SOU 1985:8

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde

'EREDSKAPSARBETE 1 AMS REGI—

FAKTAUNDERLAG

'EREDSKAPSARBETE 1 AMS REGI—

FAKTÅUNDERLAG

i' ' ,,',. ,,.» *. |". _ . ..'....L,|., . . '

" ' ' ' "MM- " .'M' ' "'+'” "||| ....i'u ' .'i' ""'.

.. ,_ .. ..., | ,,_|__,,. _ || ..l ' ..'. .|_... _|?" _. _ __ _.fw'i'

' ».|' '..." ... "...,".J ..

"' * "" __”"5.|_._..'-_ .- '.':j|..'.'".,'.'...n1"..

. . ... .. ..

.1 _! .' __ ."'".._._'..'._':._..'._1._|:.'._.'_' _ _ ,' u... ». . .” ', _.....,',*':'.,:...j.." ". "_'.,.".|, _ ......” . » ' ”* .: . » =............. ||.' _ l..I |ll_.|. _.. |

_. . _ .".'."",'*"_.'.'.'." ' .|_' '

| . _ _ I . |. ._ _ ' .. """ . . . ; . .. . ' .-. '. fl "' ...... .. .. .. —. ' "' " _'*...l.."'. " .. .. .. " ' _ . ... .'.' 'f' . _ ' "”' ||' '..| || , .H. . ... | I..|...'.'. _ ..I |._ _ I | .! HII ' ' . .. | I .. .. _ . '. .. | | .. . . . .. Il . | .. II . ' , | I . '1|| | ' .. ' ' II .. " ' __. || .|| 'P'

. . |__ ' --"I"' -I'|-..|'."1..' .

| .. | I . | || | || ... ul ”. II:. ..'IIIIII " I | || | ' . I _ _ .. || | . ... ' .. . . . ' "'H'".".."| .'." .....' |. ._ ... .. =. ...... ...." . . "... = x.. ' | '. .

' . ..'. I.. ._... ... . ....J |._, _. .. |!

- .|_._|._|.| |||||.|'l ||.

& Statens offentliga utredningar ww 1985:8 Fä Arbetsmarknadsdepartementet

Beredskapsarbete i AMS regi

F aktaunderlag

Bilaga till AMS-kommitténs betänkande

ÅMS-kommittén Stockholm 1985

Omslag AdSum, Magnus Giinther ISBN 91-38-08747-2 ISSN 0375-250X

Minab/Gotab, Stockholm 1985

FÖRORD

I AMS—kommittens (A l981:02) uppdrag har ingått att "förutsättningslöst pröva omfattningen av och formerna för" AMS beredskapsarbeten i egen regi. I föreliggande bilaga till kommitténs betänkande redovisas de viktigare

delarna av kommitténs beslutsunderlag.

Kommitténs överväganden och förslag i frågan redovisas i betänkandet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde,

SOU 1985: 7. Dessa innebär i korthet att AMS föreslås upphöra med att bedriva beredskapsarbete i egen regi och att verksamheten i stället utförs av andra och lämpli— gare instanser, i första hand kommunerna, skogsvårds—

styrelserna och Statens Vägverk.

Gunnar Grenfors

ordförande i AMS-kommittén

INNEHÅLL

1 INLEDNING

o...-oooooolooolouloooooounolno .....

2 SOCIALMEDICINSKT ARBETSHANDIKAPPADE ........... ..... .

3 ARBETSMARKNADSPOLITISKA STÖDÅTGÄRDER FÖR

SOCIALMEDICINSKT ARBETSHANDIKAPPADE ..... ........ ....

3.1 Utredning vid arbetsmarknadsinstitut ...........

3.2 Arbetsmarknadsutbildning ................. ..... .

3.3 Beredskapsarbete ............................... 3.3.1 Beredskapsarbete för special-

4 EGENREGIVERKSAMHETENS ORGANISATION

4.1 4.2

4.3

5 EGENREGIVERKSAMHETENS OMFATTNING

3.3.2

anvisad arbetskraft .....................

Beredskapsarbete för arbetslösa

med nedsatt arbetsförmåga ...............

Skyddat arbete inom Samhällsföretagsgruppen .... Anställning med lönebidrag

Anställningsfrämjande bidrag ...........

Regionindelning ........................

Regionkontorens organisation

Fältorganisationen .....................

6 EGENREGIVERKSAMHETENS KOSTNADER .............

7 TIDIGARE UTREDNINGAR OM EGENREGIVERKSAMHETEN

BILAGA

|.no...-uucouoconcultoo......ooooln

oc......ooo

uno-on.....-

o..-oc......ocucooocc

o...-o-

oc...--

11

17 17 19 21

26

36

41

46

49

51

51

54

57

61

71

77

89

1 INLEDNING

När AMS inrättades år 1048 beslöts att styrelsen skulle ha en egen byggande verksamhet, bl a för att snabbt och effek— tivt kunna ingripa med offentliga arbeten i akuta arbetslös— hetssitnationen. Alltsedan dess har AMS bedrivit beredskaps— arbeten i egen regi, men syftet med verksamheten har föränd—

rats.

År 1957 startade AMS, som en försöksverksamhet, ett antal arbetsplatser för personer med svåra socialmedicinska arbetshandikapp, s k specialanvisad arbetskraft (SA). Fler-

talet var grava alkoholmissbrukare.

Motiven bakom detta var dels svårigheten att finna lämpliga anställningar för denna sökandekategori, dels önskemål att avlasta förmedlingarna denna mycket arbetskrävande grupp.

Att arbetena bedrevs i arbetsmarknadsverkets regi sågs som

en provisorisk lösning i avvaktan på att kommunerna skulle

starta motsvarande verksamhet.

SA—arbetena kom emellertid att bestå trots kommunala insat— ser av likartat slag och riksdagen fastslog år 1966 att AMS även i fortsättningen skulle bedriva denna typ av verksam— het. I dag utgör SA—arbeten en helt dominerande del av de

beredskapsarbeten som utförs i AMS regi.

Syftet med dessa arbeten är enligt anvisningarna dels att ge sysselsättning åt dem som har svårt att få eller behålla en anställning på den reguljära marknaden, dels att ge arbets— träning och möjlighet till rehabilitering som kan leda till sådan anställning.

Förutom SA—arbeten bedrivs i AMS regi i viss mån också van— liga beredskapsarbeten. Till dessa anvisas i första hand

äldre lokalt bunden arbetskraft.

Produktionen inom egenregiverksamheten utförs främst för statliga och kommunala huvudmän och avser till största delen väg—, vatten och avlopps— och husbyggnadsarbeten samt skogs—, natur- och fornminnesvård. Antalet anvisade arbets— lösa som under budgetåret 1982/83 sysselsattes i verksamhe— ten var i genomsnitt 1 120 personer. Av dessa var 870 spe— cialanvisade och resten, 250 personer, huvudsakligen äldre, lokalt bunden arbetskraft. Därutöver sysselsattes på objek— ten i genomsnitt 586 icke anvisade yrkesmän (specialarbeta- re, maskinförare, arbetsledare m fl). Omkring 300 av de specialanvisade bodde i förläggningar, tillhandahållna av

arbetsmarknadsverket.1

Av samtliga dagsverken utförda av anvisade i beredskaps—

arbeten under denna period (10,7 miljoner) utfördes 2,3 % i AMS regi, medan verksamheten förbrukade 7,2 % av det totala statsbidraget till beredskapsarbeten — en följd av en kraf—

tig inriktning på investeringsarbeten.

AMS egenregiverksamhet har varit föremål för ett flertal utredningar av varierande omfattning, huvudsakligen dock i syfte att rationalisera, begränsa och förändra dess admini— stration. I AMS-kommitténs uppdrag ingår att "förutsätt— ningslöst pröva omfattningen av och formerna för" denna verksamhet. Det är i första hand den del av egenregiverk— samheten som bedrivs för specialanvisade, som därvid intres—

serar .

Kapitel 2 av bilagan innehåller således en beskrivning och kvantifiering av gruppen socialmedicinskt arbetshandikap-

pade. I kapitel 3 ges en översikt över de stödåtgärder AMV

1Om inte annat anges avser siffermaterialet i betänkandet genomgående budgetåret 1982/83. Det har av tidsskäl inte varit möjligt att datera upp materialet, men det finns inte något som tyder på större förändringar sedan dess.

Budgetåret 1983/84 var antalet anvisade i AMS regi i genom— snitt 1 315 personer, varav 890 SA—anvisade och resten äldre lokalt bundna. Antalet förläggningar är i dag 13 stycken och antalet boende i dessa ca 250 personer.

kan erbjuda denna grupp och den omfattning dessa stöd-

åtgärder har.

Därefter fokuseras intresset på en av dessa stödåtgärder, SA—arbete i AMS regi, men i sammanhanget tas också upp van— liga beredskapsarbeten i AMS regi, dvs för äldre,lokalt bun— den arbetskraft. I kapitel 4 beskrivs den nuvarande organi— sationen av egenregiverksamheten, i kapitel 5 dess omfatt— ning och i kapitel 6 dess kostnader. Slutligen presenteras

i kapitel 7 huvudresultaten i tidigare utredningar inom

området.

| ll EI IH | m..; . . _».

:;

Handikapp är ett begrepp som används och tolkas på olika sätt av olika användare. De flesta synes dock vara överens om att begreppet handikapp inte är en egenskap som kan till— skrivas den enskilde individen, utan skall ses i relation. till den omgivande miljön. Miljön avgör vilka följder en skada eller ett funktionshinder får för det dagliga livet.1

Från arbetsmarknadens synpunkt blir det avgörande att rela— tera skadan eller funktionsnedsättningen till de krav som hela eller delar av arbetsmarknaden ställer på arbetskraf— ten. Arbetshandikappad är, enligt AMS definition, den som på grund av fysiskt, psykiskt, förståndsmässigt eller social— medicinskt handikapp har, eller förväntas få, svårigheter att erhålla eller behålla ett arbete på den reguljära

arbetsmarknaden.

Arbetshandikappen indelas vanligen i åtta undergrupper: hjärt—, lung— och kärlsjukdomar, hörselskador, synskador, rörelsehinder, andra fysiska handikapp, psykiska arbetshan— dikapp, förståndshandikapp samt socialmedicinska handikapp.

Till gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade räknas de för vilka aktuella sociala omständigheter utgör det egentli— ga arbetshindret. Det rör sig ofta om missbruksproblem av olika slag, främst alkohol. Gruppen utgör enligt många för— medlares bedömningar den mest svårplacerade på arbetsmarkna— den. Det är i första hand sökande ur denna grupp san anvisas

till SA—arbeten i AMS regi.

Med hänsyn till svårigheten att objektivt fastställa och mäta olika handikapps betydelse för funktions— och arbets— förmågan är det svårt att exakt ange totalantalet arbets— handikappade i landet. I en av Statistiska Centralbyrån gjord undersökning2 år 1981 framkom emellertid att 600 000

1 Se bl a Handlingsprogram i handikappfrågor, SOU 1982:46.

2 Levnadsförhållanden, rapport 25, 1981, Statistiska Centralbyrån.

personer i åldern 16—74 år ansåg sig ha i hög grad nedsatt arbetsförmåga på grund av långvarig sjukdom. Detta motsvarar tio procent av befolkningen, vilket antyder problemets om—

fattning.

Andelen arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen, med registrerade arbetshandikapp, har under senare år legat runt 70 000 personer.1 Under budgetåret 1982/83 registre— rades totalt 776 687 sökande, varav 74 637 med arbetshandi— kapp.2

Under samma period sökte i genomsnitt 325 000 personer per månad arbete genom förmedlingen. Av dessa var 31 200 arbets— handikappade. Socialmedicinskt arbetshandikapp registrerades hos 7 500, dvs hos ca 24 % av gruppen arbetshandikappade sökande3 eller ca 2 % av totalantalet arbetssökande.4

Med hänsyn till dels den restriktivitet som ofta föreligger när det gäller att klassificera en sökande som socialmedi— cinskt arbetshandikappad, dels det faktum att denna typ av handikapp ibland tar sig somatiska uttryck, torde siffrorna underskatta gruppens storlek.5

lSe bilaga, tabell 1.

2Siffrorna är, om inte annat anges, hämtade ur AMS sökandestatistik för budgetåret 1982/83.

Då många sökande med arbetshandikapp placeras i arbete utan att handikappet registreras, torde statistiken underskatta det faktiska antalet arbetshandikappade.

3Tidigare undersökningar tyder på att denna andel varit relativt konstant sedan slutet av 1970—talet. Se bl a Rekry— tering till skyddat arbete, Samhällsföretags skriftserie, nr 4, juni 1981.

4sökandegruppens fördelning på samtliga handikapp framgår av bilaga, tabell 2.

5För en diskussion om begreppet socialmedicinskt arbets—. handikapp och gruppens storlek se Arbetsmarknadsverket och arbetssökande med missbruks/sociala problem av Hans Galvér, AMS, Serie YR l982:2 samt Metodutvecklingsarbete rörande socialmedicinskt arbetshandikappade, AMS, Dnr YR 310/82.

En uppdelning på kön visar att gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade starkt domineras av män, 83 %. Detta avviker markant från könsfördelningen bland sökande med

andra arbetshandikapp respektive utan handikapp.

Tabell 1 Arbetssökandes fördelning på handikapp och kön. Budgetåret 1982/83 Handikapp Kvinnor Män % % Sökande med social— medicinskt arbetshandikapp 17 83

Sökande med annat arbetshandikapp 46 54

Sökande utan arbetshandikapp 54 46

Källa: AMS sökandestatistik

Även i fråga om åldersstruktur avviker gruppen socialmedi— cinskt arbetshandikappade från övriga sökande. De social— medicinskt arbetshandikappade är koncentrerade till ålders— klassen 25—44 år och är i mycket liten utsträckning repre- senterade i åldersklassen över 60 år. I de båda övriga grup— perna är åldersfördelningen jämnare.

Tabell 2 Arbetssökandes fördelning på handikapp och åldersklasser. Budgetåret 1982/83 Handikapp 16—24 år 25—44 år 45-59 år 60— år % % % % Sökande med socialmedicinskt arbetshandikapp 21 64 15 1

Sökande med annat arbetshandikapp 18 50 28 3

Sökande utan arbetshandikapp 37 41 13 9

Källa: AMS sökandestatistik

Jämförs gruppen med avseende på tidigare yrkestillhörighet framkommer också klara skillnader. Den socialmedicinska gruppen har en markant underrepresentation inom alla icke manuella yrken och en ännu markantare överrepresentation inom okvalificerade och manuella yrkesområden.1

Tabell 3 Arbetssökandes fördelning på handikapp och

tidigare yrke (yrkestillhörighet vid senaste arbetstillfället). Budgetåret 1982/83

Tidigare yrke Arbetssökande Arbetssökande Arbetssökande ned socialnedi— ned annat utan cinskt arbets— arbets- arbets- hmtukäp hudäemp hEYUKäP % % %

__________________________________________________________________

Tekniskt, pedagogiskt, konstnärligt, socialt

och sjukvårdsarbete 4 9 17

Administrativt, kaneralt,

kontorstekniskt och kcnnersiellt arbete 4 12 13

Lantbruks—, skogs-,

fiskeri—, gruv— och stenbrytningsarbete 6 5 4 Transport och hmmmukmjon 4 5 4 Tillverkning och maskinskötsel 28 28 16

Bymymds—och

anläggningsarbete 8 7 9

Stuveri-, lager- och

dnersemdete 21 4 3

Servicearbete 10 15 13 övrigta 15 15 21

___—___—

Tbtalt 100 100

100

___—___

aMilitärt arbete, studerande, nyexaminerade som arbetat i eget hem samt "uppgift saknas".

Källa: AMS sökandestatistik

nyinträdande

1 Det bör observeras att statistiken baseras på uppgifter om yrkestillhörighet vid senaste arbetstillfället. Den utvi— sar inte ursprunglig eller huvudsaklig yrkestillhörighet.

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Gruppen arbets— sökande med socialmedicinska handikapp utgjorde under budgetåret 1982/83 i genomsnitt 7 500 personer per månad eller närmare en fjärdedel av de sökande med någon form av handikapp. Gruppen utgörs huvudsakligen av män i åldern 25—44 år, med låg utbildningsnivå och senaste yrkestill— hörighet huvudsakligen i okvalificerade och manuella arbe—_

ten. En stor del av dem är eller har varit gravt beroende av alkohol och/eller andra droger.

De arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder som kan erbjudas denna grupp utgörs av dels åtgärder som är generella i den meningen att de står öppna för alla kategorier arbetssökan— de, dels åtgärder som är specialdestinerade till arbets— handikappade sökande. Till den förstnämnda gruppen hör, för— utom platsförmedling och arbetsvägledning, utredning vid arbetsmarknadsinstitut, arbetsmarknadsutbildning och vanliga beredskapsarbeten. Till den senare hör beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft (SA—arbeten), beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga (tidigare Tl—arbe— ten), anställning inom Samhällsföretagsgruppen och anställ— ning med lönebidrag på den reguljära marknaden. SA—arbete och beredskapsarbete för arbetslösa med nedsatt arbetsförmå— ga tar specifikt sikte på arbetssökande med socialmedicinska

handikapp.

3 ARBETSMARKNADSPOLITISKA STÖDÅTGÄRDER FÖR SOCIAL— MEDICINSKT ARBETSHANDIKAPPADE

3.1 Utredning vid arbetsmarknadsinstitut

Arbetssökande med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden, på grund av osäkerhet i arbets— eller yrkesvalet, begränsad arbetsförmåga eller andra anpassningsproblem och för vilka arbetsförmedlingens normala resurser visat sig eller bedömts otillräckliga, kan skrivas in för utredning vid ett arbets— marknadsinstitut (Ami). För detta krävs att den sökande är beredd att följa de program som institutets verksamhet om— fattar, att han bedöms ha förutsättningar att fungera till— sammans med andra sökande i samtals— och arbetssituationer och slutligen att han bedöms vara i sådan fysisk och psykisk

kondition att inskrivningen kan ge ett rimligt utbyte.

Ami-utredningen skall ge den sökande information, vägledning och praktisk arbetsprövning, som efter behov kombineras med träning och stöd i olika former. Den skall vidare förbereda honom dels så att han kan inrikta sig på ett arbete som är så väl anpassat som möjligt till de personliga förutsätt— ningarna och förhållandena i övrigt, dels så att han får ett sådant arbete eller får hjälp att på längre sikt finna ett sådant arbete. Tiden för utredning vid institutet varierar

för olika sökande mellan 4 och 24 veckor.

Totalt finns i landet 58 arbetsmarknadsinstitut och 8 filia- ler med allmän inriktning. Till dessa sker anvisning läns— vis. Därutöver finns i vissa län arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser (Ami—S) för olika handikappgrupper, totalt 24 stycken. Till dessa institut anvisas sökande från hela landet. För socialmedicinskt arbetshandikappade finns

ett sådant institut, i Ulriksfors.

