SOU 1988:25

Förnyelse och utveckling : en rapport om ökad samverkan mellan stat och kommun : delbetänkande

Förnyelse och utveckling

En rapport om Ökad samverkan mellan stat och kommun

Delbetänkande av stat—kommunberedningen

&

»

f.*x m

'ti-

» »

!

E

& Statens offentliga utredningar

& & 198825 & Civildepartementet

Förnyelse och utveckling

En rapport om ökad samverkan mellan stat och kommun

Delbetänkande av stat-kommunberedningen Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst

10647. STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/7 63 23 20 Telefontid 8") - 1200 (externt och internt) 08/76?» 10 05 1200 - 16oo (endast internt)

REGERINGSIMNSLIETS ISBN 91-38-10166—1 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Regeringen tillsatte år 1983 en beredning om ökad samver— kan mellan stat och kommun samt förenkling av statliga regler. Ledamöter är representanter för regeringskansliet och de båda kommunförbunden. Till beredningen är en sär— skild parlamenterikergrupp knuten med företrädare för

riksdagspartierna.

En huvuduppgift för stat—kommunberedningen är att se över formerna för samverkan mellan statlig och kommunal verk— samhet. En annan uppgift är att överväga hur en förbätt— rad samordning skall kunna åstadkommas av statliga beslut och åtgärder som påverkar den kommunala kostnadsutveck— lingen. Beredningen skall även behandla behovet av och formerna för interkommunalt samarbete samt belysa kon— sekvenserna av förändrade kommunala kompetensgränser i fråga om näringslivspolitik och internationella solidari— tetsyttringar. En annan viktig uppgift för beredningen är att svara för försöksverksamheten med ökad kommunal

självstyrelse (frikommunförsöket).

Stat—kommunberedningen skall enligt kommittédirektiven varje år lämna regeringen en rapport över sitt arbete. I det följande gör vi en genomgång av utredningsuppgifter— na, framlagda förslag liksom regeringens och riksdagens ställningstaganden till dessa. I ett avslutande kapitel diskuterar vi former och innehåll för det fortsatta sam— arbetet mellan representanter för regeringen och företrä—

dare för kommuner och landsting.

När det gäller frikommunförsöket skall vi avge en rapport senast den 30 juni 1989.

På stat-kommunberedningens vägnar

Stockholm i januari 1988

Jan Nygren Ordförande

INNEHÅLL

10.

111

11. 12.

13. 14.

INLEDNING

Allmänna utgångspunkter för utredningsarbetet Utredningsarbetets uppläggning

SAMVERKAN MELLAN STAT OCH KOMMUN

Rollfördelningen mellan stat och kommun Ramlagstiftningens konsekvenser för kommunal självstyrelse och ekonomi De statliga myndigheternas normgivning och allmänna tillsyn Statsbidragen till kommuner och landsting Statlig reglering av kommunernas och landstingens avgiftsrätt Bestämmelser om den kommunala nämnd— organisationen Samordning mellan statlig och kommunal planering Det statliga kommittéväsendets "samordningsroll"

SAMVERKAN INOM DEN KOMMUNALA SEKTORN

Ny kommunalförbundslag

De kommunala företagen — inflytande

och insyn Försök i frikommuner om primärvården Förslag om fördjupad samverkan inom äldreomsorgen

sid.

15

17

22

23

25

25

25 26

27

IV DEN KOMMUNALA KOMPETENSEN

15. Kommunal näringslivspolitik - samverkan med staten och näringslivet

16. Kommunal medverkan i internationella frågor

v FRIKOMMUNFÖRSÖKET

VI DET FORTSATTA FÖRNYELSE— OCH UTVECKLINGS— ARBETET

Bilagor

1. Stat—kommunberedningens ledamöter, sakkunniga, experter och parlamentarikergrupp

2. Regeringens direktiv (Dir. 1983:30) för stat—kommunberedningens arbete

3. Tilläggsdirektiv (Dir. 1984z28) till stat— kommunberedningen om frikommunförsöket

4. Stat-kommunberedningens framlagda betänkanden

och rapporter

29

29

31

33

38

42

43

44

49

50

1. Allmänna utgångspunkter för utredningsarbetet

I direktiven för stat—kommunberedningen anger regeringen några allmänna utgångspunkter för vårt arbete. För såväl staten som kommunerna och landstingen anses det angeläget att åtgärder vidtas som leder till ett bättre resursut— nyttjande. Ett viktigt inslag i ett sådant arbete är att åstadkomma samverkan och förenklingar av regler i rela— tionerna mellan stat och kommun. Regeringen bedömer det statliga regelsystemet vara alltför omfattande och sekto— riellt uppbyggt. Det kan enligt direktiven i många fall utgöra hinder för kommunernas och landstingens möjlighe— ter till lokal anpassning och utveckling. Syftet med översynsarbetet skall därför främst vara att föreslå för- ändringar i det statliga regelsystemet som leder till effektivitetshöjningar och kostnadsreduceringar i den

kommunala verksamheten.

När det gäller ställningstaganden till uppgifts— och ansvarsfördelningen mellan stat och kommun anger rege- ringen några principiella riktlinjer. I direktiven fram— hålls bl.a. följande:

"Regeringen och riksdagen har det övergripande ansvaret för samhällsutvecklingen och medborgarnas välfärd. Det är därför naturligt att staten på olika sätt anger ramar för kommunernas och landstingskommunernas verksamhet.

Förutsättningarna att vidga den kommunala självstyrelsen har ökat under senare år. Framför allt har den senaste kommunindelningsreformen förbättrat möjligheterna för kommunerna att på egen hand sköta sina uppgifter. Vid utformningen av det statliga regelsystemet måste dock en avvägning ske mellan olika intressen. Önskemålet om lokalt självbestämmande måste vägas mot kraven på sam- ordning, lika tillgång till samhällsservice och rätts- säkerhet.

Förhållandet mellan statliga och kommunala organ måste också präglas av samverkan och respekt för den kommunala självstyrelsen. Detta är en viktig förutsättning om gemensamma samhälleliga mål skall kunna uppnås."

2. Utredningsarbetets uppläggning

Våra erfarenheter av traditionellt utredningsarbete är att generella förändringar ofta möter starka invändningar och behöver lång tid för genomförande. Vår strävan har därför från början varit inriktad på att medverka i ett praktiskt utvecklings— och förnyelsearbete. Genom frikom- munförsöket har det blivit möjligt att pröva nya vägar för förändring av samhällsorganisationen. Vi har därige— nom kunnat upprätta en fortlöpande dialog med förtroende— valda och anställda i stat och kommun. Aktuella erfaren— heter från kommunernas och landstingens verksamhet på olika områden har på detta sätt direkt kunnat föras vida— re till regering och riksdag. Detta har lett till en bred diskussion om hur den kommunala självstyrelsen skall kun— na utvecklas och förnyas. De förslag till förändringar som tagits upp i frikommunförsöket har varit omfattande. För stat—kommunberedningen har försöksverksamheten blivit den dominerande arbetsuppgiften.

Samtidigt som försöksverksamheten pågått har beredningen bedrivit ett omfattande utredningsarbete. Vi har i delbe— tänkanden lagt fram förslag om kommunalförbund, kommunala företag, kommunala avgifter, bättre regelekonomi, kommu- nal näringslivspolitik och internationella solidaritets— yttringar.

Vår uppgift är också att genom olika studier presentera ett allmänt kunskapsunderlag som kan vara till nytta för statens, kommunernas och landstingens förnyelsearbete. Rapporter med detta syfte har redovisats om sambandet mellan statlig styrning och kommunernas kostnader, stats- bidragens omfattning och effekter, ramlagstiftning och samhällsorganisation samt statens styrning och tillsyn av kommunerna. Värdefulla uppgifter och analyser har också kommit fram genom studier initierade av civildepartemen— tets forskningsdelegation och genom statskontorets jäm- förande undersökning av kostnader för offentliga tjänster i de nordiska länderna.

II SAMVERKAN MELLAN STAT OCH KOMMUN

I vårt utredningsuppdrag ingår att överväga en rad olika aspekter på relationerna mellan staten, kommunerna och landstingen. En huvuduppgift är att se över formerna för samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet. Vi skall överväga om förändringar behöver göras i ansvars— och arbetsfördelningen mellan olika samhällsorgan. I direktiven anges också några generella frågor som vi bör belysa. En sådan gäller vilka konsekvenser ramlagar har för den kommunala självstyrelsen och ekonomin. Vidare ingår i uppdraget att behandla de statliga myndigheternas normgivningsverksamhet och allmänna tillsyn över kommuner och landsting. Vi skall kartlägga och analysera de för- fattningsbestämmelser som detaljreglerar statsbidragen, avgiftsfinansieringen av kommunal verksamhet samt den kommunala nämndorganisationen. Frågan om samordning av statliga beslut och åtgärder som riktar sig till kommuner och landsting skall också belysas.

