SOU 1985:61

Skatteutjämningssystemet

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 9 juni 1983 bemyndigade regeringen chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté med högst tretton ledamö- ter för att göra en översyn av skatteutjämningssystemet.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 1 juli 1983 följande ledamöter i kommittén, nämligen dåvarande riksdagsledamoten Rune Carlstein (s), tillika ordförande, riksdagsledamoten Roland Bränn- ström (s), kontoristen Gunnel Bäckström (vpk), kommunalrådet Stig Davidson (c), landstingsrådet Stig Grauers (m), kommunalrådet Len- nart Hedquist (m), organisationskonsulten Kjell-Åke Henstrand (fp), dåvarande riksdagsledamoten Thure Jadestig (s), riksdagsledamoten Anita Johansson (s), landstingsrådet Olov Lekberg (s), riksdagsledamo- ten Bo Nilsson (s), dåvarande riksdagsledamoten Rolf Rämgård (c) och kommunalrådet Nils Yngvesson (s). Bäckström entledigades fr.o.m. den 12 april 1984 och riksdagsledamoten Sven Henricsson (vpk) förordna- des i hennes ställe. '

Till sakkunniga förordnades fr.o.m. den 15 november 1983 departe- mentsrådet Bo Jonsson, avdelningschefen Karl Knutsson och avdel- ningschefen UlfWetterberg samt fr.o.m. den 1 februari 1984 professorn Pär-Erik Back.

Till experter förordnades fr.o.m. den 15 november 1983 departements- rådet Rune Bergsten och dåvarande departementssekreteraren Annika Persson, fr.o.m. den 1 februari 1984 dåvarande departementssekretera- ren Anders Jonsson, fr.o.m. den 2 juli 1984 avdelningsdirektören Lars Beijer, fr.o.m. den 1 december 1984 forskningssekreteraren Arne Eriks- son och fr.o.m. den 24 april 1985 departementssekreteraren Bengt Eklind. Persson entledigades fr.o.m. den 10 december 1984.

Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 december 1983 departe- mentssekreteraren Björn Karlberg och fr.o.m. den 1 september 1984 utredningssekreteraren Ulla Åhs. ] kommitténs kansli har vidare ingått assistenten Birgitta Nyström.

Kommittén har antagit namnet skatteutjämningskommitten. Regeringen har överlämnat följande handlingar till kommittén, näm- ligen betänkandet (Ds Fi 1983zl 1) Grundgarantin i skatteutjämningssy- stemet, skrivelser från statens invandrarverk, Bjurholms kommun, ge- mensamt från Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamns, Södertälje och Tyresö kommuner och från Katrineholms kommun samt direktiv till samtliga komittéer och särskilda utredare angående utredningsförsla— gens inriktning.

Stat-kommunberedningen (C 1983102) har överlämnat vissa svar på en statsbidragsenkät till kommittén. Vidare har riksrevisionsverket över- lämnat en utredning om kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT).

Följande organisationer eller kommuner har överlämnat skrivelser till kommittén, nämligen Uddevalla kommun, K-konsult i fråga om Hörby kommun, Svalövs kommun, Östersunds kommun, Haparanda kommun, Göteborgs kommun (som sjukvårdshuvudman), gemensamt från Svens- ka kommunförbundets länsavdelningar och landstingen i E, F, G, H, K, L, M, N, O, P, R och S län, gemensamt från Svenska kommunförbundets länsavdelningari W, X, Y, Z, AC och BD län, gemensamt från Malmö kommun och Göteborgs kommun, Gotlands kommun, Svenska kom- munförbundets länsavdelning i M län och samverkansnämnden för norra sjukvårdsregionen.

Reservationer har lämnats gemensamt av ledamöterna Stig Grauers (m) och Lennart Hedquist (m), gemensamt av ledamöterna Stig Davidson (c) och Rolf Rämgård (c) samt av ledamoten Kjell-Åke Hen- strand (fp), ledamoten Nils Yngvesson (s) och ledamoten Sven Henrics- son (vpk). Särskilda yttranden har lämnats gemensamt av ledamöterna Stig Davidson (c) och Rolf Rämgård (c) samt av ledamoten Nils Yng- vesson (s) och den sakkunnige Ulf Wetterberg.

Kommittén får härmed överlämna betänkandet (SOU 1985:61) Skat- teutjämningssystemet. Utredningsarbetet är med detta slutfört.

Stockholm den 7 november 1985

Rune Carlstein

Roland Brännström Stig Davidsson Stig Grauers Lennart Hedquist Sven Henriesson Kjell-Åke Henstrand Thure Jadestig Anita Johansson Olov Lekberg

Bo Nilsson RolfRämgård Nils Yngvesson

/Björn K arlberg Ulla Åhs

Innehåll Sammanfattning ......................... Ordlista .............................. 1 Vad är skatteutjämning .....................

Skatteutjämningssystemet ................... Betänkandets innehåll ....................

2 Kommunernas ekonomi ..................... Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar Kommunernas kostnader ..................

Kostnadsskillnader mellan kommunerna ........ Kommunernas finansiering ................. Kommunernas skatteinkomster ............. Avgifter till kommunala verksamheter ......... Driftbidrag från staten .................. Skatteutjämningsbidrag .................. Samband mellan driftbidrag och skatteutjämnings- bidrag ............................ Extra Skatteutjämningsbidrag ................ lnomregional skatteutjämning i Stockholms län .....

3 Ekonomiska skillnader mellan olika grupper av kommuner Att gruppera kommunerna ................. Skillnader i kommunal konsumtion och finansiering Samband mellan förändring av konsumtion och tillskott av skattekraft ......................... Skillnader i kostnadsläge och sammansättning av kom- munernas verksamheter ................... Kommunerna i stödområdet ................

Finansiering och kommunal sysselsättning ....... Kommunanställda i stödområde A ...........

4 Landstingens ekonomi ...................... Landstingens kostnader ................... Kostnadsskillnader mellan landstingen ......... Landstingens finansiering ..................

13

15 15 16

19 19 19 21 25 27 27 28 30

31 32 32

33 33 35

36

38 41 41 43

45 45 46 47

9

SOU 198516] Landstingets skatteinkomster ............ . 48 Statsbidrag och ersättning från försäkringskassan 48 Skatteutjämningsbidrag .................. . 49 Samband mellan förändring av konsumtion och tillskott av skattekraft ......................... 52 Utjämning av skattekraft .................... 55 Bakgrund ........................... 55 Skillnader i skattekraft .................... 56 Orsaker till skatteutjämningsbidragens förändring . . . . 58 Allmänna överväganden ................... 59 Skillnader i grundgaranti .................... 61 Bakgrund ........................... 61 Metoder för att differentiera grundgarantin ........ 61 Differentierad grundgaranti i 1980 års skatteutjämnings- system ............................. 62 Allmänna överväganden ................... 66 Åldersfaktorn i Skatteutjämningssystemet ........... 69 Åldersfaktorn omfördelar kostnader ............ 69 Vilka kostnader omfördelas? ................ 70 I beräkningsmetoden används schablonkostnader 70 Tillägg för befolkningsminskningar ingår i åldersfaktorn 70 Kommunernas åldersfaktor år 1985 ............ 71 Landstingens åldersfaktor år 1985 ............. 72 Allmänna överväganden ................... 74 Kostnader för åldersfördelning och social struktur i kommu- nerna ............................... 75 Kostnader för åldersberoende verksamheter ....... 75 Vad kostar åldersgrupperna? ................ 76 Den sociala strukturen påverkar kommunernas kostnader 78 Indextal som visar hur åldersfördelningen påverkar kom— munernas kostnader ..................... 79 Indextal för verksamheter som bestäms av den sociala strukturen ........................... 79 Barnomsorgen i åldersfaktorn ............... 80 Olika alternativ till åldersfaktor .............. 81 Allmänna överväganden ................... 83 Kostnader för åldersfördelning och social struktur i lands- tingen ............................. 85 Kostnader för hälso- och sjukvård ............. 85 Vårdbehoven påverkas av åldersfördelningen ...... 85 Även social struktur påverkar Vårdbehoven ........ 86 Skillnader i vårdbehov kan uttryckas med indextal 87 Olika alternativ till åldersfaktor .............. 89

Åldersfaktorn för kommuner som är sjukvårdshuvudmän 90 Allmänna överväganden ................... 91 10 Utjämning av skattesatser ................... 93 Bakgrund ........................... 93 Skattesatserna år 1985 .................... 93 Effekter på skattesatserna av Skatteutjämningssystemet . 94 Förändring av Skatteutjämningsbidrag och skattesatser för kommunerna ......................... 96 Skattesatser och kostnadsläget i några kommuner . . . . 97 Förändring av Skatteutjämningsbidrag och skattesatser i landstingen .......................... 99 Allmänna överväganden ................... 100 1 1 Samordning av Skatteutjämningsbidrag och driftbidrag . . . 101 Bakgrund ........................... 101 Effekter av att minska driftbidragen och öka skatteutjäm- ningsbidragen ......................... 102 Effekter av att schablonisera driftbidragen ........ 103 Sammanfattning ....................... 104 12 Förslag .............................. 105 Principer för ett reformerat skatteutjämningssystem . . . 105 Skatteutjämningssystemets tekniska uppbyggnad ..... 105 Utjämning av skattekraft .................. 106 Olika mått på skattekraft .................. 106 lnvånarbegreppet ....................... 107 Skillnader i grundgaranti .................. 107 Kostnader för åldersstruktur och social struktur ..... 109 Befolkningsminskning .................... 110 Utjämning av skattesatser .................. 111 Avvägning av stöd mellan kommuner och landsting . . . 112 Resultat för kommunerna .................. 112 Resultat för landstingen ................... 124 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ........ 125 Extra Skatteutjämningsbidrag ................ 126 Finansieringen av förändringar av skattekraftsgarantierna 126 Finansieringen av skatteutjämningsbidragens koppling till medelskattekraften ...................... 127 Reservationer .............................. 131 Särskilda yttranden .......................... 147 Bilaga 1 Direktiv(1983:46) .................... 153 Bilaga 2 Författningsförslag ................... 163 Förslag till lag om skatteutjämning ........ 163 Förslag till förordning om Skatteutjämningsbidrag 167 Författningskommentarer .............. 170

Bilaga 3 Förslag till skatteutjämningssystem ;

beräkningsmetoder ................... 175 Skatteutjämningsbidrag ............... 175 Garanterad skattekraft ............... 175 Åldersfaktorn för kommuner ............ 176 Åldersfaktorn för landsting ............. 180 Åldersfaktorn för kommun som också är sjuk- vårdshuvudman ................... 181 Tillägg för befolkningsminskning ......... 182 Räkneexempel .................... 183 Administrativ hantering av skatteutjämnings- bidrag och skatteutjämningsavgift ......... 187 Underlag för att beräkna garanterad skattekraft . 188 Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 . . . 189 Bilaga 5 Vissa ekonomiska uppgifter om kommunerna och

landstingen ........................ 207

Sammanfattning

Det nuvarande skatteutjämningssystemets huvudsyften är att utjämna skillnader i kommunernas resp. landstingens ekonomiska förutsättning- ar. Skatteutjämningskommittén anser, att det skall gälla även för ett reformerat skatteutjämningssystem. Kommuner och landsting bör kun- na tillhandahålla likvärdig service trots olika förutsättningar i fråga om t.ex. skattekraft och kostnadsläge.

Skatteutjämningsbidragens anknytning till utvecklingen av den ge- nomsnittliga skattekraften i riket, medelskattekraften, bör behållas för att kommuner och landsting med resp. utan Skatteutjämningsbidrag skall få en likartad inkomstutveckling.

Kommittén föreslår också, att skattekraften utjämnas genom att den tillfälliga avgiften år 1986 på högre egen skattekraft än 135 % av medel- skattekraften görs permanent.

Kommittén föreslår inga förändringar i fråga om skatteutjämningssy- stemets tekniska uppbyggnad. För varje kommun och landsting fastställs även framdeles en grundgaranti uttryckt i procent av medelskattekraf- ten. Den garanterade skattekraften motsvarar grundgarantin med tillägg eller avdrag som räknas om årligen med hänsyn till åldersstruktur och befolkningsminskning. Kommuner och landsting som har lägre egen skattekraft än den garanterade får Skatteutjämningsbidrag som motsva- rar skillnaden.

Skatteutjämningskommittén anser, att någon genomgripande föränd— ring av grundgarantierna inte bör eftersträvas. Skillnader i grundgaran- tier bör även framdeles utjämna förutsättningarna i fråga om fysisk struktur och merkostnader i det regionalpolitiska stödområdet på grund av sysselsättningsläget. Grundgarantierna för enskilda kommuner och landsting bör dock kunna justeras med hänsyn till ändrade ekonomiska förutsättningar. Vidare bör det tillfälliga stödet till vissa kommuner år 1986 för att sänka skattesatserna i flertalet fall ersättas med höjda grund- garantier, utan koppling till krav på skattesatsernas utveckling. Även kommuner som under en följd av år har fått extra skatteutjämningsbi- drag bör enligt kommittén få höjda grundgarantier.

I nuvarande skatteutjämningssystem finns det spärregler som sätter den formella grundgarantin ur spel och helt eller delvis begränsar ålders- faktorns effekter för 43 kommuner och 5 landsting. Spärreglerna bör avvecklas så att samtliga kommuner och landsting får grundgarantier som faktiskt tillämpas. Om Spärreglerna skall kunna avvecklas måste

grundgarantierna även justeras i rent kompensatoriskt syfte.

Kommittén föreslår vidare, att utjämningen av nettokostnaderna för de åldersberoende verksamheterna i princip blir fullständig. För kom- munerna bör även gymnasieskolan och för landstingen även den öppna vården beaktas i åldersfaktorn.

Kostnadsutjämningen för åldersberoende verksamheter enligt försla- get bygger uteslutande på åldersfördelningen i kommuner resp. lands— ting. För barnomsorgen beaktas f.n. även utbyggnadsgraden. Kommit- tén betonar barnomsorgens prioriterade ställning i kommunerna men anser att stimulansåtgärder måste utformas inom sektorpolitiken.

För kommunerna föreslår kommittén att kostnader som beror på den sociala strukturen, i första hand för individ- och familjeomsorg, utjäm- nas mellan kommunerna. För landstingen föreslår kommittén, att skill- nader i social struktur beaktas när ersättningarna från försäkringskassan till sjukvårdshuvudmännen fastställs.

För att åldersfaktorn framdeles skall följa förändringar i omfattning och inriktning av kommunernas och landstingens verksamhet föreslår kommittén en ny teknik för beräkningen.

Kommuner som har haft större befolkningsminskningar än 5 % under den senaste tioårsperioden får f.n. bidrag för befolkningsminskning. Kommittén föreslår att även landstingen skall kunna få bidrag för be- folkningsminskning och att bidragsbeloppen ökas.

Skatteutjämningsbidragen bör även i fortsättningen beräknas på grundval av den egna skattesatsen. Dock föreslås en övre gräns anpassad till de högsta skattesatser som kommuner resp. landsting kan beräknas tillämpa år 1986, dvs. 18 kr/skr för kommuner, 14:50 kr/skr för lands- ting och 32:50 kr/skr för kommuner utanför landsting.

Kommittén föreslår också att anslaget för extra skatteutjämningsbi- drag ökas.

För kommunerna medför dessa förslag sammantagna att skatteutjäm- ningsbidragen skulle öka i förhållande till 1985 års nivå. Kommittén anser att dessa nivåförändringar bör finansieras inom systemet genom att grundgarantierna sänks med en procentenhet. För att skatteutjäm- ningssystemet även framdeles skall vara enhetligt föreslås motsvarande sänkning även för landstingen.

I förhållande till nuvarande system får förslagen följande finansiella konsekvenser (minustecken innebär minskade bidrag och plustecken ökade bidrag).

Miljoner kr Kommuner Landsting 1. Grundgarantier' — 105 — 430 2. Åldersfaktor — 70 - 40 3. Befolkningsminskning 30 0 4. Summa 1—3 - 145 — 470 5. Övergångsbestämmelser" 80 45 6. Summa 4—5 - 65 — 425 7. Extra Skatteutjämningsbidrag 65 — 8. Totalt 0 - 425

rr

den generella sänkningen av grundgarantin med en procentenhet minskar bidragen med 385 miljoner kr för kommunerna och 300 miljoner kr för landsting— en

" 50 0/0 av total kostnad

En konsekvens av de generella regler som kommittén föreslår är att landstingens Skatteutjämningsbidrag minskar med 425 miljoner kr. Det- ta bör dock inte medföra några totalt sett minskade transfereringar från staten till landstingen. Kommittén föreslår därför att den ersättning som sjukvårdsmännen får från sjukförsäkringen ökas med motsvarande be- lopp.

Den garanterade skattekraftens koppling till medelskattekraften med- för automatiska utgiftsökningar för skatteutjämningsbidragen som i stort följer inkomstutvecklingen. Kommittén föreslår att den automatis- ka ökningen av skatteutjämningsbidragen i huvudsak finansieras med en avgift på samtliga kommuners och landstings skatteunderlag. Genom årliga överläggningar mellan regeringen och representanter för kommu- ner och landsting kan finansieringen anpassas efter aktuella samhälls- ekonomiska förutsättningar.

iii, llt-fIt '.'

alla '

I. :* från

7 't;-

wi,

i. ||. ä'll'l' ; 4 . _'1'L ;" :! |" -— 33-119”;

Ordlista

Egen skattekraft

Garanterad skatte- kraft

Garanterat skatteunderlag

Grundgaranti

Kommun

Landsting Medelskattekraft

Sjukvårdshuvudman

Skattekrafts— garanti

Skattesats

Skatteunderlag

Skatteutjämningsår

Skatteunderlag per invånare i en kommun resp. ett landsting, uttrycks i procent av me- delskattekraften eller skattekronor per invå- nare (skr/inv).

Skatteunderlag per invånare som garanteras genom skatteutjämningssystemet, uttrycks i procent av medelskattekraften.

Skatteunderlag som garanteras genom skatte- utjämningssystemet, uttrycks i skattekronor (skr).

En fastställd skattekraft för varje kommun och landsting som är bas för beräkning av garanterad skattekraft, uttrycks i procent av medelskattekraften.

Används häri betydelsen primärkommun.

Används här i betydelsen landstingskom- mun.

Skatteunderlag per invånare i riket (skr/inv).

Samtliga landsting och de tre kommuner, Gö- teborg, Malmö och Gotland, som bedriver hälso- och sjukvård.

Se garanterad skattekraft.

Den andel av den beskattningsbara inkoms— ten som invånarna betalar i skatt till kommun resp. landsting. Benämns även utdebitering och uttrycks i kronor per skattekrona (kr/ skr).

Summa beskattningsbara inkomster, uttrycks i skattekronor (skr).

Det år skatteutjämningsbidragen och skatte- utjämningsavgiften avser.

Spärregler

Tillskott av skatteunderlag

Tillägg för befolknings- minskning

Total garanti

Total skattekraft

Åldersfaktor

Regler som garanterar en viss lägsta skatte- kraft oavsett utfallet av formell grundgaranti och åldersfaktor.

Skillnaden mellan det garanterade och egna skatteunderlaget, uttrycks i skattekronor (skr).

Ett tal som beräknas årligen med hänsyn till befolkningsförändringen under den senaste tioårsperioden, uttrycks i procent av medel- skattekraften.

Se garanterad skattekraft.

Högsta värde av egen eller garanterad skatte- kraft, uttrycks i procent av medelskattekraf- ten.

Ett tal som beräknas årligen med hänsyn främst till åldersfördelningen i varje kommun och landsting, uttrycks i procent av medel- skattekraften.

] Vad är skatteutjämning?

Skatteutjämningssystemet

Redan när grunderna för den nuvarande självstyrelsen i kommuner och landsting lades år 1862 var kommunernas och landstingens beskatt- ningsrätt basen för den kommunala ekonomin. Trots omvälvande för- ändringar av kommunernas och landstingens roll och ställning i sam- hällsekonomin, framför allt sedan 1960-talet, har beskattningsrätten en oförändrat central betydelse. Skatten på fysiska personers inkomster är den viktigaste finansieringskällan både för kommuner och landsting.

Det finns dock stora skillnader i första hand mellan kommunerna när det gäller beskattningsbara inkomster, trots den utjämning som har följt av att antalet kommuner har minskat från ca 2 500 år 1950 till 284 är 1985. Den beskattningsbara inkomsten per invånare kallas skattekraft. År 1985 var skattekraften ca 2,5 gånger högre i kommunen med den högsta egna skattekraften än i kommunen med den lägsta. Skillnaderna är mindre men inte obetydliga för landstingen.

En inkomstbeskattning som uteslutande byggde på kommunernas och landstingens egen skattekraft skulle leda till orimliga skillnader i skatte- satser och/eller standard. Detta skulle i sin tur på sikt leda till allvarliga konsekvenser för bosättningsmönster och bebyggelsestruktur. Kommu- ner och landsting har därför i olika former fått bidrag från staten för att deras ekonomiska förutsättningar skall utjämnas.

Sedan år 1966 har sådana bidrag benämnts Skatteutjämningsbidrag och lämnats till kommuner och landsting med låg egen skattekraft. Skatteutjämningsbidragets storlek bestäms av skillnaden mellan garan- terad och egen skattekraft.

Basen i 1966 års skatteutjämningssystem var en lägsta garanti på 90 % av medelskattekraften för kommuner och 95 % för landsting. Kommu- ner och landsting i skogslänen indelades i två grupper med högre garan- terad skattekraft än övriga, 1 10 resp. 125 % av medelskattekraften. Mo— tivet för differentieringen var att dessa kommuner och landsting hade högre kostnader på grund av hårt klimat, befolkningsgleshet m.m. 1966 års skatteutjämningssystem innehöll också ett särskilt bidrag till kom- muner med hög skattesats och regler om reducerade bidrag till kommu- ner med låg skattesats.

År 1974 reviderades skatteutjämningssystemet efter förslag av skatte- utjämningsrevisionen. Det särskilda bidraget vid hög utdebitering och

reduceringen av bidraget vid låg utdebitering slopades. Vidare höjdes den lägsta Skattekraftsgarantin till 95 % för kommunerna, dvs. samma nivå som sedan år 1966 hade gällt för landstingen. Skattekraftsgarantin differentierades på sex klasser med en högsta garanti på 130 %.

År 1980 infördes det nuvarande skatteutjämningssystemet. Alla kom— muner och landsting fick en grundgaranti på minst 103 % av medelskat- tekraften. Vissa kommuner och landsting fick på grund av sitt kostnads- läge högre grundgarantier dock, högst 136 %. År 1985 sänktes samtliga grundgarantier med en procentenhet.

Den garanterade skattekraften beräknas årligen med hänsyn till ål- dersstrukturen i kommuner och landsting. För dem som har en ogynn— sam åldersstruktur blir den totala Skattekraftsgarantin högre än grund- garantin. Motsatsen gäller för dem som har en gynnsam åldersstruktur. År 1985 varierade den s.k. åldersfaktorn, inklusive bidrag för befolk- ningsminskning, mellan + 12 och —4 % av medelskattekraften. Vissa kommuner och landsting har skattekraftsgarantier enligt spärregler som helt eller delvis begränsar omräkningen med åldersfaktorn.

Skillnader i grundgarantier brukar i beskrivningar av skatteutjäm- ningssystemet återföras till kalkyler över kostnader för geografiskt läge och bebyggelsestruktur. Kalkyler har dock aldrig använts systematiskt när grundgarantierna har fastställts, bl.a. därför att olika tänkbara kal- kylmetoder inte ger någon grund för en eftersträvad geografiskt enhetlig indelning av kommunerna i garantiklasser. I stället sammanfaller skill- naderna i grundgarantier i stort sett med den regionalpolitiska stödom- rådesindelning som gällde när det nuvarande skatteutjämningssystemet trädde i kraft.

Genom spärregler i skatteutjämningssystemet har flertalet kommuner i Norrland och landstingen i Västerbotten och Norrbotten skattekrafts- garantier som med två procentenheter överstiger skattekraftsgarantierna år 1979, året före det nuvarande skatteutjämningssystemets ikraftträdan- de. Dessa skattekraftsgarantier omräknas inte med hänsyn till ålders- strukturen. Förenklat kan man säga att ett skatteutjämningssystem med en grundgaranti på 102 % som omräknas för åldersstrukturen gäller i södra och mellersta Sverige medan ett annat system med högre grund- garantier som inte omräknas för åldersstrukturen gäller i norra Sverige.

År 1985 hade 131 kommuner och 15 landsting den lägsta grundgaran- tin, 102 % av medelskattekraften. 123 kommuner och 7 landsting hade en högre, differentierad grundgaranti. 30 kommuner och ett landsting sak- nade skatteutjämningsbidrag på grund av de hade en högre egen skatte— kraft än den garanterade. I kommuner utan Skatteutjämningsbidrag bor dock ca 1/3 av landets befolkning

De sammanlagda bidragsbeloppen var för kommunerna 6,0 miljarder kr och för landstingen 4,8 miljarder kr.

Betänkandets innehåll

I kapitel 2 —4 redovisas vissa uppgifter om kommunernas och landsting- ens ekonomi som är av intresse för att bedöma skatteutjämningsbidra- gens roll.

Kapitlen 5— 10 behandlar skatteutjämningssystemet. Systemets delar beskrivs och analyseras. Alternativ till nuvarande lösningar redovisas. Kapitel 5 behandlar utjämningen av skattekraft, bl.a. den lägsta grund- garantin. Kapitel 6 behandlar de differentierade grundgarantierna. Ka- pitel 7 behandlar åldersfaktorns tekniska uppbyggnad. [ kapitel 8 och 9 redovisas alternativ till metoder för att utjämna kostnader för ålders- struktur och social struktur mellan kommuner resp. landsting. Kapitel 10 behandlar utjämningen av skattesatser.

Kapitel 11 behandlar principiella aspekter på en samordning av skat- teutjämningsbidrag och riktade statsbidrag.

Kapitel 12, slutligen, behandlar skatteutjämningskommitténs förslag. 1 bilagor redovisas kommitténs direktiv, författningsförslag och för- fattningskommentar, hur skatteutjämningsbidrag och skatteutjämnings- avgift beräknas enligt kommitténs förslag, den föreslagna åldersfaktorns sammansättning för enskilda kommuner och landsting samt vissa kom- munalekonomiska uppgifter.

' . JL,” till _n, ,

. . _ll g,... L.,.

., i.,r

" . '.!.) ri

., _llu

2. Kommunernas ekonomi

Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar

Verksamheten i kommuner och landsting har expanderat kraftigt under den senaste tjugoårsperioden. Mellan åren 1960 och 1983 ökade deras utgifter för konsumtion och investeringar från 10 till 23 % av bruttona- tionalprodukten (BNP). Ökningen gäller uteslutande konsumtionen. Deras investeringar har varierat mellan 3 och 4 % av BNP. Statens andel av utgifterna för konsumtion och investeringar har däremot varit oför- ändrad under hela perioden eller ca 9 % av BNP. Tabell 2.1 visar utveck- lingen av den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investe- ringar åren 1960—83 i procent av BNP.

Tabell 2.1 Utvecklingen av den offentliga sektorns konsumtion och investering- ar*, % av BNP.

År Staten Kommuner, Totalt landsting, församlingar 1960 9,1 10,0 19,1 1965 10,5 11,6 22,1 1970 9, 4 17, 1 26, 1975 9, 3 17, 9 27,2 1980 10, 0 22, 5 32, 5 1983 8, 9 22,9 31, 8

*

exkl. affärsverk och bolag

År 1983 var kommunernas utgifter för konsumtion och investeringar 14 % av BNP, landstingens 8 % och församlingarnas 1 %. Åren 1975—83 ökade kommunernas andel av BNP med 2,5 procentenheter och lands- tingens andel med 2,3 procentenheter.

Kommunernas kostnader

Om inte annat anges i texten har uppgifter om kommunerna hämtats från statistiska centralbyråns statistik över kommunernas finanser. I vissa fall har uppgifter bearbetats för att kunna jämföras över tiden. På

grund av att statistik har hämtats från olika källor avser inte uppgifterna alltid samma år. Detta torde dock sakna praktisk betydelse för den översikt som lämnas här.

I den kommunala redovisningen skiljer man på driftkostnader och driftintäkter samt kapitalutgifter och kapitalinkomster. Med kommuner— nas kostnader avses här bruttodriftkostnaderna, dvs. de löpande utgif— terna för den kommunala verksamheten. 1 tabell 2.2 redovisas driftkost- nadernas fördelning på olika kommunala verksamheter åren 1975 och 1983.

Tabell 2.2 Utveckling av totala driftkostnaderna (exkl. finansiering) för olika kommunala verksamheter.

Miljarder kr Andel i % 1975 1983 1975 1983 Gemensam kommunadmi— 2,1 10,1 4 7 nistration Mark och bostäder 5,0 10,7 11 7 bostadsbidrag 2, 7 6, 0 4 Kommunikationer 2, 4 8, 1 5 6 Fritid och kultur 3,3 10,0 7 7 Energi, vatten 0 avfall 6,9 20,6 14 14 Utbildning 13,2 35, 9 28 25 lokaler 1,5 7,5 3 5 grundskola 6, 9 15, 4 14 11 gymnasieskola 2, 1 5, 8 4 4 Skolmåltider 1,0 2, 4 2 2 Socialtjänst 9, 6 34,0 20 23 barnomsorg 2,8 14, 5 6 10 äldreomsorg o handikappservice 4,0 12,2 8 8 socialbidrag 0 6 2,3 1 2 övrigt 5,1 16, 7 11 11 arbetsbefrämjande åtgärder 0,5 2, 9 1 2 hälso o sjukvård 2 4 6,5 4 Summa 47, 6 146,1 100 100

Verksamheter som har ökat sin andel av kommunernas kostnader är barnomsorgen, socialbidragen och arbetsbefrämjande åtgärder. Skolan har minskat sin andel ungefär i motsvarande män. En stor del, ca 40 % av den kommunala verksamheten riktar sig till vissa åldersgrupper. Detta gäller barnomsorgen, skolan och äldreomsorgen.

Kostnadsskillnader mellan kommunerna

Kommunernas verksamheter brukar indelas i obligatoriska och frivilli- ga. Obligatoriska är de verksamheter som kommunerna enligt lagstift- ning måste sköta, t.ex. grundskola och att lämna socialbidrag. Även omfattningen och inriktningen på de frivilliga verksamheterna kan på- verkas av staten, i första hand genom statsbidrag.

Bortsett från statens styrning av kommunerna kan kostnadsskillnader mellan kommunerna återföras till skillnader i vad det kostar att produ- cera en kommunal tjänst och på omfattningen av den kommunala verk- samheten.

Kostnader per prestation beror på både för kommunerna opåverkbara och påverkbara faktorer. Bland opåverkbara faktorer finns faktorpriser t.ex. löner och räntor samt de yttre förutsättningarna att uppnå skaleko- nomi i olika verksamheter. Till påverkbara faktorer hör bl.a. förmågan hos politiker och tjänstemän att med givna förutsättningar finna ekono- miska lösningar på olika problem.

Omfattningen av anläggningar och verksamheter beror på kommu- nernas fysiska struktur och olika behovsgruppers storlek vad gäller t.ex. ålder och social struktur liksom även vald standard på den kommunala verksamheten. Den fysiska strukturen inverkar på kostnaderna för kom- munal teknik och den kommunala verksamhetens tillgänglighet. Långa avstånd kan kräva högre serviceutbud om standarden skall bli likvärdig för de enskilda medborgarna. Åldersstrukturen påverkar efterfrågan på barnomsorg, utbildning och äldreomsorg. Efterfrågan på kommunala tjänster påverkas också av den sociala strukturen. Hushåll med höga inkomster har ofta en hög efterfrågan på barnomsorg (på grund av hög förvärvsfrekvens bland kvinnor) och på fritids- och kulturaktiviteter. Hushåll med låga inkomster kräver insatser i fråga om bostadsbidrag och socialbidrag.

Skillnader i omfattning och kostnader för kommunala verksamheter beror också på vilken standard kommunen valt för olika verksamheter. Det är emellertid svårt att mäta standarden eftersom det inte finns entydiga och allmänt accepterade behovsmått.

Kommunernas kostnader påverkas dessutom av tidpunkten för när olika investeringar genomförs. Tidsfaktorn är alltså viktig för kommu- nernas kostnader.

Huvudorsaker till skillnader i kostnader för kommunernas verksam- heter sammanfattas i figur 2.1.

Figur 2.1 Huvudorsaker till skillnader i kostnader för kommunala verksamheter. Totalkostnaden Påverkbart Opåverkbart beror på 1. Kostnad per — kunskap — faktorpriser presentation — finansierings— — förutsättningar politik förskalekonomi m. m.

— politiska beslut om verksamhetens inriktning

2. Antal presta- tioner

politiska beslut om verksamhetens omfattning

— fysisk struktur — åldersstruktur — social struktur

3. Tidsfaktorn

De redovisade sambanden är så komplicerade att det är omöjligt att säga hur stor andel av en kostnad som kan förklaras av den ena eller andra faktorn. Däremot kan det vara möjligt att rangordna faktorerna i förhål- lande till varandra och att hänföra förhållanden i enskilda kommuner till en eller flera faktorer.

Statistiska centralbyrån har genom s.k. nyckeltal för kommunerna jämfört kostnaderna för olika verksamheter. Ett nyckeltal är totalkost- naden för en verksamhet dividerat med ett mått på verksamhetens om- fattning, t.ex. kostnad för daghem per inskrivet barn, kostnad för social- bidrag per hjälpt person etc. [ tabell 2.3 visas exempel på några nyckeltal. Tabellen visar också spridningen i värdena mellan kommunerna.

De redovisade nyckeltalen är inte helt jämförbara med varandra. Nyckeltalen för de flesta sociala verksamheter och utbildning visar skillnader i kostnader per prestation. Övriga nyckeltal visar skillnader i kostnader per invånare. Spridningen i värden är generellt sett mindre för den förra typen av nyckeltal än för den senare. Det lägsta spridningsta- 1et, 33 %, gäller grundskolan där de flesta delkostnaderna utom för lokaler är relativt opåverkbara för kommunerna. Den största spridning- en gäller kulturverksamheten.

Tabell 2.3 Skillnader i kommunernas bruttodriftkostnader för olika verksamhe- terårl982,nyckehaL

Decil 1' Median Decil S'" Spridning*" kr kr kr % Förskola och fritidshem (kostnad per inskriven) 35 100 45 600 54 800 46 Familjedaghem (kostnad per inskriven) 18 600 23 000 33 000 62 Grundskola (kostnad per elev) 18 200 20 500 25 000 33 Gymnasieskola"" (kostnad per elev) 19 800 23 300 28 400 37 Servicehus (kostnad per boende) 72 600 94 500 122 400 53 Social hemhjälp (kostnad per hjälpt person) 7 900 11 700 16 900 76 Socialbidrag (kostnad per hjälpt person) 1 900 2 800 4 200 84 Arbetsbefrämjande åtgärder (kostnad per invånare 16-64 är) 130 350 670 155 Fritid (kostnad per invånare) 350 620 920 93 Kultur (kostnad per invånare) 40 90 220 205 Mark och bostäder (kostnad per invånare) 60 180 400 188 Gator och vägar (kostnad per invånare) 220 390 600 99 Totalnyckeltal, index 85 98 119 35

t 10 95 av konnnunerna har en lägre värde

10 %)av konununerna har en högre värde "' skillnader mellan decil 1 och 9 i % av medianvärdet (Ort* 148 konununer

&:

Nyckeltalstatistiken ger också vissa mått på omfattningen av kommu- nala verksamheter. I tabell 2.4 redovisas några exempel.

Tabell 2.4 Skillnader i omfattningen av vissa kommunala verksamheter år 1982.

and

Decil 1" Median Decil 9" Spridning % % % % Andel O—ö-åringar in— skrivna i förskola 7 14 28 153 Andel 0—6-åringar in— skrivna i familjedag- hem 8 14 23 106 Andel ålderspensionärer som bor i servicehus 3 5 7 62 Andel ålderspensionärer med social hemhjälp 17 23 30 57 Andel personer med socialbidrag 2 4 6 106 Andel personer med stats- kommunalt bostadsbidrag 9 11 13 35 Andel ålderspensionärer med kommunalt bostadstillägg (KBT) 38 46 55 37

t

10 % av kommunerna har lägre värden 10 % av kommunerna har högre värden "' skillnaden mellan decil ] och 9 i % av medianen

*:

Omfattningen av den kommunala verksamheten är givetvis även starkt beroende på antalet invånare i olika åldersgrupper. Variationen mellan kommunerna är avsevärd. Sålunda var spridningen för andel barn i åldrarna 0—6 år 29 % och 7— 15 år 31 %, för andel ungdomar i gymna- sieåldrarna 25 % och för andelen ålderspensionärer 65 %.

Kommunernas finansiering

Kommunernas inkomster består i huvudsak av skatter, avgifter och statsbidrag. Utvecklingen av kommunernas inkomster redovisas i tabell 2.5.

Tabell 2.5 Utvecklingen av kommunernas inkomster.

Miljarder kr Andel i "lo 1975 1983 1975 1983

Skatter 21, 3 61, 3 40 42

Avgifter och ersätt— 7,5 27,4 14 19 ningar Statsbidrag 12,9 37, 6 25 26 investerings— bidrag 1, 1 1, 2 2 l driftbidrag 10,1 30, 3 19 21 skatteutjämnings— bidrag 1, 6 6, 0 3 4 Övrigt 10,9 20,0 21 13 Totalt 52, 7 146, 2 100 100

Skatternas och statsbidragens relativa betydelse har inte förändrats på- tagligt under senare år. Skatterna svarar för drygt 40 % av kommunernas inkomster medan statsbidragen svarar för ca 25 %. Avgiftsfinansieringen har ökat medan övriga finansieringskällor, bl.a. räntor och intäkter från fastighetsförsäljningar, har minskat i betydelse.

Skatter, avgifter och statsbidrag har olika betydelse för olika kommu- nala verksamheter. Sålunda finansieras nära hälften av kostnaderna för skolan och förskolan med statliga driftbidrag, kostnader för energi, vatten och avfall så gott som helt med avgifter medan t ex kultur och fritid i huvudsak finansieras med skatter. Se tabell 2.6.

Tabell 2.6 Kostnaderna för olika kommunala verksamhetsområden och deras

finansiering år 1983.

Verksamhetsområde Drift— kostnad, miljar— der kr

Gemensam kommunadmi- 10,1 nistration

Arbete och näringsliv 7,2

arbetsbefr. ätg. 2,9

Mark och bostäder 10,7

bostadsbidrag 6,0

Kommunikationer 8,1

Fritid och kultur 10,0

Energi, vatten och 20,6 avfall

Utbildning 35,9

lokaler 7,5 grundskola 15,4 gymnasieskola 5,8

Socialtjänst 34,0

barnomsorg 14,5 äldreomsorg 0 12,2 handikappservice

Miljö-, hälso- och sam- 9,2 hällsskydd

Summa 146,1

»:

72

32 36

63 72

62 86

3 48 92 24 25 59 45 60

71

51

inkl. interkommunala ersättningar

Finansiering, % Skatter och skatte- utjäm- nings- bidrag

Stat— liga

26 62

16 27

45

75 59

25 43 14

21

0.4

15

92

NOON

11 10 17

12

19

Externa Övriga avgifter intäk- drift- och er- bidrag sätt-

ningar

ter

22

(D—IOJU'I

(ON

Kommunernas skatteinkomster

Ca hälften av kommunernas driftkostnader, 67 miljarder kr år 1983, finansierades med skatter och Skatteutjämningsbidrag. 61 miljarder kr var skatter och 6 miljarder kr Skatteutjämningsbidrag.

En kommuns skattekraft bestäms dels av kommuninnevånarnas in- komster, dvs. den egna skattekraften, dels den skattekraft som tillförs kommunen genom skatteutjämningssystemet, om den garanterade skat- tekraften är högre än den egna. Skatteinkomsterna motsvarar skattesat- sen multiplicerad med det egna skatteunderlaget och skatteutjämnings- bidraget motsvarar skattesatsen multiplicerad med det tillförda skatte- underlaget.

Den genomsnittliga skattesatsen för kommunerna var år 1985 15:97 kr/skr. Från år 1975 har skattesatserna i genomsnitt ökat med 1:62 kr/skr, dvs. en ökning med drygt 10 % under de senaste tio åren.

Skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats i kommunerna är stor och har ökat något under de senaste åren. Högst skattesats år 1985 hade Åsele med 19:60 kr/skr och lägst skattesats Danderyd med 9:70 kr/skr. Dessa skillnader minskar dock genom tillfälliga åtgärder inom skatte- utjämningssystemet år 1986. Höga skattesatser har framförallt små kom- muner i norra Sveriges inland. De flesta kommuner med låga skattesat- ser är förortskommuner i storstadsområdena.

Avgifter till kommunala verksamheter

Kommunerna mottog år 1984 ca 24 miljarder kri avgifter, vilket motsva- rade ca 15 % av de totala kostnaderna. Halva avgiftsbeloppet avser industriell verksamhet, dvs. gas, el, fjärrvärme, vatten och avlopp samt avfallshantering. Dessa verksamheter är till övervägande grad avgiftsfi- nansierade.

För övriga kommunala verksamheter spelar avgiftsfinansieringen en mindre roll. T.ex. finansierades ca 10 % av kostnaderna för barnomsor- gen och 23 % av kostnaderna för servicehus med helinackordering med avgifter år 1984. Tabell 2.7 visar hur stor del av driftkostnaderna för olika verksamheter som avgiftsfinansierades år 1984 enligt en enkät av Svenska kommunförbundet.

Tabell 2.7 Avgiftsfinansiering av kommunernas driftkostnader år 1984

Andel som finansieras med avgifter, %

Industriell verksamhet 92 Gas 76 El 97 Fjärrvärme 100 Vatten och avlopp 80 Avfallshantering 94

Hamn, fritid, utbildning

' Hamn 60 Turistanlåggningar 45 Idrotts och fritidsanläggningar 10 Bad 16 Fritidsgårdar 2 Skolmåltider 11 Musikutbildning 9

Barnomsorg 10 Daghem 10 Fritidshem 9 Familjedaghem 15

Övrig social omsorg Hemhjälp till pensionärer 8 Servicehus med helinackordering 23 Fot och hårvård 33 Färdtjänst 12

Totala driftkostnader för avgiftsbelagda 28 verksamheter

Driftbidrag från staten

Kommunerna fick år 1983 ca 30 miljarder kr genom drygt 80 riktade statsbidrag. Av dessa gick ca 80 % till grundskola, gymnasieskola, barn- omsorg och social hemhjälp. För dessa verksamheter svarar driftbidra- gen för en betydande del av finansieringen. Även för vissa andra verk- samheter, t.ex. bostadsbidrag, arbetsfrämjande åtgärder och statskom- munala vägar har statsbidragen stor betydelse. Av kommunernas totala driftkostnader finansieras ca 20 % av statliga driftbidrag.

Ett viktigt syfte med driftbidragen är att utjämna kommunernas kost— nader. Bidragen äri regel proportionella mot verksamhetens omfattning. Huvuddelen av bidragen går till verksamheter vars omfattning beror på åldersfördelningen i kommunen. En kommun med stor andel barn i skolåldern har i motsvarande grad högre utgifter för skolan. Kommunen får genom driftbidragen täckning för drygt hälften av kostnaderna. Resterande del, kommunens nettokostnader, finansieras med skatter. Ju större andel av totalkostnaderna som täcks med driftbidrag desto större

blir utjämningen av nettokostnaderna mellan kommunerna. Om samtli- ga kostnader täcks med driftbidrag är utjämningen fullständig.

] tabell 2.8 redovisas de viktigaste driftbidragen och deras andel av kommunernas kostnader för de verksamheter bidragen avser. Dessa driftbidrag svarar för tillsammans ca 92 % av de riktade statsbidragen till kommunerna exkl. bidrag för hälso- och sjukvård till Gotland, Malmö och Göteborg.

Tabell 2.8 Statliga driftbidrag till kommunerna år 1983.

Verksamhetsområde Driftbidrag, Andel av miljarder kr kostnaderna, % Arbetsbefrämjande åtgärder 1,8 63 Statskommunala bostads— 1,0 48 bidrag Kommunala bostadstillägg 0,7 19 Väghållning 0,5 10 Grundskola" 11,6 76 Gymnasieskola” 3,4 59 Vuxenutbildning” 0,8 73 Barnomsorg 6,2 43 Äldreomsorg och 1,7 15 handikappservice Summa ovanstående 27,7 44 verksamheter Totalsumma samtliga 30,3 21 verksamheter

' exklusive lokaler och gemensam administration

Huvuddelen av bidragen till arbetsbefrämjande åtgärder avser bered- skapsarbeten och ungdomslag. Bidraget till beredskapsarbeten utjämnar i viss utsträckning kommunernas nettokostnader progressivt därför att bidragsandelen ofta är högre i kommuner med en hög arbetslöshet. Bidragen till ungdomsplatser skall i princip täcka samtliga kostnader för verksamheten. Några skillnader i kommunernas nettokostnader för ung- domslag skall därför inte uppstå.

Statsbidragen till bostadsbidrag medför i praktiken att kommunerna får lämna bostadsbidrag enligt minimiregler som fastställs av staten. Inga kommuner avstår från att lämna bostadsbidrag. Få kommuner lämnar högre statskommunala bostadsbidrag än enligt minimireglerna medan variationerna är större i fråga om bostadstillägg till folkpension.

Bidragens likformighet gentemot medborgarna innebär också att kom- munernas nettokostnader kan variera i hög grad med hänsyn till inkomst- förhållanden och bostadskostnader.

För drift av grundskolan lämnas bidrag i princip för att täcka lärarlö- nerna. Bidragen beräknas med utgångspunkt i elevantalet och är således proportionella mot berörda åldersgrupper i kommunen. Vidare lämnas bidrag för vissa särskilda ändamål, bl.a. särskild undervisning, hem- språksundervisning, vissa arbetsgivaravgifter och samlad skoldag. För gymnasieskolan lämnas statsbidrag till löner för skolledare och lärare, inköp och förnyelse av viss undervisningsmaterial och studie- och yrkes- orientering (syo). Bidrag lämnas vidare för vissa andra verksamheter. bl.a. undervisning för invandrare. Både grundskole- och gymnasiesko- lebidrag är i princip proportionella mot undervisningens omfattning och täcker 45 % av kommunernas totala kostnader för utbildning.

Statsbidragen till barnomsorgen syftar till att stimulera kommunernas utbyggnad av barnomsorgen. Nettokostnaderna kan variera avsevärt på grund av både skillnader i verksamhetens omfattning vid lika standard och skillnader i standard. Statsbidrag lämnas med vissa belopp per inskrivna barn. Beloppen varierar med hänsyn till omsorgsform och inskrivningstid. Vidare lämnas statsbidrag med ett visst belopp för varje helårsarbetare som är direkt sysselsatt i barngrupp i daghem och fritids- hem. Även vissa andra bidrag lämnas.

Statsbidragen till äldreomsorg avser till största delen den sociala hem- hjälpen. Även färdtjänst och vissa andra verksamheter inom äldreom- sorgen får driftbidrag. Av driftbidraget till social hemhjälp är ca 40 % ett schablonbidrag per pensionär och resterande 60 % ett bidrag per årsar- betare inom den sociala hemhjälpen.

Skatteutjämningsbidrag

Kommunerna fick 6,3 miljarder kr i skatteutjämningsbidrag år 1984. Hur bidragen har utvecklats och fördelningen på de olika delarna i skatteutjämningssystemet redovisas i tabell 2.9.

Tabell 2.9 Utvecklingen av bidragsdelarna inom skatteutjämningssystemet för

konnnunerna.

Bidragsdel Miljoner kr Fördelning, %

1976 1980 1984 1976 1980 1984 Lägsta grund- garanti 930 3 200 4 310 58 63' 69 Differentie— rad grund- garanti" 580 1 070 1 510 36 28 24 Åldersstruk— tur m.m. 40 340 440 2 9 7 Övergångs— bestämmelser 60 -820 - 4 — — Totalt 1 610 3 790 6 260 100 100 100

' ./. övergångsbestämmelser " inkl. spärregler

Skatteutjämningsbidragen har ökat kraftigt, i första hand på grund av en stegvis höjning av den lägsta grundgarantin åren 1979 till 1982. Även åldersfaktorn som infördes år 1980 medförde ökade kostnader för sta- ten. Skatteutjämningssystemets utformning medför, allt annat oföränd- rat, att bidragen ökar i samma takt som medelskattekraften.

Samband mellan driftbidrag och skatteutjämningsbidrag

Syftet med åldersfaktorn i skatteutjämningssystemet är att genom om- fördelningar mellan kommunerna utjämna de kostnadsskillnader för åldersstrukturen som återstår sedan driftbidragen har frånräknats. Där- för finns det en direkt koppling mellan de åldersrelaterade driftbidragen och åldersfaktorn.

Åldersfaktorn beräknas på kommunernas nettokostnader. Om t.ex. ett driftbidrag för en åldersberoende verksamhet minskar så ökar kommu- nernas nettokostnader för denna verksamhet. I princip ökar då tillägg och avdrag för åldersfaktorn i skatteutjämningssystemet. Motsatt gäller att om driftbidragen ökar så minskar kommunernas nettokostnader och därmed även tillägg och avdrag för åldersfaktorn.

Kommunernas åldersfaktor har reviderats tre gången sedan år 1980 på grund av ändrade statsbidragsbestämmelser för barnomsorgen. För öv- riga verksamheter gäller dock nettokostnadsberäkningar som bygger på förhållandena år 1976.

I förhållande till driftbidragen spelar åldersfaktorn totalt en relativt liten roll för att finansiera åldersrelaterade verksamheter. Driftbidragen till skola, barnomsorg och äldreomsorg var 23,6 miljarder kr år 1983.

Genom åldersfaktorn fick kommuner med ogynnsam åldersfördelning 1,4 miljarder kr i tillägg och kommuner med gynnsam åldersfördelning 0,9 miljarder kr i avdrag. För enskilda kommuner kan dock upp till ca 5 % av kommunens inkomster bero på åldersfaktorn. I princip skall inte åldersfaktorn påverka statens kostnader för skatteutjämningsbidragen. På grund av att vissa kommuner inte är med i skatteutjämningssystemet och systemets spärregler blir dock omfördelningen mellan kommunerna ofullständig.

Extra skatteutjämningsbidrag

Som komplement till övriga bidrag till kommunerna finns det också extra skatteutjämningsbidrag som lämnas efter ansökan och efter beslut av regeringen i varje enskilt fall. Bidragen syftar till att hjälpa kommuner i tillfälliga ekonomiska kriser.

Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av den samlade kommunalekonomiska situationen i kommunen, i första hand kommu- nens skattesats, likviditet och soliditet. Dessa mätt kompletteras med uppgifter om utvecklingen i övrigt i kommunen.

Behovsprövade extra skatteutjämningsbidrag har lämnats med sam- manlagt ca 100 miljoner kr per år under senare år. Huvuddelen av beloppet går f.n. till kommuner som har drabbats av strukturella kriser i näringslivet.

lnomregional skatteutjämning i Stockholms län

De ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna är betydligt större inom Stockholms län än inom övriga regioneri landet. Sedan år 1979 har Stockholms läns landsting med stöd av särskild lagstiftning lämnat skatteutjämningsbidrag för att täcka skillnader mellan grundgarantin i det statliga skatteutjämningssystemet och en garanterad skattekraft som fastställs av landstinget, i den mån kommunernas egen skattekraft un- derstiger den som landstinget garanterar. Åldersfaktorn i det statliga systemet beaktas alltså inte. Bidragen finansieras av landstingsskatten.

År 1985 var den inomregionala grundgarantin 113 % av medelskatte- kraften. Denna garanti justeras sedan med hänsyn till underskott iför- värvskälla, inkomststruktur, socialbidrag, utländska medborgare och tomma lägenheter. Av totalt 276 miljoner kr. i bidrag är 1985 fick Södertälje 90, Botkyrka 80, Haninge 36 och Sigtuna 14 miljoner kr. Dessutom lämnades bidrag på vardera mindre än 10 miljoner kr. till ytterligare sex kommuner. Det högsta bidraget räknat i kr/skr gick till Botkyrka och motsvarade nära 2:50 kr/skr.

3. Ekonomiska skillnader mellan olika grupper av kommuner

Att gruppera kommunerna

När man jämför kommunerna är det svårt att hitta några samband mellan olika mått på deras ekonomi. Det finns t.ex. inga statistiskt signifikanta samband mellan total skattekraft, skattesats och kostnader. Om särdrag för olika typer av kommuner skall analyseras måste därför kommunerna grupperas på andra grunder än kommunalekonomiska. I första hand blir grupperingar efter struktur aktuella. Kommunerna har här delats in efter stödområdesindelning, befolkningsstorlek och tätorts- grad. De olika grupperna jämförs när det gäller olika mått på kommu- nernas ekonomi

Stödområdesindelningen uttrycker de geografiska prioriteringar som styr det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Den nuvarande stödom- rådesindelningen är från år 1982. Stödområdesindelningen i områdena A, B och C framgår av figur 3.1. Stödområdesindelningen följer inte kommungränserna vilket medför vissa inkonsekvenser i följande tabel- ler.

Skillnader i kommunal konsumtion och finansiering

Omfattningen av den kommunala konsumtionen år 1984 i relation till skatter, skatteutjämningsbidrag, avgifter och finansieringskapital för olika grupper av kommuner redovisas i tabell 3.1.

Uppgifterna om kommunernas konsumtion samlas in av Svenska kommunförbundet. De beräknas med utgångspunkt i bruttokostnader exkl. kapitaltjänst för sådana verksamhetsområden som enligt kommun— förbundets definition bör betraktas som konsumtion. Kostnadsuppgif— terna räknas om med hänsyn till prisförändringar för att volymutveck- lingen skall framgå. Uppgifterna avser budgetsiffror enligt kommuner- nas egna beräkningar. Kvaliteten på primärmaterialet kan variera. Upp— gifterna bör därför tolkas med viss försiktighet.

Kommunerna i stödområde A och B samt kommunerna med mer än 50 000 invånare har den högsta kommunala konsumtionen. För kom- munerna i stödområdet betyder skatteutjämningsbidragen mer för fi- nansieringen än i samtliga övriga grupper av kommuner. Kommuneri stödområdet har också de högsta skattesatserna medan finansieringen genom avgifter är relativt obetydlig. 1 kommuner med mer än 50 000 invånare har skatteutjämningsbidragen relativt liten betydelse. Skatte- satserna är relativt genomsnittliga medan avgiftsfinansieringen är den högsta bland samtliga kommungrupper.

Kommuner med mindre än 20 000 invånare utanför stödområdet har låg kommunal konsumtion. Även kommuner med 20000 — 50000 invånare och låg tätortsgrad utanför stödområdet har låg konsumtion. Skatteutjämningsbidragens relativa vikt, skattesatsernas storlek och av- giftsfinansieringens omfattning är relativt lika för dessa grupper av kommuner.

Man kan säga att skatteutjämningsbidragen minskar i betydelse med stigande befolkning medan det motsatta gäller för avgiftstlnansieringen. Den lägsta avgiftsfinansieringen har de minsta kommunerna. Något mönster för de olika kommungrupperna vad gäller skattesatser och finansieringskapital finns inte, bortsett från att kommunerna inom stöd- området har de högsta skattesatserna.

Tabell 3.1 Olika mått på kommunernas ekonomi är 1984, medelvärden.

Klass Stöd— Folkmängd Tätorts- Antal Kommunal Skatteut- område grad, % kommuner konsum— jämnings— i gruppen tion, bidrag, index kr/skr

1 A+B — 7 499 10 110 8160 2 A+B 7 500- 23 110 7:40 3 C - 9 999 13 96 6:30 4 C 10 000— 23 103 3:80 5 a — 9 999 32 94 5:00 6 — 10 000— 19 999 0—69 37 87 4140 7 — 70— 45 93 3:20 8 - 20 000— 49 999 0-69 15 90 3:20 9 — 70— 55 99 1:50 10 — 50 000— 99 999 19 106 0:90 11 - 100 000-200 000 8 106 0:60 Riket utom Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland 100 2:30 Stockholm 126 — Göteborg 193"' — Malmö 193m - Gotland 182"' 12:00

' exkl. interna poster och interkommunala ersättningar för gymnasieskolan 1983 .a. . l % av externa utgifter 1983 #* . . * inkl. landstingskommunala verksamheter

Samband mellan förändring av konsumtion och tillskott av skattekraft

17: 16: 16: 17: 16: 15: 16: 15: 15: 16: 16:

16:

14: 29: 29: 28:

10 90 90 00 20 80 20 70 40 20 50

10

70 20 20 80

ten kr/skr*

ammmbwåmwwm

_!

10: 18: 131 130 SC)LJ1985:61

Skatte— Avgif- sats kr/skr

:OO :00 110 :10 120 :70 140 :OO :OO :20 150

:40

00 10 30

Finan— sie- rings- kapital”"

20 25 22 25 19 21 17 22 19 15 18

21

17 12 10 22

Orsaken till skillnader i konsumtionsförändring mellan åren 1978 och 1984 har analyserats genom att konsumtionsförändringar har jämförts med förändringen av den tillförda skattekraften, skattesatser, avgifter och finansieringskapital, se tabell 3.2.

Den högsta ökningen av den kommunala konsumtionen har kommu- ner utanför stödområdet med färre invånare än 20 000 samt kommuner med 20 000 — 50 000 invånare och låg tätortsgrad (grupperna 5, 6. 7 och 8). Dessa kommungrupper har fått större ökningar av den tillförda skattekraften än andra kommungrupper medan ökningen av skattesatser och avgifter har varit relativt låg. Skatteutjämningsbidragen har troligen haft stor betydelse för ökningen av den kommunala konsumtionen i dessa kommuner.