Under budgetåret 1982/83 var 22 700 personer någon gång in— skrivna vid Ami eller Ami—S. Av dessa hade 14 100 personer registrerade arbetshandikapp.1 I genomsnitt uppgick anta— let inskrivna till 5 000 personer. Befintlig statistik sär— redovisar inte gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade. På basis av AMS sökandestatistik för detta budgetår kan emellertid gruppens andel uppskattas till ca 18 % av antalet inskrivna arbetshandikappade, dvs i genomsnitt ca 900 perso—

ner .

Av de personer som under budgetåret 1982/83 skrevs ut från Ami gick 14 % till lönebidragsanställning och 6 % till an—

ställning inom Samhällsföretagsgruppen. Se vidare tabell 4.

Tabell 4 Utskrivna från Ami och Ami—S. Fördelning på fortsatt sysselsättning. Budgetåret 1982/83 Fortsatt sysselsättning Andel % Anställning på reguljära marknaden 14 Anställning med lönebidrag 6 Anställning inom Samhällsföretagsgruppen 6 Arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning 17 Beredskapsarbete 5

Till arbetsförmedling i avvaktan på att påbörja planerad åtgärd 23

Till arbetsförmedling för yttrande Sjukdom, familjeskäl m m 16 Ej angivna skäl

Totalt 100

Källa: Arbetsmarknadsverket Verksamhetsberättelse 1982/83

1Meddelanden från utredningsenheten, nr 1983z24, AMS.

Inom AMV arbetar f n en arbetsgrupp med förslag till omorga— nisation av Ami—S. Målet är att huvuddelen av Ami-S skall decentraliseras och integreras i övriga arbetsmarknads— institut och att ett Ami—S för varje handikapptyp bibehålls som resursinstitut. En del av det utredningsarbete som arbetsgruppen bedriver består i att följa och utvärdera oli— ka försöksverksamheter. Exempelvis pågår försök med special—

lag för socialt arbetshandikappade i Göteborg och Visby.

3.2 Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) kan komma ifråga om arbets— förmedlingen konstaterar att en arbetssökande inte kan få lämpligt arbete. Dessutom måste den sökande vara eller ris— kera att bli arbetslös eller vara svårplacerad på arbets— marknaden, anmäld vid och söka arbete genom arbetsförmed—

lingen och ha fyllt 20 år (undantag för bl a arbetshandikap— pade).

Utbildningen skall vara planerad i samråd med arbetsförmed— lingen och bedömas ge förbättrade möjligheter till stadig— varande arbete, som inte kan komma till stånd utan utbild—

ningen.

Antalet personer som någon gång under budgetåret 1982/83

deltog i arbetsmarknadsutbildning (exkl kurser inom företag) var ca 108 000. I tabell 5 återges gruppens länsvisa fördel- ning. I genomsnitt återfanns ca 38 000 personer i sådan ut—

bildning under budgetåret.

Tabell 5 Personer i AMU (exkl företagsutbildning) någon gång under budgetåret 1982/83. Länsfördelning

Län Antal Län Antal Stockholm 15 600 Göteborg och Bohus 9 400 Uppsala 3 200 Älvsborg 5 000 Södermanland 3 900 Skaraborg 3 500 östergötland 5 300 Värmland 3 800 Jönköping 2 800 örebro 4 300 Kronoberg 2 400 Västmanland 3 400 Kalmar 3 200 Kopparberg 3 300 Gotland 1 000 Gävleborg 3 700 Blekinge 2 600 Västernorrland 4 000 Kristianstad 2 400 Jämtland 2 100 Malmöhus 8 300 Västerbotten 4 200 Halland 2 000 Nörrbotten 8 400

Hela riket 107 800

Källa: Meddelanden från utredningsenheten, nr 1983z24, AMS.

De arbetshandikappade utgjorde under AMUs uppbyggnadsskede en dominerande del av kursdeltagarna. Andelen har dock sjunkit och var under budgetåret 1982/83 ca 18 %.1 Gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade särredovisas inte i be- fintlig statistik, men kan på basis av sökandestatistik upp— skattas till 25 % av antalet arbetshandikappade, dvs i

genomsnitt ca 1 700 personer.

Den senaste uppföljningen av arbetsmarknadsutbildningen gällde 14 500 personer som slutade yrkesinriktad arbetsmark— nadsutbildning under andra kvartalet 1982. Av dessa hade

83 % fullföljt utbildningen medan 6 % avbrutit den på grund av att de fått arbete och 12 % av annan orsak. Vid uppfölj— ning ett halvår efter utbildningens slut var andelen syssel- satta bland dem som fullföljt utbildningen 62 %.

1Meddelanden från utredningsenheten, nr l983:24, AMS.

3.3 Beredskapsarbete

I detta avsnitt ges inledningsvis en generell beskrivning av beredskapsarbeten. Därefter särskiljs de två former av beredskapsarbete vilka är specialdestinerade till gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade, nämligen beredskaps— arbete för specialanvisad arbetskraft (3.3.1) och bered—

skapsarbete för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga (3.3.2).

Beredskapsarbete anordnas för att ge sysselsättning åt arbetslösa under konjunkturnedgångar. Det kan också anordnas för ungdomar i syfte att ge arbetslivserfarenhet eller för att ge sysselsättning åt personer som, oavsett arbetsmark— nadssituationen, på grund av ålder, arbetshandikapp, lokal bundenhet e d har svårt att få anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

som allmänna villkor för anvisning till beredskapsarbete gäller, att den sökande skall vara arbetslös, mellan 20 och 65 år, anmäld hos arbetsförmedlingen och inte kunna få arbete på den reguljära marknaden direkt eller genom andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Anordnare av beredskapsarbete benämns huvudman och kan vara statlig myndighet, primär— eller landstingskommunalt organ eller enskild. Arbetet kan bedrivas i huvudmannens egen regi eller genom entreprenör. Vissa arbeten utförs i AMS regi; utöver SA—arbeten företrädesvis för äldre, lokalt bunden

arbetskraft.

Till beredskapsarbete kan väljas arbetsuppgifter inom olika ändamålsgrupper t ex väg-, anläggnings—, byggnads—, skogs-, natur- eller fornvårdsarbete, arbete inom kulturområdet

eller de offentliga tjänste— eller servicesektorerna.

Beredskapsarbete kan också ske inom enskild industri— eller handelsverksamhet. I de fall det då inte är fråga om inves— teringsarbete tillämpas emellertid de villkor som gäller för det 5 k rekryteringsstödet.l

Tiden för en anvisning i beredskapsarbete får inte utan sär—

skilda skäl överstiga sex månader.

Principen för lönesättning är att lönerna skall följa den öppna marknadens kollektivavtal för respektive yrkesområde. Om detta inte är möjligt upprättas särskilda kollektiv—

avtal.

Huvudmannen erhåller statsbidrag för att täcka hela eller delar av kostnaden för beredskapsarbetet. Bidragets andel av totalkostnaden varierar mellan olika huvudmän och olika

ändamålsgrupper.

I de fall arbetet utförs för staten utgår normalt 100—pro— centig kostnadstäckning. Ändamålsgruppen spelar i det fallet

ingen roll.

Till kommunal huvudman utgår ett grundbidrag motsvarande

75 % av löne— och lönebikostnaderna för de anvisade. Vid SA—arbeten 90 %. För investeringsarbeten utgår dessutom ett tilläggsbidrag motsvarande normalt minst 15 % av skillnaden mellan det 5 k bidragsunderlaget och den totala löne— och

lönebikostnaden för de anvisade.

Bidragsunderlaget utgörs av objektskostnaden minskad med icke bidragsberättigade poster. De viktigaste av dessa sena— re är: av huvudmannens fast anställda personal utförd pro— jektering, kontroll, byggledning och arbetsledning. I bi— dragsunderlaget får inte heller ingå kostnader för markför—

värv, räntor och kreditiv, anslutningsavgifter för vatten

1AMS meddelande 1984—09—17, AW 14/84.

och avlopp, lösa inventarier, beläggningsarbeten på gator och vägar, gatu- och vägbelysning m m.1

Med hänsyn till långvarig hög arbetslöshet eller vikande befolkningsunderlag kan AMS besluta om högre tilläggsbidrag i vissa kommuner. Således utgår f n till en del kommuner, framför allt i Bergslagen och Norrland, tilläggsbidrag varierande från 25 % upp till 60 % (Kiruna).

I de fall investeringsarbeten utförs för enskild huvudman utgår ett 75-procentigt grundbidrag, såväl vid vanliga som vid SA-arbeten och maximalt ett 10—procentigt tilläggs— bidrag. För andra arbeten gäller reglerna för rekryterings— stödet, dvs ett SO—procentigt grundbidrag.

Sammanfattningsvis utgår statsbidrag enligt nedan:

Huvudman Ändamålsgrupp Grundbidrag_ Tilläggsbidrag

Staten Investeringsarb. Full kostnadstäckning Andra arbeten Full kostnadstäckning

Frnmun Investeringsarb. 75 % (SA 90 %) normalt 15 % Erna aietau 75 %(SA90 %) _

Enskild Investeringsarb. 75 % max. 10 % Anka anxmen 50 % —

Under budgetåret 1982/83 envisades ca 143 000 personer någon gång beredskapsarbete och i genomsnitt sysselsattes ca

49 000 anvisade i sådant arbete. Andelen arbetshandikappade

uppgick till tolv procent, dvs i genomsnitt ca 5 800 perso—

ner. I tabell 6 redovisas de anvisade fördelade på län.

1Se vidare Allmänna villkor vid beredskapsarbete, Tekniska enheten, AMS.

Tabell 6 Personer i beredskapsarbete någon gång under budgetåret 1982/83. Länsfördelning

Län Antal Län Antal

Stockholm 10 400 Göteborg och Bohus 11 000 Uppsala 2 500 Älvsborg 7 900 Södermanland 4 800 Skaraborg 4 800 östergötland 6 400 Värmland 7 600 Jönköping 3 600 örebro 5 600 Kronoberg 2 500 Västmanland 5 900 Kalmar 3 500 Kopparberg 6 400 Gotland 900 Gävleborg 7 800 Blekinge 4 300 Västernorrland 6 300 Kristianstad 4 500 Jämtland 3 500 Malmöhus 12 300 Västerbotten 6 400 Halland 2 900 Norrbotten 11 900

Hela riket 143 500

Källa: Meddelanden från utredningsenheten, nr 1983z24, AMS.

Tillsammans utförde de anvisade 10,7 milj dagsverken under denna period. Av dessa utfördes hälften, 5,4 milj, för pri— märkommunerna, 2,1 milj för privata företag och ekonomiska föreningar, 1 milj för landstingskommunerna och en halv milj dagsverken för Skogsstyrelsen. Fördelningen i övrigt framgår av tabell 7.

Av tabell 7 framgår också att den totala kostnaden för beredskapsarbeten upgick till ca 6,9 miljarder kronor, vilka till 66 % täcktes av statsbidrag.

Tabell 7 Beredskapsarbeten budgetåret 1982/83. Kostnader och sysselsättningsdagar fördelade på huvudmän

Huvudman Kostnader Sysselsättningsdagar Total— varav Samtliga varav kostnad stats— anvisade (Mkr) bnhag

(Mkr)

Byggnadsstyrelsen 6,2 5,0 4 651 4 306

Domänverket 177,8 134,1 217 326 168 868

Enskilda personer 35,1 26,0 117 912 117 166

Fiskeristyrelsen 4,1 4,1 5 339 4 897

Fortifikationsförvaltningen 57,3 55,5 57 091 47 286

Kannun 3 531,1 1 927,7 5 809 725 5 379 784

Kriminalvårdsstyrelsen 10,6 10,2 14 869 13 443

Landstingskcnmmn 564,1 360,5 1 073 665 1 047 970

Luftfartsverket 14,8 11,5 9 388 6 884

Länsstyrelsen 189,4 213,8 289 994 253 683

Organisationer, Ideella för. 122,4 44,7 70 998 52 374

Priv.företag, Ekonom. för. 862,6 612,2 2 138 345 2 118 993

Riksantikvarieämbetet 4,1 3,6 5 424 4 346

Skogsstyrelsen 382,0 291,3 560 556- 481 916

Statens Järnvägar 86,0 81,8 120 968 115 616

Statens Vägverk 443,9 405,3 320 435 206 106

Statliga bolag 29,8 14,0 18 098 12 877

Sv.Geolog Unders. 0,6 0,6 307 173

Televerket 31,9 31,0 56 063 50 786

Univ. och högskoleämbetet 33,9 32,7 64 170 62 517

övriga statliga huvudmän 45,5 44,1 57 604 48 822 övriga statliga myndigheter 157,6 129,7 259 680 236 293 övriga 135,4 127,8 291 813 279 775

Totalt 6 926,2 4 567,2 11 564 421 10 714 801

Källa: AMS tekniska enhet.

Hittillsvarande framställning har avsett alla typer av beredskapsarbeten. Med avseende på gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade finns det emellertid anledning att ur- skilja två typer av beredskapsarbeten som bedrivs just för denna grupp. Det är dels beredskapsarbeten för special— anvisad arbetskraft, dels beredskapsarbeten för arbetslösa

med nedsatt arbetsförmåga.

3.3.1 Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft

Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, s k SA—arbeten, bedrivs av AMS i egen regi. För anvisning till sådant arbete gäller, förutom de ovan nämnda allmänna vill— koren för beredskapsarbete, att en arbetsvårdsbedömning skall göras där hänsyn tas till den arbetslöses fysiska och psykiska hälsa samt tidigare vana vid praktiskt utomhus- arbete. Anvisning skall ske först sedan det konstaterats att inga andra arbetsmarknadsåtgärder är lämpliga och regelmäs— sigt överskrids sex-månadersregeln beträffande anvisnings- tiden.

Till SA—arbete anvisas, utöver specialanvisade, även ett mindre antal "vanliga" sökande. De fungerar som s k stöd—

arbetare vid SA-arbetsplatserna.

Antalet anvisade till SA—arbeten uppgick under budgetåret 1982/83 till i genomsnitt 870 personer. Det totala antalet anvisningar till sådana arbeten under motsvarande period var mer än dubbelt så stort. Då statistiken emellertid inte är korrigerad för den rundgång som förekommer, att en och samma person kan registreras flera gånger under året, måste den

senare uppgiften tolkas med stor försiktighet.

Undersökningar vid mitten av 1970—talet1 visade att fler- talet av de då specialanvisade var ogifta medelålders män

med som regel, låg utbildning, huvudsakligen endast grund—

1Se bl a Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, 13 december 1976, AMS

skola. Endast en mindre andel hade någon yrkesutbildning och

den yrkeserfarenhet de hade stämde ofta dåligt överens med de arbetsuppgifter som erbjöds vid objekten.1

En stor del av dem hade tidigare varit föremål för nykter- hetsvård, mentalvård, kriminalvård eller vård på ungdoms- vårdsskola. En mycket stor andel, 80-85 %, var eller hade

varit gravt alkoholberoende.

Av undersökningarna framgick också att över 80 % av de spe— cialanvisade, vid undersökningstillfället, saknat anställ— ning på den reguljära marknaden tre år eller längre tid och att den sammanlagda anställningstiden inom egenregiverksam—

heten i medeltal översteg tre år.

Sedan dessa undersökningar genomfördes har SA—verksamheten i flera avseenden förändrats. Rekryteringsunderlaget torde emellertid i stort sett vara detsamma nu som då. Ett undan- tag skulle kunna vara de anvisades åldersstruktur där mycket tyder på en sjunkande medelålder. Majoriteten anvisade är i dag i åldrarna 25-44 år.

En stor andel av dem som under årens lopp anvisats till SA-arbete, har bott i särskilda, av arbetsmarknadsverket tillhandahållna, förläggningar i anslutning till arbetsplat- serna. De har där också erhållit mat (till självkostnad) och i viss mån socialkurativ service. Antalet platser per för—

läggning har i normalfallet varit 24 stycken.

Förläggningsboendet startade vid slutet av 1950—talet och expanderade starkt under framför allt första delen av 1960-talet. År 1959 fanns i landet åtta arbetsplatser med sammanlagt 200 förläggningsplatser. År 1965 var motsvarande

antal 36 resp 900 och i februari 1974 noterades det högsta

1Klassificeringen av tidigare yrkeserfarenhet kan ifråga- sättas, se not 1 s 12. Se även Tankar kring en breddad mål— sättning med beredskapsarbeten för specialanvisad arbets— kraft, 5 k SA-arbeten, Göran Aldén, Produktionsenheten,

antalet, 1 099 förläggningsplatser, fördelade på 48 arbets- platser.

Mot bakgrund av stark kritik från bl a Social- och Kriminal— vårdsstyrelserna, rörande dels sammanförandet av arbetslösa

med missbruksproblem till särskilda arbetsplatser, dels för— läggningsboendet, tillsattes år 1974 en arbetsgrupp inom AMV för att bedöma de resultat som nåtts vid SA—arbetsplatserna. Gruppen skulle också lämna förslag angående den fortsatta verksamheten.

Arbetsgruppen föreslogl bl a att förläggningsboendet skul— le avvecklas under en femårsperiod fr o m år 1977. Styrelsen beslutade i enlighet med förslaget och en successiv avveck— ling har därefter ägt rum. Efter beslut av vårriksdagen 1982 avbröts emellertid avvecklingen i avvaktan på resultatet av AMS—kommitténs arbete.

I november 1984 fanns i landet 14 förläggningar med samman— lagt 320 platser.2 Hälften av dem är belägna i Göteborgs— regionen och resten företrädesvis i Mellansverige, se vidare tabell 8 och figur 1.

För husrum, städning och Viss socialkurativ service betalar de boende f n 30 kr per dygn, vilket motsvarar en knapp fem— tedel av den verkliga kostnaden och medför att AMS har en

nettokostnad för förläggningsverksamheten på f n ca 20 milj

kr. För maten betalar de anvisade självkostnadspris.

lBeredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, 13 december 1976, AMS. Se även kapitel 7.

2Fr o m 1985—01—01: 13 förläggningar med 296 platser.

Viken-Skredsvi Jörlanda "*"?"