3. Rollfördelningen mellan stat och kommun

Formerna för samverkan mellan statlig och kommunal verk— samhet har vi tidigare behandlat i olika betänkanden. Vi har då också berört frågor om ansvars- och uppgiftsför— delningen mellan stat och kommun. I beredningens förslag om försöksverksamhet med frikommuner konstateras att for— merna för samspelet fortlöpande har förändrats under de senaste årtiondena. De kommunala organens ansvar har successivt vidgats och de statliga tillsyns- och kon— trollfunktionerna anpassats till nya behov. Samtidigt pekade vi på en rad förhållanden i samhällsorganisationen som kräver ökad uppmärksamhet. Beredningen gav detta till känna på följande sätt:

"Villkoren för offentlig verksamhet har påtagligt föränd— rats under senare år. Den sociala och tekniska utveck— lingen har skapat nya förutsättningar för verksamhetens innehåll och former. De ekonomiska resurserna är knappare än tidigare. Många människor anser att avståndet mellan dem och samhällsorganen har ökat på grund av att den offentliga organisationen blivit alltmer invecklad och

präglad av ett överdrivet tekniskt synsätt. I samma rikt— ning verkar en långtgående uppdelning av verksamheten i olika sektorer.

De offentliga organens tjänster till medborgarna måste tillhandahållas med stor lyhördhet för människornas be— hov. En avgörande utgångspunkt för alla samhällsorgan är vidare att en stram anslagstilldelning kommer att vara nödvändig under lång tid. Det är då angeläget att med— borgarna kan förvissa sig om att de anvisade medlen kommer till effektivast möjliga användning. I ett sådant läge är det väsentligt att en samlad bedömning och prio— ritering av olika samhällsinsatser kommer till stånd. Formerna för samverkan mellan stat och kommun har härvid stor betydelse."

I försöksverksamheten med frikommuner har en rad frågor tagits upp som gäller uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Genomgående för de kommunala förändringsför- slagen är önskan att vidga kommunernas och landstingens uppgifter. I frikommunerna prövas nu ett ökat kommunalt ansvar inom olika verksamheter. I de fall utvärderingen visar på positiva resultat bör enligt vår uppfattning generella förändringar snarast genomföras.

Vår bedömning är att ett flertal angelägna justeringar i uppgiftsfördelningen mellan statliga och kommunala organ kan komma till stånd genom frikommunförsöket. Samtidigt är det enligt vår mening viktigt att de förändringsför- slag som inte togs in i försöksverksamheten övervägs och penetreras ytterligare. Ett sådant område är arbetsmark— nadspolitiken där kommunernas önskemål är betydligt mer

långtgående än de statliga besluten om försöksverksam— het.

Det starka samband som finns mellan stat och kommun gör det naturligt att fortlöpande bedriva ett arbete där frågor om ansvaret för olika samhällsverksamheter över— vägs. När en samhällssektor ses över bör därför enligt vår uppfattning frågan om uppgiftsfördelningen tas upp. Så sker också på flera områden. För plan- och byggområdet har riksdagen nyligen beslutat om en ny heltäckande lag- stiftning. För skolan liksom hälso- och sjukvården har särskilda beredningar tillsatts. En viktig uppgift för

stat-kommunberedningen i det fortsatta utredningsarbetet är därför att följa de pågående översynerna och medverka till att en helhetssyn läggs på fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun. Både praktiska och principiella skäl talar liksom hittills för att arbetsfördelningen inom den offentliga sektorn inte är given och att ett fortlöpande översynsarbete måste äga rum.

4. Ramlagstiftningens konsekvenser för kommunal

självstyrelse och ekonomi

- Eegedningens rappoptgr

Vi har i två rapporter behandlat frågor om ramlagstift— ning. I den ena rapporten om statlig styrning av kommunal verksamhet ges en kort beskrivning av ramlagstiftningens framväxt och orsaker. I den andra rapporten om ramlag— stiftning och samhällsorganisation har på beredningens uppdrag docent Håkan Hydén, Lund, analyserat debatten kring ramlagstiftning och presenterat en rättsvetenskap— lig analys och referensram. Den senare rapporten har behandlats i flera tidskrifter och har därmed bidragit till att fördjupa diskussionen om ramlagstiftningen.

- Eehaedliagjjikädagsn

Riksdagen har nyligen behandlat vissa frågor kring ram— lagstiftningen. I propositionen om ledning av den statli— ga förvaltningen konstateras att styrningsfrågorna inte är oproblematiska när ramlagar används. Normgivnings— rätten förs till viss del över från riksdagen och rege— ringen till de centrala myndigheterna eller till kommu— nerna. Riksdagens och regeringens möjligheter att påverka föreskrifternas slutliga innehåll minskar i motsvarande mån. Detta är enligt civilministern inget stort princi— piellt problem i de fall lagar fylls ut genom kommunala beslut fattade i demokratisk ordning. Från demokratisyn— punkt är det dock mindre tillfredsställande när kontak— terna mellan riksdag, regering och kommuner i stor

I sitt betänkande över propositionen framhåller konstitu— tionsutskottet att en minskad användning av ramlagstift— ning borde vara en viktig del av ambitionen att förenkla och rationalisera regelsystemet.

gamlasatiftnina Qca Beaver

Ett av de områden som varit i centrum för diskussionen om ramlagstiftning är socialtjänsten. På detta liksom på flera andra sektorer där kommuner och landsting har stor frihet att besluta om serviceutbud och servicenivå kan besluten genom förvaltningsbesvär - överklagas till domstol. Särskilt har uppmärksammats överklaganden av beslut enligt 6 5 i socialtjänstlagens.k. bistånds— ärenden. Till grund för sitt ställningstagande har dom- stolarna i flera fall utgått från den statliga tillsyns— myndighetens allmänna råd om biståndsnivå o.d. Praxis har sålunda kommit att utvecklas utifrån en myndighets tolk— ning av riksdagens mål och riktlinjer.

I regeringens skrivelse om den offentliga sektorns förny— else tas frågan om förhållandet mellan ramlagar och

besvärssystem upp. I skrivelsen konstateras bland annat att frågan om besvärssystemets utformning har stor bety— delse för bedömningen av vilken omfattning som detaljkon— trollen av kommunal verksamhet bör ha. Vidare sägs "att användandet av förvaltningsdomstolarna förutsätter en viss grad av detaljreglering. Domstolarna bör inte tving-

as till ställningstaganden som i praktiken är politiska till sin karaktär."

Frågan om ramlagstiftning bör enligt vår mening behandlas som en del av problemkomplexet samhällsstyrning. För den kommunala verksamhetens del handlar det både om formerna och inriktningen samt omfattningen av den statliga styr— ningen. Ramlagstiftningen är därvid en form av styrning som har karaktär av s.k. målstyrning.

I den nämnda regeringsskrivelsen behandlas statens styr— ning av kommuner och landsting från principiella utgångs— punkter. Civilministern förordar i skrivelsen ett styr- system som främst redovisar verksamhetens mål komplette— rat med en kvalificerad uppföljningsmetodik och ett stöd till kommunerna för att underlätta att lagstiftningens intentioner följs. Liknande utgångspunkter för utform— ningen av den statliga styrningen anges i direktiven till beredningen om ansvarsfördelning och styrning på skolom— rådet. Där sägs bl.a. att "inom ramen för nationella mål och riktlinjer skall skolan kunna utformas efter lokala

förutsättningar och beslut...".

Vi anser att ett fortsatt utredningsarbete behövs för att klargöra generella effekter av förändringar i den statli— ga styrningen av kommunal verksamhet. Konsekvenserna av ramlagstiftningen bör då också få en fördjupad behand- ling.

5. De statliga myndigheternas normgivning och allmänna tillsyn

En av beredningens utredningsuppgifter gäller de statliga myndigheternas styrning och kontroll av den kommunala verksamheten. I fyra rapporter har vi behandlat olika aspekter på den statliga styrningen. I två betänkanden har vi lagt förslag ägnade att öka den kommunala själv— styrelsen och begränsa kostnadskonsekvenserna av statlig reglering. I det följande sammanfattar vi resultaten i rapporterna. Avslutningsvis redovisar vi några synpunkter på det fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller stat- liga myndigheters förhållande till kommunerna och lands—

tingen. Qrivsrftateaasgyrnina spa tosmaneraas kostnader?

I en rapport om statens styrning driver upp kommunernas kostnader har planeringsdirektör Peter Gorpe, Stockholm

på beredningens uppdrag sammanfattat studier av statlig styrning inom miljö— och hälsoskyddet samt fritids— och kulturområdena. I rapporten presenteras också en generell analys av statlig styrning av kommunal verksamhet med betoning på styrningens kostnadseffekter. Resultaten av studierna visar att flera aktörer påverkar de kommunala kostnaderna i olika steg i normbildningsprocessen. Gorpe betonar att ingen ensam skyldig kan pekas ut och ingen heller frikännas. Beslut på olika nivåer i statsapparaten påverkar de kommunala kostnaderna ibland oavsiktligt. På myndighetsnivån är det vanligt att påverkan sker genom att myndigheterna agerar i flera led i normbildningen. Genom att göra utredningar som underlag för politiska beslut, genom egna normbeslut och inte minst genom beslut i enskilda ärenden har de statliga myndigheterna infly— tande över kostnader i den kommunala verksamheten. Opinionsbildare, de politiska partierna, media, forsk— ningsvärlden och intresseorganisationer är andra aktörer som också påverkar normbildningen och utformningen av praxis. Dessa kan därigenom påverka kostnadsutvecklingen för kommunerna. Slutligen framhåller Gorpe att kommunerna själva inte heller är oskyldiga.