Kommunerna i stödområde A och B har den lägsta konsumticnsök- ningen och också den lägsta ökningen av tillförd skattekraft. Kommu- nerna i stödområde C har en konsumtionsökning som ungefär motsvarar riket i genomsnitt. Kommuner med färre invånare än 10 000 i stödom- råde C har trots större ökningar av tillförd skattekraft än riket i genom- snitt sammantaget höjt skattesatser och avgifter mer än andra konmu-

UCL

Tabell 3.2 Utvecklingen av kommunal konsumtion och finansiering. Klass Stöd- Folkmängd Tätorts- Antal Förändring (medelvärden) av område grad, % kommuner Kommunal Tillförd Skatte- Avgifter Finansierings— konsumtion skatte— sats 1979—83," kapital 1978—84, % kraft 1979—84 % 1979-83'” 1979—84*

A+B - 7 499 10 13 A+B 7 500— 23 13 C - 9 999 13 16 C 10 000- 23 18 - - 9 999 32 24 1 10 000-19 999 0—69 37 19 — " 70— 45 21 - 20 000-49 999 0-69 15 21 - " 70- 55 17 — 50 000—99 999 19 20 — 100 000—200 000 8 16

160 26 :70 11

14 :30 10 :20 14 210 14 :40 22 :50 24

o m öoooooooooo . v—vamconooouoP =? 03 u: u? 07 =? cu r— cu FN C) ,. | V' r— UD 07 v— P— CD FN u7 00 *? r- v—

C) H?

Riket utom Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland 18 :40 17 - Stockholm 17 Göteborg 10"" Malmö 4 Gotland 21"”

:20 12 :OO _ 1”... 240 _ 6'”” 180 11

C# 00 nu r— CD CD CD r— r— r— CH C)

' i % av medelskattekraften; uppgiften visar effekten av förändringen av skatte- utjämningssystemet år 1980

" exkl. interna poster och interkommunala ersättningar för gymnasieskolan, 1979 års penningvärde

"* i % av externa utgifter, procentenheter, medianvärden

fullständiga uppgifter saknas, beräknat värde

'"" beror i huvudsak på utvecklingen av avgifter inom sjukvården

ett:

Även kommuner med fler än 100 000 invånare har ökat konsumtionen mindre än andra grupper av kommuner. Den tillförda skattekraften har ökat relativt litet samtidigt som både skattesatser och avgifter har höjts.

Som sammanfattning kan man säga att det finns ett samband mellan förändringen av den tillförda skattekraften och konsumtionsutveckling- en. Kommuner som har fått stora ökningar av tillförd skattekraft har ökat konsumtionen mer än andra kommuner. Kommunerna i stödom- råde A och B, för vilka skatteutjämningsbidragen har stor betydelse, har på grund av den låga ökningen av den tillförda skattekraften inte kunnat öka den kommunala konsumtionen i samma utsträckning som övriga kommuner. Detsamma gäller kommuner med mer än 100 000 invånare som har små skatteutjämningsbidrag och som också har haft obetydliga ökningar av den tillförda skattekraften.

Skillnader i kostnadsläge och sammansättning av kommunernas verksamheter

Sammansättningen av verksamheterna i olika grupper av kommuner framgår enklast genom en analys av kommunernas nettokostnader en- ligt statistiska centralbyråns statistik över kommunernas finanser. 1 ta- bell 3.3 redovisas skillnaderna i nettokostnader mellan kommungrup- perna dels för några verksamhetsområden dels totalt. I jämförelse med tidigare gruppering är kommunerna indelade i något fler grupper med hänsyn till folkmängd och tätortsgrad.

Kostnaderna har beräknats per invånare eller per invånare i den åldersgrupp som berörs av verksamheten. Olikheter i den faktiska om- fattningen av olika kommunala verksamheter har inte kunnat beaktas. För barnomsorgen har dock kostnaderna beräknats per inskriven. Kost- nader för kollektivtrafiken ingår inte. Dessa kostnader fördelas som regel lika mellan landstingskommunen och kommunerna i resp. län. 1 bl.a. Stockholms län svarar dock landstingskommunen för hela kostna- den. 36 kommuner har uteslutits från beräkningarna därför att de inte redovisar några kapitaltjänstkostnader eller att uppgivna kostnader för något eller några verksamhetsområden har varit uppenbart orimliga.

De högsta kostnaderna sammanlagt har kommunerna i stödområde A och B (klass 1 och 2). Skillnaderna mellan denna grupp och de minsta kommunerna utanför stödområdet (klass 5) uppgår till 2600 kr per invånare. Även kommunerna i stödområde C (klass 3 och 4) har högre kostnader än genomsnittet. En del av kostnadsskillnaderna kan exen- tuellt förklaras av en högre servicenivå och/eller en lägre grad av avg1fts- finansiering för kommunerna i det inre stödområdet. Även om man tar hänsyn till det kvarstår stora skillnader. De verksamhetsområden som förklarar de höga kostnaderna för kommunerna i stödområdet är främst administration, energi, vatten och avfall, utbildning, pensionärs- och handikappsomsorg samt övriga verksamhetsområden.

De sammantaget högre genomsnittskostnaderna i de allra stö'sta kommunerna (klass 15) förklaras framför allt av verksamhetsområdena park, fritid och kultur, barnomsorg samt individ- och familjeomsorg.

Tabell 3.3 Skillnader i nettokostnader för vissa verksamhetsområden för olika grupper av kommuner.

Klass Stöd— Folkmängd Tåtorts- Avvikelser från riksgenomsnittet, kr/inv. område grad Administra— Arbetsbe- Bostadspo- Park, fritid Energi, vat- Grundskola tion främjande litiska o kultur ten och avfall per inv. per inv. åtgärder åtgärder per inv. per inv. 7-15 är per inv. per inv. 20—64 år

A+B - 7 499 609 154 — 21 — 293 396 253 A+B 7 500- 217 58 22 - 138 331 62 C — 9 999 - 60 77 5 - 357 252 - 136 C 10 000- 109 76 38 9 87 60 — — 7 499 22 - 101 24 — 406 139 — 452 7 500— 9 999 25 — 51 — 23 - 326 219 — 919 - 10 000-19 999 0-59 - 269 - 52 - 79 — 481 163 - 509 - 60-69 - 67 - 79 - 65 — 300 204 — 125 — 70-84 - 72 - 6 — 11 — 130 157 — 389 — 85- 40 - 20 — 60 — 22 - 5 — 209 20 000—49 999 0—69 — 149 — 55 — 41 - 194 53 28

70-84 - 51 - 3 - 8 - 165 35 - 114 85— 137 2 - 40 118 - 64 - 50 50 000-99 999 35 — 2 — 106 49 - 98 340 100 000- — 50 4 107 250 — 134 148

| v—NMVLDCOINIDCDO (_

| | | | I r-NCÖQTLO _u—u—c—v—

Samtliga, riksgenomsnitt 1 185 211 570 1 038 90 3 328

Tabell 3.3 (forts.)

Klass Stöd- Folkmängd

I—NMQLOLDINCOCD

10 11 12 13 14 15

Samtliga, riksgenomsnitt

område

A+B - 7 499 A+B 7 500—

- 9 999 C 10 000— — - 7 499 — 7 500— 9 999 — 10 000-19 999

L')

20 000—49 999 50 000—99 999 100 000—

* ej gymnasieskolan

Tätorts- grad

59 60-69 70—84 85—

0—69 70—84 85—

Avvikelser från riksgenomsnittet, kr/inv

Lokaler

Andra

för utbild- utbild—

ning

per inv 7—19 år 412 1 767 — 99 318 —1 468 — 990 — 883 -1 037 — 529 — 676 — 29 — 465 169 581 103

5 096

nings— kostnader* per inv 7—19 år

808 870 464 305

— 62 — 156 77 — 87 — 86 - 426 183 — 24 — 188 — 181 43

2 788

Barnomsorg

per inskriven

—2 055 — 447 -2 265 - 741 —5 848 —5 405 —1 831 -2 897 —3 839 -1 031 -2 530 -1 847 - 876

603 2 747

20 454

Individ— och famil— jeomsorg per inv

— 338 - 258 — 270 — 267 — 273 - 327 — 257 - 266 - 152 — 241 — 157 15 388

460

Pensionärs— o handikapp- omsorg per inv 65— år

250 837 206 181 149 — 207 - 144 302 -1 052 114 209 - 69 — 232 666 — 186

5 265

Samtliga verksam- heter

per inv.

1 651 1 239

403 — 945 — 700 —1 188 — 681 - 769 — 281 - 720 - 572 — 152 733

De lägsta nettokostnader per invånare totalt har kommuner med 10 000 — 20 000 invånare och låg tätortsgrad utanför stödområdet (klass 7). Dessa kommuner har lägre nettokostnader för så gott som samtliga verksamhetsområden. Även övriga små kommuner och kom- muner med låg tätortsgrad utanför stödområdet har relativt låga netto- kostnader (klass 5, 6, 8, 9 och 11). Kostnaderna är framför allt låga för utbildning, barnomsorg, individ- och familjeomsorg samt park, fritid och kultur.

Som sammanfattning kan man säga att kommunerna inom stödområ- det har betydligt högre kostnader än övriga kommuner. De högsta kost- nader har de små glesbygdskommunerna i stödområde A och B. För kommunerna utanför stödområdet ökar kostnaderna med stigande be- folkning och tätortsgrad. Storstäderna har de högsta kostnaderna.

Kommunerna i stödområdet

Finansiering och kommunal sysselsättning

Kommunerna i stödområde A och B är unika genom kombinationen av höga kostnader, höga skattekraftsgarantier och höga skatteutjämnings- bidrag. Skatteutjämningsbidragen svarar för en betydande del av kom- munernas inkomster. Sålunda får 82 % av kommunerna i stödområde A minst 25 % av Skatteinkomsterna genom skatteutjämningsbidrag. l stöd- område B är andelen 71 % och i stödområde C 20 %. Andelen för kommuner med skatteutjämningsbidrag utanför stödområdet är l0 %, se tabell 3.4.

Tabell 3.4 Skatteutjämningsbidragens andel av Skatteinkomsterna år 1985 för kommuner som får skatteutjämningsbidrag.

Andel av skatte— Kommuner i stödområde Kommuner utanför inkomsterna, % A B C stödområdet Antal % Antal % Antal % Antal %

— 9 1 6 5 13 48 26 10 - 14 9 23 40 22 15 — 19 2 12 9 23 43 24 20 — 24 2 12 3 18 8 21 34 19 25 - 29 2 12 9 52 4 10 12 7 30 — 34 5 29 3 18 4 10 5 3 35 — 7 41 Summa 17 100 17 100 39 100 182 100

För totalt 51 kommuner svarar skatteutjämningsbidragen för minst 25 % av kommunens skatteinkomster. 34 av dessa kommuner ligger inom stödområdet. Tabell 3.5 visar några mått på dessa kommuners ekonomi.

Tabell 3.5 Olika mått på ekonomin för kommuner där skatteutjämningsbidlragen motsvarar minst 25 % av Skatteinkomsterna.

Kommuner Samtliga 1 stödområde utanför kommuner A B C stödområdet

Egen skattekraft, 82 84 79 77 100 procent av medel- skattekraften år 1985

Total garanti, 133 114 116 111 106 procent av medel— skattekraften år 1985

Skatteutjämningsbidrag, 35 29 29 28 9 procent av totala skatteinkomster år 1985

Skattesats år 1985, 17:20 17:10 17:10 15:90 16:00 kr/skr

Kommunanställda års— 55 52 50 44 51 arbetare per 1000 inv år 1984

Sysselsättningsgrad 66 69 73 74 75 män+kvinnor, %

(FoB 80)

Arbetslöshet månads- 10,7 7,3 5,0 4,1 4,4 genomsnitt 1981—83 i %, (Kvarstående arbets— sökande + i AMU + beredskapsarbete)

Samtliga kommuner för vilka skatteutjämningsbidragen svarar för en stor andel av inkomsterna har relativt låg egen skattekraft och högre grundgarand än övdga konnnuner.l)etfinns dock skHlnaderineHan kommuner utanför och inom stödområdet. Den egna skattekraften är således lägre för kommuner utanför stödområdet och skattesatserna baydhgthögreikonnnunernainonimödonnådet

Det finns också klara skillnader vad gäller sysselsättningsgrad, arbets— löshet och antal kommunalt anställda. Kommunerna utanför stödområ- det har jämfört med riket i genomsnitt normal sysselsättningsgrad och arbetslöshet. Antalet kommunanställda är däremot lägre.

Förkonnnunernainonimödonuådetgäuerdetnunsanaförhåhandet Sysselsättningsgraden är låg och arbetslösheten hög medan antalet kom- munanställda är högre än i riket i genomsnitt. Paradoxalt nog har dock unekonununenutimödonnådetiensnävtodikondkngtkonnnunab ekonomiskt perspektiv någon nytta av att använda skatteutjämningsbi-

drag för att höja den offentliga sysselsättningen inom kommunen. För kommuner med skatteutjämningsbidrag har endast invånarantalet bety- delse för det totala skatteunderlaget. lnvånarnas förvärvsfrekvens och inkomstnivå påverkar endast fördelningen mellan egen och tillförd skat- tekraft. På sikt påverkar dock kommunens sysselsättningspolitik invå- narantalet och därmed också det totala skatteunderlaget.

Kommunanställda i stödområde A

Samtliga kommuner i stödområde A får genom skatteutjämningssyste- met en hög total skattekraft. Dessa kommuner har som grupp fler kom- munanställda än riket i genomsnitt och också fler än övriga kommuner i stödområdet. De enskilda kommunerna har dock olika sysselsättnings- politik. Tabell 3.6 visar avvikelsen mellan antalet anställda i kommunen och förväntat antal enligt ett beräknat trendvärde för varje kommun. Tabellen visar också skillnader i skattesatser.

Tabell 3.6 Jämförelse av kommunal sysselsättning och skattesats för kommuner i stödområde A är 1982.

Procent av för» Skattesatsens nivå är väntat antal låg medel hög kommunanställda årsarbetare Mindre än Haparanda Pajala Dorotea 90 % Övertorneå 90—110 % Kalix Gällivare Sorsele Vilhelmina Åsele Kiruna Berg Överkalix Ragunda Storuman

Mer än 110 % Jokkmokk Arjeplog Strömsund

Samtliga kommuner i stödområde A har en hög strukturell arbetslös- het. Haparanda och Övertorneå har de lägsta förvärvsgraderna av lan- dets samtliga kommuner. De har också låg kommunal sysselsättning och låg skattesats. Tillsammans med Pajala och Överkalix bildar de en grupp kommuner där skatteutjämningsbidragen motsvarar i storleksordningen 40 % av Skatteinkomsterna.

Jokkmokk hade hög kommunal sysselsättning trots låg skattesats. Arjeplog och Strömsund hade också större kommunal sysselsättning än förväntat men hade genomsnittlig resp. hög skattesats.

Man bör notera, att det finns ett starkt samband mellan andelen kommunanställda och den kvinnliga förvärvsgraden i kommunen. Detta har självfallet särskilt stor betydelse på arbetsmarknader där kommunen själv svarar för en hög andel av den totala sysselsättningen.

Mil .tl'lCl '.trl. ,,"uj _. -'.1å|""l'1."f!1Fl'f-'ll' ' *

. . np Hol -, ah ' rijm-ip. laid-vlirle'n' .'.'. ulli'lisj'l'jåfllj' fll lll flå."

w eat-.. rti-mm: - -a linet-monika!- ; i”" 'i .' ..! .1'1'5

. "|G

,=:nl; mms»! lll-',:t'tfhl. ur.-i . lm |1l('.l1|'|,1l!

f't'i (152-ME » Lt!

4. Landstingens ekonomi

Landstingens kostnader

Landstingens huvuduppgift är att svara för hälso- och sjukvården. För- utom de 23 landstingen är tre kommuner, Göteborg, Malmö och Got- land sjukvårdshuvudmän. Även staten har tidigare drivit sjukvård. År 1982 övertogs dock Karolinska sjukhuset av Stockholms läns landsting och år 1983 Akademiska sjukhuset av Uppsala läns landsting.

Hälso- och sjukvården väger mycket tungt i landstingens verksamhet. Av driftkostnaderna var det år 1983 endast 22% som avsåg annan verksamhet. Tabell 4.1 visar landstingens driftkostnader åren 1973 och 1983.

Tabell 4.1 Sjukvårdshuvudmännens driftkostnader åren 1973 och 1983.

Miljarder kr, Fördelning, % 1973 1983 1973 1983

Hälso— och sjukvård 12,6 55,8 78 78 Social verksamhet 0,7 1,0 4 1 Omsorger om psykiskt 1,1 5,5 7 8 utvecklingsstörda

Utbildning o kultur 0,7 3,2 4 4 Central förvaltning 0,5 2,0 3 3 Diverse verksamheter 0,6 4,0 4 6 Summa 16,1 71,6 100 100

En viss omstrukturering av landstingsverksamheten har skett sedan år 1973. Sålunda har social verksamhet i landstingens regi minskat i omfatt- ning. Detta beror främst på att arbetsvården togs över av Samhällsföre- tag år 1980. 1 diverse verksamheter ingår kollektivtrafiken. Stockholms läns landsting har de största trafikkostnaderna, ca 10 % av de totala driftkostnaderna. Under 1980-talet har övriga landsting ökat sina åta- ganden för lokaltrafiken.

Utvecklingen av hälso- och sjukvården är dock avgörande för lands- tingens ekonomi. Kostnaderna för hälso- och sjukvård har ökat med 16 % per år under perioden 1973 — 83. Det motsvarar en volymutveckling på i genomsnitt ca 3,5 % per år.

Kostnadsskillnader mellan landstingen

Landstingens kostnader för hälso- och sjukvård varierar beroende på skillnader i verksamhetens omfattning, struktur och standard.

Verksamhetens omfattning bestäms av utbyggnadsgrad och standard för hälso- och sjukvården men också av befolkningens åldersfördelning och den sociala strukturen. Det är välkänt att det finns samband mellan sjuklighet, dödlighet och utnyttjande av hälso- och sjukvård liksom att faktorer som ålder, kön, sysselsättning m.m. påverkar behovet av hälso- och sjukvård. Viktigast är befolkningens åldersfördelning, eftersom äld- re människor efterfrågar betydligt mer vård än barn och yrkesverksam- ma. Statistik över sjukfrånvaro och dödsorsaker visar dock regionala variationer som inte förklaras av befolkningens ålderssammansättning.

Landstingens kostnader påverkas vidare av hälso- och sjukvårdens struktur, t.ex. antal sjukhus, vårdens specialisering, utbyggnad av pri- märvård och långtidssjukvård, den psykiatriska vårdens omfattning m.m. Sjukvårdshuvudmän som bedriver en stor del av hälso- och sjuk- vården vid stora specialiserade sjukhus har höga kostnader per presta- tion liksom sjukvårdshuvudmän som har relativt många akutsjukhus i förhållande till folkmängden.

Kostnaderna för hälso- och sjukvård i glesbygd är också högre än i tätort om standarden är lika. Dessutom finns det kostnadsskillnader som beror på olika standard vad gäller t.ex. personaltäthet, personalens kompetens m.m..

Tabell 4.2 visar kostnaderna per invånare för vård av det egna lands- tingens invånare oberoende av om dessa har vårdats i egen regi, av annat landsting eller primärkommun. Mediankostnaden är 6 600 kr/inv. med en spridning på 28 % (skillnaden mellan l:a och 9:e decilen i procent av medianen). De högsta kostnaderna för hälso- och sjukvårdsverksamheten har lands- tinget i Norrbottens län samt Malmö kommun och Göteborgs kommun. För Norrbotten förklaras de höga kostnaderna delvis av hälso- och sjukvårdens struktur med väl en utbyggd primärvård och många relativt små akutsjukhus i förhållande till befolkningens storlek. Vidare indike- rar statistik över sjuklighet och dödlighet att behovet av sjukvård är relativt högt i Norrbotten trots en gynnsam åldersfördelning.

De höga kostnaderna för Göteborg och Malmö förklaras till viss del av att sjukvården är koncentrerad till regionsjukhus med högspecialise- ring, som bl.a. ger hög standard och höga kostnader även för vardags- sjukvården. Vidare har framför allt Malmö en hög andel äldre männi- skor. Sjukvårdsbehovet påverkas också av den sociala strukturen istor— städerna med högre sjuklighet och vårdefterfrågan. Att kostnaderna för Stockholms län inte är så höga beror framför allt på en gynnsam ålders- fördelning med en relativt liten andel äldre människor. Vidare är sjuk-

Tabell 4.2 Driftkostnader per invånare för hälso- och sjukvård år 1983.

Kr/inv. Antal Sjukvårdshuvudman

5 500—5 900 4 Kristianstad, Halland, Göteborgs och Bohus, Gotland

6 OOO-6 400 9 Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Malmöhus, Älvsborg, Västmanland, Kopparberg

6 500—6 900 8 Stockholm, Uppsala, Blekinge, Skaraborg, Värmland, Orebro, Gävle- borg, Västernorrland

7 000-7 400 2 Västerbotten, Jämtland 7 500-7 900 1 Göteborg

8 000— 2 Malmö, Norrbotten Summa 26

vården i Stockholms län inte i lika hög grad koncentrerad till regionsjuk- hus som i Malmö och Göteborg.

De lägsta kostnaderna per invånare för hälso- och sjukvård har de utprägladejordbrukslänen Halland, Kristianstad och Gotland, samtliga med en relativt liten efterfrågan av vård, troligen främst på grund av den sociala strukturen.

Landstingens finansiering

Landstingen finansierar ca 60 % av sin verksamhet med skatter. Ersätt- ningar från försäkringskassan, andra statsbidrag och skatteutjämnings- bidrag svarar för 25 % av inkomsterna. Patientavgifterna ger endast ca 3 %. Tabell 4.3 visar landstingens inkomster åren 1973 och 1983.

Tabell 4.3 Landstingens inkomster åren 1973 och 1983.

Miljarder kr Fördelning, % 1973 1983 1973 1983 Skatter 9,6 41,7 63 62 Patientavgifter 2,1 3 Ersättning från 1,4 5,4 9 8 försäkringskassan Statsbidrag 1,8 7,2 12 11 Skatteutjämningsbidrag 0, 7 4, 3 4 6 Övriga intäkter 1,9 6,8 12 10 Totalt 15,4 67,5 100 100

Någon större förskjutning mellan de olika finansieringskällorna har inte inträffat under perioden.

Landstingens skatteinkomster

Den genomsnittliga landstingsskatten var 13:32 kr/skr år 1985. Sedan år 1975 har skattesatserna ökat med i genomsnitt drygt 3:00 kr/skr. Sprid— ningen mellan landstingens skattesatser är relativt liten om man jämför med kommunerna. 21 landsting hade år 1985 skattesatser mellan 12:10 och 13:85, dvs. en skillnad på 1:75 kr/skr. Det är endast två landsting, Stockholm och Blekinge, som har högre skattesatser. År 1985 var deras utdebitering 14:50. Den relativt höga skattesatsen för Stockholm beror på att lokaltrafiken helt finansieras av landstinget och på den inomre- gionala skatteutjämningen som inte finns i andra landsting. Om man tar hänsyn till detta kan man säga att landstingskatten i Stockholms län är normal. Tabell 4.4 visar landstingens skattesatser år 1985.

Tabell 4.4 Landstingens skattesatser år 1985.

Kr/skr Antal Landsting

12:00—12 45 5 Uppsala, Kristianstad, Halland Västmanland, Västernorrland

12:50—12:95 5 Skaraborg, Kopparberg, Gävleborg, Västerbotten, Norrbotten

13 00—13 45 6 Östergötland, Kronoberg, Malmöhus Göteborgs och Bohus, Alvsborg, Jämtland

13 50—13 95 5 Södermanland, Jönköping, Kalman Värmland, Örebro

14 50- 2 Stockholm, Blekinge

Summa 23

Statsbidrag och ersättning från försäkringskassan

År 1983 fick sjukvårdshuvudmännen 6,0 miljarder kr. i ersättningar från försäkringskassan och 7,9 miljarder kr. i statsbidrag, dvs. totalt 13,9 miljarder kr. Det största statsbidraget var mentalsjukvårdsbidraget på 4,1 miljarder kr. Ersättningen till de landstingsfria kommunerna Got- land, Malmö och Göteborg för motsvarande verksamheter är då inräk- nade.

Fr.o.m. år 1985 gäller ett nytt ersättningssystem för sjukvårdshuvud- männen. Ersättningen från försäkringskassan lämnas på nya grunder samtidigt som mentalsjukvårdsbidraget har förts över till den allmänna sjukvårdsersättningen. En överenskommelse har träffats för åren 1985 och 1986 om ersättningens storlek och fördelning på sjukvårdshuvud- männen. Tabell 4.5 visar ersättningens utformning.

Tabell 4.5 Ersättning till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen åren l985 ., och 1986.

Miljoner kr

Allmän sjukvårdsersättning 8 242 Hemsjukvård 70 kr/inv. 585 Öppna vårdformer inom psykiatrin 24 kr/inv. 200 Förebyggande åtgärder 48 kr/inv. 400 Hjälpmedel åt handikappade 80 kr/inv. 668 Ambulanstransporter 29 kr/inv. 242 Sjukhusvård 45 kr/vårddag 922 Summa för respektive år 11 259

Det nya ersättningssystemet domineras av en allmän sjukvårdsersätt- ning som är avsedd främst för primärvård och annan öppen vård. I princip lämnas den med ett belopp per invånare liksom även ersättning för hemsjukvård, öppna vårdformer inom psykiatrin, förebyggande åt- gärder, hjälpmedel åt handikappade samt ambulanstransporter. Ersätt- ningen för sjukhusvården lämnas dock i relation till antalet vårddagar. Före år 1985 ersattes den öppna värden på liknande sätt, bl.a. per läkarbesök och per sjukvårdande behandling.

De statsbidrag som finns kvar utanför den nämnda överenskommel- sen avser förutom ersättningar för läkarutbildning främst andra verk- samheter än hälso- och sjukvård, t.ex. statsbidrag till arbetsfrämjande åtgärder, vårdskolor, sociala verksamheter m.m.

Skatteutjämningsbidrag

Landstingen fick skatteutjämningsbidrag på sammanlagt 4,7 miljarder kr. år 1984. Tabell 4.6 visar bidragens fördelning på olika delar av skatteutjämningssystemet åren 1976, 1980 och 1984.

Tabell 4.6 Skatteutjämningsbidragen till landstingen åren 1976, 1980 och 1984.

Miljoner kr Fördelning, % 1976 1980 1984 1976 1980 1984 Lägsta grundgaranti 430 2 290 2 900 47 58” 62 Differentierad grundgaranti” 450 860 1 230 50 32 26 Åldersstruktur m.m. — 260 560 0 10 12 Övergångsbestämmelser 30 -720 - 3 - 0 Summa 910 2 690 4 690 100 100 100 ' lägsta grundgaranti minus övergångsbestämmelser " inkl. spärregler

I tabell 4.7 redovisas sjukvårdshuvudmännens garanterade skattekraft år 1985.

Tabell 4.7 Sjukvårdshuvudmännens garanterade skattekraft i procent av medel- skattekraften år 1985.

Landsting Grund— Åldersfaktorn Garanterad garanti (spärregel) skatte— kraft Stockholm 102 — 8 (- 3) 99" Uppsala 102 - 7 (— 3) 99 Södermanland 102 - 1 101 östergötland 102 1 103 Jönköping 102 3 105 Kronoberg 102 5 107 Kalmar 102 11 113 Blekinge 102 6 108 Kristianstad 102 6 108 Malmöhus 102 — 2 100 Halland 102 — 1 101 Göteborg 0 Bohus 102 - 7 (— 3) 99 Älvsborg 102 1 103 Skaraborg 102 3 105 Värmland 105 8 113 Örebro 102 6 108 Västmanland 102 — 6 (— 3) 99 Kopparberg 105 6 111 Gävleborg 105 7 112 Västernorrland 114 6 120 Jämtland 123 9 132 Västerbotten 126 — 6 (— 4) 122 Norrbotten 135 - 11 (— 3) 132 Kommuner utanför landsting Gotland 114 3” 117 Malmö 102 4" 106” Göteborg 102 - 1” 101'

' har högre egen skattekraft ** . . .. inkl. primarkommunala verksamheter

15 av landstingen hade den lägsta grundgarantin, 102 % av medelskat- tekraften. 7 landsting hade en högre grundgaranti. Stockholms läns landsting samt Malmö och Göteborgs kommuner saknade skatteutjäm- ningsbidrag på grund av en hög egen skattekraft.

Åldersfaktorn hade en relativt stor betydelse för de flesta landsting. Den beräknas med utgångspunkt i andelen invånare som är 70 år och äldre.

För fem av landstingen påverkade Spärreglerna den garanterade skat- tekraften. Störst betydelse hade Spärreglerna för Norrbottens läns lands- ting vars garanterade skattekraft hade varit 8 procentenheter lägre utan spärregler.

] diagram 4.1 redovisas hur stora tillskotten av skattekraft var för de olika landstingen är 1985. Staplarna visar skillnaden mellan egen skat- tekraft och garanterad skattekraft i procent av medelskattekraften.

Högst tillskott av skattekraft hade landstingen i Jämtland och Norr- botten, båda med hög grundgaranti. Även övriga landsting med grund- garantier som är högre än 102 % hade relativt stora tillskott av skatte- kraft, dvs. Värmlands, Kopparbergs, Västerbottens, Gävleborgs och Västernorrlands läns landsting. Även landsting med en grundgaranti på 102 % fick på grund av låg egen skattekraft och ogynnsam åldersstruktur stora tillskott av skattekraft. Detta gällde Kristianstads, Kalmar, Kro- nobergs och Blekinge läns landsting.

Driftbidragen till sjukvårdshuvudmännen är inte beroende av ålders-

Diagram 4.1 Tillskott av skattekraft till landstingen år 1985. Skillnaden mellan garanterad och egen skattekraft i procent av medelskattekraften.

Landsting

Västmanland Örebro Uppsala

UO—lC

Södermanland BD Norrbotten

E Östergötland M Malmöhus Y ' Västernorrland

X Gävleborg

0 Göteborgs o Bohu AC Västerbotten Kopparberg Värmland Älvsborg Jönköping Blekinge Jämtland Kronoberg Halland Skaraborg

Kalmar

% av medel- skattekraften

85 90 95 100 105 110 115 120 125 130 135

Egen Garanterad skattekraft skattekraft

r-ImZQNx—n'owå

Kristian- städ

fördelning och verksamhetens innehåll på samma sätt som för kommu- nerna. Det gör att driftbidrag och skatteutjämningsbidrag för sjukvårds- huvudmännen är två oberoende system.

Landstinget i Blekinge län har även fått extra skatteutjämningsbidrag.

Samband mellan förändring av konsumtion och tillskott av skattekraft

] kapitel 3 jämförs konsumtionsförändringen för kommunerna med förändringen av skattesatser, tillskott av skattekraft, avgifter och likvi- ditet . Motsvarande jämförelse görs här för landstingen. Avgifter spelar dock så liten roll i landstingens finansiering att de inte har medtagits i jämförelserna. Tabell 4.8 visar utvecklingen under perioden 1979—84 (83) för landstingen.

Under perioden ökade konsumtionen i genomsnitt med drygt 15 %, tillskottet av skattekraft med 7 % av medelskattekraften och skattesatsen med 0:65 kr/skr. Förändringen av likviditeten var i genomsnitt liten under perioden även om variationen mellan de olika landstingen var betydande.

Tabell 4.8 Förändring av konsumtion, skattesats, tillskott av skattekraft och likviditet i landstingen åren 1979-84.

Landsting Konsum— Skattesats Tillskott Likvidi— tion, ' kr/skr av skatte— tet'” % ' kraft" AB Stockholm 15 1:00 0 — 4 C Uppsala 15 0 3 — 13 1] Södermanland 16 1:50 5 - 15 E östergötland 10 0:50 7 12 F Jönköping 7 1:00 9 1 G Kronorberg 18 0 11 7 H Kalmar 13 — 0:50 16 — 12 K Blekinge 15 1 : 50 12 2 L Kristianstad 14 0 12 11 M Malmöhus 11 0 4 — 4 N Halland 18 0 5 27 0 Göteborgs o. Bohus 12 0 3 15 P Älvsborg 22 0 7 16 R Skaraborg 24 0 10 8 3 Värmland 15 1:05 12 — 19 T Örebro 22 2:35 11 6 U Västmanland 18 0:75 1 2 W Kopparberg 18 1:70 10 — 26 X Gävleborg 23 1:25 11 18 Y Västernorrland 15 0 9 4 Z Jämtland 14 0:65 11 9 AC Västerbotten 16 0:50 1 8 BD Norrbotten 15 0 1 7 Medelvärde 16 0: 65 7 — 4

:*förändringen avser åren 1978—83 mprocent av medelskattekraften likvida tillgångar i procent av externa utgifter, förändring i procentenheter

Det är svårt att i tabellen se något mönster i utvecklingen av de olika måtten. Landstingen har därför grupperats efter låg resp. hög konsum- tionsökning. Tabell 4.9 visar de 6 landsting som hade den lägsta öknin- gen av konsumtionen (l:a kvartilen) och de 6 landsting som hade den högsta ökningen (4:e kvartilen).

Tabell 4.9 Landsting med relativt låg respektive hög konsumtionsökning åren

1978—83. Landsting Förändring av konsum- skattesats, tillskott likviditet'” tion, %” kr/skr av skatte- kraft” Låg konsum- tionsökning Östergötland 10 0:50 7 12 Jönköping 7 1:00 9 1 Kalmar 13 —0:50 16 —12 Malmöhus 11 0 4 - 4 Göteborg 0. Bohus 12 0 3 15 Jämtland 14 0:65 11 9 Medelvärde 11 0:28 8 4 h'o'g konsumtions- åkning Halland 18 0 5 27 Älvsborg 22 0 7 16 Skaraborg 24 0 10 8 Örebro 22 2:35 11 6 Kopparberg 18 1 : 70 10 -26 Gävleborg 23 1:25 11 18 Medelvärde 18 0:88 9 8

' förändringen avser åren 1978-83 " procent av medelskattekraften likvida tillgångar i procent av externa utgifter, förändring i procentenheter

tta:

Genomsnittet för landsting med låg ökning av konsumtionen visar en lägre ökning av skattesatser, tillskott av skattekraft och likviditet än för landsting med en hög ökning av konsumtionen. Mönstret är dock inte entydigt. Sålunda har t.ex. Kalmar använt ökningen av skatteutjäm- ningsbidragen till att sänka skattesatsen och Jämtland har förbättrat sin likviditet.

Av landstingen med hög ökning av konsumtionen har Halland och Älvsborg trots små ökningar av skattekraften inte höjt skattesatserna eller försämrat sin likviditet.

] tabell 4.10 sammanfattas utvecklingen för landstingen grupperade efter låg, genomsnittlig och hög konsumtionsökning samt efter motsva- rande uppdelning för tillskott av skattekraft.

Tabell 4.10 Förändring av konsumtion, skattesats, tillskott av skattekraft för grupper av landsting åren 1979—84.

Landsting Förändring av Konsum- Skattesats, Tillskott av Likviditet'” tion, ' kr/skr skatte- % kraft” Konsumtions- åkning Låg 11 0:28 8 Genomsnittlig 16 0:53 7 - 1 Hög 18 0:88 9 8 Til/skall av skattekraft Låg 14 0.13 2 3 Genomsnittlig 17 0: 60 9 6 Hög 16 088 13 - 2 Samtliga i 16 0:65 7 3 genomsnitt

* förändringen avser åren 1978-83

»

' procent av medelskattekraften

tat

likvida tillgångar i procent av externa utgifter, förändring procentenheter

Tabellen visar bl.a. att skillnaderna i ökningen av tillskott av skatte- kraft är liten mellan landsting med låg, genomsnittlig och hög konsum- tionsökning. Snarare tycks det finnas ett samband mellan skattesatserna och konsumtionen så att skattesatserna har höjts mer i landsting med hög konsumtionsökning än i övriga landsting. Förändringen av likviditeten följer inget klart mönster.

På samma sätt visar tabellen, att skillnaderna i konsumtionsökning är små mellan landsting med låg, genomsnittlig och hög ökning av tillskott av skattekraft. Landsting med en genomsnittlig ökning av den tillförda skattekraften har ökat konsumtionen mest.

5. Utjämning av skattekraft

Bakgrund

Kommuner och landsting har en lägsta grundgaranti på 102 % av medel- skattekraften. Man kan också säga att skatteutjämningssystemet i denna del syftar till en inkomstutjämning mellan kommuner resp. landsting. Alla med lägre egen skattekraft än den garanterade får bidrag upp till denna nivå, vilket innebär att skattekraften utjämnas mellan kommuner resp. landsting. Garantins koppling till medelskattekraften medför, att basen för inkomstbeskattningen höjs för kommuner och landsting med bidrag, eftersom de har en lägre genomsnittlig skattekraft än medelskat- tekraften. Kopplingen till medelskattekraften medför vidare, att alla kommuner resp. landsting får en likartad inkomstutveckling.

En enhetlig lägsta grundgaranti infördes i skatteutjämningssystemet år 1974 då kommuner och landsting garanterades en skattekraft på minst 95 % av medelskattekraften. Tidigare gällde begränsningar för kommu- ner med en låg skattesats. År 1979 höjdes den lägsta grundgarantin till 97 %. Efter förslag av 1976 års kommunalekonomiska utredning höjdes återigen garantin till 103 % år 1980. Genom övergångsbestämmelser fördelades ökningen på ytterligare två år. Fr.o.m. år 1985 är den lägsta garantinivån 102 %.

För år 1986 utjämnas också skattekraften genom att kommuner med hög egen skattekraft betalar en progressiv avgift på den del av den egna skattekraften som överstiger 135 % av medelskattekraften. Avgiften är 5 kr/skr på skattekraft mellan 135 och 140 %, 6 kr/skr t.o.m. 150 % och 8 kr/skr på den del av skattekraften som överstiger 150 % av medelskat- tekraften. År 1986 har Danderyd och Lidingö högre egen skattekraft än 135 % av medelskattekraften. Solna har en egen skattekraft som motsva- rar ca 135 % av medelskattekraften.

Med nuvarande underskott i statsbudgeten medför skattekraftsgaran- tiernas koppling till medelskattekraften betydande statsfinansiella pro- blem. År 1985 sänktes alla grundgarantier med en procentenhet för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen detta år. Samtidigt begränsades transfereringarna till kommuner utan skatte- utjämningsbidrag i motsvarande mån. Bidragsökningen år 1986 finan- sieras genom en avgift för samtliga kommuner och landsting på 0,14 % av det totala skatteunderlaget.

l skatteutjämningskommitténs uppdrag ingår att föreslå åtgärder som

begränsar eller finansierar statens kostnader för skatteutjämningsbidra— gen.

Skillnader i skattekraft

En kommuns och landstings skattekraft är summan av beskattningsbara inkomster (skatteunderlag) per invånare. Skattekraften brukar uttryckas i procent av medelskattekraften, dvs. skatteunderlag per invånare i riket. Med en kommuns totala skattekraft menas den skattekraft kommunen faktiskt förfogar över som bas för utdebiteringen. För kommuner och landsting med lägre egen skattekraft än den garanterade består den totala skattekraften av egen och tillförd skattekraft.

Skatteutjämningssystemet leder till betydande höjningar av skatte- kraften för flertalet kommuner och landsting. Diagram 5.1 visar kom- munernas egna och totala skattekraft enligt 1984 års taxering. Diagram- met visar dels procentuell fördelning av antal kommuner, dels en Vägd fördelning där hänsyn tas till antal invånare som bor i kommunen. Diagram 5.2 visar motsvarande för landstingen.

Kommunernas egen skattekraft varierade år 1985 mellan 69 och 169 % av medelskattekraften. De flesta kommuner har en egen skattekraft i intervallet 80-105 % av medelskattekraften. Tillskottet av skattekraft genom skatteutjämningssystemet leder till en betydande utjämning av skattekraften. Ca 6,5 miljoner invånare bor i kommuner med en total skattekraft i intervallet 100-115 % av medelskattekraften.

Samtliga landsting utom ett, Stockholms läns landsting, har en egen skattekraft i intervallet 85—100 % av medelskattekraften. Skatteutjäm— ningssystemet medför att det blir större variationer mellan den totala skattekraften än den egna för landstingen. Det beror främst på effekter av åldersfaktorn.

Under senare år har skattekraften utjämnats också på grund av att den egna skattekraften relativt sett har sjunkit i kommunerna utan skatteut— jämningsbidrag. Det beror i första hand på att kommunernas skatteun- derlag för juridiska personer har bortfallit, se tabell 5.1.

Tabell 5.1 Egen skattekraft för kommunerna åren 1980-85, procent av medelskat-

tekraften.

År Kommuner utan Kommuner med Skillnad

skatteutjämnings— skatteutjämnings- bidrag bidrag 1980 123 91 32 1981 121 91 30 1982 120 91 29 1983 119 92 27 1984 118 91 27

1985 1 1 6 92 24

% äv medelskattekraften

25— 20—

1- C.. L

;7////////////////// ////.////////////I

Procent Egen skattekraft

% av medelskattekraften

1 50— 165-

Procent 35 — 30 ——, 251 20—1 15 _. 10 -1

5 O

[%?/fl?

////////////////////1 ååå/%% ////////

Total skattekraft

' Antal invånare 150— 7 Antal kommuner

165-

Diagram 5.1 Skattekraft i kommunerna, 1984 års taxering. SOU 198516]

Procent 30

20'

15 .......

95- 10

mmm

0 -10 01

410.

Diagram 5.2 Landstingens skattekraft, 1984 års taxering.

Total skattekraft Procent Egen skattekraft 35-1 , f ? ao ; ? , 1 / / / ? ? ? Antal ; 2 ? invånare 25_ ? % & ,Antal % ? ? /kommuner M ? ; ; ; ? ? ? 4 ; ; - 15— V 4 ? _ t ? ; a ? ? & ; ; t t /. 101 ? & & & , f & f ; a , ; ; / / % ; / & % % ; & /.. .; 5 ; ; ; / / i %% f ? ? 15 ? ? # & ; / ; 120- 130- 85» 90- 95— 1207

% av medelskattelraften

Orsaker till skatteutjämningsbidragens förändring

Förändringar av skatteutjämningsbidragen vid oförändrat bidrlgssy- stem beror förutom på medelskattekraftens förändring även på befolk- ningsförändringar, förändring av skattesatser samt förändring ax egen skattekraft i kommuner med bidrag i förhållande till kommuner utan bidrag. Det är dock medelskattekraftens utveckling som har en avgöran- de betydelse för de automatiska ökningarna av skatteutjämningsaidra- gen. Skatteutjämningssystemets konstruktion medför, allt annat oför- ändrat, att bidragen förändras i direkt proportion till medelskattekraf- tens förändring.

Tabell 5.2 visar utvecklingen av skatteutjämningsbidrag, medelskatte- kraft och priser åren 1980-86. Av tabellen framgår, att skatteutjämningsbidragen under 1980-talet inte har utvecklats i takt med medelskattekraftens förändring bortsett f*ån år 1984. Det beror på att skatteutjämningssystemet har påverkats är flera olika åtgärder.

Under åren 1980-82 gällde övergångsbestämmelser för det nya skatte- utjämningssystemet, vilket förklarar de höga ökningarna av biåagen dessa år. År 1983 reducerades landstingens skatteunderlag mec hela skatteunderlaget förjuridiska personer och kommunernas med 40 % av

Tabell 5.2 Utveckling av skatteutjämningsbidrag, medelskattekraft och priser åren 1980—86.

År Ordinarie skatteutjäm— Medelskatte- Konsument— ningsbidrag, kraft' priser miljarder kr för— skr/inv. för— index för— kommu— lands— totalt änd— änd— änd- ner ting ring, ring, ring,

% % %

1980 3 8 2,7 6,5 41 278 11 100 14 1981 4 6 3,5 8,0 24 307 10 112 12 1982 5,5 4, 3 9, 8 22 330 7 122 9 1983 5, 7 4, 3 10, 0 2 357 8 133 9 1984 6 3 4,7 11,0 10 390 9 143 8 1985 6 0 4,8 10,8 — 1 418 7 153 7 1986" 6 5 5,2 11,7'” 8 461 10 159 4

' enligt föregående års taxering " prognos " minskat med skatteutjämningsavgift 10,5 miljarder kr. &

detta. Dessutom reducerades skatteunderlaget för fysiska personer med en procent. Reduceringen av skatteunderlaget för juridiska personer kvarstod även är 1984. År 1985 sänktes grundgarantin för samtliga kommuner och landsting med en procentenhet. Samtidigt slopades be- skattningen av juridiska personer helt för kommuner och landsting. Åtgärderna har sammantaget medfört likartade begränsningar av in- komsterna för kommuner och landsting med resp. utan skatteutjäm- ningsbidrag.

Av tabell 5.2 framgår vidare, att skatteutjämningsbidragen inte hade ökat i reala termer även om de hade förändrats i samma takt som medelskattekraften under den aktuella perioden. Utvecklingen av me- delskattekraften, som i tabellen är jämförbar med prisutvecklingen två år tidigare, har hittills under 1980-talet inte något år överstigit utveck- lingen av priserna. En positiv realinkomstutveckling innebär däremot att medelskattekraften kommer att stiga mer än priserna i samhället.

Allmänna överväganden

Skatteutjämningssystemets koppling till medelskattekraften påverkar både bidragens nivå och utveckling över tiden. Medelskattekraften är högre än den genomsnittliga skattekraften i kommuner och landsting med bidrag. Deras bas för inkomstbeskattningen höjs därigenom. Kopp- lingen till medelskattekraften innebär också att samtliga kommuner och landsting får en likartad inkomstutveckling.

Om man däremot t.ex. låter skatteutjämningsbidragen vara oföränd- rade i nominella belopp eller låter bidragen öka i en lägre takt än medelskattekraften (eller en annan löne- eller prisindex) vidgas skillna- derna mellan kommuner och landsting med respektive utan skatteutjäm- ningsbidrag. Kommuner och landsting med skatteutjämningsbidrag kan

då i praktiken inte tillgodogöra sig hela eller delar av ökningen av den egna skattekraften.

En begränsning av statens kostnader för skatteutjämningsbidrag in- nebär därför, att nuvarande ambitioner i fråga om utjämning av skatte- kraft inte kan upprätthållas. Det är däremot möjligt om kostnaderna för en fortsatt anknytning till medelskattekraften finansieras av alla kom- muner och landsting. Det kan ske antingen genom en avgift på totalt skatteunderlag i likhet med vad som gäller för år 1986 eller genom begränsningar av riktade statsbidrag.

En avgift på det totala skatteunderlaget motsvarar samma utdebite- ringsbehov i alla kommuner respektive landsting.

Om man sänker driftbidragen till kommunerna i direkt proportion till bidragens storlek får kommuner med stora bidrag för åldersberoende verksamheter finansiera en relativt större del av skatteutjämningsbidra- gen. Kommuner med en hög andel av befolkningen i förvärvsarbetande åldrar gynnas däremot. I begränsad utsträckning utjämnas dock effek- terna av en sådan omfördelning inom skatteutjämningssystemets ålders- faktor. Härvid antas i övrigt oförändrade förhållanden vad gäller kom- munernas ekonomi.

6. Skillnader i grundgaranti

Bakgrund

Sedan den nuvarande formen av skatteutjämningssystem tillkom år 1966 har grundgarantierna för kommuner resp. landsting differentierats med hänsyn till deras kostnader. Från början var det tre garantinivåer på 90 (landsting 95), I 10 och 125 % av medelskattekraften. 1974 års skatteut- jämningssystem omfattade sex garantinivåer, den lägsta på 95 och den högsta på 130 %. 1980 års system innebar formellt en ytterligare differen- tiering med sammanlagt tolv garantinivåer, den lägsta på 103 och den högsta på 136 %. I praktiken har differentieringen dock blivit mindre på grund av spärregler. Dessa medför att flertalet kommuner, som tidigare hade en högre garantinivå än 100 %, har skattekraftsgarantier som är 2 procentenheter högre än garantierna år 1979.

Skillnaderna i grundgarantier har motiverats av skillnader i kostnads- läge på grund av geografiskt läge och bebyggelsestruktur. Kommuner inom det regionalpolitiska stödområdet har högre grundgarantier än i övrigt jämförbara kommuner.

Metoder för att differentiera grundgarantin

Samtliga statliga kommittéer som tidigare har utrett skatteutjämningssy- stemet har försökt komma fram till mätbara kommunalekonomiska kriterier för att differentiera grundgarantierna. Det mest omfattande arbetet i detta avseende har redovisats av 1976 års kommunalekonomis- ka utredning (KEU). KEU gjorde kalkyler över kostnader för geogra- fiskt läge och bebyggelsestruktur för samtliga kommuner samt för geo- grafiskt läge för landstingen.

I KEU:s kalkyler för geografiskt läge ingår byggnads- och underhålls- kostnader, transportkostnader, uppvärmningskostnader och kallortstil- lägg. I kalkylerna för bebyggelsestruktur ingår kostnader för vatten och avlopp, gator och vägar, parker, kollektivtrafik, Skolskjutsar och fritids- hus. I ett antal norrlandskommuner görs tillägg för vissa ospecificerade kostnader.

För var och en av de faktorer som ingår i kalkylerna beräknas en schablonkostnad som är lika för alla kommuner. I regel beräknas kost- nader per invånare i 1976 års kostnadsläge, t.ex. genomsnittlig transport-

kostnad per invånare. Schablonkostnaden multipliceras därefter med ett tal som visar avvikelser i kostnadsläge för kommunerna. T.ex. används bostadsstyrelsens ortskoefficienter för byggnads- och underhållskostna- der. De framräknade skillnaderna i kostnader mellan kommunerna om- räknas till skillnader i utdebiteringsbehov (kr/skr) vilket i sin tur o mräk- nas till procent av medelskattekraften.

En grundgaranti beräknas för varje kommun och landsting genom att kostnadsskillnaderna för alla faktorer som ingår i kalkylerna summeras. 105 % av medelskattekraften är utgångspunkt för tillägg eller avdrag enligt kalkylerna.

Kritik riktades dock mot KEUzs beräkningar och inför en kommande översyn av skatteutjämningssystemet i sin helhet tillkallades år 1980 en särskild utredare för att göra en översyn av kalkylmetoderna. Den kom- munala grundgarantiutredningen (KGU) lämnade år 1983 ett betänkan- de med en revidering av KEUzs kalkyler.

KGU:s beräkningar bygger på samma principer som KEU:s. KGU låter dock kalkyler över merkostnader på grund av glesbygdsstruktur för samtliga glesbygdskommuner ersätta tidigare ospecificerade tillägg för norrlandskommuner och för också in kalkyler över merkostnader för större tätorter vad gäller individ- och familjeomsorg samt kultur och fritidsverksamhet.

KGU tar även hänsyn till länstrafikens successiva genomförande un- der åren 1978-83 och gör mer detaljerade beräkningar över kostnader för vatten- och avloppsanläggningar samt gator och vägar. Vidare används aktuell statistik över kostnadsläge och en ny metod för att beräkna ränta och avskrivningar.

De reviderade kalkylerna leder till annorlunda resultat för många kommunerjämfört med KEU. För 23 % av kommunerna är skillnaderna större än 6 % av medelskattekraften. Om KGU:s kalkyler justeras med hänsyn till kostnader för vatten och avlopp kvarstår sådana skillnader för 14 % av kommunerna.

En systematisk tillämpning av någon av kalkylmetoderna skulle leda till betydande omfördelningar av skatteutjämningsbidrag. Bortsett från att metoderna i viss utsträckning ger olika utfall för enskilda kommuner skulle båda metoderna medföra en differentiering av grundgarantierna även för de kommuner som har den lägsta nivån, 102 %. Ingen av metoderna ger heller underlag för att bestämma enhetliga garantinivåer i geografiskt sammanhängande områden i den utsträckning som nu gäller. Metoderna beaktar i högre grad strukturella än geografiska lik- heter.

Differentierad grundgaranti i 1980 års skatteutjämningssystem

I 1974 års skatteutjämningssystem hade 70 kommuner och 7 landsting högre grundgarantier än 95 %. Förutom kommuner på öar utan fast landförbindelse låg samtliga i norra Sverige, i Kopparbergs eller Värm- lands län. Differentieringen hade gjorts på grundval av allmänna be-

dömningar som redovisas i skatteutjämningsrevisionens betänkande (SOU l972:44) Reformerad skatteutjämning. Enligt kommittén bekräf- tades i stort sett erfarenheten "att kostnadsläget för kommunerna stiger från söder till norr och från kust till inland”, (SOU l972:44 s 154).

Med termen kostnadsläge avsågs mer än ogynnsamma förutsättningar att producera kommunala tjänster. Även anspråken på kommunal verk- samhet ansågs växla beroende på bl.a. sysselsättningsläget. Differentie- ringen av grundgarantin kompenserade kommuner med ett sviktande näringsliv.

År 1980 differentierades grundgarantierna för ytterligare 69 kommu- ner men inget landsting. Av ca 40 kommuneri södra och västra Sverige som fick högre grundgaranti än 103 % låg flertalet vid den tidpunkten i stödområde.

Samtliga kommuner i Stockholms län fick grundgarantin l06 %. Vid tidpunkten för beslutet var den kommunalekonomiska situationen myc- ket besvärlig i flera kommuner i den södra länsdelen med en för regionen låg egen skattekraft. Dessa kommuner fick också regelbundet stora extra skatteutjämningsbidrag.

Av de 70 kommuner som hade differentierad grundgaranti år l979 är det endast 28 som får skatteutjämningsbidrag enligt huvudreglerna i nuvarande skatteutjämningssystem. Övriga har en garanterad skatte- kraft som bestäms av Spärreglerna i systemet. Även två landsting med differentierad grundgaranti, Västerbotten och Norrbotten, har garante- rad skattekraft enligt spärreglerna. För dessa kommuner och landsting har den formella grundgarantin och åldersfaktorn ingen betydelse. ll kommuner har en avsevärt högre garanterad skattekraft enligt spärreg- lerna än den formella grundgarantin. Det beror bl.a. på att Spärreglerna permanentar de tillägg för befolkningsminskningar som gällde för år l979.

Tabell 6.1 visar den differentierade grundgarantin för kommuner är 1985 och tabell 6.2 motsvarande för landstingen. Effekterna av spärreg- lerna framgår av tabellerna.

Det redovisade mönstret för grundgarantierna följer i stort sett den regionalpolitiska stödområdesindelning som gällde mellan åren l979 och 1982. Kustkommunerna i Norrland är dock högre prioriterade i skatteutjämningssystemet. Den kommun som i den jämförelsen har den relativt sett mest gynnsamma placeringen i skatteutjämningssystemet är Boden som tillhör stödområde C men har en garanterad skattekraft på 126 %. Flertalet kommuner med en grundgaranti på 105 % eller mer som nu inte ingår i stödområde ingick i stödområde när grundgarantierna fastställdes.

Differentieringen av landstingens grundgarantier följer i stort sett samma mönster som kommunernas.

Tabell 6.l Grundgaranti år 1985 för kommuner med differentierad grundgaranti. Procent av medelskattekraften.

Grundgaranti år Antal 1979 1985

95 105 63 Samtliga kommuner i Stockholms län" Håbo, Tierp, Älvkarleby, Östhammar Boxholm, Kinda, Valdemarsvik Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Sävsjö Vaggeryd Markaryd Högsby Hylte Färgelanda Gullspång, Habo, Karlsborg, Mullsjö Filipstad, Forshaga, Grums, KiL Storfors, Säffle Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsberg Nora Norberg Avesta, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken Säter Hofors

108 6 Ydre Lessebo, Tingsryd, Uppvidinge Skinnskatteberg Gagnef

100 102 2 Borgholm, Mörbylånga 105 9 Bengtsfors, Dals-Ed Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors Sunne, Årjäng Ockelbo 108 4 Leksand, Mora, Rättvik, Vansbro 111 1 Öckerö

110 111 2 Ljusdal

Kramfors 114 3 Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå

112(spärr)13 Torsby Orsa Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker, Söderhamn Härnösand,Sundsvall,Timrä Örnsköldsvik Östersund Umeå

113(spärr) 1 Malung 115(spärr) 1 Ånge

115 114 1 Gotland

Grundgaranti år Antal 1979 1985 120 120 2 Krokom Piteå 123 1 Strömsund 126 1 Alvdalen

122(spärr) 8 Sollefteå Bräcke Bjurholm, Malå, Norsjö Vindeln, Vännäs Luleå

123(spärr) 3 Berg, Härjedalen, Åre 125(spärr) 1 Ragunda 130 135 2 Arvidsjaur, Jokkmokk

132(spärr111 Dorotea, Lycksele, Storuman Vilhelmina, Åsele Boden, Gällivare, Haparanda, Kalix Kiruna, Alvsbyn

1331spärr) 1 Sorsele

134(spärrl 1 Arjeplog

137(spärrl 1 Överkalix

141 (spärr) 1 Övertorneå

144(spärr) 1 Pajala

Summa 140

* 15 av kommunerna får inget bidrag på grund av hög egen skattekraft.

Tabell 6.2 Grundgaranti år 1985 för landsting med differentierad grundgaranti. Procent av medelskattekraften.

Grundgaranti Antal 1979 1985

100 105 3 Värmland, Kopparberg, Gävleborg

110 114 1 Västernorrland

120 123 1 Jämtland

122(spärr) 1 Västerbotten 130 132(spärr) 1 Norrbotten Summa 7

I tabell 6.3 redovisas sambandet mellan kommunernas grundgarantier och nuvarande stödområdesindelning. Endast kommuner med avvikan- de prioritering anges med namn i tabellen.

Tabell 6.3 Jämförelse mellan stödområdesindelning och grundgarantier år l985.