GÖTEBORG

(Timm

Harplingek

Tärendö A

LULEÅ

HÄPJGÖSAND

Tabell 8 Förläggningar för specialanvisade, 1984—11—01 phaser D Nyköping Gnesta 24 M Hörby Hörby 24 N Halmstad Harplinge 24 O ääamngsnd. Jörkrda 24 (Tjörn Tjörn 24)a Uddevalla Viken-Skredsvik 16 P Bengtsfors Laxaby 24 Herrljunga Gäsene-Ljung 24 R Tidahohn Tidahohn 24 X Bollnäs- Bollnäs 24 Y Sundsvall Liden 24 Härnösand Viksjö 24 Strömsund Hammerdal 24 BD Pajala Tärendö _16 320

aFörläggningen på Tjörn läggs ned i januari 1985. Källa: AMS produktionsenhet

Till SA—arbetsplatserna och förläggningarna rekryterades ur- sprungligen anvisade från hela landet. I dag gäller för specialanvisning att riktlinjerna för den kommunala social— vårdens verksamhet skall beaktas. Dessa innebär bl a att människor i behov av hjälp i möjligaste mån skall få den i sin normala miljö. Till SA-arbeten skall således i första hand anvisas arbetslösa som är bosatta inom den kommun där arbetet utförs. Det är emellertid inte ovanligt att denna regel frångås, framför allt i de fall arbetet är förenat med förläggningsboende.

Under budgetåret 1982/83 uppgick det genomsnittliga antalet

SA—anvisade till 870 personer. Vid en fördelning av de anvi— sade i november 1983 efter mantalskrivningsortl framgår

att endast 137 av landets 284 kommuner då hade någon inne— vånare i SA—arbete. Vidare framgår att antalet mantalskrivna SA—anvisade i 61 kommuner var en eller två personer, i 23 kommuner 3—5 personer, i 37 kommuner 6—15 personer och i 15 kommuner 16-25 personer. Störst antal mantalsskrivna SA-an— visade hade Göteborg, 32 personer.

Vid SA—arbetsplatserna utfördes under budgetåret 1982/83 totalt 307 255 dagsverken, varav 179 847 (58,5 %) av anvisad arbetskraft. En regional jämförelse visar att Växjö- och Göteborgsregionerna i detta avseende var störst, medan örebro— och Umeåregionerna var minst, se tabell 9.1

Tabell 9 Anvisades dagsverken vid SA-arbeten. Regional fördelning. Budgetåret 1982/83

Region Anvisades dagsverken Göteborg 44 503 Växjö 43 345 Härnösand 27 568 Solna 21 979 Luleå 21 527 örebro 10 763 Umeå 10 162

Totalt 179 847

Källa: AMS produktionsenhet

Under 1950— och 1960—ta1en dominerades objekten för SA-verk— samheten av vägarbeten. Därefter har verksamheten successivt fått en mer differentierad sammansättning. I dag utförs

hälften av de anvisades dagsverken i investeringsarbeten och hälften i andra arbeten, se tabell 10. Störst ändamålsgrupp

är skogsvård, där 37 % av de anvisades dagsverken utförs.

Ang reqionsbegreppet se kapitel 4.

Det kan i detta sammanhang noteras att en mycket stor andel av de dagsverken som utförs av de förläggningsboende utgörs av skogsvård. Vid flertalet förläggningar bedrivs endast skogsvård och arbetsledningen utgörs i stor utsträckning av inhyrd personal från skogsvårdsstyrelserna.

Alltjämt skiljer sig emellertid fördelningen på ändamåls— grupper vid SA—arbeten markant från andra beredskapsarbeten, i vilka endast 6 % av de anvisades dagsverken är hänförliga

till investeringsarbeten och 94 % till andra arbeten.

Tabell 10 Sysselsättningsdagar för anvisad arbetskraft vid SA—arbeten resp andra beredskapsarbeten. För— delning på ändamålsgrupper. Budgetåret 1982/83

Ändamålsgruppp SA— Andra

arbeten beredskaps— arbeten

% %

Investeringsarbeten

Väg 16 (1

VA 13 (1

Husbyggnad 8 2

Turism o. fritid 3 (1

övriga inv.arbeten 10 2

Same rwumbeten 50 6

Amhe.aieten

Skogsvånd 37 7 Nahnvård 7 5 Fornminnesvård 6 (1 övriga andra arbeten — 82a amma akta mieten 50 94 Totalt 100 100

aHuvudsakligen administration och service samt hälso- och sjukvård.

Källa: AMS produktionsenhet.

Den tidigare nämnda arbetsgruppen föreslog (1976) också att ett särskilt samverkansorgan mellan arbetsplats, kommun och arbetsförmedling skulle inrättas, till stöd för arbetsled— ningen och de anvisade. I dag finns sådana s k ledningsgrup—

per i varje kommun där SA-arbeten bedrivs.

Enligt anvisningarna skall gruppen behandla frågor om de

anvisade beträffande:

— rekrytering/anvisning/entledigande

— lämpliga arbetsuppgifter

- rehabilitering, uppföljning och dokumentation — alternativa utslussningsvägar

— bostadssituation, kost och logi

- behov av socialt bistånd

- andra stöd- och hjälpinsatser.

Gruppen har inte någon beslutsfunktion utan varje ledamot

representerar sitt område. Frågor som tas upp i gruppen och ej direkt faller inom ledamots ordinarie beslutsbefogenhet, skall kanaliseras, via ledamoten, till dess rätta "hemvist"

för handläggning.

Ledningsgruppen skall svara för att en utvecklingsplan upp— rättas för varje SA—anvisad. Syftet är att med planen som underlag kunna följa och dokumentera den anvisades stegvisa

rehabilitering.

Gruppen skall också aktivt medverka vid uppföljning av reha- biliterande insatser. För varje anvisad skall således göras

en uppföljning som utvisar rehabiliteringsläget månad för

månad under hela anställningstiden.

Någon utvärdering av ledningsgruppernas verksamhet är inte gjord. Mycket tyder på att arbetet med nämnda utvecklings— planer inte genomförts enligt intentionerna. I övrigt tycks grupperna fungera mycket olika från kommun till kommun, inte minst beroende på de ingående representanternas enskilda

engagemang.

SA-arbetenas rehabiliterande effekt kan diskuteras bl a med utgångspunkt i var de anvisade tar vägen efter SA—arbete. Tillgänglig statistik för kalenderåret 1982 visar därvid följande angivna orsaker till 1 675 registrerade avgångar, tabell 11.

Tabell 11 Registrerade avgångar och angivna avgångsorsaker från SA—arbeten. Kalenderåret 1982

Avgångsorsak Antal % _________________________________________________________ Anvisningen upphört 324 19,3 Avvikit 671 40,0 Sjukdom 299 17,8 Egen begäran 172 10,3 Annat beredskapsarbete 91 5,4 Ami 4 ( 0,1 Utbildning 26 1,6 Samhällsföretag 2 ( 0,1 Lönebidragsanställning 6 ( 0,1 Reguljära marknaden 80 4,8 Totalt 1 675 100

___________________——_-_——

Källa: AMS produktionsenhet

4,8 % av avgångarna registrerades som övergång till den reguljära marknaden, 5,4 % som övergång till annat bered— skapsarbete och 2,3 % som övergång till annan åtgärd (inkl utbildning). Den allra största delen av avgångsorsakerna, 87,5 %, är okända i den bemärkelsen att de inte utvisar var

de anvisade tog vägen.

Det bör också observeras att antalet avgångar med stor san—

nolikhet väsentligt överstiger antalet olika individer, som

lämnat verksamheten.

Någon uppföljning av de som registrerats som "avgångna har ej kunnat göras. Det är således inte känt hur många av dem som gått exempelvis till den reguljära marknaden som allt- jämt befinner sig där. Tidigare utredningar har emellertid pekat på en betydande rundgång i systemet och en antydan om detta ger också följande statistik från Göteborgsregionen.

Antalet tillgängliga platser för SA-anvisade i Göteborgs— regionen var under kalenderåret 1982 i genomsnitt 250 styck- en. Totalt lämnade 511 olika personer SA—arbeten under denna tid, medan antalet avgångar var 686 stycken. 25 % lämnade således verksamheten två gånger eller mer under perioden. Fördelat på åldersklasser låg klassen 34-43 är högst, där slutade 28 % två gånger eller mer, se tabell 12.

Tabell 12 Antal avgångar från SA—arbeten inom Göteborgs— regionen. Fördelning på åldersklasser. Kalenderåret 1982

Ålder Antal Antal anvisade som slutat under året

avgåkpr . totalt 1qang Zggr 3ggr 4ggr 5991:

20—23 år 41 27 4 4 24-33 år 217 127 25 8 2 1 34—43 år 230 119 35 9 1 2 44—53 år 128 65 22 5 1 54—63 år 68 42 10 2 64—66 år 2 2

686 382 96 26 4 3

(75%) (19%) (S%) (1%)

Källa: AMS produktionsenhet.

Statistiken ger visst stöd för den ofta framförda åsikten att många av de specialanvisade, mer eller mindre permanent, befinner sig utanför den reguljära arbetsmarknaden, i en kretsgång mellan olika arbetsobjekt, förläggningar, regioner och andra stödåtgärder samt att utslussningen till annat

arbete är marginell.

3.3.2 Beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt

arbetsförmåga

Beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga brukar allmänt kallas för Tl-arbeten.l De bedrivs av pri— märkommuner för de egna kommuninvånarna. Till arbetsplatser- na anvisas sökande från arbetsförmedlingen och verksamheten

finansieras delvis genom arbetsmarknadsverket.

lBenämningen syftar på cirkulär Tzl 1959 från dåvarande tekniska byrån, AMS.

Bakgrund till och syfte med dessa beredskapsarbeten finns angivna i AMS cirkulär T:1 1959. "För många arbetslösa be- hövs skyddad sysselsättning eller arbetsträning i någon form. Även under förutsättning av en snabb utbyggnad av verkstäderna för skyddad sysselsättning och arbetsträning kommer resurserna på detta område under de närmaste åren att bli otillräckliga. Styrelsen finner det därför angeläget att också andra fomer av skyddad sysselsättning och arbetsträ— ning åstadkommes, i första hand i form av bl a enklare ute—

arbete."

Som exemepel på lämpliga arbeten angavs "upprensning av skogs- och strövmarker, stränder och badplatser, iordning— ställande av campingplatser, uppsnyggning av missprydande grustäkter etc". Till arbetena skulle anvisas sådana arbets— lösa där "genom arbetsvårdsexpeditionerna har utretts att vederbörande vid hänvisningstillfället icke genom andra

arbetsvårdsåtgärder mera varaktigt kan anpassas till arbets—

livet".

Beredskapsarbetena för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga upphörde som separat verksamhet fr o m budgetåret 1979/80. Skälet till detta är främst, att lönerna numera fastställs genom avtal och inte som tidigare på administrativ väg. Där- igenom har arbetstagarna också kommit att omfattas av de

förmåner och försäkringsskydd som tillkommer övriga bered— skapsarbetare.

Enligt tekniska enhetens skrivelse T 224/79 skulle denna förändring "inte minska ansträngningarna att bereda ifråga— varande arbetslösa arbetslöshetshjälp i form av beredskaps— arbete. Planeringen av lämpliga arbeten för denna grupp av arbetslösa skall fortsätta som tidigare och integreras med planeringen i övrigt. Därvid skall tillses att lämpliga objekt finns i sådan omfattning att sysselsättningen tryggas för hithörande personer, för vilka en del beredskapsarbeten

är en form av skyddat arbete."

Budgetåret 1978/79 var sista gången dessa arbeten separat— redovisades i tekniska enhetens statistik. Antalet dagsver— ken var då 543 194. Kommittén har genom förfrågan hos läns- arbetsnämnderna inhämtat att ca 200 av landets totalt 284 kommuner f n bedriver denna typ av arbeten och att antalet anvisade vid slutet av år 1983 var ca 5 000 personer.1 Verksamhetens omfattning är således flera gånger större än

SA—verksamhetens.

Arbetsuppgifterna varierar såväl mellan som inom kommunerna. En stor del är av typen enklare röjnings— och planterings- arbete i skogar och parker, på badplatser m m, men det före— kommer också (inte minst i kommuner som saknar SA—arbets- plats) mindre arbeten av investeringskaraktär, såsom anlägg— ning av motionsslingor och gångvägar, VA—arbeten, husrenove— ringar o d. Ju större kommun desto större är givetvis möj-

ligheterna till denna senare typ av arbeten.

Även organisationen för dessa arbeten varierar från kommun till kommun. Sannolikt är den mest utvecklad i storstäderna. I Stockholm är det Beredskapsbyrån inom Socialförvaltningen som svarar för verksamheten. Byrån var år 1982 dimensionerad för att sysselsätta 627 beredskapsarbetare, varav 350 ung- domar och 277 äldre, socialmedicinskt arbetshandikappade. Byrån har en administrativ enhet med 6 anställda, en drifts- enhet med 82 anställda och en socialkurativ enhet med 30 an- ställda.

I den fasta organisationen under 1982 ingick 25 arbets— platser för socialmedicinskt arbetshandikappade. Arbets— uppgifterna omfattade främst anläggnings—, miljö—, natur—, skogsvårds— samt byggnads— och renoveringsarbeten på kommu— nens och grannkommunernas anläggningar. Beställare var bl a Stockholms fastighetskontor, fritids— och socialförvalt-

.ningar, gatukontor och Stockholms Parkerings AB.

lSe bilaga, tabell 5.

Totalt under 1982 sysselsattes i Stockholm 756 socialmedi- cinskt arbetshandikappade personer i verksamheten. Det genomsnittliga antalet var 249 personer per månad. Totalt under året utförde dessa 49 693 dagsverken. Därutöver svara-

de arbetsledning och specialarbetare för 16 944 dagsverken.

Enligt tillgänglig statistik gick ca fyra procent av de an- visade i Stockholm vidare till anställning på den reguljära marknaden, anställning med lönebidrag eller arbetsmarknads-

utbildning, under verksamhetsåret.

I en undersökning av sociala omständigheter kring omsättning och frånvaro vid dessa beredskapsarbeten i Stockholm1 framkommer resultat som tyder på att den sociala problem— bilden för de anvisade till dessa arbeten i stor utsträck- ning överensstämmer med den för SA-arbetskraften. Flertalet har svåra missbruksproblem och mycket svag anknytning till

den reguljära arbetsmarknaden.

Undersökningen är i flera avseenden kritisk till arbetenas nuvarande utformning och inverkan på de anvisade. Den kon- staterar att de anvisade endast i undantagsfall erhåller arbete på den reguljära marknaden efter beredskapsarbetet. "Beredskapsarbetarna går i stället ut i en "ny arbetslöshet" med socialhjälp och sjukskrivningar som socialpolitiska stödformer. Detta för att sedan återkomma till beredskaps- arbeten på nytt." Även i detta avseende synes således lik—

heter med SA-verksamheten föreligga.

Sedan en tid tillbaka har, på flera håll, pågått en diskus- sion om den framtida utformningen av Tl-arbetena.2 Diskus-

sionen har främst föranletts av den generella minskningen av

1Kommunala beredskapsarbeten i Stockholm - en undersök- ning av sociala omständigheter kring omsättning och från— varo av Peter Gerdman, Rapport 25:2, Stockholms Social- förvaltning.

2Se t ex Skrivelse till AMS från länsarbetsnämnden i Västmanlands län, 1984—04-03 samt Beredskapsarbete för missbrukare: Inte förmedlingens sak! i AMS—kontakt 5/84.

beredskapsanslaget och de prioriteringsproblem som läns- arbetsnämnderna därvid ställts inför.

Nyligen inlämnade också AMS, till regeringen, förslag till nya regler för kommunala beredskapsarbeten av icke investe- ringskaraktär.1 Förslaget utarbetades av en arbetsgrupp med representanter för AMS, kommun— och landstingsförbundet och SACO—K .

Som en delvis särskild fråga tog förslaget upp Tl—verksam- hetens framtid och förordade att berörda anvisade i stället skulle erhålla fast anställning med någon form av löne— bidrag. Vad gäller storleken på detta hänvisades i första hand till handikappkommitténs ursprungliga förslag2 om ett 90-procentigt bidrag under tre år, med möjlighet till för— längning efter individuell prövning.

Förslaget behandlades i regeringens proposition 1984/85:45. Föredraganden konstaterar där att det behövs särskilda sys— selsättningsinsatser för gruppen ifråga och att dessa insat— ser måste vara "nära kopplade till kommunens sociala omsor— ger enligt socialtjänstlagen". Föredraganden fann det såle- des naturligt att kommunerna i egen regi skapar sysselsätt- ning för gruppen, men ansåg beredskapsarbetsformen vara mindre relevant, med hänsyn till dess kortvariga syfte. Med hänsyn till bl a den stora rörligheten inom gruppen social— medicinskt arbetshandikappade och de problem som därvid kan uppstå genom att lönebidragsanställda fullt ut omfattas av bl a lagen (1982:80) om anställningsskydd, avvisades emel- lertid lönebidragsanställning som ett generellt alternativ till Tl—arbete.

Mot bakgrund av överläggningar med bl a kommunförbundet och

berörda fackliga organisationer, föreslog föredraganden i stället att offentliga arbetsgivare, främst kommunerna, skulle kunna tilldelas statsbidrag för skyddad sysselsätt—

1Skrivelse från AMS till regeringen, 1984-08—31.

ning åt denna grupp.1 "Arbetstagarna kan därigenom påräkna mer varaktiga arbeten som inte måste omprövas varje halvår, samtidigt som rehabiliteringsaspekten kan ges en klarare

framtoning. Den som rehabiliteras bör så snart som möjligt kunna komma ifråga för ordinarie anställning på den regul—

jära arbetsmarknaden,' heter det i propositionen. För denna sysselsättning föreslogs ett 75-procentigt stats- bidrag på löne- och lönebikostnaden, för arbetstagare som arbetsförmedlingen anvisat.

Riksdagen godtog i december 1984 enhälligt regeringens för— slag, vilket bl a innebär att de kommunala beredskapsarbeten som här diskuterats kommer att omvandlas till skyddad sys— selsättning med början tidigast den 1 juli 1985.

3.4 Skyddat arbete inom Samhällsföretagsgruppen

Skyddat arbete anordnas för arbetshandikappad som genom and— ra stödåtgärder inte kan få eller behålla anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Skyddat arbete är därför en åt—

gärd som aktualiseras först efter det att arbetsförmedlingen konstaterat att det inte genom förmedlingsinsatser, yrkesin— riktad rehabilitering, anpassningsåtgärder på arbetsplatsen eller anställning med lönebidrag går att få och behålla en

anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Den 1 januari 1980 övergick ansvaret för skyddat arbete till Samhällsföretagsgruppen, som består av 24 regionala företag — ett i varje län — och den centrala stiftelsen Samhälls— företag, som har ett samordningsansvar för verksamheten i landet som helhet. Företagen drivs i stiftelseform. Tidigare organisation utmärktes av ett splittrat huvudmannaskap där primärkommuner, landstingskommuner och staten bedrev skilda slag av verksamheter för att ge arbete åt arbetshandikap— pade.

1Det kan noteras att redan i skrivelsen Tzl 1959 talas det om skyddad sysselsättning, inte beredskapsarbeten i vanlig mening.