_ åtatlia reglering ev_k2mauaal verksamhet

I rapporten om statlig reglering av kommunal verksamhet beskrivs olika former av statlig styrning och kontroll av kommuner och landsting. Där finns också en redogörelse för regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten och hur den fördelas mellan riksdagen och regeringen sär- skilt i fråga om befogenhet att besluta kommunalrättsliga föreskrifter. En särskild redovisning ges av bestämmel— serna om den kommunala nämnd— och förvaltningsorganisa— tionen. I rapporten redogörs också för den statliga reg— leringen av barnomsorg och skolväsende. Sedan rapporten gavs ut har denna reglering ändrats men formerna för styrningen är i princip oförändrade.

I rapporten Staten kommunerna och den statliga styr— ningen belyser professor Jörgen Westerståhl, Göteborg

några principiella problem rörande den statliga styr—

ningen av kommunerna.

Westerståhl anger fyra skäl för att den statliga styr- ningen av kommunerna bör kunna begränsas.

* Kommunindelningsreformen har inneburit att vi nu över hela riket har kommuner med så stora personella och mate— riella resurser att en långtgående decentralisering kan

övervägas.

* Det finns klara skillnader mellan kommunerna ifråga om vilken service medborgarna och fullmäktige prioriterar. Därmed finns det också ett politiskt utrymme för en kom- munal självstyrelse som inte begränsas till administrati— va och tekniska detaljer vid genomförande av centrala riktlinjer för servicen till medborgarna utan som ger underlag för olika politiska ställningstaganden i värde—

frågor.

* Det finns en positiv attityd till kommunal själv- styrelse samtidigt som det finns krav på samma service och samma skatt. Denna motsättning kräver en medveten av— vägning från fall till fall mellan olika hänsyn.

* Den kommunala verksamheten har politiserats och parti— profileringen har ökat. Väljarna splittrar i ökad ut- sträckning sina röster mellan olika partier i riksdagsval och kommunalval, vilket ökar partiernas intresse för pro-

filering.

Från dessa utgångspunkter ifrågasätter Westerståhl om de statliga myndigheterna skall få utfärda föreskrifter på den kommunala självstyrelsens område. Han anser också att

det förefaller naturligt att låta begreppet kommunal självstyrelse omfatta både det statligt reglerade och det icke reglerade området. Regleringen på de specialreglera— de nämndområdena bör med detta synsätt begränsas.

Westerståhl redovisar en egen färsk studie över antalet lagar och förordningar som styr kommuner och landsting. Det finns ca 250 sådana författningar av vilka 200 är klart sektorsinriktade medan 40 är allmänt konstitutiva typ kommunallagen. Omkring hälften har karaktär av proce— durregler där huvudintresset inriktas på verksamhetens organisation och former medan innehållet ofta får en be— gränsad uppmärksamhet. Westerståhl menar att en på verk— samhetens innehåll inriktad reglering skulle ge ett annat resultat av styrningen och han anser att procedurreglerna till stor del torde kunna utmönstras utan att den kommun— ala servicen till medborgarna på något mer påtagligt sätt kommer att påverkas.

Westerståhl behandlar också kravet på likvärdig samhälls— service och menar att en enhetlig central styrning inte nödvändigtvis ger samma resultat därför att förutsätt— ningarna kan vara olika. Olika medel kan tvärtom krävas

för att nå likvärdiga resultat.

Slutligen tar Westerståhl upp frågan om målstyrning och utvärdering och framhåller att en effektiv målstyrning kräver konkreta mål och att utvärdering är en politisk uppgift som bör ha direkt anknytning till politikens centrum.

Rapporten har distribuerats till kommunerna, landstingen och ett stort antal statliga organ för synpunkter.

— åtstlis sillen i 10.0. författningar

I rapporten om statens tillsyn av kommunerna har riks— revisionsverket (RRV) på beredningens uppdrag kartlagt och analyserat omfattningen och inriktningen av den stat—

liga tillsynen av kommuner och landsting. RRV har funnit att statlig tillsyn regleras i närmare 700 olika författ- ningar. En kommunal verksamhet kan många gånger vara fö— remål för tillsyn från flera olika statliga myndigheter som har olika krav, något som ofta medför problem för

kommunerna och landstingen.

RRV konstaterar också att tillsynsbegreppet ofta är oklart till sin innebörd och att man både inom och mellan myndigheter kan ha olika uppfattningar om vad som bör ingå i tillsynen. RRV föreslår därför att begreppet till- syn i författningar skall ges en mer preciserad inne- börd. Verket vill också att myndigheterna särredovisar kostnaderna för tillsynen, vilket skulle ge regering och riksdag underlag för omprövning av tillsynens omfattning och inriktning.

Frågor om den statliga regelstyrningen av den kommunala verksamheten inrymmer såväl sektorsövergripande aspekter som sektorsspecifika. De senare har länge dominerat de— batten och diskussionerna. På senare tid har emellertid de mer övergripande strategiska styrfrågorna kommit i blickpunkten. Det handlar då mindre om administrativa och tekniska aspekter på styrningen och mer om grundläggande synsätt på förhållandet mellan den centrala och den loka- la nivån i ett utvecklat demokratiskt samhälle.

Kommunerna och landstingen har genom frikommunförsöket fått möjlighet att redovisa motiv för att förändra i de statliga myndigheternas normgivning. I försöksverksamhe- ten prövas nu frågor som rör myndigheternas föreskrifter och allmänna tillsyn. I det fortsatta utredningsarbetet för en fördjupad samverkan mellan stat och kommun är det angeläget att ta tillvara de erfarenheter som kommer fram i frikommunförsöket. Vi anser också att den mångfasette— rade bild som Gorpes studie visar bör leda till ytterli—

gare undersökningar som belyser sambandet mellan statliga regler och kostnader. Det finns vidare skäl att ta upp de frågor som Westerståhl redovisar i sin rapport. En lag- teknisk genomgång bör göras av kommunala författningar i syfte att förenkla regler som är inriktade på verksamhe— tens organisation och former. Vi ansluter oss också till de förslag som riksrevisionsverket lägger fram i sin rapport om att klarare precisera begreppet tillsyn, att särredovisa tillsynens ekonomiska konsekvenser och att olika myndigheters tillsyn bör samordnas.

I ett delbetänkande om bättre regelekonomi - en ny be— gränsningsförordning föreslår vi gemensamt med normgrup- pen vid industridepartementet att kraven på de statliga myndigheterna skärps när det gäller att redovisa ekono- miska konsekvenser av regelförslag.

Bakgrunden till förslaget är den ökning av myndighetsreg- ler som ramlagstiftningen har gett upphov till. Den nu— varande s.k. begränsningskungörelsen efterlevs dåligt av många myndigheter. Det finns därför behov av åtgärder för att dämpa kostnadsdrivande effekter av myndigheternas re- gelgivning till kommuner, landsting, näringsliv, orga- nisationer och enskilda.

Vårt förslag innebär också skärpta krav på kontakter med dem som berörs av ett regelförslag och att myndigheterna skall följa upp effekterna av utfärdade regler. Riksrevi— sionsverket föreslås få en utvidgad roll som tillsynsmyn- dighet och uppgiften att utveckla metoder för konsekvens- utredningar. Vidare föreslås särskilda utbildnings- och informationsinsatser riktade till regelgivande myndighe— ter och andra berörda.

De skärtpa kraven på myndigheterna föreslås tas in i en ny begränsningsförordning, som därmed ersätter den nuva— rande begränsningskungörelsen.

Betänkandet har remissbehandlats. Remissopinionen är till helt övervägande delen positiv till förslagen. Regeringen har därför den 26 november 1987 beslutat utfärda en ny

begränsningsförordning.

6. Statsbidragen till kommuner och landsting

Statsbidragen har stor betydelse för såväl kommunernas som landstingens ekonomi. Specialdestinerade bidrag ut- går till ett stort antal kommunala verksamheter. I ca 70 olika författningar reglerar staten bidragens använd- ning. I många fall är de statliga föreskrifterna mycket detaljerade och begränsar därigenom den kommunala hand- lingsfriheten. I vårt uppdrag ingår därför att kartlägga och analysera de författningsbestämmelser m.m. som de- taljreglerar statens bidrag.