Stödområde" Grundgaranti eller spärregel, % av medelskattekraften 126-135 114-125 105-113 102

A 14 kommu— Berg ner Ragunda Strömsund B Älvdalen Torsby Lycksele 10 kommu- Vansbro Arvidsjaur ner Ljusdal Älvsbyn C Boden Gotland 25 kommu— Åmål Krokom ner Fagersta Nordmaling Robertsfors Skellefteå Vännäs Luelä Piteå Temporärt Tierp Olofström stödområde Östhammar Kristine- hamn Karlskoga Ej stöd— 68 kommu- 141 kommu— område ner" ner

' kommuner som endast till mindre de] ingår i stödområde ärinte med i tavellen " samtliga kommuner i AB-län, Håbo, Älvkarleby. Boxholm, Kinda, Valdcmars- Wk,Ydre,Aneby,Ekgö,(Hdaved,Gn09ö,Sävgö,Vaggmyd,Lesebo,Narka- ryd, Tingsryd, Uppvidinge, Högsby, Hylte, Öckerö, Färgelanda, Gullspång, Ha- bo, Karlsborg, Mullsjö, Forshaga, Grums, Kil, Lindesberg, Nora, Gagnef, He— demora, Leksand, Mora, Rättvik, Säter, Bollnäs, Ockelbo, Hudiksvall, (vanå- ker, Härnösand, Sundsvall, Timrå, Umeå.

Allmänna överväganden

De nuvarande skillnaderna i grundgarantier avspeglar samma priorite- ringar som gällde mellan åren 1979 och 1982 inom regionalpolititen. I Stockholms län, som är undantaget från detta mönster, fastställdes iögre garantinivåer vid en tidpunkt när de kommunalekonomiska problemen var akuta i vissa kommuner i den södra delen av länet.

Vid en revision av grundgarantierna kan två olika vägar väljas Den ena innebär att man undersöker hur den nuvarande differentieringen

har utfallit i enskilda kommuner och landsting och föreslår förändringar med ledning av detta. Den andra innebär att man systematiskt försöker bestämma skillnader i grundgarantier med utgångspunkt i någon kom- munalekonomisk metod att mäta skattekraftsbehov för enskilda kom- muner och landsting.

Olika beräkningar visar att det finns betydande kostnadsskillnader mellan kommunerna. En bedömning av kostnadsskillnaderna och där- med av behovet av skattekraft kan både baseras på kalkylerade kostna- der enligt den typ som KEU och KGU har gjort eller på redovisade kostnader enligt finansstatistiken. Samtliga metoder har för- och nack- delar. Ett kalkylsystem som bygger på schablonkostnader enligt KEU och KGU omfattar inte alla verksamheter och är känsligt för ändrade kalkylförutsättningar. Utfallet av beräkningarna kan dock inte påverkas av enskilda kommuner. Ett system som bygger på redovisade kostnader enligt finansstatistiken täcker samtliga kostnader men väger även in kostnadsskillnader som beror på vald standard, redovisningsmetoder, finansiella resurser m.m. Till en del kan dessa olägenheter reduceras genom klassindelningar av kommunerna. Metoderna har systematiska skillnader i utfall. De kan alla kritiseras på tekniska grunder.

. mu. 1 '13. mit! er'

7. Åldersfaktorn i skatteutjämningssystemet

Åldersfaktorn omfördelar kostnader

Genom den s.k. åldersfaktorn i skatteutjämningssystemet omfördelas kostnader för åldersberoende verksamheter mellan kommuner resp. landsting. Åldersfaktorn beräknas årligen för varje kommun och lands- ting och uttrycks som ett procenttal av medelskattekraften. En ogynnsam åldersfördelning ger tillägg till och en gynnsam åldersfördelning avdrag från grundgarantin.

Beräkningsmetoden är konstruerad så att summan av tillägg och av- drag blir noll, dvs. i princip skall kommunerna och landstingen själva bära kostnaderna för den omfördelning som sker på grund av olikheter i befolkningens ålderssammansättning. Samtliga kommuner och lands- ting ingår i dessa medelvärdesberäkningar oavsett om de får skatteut- jämningsbidrag eller ej. Eftersom kommuner och landsting utan skatte- utjämningsbidrag i genomsnitt har en mer gynnsam åldersfördelning än kommuner och landsting med bidrag blir tilläggen för åldersfaktorn större än avdragen.

Vidare medför Spärreglerna i skatteutjämningssystemet att den kalky- lerade åldersfaktorn saknar betydelse när den garanterade skattekraften enligt Spärreglerna är högre än summan av grundgarantin och åldersfak- torn. Detta gällde för 43 kommuner år 1985. Dessutom innebär spärreg- lerna att avdragen för gynnsam åldersfördelning begränsas. Ingen kom- mun och inget landsting hade år 1985 ett större avdrag än - 4 % av medelskattekraften trots att det kalkylerade avdraget kunde vara större.

Sammantaget innebär detta att principen om omfördelning av ålders- beroende komnaderinenan konununerresp.landsnng une ärheh ge- nomförd. Tilläggen är större än avdragen. Mellanskillnaden betalas av staten. Tabell 7.1 visar kostnaderna för åldersfaktorn år 1983.

Tabell 7.1 Kostnader för åldersfaktorn i skatteutjämningssystemet år 1983, miljoner kn

Kommuner Landsting Tillägg för ålders— 1 400 870 faktorn Avdrag för åldersfaktorn 950 240

Statlig finansiering 450 630

Vilka kostnader omfördelas?

Åldersfaktorn är konstruerad så att den i princip skall utjämna sådana skillnader i nettokostnader för åldersberoende verksamheter som kom- munen resp. landstinget inte kan påverka. Ambitionen är att täcka samtliga åldersberoende verksamheter och att kompensera fullt ut för kostnadsskillnaderna.

Samtliga åldersberoende verksamheter är dock inte inkluderade. Be- tydande verksamheter som saknas är för kommunerna gymnasieskolan och för landstingen den öppna vården.

Vidare vägs kostnader in som inte renodlat beror på åldersfördelning- en. Sålunda beaktas i åldersfaktorn för kommunerna antalet platser i barnomsorgen. Kommunernas minimikostnader för statskommunala bostadsbidrag och kommunala bostadstillägg (KBT) enligt resp. statsbi- dragsbestämmelser ingår också. Även kompensation för befolknings— minskningar i kommunerna har förts till åldersfaktorn.

I beräkningsmetoden används schablonkostnader

Åldersfaktorn beräknas med utgångspunkt i schablonkostnader. För varje verksamhet som ingår har en viss kostnad per plats, elev etc. kalkylerats.

De schablonkostnader som används för kommunerna bygger på kost— nadsläget år 1976. Årliga uppräkningar görs med konsumentprisindex. Schablonkostnaderna för barnomsorgen har dock reviderats tre gånger under l980-talet. Orsaken till detta har varit att förändrade statsbidrags- bestämmelser har påverkat kommunernas nettokOStnader för daghem, familjedaghem och fritidshem.

Sedan år 1976 har både omfattning och inriktning av olika kommu- nala verksamheter förändrats. Inom äldreomsorgen har t.ex. de i förhål- lande till ålderdomshem billigare vårdformerna social hemhjälp och servicebostäder byggts ut samtidigt som antalet platser vid ålderdoms- hem har minskat. Om de schablonkostnader som används i åldersfak- torn för kommunerna reviderades så att de speglade aktuella kostnader skulle relativt omfattande omfördelningar mellan kommunerna bli följ- den.

När det gäller åldersfaktorn för landstingen finns inte detta problem. Utgångspunkten är här en genomsnittskostnad per vårddag som räknas om årligen på grundval av landstingens redovisning.

Tillägg för befolkningsminskningar ingår i åldersfaktorn

Inom åldersfaktorn görs tillägg för kommuner vars befolkning har mins- kat med mer än 5 % under den senaste tioårsperioden. Tillägget för den befolkningsminskning som överstiger 5 % beräknas på en schablonkost- nad per person.

Under den senaste tioårsperioden har folkmängden minskat med mer än 5 % i ca 50 kommuner. Tilläggen är dock effektiva för endast ca hälften av kommunerna, vilket beror dels på Spärreglerna, dels på att några kommuner har en högre egen skattekraft än den garanterade. Dessutom medför avrundningen av åldersfaktorn till hela procenttal att tillägget saknar praktisk betydelse för ett antal kommuner.

Den största betydelsen är 1985 hade bidraget för Hofors med en befolkningsminskning på 15 % under den senaste tioårsperioden. Bidra- get motsvarade ca 0:45 kr/skr. Det totala bidraget för befolkningsminsk- ningar var drygt 20 miljoner kr. år l985.

Kommunernas åldersfaktor år 1985

År 1985 påverkade åldersfaktorn skatteutjämningsbidragen till 185 kommuner, dvs. 65 % av kommunerna. 30 kommuner saknade skatteut- jämningsbidrag därför att de hade hög egen skattekraft. Ytterligare 29 kommuner hade kalkylutfallet 0 för åldersfaktorn. Dessutom saknade åldersfaktorn betydelse för 43 kommuner på grund av att den garante- rade skattekraften enligt Spärreglerna var högre än summan av ålders- faktor och grundgaranti. l Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten hade åldersfaktorn år 1985 betydelse för endast 12 av totalt 44 kommuner. Generaliserat kan man säga att åldersfaktorn är effektiv endast för kommunerna i södra och mellersta Sverige.

Diagram 7.1 visar åldersfaktorn för kommunerna år 1985. De flesta hade tillägg, 155 kommuner, mot 30 som hade avdrag. Det var dock endast 8 kommuner som hade större tillägg än 6 % och 4 kommuner som hade större avdrag än 2 % av medelskattekraften.

Diagram 7.1 Antal kommuner med tillägg och avdrag för åldersfaktorn år 1985.

Antal kommuner

?

30

20

10

De 8 kommuner, Salem, Upplands-Bro, Håbo, Lessebo, Kävlinge. Habo, Mullsjö och Forshaga som hade de högsta tilläggen för åldersfak- torn, hade samtliga en stor andel barn och ungdomar. I regel har kom- muner med stor andel barn och ungdomar också relativt få äldre män— niskor. Detta gällde de nämnda kommunerna med undantag för Lessebo som hade både en större andel barn och en större andel äldre än riket i genomsnitt.

Landstingens åldersfaktor år 1985

Samtliga landsting som får skatteutjämningsbidrag berörs av åldersfak- torn. År 1985 hade 14 landsting tillägg för åldersfaktorn och 8 avdrag. Enligt kalkylerna skulle 6 av landstingen ha haft större avdrag än - 4 % av medelskattekraften år 1985. Spärreglerna begränsade dock avdragen till - 4 %.

Även för de tre sjukvårdshuvudmännen utanför landstingen, Got- land, Malmö och Göteborg, beräknas en åldersfaktor på samma sätt som för landstingen. Den vägs samman med åldersfaktorn för den primär- kommunala verksamheten.

År 1985 saknade tre sjukvårdshuvudmän skatteutjämningsbidrag på grund av hög egen skattekraft. Det var Stockholms läns landsting samt Göteborgs och Malmö kommuner. Tabell 7.2 visar åldersfaktorn för sjukvårdshuvudmännen år 1985.

Tabell 7.2 Åldersfaktorn i skatteutjämningssystemet år 1985 för sjukvårdshuvud- männen.

Landsting Kalkylerad ålders— Effekter av spärr— faktor, % av regler och hög medelskattekraften egen skattekraft

Kalmar 11

Jämtland 9

Värmland 8

Gävleborg 7

Blekinge, Kristianstad, 6 Orebro, Västernorrland, Kopparberg

Kronoberg 5

Jönköping, Skaraborg 3

Östergötland, Älvsborg 1

Södermanland, Halland — 1

Malmöhus — 2

Västmanland - 6 - 3

Västerbotten - 6 - 4

Uppsala, Göteborgs och Bohus - 7 - 3

Stockholm - 8 Inget bidrag

Norrbotten - 11 - 3

Kommuner som är sjuk- Åldersfaktor för Total sammanvägd vårdshuvudmän hälso- och sjuk- åldersfaktor vård Gotland 3 3 Malmö 12 4, inget bidrag

Göteborg 4 — 1, inget bidrag

Allmänna överväganden

Det finns uppenbara skillnader mellan kommunerna i fråga om netto- kostnader för åldersberoende verksamheter. Någon kritik mot principen att omfördela kostnader genom åldersfaktorn har inte heller framförts. Det finns dock problem i nuvarande system.

30 kommuner och ett landsting med högre egen skattekraft än den garanterade saknar skatteutjämningsbidrag. Tillägg eller avdrag för ål- dersstruktur saknar betydelse för dem. Inte heller för kommuner och landsting med bidrag enligt spärregler är omfördelningen effektiv. Den samlade effekten är att staten finansierar en inte obetydlig del av kom- pensationen för ogynnsam åldersfördelning.

Ambitionen med den nuvarande åldersfaktor är att omfördela netto— kostnaderna för samtliga åldersberoende verksamheter. Principen är dock inte konsekvent genomförd. T.ex. saknas gymnasieskolan för kom- munerna och den öppna värden för landstingen. Vidare kan man disku- tera om det finns andra kostnadsskillnader än de som beror på ålders- fördelningen som bör omfördelas på motsvarande sätt. Främst gäller det kostnadsskillnader som orsakas av den sociala strukturen.

Den nuvarande åldersfaktorn för kommunerna speglar med undantag för barnomsorgen den omfattning och inriktning som gällde för olika kommunala verksamheter år 1976. För landstingen avser beräkningarna förhållandena år 1983. Om åldersfaktorn framdeles skall vara aktuell måste man antingen inom nuvarande metod göra kontinuerliga revisio- ner av nettokostnadsberäkningarna eller tillämpa en metod som gör sådana revisioner onödiga.

8. Kostnader för åldersfördelning och social struktur i kommunerna

Kostnader för åldersberoende verksamheter

En stor del av den kommunala verksamheten riktar sig till avgränsade åldersgrupper. Det gäller skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Kommuner med stor andel barn och äldre möter därför större anspråk på den kommunala verksamheten och får högre kostnader om ansprå— ken tillgodoses.

Skillnaderna i åldersfördelning är stora mellan kommunerna. Kom- muner med en hög andel barn och ungdomar har oftast en låg andel äldre. Exempel på en sådan kommun är Håbo där 30 % av befolkningen är yngre än 16 år och endast 5 % av befolkningen är äldre än 65 år. För riket i genomsnitt är motsvarande andelar 20 % resp. 17 %. Det finns också kommuner med en mycket hög andel äldre. Som exempel kan nämnas Bjurholm där 26 % av befolkningen är äldre än 65 år.

En ung befolkning ger stora kostnader för skola, barnomsorg och fritidsverksamhet i kommunen. Trots att kommunerna genom riktade statsbidrag får ersättning för en relativt stor del av kostnaderna för dessa verksamheter återstår ändå kostnader som måste täckas med skatteme- del och som ökari proportion till andelen barn. Motsvarande gäller för kommuner med stor andel äldre.

Av kommunernas totala nettokostnader, dvs. driftkostnader som åter- står sedan driftbidragen har räknats bort, kan ca hälften sägas vara beroende av åldersfördelningen. Tabell 8.1 visar kommunernas netto- kostnader för mer omfattande åldersberoende verksamheter.

Tabell 8.1 Åldersberoende verksamheter i kommunerna år 1983.

Nettokost- Andel av nettokostnaderna för nader, åldersberoende samtliga milj. kr verksamheter, verksamheter, % %

Skola och fritid 18 090 49 24 Grundskola 11 610 31 16 Gymnasium 4 150 11 6 Musikskola 650 2 1 Fritidsverksamhet 1 680 5 2

Barnomsorg 7 410 20 10 Förskola () fritidshem 4 660 13 6 Familjedaghem 1 730 5 2 Deltidsförskola 1 020 3 1

Äldreomsorg 11 630 31 16 Servicehus med helinack. 4 300 12 6 Servicebostäder 330 1 0 Hemhjälp 3 620 10 5 Färdtjänst 210 1 0 KBT 3 170 9 4

Summa åldersbero- ende verksamheter 37 130 100 50

Samtliga verksamheter 74 490 100

Vad kostar åldersgrupperna?

De åldersberoende verksamheterna har fått en relativt större betydelse i kommunernas totala ekonomi. Tabell 8.2 visar förändringen av ålders- gruppernas storlek, verksamhetens omfattning och bruttokostnaderna per åldersgrupp åren 1975—83.

Dyrast är åldersgruppen 7— 16 år, 25 700 kr per individ. Därnäst följer ungdomarna 17— 19 år. Ett barn i åldern 0—6 år medför i genomsnitt lika stora kostnader som en person 70 år och äldre. Vidare visar tabellen att en plats i gymnasieskolan kostar i genomsnitt ungefär lika mycket som en plats i barnomsorgen för ett barn i åldern 0—6 år. Under perioden har antalet barn i åldrarna 0—6 år minskat. Kommu- nernas verksamhet för denna åldersgrupp har dock ökat kraftigt genom den utbyggda barnomsorgen. År 1975 hade ca 30 % plats i kommunal barnomsorg. År 1983 var andelen 52 %. Samtidigt har en förskjutning skett mot en större andel daghemsplatser, vilket också har medverkat till de stora ökningarna av kostnaderna för barnomsorgen.

Även antalet barn i åldrarna 7— 16 år har minskat under perioden. Kostnaderna för barnomsorgen för denna grupp har dock också ökat kraftigt. År 1973 hade 4% plats inom barnomsorgen. År 1983 hade andelen ökat till 16 %.

Tabell 8.2 Barnomsorg, skola och äldreomsorg: åldersgruppernas storlek, verk- samheternas omfattning och deras kostnader.

Åldersgrupp Antal Kostnad Förändring, 1975—83 personer per indi— Antal Kostnad per 1983, vid personer, individ 1 OOO-tal (plats) % (plats), % 1983, kr 0—6 år Individer 664 16 100 — 13 455 plats i barn- 346 30 800 52 211 omsorgen 7—16 år Individer 1 112 25 700 - 2 188 i grundskolan 976 25 400 — 5 170 plats i barn- 176 21 900 197 138 omsorgen 17—19 är Individer 356 23 200 10 178 i gymnasiet 283 29 200 49 105 70—är Individer 980 15 300 21 137 med plats i 55 104 600 — 8 162 servicehus med helinackordering med plats i 28 32 500 — - servicebostad med hemhjälp 291 15 400 2 302 med färdtjänst 262 1 400 126 — 15

År 1975 gick ca 60 % av ungdomarna i åldern 17— 19 år i gymnasie- skolan. År 1983 var andelen ca 80 %. Dessutom har antalet ungdomari dessa åldrar ökat med 10 % under perioden. Detta sammantaget har medfört ökade kostnader för gymnasieskolan.

Den åldersgrupp som har ökat mest är antalet personer som är 70 år och äldre. Samtidigt har kommunerna omstrukturerat äldreomsorgerna mot relativt sett billigare vårdformer. Sålunda har antalet platser i ser- vicehus med helinackordering minskat samtidigt som man har byggt nya typer av servicehus. Trots stora kostnadsökningar för hemhjälpen var det obetydligt fler människor som fick social hemhjälp år 1983 jämfört

med år 1975. Kostnadsökningarna förklaras i stället av en kraftig ökning av antal hemhjälpstimmar per person. Den omvända utvecklingen kan iakttas för färdtjänsten. Det var betydligt fler som hade färdtjänst år 1983 men antalet resor per person var mindre än är 1975.

Den sociala strukturen påverkar kommunernas kostnader

Även den sociala strukturen vad gäller t.ex. familjeförhållanden, yrke och sysselsättning, andel invandrare m.m. påverkar kommunernas kost- nader. Det är dock svårare att särskilja dessa kostnader än de åldersbe- roende kostnaderna. Det är också svårt att direkt avgöra vad det är i den sociala strukturen som är orsaken till kostnadsskillnaderna.

Kommunernas kostnader för individ- och familjeomsorg (socialbi- drag m.m.) varierar påtagligt. Storstäderna har 2—3 gånger så höga kostnader per invånare än riket i genomsnitt medan framför allt små landsbygdskommuner har kostnader som är endast hälften av riksge- nomsnittet. Kostnaderna för statskommunala bostadsbidrag är beroen— de av antal barnfamiljer, bostadskostnader, inkomstförhållanden m.m.

Dessutom finns det kostnader som beror både på åldersfördelning och social struktur. Det gäller bl.a. barnomsorgen och äldreomsorgen, där t.ex. andel ensamboende, förvärvsfrekvens och inkomstförhållanden kan påverka efterfrågan.

Tabell 8.3 visar nettokostnaderna för individ- och familjeomsorg, statskommunala bostadsbidrag samt åldersberoende verksamheter i kommunerna.

Tabell 8.3 Kostnader för ålder och social struktur i kommunerna år 1983.

Nettokostnader, Procentandel av kostnaderna för milj. kr verksamheter som samtliga

beror på ålder och verksam— social struktur heter

Individ och familjeomsorg 4 470 10 6

Statskommunala bostadsbidrag 1 360 3 2

Äldersberoende

verksamheter 37 120 87 50

Summa 42 960 100 58

Samtliga verk— samheter 74 490 100

Indextal som visar hur åldersfördelningen påverkar kommunernas kostnader

Hur åldersfördelningen påverkar behovet av kommunal service kan uttryckas i indextal där riksgenomsnittet är 100. Man antar då att utnytt- jande av skola, barnomsorg och äldreomsorg är lika i hela landet i de olika åldersgrupperna (standardtal). För varje verksamhet beräknas ett teoretiskt utnyttjande (förväntad efterfrågan) av kommunala verksam- heter genom att kommunens åldersfördelning multipliceras med respek- tive standardtal.

Det teoretiska värdet för t.ex. antal gymnasieelever, barn inskrivna vid förskola, personer som får social hemhjälp etc. sätts i relation till totalt antal invånare. Om detta tal divideras med motsvarande värde för riket i genomsnitt får man ett indextal som är lägre än 100 om andelen i respektive åldersgrupp är lägre än i riket i genomsnitt. Indextalet blir högre än 100 om andelen är större. Indextal beräknas på detta sätt för varje verksamhet. Dessa tal vägs i sin tur samman till ett indextal som visar åldersfördelningens totala effekt. Som vikter används respektive verksamhets andel av kommunernas nettokostnader. Beräkningsmeto- den beskrivs i bilaga 3.

En kommun som får ett indextal som är lägre än 100 har en gynnsam åldersfördelning, dvs. efterfrågan på kommunal service kan förväntas vara lägre än i riket i genomsnitt. Indextal större än 100 innebär en högre förväntad efterfrågan.

Flertalet kommuner med höga indextal har en stor andel barn och ungdomar. Skolan och barnomsorgen tar en större andel av kostnaderna än äldreomsorgen och får därmed en större vikt i det sammanfattande indextalet. Kommuner med en extremt hög andel äldre får dock också relativt höga indextal.

Indextal för verksamheter som bestäms av den sociala strukturen

Det går att på motsvarande sätt konstruera indextal som visar förväntat utnyttjande av individ- och familjeomsorg samt statskommunala bo- stadsbidrag.

De enskilda kommunernas kostnader för individ- och familjeomsorg enligt tinansstatistiken kan inte jämföras på grund av skillnader i redo- visningspraxis. För att konstruera indextal måste man därför använda indirekta mått som behovskriterier för individ- och familjeomsorg.

De fyra mått som används här är andel boende i flerfamiljshus, andel hushåll med barn och endast en försörjare, kommunens totala befolk- ning samt andel utländska medborgare. Genom stegvis multipel regres- sion har en undersökning av Göteborgs kommun visat att dessa variabler ger en förhållandevis hög förklaringsgrad, 69 %, när det gäller att förkla- ra skillnader i kommunernas kostnader för individ- och familjeomsorg.

För var och en av variablerna räknar man fram ett indextal som visar förhållandena i kommunen jämfört med riket i genomsnitt. De olika

indextalen vägs sedan samman med vikter enligt den förklaringsgrad de har i regressionsanalysen. Man får då ett indextal för varje kommun som visar de sociala faktorernas betydelse i förhållande till riksgenomsnittet. Indextalen är i princip konstruerade på samma sätt som indextalen över åldersfördelningens inverkan.

Även för de statskommunala bostadsbidragen kan indextal tas fram som visar förväntad efterfrågan av bostadsbidrag. Som mått på detta har här valts andelen barn under 19 år och andelen hushåll med bidrag i befolkningen.

Indextalen för individ- och familjeomsorg samt bostadsbidrag vägs sedan samman till ett sammanfattande indextal för sociala kostnader. Detta tal kan i sin tur vägas samman med åldersindex. Vikter vid sam- manvägningen är andelen av kommunernas nettokostnader för respek- tive verksamhet. Tabell 8.4 visar resultatet för några kommuner. I bilaga 3 redovisas beräkningsmetoder och i bilaga 4 de olika indextal som ingår i det sammanvägda indextalet förkommunerna år 1985.

Tabell 8.4 Ålder och social struktur, index för några kommuner.

Kommun Indextal

Ålder Social Ålder, struktur social

struktur Botkyrka 101 155 110 Danderyd 101 88 97 Stockholm 85 184 97 Håbo 1 18 74 112 Norrköping 101 128 104 Sävsjö 111 64 104 Växjö 103 98 102 Emmaboda 107 67 101 Sjöbo 110 56 102 Malmö 89 177 100 Bjurholm 109 55 99 Åsele 104 57 96 Övertorneå 103 67 98

Barnomsorgen i åldersfaktorn

I nuvarande åldersfaktor används som mått på behovet av barnomsorg till lika delar antalet barn i kommunerna och det faktiska antalet platser i barnomsorgen. Det innebär bl.a. ett avsteg från principen att beräknin- garna skall bygga på behovskriterier som kommunerna inte kan påverka. Vidare förs kriterier in, som inte enbart avser åldersfördelningen. Barn- omsorgen behandlas härigenom annorlunda än övriga åldersberoende verksamheter.

I det följande redovisas tre alternativ för att beakta barnomsorgen i åldersfaktorn. I alt. 1 är, liksom i tabell 8.4, index för barnomsorgen

beräknat enbart på grundval av andelen barn i kommunen. I alt. 2 och 3 vägs antalet platser i barnomsorgen respektive den kvinnliga förvärvs- frekvensen in med samma vikt som andelen barn i aktuella åldrar, se exempel i tabell 8.5.

Tabell 8.5 Indextal för några kommuner enligt olika behovskriterier för barnom-

sorgen. Kommun Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 Ålder, Ålder, Ålder, social social social struktur struktur, struktur, platser kvinnlig i barn— förvärvs- omsorg frekvens Botkyrka 110 108 107 Danderyd 97 102 97 Stockholm 97 109 100 Håbo 112 106 109 Norrköping 104 106 104 Sävsjö 104 100 102 Växjö 102 101 101 Emmaboda 101 100 100 Sjöbo 102 99 102 Malmö 100 104 102 Bjurholm 99 97 99 Åsele 96 95 97 Övertorneå 98 94 96

Kommuner som har byggt ut barnomsorgen mer än i riket i genomsnitt får högre indextal enligt alt. 2 än enligt alt. 1. Det gäller t.ex. Danderyd och Stockholm i motsats till t.ex. Håbo och Sävsjö. På motsvarande sätt gäller att kommuner som har en högre kvinnlig förvärvsfrekvens än riket i genomsnitt får högre indextal enligt alt. 3 än enligt alt. 1. Som exempel kan nämnas Malmö i motsats till t.ex. Botkyrka och Övertorneå.

Olika alternativ till åldersfaktor

De redovisade indextalen kan räknas om till en kombinerad åldersfaktor och social faktor i skatteutjämningssystemet. Tabell 8.6 visar resultatet för några kommuner.

Tabell 8.7 visar skillnaderna i utfall mellan de tre alternativen till åldersfaktor. Samtliga jämförs med åldersfaktorn i nuvarande skatteut- jämningssystem. Eftersom storstäderna och kommuner i storstadsområdena har byggt ut barnomsorgen mer än kommuner i övriga delar av landet och också har en högre kvinnlig förvärvsfrekvens är det dessa kommuner som får relativt högre värden på åldersfaktorn enligt alt. 2 och 3 jämfört med alt. 1. Övriga kommuner får därigenom en lägre åldersfaktor. Detta

Tabell 8.6 Åldersfaktorn för några kommuner, jämförelse av alternativ.

Kommun

Botkyrka Danderyd Stockholm Håbo Norrköping Sävsjö Växjö Emmaboda Sjöbo Malmö" Bjurholm Åsele Övertorneå

Åldersfaktor, % av medelskattekraften Nuva- Alt rande Ålden ålders— social faktor struktur är 1985

5 0 -3 7 4 2 1 2 2 —3 4 1 —1

w—o—o—wwmmww

N

Alt. 2 Ålden social struktun platser i barnomsorg

m.a.ww—no—xommxlwm

Alt.3 Ålden social struktun kvinnlig förvärvs— frekvens

O)

wN—d—IO—HNCJNION

' endast åldersfaktor för primärkommunala verksamheter

Tabell 8.7 Skillnader i utfall för olika alternativ till åldersfaktorn jämfört med

åldersfaktorn år 1985, antal kommuner.

Procent av medelskatte— kraften

O umwbmmxiootoo

| (OmNIQUIåwN—l

Alt. 1 Ålden social struktur

26 56

67

52 31 20 11

d—INO)

Alt. 2 Ålden social struktun platser i barnomsorg

1

couture—-

39

59 66 45 21 15

Alt. 3 Ålden social struktun kvinnlig förvärvs frekvens

_. d—Nåmm

innebär att flertalet kommuner skulle förlora skattekraft om antalet platser i barnomsorgen resp. kvinnlig förvärvsfrekvens vägs in i ålders- faktorn.

] förhållande till nuvarande åldersfaktor skulle 213 kommuner förlora skattekraft i alt. 2 och 155 i alt. 3. Alt. 1 som bäst ansluter sig till nuva- rande åldersfaktor innebär att 124 kommuner får lägre åldersfaktor, 67 oförändrad och 92 högre.

Skillnaderna i utfall mellan alternativen framgår också när man be— räknar totala kostnader för resp. åldersfaktor. I förhållande till ålders- faktorn är 1985 innebär alt. 1 en bidragsminskning på 70 miljoner kr, alt. 2 en minskning på 420 miljoner kr och alt. 3 en minskning på 240 miljoner kr. Det beror på att flera stora kommuner som gynnas av en åldersfaktor enligt alt. 2 och 3 saknar skatteutjämningsbidrag.

Allmänna överväganden

Syftet med åldersfaktorn i skatteutjämningssystemet är att utjämna skill- nader i nettokostnader för verksamheter vars omfattning vid lika stan- dard beror på befolkningens åldersfördelning. Som alternativ till nuva- rande metod redovisas åldersfaktorer som även omfattar gymnasiesko- lan samt individ- och familjeomsorg.

] fråga om barnomsorg redovisas tre alternativ. Alt. 1 utgår uteslutan- de från åldersfördelningen, alt. 2 liksom nuvarande åldersfaktor till 50 % även från den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen och alt. 3 till 50 % även från den kvinnliga förvärvsfrekvensen.

Alternativen till åldersfaktor bygger på senast aktuella finansstatistik och ger därmed i motsats till nuvarande metod en automatisk anpass- ning till förändrade kostnadsrelationer mellan olika verksamheter.

9. Kostnader för åldersfördelning och social struktur i landstingen

Kostnader för hälso- och sjukvård

Befolkningens behov av hälso- och sjukvård beror på sjuklighet och dödlighet men också på faktorer som ålders- och könsfördelning, syssel- sättning, familjeförhållanden m.m. Skillnader mellan landstingen i fråga om sådana förutsättningar påverkar kostnaderna för hälso- och sjuk- vård. I skatteutjämningssystemets åldersfaktor beaktas skillnader i ut— nyttjande av sluten vård mellan personer som är 70 år eller mer och den övriga befolkningen.

Här redovisas skillnader i behov av hälso- och sjukvård som beror på åldersfördelning och social struktur och hur sådana skillnader kan ut— tryckas i kostnader och omfördelas i skatteutjämningssystemet. Tabell 9.1 visar sjukvårdshuvudmännens kostnader för hälso- och sjukvård.

Tabell 9.1 Sjukvårdshuvudmännens kostnader år 1983 för hälso- och sjukvård.

Verksamhet Externa kostnader Milj. kr % Sluten korttidsvård 18 070 36 längtidsvård 12 950 26 psykiatri 7 980 16 Öppen primärvård 4 060 8 sjukhusansluten värd 6 540 13 Summa hälso— och sjukvård 49 600 100

Vårdbehoven påverkas av åldersfördelningen

Utnyttjandet av hälso- och sjukvård är starkt åldersrelaterat. Speciellt markant är detta för den slutna vården. Sannolikheten att en person som är 75 år och äldre behöver vård i den somatiska korttidsvården och inom psykiatrin är t.ex 10 gånger så stor som för en person i åldern 15—44 år. Åldersfördelningens stora betydelse illustreras av tabell 9.2, som visar antal vårddagar per invånare i olika åldersgrupper år 1982.

Tabell 9.2 Vårddagar per invånare i olika åldersgrupper, hela riket år 1982.

Åldersgrupp Korttidsvå rd Långtidsvård Psykiatri

0 — 14 0,42 0,01 0,07 15 — 44 0,67 0,05 0,57 45—64 1,25 0,50 1,16 65 — 74 2, 3,23 2, 43 75 — w 5,71 25,27 5,04

Även läkarbesöken är åldersrelaterade, dock inte i samma omfattning som den slutna vården. De äldre gör ca 70 % fler läkarbesök under ett år än människor i yrkesverksam ålder. Tabell 9.3 visar antal läkarbesök per invånare år 1983 i Malmöhus läns landsting, som är det enda landsting som har statistik över ålder hos dem som gör läkarbesök. Begränsade undersökningar av sjukvårdsutnyttjande i olika primärvårdsområden och upptagningsområden för sjukhus visar dock att man kan förvänta ett likartat mönster även i övriga landsting.

Tabell 9.3 Läkarbesök per invånare i olika åldersgrupper, Malmöhus läns lands- ting år 1983.

Åldersgrupp Primärvård Sjukhusansluten vård Totalt

0 — 14 0,98 1,18 2,16 15 — 44 0,88 1,14 , 45 — 64 0,92 1,42 2,34 65 — 74 1,35 1,69 3,04 75 —w 1,65 1,80 3,45

Skillnaden i befolkningens ålderssammansättning är relativt stor mel- lan sjukvårdsområdena. Malmö kommun, Jämtlands, Kalmar och Värmlands läns landsting har de mest ogynnsamma åldersfördelningar- na med en hög andel äldre människor. I Malmö kommun, som har den högsta andelen äldre, kan sjukvårdsefterfrågan uppskattas vara ca iO % större än i riket i genomsnitt enbart beroende på åldersfördelningen. Gynnsamma åldersfördelningar med en liten andel äldre har Stjck— holms, Uppsala, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens läns landsting. För dessa landsting borde efterfrågan på sjukvård vara ca 5 % lägre än i riket i genomsnitt om man endast tar hänsyn till befolkningens åldersfördelning.

Även social struktur påverkar Vårdbehoven

Från olika undersökningar vet man att den sociala strukturen påverkar utnyttjandet av hälso- och sjukvård. T.ex. framgår av betänkandet (SOU l98lz2) Ohälsa och vårdutnyttjande, en rapport från projektet Hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS90), att antalet vårddagar är tre

gånger större bland ensamboende än bland samboende i motsvarande ålder. Dödligheten bland frånskilda medelålders män är tre gånger högre än bland gifta män.

Yrke och sysselsättning inverkar på vårdbehovet. Arbetare har 75 % fler vårddagar än högre tjänstemän och jordbrukare i motsvarande åldrar. Sjukligheten är större bland arbetslösa och förtidspensionerade än bland yrkesverksamma.

Dessa olikheter i Sjukvårdsbehov visar sig i statistik över sjukfrånvaro och dödlighet i olika delar av landet. Dödligheten är sålunda relativt hög i storstäderna och i Jämtland och Norrbotten. Sjukfrånvaron är högre i storstadsområdena och Södermanland.

Mönstret för den regionala fördelningen av ohälsa är inte helt enhet- ligt. Alla tillgängliga statistikkällor visar dock en tendens till relativt högre sjuklighet i storstäderna och i Norrland.

Det är betydligt svårare att direkt uppskatta hur social struktur som ensamboende, yrke m.m. påverkar behovet av hälso- och sjukvård än hur åldersfördelningen inverkar. Socialmedicinska institutionen vid Karo- linska institutet har teoretiskt räknat fram hur sjukvårdskonsumtionen i de olika sjukvårdsområdena kan förväntas avvika från riksgenomsnit— tet med hänsyn till åldersfördelningen, andel ensamboende, sysselsätt- ning, förtidspension, sjukfrånvaro och dödlighet.

För flertalet landsting blir utfallet ungefär detsamma som när man tar hänsyn endast till åldersfördelningen. Det beror på att åldern har så mycket större betydelse för sjukvårdskonsumtionen än övriga faktorer. Skillnader finns dock för ca en tredjedel av landstingen. Sålunda blir den beräknade sjukvårdskonsumtionen högre i de tre storstäderna Stock- holm, Göteborg och Malmö. Detsamma gäller Norbottens län. Det rör sig om ca 5 % högre sjukvårdskonsumtion än i de uppskattningar där enbart åldern beaktas. Områden som får en lägre uppskattad sjukvårds- konsumtion är Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Skara- borgs län, dvs. utpräglade jordbrukslän. Sjukvårdskonsumtionen blir här 3—4 % lägre än om enbart åldern beaktas.

Skillnader i vårdbehov kan uttryckas med indextal

För att uppskatta hur åldersfördelningen och den sociala strukturen påverkar behovet av hälso- och sjukvård har olika indexserier tagits fram. Med de kunskaper och den forskning som finns i dag i Sverige ger dessa indexserier en så bra bild som är möjlig av hur åldern och den sociala strukturen påverkar behoven av hälso- och sjukvård. Tabell 9.4 visar utfallet av indexserierna för sjukvårdshuvudmännen.

lndexserie I visar inverkan av endast åldersfördelningen på sjukvårds- utnyttjandet i olika åldersgrupper, nämligen 0—14, 15—44, 45—64, 65—74 och 75— år enligt landstingsförbundets statistik över sjukvårds- konsumtion i sluten somatisk korttidsvård, psykiatrisk vård och lång- tidssjukvård, se tabell 9.2. Uppgifter om den öppna vården inom primär- vård och sjukhus har hämtats från patientstatistiken i Malmöhus läns landsting, se tabell 9.3.

Tabell 9.4 Indextal som visar skillnader i sjukvårdsbehov.

I Ålder II Sjukfrån- III Ålder, IV Ålder, varo, för— sjukfrån— samboende, tidspension, varo, för- syssel— dödlighet tidspen- sättning

sion, dödlighet

AB Stockholm 93 108 96 94 C Uppsala 94 95 93 96 D Södermanland 99 102 100 99 E Östergötland 101 95 99 100 F Jönköping 103 89 99 102 G Kronoberg 104 86 99 104 H Kalmar 109 96 107 107 I Gotland 102 92 99 101 K Blekinge 105 97 104 105 L Kristianstad 105 89 101 106 MM Malmö kommun 111 114 115 109 M Malmöhus 98 87 94 98 N Halland 99 88 95 99 06 Göteborgs kommun 104 123 112 105 0 Göteborgs och

Bohus län 94 96 93 94 P Älvsborg 101 94 99 100 R Skaraborg 103 88 99 103 S Värmland 107 104 108 107 T örebro 105 99 105 104 U Västmanland 95 105 96 94 W Kopparberg 105 102 106 105 X Gävleborg 106 101 107 105 Y Västernorrland 105 99 104 104 Z Jämtland 108 105 110 110 AC Västerbotten 95 95 94 95 BD Norrbotten 91 106 93 91 Riket 100 100 100 100

lndexserie ll bygger på riksförsäkringsverkets statistik över sjukfrån- varo och förtidspension samt SCB:s dödsorsaksstatistik. Dödsorsakssta- tistiken ger mått på sjukdom och skada med hög dödlighet, t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, olycksfall, psykiska problem som leder till självmord m.m. Socialförsäkringsstatistiken över ersättningar för sjuk- frånvaro och förtidspension ger mått på nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Statistiken anses vara en relativt god indikator på olika sociala gruppers totala vårdbehov.

lndexserie III är en sammanvägning av index I och II och visar inverkan av ålder, sjukfrånvaro, förtidspension och dödlighet.

lndexserie IV bygger på intervjuer i statistiska centralbyråns under- sökning om levnadsförhållanden 1980/81 (ULF). Intervjuerna visar hur personer upplever sin hälsa, särskilt vad gäller långvarig sjukdom med

betydande symtom eller funktionsnedsättning. Dessa uppgifter har se- dan bearbetats mot folk- och bostadsräkningen 1980. Man får då fram variationer i ohälsa mellan olika ålders- och sociala grupper, t.ex. mellan ensamboende och samboende och mellan olika yrkesgrupper. Detta sätt att uttrycka variationer i ohälsa mellan olika grupper anses ge en relativt bra bild av skillnader i de stora folksjukdomarnas förekomst som t.ex. dåliga ryggar, psykosomatiska problem, alkoholism m.m. Dessa hälso- problem ger stor vårdefterfrägan men kommer inte direkt till uttryck t.ex. i dödsorsaksstatistik.

lndexserie I bygger på statistik över faktiskt vårdutnyttjande i olika åldersgrupper och ger en så god bild som är möjlig över ålderns inverkan på vårdefterfrägan. lndexserie II, III och IV väger ihop olika indikatorer på sjukvårdsbehov. Utfallet för indexserie IV ligger nära indexserie I, vilket skall tolkas så att åldern i förhållande till dessa mått har avgörande betydelse.

Olika alternativ till åldersfaktor

Som har nämnts tar skatteutjämningssystemet genom åldersfaktorn hän- syn till att åldersfördelningen påverkar Vårdbehoven. Detta görs dock endast för den slutna vården och endast vad gäller vårdutnyttjande för åldersgruppen 70 år och äldrejämfört med övriga. I motsats till vad som gäller för kommunerna används dock aktuell statistik över vårdutnytt- jande och kostnader per vårddag.

Som alternativ kan de redovisade indextalen omräknas till en ålders- faktor. Genom att räkna om indexserie I får man en åldersfaktor där hänsyn tas till vårdutnyttjande av åldersgrupperna 0— 14, 15—44, 45— 64, 65—74 och 75— år, i sluten vård vad gäller somatisk korttidsvård, långtidsvård och psykiatri samt i öppen vård vad gäller primärvård och sjukhusansluten vård. En omräkning av indexserie III innebär att man dessutom tar hänsyn till skillnader i sjukfrånvaro, andel förtidspensio- nerade och dödlighet. lndexserie IV är så lik indexserie I att den inte har omräknats.

Tabell 9.5 visar resultatet av omräkningen av indexserie I och 111 till åldersfaktor i skatteutjämningssystemet jämfört med åldersfaktorn år 1985. Utfallet för indexserie I ligger relativt nära nuvarande åldersfak- tor. Detta måste tolkas så att skillnaderna i vårdutnyuttjande mellan åldersgruppen 70 år och äldre samt övriga åldersgrupper har en avgöran- de inverkan på det totala sjukvårdsutnyttjandet. Med andra ord avspeg- lar åldersfaktorn för sjukvårdshuvudmännen i nuvarande skatteutjäm- ningssystem relativt väl åldersfördelningens effekter på skillnader i sjuk- vårdsutnyttjande. Utfallet för indexserie III ger dock betydande avvikel- ser från nuvarande åldersfaktor.

Effekterna av Spärreglerna illustreras också i tabellen. Landstingen i Göteborgs och Bohus samt i Norrbottens län skulle få relativt stora bortfall av skatteutjämningsbidrag om Spärreglerna slopades. Effekter- na blir inte så stora för landstingen i Uppsala och Västmanlands län i vilket beror på relativt hög egen skattekraft.

Tabell 9.5 Skillnader i utfall för olika alternativ till åldersfaktor för sjukvårds- huvudmännen jämfört med åldersfaktorn år 1985.

Åldersfaktor 1985" Index I Index III Ålder Ålder, sjukfrånvaro förtidspension dödlighet

AB Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland*' Blekinge Kristianstad M Malmö kommun" Malmöhus — Halland — G Göteborgs kommun** Göteborgs och — Bohus län Älvsborg Skaraborg Värmland Örebro Västmanland — Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland AG Västerbotten BD Norrbotten

7725 (,,, _. .

_-

__x &awmmmw—mw—awm

_.

(0) 1

DZZZI—XHIG'J'HFHDÖ

m—JNNQLHNCOåm—l—txlxl . (”NINIOD—lm—lmd—NOOJÅ

_.

(01

O x]

O') . (X)

(—3) -

1—3) -

NKXEC—lmm-u

_. com—mooxic-mtotow

umcoaaxicnoaoumw— OU'ICOO'IO'JO'JO'IOGJCJ—l

1

_. | _a

1 i (J & |

* ( ) effektiv åldersfaktor på grund av spärregel eller hög egen skattekraft " åldersfaktor för landstingskommunala verksamheter

Åldersfaktorn för kommuner som är sjukvårdshuvudmän

Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner ingår inte i landsting och är själva sjukvårdshuvudmän. En viss del av dessa kommuners verksam- het motsvarar således den som landstingen bedriver. En åldersfaktor för dessa kommuner bör därför avspegla en sammanvägning av primärkom- munala och landstingskommunala verksamheter. En sådan sammanväg- ning kan göras på följande sätt.

För var och en av de tre kommunerna beräknas en åldersfaktor för primärkommunala och en för landstingskommunala verksamheter på samma sätt som sker för övriga kommuner och landsting. Dessa vägs

samman med en vikt som visar hur stor del av nettokostnaderna som avser primärkommunala respektive landstingskommunala verksamhe- ter. Här används vikten 0,58 resp. 0,42. De tre kommunerna har själva uppskattat hur kostnaderna fördelades år 1984 och vikterna är ett ge- nomsnitt av dessa uppskattningar. Skillnaderna är små mellan kommu- nerna.

Tabell 9.6 visar en sammanvägd åldersfaktor där en åldersfaktor enligt alt. 2 används för primärkommunal verksamhet och en åldersfak- tor enligt index I för landstingskommunala verksamheter.

Tabell 9.6 Åldersfaktor för kommuner som också är sjukvårdshuvudmän.

Kommun Ålders— Primär- Landstings— Sammanvägd faktor kommunal kommunal ålders- 1985 verksamhet verksamhet faktor

Göteborg — 1 0 5 2 Malmö 4 0 12 5

Gotland 3 1 2 1

Allmänna överväganden

Som alternativ till nuvarande åldersfaktor för landstingen har redovisats åldersfaktorer som bygger på en mer detaljerad åldersfördelning och omfattar även öppen vård. Vidare har visats hur skillnader i social struktur kan beaktas.

Skillnaderna är små mellan nuvarande åldersfaktor och en åldersfak- tor som bygger på en mer detaljerad åldersfördelning och som omfattar även öppen vård. Däremot är det betydande skillnader mellan nuvaran- de åldersfaktor och åldersfaktorerna som beaktar skillnader i social struktur men också mellan dessa senare åldersfaktorer inbördes. I stället för i skatteutjämningssystemet kan sociala behovsindikatorer beaktas vid fördelning av sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen.

10. Utjämning av skattesatser

Bakgrund

Ett indirekt syfte med inkomst- och kostnadsutjämningen i skatteutjäm- ningssystemet är att även skattesatserna skall utjämnas. När grunddra- gen i det nuvarande skatteutjämningssystemet beslutades i mitten av 1960-talet var indelningen i skattekraftsklasser så grov att några avgö- rande utjämningseffekter inom klasserna inte kunde förväntas. Utjäm- ningen inom klasserna skulle i stället ske genom att skillnader i utdebi- tering beaktades inom systemet.

Reglerna innebar att alla kommuner (men inte landstingen) som hade högre sammanlagd total utdebitering än medelutdebiteringen fick sär- skilda skatteutjämningsbidrag. Bidragsandelen ökade med ökande ut- debitering. För kommuner med låg utdebitering minskades skatteutjäm- ningsbidragen. Kritik riktades dock mot dessa regler och de togs bort i 1974 års skatteutjämningssystem. Bestämmelserna ansågs vara uppdri- vande på utdebiteringen både för kommuner med en hög och en låg utdebitering. De största bidragsbeloppen för hög utdebitering gick till några stora kommuner med hög egen skattekraft som ansågs ha en påtagligt hög standard på serviceutbudet.

Skattesatserna år 1985

Den genomsnittliga skattesatsen för de kommuner som ingick i landsting var 15:97 kr/skr år 1985. De flesta kommunerna, 246 av totalt 284 kommuner eller nära 90 %, hade en skattesats i intervallet 15:00 - 17:95, dvs. en skillnad på 3:00 kr/skr. 15 kommuner hade en högre skattesats än 17:95 och 20 kommuner hade en lägre skattesats än 15 :00. Skillnaden mellan kommunen med den högsta och kommunen med den lägsta skattesatsen var dock avsevärd, 9:90 kr/skr. Diagram 10.1 visar fördel- ningen av skattesatserna. Den genomsnittliga landstingsskatten var 13:30 kr/skr år 1985. Sprid- ningen mellan landstingens skattesatser är relativt sett mindre än kom- munernas. 21 landsting hade skattesatser mellan 12:10 — 13:85, dvs. en skillnad på 1:75. Övriga två landsting, Stockholm och Blekinge, hade en skattesats på 14:50 kr/skr. Den relativt höga skattesatsen för Stockholms läns landsting beror på lokaltrafiken och den inomregionala skatteut- jämningen.

Diagram 10.1 Kommunernas skattesatser år 1985

? Procent Total skattesats Procent Kommunens skattesats ? 35 .......... , .. 35 ? 1 r r ? ? ? ? 30 [ 30 % ? | Antal invånare ? 25 ........... 25 ' ? ? f f ? f f / / / Antalkommuner & & t t 4 r r & r r r ?

20 /— 20 f f f

? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

7 % # f % i

15 /. /. f ........ . f 4 f

/ / / 15 / / /

r r r ? r t t r ? r r r

r r r ; r r /././. ./././

10 / / / 10 / / /

r r r ? t t . i t t ; ; r r r r r r r r

5 s &”

? ? 2 ? ? å ? ? . / / / / & & f % 25 26 27 28 29 30 31 32 33 9 11 12 13 14 1516 17 18 19 kr/Skr kr/Skr

Genomsnittet för den totala skatten, dvs. landstingsskatt, kommunal- skatt och kyrkoskatt summerade, var 30:37 kr/skr år 1985. Spridningen var något större än om man enbart ser på den kommunala skattesatsen. Detta framgår av diagram 10.1. 223 kommuner eller nära 80 % hade totala skattesatser i intervallet 29:00 — 31:99. 34 kommuner hade en högre total skattesats och 27 en lägre skattesats. Skillnaden mellan den högsta och den lägsta totala skattesatsen år 1985 var 8:28 kr/skr.

De tre kommuner som står utanför landstingen, Gotland, Malmö och Göteborg, hade samtliga genomsnittliga skattesatser, 30:30 i Gotland och 30:00 i Göteborg och Malmö.

Effekter på skattesatserna av skatteutjämningssystemet

Utan skatteutjämningsbidrag skulle spridningen i skattesatser öka avse- värt. Teoretiskt skulle den högsta kommunala skattesatsen då bli 32 kr/skr. Många kommuner skulle dock troligen i stället vara tvungna att sänka sin standard avsevärt. Effekterna skulle bli både större skillnader i standard och i skattesatser. På sikt skulle också bosättningsmönstret påverkas. Diagram 10.2 visar den teoretiska spridningen av skattesatser om skatteutjämningsbidragen slopades.

Diagram 10.2 Spridning av kommunernas skattesatser om skatteutjämningsbi- dragen togs bort.

Procent

40 .....................................

30

f

10

RXXXXXXXXXXXXXV i

NXXXXXXXXX' RXXXXX!

9 11 13 15 17 19 21 23 25

Däremot skulle spridningen i skattesatser mellan kommunerna inte märkbart påverkas om den garanterande skattekraften höjdes avsevärt. Diagram 10.3 visar effekterna av att ge alla kommuner en garanterad skattekraft på 169 %, dvs. den skattekraft som Danderyd hade år 1985. Kostnaderna för en sådan åtgärd skulle uppgå till ca 35 miljarder kr.

Diagrammet visar en fortsatt stor spridning av skattesatserna, dock på en lägre nivå. Att skillnaderna inte utjämnas beror på att skillnaderna i skattekraft inte samvarierar med skillnader i kostnader eller skattesatser. Åtgärder som generellt påverkar kommunernas ekonomi kan därför inte förväntas ge några entydiga effekter på skattesatserna. För år 1986 gäller tillfälliga åtgärder inom skatteutjämningssystemet för att minska spännvidden mellan extremt höga och extremt låga skat- tesatser i kommunerna. Sålunda får kommunerna ett riktat stöd om de sänker skattesatsen till 18 kr/skr om kommunens skattesats är högre, eller till 17:50 kr/skr om den totala skattesatsen är hög. Åsele får det största bidraget, 1:60 kr/skr.

Kommuner med en egen skattekraft på mer än 135 % av medelskatte- kraften, Danderyd och Lidingö, betalar år 1986 en progressiv avgift på överstigande skatteunderlag. Det är också dessa kommuner som har de lägsta skattesatserna. För Danderyd motsvarar avgiften ca 0:94 kr/skr och för Lidingö ca 0:48 kr/skr.

% Teoretisk

'? . f '-

lllää 12 27 293

E

Kr/Skr

Diagram 10.3 Spridning av kommunernas skattesatser om samtliga kommuner hade skattekraften 169 % av medelskattekraften.

Procent 40 . _ . . ............. .. .......

'I i I . 6 r 4 I I I I r 4 30 .H. ............... ; I , I , I , I [ I ; I , I , I ; I ' I , I ; I ; I ; 2 20 ? & Faktisk I 5 I I I I I I I I I I , 5 5 r . ; ; ; Teoretisk I I 5 f ' , I I [ I I ' ' I I I I ' I I ; I I I I I , I I , I I , 9 I I I I ; 9 t , 5 0 I. I. 4 5. I. 8 10 12 14 16 18 Kr/Skr

Förändring av skatteutjämningsbidrag och skattesatser för kommunerna

Om man definierar hög skattesats som skattesatser över 17:65 är 1985 och över 15:80 är 1975 var det 28 kommuner de båda åren som hade hög skattesats, dvs. 10 % av samtliga kommuner. På motsvarande sätt kan man definiera låg skattesats.

Av de 28 kommuner som är 1985 hade höga skattesatser var det 13 som också hade höga skattesatser år 1975. 15 kommuner som år 1975 hade normala skattesatser hade höjt utdebiteringen så mycket att skattesatser- na var höga år 1985. 15 kommuner med höga skattesatser år 1975 hade normala skattesatser år 1985.

9 kommuner hade låg skattesats både är 1975 och år 1985. 15 hade höjt skattesatsen till en normal nivå är 1985 och 11 som år 1975 hade en normal nivå hade år 1985 en relativt låg skattesats.

Tabell 10.1 visar förändringen av den tillförda skattekraften åren 1979—84 i procent av medelskattekraften för kommuner med höga och låga skattesatser åren 1975 och 1985. Även skatteutjämningsbidragens storlek är 1985 i kr/skr redovisas.

Tabell 10.1 Förändring av tillförd skattekraft åren 1975—85 i kommuner med relativt höga resp. låga skattesatser.

Skattesatsens nivå Antal Förändring av till- Skatteutjäm- 1975 1985 kommu- förd skattekraft, ningsbidrag

ner % av medelskatte- år 1985, kraften kr/skr

Hög Hög 13 5,4 5:90 Normal Hög 15 5, 8 3: 30 Hög Normal 15 6,4 6:00 Låg Normal 15 4, 6 2: 80 Normal — Låg 11 6, 9 2130 Låg Låg 9 2,2 1:50

De kommuner som relativt sett hade sänkt sina skattesatser under perioden hade också fått större ökningar av den tillförda skattekraften än övriga kommuner. För kommuner med låga skattesatser både är 1975 och år 1985 hade skatteutjämningsbidragen ökat litet. Skatteutjämnings- bidraget hade också betydligt mindre betydelse som fmansieringskälla för dessa kommuner än för kommuner med höga och genomsnittliga skattesatser.

En slutsats är att förändringen av skatteutjämningssystemet fr.o.m. år 1980 inte har medfört någon utjämning av skattesatserna totalt sett. Förändringen har däremot påverkat enskilda kommuners skattesatser. Vissa kommuner med höga eller normala skattesatser år 1975 har genom ökade skatteutjämningsbidrag relativt sett kunnat sänka sina skattesat- ser till år 1985. Ungefär lika många kommuner har dock relativt sett höjt sina skattesatser trots ökade skatteutjämningsbidrag. Spridningen av skattesatser har därför inte förändrats totalt sett mellan åren 1975 och 1985.

Skattesatser och kostnadsläge i några kommuner

Kostnadsläget i några kommuner har undersökts särskilt för att belysa frågan om det finns systematiska förklaringar till skattesatsens nivå. Kommunerna har delats i två grupper, kommuner med skattesatser som är lägre resp. högre än riksgenomsnittet.

Inom respektive grupp har urvalet gjorts så att kommuner med olika strukturella förutsättningar är representerade. I tabell 10.2 redovisas för år 1983 de utvalda kommunernas skattesatser och skattekraft, nettokost- nader per invånare samt en kalkylerad skillnad i skattesats som beror på avvikande nettokostnader i förhållande till riket i genomsnitt. Denna kalkylerade skillnad i kr./skr motsvarar skillnader i nettokostnader som beror på den kommunala verksamhetens omfattning och standard. Det bör understrykas att undersökningen är begränsad till vissa verksamhe- ter.

Tabell 10.2 Skattesatser, skattekraft och nettokostnader i några kommuner är

1983.

