. Detta sker mot bakgrund av den diskussion som ägt rum i föregående kapitel.

Det antas att konsumenterna för att nå sin ekonomiska målsättning är intresserade av varan m till lägsta möjliga pris. Man frågar sig då först vilken volym ni som skulle bli följden av detta intresse. Svaret har betydelse inte endast för konsumenterna utan också för ledningen av företaget som skall planera för volymen m. Även ur samhällets synvinkel är svaret intressant, eftersom indirekt även information om vilken allokering som kommer till stånd i ett kooperativt företag uppstår. För det andra är det möjligt, i och med att den teoretiska basen är densamma, att jämföra det kooperativa företaget

1 Det vore en behövlig ambition med tanke på hur lite utforskat områ- det kooperativ analys är, men den faller utanför denna undersökning.

2 Se kap. 1, del I, och kap. 1-2 ovan. 3 Häri ingår anskaff- ningskooperation även inom"producentkoope— ration”. Se även vad som framkom om konsument- kooperativ anpassning i del II.

Figur 15 Konsument- kooperativ anpassning.

1 Enke (1945) är upp- hovsman till denna mo- dell för konsument- kooperativ anpassning. Enkes artikel är sannolikt det viktigaste konsument- kooperativa arbetet i ekonomisk teori. Pichette (1972) har arbetat vidare med modellen men kom- mer inte mycket längre än Enke.

2 GK-kurvan har där samma lutning som GI- kurvan.

3 Anledningen är möjlig- heten till självfinansie- ring. Den här eventuella konfliktfrågan har upp- märksammats framför allt i tysk kooperations- litteratur.

Pris

m1m2 ni:; nu m5

Kvantitet Obs. P'3, pris efter återbäring.

med det enskilda företaget. Denna jämförelse förutsätter att företagen arbetar i någorlunda identiska ekonomiska sammanhang (marknadssammanhang).

Figur 15 visar på vanligt sätt två kurvor som antas beskriva efterfrågan. genomsnittsintäktskurvan GI och gränsintäktskurvan GRI, och två kurvor som beskriver utbudet, nämligen genomsnittskostnadskurvan GK och gräns- kostnadskurvan GRK. Skämingspunktema och ett särskilt fall ger upphov till en mängd möjliga prismängd-kombinationer.l

Av figuren framgår att lägsta pris som täcker genomsnittskostnaden ger volymen m5. Vid den volymen blir konsumentöverskottet maximum. Vid volymen m3 är dock priset allra lägst.

Å andra sidan delar medlemmarna det eventuella kooperativa överskott (kooperationseffekt eller exploateringseffekt) som kan uppstå i kooperativet. Detta överskott är störst vid volymen m2.2 Vid volymen m4 är däremot konsumentöverskottet lika stort som det kooperativa överskottet — de balanserar varandra. Här är GI = GRK. Ledningen för företaget skulle sannolikt vara benägen att sätta priset så att volymen m4 förverkligas snarare än m5.3 Detta prissättningsbeteende från företagsledningens sida är dock identiskt med det optimala beteendet när priset, här lika med GI, på ett korrekt sätt speglar det sociala gränsvärdet och GRK är den samhälleliga altemativkostnaden. Ifall detta villkor är uppfyllt handlar kooperativet på ett sätt som överensstämmer med samhällets och ledningens värderingar men inte med medlemmarnas. Om prissättningen följer regeln GI = GK skulle produktionen av m absorbera resurser (i intervallet m4-m 5) som skulle ge ett högre värde i andra sammanhang. Vid volymen m3 producerar kooperativet för lite. Denna kvantitet motsvarar det ”rena” medlemsintresset.

Det enskilda företagets anpassning skulle enligt traditionella maximerings— antaganden ge volymen mg enligt villkoret för prissättningen GR] =GRK. Det enskilda företaget skulle alltså ge en lägre volym, ett lägre konsumentöver- skott, ett högre pris samt en ur samhällsekonomisk synvinkel sämre allokering än det kooperativa företaget förutsatt att de grundläggande antagandena håller.I

Dessa teoretiska resultat har kritiserats och kritiken har riktats mot antagandena om att genomsnittspriser och gränskostnaden skulle motsvara socialt sett riktiga värderingar. Det är intressant att notera att för att antagandet om gränskostnadema skall gälla, måste kooperativet vara tekniskt sett effektivt. Vad gäller konsumentkooperationen förefaller det som om detta senare villkor bör kunna vara uppfyllt i praktiken, men här finns det anledning att erinra om ”priset”, se diskussionen i kapitel 9 och 14.

Modellen har även vunnit anhängare under senare år. Särskilt ett sådant fall bör nämnas.2 Det har gjorts gällande att beskattning av det kooperativa överskottet före återbäring till medlemmarna tenderar att förskjuta optimum- punkten till höger om m4, se figur 15, vilket är oekonomiskt.3

Det har i litteraturen också gjorts gällande att kooperativa företag som inte har medlemsrestriktioner, utan accepterar nya medlemmar, vill få en ökning av produktionsvolymen i riktning mot m 5, dvs. till ett läge där det kooperativa överskottet helt eliminerats.4

Vad som här har sagts om konsumentkooperativ anpassning förefaller ha relevans även för andra typer av anskaffningskooperativ.

Anpassning för arbetskooperativ

Med arbetskooperativ menas här ett kooperativ som har arbetsinsatsen som kooperativ relation. Inga egentligen anställda finns. Diskussionen tangerar här ett mycket stort problemområde som dock endast kommer att belysas mycket kort. Anpassning vid osäkerhet tas för denna typ av kooperativa företag upp i ett följande avsnitt.

Enligt antagandena syftar arbetskooperativet till att maximera medlemmar- nas realintäkt, dvs. ersättningen för arbetsinsats. Denna formulering har ingått i en hel del arbeten om löntagarägda företag och blivit mer eller mindre accepterad. I diskussionen här måste målsättningen preciseras. För det första förefaller det nödvändigt att skilja mellan kort och lång sikt, vilket'akttialiåe'rär' frågan om produktionsfunktionens skala och substitutionsegenskaper. För det andra uppkommer frågan om marknadsförhållanden för de varor och tjänster arbetskooperativet framställer. Enligt ett antagande ovan förutsättes perfekt konkurrens, och till att börja med håller vi fast vid detta.

Även i det första fallet måste man ytterligare precisera huruvida målsätt- ningen gäller maximering av ersättningen för arbete i företaget eller ersätt- ningen per medlem. Frågeställningen har stor betydelse ur samhällssynvinkel: Skiljer sig allokeringen av arbetsinsats via arbetskooperativ från allokering via enskilda företag (marknadsinriktade företag)? Svaret på frågan kan inte bli uttömmande här.5 För det kooperativa företaget i föreliggande fall gäller att antalet medlemmar är n. För att kunna tillämpa teorin på fallet måste man anta att arbetsinsatsen från dessa n medlemmar varierar med produktions-

] Det_b_ö_r_ understrykas att dessa teoretiska utsa- gor har inte verifierats empiriskt (knappast någ- ra undersökningar har försökt).

2 Marion (1978). 3 Analysen gäller här också producentkoopera- tiva företag. 4 Aizsilnieks (1952).

5 Om löntagarstyrda fö- retag, se Näslund och Sellstedt (1977) samt Va- nek (1970).

' Se del I.

2 Vi bortser från att medlemmarna kan ha andra motiv än intäkts- motivet för att ingå i ar- betskooperativ.

mängden. I praktiken kan detta endast ske inom rätt givna gränser (mänskliga och tekniska). Därmed torde frågan om förändringar i medlemsantalet eller anställning av arbetstagare vara ständigt aktuell. I det senare fallet kan företaget inte längre betraktas som ett renodlat arbetskooperativ.

Innan anpassningen belyses grafiskt skall ett annat förhållande som försvårar analysen av arbetskooperativet tas upp. Om företaget i sin produk- tion behöver realkapital uppstår frågan om ersättning för detta. I ett fall uppstår inget problem, nämligen när värdet av kapitalets gränsprodukt motsvarar räntan som i sin tur får anses motsvara det samhällsekonomiska altemativvärdet. (I det fallet ersätts även arbetsinsatsen på samma sätt.)

Problem uppstår när kapitalets gränsprodukt avviker från i det här fallet räntan. En högre gränsprodukt ingåri det kooperativa överskottet och tillfaller arbetsinsatsen. Därmed uppstår ett kapitalistiskt element som har betydelse i flera sammanhang.

I själva verkat kan medlemmarna använda kapitalavkastningen som ett tillskott till arbetsersättningen vilket teoretiskt sett möjliggör en minskning av arbetsinsatsen. Huruvida detta är möjligt inom de produktionstekniska begränsningar som finns, är en sak. Vad som kan sägas är dock att det i arbetskooperativet finns ett motiv att söka efter sådana produktionsförutsätt- ningar som möjliggör dels substitution, dels tillväxt (genom skalan, dvs. större serier, längre gående förädling m. m.). I litteraturen om löntagarstyrda företag har ibland motsatta argument framförts.

I figur 16 nedan visas den anpassning som gäller för arbetskooperativet på kort sikt, dvs. det bortses från kapitalfrågan. Redan detta starkt förenklade fall visar att det finns flera anpassningsmöjligheter.

Först bör dock noteras att figuren inte visar arbetsinsatsen, utan produk- tionen. Antagandet var dock att antalet medlemmar är 11. För att greppa frågan om medlemmarnas beteende måste man nu göra ytterligare antaganden. Här sker detta enklast genom att utgå från föreställningen om ett effektivt fungerande organisatoriskt samband.l _

Genom detta kan medlemmarna t. ex. besluta att dela lika den arbetsvolym som behövs för varje producerad mängd q. För den enskilda medlemmen är då frågan om ersättning för arbetsinsats i arbetskooperativet lika med eller högre än vad motsvarande arbetsinsats skulle ge i alternativ sysselsättning, t. ex. arbetslönen per timme.2 Därtill kommer — för den enskilde — frågan om ersättningen i kooperativet når upp till önskvärd totalintäkt eller möjlig alternativ totalintäkt.

Figur 16 visar att om kooperativet vill maximera det kooperativa överskot- tet för fördelning mellan medlemmama, bör produktionen stanna vid ql. Intäkten för alla blir i det läget p ' q varav (p—pk)q1 är det kooperativa överskottet. Beloppet per medlem blir pq | /n. Uppenbarligen är motsvarande belopp vid q2 och q3 större. Vid Q3 är överskottet eliminerat och hela inkomsten är uteslutande att uppfatta som ersättning för arbetsinsatsen. Om det kollektiva beslutet är effektivt bör medlemmarna producera q2. I det läget finns det fortfarande kvar ett kooperativt överskott men detta avtar absolut vid produktion utöver q 1. Av detta bör man kunna sluta sig till att ett kooperativ med n medlemmar väljer produktionen qg. Detta läge — på kort sikt — skiljer sig inte från det enskilda företagets anpassning. Om man nu släpper antagandet om n medlemmar, så är frågan om samma anpassning skulle råda vid ett öppet

Pris

GI=GRI=P

q1 (12 (13 Produktion q (ej m i detta fall)

kooperativ. Enligt en del författare skulle då produktionen komma att uppgå till q3. Här är dock samma fråga aktuell som i fallet med konsumentkoope- rativ anpassning. Det samhällsekonomiska altemativvärdet av arbetsinsatsen i intervallet qZ—Q3 kan vara högre än i kooperativet (men också lägre, men då speglar inte gränskostnadskurvan och priset motsvarande samhällsvärde- ringar). Mer definitivt än så förefaller det inte möjligt att uttala sig med de förutsättningar som gäller för analysen här.

Figur 17 kan användas för att belysa anpassningen på längre sikt. Under A finns nuvarande situation (figur 16). under B finns en motsvarande framtida situation. Den långsiktiga kostnadskurvan GK ansluter till de två kortsiktiga situationerna underifrån (tangerar). Frågan är nu hur långt det är möjligt att tolka en modell som har byggts upp av andra antaganden än de generellt kooperativa. För det enskilda företaget är kostnaderna i huvudsak hänförda

_tillarbetsfaktom. dvs. är athetskostnad.

Arbetskostnad som begrepp finns inte för det kooperativa företaget i renodlad form. Som tidigare har antytts och som nu kan klargöras helt, så måste kostnaderna i föreliggande fall stå för variabla kostnader (på lång sikt är alla variabla) och för arbetsinsatsen värderat till altemativlön för medlem- marna eller den värdering av arbetsinsatsen som medlemmarna kommit överens om och uttryckt i ett kollektivt beslut.l

Därmed kan några anpassningsmöjligheter i det långsiktiga fallet skönjas. Produktionen i B (q4 osv.) är uppenbarligen större än i A (C11 osv.), även det kooperativa överskottet är större osv. Om förhållandet mellan arbetsinsats och realkapital är konstant och likaså värderingarna av dessa faktorer, är åtgången mindre i B än i A per producerad enhet. Om n medlemmar kan producera både ql osv. och q4 osv. ser man att ersättningen per medlem blir avsevärt mycket större i B.

Figur 16 Anpassning _lb'r arbetskooperativet.

1 Denna tolkning har så- vitt det har kunnat fast- slås inte behandlats ingå— ende i teorin för denna typ av företag.

Pris

01 C12 GS (14 q5 QS Kvantitet q Figur 17 Anpassning Det kooperativa överskottet är på kort sikt störst vid qi och på lång sikt vid för arbetskooperativet Q4. Overskottet per medlem blir givetvis också större vid q4. Det kan därför * [äng 31” vara motiverat för medlemmarna att producera q4 om det kooperativa

överskottet per medlem maximeras. Vid q4 måste man dock observera att det på grund av produktionsfunktionens form åtgår mindre arbetsinsats per producerad enhet. Följaktligen är den produktionsberättigade ersättningen för arbete/enhet minst vid q4. Från q4 mot q5 och qö fordras mer arbete per producerad enhet. Vid q6 har hela det kooperativa överskottet försvunnit. Vid q5 finns det fortfarande kvar och q5 utgör, som figuren visar. det långsiktigt optimala. På samma sätt som tidigare är det frågan om huruvida detta optimum — under perfekt konkurrens — speglar samhällsekonomiska värde— ringar så att q5 också utgör samhällsekonomisk optimal produktion och allokering.

Om så är fallet kan två saker konstateras. För det första att anpassning i q4 är en ineffektiv lösning. Maximering av det kooperativa överskottet per medlem ger inte effektiv allokering. För det andra ger q5 ett kooperativt överskott som kan ha kapitalistisk karaktär. Avgörande är hur detta överskott fördelas. Det finns alla. motiv till att låta ett överskott i A stanna kvar för att finansiera övergången från A till B. Betraktas däremot B som en slutgiltig situation. kan korttidsresonemang då mycket väl leda till anpassning vid q4. Om antalet medlemmar vid q4 når sitt (kollektivt fastställda) inkomstmål. har företaget inget motiv att öka produktionen utöver q4. Det kan däremot anses vara fallet om kooperativet är öppet. Produktionen kan då mycket väl gå mot q5 — och

' Notera att för äldre ar- även % — beroende på hur merinsatsen i arbetet från q5 till q6 fördelas.I betare kan detta innebäm Frågan om arbetskooperativets anpassning är komplicerad, inte minst på åiiifrfåiriåfgiårååtäet. grund av att det inte finns en klar teori att utgå från. I diskussionen här har samma kan ge nya in- anvants den teori som förekommeri litteraturen. I Vissa fall har diskussmnen komster överhuvudtaget. förts tillbaka till modellföreställningar som presenterats tidigare.

Kooperation kring kapital (resurser till medlemmar)

Det finns egentligen två typer kooperativa företag som kan utvecklas kring kapitalrelationer i form av finansiella värden. Sparinstitutioner är kanske den mest kända formen, men inlånings- eller kreditinstitutioner har också stor betydelse.] Sparandet från medlemmarnas sida leder av naturliga skäl till utlåningsverksamhet.

Märkligt nog har kooperativt sparande (kreditväsen) behandlats ytterst lite i den analytiska litteraturen. Med tanke på kapital- och finansieringsproble- mens betydelse, inte minst för utveckling av arbetskooperativa företag, är detta förhållande förvånande.2 För närvarande är det därför inte möjligt att besvara de frågor som ställts för andra kooperativa företagsformers effektivitet ur t. ex. medlemmarnas och samhällets synvinkel. Helt allmänt kan dock konstateras att kooperation kring kapitalrelationen inte behöver vara bunden till vad man uppfattar som traditionellt sparande med given ränta. Denna ger nästan som en nödvändighet upphov till finansiell förmedlingsverksamhet, dvs. till bankliknande verksamhet. Å andra sidan kan kooperation kring kapitalrelationen inte direkt utformas på samma sätt som för t. ex. aktiebo- laget. Aktiebolagets kapital har två egenskaper som skiljer det från det kooperativa företagets, nämligen att antalet kapitalandelar är givna samt att andelarna kan omsättas separat från företagets verksamhet.3 Andelamas värde bestäms i princip av deras altemativkostnad och externt i förhållande till företaget.

Frågan om kooperation kring kapitalrelationen måste sannolikt besvaras genom att söka utveckla former mellan de två ytterligheter som nämnts.

Därmed uppstår genast frågan om vilka funktionella behov ett sådant kooperativt företag egentligen har som grund.

I och med att dessa frågor inte har behandlats i litteraturen på ett sätt som underlättar ekonomisk analys, måste frågan släppas här: det finns inget att stödja framställningen på. En utväg kan dock antydas. Det förefaller sannolikt att ett kooperativ som utvecklas kring kapitalrelationen i varje fall efter en tid kommer att närma sig en struktur som starkt liknar det enskilda företagets. Den utveckling som förekommer— val av aktiebolagsformer— stöder en sådan slutsats. Ett altemativ, som analytiskt inte är klargjort, förefaller vara att utveckla det kooperativa företaget över två relationer, varav den ena skulle vara kapitalrelationen. I fallet med arbetskooperativ - särskilt sådana som har kapitalintensiv produktion och hög realkapitalinsats per person — torde en sådan koppling vara nödvändig.4 Hur ett kooperativt företag med två kooperativa relationer skall utformas i praktiken är dock en fråga som vi avstår från att beröra här. Den har inte behandlats i litteraturen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kooperation kring den egentliga kapitalrelationen inte behandlats analytiskt i litteraturen. Därmed saknas en utgångspunkt för flera viktiga utsagor. Traditionellt finns kooperation kring sparande och utlåning (bankverksamhet). Det är dock tveksamt om koope- ration kring kapitalrelationen kan begränsas till sådan kooperation. De institutionella reglerna för bankverksamhet tillåter heller inte sådan koope- ration. Nya forrner, som dock är analytiskt obearbetade, måste därför utvecklas.

1 Här finns det en analo- gi mellan vissa koopera- tiva sparformer och spa- randet genom sparbanks- systemet. Huruvida dessa former uppstått ur spa- randebehov eller kredit— behov är väl inte fastlagt. 2 Det kan med stor så- kerhet antas att arbets- kooperativ inte fullt ut kan självlinansieras av medlemmarna. Andra lösningar är därför nöd- vändiga om denna kooperativa företagsform skall utvecklas.

3 Här har restriktioner i form av hembudsskyldig- het rn. m. införts, men ”företaget” blir inte mer kooperativt av den anled- ningen.

4 Att betrakta som exem- pel.

] Så är fallet hos Pichette ( 1972) och Eschenburg (1971) men inte hos Kaarlehto (1956).

2 Se diskussionen om an- taganden ovan. 3 Se kapitel 2 ovan.

Kooperation kring avsättningsverksamhet (producentkoope- ration — varor och tjänster från medlemmar)

Kooperation kring avsättningsverksamhet innebär att n medlemmar har egen produktion som tas om hand för vidare förädling och försäljning. Medlem- marna kan i detta fall, vilket är vanligt i teorin, betraktas som individuella företag. ' Anpassningssystemet kan därmed komma att omfatta inte enbart det kooperativa företaget utan också n medlemmar. Om medlemmarnas indivi- duella produktion är mycket liten — marginell — kan man använda samma metod för analys som vid konsumentkooperativ anpassning. 1 den analysen ingick som ett implicit antagande att antalet medlemmar var stort.2 Det ömsesidiga beroendet ökar alltså i anpassningen när medlemsantalet min- skar.

För den kooperativa anpassningen spelar det ingen roll vilken definition av det kooperativa företaget man använder sig av. I litteraturen finner man att två definitionstyper dominerar. Gränsen mellan dem är dock oklar. Den ena utgår från att det kooperativa företaget som analysenhet kan analyseras för sig, dvs. oberoende av medlemmarnas förhållande. Analyssättet blir då snarlikt det som används för det enskilda företaget men då försvinner det specifikt kooperativa ur analysen.3

Den andra definitionstypen utgår från antagandet att medlemmar och det kooperativa företaget analytiskt sett utgör en helhet. Valet mellan dessa definitionstyper innebär tekniskt sett olika analyser på grund av att utgångs- punkten vad gäller antaganden är olika. Man kan inte göra gällande att den ena utgångspunkten är bättre än den andra men väl att den sistnämnda definitionen som utgår från helhetsperspektivet nog ger en betydligt rikare analys. Problemet är att de teoretiska möjligheter som finns tillgängliga ännu inte fått tillämpning på kooperativa företag. Detta är särskilt att beklaga i samband med analys av producentkooperativa företag, dvs. företag som har medlemmar med egen ekonomisk verksamhet.

Producentkooperativa intäkter och kostnader

Intäkts- och kostnadsbegreppen har allmänt diskuterats i ett tidigare kapitel. Syftet är här att klargöra begreppen ur producentkooperativ synvinkel. Vad gäller den definitionsmässiga utgångspunkten så är det inte möjligt att klart välja den ena eller andra typen, utan diskussionen nedan kommer att låna drag från båda, såsom är fallet i litteraturen.

Kooperativets intäkter är vad företaget erhåller från försäljning av egen produktion. För analysen och begreppen spelar det i princip ingen roll om förädlingen av de sålda produktema är liten eller stor. Det väsentliga är att det i det kooperativa företaget uppstår kostnader för detta. Dessa kostnader antas vara separata och tekniskt sett härrörande ur en produktionsfunktion. Så långt skiljer sig analysen inte från konsumentkooperativ analys. När det gäller kostnaderna i ekonomiskt hänseende uppstår det särskilda kooperativa förhållandet. Om insatsen i produktionen består av varor och tjänster enbart från medlemmar, kan kostnadsfunktionen för kooperativet inte etableras exakt. Detsamma gäller medlemmarnas individuella anpassning: de känner inte på förhand det pris de behöver veta för att bestämma egen produktions-

volym. Detta pris är ju i detta förenklade fall lika med det kooperativa företagets kostnad per enhet (kg, 1. rn3 osv.) av insatser i fråga. Om det kooperativa företaget har egna kostnader för produktion får man en annor- lunda situation: kostnadsfunktionen kan då delvis bestämmas, men sedan är det en fråga om sambandet mellan dessa kostnader och produktionsfunktio- nen, dvs. om gränskostnadema kan bestämmas. Här antas att detta är fallet. Sammanfattningsvis kan kostnaderna (genomsnittskostnadema) för det kooperativa företaget skrivas som

1 k = k k ( ) g ek + gm där gl; står för egna kostnader och grn för kostnaden per mottagen enhet från

medlemmarna. Endast gt kan egentligen vara känd. Om gt är en fast stor- het, minskar denna med stigande volym men fördelningen av denna fasta kostnad på medlemmarna är villkorlig.l

För bestämmande av det kooperativa överskottet spelar dock dessa kostnadsaspekter ingen större roll om man utgår från att varje kostnadsbe- stämning av medlemmarnas leveranser är preliminär. Det är naturligtvis detta förhållande som ger upphov till den praxis som finns med efterlikvid inom producentkooperationen och återbäring inom konsumentkooperationen. Det finns dock en väsentlig skillnad, nämligen att för producentkooperationen kan man se detta som ett intemprisproblem. För kooperativ anpassning för både medlemmar och företag (ledningen av det funktionella sambandet) är det därmed en fråga om vilka förväntningar som finns kring det slutgiltiga priset (avräkningen till medlemmarna). Det är dessa storheter som bestämmer vilken produktion medlemmarna sätter igång och erbjuder till företaget.2

Ett förhållande som har betydelse och som kommer att beröras nedan är medlemmarnas och ledningens inställning till risk. Ledningen har här den mest komplicerade situationen med osäkerhet åt två håll.