Huvudmannaskapsreformen innebar att det som tidigare be— nämndes skyddade verkstäder, industriella beredskapsarbeten, kontorsarbetscentraler och hemarbetscentraler nu är organi— satoriskt och verksamhetsmässigt samlat inom Samhällsföre-

tagsgruppen.

I denna grupp ingår i dag 350 verkstäder, fördelade på 230 kommuner, med ca 25 000 anställda arbetshandikappade och ca 5 000 övriga anställda (arbetsledning, administration, sociala funktioner m m). Antalet anställda per län varierar (se tabell 13) bl a beroende på Vilken struktur den skyddade verksamheten hade i länet innan förändringen av huvudmanna- skapet. Samhällsföretagsgruppen och AMV arbetar för att i detta avseende successivt uppnå en bättre anpassning mellan utbud och efterfrågan på sysselsättning för arbetshandikap—

pade.

Andelen personer med socialmedicinska arbetshandikapp kan, på basis av sökandestatistik, uppskattas till ca 16 % av de anställda, dvs för närvarande ca 4 000 personer. Detta talar för att gruppen ifråga är något underrepresenterad i förhål— lande till dess andel av totalantalet arbetshandikappade arbetssökande. Å andra sidan finns sannolikt även här vissa klassificerings"fel" som medför att gruppens storlek är underskattad.1 Inom ledningen för Samhällsföretag gör man

i dag bedömningen att ca 20 % av de anställda arbetshandi- kappade har missbruksproblem och att denna andel, liksom andelen psykiskt arbetshandikappade (ca 30 %) tenderar att öka.

Tabell 13 Antal anställda arbetshandikappade i skyddat arbete inom Samhällsföretagsgruppen. Fördelning på län. Juni 1983

Län Antal lån Antal Stockhobn 3 295 Göteborg Och Bohus 1 580 Uppsala 495 Älvsborg 1 559 Södermanland 509 Skaraborg 655 östergötland 1 037 Värndand 993 Jönköping 1 157 örebro 729 Kronoberg 640 Västmanland 853 Kalmar 999 Kopparberg 1 302 Gotland 334 Gävleborg 929 Blekinge 693 Västernorrland 774 Kristianstad 667 Jämtland 1 119 Malmöhus 2 025 Västerbotten 885 Halland 583 Norrbotten 877

Hela riket ' 24 689 Kä l 1 a: AMS

Verksamheten har sedan starten varit inriktad på tillverk— ningsindustri i olika former. Med en allmänt vikande indu— strisysselsättning och behov av att vidga arbetsutbudet söker företagsgruppen nu lämpliga arbetsuppgifter också inom andra verksamhetsområden, inte minst inom tjänstesektorn. För närvarande är ca 100 arbetshandikappade anställda på tjänstemannaområdet enligt en särskild överenskommelse, som träffades med PTK under år 1981.

Pileprodukter i Malmö bedriver i anslutning till en av sina större verkstäder en trädgårdsodling, som f n sysselsätter ett tiotal anställda. Postorderverksamhet är ett annat för—

sök inom Pileprodukter.

I Eskilstuna har Samhällsföretagsgruppen nyligen övertagit en blomsterodling (f d Buketten) med plats för ett 50-tal

anställda.

Formelprodukter svarar i Arjeplogs kommun för serviceupp— gifter m m för en stugby, Kraja, som drivs i samarbete med kommunen. I Uppsala har Upsam etablerat en administrativ en— het. Där arbetar ett tiotal anställda med olika administra— tiva servicetjänster till mindre företag, organisationer

m fl. Det gäller t ex bokföring och lagerredovisning. Även AVEBE—industrierna i Stockholm har etablerat sig inom det

administrativa området med en enhet för dataregistrering.

Totalt sysselsätts i dag ca 1 % av de anställda arbetshandi— kappade i annat än traditionellt tillverkningsarbete. Inom

loppet av ett par år beräknas denna andel öka till 4—5 %.

Vid tillkomsten av Samhällsföretagsgruppen betonades att

verksamheten främst skall ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte att värna om arbetshandikappades rätt till

avlönat arbete. Därvid skall särskilt eftersträvas att allt fler gravt handikappade ges möjlighet till en produktiv in— sats och därmed till en egen försörjning. Skyddat arbete bör däremot inte komma ifråga för personer som är arbetslösa av i huvudsak renodlade arbetsmarknadsskäl och inte heller för

personer som uppbär ålderspension.

Vidare skall det skyddade arbetet utformas och bedrivas så att det åtminstone på lång sikt förstärker de anställdas

möjligheter att ta steget över till annat arbete.

Konjunkturläget liksom arbetsförmedlingarnas bristande re- surser för att förbereda de anställda och medverka till an- skaffande av annat arbete har emellertid gjort att utplace— ringar från Samhällsföretagsgruppens verkstäder har haft en blygsam omfattning, ca l—1,5 % årligen. Under senare tid har därför en rad åtgärder vidtagits i syfte att underlätta rör—

ligheten mot den reguljära arbetsmarknaden.

I detta arbete spelar de 5 k samrådsgrupperna som finns på varje verkstad en väsentlig roll. Dessa skall bl a fort— löpande inventera och bedöma vilka arbetstagare som är aktuella för att ta ett arbete på den reguljära arbetsmark— naden. Det ankommer sedan på arbetsförmedlingen att ta kon— takt för diskussion om önskemål och förutsättningar och be—

vaka lediga platser för dessa arbetstagares räkning.

För att underlätta övergången från skyddad verksamhet till den reguljära arbetsmarknaden utgår vid anställning med lönebidrag förhöjt bidrag till arbetsgivare som anställer en

arbetstagare från den skyddade verksamheten. (Se avsnitt 3.5).

Enligt företagsgruppens avtal med de fackliga organisatio— nerna finns uttrycklig rätt till återanställning för sådana anställda som övergått till arbete på den reguljära arbets— marknaden, förutsatt att återanställning aktualiseras inom tolv månader och förutsatt att arbetsförmedlingen anvisar

den arbetshandikappade.

I tre län (E, F och C) pågår försöksverksamhet med intensi— fierade insatser för att med riktad förmedlingsverksamhet

öka möjligheterna för de skyddat anställda att övergå till annat arbete. Det har där visat sig att en relativt stor grupp anställda är intresserade av och bedöms kunna klara

ett arbete utanför den skyddade verksamheten.

Genom att ställa särskilda arbetsförmedlare till förfogande, som enbart skall arbeta med att öka utplaceringen från Sam- hällsföretagsgruppen, prövas möjligheten att öka utsluss—

ningen. Detta sker i två av försökslänen samt i Malmöhus och

Örebro län.

Under de närmaste åren räknar man inom Samhällsföretags—

gruppen med en övergång i storleksordningen 2-4 % till den

reguljära marknaden. Av andra skäl slutar ca 10 % av arbets— styrkan. Tillsammans beräknas detta medföra en genomström—

ningstid på i genomsnitt nio till tio är.

3.5 Anställning med lönebidrag

Samtliga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder för arbets— sökande med särskilda handikapp kan sägas syfta till en integrering av så många arbetshandikappade som möjligt i den reguljära arbetsmarknaden. Den åtgärd som uppvisar det mest påtagliga resultatet i detta avseende torde vara löne— bidragsanställning.

Anställning med lönebidrag är i princip en tillsvidare— anställning på den reguljära arbetsmarknaden, där lön och andra anställningsförmåner utgår efter samma villkor som för

övriga anställda på arbetsplatsen.

Denna anställningsform ersätter sedan den 1 juli 1980 de tidigare stödformerna, arkivarbete/musikerhjälp och halv— skyddad sysselsättning. Den är tillämplig hos arbetsgivare över hela arbetsmarknaden, under förutsättning att arbets— förmedlingen anvisat den sökande och beslutat att lönebidrag skall utgå.

Lönebidraget avser att kompensera arbetsgivaren för de extra kostnader som en nedsatt arbetsförmåga kan ge upphov till. Det gäller ökat behov av arbetsledning, lägre utnyttjande av realkapitalet eller särskild anpassning av arbetsuppgifter. Syftet med denna anpassning skall vara att arbetstagarna skall kunna göra en insats som är så bra som möjligt med ut— gångspunkt i de egna förutsättningarna. Bidraget beräknas som viss procent på de lönee och lönebikostnader som arbets—

givaren har för den anställde.

På grundval av förslag från handikappkommittén beslöt vår— riksdagen 1984 om en utvidgning och förändring av löne— bidragssystemet. De nya reglerna, som trädde i kraft den 1 juli 1984, innebär följande.1

Stödformerna utbildning i företag och praktikanställning för äldre och handikappade ersätts av ett s k introduktionsstöd. Detta skall uppgå till 90 % av den totala lönekostnaden och

utgå, i högst 960 timmar (motsvarande normalt ca sex måna—

der), till arbetsgivare som anställer arbetshandikappad.

Enskilda företag, kommuner, landsting och statliga affärs- drivande verk kan därefter få lönebidrag med 50 % av den totala lönekostnaden under första och andra anställningsåret och med 25 % tredje och fjärde året. Efter särskild prövning kan bidraget förlängas efter fjärde året, vilket hittills också skett i flertalet fall.

Till statliga myndigheter och allmänna försäkringskassor lämnas ett lönebidrag som motsvarar hela lönekostnaden, dvs 100 %. Vissa institutioner kan efter regeringens prövning jämställas med statlig myndighet och erhålla full kostnads-

täckning.

Allmännyttiga organisationer får bidrag med 90 % av löne—

kostnaderna.

Under budgetåret 1982/83 hade 41 000 personer någon gång an— ställning med lönebidrag. Av dessa var 39 000 arbetshandi— kappade. Vid årsskiftet 1983/84 var antalet arbetshandikap- pade lönebidragsanställda 36 266 personer. Av dessa var upp- skattningsvis 13 %, dvs cirka 4 700 personer, socialmedi—

cinskt arbetshandikappade.

Av tabell 14 framgår fördelningen av anställda med lönebi— drag på olika arbetsgivarkategorier och av tabell 15 den

länsvisa fördelningen.

lIntroduktionsstöd och lönebidrag, delbetänkande av handi— kappkommittén (DsA 1983:l4), prop 1983/84:122, AU 1983/84:19 samt rskr 322.

48 SOU 1985:8 Tabell 14 Anställda med lönebidrag i juni 1983. Fördelning på arbetsgivarkategorier Arbetsgivarkategori Antal % Statliga myndigheter m fl med full kostnadstäckning 6 678 18 Allmännyttiga organisationer 10 890 30 Kommuner och landsting 8 033 22 Enskilda företag samt affärsdrivande verk 10 520 29 Annan 139 1 Samtliga 36 260 100 Källa: AMS Tabell 15 Anställda med lönebidrag 1982-12—31. Fördelning på län Län Antal Län Antal Stockholm 4 962 Göteborg och Bohus 3 346 Uppsala 1 110 Älvsborg 1 517 Södermanland 1 177 Skaraborg 1 167 östergötland 1 292 Värnuand 1 345 Jönköping 1 301 örebro 914 Kronoberg 778 Västmanland 898 Kalmar 1 253 Kopparberg 996 Gotland 478 Gävleborg 1 721 Blekinge 873 Västernorrland 1 569 Kristianstad 1 237 Jämtland 681 Malmöhus 2 938 Västerbotten 1 535 Halland 781 bknnjmatten 2 397 Hela riket 36 266

Källa: AMS

Totalt nyanställdes ca 4 000 personer med lönebidrag under budgetåret 1982/83, medan ca 2 000 personer slutade sin lönebidragsanställning. Av den senare gruppen erhöll åtta procent fortsatt anställning hos arbetsgivaren och minst sju procent anställning med eller utan lönebidrag hos annan arbetsgivare eller anställning inom Samhällsföretags—

gruppen.1

Av speciellt intresse för en diskussion om SA—arbetenas framtid är riksdagens beslut om ett särskilt lönebidrag vid anställning av personer med svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska arbetshandikapp. Detta bidrag lämnas med 90 % av den totala lönekostnaden under det första året och 50 % under andra året. Det kan sedan förlängas på denna,

eller lägre nivå, om det finns skäl för detta.

3.6 Anställningsfrämjande bidrag

Förutom ovannämnda stödåtgärder för arbetshandikappade finns ytterligare ett antal bidrag som kan utgå vid anställning av

arbetshandikappade.2

Bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen kan läm—

nas med högst 50 000 kr per person till arbetsgivare, om arbetsplats eller personalutrymme behöver ändras för att en

handikappad skall kunna arbeta.

Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 20 000 kr

till arbetsgivare som ställer ett arbetsbiträde till förfo— gande för att hjälpa en svårt handikappad i arbete eller på

arbetsplatsen.

lAv resterande 85 % slutade 44 procentenheter på egen begäran utan att ange orsak. 16 procentenheter slutade på arbetsgivarens begäran och 25 procentenheter förtids— eller ålderspensionerades. Statistikens bristfällighet medför att det inte exakt kan anges hur många som efter lönebidrags— anställningens slut faktiskt erhöll annan anställning.

28e arbetsmarknadskungörelsen (l966:368), ändrad senast 1983:569.

Bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel kan lämnas

med högst 50 000 kr för varje hjälpmedel. Bidraget lämnas till arbetstagaren och avser anskaffning, reparation och återanskaffning av tekniskt hjälpmedel som erfordras för att den anställde skall klara sitt arbete. Bidraget kan ges även i samband med praktisk yrkesorientering för skolungdom, feriearbeten, beredskapsarbete eller annan korttidsanställ— ning. Bidraget kan också beviljas egna företagare och fria yrkesutövare. Detsamma gäller för bidrag till särskilda an—

ordningar och arbetsbiträde.

Näringshjälp i form av bidrag och lån kan utgå till medel— ålders, äldre, handikappad eller långtidsarbetslös person för arbetsmaskin, verktyg eller annan kostnad för att börja verksamhet som egen företagare eller i vissa fall kunna fortsätta med sådan verksamhet. Stödet utgår med 15 000 kr som bidrag. Därutöver kan lån beviljas med upp till 60 000 kr.

Som framgår tar de nämnda bidragen i första hand sikte på arbetssökande med fysiska arbetshandikapp. Den grupp social— medicinskt arbetshandikappade som i dag återfinns inom SA—verksamheten torde således i ringa utsträckning kunna

komma ifråga för sådana bidrag.

4 EGENREGIVERKSÅMHETENS ORGANISATION

I detta avsnitt beskrivs organisationen för AMS beredskaps— arbeten i egen regi. Som tidigare påpekats bedrivs sådana arbeten inte bara för SA—arbetskraft utan i viss mån även för äldre, lokalt bunden arbetskraft. Om inte annat anges

avser beskrivningen såväl SA— som övriga arbeten. 4.1 Regionindelning

Fram till slutet av 1950—talet administrerades egenregi- arbetena av AMS centralt, utan något regionalt organ mellan

styrelsen och arbetsplatserna.

Från år 1958 började landet delas in i tillsynsregioner för beredskapsarbeten. Inom varje region utsågs en inspektör med uppgift att, under chefen för AMS dåvarande tekniska byrå, svara för egenregiproduktionen i regionen samt följa upp de beredskapsarbeten som bedrevs i annan regi. Denna decentra— lisering från styrelsen av det administrativa arbetet påkal— lades av en ständigt ökande volym av beredskapsarbeten i så— väl AMS egen regi som i övrigt. År 1961 fick de regionalt

placerade inspektörerna tjänstetiteln avdelningsingenjör.

Ännu långt in på 1960—talet svarade arbetsplatserna själva för det kamerala arbetet, inkl utbetalning av löner och be— talning av fakturor. Under åren 1966-67 påbörjades en kon— torsteknisk rationalisering, som innebar att det kamerala arbetet lades över på avdelningsingenjörskontoren. År 1968 i hade denna organisation genomförts vid det sjunde och sista kontoret. De nyorganiserade kontoren hade en något annorlun— da regionindelning än de tidigare avdelningsingenjörskonto—

ren och benämndes "regionkontor" (RK).

Den regionindelning, som då gjordes och som sedan dess varit

oförändrad, framgår nedan. Se även fig 2.

Region

nr Begäggigg Kontorsort cnfatggigg län 1 Norrbottensregionen Luleå BD

2 Västerbottensregionen Umeå AC

3 Nehe Nmniamkuegkxen måmöaud Y,Z

4 Mellansvenska regionen örebro E, S, T, U, W 5 Sydöstra regionen Växjö F, G, H, K, L, M 6 Sydvästra regionen Götebong N, O, P, R

7 östra regionen Solna AB, C, D, I, X

GÖTEBORG

Figur 2

Vägledande för regionindelningen var dels att det dåvarande underlaget i form av beredskapsarbeten skulle vara någor— lunda lika i de olika regionerna, dels att de geografiska avstånden inte skulle vara alltför stora. Kontorsorterna valdes med tanke på belägenheten i respektive region och tillgången på kommunikationer. En förutsättning var också

att en länsarbetsnämnd fanns på orten (för gemensamt utnytt—

jande av vissa resurser). 4.2 Regionkontorens organisation

Regionkontoren sorterar under styrelsen centralt och ingår formellt som sektioner i produktionsenheten, vilken har det övergripande ansvaret för AMS egenregiverksamhet. Enheten är organiserad på nio sektioner. För stabsfunktionerna svarar de centralt placerade allmänna och tekniska sektionerna och för linjefunktionerna svarar de sju regionkontoren. Varje

regionkontor ingår således som en sektion i produktions—

enheten. Se figur 3.

STAB PR . 19 tjänster . STAB Region— ." kontor 16-25 tjänster (Rk)

Produk- tionschef

objekt !Platschefl Platsche. Platschef

Platschet Platsche

Figur 3 Produktionsenhetens organisation

Produktionsenheten skall samordna den regionala verksamhets- och personalplaneringen och tillse att organisationens re— surser utnyttjas effektivt i hela landet, upphandla entre— prenader och material samt förhyra maskiner och fordon för arbeten i styrelsens regi, till den del dessa befogenheter ej delegerats till regionkontoren. Produktionsenheten har vidare att kameralavsluta egenregiobjekten, utveckla ekono— miska och administrativa rutiner m m samt att biträda regionkontoren med specialistfunktioner inom områdena för

teknik, produktion, upphandling och ekonomi.

Sammanfattningsvis kan produktionsenhetens uppgifter sägas vara att samordna och följa de arbeten som utförs i styrel—

sens regi.

Regionkontoren leder verksamheten inom respektive region. Uppgiften innefattar bl a planering, budgetering och utfö— rande av egenregiobjekten samt upphandling av material och tjänster inom givna befogenhetsramar.

Utöver dessa primära uppgifter utför regionkontoren kontroll och slutavsyning av byggnadsinvesteringar som utförs med statligt lokaliseringsstöd. De har också tillsyn över ver— kets bestånd av förläggningsbyggnader, personalvagnar m m.

I de fall länsarbetsnämnderna så begär, skall regionkontoren biträda dem i tekniska och teknisk—ekonomiska frågor.