Kommun Skatte- Skattekraft, % Netto- Avvikande

sats av medelskatte- kost— kostna-

kraften nader, der, Total Tillskott kr/inv kr/skr

Låg skatt Danderyd 10:60 160 — 8 010 0:70 Kalix 13:75 133 46 7 970 0:30 Sjöbo 14:25 104 26 6 650 - 2:20 Habo 14:50 113 38 6 090 - 2:00 Stockholm 14:70 139 - 10 350 2:80 Hudiksvall 15:00 113 23 8 640 1:00 Arvidsjaur 15:05 134 47 8 230 - 0:60 Vindeln 15:30 123 39 8 150 - 0:60 Västerås 15:80 106 — 7 800 1:40 Hög skatt Åsele 19:60 133 49 11 990 1:90 Åre 18:35 124 39 10 100 2:60 Valdemarsvik 18:00 110 30 8 640 - 0:80 Uddevalla 17:90 100 3 7 450 0:30 Dals-Ed 17:75 112 38 8 040 - 0:60 örebro 17:75 107 6 9 650 3:40 Härjedalen 17:50 124 36 10 100 0:20 Munkfors 17:25 108 16 8 490 0:90 Sigtuna 16:55 107 1 8 560 0:50 Karlskrona 16:40 105 13 7 880 0:40 Riket" 15:93 111 11 8 320

'exkl. Gotland, Malmö och Göteborg

Samtliga kommuner med relativt låga skattesatser och som saknar skatteutjämningsbidrag har högre kostnader än genomsnittet på grund av högre standard och mer omfattande verksamhet. Flertalet lågskatte- kommuner med skattutjämningsbidrag har lägre kostnader än riksge- nomsnittet på grund av låga kostnader för fritid och kultur, socialbidrag samt KBT.

Samtliga kommuner i stödområdet har högre kostnader än riksgenom- snittet, i första hand på grund av kommunaltekniska verksamheter och äldreomsorg. Dock är kostnaderna relativt lägre för de kommuner i stödområdet som har låga skattesatser.

Kommuner utanför stödområdet har, jämfört med kommuner inom stödområdet, en högre omfattning och/eller standard på den kommu- nala verksamheten oavsett om de har en låg eller hög skattesats.

För de 19 undersökta kommunerna saknas det systematiska samband mellan skattesats och kostnadsläge.

Förändring av skatteutjämningsbidrag och skattesatser i landstingen

Förändringarna av landstingens skattesatser förefaller att sakna sam- band med skatteutjämningsbidragens förändring. Inte heller bidragsni- vån har något samband med skattesatserna. Tabell 10.3 visar landsting- ens skattesatser åren 1975 och 1985 samt förändring av tillförd skatte- kraft och skatteutjämningsbidragens storlek är 1985.

Tabell 10.3 Förändring av landstingens skattesatser och tillförd skattekraft samt skatteutjämningsbidrag år 1985.

Landsting Skattesats Skatteut- Förändring

kr/skr, jämnings— av tillförd 1985 1975 bidrag skattekraft

1985 1979-84, % kr/skr av medel— skattekraften

Stockholm 14:50 10:75 0 0 Blekinge 14 50 10:00 2:90 12 Örebro 13:85 10:00 1:50 11 Värmland 13:55 10:50 3:00 12 Södermanland 13:50 9:50 0:60 5 Jönköping 13:50 10:55 2:10 9 Kalmar 13 50 10:60 3:80 16 Jämtland 13:15 10 60 6:20 11 Östergötland 13:00 10:50 1:00 7 Kronoberg 13:00 10:00 2:50 11 Malmöhus 13.00 10:00 0:60 4 Göteborgs 0 Bohus 13:00 10:00 0:60 3 Älvsborg 13:00 9:50 1:60 7 Skaraborg 12:75 11:00 2:40 10 Gävleborg 12:75 9:25 2:30 11 Kopparberg 12:70 9:00 2:50 10 Västerbotten 12:50 9:50 3:80 1 Norrbotten 12:50 10 50 4:70 1 Västmanland 12:25 9:00 0:00 1 Västernorrland 12:25 10:00 3:20 9 Uppsala 12 10 10:30 0:20 3 Kristianstad 12:00 9:50 2:80 12 Halland 12:00 11:00 1:50 5 Genomsnitt 13:32 10:07 2:20 7

Allmänna överväganden

Skatteutjämningskommitténs analyser har visat att åtgärder som gene- rellt påverkar kommunernas ekonomi inte kan förväntas ge några enty- diga effekter på skattesatserna. Om skillnaderna i skattesatser skall minskas bör därför åtgärder riktas mot de kommuner som har höga eller låga skattesatser. Sådana åtgärder kan vara antingen direkta eller indi- rekta. Ett exempel på direkta åtgärder är det riktade stödet till kommu- ner för att sänka skattesatsen för år 1986. Ett exempel på indirekta åtgärder är den progressiva avgiften på hög egen skattekraft år 1986.

Den principiella inriktningen på permanenta åtgärder bör vara sådan att ansvaret för den kommunala verksamhetens omfattning, inriktning och finansiering även framdeles kan hållas samman. Tidigare erfaren- heter talar för att åtgärder som syftar till att påverka kommunernas skattesatser bör vara indirekta.

11. Samordning av skatteutjämningsbidrag och driftbidrag

Bakgrund

Kommuner och landsting får både driftbidrag och skatteutjämningsbi- drag från staten. En viktig skillnad mellan driftbidrag och skatteutjäm— ningsbidrag är att alla kommuner och landsting får driftbidrag utan behovsprövning medan skatteutjämningsbidrag lämnas endast i den mån den garanterade skattekraften överstiger den egna.

Kommunerna får totalt ca 80 driftbidrag som i olika grad reglerar den verksamhet bidragen avser. Den övervägande delen av kommunernas driftsbidrag är prestationsrelaterade.

Huvuddelen av driftbidragen till landstingen utgörs av sjukvårdser- sättningen, som är starkt schabloniserad. I princip får varje sjukvårds- huvudman ett belopp per invånare utan prövning av verksamheten. Landstingen får också vissa driftbidrag av samma utformning som kom- munernas, t.ex. till utbildning och arbetsbefrämjande åtgärder. Driftbi- dragen svarar för en betydligt större del av kommunernas och landsting- ens finansiering än vad skatteutjämningsbidragen gör. De har dessutom betydelse för samtliga kommuner och landsting. Tabell ll.l visar storle- ken av skatteutjämningsbidrag och driftbidrag år 1984.

Tabell ll.l Driftbidrag och skatteutjämningsbidrag år 1984, miljarder kr.

Kommuner Landsting Totalt Driftbidrag 32, 8 13, 3' Skatteutjämningsbidrag 6, 3 4, 7 , Summa 39,1 18,0 57,1

*inkl. ersättning från försäkringskassan.

Huvuddelen av driftbidragen till kommunerna avser åldersrelaterade verksamheter som barnomsorg, skola och äldreomsorg. Bidragen är konstruerade så att de i princip är proportionella mot verksamhetens omfattning. En tredjedel av bidraget till äldreomsorgen är dock schablo- niserat med hänsyn till andelen äldre.

Kommunernas nettokostnader, dVS. kostnader sedan driftbidragen frånräknats, för åldersberoende verksamheter omfördelas genom ålders- faktorn i skatteutjåmningssystemet. Detta innebär att kommuner med relativt fler barn resp. äldre får tillägg till den garanterade skattekraften och att kommuner med relativt färre barn och äldre får avdrag.

Skillnader i åldersstruktur mellan landstingen beaktas inte genom driftbidragen utan endast genom skatteutjämningssystemets åldersfak- tor. Schabloniseringen av sjukvårdsersättningen innebär, att sjukvårds- huvudmännen i princip får ett belopp som beror på antalet invånare. För sjukvårdshuvudmän som saknar skatteutjämningsbidrag utjämnas där- för inte några kostnader som beror på åldersfördelningen.

I det följande ges några exempel på effekter av olika metoder att samordna driftbidrag och skatteutjämningsbidrag.

Effekter av att minska driftbidragen och öka skatteutjämningsbidragen

Hypotetiskt kan man tänka sig att minska driftbidragen och öka skatte- utjämningsbidragen i motsvarande grad. Det innebär att man höjer grundgarantierna i skatteutjämningssystemet och att omfördelningen via åldersfaktorn ökar i relation till de ökade nettokostnaderna för de åldersberoende verksamheterna. Att t.ex. slopa samtliga driftbidrag mot— svarar en höjning av grundgarantierna med 60 procentenheter för kom- munerna och med 25 procentenheter för landstingen.

För kommuner och landsting med skatteutjämningsbidrag och med driftbidrag som ungefär motsvarar riket i genomsnitt innebär en sådan omfördelning att de totala bidragen blir lika stora som tidigare. För andra kommuner blir det dock stora omfördelningar på grund av att inte alla kommuner har skatteutjämningsbidrag och att driftbidragen inte är proportionella mot folkmängden. Kommuner med relativt låga driftbi- drag i förhållande till folkmängden vinner medan kommuner med rela— tivt höga driftbidrag förlorar.

I tabell ll.2 visas effekterna för några kommuner. Tre alternativ illustreras. Sålunda antas att samtliga driftbidrag förs till skatteutjäm- ningssystemet, att endast driftbidragen till grundskola, barnomsorg och äldreomsorg förs över samt att att driftbidragen till grundskola, barnom- sorg och äldreomsorg begränsas med 6 miljarder kr vilket motsvarar 28 % av dessa bidrag. Exemplen avser år 1984 med i övrigt oförändrade förutsättningar. I praktiken kan dock effekterna motverkas av höjda avgifter, interkommunala ersättningar m.m. Effekterna uttrycks i kr/skr.

Stockholm som på grund av den höga egna skattekraften inte kompen- seras inom skatteutjämningssystemet förlorar mest på förändringen. Likaså förlorar Botkyrka och Övertorneå om driftbidrag förs över till skatteutjämningssystemet. Dessa kommuner har nu höga driftbidrag i förhållande till folkmängden. För Övertorneås del beror det på att regionalpolitiska överväganden har påverkat driftbidragens utform- ning. Håbo förlorar om begränsningar görs av driftbidragen till skola och barnomsorg eftersom kommunen på grund av sin extrema åldersför- delning får relativt höga bidrag för dessa verksamheter.

Tabell ll.2 Skatteutjämningsbidrag i stället för driftbidrag, effekter för några kommuner är 1984, kr/skr.

Kommun Driftbidrag som förs över Samtliga Grundskola, 6 miljarder kr barnomsorg och från grundskola, äldreomsorg barnomsorg och äldreomsorg

Botkyrka — 2 30 — 2:00 — 0:50 Stockholm » 7.20 - 6:60 — 2:00 Håbo 1:80 — 0:90 — 0:20

Sjöbo 3'70 1:40 0:40 Bjurholm 1 80 0:40 0:10

Övertorneå - 1 50 - 1:50 — 0:40

Effekterna av att föra över driftbidrag för landstingen till skatteutjäm- ningssystemet är relativt små för flertalet landsting. Detta sammanhäng- er med schabloniseringen av sjukvårdsersättningen. Endast för Stock- holms läns landsting och Göteborgs kommun som saknar skatteutjäm- ningsbidrag innebär en sådan överflyttning betydande förluster av stats— bidrag.

Effekter av att schablonisera driftbidragen

I stället för att föra över driftbidrag till skatteutjämningsssystemet kan man schablonisera de åldersberoende driftbidragen och ta bort ålders- faktorn från skatteutjämningssystemet. Bidragen fördelas enligt de in- dextal som ligger till grund för beräkningen av åldersfaktorn i skatteut- jämningssystemet.

Eftersom de åldersberoende driftbidragen till kommunerna för när- varande inte fördelas på dessa grunder omfördelas bidragen. Tabell 1 1.3 visar effekterna för några kommuner.

Tabell ll.3 Schabloniserad fördelning av driftbidragen till grundskolan, barnom— sorgen och äldreomsorgen år 1984. Ingen åldersfaktor i skatteutjäm- ningssystemet.

Kommun Index för Driftbidrag Faktiska Ålders— Skillnad, ålders— fördelade driftbi- faktor, kr/inv. kr/skr fördel— enligt bidrag, kr/inv. ning index, kr/inv. kr/inv. (5]=

(1) (2) (3) (4) (Zl—(3+4) (6) Botkyrka 108, 2 2 870 3 620 320 —1 070 -2:60 Stockholm 98,9 2 620 2 780 — - 160 —0:40 Håbo 112,3 2 980 3 280 490 - 790 —1:90 Sjöbo 102,53 2 730 2 100 70 560 1:30 Bjurholm 101,6 2 690 2 400 - 290 0:70

Overtorneå 98,3 2 600 3100 - — 500 —1:20

Kommuner som har relativt höga driftbidrag i förhållande till befolk- ningens storlek och ålderssammansättning förlorar på en sådan omför— delning. Det gäller Botkyrka, Håbo och Övertorneå. Kommuner som vinner är Sjöbo och Bjurholm som har relativt låga driftbidrag.

På samma sätt kan man för landstingen genom sjukvårdsersättningen fördela bidragen med hänsyn till åldersfördelningen och ta bort ålders— faktorn från skatteutjämningssystemet. Bidragen fördelas enligt de in- dextal som ligger till grund för beräkning av åldersfaktorn i skatteutjäm- ningssystemet. Tabell 11.4 visar effekterna för några landsting.

Tabell 11.4 Schabloniserad fördelning av sjukvårdsersättningen med hänsyn till åldersfördelningen år 1985. Ingen åldersfaktor i skatteutjämningssy- stemet.

Landsting Index för Sjukvårds— Faktisk Ålders- Skillnad, ålders— ersättning sjukvårds- faktor, kr/inv. kr/skr fördel— fördelade ersätt- kr/inv. ning enligt ning, index, kr/inv. kr/inv. (5): (1) (2) (3) (4) 121—(3+4) (6) Stockholm 93,0 1 340 1 430 — — 90 020 Jönköping 102,7 1 480 1 340 170 — 30 -0:10 Malmöhus 98,1 1 420 1 310 —110 220 0:50 Värmland 107,1 1 540 1 360 450 —270 —0:60 Sammanfattmng

Exemplen visar att det blir stora omfördelningar mellan kommuner resp. landsting om relationerna mellan driftbidrag och skatteutjämningsbi- drag förändras. Det beror på de olika förutsättningar som gäller för bidragen. Alla kommuner och landsting får driftbidrag oberoende av den egna skattekraften. Skatteutjämningsbidragen är behovsprövade. Kommuner och landsting utan skatteutjämningsbidrag förlorar därför betydande belopp om driftbidrag överförs till skatteutjåmningssystemet.

Även en schablonisering av driftbidragen med hänsyn till åldersför- delningen 1 kommuner och landsting leder till betydande omfördelning- ar av statsbidrag.

12. Förslag

Principer för ett reformerat skatteutjämningssystem

Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna skillnader i kommuner- nas resp. landstingens ekonomiska förutsättningar. Tanken är att de skall kunna tillhandahålla likvärdig service trots olika förutsättningar i fråga om t.ex. skattekraft och kostnadsläge.

Skatteutjämningskommittén anser att det nuvarande skatteutjäm- ningssystemets huvudsyften också bör gälla för ett reformerat skatteut- jämningssystem. Den egna skattekraften i kommuner och landsting bör utjämnas genom bidrag om den egna skattekraften understiger en viss nivå. En utjämning bör också kunna ske genom avgifter om den egna skattekraften överstiger en viss nivå. Skatteutjämningssystemets anknyt- ning till medelskattekraften medför en likartad inkomstutveckling för kommuner och landsting med resp. utan skatteutjämningsbidrag. Kom- mittén anser därför att anknytningen till medelskattekraften skall behål- las.

Ogynnsamma förutsättningar att producera tjänster i kommuner och landsting, t.ex. på grund av fysisk struktur, samt merkostnader i det regionalpolitiska stödområdet på grund av sysselsättningsläget, bör kun- na motivera i motsvarande mån högre skattekraftsgarantier. Omfördel- ningen av åldersberoende kostnader bör vara så fullständig och aktuell som möjligt. Därför bör det nuvarande skatteutjämningssystemets spär- regler avvecklas. Även kostnader som beror på social struktur i kommu- nerna bör kunna omfördelas på samma sätt som de åldersberoende kostnaderna. Kommittén återkommer i det följande till frågan om kost- naderna som beror på social struktur i landstingen. Selektiva metoder bör användas för att påverka ytterligheter i fråga om skattesatser. Skat- teutjämningssystemet bör inte ha inslag som allmänt kan tänkas driva upp skattesatserna.

Skatteutjämningssystemets tekniska uppbyggnad

Ett reformerat skatteutjämningssystem bör enligt Skatteutjämningskom- mitténs mening tekniskt utformas som det nuvarande systemet. För varje kommun och landsting fastställs en grundgaranti uttryckt i procent av medelskattekraften med tre procentenheters skillnad mellan skatte-

kraftsklasserna. Den garanterade skattekraften beräknas årligen med hänsyn till åldersstruktur och befolkningsminskning och är summan av grundgarantin, åldersfaktorn och tillägg för befolkningsminskning. För närvarande avrundas åldersfaktorn till hela procenttal. Avrund- ningsregelns syfte har varit att visa att beräkningen av åldersfaktorn inte gör anspråk på att vara exakt. Avrundningen kan dock leda till relativt stora årliga förändringar av bidragens storlek och till att de tillägg som görs för befolkningsminskning i vissa fall inte blir effektiva. Skatteut- jämningskommittén föreslår därför, att åldersfaktorn och bidrag för befolkningsminskning beräknas var för sig och bestäms med en decimal.

Utjämning av skattekraft

Kommuner och landsting har olika egen skattekraft och olika kostnads- lägen. Det har betydelse för hur långt skattekraften bör utjämnas. En låg garantinivå ger rent teoretiskt stora skillnader i skattesatser mellan kom- muner med hög egen skattekraft och kommuner med låg egen skattekraft om deras kostnadsläge är lika. Om kostnadsläget i stället följer den egna skattekraften blir skillnaderna i skattesatser små om garantinivån ligger lågt.

Den lägsta grundgarantin i skatteutjämningssystemet har varierat mellan 95 och 103 % av medelskattekraften under den senaste tio- årsperioden. Den lägsta garantin är för närvarande 102 %. Kommuner resp. landsting med denna garanti är inte rangordnade med hänsyn till kostnadsläget. Den lägsta grundgarantin uttrycker därför skatteutjäm- ningssystemets ambitionsnivå i fråga om inkomstutjämning genom till- skott av skattekraft upp till denna nivå.

För år 1986 utjämnas också skattekraften genom en progressiv avgift på egen skattekraft som överstiger 135 % av medelskattekraften.

Skatteutjämningskommittén har tidigare förordat en fortsatt anknyt- ning av utjämningen av skattekraft till medelskattekraften. Denna an- knytning medför att skillnaderna i skattekraft utjämnas mellan kommu- ner resp. landsting med resp. utan skatteutjämningsbidrag.

Skatteutjämningskommittén anser att kostnaden för förändringar av grundgarantierna bör finansieras inom systemet genom att den lägsta garantinivån sänks från 102 till 101 % av medelskattekraften med mot- svarande sänkning för varje skattekraftsklass. Kommittén anser att sy- stemet för kommuner och landsting bör utgå från en gemensam lägsta garantinivå och föreslår därför att den lägsta garantinivån sänks även för landstingen. Skatteutjämningsbidragen kommer därigenom att mins- ka för landstingen. Motsvarande belopp bör i stället återföras till lands- tingen på annat sätt.

Kommittén föreslår vidare, att avgiften för år 1986 på hög egen skattekraft görs permanent.

Olika mått på skattekraften

I skatteutjämningskommitténs direktiv berörs bl.a. metoderna att mäta skattekraften. Nu används som mått på skattekraft summa beskattnings-

bara inkomster per invånare. Kommuninvånarnas reseavdrag och un- derskottsavdrag är således frånräknade. I debatten om skatteutjäm- ningssystemet har det bl.a. kritiserats att komm'uner med skatteutjäm- ningsbidrag tillförs skattekraft som motsvarar dessa avdrag.

Innebörden av att korrigera skatteunderlaget med” hänsyn till avdrag för resor och underskott är att man menar att den taxerade inkomsten är lägre än kommuninvånarnas faktiska ekonomiska bärkraft. Ett bättre mått på den ekonomiska bärkraften skulle vara kommuninvånarnas inkomster utan hänsyn till avdrag för resor och underskott. För att skapa jämställdhet mellan invånare i olika kommuner (inte mellan kommuner- na) skulle därför skatteutjämningsbidragen beräknas på dessa inkoms- ter, vilket innebär relativt högre skattekraft och därmed lägre bidrag i kommuner med stora avdrag för resor och underskott. En utjämning skulle ske, som fick bäras av kommuninvånarna själva genom en höjd skattesats i stället för genom skatteutjämningsbidrag.

Skatteutjämningskommittén anser att den redovisade kritiken i första hand avser skattesystemet och inte skatteutjämningssystemet. Om inte avdragen speglar en minskad skattebetalningsförmåga bortfaller moti- vet för dem. Skatteutjämningskommittén anser att termer som används både i skattesystemet och i skatteutjämningssystemet även framdeles bör ha samma betydelse i de båda systemen och att skattesystemet därvid måste anses vara normgivande. Enligt kommittén bör därför den nuva- rande innebörden i termen skattekraft behållas.

Invånarbegreppet

Enligt sina direktiv skall skatteutjämningskommittén överväga om även andra än kyrkobokförda invånare skall medräknas i de invånarantal som ligger till grund för skatteutjämningsbidragen. Orsaken är de skill- nader som fmns i vissa kommuner mellan kyrkobokförd befolkning och den befolkning som vistas i kommunen under hela eller delar av året. Det gäller t.ex. kommuner med en stor andel fritidshus, en omfattande turism eller högskola.

Enligt kommittén är det inte möjligt att generellt bedöma situationen i dessa kommuner. Av nämnda faktorer kan följa både fördelar och nackdelar. Oavsett nettoeffekten är det dock uppenbart i flertalet fall att kommunen själv har främjat utbyggnaden av fritidsbebyggelse, turism, högskola etc. Kommittén anser att skatteutjämningsbidragen även fram- deles bör bestämmas med utgångspunkt i antalet kyrkobokförda invå- nare.

Skillnader i grundgaranti

Skillnader i grundgaranti i nuvarande skatteutjämningssystem avses utjämna kostnadsskillnader på grund av geografiskt läge och bebyggel- sestruktur. Det geografiska läget kan då antas påverka kostnaderna per prestation i kommunal verksamhet på så sätt att löner, transportkostna- der m.fl. faktorpriser i princip ökar från söder till norr och, i norr, från

kust till inland. Bebyggelsstrukturen kan medföra att befolkningsunder- laget för en verksamhet blir så litet att kostnaderna per prestation blir höga. Vidare kan antalet prestationer behöva ökas därför att tillgänglig- heten annars skulle bli för låg. Även om omfattningen av en verksamhet är stor räknat per invånare behöver alltså inte standarden vara hög.

Olika beräkningar har gjorts för att rangordna kommunernas och landstingens behov i fråga om grundgarantier. Fastställda garantier går dock inte att systematiskt återföra till redovisade kalkyler. Andra redo- visade motiv till skillnader i grundgarantier saknas dock. I praktiken sammanfaller skillnader i grundgarantieri huvudsak med den regional- politiska Stödområdesindelningen.

Skatteutjämningskommittén anser att någon grundläggande föränd- ring av det nuvarande mönstret inte bör eftersträvas. Garantinivåerna för enskilda kommuner och landsting måste dock kunna aktualiseras med hänsyn till kommunalekonomiska faktorer. Det är rimligt att göra en översyn av skattekraftsgarantierna med jämna mellanrum, t.ex. vart femte år. Både höjda och sänkta garantier bör självfallet kunna komma i fråga.

Vid den förra revisionen av skatteutjämningssystemet höjdes den lägsta nivån för grundgarantin kraftigt, i etapper från 95 till 103 % av medelskattekraften. I debatten har hävdats att höjningen skulle ha över- kompenserat vissa kommuner och att det således skulle finnas skäl för att differentiera grundgarantierna även för de kommuner som nu har grundgarantin 102 %.

Skatteutjämningskommittén anser att det är svårt att finna någon godtagbar princip för att differentiera grundgarantierna för de kommu- ner som nu har garantinivån 102 %. Visserligen visar både finansstatistik för kommunerna och kalkyler av KEU och KGU att det är betydligt större skillnader i kostnadsläge än i total skattekraft mellan kommuner- na. Beräkningarna ger dock inget entydigt resultat i fråga om vilka kommuner som har en hög grundgaranti i förhållande till sitt kostnads— läge. Eventuella justeringar av grundgarantierna med utgångspunkt i dessa beräkningar skulle därför kunna ifrågasättas från så många olika utgångspunkter att förtroendet för systemet kunde rubbas i sin helhet.

Vid den nu aktuella översynen av skatteutjämningssystemet anser skatteutjämningskommittén vidare, att systemets spärregler bör avveck- las. Samtliga kommuner och landsting bör ha grundgarantier som fak- tiskt tillämpas. Det förutsätter att berörda kommuner och landsting ges grundgarantier som gör övergången materiellt möjlig. I dessa fall måste alltså grundgarantierna justeras i rent kömpensatoriskt syfte.

På motsvarande sätt föreslår kommittén, att de tillfälliga bidragen till vissa kommuner för att sänka skattesatserna för år 1986 i huvudsak ersätts med höjda grundgarantier, dock utan koppling till krav på skat- tesatsernas utveckling. Även vissa kommuner, som under en följd av år har fått extra skatteutjämningsbidrag föreslås få höjda grundgarantier.

Kommitténs förslag innebär att grundgarantierna höjs för 94 kommu- ner och sänks med mer än en procentenhet för 35 kommuner om spär- reglerna i nuvarande system inte beaktas. Sänkningen får ingen effekt för 15 kommuner och begränsad effekt för ytterligare 2 kommuner på grund av att deras egen skattekraft är högre än den garanterade.

Kostnader för åldersstruktur och social struktur

Kostnader som beror på befolkningens ålderssammansättning skall i princip utjämnas inom skatteutjämningssystemet genom en omfördel— ning av skatteutjämningsbidrag mellan kommuner resp. landsting med en gynnsam resp. ogynnsam åldersfördelning.

Skatteutjämningskommittén anser att skatteutjämningsbidragen bör fördelas enligt enkla behovskriterier som inte kan påverkas av kommu- ner och landsting. Samma typ av behovskriterier bör gälla för samtliga åldersberoende verksamheter. Enligt kommitténs mening är åldersför- delningen i kommuner och landsting den naturliga utgångspunkten för sådana bedömningar.

I motsats till vad som gäller för andra åldersberoende verksamheter vägs i nuvarande system den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen in i kommunernas åldersfaktor. Det leder bl.a. till att kommunerna delvis genom egna åtgärder kan påverka skatteutjämningsbidragens storlek. Vidare kan ändringar av de riktade statsbidragen till barnomsorgen i vissa fall korrigeras genom skatteutjämningssystemet och därigenom motverka den förda sektorpolitiken.

Barnomsorgen är en prioriterad verksamhet i kommunerna. Tillgång- en till platser i barnomsorgen är av grundläggande betydelse för möjlig- heterna att uppnåjämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt kommit- tén är en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen i enlighet med de mål som har fastställts av riksdagen i högsta grad angelägen. Nödvändiga stimu- lansåtgärder bör dock utformas inom sektorpolitiken och inte inom skatteutjämningssystemet.

Kommittén har tidigare tagit ställning för att utjämningen av netto- kostnader bör vara så fullständig som möjligt.

I enlighet med detta föreslår kommittén att även gymnasieskolan beaktas i åldersfaktorn för kommunerna. Även kostnader som beror på den sociala strukturen bör kunna utjämnas mellan kommunerna. De socialt beroende kostnader som kan bestämmas entydigt är i första hand kostnaderna för individ- och familjeomsorg inom socialtjänsten samt kostnaderna för statskommunala bostadsbidrag.

För landstingens del föreslår kommittén en mer detaljerad indelning i åldersgrupper. Vidare föreslår kommittén, att även den öppna vården inräknas i åldersfaktorn.

Även landstingens kostnader varierar med hänsyn till deras sociala struktur. I detta sammanhang måste dock den samlade effekten av skatteutjämningssystemet och sjukvårdsersättningen bedömas. Ersätt— ningen från staten till sjukvårdshuvudmännen skall i princip numera baseras på invånarantalet. För sjukvårdsersättningen gäller vissa över- gångsregler i förhållande till tidigare principer, enligt vilka en stor del av ersättningen lämnades per läkarbesök resp. sjukvårdande behandling i öppen vård. Sjukvårdshuvudmän med en stor andel öppen vård får därigenom något högre ersättningar än genomsnittet. En samlad bedöm- ning leder enligt kommitténs mening till att skillnader i sjukvårdshuvud- männens kostnader på grund av den sociala strukturen bör beaktas i de fortsatta förhandlingarna om sjukvårdsersättningen. Någon sådan ut- jämning behöver därför inte göras inom skatteutjämningssystemet.

För kommuner som inte ingår i landsting bör beräknas en åldersfaktor för kommunala verksamheter och en för hälso- och sjukvård. De vägs sedan samman till en åldersfaktor med vikterna 58 resp. 42 %.

Med undantag för barnomsorg och bostadsbidrag bygger omfördel- ningen inom åldersfaktorn för kommunerna på kalkylerade nettokost- nader för olika verksamhetsområden år 1976 som uppräknas med kon- sumentprisindex. De åldersberoende verksamheternas omfattning och inriktning har förändrats i hög grad sedan dess utan motsvarande för- ändring av beräkningen av åldersfaktorn.

För att åldersfaktorn framdeles automatiskt skall följa förändringar i omfattning och inriktning av kommunernas och landstingens verksam— het föreslår kommittén en ny beräkningsmetod. För varje kommun och åldersberoende verksamhet beräknas ett indextal som baseras på ande- len invånare i resp. åldersgrupp och omfattningen av resp. verksamhet i genomsnitt i riket. Indextalen visar en genomsnittlig förväntad efterfrå- gan av resp. åldersberoende verksamhet.

På motsvarande sätt kan indextal beräknas för de socialt beroende kostnaderna för individ- och familjeomsorg och statskommunala bo- stadsbidrag. För individ- och familjeomsorg bestäms indextalen med hänsyn till andelen ensamstående föräldrar, andelen boende i flerbo- stadshus, befolkningens storlek och andelen utländska medborgare. För individ- och familjeomsorg har nämnda faktorer tillsammans visat sig förklara ca 70 % av skillnaderna i samtliga kommuners kostnader för individ- och familjeomsorg enligt en undersökning som har genomförts av Göteborgs kommun. Indextalet för statskommunala bostadsbidrag bestäms med hänsyn till andelen barn under 19 år och andelen hushåll med bidrag i kommunen. Skatteutjämningskommittén anser att det hade varit önskvärt att kunna använda mer direkta mått än de föreslagna för att beräkna kommunernas kostnader för individ- och familjeomsorg och bostadsbidrag. Skillnader i redovisningspraxis m.m. gör det dock svårt att använda t.ex. linansstatistik för enskilda kommuner i ett sådant syfte.

De olika indextalen för åldersberoende verksamheter, individ- och familjeomsorg och bostadsbidrag vägs samman med hänsyn till resp. verksamhets andel av kommunernas genomsnittliga nettokostnader en- ligt aktuell fmansstatistik. Det sammanvägda indextalet läggs till grund för åldersfaktorn.

Den föreslagna beräkningen av åldersfaktorn bygger på enkla behovs- kriterier som den enskilda kommunen inte kan påverka. Teoretiskt är det fullt möjligt att förfina beräkningsmetoderna och använda alltmer kom- plicerade behovsmått. Förfiningar i fråga om enskilda mätbara detaljer ger emellertid ingen garanti för att systemet i sin helhet blir bättre. Utfallet av den föreslagna åldersfaktorn skall ses som en del av ett system vars totala utfall kommittén har bedömt som rimligt.

Befolkningsminskning

I nuvarande skatteutjämningssystem görs tillägg till grundgarantin för kommun vars befolkningsminskning har överstigit fem procent under

den senaste tioårsperioden. Enligt skatteutjämningskommitténs mening är den nuvarande avgränsningen av bidragsberättigade kommuner lämpligt avvägd. Tillägg för befolkningsminskning bör även kunna gö- ras för landstingen. För närvarande har dock inget landsting haft en sådan befolkningsminskning att det skulle få bidrag på denna grund. Realt sett har bidragsbeloppen urholkats kraftigt sedan år 1980. Enligt kommittén bör det reala värdet av bidraget återställas. Om befolkningen i en kommun eller ett landsting har minskat med mer än fem procent under den senaste tioårsperioden före bidragsåret bör skatteunderlaget för berörda kommuner och landsting ökas med 40 % av medelskattekraf— ten för varje person utöver gränsvärdet. Det totala bidragsbeloppet ökar därigenom från ca 20 miljoner kr år 1985 till ca 50 miljoner kr.

Utjämning av skattesatser

För att minska skillnaderna i skattesatser har skatteutjämningskommit- tén i sina allmänna överväganden förordat selektiva åtgärder riktade till kommuner med låga resp. höga skattesatser. Kommittén har för att minska skillnaderna i skattekraft föreslagit en progressiv avgift på skat- tekraft utöver 135 % av medelskattekraften. Indirekt bör denna avgift få effekten att de allra lägsta skattesatserna höjs. Kommittén har vidare föreslagit att de särskilda bidragen för att sänka skattesatserna för år l986 i huvudsak ersätts med höjda grundgarantier utan någon formell koppling till skattesatsen. Denna åtgärd bör indirekt hålla nere skatte- satserna även efter år 1986 i flertalet kommuner som har fått bidrag för att sänka skattesatsen för år 1986. Föreslagna åtgärder innebär också att kommunerna behåller hela ansvaret för den kommunala verksamhetens omfattning, inriktning och finansiering. Staten påverkar i denna del endast förutsättningarna för kommunernas beslut.

I diskussionen om skatteutjämningssystemet har det ibland hävdats att skatteutjämningsbidragen bör begränsas för kommuner med höga bidrag och låga skattesatser. Till år 1974 fanns det också sådana begräns- ningsregler i skatteutjämningssystemet. Reglerna slopades på grund av att de ansågs bli alltför komplicerade om de skulle göras rättvisa. Dess- utom ansågs dei onödan ha drivit upp skattesatserna. Ett grundläggande problem när sådana regler skall utformas är att skattesatsen i sig är ett otillräckligt mått på kommunens ekonomi. Standard, kostnader, likvi- ditet och soliditet måste också vägas in för att bilden skall bli fullständig. Om reglerna inte skall styra kommunernas beteenden får t.ex. hög stan- dard inte gynnas framför låg standard, sparande inte gynnas framför konsumtion etc. Enligt skatteutjämningskommitténs mening föreligger det inte heller nu praktiska förutsättningar att utforma neutrala regler för att begränsa skatteutjämningsbidrag till kommuner med låga skattesat- ser.

Den egna skattesatsen påverkar för närvarande skatteutjämningsbi- dragens storlek på så sätt att bidraget är produkten av det tillförda skatteunderlaget och kommunens eller landstingets egen skattesats för bidragsåret. Beräkningsmetoden har kritiserats av flera skäl. Reglerna

kan bl.a. tänkas driva upp skattesatser och kostnader i kommuner med en hög andel tillfört skatteunderlag i förhållande till det totala. l kom- muner med den högsta andelen tillfört skatteunderlag ger bidragssyste- met en rabatt på närmare 50 % av nya utgifter som leder till skattehöj- ningar. Om dåremot utgiftsökningen hade täckts genom avgifter hade kommunmedborgarna fått betala hela utgiftsökningen själva. En mer principiellt grundad fördelning mellan skatter och avgifter i kommuner med en hög andel tillförd skattekraft motverkas därför.

Mot den redovisade kritiken får ställas reglernas fördelningseffekter. Om skatteutjämningsbidragen i stället beräknades med utgångspunkt t.ex. i medelutdebiteringen skulle kommuner med en låg skattesats kun- na sänka den med maximalt ca 0:75 kr/skr medan kommuner med en hög skattesats skulle få höja den med maximalt ca 2 kr/skr. På materiella grunder torde det vara svårt att motivera ökade skatteutjämningsbidrag till kommuner med en låg skattesats och minskade bidrag till kommuner med en hög skattesats. Nackdelarna med att beräkna skatteutjämnings— bidragen med utgångspunkt i den egna skattesatsen får i stället motver- kas på annat sätt.

Skatteutjämningsbidragen bör därför även framdeles enligt huvudre- geln beräknas på grundval av den egna skattesatsen. För att begränsa framtida skillnader i skattesatser bör dock skatteutjämningsbidragen aldrig få beräknas på grundval av högre skattesatser än de högsta skat- tesatser som kan komma att gälla för kommuner resp. landsting år 1986, dvs. för kommuner l8 kr/skr., för landsting 14:50 kr/skr. och för kom- muner utanför landsting 32z50 kr/skr. Därigenom kommer bidragsreg- lerna att motverka att skattesatserna höjs utöver dessa nivåer.

Avvägning av stöd mellan kommuner och landsting

Enligt sina direktiv skall skatteutjämningskommittén överväga hur skat- teutjämningsbidragen totalt sett bör fördelas mellan kommunsektorn och landstingssektorn. Det innebär att kommittén, vid sidan av den för skatteutjämningssystemet grundläggande frågan om utjämningsbeho- ven inom respektive sektor, även på ett övergripande plan skulle be- handla transfereringarna inom den offentliga sektorn. Kommitténs ma- terial ger dock inte grund för några nya ställningstaganden i denna fråga. Enligt kommitténs uppfattning finns det för närvarande inget som talar för en ändrad fördelning av skatteutjämningsbidragen mellan kommu- ner och landsting. De förändringar av uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och kommun som kan komma framöver och som kan motivera en annan fördelning av transfereringarna än den nuvarande får beaktas i den översyn av det föreslagna skatteutjämningssystemet som kommit- tén förutsätter så småningom kommer att ske.

Resultat för kommunerna

Skatteutjämningskommitténs förslag till inplacering av de enskilda kommunerna i grundgarantiklass har följande utgångspunkter.

Kommittén har strävat efter att skapa så enhetliga garantinivåer som möjligt för kommuneri mellersta och södra Sverige. Endast i ett fåtal fall inplaceras kommuner i denna del av landet i högre garantinivå än 101 % av medelskattekraften.

Slopandet av Spärreglerna i det nuvarande systemet leder till höjda grundgarantier för drygt 40 kommuner i norra Sverige. Grundgarantier- na för dessa har i princip satts så att den totala Skattekraftsgarantin inte skall minska. Vidare har flertalet kommuner med bidrag för att sänka skattesatsen år 1986 föreslagits få höjda grundgarantier, liksom kommu- ner som mer eller mindre permanent har haft extra skatteutjämningsbi- drag.

För att finansiera förslaget till relativa förändringar av grundgaran- tierna föreslår kommittén som tidigare har redovisats en allmän begräns- ning av grundgarantierna så att den lägsta garantinivån blir 101 % av medelskattekraften. .

Kommitténs förslag till åldersfaktor innebär i fråga om åldersberoen- de verksamheter att äldreomsorgen får en något större tyngd än i det nuvarande systemet. Förslaget innebäri den delen emellertid inget syste- matiskt ändrat utfall för olika typer av kommuner eller regioner. Inte heller kommitténs förslag om att inkludera gymnasieskolan i systemet får sådana effekter eftersom omfördelningen bygger på åldersfördel- ningen utan hänsyn till gymnasieskolans faktiska organisation i de en- skilda kommunerna.

Kommitténs förslag att även kostnader för individ- och familjeomsorg skall omfördelas leder i sig till högre skattekraftsgarantier för flertalet storstadskommuner och övriga kommuner med en stor folkmängd.

Kommuner med en minskande befolkning får genomgående högre skattekraftsgarantier på grund av kommitténs förslag om att höja tilläg- gen för befolkningsminskning.

Det samlade utfallet av förslaget jämfört med nuvarande system re- dovisas efter län i tabell 12.1

Av figuren framgår att förslaget medför skillnader på mer än + —2 procentenheter av medelskattekraften för 64 kommuner. Kommittén kommer senare att föreslå övergångsbestämmelser för kommuner och landsting vars totala skattekraftsgarantier minskar med mer än två pro- centenheter.

Förslag till grundgarantier och utfall av total garanti beräknat på 1985 års förhållanden redovisas för kommunerna i tabell 12.2. Summan i miljoner kr för varje län visar skillnader mellan kostnaderna för försla- get och kostnaderna för skatteutjämningsbidragen år 1985 ökade med det riktade stödet för att sänka skattesatserna år 1986. I tabellen i övrigt är det riktade stödet redovisat för sig.

Tabell 12.1 Förändring av total garanti för kommunerna jämfört med nuvarande system är 1985, antal kommuner.

Län Procentenheter —9 -8 —7 -6 -5 —4 —3 -2 -1 0 +1 +2 +3 +4 +5 +6 +7 +8 +9 +10 +11 +12 Summa

AB 1 1 2 1 1 16 2 1 25 C 1 2 3 6 D 1 2 3 1 7 E 3 2 5 3 13 F 2 3 3 1 2 11 G 1 1 1 2 2 8 H 3 3 5 12 I 1 1 K 1 3 1 5 L 2 3 5 2 1 13 H 1 1 1 3 5 7 1 1 20 N 3 6 0 1 3 8 1 2 15 P 2 5 4 4 2 1 18 R 1 1 3 6 6 17 S 1 1 1 2 4 1 2 2 16 T 1 1 1 1 1 1 1 1 11 U 2 1 5 1 1 11 W 2 2 3 1 3 3 1 15 X 1 2 2 3 1 1 10 Y 1 1 1 3 1 7 Z 1 2 2 1 1 1 8 AC 1 1 3 2 2 1 2 1 1 1 15 En 1 2 1 4 3 1 1 1 14 Summa 2 4 7 21 34 43 84 34 25 12 9 3 1 2 1 1 1 284

Tabell 12.2 Förslag till skattekraftsgarantier för kommunerna. Procent av me- delskattekraften år 1985.

Förslag Total Skillnad Riktat _— garanti % kr/skr stöd Län Grund- Ålders Befolk— Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings- ga— rande %

minsk- ranti system ning är 1985

STOCKHOLMS Botkyrka 104 7 4 111,4 110 1,4 0,21 Danderyd 101 — 2, 6 98,4 105 . . ” 0 Ekerö 101 4,0 105,0 111 0 Haninge 101 3 5 104,5 108 — 3,5 —0, 52 Huddinge 101 — 3 1 97, 9 104 ..' 0 Järfälla 101 - 3 2 97,8 108 ..' 0 Lidingö 101 - 3,9 97,1 101 .. " 0 Nacka 101 0,1 101,1 107 . . " 0 Norrtälje 101 1 6 102, 6 106 — 3, 4 —0, 51 Nynäshamn 101 0 3 101, 3 106 . . ' 0 Salem 101 17,4 118,4 116 2,4 0,31 Sigtuna 101 0,1 101,1 105 —0, 3” -0, 04 Sollentuna 101 - 2, 0 99,0 106 .. ' 0 Solna 101 -11, 8 3, 3 92, 5 99 . . " 0 Stockholm 101 - 2 5 98,5 102 .. ' 0 Sundbyberg 101 -13,1 0,3 88, 2 103 .. ” 0 Södertälje 104 1, 8 105, 8 105 0, 8 0,12 Tyresö 101 2,1 103,1 109 .. ' 0 Täby 101 - 1 2 99,8 105 ..' 0 Upplands—Bro 101 4 0 105,0 114 — 9,0 —1,37 Upplands—Väsby 101 2,5 103,5 110 - 0,9” —0,13 Vallentuna 101 4,2 105,2 110 — 4,8 -0, 67 Vaxholm 101 — 1, 5 99, 5 103 . . ' 0 Värmdö 101 — 1 5 99,5 106 ..' 0 Österåker 101 7,6 1086 111 — 2,4 -0, 35 Summa, milj. kr . 34 UPPSALA Enköping 101 2, 9 103, 9 103 0,9 0,14 Håbo 101 9,4 1104 112 — 1,6 —0,23 Tierp 104 3, 7 107, 7 107 0, 7 0,11 llppsala 101 0,9 101, 9 99 . . ' O Alvkarleby 107 0,9 0,4 108, 3 107 1, 3 0,18 1, 5 Östhammar 104 4,8 108,8 109 — 0,2 -0, 03 Summa, milj. kr 1

* Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund-av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

SOU l985:61 Förslag Total Skillnad Riktat ___—__— garanti % kr/skr stöd Län Grund- Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings— ga— rande % minsk- ranti system ning år1985 SÖDERMANLANDS Eskilstuna 101 2, 2 103, 2 102 1, 2 0,20 Flen. 101 3,4 104,4 105 — 0,6 -0,10 Katrineholm 101 1,4 1024 103 _ 0,5 _0'09 Nykoping 101 2, 0 103, 0 103 . . 0 Oxelösund 101 — 3,4 0, 4 98,0 99 . . " 0 Strängnäs 101 2,6 103,6 104 - 0,4 -0, 06 Vingaker 101 3,7 104,7 107 — 2,3 -0, 35 Summa, milj. kr 4 ÖSTERGÖTLANDS Boxholm 104 6, 0 0,1 110,1 109 1,1 0,16 Finspång 101 2, 6 103, 6 103 0, 6 0,10 Kinda 104 5, 4 109, 4 109 0, 4 0,06 Linköping 101 — 2,1 98,9 102 . . " 0 Mjölby 101 4, 5 105, 5 105 0, 5 0, 07 Motala 101 2,6 103,6 104 — 0,4 —0,07 Norrköping 101 2,8 103,8 106 — 2,2 -0, 38 Söderköping 101 3,0 104,0 106 — 2,0 —0, 31 Vadstena 101 3,1 104,1 107 - 2,9 -0, 45 Valdemarsvik 107 3,2 1102 109 1,2 0,13 4,7 Ydre 104 4,4 1084 111 - 2,6 -0, 37 Atvidaberg 101 2,8 103,8 107 - 3,2 -0,50 Ödeshög 101 6, 3 107, 3 107 0,3 0, 05 Summa, milj. kr - 26 JÖNKÖPINGS Aneby 101 5,9 106,9 111 — 4,1 -0,59 Eksjö 101 3,3 104,3 107 — 2,7 -0, 42 Gislaved 101 1,4 102,4 104 - 1,6 —0, 24 Gnosjö 101 1,5 102,5 106 - 3,5 -0, 55 Jönköping 101 1, 6 102, 6 101 1, 6 0,25 Nässjö 101 0,4 101,4 103 — 1,6 —0,26 Sävsjö 101 2,9 1039 107 - 3,1 —0,45 Tranås 101 2,8 103,8 102 1,8 0,28 Vaggeryd 101 3,9 104,9 109 - 4,1 -0, 62 Vetlanda 101 3, 3 104, 3 104 0,3 0, 05 Värnamo 101 - 1,0 1000 102 — 2,0 -0, 33 Summa, milj. kr - 9

' Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Förslag Total Skillnad Riktat __ garanti % kr/skr stöd Län Grund- Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings— ga- rande %

minsk— ranti system ning år1985

KRONOBERGS Alvesta 101 3,7 104,7 105 — 0,3 —0, 05 Lessebo 107 2,6 109,6 119 — 9,4 —1,35 Ljungby 101 3,3 104,3 103 1,3 0,20 Markaryd 104 3,4 107,4 107 0,4 0,06 Tingsryd 107 3,3 110,3 113 — 2,7 —0,40 Uppvidinge 107 3,1 1,1 111,2 110 1,2 0,18 Växjö 101 1,2 102,2 103 — 0,8 —0,13 Almhult 101 —0,1 100,9 105 - 4,1 —0, 63 Summa, milj. kr - 13 KALMAR Borgholm 101 1,2 102,2 104 - 1,8 -0, 26 Emmaboda 101 0,4 0,5 101,9 104 - 2,1 —0, 34 Hultsfred 104 - 0,9 0,8 1039 104 — 0,1 —0, 02 Högsby 107 3,3 110,3 111 - 0,7 -0,11 Kalmar 101 — 0,9 1001 101 - 0,9 -0,14 Mönsterås 101 0,3 101,3 101 0,3 0, 05 Mörbylånga 101 2,8 103,8 105 - 1,2 —0,18 Nybro 101 0,4 101,4 101 0,4 0,06 Oskarshamn 101 1,9 102,5) 105 - 2,1 -0, 32 Torsås 101 4,9 105,9 106 — 0,1 —0, 02 Vimmerby 104 - 1,3 102,7 103 — 0,3 —0,05 Västervik 101 1,2 102,2 105 - 2,8 —0, 45 Summa, milj. kr — 19 GOTLANDS Gotland 116 1,2 117,2 117 0,2 0,05 Summa, milj. kr 1 BLEKINGE Karlshamn 101 — 0,4 1006 103 — 2 4 -0, 40 Karlskrona 101 2,0 103,0 105 — 2,0 —0, 32 Olofström 101 — 0,9 3,3 103,4 102 1,4 0, 21 Ronneby 101 3,0 104,0 106 — 2 0 -0, 30 Sölvesborg 101 - 1,0 1000 103 - 3 0 -0, 48 Summa, milj. kr — 19

'Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Förslag Total Skillnad Riktat garanti % kr/skr stöd Län Grund- Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings- ga- rande % minsk- ranti systern ning år 1985 KHISTIANSTADS Bromölla 101 0, 2 101, 2 101 0, 2 0,03 Båstad 101 0,4 101,4 102 - 0,6 -0, 09 Hässleholm 101 2, 6 103, 6 102 1, 6 0,23 Klippan 101 3,1 104,1 104 0,1 0, 01 Kristianstad 101 0,9 101,9 104 - 2,1 —0,31 Osby 101 1,7 102,7 105 - 2 3 -0,35 Perstorp 101 1,1 102,1 101 1,1 0,17 Simrishamn 101 0,2 101, 2 102 — 0,8 —0, 12 Tomelilla 101 2,6 103,6 104 — 0 4 —0,06 Åstorp 101 6,1 107,1 106 1 1 0,16 Ängelholm 101 1, 0 102, 0 102 . . 0 Örkelljunga 101 3,6 104,6 105 — 0,4 -0, 06 Östra Göinge 101 4,5 105,5 107 _ 1 5 _o, 23 Summa, milj. kr — 8 MALMÖHUS Bjuv 101 6,0 107,0 107 0 0 Burlöv 101 — 0, 8 100, 2 100 . . ' 0 Eslöv 101 3, 0 104, 0 104 . . 0 Helsingborg 101 0, 7 101, 7 100 1, 7 0,27 Höganäs 101 3,6 104,6 106 — 1,4 —0, 20 Hörby 101 0,6 101,6 103 - 1,4 —0,21 Höör 101 3,3 104,3 106 — 1,7 -0,24 Kävlinge 101 5,4 106,4 109 - 2,6 —0, 38 Landskrona 101 0, 8 0, 5 102, 3 102 0, 3 0, 05 Lomma 101 0,2 101,2 105 - 0,3' —0,04 Lund 101 — 1,2 99,8 101 0 Malmö 101 4,9 1,7 107,6 106 0 1” 0,02 Sjöbo 101 1,5 102,5 104 - 1,5 -0,20 Skurup 101 3,6 104,6 107 - 2,4 —0, 37 Staffanstorp 101 2,4 103,4 108 - 4,6 —0, 65 Svalöv 101 6,2 107,2 106 1 2 0,18 Svedala 101 5,0 106,0 108 - 2,0 -0, 31 Trelleborg 101 — 2,2 98,8 100 - 1,2 —0,19 Vellinge 101 2,5 103,5 108 — 4 5 -0, 65 Ystad 101 - 1,3 99,7 101 - 1 3 -0, 21 Summa, milj. kr - 14

*Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Förslag Total Skillnad Riktat ___—___— garanti % kr/skr stöd Län Grund— Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings— ga— rande % minsk— ranti system ning år 1985 HALLANBS Falkenberg 101 2,2 103,2 102 1 2 0,19 Halmstad 101 0, 6 101, 6 101 0, 6 0,09 Hylte 101 4,1 1051 106 — 0, 9 -0, 12 Kungsbacka 101 0, 7 101, 7 101 0 7 0,10 Laholm 101 2,9 1039 105 - 1 1 —0,16 Varberg 101 1,9 1029 104 — 1,1 —0,17 Summa, milj. kr 2

GÖTEBORGS [] BOHUS

Göteborg 101 1, 9 0, 3 103, 2 101 .. " 0 Härryda 101 0,9 101,9 102 — 0,1 -0, 01 Kungälv 101 — 0,4 1006 101 — 0,4 —0, 06 Lysekil 104 2, 5 106, 5 103 3, 5 0,59 1, 5 Munkedal 101 2, 2 103, 2 103 0, 2 0, 03 Mölndal 101 — 3, 6 97,4 99 .. ' 0 Orust 101 3, 2 104,2 105 - 0, 8 —0, 13 Partille 101 - 0, 5 100, 5 100 .. " 0 Sotenäs 101 1,6 1026 105 — 2,4 —0, 37 Stenungsund 104 — 0,2 103,8 101 2 8 0,46 Strömstad 101 2,5 103,5 104 - 0,5 -0, 08 Tanum 101 4,6 105,6 106 — 0,4 -0,06 Tjörn 101 - 0,6 100,4 101 - 0,6 —0,10 Uddevalla 104 — 2, 9 101,1 99 2,1 0,37 3, 6 Öckerö 110 1,1 111,1 112 - 0,9 -0,13

Summa, milj. kr — 5

ÄLVSBORGS

Ale 101 6,5 107,5 106 1 5 0,23 Alingsås 101 0,9 101,9 103 — 1,1 -0,18 Bengtsfors 104 1,2 105,2 106 - 0,8 —0, 13 Borås 101 - 0,1 0,3 101,2 103 - 1 8 —0, 28 Dals—Ed 107 7,6 114,6 110 4 6 0,71 1 6 Färgelanda 104 3,6 107,6 109 — 1,4 —0, 20 Herrljunga 101 3,4 104,4 103 1,4 0, 20 Lerum 101 5, 6 106, 6 106 0, 6 0,09 Lilla Edet 101 3,2 104,2 104 0,2 0,03 Mark 101 1,9 1029 105 - 2,1 —0, 32

'Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Förslag Total Skillnad Riktat ___—— garanti % kr/skr stöd Län Grund- Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings- ga- rande . % minsk- ranti system ning år 1985 Mellerud 101 1, 8 102, 8 102 0, 8 0,12 Svenljunga 101 7, 4 108, 4 106 2, 4 0,35 Tranemo 101 0,7 101,7 103 — 1,3 —0,19 Trollhättan 101 — 5, 2 95,8 99 .. ' Ulricehamn 101 4, 9 105, 9 104 1, 9 0,29 Vårgårda 101 4, 4 105, 4 105 0, 4 0, 06 Vänersborg 101 0,3 101,3 102 — 0,7 —O,11 Åmål 101 — 0,5 1005 101 - 0,5 —0, 08 Summa, milj. kr — 12 SKARABORGS Essunga 101 3,0 104,0 105 - 1 0 -0,15 Falköping 101 1, 5 102, 5 102 0, 5 0, 08 Grästorp 101 2,5 103,5 104 — 0,5 —0,08 Gullspång 104 2,0 0,9 1069 108 — 1 1 —0,18 Götene 101 4,3 105,3 107 - 1 7 —0, 25 Habo 101 8,7 109,7 115 — 5 3 —0, 70 Hjo 101 3,8 104,8 105 - 0,2 -0, 03 Karlsborg 101 1,5 102,5 105 — 2,5 —0, 41 Lidköping 101 0,4 101,4 102 — 0,6 —0,10 Mariestad 101 0,4 101,4 102 — 0,6 -0,10 Mullsjö 101 11,6 112,6 117 - 4 4 -0, 61 , Skara 101 2,9 103,9 106 — 2,1 —0, 33 Skövde 101 - 0,5 1005 100 0,5 0, 07 Tibro 101 2,9 1039 104 — 0 1 —0,01 Tidaholm 101 2,1 103,1 104 _ 0 9 -0,14 Töreboda 101 2,6 103,6 104 — 0,4 —0,06 Vara 101 1,4 102,4 103 - 0,6 —0, 09 Summa, milj. kr — 13 VÄRMLANDS Arvika 107 - 1,5 1055 105 0,5 0,08 Eda 107 — 06 106,4 105 1,4 0,22 Filipstad 107 — 0,9 2,2 108,3 108 0,3 0, 05 Forshaga 107 5,6 1126 117 — 4,4 -0, 68 Grums 104 0,9 104,9 106 - 1,1 —0,18 Hagfors 107 — 3,7 2,7 1060 104 2,0 0,31 Hammarö 104 - 3,6 100,4 103 — 2,6 -0, 44 Karlstad 104 - 3, 8 100, 2 99 .. ' 0 Kil 104 4,2 1082 110 - 1,8 —0,28 Kristinehamn 104 — 1, 9 102,1 99 3,1 0,51

*Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Lån Kommun

Munkfors Storfors Sunne Säffle Torsby

Årjäng Summa, milj. kr ÖREBRO

Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga

Kumla Laxå Lindesberg Ljusnarsberg Nora

Örebro Summa, milj. kr VÄSTMANLANDS

Arboga Fagersta Hallstahammar Heby Kungsör

Köping Norberg Sala Skinnskatteberg Surahammar

Västerås

Summa, milj. kr

'Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften

Förslag

Grund-

107 107 107 107 113

107

104 101 101 107 101

101 104 104 110 104

104

101 107 101 101 101

101 107 101 107 101

101

cor-535,30 comment..)

.

f>53.F>P353 mmmNcJ

Ålders garanti faktor

:*:*5353$9 O'JU'IQJON

OJNCQO'IO

då 5” :* :*!C waimå

1,9

Befolk- Total nings- minsk- ning

2,4

(D—'Å _-_.