Producentkooperativ anpassning

Ett förenklat men tillräckligt sätt att framställa den producentkooperativa anpassningen är att endast betrakta nettointäkter till kooperativa företag. Nettointäkten är då lika med bruttoförsäljningsintäkter minus de specifika och egna kooperativa kostnaderna. Nettointäkten blir då också lika med det kooperativa överskottet. Det är detta som medlemmarna delar oavsett om man har ett system med preliminära priser eller ej.3

Figur 18 visar de möjligheter för anpassning som finns med givna antaganden. l figuren framställer GI (netto) genomsnittsintäkt för det kooperativa företaget och GRI (netto) är motsvarande gränsintäkter som funktion av m, dvs. av den nyttighet medlemmarna skapat kooperativet för. Kurvan U är ny och får tolkas som medlemmarnas utbudskurva.4 En sådan tolkning är dock inte invändningsfri. Om man här skulle införa frågan om leveransskyldighet respektive mottagningsplikt uppstår analytiskt sett en komplicerad situation om analysen skall utföras med hjälp av gängse teori.

Enligt figuren finns tre olika anpassningssituationer som i princip inte skiljer sig från dem som behandlades i samband med konsumentkooperativ

' Eschenburg (1971) har ägnat detta fördelnings- problem stor uppmärk- samhet. Det är vidare en anledning till betoningen av det organisatoriska sambandet, se del 1 och II.

2 Här bortses från de sto- kastiska variationer som uppstår för medlemmar- na, skicklighet osv. 3 Detta framställningssätt används av flera författa- re som t. ex. Pichette

(1972), Domar (1966) m. fl.

4 Här finns alternativa tolkningar från Eschen- burg (1971), Pichette (1972), Kaarlehto (1956), Vira/[ana (1977) m. fl.

Figur 18 Producentkoo— perativ anpassning.

1 En metod som använts i olika sammanhang. 2 Se särskilt Helmberger och Hoos (1962). 3 Det paradoxala är att i det läget behövs egent- ligen inte kooperativet som integrationsforrn.

4 Se ovan om konsu- ment- och arbetskoope- rativ.

5 Se särskilt Aresvik (1955 och 1957) och Ohm (1956).

6 Förklaringen till bil- dandet av olika organisa- tioner för att ta hand om överskottsproduktion från kooperativa företag kan också finnas i detta förhållande.

Pris

GRI (netto)

Gl (netto)

Kvantitet m

anpassning. Om medlemmarna har som målsättning att maximera det kooperativa överskottet, bör produktionen och intaget för detta motsvara m [. Detta ger det högsta priset till medlemmarna.

Nu kan det emellertid visas att det ur individuell medlemssynvinkel i regel är optimalt att sälja till kooperativet till lägre pris än det som ger maximalt kooperativt överskott, dvs. pl. Anpassning vid m] måste därför uppenbarli- gen uppfattas som en instabil an passning som endast kan åstadkommas genom reglering internt i kooperativet, t. ex. kvotering,l

Vid m2 bestäms anpassningen av skärningspunkten mellan utbudskurvan (som är ett slags anskaffningskurva för kooperativet enligt de tolkningar som finns i litteraturen) och gränsintäktskurvan (netto).2 Vid mz skulle det för 11 medlemmar som kollektiv inte löna sig att erbjuda mer eftersom en ekonomisk förlust skulle uppstå även om det finns ett avsevärt överskott kvar att dela på. Det är dock här som den avgörande frågan om det kollektiva beslutets bärkraft uppstår. Om alla medlemmar har identiska individuella utbudskurvor reagerar de också likartat på priset från det kooperativa företaget. Anpassningen i rnz kan då bli stabil.3 Anpassningen 1 mg kan också motsvara den samhällsekonomiskt riktiga, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.4

Har medlemmarna däremot olika individuella utbudskurvor kan man vänta att utbudet ökar utöver mz och mot m3. Vid m3 är det kooperativa överskottet eliminerat och frågan är vad priset p3 täcker i det läget. Även här finns det olika tolkningar i litteraturen.5 Uppenbarligen kan inte både mg och in3 uppfattas som samhällsekonomiskt optimala anpassningar. Om mg är en sådan, visar figuren och diskussionen att det i kooperativet kan finnas en tendens till överproduktion vilket ter sig naturligt med tanke på att det faktiska priset är högre än utbudspriset ända fram till m3.6

I litteraturen har anpassningen inom kooperativet betecknats som samar- betsfas fram till m] (och av vissa till mg) men som konfliktsfas sedan. Vidare kan figur 18 ge en föreställning om vad rationalisering, sammanslagning m. m.

kan betyda för utbudet: utbudskurvan förskjuts nedåt och till höger vilket också har den effekten att konfliktfasen under GI (netto) ökar. Häri kan man förmodligen finna en del av förklaringen till behovet av effektiva kooperativa organisatoriska samband.

IV Kooperativ utveckling

21. Utgångspunkter

Vad denna avslutande del handlar om

I detta projekt om det kooperativa företagets särart har ingått tre delunder- sökningar som redovisats i det föregående.' Dessa delundersökningar har arbetat med olika metoder men alla har syftat till att belysa det kooperativa företagets särart. Genomgående har arbetsdefinitionen för ”det kooperativa företaget” varit det individuella företaget. I praktiken motsvaras detta av den individuella kooperativa föreningen, motsvarande ekonomiska föreningar enligt föreningslagen och med eller utan själva medlemmarna.

Syftet med denna del, liksom syftet med undersökningen som helhet, ärinte att empiriskt belysa kooperationen i Sverige eller internationella sammanha- ng.2 Syftet är att använda den begreppsapparat och den föreställningsram som utvecklats tidigare för att belysa det kooperativa företagets utvecklingsförut- sättningar.

l analysen av dessa förutsättningar kommer det kooperativa företaget fortfarande att vara kärnan. men vikten kommer att förskjutas i riktning mot kooperativa system. Det kooperativa företaget i dagens Sverige är i regel mer eller mindre integrerat med andra kooperativa företag genom olika former av förbund. Att analysera det kooperativa företagets utvecklingsförutsättningar— begreppsmässigt sett — enbart på företagsnivå skulle, mot bakgrunden av faktiska kooperativa förhållanden, vara föga givande. Det finns dessutom en alldeles särskild anledning till att analysen överförs på system eller förbund, vilket kommer att framgå av följande kapitel.

Avgränsningar

Analysen i det följande kommer att bygga på begrepp och synsätt som utvecklats tidigare och i synnerhet på föreställningen om ”den ideala kooperativa modellen”. I brist på bättre och mer analytiskt utvecklade kooperativa modeller som norm, finns det inget annat altemativ att utgå ifrån.3 Utan norm — och det gäller även en norm så enkel som ”den ideala kooperativa modellen” — kan det kooperativa företaget i princip utformas utan några restriktioner alls och ändå kunna betecknas som ”kooperativt”. En sådan norm kan i praktiken utformas mer eller mindre långtgående vad gäller struktur och innehåll i övrigt. Det är i denna utformning som värderingar och

1 Del I—III. 2 Se sou 1979:62. 3 En fortsatt normativ operationalisering kan göras om ”organisations- modellen” i kapitel 16 integreras i den koope- rativa modellen.

1 En empirisk under- sökning skulle kunna visa under vilka omstän- digheter som normer som härletts analytiskt och sådana ”kooperativa nämnare” är lika.

frågan om kooperativ ideologi kommer in. Syftet är dock inte att här diskutera den kooperativa ideologin, utan snarare förutsättningama för en ideologis förverkligande rent organistoriskt. Det val av utgångspunkt som gjorts i form av en norm skall ses mot denna bakgrund. Alternativet vore annars att söka fram det som kan sägas vara minsta ”kooperativa nämnare” för existerande kooperativa företag.]

Analysen av utvecklingsförutsättningar får i denna del närmast karaktär av en diskussion om uppslag. Inom undersökningens ramar, och framför allt tidsramar, har det inte varit möjligt att genomföra en omfattande analys. dvs. en i strikt mening vetenskaplig analys av de kooperativa utvecklingsförutsätt- ningamas logiska struktur. En sådan analys, som fordrar särskilda insatser. ter sig dock som en naturlig vidareföring av denna undersökning. Behandlingen av utvecklingsförutsättningama kan därför inte anses vara uttömmande här, utan utgör en konsekvent vidareföring av de tre nämnda delundersökningar- na.

Metod och uppläggning

Den metod som står till buds följer av vad som gjorts tidigare och av avgränsningarna samt av den kooperativa forskningens nuvarande utveck- lingsnivå som givetvis har påverkat delundersökningama. Metoden är därför given och ger en analytiskt inriktad diskussion om de kooperativa särdragen för att nå fram till vissa kämföreställningar om det kooperativa företaget. Dessa bildar sedan basen för en diskussion om ett antal utvecklingsaltemativ och härvid aktualiseras såväl tidigare begrepp som själva utvecklingsbegrep- pet. Av denna diskussion dras vissa slutsatser. Oavsett vilka utvecklingsper- spektiv 0ch alternativ som uppkommer, så gör sig kapitalfrågan gällande, och denna diskuteras mer än andra frågeställningar.

Frågan om balanserad kooperativ utveckling diskuteras särskilt och i denna diskussion uppmärksammas olika alternativa kooperativa modeller. Motivet till detta är givevis att undersökningen som sådan har att undersöka det kooperativa företaget som fenomen, snarare än kooperationen empiriskt sett.

Slutsatser i undersökningen

Undersökningens slutsatser måste ses mot bakgrunden av de begränsningar som gjorts och undersökningens syfte. Slutsatserna presenteras i det följande kapitlet. I kapitel 22 tas en minimikäma av särdrag för det kooperativa företaget som utgångspunkt. Detta konfronteras därefter med tre olika slags socioekonomiska omgivningar. Slutsatsen är att det kooperativa företaget inte kan klara att utan vidare bibehålla särdragen i en rent marknadsekonomisk omgivning. Detta väcker frågan om stöd och om utformning av det kooperativa företagets omgivning. I kapitel 23 ställs det kooperativa företaget inför olika utvecklingsvägar, 6 stycken, och frågeställningen är vilka effekter som kan anses rimliga vad gäller tillväxt och utveckling för var och en av dessa vägar. Tillväxt- och utvecklingsbegreppen knyter an till det funktionella och det organisatoriska sambandet. Slutsatsen blir i denna analys en som går i samma riktning som under kapitel 22, dvs. att det kooperativa företaget

behöver ges någon förrn av integrering till externa förhållanden. I kapitel 24 behandlas denna frågeställning vidare i anslutnig till kapitalfrågan. Slutsatsen är här att det finns en rad institutionella faktorer som påverkar kapitaltill- strömningen till det kooperativa företaget och som även påverkat tidigare slutsatser. Av detta följer att det behövs nya kooperativa modeller särskilt kring kapitalrelationen. Denna slutsats förstärks i det avslutande kapitlet där en diskussion förs kring de fyra grundläggande relationerna för ett företag. Samtidigt vidgas den tidigare föreställningen om den ”ideala kooperativa modellen” till att även inkludera en samhällsdimension. Utformningen och utvecklingen av nya kooperativa modeller måste därför ske genom att man samtidigt beaktar både medlemsintressen och samhällsintressen. Avslutnings- vis pekar undersökningen på en rad egenskaper som nya modeller bör ha om särdragen skall kunna bibehållas.

22. Analys av särdragen

Inledning

Tidigare forskning har lika litet som tidigare delundersökningar kunnat ge ett slutgiltigt svar på vad som utgör ett kooperativt företag. Varje bestämning måste nödvändigtvis bygga på vissa antaganden som kan testas endast genom fortsatta forskningsinsatser. I denna undersökning har som ansats valts, att bestämma det kooperativa företaget utifrån dess särdrag. En sådan ansats är inte fri från invändningar. Valet har dock motiverats med att kooperativa företag i likhet med andra företag antas vara inrättningar och organiserade former för förverkligande av i första hand materiella krav och önskemål och därav den gemensamma beteckningen företag. Frågan om kooperativa särdrag kan därmed utgå från likheter och skillnader i företagens organisation och inriktning. Den tidigare diskussionen har dock visat att det kooperativa företagets särdrag inte kan begränsas till förhållanden inom en enda avgränsad företagsdefmition. Om man ändå avgränsar det kooperativa företaget på samma sätt som det enskilda företaget, så framkom det klart i del III att den ekonomiska analysen då måste bygga på mycket långtgående antaganden. Den viktigste aspekten som därigenom nästan elimineras är det organisato— riska sambandet och frågan om effekterna av det kollektiva beslutet och de prioriteringar som kommer till uttryck genom detta.

Frågan om vad som skall räknas som särdrag och metoderna för faststäl- lande av särdrag kan inte anses som slutbehandlad i undersökningen. De tre delansatser som valts för att belysa frågan har givit en rad uppslag. I denna avslutande del av undersökningen skall den tidigare diskussionen om särdrag och slutsatser om särdragen inte” upprepas. Analysen kommer i stället att begränsas till allmänna särdrag som kan betecknas som kärnan av särdrag. Dessa särdrag kan även betecknas som strukturella, dvs. de tillhör det kooperativa företagets struktur. Därtill kan man kanske tala om vissa särdrag som framkommer om man lyfter perspektivet från det kooperativa företaget till det kooperativa företaget i samhället. Därigenom skulle man kunna skilja mellan inre och yttre särdrag. För en samlad kooperativ analys har båda stor betydelse. I den avslutande diskussionen väcks frågan om villkoren för att bibehålla det kooperativa företagets särart. Denna fråga är i den senare analysen av utvecklingsförutsättningama klart knuten till frågan om yttre särdrag och de kooperativa företagens värde och betydelse i samhället.

1 Dessa kan om de efter- levs ses som en formali- sering av delar av det organisatoriska samban- det. 2 Detta konstaterande är väl förenligt med behov beskrivet som en *vektor av varor och tjänster var- av flera element kan vara ”immateriella".

Inre kooperativa särdrag

Det förhållandet att ett kooperativt företag är ett kollektivt företag utgör inget tillräckligt urskiljande särdrag. Det kan däremot bli fallet om kollektiviteten får särskilda former och uttryck. I praktiken sker detta genom att det kooperativa företaget brukar ges en utformning som t. ex. motsvarar s.k. mönsterstadgarf Att på detta sätt bestämma de kooperativa särdragen är inte särskilt precist. Vad man kan konstatera är att de kooperativa särdragen inte kan bestämmas objektivt. Det finns inga absoluta normer. Vad man kan göra är att tillföra frågan om särdragen de värderingar som ligger till grund för bildandet av det kollektiv som det kooperativa företaget ändå är. I dessa värderingar, kan det finnas värderingar inte bara vad gäller utfallet — de ekonomiska ”resultaten" — utan också vad gäller resultatens tillkomst, organisation, arbetssätt kring det funktionella sambandet, och resultatens fördelning. Om man antar att de kooperativa företagen utgår från sådana värderingar som i de konkreta fallen kan utformas mycket specifikt, kan man även se särdragen på det sättet att de utgör restriktioner på utformningen jämfört med det enskilda företaget. Utgår man emellertid från värderingarna i frågan kan man dock se att restriktionerna inte är restriktioner utan ramar som valts och inom vilka verksamheten utformas för att stämma överens med värderingarna.

Värderingar är dock inte absoluta och oföränderliga. Organisatoriska åtgärder som valts med utgångspunkt i värderingar vid ett givet tillfälle, vill alltid vara relativa i åtminstone två hänseenden. I det ena fallet är det en fråga om alternativ. Man kan anta att kooperativa företagsformer väljs när förutsättningama är gynnsamma såtillvida att val av kooperativa företagsfor- mer ger möjligheter för förverkligande av de krav och önskemål som följer av värderingarna. Skulle detta inte vara möjligt uppstår en avvägningssituation som analytiskt sett är mycket komplicerad. Alla värderingar kan då inte tillgodoses, utan några måste ge vika och frågan — som inte kan besvaras — gäller helt enkelt sambanden och utbytesförhållanden mellan värderingar å ena sidan och utformningen av det kollektiva i kooperativa former å andra sidan. Skulle det emellertid inte finnas restriktioner i denna betydelse — vilket det i praktiken torde göra — kan man förvänta att det kooperativa företaget utan vidare får kooperativa särdrag (förutsatt att kunskaper och organisations- förmåga finns).

I det andra fallet är det en fråga om utveckling och förändring: kooperativa företag finns från tidigare vilket innebär att företagen mer eller mindre har kooperativa särdrag eller åtminstone rester av sådana. Härvidlag kan man förvänta att det funktionella särdraget är det mest bestående.

Det funktionella särdraget har diskuterats ingående i tidigare delar. Det är ett sammansatt och komplicerat särdrag som inte är så entydigt som diskussionen här ger intryck av. Detta särdrag går ut på att det kooperativa företaget har som funktion att tillgodose funktionella behov som i någon mening har en materiell innebörd och som kan relateras till individer.2 Det kooperativa företaget kan genom sin utformning relateras till individer antingen som leverantörer eller mottagare eller båda delarna i funktionell mening. Emellertid kan inte detta funktionella samband sägas utgöra ett tillräckligt villkor för att ett företag skall vara kooperativt. Det funktionella

sambandet kan organiseras på en rad olika sätt, t. ex. genom fasta och långsiktiga kontrakt.l

Det nödvändiga tilläggsvillkoret för bildandet av ett kollektiv och ett kooperativt företag överhuvudtaget torde vara att detta skall ske genom samverkan. Därav det organisatoriska sambandet som också har diskuterats ingående i tidigare delrapporter särskilt I och II.

I den kooperativa utvecklingen har dessa två särdrag — det funktionella och det organisatoriska — tillsammans ansetts vara fundamentala och organisato- riskt sett sammanvävda. Att dessa samband organisatoriskt sett och i utformningen av det kooperativa företaget flyter ihop, kan dock knappast ses som ett villkor för att företaget skall vara kooperativt. Detta är snarare en följd av bildningsförutsättningama under kooperationens utveckling inklusive de institutionella villkoren. Det kanske fundamentala särdraget i kooperativa sammanhang är därför den kollektiva viljan till gemensamma lösningar som bygger på direkta samband mellan individer i en karaktäristisk organisations- form. Vore det inte för dessa direkta samband skulle det kooperativa företaget strukturellt inte behöva skilja sig från det offentliga företaget.2 En poäng som förefaller vara betydelsefull är att ett kooperativt företag inte nödvändigtvis måste omfatta det funktionella sambandet i teknisk och fysisk bemärkelse för att företaget skall betecknas som kooperativt. Det torde vara tillräckligt att det finns en kontroll över den funktionella delen via kollektiva beslut genom det organisatoriska sambandet.

Från denna utgångspunkt kan man med hjälp av den begreppsapparat som utvecklats tidigare och den ”ideala kooperativa modellen” härleda en rad specifika kooperativa särdrag. Här uppstår dock vissa gränsdragningsproblem mellan vad som utgör förutsättningar för särdrag och vad som utgör särdrag. Således utgör kommunikation och någon sorts värdegemenskap, dvs. uttryck- ta i en social enhet som inte nödvändigtvis måste vara homogen eftersom den har en funktionell förankring, en nödvändig förutsättning för ett frivilligt bildande av ett kooperativt företag. Däremot är frågan om hur mycket ”social enhet” som behövs för att ett kooperativt företag skall kunna fortsätta att ha det organisatoriska sambandet som särdrag mycket osäker. De observationer som gjorts av detta förhållande tycks dock kunna stödja uppfattningen, som även härletts analytiskt, att förekomst av en social enhet, s. k. medlemsför- ankring, är ett nödvändigt villkor för upprätthållande av det kooperativa företaget i relation till den norm som valts. _

För en diskussion av andra särdrag hänvisas till tidigare delar. Flera av de särdrag som identifierats kommer in i den följande analysen.

Särdrag och kooperativa företagsrelationer

Som en hjälpmodell i diskussionen av särdrag har tidigare gjorts en indelning av företag (vilket som helst) i fyra relationer, nämligen

insats i förrn av varor och tjänster arbetsinsats

kapitalinsats

produktion (output) i form av varor och tjänster.

PvP.—*

1 Det funktionella sam- bandet i teknisk mening har inte det organisato- riska sambandet som nödvändigt villkor. 2 Se kapitel 4, del 1.

' Nedre Norrlands Pro- ducentförening förenar flera behov men utgör ändå inget undantag här. 2 Gränsdragningen kan ändå vara flytande: bon- den och konsumenten kan också vara mer eller mindre integrerade ge- nom att arbetsfördel- ningen utformats genom t. ex. hög—gradig "självbe- _ tjäning”.

Kooperativa företag kan i princip bildas kring vilken som helst av dessa rela- tioner eller kring kombinationer av dem. För de senare varianterna saknas det såväl analytiska modeller som institutionella möjligheter. I praktiken före- kommer inte — i varje fall här i Sverige — kombinationer.l Diskussionen av särdrag har därför kommit att knytas till dessa relationer var för sig. De särdrag som diskuterats ovan har karaktär av allmänna särdrag och torde gälla alla grunder och, genom ytterligare analys, även kombinationer.

För grunderna är det emellertid mer en fråga om specifika särdrag. I de förenklade fall det rör sig om här kan man skilja mellan processorienterade funktionella relationer. som har att ta hand om insatsmängder från medlem- mar eller att lämna insatsmängder till medlemmar. och produktionsinriktade funktioner som är kapital- och arbetsinsatser. För de processinriktade relationerna spelar det i princip ingen roll om kooperationen betecknas producent- eller konsumentkooperation. Däri finns det inga principiella eller logiska och därmed särskiljande specifika särdrag. (Detta hindrar dock inte att en analys av bakomliggande värderingar kan komma att finna specifika särdrag.) Däremot ger skillnader med hänsyn till funktionella behov. med— lemmarnas ekonomiska verksamhet (produktion och konsumtion), transak- tionsstorlek, antal medlemmar m. m. upphov till skillnader som i viss mening kan betecknas som särdrag men de är knappast grundläggande även om de har det stationära sambandet som utgångspunkt.

Ett eget specifikt särdrag kan dock konstateras för produktionsinriktade kooperativ. dvs. kooperativ som är utvecklade kring arbetsrelationen eller kapitalrelationen. Vad gäller arbetsrelation och därmed vad som utan mer grundläggande analys kan betecknas som arbetskooperativ, måste medlem- marna vara mer eller mindre starkt fysiskt integrerade med företaget i och med att de själva medverkari produktionsprocessen. Denna får dock inte förväxlas med det funktionella sambandet som i sin allra enklaste beteckning gäller inkomster av arbetsinsats i företaget.2 Med den begreppsapparat som utvecklats tidigare betyder detta att medlemmarna i det renodlade fallet (utan anställda) fyller båda de fundamentala sambanden i den ”ideala kooperativa modellen”. Det kan inte vara fallet på samma sätt i ett kapital—kooperativ. Ett kapital-kooperativ måste. för att vara kooperativt. emellertid också vara funktionellt i någon mening vilket betyder att ägandet av kapital inte är tillräckligt. Ägandet är överhuvudtaget inget särdrag för kooperativa företag, utan är en följd .av det funktionella sambandet och desskaraktär samt av institutionella villkor.

Sammanfattningsvis skulle kärnan av kooperativa särdrag ändå bestå av det funktionella behovet hos medlemmar eller en närmare definierad grupp av individer. dock inte nödvändigtvis bestämda vad gäller antalet, och en kollektiv vilja samt (kunskapsmässig och organisatorisk) förmåga att frivilligt tillgodose det funktionella behovet genom ett organisatoriskt samband. Att reducera kärnan så kraftigt kan kanske i första omgången förefalla vara överdrivet med tanke på den kooperativa verklighetens mångfald. Begräns- ningen. som dock helt stämmer överens med den "ideala kooperativa ' modellen”, har vissa fördelar. Med utgångspunkt i kärnan kan man lättare se

nya kooperativa möjligheter.