Verksamheten vid regionkontoren bedrivs huvudsakligen inom två grupper, den tekniska gruppen och kameralgruppen. Som chef för varje regionkontor finns en regionchef, som är di— rekt underställd chefen för produktionsenheten. Till region— chefens arbetsuppgifter hör bl a att leda, planera och sam— ordna verksamheten i regionen, att direkt leda den tekniska gruppen, att svara för entreprenadverksamheten i regionen och att svara för kontinuerliga kontakter med bl a läns— arbetsnämnder.

Den tekniska gruppen leds av regionchefen och svarar för planering och upphandling av arbeten, liksom för lokalise— ringsärenden och förrådsverksamhet. Där finns också någon person avdelad för kontroll och avsyning av byggnadsobjekt för vilka beviljats statligt lokaliseringsstöd samt för in-

spektion av underhåll av förläggningsbyggnader, vagnar m m.

Den kamerala gruppen leds av en kamrer och sköter huvuddelen av regionkontorets administrativa arbete. Det gäller bl a

intendenturärenden, personaladministration och ekonomiadmi— nistration. I övrigt består gruppen av en inspektör ooh ett

antal assistenter och biträden.

I varje region tjänstgör också en skyddsingenjör, som under det centralt placerade arbetsmiljökansliet handlägger frågor om arbetsmiljön inom regionen, vari inbegripes även annan av verket bedriven verksamhet än egenregiverksamheten (Lan, Dk, Af, Ami). Skyddsingenjörstjänsterna är endast administrativt

knutna till regionkontoren.

Det totala antalet sysselsatta vid regionkontoren uppgick i oktober 1983 till 169 personer, motsvarande 150 heltids— arbetande. Antalet sysselsatta inom produktionsenheten vid AMS centralt var vid samma tidpunkt 20 personer.

4.3 Fältorganisationen

Organisationen av egenregiverksamheten ute på fältet har under senare år genomgått vissa förändringar (se även kapi— tel 7). Den nuvarande (nya) organisationen innebär att verk- samheten inom varje region bedrivs på ett antal objekt (arbetsplatser). Det totala antalet pågående objekt var per den 13 juni 1983 409 stycken, varav 250 (61 %) var SA—objekt. Den regionala fördelningen av dessa objekt framgår av tabell 16.

Tabell 16 Antalet pågående objekt i AMS regi 1983—06—13. Fördelning på regioner

Region Antal Varav

objekt SA Luleå 119 49

"Umeå 39 25 Härnösand 25 15 örebro 37 21 Växjö 76 74 Göteborg 58 44 Solna 35 27

Hela riket 409 250

Källa: AMS produktionsenhet.

Det är också av intresse att studera hur många kommuner som på detta sätt berörs av verksamheten. Av totalt 284 kommu- ner, bedrevs SA-arbeten under 1983 i genomsnitt i 119 styck— en, 42 %. Se vidare tabell 17.

Produktionen vid det enskilda objektet leds, planeras och samordnas av en platschef. Denne har budgetansvar för detta arbete och redovisar direkt till regionkontoret. I linje mellan regionchefen och platschefen finns en eller två produktionschefer (se fig 3 ovan). Dennes uppgift är att under regionchefen svara för ledning, planering och samord— ning av olika arbetsobjekt och med hjälp av den tekniska staben på regionkontoret kalkylera, planera och följa upp verksamheten. Han skall också delta i byggmöten och andra

sammanträden avseende underställda objekt samt hålla den fortlöpande kontakten med huvudmannen, dvs den part för vars räkning arbetet utförs. Slutligen åligger det produktions- chefen att planera och samordna arbetet i de 5 k lednings—

grupperna för specialanvisade.

Antalet sysselsatta vid varje objekt varierar starkt, bl a beroende på arbetets art. Förutom de anvisade sysselsätts vid objekten, framför allt vid investeringsarbeten, ett stort antal ingenjörer, tekniker och yrkesarbetare av olika

slag.

Totalt uppgick produktionsenhetens egen personal vid objek— ten, i oktober 1983, till 337 personer. Därutöver inhyrdes

31 arbetsledare från skogsvårdsstyrelserna.

Till fältorganisationen hör vidare den särskilda personal vid förläggningarna (se kapitel 3) som är avdelad för ut— spisning, lokalvård och social omvårdnad, i oktober 1983 sammanlagt 111 personer fördelade på 14 förläggningar.

Sammanfattningsvis uppgick personalen inom egenregiverksam— heten till 617 personer, motsvarande 579 heltidsanställda, i oktober 1983. Hur dessa fördelade sig på olika regioner och tjänstgöringsområden framgår av tabell 18. Därtill skall läggas dels de ovannämnda inhyrda arbetsledarna (31 perso— ner) från skogsvårdsstyrelserna, dels 20 personer inom pro—

duktionsenheten vid AMS centralt.

—Som visas i kapitel 5 har egenregiverksamhetens omfattning, mätt i antal sysselsättningsdagar för i första hand den an- visade arbetskraften, minskat med ca två tredjedelar sedan början av 1970-talet. Under motsvarande period har produk- tionsenhetens personal vid objekten i stort sett halverats medan regionkontorspersonalen minskat med ca 15—20 %. För— läggningspersonalen har minskat i takt med nedläggningen av

förläggningarna.

Tabell 17 Antal kommuner i vilka bedrivs SA-arbete. Regionfördelning. Genomsnitt 1983

Region Totalt Varav % antal med SA— kommuner arbeten

Luleå 14 14 100

Umeå 15 12 80

Härnösand 15 10 67

Örebro 68 19 28

Växjö 69 18 26

Göteborg 56 30 54

Solna 49 16 33

Totalt 286 119

Källa: AMS produktionsenhet

Tabell 18 Antal, inom AMV anställda, personer sysselsatta inom egenregiverksamheten 1983—10-25

___—___—

Region Regionkontoret Fälteta Förläggningar' Suma nerb i heltid ner i heltid ner i heltid ner i heltid Luleå 29 00 23,63 52,00 48,16 10,00 9,08 91,00 80,87 Umeå 21,00 20,30 43,00 42,48 15,00 14,99 79,00 77,77 Härnösand 18,00 17,27 37,00 36,78 18,00 17,00 73,00 71,05 örebro 17,00 15,37 31,00 31,01 - _ - 48,00 46,38 Växjö 22,00 19,51 46,00 45,06 7,00 6,00 75,00 70,57 Göteborg 36,00 31,37 73,00 71,60 49,00 40,71 158,00 143,68 Solna 26,00 22,60 55,00 54,60 12,00 11,75 93,00 88,95 Sunma 169,00 150,05 337,00 329,69 111,00 99,53 617,00 579,27

_____________________________________________________________________ a I siffrorna ingår ej personal inlånad från skogsvårdsstyrelserna

b Avser antalet faktiskt tjänstgörande, exkl tjänstledig och tillfälligt anställd perenna

Källa: AMS produktionsenhet

5 EGENREGIVERKSAMHETENS OMFATTNING

Av samtliga beredskapsdagsverken under budgetåret 1982/83 (11,4 milj) utfördes 3,6 % (407 000) i AMS regi. Av enbart

de anvisades dagsverken utfördes 2,3 % i AMS regi.

Som tidigare påpekats sysselsattes i medeltal 1 120 anvisade arbetslösa i verksamheten under detta budgetår. Av dessa var 870 stycken specialanvisade och 250 i huvudsak äldre, lokalt bunden arbetskraft.1 Tillsammans utförde de anvisade 245 000 dagsverken, varav 180 000 (73 %) vid SA—arbeten.2 Vid objekten sysselsattes också i genomsnitt 586 icke anvi- sade yrkesmän (specialarbetare, maskinförare, arbetsledare m fl) vilka tillsammans utförde 162 000 dagsverken.

I ett historiskt perspektiv kan det konstateras att egen— regiverksamhetens omfattning, mätt i antalet sysselsätt- ningsdagar, varierade kraftigt under åren närmast efter tillkomsten av de första SA-arbetsplatserna år 1957. Från 1960-ta1ets början ökade verksamheten stadigt i omfattning. I samband med konjunkturnedgången hösten 1971 blev ökningen mycket markant och verksamheten nådde sin kulmen budgetåret 1971/72. Därefter minskade verksamheten kraftigt de närmaste åren, för att sedan ligga på i stort sett oförändrad nivå från år 1980. Antalet sysselsättningsdagar ligger i dag på samma nivå som vid 1960—talets mitt, eller en tredjedel av "rekordårsnivån" 1971/72. Se diagram l.

1Budgetåret 1983/84 var antalet sysselsatta i medeltal 1 315 personer, varav 890 SA—anvisade och 425 äldre, lokalt bundna.

2En mindre del av dessa dagsverken utförs av anlitade underentreprenörer. Se diagram 1.

Diagram 1 Antal sysselsättningsdagar för samtliga arbetande inom egenregiverksamheten under budgetåren 1957/58-1982/83. Industriella beredskapsarbeten ingår e'

A

' Exklusive dagsverken 200 " " utforda av underentreprenorer

28/28 88/18 L8/08 08/6L 6L/8L 8L/LL LL/9L 9L/SL SL/VL VL/QL QL/ZL ZL/LL LL/OL 01/69 69/89 89/L9 L9/99 99/99 59/79 v9/s9 29/29 29/19 19/09 09/65 65/89 SS/LS

I tabell 19 återges antalet sysselsättningsdagar i AMS regi under de 13 senaste budgetåren. Av tabellen framgår bl a att

den kraftiga minskningen av verksamheten under denna period inte i nämnvärd grad har berört de specialanvisade. Antalet sysselsättningsdagar för denna grupp har i stort sett varit konstant under den studerade perioden. Denna inriktning mot SA—arbeten stämmer väl överens med det tidigare nämnda riks— dagsbeslutet år 19661, likaså med den s k Egenregigruppens förslag år 1975.2

Tabell 19 Sysselsättningsdagar i AMS regi budgetåren l970/71—-l982/83. Tusental

Budget- AMS rggi totalt SA—arbeten övriga arbeten år Samt— _Anvi— % Samt— Anvi- % Samt— Anvi- % liga sade liga sade liga sade

70/71 728 414 56,9 318 189 59,4 410 225 54,9 71/72 1 157 704 60,8 342 208 60,8 815 496 60,9 72/73 963 553 57,4 353 205 58,1 610 348 57,0

73/74 739 413 55,9 370 208 56,2 326 205 62,9 74/75 567 313 55,2 326 179 54,9 241 134 55,6 75/76 562 317 56,4 346 189 54,6 216 128 59,3 76/77 514 278 54,1 352 187 53,1 162 91 56,2 77/78 523 291 55,6 376 206 54,8 147 85 57,8 78/79 476 259 54,4 352 185 52,6 124 74 59,7

79/80 429 233 54,3 330 175 53,0 99 58 58,6 80/81 395 221 55,9 307" 170 55,4 88 51 58,0 81/82 396 228 57,6 315 181 57,5 81 47 58,0 82/83 407 245 60,3 307 180 58,5 100 65 65,0

Källa: AMS oroduktionsenhet

lProp 1966:52.

2Slutrapport från Egenregigruppen 1975-06-25, AMS. Se även kapitel 7.

Fördelas antalet sysselsättningsdagar på ändamålsgrupper framkommer en markant inriktning mot investeringsarbeten. Av samtliga dagsverken budgetåret 1982/83 utfördes 66 % inom investeringsarbeten. Av enbart de anvisades dagsverken var 56 % hänförliga till denna grupp och av enbart de SA—anvisa- des 50 %. Se tabell 20.

Som jämförelse kan noteras att för genomsnittet av samtliga beredskapsdagsverken var motsvarande andel investerings—

arbeten bara 9 % och för enbart anvisade 6 %.

Tabell 20 Dagsverken i AMS egen regi, fördelade på ändamålsgrupper. Budgetåret 1982/83

. . sselsättnin sd ar Andama 1 SgruPP Samtliga % Varav % Varav SA % anäsade

Dnesbaégg måsten

Vägar 71 211 18 29 162 12 28 431 16 vatten och avlopp 61 736 15 27 788 11 23 762 13 Husbyggnad 46 691 11 28 688 12 15 264 8 Turism och fritid 15 840 4 9 710 4 5 845 3 övriga arbeten 72 505 18 42 297 17 17 449 10 Sunne investeringsarb. 267 983 66 137 645 56 90 751 50 Amåm.anxxen Skogsvård 86 372 21 68 802 29 65 983 37 Naturvård 28 146 7 20 348 8 12 160 7 Fbrnminnesvård 24 032 6 18 261 7 10 980 6 Sunna andra arbeten 138 550 34 107 411 44 89 123 50

Källa: AMS produktionsenhet

Av tabell 21 framgår vidare att anvisningsgraden är väsent— ligt lägre i investeringsarbeten än i andra arbeten, 51 % jämfört med 77 %. För enbart SA-arbeten är skillnaden ännu större, 47 % jämfört med 79 %. Förklaringen till detta är att investeringsarbeten i en helt annan omfattning kräver insatser av personer med sådana yrkesfärdigheter som inte finns bland de anvisade: sprängare, maskinförare, åkare

m fl.

Tabell 21 Sysselsättningsdagar och anvisningsgrad i olika ändamålsgrupper. Budgetåret 1982/83

Ändamålsgrupp AMS regi totalt varav SA—arbeten Samtliga Värav Samtliga Varav . % . % anVlsade anVlsade

Investerings- arbeten Vägar 71 211 29 162 41,0 69 406 28 431 41,0 VA 61 736 27 788 45,0 52 230 23 762 45,5 Husbyggnad 46 691 28 688 61,4 25 038 15 264 61,0 Turism o.fritid 15 840 9 710 61,3 10 047 5 845 58,2 Övriga arbeten 72 505 42 297 58,3 37 544 17 449 46,5

Sunna inves- _

teringsarb. 267 983 137 645 51,4 194 265 90 751 46,8 Andra arbeten Skogsvård 86 372 68 802 79,7 83 186 65 983 74,8 Naturvård 28 146 20 348 72,3 15 597 12 160 78,0 Fbrnmin.vård 24 032 18 261 76,0 14 207 10 980 77,3

Sunna andra arbeten 138 550 107 411 77,5 112 990 89 123 78,9

Totalt 406 533 245 056 60,3 307 255 179 874 58,5

Källa: AMS produktionsenhet

En regionvis jämförelse av antalet sysselsättningsdagar för samtliga arbetande (anvisade och övriga) i egenregin under budgetåret 1982/83 visar att Göteborgsregionen i detta avseende var störst, medan örebroregionen var minst, se tabell 22.

Om jämförelsen begränsas till enbart de anvisades syssel- sättningsdagar blir rangordningen delvis en annan. Detta förklaras av stora skillnader i anvisningsgrad mellan regio- nerna. I Härnösand utfördes 74 % av dagsverkena av anvisad

arbetskraft, medan motsvarande andel för Luleå bara var 49 %.

Denna kraftiga regionala variation torde i första hand bero

på att avvägningen mellan investeringsarbeten och andra

arbeten är olika från en region till en annan (och inom

regionerna från ett län till ett annat), se tabell 23. Som visats ovan är anvisningsgraden väsentligt lägre i investe— ringsarbeten än i andra arbeten. Följaktligen har regioner med en hög andel investeringsarbeten en låg anvisningsgrad

och vice versa.

Tabell 22 Sysselsättningsdagar för samtliga arbetande resp anvisade i AMS regi. Regionfördelning. Budget— året 1982/83

Region Sysselsättningsdagar

Samtliga Varav % anvisade

Göteborg 86 839 56 982 66 Luleå 84 172 40 887 49 Växjö 75 876 43 979 58 Solna 48 990 31 790 65 Härnösand 44 029 32 421 74 Umeå 38 260 20 916 ' 55 örebro 28 867 18 081 ___ Hela riket 406 533 245 056 60

Källa: AMS produktionsenhet.

Störst andel investeringsarbeten hade, under detta budgetår, Umeåregionen, 97 %, därnäst Luleåregionen, 81 % och

örebroregionen, 72 %. Lägst andel hade Härnösand, 43 %.

Tabell 23 Sysselsättningsdagar för samtliga arbetande i AMS regi. Procentuell fördelning på ändamåls- grupper och regioner. Budgetåret 1982/83

ls— Lulea Uuea Härnö— ebro Växjö Göte— Solna grupp sand borg % % % % % % % ___________.__________________._____________________________________________ Väg 21 29 20 1 15 18 14 VA 31 29 4 18 3 16 4 Hus 6 23 5 25 17 9 5 Turion (1 2 11 8 7 2 0 övrigt 23 14 3 20 24 12 24 Sunne inv.arb. 81 97 43 72 66 57 47 Skog 7 0 55 6 14 32 32 Natur 10 2 2 10 12 6 4 Fornmin.vård 2 1 0 12 8 5 17 Sunne andra arb. 19 3 57 28 34 43 53 ____________________________________________________________ Totalt 100 100 100 100 100 100 100

___—___.—

Källa: AMS produktionsenhet.

I detta sammanhang är det också av intresse att för respek— tive region urskilja andelen sysselsättningsdagar för SA-an- visade av samtliga anvisades sysselsättningsdagar. Även här framkommer stora regionala skillnader. Med något undantag är andelen SA—arbeten betydligt högre i de södra delarna av landet än i norr, där inslaget av äldre, lokalt bunden arbetskraft är större.

I Växjöregionen utfördes således så gott som samtliga (99 %) anvisades dagsverken av specialanvisade medan motsvarande andel i Umeå bara var 49 %. Se tabell 24.

Tabell 24 Sysselsättningsdagar för SA—arbetskraft som andel av samtliga anvisades sysselsättnings— dagar. Regional fördelning. Budgetåret 1982/83

Region % Växjö 99 Härnösand 85 Göteborg 78 Solna 69 örebro 60 Luleå 53 Umeå 49

Källa: AMS produktionsenhet.

I tabell 25 redovisas fördelningen av beredskapsarbeten bud— getåret 1982/83 på olika huvudmän dels för arbeten i AMS regi, dels för samtliga beredskapsarbeten. I tabellen har också markerats de huvudmän som även själva driver bered— skapsarbeten i egen regi. Av tabellen framgår bl a att kom— munerna är de största uppdragsgivarna åt AMS egenregiverk— samhet, följda av skogsvårdsstyrelserna, Statens vägverk och

länsstyrelserna.

Tabell 25

Budgetåret 1982/83

Huvudman

a)

a)

Källa: AMS produktionsenhet.

ngonadsstyrelsen Domänverket

Enskilda personer Fiskeristyrelsen Fortifikationsförvaltn. Kcnnun

Kriminalvårdsstyrelsen Iandstingskonnun qutfartsverket

Länsstvrelsen

' Organisationer, Ideella

föreningar

Privata företag, Ekono— miska föreningar Riksantikvarieänbetet Skogsstyrelsen

Statens Järnvägar Statens Vägverk Statliga bolag

Sv Geologiska undersökn. Televerket

Universitet o högskoleämb.