ACA.) OO

1,1

0,4

0,2

93- ranti

106 lol 106, 109 11L

110,

106 10L 103 110

98

103 106, 105 113 108

105

100 105 10L 102 104,

100 109, 10L 106 105

100

(.OGJLOGJNJ LD NCDNJOÄ NNGJG'TO') N (HONOM

NNQONO)

Total Skillnad garanti % kr/skr

nuva-

rande system år1985 107 — 0,8 —0,13 105 2,0 0,31 104 2,7 0,42 106 3,6 0,55 112 - 0,5 -0,07 106 4,2 0,62

11 105 1,6 0,26 104 — 2,5 -0,42 106 — 2,7 —0.45 107 3,2 0,50 99 ..* 0 108 — 4 6 -0,69 102 4,6 0,76 109 — 3,3 -0,53 110 3 6 0,55 111 — 2 8 -0,43 107 - 1,1 —0,19 - 47

101 — 0,3 —0,05 101 2,7' 0,46 102 - 0,1 —0,02 102 0,3 0,05 106 - 1,1 —0,18 100 0,6 0,11 107 2,2 0,34 102 — 0,1 0,02 109 — 2,3 -0,36 107 — 1,8 —0,27 101 _.* 0

överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Riktat stöd 1986,

0,9

2,5

2,7

3,9

2,4

2,9

Förslag Total Skillnad Riktat —-—-———————- garanti % kr/skr stöd Lån Grund- Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings- ga- rande %

minsk- ranti system ning år1985

KOPPARBERGS Avesta 107 — 2,0 0,9 105,9 104 1,9 0,31 Borlänge 104 - 2,4 101,6 102 - 0,4 -0,08 1,1 Falun 104 - 0,6 103,4 102 1,4 0,23 Gagnef 107 2,9 1099 112 - 2,1 —0, 33 Hedemora 107 2,1 1091 107 2,1 —0,35 2,1 Leksand 107 1,4 1084 111 - 2,6 -0,40 Ludvika 107 — 0,4 0,9 107,5 106 1,5 0, 22 2,1 Malung 116 - 4,5 111,5 113 — 1,5 —0,23 Mora 107 1,0 108,0 109 - 1,0 —0,17 Orsa 110 1,5 111,5 112 - 0,5 -0,08 Rättvik 107 2, 6 109, 6 109 0, 6 0,09 Smedjebacken 107 2,6 109,6 106 3,6 0,59 0,3 Säter 104 2,2 1062 107 - 0,8 -0,12 Vansbro 107 1,9 108,9 111 — 2,1 -0, 32 Älvdalen 128 — 4,1 123,9 122 1,9 0, 28 3,5 Summa, milj. kr - 4 GÄVLEBORGS Bollnäs 110 - 0,6 109,4 112 - 2,6 —0, 39 Gävle 104 — 1,7 102,3 100 0 Hofors 107 - 3,1 4,9 108,8 106 2,8 0,45 1,5 Hudiksvall 110 - 0,2 109,8 112 — 2,2 -0, 30 Ljusdal 113 -1,2 111,8 112 - 0,2 -0,03 Nordanstig 110 1,7 111,7 112 - 0,3 —0,04 Ockelbo 107 - 0,7 106,3 107 - 0,7 -0,12 Ovanåker 110 - 0,2 109,8 112 — 2,2 —0, 32 Sandviken 104 0, 2 104, 2 102 2, 2 0,37 Söderhamn 110 0,6 1106 112 — 1,4 —0,21 Summa, milj. kr - 8 VÄSTERNORRLANDS Härnösand 113 0,0 113,0 112 1,0 0,16 Kramfors 116 0,9 1,7 1186 116 2,6 0,38 Sollefteå 122 — 1,0 121,0 122" - 1,0 —0,14 Sundsvall 113 - 1,1 111,9 112 — 0,1 —0,02 Timrå 113 1,0 114,0 112 2,0 0,30 Ånge 119 - 2,9 1,4 117,5 115 2,5 0,35 Örnsköldsvik 116 — 2,0 114,0 112 2,0 0, 28 Summa, milj. kr 17

'Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Förslag Total . Skillnad Riktat ————— garanti % kr/skr stöd Län Grund- Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings- ga- rande %

minsk- ranti system ning år 1985

JÄMTLANDS Berg 125 0, 7 125, 7 123 2, 7 0,37 Bräcke 122 6,6 0,8 1294 122 7,4 1,02 1,8 Härjedalen 128 — 0,6 127,4 123 4,4 0,60 Krokom 125 4, 5 129, 5 125 4, 5 0,61 Ragunda 125 2, 2 1, 2 128, 4 125 3, 4 0, 46 Strömsund 134 - 0,2 0,9 134,7 127 7,7 0,87 7,3 Are 128 — 0,4 127,6 123 4,6 0,54 6,0 Östersund 116 - 1,9 114,1 112 2,1 0,30 Summa, milj. kr 26 VÄSTERBOTTENS Bjurholm 122 — 1,1 3,4 1243 122 2,3 0,32 Dorotea 143 1,2 144,2 132 12,2 1,13 8,1 Lycksele 134 - 2,7 131,3 132 - 0,7 —0, 09 Malå 134 - 3,2 1308 122 8 8 1,19 Nordmaling 119 3,1 122,1 119 3,1 0,43 Norsjö 128 - 6,4 0,3 121,9 122 - 0,1 —0, 01 Robertsfors 119 - 1,3 117,7 117 0,7 0,10 Skellefteå 119 - 1, 9 117,1 115 2,1 0, 31 Sorsele 140 — 3,9 0,9 137,0 133 4,0 0, 45 1,5 Storuman 140 - 6,7 1333 132 1,3 0,17 Umeå 116 - 4,3 111,7 112 - 0 3 -0,07 1,9 Vilhelmina 140 - 4,3 1357 132 3,7 0,47 Vindeln 122 — 1,6 1204 122 — 1,6 -0,20 Vännäs 122 - 0,2 121,8 122 - 0,2 —0, 03 Åsele 143 - 2,9 2,4 142,5 132 10,5 0,79 11,7 Summa, milj. kr 5

'Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Förslag Total Skillnad Riktat ———-———————-—' garanti % kr/skr stöd Lån Grund- Ålders Befolk- Total nuva- 1986, Kommun garanti faktor nings- ga- rande %

minsk- ranti system ning år 1985

NORRBOTTENS Arjeplog 140 - 4,9 0,9 1360 ' 134 2 0 0,24 Arvidsjaur 137 — 3,6 133,4 132 1,4 0,16 Boden 131 - 2,3 128,7 132 - 3,3 -0, 41 Gällivare 140 - 6,4 0,7 1343 132 2,3 0, 30 Haparanda 128 5, 3 133, 3 132 1, 3 0,16 Jokkmokk 140 - 4,9 1,8 1369 133 3 9 0, 46 Kalix 128 0,0 128,0 132 - 4,0 -0, 45 Kiruna 140 - 2,7 2,4 1397 132 7,7 0,94 Luleå 125 — 2,9 122,1 122 0 1 0, 01 Pajala 146 - 4,6 3,6 1450 144 1 0 0,11 Piteå 125 — 0,2 124,8 122 2,8 0,39 Älvsbyn 131 - 1,3 129,2 132 _ 2,8 —0, 36 Överkalix 143 - 7,5 3,5 139,0 137 2,0 0, 24 Övertorneå 143 — 1,9 1,3 1424 141 1,4 0,16 Summa, milj. kr 20

Resultat för landstingen

I motsats till vad som gäller för kommunerna finns det inga finansiella skäl att sänka grundgarantierna för landstingen. För att skatteutjäm- ningssystemet även framdeles skall vara enhetligt i detta avseende före- slår dock kommittén som tidigare har redovisats, att den lägsta garanti- nivån sänks även för landstingen. Kommittén återkommer senare till frågan om hur landstingen bör kompenseras för detta.

Förslaget innebär vidare, att de totala skattekraftsgarantierna sänks för ett antal landsting med garantier enligt spärregler. För landstingen i Västerbottens och Norrbottens län föreslås därför höjda grundgarantier. För övriga landsting med undantag för landstinget i Göteborgs och Bohus län har slopandet av Spärreglerna relativt små effekter på lands- tingens totala skatteutjämningsbidrag på grund av att den egna skatte- kraften idag ligger nära den garanterade.

Förslag till grundgarantier och utfall av total garanti beräknat på 1985 års förhållanden redovisas för landstingen i tabell 12.3.

'Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Tabell 12.3 Förslag till skattekraftsgarantier för landstingen. Procent av me- delskattekraften år 1985.

Landstings— Förslag Total Skillnad kommun ———-———————————————————— garanti % kr/skr Grund- Alders- Total nuva- garanti faktor ga- rande ranti system är 1985 Stockholms läns 101 - 7,4 93,6 99 .. ' _. Uppsala 101 — 6,9 94,1 99 -1,8' —0 23 Södermanlands 101 - 0,9 100,1 101 —0,9 —0:12 Östergötlands 101 0,6 101,6 103 -1,4 —0:18 Jönköpings 101 2,9 103,9 105 -1,1 —0:14 Kronobergs 101 4,1 105,1 107 -1,9 —0 24 Kalmar 101 9,2 110,2 113 -2,8 —0 34 Blekinge 101 5,3 106,3 108 —1,7 -0 23 Kristianstads 101 5,5 106,5 108 —1,5 -0 17 Malmöhus 101 - 2,0 99,0 100 -1,0 —0:13 Hallands 101 - 1,3 99,7 101 —1,3 -0:16 Göteborgs o Bohus 101 — 6,2 94,8 99 -4,2 —O:58 Älvsborgs 101 0,6 101,6 103 -1,4 —0 18 Skaraborgs 101 3,1 104,1 105 -o,'9 _o:11 Värmlands 104 7,5 111,5 113 —1,5 -0 18 Örebro 101 5,5 106,5 108 -1,5 —0:20 Västmanlands 101 - 5,4 95,6 99 -0,1* -0:02 Kopparbergs 104 5,6 109,6 111 -1,4 —O:16 Gävleborgs 104 6,4 110,4 112 —1,6 -0:18 Västernorrlands 113 5,4 118,4 120 -1,6 —0:17 Jämtlands 122 8,9 130,9 132 -1,1 -0:11 Västerbottens 128 - 5,3 122,7 122 0,7 0:07 Norrbottens 140 — 9,7 130,3 132 -1,7 —0 16

*Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SkaneuqännnngskomnnuénsRndagbörnädaikrmidenljanuan1987 om tillfälliga åtgärder i fråga om höga skattesatser m.m. för år 1986 skall kunna avlösas permanent. För kommuner och landsting vars totala garanti sänks med mer än 2 procentenheter föreslår kommittén övergångsbestämmelser. För år 1987 bör kommuner och landsting kompenseras med ett belopp som motsva- rar hela bidragsminskningen utöver 2 procentenheter. Två tredjedelar av ' detta belopp bör sedan utbetalas år 1988 och en tredjedel år 1989.

Extra skatteutjämningsbidrag

Enligt skatteutjämningskommitténs mening kan de ordinarie skatteut- jämningsbidragen aldrig utformas så att de utesluter behovet av extra skatteutjämningsbidrag. Kommittén anser tvärtom att anslaget till extra skatteutjämningsbidrag bör ökas bl.a. för att göra det möjligt att utjämna effekterna av strukturförändringar i näringslivet även utanför stödom- rådet och under en övergångsperiod, minskade skattekraftsgarantier för vissa kommuner, enligt kommitténs förslag. För kalenderåret 1986 har 130 miljoner kr beviljats i extra skatteutjämningsbidrag. Kommittén föreslår att beloppet för år 1987 ökas till 195 miljoner kr.

Finansieringen av förändringar av skattekraftsgarantierna

Utgångspunkten för skatteutjämningskommittens finansiella bedöm- ning är statens kostnader för ordinarie skatteutjämningsbidrag år 1985 samt nettokostnaderna för de särskilda bidragen för att sänka skattesat- serna år 1986. De fördelas enligt följande.

Miljoner kr Kommuner Landsting 1, Grundgaranti 5 281 4 083) 2. Spärregler 235 223) 3, Särskilda bidrag 90 —) 4. Summa 1—3 5 606 4 306 5. Åldersfaktor 477 523 6. Befolkningsminskning 22 - 7. Totalt 6 106 4 829

I förhållande till nuvarande system får förslagen följande finansiella konsekvenser beräknat på 1985 års förhållanden. Minustecken innebär minskade bidrag och plustecken ökade bidrag.

Miljoner kr Kommuner Landsting 1. Grundgarantier' - 105 — 430 2. Åldersfaktor — 70 - 40 3. Befolkningsminskning + 30 0 4. Summa 1-3 — 145 - 470 6. Övergångsbestämmelser” + 80 + 45 6. Summa 4—5 - 65 — 425 7. Extra skatteutjämningsbidrag + 65 — 8. Totalt 0 - 425

* den generella sänkningen av grundgarantin med en procentenhet minskar bidragen med 385 miljoner kr för kommunerna och 300 miljoner kr för landsting- en " 50 % av total kostnad

En konsekvens av de generella regler som kommittén föreslår är att landstingens skatteutjämningsbidrag minskar med 425 miljoner kr. Det- ta bör dock inte medföra några totalt sett minskade transfereringar från staten till landstingen. Kommittén föreslår därför att den ersättning som sjukvårdshuvudmännen får från sjukförsäkringen ökas med motsvaran— de belopp.

Finansieringen av skatteutjämningsbidragens koppling till medelskattekraften

En av skatteutjämningskommitténs huvuduppgifter är att föreslå åtgär- der för att begränsa eller finansiera de automatiska utgiftsökningarna för skatteutjämningsbidragen. Ett alternativ där statens kostnader för bi— dragsgivningen reduceras med 15 % skall också redovisas.

Automatiken i skatteutjämningssystemet beror på kopplingen till den genomsnittliga inkomstutvecklingen i riket, dvs. till medelskattekraften. Kopplingen medför, bortsett från statsfinansiella aspekter, att inkomst- utvecklingen i samtliga kommuner och landsting följs åt och att därmed klyftorna inte vidgas mellan kommuner och landsting med resp. utan skatteutjämningsbidrag. Medelskattekraften har hittills under 1980—talet inte ökat mer än priserna i samhället. Den har alltså ökat endast i nominella termer.

Som utgångspunkt för kommitténs finansiella kalkyler i fråga om skatteutjämningsbidragens utveckling används statens nominella kost— nader för skatteutjämningsbidrag år 1985 minskade med reduktionen av landstingens skatteutjämningsbidrag. Kostnadsökningar därutöver be— höver således begränsas eller finansieras. Kalkylerna görs i ett femårigt perspektiv, dvs. t.o.m. år 1991.

Två alternativ antas för medelskattekraftens ökning under perioden. Alternativ 1 är en ökning med 6,5 % i genomsnitt per år och alternativ 2 en ökning med 8,4 % per år. Alternativ 2 motsvarar faktisk förändring av medelskattekraften i genomsnitt per år under perioden 1981-86. I tabell 12.4 redovisas resultat med oförändrade kostnader för staten och i tabell 12.5 med statens kostnader reducerade med 15 %.

Tabell 12.4 Finansieringsbehov åren 1987-91. Statens kostnader 10,4 miljarder

kn

År Skatteutjämningsbidragens kostnader för

alt. 1 alt. 2 kommuner totalt kommuner totalt och lands— och lands—

ting ting 1987 1,8 12,2 1,8 12, 1988 2,4 12,9 2,8 13, 1989 3,0 13 4 3,9 14,4 1990 3, 5 13,9 5,1 15, 1991 4,0 14,5 6 5 16,9

:

Tabell 12.5 Finansieringsbehov åren 1987-91. Statens kostnader 8,9 miljarder kr.

År Skatteutjämningsbidragens kostnader för

alt. 1 alt. 2 kommuner totalt kommuner totalt och lands— och lands—

ting ting 1987 3 4 3,4 12,3 1988 4,0 , 4,4 13,3 1989 4,5 13,4 5,5 14,4 1990 5,1 13,9 6,7 1991 5 6 14,5 8,0

Om skatteutjämningsbidragen begränsas så att de inte följer medel— skattekraftens utveckling är det samma sak som om den garanterade skattekraften sänks successivt. Denna effekt uppkommer oberoende av på vilket sätt skatteutjämningsbidragen begränsas. Om inte skattekraften samtidigt begränsas för övriga kommuner och landsting ökar skillnader- na i inkomster mellan kommuner och landsting med resp. utan skatte- utjämningsbidrag.

Nominellt oförändrade skatteutjämningsbidrag på 1985 års nivå är för kommuner och landsting med bidrag liktydigt med att skatteinkoms— tcrna fryses. Fram till år 1991 skulle detta innebära en sänkning av grundgarantin med 4-5 procentenheter, vilket motsvarar höjda skattesat- ser på ca 0:60—0:80 kr/skr för både kommuner och landsting med skatteutjämningsbidrag. Motsvarande begränsning drabbar inte kom- muner och landsting utan bidrag som får ökade skatteinkomster i takt med den egna skattekraftens utveckling.

Enligt skatteutjämningskommitténs mening bör alla kommuner och landsting delta i skatteutjämningsbidragens finansiering. Detta kan ske genom en avgift på det totala skatteunderlaget eller genom en begräns- ning av riktade driftbidrag. En begränsning av driftbidragen kan dock inte endast ses från finansiella utgångspunkter. Driftbidragen syftar bl.a. till en styrning av respektive verksamheter i kommunerna. Mer genom— gripande förändringar av driftbidragen förutsätter därför överväganden även i fråga om statens styrning av kommunerna.

I ett kortsiktigt perspektiv skulle i praktiken en begränsning av drift- bidragen ge samma effekter som en olikformig sänkning av samtliga grundgarantier. Åtgärden skulle därför delvis upphäva effekterna av kommitténs förslag i övrigt. Bedömningarna av kommunernas resp. landstingens bärkraft skulle inte framgå direkt av de föreslagna bidrags- reglerna utan även få ställas mot det relativa beroendet av ett visst eller vissa statsbidrag.

En avgift på totalt skatteunderlag införs i skatteutjämningssystemet år 1986 för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämnings- bidragen detta år. Kommittén förordar att den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen för de närmaste åren därefter i huvudsak fi- nansieras genom en avgift på det totala skatteunderlaget. På grund av olikheter i finansieringsbehov bör avgiften bestämmas separat för kom- muner och landsting. Genom årliga överläggningar mellan regeringen

och representanter för kommuner och landsting kan finansieringen an— passas efter aktuella samhällsekonomiska förutsättningar.

I tabell 12.6 redovisas de avgiftssatser som behövas om avgiften skall täcka hela den nominella ökningen av skatteutjämningsbidragen. Dess- utom redovisas avgiftens storlek om den även skall täcka en minskning av statens kostnader för bidragen med 15 %. För landstingen har dess- utom basen för avgiften minskats med de 425 miljoner kr som kommittén har föreslagit skall överföras till sjukvårdsersättningen.

Tabell 12.6 Exempel på utvecklingen av en avgift på totalt skatteunderlag, kr/skr.

År A. Statens kostnader B. Statens kostnader 10,4 miljarder kr 8,9 miljarder kr Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 Kommu— Lands— Kommu— Lands— Kommu— Lands— Kommu— Lands— ner ting ner ting ner ting ner ting

1987 0, 22 0,18 0, 23 0,18 0, 42 0,34 0,43 0, 4 1988 0,29 0, 23 0,33 0, 7 0, 0, 38 0,52 0, 41 1989 0, 33 02 0,43 0,34 0,51 0, 41 0,60 0,48 1990 0, 7 0, 31 0, 51 0, 41 0, 54 0,4 0, 67 0, 54 1991 0,41 0,34 0,60 0,48 0, 57 0,4 0,74 0, 59

Skatteutjämningskommittén har redovisat olika vägar att schabloni- sera de åldersbaserade driftbidragen genom en samordning med skatte- utjämningssystemets åldersfaktor. Med hänsyn till de omfördelningsef— fekter som en större överföring av driftbidrag till skatteutjämningssyste- met skulle få, är kommittén inte beredd att förorda att en sådan föränd- ring genomförs nu. Detta bör emellertid inte hindra att man strävar mot en större schablonisering av nuvarande driftbidrag. En förutsättning för en sådan utveckling är dock en minskad statlig reglering av de aktuella verksamheterna.

ll.”

lår—il

'|'-1.1 &.qu 'r' .. i... . .. ill. gav.-"

1 l

3... ,

ii '.. lill ”1 If.?!

' . '.'."'|'..i.i. l l

Reservationer

] Av ledamöterna Stig Grauers (m) och Lennart Hedquist (m)

Vi reserverar oss mot skatteutjämningskommitténs förslag på följande punkter:

1. Nej till ”skatteutjämningsavgifter”. Skatteutjämningssystemet bör stärkas. Det är de riktade bidragen som skall begränsas vid statlig åtstramning!

Kommittémajoriteten föreslår att den generella ”skatteutjämningsav- gift” — som riksdagen som ett provisorium beslutade för 1986 — bibe- hålles, successivt höjs och utvecklas till ett finansieringsinstrument för nominella höjningar av utgående bidrag i skatteutjämningssystemet. Därutöver föreslår majoriteten ett bibehållande även av den progressiva avgift på egen medelskattekraft utöver 135 % som riksdagen beslutade om för 1986. Vi avvisar båda dessa avgifter.

Vi anser det principiellt viktigt att fastslå att skatteunderlaget från fysiska personer i kommunerna ograverat skall gå till respektive kom- mun. Varje kommun som har en egen skattekraft som understiger vad som garanteras enligt skatteutjämningssystemet skall tillföras bidrag från staten. Genom den konstruktion som majoriteten nu förordar blir det i ökad utsträckning kommunerna själva som skall finansiera skatte- utjämningen.

Man bygger in en rundgång av kommunala skattepengar i systemet. Från början (1987) motsvarar avgiften 40 öre på den totala kommunal- skatten. Redan 1990—91 skulle den komma att motsvara cirka 1 kr. i extra kommunal utdebitering. Genom att införa en statlig skatt (kallad skatteutjämningsavgift) på det kommunala skatteunderlaget är avsikten att låta skatteutjämningssystemet i allt högre grad finansiera sig självt. De riktade statsbidragen, som grundar sig på statlig styrning och regle- ring, kommer därmed att öka sin andel av den statliga överföringen till kommunerna.

Vi anser att detta är fel väg att gå. När staten är tvingad av samhälls- ekonomiskt kända skäl att minska överföringen till kommunsektorn bör detta göras på så sätt att den statliga regleringen och byråkratin samtidigt kan minskas. Detta kan ske genom att neddragningarna träffar just de

riktade statsbidragen till kommunerna och inte det kommunala skatte- underlaget genom en statlig skatt/avgift.

Vi föreslår sålunda att statliga åtgärder som skall begränsa den kom- munala tillväxten utformas såsom successiva ändringar av riktade stats- bidrag. I samband därmed förutsätter vi att överföringar görs till skatte- utjämningssystemets åldersfaktorsystem, så att kommuner med otill- räcklig skattekraft den vägen kompenseras. Grundgarantinivåerna för vissa kommuner bör även i ett sådant sammanhang ses över för att undvika problem i form av för stora förändringar när man på detta sätt övergår till ett mer schabloniserat statsbidragssystem.

Det av oss förordade systemet stärker den kommunala självstyrelsen, då det förutsätter att onödig statlig detaljreglering av verksamheter, som i dag handhas av kommunerna, kan slopas. Därmed kan även kommu- nerna bättre anpassa sin verksamhet till de skilda förutsättningar som finns i olika delar av landet. Goda lokala lösningar motverkas då inte av en generell detaljreglering.

Vi förordnar sålunda en översyn av de riktade statliga bidragen till kommunerna, varvid sambandet med skatteutjämningssystemet särskilt beaktas. I avvaktan på en sådan översyn bör vidare skatteutjämningen i vartfall ej urholkas genom den sänkning av lägsta grundgarantinivån till 101 % av medelskattekraften, som majoriteten föreslagit.

När de riktade statsbidragen då senare minskas förutsätter vi att behovet av förstärkt skatteutjämning tillgodoses.

2 Skatteutjämningsbidragen bör beräknas på av riksdagen fastställd skattesats!

Vi föreslår i motsats till kommitténs majoritet att skatteutjämningsbidra— gen skall beräknas på en av riksdagen fastställd nivå (förslagsvis ungefär medelutdebitering, dvs. 16 kr för kommuner och 13 kr för landsting).

Dagens system låter kommunens egna skattesats styra bidragets stor- lek. Ju högre egen skattesats en kommun lägger sig på, desto större blir bidraget. Konstruktionen leder till att det oomtvistligt är ekonomiskt fördelaktigt för kommuner med låg egen skattekraft att ha hög utdebite- ring, trots att den totala garanterade skattekraften medger lägre utdebi- tering.

Man kan också uttrycka det så att det i dagens system fortfarande ligger ett incitament för många kommuner inom skatteutjämningssyste- met att ha onödigt hög utdebitering. Dessa kommuner har t.ex. anled- ning att föredra skattefinansiering av verksamheter framför avgiftsfi- nansiering, eftersom vid skattefinansiering staten genom skatteutjäm- ningssystemet täcker en del av kostnaderna.

Kommittén föreslår nu ett tak för skattesatser som påverkar skatteut— jämningsbidragets storlek. Detta är förvisso ett framsteg, men vi hävdar att mycket starka skäl talar för att skatteutjämningssystemet i grunden skall vara opåverkbart av den bidragsmottagande kommunens skattepo- litik.

En övergång till det av oss förordade systemet skulle leda till att vissa kommuner med hög skatt då skulle få lägre bidrag om inte samtidigt

andra åtgärder vidtas. Vi förordar därför att grundgarantinivåerna jus- teras så att hänsyn tas till de förändringar som blir följden av en enhetlig beräkningsgrund.

På samma sätt som kommittén reviderar grundgarantinivåerna på ett individuellt sätt för att lösa in spärregler, extra skatteutjämningsbidrag m.m., anser vi att justeringar kan göras med anledning av övergång till ett enhetligt sätt att beräkna bidraget på.

Vi anser det vara betänkligt att kommittén är beredd att behålla regler som uppmuntrar kommuner att tillämpa höga skattesatser.

3 Förslagen till grundgarantinivåer borde ha skett med utgångspunkt från våra förslag.

Som framgått av vad vi ovan framhållit anser vi att skatteutjämningssy- stemet skulle ha reviderats på annat sätt än vad majoriteten föreslagit. Vårt alternativ skulle ej leda till den generella neddragning av garanti- nivån som kommittén förespråkar. Vidare menar vi att nya grundgaran- tinivåer skulle fastlagts mot bakgrund av bl.a. vårt förslag att beräkna skatteutjämningsbidraget på grundval av riksdagen fastställd skattesats och ej på den egna skattesatsen. Vi anser det vidare felaktigt att på sätt som gjorts lösa in och därmed permanenta de 100 %-iga extra skatteut— jämningsbidrag som utgår för 1986 till vissa kommuner som sänker skatten. Denna redan tveksamma konstruktion blir än märkligare när det nu föreslås att detta stöd i stort blir bestående för ett antal kommuner som själva valt en högskattepolitik och som inte vidtagit egna åtgärderför att sänka sina kostnader. Ordinarie skatteutjämningsbidrag bör nämli- gen principiellt gå till kommuner som har otillräcklig skattekraft i för- hållande till sitt kostnadsläge, ej på grund av hög skattesats eftersom den kan vara självvald.

4 Vi föreslår statlig stimulans till skattesänkningari högskattekommuner

Hög skatt leder till att vanliga hushåll får svårigheter att leva på sin lön efter skatt. Kommunalskatten är i detta sammanhang av särskild bety- delse, eftersom den betyder mest för hushåll i de vanligaste inkomstlä- gena. Att åstadkomma lägre kommunalskatt är därför i dagens läge viktigt.

De fortfarande stora utdebiteringsskillnader som förekommer trots den omfattande utjämningen av skattekraft beror till betydande del uppenbarligen på vilken politik som förs i olika kommuner. Vissa kom— muner för av olika skäl en medveten högskattepolitik. Till inte ringa del uppmuntras detta av inslag i de tidigare utjämningssystemen. Även dagens system ger incitament till kommuner med stor andel skatteutjäm- ningsbidrag att ha hög skattesats. Som vi ovan framhållit vill vi ändra på detta.

Samtidigt vill vi peka på att de höga skatterna i vissa kommuner utgör ett allmänt problem. Marginalskatterna för invånarna blir högre än på andra håll och den höga skattenivån kan motverka t.ex. önskvärd regio-

nal utveckling. Vi anser att staten — till skillnad från vad som varit fallet genom åren — skall uppmuntra till lägre utdebitering i högskattekom- muner. Därför bör finnas inslag i skatteutjämningssystemet som upp- muntrar dessa kommuner att inleda en process mot lägre kommunala nettokostnader, vilket leder till skattesänkningar.

Vi föreslår därför att kommuner med hög kommunal utdebitering, förslagsvis kommuner med skatt över 17:50 kr/skr, erhåller ett extra skatteutjämningsbidrag på 50 % av skattesänkningen det år skattesänk- ning genomförs. Därigenom skulle skatteutjämningen erhålla ett inslag som verkligen uppmuntrade till lägre skattesats och därmed minskade utdebiteringsskillnader mellan olika kommuner.

2 Av ledamöterna Stig Davidson (c) och Rolf Rämgård (c)

Skatteutjämning ger rättvisa

Skatteutjämning mellan kommuner och landsting är en av de viktigaste kommunalekonomiska frågorna. Under åren 1977—1982 genomfördes en skatteutjämningsreform som gav kraftig förstärkning av skatteutjäm- ningen enligt förslag från KEU-utredningen. Efter regeringsskiftet l982 har skatteutjämningen försämrats för kommuner och landsting. För oss är därför en förstärkt skatteutjämning en viktig rättvisefräga.

Skatteutjämningen kan inte heller ses isolerad från övriga statsbidrag. Skatteutjämningen kostar staten 10,8 miljarder kronor per år medan de övriga statsbidragen till kommun/landsting årligen uppgår till ca 44 miljarder kronor. De senare statsbidragen går till stor del till kommuner som har hög egen skattekraft och som ligger utanför skatteutjämnings- systemet. Det är därför angeläget att även dessa statsbidrag får bättre fördelningspolitisk profil i framtiden.

Enligt vår mening ska ett bra skatteutjämningssysstem vara rättvist och i stort opåverkbart av kommuner och landsting. Det ska grundas i första hand på den egna skattekraften, därtill ska andra opåverkbara faktorer som geografiskt läge, befolkningsminskning och åldersstruktu- ren vägas in.

Öka skatteutjämningen

Utredningen har som uppdrag haft att se om pengar kan föras över från specialdestinerade statsbidrag till skatteutjämningen. Tyvärr har det varit ett litet intresse från den socialistiska majoriteten i kommittén att via denna väg förstärka skatteutjämningen, vilket vi beklagar.

Mycket av primärkommunerna och landstingens verksamhet regleras av lagar och förordningar. Det är nu angeläget att en förändring sker och att större frihet ges för den kommunala sektorn. Vi anser att kommuner och landsting idag besitter den kompetens och kunnande som behövs för

att själva avgöra i detalj den service man vill ge kommuninvånarna. De regleringar som nu finns bör ersättas av ramlagar. I takt med att regler och detaljföreskrifter minskas kan de specialdestinerade statsbidragen successivt minska och helst helt upphöra. Dessa statsbidrag som för primärkommunerna utgör ett 80-tal bör ersättas med ett enda invånar- relaterat bidrag. Det skulle leda till kraftigt minskad byråkrati i bidrags- givningen. Därutöver ska det finnas ett bra skatteutjämningssystem som i takt med förändringarna enligt ovan får mera resurser på bekostnad av de särskilt destinerade statsbidragen. Vi skulle enligt vår modell i fram- tiden få två statsbidrag till primärkommuner och landsting, ett skatte- utjämningsbidrag och ett bidrag som i princip är invånarrelaterat.

En genomgripande förändring enligt modellen ovan låg inte i kom- mitténs uppdrag utan bör därför utredas av särskild kommitté. [ väntan på denna utredning menar vi att staten bör påbörja en reform med överföring av medel från de specialdestinerade statsbidragen till skatte- utjämningen. Vi föreslår att ca 1,4 miljarder kronor per år överförs under en treårsperiod till skatteutjämningssystemet från de specialdestinerade statsbidragen. Detta bör ske generellt i procent av samtliga statsbidrag till kommuner och landsting. Det betyder att totalt ca 4,0 miljarder kronor skulle tillföras skatteutjämningen utöver det totala belopp som det nu liggande förslaget anger.

Enligt KEU-utredningen placerades kommuner och landsting i ett grundgarantisystem beroende på olika faktorer i 12 klasser mellan 103—136 procent av medelskattekraften. Detta blev sedermera också riksdagens beslut. Tyvärr har därefter den socialistiska riksdagsmajori- teten försämrat grundgarantin med 1 procentenhet. Nu föreslår utred- ningens majoritet att grundgarantin på nytt ska minska med ytterligare ] procentenhet. Det är ur vår mening oacceptabelt att ytterligare minska grundgarantin. Vi anser att grundgarantin i första hand ska ökas till den nivå som den hade 1982 och sedan etappvis ytterligare höjas. Med vårt förslag kan grundgarantin höjas med 2 procent för vardera åren 1987, 1988 och 1989.

Förslag

] Från 1 januari 1987 återgår skatteutjämningens grundgaranti till vad den var 1982, dvs. 103 procent med höjning i varje klass. 2 För åren 1988 och 1989 föreslås att grundgarantin höjs med 2 procen- tenheter för varje år. Lägsta grundgaranti 1989 skulle då bli 107 procent av medelskattekraften. 3 Ökningen av skatteutjämningen finansieras genom att de specialdes- tinerade statsbidragen till kommuner och landsting dras ner med 1,1 miljarder kronor för 1987 och 1,4 miljarder kronor för vart och ett av de två åren 1988 och 1989. 4 En ny utredning tillsätts av regeringen med direktiv att utreda möjlig- heterna att i princip omvandla de specialdestinerade statsbidragen till ett bidrag. Därtill bör utredningen föreslå ytterligare ompriorite- ringar inom kommunsektorn för att kunna förstärka skatteutjäm- ningen efter 1989.

5 Under en övergångsperiod bör övergångsbestämmelser skapas som eliminerar att kommun/landsting på grund av minskade statsbidrag drabbas extra hårt, utan att några nya spärregler tillföres.

Landstingens grundgaranti

I kommitténs förslag minskas grundgarantin för både primärkommuner och landsting med 1 procentenhet. Orsaken till denna sänkning är om- fördelningen inom primärkommunerna. För landstingens del vore det möjligt att bibehålla nuvarande nivå inom de nu gällande ekonomiska ramarna för landstingens skatteutjämning. Enligt majoritetsförslaget sänks även grundgarantin för landstingen för att överensstämma med primärkommunerna. Tanken är då att de medel, ca 425 milj. kronor, som blir över på landstinget skulle förstärka landstingens övriga statsbidrag. Vi anser det vara fel ur fördelningspolitisk synpunkt att ta pengar från skatteutjämningen och föra över dessa till de övriga statsbidragen. Vi har anvisat den omvända vägen som innebär en överföring av statsbidrag vilket resulterar i en förstärkning av skatteutjämningen. Vi avvisar där- för utredningens förslag på denna punkt.

Skatteutjämningsavgiften

Kommittémajoriteten föreslår att införa en avgift på primärkommuner och landsting baserad på skatteunderlaget för att klara en finansiering av skatteutjämningen bl.a. förorsakad av inflationen. Vi avvisar kom— mitténs förslag att på detta sätt finansiera den framtida skatteutjämning- en. Vi har tolkat direktiven på så sätt att kommittén skulle ta fram en oförändrad skatteutjämning med fortsatt anknytning till skattekraftens utveckling och i huvudsak enligt nuvarande system. Detta förslag skulle således fortsättningsvis vara kopplat till medelskattekraftens utveckling. Den nuvarande kopplingen innbär inte att skatteutjämningen nödvän- digtvis måste öka snabbare än inflationen. Det förslag som kommittén nu lägger innebär att det under en följd av år blir ”smygbesparingar” i kommunsektorn. Vid oförändrad inflation så kan kommuner och lands- ting efter 5 år få betala närmare 7 miljarder kronor per år till staten i form av avgifter per skattekrona.

Vi är medvetna om att staten i samband med budgetpropositionen måste förslå besparingsåtgärder på det ekonomiska området som kan drabba primärkommuner och landsting. Åtgärder som är föranledda av det statsfinansiella läget. Detta måste då ske utifrån en central politisk bedömning. Det kan med sådana förutsättningar inte vara skatteutjäm- ningskommitténs uppgift att föreslå framtida besparingar på kommun- sektorn, som kan kosta 7 miljarder kronor per år efter fem år.

1 kommitténs direktiv ingick dock att utreda en minskning av nuva- rande skatteutjämning om 15 procent. Vi avvisar också ett sådant för- slag. Det kan inte vara rimligt att de sämst ställda kommunerna skulle få en kraftigt försämrad ekonomi vilket blir resultatet av en sådan minsk- ning. Som vi tidigare redovisat anser vi att om besparingar ska ske på statens bidrag till kommunerna bör detta ske på sedvanligt sätt genom

förslag i den årliga budgetpropositionen. Om statens bidrag till kommu- nerna anses böra minska så får det inte gå ut över skatteutjämningen.

Avgift för kommuner med hög skattekraft

Kommittén föreslår en avgift per skattekrona för de kommuner som har högre egen skattekraft än 135 procent av medelskattekraften. Vi avvisar förslaget av principiella skäl. Den föreslagna avgiftsgränsen är också godtyckligt vald och har liten betydelse ur fördelningssynpunkt. Vårt förslag att förstärka grundgarantin i skatteutjämningen är ett bättre sätt att öka rättvisan mellan primärkommunerna.

Förslag

6 Vi avvisar förslaget att finansiera inflationsökningen av skatteutjäm— ningen genom en avgift som fram till 1991 skulle ta nära 7 miljarder kronor per år från kommuner och landsting. 7 Vi avvisar också alternativet att minska dagens skatteutjämning med 15 procent. 8 Vi accepterar inte förslaget att i skatteutjämningssystemet införa en avgift på kommuner med egen skattekraft över 135 procent av medel— skattekraften.

3 Av ledamoten Kjell-Åke Henstrand (fp)

Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna skillnader i kommuner- nas resp. landstingens ekonomiska förutsättningar. Tanken är att Sveri- ges invånare skall kunna erbjudas i stort sett likvärdig kommunal service trots att de enskilda kommunerna och landstingen har olika förutsätt- ningar vad gäller skattekraft och kostnadsläge.

Skatteutjämningskommittén har enligt sina direktiv i stort sett haft två syften. Det ena är att se över fördelningsnycklarna i det nuvarande utjämningssystemet och att därefter föreslå förbättringar i systemet. Både tekniska och principiella förändringar kan därvid bli aktuella. Det andra syftet har varit att föreslå en metod för att begränsa statens bidrag till kommunsektorn vilket anses nödvändigt i nuvarande ekonomiska läge.

Ambitionsnivån i skatteutjämningssystemet

Ambitionsnivån inom skatteutjämningen har sedan år 1985 begränsats genom beslutet att sänka grundgarantin från 103 % av medelskattekraf- ten till 102%. Kommitténs majoritet förespråkar nu en ytterligare ambi- tionssänkning genom att grundgarantin föreslås sänkas från 102 % till 101 % av medelskattekraften.

Skatteutjämningskommitténs arbete har inte visat några bärande skäl för att sänka ambitionsnivån inom utjämningssystemet. Från den ut-

gångspunkten borde snarare grundgarantin återföras till nivån 103 %. Jag kan i vart fall inte tillstyrka en sänkning till 101 %.

Oavsett vilken ambitionsnivå man fastställer kommer anknytningen till medelskattekraften att kräva ökade nominella beloppp för finansie- ringen av systemet i takt med inflations- och reallöneutveckling. Detta innebär i och för sig inga svårigheter eftersom statens inkomster ökar i samma män. En hög ambitionsnivå leder därför inte till ökande svårig- heter från statsfmansiell synpunkt men medverkar självfallet inte heller till att lösa nuvarande obalansproblem.

Andra förändringar i systemet

Kommittén föreslår att nuvarande spärregler avskaffas. Jag delar denna uppfattning, men anser inte att borttagandet av Spärreglerna skall kom- penseras automatiskt och fullt ut genom höjd grundgaranti för berörda kommuner och landsting.

Jag anser inte heller att den nuvarande kompensationen för hög utdebitering skall permanentas genom höjd grundgaranti. Metoden att stödja vissa kommuner på grundval av deras höga utdebitering anserjag bygga på en felaktig princip.

Jag kan dela majoritetens uppfattning att höjd kompensation bör utgå för befolkningsutflyttning.

Majoriteten föreslår att effekterna av kommunernas (men inte lands- tingens) sociala struktur skall beaktas inom ramen för utjämningssyste- met. Detta innebär en ytterligare komplikation i utjämningssystemets konstruktion och tillämpning, men jag anser ändå att det bör accepteras. Det främsta skälet därtill är att behovet av extra skatteutjämningsbidrag därigenom minskar. Kommittén föreslår emellertid att anslaget för extra skatteutjämningsbidrag bör ökas. Jag kan inte biträda den uppfattning- en.

Majoriteten lägger fram ett konkret förslag till de olika kommunernas inplacering i olika grundgarantiklasser. Eftersomjag delvis har en annan uppfattning om vilka kriterier som bör vara avgörande för grundgaran- tins storlek kan jag inte biträda detta förslag. Jag har emellertid inte haft möjlighet att konstruera ett eget alternativ till majoritetens förslag. Det är enligt min uppfattning nödvändigt att avvakta remissinstansernas synpunkter på de olika kriterierna för inplacering i olika grundgaranti- klasser innan ett sådant alternativ kan läggas fram.

Dubbla budskap

Statens medverkan i finansieringen av kommuners och landstingens verksamheter är betydande. För 1984 uppgår driftbidragen till 45 miljar- der kronor och skatteutjämningsbidragen till 1 1 miljarder kronor. Driftbidragen tillkom ursprungligen som ett styrmedel för att stimu- lera till kommunal serviceutbyggnad. Deras knytning till speciella verk- samhetsområden och deras regelverk styrde och styr fortfarande inrikt- ningen av den kommunala servicen. Genom den statliga delfinansiering- en skulle kommuner och landsting stimuleras till en snabb verksamhet-

sexpansion. Det statliga skatteutjämningssystemet skulle möjliggöra att även ”fattiga” kommuner skulle kunna utnyttja driftbidragen.

Nu är emellertid ambitionen inte att stimulera kommunerna utan tvärtom att begränsa den kommunala expansionen. Majoritetens an- grepp på skatteutjämningssystemet torde vara en konsekvens av detta önskemål att begränsa kommunernas tillväxt. Samtidigt fortsätter drift- bidragen och framför allt regelsystemet att ge ett expansionistiskt bud- skap. Den nuvarande utformningen av statens bidrag och de statliga rgelsystemen ger därför nu ett dubbelt budskap.

Jag anser därför att de nuvarande driftbidragen bör omvandlas till mindre styrande bidrag. Detta kan ske genom en större schablonisering så att bidragen utgår per capita i stället för att vara prestationsinriktade. Detta är i hög grad redan fallet beträffande landstingssektorn.

Jag anser också att en sådan schablonisering är en förutsättning för att man skall kunna infria demokratiberedningens intentioner om större kommunal självstyrelse.

Finansieringen

Majoritetens förslag för att åstadkomma statsfinansiella besparingar består av tre komponenter: För det första föreslås att skatteutjämnings- systemet gröps ut genom sänkningen av nivån för grundgarantin. För det andra föreslås en delfinansiering av utjämningssystemet genom en avgift på skatteunderlaget. För det tredje innebär förslagen en fortlöpande övervältring på kommunsektorn i takt med inflation och reallöneutveck- ling. Enligt min mening saknas en bärande princip bakom dessa förslag.

Kommittén föreslår också att den tillfälliga avgiften på högre egen skattekraft än 135 % (den s.k. Robin Hood-skatten) permanentas. Jag kan inte acceptera detta.

Den successiva och automatiska övervältringen på kommunsektorn skulle medföra att fördelningen mellan stat och kommuner blev beroen- de inte av explicit fattade beslut utan blev en indirekt effekt av inträffan— de pris- och lönestegringar.

För att genom konkreta beslut medverka till att lösa statens budget- problem finns i princip två vägar att gå, om man avvisar en mer eller mindre automatisk och godtycklig urgröpning av kommunsektorns re- surser.

Den ena är att förvandla skatteutjämningssystemet till ett internfinan- sierat system. Kommunsektorn får därigenom i likhet med vad som gäller för de kyrkliga församlingarna solidariskt avsätta medel som sedan fördelas till de kommuner och landsting som enligt systemets kriterier har störst behov därav. Den andra är att reducera statens utgif- ter i motsvarande män men genom minskningar av driftbidragen.

Om man av samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl måste över- ge principen att staten tillskjuter bristande skattekraft bör man övergå till principen om en internkommunal finansiering. En sådan ny princip innebär följaktligen en väsentlig merkostnad för kommunsektorn och motsvarande avlastning för statskassan. Detta kan inte genomföras från

ett år till ett annat men beslutet bör vara att man fastlägger en ny princip och den tidsperiod under vilket beslutet successivt genomförs.

Detta innebär att det finns ett statsfinansiellt utrymme för stora drift- bidrag. Ett avgörande villkor för att genomföra denna nya princip är därför att driftbidragen schabloniseras.

Kommittén diskuterar också frågan om det bör vara en kommuns egen utdebitering eller medelutdebiteringen som utgör grund för beräk- ningen av skatteutjämningsbidragen. Jag anser liksom majoriteten att det i princip borde vara medelutdebiteringen. Konsekvenserna av en sådan förändring blir emellertid som kommittén påpekar svåra att för- svara. Jag kan därför acceptera att bidrag utgår på grundval av egen utdebitering men med ett tak. Detta tak bör emellertid enligt min upp- fattning sättas lägre än vad majoriteten föreslår: vid 17 kronor för primärkommuner och 13 kronor för landsting.

4 Av ledamoten Nils Yngvesson (s)

Barnomsorgen i ett reformerat skatteutjämningssystem

Kommunernas kostnader för barnomsorg har vid flera tillfällen disku- terats i samband med olika förslag till skatteutjämning. l slutbetänkan- det till 1976 års kommunalekonomiska utredning betonas vikten av en utjämning mellan kommunerna av barnomsorgskostnader. Trots statliga bidrag påtalar utredningen stora skillnader i nettokostnader mellan kommunerna, som behöver åtgärdas inom ramen för skatteutjämningen. Man betonar att behovet av plats på daghem skall utgöra bedömnings- grund, och inte bara antal barn i aktuella åldrar. Behovet styrs även av andra faktorer som t.ex. föräldrarnas sysselsättningsgrad. Utredningens förslag speglar också detta synsätt, där man förutom ålder även tar hänsyn till antalet platser.

Att barnomsorgen förblir en viktig kommunal fråga betonades också vid den socialdemokratiska partikongressen 1984, där man förordar att alla barn skall ha rätt till kommunal barnomsorg. Barnomsorgen lyfts fram som ett av de få områden, där den offentliga sektorn kan tillåtas expandera. I regeringens proposition 1984/85:209 ”Förskola för alla barn” föreslås att den kommunala barnomsorgsverksamheten skall vara fullt utbyggd senast år 1991.

Kommunerna kommer att behöva satsa stora resurser för att klara uppställda målsättningar. Barnomsorgen kommer därför även framle- des att vara en viktig beräkningsgrund för skatteutjämning. Det är då angeläget att man strävar efter beräkningsmetoder, som på ett rättvist sätt tar hänsyn till skillnader mellan kommunerna, och hittar metoder där behovet av och utbyggnaden av barnomsorgen blir styrande.

I direktiven för skatteutjämningskommitténs arbete sägs att man ”skall se över underlaget som används för att beräkna kostnadsskillna- der på grund av åldersstrukturen, speciellt kostnader för barnomsorgen och gymnasieskolan”. Vidare att man skall ”granska grunderna för

systemets konstruktion förutsättningslöst i syfte att åstadkomma en ökad utjämning inom given resursram”.

Kommittén har alltså kunnat arbeta inom ganska vida direktiv, och haft möjlighet att grundligt pröva olika modeller för beräkning av barn- omsorg. Denna möjlighet har emellertid inte tagits till vara. Man föreslår ett system som endast tar hänsyn till andelen barn. I stället borde man ha provat olika sociala faktorer som på ett bättre sätt än andelen barn speglar behovet av barnomsorg. Kommittén konstaterar för övrigt själv i sina förarbeten, att behovet även i stor utsträckning påverkas av sociala faktorer. För att efterfrågan på barnomsorg skall uppkomma krävs först och främst givetvis att det finns barn men också att båda föräldrarna förvärvsarbetar, eller önskar göra det. Behovet av barnomsorg blir också större om barnen har ensamstående förälder. Det är därför min uppfatt- ning, att kommitténs förslag till beräkningsmetod inte tar hänsyn till skillnader i barnomsorgsbehov och utbyggnad mellan kommunerna, och att man riskerar orättvisa jämförelser mellan kommunerna.

Kommittén har visserligen redovisat några alternativ för barnom- sorgsberäkningar, men man har utan närmare motivering valt att kom- binera endast en social faktor med ålder. Man borde ha gjort en betydligt grundligare undersökning av påverkansneutrala faktorer och alternativa metoder.

Att antalet barn är otillräckligt som indikator på behovet av barnom- sorg har påvisats i undersökningar gjorda av Malmö och Göteborgs kommuner. Genom statistiska bearbetningar för landets samtliga kom- muner av flera sociala faktorer har ett lågt samband påvisats mellan enbart andelen barn och kostnader för barnomsorg i kommunerna. Genom att väga samman andel barn, andel förvärvsarbetande kvinnor med barn och andel barn med ensamstående förälder erhålles ett betyd- ligt bättre samband. Man kan alltså konstatera att det finns klara belägg för att andelen barn inte räcker som förklaring till kostnadsskillnader mellan kommunerna.

De ovan nämnda faktorerna kan vägas samman till ett index som ger betydligt bättre förklaringsvärde till skillnader i kommunernas kostna- der för barnomsorg. Indexet kan användas i beräkningsmodellen på samma sätt som kommittén föreslagit beträffande kostnader för individ- och familjeomsorg. Den beräkningsmetodik kommittén föreslår beträf- fande sociala kostnader är för övrigt att föredra för samtliga åldersbe- roende verksamheter. Den ger betydligt säkrare utslag och innebär också en enklare modell.

Genom att välja faktorer av typ andel förvärvsarbetande kvinnor med barn och andel barn till ensamstående förälder gör man också modellen mer påverkansneutral. Sådana faktorer kan inte styras av kommunerna och speglar på ett riktigare sätt behovet av kommunala serviceinsatser.

Den förutsättningslösa prövning av skatteutjämningssystemet som anges i direktiven har inte genomförts. Min uppfattning är, att man i stället varit styrd av, att förslaget endast skall medföra marginella för- ändringarjämfört med befintligt system. Det har också påverkat valet av beräkningsmetoder. Man väljer konsekvent sådana som ger små utslag i förhållande till nuvarande system, och inte de som bäst motsvarar den

kommunala verkligheten. Man borde självklart välja metoder som bäst belyser skillnader i kommunalt servicebehov.

Min uppfattning är att man måste ta hänsyn till fler sociala faktorer i samband med barnomsorg. Tekniskt kan det ske på samma sätt som kommittén föreslagit för individ- och familjeomsorg. Det nuvarande systemet som tar hänsyn till både andel barn och faktisk utbyggnad är bättre än kommitténs förslag. Om inte vilja finns till en genomgripande förändring av beräkningsmetoden för barnomsorgsberäkningarna, för- ordar jag att man behåller nuvarande system.

5 Av ledamoten Sven Henricsson (vpk)

1

Under den borgerliga regeringstiden togs en rad statliga beslut som innebar en ökad börda på kommunerna. Man utgick från den felaktiga tesen att kommunal expansion utgjorde ett hinder för industriell tillväxt. Den indragning av kommunala medel som de borgerliga regeringarna gjorde till en viktig komponent i sin svångremspolitik kritiserades av de båda arbetarpartierna varvid ord som konfiskation av kommunala medel användes. Man kunde alltså notera samstämmighet mellan socialdemo- kraterna i opposition och vänsterpartiet kommunisterna, vilka båda ansåg att en utbyggnad av den offentliga sektorn skulle vara en drivkraft för minskad arbetslöshet och bättre samhällsekonomi. Härvid kunde man bl.a. stödja sig på liknande slutsatser från sysselsättningsutredning- en som på sin tid slog fast att den offentliga sektorns expansion skulle öka antalet arbetsplatser i landet och utgöra ett avgörande medel för att bekämpa arbetslösheten.

Tyvärr måste man nu konstatera att den socialdemokratiska regering- en i huvudsak anammat den borgerliga doktrinen, att kommunerna har god ekonomi och att den kommunala konsumtionen står i motsättning till industrisektorns expansion. Regeringen har fortsatt indragningen av kommunala medel. Det gäller t.ex. slopad kommunal beskattning av juridiska personer och minskade riktade statsbidrag (skola, barnomsorg, bostadstillägg, energisparåtgärder, vägar etc.). För år 1985 företogs ock- så en sänkning av den kommunala grundgarantin i skatteutjämningssy- stemet med 1 %, vilket beräknas ge kommunerna ca 400 miljoner kronor mindre än med tidigare gällande regler. Likviditetsindragningar motsva- rande 4 miljarder drabbar primärkommunerna under 1985 och 1986. Listan på nedskärningar och s.k. besparingar inom den kommunala sektorn kan göras lång.

Mot denna bakgrund måste man också se finansminister Kjell O Feldts påstående i debattboken Samtal med Feldt (1984) att ”man skulle kunna beskriva hela den offentliga sektorns underskott som ett kommu- nalt underskott eftersom den summa de får från staten är ungefär lika stor som det totala offentliga underskottet” (sid. 48). Tanken bakom påståendet är givetvis den, att regeringen genom ytterligare press på

kommunerna och kommunalskatterna skall kunna minska det statliga budgetunderskottet.

Stort avseende fästes vid en kommunal likviditetsförbättring betingad bl.a. av ett ovanligt högt ränteläge som gynnat penninghantering. Sam- tidigt har många kommuner inriktat sig på besparingar inför en oviss framtid.

Il

Kommunerna är den samhällsorganisation som direkt kopplar till män- niskornas vardagsverklighet och många avgörande behov. Man kan också säga att centrala statsmakten med olika medel utformar politikens principiella innehåll och genom regerings- och riksdagsbeslut verkar styrande på kommunerna. Men det blir den kommunala operativa or- ganisationens uppgift att ge praktisk substans åt denna politik. En mål- medveten nedskärningspolitik mot den kommunala sektorn enligt den linje som de borgerliga partierna rekommenderar och regeringen nu praktiserar medför stora risker för ekonomiska orättvisor och social nedrustning. Härvid drabbas de svaga grupperna — de som främst behöver omsorg och vård, de utslagna och arbetslösa, barnen och de äldre liksom lågavlönade och barnfamiljer. Samtidigt kan åtstramnings- politiken mot kommunerna som helhet leda till ökade skillnader mellan dem och för de kommuner som redan har stora problem kan dessa förvärras. Det gäller ofta glesbygdskommuner med hög arbetslöshet och utflyttning eller kommuner i storstädernas närhet som kanske tvingats till en särskilt kraftig expansion. Men det kan också gälla rena storstads- kommuner som Malmö och Göteborg, vilka visserligen har ett hyggligt skatteunderlag men samtidigt brottas med storstadens större sociala problem och därav följande kostnader. Som centra i en vidare tätortsre- gion följer speciella uppgifter för ett större område än den egna kom- munen och dess invånare.

111

Man måste se finansministerns åtgärd ijuni 1983 att tillsätta en kommitté för översyn av skatteutjämningssystemet som ett led i enfortsatt nedskär- ningspolitik mot kommunsektorn. Skatteutjämningssystemet som i sin första form infördes 1966 och därefter väsentligt justerades genom riks- dagsbeslut 1973 och 1979 innebar att staten garanterar samtliga kom- muner och landsting en viss skattekraft varigenom stora skillnader i standard och utdebitering kan motverkas. Skatteutjämningsbeslutet l979 gynnade en rad sydsvenska kommuner medan Norrlandskommu- nerna fick nöja sig med vad man hade. Orsaken härtill var inte att det nya systemet bättre tog vara på de sydliga kommunernas ekonomiska förut- sättningar utan att man generellt höjde den lägsta grundgarantin från 97 till 103 % av medelskattekraften. Skatteutjämningen är i grunden byggd på idén om solidaritet, dvs. alla kommuner skall garanteras möjlighet att till samma kostnad (utdebitering, skattesats) kunna tillhandhålla likvär- dig service. Det innebär att i princip skall skillnaden i skattesats bero på kostnader som kommunen själv kan påverka. Huvudtemat i direktiven

gäller finansieringen och innebär i sak att underskottet i statsbudgeten inte möjliggör ytterligare medel för skatteutjämningsändamål. ] uppgif- terna ingår att ”redovisa olika vägar att dämpa de automatiska kostnads- ökningarna” inom systemet. Dessutom skall redovisas hur skatteutjäm- ningssystemet skall vara utformat om statens kostnader för bidragsgiv- ningen reduceras med 15 % i förhållande till nu gällande system.

IV

Om själva ”solidaritetsidén” i skatteutjämningssystemet — att utjämna skillnaderna i kommunernas resp. landstingens ekonomiska förutsätt- ningar — kan inga delade meningar råda. Samma sak gäller anknytning- en till medelskattekraften som möjliggör en likartad ekonomisk utveck- ling i kommuner med resp. utan skatteutjämningsbidrag. Den tekniska uppbyggnaden med grundgaranti uttryckt i procent av medelskattekraf- ten och en garanterad skattekraft motsvarande grundgarantin med til- lägg eller avdrag som räknas om årligen med hänsyn till åldersstruktur och befolkningsminskning, kan ligga till grund för beräkningen av ett skatteutjämningsbidrag till de kommuner och landsting som har lägre egen skattekraft än den garanterade.

Översynen av skatteutjämningssystemet borde ha inneburit en mer genomgripande analys. Fortfarande uppvisar den föreslagna inplace- ringen av kommunerna i grundgaranti till synes oförklarliga skillnader — särskilt vid enjämförelse med resp. kommuns ekonomi och kostnads- situation. När det t.ex. gäller framräkning av åldersfaktorn anser vi att den måste ersättas av en faktor med vidare innebörd. Systemet måste söka fånga upp inverkan av flera demografiska förhållanden, boende- struktur och sysselsättningssituation. Grundidén bakom införandet av åldersfaktorn är, att det i fråga om vissa kommunala verksamheter kan antas att kostnaderna inte är proportionella mot kommunens invånar- antal, utan att olika ålderssammansättning ger skillnader mellan kom- munerna. Så är utan tvivel fallet. Ju flera barn i skolåldern desto större kostnader. Att därmed dra slutsatsen att det enbart är ålderssammansätt— ningen som har den egenskapen är en alltför grov förenkling.