Yttre kooperativa särdrag

I undersökningen har framkommit på både analytisk och empirisk väg att det kanske främsta yttre särdraget är de kooperativa företagens stationära karaktär. Detta har tidigare betecknats som det stationära sambandet. Detta särdrag har givetvis en hel del interna aspekter som dock faller in under kärnan. Dessa särdrag - en uppdelning kan göras — har diskuterats mest ingående i del II. Däremot har någon samlad analys av det stationära sambandet ännu inte gjorts. En sådan kan inte genomföras tillräckligt långt analytiskt i denna undersökning eftersom den teoretiska basen för en sådan analys inte existerar eller i varje fall inte lämpar sig för användning direkt.I

l diskussionen här bortses från interna aspekter, och diskussionen avser de yttre aspekterna. Dessa ter sig dock olika i olika socio-ekonomiska omgiv- ningar varför diskussionen kommer att skilja mellan tre sådana. Anledningen till detta är att utvecklingsförutsättningama, som tas upp senare, blir olika.

Innebörden av det stationära sambandet är flera. Förutsättningama för företaget i teknisk mening vad gäller produktionsinriktning och volym finns ju i medlemmarnas egen samlade produktions- och konsumtionsstruktur. Dessa förutsättningar kan verka begränsande, men i praktiken finns det en rad möjligheter för flexibel anpassning. Förutsättningama för medverkan och organisation har i princip samma avgränsning. Dock finns det i regel för alla kända kooperativa företag ändå klara gränser för sådan flexibel anpassning, och detär dessa gränser som bestämmer det stationära sambandet. I praktiken finns dessa gränser dessutom ofta angivna på det sättet att det kooperativa företagets medlemmar kan finnas endast inom ett bestämt område. med endast en given typ av verksamhetsinriktningen osv. Som ett exempel på strukturella förutsättningar via det stationära sambandet kan nämnas slakteri- företaget som har stark koncentration av stora djuruppfödare i omedelbar närhet av anläggningen. Detta företag har givetvis, allt annat lika, helt andra förutsättningar än ett annat slakteriföretag med många små och spridda djuruppfödare som medlemmar.

Detta exempel aktualiserar en fråga som rör de kooperativa företagens verkan i den ekonomiska omgivning de ingår i. Förutsättningama för de två nämnda företagen vad gäller att uppnå samma ekonomiska resultat till medlemmarna torde variera som en följd av de strukturella olikheterna. Om likhet i resultatet till medlemmar skulle vara ett mål i sammanhanget finns det två huvudsakliga utvecklingsvägar. I det ena fallet t. ex. prisutjämning mellan de kooperativa företagen och i det andra om strukturella förskjutningar och förändringar mellan företagen. Det är inte givet vilket som är att föredra och det ärhellerinte frågan här. Vad fallet kan belysa är följande: det kan inte anses vara självklart att kooperativa företag själva klarar en strukturanpassning mellan företagen i fall där detta kan ses som önskvärt även ur samhällssyn- vinkel. Det har kunnat konstateras att förutsättningama för företagens ekonomi, och därmed medlemmarnas ekonomiska och även andra, icke- ekonomiska mål. påverkas av det stationära sambandet och dess struktur. Samma konstaterande kan antagligen göras om det stationära sambandet ses ur samhällsynvinkel. Beroende på omfång och typ av socio-ekonomisk omgivning får dock sådana skillnader olika konsekvenser.

I Det finns heller inga analytiska ansatser vad gäller kooperation att stödja en sådan fortsatt analys på.

' Med utgångspunkt i traditionell ekonomisk analys. se kap. 2 i del Ill. 2 Här begränsas diskus- sionen enbait till ekono- misk anpassning. 3 Den historiska utveck- lingen har klart visat det- ta. Sannolikt måste dock det kooperativa företaget ha en viss marknadsmäs- sig betydelse för att vill- koret skall gälla utan att det därmed finns stöd för argumentet att det måste dominera.

4 Dvs. det finns relativ paretooptimalitet. 5 Denna formulering kan verka tillspetsad men bör ses mot bakgrund av fö- regående analys och an- taganden om den koope- rativa modellen som norm.

För att åskådliggöra förhållandet mellan det stationära sambandet och socio-ekonomisk omgivning nämns här endast tre sådana typer, nämligen renodlade fall av

I. marknadsomgivning(som dock kan ha olika strukturer och konkurrens- former men med information typ ”marknadspris”)

2. regleringsekonomisk eller administrativ omgivning (”administrativa priser”)

3. centralplaneringsomgivning (”implicita priser”, t. ex. skuggpriseri pla- ner)

och det antas att denna omgivningstyp i första hand påverkar någon av de processinriktade relationerna. I fallet centralplanering torde dock alla rela- tioner påverkas.

I en ren konkurrenssituation som det första fallet förefaller det finnas två möjligheter för det kooperativa företaget. Antingen kan det kooperativa företaget konkurrera på s. k. lika villkor och ger därmed sina medlemmar lika eller minst lika god måluppfyllelse som i alternativa organisationsformer. eller så är detta inte fallet och medlemmarna lämnar det kooperativa företaget. Som visats i del I har åtminstone någon medlem i regel motiv att som individ agera annorlunda än vad det kollektiva beslutet förutsätter. Det kollektiva beslutet är under alla omständigheter— även analytiskt — ett beslut under obestämdhet eftersom det är ett a priori-beslut. De individuella handlingarna följer efter detta beslut. Som visats tidigare i delundersökningen om ekonomisk anpass- ning finns det ingen stabil jämviktssituation för det kooperativa företaget.l

Därtill kommer den speciella situation som följer av det stationära sambandet. Denna innebär att det kooperativa företaget som ekonomisk- teknisk enhet inte har den s. k. marknadsrörlighet som det enskilda företaget antas ha. Den givna medlemsstrukturen ingår alltså som en restriktion i den ekonomiska anpassning som gäller gemensamt för alla medlemmar.2 Det förefaller vara rimligt att utgå från att denna struktur endast i undantagsfall kommer att stämma överens med den s. k. fria marknadens struktur. Därigenom aktualiserar denna typ av omgivning ett förhållande som mycket väl kan betecknas som ett särdrag, nämligen det kollektiva beslutet och den individuella följsamheten i en marknadsomgivning.3 Endast om det kollektiva beslutet i sitt funktionella genomförande är robust i den meningen att medlemmarna verkligen utnyttjar företaget, kommer det kooperativa företa- get att kunna bestå i denna typ av omgivning.4

Om denna omgivning kännetecknas av en snabb teknisk utveckling. som t. ex. ger skalfördelar, kan det kooperativa företagets stationära karaktär göra sig gällande i dubbel bemärkelse. Först genom den tekniska bindningen till varje medlem och sedan rent geografiskt. (Det bortses här från att det kooperativa företaget kan ha bland-kooperativ karaktär, dvs. köpa/sälja till/från andra än medlemmar.)

Frågan är därför om inte slutsatsen måste bli att i en perfekt marknads- ekonomisk omgivning har det kooperativa företaget inte bara svårt att bibehålla sin särart utan också svårt för att överleva på lång sikt.5

Om företaget i stället befinner sig i en reglerings- eller administrativ omgivning måste innebörden av detta först klarläggas. Man kan i det enklaste fallet föreställa sig olika former för prisreglering antingen införd av parterna

själva eller av offentliga myndigheter. Därifrån är dock steget inte långt till att se reglering som en allmän del av den offentliga politiken på vilket område som helst och som en organisatorisk förutsättning för politikens genomfö- rande. Regleringar blir då inte direkt riktade mot det individuella företaget utan mot en klass av företag som bedriver viss verksamhet. Bostadspolitiken och jordbrukspolitiken är aktuella fall vad gäller Sverige. Det är bl. a. sådana faktorer som ingåri begreppet institutionella villkor som diskuterades i del I och II. Kooperativa lagar, antingen allmänna eller speciella och gällande för vissa områden eller viss verksamhet, kan också vara uttryck för reglering. Så är också fallet i en del länder.

Den allmänna effekten av sådan reglering är att vissa företag får ett skydd som antas vara i samhällets intresse. Frågan är nu om det kooperativa företaget kan anses ha lättare eller svårare att bibehålla sin särart i en sådan omgivning. Något fullständigt och uttömmande svar kan knappast ges. Om däremot regleringen är relaterad till effekter som annars skulle kunna hänföras till det stationära sambandet (som restriktion) ligger det nära till hands att dra slutsatsen att skyddet gynnar det befintliga kooperativa företaget.l Denna slutsats gäller självfallet endast skydd som princip och inte alla former för skydd. Ett skydd som tillkommer från samhällets sida innebär i regel en avvägning mellan nyttan av skyddet och kostnaden för detsamma. I nyttofö- reställningen i ett sådant fall måste det därför finnas uppfattningar om värdet att upprätthålla de kooperativa företagens särart. En sådan kan knappast göras oberoende av formerna för skydd, och dessa skall inte diskuteras här.

Av detta skulle följa att kooperativa företag som inte kan åtnjuta något skydd måste välja utvecklingsvägar som ändå kan kompensera för detta som till ganska stor del följer av det stationära sambandet. Frågan. som behandlas längre fram, är om den kärna av särdrag som nämndes ovan kan bibehållas då eller om andra kontraktsforrner utgör mer effektiva alternativ. Man får t. ex. inte bortse från att ett upprätthållande av det organistoriska sambandet i sig fordrar resurser som kan ha ett alternativt utnyttjande.

Den tredje typen av omgivning innebär, både i teori och i praktik, att det kooperativa företaget integrerats i en totalekonomi (eventuellt mer eller mindre sektorsvis som i de flesta östländer). Frågan om det kooperativa företagets överlevnad är då sannolikt helt extemt bestämd. Slutsatsen skulle därmed bli att det kooperativa företaget utformat som den ”ideala kooperativa - modellen” inte kan existera i en sådan omgivning. Detta hindrar inte att det i denna typ av omgivning kan ingå andra typer kooperativa företag och modeller. Relativt till en sådan omgivning kan andra särdrag aktualiseras vid sidan av det stationära särdraget som i regel finns där oberoende av socio-ekonomisk omgivning. Det som skiljer de olika omgivningarna åt är att villkoren för och reaktionerna på effekter av det stationära sambandet är olika.2

Slutsatser

När de kooperativa företagens särdrag reduceras till två inre och ett yttre, försvinner en mängd nyanser som är klart betydelsefulla. Begränsningen är dock inte helt orealistisk. Man kan nämligen anta att om de kooperativa företagen kan klara sin anpasssning och utveckling med bibehållande av dessa

' Här har bortsetts från ineffektivt utformade reg- leringar och s. k. ”byrå- kratiska” regler. Inte hel- ler berörs en viktig fråga som rör de målkonflikter som i regel alltid ingår i utformningen av den of- fentliga politiken. 2 Exempel: förändring av gränser mellan jordbruk- skooperativa företag före- faller vara en ”admini- strativ” fråga i öst-länder men torde fordra många och ofta mycket långt ut- dragna överläggningar på skilda nivåer i Sverige.

käm-särdrag, så bör de även kunna göra det när andra särdrag härleds av dessa. Konfronterad med tre typer av omgivning blev slutsatsen att någon typ av reglering inte bara underlättar, utan kan ses som en förutsättning för bibehål- lande av särdragen på lång sikt. Detta kan te sig som en vågad slutsats och därför skall tilläggas att den gäller principiellt och avser inte formen för regle- ring. Man måste alltså vara försiktig i tolkningen eftersom den ”optimala” mängden reglering liksom formema för den är föga kända.

23. Det kooperativa företagets utvecklingsvägar

Inledning

I diskussionen om det kooperativa företagets utvecklingsvägar utgås ifrån den uppfattningen av det kooperativa företaget som använts genomgående i undersökningen och som återgavs i korthet i inledningen till denna del, se ovan. Frågan om utvecklingsvägar aktualiserar den delning som numera blivit vanlig i utvecklingsteorin, nämligen tillväxt kontra utveckling. I diskussionen om det kooperativa företagets utveckling ger denna nyansering upphov till nya frågeställningar även kring särdragens utveckling.

Det skulle spränga alla ramar för framställningen att ens kortfattat behandla ämnet utvecklingsvägar och utvecklingsaltemativ för kooperativa företag. Analysen i det som följer är därför begränsad till en behandling som ändå svarar mot syftet med hela undersökningen. Vid läsningen kan det förefalla svårt att skilja mellan diskussionen, som här är allmän, och den befintliga kooperationen. Här får man dock komma i håg att denna undersökning syftar till att belysa det kooperativa företaget som fenomen, vilket gör att analysen kan förefalla väl abstrakt när begreppen och synsätten överförs direkt på den befintliga kooperationen. Som fenomen har dock det kooperativa företaget ett innehåll som spänner vida längre än befintliga kooperativa företag. Det finns t. ex. många områden där det i dag av olika orsaker inte finns kooperativa företag överhuvudtaget. Att diskutera utveckling av kooperativa företag inom sådana områden med utgångspunkt i enbart erfarenheter från befintlig kooperation inom andra områden. skulle med säkerhet leda in i samma problematiska situation som den s. k. teknologiöverföringen till utvecklings- länder uppvisar. Den kooperativa utvecklingen och förnyelsen måste sanno— likt utgå från områdets egna förutsättningar. För detta behövs en begrepps- apparat och en föreställningsram. Undersökningen syftar. som nämnts tidigare. till att utveckla dessa. De alternativ som valts i analysen, skall alltså ses mot denna bakgrund och inte uppfattas som prognoser eller dylikt.

De slutsatser som dras kan kanske förvåna, men förefaller vara tämligen realistiska. Sammanfattningen av denna är att nya vägar och nya modeller behövs för att bibehålla de kooperativa särdragen.

Frågan om tillväxt och utveckling

För kooperativa företag måste frågan om utveckling och tillväxt i första hand knytas till medlemmarna och deras. i huvudsak ekonomiska, förhållanden.

' Här skulle man kunna tänka sig en anknytning till nyare organisations- och ekonomisk teori men ännu finns det inte inom dessa teorier goda lös- ningar som kan knytas till det kollektiva beslutet kring en relation och ännu mindre kring flera. Inte heller den s. k. in- tressentmodellen har större beskrivningsförmå- ga än den enkla s. k. ”idealiserade kooperativa modellen”. Dock pågår utveckling av s. k. koali- tionsmodeller som i framtiden kan komma att tillämpas, se t. ex. Eschenburg (1977). 2 Medlemsrelevanta i motsats till traditionella företagsvariabler. 3 Jfr de olika perspekti- ven som drogs upp i kap. 3, del I. Därmed vidgas frågan om utveckling av företaget till frågan om utveckling av variabler inom de olika perspekti- ven, se kap. 3, del I.

Detta betyder inte i och för sig att andra parters intressen, t. ex. de anställdas. nedvärderas. Det finns många som i det kooperativa företaget ser en organisationsform som kan bära många andra målvariabler än de ekono- miska. Följaktligen borde även dessa medtas i en diskussion om tillväxt och utveckling. Anledningen till begränsningen här är dock att hur man än vrider och vänder det hela i målfrågan, så kommer man ändå inte förbi de ekonomiska målen. Detta tycks gälla oberoende av typ av socio-ekonomisk omgivning. Därtill kommer att i så gott som samtliga teoretiska modeller för kooperativa företag behandlas kooperationen där i regel endast kring en kooperativ grund. Ännu saknas kooperativa modeller som analytiskt kan behandla flera grunder (det skulle bli kombinerade kooperativ eller sam- kooperativ).l Att behandla alla möjliga mål och alla möjliga relationskom- binationer skulle endast ge diskussionen här en ännu större spekulativ och faktiskt orealistisk prägel. Nu kan man ändå säga att två slags mål eller åtminstone två måldimensioner ingår i analysen, nämligen tillväxt och utveckling. _

Frågan om tillväxt för ett kooperativt företag kan alltså föras tillbaka till medlemmarnas funktionella behov och resurser. Om dessa i fysisk mening är givna, finns det i detta klara gränser för kvantitativ eller fysisk tillväxt, men knappast samma gränser för ekonomisk tillväxt. Företaget vill sannolikt kunna åtminstone överväga alternativ för vidareförädling av en t. ex. given råvarubas (vertikal integration i produktionsprocessen). Även komplettering av verksamheten på bredden (horisontell integration) kan vara aktuellt som alternativ. Alla sådana möjligheter kan i regel direkt relateras till ekonomisk tillväxt mätt och uttryckt i medlemsrelevanta variabler (priser, kvantiteter, kvaliteter, service etc.).2 Därmed är sambandet mellan tillväxt och det funktionella behovet tämligen uppenbart. Det är dock inte fallet mellan dessa och utvecklingsbegreppet. I kooperativa sammanhang förefaller det som utvecklingsbegreppet måste knytas till den mängd av variabler som rör företagets förmåga att bibehålla och anpassa de kooperativa särdragen. Enligt den ”ideala kooperativa modellen” utgör framför allt det organisatoriska sambandet en långsiktig förutsättning för att det kooperativa företaget skall bestå. Hypotesen kan uttryckas så att utan särdragen dras företaget i sin utveckling—antingen mot det enskilda företagets operationsforrn eller mot det offentligas. Särdrag har här liksom tidigare enbart en positiv innebörd, dvs. det rör sig om egenskaper som det anses önskvärt att bibehålla. Önskvärdheten följer dock inte av en logik som den ”ideala kooperativa modellen” bygger på. I denna är utgångspunkten den, att under förutsättning av att det finns en kollektiv vilja och ett funktionellt behov, så behövs en organisationsform med vissa egenskaper. I grunden är dessa egenskaper vad som här betecknats särdrag.

Om den organisationsform som väljs stämmer överens med den ”ideala kooperativa modellen”, får det kooperativa företaget vissa särdrag och dessa antas vara styrande för det funktionella sambandet. Diskussionen kring det kooperativa utvecklingsbegreppet kan nu i första hand knytas till det organisatoriska sambandet men även till andra förhållanden som rör med— lemmarna och samhället där företag och medlemmar ingår osv.3

Därmed skulle tillväxtbegreppet i huvudsak ha en funktionell innebörd medan utvecklingsbegreppet har en i vid mening organisatorisk. Efter detta

konstaterande ser man lätt hur den tidigare utvecklade begreppsapparaten med tonvikt vid olika perspektiv och enhetsbegrepp som beskrivningsföre- ställningar av det kooperativa företaget kommer in. Det finns alltså ett samband mellan att se företaget som en teknisk eller ekonomisk enhet liksom ett samband mellan företaget och företaget som social enhet osv. Samtidigt framträder nödvändigheten av integration av alla dessa begrepp i en samlad kooperativ modell.

Av det resonemang som förts tidigare och de observationer som gjorts, förefaller det som om vissa utvecklingsvägar i huvudsak verkar främjande på tillväxt, på bekostnad av utveckling. Också vid konstant tillväxt förefaller det, empiriskt sett, som om utvecklingen har mycket lättare för att avta än att öka. Anledningen till detta är att det bakom konstant tillväxt kan pågå omfattande förändringar via det funktionella sambandet, dvs. avgränsat till företaget som teknisk enhet. Detta innebär att, och mer omfattande empiriska undersök- ningar kan styrka detta, det finns mekanismer som påverkar särdragen och som därmed gör det kooperativa företaget ”mindre kooperativt”, dvs. att det organisatoriska sambandet får mindre betydelse än vad det skulle ha enligt medlemmarnas sanna preferenser. På den här punkten kan undersökningen inte vara definitiv, men vad som framkommit är tillräckligt för att inte negligeras.

Val av utvecklingsvägar

Utgångspunkten är här ett kooperativt företag i ”jämvikt” och den frågeställ- ning som tas upp och behandlas genomgående, är vad som kan förväntas hända med de kooperativa särdragen när företagets utvecklingsvägar aktua- liseras. Ett kooperativt företag i jämvikt är ett företag med ett effektivt fungerande organisatoriskt och funktionellt samband.l För flera kooperativa företag skulle balansbegreppet kunna innebära att strukturella förändringar mellan företagen, t. ex. via justeringar av det stationära sambandet, inte skulle leda till önskvärda förbättringar. Detta är givetvis en tillspetsad tolkning av balansbegreppet eftersom det i regel torde finnas jämviktsjusteringar som åtminstone är önskvärda av någon. J ämviktsbegreppet används dock här utan mer ingående analys. För att de nämnda sambanden skall vara effektiva — båda på en gång — fordras utförlig specifikation och operationalisering av effekti- vitetsbegreppet och dess villkor. I det följande bortses från denna konkretise- ring som ju i hög grad påverkar precisionsnivån i de utsagor som kan göras. Anledningen till att jämviktsbegreppet, effektiviteten och villkoren inte diskuteras ingående följer av de begränsningar som redogjorts för ovan.2

Allmänt kan företaget och kooperativa företag överhuvudtaget tänkas stå inför följande utvecklingsvägar, nämligen I) Tillväxt och utveckling inom det befntligaljöretagets (juridiska) ramar 2) Samgående med andra kooperativa företag, gemensamma anläggningar och dylikt _ 3) Förbundsbildning, vertikal specialisering, förbundsvisa samgåenden m. m. 4) Internationell arbetsdelning, kooperativ eller inte

5) Utveckling av en regleringsomgivning .

6) Integration med enskilda och offentliga företag. 2 Se kap. 2, del Ill.

1 Se kap. 5, del 1.

I Jfr t. ex. rationalise- ringskraven som ingår i jordbrukets prisförhand- lingar. Enligt uppgift ut- gjorde detta vid ett tillfäl- le 3 %.

Dessa utvecklingsvägar är varken uttömmande eller ömsesidigt oberoende. Flera av alternativen kan väljas samtidigt. Alternativen kan knappast betecknas som alternativ i den meningen att ett kooperativt företag i verkligheten kan välja men de kan dock ändå sägas utgöra kooperativa altemativ. Utvecklingsvägama har dock tillkommit i syfte att belysa särdra- gens förändring.

Utveckling inom företaget (alternativ 1)

Under förutsättning att företaget har en omgivning som i sig inte påverkar särdragen negativt, förefaller det inte finnas interna och avgörande gränser för en fortsatt balanserad utveckling av det kooperativa företaget. Medlemmarnas inflytande och medverkan kan bibehållas givet att lämpade organisationsfor- mer väljs och implementeras parallellt med den förändring som i huvudsak torde vara tillväxtorienterad. Även strukturrationalisering och tillämpning av nya tekniker behöver inte i sig bidra negativt under förutsättning att sådana frågor kommuniceras effektivt nog. Ej heller övergång till mer professionali- serad ledning och extern rekrytering behöver ha negativa effekter om lämplig utbildning ges. Dessa exempel är tillräckliga för att peka på villkor som egentligen är avgörande för bibehållandet av de kooperativa särdragen och därmed för det kooperativa företagets utveckling. Villkoren kan sammanfattas till följande,

a) omgivningen och dess struktur vad gäller möjligheterna för fortsatt balanserad utveckling

b) organiseringen av det organisatoriska sambandet

c) kommunikation

d) utbildning.