övriga statliga huvudmän övriga statliga myndigh. övriga

Tbtalt

,—

150

49

5 6 2

Samtliga arbetande

934 002 046 788 251 290 187 227 951 525 980 230 532 580 264 656 536 218 931 117 474 814 406 533

varav anvisade

35

3 4 2

245

790 030 619 602 692 716 468

74 430 375

120 656 747 226 762 100 009 100 547 502 714 777 056

125

24

82 54

Samtliga arbetande

934 433 876 628 187 227 484 688

921 648 394 264

557 536 525 953 307 255

Driver även Sjalv beredskapsarbeten 1 egen regi.

61 18

65 23

varav SA— anvisade

790 196 707 280 468

74 194 982

515 323 407 762 304 009 303 560 179 874

Samtliga arbetande

Sysselsättningsdagar l beredskapsarbete. Fördelning på huvudmän.

Samtli a beredska arb

varav anvisade

4 651 4 306

217 326 168 868 117 912 117 166

5 339 4 897

57 091 47 286 5 809 725 5 379 784 14 869 13 443 1 073 665 1 047 970 9 388 6 884

289 994 253 683

70 998 52 374 2 138 345 2 118 993 5 424 4 346

560 556 481 916 129 968 115 616 320 435 206 106 18 098 12 877 307 173 56 063 50 786 64 170 62 517 57 604 48 822 259 680 236 295 291 813 279 775

11 564 421 10 714 801

Sammanfattningsvis kan konstateras att av samtliga bered— skapsanvisades dagsverken under budgetåret 1982/83 utfördes endast 2,3 % i AMS regi. I genomsnitt 1 120 anvisade utförde 245 000 dagsverken, varav 180 000 vid SA—arbeten.

Denna omfattning av verksamheten har varit i stort sett oförändrad hittills under 1980-talet, men utgör bara en

tredjedel av egenregiverksamhetens "rekordårsnivå" 1971/72.

Det kan också konstateras att två tredjedelar av samtliga dagsverken i egenregin utförs i ändamålsgruppen investe— ringsarbeten. Detta skiljer sig markant från andra bered— skapsarbeten, där endast 9 % av samtliga dagsverken är hän—

förliga till denna grupp.

Till följd av den väsentligt lägre anvisningsgraden i inves— teringsarbetena (51 % jämfört med 77 %) verkar denna inrikt— ning till fördel för annan arbetskraft än den anvisade. Av de 267 983 dagsverkena i investeringsarbeten utfördes såle— des 130 338 (48,6 %) dagsverken av icke anvisad arbetskraft, dvs arbetsledare, specialarbetare, maskinförare m fl, 46 894 (17,5 %) dagsverken av äldre, lokalt bunden och annan icke SA—anvisad arbetskraft och 90 751 (33,9 %) dagsverken av

SA—anvisade.

Vad slutligen gäller huvudmannaskapet för de arbeten som utförs i AMS regi, kan konstateras att kommunerna står för

störst andel av sysselsättningstillfällena, följda av skogs— vårdsstyrelserna, Statens Vägverk och länsstyrelserna.

6 EGENREGIVERKSAMHETENS KOSTNADER

Av det sammanlagda statsbidraget till beredskapsarbeten under budgetåret 1982/83 (4,7 miljarder kronor) gick gick 7,8 % (370 miljoner kronor) till arbeten i AMS regi.

Kostnaderna för dessa arbeten kan uppdelas i följande kom—

ponenter .

1 Löner till anvisad arbetskraft, vilka delvis täcks av

statsbidrag bundna till objekten.

2 övriga produktionskostnader samt löner till icke anvisad arbetskraft, vilka delvis täcks av statsbidrag bundna

till objekten.

3 Regionkontorskostnader, vilka huvudsakligen täcks av huvudmännen genom påslag på objektskostnaden och i övrigt

av beredskapsanslaget.

4 Förläggningskostnader, vilka helt täcks av beredskaps—

anslaget.

5 Löner vid produktionsenheten vid AMS, Solna, vilka täcks

av förvaltningsanslaget.

I avsnitt 3.3 har visats hur statsbidragets andel av total—

kostnaden beräknas och hur den varierar mellan olika ända-

målsgrupper och huvudmän.

Budgetåret 1982/83 uppgick kostnaden för egenregiverksam— heten, exkl lönerna vid produktionsenheten vid AMS, (2,8 miljoner kronor) till 547 miljoner kronor. Av dessa var 505 miljoner kronor kostnader som direkt kunde hänföras till objekten, medan 42 miljoner kronor var ej objektsbundna

kostnader.

I den senare posten ingick förläggningskostnader (21,6 mil- joner kronor), den del av regionkontorskostnaderna som inte täcktes genom påslag på objekten samt vissa andra kostna- der.

Av de objektsbundna kostnaderna (505 miljoner kronor) svara— de huvudmännen (beställarna) för 177 miljoner kronor (35 %), medan resterande 328 miljoner kronor (65 %) utgick som

statsbidrag över beredskapsanslaget.

I tabell 26 visas hur totalkostnad och statsbidrag för beredskapsarbeten i AMS egen-_resp annan regi fördelade sig

på ändamålsgrupper budgetåret 1982/83.

Tabell 26 Total objektskostnad samt andel statsbidrag för beredskapsarbeten i AMS resp annan regi. Fördel— ning på ändamålsgrupper. Budgetåret 1982/83 Ändåmålsgrupp Egen regi Annan regi Total Stats- Andel Total Stats— Andel objekts— bidrag stats— objekts— bidrag stats— kostnad (Mkr) bidrag kostnad (Mkr) bidrag (Mkr) (%) (Me:) (8) Investeringsarbeten Väg 125 105 84 343 285 83 VA 96 31 32 290 88 30 Husbyggnad 64 34 53 1 031 332 32 Turism och fritid 18 9 50 70 26 37 övriga invest.arb. 89 52 58 311 186 60 Sunne inv.arb. 392 231 59 2 045 917 45 Andra arbeten Skogsvård 60 46 77 521 386 74 Naturvård 32 30 94 330 227 69 Fbrnminnesvård 20 20 100 23 22 96 Adm. och service — — — 2 203 1 734 79 Hälso— och sjukvård - - — 483 348 72 Kulturarbete : - - 17 12 71 övriga 1 1 100 799 593 74

S:a andra arb.

Tbtalt

4 376

6 421

3 322 4 239

76 66

__________________________________________________________________ Källa: AMS produktionsenhet

Som framgår är statsbidragets andel av totalkostnaden högre i egenregiverksamheten än i övriga arbeten: för investe- ringsarbeten 59 % resp 45 % och för andra arbeten 86 % resp 76 %. Denna skillnad kan delvis förklaras av att grundbidra- get är procentuellt högre för specialanvisade, men framför allt av att egenregin har en annan fördelning mellan ända-4 målsgrupperna och i större utsträckning har staten som

huvudman, med påföljd att hundraprocentig kostnadstäckning

utgår.

Det är också av intresse att studera hur statsbidraget till AMS egenregiverksamhet procentuellt fördelar sig på olika

ändamålsgrupper (tabell 27) och att relatera detta till an— talet sysselsättningsdagar för den anvisade arbetskraften i respektive ändamålsgrupp (se även tabell 21).

Tabell 27 Anvisades sysselsättningsdagar och statsbidra— gets storlek för beredskapsarbeten i AMS regi. Fördelning på ändamålsgrupper. Budgetåret

1982/83 Andämålsgrupp Anvisades Stats- syssel- bidrag sättnings- (Mkr) dagar % % Investeringsarbeten Väg 29 162 12 105 32 VA 27 788 11 31 9 Husbyggnad 28 688 12 34 10 Turism och fritid 9 710 4 9 3 övriga invest.arbeten 42 297 17 52 16 Sunne invest.arbeten 137 645 56 231 70 Andra arbeten Skogsvård 68 802 28 47 14 Naturvård 20 348 8 30 9 Fornminnesvård 18 261 8 21 6 Summa andra arbeten 107 411 44 97 30 Totalt 245 056 100 328 100

Källa: AMS produktionsenhet

Av tabellen framgår att 70 % av statsbidraget går till

investeringsarbeten, vilka svarar för 56 % av sysselsätt— ningsdagarna för de anvisade. Skillnaden förklaras av att hela 32 % av bidraget går till ändamålsgruppen vägar, där anvisningsgraden är lägst1 (41 %) och där endast 12 % av

de anvisades dagsverken utförs.

Statsbidragskostnaden per dagsverke för den anvisade arbets— kraften påverkas bl a av vem som är huvudman för arbetet, vilken typ av arbete det är fråga om och därmed om tilläggs— bidrag utgår, hur stor anvisningsgraden är och hur stor andel som är SA—arbeten. I tabell 28 visas denna bidrags— kostnad per sysselsättningsdag för den anvisade arbetskraf— ten för budgetåret 1982/83.

Tabell 28 Statsbidragskostnad per sysselsättningsdag för anvisad arbetskraft. Fördelning på ändamåls— grupper. Budgetåret 1982/83

Andamålsgrupp Statsbidragskostnad per sysselsättningsdag

för anvisade SA AMS regi övriga bered- totalt skansarb. totalt

Investeringsarbeten

Väg 3 678 3 616 3 413 VA 1 101 1 128 1 307 Husbvggnad 859 1 174 1 307 Turism och fritid 861 886 662 Övriga invest.arbeten 1 542 1 251 1 188

Genomsnitt inv.arbeten. 1 937 1 685 1 553

Andra arbeten

Skogsvård 678 675 a 547 Naturvård 825 1 458 (879) 489 Förnminnesvård 984 1 090 955

Genomsnitt andra arbeten 735 894 343b

Genomsnitt samtliga 1 381 1 339 437

aDen höga dagsverkskostnaden, 1 458 kr, förklaras av att rastplatser utefter den s k Norgevägen i region 1 klassificerats som naturvård i stället för investeringsarbete. Om dessa objekt exkluderas blir dags- verkskostnaden 879 kr.

bInkl ändamålsgrupperna administration och service, hälso- och sjuk— vård mln.

Av tabellen framgår att bidragskostnaden per anvisad, med undantag för VA— och husbyggnadsarbeten, var genomsnittligt högre för arbeten i AMS regi än för övriga beredskapsarbeten

i samma ändamålsgrupp.

Som tidigare påpekats belastas beredskapsanslaget även med vissa icke objektsbundna kostnader. Dessa var för egenregi— verksamheten, budgetåret 1982/83, 42 milj kr (förläggnings— kostnader m m). Grovt uppskattat var minst tre fjärdedelar av denna kostnad hänförlig till beredskapsarbetena. En kal— kyl över hur många kronor ur beredskapsanslaget som belöper på varje sysselsättningsdag för den anvisade arbetskraften, bör därför inkludera denna kostnad. För ifrågavarande period motsvarar denna ca tio procent för beredskapsarbeten i AMS regi. För övriga beredskapsarbeten är denna kostnad mindre

och motsvarar ca två procent.

Om denna kostnad inkluderas i kalkylen, blir belastningen på beredskapsanslaget, per sysselsättningsdag för de anvisade, större vid arbeten i AMS regi än vid övriga beredskaps—

arbeten, oberoende av vilken typ av arbeten som utförs.

Det bör understrykas att en generell jämförelse av detta slag mellan egenregiarbeten och övriga beredskapsarbeten inte beaktar olikheter i fråga om huvudmannaskap, arbets- kraft eller annat mellan objekten. Jämförelsen ger således inte underlag för slutsatser om huruvida varje enskilt objekt belastar beredskapsanslaget hårdare om det utförs i

AMS regi än i annan regi.

När det gäller SA—arbeten är det emellertid troligt att en viss merkostnad uppstår i förhållande till andra beredskaps- arbeten. Denna torde i första hand vara hänförlig till den nedsatta arbetskapaciteten hos de anvisade, en större från— varo i arbetet samt arbetsledarnas ökade arbetsbörda i sam—

band med introduktion av anvisade och andra sociala arbets—

uppgifter. Storleken på denna merkostnad varierar med typen av arbete och utgör givetvis en allt större andel av objektskostnaden ju mer arbetskraftsintensiv verksamheten

är.1

Sammanfattningsvis kan konstateras att AMS egenregiverksam— het förbrukar en, i förhållande till sysselsättningseffek— ten, mycket stor andel av det totala beredskapsanslaget.

7,2 % av det totala statsbidraget för beredskapsarbeten gick till egenregiarbeten budgetåret 1982/83, medan verksamheten svarade för endast 2,3 % av samtliga dagsverken av anvisade

i sådana arbeten.

En av anledningarna till denna diskrepans är egenregiverk— samhetens kraftiga inriktning på investeringsarbeten, trots att anvisningsgraden där är väsentligt lägre än i andra arbeten (se kapitel 5). Det kan också konstateras att dags— verkskostnaden för investeringsarbetena är väsentligt högre än för andra arbeten. Exempelvis kostade vägarbetena, som tog i anspråk 32 % av statsbidraget och endast svarade för 12 % av sysselsättningen, mer än tre gånger så mycket som

andra arbeten.

En annan anledning är att egenregin i väsentligt större ut— sträckning än andra har staten som huvudman, med påföljd att

full kostnadstäckning utgår.

Statsbidraget per anvisat dagsverke var under budgetåret 1982/83 högre för arbeten i AMS än i annan regi. Jämförelsen beaktar emellertid inte ovannämnda skillnader mellan objek— ten i olika avseenden, varför man inte kan dra slutsatsen att det generellt blir dyrare att bygga ett visst objekt i

AMS än i främmande regi.

1 För en diskussion om denna merkostnad, se Beredskaps— arbeten och Samhällsekonomisk lönsamhet av Torbjörn Sandström, utredningsenheten, Produktionsenheten, AMS 1983—08—22.

7 TIDIGARE UTREDNINGAR ANGÅENDE AMS EGENREGI— VERKSAMHET

AMS egenregiverksamhet har under årens lopp varit föremål för ett flertal utredningar. Vissa har varit av renodlat organisatorisk karaktär, medan andra har fokuserat bered—

skapsarbetets effekter för de anvisade.

Den första större utredning som granskade verksamheten var 1960 års arbetsmarknadsutredning. Den föreslog i sitt betänkande, Arbetsmarknadspolitik,1 att AMS byggande verk— samhet skulle avvecklas. Som motiv anfördes bl a de förbätt— rade möjligheterna att snabbt få i gång vanliga beredskaps— arbeten, samt att uppdelningen av beredskapsbyggandet i fråga om likartade arbetsobjekt på flera myndigheter syntes irrationell och på vissa punkter innebar en dubbelorganisa—

tion.

I 1966 års proposition angående riktlinjer för arbets- marknadspolitiken m m2 konstaterade departementschefen att den ursprungliga motiveringen för att arbetsmarknadsstyrel— sen borde ha en egen byggande verksamhet hade försvagats genom att byggnadsresurserna hos kommuner, statliga myndig— heter och enskilda företag successivt ökats. Samtidigt hade dock tillkommit andra omständigheter som givit nya aspekter på frågan. Departementschefen påpekade att särskilda bered— skapsarbeten för handikappade anordnats i allt större om— fattning. Vid dessa arbeten måste arbetsledningen besitta speciella kvalifikationer för att omhänderta den anvisade arbetskraften. Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsledande perso- nal hade, enligt departementschefen, förvärvat omfattande erfarenheter på detta område och styrelsen hade genom kurs— verksamhet förbättrat dess kvalifikationer ytterligare. Sam— tidigt anfördes att samma krav rimligtvis inte kan ställas

på arbetsledning hos andra huvudmän.

1 Arbetsmarknadspolitik, SOU l965:9.

2 Prop 1966z52.

Departementschefen ansåg sålunda att ett starkt skäl för att arbetsmarknadsstyrelsen även i fortsättningen skulle bedriva arbeten i egen regi var att ta hand om en del av beredskaps— arbetena för människor med huvudsakligen psykiska eller sociala handikapp. Slutligen framhölls att allmänna bered— skapsarbeten i fortsättningen även borde kunna bedrivas i styrelsens regi. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens

förslag.

I december 1974 beslöt den centrala företagsnämnden inom AMS att tillsätta en partssammansatt arbetsgrupp, Egenregigrup— EEE; med uppgift att utarbeta förslag till den framtida in— riktningen och omfattningen av egenregiverksamheten. Gruppen avlämnade i juni 1975 en slutrapportl med förslag att AMS även i fortsättningen skulle ha resurser att utföra de fles— ta typer av beredskapsarbeten på byggnads- och anläggnings— sidan och då i första hand för att sysselsätta specialanvi— sad arbetskraft. Häri borde ingå en viss volym tunga anlägg— ningsarbeten såsom vägar samt vatten— och avloppsarbeten, i första hand som bassysselsättning för specialarbetsplatser—

na.

Sådana objekt skulle även kunna utföras som service åt kom— muner och enskilda som saknar egna resurser att upphandla och övervaka arbetena eller för att vinna tid, då ett arbete behöver komma i gång utan den tidsutdräkt som ett upphand—

lingsförfarande medför.

Därutöver skulle AMS kunna bedriva objekt som faller utanför normal entreprenadupphandling, såsom skogsvårds—, natur— vårds—, 1andskapsvårds—, fornvårds— och restaureringsarbeten samt arbeten inom naturreservat, vissa ombyggnadsarbeten och återställande av nedlagda flottleder.

1 slutrapport från Egenregigruppen, 1975—06—25, AMS.

I rapporten bedömdes att den tekniska fältpersonalen i fram— tiden skulle vara i storleksordningen 350 personer. Därefter

kom i praktiken anställningsstopp att råda inom egenregi—

verksamheten.

I mars 1973 beslöt centrala företagsnämnden tillsätta en partssammansatt arbetsgrupp, Lan/Rk—gruppen, med uppgift att med tanke på möjligheterna till samordning utreda före—

komsten av likartade funktioner vid länsarbetsnämnder och

regionkontor. I en delrapport från oktober 1973 anförde

gruppen, att vissa likartade funktioner visserligen förekom, men att förutsättningar för en genomgripande samordning ej fanns utan ändringar av dåvarande beslutsordning. Med den utformning utredningsdirektiven hade, ville gruppen inte

föreslå sådana förändringar.

I en delrapport från maj 1974 redovisade gruppen ytterligare resultat från sin utredning. Den prövade också förutsätt— ningarna för och vinsterna med en samordning av vissa funk—

tioner hos länsarbetsnämnder och regionkontor.

Enligt tilläggsdirektiv i september 1974 skulle arbetsgrup- pen speciellt vidareutreda frågan om den teknisk/ekonomiska granskningen av ansökningar om beredskapsarbeten helt kunde flyttas över på regionkontoren eller länsarbetsnämnderna. Utredningen lämnade i sin slutliga rapport i december 19751 förslag till viss omläggning av beslutsgången för bered-

skapsarbeten, vilken dock i huvudsak inte berörde region—

kontoren.