Tag t.ex. efterfrågan på barnomsorg. Denna förutsätter först och främst att det finns barn, men också att båda föräldrarna förvärvsarbetar eller önskar göra det. Att anta att barnomsorgskostnadema v1rierar enbart med antalet barn leder till kraftiga felbedömningar för enskilda kommuner. I stället är det fullt möjligt att väga samman andel bam, andel förvärvsarbetande kvinnor med barn och andel ensams:ående försörjare för konstruktion av ett indextal som visar förväntat utnyttjan- de av barnomsorg. Motsvarande kan också göras då det gäller bostads— bidrag. Sådant bidrag utgår visserligen i stort sett endast till barnftmiljer men även inkomstsituationen är ett kriterium. Andel barn/ande. lågin- komsttagare kan i ett indextal belysa bostadsbidragskostnaderni mera korrekt än om man väljer att använda rena åldersfaktorn då det gäller att förklara kostnadskillnader.

Det står alltså klart att åldersfaktorn i det nuvarande skatteutjäm- ningssystemet måste ersättas med en faktor med vidare innebörd Kom-

mitténs förslag har anammat denna metod, utarbetad genom en under- sökning vid Göteborgs kommun gällande skillnader i kommunernas kostnader för individ- och familjeomsorg. Denna metod som ytterligare utvecklats i ett arbete vid Göteborgs kommun anser vi skall tillämpas då det gäller beräkning av kostnader för exempelvis barnomsorg och bo- stadsbidrag. Man kan på goda grunder påstå att det nu föreslagna åldersindex är ytterst bristfälligt då det gäller att visa sambandet med de totala ”ålders"-beroende kostnaderna i kommunerna. Även i detta fall gäller vår tidigare i reservationen framförda kritik att översynen inte är tillräckligt genomgripande och grundlig.

V

Kommittémajoritetens förslag att finansiera skatteutjämningens anknyt- ning till medelskattekraften med avgifter på kommunerna kan inte god- tagas. Fördelningspolitiken måste på nytt skjutas i förgrunden. Att lägga en ökad börda på kommunsektorn innebär tvärtom en direkt försämring för breda inkomstgrupper. Härtill kommer att de sämst avlönade och de mest utsatta grupperna också är mest beroende av en fungerande kom- munal verksamhet. Medan nedskärningar och ”dämpningar” slår mot de svagare i samhället är det närmast en självklarhet att de ekonomiskt starka med sina kontakter och sin ekonomiska överlägsenhet via exem- pelvis privatisering kan klara sina behov och trygga sin förtur.

Den av majoriteten föreslagna inbördes justeringen mellan kommu- nerna av bidragen via höjd eller sänkt total grundgaranti kan inte dölja den övervältring av kostnader från stat till kommun som sker och som finansieringsmässigt belastar den ur fördelningspolitisk synpunkt orätt- visa kommunalskatten. De kommunala skatterna och de indirekta skat- terna utgör den största utgiftsposten för den överväldigande majoriteten av skattebetalarna. Det betyder också att den ofta omdiskuterade mar- ginalskatten är lägre för mer än 90 % av inkomsttagarna.

Av tabell 12.6 Avgift på totalt skatteunderlag för kommuner och landsting, kr/skr framgår att en kommunalskattehöjning motsvarande en utdebitering på 1 krona och mera kan bli en följd vid avgiftsflnansie- ring om några år — allt beroende på inflationen. Prisstegringarna och den ständiga utvecklingen till allt högre medelskattekraft ökar också de statliga Skatteinkomsterna — inte minst då det gäller mervärdeskatten! Det är också en bekräftelse på att finansieringsförslaget innebär en övervältring av inflationsbetingade kostnadsökningar på kommunerna och landstingen. Ett bibehållande i huvudsak av nuvarande finansie- ringssystem med statligt tillskott för att klara anknytningen till medel- skattekraften är att föredra i avvaktan på en varaktig lösning av den kommunala skatteproblematiken. Systemet kan under en övergångstid kombineras med en ordning som innebär att den tillfälliga avgiften för 1986 på högre egen skattekraft än 135 % av medelskattekraften görs permanent.

VI

Systemet med skatteutjämning är i princip ett uttryck för idén om den starkares stöd till den svagare, dvs. grundtanken är rätttvis fördelning coh solidaritet. I förlängningen blir det mer och mer angeläget att per- manenta och komplettera detta ”solidaritetssystem”.

Det kan ske stegvis om staten börjar överta kostnader för bestämda delar av kommunernas och landstingens verksamhet. Staten har över- vältrat kostnader på kommunerna och många av den kommunala sek- torns verksamheter är statligt reglerade. En ökning av statliga bidrag till kommunerna kan skapa såväl förutsättningar för en utbyggnad av den kommunala verksamheten som en minskning av de kommunala skatter- na. Härvid gynnas alltså i första hand låg- och medelinkomsttagare.

Genom exempelvis ökade statliga bidrag till den kommunala sektorns kostnader för verksamheter som skolväsendet, barnomsorgen, sjukvår- den och den kollektiva trafiken kan under en treårsperiod utrymme skapas för att, om man så önskar, de kommunala skatterna skall kunna sänkas med i genomsnitt 5 kr/skr dvs. l/6 utan att detta behöver stå i motsättning till en utbyggd kommunal service. Härigenom möjliggöres icke obetydliga skattevinster för heltidsarbetande låg- och medelin- komsttagare. En sådan sänkt kommunalskatt kan ge möjlighet till en motsvarande skärpning av progressiviteten i de högre inkomstskikten. Medan kommunerna är hänvisade i stort sett till en proportionell skatt på fysiska personers inkomster har staten helt andra möjligheter till finan- sieringssystem med fördelningspolitisk profil.

Enligt vår syn utgör en sådan omfördelning av kostnaderna mellan stat och kommun en inledning för övergång till införandet av en enhetlig progressiv skattför stat och kommun. Ett sådant nytt system ger möjlighet till verklig utjämning av de stora skillnaderna i skattekraft och utdebite— ring mellan kommuner med olika förutsättningar. Systemet kan kom- pletteras med en viss bibehållen begränsad kommunal beskattningsrätt. Samtidigt kan nu gällande system med speciella riktade statsbidrag efter hand avvecklas. Samma sak bör gälla det nuvarande skatteutjämnings- systemet, vars modell och teknik för beräkning av kriterier på kommu- nala basbehov ytterligare kan byggas ut och förfinas som instrument vid fördelning av enhetsskatten på de olika kommunerna. Även ett sådant nytt skattesystem får ses som en dellösning på vägen mot produktions- beskattning som källa till samhällets viktigaste inkomster. Det nu gällan- de skatteutjämningssystemet utgör med alla sina brister ingen varaktig lösning av den kommunala verksamhetens finansieringsfråga. Likväl antyder systemet de framtida vägar som måste väljas för en sådan mera varaktig lösning. I samband med överväganden och ställningstaganden till skatteutjämningskommitténs förslag bör även här berörda frågor kunna prövas.

Särskilda yttranden

1 Av ledamöterna Stig Davidson (c) och Rolf Rämgård (c).

Skatteutjämningskommitténs arbete

Vi har i särskilda reservation utvecklat våra erinringar mot delar av förslaget till nytt skatteutjämningssystem. Vi har därvid i dessa fall föreslagit förändringar som vi tror leder till större rättvisa mellan pri- märkommunerna och mellan landstingen. Vi har också föreslagit finan- siering av vårt förslag då det statsfinansiella läget omöjliggör att kom- munsektorn ekonomiskt förstärks genom tillskott av statsmedel.

I det särskilda yttrandet har vi valt att kommentera några av de ställningstaganden som kommittén gjort och där vi stöder dessa förslag.

Grundgarantin

För många kommuner har grundgarantin höjts i avsikt att lösa ut de nuvarande Spärreglerna och för de kommuner som under en följd av år fått extra skatteutjämning. Vi anser det riktigt att göra den här föränd- ringen. Därigenom ernås ett klarare system och kommuner och lands- ting, främst i Norrland, kan kompenseras. Det olämpliga med systemet är emellertid att grundgarantin på nytt sänks för alla, vilket vi inte kunnat acceptera.

Skattesats och medelutdebitering

Ett av syftena med skatteutjämning är att utjämna skattesatserna. I detta avseende är det nuvarande systemet inte effektivt. Skattesatsen kan sägas vara ett uttryck för den politiska viljan till aktiva och verkningsfulla insatser i kommun/landsting och ett mått på den service som invånarna vill ha, vilket i första hand är dikterat efter skäliga behov. Skattesatsens storlek kan också vara orsakad av en dålig och missriktad politik. I sådana fall får den inte rättas till via skatteutjämning. I vår reservation har vi föreslagit en ökad skatteutjämning, som ger möjligheter till att skillnaderna i utdebiteringen kan minska.

I utredningen har diskuterats om medelutdebiteringen ska utgöra grunden för skatteutjämningen i stället för den faktiska utdebiteringen

såsom kommittén föreslår och vilket för övrigt också gäller i dag. Ur principiell synpunkt hade det varit önskvärt att grunda skatteutjämning- en på medelutdebiteringen. Det hade varit möjligt att ge kompensation till högskattekommunerna via grundgarantin. Vi har dock funnit att ett sådant förslag skulle få mycket stora variationer i grundgarantin mellan kommuner i samma region. Utredningens förslag att ingen kommun får tillgodogöra sig mer än 18 kronor i kommunalskatt vid beräkning av skatteutjämning kan sägas vara ett första steg emot principen.

Åldersstrukturen

För primärkommunsektorn har tillförts en social faktori åldersstruktu- ren. Även om förslaget strider mot principen om ett förenklat system vill vi tillstyrka förslaget med de motiveringar som finns anförda av kom- mittén. Vi delar på samma grunder att någon social faktor för ålders- strukturen inom landstingskommunen inte bör införas.

I det nu gällande skatteutjämningssystemet finns en faktor där den faktiska barnomsorgsutbyggnaden påverkar åldersstrukturen. Detta strider mot principen att det i huvudsak ska vara opåverkbara faktorer som grundar utfallet av skatteutjämningen till kommunerna. Vi anser i likhet med kommittén att det är det faktiska antalet barn som ska påverka åldersstrukturen. Åldersstrukturen utgör en viktig kostnadsfak- tor för kommuner/landsting. Det hade varit önskvärt att kunna förstär- ka denna del i skatteutjämningen. Detta går inte utan att samtidigt förändra principen för åldersstrukturens beräkning. Vi förutsätter emel- lertid att det är full genomförbart att förstärka åldersfaktorns betydelse i ett nytt statsbidragssystem på sätt som vi föreslagit i vår reservation.

2 Av ledamoten Nils Yngvesson (s).

Skatteutjämningskommittén fick mycket vittomfattande direktiv som gav frihet att pröva på nya och okonventionella metoder vad gäller att skapa lika ekonomiska förutsättningar mellan kommuner och landsting. Tyvärr måste konstateras att dessa möjligheter ej tillvaratagits. Inga alternativa modeller har presenterats kommitténs ledamöter, ej heller utredningsmaterial som mera djupgående försöker förklara sambandet mellan olika opåverkbara variabler och kostnadsstrukturer. Det fram- lagda förslaget föreslår inga förändringar i fråga om skatteutjämnings- systemets tekniska uppbyggnad och leder till mycket små skillnader i förhållande till nuvarande system.

Ett av direktiven var att pröva hur kommunernas kostnader för arbets- lösheten skulle kunna beaktas. Enligt min åsikt är den bästa lösningen att införa den s.k. SOFT-reformen och finansiera denna med motsvaran- de minskning av skatteutjämningsbidragen.

Dagens system innehåller inga möjligheter att minska bidraget till de kommuner som uppbär höga skatteutjämningsbidrag och har lägre kom- munalskatt än genomsnittet och till och med samtidigt sänker kommu-

nalskatten. Möjligheten att införa en dylik spärr har av kommittén avfärdats alltför ytligt.

I fortsättningen uppehåller jag mig vid kommitténs bedömningar på den landstingskommunala sidan.

För primärkommunerna bör enligt kommittén hänsyn tas till socio- ekonomiska faktorer vid beräkning av indextal för individ- och familje- omsorg samt statskommunala bostadsbidrag. Detta är bra.

Det är desto mera anmärkningsvärt att kommittén väljer en annan princip för landstingen. Kommittén konstaterar dock:

"Det är välkänt att det finns samband mellan sjuklighet, dödlighet och utnyttjan— de av hälso- och sjukvård liksom att faktorer som ålder, kön, sysselsättning m.m. påverkar behovet av hälso- och sjukvård."

Kommittén drar emellertid inte konsekvenserna av sitt konstaterande i det förslag till nytt skatteutjämningssystem som presenteras. I stället hänskjuts frågan om de socioekonomiska faktorernas betydelse till för- delningen av eråttningen från sjukförsäkringen.

Jag anser att det år inkonsekvent att olika principer tillämpas för kommuner respektive för landsting. Det är vidare otillfredsställande att fördelningen sker enligt vissa principer i skatteutjämningssystemet och enligt andra i försäkringssystemet. Totalt finns drygt 16 miljarder kronor som skall fördelas från de båda systemen. Det hade varit naturligt med en samordning där åldersstruktur och socioekonomiskt struktur vägdes samman som fördelningsinstrument i båda systemen.

Enligt nuvarande skatteutjämningssystem sker en sammanvägning av den primärkommunala och den landstingskommunala åldersfaktorn för de kommuner som tillika är sjukvårdshuvudmän, dvs. Göteborg, Malmö och Gotland. Skatteutjämningskommittén har inte föreslagit någon änd- ring i detta avseende. .

Jag anser att en ändring bör ske så att skatteutjämningsbidrag skall kunna erhållas enbart för landstingsverksamheten respektive enbart för den primärkommunala verksamheten. Vid beräkning av bidragen bör den genomsnittliga utdebiteringen för landsting resp. komm'tiner använ- das.

Genom den föreslagna ändringen blir skatteutjämningssystemet neu- tralt till den organisatoriska indelningen i landsting och kommuner.

Jag vill avslutningsvis peka på ytterligare en inkonsekvens i kommit- téns förslag. För den primärkommunala äldreomsorgen föreslås ålder- sintervallen 65—79 år resp. 80—w. För landstingen används däremot åldersgruppen 75—w som femte eller sista åldersgrupp. Alla undersök- ningar visar entydigt att sjukvårdskonsumtionen — liksom behovet av äldreomsorg — ökar drastiskt vid ca 80 års ålder. Jag anser därför att åldersgrupperingen för landstingen skall överensstämma med motsva- rande gruppering för primärkommunerna, dvs. det skall finnas ett inter- vall 65—79 år och ett intervall över 80 år.

3 Av sakkunnige Ulf Wetterberg

Skatteutjämningskommittén konstaterar att i motsats till vad som gäller för kommunerna finns det inga finansiella skäl att generellt sänka grund- garantierna för landstingen med en procentenhet. Kommittén förordar ändå en sådan sänkning, som innebär att lägsta garantinivå även för landstingen skulle bli 101 procent.

Kommitténs enda motivering för detta är att skatteutjämningssyste- met även framdeles bör vara enhetligt för kommuner och landsting i detta avseende. Kommitténs förslag innebär således att nivån på lands- tingens grundgarantier bestäms med utgångspunkt från de förutsättning- ar som gäller för kommunerna.

En generell sänkning av grundgarantierna för landstingen ger kom— binerat med den nya åldersfaktorn och slopade spärregler minskningar av skatteutjämningsbidragen till huvuddelen av landstingen med ca 20 öre per skattekrona. Visserligen sägs det att motsvarande belopp skall föras över till sjukförsäkringsersättningarna. Men det är i dag svårt att förutsäga hur nuvarande och tillkommande försäkringsbelopp kommer att fördelas mellan huvudmännen fr.o.m. 1987. Om den generella sänk— ningen av grundgarantierna leder till en omfördelning mellan landsting- en eller ej går därför inte nu att överblicka.

Om man avstår från att sänka grundgarantierna för landstingen, dvs. låter lägsta grundgaranti ligga kvar på 102 procent, får man ett betydligt bättre utfall för landstingen. Som framgår av tabellen skulle förändring- arna för huvuddelen av landstingen därigenom begränsas till mindre än 10 öre per skattekrona. Detta skulle totalt leda till en minskning av skatteutjämningsbidragen med ca 150—170 miljoner kr för landstingen, vilket skall jämföras med en minskning av bidragen med ca 425—470 miljoner kr i alternativet med sänkta grundgarantier.

Jag har också svårt att se att det skulle innebära några stora principiel- la problem att välja olika nivåer för grundgarantierna i kommuner resp. landsting. Det bör väl i stället vara naturligt att låta de särskilda förut- sättningarna finansiellt och fördelningsmässigt inom resp. delsektor bli avgörande för ställningstagandet. Jag anser därför att den av kommittén föreslagna generella sänkningen av landstingens grundgarantier inte bör genomföras.

Slutligen vill jag understryka att oavsett vilket alternativ som väljs för landstingen så kan en minskning av de totala skatteutjämningsbidragen till landstingen godtas endast under förutsättning att landstingen garan- teras motsvarande belopp på annat sätt, t.ex. genom en överföring av medel till sjukförsäkringsersättningarna som kommittén förordar.

Tabell. Skattekraftsgarantier för landstingen vid en lägsta grundgaranti 102 % av medelskattekraften.

Landstings- Förslag Total Skillnad kommun —————————————————————- ga- % kr/skr Grund- Ålders— Total ranti garanti faktor ga— år 1985

ranti Stockholms läns 102 — 7,4 94,6 99 .. ' .. Uppsala 102 — 6,9 95,1 99 —1,8' —0 23 Södermanlands 102 - 0,9 101,1 101 0,1 0:01 Östergötlands 102 0,6 102,6 103 -0,4 -0:05 Jönköpings 102 2,9 104,9 105 -0,1 -0 01 Kronobergs 102 4,1 106,1 107 —0,9 -0 11 Kalmar 102 9,2 111,2 113 -1,8 —0 22 Blekinge 102 5,3 107,3 108 -O,7 -0 09 Kristianstads 102 5,5 107,5 108 -O,5 -0:06 Malmöhus 102 — 2,0 100,0 100 Hallands 102 — 1,3 100,7 101 -0,3 —0:04 Göteborgs o Bohus 102 - 6,2 95,8 99 -3,2 -O:43 Älvsborgs 102 0,6 102,6 103 —0,4 -0 05 Skaraborgs 102 3,1 105,1 105 0,1 0:01 Värmlands 105 7,5 112,5 113 -0,5 —0 06 Örebro 102 5,5 107,5 108 —0,5 -0:06 Västmanlands 102 - 5,4 96,6 99 -0,1' —0:02 Kopparbergs 105 5,6 110,6 111 —0,4 -0 05 Gävleborgs 105 6,4 111,4 112 -0,6 —0:07 Västernorrlands 114 5,4 119,4 120 —O,6 -0:06 Jämtlands 123 8,9 131,9 132 —0,1 —0:01 Västerbottens 129 — 5,3 123,7 122 1,7 0:17 Norrbottens 141 - 9,7 131,3 132 -0,7 —0 07

* Ändringen får ingen eller inte full effekt på grund av att den egna skattekraften överstiger den nuvarande och/eller den föreslagna totala garantin.

Bilaga 1 Direktiv

Översyn av skatteutjämningssystemet

Dir 1983 :46

Beslut vid regeringssammanträde 1983-06-09.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför,-

Ett system för skatteutjämning mellan kommuner resp. landstings- kommuner infördes år 1966. Systemet tillkom för att minska de stora skillnader som fanns i fråga om utdebitering och standard och innebar att staten garanterade samtliga kommuner och landstingskOmmuner en viss skattekraft. Reglerna för dessa skatteutjämningsbidrag har sedan setts över i två omgångar. Vid 1973 och 1979 års riksdagar har sålunda fattats beslut om väsentliga ändringar i skatteutjämningssystemet. Re- formerna har inneburit utveckling av och påbyggnader på det befintliga systemet. Den senaste reformen medförde också betydande ökningar i överföring av medel från staten till kommunsektorn.

För de kyrkliga kommunernas del har de statliga skatteutjämningsbi- dragen fr.o.m. år 1983 ersatts av ett inomkyrkligt utjämningssystem via kyrkofonden (prop. 1981/82:158, KU 28, rskr 309, SFS 19821379, 866).

Nuvarande skatteutjämningssystem

Det nuvarande skatteutjämningssystemet har gällt fr.o.m. år 1980 (prop. 1979/80:95, FiU 35, rskr 335, SFS l979:362, 363). Systemet grundas på kommunernas resp. landstingskommunernas skattekraft. dvs. skatteun— derlag per invånare, i relation till medelskattekraften i riket och på deras kostnader till följd av geografiskt läge, bebyggelsestruktur och ålders- struktur.

Kommunerna och landstingskommunerna är fördelade på tolv skat- tekraftsklasser. Klasserna är indelade i treprocentsintervall från 103 % upp till l36% av medelskattekraften. Genom klassindelningen anges den grundgaranti som gäller för varje kommun resp. landstingskommun. I grundgarantin har hänsyn tagits till kostnader på grund av geografiskt läge och bebyggelsestruktur. Denna grundgaranti kompletteras med til- lägg eller avdrag för åldersstrukturen i resp. kommun och landstings-

154

kommun samt med tillägg för snabb befolkningsminskning i fråga om kommun. Kostnader till följd av åldersstruktur och snabb befolknings— minskning beräknas årligen i motsats till kostnader för geografiskt läge och bebyggelsestruktur som ligger fast. Samtliga kostnader uttrycks i procent av medelskattekraften.

Grundgarantin kompletterad med tillägg eller avdrag för åldersstruk- turen utgör den totala skattekraft som staten garanterar varje kommun och landstingskommun. Vid bestämmande av denna tillförsäkrade skat- tekraft gäller dessutom två spärregler. Den ena innebär att avdrag för gynnsam åldersstruktur, i förekommande fall justerad med tillägg för snabb befolkningsminskning, inte får leda till att en kommun eller landstingskommun något år erhåller lägre skattekraftsgaranti än 100 % av medelskattekraften. Den andra spärregeln tillförsäkrar samtliga kom- muner och landstingskommuner en höjning av garantin med lägst 3 % av medelskattekraften i förhållande till vad som gällde för år 1979.

Staten tillskjuter det skatteunderlag som behövs för att resp. kommun och landstingskommun skall nå upp till den totalt garanterade skatte- kraftsnivån. Kommuner och landstingskommuner som har en högre egen skattekraft än den av staten garanterade står utanför skatteutjäm- ningssystemet. För år 1983 befinner sig 24 kommuner och Stockholms läns landstingskommun i denna situation.

I Stockholms län finns vid sidan härav möjlighet till inomregioaal skatteutjämning. Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstings- kommun befogenhet att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämnzng mellan kommunerna. Lagen har tidigare varit tidsbegränsad men har numera givits en permanent utformning (prop. l982/83:4, KL' 6, rskr 17, SFS l982:lO70).

Effekter av skatteutjämningssystemet och av 1979 års reform

Skatteutjämningsbidragen tillhör de utgiftsområden på statsbudgeten som ökat kraftigast under det senaste decenniet. Framför allt skedde, som tidigare har nämnts, en kraftig ökning fr.o.m. år 1980 i samband med den senaste reformeringen av systemet. Bidragen till kommuner och landstingskommuner uppgick år 1966 till 990 milj. kr., år 1979 till 4 595 milj. kr (inkl. särskilt statsbidrag om 2 % av medelskattekraften) och är för år 1983 uppe i ca 10 360 milj. kr. Bidragen motsvarar för år 1923 i medeltal för landet en utdebitering på 3:67 kronor per skattekrona (kr/skr).

Kalkylerna i årets långtidsbudget, i vilka endast beräknas de finans el- la effekter som följer av redan fattade beslut, visar att skatteutjämnings- bidragen även vid en oförändrad kommunal utdebitering skulle komma att fortsätta öka kraftigt framöver. En sådan utveckling skulle ytterligare förstärkas vid höjning av den kommunala utdebiteringen. Ökningaina är konsekvenser av den automatik som byggts in vid konstruktionen av skatteutjämningssystemet.

Den största betydelsen har skatteutjämningsbidragen för Gotlands, Jämtlands och Norrbottens län. För Gotland motsvarar skatteutjäm-

ningsbidragen 11:79 kr/skr, för Jämtlands län 12:92 kr/skr och för Norrbottens län 10:91 kr/skr per år 1983. Effekten för enskilda kom- muner är ändå större, i något fall ca 14:50 kr/skr. Utan skatteutjäm- ningsbidrag skulle den totala kommunalskatten i flera kommuner i övre Norrland uppgå till nära 50 kr/skr, i något fall över denna gräns. För ett stort antal kommuner med svag skattekraft och höga kostnader skulle det inte vara möjligt att utan skatteutjämningsbidrag bedriva verksam- heten med en med övriga kommuner någorlunda jämförbar standard.

Den senaste skatteutjämningsreformen har generellt sett inneburit en utjämning av kommunernas resp. landstingskommunernas skattekraft och därmed förutsättningar att bedriva kommunal verksamhet på lika villkor. En jämförelse av genomsnittlig skattekraft hos kommuner utan- för skatteutjämningssystemet med den genomsnittliga garanterade skat- tekraften hos kommuner inom detta system utvisar att skillnaden mins- kat från ca 20,5 procentenheter av medelskattekraften år 1979 till ca 10,5 procentenheter år 1983. Klyftan har alltså minskat till hälften. Samma förhållande gäller vid en jämförelse mellan Stockholms läns landstings- kommun, som ligger utanför skatteutjämningssystemet, och medeltalet för övriga landstingskommuner. Skillnaden i skattekraft har här minskat från ca 28 procentenheter till ca 13,5 mellan åren 1979 och 1983.

Med hänsyn till att reformen genomförts successivt under åren 1980—- 1982 och således kort tid förflutit är det i övrigt svårt att redan nu ha en uppfattning om utjämningseffekterna av 1979 års reform på kommuner- nas och landstingskommunernas ekonomi. Effekterna torde i större utsträckning göra sig gällande först på längre sikt. Under perioden 1979-1983 har 132 kommuner och 11 landstingskommuner höjt skatte- satsen, medan 11 kommuner och ] landstingskommun sänkt denna.Det kan konstateras att de kommuner som fått en väsentligt höjt skattekrafts- garanti, över 5 procentenheter, har kunnat undvika skattehöjning i be- tydligt högre grad än de övriga kommunerna. Någon utjämning av skattesatserna kan dock ännu inte påvisas. En jämförelse av finansie- ringskapitalet mellan de kommuner som fått höjd skattekraftsgaranti med mer än 5 procentenheter och övriga kommuner utvisar att den förra kategorin ökat sitt finansieringskapital i väsentligt större utsträckning än de övriga. De ökade tillskott som erhållits genom 1979 års reform synes kommunerna i allmänhet ha använt för att stärka de finansiella resurser- na och därmed hålla skattesatsen oförändrad. För landstingskommuner- na är det däremot svårare att avläsa en tydlig tendens.

Skillnaderna i total skattesats mellan olika kommuner är alltjämt stora. Skillnaden mellan lägsta och högsta skattesats uppgår till inemot 8 kr/skr. Dock kan konstateras att drygt 90 % av kommunerna ligger inom ett intervall av 2 kr/skr. i utdebiteringsskillnad uppåt eller nedåt i förhållande till medelutdebiteringen.

Kritik mot skatteutjämningssystemet

Vid remissbehandlingen av kommunalekonomiska utredningens (KEU 76) betänkande (SOU l977:78 och 79) som låg till grund för 1979 års reform riktades i vissa delar kritik mot utredningens teknik för beräk-

ning av kostnader för de verksamheter som ingår i grundgarantin. Även mot valet av de kostnadsfaktorer som beaktades framfördes invändning- ar. I propositionen (1978/79295) om den kommunala ekonomin fram— höll dåvarande chefen för budgetdepartementet att utredningens val av faktorer var tillfredsställande som underlag för fastställande av grund- garantin och att gjorda beräkningar av kostnadsskillnader för de i geo- grafiskt läge och bebyggelsestruktur ingående faktorerna var tillräckligt tillförlitliga för att kunna användas vid inplaceringen av kommuner och landstingskommuner i skattekraftsklasser. Han ansåg det dock nödvän- digt att förbättra underlaget inför en framtida översyn av grundgarantin. Den dåvarande regeringen tillsatte därför den 20 december 1979 en utredning (B l980:02) med uppdrag att göra en översyn av statistik och kalkylmetoder för grundgarantin i skatteutjämningssystemet.

Denna utredning, kommunala grundgarantiutredningen (KGU), gör en genomgång och utför nya beräkningar av samtliga faktorer som ingår i grundgarantin samt undersöker om det kan anses lämpligt att införa ytterligare faktorer för bestämmande av grundgarantin för kommunerna resp. landstingskommunerna. KGU:s översyn omfattar sålunda utöver de kostnadsfaktorer som ingår i nuvarande grundgaranti också en un- dersökning av speciella merkostnader för glesbygder resp. större tätor- ter. Det ankommer dock inte på utredningen att lägga fram förslag om en förändrad indelning av kommuner och landstingskommuner i skat— tekraftsklasser. KGU beräknas slutföra sitt uppdrag inom kort.

Till regeringen har inkommit ett antal skrivelser med synpunkter på nuvarande skatteutjämningssystem. I skrivelserna berörs bl.a. gles- bygdskommunernas speciella merkostnader, storstadskommunernas kostnader för social struktur och regional funktion samt invandrarna och kostnaderna för dessa.

Ett flertal motioner med synpunkter på skatteutjämningssystemets utformning har vidare väckts i riksdagen. Flera av dessa tar upp samma frågeställningar som de ovan nämnda skrivelserna. I övrigt har bl.a. påtalats att de nuvarande metoderna att mäta skattekraften i vissa fall inte ger ett rättvisande resultat. Det har också påtalats att skillnaderna i skattesatser mellan kommunerna fortfarande är mycket stora.

Förändringar som påverkat systemet

Sedan 1979 års skatteutjämningsreform beslutades har det statsfinansiel— la läget försämrats. För att begränsa kommunernas och landstingskom- munernas konsumtionsökning och för att dra in medel från den kom- munala sektorn till staten beslöt riksdagen reducera de kommunala skatteunderlagen för åren 1982 och 1983 (prop. 1980/81:116 bil.l, FiU 31, rskr 290, SFS 1981:346 resp. prop. 1981/82:100 bil. 2, FiU 20 och 21, rskr 700, SFS 1982z221). Eftersom landstingskommunerna till följd av riksdagsbesluten inte får uppbära skatt från någon del av skat- teunderlaget från juridiska personer för år 1983 medan kommunerna får tillgodoräkna sig 40 % av detta skatteunderlag har reduceringarna gene- rellt drabbat landstingskommunerna hårdare än kommunerna. För kommunerna resp. landstingskommunerna inom skatteutjämningssyste-

met är minskningarna i princip lika stora. Kommunerna utanför skatte- utjämningsssystemet påverkas olika. För endast ett fåtal av dessa år dock reduceringarna större än för kommunerna inom skatteutjämningssyste- met. Framför allt påverkas Stockholms kommun liksom Stockholms läns landstingskommun väsentligt hårdare än övriga. Flertalet kommu- ner utanför skatteutjämningssystemet har fått mindre reducering av skatteunderlaget än kommunerna inom systemet. De landstingsfria kommunerna Gotland, Malmö och Göteborg har i fråga om reducering- arna av skatteunderlag från juridiska personer behandlats som kommu- ner. Den sammantagna effekten på kommuner och landstingskommuner har därför blivit något lindrigare inom dessa kommuner än inom övriga delar av landet. Frånsett Stockholms kommun och Stockholms läns landstingskommun har de gjorda reduceringarna inte i nämnvärd grad påverkat skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna utanför och inom skatteutjämningssystemet.

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1982/83:90, FiU 45, rskr 397) att fr.o.m. år 1984 återföra det skatteunderlag som dragits in från fysiska personer. I samband därmed beslutades också om ett särskilt riktat stöd för att hålla tillbaka omfattande kommunala skattehöjningar i de sämst ställda kommunerna och landstingskommunerna år 1984.

Föredragandens överväganden

Som redovisats i det föregående har kostnaderna för skatteutjämnings- bidragen ökat mycket kraftigt. Systemet byggdes upp i ett annat sam— hällsekonomiskt läge än dagens och har i praktiken kommit att utgöra ett system där mindre gynnade kommuner och landstingskommuner skat- tekraftsmässigt lyfts upp i samma nivå som bättre gynnade. Ändå har systemet kritiserats för att skillnaderna i skattesatser mellan kommuner- na fortfarande är mycket stora. Trots bidragens nuvarande omfattning kan därför ifrågasättas om bidragen är tillräckligt effektiva från utjäm- ningssynpunkt.

I nuvarande läge, då förutsättningarna för en offentlig utgiftsexpan- sion ändrats och åtgärder måste vidtas för att underskottet i statsbudge- ten inte ytterligare skall öka, är det inte möjligt att avsätta ytterligare medel för skatteutjämningsändamål. En översyn av skatteutjämningssy- stemet måste därför utgå från att ramen för skatteutjämningsbidragen inte kan göras större. Med denna utgångspunkt är det därför nödvändigt att granska grunderna för systemets konstruktion förutsättningslöst i syfte att åstadkomma en ökad utjämning inom en given resursram.

Jag har i propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 (prop. 1982/83:90) framhållit att en parlamentariskt sammansatt kommitté bör tillsättas med uppgift att se över skatteutjämningssystemet. Riksdagen (FiU 45, rskr 397) hade inte något att erinra mot en sådan översyn. I det följande kommerjag att mer i detalj ange de riktlinjer som bör gälla för översynen av skatteutjämningssystemet.

Skatteutjämningssystemet har varit ett viktigt medel ijämlikhetspoli- tiken. Nuvarande bidragssystem är avsett att ge kommuner som har ett svagt inkomstunderlag och höga kostnader beroende på ogynnsamma

förutsättningar möjligheter att fullgöra sina uppgifter på ett med andra kommuner likvärdigt sätt. Det allmänna syftet med skatteutjämningen har varit att skapa ekonomiska förutsättningar för olika kommuner resp. landstingskommuner att bedriva en likartad verksamhet. Om ett skatte- utjämningssystem görs effektivt och rättvist bör detta på sikt leda till mindre skillnader i skattesatser. Samtidigt är det rimligt att olika ambi- tioner i verksamheten återspeglas i skillnader i utdebiteringen. Även vid utformningen av det framtida utjämningssystemet torde därför i någon form få beaktas skillnaderna i skattekraft samt kostnadsskillnader som kommunerna och landstingskommunerna inte kan påverka.

I ett läge där den finansiella situationen är svår såväl för staten som för kommunerna och landstingskommunerna är det särskilt angeläget att se till att de knappa resurserna används på ett så rättvist och ändamålsen- ligt sätt som möjligt. Inriktningen av arbetet bör mot denna bakgrund i huvudsak vara att åstadkomma en sådan fördelning mellan kommuner- na resp. landstingskommunerna att de medel som kan ställas till förfo- gande används så effektivt som möjligt. I utredningens bedömning av hur bidragen skall fördelas bör också ingå en avvägning av hur de totala bidragsmedlen bör fördelas mellan kommunsektorn och landstingssek- torn.

Genom den senaste reformen av skatteutjämningssystemet blev bi- dragsökningen, som jag tidigare nämnt, mycket stark. Mellan åren 1979 och 1983 ökade de sammanlagda bidragen till kommuner och lands- tingskommuner med 1:45 kr/skr. För vissa län blev bidragsökningen över 3 kr/skr. De kraftigt höjda garantierna i Syd- och Mellansverige medförde att fler kommuner och landstingskommuner kom att få skat- teutjämningsbidrag. Det kan vidare konstateras att på den höga nivå som skattekraftsgarantierna nu generellt förts upp blir effekten på bidra- gets storlek kraftig genom den mekanism som har byggts in i systemet. Mot bl.a. denna bakgrund bör utredningen undersöka om indelningen i skattekraftsklasser i nuvarande system är väl avvägd. Även vid utform- ningen av ett förändrat system bör dessa omständigheter beaktas.

I den kommunalekonomsika propositionen inför år 1984 framhöll jag att den automatiska kostnadsökning för staten, som följer av reglerna för vissa specialdestinerade statsbidrag, måste begränsas. Riksdagen har strukit under betydelsen av detta och uttalat att i det statsfinansiella läge som nu råder måste kraftfulla åtgärder vidtas för att minska tillväxten i statens utgifter. En naturlig åtgärd har därvid bedömts vara att söka minska den automatik som finns i bidragen till kommunerna. Kalkyler- na i långtidsbudgeten illustrerar de kraftiga utgiftsökningar som uppstår i skatteutjämningssystemet med nuvarande regelsystem. Utredningen bör mot denna bakgrund redovisa olika vägar att dämpa de automatiska kostnadsökningarna inom skatteutjämningssystemet. Detta kan föranle- da omprövning av bidragssystemets grunder.

Utredningen bör undersöka möjligheterna och konsekvenserna av att överföra vissa specialdestinerade statsbidrag till skatteutjämningssyste- met.

Som jag tidigare nämnt har en översyn gjorts av statistik och kalkyl- metoder i fråga om grundgarantin i skatteutjämningssystemet. Utred-

ningen omfattar också en undersökning av speciella merkostnader för glesbygder resp. större tätorter. Resultatet av nämnda tekniska översyn bör ingå som underlag för utredningens överväganden. Någon översyn av de faktorer som bestämmer kostnadsskillnader på grund av olika åldersstruktur har inte ingått i utredningens uppdrag. Användandet av åldersstrukturen som en faktor även i fortsättningen gör det nödvändigt att se över det underlag som används för att beräkna denna. [ nuvarande bidragssystem är t.ex. hänsynstagandet till kostnader inom barnomsor- gen endast provisoriskt löst och kostnader för gymnasieskolan är över huvud taget inte beaktade. Utredningen bör undersöka om det är möjligt att finna metoder som gör att skillnader i kommunernas kostnader för dessa verksamheter kan beaktas på ett tillfredsställande sätt. Vidare bör utredningen, mot bakgrund av framförda synpunkter, granska nuvaran- de gräns för tillägg för snabb befolkningsminskning.

Den utjämning av kostnader för olika åldersstruktur som görs i bi- dragssystemet medför vid nuvarande konstruktion höga kostnader för staten. I princip skall tillägg och avdrag för åldersstruktur utjämnas inom kommun- resp. landstingskollektiven och således inte fordra större tillskott från staten, bortsett från tilläggen för befolkningsminskning. Denna avsedda utjämning inom kollektiven uppnås emellertid inte i praktiken. Dels ingår inte alla kommuner och landstingskommuner i skatteutjämningssystemet, dels medför de två Spärreglerna i systemet att effekten av åldersstrukturen inte alltid slår igenom. Flertalet av de kom- muner och 1andstingskommuner som ligger utanför skatteutjämningssy- stemet eller som omfattas av Spärreglerna har gynnsam åldersstruktur. De avdrag som faller på dessa kan således inte utnyttjas i systemet utan kostnaderna faller i stället på staten. För år 1983 uppgår statens kostna- der för åldersstrukturfaktorn till mer än 1 miljard kr. Utredningen bör, mot bakgrund av vad jag nu har anfört, vid utnyttjande av metoden med en åldersstrukturfaktor även i framtiden överväga en ändring av utjäm- ningsmetodiken i denna del.

En rad i och för sig viktiga problem av mera teknisk karaktär som av olika skäl aktualiserats bör också tas upp till övervägande och beaktas vid utformning av ett förändrat system. Med hänsyn till att det påtalats att det nu använda måttet på skattekraft inte alltid ger ett rättvisande resultat bör utredningen sålunda undersöka om det finns anledning att justera definitionen av skattekraft i systemet. Framställningar har också gjorts om att även vissa andra än kyrkobokförda invånare bör medräk- nas i de invånarantal som ligger till grund för bidragen. Utredningen bör därför överväga om det finns anledning att ändra invånarbegreppet i skatteutjämningssystemet.

I den inledande beskrivningen av nuvarande skatteutjämningssystem har jag redogjort för två spärregler som innebar att 1979 års reform inte tilläts slå igenom när den verkade i alltför negativ riktning. Spärregler är dock i allmänhet till för en längre eller kortare övergångstid. Utredning- en bör därför undersöka om dessa regler kan tas bort eller förändras. I det sammanhanget bör dock uppmärksammas att den ena spärregeln f.n. har stor betydelse för flera norrlandskommuner.

I utredningens uppdrag bör också ingå en prövning om ytterligare

faktorer — såsom kostnader till följd av invandring och arbetslöshet — bör beaktas i skatteutjämningssystemet. Sambandet mellan skatteutjäm- ning och regionalpolitik måste också beaktas. För att göra samhällets service åt allmänheten effektivare och bättre i skilda hänseenden måste ibland verksamheter flyttas över från en huvudman till en annan inom den offentliga sektorn. Utredningen bör uppmärksamma dessa förhål- landen och se till att effekterna av sådana förändringar kan beaktas i systemet.

Det är naturligt att ett så relativt detaljerat system som det fr.o.m. år 1980 genomförda medför administrativa problem. Under de år systemet varit i kraft har också vissa brister uppmärksammats, exempelvis i fråga om lämnande av uppgifter som skall ligga till grund för beaktande av åldersstrukturen. I utredningens uppdrag bör därför ingå att se över de administrativa rutinerna. I detta sammanhang bör utredningen även undersöka om det finns skäl att ändra avrundningsreglerna. I nuvarande system görs avrundning till hela procenttal av medelskattekraften vid beaktande av åldersstrukturen jämte snabb befolkningsminskning i sy- stemet.

Den ordinarie bidragsgivningen bör enligt min mening även i fortsätt- ningen kompletteras med extra skatteutjämningsbidrag till kommuner med behov av särskilt stöd.

Utredningen skall särskilt beakta de förändringar i fråga om beskatt- ningen aV juridiska personer som kan komma att aktualiseras för att kunna bedöma i vad mån konsekvenserna av eventuella förändringar skall beaktas i skatteutjämningssystemet.

Utredningsarbetet bör vara avslutat senast den 30 juni 1985. För kommittén skall gälla de direktiv (Dir 198020) som har utfärdats till samtliga statliga kommittéer och särskilda utredare. Skatteutjämnings- systemet byggdes upp i ett annat ekonomiskt skede. Utjämningssträvan- den tillgodosågs genom att via generella bidrag lyfta upp mindre gyn- nade kommuner och landstingskommuner i nivå med de mer gynnade. Huvudsyftet med en översyn av skatteutjämningssystemet bör vara att uppnå en ökad utjämning inom nuvarande resursramar. För att belysa konsekvenserna av utjämning på en lägre bidragsnivå än f.n. bör utred- ningen därutöver redovisa hur skatteutjämningssystemet på lämpligt sätt kan utformas om statens kostnader för bidragsgivningen reduceras med 15 % i förhållande till kostnaderna för nu gällande bidragssystem.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för finansdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tretton ledamöter med uppdrag att se över skatteutjämningssystemet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnaderna för kom- mittén skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)

Bilaga2 Författningsförslag

1 Förslag till Lag om skatteutjämning

Härigenom föreskrivs följande.

15 Landstingskommun och kommun kan få skatteutjämningsbidrag och skall betala skatteutjämningsavgift enligt denna lag.

25. I lagen förstås med

skatteutjämningsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbe- talas och skatteutjämningsavgiften betalas,

eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens beslut om taxering till kommunal inkomstskatt året före skatteutjäm- ningsåret,

egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid in- gången av året före skatteutjämningsåret,

medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före skatteutjämningsåret,

garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som mot- svaras av landstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3 och 4 55 justerad enligt 5 Q',

garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den garanterade skattekraften,

tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget.

3 5 För landstingskommun gäller följande skattekraft i procent av me- delskattekraften som grundgaranti.

Landsting Grundgaranti Norrbottens läns landstingskommun 140 Västerbottens läns landstingskommun 128 Jämtlands läns landstingskommun 122 Västernorrlands läns landstingskommun ' 113 Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns 104

landstingskommuner Ovriga landstingskommuner 101

164

medelskattekraften som grundgaranti.

Län

Stocholms

Uppsala

Södermanlands Östergötlands

Jönköpings Kronobergs

Kalmar

Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

Göteborgs o Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

SOU l985:61 4 5 För kommun gäller följande skattekraft i procent av Kommuner Grundgaranti Samtliga utom Botkyrka och Södertälje 101 Botkyrka och Södertälje 104 Enköping,__Håbo och Uppsala 101 Tierp och Osthammar 104 Alvkarleby 107 Samtliga 101 Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, 101 Norrköping, Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg och Odeshög Boxholm, Kinda och Ydre 104 Valdemarsvik 107 Samtliga 101 Alvesta, Ljungby, Växjö och Älmhult 101 Markaryd 104 Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge 107 Samtliga utom Hultsfred, Högsby och 101 Vimmerby Hultsfred och Vimmerby 104 Högsby 107 Gotland 116 Samtliga 101 Samtliga 101 Samtliga 101 Samtliga 101 Göteborg, Härryda, Kungälv, 10] Munkedal, Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Strömstad, Tanum och Tjörn Lysekil, Stenungsund och Uddevalla 104 Ockerö 110 Samtliga utom Bengtsfors, Dals-Ed och 101 Färgelanda Bengtsfors och Färgelanda 104 Dals-Ed 107 Samtliga utom Gullspång 101 Gullspång 104 Grums, Hammarö, Karlstad, Kil och 104 Kristinehamn Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, 107 Hagfors, Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng Torsby 113 Degerfors, Hallsberg, Karlskoga och 101 Kumla Askersund, Laxå, Lindesberg, Nora 104 och Orebro Hällefors 107 Ljusnarsberg 110 Samtliga utom Fagersta, Norberg och 101 Skinnskatteberg Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg 107

SOU l985:61 Län Kommuner Grundgaranti Kopparbergs Borlänge, Falun och Säter 104 Avesta, Gagnef, Hedemora, Leksand, 107 Ludvika, Mora, Rättvik, Smedjebacken och Vansbro Orsa 110 Malung 116 Älvdalen 128 Gävleborgs Gävle och Sandviken 104 Hofors och Ockelbo 107 Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, 110 Ovanåker och Söderhamn Ljusdal 113 Västernorr— Härnösand, Sundsvall och Timrå 113 lands Kramfors och Örnsköldsvik 116 Ånge 119 Sollefteå 122 Jämtlands Östersund 116 Bräcke 122 Berg, Krokom och Ragunda 125 Härjedalen och Åre 128 Strömsund 134 Västerbottens Umeå 116 Nordmaling, Robertsfors och 119 Skellefteå Bjurholm, Vindeln och Vännäs 122 Norsjö 128 Lycksele och Malå 134 Sorsele, Storuman och Vilhelmina 140 Dorotea och Åsele 143 Norrbottens Luleå och Piteå 125 Haparanda och Kalix 128 Boden och Älvsbyn 131 Arvidsjaur 137 Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk och 140 Kiruna Överkalix och Övertorneå 143 Pajala 146

55 Med utgångspunkt i grundgarantin enligt 3 och 4 åå beräknas årli- gen den garanterade skattekraften. Denna utgörs av grundgarantin med tillägg eller avdrag för landstingskommun för åldersstrukturens inver- kan på landstingets kostnader och för kommun för åldersstrukturens och den sociala strukturens inverkan på kommunens kostnader. För lands- tingskommuner och kommuner som inte ingår i landstingskommuner skall hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommuner skall hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för förskola och fritidshem, familjedaghem, deltidsgrupp, grundskola, gym- nasieskola, servicehus med helinackordering, servicebostad, social hem- hjälp,färdtjänst, kommunaltbostadstillägg tillfolkpension, individ- och familjeomsorg samt statskommunala bostadsbidrag. I fråga om landstingskommun och kommun vars folkmängd senaste

tioårsperioden har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminsk- ning som överstiger fem procent.

Skatteutjämningsbidrag

65 Landstingskommun och kommun får skatteutjämningsbidrag, om det egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget. Bidraget motsvarar tillskottet av skatteunderlag multiplicerat med skat- tesatsen för skatteutjämningsåret i den mån denna inte överstiger för landstingskommun 14 kronor 50 öre per skattekrona, för kommun som ingår i landstingskommun 18 kronor per skattekrona och för annan kommun 32 kronor 50 öre per skattekrona.

7 & Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag. Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före skatteutjäm- ningsåret.

Skatteutjämningsa vgift

8 & Skatteutjämningsavgiften består av grundavgift och tillläggsavgift. Tilläggsavgift betalas endast om eget skatteunderlag överstiger vad som motsvarar 135 % av medelskattekraften.

9 & Grundavgiften beräknas på summan av eget skatteunderlag och tillskott av skatteunderlag och är för varje skattekrona

x öre för landstingskommun och y öre för kommun.

10 å Tilläggsavgiften beräknas på eget skatteunderlag och är

5 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som motsvarar 135 men inte överstiger vad som motsvarar 140 procent av medelskattekraften,

6 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som motsvarar 140 men inte överstiger vad som motsvarar 150 procent av medelskattekraften,

8 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som motsvarar 150 procent av medelskattekraften.

Gemensamma bestämmelser

115 Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner beräknas tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäller vid skatteutjämningsårets ingång.

125 Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag och skatteut- jämningsavgift samt lämnar senast den 25 januari skatteutjämningsåret landstingskommun och kommun uppgift om tillskottet storlek och av- giftens belopp.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall länsstyrelsen senast den 10 september året före skatteutjämningsåret lämna landstingskommun och kommun uppgift om uppskattat tillskott av skatteunderlag och uppskattad skatteutjämningsavgift.

135 Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 30 december året före skatteutjämningsåret.

145 I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under skatteut- jämningsåret tillämpas bestämmelserna i lagen (19652269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Skatteutjämningsavgiften skall betalas genom avräkning med en tju- gofjärdedel vid varje utbetalning under skatteutjämningsåret av lands- tingsskatt, kommunalskatt och skatteutjämningsbidrag. Vid avräknin- gen får på motsvarande sätt som i fråga om dessa utbetalningar beräk- nade belopp användas i månadernajanuari och februari samt jämkning med anledning av detta ske i mars månad.

155 Statistiska centralbyråns eller länsstyrelses beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987. Genom lagen upphävs lagen (l979:362) om skatteutjämningsbidrag och lagen (l985z533) om skatteutjämningsavgift. De upphävda lagarna tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsbidrag för år 1986 och tidigare år respektive skatteutjämningsavgift för år 1986.

En landstingskommun och en kommun har för bidragsåret 1987 rätt till skatteutjämningsbidrag med minst det belopp som bidraget skulle ha utgjort om den garanterade skattekraften hade motsvarat den tillförsäk- rade skattekraften för bidragsåret 1986 enligt lagen om skatteutjäm- ningsbidrag minskad med två procentenheter.

Har skatteutjämningsbidraget för bidragsåret 1987 på grund av be- stämmelserna i föregående stycke uppgått till högre belopp än som annars skulle följa av denna lag, skall bidraget för år 1988 ökas med två tredjedelar av denna skillnad och bidraget för år 1989 med en tredjedel av denna skillnad.

2 Förslag till Förordning om skatteutjämningsbidrag

Regeringen föreskriver följande.

1 5 Statistiska centralbyrån skall året före skatteutjämningsåret

]. för varje landstingskommun och kommun beräkna tillägg till eller avdrag från grundgarantin enligt 5 & lagen (1986:000) om skatteutjäm- ning,

2. tillställa länsstyrelserna preliminär uppgift om medelskattekraften

och garanterad skattekraft enligt 2 och 5 55 samma lag senast den 25 augusti,

3. tillställa länsstyrelserna uppgift om garanterad skattekraft enligt 5 & samma lag senast den 30 december,

4. omedelbart underrätta länsstyrelserna om beslut angående medel- skattekraften. Tilläggen och avdragen enligt första stycket 1 skall anges i procent av medelskattekraften och avrundas till en decimal.

25 Tillägg eller avdrag för åldersstrukturens och den sociala struktu- rens inverkan på kommunernas kostnaderna beräknas på grundval av indextal enligt 3 och 455 för kostnader för förskola och fritidshem, familjedaghem, deltidsgrupp, grundskola, gymnasieskola, servicehus med helinackordering, servicebostad, social hemhjälp, färdtjänst, kom- munalt bostadstillägg till folkpension, individ- och familjeomsorg samt statskommunala bostadsbidrag.

3 & Indextal för kostnader för barnomsorg, grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg beräknas med hjälp av standardtal som uttrycker det genomsnittliga utnyttjandet i riket i följande verksamheter och ålders- grupper.

Verksamhet Åldersgrupp Barnomsorg förskola och fritidshem 1—6, 7—9, 10—12 familjedaghem 1—6, 7—12 förskolans deltidsgrupper 5, 6 Grundskola 7—15 Gymnasieskola 16, 17, 18, 19 Äldreomsorg servicehus med helinackordering 65—79, 80— servicebostad 65—79, 80— social hemtjänst 65—79, 80— färdtjänst 65—79, 80— kommunalt bostadstillägg 65—79, 80—

Standardtalen multipliceras med antalet invånare i kommunen i re- spektive åldersgrupp, summeras för respektive verksamhet och divideras med antalet invånare i kommunen. Indextalet uttrycker för varje verk- samhet den sålunda beräknade utnyttjandegradenjämförd med motsva- rande tal för hela riket.

Beräkningen sker med utgångspunkt i invånarnas antal och ålder vid ingången av året före skatteutjämningsåret.

4 5 För individ- och familjeomsorg beräknas indextal som uttrycker l. andelen barnhushåll med ensamstående hushållsföreståndare i

kommunen jämfört med andelen sådana hushåll i hela riket,

2. andelen boende i flerbostadshus i kommunen jämfört med andelen boende i flerbostadshus i hela riket,

3. antalet invånare i kommunen, till den del detta ej överstiger 250 000, jämfört med genomsnittligt antal invånare i rikets kommuner,

4. andelen invånare i kommunen som ej är svenska medborgare jäm— fört med andelen sådana invånare i hela riket.

De enligt första stycket beräknade indextalen vägs samman med vik- terna 0,40, 0,45, 0,08 respektive 0,07.

För statskommunala bostadsbidrag beräknas ett indextal som uttryck- er andelen barn under 19 år i kommunen jämfört med andelen barn i samma ålder i hela riket multiplicerat med andelen hushåll med bostads- bidrag i kommunen jämfört med andelen sådana hushåll i hela riket.

Beräkningarna enligt första stycket 3 och 4 skall grundas på förhållan- dena vid ingången av året före skatteutjämningsåret.

55 De enligt 3 och 4 åå beräknade tolv indextalen sammanvägs med utgångspunkt i varje verksamhets andel i kommunernas totala nettokost- nader för dessa ändamål. Tillägget eller avdraget utgörs av det samman- vägda indextalet, minskat med 100, multiplicerat med sammanlagda nettokostnader för ifrågavarande verksamheter per invånare i riket och dividerat med medelskattekraften och medelskattesatsen för året före skatteutjämningsåret.

6 & Tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstings- kommunernas kostnader beräknas på grundval av indextal enligt 7 & för kostnader för somatisk korttidsvård, somatisk långtidsvård, psykiatrisk vård, läkarbesök i primärvård och läkarbesök i sjukhusansluten vård.

7 & Indextal för kostnader för de verksamheter som anges i 6 & beräknas med hjälp av standardtal som uttrycker genomsnittligt antal vårddagar respektive antal läkarbesök i riket i åldersgrupperna 0— 14, 15—44, 45—64, 65—74 samt 75 och däröver.

Standardtalen multipliceras med sammanlagda antalet invånare i kommuner som ingår i landstingskommunen i respektive åldersgrupp, summeras för respektive verksamhet och divideras med antalet invånare. Indextalet uttrycker för varje verksamhet den sålunda beräknade utnytt- jandegraden jämförd med motsvarande tal för hela riket.

Beräkningen sker med utgångspunkt i invånarnas antal och ålder vid ingången av året före skatteutjämningsåret.

8 5 De enligt 7 & beräknade fem indextalen sammanvägs med utgångs- punkt i sjukvårdshuvudmännens (landstingskommunerna och de kom- muner som inte ingår i landstingskommun) totala externa kostnader för dessa ändamål. Tillägget eller avdraget utgörs av det sammanvägda indextalet, minskat med 100, multiplicerat med sammanlagda externa kostnader för ifrågavarande verksamheter per invånare i riket och divi- derat med medelskattekraften och medelskattesatsen för året före skat- teutjämningsåret.

95 För kommun som inte ingår i landstingskommun beräknas ett tillägg eller avdrag på grund av åldersstruktur och social struktur enligt 2— 5 55 och ett tillägg eller avdrag för åldersstruktur enligt 6—8 55, varefter dessa vägs samman med vikterna 0,58 för det förra talet och 0,42 för det senare talet.

105 Tillägget för befolkningsminskning motsvarar 40 procent av me- delskattekraften för varje person med vilken minskningen under den senaste tioårsperioden överstiger fem procent.

11 5 Länsstyrelserna skall årligen till regeringen och statistiska central- byrån utan dröjsmål sända avskrifter av preliminära uppgifter och av beslut om tillskott av skatteunderlag.

12 5 Länsstyrelserna skall årligen till regeringen senast den 30 april med eget yttrande sända inkomna ansökningar om extra skatteutjämnings- bidrag enligt 7 5 lagen (19861000) om skatteutjämning.

135 Föreskrifter som behövs för tillämpning av lagen (1986:000) om skatteutjämning och denna förordning meddelas av riksskatteverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987. Genom förordningen upphävs förordningen (19791393) om skatteut- jämningsbidrag. Den upphävda förordningen tillämpas dock alltjämt i fråga om bidragsåret 1986 och tidigare år.

Författningskommentar

Kommittén lägger fram lagtextförslag såvitt gäller den grundläggande regleringen av skatteutjämningen. Däremot har kommittén inte gjort någon genomgång av de följdändringar som behövs på grund av att lagen om skatteutjämningsbidrag ersätts med en ny lag.