Hur mycket som fordras av uppfyllande av dessa villkor är en konkret operationell fråga som det här inte kan sägas något om. Som hypotes kan man dock ställa att uppfyllandet i de flesta fallen torde fordra resurser och aktiviteter. Utan dessa kan alltså den balanserade utvecklingen inte uppnås. Dessa resurskrav kan till sin natur fordra en relativ resursökning till det organisatoriska sambandets fördel: utveckling i kooperativa företag kräver på ett konkret sätt förhållandevis större resurser för det organisatoriska samban- det. Syftet med förändringen torde vara rationalisering och att uppnå förhållanden som ger skalekonomi inom det funktionella sambandet. Effek- terna kan lätt bli motsatta inom det organisatoriska sambandet. Hur det förhåller sig med detta i verkligheten kan dock endast närmare undersök- ningar visa. I diskussionen här framstår dock en målkonflikt mellan tillväxt och utveckling som mer än enbart en teoretisk möjlighet. I praktiken torde man inom ett kooperativt företag känna en press på sig att prioritera tillväxtmålet, detta kan även vara formulerat som ett krav från omgiv- ningen.l

Det är nu lättare att se betydelsen av olika former för omgivning. En 5. k. regleringsomgivning (se ovan) kan genom lämpligt utformade institutionella villkor bidra till att minska eller eliminera den instabilitet som kan finnas i ett kooperativt företag och därmed även bidra till att målkonflikter upplöses.

Samgåenden (alternativ 2)

Två väsentliga orsaker anges ofta som motiv för horisontella samgåenden, nämligen samordning inom det funktionella sambandet (råvarubas, konsu- mentbehov och deras förverkligande till tillräckligt konkurrenskraftiga pri- ser), och användning av ny, rationell teknik vilken i regel fordrar volymök- ning. I båda fallen innebär samgåenden en förändring av det stationära sambandet och i regel tillkommer fler medlemmar per anläggning. Därmed förändras även övriga samband. Det är dock inte givet av förändringen i sig att en övergång från kooperativa företag i balans till ett samlat, fast större, mätt i antal medlemmar, anläggning, volym osv., måste innebära en negativ 'utveckling och enbart tillväxt.l Problemet att bibehålla balans i den mening som lagts i detta begrepp är dock mer omfattande och innebär inte vidareutveckling inom en given företagsstruktur, utan organisation av både struktur och samband för nya förhållanden. Därför och under förutsättning att denna utvidgade organisationsuppgilt och övriga villkor under alternativ 1 uppfylls, skulle det i detta alternativ (nummer 2) inte finnas inre avgörande hinder för en balanserad utveckling, men kostnaderna för ett effektivt organisatoriskt samband ökar sannolikt. Detta kostnadsfenomen beaktas förvånansvärt litet vilket tyder på att det kooperativa företaget inte uppfattas som en grundläggande social enhet.2

I praktiken kan man dock inte bortse från att det finns eller kan finnas betydande för att inte säga avgörande hinder för att uppnå en balanserad utveckling även med låga krav på det organisatoriska sambandets utformning. Ett effektivt fungerande organisatoriskt samband fordrar resurser om den kollektiva viljan skall kunna uttryckas på ett tillfredsställande sätt. I stora kooperativa företag är detta sannolikt en praktisk omöjlighet, och dessa företag kommer därför sannolikt att använda information från konsumenter- nas marknadsmässiga handlande som ersättning för bristande kollektiva uttryck. Detta följer dock inte av den kooperativa företagsformen, utan av avvägningar mellan tillväxt och utveckling.

Gemensamma anläggningar för kooperativa företag som för övrigt bibehål- ler sin struktur behöver heller inte bidra negativt till utvecklingen, om de organisationsfrågor som alternativet innebär löses. Sådana anläggningar, liksom vidareförädling, kan sägas flytta delar av det kooperativa företaget ”bort” från medlemmarnas genomsnittliga kompetens och egentliga verksam- het. Om informationsfrågoma i samband med detta löses, borde inte denna utvecklingsväg och form för i första hand funktionell anpassning till begränsningar inom det stationära sambandet skapa negativ utveckling. I princip borde därför tillväxtmålet (som sannolikt alltid ingår i sådana överväganden) och utvecklingsmålet vara förenliga (även om detta betyder konstant utveckling). Också här förefaller det dock i praktiken vara så att inforrnationsavståndet ökar och att det organisatoriska sambandet påverkas negativt.3 Tyngdpunkten i inflytandet torde flyttas från medlemmarna och det organisatoriska sambandet till den professionella ledningen och det funktio- nella sambandet.

' I detta finns inget mot- satsförhållande vad gäller det stationära sambandet. Företagen kan vara i ba- lans men inom sina re- striktioner. 2 Se del 1 och 11.

3 Med information me- nas här inte information i teknisk bemärkelse, utan information som le- der till utbyte och förstå- else.

! Jfr systemperspektivet i kap 3, del I.

2 På samma principiella sätt som en individ blir medlem av ett koopera- tiv.

Förbundsbildning (system, alternativ 3)

Förbundsbildning, dvs. bildandet av en ny kooperativ organisation med i regel kooperativa företag som medlemmar, har en rad syften. ' Historiskt sett har— om man låter historien börja efter 1920 eller där omkring — det kanske viktigaste syftet kanske varit att påverka omgivningen i riktning mot en för företagen som kollektiv mer gynnsam reglering. Reglering har här en vid betydelse, från självreglering och i former som kan likna karteller och liknande till förändring av konkurrenslagstiftning, påverkan av konkurrensreglering m. m. Sedan har syftet även varit att harmonisera företagens verksamhet inom kollektivet i olika avseenden och i former som de olika kooperativa företagen inte skulle kunna genomföra var för sig. Förbundsbildning, som är att betrakta som en hierarkisk integration, har i regel en lång rad olika funktioner, bl. a. skalekonomiska (ibland direkta och ibland indirekta), och till dessa funktioner kan olika och även motstridande syften höra. Man kan därför knappast betrakta kooperativa förbundsbildningar som entydiga.

Trots detta förefaller detsem om ett viktigt syfte nu och även i framtiden är att skapa kontrollerbara förutsättningar för funktionell anpassning till det stationära sambandet. Med detta anses inte enbart en ”gränsdragning” mellan kooperativa företag, utan också verksamhet i form av gemensam produktions- planering, investeringsprogram för de olika kooperativa företagen osv. Ett eller flera förbund kan, t. ex. för företag som annars hålls intakta, organisera för gemensam produktion inom eller utanför de kooperativa företagens regi. Variantema tycks här vara alldeles för många för att komma med här.

Ett kooperativt förbund utgör tillsammans med sina medlemmar (koope- rativa företag) en hierarki med olika stadgar och former. Att ingå i ett förbund innebär klart att ett kooperativt företag är villigt att ge avkall på någon del av sin självständighet.2 Intentionema antas vara att företaget även accepterar andras vilja i det kollektiva uttryck som en förbundsbildning är. Förbunds- bildning skiljer sig från de utvecklingsaltemativ som nämnts tidigare främst i det förhållandet att det organisatoriska sambandet på förbundsnivå blir indirekt sett ur medlemmarnas i de olika kooperativa företagen synvinkel. I praktiken är också inflytandet proportionellt även om maximering av inflytandet kan utformas som en begränsning.

Effekterna på företagsnivå, och därmed också för medlemmarna, är svåra att bestämma i den meningen att såväl tillväxt som utveckling kan påverkas positivt och negativt. Vi bortser här från ineffektiv förbundsbildning. Anledningen till att man får denna typ av obestämbarhet finns i de omfördel- ningar som kan tänkas komma till stånd inom ett förbund. Endast i det fallet att dessa sker efter ett pareto-kriterium som säger att ingen skall ”få det sämre” som följd av förbundsbildningen, kan negativa effekter uteslutas. Om nu detta åstadkommes inom en i övrigt oförändrad struktur, kan det ändå tänkas att en mer långtgående förändring, som även förändrar strukturen, vore att föredra. Jämfört med det ”bästa” kan det därför väl tänkas att för att kunna bilda förbund överhuvudtaget, medlemsföretagen måste nöja sig med det ”näst bästa”. Även om förbundsbildning kan skapa särskilda förutsättningar för tillväxt, kan den också i sig innebära gränser för fortsatt tillväxt.

Mera konkret kan beslut på förbundsnivå påverka fördelningen av de variabler som ingår i tillväxtbegreppet. Med förbund förefaller det vara större

möjligheter att påverka fördelningen av produktion, kostnader, priser, villkor, information etc. I många hänseenden kan därför förbundsbildning ses som ett uttryck för övergripande samordning eller kort sagt också självreglering. Ett förbund kan alltså utvecklas till ett komplicerat system vilket är anledningen till att begreppet systemenhet infördes i diskussionen i undersökningen (se del I och 111).

En tänkbar effekt av detta är att strukturer hålls oförändrade och intakta länge, vilket kan tänkas bidra positivt till det organisatoriska sambandet (och den sociala enhetens bevarande). Samtidigt anpassas dock inte detta till beslutsbehoven och därmed anpassas inte heller det funktionella sambandet. Det finns därför risk för att förbundsbildningar kan ställa till problem, vilket kan tänkas få negativa följder också för det organisatoriska sambandet i varje medlemsföretag. Om det är så, som framförts i samband med den empiriska delen av denna undersökning, att kooperativa förbundsbildningari likhet med andra typer av förbundsbildningar löper risk att utvecklas till fora för försvar av uppnådda positioner (främst fördelningar), finns det såsom nämnts ovan inbyggda gränser för tillväxt. I den kritik som framkommit anses det att besluten inte fattas snabbt nog och med tillräckligt hög grad av flexibilitet, vilket dels beror på representationen i beslutande organ, dels på den vertikala beslutsgången.

Allt detta kan relateras till effekter som är strukturella och som har att göra med det stationära sambandet, men även med det kooperativa dilemmat. Observationema visar här att det i praktiken kan vara svårt att finna praktiska utformningar av det organisatoriska sambandet på förbundsnivå. Om denna slutsats har allmänt fog för sig, torde lösningen vara än svårare att finna i en omgivning som genomgår snabba förändringar. Kraven kan då öka vad gäller strukturella anpassningar.l Att upprätthålla det organisatoriska sambandet under sådana omständigheter förefaller inte omöjligt, men det måste sannolikt ske inom former som än så länge är okända. En utvecklingsväg som kan vara prövbar är att det sker en koncentration i beslutande organ både vad gäller antal deltagare och beslutsvariabler, vilket fordrar en utveckling av andra deltagarorgan. En annan utvecklingsväg som sannolikt kommer att bli aktuell är samgåenden mellan förbund, regional och lokal samordning som en följd av förbundsstrukturella förändringar. Vad detta kan betyda för det organisato- riska sambandet på företagsnivå finns det inget analytiskt underlag att dra (hypotetiska) slutsatser av.

Villkoren för balanserad utveckling för det kooperativa företaget som ansluter sig till ett förbund är alltså mycket komplicerade, och entydiga slutsatser kan inte dras. Ändå förefaller det dock följa, både av den analys som gjorts och de observationer som ingår i undersökningen, att det är nödvändigt att ingå i ett förbund — i varje fall i den ekonomiska omgivning som gäller för kooperativa företag i Sverige. Detta följer av det som tidigare sagts om det I _ kooperativa företagets behov av någon sorts reglerad omgivning. Ett förbund v'lket Ifa" ""FYCkaS Så

. . , att framförhållning och kan ses som en del av en sådan ur det individuella kooperativa företagets planering för framtiden synvinkel. får större betydelse.

] Dessa utesluter inte varandra.

2 Det ligger här nära till hands att tänka på kon- kretiseringar i samband med ”den nya ekono- miska världsordningen". 3 Anpassningen i prakti- ken brukar här vara att kooperativa företag väljer aktiebolag för sin verk- samhet vilket enligt vad som anförts ovan inte kan antas främja utveck- ling direkt men väl till- växt

4 Historiskt torde det dock vara möjligt att fastställa omfånget och betydelsen av s. k. intres- sesamförstånd och dess betydelse för den koope- rativa utvecklingen (i vidare mening än utveck- lingsbegreppet här).

Internationell arbetsdelning (alternativ 4)

Intemationell arbetsdelning har i princip två syften, nämligen antingen att ge ökad förhandlingsmakt gentemot den internationella omgivningen eller att överkomma effekter av det stationära sambandet.l Ett tredje syfte på längre sikt vore kanske att de kooperativa företagen härigenom deltar i det internationella utvecklingsarbetet och förverkligandet av internationella strukturella ambitioner.2 En förutsättning tycks dock vara att detta för det kooperativa företagets del är knutet till medlemmarna via det funktionella sambandet. I sådana sammanhang fordras sannolikt starka organisatoriska samband samt klara och bärande kollektiva beslut.

Sannolikt kommer dock denna utvecklingsväg - dvs. internationell arbets- delning eller internationell kooperativisering om man vill uttrycka det så — att vara marginell för det kooperativa företaget. Detta alternativ aktualiserar dock en annan fråga som inte skall behandlas här, nämligen den kooperativa företagsformens bärkraft och anpassning till internationell handel. I diskus- sionen ovan har genomgående antagits att det kooperativa företaget varit ett företag som i huvudsak har sin ekonomiska tyngd inom den nationella ekonomiska omgivningen. I verkligheten behöver detta inte vara vare sig fallet eller önskvärt. Om det inte skulle vara önskvärt med en sådan begränsning, förefaller det vara tämligen _klart att det kooperativa företaget stöter på betydande institutionella hinder för sin tillväxt och därmed också för sin utveckling som kooperativt företag.3

Regleringsomgivning (alternativ 5)

Detta alternativ behöver inte alltid utgå från medlemmar och kooperativa företag (dvs. funktionellt), utan kan växa fram genom olika intresseorganisa- tioner och tillslut få politiska uttryck. För de kooperativa företagen skapas då en mer eller mindre reglerad omgivning, i varje fall i vissa avseenden. En tolkning kan även vara att de kooperativa företagen integreras i ett större socio-ekonomiskt system. Jordbrukspolitiken och jordbruksavtalen kan ses som uttryck för detta, men även näringspolitiken.

Vad som här samlat betecknas regleringsomgivning antas komma till stånd på ett sätt som är i huvudsak externt given.4 Utformningen kan därför ske på sätt som speglar samhällets värdering av de kooperativa företagen allmänt och selektivt vad gäller dessa företags betydelse i ekonomin, deras tillväxt och utveckling.

Till stor del faller en sådan regleringsomgivning in under frågan om institutionella villkor såsom dessa behandlades i del I. Begreppet reglerings- omgivning används dock här då begreppet kan antas ha eri mer normativ innebörd. Frågan om balanserad utveckling för kooperativa företag lyfts, i detta alternativ, ut från de kooperativa företagen och in som en del av utformningen av regler (i vid mening) som dock oftast helt klart har andra syften (också) än att tillgodose de kooperativa syftena. I undersökningen har det t. ex. framkommit att utformningen av beskattningsreglema sannolikt skett utan beaktande av de kooperativa företagens särdrag, vilket kan tyda på att man vid utformningen av reglerna antingen inte hade dessa klart för sig eller att man inte tillmätte dessa större vikt. Det kan antas att just dessa regler

har bidragit negativt till effektiva kollektiva beslut och därmed kommit att påverka både tillväxt och utveckling. Här måste man dock komma ihåg att undersökningens material inte är tillräckligt för säkra slutsatser.

Icke desto mindre kan det i regleringssammanhang som utgår från syften utanför de kooperativa sammanhangen mycket väl uppstå fall som kan be- tecknas som en institutionell diskriminering. Detta skulle därmed visa att be- hovet för identifikation av kooperativa företags särdrag är betydande i sam- band med utformningen av i första hand den ekonomiska politiken och om- råden som är relaterade till denna.

Det finns anledning att anta att kooperativa företag— som andra företag — är känsliga för såväl över- som underreglering. Av det som framkommit i undersökningen och av internationella erfarenheter förefaller det som om en alltför liten reglering (i meningen skydd) väl kan leda till att särdragen försvinner och att kooperativa företag inte utvecklas överhuvudtaget vare sig allmänt eller inom vissa områden.] I Sverige har t. ex. arbetskooperativ i nämnvärd utsträckning inte utvecklats till bestående kooperativa företag, vilket kanske kan tolkas som ett uttryck för brister i företagsformen bl. a. på grund av att adekvata bildningsregler saknas.2

Även överdriven reglering torde ha klart negativa effekter för i varje fall utveckling, men sannolikt också för tillväxt. Någon större precision i denna frågeställning går nog inte att få. Anledningen är att över- och underreglering, liksom de kooperativa företagens känslighet för reglering, är subjektiva till sin natur, och ytterligare försök till precisering fordrar ett klarläggande i olika värderingsfrågor (här kommer mer än den s.k. kooperativa ideologin in i bilden). Även om frågeställningen inte behandlas ingående här, måste man inse att den har stor betydelse om den slutsats som dragits också håller sig vid mer omfattande undersökningar, nämligen att kooperativa företag i allmänhet måste ha någon form av skydd, dvs. reglering, för att bibehålla sina särdrag. Här kan endast särskilda forskningsinsatser ge slutgiltiga svar.3

Integrerad utveckling (alternativ 6)

Ett kooperativt företag kan i princip och i funktionell mening integreras med ett annat enskilt eller offentligt företag och därigenom uppnå önskad tillväxt. Det kan däremot inte integreras på annat sätt, dvs. via det organisatoriska sambandet, om det skall anpassa sig inom ramen för gällande institutionella villkor.4 Oberoende av integrationens form, omfång och intensitet torde det organisatoriska sambandet påverkas negativt och i princip mer negativt än vid förbundsbildning. Om det i ett sådant sammanhang skulle vara ett krav att förutom att uppnå viss ekonomisk tillväxt även uppnå fortsatt balanserad utveckling, så förefaller dessa krav att vara ouppnåeliga samtidigt. I verklig- heten behöver situationen inte vara märkbar om integrationen gäller margi- nella funktionella förhållanden. Här avses dock större, mer omfattande former för integration. Någon större skillnad mellan integration till enskilda eller offentliga företag vad gäller effekter för det organisatoriska sambandet behöver inte finnas.

l Hinder i lagarna torde ändå inte vara helt re- striktiva. Översikt över anpassningsmöjlighetema har dock inte funnits att tillgå. 2 I Frankrike har enligt särskilda förordningar bildats ca 700 koopera- tiv, s. k. SCOPA. 3 Frågån förefaller lämpa sig och även fordra tvär- vetenskapliga insatser och särskilt från statsve- tenskap och sociologi. 4 Här gäller också att översikt över integra- tionsmöjligheter saknas.

' Data för beräkningar av sådana ”bytesförhål- landen”, som helt uppen bart varit en realitet sär- skilt för konsumentkoo- perationen, finns helt en- kelt inte.

Sammanfattning

Ett genomgående drag för alla de utvecklingsaltemativ som nämnts, med undantag för regleringsaltemativet, är att den funktionella sidan — och därmed frågan om tillväxt — dominerar. Det organisatoriska sambandet och vad som här betecknats som den kooperativa utvecklingsfrågan har kommit i skymun- dan både i teorin och i praktiken. De funktionella frågorna dominerar kanske inte på grund av underskattning av det organisatoriska sambandet, men på grund av den närhet de funktionella frågorna har till varje inblandad part. De funktionella frågorna är i regel teknisk-ekonomiska till sin karaktär med variabler som är mätbara och som i regel är omedelbart gripbara. Detta torde inte vara fallet med de variabler som ingår i det organisatoriska sambandet och vars mer långsiktiga betydelse inte är på samma sätt omedelbart gripbar. Häri finns den latenta konflikten mellan den kollektiva viljan och individuella beteenden som i och för sig och med den kontraktstruktur som kännetecknar medlemmarna och det företag de valt att ha tillsammans också skulle kunna betecknas som ett särdrag.

Det är alltså naturligt — eller en inbyggd svaghet — att det kooperativa företaget låter de funktionella frågorna dominera oavsett utvecklingsväg. Slutsatsen blir därför att de kooperativa företagen sannolikt fordrar externt stöd för bibehållande av grundläggande kooperativa särdrag, och särskilt torde detta vara sådana som faller in under det organisatoriska sambandet. Frågan är dock inte avslutad i och med det eftersom det torde vara osäkert huruvida alla utvecklingsvägar ens kan tillgodose tillväxtmål.

Utgångspunkten för analysen har givetvis varit ett antagande att det finns ett önskemål om att kunna bevara en kärna av kooperativa särdrag. I diskussio- nen ovan har det framgått att det sannolikt i alla situationer av det slag som diskuterats här torde röra sig om avvägningar mellan tillväxt och utveckling. Mellan dessa kan man därför, när båda är kända, anta att det finns ett utbytesförhållande. Diskussionen har inte behandlat detta bytesförhållande — hur mycket tillväxt skall offras för ett litet mer effektivt organisatoriskt samband, dvs. mer utveckling, eller omvänt — eftersom det fordrar en annan ansats än den valda.1 Diskussionen försöker i stället besvara frågor som rör särdragens bibehållande överhuvudtaget. Graden av önskvärdhet har inte behandlats, men den är givetvis relevant särskilt i samband med utformningen av regler på olika politiska områden.

24. Kapitalfrågan: Viktigaste tillväxtförutsätt- ning och utvecklingshinder?

Inledning

Kapitalfrågan för kooperativa företag har blivit mer aktuell för kooperativa företag under senare år än tidigare. Det finns flera anledningar till detta och det vore sannolikt ett misstag att enbart utgå från att detta kan förklaras av den allmänna konjunkturutvecklingen. En hypotes, som än så länge endast har stöd i mycket få observationer, är att vad som yttrar sig i starkt sjunkande likviditetssiffror, beror på grundläggande institutionella förhållanden.1 Nu har sådana siffror inte riktigt samma innebörd som likviditets- och soliditets- siffror för enskilda företag, eftersom syftet med sådana siffror då i första hand är att beskriva företagets finansiella situation, dvs. för att bl. a. belysa risker och möjligheter för det kapital som placerats i företaget. Kapitalfrågan i kooperativa företag står däremot i första hand i relation till det funktionella sambandet, men det vore fel att enbart arbeta med en sådan avgränsning. Anledningen till detta finns i de särdrag som diskuterats tidigare. Här tangeras ett problemområde som det för närvarande saknas modeller och begrepp för. Vad man kan göra för att belysa kapitalfrågans betydelse för tillväxt och utveckling, är därför begränsat.

De sjunkande soliditetssiffromas egentliga innebörd är att de kooperativa företagens självfinansieringsförmåga har minskat. För varje företagstyp finns det olika vägar för ”kapital” att flöda genom företaget eller stanna upp, och för de kooperativa företagen fins det en hel del institutionella förhållanden som givit de särdrag som finns och som leder till minskade soliditetssiffror under de omständigheter som i övrigt råder. Denna utveckling ter sig nästan meka- nisk.

På kort sikt ärinte sådana sjunkande siffror utan vidare en nackdel eftersom det kan leda till omprövning och aktiviteter via det organisatoriska samban— det. Man har faktiskt kunnat se hur kapitalfrågan i några fall har kunnat vitalisera det organisatoriska sambandet. I det längre perspektivet, och framför allt i samband med nybildning, ser det annorlunda ut. Kapitalfrågan kan här ses som ett avgörande hinder för kooperativ tillväxt och utveckling överhuvudtaget. Nu kommer kapitalfrågan i sin komplicerade helhet inte att diskuteras mer än kortfattat här.2

Vad som tas upp här och som faller inom undersökningens ram är sambanden mellan kapitalfrågan och de kooperativa särdragen. Om detta finns det praktiskt taget inget skrivet och för hela området ej heller konstruktiva erfarenheter att stödja framställningen på. Detta har naturligtvis kommit att ge framställningen dess explorativa karaktär.

l Tecken på detta finns i del II.

2 Kapitalfrågan har tagits upp i ett forskningspro- jekt vid Stockholms Uni- versitet (Widerberg).

' Tillströmningen av ka- pital kan jämföras med kapitalanskaffningen i enskilda företag, men en- dast till en viss grad på grund av grundläggande skillnader i kapitalets roll i dessa två typer av före- tag.