25_milja£dgr_i_spa£spidrgg

Stat—kommunberedningen har i "Statsbidragskatalogen" vid tre tillfällen redovisat gällande föreskrifter för samt- liga specialdestinerade statsbidrag som kan utgå till kommuner och landsting. I statsbidragskatalogen samman— fattas de lagar och förordningar som styr bidragen, an- sökningsförfarande och bidragens storlek. Vidare redogörs för bidragens syfte och betydelse för den kommunala eko— nomin och de verksamheter som stöds av statsbidrag.

Av kommunernas totala statliga bidragsinkomster 1986 ut- gjordes ca 80 procent av Specialdestinerade bidrag och 20 procent av skatteutjämningsbidrag. På landstingssidan var motsvarande andelar 26 procent allmänna bidrag, 13 pro- cent specialdestinerade bidrag samt 61 procent ersättning från socialförsäkringssektorn.

Allmänna och Specialdestinerade statsbidrag samt bidrag från socialförsäkringssektorn i milj. kr.

Lopande pris Fast pris

1980 1985 80 års nivå

ållmänga_b£d£ag 9 649 12 844 8 439 därav kommuner 5 553 8 006 5 204 " landsting 3 865 4 838 3 145 Spgcgdgs£.pigrgg 29 051 39 401 25 611 därav kommuner 23 801 36 534 23 747 " landsting 4 845 2 393 1 555 gigrag_f£åp gogigl: 5 175 12 759 8 293 föpsäkgigggsgkpopn därav kommuner 531 1 228 798 " landsting 4 644 11 531 7 495 To£._t£agsfe£e: 43 875 65 004 42 253 ringer därav kommuner 29 885 45 768 29 749 " landsting 13 354 18 762 12 195 " övriga 636 474 309

' åo_P£OEe£t_tlll gkglg ECE å02121_0359f9

De Specialdestinerade statsbidragens fördelning på olika kommunala verksamheter 1985 visar att huvuddelen av bi— dragen - ca 50 procent - går till den kommunala undervis- ningen, dvs grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbild- ningen. Socialtjänsten, vari ingår barnomsorg, pensio- närs- och handikappservice samt individ- och familjeom— sorg (med bl a bidrag till missbrukarvård och flykting- mottagning) erhåller drygt 30 procent av de totala spe- cialdestinerade statsbidragen.

Bidragen till undervisning och social omsorg svarar såle- des för drygt 80 procent av de totala driftbidragen till kommunerna. En tiondel av Statsbidragen fördelas till verksamheter inom områdena mark, bostäder och kommunika— tioner.

På den landstingskommunala sidan utgör statsbidrag och ersättningar till hälso— och sjukvården den överlägset största delen med nära 70 procent. Därnäst kommer andelen statsbidrag till undervisning och kultur som utgör 10 procent av det totala statsbidraget till landstingen.

Baapsrg frånjatsréeaartsmsntal åFEGESEfEPE

Under våren 1987 har inom regeringskansliet ett utred— ningsarbete bedrivits i samarbete med stat—kommunbered— ningen om statsbidragen till kommuner och landsting. Utifrån befintlig statistik har respektive fackdeparte- ment inom sina områden gått igenom och analyserat bidra— gen till kommunsektorn. Detta material har tillsammans med mer övergripande beskrivningar och redovisningar pub— licerats i en rapport. Denna har för synpunkter översänts till kommuner, landsting, statliga myndigheter och orga-, nisationer. Efter bearbetning av inkomna synpunkter kom— mer rapporten jämte förslag till fortsatta överväganden

att redovisas för regeringen.

7. Statlig reglering av kommunernas och landstingens avgiftsrätt ___________________ De kommunala avgifterna har stor betydelse för att finan— siera kommunernas verksamhet. År 1985 betalade konsumen- terna av olika kommunala tjänster drygt 33 miljarder kro- nor. På det landstingskommunala området uppgick år 1984 intäkterna genom avgifter till cirka 6 miljarder kronor. De industriella verksamheterna är i stort sett själv- finansierade. Inom områdena fritid, skola och social om- sorg täcker avgifterna en mindre del av kostnaderna. I vårt uppdrag ingår att kartlägga och analysera de för- fattningsbestämmelser som detaljreglerar avgiftsfinansie-

ringen av kommunal verksamhet.

Vi har i ett delbetänkande om avgifter inom kommunal verksamhet redovisat gällande rätt på det kommunala av- giftsområdet. Betänkandet innehåller också beskrivningar av kommunernas och landstingens uppgifter på några områ- den som idag är fria från avgifter. Vidare behandlas olika effekter av att införa avgifter.

Vi föreslår i betänkandet att en utredning skall få i uppgift att undersöka möjligheterna att anpassa det nu- varande regelsystemet till den s.k. omvända presumtionen, dvs att kommuner och landsting skall ha rätt att ta ut avgifter för obligatoriska prestationer om det inte ut— tryckligen är förbjudet i lag eller annan författning. Vi anser också att en komplettering bör göras i 4 kap. 2 S kommunallagen(KL) så att det uttryckligen framgår att även statsbidrag och avgifter är faktiska inkomstkällor för kommuner och landsting. I detta sammanhang bör klar- göras att kommuner och landsting har rätt att ta ut av- gifter för alla prestationer på det oreglerade området.

I betänkandet tar vi även upp självkostnadsprincipen. Den bör enligt vår mening skrivas in i kommunallagen. Vi an— ser vidare att besvärsvägarna i mål som rör kommunala av- gifter bör förenklas och samordnas. Slutligen uppmärksam— mas avgifter för trafiknämndens verksamhet och för brand- syn samt ersättning för läkarintyg.

Betänkandet har remissbehandlats. I stort sett är samt— liga remissinstanser positiva till våra förslag. Flera remissinstanser har särskilt framhållit vikten av att klargöra innebörden av självkostnadsprincipen.

- 519.131 fråmkgmnuaallegaaredningen

Inom civildepartementet har en arbetsgrupp tillsatts för att göra en översyn av kommunallagen. Arbetsgruppen skall

bl a beakta förslagen i stat—kommunberedningens betänkan- de om de kommunala avgifterna. Arbetsgruppen har med för— tur behandlat de ekonomiska frågorna och har i ett delbe— tänkande om den ekonomiska förvaltningen i kommuner och landsting lagt fram förslag om förändringar i 4 kap. kom- munallagen som även omfattar beredningens förslag till komplettering av 2 S. Kommunallagsgruppen föreslår också att självkostnadsprincipen skrivs in i KL. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu i civildepartementet. I detta sammanhang bör också nämnas att parterna i det nya "Dagmaravtalet" kommit överens om att se över patientavgifterna i den öppna vården.

8. Bestämmelser om den kommunala nämndorganisationen

En av våra utredningsuppgifter är att som underlag för fortsatta överväganden kartlägga och analysera reglerna om obligatoriska kommunala nämnder. Vi har tagit upp den- na fråga inom ramen för frikommunförsöket. I vårt betän— kande om försök med ökad kommunal självstyrelse föreslog vi en lag om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation. En sådan lag gäller nu för frikommu—

ne r na . - Erikgmunlessn

Lagen om försöksverksamhet med en friare kommunal nämnd- organisation (frikommunlagen) ger frikommunerna en nästan fullständig frihet att organisera de centrala nämnderna. Endast kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet, valnämnden och i förekommande fall folkhögskolestyrelse är obliga- toriska. I övrigt har frikommunerna rätt att lägga upp— gifter som ankommer på en central nämnd på en eller flera andra nämnder. Detta innebär att avsteg har gjorts från kravet på att ha särskild socialnämnd, miljö— och hälso- skyddsnämnd, byggnadsnämnd och skolstyrelse. Dessa obli- gatoriska nämnder har alltså gjorts fakultativa för fri—

kommunerna.

Att en specialreglerad nämnds uppgifter kan fördelas på flera nämnder innebär också avsteg från principen om kommunen som odelad förvaltningsenhet. Härigenom har det t.ex. gjorts möjligt att samordna uppgifter som rör förskolan med uppgifter

som rör grundskolan.

Även i fråga om lokala organ har frikommunerna genom frikommun— lagen fått ökad organisationsfrihet. Det har således öppnats möjlighet att inrätta institutionsstyrelser inom det special— reglerade området. Vidare kan uppgifter lämnas till lokala or- gan även om uppgiften inte är begränsad till kommundelen. För ett sådant beslut måste det dock finnas särskilda skäl och be- slutet måste godkännas av regeringen. En ytterligare möjlighet som öppnats för frikommunerna är att inrätta särskilda organ för att ta hand om förvaltning och verkställighet under ett 10— kalt organ, t.ex. för en by eller ett bostadsområde. Genom den särskilda frikommunförordning som gäller på skolområdet har det slutligen gjorts möjligt att låta lokala organ handlägga upp- gifter som avser statligt reglerade tjänster, huvudsakligen lärar— och skolledartjänster.

En annan förenkling som frikommunlagen innebär gäller reglerna om anmälan av delegationsbeslut. Frikommunerna har här getts möjlighet att göra avsteg från kravet på att beslut som har fattats med stöd av delegering från en nämnd skall anmälas till nämnden. Nämnden får själv besluta i vilken utsträckning anmä- lan skall ske.