Den nya lagen om skatteutjämning har byggts upp på i huvudsak samma sätt som nuvarande lag om skatteutjämningsbidrag men upptar också bestämmelser om skatteutjämningsavgift i huvudsaklig överens- stämmelse med lagen om skatteutjämningsavgift.

Kommittén har övervägt att i detta sammanhang utmönstra begreppet skattekronor och skatteören. Även om kommittén finner en sådan änd- ring befogad, har kommittén avstått från detta eftersom detta begrepp har sin grundläggande reglering i lagstiftning som kommittén inte har att överväga. Frågan bör emellertid aktualiseras i annat sammanhang efter- som denna begreppsapparat framstår som främmande och otidsenlig.

Lagen om skatteutjämning

15

Liksom 1 5 lagen om skatteutjämningsbidrag och 1 5 lagen om skatteut- jämningsavgift innehåller paragrafen en grundläggande bestämmelse

om att kommun och landstingskommun kan ha rätt till skatteutjäm- ningsbidrag och är skyldig att betala skatteutjämningsavgift.

25

Liksom 2 5 lagen om skatteutjämningsbidrag innehåller paragrafen de- finitioner av en lång rad termer som används i lagen. I vissa fall har nya termer införts.

Termen bidragsår har således ersatts av termen skatteutjämningsår eftersom även avgifterna omfattas av lagen.

Till de nuvarande termerna skatteunderlag och skattekraft har — utan ändring av innebörden — i förtydligande syfte lagts ordet ”eget” resp. ”egen”.

] lagen har vidare uttrycket tillförsäkrad skattekraft utbytts mot garan- terad skattekraft. Såväl sistnämnda beteckning som den däremot svaran- de termen garanterat skatteunderlag har givits en definition i paragrafen. Härigenom har en särskild bestämmelse motsvarande 4 5 lagen om skat- teutjämningsbidrag blivit överflödig.

3 och 4 55

Paragraferna motsvarar 5 och 6 55 lagen om skatteutjämningsbidrag och innehåller procentsatserna för grundgarantin.

55

Paragrafen motsvarar 7 5 lagen om skatteutjämningsbidrag och innehål- ler bestämmelser om beräkning av garanterad skattekraft genom tillägg till eller avdrag från grundgarantin. Justeringarna hänför sig till ålders- strukturens — och för kommunerna även den sociala strukturens — påverkan på kostnaderna. För landstingskommunerna — och de kom- muner som inte ingår i landsting — är det fråga om inverkan på kost- naderna för sjukvård. För kommunerna gäller det flera verksamheter avseende i första hand barnomsorg, skola och äldreomsorg. Tillägg skall också göras om befolkningsminskningen under den senaste tioårsperi- oden har överstigit fem procent.

65

Paragrafen motsvarar 3 5 lagen om skatteutjämningsbidrag och innehål- ler den grundläggande bestämmelsen om att skatteutjämningsbidraget motsvarar tillskott av skatteunderlag multiplicerat med skattesatsen. En skattesats som överstiger en viss nivå beaktas dock inte fullt ut. Den maximala skattesats som ligger till grund för beräkning av skatteutjäm- ningsbidrag är för landstingskommun, kommun som ingår i landstings- kommun och annan kommun 14:50, 18 respektive 32:50 kr/skr.

75

Paragrafen motsvarar 13 5 lagen om skatteutjämningsbidrag.

85

Av lagtekniska skäl har skatteutjämningsavgiften delats upp i två delar, grundavgift som omfattar den proportionella delen av avgiften och tilläggsavgift som omfattar den progressiva delen. Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om dessa två delar. Vidare klarläggs att tilläggsavgift skall betalas endast om det egna skatteunderlaget över- stiger vad som motsvarar 135 % av medelskattekraften.

95

Paragrafen motsvarar delvis 2 och 3 55 lagen om skatteutjämningsavgift och innehåller bestämmelser om grundavgiften. Underlaget för avgiften är såväl eget skatteunderlag som tillskott av skatteunderlag. Något för- slag om avgiftens storlek lämnas inte.

105

Paragrafen motsvarar delvis 2 och 3 55 lagen om skatteutjämningsavgift och innehåller bestämmelser om den progressiva avgiften som skall betalas om det egna skatteunderlaget överstiger vad som motsvarar 135 % av medelskattekraften. Underlaget för avgiften är det egna skat- teunderlaget. Avgiftsuttaget motsvarar vad som gäller för år 1986.

115

Paragrafen motsvarar 95 första stycket lagen om skatteutjämningsbi- drag och 5 5 lagen om skatteutjämningsavgift. Någon bestämmelse mot- svarande andra stycket i förstnämnda paragraf har inte tagits upp i förslaget. Vid sammanslagningar eller uppdelningar av kommuner bör ändring göras i bestämmelserna om grundgaranti i 4 5.

12 och 13 55

Paragraferna motsvarar 11 och 12 55 lagen om skatteutjämningsbidrag samt 6 och — i viss mån — 4 55 lagen om skatteutjämningsavgift.

145

Paragrafen motsvarar 145 lagen om skatteutjämningsbidrag och 75 lagen om skatteutjämningsavgift. Bestämmelserna är oförändrade utom så till vida att det uttryckligen föreskrivs att avräkningen av skatteutjäm- ningsavgift skall ske med lika belopp vid vart och ett av de tjugofyra utbetalningstillfällena.

155

Paragrafen motsvarar 165 lagen om skatteutjämningsbidrag och 85 lagen om skatteutjämningsavgift.

Ikraftträdandebestämmelserna

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. T.o.m. bidrags- året 1986 skall den gamla lagen tillämpas.

För åren 1987—89 gäller vissa övergångsregler. Innebörden är att landstingskommunerna och kommunerna för år 1987 aldrig får lägre skatteutjämningsbidrag än vad som motsvarar en sänkning av den till- försäkrade skattekraften med två procentenheter. Har bidraget på grund av denna regel höjts med ett visst belopp för år 1987, höjs bidragsbelop— pet även för åren 1988 och 1989 men då endast med två tredjedelar respektive en tredjedel av detta belopp.

Förordningen om skatteutjämningsbidrag

Angående beräkningen av tillägg och avdrag i 2—10 55 hänvisas till bilaga 2. I övrigt innehåller förordningen i huvudsak bestämmelser motsvarande dem som finns i den nuvarande förordningen om skatte- utjämningsbidrag. Sålunda motsvarar 1, 11 och 12 55 nuvarande 2, 7 och 8 55 samt 13 5 nuvarande l 5.

1 förordningen har inte tagits någon motsvarighet till nuvarande 9 5. I detta lagrum finns bestämmelser om att skatteutjämningsnämnden skall vara ett rådgivande organ i fråga om extra skatteutjämningsbidrag. Något behov av att författningsreglera nämndens uppgift kan emellertid inte anses föreligga.

Bilaga 3 Förslag till skatteutjämnin gssystem ; beräkningsmetoder

Skatteutjämningsbidrag

Skatteutjämningsbidrag till kommun och landsting beräknas enligt föl- jande.

Skatteutjämningsbidrag = (garanterad - egen skattekraft) - medelskatte- kraft - folkmängd - skattesats

Om den egna skattekraften är högre än den garanterade är bidraget lika med noll.

Garanterad skattekraft Skatteunderlag per invånare som garanteras genom skatteutjämningssystemet, procent av medelskattekraften

Egen skattekraft Skatteunderlag per invånare i kommun resp. landsting enligt taxering året före skatteut- jämningsåret, procent av medelskattekraften

Medelskattekraft Skatteunderlag per invånare i riket enligt tax- ering året före skatteutjämningsåret

Folkmängd Antal invånare i kommun resp. landsting vid årsskiftet året före skatteutjämningsåret

Skattesats Skattesats i kommun resp. landsting skatteut- jämningsåret dock högst 18:00 kr/skr för kommun och 14:50 kr/skr för landsting. För kommun som är utanför landsting gäller hög- sta skattesats 32:50.

Skatteutjämningsbidragen för år 1986 baseras således på 1985 års taxering, folkmängden vid ingången av år 1985 samt skattesatsen år 1986.

Garanterad skattekraft

Garanterad skattekraft = grundgararanti + åldersfaktor + tillägg för befolkningsminskning.

176

Den garanterade skattekraften uttrycks i procent av medelskattekraf- ten med en decimal.

Åldersfaktorn för kommun

I åldersfaktorn för kommun tas hänsyn till hur åldersberoende verksam— heter påverkas av åldersfördelningen samt hur vissa andra verksamheter påverkas av social struktur.

Tabell 1 visar den uppdelning på verksamheter och åldersgrupper som görs för de åldersberoende verksamheterna.

Tabell 1. Äldersberoende verksamheter i åldersfaktorn för kommunerna.

Verksamhet Åldersgrupp

Barnomsorg Förskola och fritidshem 1 Familjedaghem 1 Deltidsgrupp 5

—6, 9,10—12 —6 1

7_ ,7—2

, 6 Grundskola 7 — 15 Gymnasieskola 16, 17, 18, 19

Äldreomsorg 65 — 79, 80 — Servicehus med helinackordering Servicebostad Social hemhjälp Färdtjänst Kommunalt bostadstillägg (KBT)

För varje verksamhet används standardtal som visar utnyttjandet i riket av respektive verksamhet i de olika åldersgrupperna. De hämtas från senast tillgänglig officiell statistik . I regel avser uppgifterna förhållan- den två år före skatteutjämningsåret. I kalkyler som har gjorts av skat- teutjämningskommittén har de standardtal som redovisas i tabell 2 an- vänts. Uppdelningen i åldersgrupper har delvis styrts av tillgången till statistik. Vissa förenklingar har också gjorts, som inte påverkar resultatet av beräkningarna.

SOU l985:61 Tabell 2. Standardtal för att beräkna åldersfördelningens effekter. Grundskolan Ålder Andel grundskoleelever, % 7-15 100 Gymnasieskolan Ålder Andel elever i gymnasiet, % 16 76,4 17 74,8 18 41,5 19 14,0 Barnomsorg Ålder Andel barn med plats i förskola och familje- förskolans fritidshem, % daghem, % deltids— grupper, % 1 - 6 27,9 18,0 — 7 - 9 18,1 — 10 — 12 2,2 7,2 — 5 år 14,0 6 år 70,0 Äldreomsorg Ålder Andel personer som får plats i service— service— social färd- hus med hel» bostad, hem— tjänst, inackordering, % % hjälp, % % 65 — 79 1,2 1,0 14,2 12,1 80 - w 13,4 4,6 45,9 36,8

kommu— nalt bo— stadstill— lägg (KBT), %

32, 8 53, 0

Källor: SCB Statistiska meddelanden serie S och serie U, riksförsäk- ringsverkets statistisk rapport.

För varje kommun beräknas ett teoretiskt utnyttjande av kommunala verksamheter genom att respektive standardtal multipliceras med be-

folkningen i respektive åldersgrupp.

De för varje verksamhet framräknade talen summeras och divideras med total folkmängd i kommunen. Detta tal sätts i sin tur i relation till motsvarande tal i riket. Man får då ett indextal för varje verksamhet, dvs för grundskolan, förskola och fritidshem etc som visar hur åldersfördel- ningen i kommunen teoretiskt inverkar på behovet av verksamheten. I formler kan detta uttryckas enligt följande.

5.

standardtal för åldersgrupp i bl folkmängd i åldersgrupp i i kommun k

1

Bk total folkmängd i kommun k

b. folkmängd i riket i åldersgrupp i B total folkmängd i riket 1,5 indextal för verksamhet A i kommun k

i

i Zsi—bf; si-b-

15=Ä —'

Bk B

För varje kommun får man på detta sätt 10 indextal för de åldersberoen- de verksamheterna.

Åldersfaktorn för kommunerna omfattar också mått på behovet av individ- och familjeomsorg samt bostadsbidrag. Beräkningsmetoden för dessa verksamheter är i princip lika som för de åldersberoende verksam- heterna även om andra mått än åldersfördelningen används. Tabell 3 visar vilka mått som används.

Tabell 3. Mått på behovet av individ- och familjeomsorg samt statskommunala bostadsbidrag i åldersfaktorn.

Individ och familjeomsorg Vikt Andel hushåll med barn och E(kommunen) 0,40 ensamboende förälder h (riket)

Andel boende i flerbostadshus f_L 0,45 f

Befolkningsstorlek & 0,08

(begränsas till 250 000 B (genomsnitts- invånare) kommun)

Andel utländska medborgare u_k 0,07 u

Statskommunala bostadsbidrag Andel invånare 0— 18 år (barn- bfk familjer) bf Andel familjer med bostads- b_0k bidrag bo

Indextal för individ- och familjeomsorg beräknas enligt följande.

15: 0,40 — h_k + 0,45 -r_k + 0,08 .gk + 0,07 -u_k h f B u

Indextal för bostadsbidragen blir

11; hff-QQ bf bo

De framräknade indextalen för de åldersberoende verksamheterna, in- divid- och familjeomsorg samt bostadsbidrag, dvs. sammanlagt 12 styc- ken, vägs sedan samman till ett sammanfattande indextal för varje kommun. Som vikter används respektive verksamhets andel av summa nettokostnader i riket för dessa verksamheter enligt finansstatistiken. Tabell 4 visar de vikter som använts i skatteutjämningskommitténs be- räkningar. Dessa är tagna från 1983 års finansstatistik och beräkningar- na avser år 1985. I bilaga 4 redovisas de olika indextalen för samtliga kommuner.

Tabell 4. Vikter som används för att beräkna åldersfaktor för kommun år 1985.

Verksamhet Andel av kommunernas nettokostnader Förskola och fritidshem 0.108 Familjedaghem 0,041 Deltidsgrupp 0,023 Grundskola 0,325 Gymnasieskola 0,097 Servicehus med helinackordering 0,100 Servicebostäder 0,008 Social hemhjälp 0,084 Färdtjänst 0,005 KBT 0,073 Individ— och familjeomsorg 0,104 Statskommunala bostadsbidrag 0,032 Summa 1,000

Källa: Kommunernas finanser 1983, SCB 1984.

Det sammanvägda indextalet omräknas sedan till en åldersfaktor. Den- na uttrycks i procent av medelskattekraften och omräkningen sker enligt följande

"nde tal — 100 - K Åldersfaktor = (1 X )

medelskattekraft — medelutdebitering

!( är summa nettokostnader per invånare för de verksamheter som om- fattas av åldersfaktorn. Uppgifterna hämtas från senast tillgänglig fi- nansstatistik som i regel avser förhållandena två år före skatteutjäm- ningsåret.

Medelskattekraft enligt taxering året före skatteutjämningsåret. Medelutdebiteringi kommunerna året före skatteutjämningsåret.

l kommitténs kalkyler för år 1985 har följande värden använts.

K = 5157 kr/inv Medelskattekraft = 417, 97 skr/inv Medelutdebitering = 15:96 kr/skr

Åldersfaktorn beräknas med en decimal.

Åldersfaktorn för landsting

Åldersfaktorn för landsting beräknas på i princip samma sätt som för kommun. Tabell 5 visar de verksamheter som omfattas av åldersfaktorn samt uppdelningen på åldersgrupper.

Tabell 5. Äldersberoende verksamheter i åldersfaktorn för landsting. Verksamhet Åldersgrupper

Sluten vård 0—14, 15»44, 45—64, 65—74, 75— Somatisk korttidsvård Samma åldersindelning för Somatisk långtidsvård samtliga verksamhetsområden Psykiatrisk vård

Öppen värd Primärvård Sjukhusansluten vård

För varje verksamhet används standardtal som för den slutna vården visar antal vårddagar per invånare i olika åldersgrupper och för den öppna vården antal läkarbesök per invånare. Standardtalen bygger på senaste tillgänglig statistik. Uppgifter om den slutna vården hämtas från landstingsförbundets patientstatistik och uppgifter om den öppna vår- den från patientstatistiken i Malmöhus läns landsting. Rikstäckande statistik saknas för den öppna vården. Tabell 6 och 7 visar de standardtal som används i skatteutjämningskommitténs beräkningar.

Tabell 6. Vårddagar per invånare i olika åldersgrupper, hela riket år 1982.

Åldersgrupp Korttidsvärd Långtidsvård Psykiatri 0 — 14 0, 42 0, 01 0, 07 15 - 44 0, 67 0, 05 0, 57 45 — 64 1,25 0,50 1,16 65 - 74 2,93 3, 23 2,43 75 — w 5,71 25, 27 5, 04

Källa: Konsumtion av sluten vård 1982 per åldersintervall samt fram- skrivning 1982-92, Landstingsförbundet.

Tabell 7. Läkarbesök per invånare i olika åldersgrupper, Malmöhus läns lands- ting år 1983.

Åldersgrupp Primärvård Sjukhusansluten vård Totalt

0 - 14 0,98 1,18 2,16 15 - 44 0,88 1,14 2,02 45 - 64 0, 92 1,42 2,34 65 - 74 1,35 1,69 3,04 75 - w 1,65 1,80 3,45

Källa: Statistik över konsumtion av öppen vård 1983, besök hos läkare, centralförvaltningen Malmöhus läns landsting.

För varje landsting beräknas ett teoretiskt utnyttjande av respektive verksamhet genom att standardtalet multipliceras med befolkningen i

respektive åldersgrupp och summan beräknas. Detta tal divideras med folkmängden i landstinget och divideras sedan med motsvarande rela- tionstal för riket. Man får då indextal (5 stycken) för var och en av verksamheterna. Beräkningssättet motsvarar det som tidigare har beskri— vits för kommunerna.

Dessa indextal vägs samman till ett sammanfattande indextal för varje landsting. Som vikter används respektive verksamhets andel av sjuk- vårdshuvudmännens externa kostnader för hälso- och sjukvård enligt senast tillgänglig finansstatistik. Tabell 8 visar de vikter som har använts i skatteutjämningskommitténs beräkningar för år 1985. De bygger på 1983 års finansstatistik. I bilaga 4 redovisas de olika indextalen för samtliga sjukvårdshuvudmän.

Tabell 8. Vikter som används för att beräkna åldersfaktor för landsting år 1985.

Verksamhet Vikt Sluten vård Somatisk korttidsvård 0,37 Somatisk långtidsvård , Psykiatrisk vård 0,16 Öppen vård Primärvård 0,08 Sjukhusansluten vård 0,13 Summa 1 00

Källa: LKELP 84, Landstingsförbundet.

Det sammanvägda indextalet omräknas till en åldersfaktor på samma sätt som för kommunerna, dvs.

indextal —— 100 » K Åldersfaktor = ( )

medelskattekraft — medelutdebitering Iskatteutjämningskommitténs beräkningar har följande värden använts.

K = 5 954 kr/inv, dvs summa externa kostnader per invånare för hälso- och sjukvård i riket. Medelskattekraft = 417,97 skr/inv Medelutdebitering = 13:26 kr/skr

Åldersfaktor för kommun som också är sjukvårdshu- vudman

Göteborg, Malmö och Gotland bedriver både primärkommunal och landstingskommunal verksamhet. För dessa kommuner beräknas en ål- dersfaktor för primärkommunala verksamheter och en åldersfaktor för landstingskommunala verksamheter på samma sätt som för kommun respektive landsting. Dessa två åldersfaktorer vägs sedan samman till en. Som vikter vid sammanvägningen används följande:

SOU l985:61 Vikt Primärkommunala verksamheter 0,58 Landstingskommunala verksamheter 0,42

Kommunerna har var och en uppskattat hur nettokostnaderna fördelas på kommunala och landstingskommunala verksamheter. Vikterna är ett genomsnitt av dessa uppskattningar.

Tillägg för befolkningsminskning

Kommun och landsting som har haft större folkminskning än 5 % under den senaste tioårsperioden före skatteutjämningsåret får bidrag för be— folkningsminskning. Bidraget beräknas på följande sätt:

B() = totalbefolkning vid årsskiftet 11 år före skatteutjämningsårets bör— jan

BIO= totalbefolkning vid årsskiftet ett år före skatteutjämningsårets bödan

Tillägg till garanterat skatteunderlag, antal skr = (0,95B0—B,0) - 0,40 - medelskattekraften

Om 0,95 B() är större än B10 är bidraget lika med 0.

Tillägg till garanterad skattekraft, uttryckt i procent av medelskattekraf- ten beräknas enligt följande:

(0,95 Bo — Bm) - 40,0 BIO

Räkneexempel 1. Åldersfaktor för Bjuv kommun år 1985

Antal invånarei Bjuv 14357 den 1 januari 1984.

Indextal för åldersberoende verksamheter.

Verksamhet Ålder Antal Stan— invå- dard- nare tal (l) (2) Grundskola 7— 15 2 184 ] Gymnasium 16 257 0,764 17 249 0,748 18 246 0,415 19 213 0,140 Summa

Förskola och 1—6 1 115 0,279 fritidshem 7—9 735 0,18] 10— 12 741 0,022 Summa

Familjedaghem 1—6 1 115 0,180 7— 12 1 476 0,072 Summa

Förskolans 5 196 0,14 deltidsgrupp 6 219 0,70 Summa

Servicehus 65—79 1 543 0,012 med helinack 80— 417 0,134 Summa

Service- 65—79 1 543 0,01 bostäder 80— 417 0,046 Summa

Social hem- 65—79 1 543 0,142 hjälp 80— 417 0,459 Summa

Färdtjänst 65—79 1 543 0,121 80— 417 0,368 Summa

Kommunalt bo- 65—79 1 543 0,328 stadstillägg 80— 417 0,53 Summa

Teoretiskt utnyttjande Antal Per inv, % (4)= (3)= & (l)-(2) 14357

2184 15,2

196 186 102 30 514 3,58

311 133 16 460 3,20

201 106 307 2,14

27 153 181 1,25

18 56 74 0,52

16 19 35 0,24

219 191 410 2,86

187 153 340 2,37

506 221 727 5,06

Utnytt- jande i riket per inv, %

(5) 11,7

3,01

2,69

1,80

0,97

0,66

0,25

3,52

2,92

6,26

lndex— tal

(Ö)= &) .100 (5)

119 119 129 79 96 81 81

SOU l985:61 Indextal för verksamheter som beror på social struktur Verksamhet Kommu- Riket lndex Vikt Samman- nen (3)= vägt Q . 100 index (1) (2) (2) (4) (5) = (3)'(4) Individ- och familjeomsorg Andel barn med 9,3 11,9 78 0,40 31 ensamboende för- älder, % Andel boende i 25,8 42,0 62 0,45 28 flerbostadshus, % Folkmängd 14 357 29 859 48 0,08 4 Andel utländska 8,0 4,8 169 0,07 12 medborgare, % Totalt 75 Statskommunala bostadsbidrag Andel invånare i 29,4 24,2 121 åldersgrupp 0—— 18 år, % Andel familjer 12,7 13,6 93 med bostads— bidrag, % Totalt 1 13* *121 -93 100 Sammanvägning till totalt indextal Verksamhet Index Vikt Bidrag till totalt index Förskola och fritidshem 119 0,108 12,9 Familjedaghem 1 19 0,04] 4,9 Förskolans deltidsgrupp 129 0,023 3,0 Grundskola 130 0,325 42,3 Gymnasium 119 0,097 11,5 Servicehus med helinack 79 0,1 7,9 Servicebostäder 96 0,008 0,8 Social hemhjälp 81 0,084 6,8 Färdtjänst 81 0,005 0,4 Kommunalt bostadstillägg 81 0,073 5,9 Individ- och familjeomsorg 75 0,104 7,8 Statskommunala bostadsbidrag 1 13 0,032 3,6 Summa 1,0 [07,8

Omräkning till åldersfaktor

Kostnader för verksamheter som inkluderas i åldersfaktorn, riket totalt 5 157 kr/inv Medelskattekraft 417,97 skr/inv Medelutdebitering 15,96 kr/ skr Åldersfaktor w = + 6,0

417,97 - 15,96

Åldersfaktorn blir för Bjuvs kommun + 6,0 Grundgarantin är 101 Total garanti: 101 + 6,0 = 107,0

Räkneexempel 2. Åldersfaktor för Jämtlands läns landsting

Teoretiskt antal vårddagar

Ålder Antal Somatisk korttidsvård Somatisk långtidsvård Psykia- trisk vård invå- Stan— Teoretiskt Stan- Teoretiskt Stan- Teoretiskt nare dardtal antal vård- dardtal antal vård- dard- antal dagar dagar tal vårddagar (l) (2) (3)=(1)-(2) (4) (5)=(l)'(4) (6) (7)=(l)'(6) 0— 14 23 893 0,42 10 035 0,01 239 0,07 1 673 15—44 54 078 0,67 36 232 0,05 2 704 0,57 30 824 45—64 30 578 1,25 38 223 0,50 15 289 1,16 35 470 65—74 15 278 2,93 44 765 3,23 49 348 2,43 37 126 75— 11 119 5,71 63 489 25,27 280 977 5,04 56 040 Summa 134 946 192 744 348 557 161 133

Teoretiskt antal läkarbesök

Ålder Antal Primärvård Sjukhusansluten vård Standard- Teoretiskt Standard- Teoretiskt tal antal tal antal

läkarbesök läkarbesök (I) (2) (3)=(1)-(2) (4) (5)=(1)'(4) 0—14 23893 0,98 23 415 1,18 28194 15—44 54 078 0,88 47 589 1,14 61 649 45—64 30 578 0,92 28 132 1,42 43 421 65—74 15 278 1,35 20 625 1,69 25 820 75— 11119 1,65 18346 1,80 20014

Summa 134 946 138 107 179 098

Beräkning av indextal.

Verksamhet

Sluten vård korttidsvård långtidsvård psykiatrisk vård

Öppen vård primärvård sjukhusansluten

Teoretiskt antal vård- dagar/ läkarbesök

(1)

192 744 348 557 161 133

138107 179098

Sammanvägning till totalt index

Verksamhet

Sluten vård korttidsvård långtidsvård psykiatrisk vård

Öppen vård primärvård sjukhusansluten

Summa

lndex

(1)

107 116 108

101 101

Omräkning till åldersfaktor

SOU l985:61 Vårddagar/läkar- lndex besök per invånare Teoretiskt Riket (2)= (I) (4)=Q-100 134 946 (3) (3) 1.428 1,330 107 2.583 2,234 1 16 1,194 1,107 108 1,023 1,008 101 1,327 1,310 101 Vikt Bidrag till totalt index (2) (3)=(l)-(2) 0,37 39,6 0,26 30,2 0,16 17,3 0,08 8,1 0,13 13,1 1,00 108,3

Kostnader för verksamheter som ingår i åldersfaktorn, riket totalt Medelskattekraft Medelutdebitering

Åldersfaktor 108,3—100 ' 5 954

5 954 kr/inv 417,97 skr/inv 13:26 kr/skr

417,97 . 13,26

Åldersfaktorn blir för Jämtlands läns landsting + 8,9 Grundgarantin är 122 Total garanti 122 + 8,9 = 130,9

+ 8,9

Räkneexempel 3. Åldersfaktor för Gotland, Malmö och Göteborg

Kommun Primärkommunala Landstings- Sammanvägd verksamheter kommunala åldersfaktor verksamheter Ålders- Vikt Ålders- Vikt faktor faktor (1) (2) (3) (4) (5)=(1)'(2)+(3)-(4) Gotland 0,9 0,58 1,6 0,42 1,2 Malmö 0,1 0,58 11,6 0,42 4,9 Göteborg 0,1 0,58 4,5 0,42 1,9

Räkneexempel 4. Tillägg för befolkningsminskning för Hagfors kommun år 1985

Folkmängdi Hagfors 1 januari 1974 18 934 Folkmängd i Hagfors 1 januari 1984 16 843 Medelskattekraften år 1984 417,97 skr/inv

Befolkningsminskning som ger tillägg 0.95 ' 18 934 — 16843 = 1144

Tillskott av skatteunderlag 0,40 - 417,97 - 1144 = 191263 skr

Omräknat till % av medelskattekraften

191263 — 100 = 2,7 417,97 » 16 843

Tillägg för befolkningsminskning är 2,7 % av medelskattekraften.

Administrativ hantering av skatteutjämningsbidrag och skatteutjämningsavgift

Statistiska centralbyrån (SCB) tar fram underlag och beräknar tillägg till och avdrag från grundgarantin för alla kommuner och landsting vad gäller åldersfaktorn och tillägg för befolkningsminskning. Tilläggen el- ler avdragen anges i procent av medelskattekraften avrundat till en decimal.

SCB meddelar senast 25 augusti året före skatteutjämningsåret läns- styrelserna en prognos över den garanterade skattekraften för varje kommun och landsting samt över medelskattekraften. Prognosen med- delas också varje kommun och landsting. Dessa får även uppgifter om tillägg och avdrag för åldersfaktorn och tillägg för befolkningsminsk- ning. Beräkningen av tillägg och avdrag illustreras med räkneexempel.

Länsstyrelsen gör en preliminär beräkning av tillskott av skatteunder- lag och skatteutjämningsavgift som lämnas till kommunerna och lands- tingen senast 10 september till ledning för deras budgetarbete. För beräk- ningarna används SCB:s prognos över garanterad skattekraft och me- delskattekraften samt riksskatteverkets prognoser över egen skattekraft i varje kommun och landsting. Beräkningarna görs på blanketter med anvisningar utfärdade av riksskatteverket.

Sedan taxeringsarbetet har avslutats fastställer SCB den garanterade skattekraften för varje kommun och landsting samt den definitiva me- delskattekraften. Detta görs senast den 30 december året före skatteut- jämningsåret.

Länsstyrelserna beslutar därefter om tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsavgift för varje kommun och landsting. Besluten läm- nas till kommuner och landsting senast den 25 januari. Skatteutjäm- ningsbidragen beräknas av länsstyrelserna genom att tillskotten av skat- teunderlag multipliceras med den skattesats som resp. kommun och landsting fastställt för skatteutjämningsåret i den mån skattesatsen inte överstiger fastställt maximivärde.

Skatteutjämningsbidragen utbetalas av länsstyrelserna i den ordning som gäller för utbetalning av kommunalskatt. Avräkning av skatteut- jämningsavgift sker mot kommunalskatten.

Underlag för att beräkna garanterad skattekraft

Statistiska centralbyrån tar fram underlaget för att beräkna den garan- terade skattekraften. Följande uppgifter och källor används.

1. Folkmängdsuppgifter 1 januari. SCB:s register över totalbefolkning- en, Statistiska meddelanden serie Be SCB.

2. Uppgifter om gymnasieelever. Utbildningsstatistik, Statistiska med- delanden serie U SCB.

3. Uppgifter av barnomsorg, servicehus med helinackordering, service- bostad, social hemhjälp och färdtjänst. Socialtjänst- och socialförsäk- ringsstatistik, Statistiska meddelanden serie S SCB.

4. Uppgifter om kommunala bostadstillägg. Statistisk rapport , riksför- säkringsverket.

5. Uppgifter om hushåll och boende i flerbostadshus. Folk- och bostads— räkningen, SCB.

6. Uppgifter om hushåll med statskommunala bostadsbidrag. Inkomst- statistik, Statistiska meddelanden serie Be SCB.

7. Uppgifter om vårdutnyttjande i sluten vård, Landstingsförbundet.

8. Uppgifter om vårdutnyttjande i öppen vård, Malmöhus läns lands- ting.

9. Uppgifter om kostnader för kommunala verksamheter. Finansstatis- tiken för kommunerna, SCB. 10. Uppgifter om kostnader för landstingskommunala verksamheter. Fi- nansstatistiken för landstingen, LKELP, Landstingsförbundet. ll. Uppgifter om skatteunderlag, riksskatteverket.

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatte- utjämningskommitténs förslag

Här redovisas indextalen för de olika verksamheterna som ingår i åldersfaktorn för kommunerna. Beräkningarna avser förhållan- den år 1985.

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för komunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag

Lan Indextal Kommun Sarrrnan- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt). vägt ---------- index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri— skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kcnrnunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0.100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

190

01 Stockholms län

27 Botkyrka 109,8 136,1 120,3 136,3 137,2 136,9 25,5 34,9 30,7 30,9 33,0 167,5 153,6 62 Danderyd 96,9 106,4 115,6 98,1 107,1 98,3 85,2 107,5 91,6 91,7 93,2 83, 9 28,9 25 Ekerö 105,3 154,5 140,2 120,1 122,3 123,7 42,9 55,1 47, 4 48,8 52,9 81,1 36 Haninge 104,6 133,0 124,5 129,7 121,7 129,9 26,8 36 3 32,1 34,1 141, 3 126, 9 26 Huddinge 96,1 111,0 110,7 118,9 117,4 118,6 38,7 50,8 44,2 46,1 140,8 85,1

..

mosa !=ch (PM!?

23 Järfälla 96,3 123,4 122,2 119,3 121,7 119,9 26,8 37,2 86 Lidingö 95,0 98,9 97,8 101,3 105,5 101,1 75, 4 96, 9 82 Nacka 100,3 115,8 102,7 116,8 111,3 117,1 57, 3 73,6 88 Norrtälje 102,2 102,1 108,8 99,9 93,8 100,0 111, 9 135, 6 1 92 Nynäshamn 100,7 122,0 121,8 105,5 108,7 108,4 62,6 82,9 33,2 35,8 120,0 82,2 83, 4 85, 9 120,8 44, 3 63, 3 65,1 131,0 76,9

113, 3 111, 8 83,6 66,1 72,4 76,0 89,0 84,6

(ViN—un— mmm—cyx NMMMN (')me

81 Södertälje 102,5 112,6 120,7 110,0 102,2 110,3 74,0 28 Salem 122,5 172,9 168,5 129,5 139,4 133,5 46, 4 38,1 36, 7 106,1 184,0

57 4 6 63,8 65,8 150,6 96,1 , 39 5 3

91 Sigtuna 100,2 121,3 135,3 112,1 103,6 112,9 41,7 53, 7 ,2 46,3 47, 7 126,1 104,3 52 1 9 87 3

SDMQLD

63 Sollentuna 97,5 116,3 113,9 118,7 113,8 118,1 65,6 55,9 56,8 107,2 74,7 84 Solna 84,9 58,0 66,9 71,0 69,3 69,7 115,4 100,3 100,7 105,5 193,5 35,8 80 Stockholm 97,0 61,1 63,5 75,0 70,5 74,2 124,9 152,6 128,3 128,1 127,2 219,7 31,9

83 Sundbyberg 83,5 58,0 66,5 72,5 64,2 72,7 88,9 116, 1 100,4 100,8 104, 8 176,9 31, 8 60 Täby 98,6 125,7 114,0 124,1 124,6 124,7 44, 3 57,7 49,8 50,0 51,9 100,0 52,6

38 Tyresö 102,8 139,5 144,8 118,7 125,4 121,3 22 3 31, 2 27,7 27, 9 30, 2 113,7 126, 5 39 Upplands-Bro 105,5 142,3 118,7 141,0 148,4 141,4 25,6 34,2 29,9 30,0 31,7 106,3 136,8

14 Upplands-Väsby 103,4 136,5 120,8 131,2 136,1 132,0 26,8 36,4 31 9 32,1 34,2 120,1 115,9 20 Värmdö 98,1 125,5 116,5 118,7 112,8 119,2 49, 2 63,9 55 2 55, 3 57,4 82,2 81, 9 15 Vallentuna 105,6 141,7 130,6 132,3 129,5 133,7 50,9 61,6 51,5 51, 4 50,7 66, 2 99, 8 87 Vaxholm 98,1 116,6 123,4 105,4 96,0 106,5 60,9 79,3 68 4 68, 7 71, 3 99,2 61,2 17 Österåker 109,9 159,7 139,7 132,5 143,1 134,6 35,0 44,5 38 0 38,1 38,9 70,6 120,7 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = —-------------------- (Se bilaga 3)

Medel skattekraft )( Medel utdebitering

811 Län

aga 4

Kommun

Indextal Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Saman-

Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

Förskola För— och fri- skolans tidshem deltids- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats-

bostäder hemhjälp tjänst och konmunala familje- bostads-

grupper omsorg bidrag

(0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

Familje- daghem

vägt --

index Grund- Gym-

1) skola nasie- skola

Service- hus med

helinack- ordering

(0,3251

03 Uppsala län

81 Enköping 05 Håbo

60 Tierp

80 uppsala

19 Alvkarleby

103,8 112,2 105,0 101,1 101,2 114,0 171,4

110,7 101,9 96,8 103,5 96,2 117,0 98,1 97,9 96,9 91,3 88,1 147,8 145,1 161,5 146,4 22,9 30,6 26,8 26,9 28,4 48,3 153,1 100,3 106,3 92,5 85,5 92,7 137,3 163,1 135,2 134,7 130,8 70,8 72,5 100,9 92,2 108, 105,3 108,3 82,2 99,6 83,4 83,2 82,1 150,5 87,3 100,5 111,3 92,1 99,8 92,4 117,3 141,9 118,7 118,4 116,6 73,1 69,2 82 Östhammar 106,4 115,1 104,7 114,8 122,6 114,2 109,0 106,8 102,9 66,6 95,5

129,0 106,3

04 Södermanlands län 84 Eskilstuna 32 Flen 83 Katrineholm 101,9 80 Nyköping 102,7 81 Oxelösund 95,9

103,1 104,6 103,0 110,2 100,4 110,6 109,8 111,5 111,0

111,5 95,1 93,3 95,6 93,3 112,9 101,5 97,6 101,9 103,2 115,8 98,0 98,0 98,4 133,7 79,3 127,7 107,9 107,8 108,1 84,6 88,0 100,1 96,9 97,0 97,6 109,3 134,1 113,0 112,8 112,5 97,8 74,2 111,3 106,0 109,3 106,5 89,9 112,1 95,0 95,0 95,8 92,2 84,1 130,8 97,0 89,5 97,7 57,3 74,9 64,7 65,0 67,6 107,2 86,0

86 Strängnäs 28 Vingåker (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv l) Åldersfaktor = -——--——-----------------

Medelskattekraft x Medelutdebitering

103,7 105,0 111,4 100,1 110,1 107,0 103,9 114,1

110,5 93,8 107,8 107,3 117,0 99,2 99,2 130,9 110,0 109,8 100,1 85,6 78,4 109,0 76,4 104,2

(Se bilaga 3)

Bilaga 4

Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Komnun

Indextal

Samman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

vagt ------—-—---------------

index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service— Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

05 Östergötlands län

60 62 13 80 86 83 81 82 84 63 12 61 09

Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby

Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik

Ydre Åtvidaberg Odeshög

06 Jönköpings län

04 86 62 17 80 82 84 87 83 65 85

(Indextal - 100) x Nettokostnader per inv

Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Jönköping

Nässjö Sävsjö Tranas Värnamo Vaggeryd

Vetlanda

l) Åldersfaktor =

107,8 109,1 109,0 97,2 90,1 98,1 131,9 157,8 131,4 130, 9 128,0 67,5 85,1 103,6 111,3 119,9 105,2 105,0 104,8 93,0 114,3 96,3 96, 2 96,0 85,4 92,4 107, 4 112, 2 105, 8 98,9 107,3 99,4 131,0 159,9 134, 3 134,1 133, 0 48,0 69,1 97,5 99,4 97,4 100,6 100,3 100,9 81,0 102,3 87, 3 87, 4 88,9 124,7 73, 8 105, 8 111, 0 113, 2 107,5 109,7 107,9 107,9 129,0 107, 4 107, 0 104, 5 78,9 97, 9

103,4 107,5 106,2 102,9 101,8 102,3 99,4 123,8 105,0 105,0 105,8 94,3 89,3 103,7 99,0 103,5 98,3 101,6 97,8 100,5 124,0 104,7 104,6 104,7 137,5 73,7 104,2 117,8 113, 7 124, 7 131,5 123, 7 85,8 105,7 89,2 89,1 89,1 59,6 101,8 104,2 111,4 99, 5 93,2 103,1 95,3 124,6 148,7 123,6 123,2 120,1 62,9 61,9 104,3 110,2 104, 8 105, 0 104,6 104, 8 109,9 138,1 117,5 117,6 119,2 57,4 93,1 105,9 104,6 104,7 105,1 101,6 104,8 138,8 165,7 137,8 137,3 133,9 35,0 86,6 103,7 115,4 109,2 107,6 111,1 107,5 97,1 121,5 103,1 103,2 104,3 60,6 101,1 108,5 116,3 117,1 109,2 98,7 108,4 122,0 148,2 124,2 124,0 122,6 41,5 97,0 107,8 117,5 107,7 117,1 129,4 117,1 117,2 139,7 116,0 115,6 112,6 104,2 104,6 99,9 104,8 110,4 104,3 123, 4 147,4 122, 6 122,2 119,2

3 108,8 6 102,0 116,2 114,5 113,7 117,7 114,0 84,1 104,5 88,5 88,5 89,0 6 5 1

5 7

6 5 76,6

8,4 89,1

102,1 127,7 112,8 124,0 124,1 123,7 67, 5 86,9 74,7 74 9 77, 2 o 7 102,2 103,7 109,0 99,3 100,0 99,7 93,1 117,5 100,2 100, 3 102, o 1 2 4 3

104,1 79,9

100,5 104,0 97,7 94,6 109,0 95,7 112,3 137,1 115,2 115,0 114,2 71 73,3 104,2 106,9 101,0 108,8 108,9 107, 4 121,0 146,1 122,1 121,8 119,8 50,3 88,9 103,6 99,6 109,8 91,6 92,4 92, 1 123,1 149,4 125,2 124,9 123,5 82,4 80,4 98,7 108,0 108,4 105,9 106,4 105, 7 88,1 111,0 94,6 94,6 96,1 72, 4 74, 3 105,4 120,5 97,5 121,3 120,9 121,0 100,0 122,8 103,5 103,3 103,0 45,1 105, 4

104,5 109,4 107,3 101,6 104,8 102,1 121,3 145,2 120,9 120,5 117,7 53,0 84,6

--.-_-—- (Se bilaga 3)

Medelskattekraft x Mndnlufdnhifnrinn

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län Indextal

Konmun Samman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt) vägt —--------—-—------------------------ index Grund- Gym— Förskola Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads- grupper ordering omsorg bidrag

(0.325) (0,097) (0,108) (0,023) (0.041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

07 Kronobergs län

64 Alvesta 105,1 108,5 99,9 117,1 116,4 114,8 116,6 138,3 114,7 114,3 110,9 59,3 61 Lessebo 103,5 113,0 94,0 112,4 116,9 112,3 110,3 136,9 115,8 115,8 116,3 46,4 81 Ljungby 104,6 110,9 105,9 108,0 111,4 106,7 112,6 133,5 110,6 110,2 106,8 66,5 67 Markaryd 104,7 110,6 107,0 100,7 109,0 101,1 114,7 138,9 116,2 115,9 114,3 63,0 63 Tingsryd 104,4 97,3 89,4 105,8 103,7 103,9 144,0 171,3 142,2 141,7 137,8 47,6

wmmmo

NNNvm Ihr-cd' QQCDOIN

60 Uppvidinge 104,3 98,1 100,0 92,4 102,5 93,2 143,9 173,6 145,0 144,6 142,2 50,6 80 Växj 101,9 111,3 109,2 108,2 108,1 108,1 87,7 106,0 88,6 88,4 87,1 94,6 65 Almhult 100,1 102,3 96,8 105,9 103,2 104,7 . 116,1 138,8 115,5 115,1 112,4 54,9

uDOiIx Nm.-4

08 Kalmar län

85 Borgholm 102,0 94,1 89,8 93,2 97,7 62 Emmaboda 100,8 103,6 105,1 94,7 95,6 21 Högsby 104,4 93,9 90,0 97,3 90,7 60 Hultsfred 99,0 96,2 105,6 93,8 100,9 80 Kalmar 98,9 94,7 99,0 98,1 95,7

144,8 174,6 145,8 145,5 143,0 47,3 72,5

119,5 144,2 120,5 120,2 118,1 56,3 6

157,3 186,8 155,0 154,4 149,9 44,4 65, 6 7

120,0 147,8 124,7 124,6 124,4 53,7 104,1 127,2 106,9 106,7 106,0 103,3

NHosu-uo QRDRDQIN OSG'SOSUQUS

61 Mönsterås 100,6 107,5 117,2 100,4 97,9 99,8 102,5 126,6 106,9 106,8 106,9 55 40 Mörbylånga 103,8 117,9 104,8 117,9 111,4 117, 104,1 127,0 106,7 106,5 105,7 33 81 Nybro 100,6 102,4 107,7 90,2 92,7 91,3 117,6 143,7 120,8 120,6 119,8 65, 82 Oskarshamn 102,6 108,5 112,1 103,9 108,8 104,2 97,7 121,4 102,8 102,7 103,3 82 34 Torsås 106,6 104,7 96,4 98,9 93,5 100,7 148,8 175,5 145,1 144,5 139,5 39 83 Västervik 101,7 99,7 103,5 98,0 103,0 98,4 111,2 137,9 116,7 115,7 117,2 84, 84 Vinmerby 98,4 104,7 110,3 96,7 95,9 97,1 102,6 129,0 109,8 109,9 111,4 51 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = -------------—-------- (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutj mningskommitténs förslag, forts

Län Indextal

Kommun Samman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt) vägt ---

index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

09 Gotlands län

80 Gotland 101,3 103,6 107,3 106,2 106,1 106,2 101,4 124,2 104,4 104,3 103,7 79,9 80,1

10 Blekinge län 82 Karlshamn 99,7 104,0 108,7 96,9 96,5 96,7 105,3 127,6 106,8 106,5 105,1 72,7 7 80 Karlskrona 102,7 102,2 98,2 102,8 108,3 101,8 108,5 134,2 113,4 113,3 113,5 92 4 6 60 Olofström 99,1 110,5 127,3 90,2 87,9 91,0 86,8 107,5 90,9 90,9 91,2 80,5 83, 81 Ronneby 104,2 108,7 108,8 102,0 100,3 102,5 113,6 137,2 114,7 114,4 112,6 68,4 8 83 Sölvesborg 98,9 105,8 102,4 102,3 106,3 101,9 102,7 125,8 105,9 105,8 105,3 55,7 8

11 Kristianstads län

68 Båstad 100,6 100,1 96,7 103,5 112,0 103,1 122,1 151,6 128,3 128,3 128,9 39,9 70,8 62 Bromölla 100,5 115,4 113,8 120,2 118,1 119,6 75,7 96,4 82,5 82,6 84,6 57,3 110,3 83 Hässleholm 103,7 109,1 112,6 101,6 104,7 101,4 107,5 130,8 109,7 109,5 108,4 73,5 87,1 66 Klippan 104,3 111,8 105,5 100,5 112,5 101,0 110,6 133,5 111,6 111,3 109,5 67,9 91,8 80 Kristianstad 101,3 104,0 98,1 101,9 104,8 102,0 105,7 129,2 108,6 108,4 107,7 86,9 71,5

63 Osby 102,4 102,8 107,8 100,3 99,4 99,7 118,6 144,4 121,2 121,0 119,8 57 5 83,7 65 Perstorp 101,5 106,3 119,5 113,8 120,7 113,3 82,9 100,9 84,7 84,5 83,7 95 0 95,7 81 Simrishamn 100,5 91,7 98,9 89,6 89,5 88,7 138,0 166,3 138,9 138,5 136,1 61,2 60,6 60 Tomelilla 103,5 95,0 94,4 101,9 97,2 100,5 146,4 172,1 142,0 141,4 136,1 51 5 70,1 67 Åstorp 108,0 134,0 115,7 126,9 126,1 124,7 73,8 91,6 77,5 77,4 77,8 63 7 133,4 82 Ängelholm 101,4 106,2 99,4 103,2 100,9 102,5 106,8 131,5 110,9 110,8 110,7 72 4 76,7 37 örkelljunga 104,7 108,7 109,6 110,3 119,8 110,2 108,2 133,6 112,8 112,8 112,9 60,3 96,5 21 Östra Göinge 105,9 117,3 117,3 113,0 119,3 112,7 100,6 122,5 102,8 102,6 101,7 59 7 97,0 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv I) Åldersfaktor = ----------—----- -- (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Indextal

Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social F"rd- KBT Individ- Stats- skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

Kommun

12 Malmöhus län 60 Bjuv 107,9 130,0 119,1 119,2 129,8 118,8 78,5 96,4 81,2 81,1 80,9 76,4 113,4 31 Burlöv 99,0 114,6 119,7 109,1 118,9 109,3 63,8 78,4 66,0 65,9 65,7 103,1 91,8 85 Eslöv 104,1 111,3 107,2 104,3 113,1 105,1 108,2 129,4 107,6 107,3 104,8 75,7 74,5 67 Höör 104,4 109,6 94,0 120,5 119,3 119,7 .118,5 141,1 117,2 116,8 113,6 47,0 77,5 84 Höganäs 105,0 118,2 107,2 105,9 116,1 105,4 108,0 131,4 110,2 110,0 108,9 54,2 76,0 66 Hörby 100,9 98,4 93,0 104,6 99,3 103,9 136,6 160,6 132,5 131,9 127,0 38,7 61,1 83 Helsingborg 101,1 89,1 94,3 90,6 91,6 90,1 108,6 133,7 112,7 112,6 112,4 143,5 67,5 61 Kävlinge 107,2 138,8 114,6 131,2 137,1 131,4 70,7 86,4 72,6 72,5 71,9 50,5 101,6 82 Landskrona 101,3 94,1 102,0 91,2 94,7 91,0 107, 134,2 113,9 113,9 114,9 119,0 69,9 62 Lonma 100,5 141,7 138,8 112,8 121,9 114,4 48,5 63,0 54,4 54,6 56,6 47,7 63,7 81 Lund 98,6 99,6 87,7 110,8 106,5 109,9 86,5 102,2 84,6 84,3 81,5 128,1 80,0 80 Malmö 100,1 73,8 82,8 78,8 76,8 78,2 111,5 139,0 117,9 117,9 118,8 207,5 51,5 65 Sjöbo 102,0 105,9 102,6 105,0 101,6 104,9 123,3 147,4 122,7 122.3 119,4 40,5 74,0 64 Skurup 104,9 115,2 101,5 116,9 121,7 116,0 111,7 132,4 109,7 109,3 106,0 45,5 94,2 30 Staffanstorp 103,1 149,3 137,9 131,3 133,8 132,6 38,2 48,3 41,3 41,3 42,1 40,1 102,2 14 Svalöv 108,2 120,9 114,6 112,6 123,6 112,4 113,6 134,2 111,1 110,6 106,9 50,0 86,8 63 Svedala 106,5 140,3 119,7 141,1 143,2 139,2 62,4 74,8 62,4 62,2 60,9 47,0 109,7 87 Trelleborg 97,3 99,1 103,0 95,7 98,3 96,0 100,5 123,3 103,8 103,7 103,3 84 9 62,8 33 Vellinge 103,2 146,5 127,7 123,1 136,7 125,5 51,6 65,7 56,2 56,3 57,5 41,5 77 9 86 Ystad 98,6 88,8 98,2 89,4 88,1 88,9 128,2 156,9 131,9 131,7 130,9 74 9 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = -------—-------------- (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjamningskommitténs förslag, forts

Län Indextal

--------_q-

Konmun Samman- 0v gda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

vagt ----------------------------------------------------—-—----------

index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- I) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

13 Hallands län

82 Falkenberg 103,0 106,4 103,1 110,4 111,2 110,1 110,4 134,7 113,1 112,9 112,0 58,6 89,6 80 Halmstad 101,1 102,3 102,0 100,6 98, 5 100,9 97,1 120,5 102,0 101,9 102,4 104,5 75,4

15 Hylte 105,6 105,3 115,2 99,2 93, 8 98,7 132, 7 156, 9 129, 9 129, 4 125, 2 55, 8 70, 6 84 Kungsbacka 100,9 133,6 123,6 116,5 122, 0 118,4 59, 3 74, 0 62, 7 62,7 63, 2 54,1 89,9

81 Laholm 103,8 112,2 94,5 113,4 113,5 112,5 117, 4 140,1 116, 5 116,1 113, 2 40, 5 92,8 83 Varberg 102,6 110,7 100,4 110,6 110,2 110,3 98,2 120,1 101,0 100,9 100,3 77,5 87,0

14 Göteborgs och Bohus län 80 G'teborg 100,0 78,6 84,4 85,6 82,4 85,4 103,2 127,3 107,5 107,4 107,4 203,4 01 Härryda 101,5 136,0 119,7 124,6 127,6 126,0 51,5 65,3 55, 8 55, 9 57,0 60,3 82 Kungälv 99,6 123,3 118,8 107,8 108,0 109,4 68,1 84, 3 71,2 71,2 71,4 74,4 84 Lysekil 103,4 101,1 101,4 104,6 108,7 104,1 122,4 147, 2 122, 8 122, 4 120, 1 68,7 81 Mölndal 95,7 109,5 106,4 106,1 108,4 106,2 64,0 82,4 70,9 71,0 73,2 99,2

meNtD v—iv—lv—IQN emma SDOXCDININ

"4le0

30 Munkedal 102,9 111,1 103,1 108,7 111,4 107,8 112,1 135,3 113,0 112,8 110,9 44,7 21 Orust 104,3 111,8 105,2 117,2 119,5 116,3 112, 4 134, 9 112, 4 112,1 109,8 41,1 02 Partille 99,5 117,2 116,8 113,5 110,9 114,2 60, 8 76, 9 65,6 65,7 66,9 96, 3 27 Sotenäs 102,2 88,3 87,8 98,1 100,8 96,3 154, 4 187, 3 155, 9 156,6 154,7 39,1 60,6 15 Stenungsund 100,3 127,6 131,0 114,4 126,3 116,0 57,2 70,4 59,3 59,2 59,1 64,9 107,0

010501

86 Strömstad 103,3 100,2 93,7 93,9 100,7 93,2 133,7 160,8 134,1 133,8 131,2 70,5 57,5 35 Tanum 106,1 99,0 92,3 96,3 108,8 96,1 157, 3 184,7 152,4 151,7 146, 0 41,9 70,3 19 Tjörn 99,2 115,6 112,3 113,2 116,8 113,0 91, 2 111,7 93,9 93,8 93, 3 32,9 79,8 85 Uddevalla 96,6 94,4 107,9 93,3 93,9 93,2 95, 0 118,1 100.0 100,0 100, 6 100,1 72,3 07 Ockerö 101,7 123,9 120,3 121,2 120,7 120,7 79,9 100,0 84,9 84,9 85,8 25,2 113,3 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = --------------------- (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län

Indextal

Kommun Sanman- 0vägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

vägt ----—-—--_--- ___-____-_-______________________________________________________________________________ __-____----____

index Grund- Gym- Förskola For- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- I) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem del tids- helinack- familje- bostads- grupper ordering omsorg bidrag

(0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

15 Älvsborgs län

21 82 60 83 04 07 66 24 62 63 61 65 52 81 84 27 80 85

Ale 108,8 143,6 131,9 122,7 128,5 124,2 58,9 75,0 64,2 64,3 65,8 66,4 124,8 Alingsås 101,3 111,6 104,1 108,2 109,9 108,5 97,3 120,9 102,4 102,4 103,0 58,7 90,9 Bengtsfors 101,6 94,3 93,7 92,8 96,8 93,3 133,7 163,6 137,6 137,4 136,7 65,9 63,8 Boras 100,1 98,0 103,6 92,3 89,4 92,5 100,6 125,4 106,3 106,3 107,2 116,3 63,7 Dals-Ed 110,1 111,6 99,7 98,7 82,0 98,5 143,9 171,5 142,4 141,9 138,2 54,7 99,9

Färgelanda 104,9 110,8 107,4 115,5 135,7 115,4 113,0 135,1 112,3 112,0 109,3 44,2 100,1 Herrljunga 104,5 111,8 101,9 101,3 97,8 101,3 121,4 144,7 120,3 119,8 116,7 55,1 87,9 Lerum 107,3 148,7 136,0 126,1 128,9 128,6 52,7 65,0 54,9 54,8 54,9 52,4 114,6 Lilla Edet 104,2 117,2 114,2 119,9 116,9 118,8 94,5 112,9 93,9 93,6 91,4 58,1 97,7 Mark 102,6 108,6 101,0 102,7 97,6 102,7 114,6 138,2 115,4 115,1 113,1 60,2 77,5

Mellerud 102,5 94,1 93,9 97,9 99,1 96,9 142,9 170,3 141,5 141,0 137,3 49,9 76,4 Svenljunga 109,9 115,4 105,5 108,5 125,2 108,8 120,6 143,8 119,5 119,1 116,1 76,2 87,7 Tranemo 101,1 113,6 116,7 112,5 107,9 112,4 93,5 114,6 96,4 96,3 95,9 49,0 83 0 Trollhättan 93,6 101,4 104,5 98,0 99,7 98,2 78,6 100,9 86,6 86,8 89,3 79,5 74,0 Ulricehamn 106,7 105,1 105,9 105,6 108,2 104,9 124,5 148,4 123,3 122,8 119,6 79,2 76 0 Vårgårda 105,8 122,1 108,7 119,4 118,6 119,8 92,8 116,1 98,6 98,6 99,7 47,2 121,0 Vänersborg 100,6 105,4 105,7 105,7 103,6 105,7 100,3 122,0 102,4 102,2 101,1 76,5 74,8 Åmål 99,4 97,3 103,4 84,8 82,1 85,3 120,7 148,0 124,6 124,4 123,9 71,7 73,4

(Indextal - 100) x Nettokostnader per inv

1) Åldersfaktor = ---—------------------ (Se bilaga 3)

Medel skattekraft x Medel utdebiteri ng

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län Indextal

Kommun Sanman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

vägt -------——---------------_--_-_------___

index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och korrmunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag

(0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

16 Skaraborgs län

03 Essunga 104,5 109,2 95,5 104,6 107,1 105,6 130,5 156,5 130,4 130,0 127,2 34,1 80,1 86 Falköping 102,3 100,2 100,7 96,8 91,8 96,3 127,3 150,4 124,4 123,9 119,8 70,9 72,3 61 Götene 105,8 120,0 108,0 121,5 121,4 121,8 99,9 122,9 103,6 103,5 103,3 42,2 101,6 02 Grästorp 103,3 109,6 102,8 108,5 100,6 105,6 124, 147,7 122,2 121,7 117,7 32,9 86,7 43 Gullspång 102,9 102,4 109,7 100,3 93,6 101,2 124,5 149,1 124,1 123,7 120,9 56,2 78,8