Kapitalbegreppen

Även om diskussionen av kapitalfrågan inte kommer att bli särskilt teknisk, finns det anledning att skilja mellan vissa kapitalbebrepp. Med kapital i ekonomiska sammanhang menas i regel två saker, nämligen realkapital och finansiellt kapital. Till realkapital knyts en användningsaspekt och till det finansiella kapitalet en ägande- eller dispositionsaspekt. Mellan realkapital och det funktionella sambandet i kooperativa företag är förhållandet entydigt. Realkapital får i detta komma till uttryck i anläggningar, lager, maskiner osv. Mellan det funktionella sambandet och det stationära sambandet finns ett beroende som kan påverka realkapitalets form: medlemmarnas behov och spridning kan t.ex. i vissa fall ge upphov till stora och koncentrerade anläggningar och i andra fall till många och små anläggningar. Oavsett detta är dock förändringar, dvs. kapitalberoende förändringar. i det funktionella sambandet beroende av skapandet och tillströmning av finansiellt kapital. Tillströmningsmodellen för kapital skall inte tecknas här utan endast antydas för att underlätta den fortsatta diskussionen.

Tillströmningen kan i kooperativa företag i princip ha tre former, nämligenl

1. insatser från medlemmarna

2. län

3. medel som hålls tillbaka och inte förs ut till medlemmarna via det funktionella sambandet (vanligtvis då i form av återbäring eller liknan- de), samt medel som enligt institutionella regler skall avsättas i fonder (ej pensionsfonder).

Dessa former är inte oberoende av varandra. Det finns för dessa tre former tillsammans en omfattande och komplicerad samling institutionella regler som här kan ses som parametrar på kapitaltillströmningen. Insatser regleras inte bara av det kooperativa företagets stadgar utan också av mer grundläg- gande beteendeaspekter hos medlemmarna och formerna för rationalitet. Man kan nämligen inte, som i fallet med det enskilda företaget, utgå från att det finns en hög grad av korrelation mellan individuella kapitalinsatser och intresse i företaget. Till detta kommer institutionella regler som kommer att beröras närmare nedan. Förutom av institutionella regler är belåningen till kooperativa företag också beroende av långivarnas riskbedömning och alternativ. Till riskbedömningen knyts sannolikt föreställningar om medlem- marnas insatsvilja och vilja att påverka mängden tillbakahållna medel. Dessa medel bestäms dock inte enbart av t.ex. återhållsamhet utan också av företagets rent företagsekonomiska effektivitet, dvs. i förvaltningen av det funktionella sambandet. Det funktionella sambandet torde dock, för att hög effektivitet skall kunna uppnås, vara beroende av det realkapital som ingår. Därmed ser man lätt att det i kapitalfrågan finns en mängd komplicerade beroendeförhållanden. Dessa förefaller vara kända bara till en viss del. Därmed blir slutsatsen att det för utformningen av kooperativa (organisa- tions-) modeller inte finns kunskap om vilka parametrar som, t. ex. under rådande ekonomiska villkor, utgör de avgörande förutsättningama för det kooperativa företagets tillväxt och utveckling. Med kännedom om dessa parametrar skulle man excplicit och konkret kunna analysera effekterna av

möjliga parameterförändringar, t. ex. ändringar i beskattningsregler och i formerna för insatser (jfr frågan om kooperativa ”aktier” som har diskuterats i tysk litteratur, fondfrågor m. m.)1

Till realkapitalet i kooperativa företag knyts givetvis en samhällsekonomisk aspekt som här endast skall antydas. Ur samhällssynvinkel finns i första hand ett effektivitetsintresse i den meningen att i den mån de kooperativa företagen utför uppgifter som uppfattas som samhällsnyttiga, bör det kapital som ingår dels vara effektivt med hänsyn till storlek, dels utnyttjas effektivt. Detta förutsätter att allokeringen av kapital i samhället sker på ett sätt som inte åsidosätter de kooperativa företagen, vilket leder diskussionen tillbaka till de institutionella villkorens utformning (för t. ex. kapitalmarknaden). Man kan alltså se kapitalfrågan på två nivåer, en som motsvarar den kooperativa företagsnivån och en som utgör samhällsnivån. På båda dessa nivåer utformas och utvecklas institutionella regler vars parametrar kan sägas utgöra förut- sättningar för tillväxt och utveckling.

Kapitalfrågan och institutionella förhållanden

I undersökningen har framkommit vissa förhållanden som belyser delar av kapitalfrågan. Dessa, som i och för sig är kända saker, återges ändå här.

Det kooperativa företagets konstruktion enligt FL gör att denna företagstyp inte på samma sätt kan använda kapitalmarknaden för att klara funktionellt betingad tillväxt.2 Kooperativa företag kan inte vända sig till allmänheten vad gäller ”ägarkapital”, utan måste lösa frågan inom medlemskretsen.3 För medlemmarna enskilt eller i någon annan associeringsform skulle det dock inte finnas institutionella hinder för att utnyttja kapitalmarknaden även om det i praktiken kan finnas andra hinder.

Vidare finns det förhållanden bland medlemmarna själva som kan bidra till att det funktionella sambandet får en lägre kvalitet och även högre kostnader än vad som skulle motsvara en helhetsbedömning (bästa altemativ) och även en samhällsekonomisk bedömning. Således kan medlemmarnas individuella bedömningar av funktionella behov och inställning till investeringar och finansieringsformer variera av en rad skäl. Det kooperativa företaget kan därför ha beslutsmekanismer som, även när den ”ideala kooperativa model- lens” villkor är uppfyllda, leder till underinvestering. Slutsatsen skulle därmed även bli att det kooperativa företaget på grund av ettsärdrag tenderar inte endast att använda alltför litet realkapital utan också efterfrågar för litet finansiellt kapital. Det senare kan kanske i sin tur förklaras i bristen på lämpliga tiIlströmningsmekanismer. Det är möjligt att detta särdrag endast är historiskt och socialt betingat. ,

De slutsatser som dragits här vilar givetvis på antagandet att det funktionella sambandet är bestående och att det i samhället finns ett vidare funktionellt intresse (behov av de kooperativa företagens produktion).

Vad som anförts om underinvestering i allmänhet och därmed samman- hängande kapitalefterfrågan förefaller att kunna både förstärkas och uppmju- kas när det stationära sambandet förs in i bilden. För det kooperativa företaget kan ett stationärt samband som verkar restriktivt (given råvarubas, givet antal konsumenter osv.) uppenbart förhindra produktion med ”bästa möjliga teknik”. Sådan teknik torde i de flesta fall vara kapitalintensiv och detta i

' Se Luther (1979 men se också Johansson och Rodhe (1980) som be- handlar frågan ”om redo- visning av medel som en producentförening tillgo- doför sina medlemmar".

2 I motsats till det enskil- da företaget är detta den enda tillväxt som förefal- ler vara förenlig med FL, och den skall i princip fördelas mellan medlem- marna och inte ackumu- leras i företaget och ej ut- göra bas för kapitaltill- växt

3 Begreppet ”ägarkapi- tal" har inte samma be- tydelse i de två fallen.

] Det rör sig alltså om både substitution och skaländring.

högre grad än befintlig teknik, och kan kanske inte användas på grund av att det stationära sambandet begränsar volymen.]

I den meningen förstärks alltså slutsatsen om underinvestering, kanske inte för individuella företag, utan för ett system av sådana företag. I praktiken torde man finna att man valt lösningar som medfört överföring av funktioner till gemensamma eller liknande former, jfr diskussionen ovan. I sådana samman- hang gör sig det stationära sambandet mindre gällande och slutsatsen ovan mildras men samtidigt framträder de förhållanden som diskuterades ovan starkare. Härmed framkommer de särskilda beroendeförhållanden som finns i kooperativa sammanhang än tydligare.

Mellan kapital- och investeringsfrågor, såsom de diskuterats här, och närings- och regionalpolitiska överväganden finns det uppenbara samband. Därmed är diskussionen tillbaka till den normativa frågan om optimal utformning av regler.

En rad institutionella aspekter kan betraktas i samband med kapitalfrågan. Det gäller t. ex. de kooperativa företagens behandling av kapitalkostnadema rent kalkylmässigt i samband med det funktionella sambandets utbyggnad och konkretisering i anläggningar av diverse slag samt i utnyttjandet av dessa anläggningar. Grunden för självfinansieringen läggs i sådana kalkyler, som dock på grund av ofta svåröverskådliga tekniska sammanhang inte lämpar sig för kommunikation. Här intresserar dock närmast metodfrågan och de grundläggande antaganden som ingår i kalkylen. I undersökningen har det helt klart framkommit att man tenderar att använda samma kalkylmetoder som man gör i enskilda företag, dvs. som om det rörde sig om i grunden kapitalrelaterade målsättningar. I vissa fall kan detta ge samma resultat, särskilt om kapitalet utgör den viktigaste begränsande faktorn. Detta kan kanske vara fallet, men frågan är om kapitalknapphet i kooperativa företag egentligen är en fråga om knapphet på kapital, utan en följd av de institutionella regler som styr tillströmningen av kapital till dessa företag. Ändringar i dessa regler skulle därmed kunna ge upphov till andra kalkylme- toder och förmodligen klarare insikter i sambanden mellan det funktionella sambandet och realkapitalet inom detta. En slutsats som grundar sig på detta samt observationer är att det i kooperativa sammanhang råder stor osäkerhet om vilka kalkylmetoder— modeller — som egentligen motsvarar det koopera- tiva företagets målsättning och som är i samklang med dess särdrag. Denna osäkerhet förefaller öka ju längre bort från medlemmarnas egen verksamhet som den kooperativa produktionsprocessen sträcker sig med hänsyn till avstånd, tid och förädlingsgrad. Det rör sig här om grundläggande kunskaps- frågor som ju har en tämligen klar institutionell innebörd. Sambanden med de kooperativa särdragen är också tydliga: riskerna för det organisatoriska sambandets negativa utveckling måste anses stora och därmed också för en urholkning av ett, i varje fall på lång sikt, väsentligt särdrag. Under den period då de kooperativa företagen i huvudsak kunnat växa genom en kalkylbetingad självfinansiering behöver tillväxten, om den ses ur det organisatoriska sambandets synvinkel, inte te sig enbart fördelaktig. Å andra sidan har självfinansieringsvägen i många fall gjort företagen mer snabba och flexibla vilket kanske varit nödvändigt i vissa fall som motvikt mot tröghet i andra sammanhang.

Kapitalfrågan och kooperativ nybildning

Frågan om kooperativ nybildning kan bäst belysas om resonemanget återknyts till föreställningen om att det kooperativa byggs upp av åtminstone en av de fyra grunderna, se ovan. Nybildning av kooperativa företag skulle i princip kunna ske på vilken grund som helst. Mot detta skulle dock kunna anföras att de flesta produktionsområdena är utbyggda med företag— antingen enskilda, kooperativa eller offentliga. Bildandet av nya kooperativa företag inom områden där kooperativa företag redan dominerar kan knappast bli mer än en marginell företeelse om ens det. Inom andra områden måste kooperativ nybildning ske på andra företagsforrners bekostnad, vilket förutsätter att den kooperativa företagsformen har komparativa fördelar. I sin nuvarande utformning och med nuvarande institutionella regler förefaller det som det inte skulle vara tillfälle till detta, givet att den ”ideala kooperativa modellen” utgör norm. Här får man då samtidigt ha klart för sig att denna modell inte utgör någon starkt utformad norm även om denna norm inte utvecklats i detalj. Denna slutsats grundar sig främst på den analys som gjorts ovan. Av denna drogs också tidigare den slutsatsen att det kooperativa företaget inte utan vidare har fördelar av en rent marknadsekonomisk omgivning, men det framkom också att de kooperativa företagen själva kan skapa motvikter genom förbund och liknande.

Bildandet av nya kooperativa företag kring en av de två relationer som här enkelt betecknas som producentkooperation eller konsumentkooperation måste sannolikt ta hänsyn till redan existerande företag och även till de intressen som knyts till dessa företag. Det är därför inte säkert att komparativa fördelar—om de finns- skulle vara tillräckliga som villkor för bildande av eller övergång till kooperativa företagsformer.

Vad gäller kooperativa företag som arbetskooperativ förefaller kapitalfrå- gan vara direkt kritisk både med avseende på bildandet och i övrigt. Även bortsett från detta skulle nybildning av kooperativa företag i den svenska ekonomin knappast innebära nettoökning av arbetstillfällen under förutsätt- ning att samma produktion som tidigare skulle utföras. Med hänsyn till ny produktion eller produktion som det är önskvärt att finna nya organisations- former för, så förefaller det närmast vara så att endast starka intressen för själva den kooperativa företagsformen kan uppväga de institutionella hinder som finns. Det finns betydande trösklarbåde vad gäller arbetslagstiftning och annat för bildande av arbetskooperativ. Ur institutionell synvinkel förefaller det som deltagarna — dvs. medlemmarna — som ju inte tar ut lön i företaget i vanlig mening, närmast blir att uppfatta som deltagare i handelsföretag. En fråga som faller utanför denna del är om ”arbetskooperativ” som utformas efter FL i verkligheten kan komma att bli behandlat som en ”juridisk person” i kapitalsammanhang. Om så skulle vara fallet, förefaller säkerheten i företaget inte vara tillräcklig i en normal långivares ögon (en professionell långivare) och det kooperativa företaget måste skaffa andra garantier. Slutsatsen torde vara uppenbar och gäller givetvis ett individuellt kooperativt företag. För sådana företag i system borde riskfrågan och därmed kanske även kapitaltill- strömningen kunna organiseras annorlunda. Dock förefaller det som även initiala höga kapitalkrav kan utgöra ett allvarligt hinder.

Den kanske främsta anledningen till de problem som finns i kapitalfrågan

för arbetskooperativa företag har med tillväxt och kapitalets andel i denna att göra. Det förefaller som effektiva lösningar på detta område måste klara av två problem samtidigt: en lösning — dvs. en kooperativ modell kring arbetsrela- tionen — måste reflektera de komplicerade förhållanden som finns mellan arbete och realkapital, dvs. i själva produktionsprocessen, samtidigt som fördelningsproblem löses. I arbetskooperativet är dessa beroenden inte enbart tekniska utan även psykologiska. Frågor som rör det funktionella sambandets praktiska utformning vad beträffar t. ex. arbetsmiljö och arbetssituation berör medlemmarna direkt, och bl. a. av den anledningen kan man säga att fördelningsfrågor kommer in i själva produktionsfunktionen för detta företag. I jämförelse med det enskilda företaget, som utgår ifrån kapitalrelationen, saknas för arbetskooperativet information för utformning av, i det här fallet, det funktionella sambandet. Det behövs mer information för arbetskoopera- tivet än för det enskilda företaget (som antas befinna sig i en marknadsom- - givning och kan använda sig av de priser inklusive löner som finns där för sin styrning).

Det organisatoriska sambandet aktualiseras i en rad frågor, inte minst i samband med in- och utträden av medlemmar. Kämpunkten vad gäller den kooperativa företagsformen är här de ekonomiska värderingar som då måste göras. För närvarande förefaller det som tillväxt- och utvecklingsfrämjande förutsättningar saknas för arbetskooperativ. I första hand gäller detta regler i kapitaltillströmningsfrågan. Det förefaller vara på det sättet att endast när medlemmarna är villiga att helt bortse från kapitalfrågan (dvs. fördelnings- aspekten), lämpar sig de regler som finns, t. ex. i FL. Men detta vore — om man kan förutsätta rationella medlemmar— detsamma som att kapitalfrågan skulle sakna betydelse vilket knappast utgör ett realistiskt antagande. Historiskt sett och i andra socio-ekonomiska sammanhang kan det tänkas att en kooperativ modell som mer eller mindre bortser från kapitalfrågan kan vara tillfyllest, men detta gäller säkert inte i den svenska ekonomin. Här kan det knappast antas att kapitalfrågan är obetydlig, det finns åtskilliga tecken som tyder på att det är den som utgör huvudproblemet.

För kombinerade kooperativa företag, dvs. kooperativa företag som bildas kring flera relationer, saknas det överhuvudtaget institutionella regler. Men i princip finns det möjligheter för olika kooperativ, som vart och ett utgår från ett funktionellt behov, att bilda ett nytt kooperativ. Kooperativ skulle i princip även kunna bildas så att de uppfattas som kooperativ inom kooperativ. I diskussionen av utvecklingsvägar ovan framkom att det vid tillväxt t. ex. i samband med samgåenden är svårt att klara villkoren för balanserad utveckling, dvs. få både det organisatoriska och det funktionella sambandet utvecklat harmoniskt och i takt. Företräde ges i praktiken åt det funktionella sambandet. Ett alternativ i sådana sammanhang vore att bilda nya koopera— tiva strukturer som t. ex. kombinerade kooperativ eller kooperativ inom kooperativ. (Här kan denna del inte vara mer konkret, men ett ”räkneexem- pel” finns i appendix C.)

För arbetskooperativ förefaller det som om kapitalfrågoma skulle kunna lösas, om effektiva sparkooperativ kunde knytas till arbetskooperativ. För- verkligande av sådana lösningar fordrar dock analys utöver denna under- sökning. Syftet här är att visa att det kooperativa fenomenet i sig kan omfatta en utveckling som går vida utöver vad nuvarande institutionella villkor och

praxis har medgett. Detta under förutsättning att institutionella förändringar skapas med tanke på det kooperativa företagets särart. Det ingår dock inte i undersökningen att närmare behandla en sådan eventuell institutionell utformning.

Kapital för kooperativa företag — en integrationsfråga?

I det här läget kan det underlätta förståelsen av dagens och framtidens kapitallösningar om man för ett ögonblick tittar tillbaka på de kooperativa företagens tillkomst. Utan att göra försök till historisk analys torde det vara klart att de kooperativa företagen växte fram urdåtidens samhällsbetingelser. I dessa ingick att kapitalet spelade en produktionsmässigt sett underordnad roll samtidigt som kapitalet inte heller hade någon stor betydelse för medlemmar- na — ofta helt enkelt på grund av att de inte hade något kapital. Detta kom att bestämma både produktionsinriktning och utformningen av det kooperativa företaget. Företagen vari mycket liten grad integrerade in i den ekonomiska politiken, helt enkelt av det skälet att denna var varken vittomfattande eller integrerande till sin natur.

Nu kan man på inget sätt jämföra dagens kooperativa företag med historiska företag. Däremot kan man jämföra dagens kooperativa företagsform med den som växte fram under andra betingelser. Och den fråga som väckts i undersökningen, men som inte fullt ut kan besvaras, är om själva företags- formen hängt med i utvecklingen över tiden och anpassats till dagens och morgondagens samhällsförhållanden. Den slutsats som undersökningen lutar åt, är att detta inte är fallet. Det finns stöd för detta, som dock kanske ännu inte kan anses vara helt tillräckligt. Dock tyder hela diskussionen om de institutionella villkorens betydelse, och särskilt frågan om regleringsomgiv- ning, på att det är motiverat att dra denna slutsats. I så fall förstärks de slutsatser som dragits om behovet av kooperativa modeller som klarar av att lösa de komplicerade kapitalproblemen i dagens kooperativa företag, kanske framför allt för arbetskooperativ. Till detta kan nu fogas den integrations- aspekt som berörs här.

De kooperativa företagen bildades vid ”sidan om dåtidens kapitalmark- nad”, och en av de 5. k. ”kooperativa principema”, nämligen kontantprinci- pen, har sin rot i detta förhållande. Denna utveckling ”vid sidan om” visar att kooperativa företag inte underordnats en helhetsanpassad syn i kapitalfrågan och att den grad av integration som behövts till bl. a. kapitalstrukturen utanför de kooperativa företagen inte funnits. Förutsättningama för sådan integration har dock inte heller funnits vare sig inom de kooperativa företagen, i utformningen av den politik som kan beröra de kooperativa företagen — både de som finns och de som skulle kunna vara — eller i forskningen. Forskningen får här ta på sig en stor del av ansvaret för att det nödvändiga kunskapsun- derlaget för ”det kooperativa företaget i samhället” inte funnits att tillgå.

Ser man den kooperativa företagsformen som en grundläggande företags- form mellan det enskilda företaget och det samhällsägda företaget, är det klart att integration har olika betydelser för dessa företag. Det är därför inte utan vidare klart vad som skall avses med nödvändig och tillräcklig integration. För det kooperaiva företagets del förefaller gränsen för integration mellan företaget och samhället att finnas i de faktorer som bibehåller och främjar det

kooperativa företagets särart. Det antas då att det är önskvärt att bibehålla och helst utveckla dessa särdrag. Man kan däremot inte foga tillväxtfrågan in i bilden utan vidare, eftersom företag trots allt också är instrument i inkomst- och inkomstfördelningspolitiken. Man kan inte anse att integrationen i alla lägen skall främja tillväxt i ekonomiskt förstånd hos det kooperativa företagets medlemmar. Om det funktionella sambandet skall gälla, måste det koopera- tiva företaget också behålla sin autonomi även i produktionsfrågor, och därmed är diskussionen tillbaka till kapitalfrågoma. Det förefaller vara i samband med dessa som integrationsaspektema bör utvecklas, och i den meningen kan kapital för kooperativa företag ses som en integrationsfråga: under de restriktioner som gäller särdragen måste det kooperativa företaget som bärare av både medlemsintressen och samhällsintressen genom utform- ning av lämpliga institutionella regler (och kooperativa modeller) integreras i ett vidare kapitalsammanhang.

Sammanfattning

Kapitalfrågan har här diskuterats på ett allmänt sätt i anslutning till de frågor som gällde tillväxt och utveckling i föregående del. Diskussionen kan sammanfatts till kapitaltillströmningen till kooperativa företag och betydel- sen av faktorer såväl inom som utanför företagen för denna tillströmning. Det har konstaterats att det här finns en rad begränsade faktorer som åtminstone delvis förefaller vara historiskt betingade. Det skulle alltså fordras nya kooperativa modeller, som med bibehållande av det kooperativa företagets särart ändå integrerar detta in i vidare kapitalsammanhang.

25. Kooperativa särdrag och nya modeller

Inledning

I denna del har olika typer av särdrag sammanförts till tre, nämligen sådana som knyter an till det organisatoriska sambandet, till det funktionella sambandet och till det stationära sambandet: Dessa särdrag tas det hänsyn till i den ”ideala kooperativa modellen”, och de uppfattas som fundamentala i den meningen att det särskilt kooperativa går förlorat om inte hänsyn tas till dem vid utformningen av såväl det kooperativa företaget som de institutionella villkoren för denna typ av företag. 1 De nämnda särdragen är också grunden för utveckling av nya organisationsprinciper och nya kooperativa modeller.2 Här kan man för övrigt hänvisa till utvecklingen av de 5. k. traditionella kooperativa principerna och det arbete som drivits för att utveckla mönster- stadgar för den befintliga kooperationen i Sverige.3 Det har inte ingått i undersökningen att närmare granska det system av stadgar som finns och dess utveckling, men för denna undersöknings syfte finns det ingen anledning att inte anta att detta system kan härledas från den kärna av generella särdrag som det är fråga om här. Från de mer generella särdragen skulle sannolikt en större mängd ”mönsterstadgar” kunna härledas än de befintliga. Det behövs t. ex. sådana konkretiseringar för många områden inom vilka det kooperativa alternativet inte tidigare prövats — i varje fall i Sverige.

Ett problem i sammanhanget är att någon utvärdering av sambanden mellan stadgar och kooperativ organisation inte utförts i Sverige enligt de uppgifter som föreligger för denna undersökning.4 Detta innebär att den diskussion som förs här inte har en helt tillfredsställande empirisk utgångs- punkt vad gäller information.

Därmed är det ytterligt svårt att analysera det kooperativa företagets bärkraft på olika områden, inbegripet de områden där kooperativa företag finns nu. Den diskussion som följer måste nödvändigtvis få karaktär av att vara preliminär och med större inriktning på uppslag än på ”färdiga” kooperativa modeller.