I regleringsbrev för budgetåret 1979/80 uppdrogs åt AMS att,

i samråd med Statskontoret och i nära kontakt med berörda personalorganisationer, se över administrationen och organi— sationen av egenregiverksamheten. översynen skulle inte

beröra verksamheten som sådan utan ta sikte på region—

1 Slutrapport, 1975—12—04, Lan/Rk—gruppen, AMS.

gjordes i en arbetsgrupp med representanter för verket, personalen och Statskontoret. Gruppen avlämnade sin slut— rapport1 i augusti 1980.

Rapporten innehåller förslag till förändringar på huvudsak— ligen två områden. Det gäller dels regionindelningen, dels

fältorganisationen.

Beträffande regionindelningen konstaterade gruppen att verk— samhetsvolymen i de tre nordligaste regionerna, med kontor i Luleå, Umeå resp Härnösand, varit låg under senare år. Detta gällde särskilt Umeåregionen. Gruppen föreslog därför en sammanläggning av Umeå— och Härnösandsregionerna och att regionkontoret i Härnösand skulle bli kontor för den nya regionen. Vidare aviserades möjligheten att i framtiden dels minska verksamheten vid Luleåkontoret, dels slå samman

Örebro— och Solnaregionerna.

Beträffande fältorganisationen föreslogs att de dåvarande platskontoren, som i regel samordnade ett flertal arbets- objekt, skulle avskaffas. Kontorens arbetsuppgifter skulle i stället fördelas så att det operativa ansvaret (bl a budget— ansvaret) överfördes till regionkontoren. På regionkontoren föreslogs funktionen produktionsledare förändras från att vara en stabsbefattning till att bli en befattning med linjeansvar mellan regionchefen och arbetsledningen inom arbetsobjekten. Befattningens benämning skulle ändras till

produktionschef.

Slutligen föreslog gruppen ett utvidgat administrativt sam— arbete mellan regionkontor och länsarbetsnämnder på de orter där dessa delar lokaler. På så sätt skulle ett bättre

resursutnyttjande kunna uppnås.

1 Rapport från arbetsgruppen för översyn av organisationen för AMS egenregiverksamhet, 1980—08—25, AMS.

I en skrivelse till regeringen i september 19811 anslöt sig AMS till gruppens förslag. Detsamma gjorde Statskontoret i ett samrådsyttrande. Skrivelsen anmäldes i regeringens arbetsmarknadspolitiska proposition våren 1981.2 Arbets— marknadsutsksottet3 gav sitt stöd till de föreslagna för- ändringarna i fältorganisationen, med undantag för samman— läggningen av Umeå— och Härnösandsregionerna. Denna fråga ansåg utskottet skulle vila i avvaktan på resultatet av AMS— kommitténs arbete. I enlighet därmed beslöt riksdagen den 1 april 1982 och organisationsförändringen genomfördes till den 1 juli 1983.4

Förutom ovan redovisade, huvudsakligen organisatoriska, översyner av egenregiverksamheten, har den specialanvisade arbetskraften och dess sociala villkor blivit föremål för

närmare studium från AMS sida.

Våren 1974 tillsattes en arbetsgrupp inom AMS med uppgift att göra en bedömning av de resultat som dittills nåtts vid arbetsplatserna för specialanvisad arbetskraft samt lämna förslag angående den fortsatta verksamheten. Arbetsgruppen redovisade sitt arbete i den s k SA—rapporten i december 1976.5

I rapporten konstateras inledningsvis att endast en liten andel av de arbetsvårdssökande som har missbruksproblem omfattas av SA—verksamheten. Visserligen är omsättningen

lSkrivelse angående översyn av administration och orga— nisation av beredskapsarbeten i styrelsens egen regi, 1980—09—05, AMS.

2prop l980/8lzl26. 3AU 1980/81:21.

4Se bl a Åtgärder angående administrationen av AMS egen— regiverksamhet, PM 1982—01—01, Produktionsenheten, AMS.

5Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, 13 december 1976, AMS.

av anvisade hög, men detta ger inte en rättvisande bild, enär många registreras som anvisade respektive avgångna fle— ra gånger under ett år. Rapporten nämner exempel på anvisade som arbetat mer än tio år i SA—verksamheten och pekar på att 45 % av de anvisade haft en sammanlagd anställningstid om mer än tre år i denna verksamhet. "Somliga har arbetat på samma arbetsplats hela tiden, andra har vandrat mellan olika arbetsplatser. Många stannar så länge de trivs med arbetet, förläggningen och kamraterna, andra så länge de hjälpligt

bemästrar sitt alkoholberoende", heter det i raporten.

I det sammanhanget uppmärksammade arbetsgruppen också pro— blemet att arbetsledningens intresse av ett rationellt arbe— te kan resultera i önskemål om en låg omsättning av anvisade och att få behålla den bästa arbetskraften under lång tid. Ett sådant intresse skulle också kunna finnas hos assistent—

personalen vid förläggningarna.

Beträffande SA-arbetenas rehabiliterande effekt, pekar rap- porten på att endast sex procent av avgångarna, under en studerad femårsperiod, motiverats av en övergång till an— ställning på den reguljära marknaden och att en del av dem som fått sådan anställning senare återvänder, antingen

direkt eller via nykterhetsvård, sjukhus etc.

Mot bakgrund av inhämtade yttranden från Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen konstaterade arbetsgruppen att "sam— manförandet av arbetshandikappade till särskilda kollektiv, bostadsfrågans ordnande och arbetsplatsernas lokalisering inte överensstämmer med socialvårdens syn på dessa frågor". ——— "Det är uppenbart att arbetsmarknadsverket här har kom— mit att svara för många av de åligganden som normalt åvilar

kommunernas sociala myndigheter", fortsätter rapporten.

Denna kritiska upptakt till trots, fastslår emellertid rapporten att SA—arbetsplatserna varit "till stort värde för många utslagna människor genom att de kunnat erbjuda såväl arbete som bostad och viss social omvårdnad i svåra syssel— sättningssituationer". Arbetsgruppen ansåg därför att sär- skilt anordnade beredskapsarbeten för arbetslösa med psykis— ka eller socialmedicinska arbetshinder skulle behövas även i fortsättningen, men att verksamhetens omfattning inte borde överstiga dåvarande nivå (ca 1 000 anvisade). Ansträngning— arna borde i första hand inriktas på att finna lämpligare sysselsättningsformer än beredskapsarbete, exempelvis halv— skyddat arbete. Samtidigt konstaterades att det fanns skäl

för förändringar av verksamheten i flera avseenden.

I linje med socialvårdens förändrade inriktning mot ett hel— hetsperspektiv på de hjälpsökande, föreslog gruppen således att den framtida verksamheten skulle organiseras så att man i så liten utsträckning som möjligt särbehandlade de handi— kappade och att förläggningsverksamheten borde avvecklas under en femårsperiod.

Bostadsfrågan borde i stället lösas inom ramen för det ordi— narie bostadsbeståndet och ansvaret för boende och social service föras över till kommunerna. "Nya arbetsplatser för specialanvisad arbetskraft bör således inrättas endast om

bostäder i det ordinarie bostadsbeståndet kan ställas till förfogande i tillräcklig omfattning."

Beträffande arbetsplatsernas lokalisering föreslog gruppen att dessa skulle förläggas till större tätorter dels för att behovet av social och medicinsk service skulle kunna till— godoses, dels för att en tillräckligt stor och lämpligt sam—

mansatt volym av sysselsättningsobjekt skulle kunna erhål— las.

Gruppen föreslog också att anvisningarna för arbetsförmed— lingarna, liksom för arbetsplatsernas ledningspersonal,

rörande arbetet med den specialanvisade arbetskraften skulle ses över i syfte att skapa klarare regler för anvisning och uppföljning och en mer rehabiliteringsinriktad verksamhet. Till stöd för arbetsförmedlingens arbete borde vid varje ny— inrättad arbetsplats organiseras en ledningsgrupp för be— handling av frågor rörande val av objekt, rekrytering och rehabilitering av anvisade etc. I ledningsgruppen föreslogs ingå en representant för vardera arbetsförmedlingen, arbets—

ledningen och kommunen.

För att pröva möjligheterna att bedriva verksamheten för de specialanvisade i former som bättre anknöt till de nya rikt— linjerna inom socialvården och utan särskilt förläggnings— boende, initierade arbetsgruppen två försöksprojekt, i Växjö och Karlskrona. Försöken avsåg främst att ge de anvisade möjligheter till ökade sociala kontakter och en differentie— rad samhällsservice genom en lämplig lokalisering av för— söksarbetsplatser. Vidare avsågs att åstadkomma en normali— sering av boendet och en förbättrad social service genom överflyttning av ansvaret för de socialkurativa arbetsupp— gifterna till vederbörande kommunala organ. Rekrytering av arbetskraft till arbetsplatserna skulle ske utan uppdelning

efter arbetshandikapp.

I januari 1978 tillsatte styrelsen en partssammansatt grupp för att följa gjorda förändringar såväl i Växjö och Karls—

krona som på andra håll. En uppföljningsrapport avlämnades i februari 1979.1

Gruppen konstaterar inledningsvis att de aktuella arbets— platserna erbjuder en form av skyddad sysselsättning och att principer och ambitionsnivå för verksamheten därför bör vara i nivå med vad som gäller för övrigt skyddat arbete.

1 Redovisning från utredningsorganet för den förändrade SA—verksamheten, 1979—02—09.

Den refererar därvid till sysselsättningsutredningenl, en— ligt vilken den skyddade verksamheten bör läggas i så nära anslutning till den ordinarie produktionen som möjligt, samt försök göras att skapa organisatoriska former för det skyd— dade arbetet som möjliggör anställningar i den reguljära arbetsmarknaden, eventuellt i form av halvskyddad syssel- sättning. En förutsättning för detta är, enligt sysselsätt— ningsutredningen, en aktiv förmedlingsverksamhet så att ut— placeringsinsatserna inte upphör vid anställning i skyddat arbete. Arbetena måste formas och bedrivas så att de på lång sikt förstärker de anställdas möjligheter att kunna ta ett

annat arbete.

För att förverkliga dessa målsättningar för SA—arbetena mås— te, enligt gruppen, vissa grundförutsättningar finnas. "An- ställda i SA—arbetena måste ha samma trygghet i anställning— en som inom det övriga skyddade arbetet. Arbetena skall i möjligaste mån utformas och bedrivas så att de anställdas intressen, kunskaper och färdigheter tillvaratas. Vidare måste arbetena organiseras och förläggas så att gemenskap med icke handikappade underlättas. De måste också förläggas

och utformas så att de möjliggör en social integration."

Dessa förutsättningar, framför allt möjligheterna till gemenskap och integration med icke handikappade, ansåg grup— pen i betydligt större utsträckning vara för handen vid för—

söksarbetsplatserna än vid övriga SA—arbetsplatser.

Förändringen till integrerat boende bedömdes som lyckad. En hög närvaro i arbetet konstaterades och betydligt fler anvi— sade hade fått jobb på den reguljära marknaden. För detta resultat hade från olika håll framhållits ledningsgruppens och assistentens insatser. Gruppen skriver: "Med tanke på de positiva resultat för de anvisade som den nya formen av SA—arbete medfört är det (dock) angeläget att avvecklingen

av förläggningsboendet fortgår och genomförs planmässigt."

1Slutbetänkande: Sysselsättningspolitik för alla, SOU l979:24.

ten (1976) ske under en femårsperiod räknat fr o m år 1977.

Efter MBL—förhandlingar i maj 1979 fastslogs att avveckling— en skulle ske under en period fram till utgången av år

1982.

Vintern 1981 lämnades flera motioner i riksdagen om SA—verk— samheten. Däribland en motion av Arne Andersson i Ljung m fl (m) (l980/8l:1053) med yrkande att den pågående omlokalise— ringen av AMS arbetsplatser för specialanvisade till större tätorter skulle avbrytas i avvaktan på en utvärdering av de

förändringar av verksamheten som dittills hade skett.

Margit Odelsparr (c) och Sven—Erik Nordin (c) begärde i en annan motion (1980/8lzl43) att verksamheten skulle bedrivas i samma omfattning som dittills i avvaktan på att AMS-kom- mittén hade behandlat verksamheten och presenterat eventuel—

la förslag till åtgärder.

Motionerna behandlades i arbetsmarknadsutskottet, vilket i

sitt betänkande1 bl a anförde:

"Utskottet har inte anledning att i förevarande sammanhang ta upp själva principen med integrerat boende. Det har emel— lertid visat sig att det finns problem med denna boendeform. En del arbetstagare söker sig rent av till de förläggningar som återstår. Bl a mot denna bakgrund kan det finnas anled— ning att inte forcera nedläggningen av de förläggningar som finns kvar. Även det faktum att den parlamentariska utred- ningen skall överväga inriktningen och omfattningen av verk— samheten med specialanvisade talar för en sådan upplägg— ning."

I regleringsbrevet för 1981/82 är AU:s betänkande åberopat.

1 AU 1980/Slz21

Den 28 september 1981 meddelade styrelsen nämnderna att ned—. läggningen av förläggningarna inte behövde forceras, vilket innebar att förläggningsboendet i vissa fall skulle kunna bibehållas även efter år 1982.

År 1982 motionerade Arne Andersson ånyo i riksdagen (1982/83:1067) om att inget skulle få göras åt arbetsplat— serna med förläggningsboende förrän den parlamentariska ut— redningen var klar. Arbetsmarknadsutskottet gjorde med an- ledning av motionen det klarläggandet1 att AMS endast i undantagsfall borde fatta beslut om ytterligare nedläggning— ar av förläggningar, utöver vad som tidigare beslutats. Där— igenom skulle AMS—kommittén ges ett tillräckligt underlag

för sina överväganden om verksamhetens framtid.

Riksdagen beslutade i frågan i enlighet med AU:s betänkande den 1 april 1982.2

I rapporten Arbetsmarknadsverket och arbetssökande med missbruks/sociala problem,3 utgiven av enheten för yrkes— inriktad rehabilitering vid AMS, diskuteras olika stödåtgär— der för socialmedicinskt arbetshandikappade. Rapporten jäm— för bl a SA—arbeten och beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga och konstaterar därvid att gällande bestämmelser för anvisning, arbetsuppgifter och övrigt inne— håll är "näst intill identiska" och att dessa båda stöd— åtgärder utgör ”parallella verksamheter för samma grupp

sökande”.

Rapporten varken förordar eller förkastar någon av dessa eller andra befintliga åtgärder. Den pekar huvudsakligen på behovet av att förbättra dem så att de verkligen blir en

rehabiliteringsresurs.

lAU 1981/82:21

2Förläggningsboendets utveckling under de senaste fem åren redovisas i bilaga, diagram l.

3Serie YR 1982:2, AMS.

För SA-arbeten och beredskapsarbeten för arbetslösa med ned— satt arbetsförmåga innebär detta bl a att de fortsättnings—

vis bör bedrivas kontinuerligt utan risk för kortare eller

längre nedläggningsperioder, att det nuvarande kösystemet

bör ersättas av ett anvisningsförfarande som undanröjer

glapp i rehabiliteringen och att kvarvarande förläggnings—

boende snarast avvecklas. Arbetsmarknadsverkets metoder och

ambitionsnivå vad gäller anvisning, uppföljning och utplace-

ring bör vara samma för denna typ av beredskapsarbeten som

för Samhällsföretag, konstaterar rapporten.

BILAGA

TABELLER

1 Genomsnittligt antal arbetssökande vid arbetsförmedlingen per månad samt andel arbetshandikappade därav. 1978—1983

2 Genomsnittligt antal sökande med arbetshandikapp under budgetåret 1982/83. Fördelning på handikapp

3 Antal sysselsättningsdagar för samtliga arbetande i AMS regi under budgetåret 1982/83. Fördelning på ändamåls— grupper och regioner

4 Antal sysselsättningsdagar i AMS regi för anvisad arbets— kraft under budgetåret 1982/83. Fördelning på ändamåls— grupper och regioner

5 Antal anvisade i olika stödåtgärder. Fördelning på län och kommuner

6 Utvecklingen av förläggningsboendet 1978 - 1985—01—01

DIAGRAM

1 Antal förläggningar och antal platser vid AMS arbets— platser för SA-arbetskraft. 1978-1985.

Tabell 1 Genomsnittligt antal arbetssökande vid arbets— förmedlingen per månad samt andel arbetshandi— kappade därav 1978--1983

Är Samtliga Arbetshandikappade Antal Antal %

1978 224 100 25 900 11,5 1979 225 900 27 200 12,0 1980 211 900 27 600' 13,0 1981 251 500 29 400 11,5 1982 306 800 31 100 10,5 1983

Källa: AMS sökandestatistik

Tabell 2 Genomsnittligt antal sökande med arbetshandikapp under budgetåret 1982/83. Fördelning på handikapp

0'0

Handikapp

Hjärt—, kärl— och/eller lungsjukdom Hörselskada Synskada Rörelsehinder

övriga somatiska handikapp Psykiska handikapp Förståndshandikapn Socialmedicinskt handikapp

_.x_n w .::.ka bNNm

M

_| 0 0

Summa

Källa: AMS sökandestatistik

Tabell 3 Antal sysselsättningsdagar för samtliga arbetande i AMS regi under budgetåret 1982/83. Fördelning på ändamåls- grupper och regioner

Ändamåls— Luleå Umeå Härnör Örebro Växjö Göte— Solna grupp sand borg Väg 17 455 10 890 8 960 203 11 386 15 649 6 668 VA 25 880 11 243 1 721 5 135 2 277 14 092 1 888 Hus 5 126 8 757 2 054 7 171 13 135 7 856 2 592 Turism 678 840 4 721 2 368 5 639 1 594 - övr. 19 082 5 338 1 514 5 856 18 115 10 886 11 714 Skog 6 130 — 23 982 1 797 10 580 27 900 15 983 Natur 8 057 689 1 077 2 758 8 820 5 924 1 924 Fornm. 1 764 503 — 3 579 5 924 4 041 8 221 Totalt 84 172 38 260 44 029 28 867 75 876 86 839 48 990

KällazAMS produktionsenhet

Tabell 4 Antal sysselsättningsdagar i AMS regi för anvisad arbets— kraft under budgetåret 1982/83. Fördelning på ändamåls— grupper och regioner

Ändamåls- Luleå Umeå Härnö— örebro Växjö Göte— Solna grupp sand borg Väg 7 020 4 725 3 838 32 4 078 6 982 2 487 VA 10 994 5 516 917 2 187 823 6 503 848 Hus 2 979 5 186 1 481 4 675 7 611 5 468 1 291 Turism 255 463 3 412 1 560 2 795 1 225 - övr. 8 345 4 225 1 222 3 883 7 969 8 649 8 004 Skog 5 396 — 20 741 1 290 8 578 21 261 11 536 Natur 4 578 439 810 1 926 7 169 3 828 1 418 Fornm. 1 140 365 — 2 528 4 956 3 066 6 206 Totalt 40 887 20 916 32 421 18 081 43 979 56 982 31 790

Källa: AMS produktionsenhet

Tabell 5

Kolumn 1

n 2

n 3

|| 4

|| 5

n 6

Antal anvisade i olika stödåtgärder. Fördelning på län och i vissa fall kommmer

Folkmängd den 1 januari 1983

Antal kcmnuninnevånare son i november 1983 var SA-anvisade någonstans i landet

Antal anvisade i "T—arbete" i resp. komun, november 1983

Antal anvisade i beredskapsarbete i skogsvårdsstyrel— sere regi i resp. län, november 1983

Antal anställda arbetshandikappade inan Samhälls— företagsgruppen i resp. län, juni 1983

Antal anställda ned lönebidrag i resp. län den 31 december 1982

Län : stockholm 01

Komuun

l

Inv

2

SA

3 "T"—arb.