— gogipiya_e£fgrgnpe£e£

Tre av frikommunerna har utnyttjat möjligheten att förändra den centrala nämndorganisationen. Det gäller Ale, Bräcke och Sand- viken vilka samtliga har anpassat den centrala organisationen till en decentralicerad förvaltning med geografiskt heltäckande

kommundelsnämnder.

I Elg trädde den nya organisationen i kraft den 1 januari 1986. Under kommunstyrelsen finns tre facknämnder, nämligen tekniska nämnden, bygg— och miljönämnden samt arbetsmarknads—, rehabiliterings- och utbildningsnämnden. Inom kommunstyrelsen har en särskild barn— och ungdomsdelegation inrättats. Följande figur illustrerar den politiska organisationen i kommunen.

Kommunfullmäktige Byggnads-

och miljö-

nämnd Kommunstyrelse Arbetsmark—

Arbetsutskott nads-, rehabi- Barn— och ungdomsdelegation literings- och Teknisk utbildnings—

nämnd nämnd

Fem kommundelsnämnder

De långa avstånden inom Bräcke har gjort att den traditionella kommunala organisationen med ett antal centrala facknämnder och förvaltningar aldrig har passat kommunen särskilt bra. När kom— mundelsnämnder infördes i hela kommunen 1984 var det naturligt att också förändra den centrala nämndorganisationen genom att slå ihop och slopa vissa facknämnder. Bräcke har också utnytt— jat möjligheten att inrätta särskilda organ, s.k. byutveck— lingsgrupper, under kommundelsnämnderna. I dag ser organisatio- nen ut på följande sätt.

Kommunfullmäktige

Kommunstyrelse

Räddningsnämnd

Plan- och miljödelegation

Överförmyndarnämnd Tre kommundelsnämnder

Byutvecklingsgrupper

Sandviken har från och med den 1 januari 1986 en orga- nisation med fyra centrala nämnder och åtta kommundele- nämnder eller områdesstyrelser som kommunen har valt att kalla de lokala nämnderna. Organisationen ser ut på

följande sätt.

Kommunfullmäktige

Byggnads-, miljö- och hälsoskyddsnämnd Kommunstyrelse Personal- Tekniskt utskott utskott Utbildnings-

Kultur— och fritids- och arbets—

marknadsnämnd

nämnd

Åtta områdesstyrelser

Den ökade frihet som getts frikommunerna i fråga om lokala or- gan har utnyttjats i ganska begränsad omfattning. Möjligheten att handlägga frågor om statligt reglerade tjänster i lokala organ har dock tagits upp av samtliga frikommuner som har en decentraliserad nämndorganisation. Som tidigare nämnts har Bräcke kommun utnyttjat möjligheten att inrätta särskilda organ

under en lokal nämnd.

Möjligheten att minska kravet på anmälan av beslut som fattats efter delegering från en nämnd har utnyttjats av Haninge, Tyresö, Gnosjö och Ale kommuner.

gegegellg föpslag har lagts fram

De positiva erfarenheterna av det förändringsarbete som pågår, bl.a. frikommunförsöket, har gjort att regeringen har tagit upp vissa frågor till generellt avgörande utan att avvakta försöks- periodens utgång. Bl.a. har det ansetts angeläget att ge alla kommuner som är på väg att decentralisera sin förvaltning möj— lighet att förändra sin nämndorganisation redan inför valet 1988.

Regeringen har presenterat sina förslag i proposition om ak- tivt folkstyre i kommuner och landsting, som lämnades till riksdagen i maj 1987.

Förslagen innebär bl.a. att de kommuner som har geografiskt heltäckande lokala nämnder får större frihet att organisera sina obligatoriska specialreglerade nämnder. Socialnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden, byggnadsnämnden och skolstyrel— sen blir fakultativa. Den ytterligare frihet som frikommunlagen ger i fråga om de centrala nämnderna motsvaras i propositionen av en befogenhet för regeringen att medge en kommun att även i andra fall tillämpa en annan central nämndorganisation än som är föreskriven i lag.

Beträffande de lokala nämnderna föreslås alla kommuner med ett undantag få de möjligheter som frikommunerna har. Undantaget innebär att institutionsstyrelser inte kan inrättas inom skolområdet.

Det finns enligt vår mening skäl att gå vidare på den inslagna vägen med ökad organisatorisk frihet för kommunerna och lands- tingen. Man bör i så stor utsträckning som möjligt undvika att genom lagregler låsa nämndorganisationen eller att föreskriva en likformig organisation för alla kommuner och landsting. Kom— munerna och landstingen måste ges frihet att inom vida ramar

besluta om organisationen.

Enligt vår mening får utvärderingen av frikommunförsöken utvisa om och i vilken utsträckning det är möjligt att ta ytterligare steg för att öka kommunernas organisatoriska frihet.

9. Samordning mellan statlig och kommunal planering

Inom en rad samhällsområden planerar kommunerna och landstingen för olika verksamheter. En del planering är obligatorisk och författningsreglerad. Den statliga regleringen är inte alltid anpassad till de kommunala planeringsbehoven. Vi har därför som en uppgift att föreslå åtgärder som ger kommuner och landsting större möjligheter att anpassa sin planering till egna förut- sättningar och behov.

I vårt förslag till försöksverksamhet med frikommuner inbegrips planeringsfrågorna. Beredningen beskriver försöksområdet på följande sätt:

"I betänkandet (SOU 1982:37) Kommunal planering i förändring redovisade den dåvarande stat-kommungruppen en kartläggning av gällande bestämmelser om kommunal planläggningsskyldighet. Genomgången visar att de statliga kraven på kommunal plane- ringsverksamhet har varit en del av den offentliga samhällspla— neringens utbyggnad. Kraven har successivt vidgats i takt med att det kommunala ansvaret för olika verksamheter har ökat. Den statliga regleringen har byggts upp i takt med att problemen aktualiserats. Kraven i bestämmelserna när det gäller plane- ringens utformning, innehåll och handläggning syftar främst till att tillgodose statliga sektoriella intressen.

Från kommunalt håll hävdas att de statliga kraven på sektoriell planering inte sällan är dåligt anpassade till de kommunala planeringsbehoven. I samband därmed har också understrukits att

det i regel är på den kommunala nivån som resurser och behov inom de aktuella sektorerna skall sammanvägas. De statliga be- stämmelserna kan därigenom medverka till att försvåra den er- forderliga verksamheten. Beredningen anser mot den bakgrunden att former för en friare kommunal planering bör prövas inom ra— men för försöksverksamheten."

Från frikommunernas sida har inga önskemål förts fram om för- ändringar i den statliga regleringen av det kommunala plane- ringsarbetet. Vi tolkar detta som att samarbetet mellan statli- ga och kommunala organ på det här området fungerar på ett till— fredsställande sätt. Även om några åtgärder f.n. inte behöver vidtas bör dock beredningen i den fortsatta verksamheten ägna

planeringsfrågorna uppmärksamhet.

10. Det statliga kommittéväsendets "samordningsroll"

Det statliga utredningsväsendet har en betydelsefull roll när det gäller att åstadkomma förändringar i samspelet mellan stat och kommun. I varje betänkande skall enligt kommittéförord- ningen redovisas en beräkning av kostnaderna för att genomföra kommitténs förslag. Effekterna för den kommunala självstyrelsen skall också belysas i betänkandena. Vidare finns direktiv om begränsning av statlig normgivning till kommuner och lands— ting. I vårt uppdrag ingår att redovisa erfarenheterna av de nämnda bestämmelserna.

De redovisade uppdragen gavs 1981 och skulle redovisas till re- geringen 1982. Fyra departement redovisade kommittéer vars ut— redningsarbete berörde kommunerna och landstingen. För vissa utredningar angavs förväntade kommunala konsekvenser av komman- de förslag. Någon mer preciserad beskrivning av effekter på den kommunala självstyrelsen och ekonomin angavs dock inte. De öv— riga departementen har enbart redovisat vilka utredningar som berör kommunal verksamhet eller angett att direktiven inte är aktuella.

Den lämnade redovisningen visar att effekten av direktiven till kommittéer och särskilda utredare blev mycket begränsad. En orsak till detta kan vara att uppdraget skulle redovisas efter en kort tid. Syftet med åtgärden är dock alltjämt aktuellt. Vi anser det naturligt att man i statligt utredningsarbete överväger förslagens kostnadskonsekvenser och effekter på den

kommunala självstyrelsen. Dessa krav ställs idag på kommittéerna enligt bestämmelser i kommittéförordningen. Det finns därför enligt vår bedömning inget behov att vidta

ytterligare åtgärder.

III SAMVERKAN INOM DEN KOMMUNALA SEKTORN

Kommunerna och landstingen behöver samverka på olika områden. En vanlig orsak är att resuserna i en kommun är otillräckliga för att kunna genomföra vissa verksamheter. Ett kommunalt sam- arbete kan då komma till stånd genom exempelvis avtal, inter- kommunala företag eller kommunalförbund. Vi har regeringens uppdrag att göra en samlad bedömning av frågor om interkommu- nalt samarbete. Syftet är att skapa samverkansformer som både är effektiva och tillgodoser kraven på insyn, inflytande och kontroll.