Den ideala kooperativa modellen som norm

Den ideala kooperativa modellen utgår från en hel del antaganden som med stor sannolikhet sammanfaller med kooperativ praxis. Ett sådant antagande är att medlemmar styr det kooperativa företaget genom det organisatoriska sambandet. En konfrontering av praxis med detta antagande skulle fordra

' Begreppet kooperation har här en annan kvalita- tiv betydelse än t.ex. samarbete, karteller o. d. 2 Sådana principer kan inte behandlas inom ra- men för denna undersök- ning. 3 En beskrivning av ut- vecklingen av stadgesy- stemet inom KF-området har gjorts av Lundberg (1971). 4 Inom tysk koopera- tionslitteratur har detta område behandlats.

l Sådana grupper kan vara organiserade i sig, t. ex. fackligt. Folksam kan uppfattas som ett nä- raliggande fall. 2 Det gör ingen skillnad om man tar fasta t. ex. på vissa aspekter som ”kontantprincipen” o. d.

konkretisering så att t. ex. graden av medlemsstyming skulle kunna under- sökas och fastställas. ! modellen ingår dock enbart antagandet om att medlemmarnas funktionella behov utgör grunden för deras engagemang, och det antas vidare att detta engagemang via både det organisatoriska och det funktionella sambandet är direkt och entydigt.

Nu visar det sig att detta antagande stämmer ganska väl med de normer som finns i de 5. k. mönsterstadgama och i FL (föreningslagen). Frågan är då om inte de praktiska möjligheterna är mer omfattande än praxis själv. Enligt de regler som gäller, och som på något sätt måste uppfyllas för att ett företag skall kunna vara kooperativt, är medlemmarna lika och har samma funktionella behov — kvalitativt sett. Man kan här undra om inte en ny FL egentligen skulle kunna ges en sådan utformning att flera medlemsgrupper med olika funktio— nella behov skulle kunna ingå i ett och samma kooperativ. Frågan äri grunden juridisk och faller utanför denna undersökning. Den nämns här på grund av de organisatoriska konsekvenser som finns i frågeställningen. Sannolikt måste dock nuvarande FL ändras för att klara flera gruppers funktionella behov, in- och utträdande osv. Tidigare har också kapitalfrågan nämnts som en betydande institutionell faktor.l Denna korta diskussion visar att det är svårt eller näst intill omöjligt att utgå ifrån existerande institutionella villkor för en analys av nya kooperativa modeller.2

En utveckling av det slag som antytts ovan — dvs. olika grupper i kooperativ —är utan vidare förenlig med den ideala kooperativa modellen, och denna kan uppfattas som en norm. För en förutsättningslös diskussion av det kooperativa företaget som altemativ, i varje fall på nya områden, är en sådan norm nödvändig men självfallet inte tillräcklig. Normen är mer allmän och ger en bredare bas än befintliga institutionella villkor (t. ex. representerade i lagen om ekonomiska föreningar, i skattelagstiftningen m. m.).

Det är nu möjligt att lite närmare beskriva den ideala kooperativa modellen som norm. ] tidigare delar har vikten lagts vid analys av det kooperativa företaget isolerat och med hjälp av den nämnda modellen. I denna del har syftet varit att konfrontera det kooperativa företaget, beskrivet på detta sätt, med olika typer av omgivning för att därigenom dra slutsatser om bl. a. tillväxt och utveckling. I analysen har det framkommit att det finns en rad institutionella villkor som bestämmer över de två nämnda målvariablema. Dessa villkor finns efter allt att döma också representerade såväl i den kooperativa företagsformen som i de föreställningar som lagts till grund för utformningen av yttre institutionella villkor, dvs. ett ömsesidigt beroende finns. Därmed kan man dra slutsatsen att man behöver granska både den kooperativa modellens tillräcklighet och de föreställningar som kommer till uttryck i den offentliga politiken om det kooperativa företaget som bärare av olika samhällsmålsättningar.

Det kooperativa företaget utvecklades historiskt som en entydig medlems- organisation med rätt klara funktionella behov som bas. Det kooperativa företaget kan i sådana sammanhang sägas internalisera marknadsförhållande- na, dvs. delvis byta ut marknadens sätt att fungera mot en egen organisation. I dag är situationen den att kooperativa företag, liksom företag i allmänhet, inte kan betraktas som isolerade. Många kooperativa företag, och särskilt på förbundsnivån, har dessutom blivit så stora att man inte heller kan betrakta institutionella faktorer som givna för dem. Många kooperativa företag har

alltså förmåga att förhandla om och påverka de institutionella villkoren åtminstone i vissa sammanhang. Därmed kan man se att det med tiden skett en utveckling från enbart medlemsorientering till både medlems- och samhälls- on'entering. Detta måste tas hänsyn till vid en vidareföring av den ideala kooperativa modellen. Det är alltså analytiskt inte tillräckligt att avgränsa modellen till interna strukturella drag som betraktas mot en omgivning som samtidigt uppfattas som mer eller mindre given.

Därmed uppstår frågan om hur samhällsbestämningen skall kunna komma in i den ideala kooperativa modellen utan att de kooperativa särdragen går förlorade, givet att detta är vare sig önskvärt eller förhandlingsbart. ] den tidigare diskussionen har antytts vissa gränser för utformningen av den offentliga politiken. Dessa gränser kan bilda utgångspunkten också här. Frågan spänner emellertid över ett vidare fält än enbart kapitalfrågor. Institutionella villkor som utformas inom den offentliga politiken förefaller kunna tolkas på olika sätt, varav två är följande. [ diskussionen ovan ingick tolkningen att regler har en restriktiv innebörd i den meningen att medlem- marnas givna funktionella behov är autonomt för företaget och att det organisatoriska sambandet ges möjligheter att bli effektivt utformat. En alternativ tolkning är att samhällsintressen genom stat och kommun kan prioriteras i någon given organisatorisk form inom vilken de funktionella behoven bör tillgodoses. Om dessa funktionella behov skulle falla utanför eller endast delvis innanför de kooperativa företagens vanliga verksamhet, kan dessa företag tänkas bli påverkade genom den offentliga politiken i en rad avseenden. ' En effekt är det funktionella sambandet, som inte på samma sätt som tidigare utgår från medlemmar som själva valt att ingå i företag. Eftersom man kan anta att funktionella behov som prioriteras i den offentliga politiken skiljer sig från det som framkommer genom det kooperativa företaget, är flera möjligheter tänkbara. En är att det uppstår en omfördelningseffekt från befintliga medlemmar till nya grupper som tillkommer. En annan mer trolig effekt är att det ligger ett pareto-resonemang till grund för den förda politiken och att det kooperativa företaget får någon form av ersättning för tilläggsverk- samheten.2 I de fall där det inte är fråga om att påverka befintliga företag, utan att bilda nya, kan givetvis politiken utformas mer fritt och utgå från de speciella förutsättningar som kan finnas, t. ex. för bildandet av arbetskoope- rativ inom områden som nu domineras av den offentliga sektoms företag.

Med denna utvidgning har den ”ideala kooperativa modellen” orienterats även mot institutionella villkor som kan tänkas utformas genom den offentliga politiken. Dessa villkor ses inte längre som villkor i meningen restriktioner, utan som en variabel. Därigenom skapas förutsättningar för att analysera det kooperativa företagets för- och nackdelar på många områden inom vilka denna företagsform inte finns. Vad som kanske ändå inte framkommer tillräckligt klart är att dessa områden utan vidare kan sägas omfatta den offentliga sektorns produktion till rätt så stora dela r. Det är dock här inte fråga om att genomföra en sådan analys, utan diskussionen är här uteslutande begränsad till en analys av mer allmänna och grundläggande förutsättningar för det kooperativa företaget. Som norm för denna analys har alltså valts denna modifierade form av den ”ideala kooperativa modellen”. Slutsatsen, som också bildar utgångspunkten för en vidareföring, är att det, givet normen, inte behöver finnas avgörande hinder för prövning av det kooperativa

' Här kan man se det kooperativa företaget så- som ingående i två orga- nisationsmodeller: i det ena fallet medlemmarna och deras funktionella behov som grund för det kooperativa företaget, och i det andra fallet medborgare — som också kan vara medlemmar - som indirekt och via den offentliga politiken for- mar de kooperativa före- tagens villkor. I verklig- heten är det inte fråga om antingen eller av dessa modeller.

2 Ersättningsfrågan beror givetvis på kostnader, kapacitetsutnyttjande

m. m.

! Se appendix C. 2 Arbetskooperativ skulle teoretiskt kunna bildas inom folktandvården, och det förefaller också vara fullt tänkbart att pa- tientgrupper skulle ha medbestämmande inte enbart mycket indirekt via finansieringsvägen (tandvårdsförsäkringen och skatter).

företagsaltemativet även på nya områden. I mer konkreta sammanhang måste man sannolikt räkna med att utforma de kooperativa företagen helt utifrån situationsspecifika förutsättningar, och i det sammanhanget torde värdet av den ”ideala kooperativa modellen” som norm vara uppenbart.

Mot nya kooperativa modeller

Med nya kooperativa modeller menas modeller som från praktisk tillämpning utgår från den föreställning om det kooperativa företaget som utvecklats i undersökningen. Utifrån denna kan två tolkningar skönjas, nämligen nya modeller för den befintliga kooperationen, och sådana på områden där det kooperativa företaget inte finns. Vad gäller den första av dessa tolkningar så har undersökningens syfte inte varit att utvärdera kooperationen och med undersökningen som grund föreslå nya modeller där. I undersökningen har dock framkommit att existerande företag har problem med att leva upp till den ”ideala kooperativa modellen” vad gäller det organisatoriska sambandet. Omstrukturering och förändringar inom den befintliga kooperationen har dock aktualiserat frågan om nya modeller likaväl som nya områden för denna.[ Som nämnts tidigare kan kapitalfrågoma förmodligen få andra lösningar om man utgår från nya modeller än om lösningar skall sökas enbart inom ramarna för nuvarande. Problemet är att det ännu inte finns någon samlad och systematiskt utvecklad grund för konkretiseringen av dessa nya modeller.

En utvidgad modell gör att man kan identifiera områden inom vilka kooperativa modeller kan vara aktuella ur såväl medlems- som samhällssyn— vinkel. Självfallet kan här en mängd olika möjligheter tänkas som svårligen kan konkretiseras mer än på sin höjd med exempel. Däremot kan några egenskaper skissas för en modellutveckling för specifika områden.

Det funktionella behovet förefaller vara en grundläggande utgångspunkt, men en grupps funktionella behov behöver inte vara tillräckligt. Detta torde i allmänhet gälla arbetskooperativ, och detta hänger ihop med kapitalfrågan. Därmed kan, vilket tidigare gjorts, konstateras att kooperativa modeller bör ha den egenskapen att flera funktionella behov bör kunna ingå, dvs. kooperativet bör kunna omfatta flera grunder. Vad som här inte behöver vara ett krav är att deltagandet i alla grunder skall vara direkt. För arbetskooperativ måste detta sannolikt vara fallet, men inte nödvändigtvis för kapitalkoopera- tiv. Här borde indirekt deltagande i kooperativ, t. ex. genom sparkooperativ, och andra typer av intresseorganisationer m. ni. vara möjligt. Fast kombina- tionen arbets- och kapitalrelationen ligger nära till hands, borde kombinatio- ner kring arbets- och produktionsrelationen (jfr varor från medlemmar) också vara en egenskap som kan ingå i nya modeller. Om denna produktionsrelation t. ex. är offentlig produktion för offentlig konsumtion, bör funktionen kunna ingå i arbetskooperativ som producerar enligt tidsbestämda kontrakt.2

En allmän egenskap för nya modeller är att de bör beakta vissa strukturella egenskaper och kanske främst kooperativets storlek vad gäller medlemssidan. Här kan man dock inte i något avseende vara absolut, utan den konkreta modellutvecklingen måste ta fasta på medlemmarnas funktionella behov och det sätt på vilket detta tillgodoses. Som tidigare har visats, finns det här klara

gränser för det organisatoriska sambandets utformning.l Utvecklingen har dock visat att kooperativa företag som vuxit genom sammanslagningar och blivit stora har haft svårigheter vad gäller att utveckla det organisatoriska sambandet inom den traditionella modellen. En konsekvens av detta är att kooperativa företag — och detta torde även gälla större — skulle kunna ha fungerande basgrupper, vilket innebär att struktureringen inte enbart skulle utgå från ekonomisk-tekniska förhållanden och krav, utan också från krav om att bibehålla och utveckla det organisatoriska sambandet. Detta talar för basgrupper som en egenskap för kooperativa modeller.2 Detta betyder dock ingalunda ett ”småskaligt tänkande” i negativ bemärkelse. Stordriftsfördelar bör, när de finns, ändå kunna tas tillvara. Vad som fordras av kooperativa modeller är emellertid att de kan samordnas och inordnas i något större funktionellt system. Både teori och praktik tycks tyda på att företag som sociala enheter (jfr diskussionen tidigare och särskilt i del 1 om detta begrepp) mer och mer måste lägga vikt vid att vara fungerande ”sociala enheter”, vilket dock utgjort ett grundläggande antagande i den ”ideala kooperativa model- len”. En annan egenskap gäller det stationära sambandet och rör det kooperativa företagets anpassning och flexibilitet. Nya modeller bör vara situationsspeci- fika samtidigt som de företag som tillämpar modellen också kan anpassas flexibelt. Detta överstiger ofta förmågan hos individuella kooperativa företag, vilket historien och den internationella utvecklingen visat. En egenskap bör därför vara att modeller knyter an till system och till den offentliga politiken. Här kommer den integrationsfråga in som diskuterats tidigare. Endast mer utförliga undersökningar kan ge svar på hur dessa egenskaper bör utformas i praktiken med hänsyn till olika mål och funktionella behov. Sammanfattningsvis har denna undersökning konstaterat att det är möjligt att skissa en rad egenskaper för nya kooperativa modeller. Vad som dock för närvarande inte är möjligt att göra är att konkretisera sådana modeller genom en långtgående konstruktiv analys. Vad undersökningen tillhandahåller är begrepp, en föreställningsram som byggts upp kring den ”ideala kooperativa modellen”, och en analys på olika plan som utgått från begreppen och modellen. Dessa tillsammans förefaller utgöra en nödvändig grund för såväl en teoretisk som en konkretiserande utveckling. Man skulle kunna säga att undersökningen tillhandahåller kartanvisningar för dem som söker djupare orientering inom området kooperativa företag, ett område v_ars karta ännu är 1 Se d_el ”- ganska vit. 2 Se appendix C.

.- || .,, _åL'U'III' ] II.-ln

.. n” * ?r» -"_"

'i... i..-. »»

Appendix A Pichettes typologi

Matrioe des types de coopératives

Approvisionnement

Ecoulement

ETABLISSEMENT COOPERATI VE

' HomogEnes Non-homogenes Non-homogénes

MEMBRES

Hushåll: a, b, c, d, e, f: varav 3, b ingår i analysen hos Pichette Företag: A, B, C, D, E, F: varav E, F bortfaller.

Appendix B Eschenburgs typologi

Kooperation von Wirtschaftssubjekten

Inhalt der Kooperation

L

,. Formaler-Sratus der Verselbständigung des Zusammenschlusses zu einer Unternehmung Kooperation

Gemeinsame Abdeckung des Hattungsrisikos

Vertragl iche Bindung ohne Verselbständigung

Gemeinsame Markr- u/o. Produktionsstraregie

Gemeinsame betrieb- liche Leistungs- erstellung

Art der Kooperation

Kooperation bei der Trägersschafr

Innerbetriebliche IZwischenbetrieb/iche K aapera tion Kooperation

Hauptinteresse der Kooperierenden

Identifikations- merkmal

Reale Erscheinungs- formen der Kooperation

Verwertung der Leistungen

Verwertung der Arbeitskratt

Verwertung des Kapitalvermögens

Identirär von Trägern und Benutzern

ldentität von Trägern und Beschäftigten

Beschränkung auf die kapital- mässige Trägerschaft

Kapitalisriehe Gesellschafrsunter- nehmung in belie- biger Rechtsform

Produktivgenossen- schaftliche Zusam- menarbeit in GmbH- oder an- derer Rechtsform

Hilfsgenossenschaft- liche Zusammen- arbeit in eGmbH- oder anderer Rechtsform

_l

_—l Kooperation von Kooperation von Konkur-

Besch äft igren renten oder Kontrahenten

Berrieb :. B.: Karrell

_l_ ___—_l

_ 'I'I.l

..” ':'—. . ' ”...i . l.' . _ .'A . _ ***” .. ..'....'. . _ ' II | ' 'i' .. I l _|, I '_f . 4. * .. -'. . ... lll . . . .. .. . . 's

Appendix C Kooperativ över två relationer: Konsument- och arbetskooperativ (exempel)

Exemplet bygger på följande antaganden: Kapacitetsutnyttjandet inom konsumentkooperationen är genomsnittligt lågt och sannolikt lägre än inom ICA-rörelsen. Anläggningarna utnyttjas därmed inte maximalt, men kapital- kostnadema belastar den omsättning som finns. En ökning av omsättningen skulle inte ge nämnvärd ökning av kapitalkostnadema och ej heller propor- tionell ökning av personal- och andra kostnader (varukostnadema hålls utanför). Ett ytterligare antagande är att de anställda — och i det här fallet de butiksanställda -— är dåligt motiverade att öka omsättningen. En omsättnings- ökning ger mer arbete för samma betalning. Det saknas följaktligen incita- ment. Inom konsumentkooperationen har man börjat arbeta med lösningar utifrån en annan föreställning om kapacitetsutnyttjandet. Man har antagit att det låga kapacitetsutnyttjandet främst beror på dåligt incitament hos butiks- ledningen, och man har börjat ge butiksledama bättre villkor (bl. a. för att hindra överströmning till ICA-butiker). Exemplet här ifrågasätter detta antagandes primära betydelse.

Antag att det rör sig om en konsumentförening eller en del av en konsumentförening som inom ett avgränsat geografiskt område, t. ex. en stadsdel eller dylikt, har en affär med omsättning på 25 miljoner kr och ca 30 anställda räknat i heltidsekvivalenter. Affären ger inget överskott och ingen grund för återbäring. Kapacitetsutnyttjandet är relativt lågt. Kapacitetsutnytt- jandet är i regel svårt att mäta för affärer, beroende på utnyttjandet över veckan osv. Kapacitetsutnyttjandet i detta exempel, som motsvarar genom- snittet inom konsumentkooperationen, kan dock ökas utan att kapitalkost- nadema ökar, och personalkostnadema ökar endast med 10 % för en 20-procentig omsättningsökning. Antalet köpare (inklusive icke-medlemmar) är 2 500 som i genomsnitt alltså köper för 10 000 kr per år. En omsättnings- ökning kan antingen komma från nya eller gamla medlemmar. I exemplet är dock detta utan särskilt intresse. Antag också att kostnaderna för butiken utgör 20 % av omsättningen och att kapitalkostnadema utgör 35% av totalen. Antag vidare att omsättningen kan ökas med 20 %. Frågan är nu hur detta skulle kunna ske med de antaganden som presenterats ovan.

Först kan de ekonomiska effekterna presenteras under förutsättning att omsättningsökningen uppstår. Kapitalkostnadema skulle inte öka enligt antagandet om kapacitetsutnyttjandet. Med ledning av procentsiffroma ovan kan kapitalkostnadema beräknas till 1.75 milj. kr. Personalkostnadema är 3.25 milj. kr för den gamla omsättningen och stiger med IO % till 3.575 milj. kr för den nya omsättningen som blir 30 milj. kr. Totalkostnadema stiger alltså

från 5.0 milj. kr till 5.325 milj. kr. Denna totalkostnad motsvarar 17.75 % av den nya omsättningen som alltså beräknas i oförändrade priser. Detta innebär en kostnadsminskning på 2.25 % jämfört med den gamla omsättningen som vad gäller priserna antas ligga på konkurrenskraftig nivå.

Så långt är denna kostnadsminskning endast en potential. Frågan är med vilka medel den kan förverkligas. Det medel som exemplet önskar framhålla är bildandet av ett arbetskooperativ bland de anställda genom att koppla det till frågan om incitament. Ett arbetskooperativ skulle i fallet kunna tänkas innebära följande: de anställda bildar ett arbetskooperativ som hyr anlägg- ningen av konsumentföreningen. I hyran ingår skälig ersättning. Det antas att kapitalkostnadema har beräknats på realistiska grunder. Om det i konsument- föreningen ingår många anläggningar kan givetvis föreningen förvalta dessa centralt och därigenom ta hänsyn till skillnader mellan årgångar, finansiering etc. Om alla anställda skall ingå i kooperativet är givetvis en fråga som kan i sig diskuteras, men här antas att alla gör det samt att dessa inte behöver tillskjuta egna medel i form av kapitalinsats. Deras eventuella ansvar kan sannolikt ordnas genom olika former för försäkring som tecknas av dem som ingår i arbetskooperativet. Arbetskooperativet skulle ha det dagliga driftsansvaret för verksamheten, och åtagandena skulle regleras i avtal med konsument- föreningen som skulle ha insyn i arbetskooperativets affärer. Varuförsörj- ningen skulle kunna ske i oförändrade former, men arbetskooperativet skulle dock bli avtalspart med t. ex. KF i stället för konsumentföreningen. Därmed uppstår frågan om inte den bakomliggande försörjningsorganisationen också kunde tänkas orienteras mot arbetskooperativ.

Konsumentföreningens roll skulle bli att ge arbetskooperativet (eller eventuellt arbetskooperativen) avtalsmässiga uppdrag att tillhandahålla sed- vanliga varor och tjänster inom ett givet område eller distrikt. Avtalen skulle ge relativt stort utrymme för initiativ och utveckling, men också innehålla mekanismer för kontroll och utvärdering. Konsumentföreningens egentliga roll skulle dock bli att, förutom det som nämnts kring varuförsörjningen och förvaltning samt eventuella andra funktioner som delvis kan tänkas vara av serivicekaraktär (t. ex. preliminärutbetalning av "löner” etc.), särskilt utveck— la det organisatoriska sambandet. Detta, som utgör grunden för konsument— medlemmamas inflytande, kan sannolikt utvecklas i allmänhet och inom konsumentkooperationen i synnerhet.

Nyckeln till incitamentsfrågan finns i fördelningen av det mervärde som kan uppstå inom ramen av det nya alternativet. Det finns egentligen tre parter som kan tänkas ha intressen i fördelningen. nämligen de individuella konsumen- tema/medlemmama, desamma via konsumentföreningen. och medlemmar- na i arbetskooperativet. Var och en kan tänkas göra krav på hela överskottet. Konsumenterna eftersom de utnyttjar affären, föreningen av solidaritetsskäl med andra affärer som kanske går med förlust, medlemmarna i arbetskoope- rativet på grund av att de ”producerar" resultatet. Fördelningen är uppen- barligen en förhandlingsfråga. Vad man kan anta är att de nuvarande anställda knappast har någon motivering för att ”ta över” utan incitament av ekonomisk karaktär. Man kan ställa upp mycket teoretiska principer för optimal fördelning, men tillämpningen torde dock ske på basis av personliga och andra svårkalkylerbara skäl.

Antag att man enas om en fördelning som ger konsumenterna 50 %,

medlemmarna av arbetskooperativet 40 %, och konsumentföreningen 10 %. Överskottet vid en omsättning på 30 milj. kr skulle enligt antagandena bli 675 000 kr. Vid oförändrat medlemstal skulle föreningen få 25 kr per medlem för föreningsarbete, medlemmarna i arbetskooperativet skulle få en inkomst- ökning på drygt 8 000 kr i genomsnitt (förutsatt utdelning på detta sätt), och den individuella konsumenten/medlemmen en återbäring på drygt 1 %.

Slutsats: Exemplet visar att arbetskooperativ kan bildas ”inom” konsu- mentkooperativ. Exemplet skall betraktas som en idé inom ett känt område. Motsvarande exempel kan med lätthet utarbetas för andra områden, t. ex. den offentliga sektorn.

.I .. |H IIIPHIHI'i-I—J .*,i. . | I ..

ll|'

iw

' giftfri" | ", .

. .. ..r.

.. .. .l"

H ' Ill :1'l lll |

_'-"..'|' ' 'i'" :!:"? '. "'" "' r' ' .t

_.A..' |. ..

i." .'- '.

"-| Il."..