23 Habo 111,4 142,8 112,5 157,0 176,4 155,9 65,6 80,0 67,2 67,1 66,6 33 4 160,8 84 Hjo 105,1 113,6 93,2 117,0 105,5 115,3 113,5 136,7 114,2 113,9 111,8 51 8 100,3 37 Karlsborg 102,1 102,8 105,7 105,0 111,3 104,5 117,3 143,5 120,7 120,5 119,8 54,3 73,8 81 Lidköping 100,5 103,2 106,3 100,4 101,1 100,2 101,7 126,3 106,9 106,9 107,5 80 6 80 Mariestad 100,6 109,8 114,3 99,2 94,0 99,4 93,4 114,4 96,3 96,1 95,7 80 6

22 Mullsjö 115,3 144,5 108,6 155,9 189,6 155,6 75,0 89,4 74,2 74,0 72,0 41,5 184,5 83 Skövde 99,5 106,0 112,2 104,0 101,3 104,4 80,4 101,3 86,3 86,4 87,7 102,6 86,6 82 Skara 103,9 104,8 109,7 104,1 101,1 104,0 113,3 137,0 114,6 114,3 112,6 78,6 74,8 63 Töreboda 103,4 103,1 108,4 104,6 105,4 104,6 123,2 146,9 122,1 121,7 118,6 49,5 98,6 62 Tibro 104,0 118,5 117,2 111,4 109,8 110,9 89,5 111,8 94,9 94,9 95,8 55,7 121,7 85 Tidaholm 102,9 106,2 106,4 96,1 89,3 95,8 124,2 l47,5 122,3 121,8 118,3 57,7 81,6 60 Vara 101,9 102,0 97,8 106,7 109,8 106,1 128,1 152,0 126,0 125,5 121,8 40,9 79,5 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = ----—---—-——-------—--—-—- (Se bilaga 3) Medelskattekraft )( Medelutdebitering

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län Indextal

Sanman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt) vägt ------ index Grund- Gym- 1) skola nasie- skola

Kommun

Förskola och fri- tidshem

För- skolans deltids-

grupper (0,023)

Familje- Service- Service- Social daghem hus med bostäder hemhjälp helinack- ordering

(0,325) (0,097) (0,108) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084)

17 Värmlands län

84 Arvika

30 Eda

82 Filipstad 63 Forshaga 64 Grums

98,2 99,3 99,1

107,6 101,5

91,7 94,9 89,1

130,5 107,2

97,6 90, 88,2 89,5 94,0 88, 81,8 89,0

0 120,3 4 98,7 ,0 90,4 83 9 4 3

130,5 122,3 86,0 99,7 149,0 158,0 154,1 107,0 122,8 125,9 132,3 131,2 90 6

84 , 110,1 123, 135, 123,9 , 103,5

108,0 104, 108,1 104,7

83 Hagfors 61 Hamarö

80 Karlstad

15 Kil

81 Kristinehamn

95,3 95,7 95,3

105,5 97,8

89,8 111,7 91,8 132,5 95,6

105,3 105,2 102,6 113,1 105,5

84,0 126,0 118,5 87,8 91,6 121,6 125,9 123,2 91,5

80,5 118,6 62,9 88,3 75,8

94,2 103,

146,8 83,0 110,8 92,9 127,8 124,1 72,1 94,2 78,2 108,1

62 Munkfors % äfHe 60 Storfors 66 Sunne 37 Torsby

96,2 102,1 100,1 99,8 98,1 84,7 101,0 105,8 90,1 86,0

102,3 107,6 106,0 93,9 93,5

63,0 98,0

70,1 140,4 91,3 125,6 104,0 104,7 94,3 88,6 86 7 146, 76,5 8210 138,4

170,8 149,9 121,7 175,9 169,3 143,3 124,6 104,7 146,5 142,4

65 Årjäng (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = --—-----—-----———----—- Medelskattekraft x Medelutdebitering

104,3 95,5 96,1 81,9 89,6 154,1 180,5 148,7

(Se bilaga 3)

Fard- tjänst

(0,005)

125,9 132,0 131,3

90,6 103,4

124,0 72,4 94,3 78,1 108,0 143,0 124,2 104,9 146,0 142,2 148,0

KBT

(0,073)

126,3 130,2 133,4

91,2 103,4

124,3 75,7 95,4 77,7 108,5 141,6 121,0 108,3 142,8 141,3 142,0

Individ- Stats- och kommunala familje- bostads- omsorg bidrag (0,104) (0,032)

73,3 75,8 62,7

109,5 96,3

O_Owrxln

R&DwQN

58,6 69,7 72,3

119,2 68,9

QWHHO 1057me

53,7 77,9 77,0 58,5 55,1

MNNODO QOSONMO QRDCD RON Okt)-41.001 5090va

m _ 4.0 LD

75,1

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län Indextal Kommun Samman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt) vägt -- index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

18 Örebro län

82 Askersund 103,5 101,6 96,8 108,1 117,7 107,0 124,4 152,6 128,4 128,3 127,7 55,3 67,7 62 Degerfors 100,7 109,9 111,2 103,7 119,0 104,5 92,7 116,7 99,4 99,5 101,0 67,7 80,0 63 Hällefors 100,4 94,5 111,3 76,3 73,4 78,4 128,2 155,5 130,3 130,0 128,4 86,4 57,6 61 Hallsberg 103,2 111,7 102,1 108, 114,0 109, 105,6 127,4 106,4 106,1 104,3 65,9 79,8 83 Karlskoga 95,5 94,9 111,9 84,7 85,2 85,6 88,8 118,5 103,3 103,8 109,5 99,1 57,1 81 Kumla 103,1 112,3 101,8 103,9 113,6 103,9 103,2 125,7 105,6 105,4 104,5 75,0 78,7 60 Laxå 102,0 105,2 113,6 97,7 87,4 99,1 105,9 126,7 105,5 105,1 102,8 87,8 80,3 85 Lindesberg 102,3 108,1 102,6 101,8 105,6 101,8 108,1 132,7 111,7 111,6 111,2 70,8 68,3 64 Ljusnarsberg 104,4 93,3 98,0 91,9 89,5 91,9 143,3 173,5 145,1 144,8 142,8 74,1 66,1 84 Nora 105,7 110,8 98,6 111,6 129,6 110,8 116,2 139,2 116,0 115,6 113,1 65,5 73,6

80 Örebro 102,8 97,7 95,6 96,0 99,0 96,4 106,9 130,3 109,4 109,2 108,3 131,2 67,3

19 Västmanlands län

84 Arboga 99,6 107,6 111,8 95,3 86,5 95,1 94,0 118,1 100,5 100,5 101,9 79,1 87,1 82 Fagersta 95,6 92,6 108,1 85,5 81,1 85,4 94,5 123,0 106,3 106,6 110,7 102,6 55,8 61 Hallstahammar 99,8 111,5 129,4 95,0 98,8 96,1 72,9 94,0 80,8 81,0 83,6 101,0 85,3 17 Heby 101,8 106,4 103,7 105,3 102,1 104,5 114,9 137,7 114,7 114,4 111,9 51,4 88,1 83 Köping 99,5 102,6 115,3 96,5 95,1 96,4 84,0 107,1 91,7 91,8 94,0 110,0 81,1 60 Kungsör 105,1 122,0 118,6 106,7 133,8 107,1 88,4 109,9 93,0 93,0 93,5 67,6 99 62 Norberg 102,9 102,0 106,3 98,4 98,1 99,2 112,3 137,5 115,6 115,5 114,9 85,3 79 81 Sala 101,5 105,1 102,8 100,8 96,8 101,6 105,8 129,8 109,2 109,1 108,7 79,7 78 04 Skinnskatteberg 99,8 103,9 107,8 103,0 103,7 102,8 99,4 125,8 107,3 107,4 109,4 68,5 72 07 Surahammar 105,7 127,2 119,2 110,6 116,8 112,1 77,3 96,4 81,7 81,7 82,4 84,8 92 80 Västerås 100,0 105,1 111,6 96,8 94,0 97,0 72,8 93,2 79,9 80,1 82,2 142,0 78 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = -------------—-------— (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

Bilaga 4

Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län

Kommun

Indextal

Saman- vägt

index Grund- 1) skola

Gym- nasie- skola

(0,325) (0,097)

Förskola och fri- tidshem

(0,108)

För— skolans deltids-

grupper (0,023)

(0,041)

Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

Familje- daghem

Fard- KBT Individ- Stats-

tjänst och kommunala familje- bostads- omsorg bidrag

(0,032)

Service- hus med

helinack- ordering

Social hemhjälp

Service- bostäder

(0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104)

20 Kopparbergs län

84 Avesta 81 Borlänge 80 Falun 26 Gagnef 83 Hedemora

29 Leksand 85 Ludvika 23 Malung 62 Mora 34 Orsa 31 Rättvik

82 Säter

61 Smedjebacken 21 Vansbro

39 Älvdalen 21 Gävleborgs län 83 Bollnäs 80 Gävle

04 Hofors

84 Hudiksvall 61 Ljusdal 32 Nordanstig 01 Ockelbo 21 Ovanåker 82 Söderhamn 81 Sandviken

97,6 97, 1 99, 4

104, 2

103,1

95,7 98,3 100,8 119,3 103,9

105,6 103, 7 99, 1 109, 6 105,9

101,9 99, 8 94, 2

101, 5

102,1

97,9 93, 3 94, 1

106, 8 94,5

94,3 97,5 98 0

106, 0

105,3

103,4 102,9 103,7 102,8

94,8

92,4 110,5 111,6 94,7 83,2 95,2 99,5 104, 9 93, 7 100, 2

99,2 97,9 96,1 99,8 98,8 96,7 96,8 95,8

101,9 92,8 101,4 103,1 101,0 100,1

94,6

NOQCDVN 0101me

102,4 99,2 99,8 101,1 100,4 103,0 91,5 104,7 97,7 103,7

99,1 92,5 101,1 103,0 111,1

QNr—lom magma)

1)Mamämw=

(Indextal

Medelskattekraft x Medelutdebitering

100) x Nettokostnader per inv

94,0 101,9 106,6 116,4 98,7 92,7 90,3 90, 1

102, 3 96,2

88,6 116,0 110,3 87,8 91,6

93,1 106,1 106,1 116,1 95,0 92,9 86, 8 86, 7 111, 3 85,7 84,8 105,9 106, 6 91, 6 78, 5

106,5 91, 9 83,1 92,0 86,8

93,8 93,4 97,0 92,4 89,0

100901er QOOQQ ...... ...-.

(Se bilaga 3)

94,4 102,4 106,4 116,6 98,4 91,9 90, 6 89,7

102, 6 96,6

87,1 115,4 109,3 87,6 91,9

98,6 81, 1 92, 5 93, 5 112,7

126,7 103,7 114,4 119,3 139,1 108,8 88, 8 96,6

102, 1

117,4 109,0 89, 0 96, 5

102, 3

117,3 112,2 91, 3 96, 7

104, 8

117,4

89,9 108,4 99,1 36,1 69,6 83, 6 77 4

115, 6 77,4

CJ &) IN

131,9 114,6 103,3 100,2 121,6 163,5 142,6 133,3 125,5 151,5 138,2 120,8 114,7 106,6 128,4 138,2 120,8 115,0 106,7 128,4 138,7 121,6 118,6 107,9 129,4

75,1 72, 5

100, 2

1.003ch

142,5 103, 4 95, 8 140, 8 114,8 176,3 124,2 118,1 174,1 144,3 148,9 103, 6 99 6 147, 1 122,8 148,8 103, 3 99, 5 147, 0 122,9 149,2 101, 2 99, 5 147, 3 124,6

117

1.0 49 On.—NN wwDo—c muoooouo won-GNU)

3010th

65, 9

111,0

92,7 102,9 103,1 124,6

135,0 115,3 130,7 127,8 155,4 113,3

97,7 111,7 108,1 131,8

113,1

97,7 111,8 108,1 131,8

111,9

98,3 114,2 108,5 132,9 78,4 118,8 88,9 86,2 66, 6

121,6 132,3 108,7 115,7 100,0 150,6 159,7 133,7 141,7 126,0 127,3 133,5 112,7 112,6 119,3 119,1 107,3 107,4 127,3 133,2 127,6 131,0 112,4 118,5 109,0

63,2 76 2 64,1 64 5 53,9 84,3 91,0 70 3 95,4 76 3

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län Indextal CU

_ .------------------_----------------------_----_--_-----------_-----_______-_-----_-_------___--____--_---____-_--------__----_---. N.

Kommun Samman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt) åå - = *x

vägt —----__-___-___-_-----—---------—----------------------------------------_-----__--_------_---____--__-_____

index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

22 Västernorrlands län

80 Härnösand 100,2 101,6 102, 5 102, 9 103,0 103, 2 102,7 127,8 108,3 108,3 109,0 84,7 59,6 82 Kramfors 101, 3 87,4 90,5 85, 4 83,5 85, 3 149,7 182,2 152,9 152,6 151,2 65,7 51,7 83 Sollefteå 99, 0 90,4 91, 2 90, 1 88, 4 89, 2 131,4 160,2 134,4 134,2 133,0 72,0 53,3 81 Sundsvall 98, 8 102,5 108,3 95,4 99, 0 96, 0 85,8 107,3 91,1 91,1 92,0 115,5 69,0 62 Timrå 101,5 116,4 110,1 104,3 106, 7 105, 0 88,3 110,6 93,9 93,9 95,0 69,1 83,6 60 Ånge 96,5 87,0 97,9 85,0 81,9 84,3 126,1 157,6 133,7 133,7 135,0 65,4 49,2 84 Örnsköldsvik 97,5 103,3 104,6 103,2 105,4 103,0 93,2 118,3 101,1 101,2 "103,3 69,0 70,1

23 Jämtlands län

26 Berg 101,1 88,1 98,7 88,9 93,3 88,0 149,2 179,0 149,2 148,8 145,7 54,0 05 Bräcke 108,6 97,6 112,0 86,9 76,5 87,3 149,4 178,7 148,8 148,3 144,9 86,6 61 Härjedalen 99,5 94,3 101,9 87,1 85,3 87,6 129,4 158,1 132,9 132,7 131,8 59,1 09 Krokom 106,1 110,6 101,8 114,9 107,6 114, 4 119,4 143,8 120,1 119,7 117,6 53,0 03 Ragunda 102,9 86,8 103,1 87,0 84,0 88,2 152,3 182,2 151,6 151,1 147,7 66,2

OQOMCD noxoocom OWNNQN 90403)

13 Strömsund 99,7 90,3 94,7 88,0 88,7 87,8 132,2 163,3 137,9 137,8 137,9 68,5 21 Åre 99,7 93,3 95,3 92,9 99,4 92,2 132,5 158,2 131,5 131,1 127,8 62,9 80 Ostersund 97,9 99,7 101,2 100,5 101,8 100,3 85,7 106,5 90,1 90,1 90,6 113,5 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = -----------------—--——- (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

AH!? sonorx

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag, forts

Län Indextal

Konmun Sanman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

vägt ----—----—-------------------------------------—-—-----------------

index Grund- Gym- Förskola För- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

24 Västerbottens län

03 Bjurholm 98,8 92,2 94,8 79,0 100,6 79,9 148,3 181,5 152,7 152,5 151,7 28,2 48,7 25 Dorotea 101,5 92,3 91,9 94,8 77,7 95,3 137,9 168,7 141,9 141,7 140,9 65,0 60,7 81 Lycksele 96,6 102,5 110,1 105,7 100,8 104,2 91,5 115,1 97,9 98,0 99,4 62,7 61,6 18 Malå 96,0 102,9 119,1 115,7 125,4 111,6 76,8 100,4 86,9 87,2 90,8 51,3 92,1 01 Nordmaling 104,1 103,1 101,3 115,2 127,0 113,2 125,5 153,0 128,4 128,2 127,1 37,6 81,0 17 Norsjö 92,0 93,4 105,9 101,6 105,2 99,2 95,5 123,5 106,3 106,6 110,2 35,9 66,5 09 Robertsfors 98,4 102,2 89,1 112,3 104,1 112,8 112,9 140,1 118,6 118,6 119,1 32,7 73,6 82 Skellefteå 97,9 105,3 101,2 108,0 117,6 106,8 84,7 108,7 93,3 93,5 96,1 78,6 70,1 22 Sorsele 95,0 89,9 98,1 93,6 78,1 93,2 121,0 153,5 131, 131,2 133,9 36,0 65,6 21 Storuman 91,4 97,5 110,7 104,8 84,9 103,6 79,5 105,0 91,3 91,6 96,0 47,6 80,1

80 Umeå 94,6 105,0 101,5 116,0 113,0 114,9 57,2 73,4 63,0 63,2 65,0 109,7 89,2 60 Vännäs 100,2 112,3 102,2 112,6 116,8 111,1 87,6 110,9 94,6 94,8 96,5 61,9 85,4

62 Vilhelmina 94,7 91,8 94,3 105,7 106,8 105,1 104,4 130,1 110,3 110,3 111,2 59,1 67,1 04 Vindeln 97,9 99,5 90,4 100,0 104,9 99,9 118,2 149,5 127,6 127,7 130,0 36,0 64,0 63 Åsele 96,6 83,1 91,9 76,2 71,5 79,4 143,8 180,4 153,4 153,5 155,4 49,5 52,8 (Indextal - 100) x Nettokostnader per inv 1) Åldersfaktor = -------—------------- (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för kommunerna enligt skatteutjämningskommitténs förslag. forts

Län

Kommun

Indextal

Samnan- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt)

vägt ------------------------—------—---------——————----------------------

index Grund- Gym- Förskola For- Familje- Service- Service- Social Färd- KBT Individ- Stats- 1) skola nasie- och fri- skolans daghem hus med bostäder hemhjälp tjänst och kommunala skola tidshem deltids- helinack- familje- bostads-

grupper ordering omsorg bidrag (0,325) (0,097) (0,108) (0,023) (0,041) (0,100) (0,008) (0,084) (0,005) (0,073) (0,104) (0,032)

25 Norrbottens län 06 Arjeplog

05 Arvidsjaur

82 Boden 23 Gällivare 83 Haparanda

10 Jokkmokk 14 Kalix 84 Kiruna 80 Luleå 21 Pajala

81 Fiteå 60 Alvsbyn 13 Overkalix

18 Övertorneå

1) Åldersfaktor

93,7 86,1 99,1 88,0 87,1 86,9 113,5 138,9 116,8 116,7 116,0 76,3 57,8 95,5 95,8 101,3 93,2 91,8 93,0 111,2 137,4 116,1 116,0 116,2 54,7 60,6 97,2 104,1 96,5 107,6 104,3 106,7 83,6 106,0 90,5 90,6 92,5 87,1 78,0 91,8 98,7 115, 99,3 97,5 98,6 67,7 86,7 74,4 74,5 76,6 91,4 74,4 106,9 116,4 111,6 112,2 107,7 111,6 86,0 108,3 92,3 92,3 93,8 100,2 131,8 93,7 92,9 111,1 91,9 82,8 93,8 98,8 123,9 105,4 105,4 106,7 68,6 61,3 100,4 113,8 106,8 103,2 103,5 103,8 92,7 116,7 99,4 99,4 100,9 59,0 83,3 96,7 117,0 126,5 105,9 98,1 107,1 49,0 63,5 54,7 54,9 56,8 103,7 97,9 96,3 107,5 115,6 104,9 109,0 105,4 60,4 76,4 65,2 65,3 66,5 111,6 98,9 94,1 95,7 106,4 87,3 95,4 89,7 103,2 133, 115,5 115,8 119,9 43,9 70,9 99,8 118,4 107,3 117,5 122,7 117,0 71,8 92,4 79,4 79,6 82,0 62,4 98,2 98,0 112,8 111,7 102,9 109,6 102,1 83,9 106,8 91,3 91,5 93,5 51,2 97,3 90,4 84,0 94,6 82,3 82,9 81,9 118,2 148,4 126,2 126,3 127,9 44,9 47,3 97,7 91,6 107,3 101,0 95,1 99,9 110,3 140,9 120,7 120,9 124,0 57,6 79,6

(Indextal - 100) x Nettokostnader per inv

-----—---——------------ (Se bilaga 3) Medelskattekraft x Medelutdebitering

Bilaga 4 Underlag för att beräkna åldersfaktorn år 1985 för landstingskommunerna och komunerna utanför landsting enligt skatteutjämningskonmitténs förslag

Landstingskommun Indextal Komuner utanför Sanman- Ovägda indextal (inom parentes anges verksamhetens vikt) landsting vägt -------—-------—-----—-—-—----------—-- -------------------- index Sluten vård Oppen vård 1) ----------------------------------------------------- Somatisk Somatisk Psyki- Primär- Sjukhus- korttids— långtids- atrisk vård ansluten vård vård vård vård (0,37) (0,26) (0,16) (0,08) (0,13) 01 Stockholms läns 93,1 94,1 86,5 93,9 98,6 98,9 03 Uppsala läns 93,6 93,5 90,4 92,7 98,8 98,5 04 Södermanlands läns 99,2 99,4 98,3 99,3 99,9 100,0 05 Ostergötlands läns 100,6 100,5 101,4 100,4 100,2 100,1 06 Jönköpings läns 102,7 102,3 105,1 102,2 100,6 100,5 07 Kronobergs läns 103,8 102,6 109,0 102,5 100,7 100,4 08 Kalmar läns 108,6 107,2 117,0 107,6 101,6 101,2 10 Blekinge läns 104,9 104,1 109,6 104,3 100,9 100,8 11 Kristianstads läns 105,1 104,2 110,2 104,2 101,0 100,8 12 Malmöhus läns 98,1 97,8 97,7 97,4 99,7 99,5 13 Hallands läns 98,8 98,6 98,5 98,1 99,9 99,8 14 Göteborgs 0 Bohus läns 94,2 94,8 89,2 94,2 99,0 99,2 15 Alvsborgs läns 100,6 100,3 101,8 100,1 100,2 100,1 16 Skaraborgs läns 102,9 102,0 106,8 101,7 100,6 100,3 17 Värmlands läns 107,0 106,4 112,8 107,0 101,2 101,3 18 Örebro läns 105,1 104,4 109,8 104,6 101,0 100,7 19 Västmanlands läns 95,0 96,1 89,4 95,9 99,2 99,5 20 Kopparbergs läns 105,2 104,8 109,3 105,0 101,1 100,9 21 Gävleborgs läns 106,0 105,4 111,0 105,9 101,0 101,0 22 Västernorrlands läns 105,0 104,6 108,9 105,0 100,9 101,0 23 Jämtlands läns 108,3 107,4 115,6 107,9 101,5 101,3 24 Västerbottens läns 95,1 96,1 89,6 95,7 99,3 99,5 25 Norrbottens läns 91,0 92,5 81,8 92,0 98,5 98,9 09 80 Gotlands komun 101,5 100,8 104,0 100,5 100,4 100,0 12 80 Malmö kommun 110,8 110,3 117,9 112,0 101,6 102,0 14 80 Göteborgs komun 104,2 104,0 107,0 105,0 100,4 100,6

(Indextal - 100) x Nettokostnader per inv

1) Ål dersfaktor = ----------------------------------------- (Se bilaga 3) Medel skattekraft )( Medel utdebitering

Bilaga 5 Vissa ekonomiska uppgifter om

kommunerna och landstingen

[ denna bilaga redovisas vissa uppgifter om kommunernas och lands- tingens ekonomi som ingått i underlaget för kommitténs överväganden.

Kolumn

lx)

&»

II

[2

B

Kommentarer

Indelningen enligt förordningen (1982:697) om regionalpolitiskt stöd.

Grundgaranti år l985 i procent av medelskattekraften.

Kommunala grundgarantiutredningens (KGU) kalkyler. Garantini- våerna är jämförbara med grundgarantierna i nuvarande system före sänkningen av dessa med en procentenhet år 1985. I betänkandet (Ds Fi 1983zll) redovisade kalkyler har omräknats i fråga om kostnader för vatten och avloppsledningar. Av KGU inhämtade uppgifter om ledningslängder var i många fall bristfälliga. Därför har i stället kommunerna klassindelats med utgångspunkt i befolkningstätheten i tätorterna och antalet tätorter. Ledningslängd per ansluten i den klass kommunen tillhör har använts för att beräkna kostnader för vatten och avloppsledningar. Kostnadsläge enligt 1983 års finansstatistik. Garantinivåerna är i huvudsak jämförbara med grundgarantierna. De bygger på summa avvikande nettokostnader som redovisas i tabell 3.3. Kommunerna fördelas på 15 klasser efter region, folkmängd och tätortsgrad. Med region avses de olika stödområdena och kommuner utanför stödom— rådena. Genomsnittskostnaden i resp. klass har fått bestämma den enskilda kommunens kostnadsläge.

Med asterisk * har utmärkts att ändringen inte får någon eller inte full effekt på grund av relativt hög egen skattekraft. Med (5) anges att spärregel tillämpas på den totala garantin. Extra skatteutjämningsbidrag som har lämnats kommunen och landstingskommunen under flera år. Bidragen har omräknats i pro- cent av medelskattekraften. Likviditeten har definierats som finansieringskapitalet i procent av externa utgifter. Medeltal var för kommunerna 13 % och för lands- tingskommunerna 19 %. Förändring av likviditetskvoten mellan boksluten för åren 1979 och 1984. Låneskulden l984-l2-3l avser samtliga bokförda lån, även tillfälliga. Skulden anges i relation till medeltalet i form av ett index. Medeltalet uppgick till 5 59l kr per inv. för kommunerna och till 772 kr per inv. för landstingskommunerna.

STOCKHOLMS

Botkyrka Danderyd Ekerö Haninge Huddinge Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nynäshann

Salem Sigtuna Sollentuna Solna Stockhohn

Sundbyberg Södertälje Tyresö

Täby Upplands—Bro

Upplands—Väsby Vallentuna Vaxholm Yälnxkj Osteråker

ded— Gn111;uzrti, %

OI?

rådas— hlneuzuib K3J

P&B 105 105 105 105 105

105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105

95 100 98 98 97 100 100 95 98 106

100 100 94 100 96

96 98 98 96

1133 års

fninsäat. lazyes

102 100

91 102 102

102 100 102

93

100 100 100 116 100 102 100 100

98

100 89

91 100

EJÄ)£!2 har! Emza Senteäns

_.3. 1973421

krkär.

denie— utj.- låång anammat till %*!r 1131:

8

EXE knéår.

MD

I&oädiäx

1994—12-31 mm;

%

19794QL %%]1EIEE

Låedqnd 19841uä31 nika naraun=KD

mmmmm commune communal) CDGDCDCDCO CDGDCDQCD

8,65* 0* O' 4,40* ot

ot ot Ok 6,94 ot

13,10* 0,26* 0*

0* ot Ok O,72* Ok 0*

12,40*

0,87* 9,11*

0* oi 12,20*

1,0 1,0 1,0

16:50

9:70 14:75 15:50 16:35

16:50 11:75 15:00 15:25 15:50 15:50 16:55 15:15 12:80 14:70 14:80 15:45 15:90 12:25 16:00 16:25 14:60 15:70 16:00 15:70

| c; ret) | _ira + + + | + + +

O LO

88 28

:25

030000 $$$th Np—tv—l

22 11 18 11 10 13 14

3 12 7

m mcowha) MHCDNN träl-ÖN”? _qofndäm

1)1983—84

140 102

46 109 111 97 65 133 53 69 36 140 93 134 150

153 311 127

73 218

162 112 176 109 114

___—________————————————————————————————————————— [En Stöd— dum, % 'Ibtal Extra sam likviditet Låieskuld

mr .. alati gette— —— ———————— 1994—12—31 zårb— Numark KI] 1%3år.s Omirg ömin] utj.- 155 ä'drjn; 1934—12—31 ädrirg Inb: indel- fixa'sstat. 1979-85, 1979-85, bida-ng kr*/skr. 1979-85, % 1979-84, mammon nin; läs cmämad (klas- %-e1— ärar- cmardlat kr*/än:. Sabata

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Enki'ming 102 99 90 Håbo 105 100 98 Tierp 105 104 90 l.!ppsala 102 104 1 16 Alvkarleby 105 109 91

5,77 16:50 + 1:20 4 — 5 131 14,44 15:80 — 0: 30 12 26 69 9, 82 17:50 — 17 11 84 16:85 + 1:85 15 . . 69 9, 84 18:25 1: 25 17 1 74

+ C 0 1:10?me 0)

Östhamar 105 103 90 11, 21 17:50 + 0: 50 17 15 se

söm-wmvs

11 21 19

110 72

Eskilstuna 102 98 102 Flen 102 96 89 Katrineholm 102 96 93 Nyköping 102 97 102 Oxelösund 102 98 98

* 0,5 17:20 17:10

16:00 16:00

2,5 16:80

* 15:25 15:90 +

3383 — — — —*

++

107

22 :00 21

[

Nmer-d NV l XD 0 m III:-4.4

Strängnäs 102 96 93 Vingåker 102 99 91

mhmmo om mmmmm mun

OF lu-l mh

81

_—

.. "

Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby

Motala Norrköping Söderköping Vadstena valdemarsvik

Ydre Åtvidaberg Odeshög

JÖIKÖPINGS

Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Jönköping

105 102 105 102 102 102 102 102 102 105 108 102 102 105 105 105 105 102 103 95 105 101 98 100 103 97 94 100 114 94 99

97 101 105 103 107

93 91 116 93 93 116 91 91 91 86 89

86 93 91 116

muwmuwm muwmuww :uäm

maunmua

5,87 11,78

ot

7,96 6,93 7,27* 8,47

11133 13,68

9,92 9,82

83835 ääddä

6,0 1,0

16:50 17:65 16:25 16:00 15:75 17:25 17:80 16:20 16:00 18:25 15:50 16:25 16:50 15:50 16:40 15:25 16:00 16:20

OCH—o HOOIH |++++ +++ + ++

10

tan-somm mmm " n .. u .. .. .. .. NkDmNN NF? (*

m

38 |C$Ä

Ijkvhäxet

199142—31 ä1äing

%

12 19 15 20 10 19 10 22

15 26 32

1911tn, %1aister

v—I

»— p-J

| 8 O _. A F!

84

laEäand 1934€E14n Etta naiaxakäLD

72 62 40 33 65 63 91 63 131

120 65 51

79 129 33 149

.

JmKöPmGs (601115)

Nässjö Sävsjö Tranas Vaggenwd vetlanda

Värnano

KRONOBERGS

Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd

Uppvidinge Växjö Alnhult

102 105 102 105 102 102 102 108 102 105 108 108 102 102 101 103 102 103 100 104 100 109 102 105 101 108 99 104

93 89 98 89 93 93

91 91 90 82 91

102 91

1.00)me ln

33388 % uioisF—Jui #

1,0 1,0 1,5

16:35 15:20 15:95 15:75 15:85 16:50 16:00 15:75 15:80 16:50 16:50 17:00 16:25 15:50

+++

| 65555

omm IGEN

|

I"] 'i'tet

EB44281

%

35 29 19 20

33 19 12 12 17 16 23 30

äxhing 19E%8&

p—thMOÄJ—I o

10 18

— 3 14 010?

100 48 176 59 82

45

51 51 99 55 41

läi sma-" W., % 'Ibtal ana Saumats IJJMdl' ' 'tet Ia'eäq' nd Karam ay- ————————__ rytm sette- _ _— 1984—12—31 rades— szaranh Kl] lääårs Omirg öcnirg utj.— 1% ädrirg 1934—12—31 ärlrirg Irrhx inhl— am:-.. 1979-85, 197945, bidrag kr*/skr. 1979-85, % 1979-84, nahltal=1m ning l% cuäu'ixl (H&— %—el— %—en— armdlat lc/skr. Mete: ird.) het—a' heta till

KAIMAR

Borgholm 102 95 82 Ehmaboda 102 104 91 Hultsfred 102 106 89 Högsby 105 107 91 Kalnar 102 100 102

Möns terås 102 102 89 Mörbylånga 102 99 91 Nybro 102 _ 104 93 Oskarshamn 102 100 93 Torsås 102 97 91

15:00 16:30 16:00 16:60 16:00

20 11 15 18 21 17

F!

47

106 131 76

62 70 81 125 63

89,3 mm

CPU—QN o—uxmc't Nv—I H

0110!!!ng 01050! Q' OkaDmm MNMFQ mh

IOOOI +++ #

_ss——

16:50 15:50 15:90 15:85 16:00

0—1 I | CD 0 m

___——

828848 35

Vimnerby 102 104 91 Västervik 102 101 93

:n 0"

16:50 16:25

13 12 71

ommmm mommm mm

8 82 11514? 5.3 + + ++

_ —

Gotland c 114 100 110 — 3 - 0,16 30:301) + 0:75 14 — 1 97

1 )Tota 1 skattesats

läx Sta-'d— wti, % Total ana Sattsats likviditet rämna * _— ————————-——— 19%»12—31 1934—12—31 art—hg Irdex % 1979—84, nsiaita1=1cn Whats:

lrrhl— flm. 1979-&, 1979-55, nin; l$5 mräcmd (klas— %—m— fis—e:- ind. ) leta: leta

BLEKINGE

Karlsharm 102 107 93 Karlskrona 102 102 102 Olofströn 102 101 89 Ronneby 102 99 93 Sölvesboig 102 105 89

1,5 16:75 + 16:40 15:75 15:75 1,5 16:00 %

13 10 132 13 - 8 72 13 —-11 63 12 4 141 11 -— 4 186

Om XDN

v—llOv—il I+

Hedh # 300185 59555 muwusmtn

KRISTIANSTADS

Bromölla 102 100 89 Båstad 102 96 82 Hässleholm 102 99 93 Klippan 102 ' 95 89 Kristianstad 102 100 102

14:35 + 0:50 30 — 15:00 — 30 15:00 — 13 — 15:50 15:25

VM

26 40 80 55 67 61

_————

: 50 18 - :05 14 :50 27 :OO 15

+

Osby 102 104 89 Perstorp 102 96 86 Simrishann 102 97 90 Tomelilla 102 94 82 Åstorp 102 98 98

15:65 16:00 15:50 15:00 16:00

| HIN om'—(

... | 61

54 74

+++ +

—————

mwåam maoåm hwa

:50 11

14:50 - 22 15:65 + 0:50 26 16:00 — 20

78 48 74

Ängelholm 102 95 93 Qrkelljunga 102 104 91 Ostra Göinge 102 101 89

m Hum uwuäuwusuw uauauausuu uwuwuw

mmmhm wgmmm Hem | mmvow hmvwm vem

———

___—i,- _

léh Kaun11

MALMÖHUS

Bjuv Burlöv Eslöv Helsingborg Höganäs

Hörby Höör Kävlinge Landskrona Irxnna

Lund Malmö

Sjöbo Skurup Staffanstorp

Svalöv Svedala

Trelleborg vellinge

Ystad

9 .., an-

151131— nus

Gnrdgmani,% nåks— Nnanxde Kl]

B&S

102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102

Mån års fhrrsszt.

'n' . EW9£5,

9131 garanj denn; EW945,

auäqad Odaär %fn— $tm— lrizz' trter

99 96 102 101 91 99 93 96 93

100 104 98

93 92 93 98 96

hd-)

98 98 93 116 100 82 91 100 100 98

102 116 82 91 89

91 89 93 100 93

mmmmm mmmu'nn mmm-nm mmm-nin

9,96 Oi 6,92 1,55* 8,50 5,66 8,29 11,77 4,93 0,27*

0* O* 6,60 9,83

10,06*

8,90 10,88 2,84 8,74* 3,81

Extra denie— utj.- bhhag onernat till %1xr liir:

1,0 0,5 0,5

Sqnxeäms

155 it:/scr.

ärkhg 19Ä%85 krksr.

15:75 16:35 16:00 16:10 15:00 — 15:00 15:00 15:65 16:80 15:35

++ | + + +

15:00 30:001) 13:75 16:00 14:50

+ +

16:25 16:25 15:50 15:00 16:25 +

1)Total skattesats

I'] 'Ytet

HB44281 %

10 10 24 13 13 35 19 14 14 19 10 27 14 22 14 38 8

"i' 19Ä>8&

%131Eier

("KPN "TT m !

(B&D OFOMO :Hm I I

m _ |

in 10me | '?" "

(")

1995 ammo

1979432

[.] 'ftet

193+124n %

11

ärting 1979£PL &aheta'

HALIANDS

Falkenberg Halnstad

Hylte Kungsbacka

Varberg

Görssoass 9 Bonus

Göteborg Härryda Kungälv Lysekil Munkedal

Mölndal Orust Partille Sotenäs Stenungsund

Strönstad Tanum Tjörn Uddevalla Öckerö

102 102 105 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 111 102 105 110

99 98

112 96 94 92 101

99 95 98 104

102 100

99 109

102 91

90

116 93 93

92

100 82 100 91 91

91 82 82 93 91

mmmmm In 1.010me mmmmm mmmmm

mmgmm in(n cD-e Jädmg ©

8.

16:00 + 1:00 15:00 — 14:50 — 0:50 14:30 — 15:00 - 1:00 15:50 —

30:001) + 1:00 15:25 —

16:00 17:95 15:50 +

0

..

14:95 16:70 16:10 16:00 17:00

om 1.0 HN .. " IO OHII I+

15:60 17:00 16:50 18:40 15:80

00100 OHOI—h—l | + + + |

" u .. u .-

monmg

1)Total

elr; ++ocn+ ::

18 25 45 12 10 26

21 24 13 13 20 14 24 41 14 10 17 *!

NCDO-do MSTONO ? T

43 67 36 32 32 46

211 71 57 76 56

67 59 61 32 125

148 122 147 62

läl Stöd— Warn-1,3

&”

nmg läts

ÄLVSBORGS

Ale

Alingsås Bengtsfors C Boras

Dals-Ed C

Färgelanda Herrljunga Lerum Lilla Edet Mark

Mellerud Svenl junga Traneno Trollhättan Ulriceham Vårgårda

Vänersborg Ämal C

Muss %*:wy

102 102 105 102 105 105 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102

GP" mrha—NmarblGJ

ou'akmd

99 98 102 101 110 97 97 102 98 101 95 103 105 97 100 91 100 100

l?esäs

framstå-.. l979-$,

(H&— ind.)

93 93 110 116 103 91 100 82 82 82 89 100 91 93 110

Ömirra

%—€n— hetaheta'

mmnmm mmmmm mmmmm mmm

'Ibtal _ 931?”

dcmrg 1979-&,

året--

! INN __——

q——+ uweu u3—4 GJF4F3 r— mmgmm (Daghem me*m mmmqg Hmdwh Jmöow hvm

* 823

———

mams

.. i . l979-$,

kr*/år.

åatte—

utj.— 195 bidrag kr/skr. amrdlat

till

%m—

heta:

8 9

16:25 16:25 17:00 15:70 17:75 15:60 14:75 15:20 16:50 15:75 15:00 16:00 15:00 16:50 16:00 15:50 16:50 16:60

194—101 + +

ocoov +|++ +

8

+

888

OLOCDO ONmm

" .. .. ..

0: 50 0:30

I'] 'i'tet MB)-31

%

5 11

20 11 22 20 12 28 18 12 37 20 49 24 16 10

.. i . 1979—84,

Meter

LO OOHOO kOhNN v-4 N

Q' bono N TH

1934-12-31 Irda "EET tal=1m

67 102 70 58 39 31 67 96. 67 57 32 58 86 33 71 98

SKARABORGS

Essunga Falköping Grästorp Gullspång Götene

Habo

Karlsborg Lidköping Mariestad

Mullsjö Skara Skövde Tibro Tidaholm

Töreboda vara

102 102 102 105 102 105 102 105 102 102 105 102 102 102 102 102 102

97 92 104 99

100 100 106 95 98

99 96 100 100 94 96

B&B års fhansäat.

ini.)

86 90 86 91 91 91 91 93 93 86 93 89 91 82 82

” _ 19T>£5,

mmmoatn mmmmm mmm-nm mm

10:95 17,75 7,87 7,83 4,96 4,95 19,78 8,96 1,53* 6,89 6,93

6,89 5,95

3,0

Senxeits

15:50 15:45 16:00 17:90 15:25 14:50 15:75 16:75 16:15 16:30 15:50 16:25 14:95 14:75 15:75 16:15 15:50

ärhing

+ + +

lov—lol +++

+ +

Ol—JOO

IOI

883

C nn

888

m 19

I'] 'Ttet

HIMwUPGl äthing 19118&

%

11 18 25 21 31 11 15 16 25 24 20 14

1 ) 1983—84

10

_________________.___________________________.____________________________________________________________________ dtxal . ' gnall dann; MD945,

Iizräånnd HEM—Läel hrkm neiaxalåun

70

205 238 133

73 72 42 99

156 92 29 76 50 129 76

wmmwx

Arvika Eda Fi lipstad

105 103 110 ] 05 107 103 105 105 110 Forshaga 105 100 89 Gruts 105 102 89 2, 92 16:90 2, 91 16: 50 10,94 16:50 19,88 17:40 8, 90 17:00

14 33 12 15 14 81 63 29 54 77 11 95 122 56 111

v—l maamh vvgmm mamma UUU

Hagfom C 105 103 110 Hannarö 102 104 98

Karlstad 102 109 102 Kil 105 102 89 Kristineharm 102 100 100

1, 79 16:40 2, 60* 17: 10 0* 16: 30 12, 82 16:60 1, 93 1,0 16:95

4,94 17:25 7, 79 16: 75 1, 84 16:50 8, 94 1,0 16:60 —0, O7(s) 16:50 3,88 16:25

20 12 25

| co

" u .. .- ..

| 0

Munk fors Storfors Sunne Säffle Torsby

Årjäng

105 109 103 105 100 103 105 100 110 105 104 110 11 1 115 125 105 110 103

| 03

75 26 60 85 63 32

32 31 21 42

[0 m m 28888 _.8388 201303 Hov—GOO OOOOO OHOOI +++++ +++++ ++++

l SD

mmmcncn mmmmm rummen.-4 m UOUUm U

0 N 0 m . O 8 .

"

Askersund 102 Degerfors 102 Hallsberg 102 Hälle fors C 105 Karlskoga 102

Kumla 102 Laxå 102 Lindesberg cl) 105 Ljusnarsberg C 105 Nora 105

örebro 102 1) 22% av folkmängden

V"

Arboga 102 Fagersta C 102

Hallstahannar 102 Heby 102 Kungsör 102

Köping 102 Norberg C 105 Sala 102 Skinnskatteberg C 108

Surahannar 102

Västerås 102

107 103 103 104 108

97 104

105 110 104 106 101 105 105 104

99 97 109 102 109 100

91 98 89 110 100 89 91 93 103 89

116

89 110 98 91 91

100 103 103 98 116

mmmmm Ull-003030) m

mmm van UWGJU):1n m

7,74 6,91 8,91 9,52 Oi

10,95

4,92 11,88 12,85 13,78

6,20*

Ektua Scäjzsabs låkvkäxet

utj.— 1935

äxhjng 193242—31 äTiing nika bkäzg knkkr.

1979-$, % 197984, kr/äcr. %»ehetz

1,0 17:50 16:90 17:25 17:10 1,0 17:50 — 17

73 57 80 12 149

15

mwmwo

H I

Chu-4 oo IDO oå +|++

15:60 1,0 17:50 17:00 3,0 17:50 16:50

65 12 75 13 50 14 77 78 76 71 93

OOO—|| ++++

10

mama-o H v—4 m 8

17:90

| Q' m _ 0 +

157

17:05 18:50 17:00 16:50 16:80

142 69 81 23 45

No | _ _ oln

_ F 01

OCQOrdO

+++++

| 0 h "1 H 198288 " " u " "

| Ov—(O

17:85 1,5 17:10 17:00 16:50 16:00

_ d' N

89 82 36 65

r-l | NF NN | + +

01 N I man: MFCDMH m m ,.4 1.000 Q'Oln

15:80 — 10 74

KOPPARBERGS

Avesta C 105 106 110 Borlänge 102 109 100 Falun 102 110 102 Gagnef 108 109 91 Hedemora 105 103 89

6,93 17:50 + 0:50 15

66 91 89 53 89

4, 46* 18:20 — 15 1, 71* 16:70 + 0:95 14 14, 77 17: 25 - 23 9,86 18:00 + 0:50 18

F!

Nmmoo mmm—m mmwwv ommwv

,.4

Leksand 108 108 89 Ludvika c1 ) 105 103 110 Malung B 114 119 125 Mora B 108 116 89 Orsa c 108 107 103 _

8,47 16:85 — 9 8, 75* 2,5 18:35 0,42(s) 17:00 6,89 17:90 —O,12(s) 17:90 6,67 17:00 — 13 8,76 2,5 17:90 + 0:20 9 9, 78 16: 50 -— 13 8, 90 16:85 — 78 —0, 34 18:00 + 0:35 12

77 62 87 125 86

65 18 55 11 25

N lOHH +++

I 10

Rättvik 108 1 11 91 Smedjebacken C 105 103 110 Säter 105 103 91 Vansbro B 108 114 125 Alvdalen B 126 124 125

11 53 55

QNH—N mmazm |

115

1) 4 % av folkmängden

GÄVLEBORGS

Bollnäs 108 1.02 90 Gävle 102 108 102 Hofors c 105 101 110 Hudiksvall cl) 108 104 93 Ljusdal B lll 114 125

l

- 0,09(s) 16:50 0* 16:15 6,18 18:25 - 0,10(s) 15:00

— 0,12 17:50

26 13 11 10 12 52 81 42 65

com mom

OHHIH

+++ +

vmmva |

NMNON | 3.

14

läx Stöd— (ilniplati, % 'IbtaI Elna Samf.—s Likviditet låredmld Ibuxin an- __ gazalti skatte— —— 1%4-12—31 råls— vaalarxfe Kl] 1983 års odling ömirg utj.— 1985 ä'dlt'ug 1984—12-31 ä'drlrg lnda: l'niel— firnrstat. 1979-&, 1979—85, bidrag kl:/30!- 1979—85, % l979-84, nndelta1=1w ning 1% otränad (klas— %e*1— %—€1— (medlat kr/skr. S-Gheta' ini.) hag heter till 361- heter

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

GÄVLEBORGS (forts)

Nordanstig C 108 113 110 —- Ockelbo 105 108 86 Ovanåker 108 102 91 — Sandviken 102 1.03 100 Söderhalm C 108 109 110 —

— 0,22(s) 16:40 4,82 17: 50 0,07(s) 15:90 4,05* 17:75 — 0,10(s) 16:80

11_ ——18 72 48

20 26

14 -

Lh 8.488 INOHO ++++ I QMQIOQ'

40

1)7% av folkmängden VÄSTERNORRLANDS

Härnösand 108 104 93 - Kramfors c lll 107 110 — Sollefteå B 117 117 125 - Sundsvall cl) 108 108 102 - Timrå 108 113 89 _

) 17:75 1,0 17:55 ) 16:80 ) 17:00 ) 17:05

) )

ln N "

12 — 18 10 — 10

71 51 81 114 126

HMODO & 388 nu"

—————

16:50 16:00

22 99 20 —10 64

Ånge B 114 112 125 Omsköldsvlk B+c2)1ll 115 110 _

OMOOO OO I QHmVQ NH

oo mo OIHHH 5; + +++ ++ ”58889. 88

1)2% av folkmängden _, 2)B=15,C=85% av folkmängden JMI'LANDS

17:00 17:75 + 17:50 17:45 17:20

Berg A 120 121 125 - Bräcke B 117 117 125 — Härjedalen B 123 128 125

Krdcom A+Cl)lzo 121 125 — Ragunda A 120 115 125 —

12 —10 63 38 19 64

86 21 4 95

N

G LO Om N NW " nu IOIOO ++ mmmoo Ädåäm Nlnu—O NN

Iä'l Stöd- Wan-_l, % 'Ibtal Elna Setxesats likviditet låreslmld 1934—12-31 låts— Malaria KU lgnåcs ' ' öcm'rg utj.— IQS ä'drl'l'g 194-12—31 ärhirg Index irxhl- fhm. 1979-&, 1973-&, kliar-lg kv:/sa:. 1979-$, % 197984, mhltalåm mn; 1% omäcrai (klas— %—e1— %-e'1- omålat kr/skr. Meter

JMHANDS (forts)

Stlthsund A 123 122 125 Åre B 120 128 1 25 — Ostersund C 11 1 106 110 —

18:50 18:35 — 0,02(s) 16:20

22 17 81 16 12 160 25 — 1 55

IHO

++ mo än" 01 o m Q' 0

FIN—1

OXD

1 )A=44, C=56% av folkmängden

VÄS'I'ERBOI'I'ENS

7 - 71) 44 2 —l72) 102 11 - 2 79 19 -141) 48 16 —16 20

B jurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling

117 — 103 - 126 125 132 - 129 121 125 - 123 — 132 114 117 103

17:50 4,0 19:10 16:45 17:75 17:00

CO 0 .. u .. .. .. MAA rn (I) U) (1) &!va

.————

123 126 132 114 121 103 114 118 110 129 128 132 - 129 133 125 —

A n s.:

17:75 16:55 17:50 4,0 18:20 17:50

25 0 87 16 -10 101 15 — 4 70 12 —14 127 3 70

Nors jö Roberts fors Ske 1 lefteå Sorsele Storuman $$$.

A r—O

Ultima-"IO 30944 111

mm ooo—co HCDOWHN 014888

AA AA,—AA

10

o o +++++ +++ + + HOOHO Hov—Ilf—i Ole—Iv—O

Lhreå lll 113 102 — Vilhelmina 129, 125 125 - Vindeln 117 119 132 — Vännäs 117 108 103 - Åsele 126 126 132 —

18:30 17:25 15: 30 17: 50 3,5 19:60

m ln ..

17 2 108 12 12 51 19 2 45 3 108 4 —11 85

—

WONOO där-ACOM”) MN

—

OOOOO OVNOO OOOOO InkCMHN HNNMM Hmmmso

o oo mm8 +++

mmmmm

VV VVVVV

cmum

———

1)B=6, c=94% ” 1933—84 av folkmängden 2) 1980-84

lan Stöi— Gummi, % 'Ibtal nm Sattesats likviditet Imad cm— __ garanti skatte— —— -——————————— 1984-12—31 lånes— Malene 101 1983 års (mim; ömirg utj.- 1:35 ädrin; 1934—12—31 ådrirg Inb: iraal— sms:ar. 1979-85, 19%, bidrag kc/skr. 1979-85, % l979-84, nslaltal=100 nkg ras aniknai Odass— %%!r %fn— cnuarnat knåkr. %*aifter hdd tear leur tUl

bKXHUXYPPENS

135 139 132 135 134 125 126 118 110 — 129 127 125 _ 126 114 125 — 135 133 132 126 117 125 - 129 128 125 — 120 114 110 — 135 135 125

16:50 15:05 15:85 1,0 17:55 16:00

10 4 113 23 18 106 16 — 4 70 25 6 102 26 18 85

U) »— AAA

Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda

88 8 ++ + mmm V VVV

10 10 17

54 23 15 84 29 4 108

mjdumkk Kalix Kiruna Luleå Pajala

4,0 16:10 s) 14:50 5) 1,0 17:00 8 &

NO mVHm

17:00 16:30

[HOIO ÄÖÖÖÄ aln ” HOEOO aooom

d | + ghhvm |++++

manO

—_——_

120 127 110 — 126 122 125 — 132 133 132 135 135 132

17:25 (s) 16:45 — 20 15 77 (s) 16:90 — 14 4 93 (s) 16:25 + 1:15 20 4 126

glfeå ll — 5 88 Alvsbyn Qverkalix Overtorneå

00000 00000 OOOO ||

ranuoaam nawcnoun Nxoc>m

dim L>4 4 &ICSCLJC U m.m 4

8888

————

Landstings— Grundgaranti , % Total— Extra Skattesats Likvidite t Lånesku ld karmmer nuvarande KGU ökning garanti skatte- 1985 ändring 1984-1 2—3 1 ändring 1 984- 1 2-3 1 1985 1979—85 åkning utj .bidrag kr/ skr 1979-85 % 1979-84 Index %—enheter 1979—85 omvandlat kr/ skr %-enheter medelta l= %-enhe ter till 100

| 8

144

0 N ..|

166 116 111

7 6 .. 3 Ostergötlands " 102 101 l 2 4 20 7 42 1 2 9 6 6

Jönköpings " 102 101 Kronobergs " 102 100 Kalmar " 102 100 Blek inge " 102 99 Kristianstads " 102 100 Mahra—lus ' " 102 100 Hallands " 102 100 göteborgs o Bohus " 102 101 Alvsborgs " 102 101 Skaraborgs " 102 101 Värmlands " 105 101 Orebro " 102 100 Västmanlands " 102 101 Kopparbergs " 105 102 Gävleborgs " 1 05 101 Västernorrlands " 1 14 102 Jämtlands " 123 107 Väs terbottens " 1 26 1 08 Norrbottens " 1 35 11 3 "Li?

-1 1-1 I

05 Q' H .—1 0108000 [DN mmml .. .. .. .. .. ..

"| 'do'-10? 0 In .. M .—4 CD

302 66 56 15 43 150

22 17 112

11. 1,0 14:50

1—1 | .cn N 88 H Fiol 88 HH

(,. N

Q' In

|

(;;

,.4 MQNXOmv—CH

H

(x --1

!

=P l-l mmmmom NOmhf—N

19 5 108 19 10 63 22 11 110

?HNOI—h—d Op—I 1.0 N .. N H 41 m _| 0

[x H I

N 1-4 1.0 198

mmmmmmmmmmmmmmmmmmmN—cvm

-| | 5 N I 0 10 N --1 A |!) V O

303

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

.*?!"FPNHPW

18.

19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 291 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41, 42. 43.

45.

46,

47.

48.

49.

50.

999091?"pr

Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning Il. Jo. Leva som äldre. S. Rättshjälp. Ju. Barn genom befruktning utanför kroppen m. m Ju. Förköp av bostadsrätter. B. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. Beredskapsarbete i AMS-regi A.

Kulturarbetsförmedling. A.

Pantsättning av patent. Ju.

Ny räntelag. Ju. Skolbarnsomsorgen. S. Fornlämningar och exploatering. U.

Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. 3. Handel med alkoholdrycker. 5. Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. C. Den svenska psalmboken. Historik, principer. motiveringar. Volym 2. C. Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer, Volym 3. C. Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. C. Sammenhållen skatteförvaltning. Fi. Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. S. Förskola -— skola. U. Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. Fö. Ordningslag m. m. Ju. Kunskap för kemikaliekontroll. Jo. JO-ämbetet. R. Gripen anhållen häktad. Ju. Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. C. Principer för ny kommunallag. C. Skola för delaktighet. C. Dagens äldre. S. Hushållning för välfärd, Fi. Några barn- och ungdomsfrågor 1982—1985. 88. Gruppförsäkring. Fi. Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret. Fö. Värnplikten i samhället. Fö. Om smittskydd. S. Reavinstuppskov fastigheter. Del 1. Fi. Reavinstuppskov fastigheter. De12. Fi. Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning. C. Affärsverken och deras företag. C. Förenklad taxering. Fi. Med sikte på nedrustning, Ud. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 6. C. Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 7. C. Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 8. C. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga hand- lingar. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 9. C. Musik. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 6. C. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella liturgiska utvecklingslinjer. Svenska Kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. C. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella liturgiska utvecklingslinjer. Bred datautbildning. C.

51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59, 60. 61.

Upphovsrätt och datorteknik. Ju. Översyn av valutaregleringen. Fi. Sverige och den europeiska patentorganisationen. I. Översyn av arbetsskadeförsäkringen. S. Musiken i svenska kyrkan. C. Sveriges musikråd. U. Tillträde till högskolan. U. Ny strålskyddslag. Jo. Prov för urval till högskolan. U. Statens förvaltningsfond. Fi. Skatteutjämningssystemet. Fi.

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Riksdagen JO-ämbetet. [26]

Statsrådsberedningen Några barn och ungdomsfrågor 1982—1985. [33]

Justitiedepartementet

Rättshjälp. [4] Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. [5] Pantsättning av patent. [10] Ny räntelag. [11] Ordningslag m.m. [24] Gripen anhållen häktad. [27] Upphovsrätt och datateknik. [51]

Utrikesdepartementet Med sikte på nedrustning. [43]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. [23] Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret. [35] Värnplikten i samhället. [36]

Socialdepartementet

Leva som äldre. [3]

Skolbarnsomsorgen. [12]

Den barn och ungdomspsykiatriska verksamheten [14] Handel med alkoholdrycker [15] Ökat förtroendemannainflytande l försäkringskassorna. [21] Dagens äldre. [31] Om smittskydd. [37] Översyn av arbetsskadeförsäkringen. [54]

Finansdepartementet

Sammanhållen skatteförvaltning [20] Hushållning för välfärd. [32] Gruppförsäkring. [34] Reavinstuppskov fastigheter. Del 1. Förslag. [38] Reavinstuppskov fastigheter. Del 2. Bilagor. [39] Förenklad taxering [42] Översyn av valutaregleringen. [52] Statens förvaltningsfond [60] Skatteutjämningssystemet. [61]

Utbildningsdepartementet Fornlämningar och exploatering. [13] Förskola — skola [22]

Sveriges musikråd. [56] Tillträde till högskolan. [57] Prov för urval till högskolan. [59]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning ||. [2] Kunskap för kemikaliekontroll. [25] Ny strålskyddslag., [58]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS—regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

Industridepartementet Sverige och den europeiska patentorganisationen. [33]

Civildepartementet

Församlingar i samverkan. [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Vol—m 1. [16] Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Vo— Iym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text och musikkommentzrer. Volym 3. [18] Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volyn 4. [19] Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. [28] Principer för en ny kommunallag. [29] Skola för delaktighet. [30] Regeringen, myndigheterna och myndigheternas leining. [40] Affärsverken och deras företag. [41] Svenska kyrkans gudstjänst. Band 6. [44] Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 7. [45] Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 8. [46] Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga landlingar. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 9. [47] Musik. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 6. [48] Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionak'uella litur- giska utvecklingslinjer. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. [49] Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionakuella litur- giska utvecklingslinjer. Bred datautbildning. [50] Musiken i svenska kyrkan. [55]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

_ - r r ' l'llanilj' . . #

WL'b [ er ISBN 91-38-09041-4