4

SVS

5 Samh.

6

Löne—

f'öret . bidrag

Botkyrka Danderyd Ekerö Haninge Huddinge Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nynäshamn Salem Sigtuna Sollentuna Solna stockholm Sundbyberg Södertäl je Tyresö Täby Upplands—Bro Upplands—Väsby Vallentuna Vaxholm Värmdö öster-åker Län 01 totalt

66 000 — 24 28 000 — — 16 000 — 4 60 000 2 59 69 000 — 53 55 000 1 15 38 000 — 7 58 000 1 8 41 000 - 7 21 000 — 8 13 000 — — 28 000 13 19 47 000 — 24 50 000 4 20 700 000 9 302 26 000 - — 80 000 10 62 31 000 — 13 49 000 2 7 19 000 — 17 32 000 l 8 19 000 5 —

6 000 l 5 18 000 — 10 25 000 4 12

1 544 000 53 684 89 3 300 4 800

Län: Uppsala 03

l 2 3 4 5 6 Konmun Inv ' SA "T"—arb. SVS Samh . Löne—

f'öret . bidrag

Enköping 33 000 — 18 Håbo 14 000 l 7 Tierp 20 000 — — Uppsala 149 000 2 141 Älvkarleby 10 000 — 12 östhanmar 21 000 — 5

Län 03 totalt 247 000 3 197 61 500 1 000

län: Södermanland 04

Konnmn

1

Inv

2 SA

3

"T"—arb.

4 SVS

5

Samh.

6

Löne—

föret. bidrag

Eskilstuna

Flen Katrineholm

Nyköping 1 Oxelösund Strängnäs Vingåker

län 04 totalt

89 000 18 000 32 000 65 000 14 000 24 000 10 000 252 000

12

21

45

118

5 16

17

176 147 500 1 100

1 Ep förläggning ned 24 platser. Skogs— odh naturvård. AMS arbetsledare.

Län : Östergötlands 05

1 2 3 4 5 6

Kommun Inv SA "T"—arb. SVS Samh. löne— föret. bidrag

Boxholm 6 000 - —

Finspång 24 000 1 17

Kinda 10 000 — —

Linköping 114 000 5 116

Mjölby 26 000 1 22

Motala 41 000 18 28

Norrköping 118 000 2 96

Söderköping 12 000 —

Vadstena 8 000 -

Valdemarsvik 9 000 — -

Ydre 4 000 — —

Åtvidaberg 13 000 — -

ödeshög 6 000 — -

län 05 totalt 392 000 27 287 138 1 000 1 200

Län: Jönköpings 06

Konmun

Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Jönköping Nässjö SäVsjö Tranås Vaggeryd Vetlanda Värnamo Län 06 totalt

1

Inv

18

107 31 12 18 12

30 301

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

2 SA

59

3 4 "T'—arb. SVS

dsgbhxlw

10

(Dxl

17 159 62

5

Samh . föret . bidrag

1 200

6

Löne—

1 200

1 Varav flertalet är mentalpatienter &ån Ryhovs sjukhus. Arbetena utförs på

Visingsö .

län: Kronobergs 07

län 07 totalt

18 000 17 7 9 000 — 3 27 000 — — 11 000 — — 15 000 — — 11 000 — — 65 000 19 10 16 000 — 6 174 000 36 26 85 600 800

Län : Kalmar 08

Korm'lun

l

Inv

2 SA

3 4 "T"-arb. svs

5 Samh.

6

lönth

föret . bidrag

Borgholm E'mnaboda Hultsfred Högsby Kalmar Mönsterås Mörbylånga Nybro Oskarshamn Torsås Vimnerby Västervik Län 08 totalt

11 11 17 8 53 13 13 21 28 8 16 41 241

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

15

NUIH

11

i.)

UIQ-)

15

15

10 25 80 178 1000 1 200

Län : Gotlands 09

KOITITIUD

Gotland län 09 totalt

1 2 3 4 5 6

Inv SA "T"-—arb. SVS Samh. Löne— f'öret . bidrag

56 000 — 12 56 000 — 12 38 300 500

Län : Blekinge 10

1 2 3 4 5 6 Kamin Inv SA "T " —arb . SVS Samh . Löne— f'o'ret . bidrag

______________________——_—————-——————

Karlshamn 32 000 — 18 Karlskrona 60 000 18 48 Olofströn 15 000 — 22 Ronneby 30 000 2 14 Sölvesborg 16 000 — —

Län 10 totalt 152 000 20 102 117 700 800

Län: Kristianstads 11

1 2 3 4 5 6 Kommun Inv SA "T"—arb. SVS Samh . Löne—

föret . bidrag

Bromölla 12 000 — 10 Båstad 12 000 — 3 Hässleholm 49 000 — 16 Klippan 16 000 - 8 Kristianstad 69 000 1 24 Osby 14 000 1 11 Perstorp 7 000 5 7 Simrishamn 20 000 -

'IrJnelilla 13 000 — 7 Åstorp 13 000 — 12 Ängelholm 30 000 — 13 Örkelljunga 9 000 — 6 östra Göinge 15 000 — 14

län 11 totalt 280 000 7 134 101 700 1 100

län: Mahnöhus 12 1 2 3 4 5 6

Kortmun Inv SA "T"—arb. SVS Samh. löne- föret. bidrag

Bjuv 14 000 1 5

Burlöv 14 000 1 5

Eslöv 27 000 1 5

Helsingborg 103 000 17 55

Höganäs 22 000 — —

Hörby 1 13 000 2 —

Höör 11 000 1 -

Kävlinge 21 000 — —

landskrona 36 000 22 55

Luma 17 000 1 8

Lund 80 000 2 15

Malmö 230 000 20 300

Sjöbo 15 000 — -

Skurup 13 000 2 —

Staffanstorp 17 000 l 5

Svalöv 13 000 — —

Svedala 16 000 - 4

Trelleborg 34 000 2 16

Vellinge 24 000 1 —

Ystad 24 000 — 10

län 12 totalt 744 000 67 485 140 2 000 2 600

1 2113 förläggning med 24 platser. Skogs— och naturvård. Arbetsledare från såväl AMS som SVS.

län: Hallands 13

1 2 3 4 5 6 Korrmun Inv SA "T"—arb. SVS Samh . löne—

föret . bidrag ___—___

Falkenberg 35 000 — 7 Halmstad 1 76 000 17 14 Hylte 11 000 - 8 Kungsbacka 45 000 1 — Laholm 21 000 — — Varberg 45 000 - 14 län 13 totalt 234 000 18 43 67 600 700

1 En förläggning ned 24 platser. Enbart skogsarbete. Arbetsledarna hyrs från SVS.

Län: Göteborg— 0 Bohus 14

Komnun Inv Göteborg 426 Härryda 24 Kungälv 31 Lysekil 15 Munkedal 11 Mölndal 48 Orust 13 Partille 28 Sotenäs 9 Stenungsund 1 16 Strömstad 10 Tanum 11 Tjörn 2 12 Uddevalla 3 46 öckerö' _ 10 Län 14 totalt 710

1 93 förläggning ned 24 platser. Skogs— och naturvård. Arbetsledare hyrs in från SVS.

2 31 förläggning som awecklas vid årsskiftet 1984/85.

3 & förläggning med 16 platser. Skogs— och naturvård. Arbetsledare hyrs in från SVS.

000 000 000 000 000 000 000 000 000

000 000 000 000 000

U'lU'!

54

"T'—arb.

642

11 10

14

18

15

738

4

SVS

110

5 Samh.

föret .

1 600

, 0

I" e

bidrag

3 200

Län: Älvsborgs 15

1 2 3 4 5 6 Kommun Inv SA "T'—arb. SVS Samh. löne—

föret . bidrag

Ale 24 000 — 45 Alingsås 30 000 1 23 Bengtsfors 1 12 000 2 16 Borås 101 000 14 79 Dals Fd 5 000 3 — Färgelanda 7 000 - 4 Herrljunga 7- 9 000 3 10 Lerum 30 000 — 21 Lilla Edet 12 000 — 14 Mark 31 000 — ll Mellerud 11 000 — 11 Svenljunga 11 000 - — Tranemo 12 000 — — Trollhättan 49 000 — 100 Ulricehamn 22 000 — 17 Vårgårda 9 000 — 9 Vänersborg 35 000 3 36 Åmål 13 000 — _ 8 Län 15 totalt 425 000 26 394 147 1 600 1 400

1 2.2 förläggning med 24 platser. Skogs— och naturvård. Arbetsledare från såväl Am som SVS.

2 & förläggning ned 24 platser. Skogs— och naturvård. Arbetsledare från såväl ANS som SVS.

[än : Skaraborgs 16

1 2 3 4 5 6 Konmun Inv SA "T " —arb . SVS Samh . Löne— föret . bidrag

Essunga 6 000 — 3 Falköping 32 000 3 11 Grästorp 6 000 —

Gullspång 7 000 —

Götene 13 000 5 — Habo 8 000 2 — Hjo 9 000 — 3 Karlsborg 8 000 2 5 Lidköping 35 000 5 14 Mariestad 24 000 8 7 Mullsjö 7 000 — 6 Skara 18 000 4 15 Skövde 46 000 5 30 Tibro 11 000 — 6 Tidaholm 1 13 000 7 — Töreboda 10 000 — 9 Vara 17 000 — 14 Län 16 totalt 271 000 41 135 130 700 1 100

1 _Ekl förläggning ned 24 platser. Skogs— och naturvård. Arbetsledare hyrs in från SVS.

län: Värmlands 17

1 2 3 4 5 6 Konnun Inv SA "T" arb. Samh. Lone—

Arvika 27 000 — 12 Eda 9 000 - 5 Filipstad 14 000 — — Forshaga 12 000 — — Grums 11 000 1 — Hagfors 17 000 2 - Hanmarö 12 000 6 10 Karlstad 74 000 1 70 Kil 11 000 - 20 Kristinehamn 27 000 2 24 Munkfors 5 000 — 5_ Storfors 6 000 - — Sunne 13 000 -— — Säffle 17 000 1 14 Torsby 16 000 _ _ Årjäng 10 000 — -

Län 17 totalt 282 000 13 160 278 1 000 1 300

Län: örebro 18

Komrun

1

Inv

SOU 1 9 85 : 8 2 3 4 5 6 SA "T"—arb. SVS Samh. Löne—

föret . bidrag

Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla

Laxå Lindesberg Ljusnarsberg Nora

Örebro

län 18 totalt

12 000 — 16 12 000 — 10 17 000 — 9 10 000 - 6 36 000 1 41 18 000 - ca 20 8 000 - 5 25 000 2 10 7 000 — 18 10 000 — 10 117 000 8 72 273 000 11 217 183 700 900

l 2 3 4 5 6 Kommn Inv SA "T"—arb . SVS Samh . löne—

föret . bidrag

Arboga 15 000 - 7 Fagersta 15 000 —

Hallstahanmar 18 000 - 11 Heby 13 000 - 5 Kungsör 8 000 — 3 Köping 27 000 4 14 Norberg 7 000 — 5 Sala 21 000 — 4 Skinnskatteberg 5 000 — — Surahanmar 11 000 - 8 Västerås 118 000 3 167

län 19 totalt 258 000 7 233 116 900 900

Län : Kopparbergs 20

Kommn

l

Inv

2 SA

3 4 "T"-arb. svs

5 Samh.

6

Löne—

f'öret . bidrag

Ave sta Borlänge Falun

Gagnef Hedemora Leksand Ludvika Malung

Mora

Orsa

Rättvik Smedj ebacken Säter Vansbro

Län 20 totalt

26 000 - 26 47 000 — 24 51 000 7 21 10 000 — 6 17 000 l 5 14 000 - 6 31 000 — 12 12 000 — 14 20 000 6 4 7 000 — 4 11 000 - 8 13 000 — 10 11 000 — 12 8 000 1 10 286 000 15 162 196 1 300 900

Län : Gävleborgs 21

l 2 3 4 5 6

Komrun Inv SA "T"—arb. SVS Samh. Löner föret. bidrag

Bollnäs 1 28 000 9 20

Gävle 88 000 7 130

Hofors 13 000 5 12

Hudiksvall 38 000 - 23

Ljusdal 21 000 9 11

Nordanstig 12 000 1 10

Ockelbo 7 000 -

Ovanåker 14 000 — 3

Sandviken 42 000 —- 55

Söderbaum 31 000 2 11

Län 21 totalt 293 000 33 278 271 900 1 700

1 & förläggning ned 24 platser. Skogs-, natur- och vägarbete. Arbetsledare från Am.

Län: Västernorrlands 22

Kommun

1

Inv

2 3 4 5 6 SA "T'—arb. SVS Samh. Löne—

föret . bidrag

Pämösand 1 28 000 7 10 Kramfors 26 000 12 - Sollefteå 27 000 8 — Sundsvall 2 94 000 23 21 Timrå 19 000 21 - Ånge 13 000 — 12 ömsköldsvik 60 000 16 5 Län 22 totalt 266 000 87 48 207 800 1 600

1 En förläggning med 24 platser. Skogs— och naturvård. Är'betsledare från ANS.

2 En förläggning med 24 platser. Skogs— natur— och vissa vägarbeten. Ebets ledare från ANS .

Län : Jämtlands 23

1 2 3 4 5 6 Konnun Inv SA "T"-arb. SVS Samh . Lön?

för . bidrag

Berg 9 000 - — Bräcke 9 000 — — Härjedalen 13 000 l — Krokom 14 000 1 — Ragunda 8 000 — — Strömsund 17 000 6 — Åre 10 000 — — östersund 1 56 000 9 19 län 23 totalt 135 000 17 19 ' 206 1 100 700

1 91 förläggning i Hamnerdal för 24 personer. Enbart skogsarbete. Arbetsledare från ADB

län:

Västerbottens 24

Kcmmm

1

Inv

2 SA

3 4 "T'—arb. SVS

5 Samh.

6 Döne

föret . bidrag

Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Nors jö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele 1

län 24 totalt

a) uppgift saknas.

3 4 14

000 000

5000

(00

245 000 51

a) 403

1 & förläggning med f n endast & boende. Nedläggning Rårestår.

län : Norrbottens 25

Arjeplog 4 000 l Arvidsjaur 8 000 3 Boden 29 000 9 Gällivare 24 000 7 Haparanda 10 000 l Jokkmokk 7 000 - Kalix 20 000 8 Kiruna 29 000 15 Luleå 66 000 11 Pajala 1 9 000 11 Piteå 39 000 9 Älvsbyn 10 000 6 Överkalix 5 000 — Övertorneå 6 000 3 Län 25 totalt 265 000 84 a) 439 900 2 300

a) uppgift saknas

1 & förläggning i Tärendö för 16 personer. Enbart skogsarbete. Arbetsledare hyrs in från SVS scm också äger förläggnirxgsbyggnaden.

Tabell 6 Utvecklingen av förläggningsverksamheten 1978——1985—O1—01

Län Avvecklat Beslut om Kvarvarande AP AP ned integrerat Nystartade AP ned förläggningsboende avveckling av med boende startade integrerat boende från 1978 förlä ' stende förläggningsboende före 1979 från 1979

AB Vada 1982 Adelsö 82-12—31

——————______________________ Bålsta 1 981

—_-_——___________________________ D Stigtomta 1 979 Gnesta Eskilstuna Nyköping 1 979

0

E ödeshög 1 978 Motala F Visingsö Nässjö 1 979 G Växjö __———————-———_—________________ H Mönsterås 1979

Vinnerby 1980 Kalmar /varo Vinnerby 1980

K . Karlskrona

————————________—__________________ L Perstorp 1980 ——————______e____________________ M Hörby Malmö Helsingborg 1 980 ”___—___— N Harplinge ___—__M— 0 Landvetter 1081 Tj örn 85—01—01 Jörlanda Landvetter 1981

Kungälv 1981 Viken-Skredsvik P _ Dals—Ed 83-01—31 Bengtsfors Gäsene-Ljung _ . _. ———————————————____________

_______________________________________________________________________________________________

Län Avvecklat Beslut cm Kvarvarande AP AP ned integrerat Nystartade AP ned förläggningsboende avveckling av ned boende startade integrerat boende från 1978 förläg ' sboende förlä' ' sboende före 1979 från 1979

R Ullene 1 979

Skara 1 98 1 Tidaholm Falköping 1 979

Mariestad 1982 Skara 1981 ___________________________________-——————————-— S Vånnlands-

Nysäter 1980 Karlstad 1981

_________________________________________________________________________________________________

T Lindesberg _ 1980 Örebro 1980

_______________________._________________________________________________________________________

W Dala—Husby 1979 Borlänge 1 980 Borlänge 1980 (avvecklad 1981)

Srtedjebacken 1980

Mora 1980

___________________________________________________________________________________________________________

X Bollnäs Ljusdal 1981

Y - Liden Örnsköldsvik 1980 AC Tärnaby 1979 Uneå 1979 Åsele 1984 Stenman 1981

En Kalix 1978 Luleå Gällivare 1980 Gällivare 1980 Piteå Kalix 1980

anl Räjägmungar

Antal platser 825 777 654 502 448 332 320 296

aJanuari 1985

Diagram 1 Antal förläggningar och antal platser vid AMS arbetsplatser för SA-arbetskraft. 1978—1985

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning ll. Jo. Leva som äldre. 5. Rättshjälp. J. Bam genom befruktning utanför kroppen m.m. J. Förköp av bostadsrätter. B. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. Beredskapsarbete i AMS-regi. A.

PSP!-"PPP?”

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Rättshjälp. (41 Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. [5]

Socialdepartementet Leve som äldre. [31

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning II. [2]

Clvildepartemantet

Församlingar i samverkan. [1]

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsverketsansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

KUNGL.BlBL

1985—Blå— 25

STOCKHOLM

Liber ISBN 91-38-08747-2