. "'i-"1." JPG" ' ."I " ' llin- _llL'lN

Summary

On the characteristics of the cooperative enterprisel

Introduction — overview

The main purpose of this study of the cooperative enterprise is to bring about a better understanding of the characteristic features of this particular organiza- tional phenomenon. A second purpose is to analyse the institutional conditions of cooperative enterprises and to evaluate them as vehicles of growth and development.

It became apparent at an early stage that there was a lack of systematic studies in this field and of a consistent set of concepts with which research questions could be forrnulated. The present state of knowledge about the cooperative enterprise is a confusing one in which three sources can be identified, the utopian, the scientific, and that of cooperative practice. Since these sources seem to operate independently and do not fully coincide with recent developments in the social sciences, there was no coherent basis of knowledge on which this study could draw in order to explain and make predictions about the organizational phenomenon in question. In fact it is not even certain that the traditional definitions of the cooperative enterprise make analytic sense. The approach followed by this study was therefore to develop a conceptual model of the cooperative enterprise. This model was then related to the foundations of organized and cooperative behaviour, and was also used to investigate the cooperative phenomenon from a number of perspectives in order to deduce some of its general characteristics.

In a special study five cases were investigated on the basis of the conceptual model proposed and conclusions with respect to the characteristic features were reached. Finally, an examination was made of the treatment of the cooperative enterprise within economic theory. This section more than confirmed the suspicion that there had been inadequate treatment of the cooperative enterprise from a strict ”economic perspective” as well.

The second purpose of the study as stated above, was achieved by exposing the cooperative enterprise, pared down to a core of its characteristics, to a number of environments and strategies for growth and development. The results are presented below in a summarized form.

' This study was carried out at the University Stockholm, interrupted in the end by the engage- ment of the author by Unesco. The study is, of course, quite indepen- dent of Unesco and is the responsibility of the author alone.

A cooperative model

According to Fauquet a cooperative consists of two essential elements, namely an association of members and an economic activity. These elements are interdependent. The cooperative model proposed in the study is a conceptual but nevertheless a comprehensive expansion of the notion of cooperative advanced by Fauquet and in it the Sphere ofthe individuals and members is integrated with the economic activity mainly by means of three kinds of relationships which thus determine the structure of the cooperative.

As stated above the purpose of the model is to deduce by reasoning the important characteristics of the cooperative enterprise (a priori and inherent), to identify characteristics in practice and theory, and finally to make a synthesis of the characteristics with regard to growth and development.

Structure of the model

An overview of the model is presented in diagram 33. In it individuals and members are assumed to make three kinds of decisions, namely with respect to

a) participation (to be members or not)

b) utilization of the economic activity (goods and services) created by the collective effort

c) adjustments with respect to the structure of the production (function) of the members themselves.

It is presumed that the economic activity is directed by collective decisions which give rise to a number of cooperative coordinating decisions and a cooperative plant (or plants) depending on the contexts and the (economic) environments. This is the right-hand sideof the model in digram 3B.

The organizational relationship

Decisio-ns to partici- pare

Collective decrsions

The stationary relationship

Economic envwon-

Cooperative Coordinating decrsrons

Decisions to adapt

Cooperative

Decisions Plant is) to urilize

The functional ' relationship

The two sides of the model are connected by the following three relationships;

[. the organizational relationship, which includes the participation and aggregate information on this, and the communication and control aspects

2. the stationary or structural relationship, which comprises the size distribution, the density of the members and technical aspects of the members and the plant

3. the functional relationship, which includes the flow of economic activity to and from the members and the plant.

The structure and the process presupposed in the model are explained at some length in the study. One basic assumption is that these processes are subordinated to the organizational relationship and the collective decision which have their origin in the decisions of the members to participate. Thus the first characteristics of the cooperative enterprise. regardless of context, are its integrated nature and relatively stationary structure and a corollary of this is that, due to the integrative nature of the cooperative enterprise, the members become mutually interdependent in their efforts to pursue their own individual objectives. This gives rise to a cooperative dilemma, and it also creates some of the specific problems of cooperative behaviour. In particular the scope and strength of the collective decision becomes affected since there will always, although not always overtly, exist a conflict between individual and collective behaviour. In the model the scope of the collective decision is purposively limited to the following aspects

a) to reflect the preferences of the members

b) to create the necessary conditions— in particular with respect to resources — for the development of the functional relationship (see above)

c) to develop policies for the set of cooperative coordinating decisions (management) to be made and executed

d) to distribute the cooperative surplus (positive or negative).

The concept of the cooperative surplus follows partly from the interdependent and integrated nature of the cooperative enterprise. This surplus is the economic (net) worth created by the cooperative in relation to other relevant organizational altematives and it is ex ante indeterminable and not merely unknown and uncertain (allthough perhaps expected). As a consequence of this interdependence and indeterminacy, the cooperative enterprise has a general distributive characteristic. It may in this respect be justifiable to introduce the notion of cooperative prices (internal) which are the signals for productive behaviour and which replace market prices.

The test of the model is its relevance but not necessarily in a strict empirical sense. Thus it is not quite relevant for the purposes of the study to develop at model which has the best ”fit” to the cooperatives found in practice. lf this were achieved it would not then be possible to identify any lack of cooperative characteristics in existing cooperatives. On the other hand it would be equally unrealistic to develop a conceptual model which, due to its strong assumptions and inherent structure, would identify all existing cooperatives as ”non- cooperatives”. However, it was felt in this study that there is a much greater

need fora model which leans towards the latter ideal than one which has a very good ”fit”. The model developed in this study may then be regarded as an ”ideal” model to be used with some caution and not as an absolute norm. In fact it is an auxiliary model developed in order to study the characteristics of the cooperative enterprise and not a normative model for the actual design of cooperatives.

Nevertheless questions arise with respect to the absoluteness of the cooperative relationships of the model and of these the organizational relationship deserves the greatest attention because it seems to be so crucial for the organization qua cooperative. In the model an aggregation of preferences is postulated and this, of course, implies some kind of representation. Thus the model requires representation. At the level of the model it is, however, not quite relevant to be categorical on the issue of representation and it seems sufficient to be concerned with the finality of representativeness which is the quality and scope of the collective decision — making in the cooperative. If strong representativeness were postulated, the model would be refuted by the ””non-representativeness” found in practice. This ”non-representativeness” is, however, part of another cooperative dilemma which unlike the one referred to above, is not inherent in the organization form, but social and which therefore can be assumed to be manageable.

For both of these reasons it becomes necessary to adopt a cautious standpoint in applying the model and also to take a closer look at the contexts which give rise to cooperation from a number of different perspectives in order to identify some of the varity found in the general characteristics of cooperative enterprises.

Foundations of the cooperative enterprise

The functional requirements of the members constitute the foundations of the demand which completely or in part can be satisfied or can be expected to be satisfied by means of the organizational alternative, i. e. a cooperative. This is almost axiomatic in cooperative analysis. However, analysis of the demand and above all its aggregation, gives rise to a number of ontological problems which remain unresolved in the general theory of demand. In cooperative demand analysis these problems are in principle even more difficult to resolve. As a step towards operationalization for the purposes of this study, an auxiliary assumption was introduced. Thus the individuals — members and nonmembers alike — are assumed to be producers. As producers they are in need of inputs for production as well as for consumption — and they produce outputs, sometimes sold and sometimes consumed by themselves.

From this assumption the objective of an individual in becoming a cooperator can be deduced. The objectives of cooperation may then be summarized by the concept of the resource interest in contrast to the more esoteric ultimate objectives in the utility theory and in other theories. A further consequence is that the members may be assumed to pursue their resource interest in a rational, but not necessarily in an identical manner. Thus the model does not assume identical behaviour on the part of the mem— bers.

As an illustration of this pragmatic approach to the demand and the objectives of the members, a number of general areas can be envisaged with respect to demand. Thus the study suggests the following,

l) ”nourishment” (which means the demand for input for the preparation or/and consumption of foodstuffs/meals) 2) ”housing” 3) ”health” 4) ”clothing” 5) "circulation" (which means communication and transport and corre- sponding inputs) 6) ”knowledge and development” 7) ”work” 8) ”production” (which means to produce for production and consumption but also to produce in order to feel useful) 9) ”care” (which means to be taken care of as well as to take care).

These general areas may provide a basis for further investigation in order to arrive at a workable basis for the creation of cooperatives. The set of general areas has, however, some value in itself.

As seen from the point of view of the individuals not all individuals have the same organizational capacity to participate and hence to cater for their demands. Thus aggregated demand representing only those who have this capacity, may not correspond to the true demand in a society. In consequence a cooperative may therefore be seen as a selective instrument in spite of its openness. For the group of individuals who become members, the cooperative may be seen as an integrated organization based on principles derived from the model. and the purpose is to fulfil the functional demand in such a way that the resource interest is optimized. This is, of course, a much more complicated definition than the general (private) enterprise definition and this is due to the characteristics of the cooperative enterprise.

From this analysis of the general problem of cooperative demand and the notion of an enterprise, four cooperative relationships were derived for the cooperative enterprise. A cooperative enterprise will be in need of input, capital and labour in order to produce output in the cooperative plant. Hence the cooperative relationships are,

]) cooperation based on inputs (commodities and services) to the members from the cooperative plant, i. e. output from the plant 2) cooperation based on output from the members, i. e. input for the plant 3) cooperation based on labour input (for example) from the members and resources to the members from revenues obtained by the production of the cooperative plant 4) cooperation which has as its aim to provide the members with resources (capital, benefits, insurance, etc.) in cases where members also have resource input (capital, premiums. etc.).

These cooperative relationships correspond to the general structure of any enterprise since all enterprises transform some form of input to output by means of a productionfunction in which labour and capital (which presup-

poses investment and hence financial capital) are absorbed. A cooperative enterprise will then have to be cooperative with respect to at least one of these relationships. A cooperative based on all four relationships (a—d) would be a closed cooperative. ln practice one will find that the usual cooperative relation is either the input- or the output relationship, i. e. producer and consumer cooperatives. Thus a cooperative will have economic interactions with two and sometimes three various segments of its environment. The implication with respect to the characteristics is that a cooperative enterprise with only one cooperative relationship will have to be operative in three segments in which the other types of enterprise often also operate at the same time. While the private enterprise has the same set of characteristics in all segments the cooperative enterprise will at the same time have to maintain its character- istics for internal purposes and compete with the other types of enterprises. This situation is not likely to create comparative advantages for the cooperative enterprise because of conditions which will be mentioned further on.

Obviously this shift in profile and the nature of interaction give rise to difficulties in both theory and practice when it comes to cooperative analysis. The cooperative enterprise is much more difficult to grasp than the private (capitalistic) enterprise. This becomes even more obvious when a number of perspectives are introduced.

Perspectives and the cooperative phenomenon

A perspective implies an orientation apart from the object to be studied. The thesis made in this study is that the object, i. e. the core of the cooperative phenomenon, will change according to choice of perspective. Since these perspectives are often implicit in the argument, the perspectives should be analysed and the effect on the definition of the cooperative enterprise and its characteristics should be evaluated. Obviously the characteristics sometimes have their roots in one perspective or another.

The perspectives to be introduced below are neither fully interdependent nor additive. The choice of perspectives was determined by the purpose of the study, i. e. to highlight the question of characteristics. The following perspectives are discussed,

I) the organizational perspective (which focuses on the motives for cooperation, the demand for organization, participation, communica- tion, etc. and which includes the organization relationship of the cooperative model) 2) the social perspective (which may be equivalent to the society itself or constitute a subset in it, but which also brings into the analysis the social structure and social institutions) 3) the functional perspective (which focuses on functional aspects in the cooperative and in the society of which the cooperative is a part) 4) the technical perspective (which is a more specific perspective than the functional one)

5) the perspective of rules and regulations (law) (which define transactions as well as enterprises but also the regulations of various kind, see further below under institutional conditions) 6) the economic perspective (which focuses on the economic decisions, the information and on the values on which decisions are based) 7) the system perspective (which relates a cooperative to other cooperatives both horizontally and vertically in hierarchies) 8) the allocation perspective (which put the cooperative into the context of resource allocation in a society).

Of these perspectives the social perspective is probably the most fundamental one with respect to the long run tendencies and motivations to satisfy the demand for organization by forming cooperatives. In the study there were many indications that if the economic environment of cooperatives is defined as the totality of these perspectives (which have different horizons and impact), then this environment is far from harrnonious and consistent. Sometimes an objective related to one perspective is represented by an opposite objective in another perspective.

Since the cooperative enterprise is in a particular sense stationary, it is possible by means of the study to identify a number of constraints on its behaviour. Since no organization is really static but embedded in a more or less dynamic environment, the stationary nature of the cooperative may impede its development unless new balances are created by variables identified within the set of perspectives. To a great extent it is also a question of creating a conception of a cooperative as an organizational entity which is less stationary than one is usually led to believe. The perspective analysis in the study reached the conclusion that the cooperative enterprise — as modelled — is both analytically and practically instable. This is partly due to inherent factors and partly due to empirical factors. In both cases it seems that further research efforts could very well result in a reduced instability since it is felt that this is at least to some extent caused by a genuine lack of understanding of the cooperative concept. This instability is, to the extent that it is inherent, an important characteristic of the cooperative enterprise. It is not fully shared by other types of enterprises in a society.

A comparative view

The main difference between the cooperative enterprise and the private and public types of enterprise is, however, the dual character of the former. It is the only type of enterprise in which the same group constitute both controllers and users, i. e. as seen from a formal point of view. In practice there are, of course as shown by the study, many deviations from this model assumption. When this is the case a cooperative may sometimes be said to have lost some of its major cooperative characteristics and to have moved towards one or other of the fundamental types of enterprises. There is a considerable amount of evidence of such movement. Thus the cooperative enterprise may be said to be

unstable also in a comparative sense. On the other hand the conditions of this type of instability may be less inherent than exogeneous. The conditions often originate from a set of conditions determined by various expressions of collective interest, power, and traditions in the society at large. As a consequense an analysis of the characteristics of a cooperative enterprise cannot stop at the design of a conceptual model which, after being extended by assumptions with respect to cooperative foundations, is used to examine the cooperative enterprise from a variety of perspectives. In this study it was deemed necessary to investigate the cooperative in a wider context in which the various kinds of institutional conditions are also introduced. Only then can the conditions and their effects on the cooperative enterprises as compared to other types of enterprises be distinguished.

Institutional conditions

A long term retrospective view of the development of types of enterprises would for most modern societies show an absolute growth for all main types of enterprises (as measured in total economic activity). The growth of the public type of enterprise is usually greater than the relative growth of the private enterprise which is greater than the relative growth of cooperatives. With respect to numbers of enterprises the private enterprises usually outnumber the other types many times over. Referring to the demand areas mentioned above, new cooperatives in Sweden are almost totally confined to the area of ”housing”. The growth of the public enterprises (producing services and goods for markets as well as within public programmes) is due to the policies pursued by the government with respect to infrastructure development etc.

The differences in absolute and relative growth may to some extent be due to the predominance of certain types of interests which dominate the organiza- tional development, and also due to tradition. lf this were not the case this development might be thought to be based on a comparison of the net advantages of the various organizational altematives. The study shows, however, that the information and knowledge needed for such rational decision-making do not exist.

In the study the following general types of institutional conditions were identified,

a) values and ideologies

b) interests

c) ownership (or resources and land)

d) contracts (the institution of establishing reliable contracts) e) knowledge (and its diffusion)

f) division of work.

These conditions are with respect to the purposes of this study seen as mutually dependent. The power structures which dominate this set will determine to a very great extent the every-day workable institutional conditions which meet the cooperative enterprise in its economic environ- ment but also when it creates its own structure. Here it is sufficient to point out that while cooperatives formerly were ”designed” according to what are called cooperative principles, & cooperative is at present most likely to be designed in

conformity with the tax laws. Thus the very structure and not only the behaviour of the cooperative may be constrained by institutional conditions which often do not recognize the characteristics of this type of enterprise.

Some type of interest will usually dominate an enterprise and strive to shape it into an efficient instrument. Thus the private interest is likely to focus on the enterprise as an economic entity within an economic perspective. It will consider the institutional conditions from this perspective as well and other perspectives which might bring out other institutional conditions, are regarded as counterproductive. This enterprise type is primarily an economic and technical entity and legally welldefined with contract-like relations in all segments of its environment. The institutional conditions usually support or are adapted to this type of enterprise. This is also highly valid for public enterprises although the set of workable conditions may be different. The public enterprise is on the other hand often stationary due to the administra- tive division ofwork in the public sector. (Municipalities maintain the same type of service independent of size and economies of scale, etc.)

Only the cooperative enterprise is truly functional and hence other conceptions of this entity are subordinated to this within the cooperative. This may, however, not be the case in the economic environment and with those who are creating the institutional conditions to be put into statutory form. At this design level the stationary nature of the cooperative enterprise should be recognised and yet strangely enough it seems that this stationary nature is the main cause of the negligence this type of enterprise suffers from, in particular within the allocation perspective where the limitations of the cooperative form really emerge. The study arrives at the conclusion that the cooperative enterprise is not sufficiently well identified within the set of institutional conditions. Thus this type of enterprise may be said to be institutionally constrained and sometimes discriminated against.

The empirical part: The cases

Five cooperatives were studied in depth in order to further elucidate the main characteristics of the cooperative enterprise. Of the five cases two were consumer cooperatives, two producer cooperatives, and one a housing cooperative. The study concentrated on the following aspects,

a) the functional relationship which was found to be the dominating one in all cooperatives

b) the organizational relationship which varied considerably with respect to participation and which in no case really dominated the policy and strategy decisions. This finding supports the conclusion mentioned previously about the limitations of the collective decision

c) management and planning which varied in the cases studied but the common feature of which was the lack of an efficient organizational relationship for the purposes of information and hence efforts by the management to obtain ”surrogate” information sometimes by traditional market research methods

d) capital (financing and investment)

which was found to be the critical element common to all cooperatives although not to the same degree; in the capital aspect the cooperatives were found to differ from othertypes of enterprises and the private ones in particular; the institutional conditions with respect to the capital market and its regulation, tax regulations, etc. do not sufficiently well recognize the characteristics of the cooperative enterprise with respect to capital (allocation of resources).

A common feature in all these cases except one was the orientation towards cooperative systems (of the system perspective discussed above). In the economic environments in question, this is only to be expected. In the exception referred to the lack of a system relationship explains the low efficiency of the collective decision making.

Characteristics in the empirical cases

The following groups of characteristics were identified,

a) aprioristic characteristics which followed from the cooperative model and the existence of which were confirmed

b) characteristics relative to other types of enterprises (private and pub- lic)

c) characteristics relative to institutional conditions and underlying socio- economic aspects.

A number of characteristics were identified within each group. A general tendency is the weakening of the organizational relationship (group 3) and the increasing dependence on institutional conditions. Further the social cohe- sion and structure which used to be important for the creation of consensus and communication, seems to be fading for the large cooperatives. Hence there is the risk that the disappearance of the main characteristics over a time will trapsfomr the large cooperatives into administered quasi-public enter- prises.

Cooperative enterprises in the economic theory

It was found early in the study that there are many assumptions but no really coherent theory. This lack of aprioristic knowledge determined the approach of the study. However, it was felt that a survey and an analysis of the prevailing theory would at least reveal the needs as well as the main shortcomings of economic theory with respect to cooperatives.

By definition a cooperative will at a given point in time have a fixed number of numbers. In spite of the decision to participate (cf. the model and the decisions on the part of the members) these members may have different sets of action, information, and preferences. Their integrated behaviour will of necessity create uncertainty and hence relative indeterminacy due to the possibilities of creating different coalitions. Only under a very restrictive assumption will a relatively stable equilibrium exist. The strong assumption is that the members have identical preferences. Then a cooperative may be

analyzed in the same manner as enterprises are in the neo-classical theory of the firm. This explains the flaw in the economic theory but not the negligence in theory development with respect to other aspects than the assumption referred to.

This assumption when applied to the cooperative leads invitably to several analytic shortcomings. Since a private or a public enterprise is not integrated in the way a cooperative is, the equilibrium of the cooperative is more unstable. While the concept of optimal behaviour of the former types of enterprises has a real meaning, the very concept of optimization is very unclear and may not have any meaning at all in cooperative analysis. Furthermore the study revealed a number of possibilities of conflicts with_ respect to pursuing the interest of the members, the managers, and society. In general the consumer cooperative is likely to produce less than the optimum from the point of view of society provided that the functional relationship is based on decisions derived from the pure interest of the members. The cooperative would, however, produce more than a private enterprise.

For producer cooperatives the nature of the cooperative reveals the particular indeterminacy referred to above. In such a cooperative the members will have to act under a special form of uncertainty created by the cooperative itself. Thus there will not exist the same price information as in a market. The decision about how much to produce will be made under uncertainty. This uncertainty may nevertheless be less than the uncertainty and price variations within a market structure. For the producer type of cooperatives it was, however, shown that a relative stable equilibrium is attainable in cases when the members of the cooperative have the same supply functions. It was also shown that under certain additional assumptions this type of cooperative may have a tendency to produce more than is optimal for society. This is often the case in practice but the nature of the cooperative enterprise may not be the only cause.

Thus only under very strong assumptions is it possible to apply the tools of economic analysis to the cooperative enterprise. A considerable development of the theory and an integration of the characteristics of the cooperative enterprise is therefore needed. Some indications for further theory develop- ment are presented in the study.

Cooperative development and growth

A core of characteristics which were partly postulated and partly empirically derived, was used to analyse the cooperative enterprise in three types of environments. A major conclusion is that a cooperative cannot be expected to maintain its characteristics in a pure market environment. The main reason is, of course, the importance of the stationary relationship. The implicit conclusion is that a cooperative will need some kind of protective environ- ment (cf. the system perspective but also the conclusions with respect to institutional conditions). In practice the agricultural regulations and corre- sponding regulations in housing provide this ”protection” which are only mentioned here as examples. The third kind of socio-economic environment, the centrally planned environment, does not give any room for the pure cooperative model at all. Only after modifications and defining the relevant

dicision sphere will there be any similarity to the open cooperative assumed in this study. Generally the main conclusion is that the cooperative in order to survive in the long run, will need an environment appropriately designed so as to reflect the characteristics of this type of enterprise. The conclusion is, of course, based on the assumptions that this type of enterprise is beneficial to the society.

In order to analyse the possibilities, consequences, and limits of growth and development, six strategies were outlined for the cooperative enterprise. The concept of growth which is intimately related to the needs of the members (who may increase in numbers) and hence to the stationary relationship, was in the study related to the functional relationship, and development to the organizational relationship. This is somewhat similar to a two-variable objective function. However, the purpose was to not to study the possible relationship between the two but to derive the likely consequences following from the strategies. The conclusion in all strategies was that it will always be difficult to keep the change in growth and development in a balanced state. As shown in part II of the study, growth is sometimes gained at the expense of development, i. e. the necessary change and adaptation of the organizational relationship does not take place. The reason is simply that this is not likely to take place and not that such changes cannot take place. In order to reach new balances states, it will, however, be necessary to bear the cost of development and this may not always be negligible.

The question of whether this aspect of cooperative imbalance is inherent in the type of enterprise or follows from the behaviour of those in charge is difficult to answer. The findings of this study indicate both these causes and a third which is the fundamental role of the institutional conditions.

Since the role of capital is crucial at least for the growth of cooperatives (this includes also the establishment of new ones), a special analysis was made of the effects on capital. The conclusion was that new models are needed to take care of the capital aspects since the present cooperative form in practice has characteristics which together with the prevailing institutional conditions are clearly constraints to growth.

The main conclusion of the last part of the study is that the ”ideal” model of the cooperative enterprise should be extended to include a social dimension which ought to comprise a number a perspectives as is appropriate for the demand area in question. Thus for the design of future cooperatives it is deemed necessary to take the interest of the members and society into account at the same time. For this purpose cooperative models having new and appropriate characteristics — as compared to the models currently in use — need to be developed. This is, of course, a challenge for both theory and practice. It is, however, a deep and long term neglect which will have to be made up for.