11. Ny kommunalförbundslag

Interkommunal samverkan genom kommunalförbund är idag mycket begränsad. Ett skäl till detta är att kommunalförbunden uppfat- tas som en krånglig samarbetsform. Vi har därför utarbetat ett förslag om enklare former för interkommunalt samarbete. Försla— get har fått positivt mottagande av remissinstanserna, rege— ringen och riksdagen. Genom den nya kommunalförbundslagen erbjuds kommuner och landsting en enklare form av kommunalför- bund än tidigare. Det nya alternativet innebär en möjlighet att organisera ett kommunalförbund med endast ett organ (förbunds- direktion). Det kan närmast beskrivas som en mellankommunal nämnd med ställning som offentligrättslig juridisk person. Den tidigare statliga kontrollen över tillkomst och upplösning av kommunalförbund har slopats.

Huvudsyftet med reformen är att främja det kommunala samarbe- tet. Genom att kommunerna och landstingen får möjlighet att själva, utan någon statskontroll, välja väntas det interkommu— nala samarbetet komma att öka.

12. De kommunala företagen inflytande och insyn

Ett omfattande utredningsarbete har bedrivits om de kommunala företagens ställning och organisation. Vi har i ett betänkande lagt fram förslag till ändringar i kommunallagen för att öka det demokratiska inflytandet. Vi anser att den primära formen

enligt vår mening ankomma på kommunerna och landstingen själva att från fall till fall göra valet mellan privaträttslig och offentligrättslig verksamhetsform.

För att garantera inflytande över de kommunala företagen anser vi att fullmäktige bör välja styrelse och följa verksamheten i företagen genom en årlig ekonomisk översikt. I fråga om helägda kommunala företag åläggs fullmäktige att besluta om regler för handlingars offentlighet. Ett annat av våra förslag innebär att styrelsen för ett kommunalt företag får väcka ärende i fullmäk— tige. Det skall vidare bli möjligt för ledamot av fullmäktige att ställa interpellation och fråga till företagens kommunvalda styrelseledamöter. Dessa skall också kunna kallas till samman- träde med kommunstyrelsen eller landstingets förvaltningsut- skott. Våra förslag har remissbehandlats och i huvudsak motta— gits positivt. Frågan bereds nu i civildepartementet.

13. Försök i frikommuner om primärvården

I riktlinjerna för frikommunförsöket anges att nya vägar bör prövas för samverkan mellan landsting och kommuner. Det är en- ligt civilministern viktigt att man kan finna former för ett praktiskt samarbete. Avsikten är däremot inte i första hand att frågan om förändringar i huvudmannaskap skall prövas i försöks- verksamheten.

Inom frikommunprojektets ram pågår försök med kommunalt ansvar för primärvården. I Örebro har kommundelsnämnden i Vivalla— Lundby genom avtal med landstinget tagit över driftansvaret för närvården i kommundelen under en försöksperiod på tre år. Landstinget anvisar ett årligt ramanslag till kommunen. Perso— nalen är dock fortfarande landstingsanställd. Ett liknande av— tal har också upprättats mellan Gnosjö kommun och landstinget i Jönköpings län. Avtalet innebär att kommunen tar över drift— ansvaret för landstingets hälso- och sjukvård inom Gnosjö pri— märvårdsområde. Försöket skall pågå t.o.m. 1991.

14. Förslag om fördjupad samverkan inom äldreomsorgen

Kommuner och landsting har båda ansvar för medborgarnas väl— färd. I lagstiftningen regleras huvudmännens ansvarsområden. Behovet av samarbete har under senare år alltmer uppmärksam- mats. Genom överenskommelser om åldringsvården har nya former för beslutsfattande och organisation växt fram. Utvecklingen går från institutionsvård till öppenvård. Allt fler åldringar får vård i hemmet eller genom öppna dagcentraler. För de ökade insatser som krävs på hemtjänstens område ersätts kommunerna

av landstingen. I några landsting har de ekonomiska mellanha— vandena lösts genom skatteväxling. De båda kommunförbunden framhåller i en gemensam utredning att de ekonomiska konsekven— serna av vård- och omsorgssektorns strukturförändring bör till- mätas stor betydelse. Ett framgångsrikt genomförande av vårdens omstrukturering förutsätter enligt kommunförbunden samordnad planering mellan kommuner och landsting. Ett gemensamt utred— ningsarbete om boende och vårdformer pågår i de båda förbundens

regi.

Vi har också följt det utredningsarbete som pågått i äldrebe- redningen. I sitt slutbetänkande om äldreomsorg i utveckling presenteras en idéskiss till den framtida lösningen av äldreom— sorgen. I betänkandet poängteras att de olika huvudmännen för socialtjänsten och sjukvården har ett ansvar att samarbeta inom

detta område ur flera perspektiv.

Det är enligt äldreberedningens mening angeläget att kommuner och landsting i samverkan planerar den lokala servicen och vår- den. Landstingen har enligt hälso- och sjukvårdslagen skyldig- het att planera i samverkan med kommunerna. För kommunerna finns inte motsvarande lagfästa skyldighet. Beredningen före- slår att en sådan skyldighet förs in i socialtjänstlagen.

Äldreberedningen föreslår vidare att en del av befintliga ut- vecklingsmedel avsätts för att stödja försöksverksamhet med ändrat huvudmannaskap. Syftet skall vara att åstadkomma en ge—

mensam ledning av den lokala servicen och vården där kommunerna tar ett större ansvar än idag. Äldreberedningen säger också att det är viktigt med kvalificerad utvärdering av sådana försök.

I fråga om kostnaderna för omstruktureringen av äldreomsorgen anser äldreberedningen att utbyggnaden av öppna stödinsatser innebär en successiv omfördelning av uppgifter och kostnader från landsting till kommuner. De ersättningar som nu utgår mellan landsting och kommuner inom området sjukvård i hemmet och social hemtjänst har på många håll skapat problem mellan huvudmännen. Äldreberedningen anser det viktigt att diskussio— nerna om uppgiftsfördelningen och ekonomiskt ansvar i fortsätt— ningen inte försvårar utvecklingen av service och vård till äldre. Äldreberedningen skisserar i ett idéförslag hur ett nytt ersättningssystem bör se ut. Enligt förslaget bör nuvarande er— sättningar mellan kommun och landsting upphöra och inordnas i statsbidraget till social hemhjälp.

Äldreberedningens betänkande har remissbehandlats och bereds f.n. i socialdepartementet.

Den grundläggande bestämmelsen om kommuns och landstings kompe- tens finns i 1 kap. 4 S kommunallagen. I denna anges att kommun och landsting själva får vårda sina angelägenheter. Vid olika tillfällen har kompetensen vidgats genom att s.k. smålagar in- förts. Exempel från senare år är en lag som möjliggör kommunalt engagemang i exportfrämjande verksamhet och lagen om bojkott av sydafrikanska varor och tjänster. I vårt utredningsuppdrag in- går att pröva vissa frågor som rör den kommunala kompetensen. En sådan är kommunernas och landstingens roll i näringslivs— och sysselsättningspolitiken. Vi har vidare i uppdrag att över— väga en eventuell utvidgning av den kommunala kompetensen för att möjliggöra solidaritetsyttringar i internationella frågor.

15. Kommunal näringslivspolitik samverkan med staten och

näringslivet

Kommunernas och landstingens ökade engagemang i näringslivs— och sysselsättningspolitiska frågor har lett till en diskussion om den lagenliga kompetensen när det gäller dessa frågor. I olika sammanhang har också rests krav på en allmän översyn av gränserna för de kommunala insatserna. Vi har därför fått rege— ringens uppdrag att analysera erfarenheterna av kommunernas näringslivsinsatser samt belysa konsekvenserna av olika kommu- nala kompetensgränser inom näringslivsområdet. I vårt uppdrag ingår också att pröva former för ökad samverkan mellan statliga och kommunala organ samt företag och fackliga organisationer. En tredje fråga gäller kommunal representation i styrelsen för större företag.

Vi anser att staten måste ha det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken. När det gäller medverkan till en från samhällssynpunkt lämplig lokalisering av näringslivet skall det väsentligen vara en statlig angelägenhet. Vi föreslår således ingen förändring av den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Vi anser dock samtidigt att kommunernas och landstingens åtgärder inom näringslivspolitiken måste tillmätas stor betydelse.