Litteratur

Agricultural Cooperatives and the Public Interest, Proceedings. University of Wisconsin, Madison 1977. Aizsilnieks, Arnolds P., Farmer Cooperatives and Economic Welfare — A Reply, Journal ofFarm Economics, 34, 1952, s. 400—403. Albian, Daniel & Francois Soulage, L'entreprise cooperative: Une mode ou un modele?, Revue/rancaise de gestion, Mai-juin, 1978, s. 71-75. Andersson, Nils R., K. Blomqvist & L. Eliasson, Kan Sverige styras kooperativt, Raben & Sjögren, Stockholm 1976. Angers, Francois-Albert, La Vocabulaire de l'analyse economique Coopéra- tive, Revue des études cooperatives, 19772189, s. 3—13. Aresvik, Oddvar, Comments on ”Economic Nature of the Coop Association”, Journal ofFarm Economics, 1955, s. 140—144. Arrow, K. J., The Limits ofOrganization, Norton, New York, 1974. Arrow, K. J., Political and Economic Evaluation of Social Effects of Extemalities, tryckt i M.D. lntriligator (ed), Frontiers in Quantitative Economics, North-Holland, Amsterdam, 1971, s. 3—31 (medräknat com- merits). Arrow, K. J. & F. H. Hahn, GeneralCompetitive Analysis, Oliver& Boyd, San Francisco/Edinburgh, 1971. Bar, J., A Mathematical Model of a Village Cooperative Based on the Decomposition Principle of Linear Programming, American Journal of Agricultural Economics, May 1975, s. 353—357. Bierzaneck, Remigiusz, Perspectives cooperatives en économie socialiste, Revue des études cooperatives, 1978, 3, s. 119—128. Bliimle, Emst-Bemd, Die Evalierung in Genossenschaften, Mohr, Tiibingen, 1976. Bliimle, Emst-Bemd & Peter Schwarz, Die Genossenschaft als kooperative bedarfswirtschaftliche Organisationstype, Zeitschrift fiir das gesamte Genossenschaftvi'esen, Band 27, l977:4, s. 306—315. Boettcher, Erik (utg.), Fuhrungsprobleme in Genossenschaften, Mohr, Tiibingen, 1977. Boulding, Kenneth E., A primer on social dynamics, Free Press, Glencoe, III. 1970. Buchanan, J.. M.,_ The. Demand and.Supp/y . of Public _Goods, .Chicago 1968. Clark, Eugene, Farmer Cooperatives and Economic Welfare, Journal of Farm Economics, Vol. XXXIV, Dec. 19, s. 35-51.

Craig, John G., Representative Control Structures in Large Cooperatives, Annals of Public and Co-operative Economy, Vol. 47, l976:2, s. 159—179. Currie, John M., The Concept of Economic Surplus and its Use in Economic Analysis, Economic Journal, Dec. 1971, s. 886—903. Cyert, R. M. och J. C. March, A behavioral theory of the hrm, Prentice Hall, Englewood Cliffs, N. J., 1963. Daniel Auraham, Cooperative Theory and Cooperation in Israel, Tel Aviv, 1972. David, Guy, Co-operatives at the Crossroads: The ”Distrimas Affair” in Belgium, Cooperative Information, 1977, no. 3, s. 17—33. Davidovic, G., Les forrnes cooperatives antérieures a la revolution indus- trielle, Revue Canadienne d'Economie Publique et Cooperative, vol. 7, 74:1—2, s. 95—120. Delagneau, B. A., Agricultural Co-operative Marketing within the Context of the EEC Competition Policy, Journal of Agricultural Economics, XXVII, 1976, s. 53—74. Dellenbrant, Jan-Åke, Kooperativ demokrati, Forsk.rap. l979z2, Stats.vet. inst., Stockholm 1979. Derek, C. & D. Backus, British producer cooperatives in the footwear industry: An Empirical Evaluation of the Theory of Financing, Economic Journal, 1977, s. 488—510. Desroche, Henri, Le Project Coopératif Editions ouvriéres, Paris 1976. Dobb, M., Theories of Value and Distribution since Adam Smith. Ideology and Economic Theory, Cambridge UP, Cambridge/London, 1973.

Domar, E. D., The Soviet Collective Farm as a Producer Co-operative, American Economic Review, Sept. 1966, s. 734—757. Don, Yehuda, Les aspects du marketing coopératif, une approche économi- que, Revue Canadienne d'Economie Publique et Cooperative, Vol. 8, 1975:1—2, s. 51—59.

Draheim, Georg, Die Genossenschaft als Unternehmungstyp, Vanderhoeck & Ruprecht, Göttingen, 1952. Dyer, James S. och Rakesh K. Sarin, Group preference aggregation rules based on strength of preference, Management Science, vol. 25, nr. 9, 1979, s. 822—832. Diilfer, Eberhard, Die Evaluierung von Genossenschaften,Zeitschrift/iir das gesamte Genossenschaftswesen, Band 27, l977:4. s. 316—336. Eaton, Joseph, A Conceptual Theory of Cooperation, American Journal of Sociology, Sept. 1948, s, 126—134. Eickhof, Norbert, Kooperation, Konzentration und funktions/dhiger Wettbe— werb, Mohr, Tiibingen, 1975. Emilianoff, Ivan V., Economic Theory of Cooperation, Washington D. C., 1948 (1942). Engelhardt, Werner W., Geschichte und Grundlagen mittelständiger Genos- senschaften als Ansatzpunkte theoretischer Kooperationsanalyse, Zeit- schrift fiir das gesamte Genossenschaftswesen, Band 26:4, 5. 285—301. Engelhardt, Werner W., Sind Genossenschaften gemeinwirtschaftliche Unter- nehmen?, Schriftenreihe Gemeinwirtschaft Nr. 29, Köln-Frankfurt am Main, 1978.

Enke, Stephen, Consumer Cooperatives and Economic Efficiency, American Economic Review, May, 1945, s. 148—155. Eschenburg, Rolf, Der ökonomische Ansatz zu einer Theorie der Verfassung, Mohr, Tiibingen, 1977. Eschenburg, Rolf, Ökonomische Theorie der genossenschaftliche Zusam- menarbeit, Mohr, Tiibingen, 1971. Etzioni, Amitai, A comparative analysis of complex organizations, Free Press, New York 1975, rev. utg. Fauquet, Guy, The Cooperative Sector, Manchester, 1951. (Översättning från franska). Fekete, Ferenc, Earl O. Heady & Bob R. Holdren, Economics of Cooperative Farming, Sitjhoff, Leyden, 1976. Feldstein, M. S., The Pricing of Public Intermediate Goods, Journal of Public Economics, ], 1972, s. 45—72. Fletcher, Richard, Workers” Cooperation, Annals of Public and Co- operational Economy, 47:2, 1976, s. 182—206. Furubotn, Eirik G., The Long-Run Analysis of the Labour-Managed Firm: An Alternative Interpretation, American Economic Review. 1976, s. 104—123. Fiirstenberg, Friedrich, Der Erkenntniswert einer soziologischen ”System- theorie” der Genossenschaft, Zeitschrift fiir das gesamte Genossenschaft- wesen, Band 21, 1971, s. 21—29. Gensch, D. H. och J. A. Svestka, An exact hierarchical algorithm for determining aggregate statistics from individual choice data, Management Science, vol. 25, nr. 10, 1979, s. 939—952. Gislason, Conrad, Cooperatives and Resource Allocation, Journal of Farm Economics, Nov. 1952, s. 558—563. Gustavsson, Lars, HSB under 50 är, HSBs Riksförbund, Stockholm, 1974. Hagbergh, E. & S. Nisell, Lagen om ekonomiska föreningar: Kommentar, 1979. Hardie, Ian, Shadow Prices as Member Returns for a Marketing Cooperative, Journal of Farm Economics, Nov. 1969. Hawawini, G. & P. A. Michel, Theory of the Risk Averse Producer Cooperative Firm Facing Uncertain Demand, opubl. 1978. Helmberger, Peter, Cooperative Enterprise as a Structural Dimension of Farm Market, Journal of Farm Economics Aug 1964. Helmberger, Peter & Sidney Hoos, Cooperative Enterprise and Organization Theory, Journal of Farm Economics, May 1962, s 275—290. Henzler, R., Der Genossenschaft/iche Grundauftrag: Förderung der Mitglied- er, Band 8, Deutsche Genossenschaftskasse, 1970. Henzler, R., Betriebswirtschaftliche Probleme des Genossenschaftswesens, Gabler, Wiesbaden, 1962. Hicks, J. R., Value and Capital, Clarendon Press, Oxford, 1939. Hill, Dietrich, Genossenschaftlicher Förderungsauftrag und seine Erfullung, Zeitschrift fiir das gesamte Genossenschaftwesen, Band 28, 197811, 5 38—46. Hofshi, R. & James F. Korsch, A Measure of an Individuals Power in a Group, Management Science, 19, 1972, s. 52—61. Holesovsky, Vaclav, Economic Systems, Analysis and Comparison,

McGraw-Hill, New York, 1977. Hoppe, M., Die klassiche und neoklassische Theorie der Gcnossenscha/ten, Duncker & Humblot, Berlin, 1976. Ireland, N. J. & P. J. Law, An Enterprise Fund of Labour Mobility in the Cooperative Economy, Economica, May 1978, s. 143—151. Jaques, E., A General Theory ofBureaucracy, Heinemann, London, 1976. 377 s. Jensen, Daniel L., The Role of Interest in Revolving Capital Plans for Cooperative Enterprise, International Journal of Accounting, Vol. 9, I974:2, s. 105—109. Johansen, Leif, The Theory of Public Goods: Misplaced Emphasis?, Journal ofPublic Economics, 7, 1977, s. 147—152. Johansson, Sven-Erik & Knut Rohde, Om redovisning av medel som en producentförening tillför sina medlemmar, Balans, no. 2, 1980, s. 29—35. Johansson, Tore och Per Thullbcrg, Samverkan gav styrkan, Lantbrukarnas föreningsrörelse 1929—1979, LT, Stockholm, 1979. Jones, D., C., Producer Cooperatives in Industrialized Western Economies: An Overview, Annuals ofPublic and Co—Operative Economy. Vol. 49, 19782, 5. 149—162. Kaarlehto, Paavo, On the Economic Nature of Cooperation, Acta Agricultu- rae Scandinavica, vol. VI:3, 1956, s. 244—352. Kaarlehto, Paavo, Cooperation as a Form of Economic Integration, Acta Agriculturae Scandinavica, vol. V, 1954-55. 5. 85—97. Kaijser, Fritz, Kommunallagarna II, Kommunförbundet, Stockholm 1975, 5. uppl. Klevorick, Alvin K. & Gerald H. Kramer, Social Choice on Pollution Management: The Genossenschatten, Journal of Public Economics, 2, 1973, s. 101—146. Klöwer, Gerd G., The Propensity to Co-operative and the Establishment of Co-operation. Annals ofPublic and Co-operative Economy, 4812, 1977, s. 227—237. Knapp, Joseph G., Cooperative expansion through horizontal integration, Journal ofFarm Economics, Vol. XXXII, 1950, 5. 1031—1047. Knutsson, Ronald D., Cooperatives and the competitive ideal, Journal of Farm Economics, Part 11, Aug. 1966. , Kooperationens möte medframtiden, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1974. Koulytchizky, Serge, Contribution å l'analyse des rapports des entreprises- consommateurs, Revue des études cooperatives, 19771188, 5. 17—52. Kylebäck, Hugo, Konsumentkooperation och industrikarteller, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1974. Diss. Ladd, George W., A Model of a Bargaining Cooperative, American Journal of Agricultural Economics, Aug. 1974. Laakonen, Vesa, The Cooperative Movement in Finland, Dept. of Coop. Studies, Univ. of Helsinki, Helsinki, 1977. Laakonen, Vesa & Juhani Laurinkari: Evaluation Principles—of Cooperative Productivity and Profitability, Finnish Journal of Business Economics, 1978z4, s. 342—352. Laffont, Jean-Jacques, Collective Factors of Production under Uncertainty, Journal ofPublic Economics, 5, 1976, s. 313—324.

Lambert, Paul, Studies in the Social Philosophy of Co-Operation, Société Générale Cooperative, Bryssel, 1963. (Fransk utg. 1959.) Lancaster, K., Consumer Demand, Columbia Press, New York, 1971. Lanneau, Gaston, Essai d*analyse psycho-sociologique des fondements de la cooperation agricole, Archives Internationales de Sociologie de la coope- ration, 1974, s. 22—46. Laserre, George, Les entreprises cooperatives, Presse univ. de France, Paris, 1977. Liefman, Robert, Zur Theorie und Systematik der Genossenschaften, tryckt i Schmollers Jahrbuch, 51, Duncker & Humblot, Leipzig, 1927. Lindbeck, Assar, Nationalstaten och det internationella bereoendet, Ekon- omisk debatt, 1977. Linden, G., Förvärv och förlust av medlemskap i ekonomisk förening, 1952. Lindholm, Stig, Vetenskap, verklighet och paradigm, Pedagogiska institutio- nen, Stockholms universitet, rapport nr. 10, 1978. Logan, Samuel H., A conceptual framework for analyzing economics of vertical integration, American Journal ongricu/tural Economics, Nov. 1969. De Loach, D. B., Growth of Farmer Cooperatives —- Obstacles and Opportu- nities, Journal ofFarm Economics, 1962, s. 489—505 inkl. diskussion. Louis. R., Social and Cooperative Achievements Balances, Cooperative

Information, 76, no. 2, s. 1—24.

Lundberg, J., Lagen och Stadgarna, intemrappon, Kooperativa Förbundet, Stockholm 1971. Luther, M., Die genossenschaftliche Aktiengesellschaft, Tiibingen, 1978. Machlup, Fritz, Theories of the Finn: Marginalist, Behavioral, Managerial, American Economic Review, LVII, 1967, s. 1—33. Madec, A. & C. Mouton, Démocratie economique et agriculture, Revue des études cooperatives, 197811, 5. 35—57. Matvejevitch, Predrag, Self-Management and Cultural creation Cultures, vol. Vl, nr. 2, 1980, s. 11—23. Matejko, Alexander, Die Genossenschaft als soziales System. Modell einer strukturell-funktionalen Analyse, Zeitschrift fiir das gesamte Genossen- schafstwesen, Vol. XXI, 1971, s. 1—20. Meade, J. E., Labour-Managed Firms in Conditions of Imperfect Competi- tion, Economic Journal, December 1974, s. 817—824. Mevellic, Pierre, La tarifrcation cooperative du ”juste prix” ou ”prix strategique juste”, Revue des études cooperatives, l977:4, s. 37. Mevellic, Pierre, La méthode des surplus appliquée aux cooperatives agricoles, Revue des études cooperatives, 1977z8, s. 23—59. Mevellic, Pierre, Efficacité des cooperatives agricoles. Revue des études cooperatives, 19741177, 5. 75—105. Michels. Robert, Political Parties, Free Press, New York, 1949. (Övers. från tyska) Moberg, Rolf, Kooperation och konkurrensbegränsning, Fön'altningsrättslig Tidskrift. 1963. s. 233—242. Morley, J. A. E., The state of agricultural cooperation in its centenary year, Journal ongricultural Economics, XIX, 1968, s. 43—53, 54—58.

Myrdal, G., The Meaning and Validity of Institutional Economics, tryckt i R. Steppacher, B. Zogg-Wals och H. Hatzfeldt (utg.), Economics in Institu- tional Perspective, Lexington, Mass, 1977, s. 3—10. Nannesson, G., Om jordbrukets föreningsrörelse, Uppsala 1939. Nash, June, Jorge Dandler & Nicholas S. Hopkins (utg.), Popular Participa- tion in Social Change, Mouton Publishers, The Hague, 1976, 621 s. Newman, W. & H. Wallander, Managing not-for-profrt-enterprises, Academy of management review, 1978 (3), 5. 24—3 1. Nial, Håkan, Svensk associationsrätt i huvuddrag, Norstedts, Stockholm, 1976, 2. omarb. utg. Näslund, Bertil & Bo Sellstedt, Ökad löntagarmakt; bakgrund, utveckling och ekonomiska konsekvenser, Stockholm 1977. Oakeshott, Robert, Industrial Co—operatives: The Middle Way, Lloyds Bank Review, Jan 1978, s. 44—58. Ohm, Hans, Member Behaviour and Optimal Pricing in Marketing Coope- ratives, Journal of Farm Economics, May 1956, s. 613—621. Ohm, Hans, Die Genossenschaft und ihre Preispolitik, Muller, Karlsruhe, 1955. Olson, Mancur, The Logic of Collective Action, H.U.P., Cambridge, Mass, 1965/1971. Olsson, Anders, H.S. & Lennart Ramnek, Bo med bostadsrätt, Publica, Stockholm, 1978. Ostergaard, G. N. & A. N. Halsey, Power in Cooperatives, Blackwell, Oxford, 1965. Ouch, William, A Conceptual framework for the design of organizational control mechanisms, Management Science, vol. 25, nr. 9, 1979 s. 833—848. Paulick, Heinz, Die inhaltliche Problematik des gesetzlichen Förderungsauf— trags, presentation ”vid IX. Int. Genossenschaftswissenschaftliche Tagung, Freiburg, 1978. Perrault, Paul T., Application des The'ories dela F irme et de quelques Notions Modernes a l'Etude de l'Enterprise Cooperative, Libraire de la Cité Universitaire, Sherbrooke, Quebec, 1972. Perrow, Charles, Complex organizations, Glenview, 111. 1972. Perrow, Charles, A framework for the comparative analysis of organizations, American Sociological Review, 3212, April 1967, s. 194—208. Pestoff, Victor, Membership participation in Swedish consumer cooperatives, Univ. of Stockholm, Dept. of Pol. SC., l979:1. Phillips, Richard, Economic Nature of the Cooperative Association, Journal ofFarm Economics, 35:, Feb. 1953, s. 74—87. Pichette, Claude (med J .-C. Mailhot), Analyse Microe'conomique et coopera- tive, Libraire de la Cité Universitaire, Sherbrooke, Quebec, 1972. Pigou, A. C., The Economics of Welfare, MacMillian, London, 1920. Post, Albert, Die Mitgliederwirtschaften als Grundlage des Managementver- haltens bei ländichen Warengenossenschatten, Zeitschrift/iir das gesamte Genossenschaftswesen, Band 28, 1978, s. 127—143. Pusic', Eugen, Freedom and contraint in cooperative systems, i Hofstede, Geert & M. Sami Kassem (eds.), European contributions to organization theory, Van Gorcum, Assen/Amsterdam, 1976.

Radner, Roy, Norrnative theories of organization, i C. B. McGuire och R. Radner (utg.), Decision and organization, A volyme in honor of Jacob Marschak, North-Holland, Amsterdam, 1972, s. 176—188. Roberts, D. J., The Lindahl solution for economics with public goods, Journal of Public Economics, 3, 1974. s. 23—42. Robinson, Joan, Soviet Collective Farm as a Producer Co-operative: Com- ment, American Economic Review, March, vol. LVII, 1967, s. 222—223. Robotka, Frank, A Theory of Cooperation, Journal of Farm Economics, 1947. 5. 94—114. Roy, Paul E., Cooperatives, Development. Principles and Management, Interstate, Danville, III., 1976, 3. utg. Ruin, Olof, Kooperativa Förbundet 1899—1929, Stockholm 1960, Rabén & Sjögren, Lund, 1960. (Samhällsvetenskapliga studier 16. Lund political studies 1.) Samuelson, Paul A., Samhällsekonomi, 12. uppl. Rabén & Sjögren, Stock- holm, 1976. Sandmo, Agnar, On the Theory of the Competitive Firm under Price Uncertainty, American Economic Review, 1971, s. 65—73. Shaviro, Sol, Cooperative Equilibrium, Canadian Journal of Public and Cooperative Economy, July-Dec. 1971. Skår, John, Det kooperativa företaget — ett försummat alternativ, Arbetsrap- pon, Stockholms universitet 1978. Skår, John, En programmeringsansats för det kooperativa företaget, Arbets- rapport presenterad vid Management Science i Sverige V, Lunds univer- sitet 1978. Skår, John, Produksjon og" produktivitet i detaljhandelen, Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Oecon. Neg. 3, Uppsala 1971. Skår, John, Omsetningen av glass- og stentoyvarer, en studie i ett distribu- sjonssystem. Okonomiske avhandlinger 7, Norges Handelshoyskole, Berg— en 1964. Steinharr, Alfred, The Labor-Managed Economy: A Survey of the Economics Littrature, Annals of Public and Co-operative Economy,Vol. 49, no. 2, April—June 1978, s. 129—148. Steppacher, Rolf, Brigitte Zogg-Walz, & Herman Hatsfeldt (utg.), Economics in Institutional Perspective, Heath, Lexington, Mass, 1977. Stolpe, Herman, Konsument- och producentkooperation: Tillhör de samma rörelse?, Rabén & Sjögren, Stockholm 1976. Stolpe, Herman, Kooperationens grundsatser förr och nu, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1971. Svärdström, Karl-Fredrik, Rättvisa som jordbrukskooperativt ideal, Rapp. 59, Inst. för ek. och stat., Sveriges Lantbruksuniversitet, 1975. Tehranian, E., Communication Structures, Cultures, vol. VI, nr. 2, 1980, s. 24—32. Thompson, A., Organizations in Action, New York 1967. Thullbcrg, Per, Bönder går samman, LTs förlag, Stockholm, 1977. Utterström, Carl, Organizational visions, ideologies and the cooperative myth, Lantbruksuniversitetet, Uppsala, 1980. Vanek, J., The General Theory of Labor-Managed Market Economies, Cornell U.P., Ithaca, 1970.

Vanek, J. (ed.), Self-Management: Economic Liberation of Man, Penguin, Harmondsworth, 1975. Ward, Benjamin, The Firm in Illyria: Market Syndicalism, American Economic Review, XLVIII, 1958, s. 566—589. Westerman, H., Rechtsprobleme der Genossenschaften, Band XX der Studien des Instituts fiir Genossenschaftswesen der Universität Miinster, Miinster, 1969. Vierheller, Rainer, Manager-Dominanz und Mitglieder-Motivation in der Genossenschaft, Zeitschriftfdr das gesamte Genossenschaftswesen, Band 27, 197723, 5. 199—222. Williamson, O., Markets and Hierachies: Analysis and Antitrust Implica- tions, New York, 1975. Vitaliano, Peter, Theories of the competitive behaviour and effects of cooperatives, s. 21—42, i B. W. Marion (ed.) Agricultural Cooperatives and the Public Interest, Proceedings, Studies of the Organization and Control of the U.S. Food System, Madison, Wisc. 1978.

Kronologisk förteckning

28.

29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43.

45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54.

HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. . Datateknik i verkstadsindustrin. |. . Datateknik i processindustrin. I.

Inrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U.—

. Industrins datorisering. A.

Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U.

Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete lll. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U.

Socialförsäkringens datorer. 3. Bra daghem för små barn. 5. Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag—

förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. I. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begravningsverksamheten. Kn. Företags obestånd ||. 8. Om hets mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexport. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. De internationella investeringarnas effekter. l. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier - text-TV, teledata. U. Ändringar i förvaltningslagen. Ju. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. Telubaffären. Ju. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. Stockholms kommunala styrelse. Kn. Kooperativa företag. I.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Telubaffären. [48]

Socialdepartementet

Hälso-och sjukvård inför 90-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso— och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor. [35]

Kommunikationsdepartementet lnrikesflyget under 1980—talet. [12]

Ekonomidepartementet Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. [44]

Budgetdepartementet Företags obestånd II. [37]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] . Nya medier — text—TV, teledata. [45]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]

Handelsdepartementet

Internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. [41]3. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38]

Bostadsdepartementet Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47]

Industridepartementet

Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom- lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Kooperativa företag. [54]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psallmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. 52 Stockholms kommunala styrelse. [53]

___-___—

KUNGL. BIBL.

1981 *[19' 28

STOCKHOLM

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

rim , , . LiberFörlag lååäååååå?”