Debatten om kommunernas näringslivsinsatser handlar ofta om den kommunala kompetensens gränser. En del av de initiativ som tagits har haft till syfte att vidga kommunernas befogenheter. Andra förslag har gått i motsatt riktning och krävt begräns- ningar för kommunala näringslivsengagemang. Vi har i vårt betänkande redovisat argument för och emot förändringar av den kommunala kompetensen. Vid en sammanvägning av argumenten finner vi att den nuvarande kompetensregeln och den rättspraxis som utvecklats innebär en lämplig avgränsning. Den ger enligt vår mening kommunerna i dag möjlighet att göra betydande lokala näringslivsinsatser samtidigt som gränser finns för alltför omfattande åtaganden. Vi föreslår därför inga förändringar av

den nuvarande kommunala kompetensen.

I betänkandet framhåller vi vikten av att en nära samverkan utvecklas i kommunerna mellan olika näringslivsintressenter. Formerna för detta bör enligt vår mening byggas upp med hänsyn till lokala förhållanden och behov. Vi finner därför inga skäl att föreslå lagstiftning om exempelvis kommunal representation

i företags styrelse.

En ökad kommunal medvetenhet om företagens problem och arbets— villkor är enligt vår bedömning nödvändig för att en kommun skall kunna göra analyser och bedömningar om risker och kostna— der i samband med kommunala näringslivsåtaganden. Mot den bak— grunden föreslår vi att statens industriverk i samarbete med kommunförbundet, landstingsförbundet och industriförbundet undersöker behov och möjligheter att genomföra olika utbild— nings— och informationsinsatser om näringslivsfrågor. På detta sätt kan ett värdefullt utbyte av kunskap och erfarenheter ske mellan statliga och kommunala organ samt representanter från näringslivet och fackliga organisationer.

Vi anser det också väsentligt att forsknings— och utvecklings- arbete fortlöpande kommer till stånd om kommunal näringslivs— politik. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om hur undersökningsresultaten bättre skall kunna göras tillgängliga för förtroendevalda i kommuner och landsting. Det är också

enligt vår mening angeläget att särskild information lämnas till bl.a. företrädare för kommuner och landsting liksom all- mänhet om regeringsrättens ställningstagande i kommunalbesvärs— mål som rör den kommunala näringslivspolitiken. Vi föreslår att civildepartementet får i uppdrag att svara för de nämnda infor-

mationsinsatserna.

Vårt betänkande har remissbehandlats. Förslagen har fått ett positivt mottagande och bereds nu i civildepartementet.

16. Kommunal medverkan i internationella frågor

I kommuner, landsting, riksdagen och i den allmänna debatten har krav förts fram om att kommunala organ bör få möjlighet att i solidaritetssyfte vidta bojkottaktioner och andra åtgärder på det internationella planet. En kommunal medverkan anses ha ett betydande värde genom att arbetet för internationell solidari— tet får förankring i en så bred opinion som möjligt. Detta kan dock leda till att medborgarna i vissa internationella frågor blir bundna inte bara av beslut av riksdag och regering utan även av kommunala organ. Vi har i ett betänkande övervägt avvägningen mellan den kommunala självstyrelsen och statens

ansvar för den svenska utrikespolitiken.

Vid olika tillfällen har genom lagstiftning gjorts undantag från grundsatsen att kommuner och landsting inte har befogenhet att avge internationella opinions— och solidaritetsyttringar. Sålunda har den kommunala kompetensen inom detta område blivit utvidgad genom lagar om rätt för kommun att bistå utländska studerande, om rätt för kommun och landsting att lämna inter-

nationell katastrofhjälp och om rätt för kommuner och landsting att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika. Den sistnämnda lagen har tillkommit efter förslag från stat—kommunberedningen.

Vår grundläggande uppfattning är att det är värdefullt och positivt att kommunerna och landstingen medverkar till att främja solidariteten över gränserna. Trots detta har våra över- väganden inte resulterat i något förslag om ytterligare

vidgning av kommunernas och landstingens möjligheter att avge internationella opinions- och solidaritetsyttringar.

Stor försiktighet bör enligt vår mening iakttas när det gäller att göra avsteg från lokaliseringsprincipen. Endast om mycket starka skäl finns för ett sådant avsteg bör detta kunna komma i fråga. I grunden har vi också den inställningen att man bör vara mycket återhållsam med att blanda in kommunerna och lands— tingen i utrikespolitiken. Ansvaret för vårt lands internatio- nella relationer bör även i fortsättningen åvila statsmakter— na. Kommunal medverkan i internationella frågor kan enligt vår mening accepteras endast om sådan medverkan inte står i strid med inriktningen av den svenska utrikespolitiken. Möjligheten till kommunala åtgärder bör då kunna öppnas genom särskild lagstiftning.

Vårt betänkande har remissbehandlats och fått ett positivt mot— tagande. Betänkandet bereds nu i civildepartementet.

Riksdagen beslutade den 1 juni 1984 om en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse. Nio kommuner och tre landsting deltar i frikommunförsöket. Avsikten är att frikommunerna skall kunna få dispens från statliga regler som verkar hindrande för en effektiv kommunal verksamhet. Ett annat viktigt syfte med försöket är att utveckla former för en bättre samverkan mellan kommunala och statliga organ liksom mellan kommuner och lands- ting. Avsikten är också att försöksverksamheten skall bidra till ett allmänt förnyelsearbete i stat och kommun.

Genom tilläggsdirektiv den 7 juni 1984 fick vi i uppdrag att svara för försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse. Vi skall därvid hålla fortlöpande kontakt med och på olika sätt bistå frikommunerna. Vi skall vidare yttra oss över dispens- framställningarna samt svara för att en systematisk och allsi— dig utvärdering görs.

- ErlkemunerneafåränérinQSEnekemål

Frikommunernas ansökningar om dispenser och andra åtgärder är av skiftande omfattning. I några fall har en genomgång gjorts av hela det kommunala verksamhetsområdet. I andra fall har vissa begränsade frågor tagits upp. Sammanlagt har ca 280 olika förslag förts fram. Av dessa gäller nästan två tredjedelar om- rådena planering och bebyggelse samt skola och arbetsmarknad. Frikommunernas förändringsönskemål på olika ämnesområden förde— lar sig på följande sätt:

Verksamhet Antal Plan— och byggområdet . 64 skolfrågor 72 Arbetsmarknadsfrågor 31 Hälso— och sjukvård,

social omsorg m.m. ' 39 Miljöskydd och naturvård m.m. 25 Kommunikationer _ 17 Bostadssektorn 11 Kommunallagsfrågor 13 Civilförsvarsfrågor 2 Diverse frågor 9

Summa 283

Frikommunernas förändringsönskemål har behandlats av stat-kom— munberedningen. I yttranden till regeringen har vi i stor ut— sträckning ställt oss bakom kommunernas och landstingens för— slag. Detta har lett till att dispensönskemål tillgodosetts helt, i huvudsak eller delvis. I vissa fall har dispens lämnats från en författningsbestämmelse eller annan åtgärd vidtagits som möjliggör att frågan prövas i försöksverksamheten. En annan form av positivt beslut är att förändringsönskemålet genomförts generellt för hela landet utan föregående försök. För vissa frågor har klargjorts att några formella hinder inte finns för en förändring. En del förslag ryms inte inom försöksverksam— hetens ram och har därför inte kunnat tillgodoses. - Exempel Eåjgågog sou grävas i åriksmmueegne

De frågor som prövas i frikommunförsöket omfattar ett flertal samhällsområden. I det följande redovisas några exempel.

- Inom bostadssektorn pågår försök med kommunal beslutan- derätt för viss statlig långivning.

På skolområdet pågår försök med en friare organisation av skolenheter, friare användning av vissa statsbidrag, utbyte av personal mellan grundskolans lågstadium och förskolan, kon- ferensverksamhet, förläggning av skolarbetstiden, friare för- delning av resurserna till undervisning i B-språk, musikunder- visning m.m.

- På kommunikationsområdet har dispens medgivits för för— sök med integrering av olika trafikslag inom bostadsområden.

Inom miljöskydds— och naturvårdsområdet har frikommuner- na fått möjlighet att ta över beslutanderätten och tillsynen från länsstyrelsen för vissa ärendegrupper bl.a. viss miljöfar- lig verksamhet samt tillstånd att sätta upp skyltar i naturen.

— Även i fråga om ingripanden mot vanvård av djur ges fri— kommunerna ökade befogenheter.

Inom hälso— och sjukvårdens område har frikommunerna fått möjlighet att bedriva primärvård under förutsättning att landstinget och kommunen kommit överens om detta. I frilands— tingen är det möjligt att ta ut enhetliga patientavgifter inom öppenvården och att friare tillsätta vissa tjänster inom folk— tandvården.

Inom arbetsmarknadspolitikens område har frikommunernas förslag lett till att en lokal arbetsförmedlingsnämnd inrät— tats. Några av frikommunerna har getts möjlighet att tillsätta en kommunal ordförande. Nämnden har möjlighet att friare använ- da statsbidragen för vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Frilandstingen har möjlighet att upprätta avtal med länsarbets—

nämnderna om s.k. sysselsättningskontrakt.

Frikommunerna får tillämpa en friare nämndorganisation än lagstiftningen generellt medger. Särskild byggnadsnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, skolstyrelse och socialnämnd behö—

ver inte inrättas.

- Frikommunerna ges också möjlighet att inrätta lokala ut— vecklingsgrupper för förvaltning och verkställighet under ett

lokalt organ, t.ex. en kommundelsnämnd.

Stiftelser som förvaltas av frikommunerna undantas från statlig tillsyn om deras förmögenhet är mindre än 200 000 kro-

nor .

- Flera försök innebär att frikommunerna tar över beslu- tanderätt från länsstyrelsen. Detta gäller exempelvis beslut om tillstånd för hem för vård och boende, för vissa lotterier och

bingo samt för anläggning av motorsport- och skjutbanor.

Frikommunförslag läggs till grund för generella lagändriager __________________

En del av de förslag som frikommunerna fört fram har genomförts för alla landets kommuner utan försök. Detta gäller förändring-

ar inom plan- och bygglagstiftningen där förenklingar skett genom den nya plan— och bygglagen i fråga om byggnadslov, ansökningshandlingar och besiktningar. I andra fall har erfarenheterna av försöksverksamheten lett till generella ställningstaganden. En lokal arbetsförmedlingsnämnd kan exempelvis från senaste årsskiftet inrättas i alla kommuner. Ett annat exempel på att frikommunförsöket avsatt konkreta resultat är förslagen i den framlagda propositionen om aktivt folkstyre. I denna bedömer regeringen erfarenheterna av frikom— munernas försök med en förändrad nämndorganisation så positivt att förslag läggs fram om generella lagändringar. ' Bee forteaete EÖLSQkävsrlssmheEes

Frikommunförsöket skall i princip pågå till och med 1988. De författningar som utfärdats för försöken gäller med ett undan— tag till utgången av nämnda år. För hälso- och sjukvården har försöksperioden satts till 1991.

Av den lämnade redovisningen framgår att en avlösning av försö— ken redan påbörjats. Regeringen och riksdagen måste före års— skiftet 1988/89 ta ställning till den fortsatta försöksverksam— heten. Avsikten är att den pågående utvärderingen skall ge un- derlag för sådana bedömningar. I de fall försöken lett till po— sitiva resultat bör enligt vår mening förslag till generella författningsändringar utarbetas under 1988. Om tillräckliga er— farenheter inte kommit fram kan det däremot för vissa ärende— grupper bli fråga om att förlänga försöksperioden.

— Eåsre allmänaafrfersnheger

Under arbetet med frikommunförsöket har några allmänna reflek— tioner gjorts som är värda uppmärksamhet. En iakttagelse är att frikommunförsöket har satt igång en betydelsefull diskussion om förnyelse och förändring i den kommunala verksamheten. Det har blivit ett väsentligt instrument för att pröva "nya vägar" och stimulera till nytänkande inte bara i frikommunerna utan inom

hela den offentliga sektorn.

Vid genomgång av det statliga regelsystemet har "missuppfatt— ningar" kommit fram. Förtroendevalda och anställda tror ofta att statliga regler är bindande fast de är råd. Till denna "missuppfattning" bidrar att "råden" tas till utgångspunkt för administrativa domstolars ställningstaganden vid överklagande av kommunala beslut. Genom frikommunförsöket klarläggs de faktiska förhållandena och arbete läggs ned för att finna praktiska lösningar.

En annan erfarenhet av försöksverksamheten är att frikommunerna har blivit medvetna om att de av egen kraft skapat kommunala regelsystem som behöver omprövas. Samtidigt som förändringar av den statliga detaljregleringen görs på central nivå är det där— för angeläget att frikommunerna själva granskar sin egen för—

valtning.

Försöksverksamheten har också lett till att representanter för statliga och kommunala organ börjat ett närmare samarbete om gemensamma frågor. En diskussion har därigenom inletts om pro- blem som i vissa fall endast kan lösas på lite längre sikt. Det gäller förändringsförslag som inte gäller enskilda regler utan större frågor om samhällsförvaltningens ekonomi, organisation och uppbyggnad.

VI DET FORTSATTA FÖRNYELSE— OCH UTVECKLINGSARBETET

Av den lämnade redovisningen framgår att ett omfattande utred— ningsarbete bedrivits under de senaste åren om samverkan mellan statliga, kommunala och landstingskommunala uppgifter. Försöks— verksamheten med ökad kommunal självstyrelse har därvid spelat en viktig roll för att finna nya vägar för förnyelse och ut- veckling av den kommunala självstyrelsen.

Stat-kommunberedningen har regeringens uppdrag att utreda och samordna en rad frågor som rör förändringar i den offentliga sektorn. Ett flertal betänkanden och rapporter har lagts fram som lett till beslut av regering och riksdag. Den genomgång vi här gjort av 1983 års kommittédirektiv visar att utredningsupp— gifterna i huvudsak är slutförda. När det gäller vissa fråge— ställningar handlar det om en fortlöpande utvecklingsprocess där en fördjupad kunskap är nödvändig för att kunna lägga gene— rella förslag. I fråga om frikommunförsöket har vi regeringens uppdrag att avge en rapport senast den 30 juni 1989.

I det fortsatta utvecklingsarbetet om den offentliga sektorn är samverkan mellan stat och kommun av stor betydelse. Det ömsesi- diga beroende som finns mellan statliga och kommunala verksam— heter talar för att ett samverkansorgan även framgent bör fin— nas med representanter för regeringskansliet och de båda kom- Omunförbunden. Stat-kommunberedningen har enligt vår mening en viktig uppgift i detta sammanhang.

Beredningens arbete bör i fortsättningen i första hand inrik- tas på övergripande och principiella frågor av långsiktig bety— delse. En samlad kunskap och överblick behövs om utveckling och problem inom olika samhällssektorer där samverkan mellan stat- liga och kommunala verksamheter har stor betydelse. Som ett led i detta arbete bör beredningen följa och ta initiativ till oli- ka utvecklingsinsatser. I det följande anges några övergripande frågeområden där en samlad bedömning av åtgärderna är angelä— gen. Beredningen bör dock vara oförhindrad att även ta upp andra frågor som aktualiseras i samverkan med kommuner och landsting.

- görnyelsg 5v_dgn_kgmmugala_siälv5tyrglåeg

I beredningens hittillsvarande verksamhet har arbetet med att vidga kommunernas och landstingens handlingsfrihet haft en framskjuten plats. Förslag har lagts om generella förändringar och i frikommunförsöket prövas frågor om ökat kommunalt ansvar inom olika områden. Det är enligt vår uppfattning viktigt att detta arbete drivs vidare i nära kontakt med kommunerna och landstingen. En konkret uppgift för beredningen är att svara för försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse. Det är därvid angeläget att erfarenheterna av de olika försöken för— medlas till alla landets kommuner och landsting. Beredningen bör också vara en kontaktkanal för kommunsektorn när det gäller att initiera förändringar i uppgifts- och arbetsfördelningen mellan stat och kommun.

- Eye läsar för sea kommgnale semotretin

Ett omfattande utredningsarbete har också bedrivits om den kom— munala demokratin. Betänkanden från demokratiberedningen har remissbehandlats och lagts till grund för regeringsförslag till riksdagen. I dessa behandlas lokala nämnder, de förtroendeval— das arbetsvillkor och brukarnas möjligheter till inflytande. Den kommunala demokratin möts dock ständigt av nya problem och brister. I en del fall utgör statliga regler hinder för att bedriva förnyelse— och utvecklingsarbete på kommunal nivå. Så— dana frågor bör tas upp och övervägas i stat—kommunberedning— en. En viktig uppgift bör också vara att följa och underlätta initiativ i syfte att öka medborgarnas möjligheter att ta an— svar för och aktivt delta i det kommunala arbetet. De försök som pågår med en decentraliserad nämnd— och förvaltningsorgani— sation bör särskilt studeras. En fråga som därvid bör tas upp gäller statens sätt att organisera och utforma sin styrning i en delvis ny och förändrad kommunal organisation.

- Helhetssyn_läggs_på kommgngllagstiftgigggng

Den kommunala verksamheten förändras fortlöpande. Detta innebär att även kommunallagstiftningen behöver anpassas till nya för-

hållanden. En arbetsgrupp har i dag i uppdrag att göra en i första hand juridisk-teknisk översyn av kommunallagen. En viktig uppgift som också bör tas upp gäller kommunallagens övergripande roll. Vi anser det naturligt att de principer som ligger bakom kommunallagen bör slå igenom i speciallagstift— ningen. Den diskussion som idag förs om nämndorganisationen borde enligt vår mening få sin lösning för hela kommunens verk- samhet i kommunallagen. Beredningen bör i sitt fortsatta arbete överväga hur en bättre samordning skall komma till stånd mellan kommunallagen och speciallagstiftningen. Ett kommunalrättsligt utredningsarbete bör också initieras för att skapa en enkel och flexibel lagstiftning gentemot kommuner och landsting. Exempel på områden som uppvisar en splittrad regelbild är den kommunala verksamhetens organisation, ärendens handläggning och den

kommunala avgiftsrätten. - Etåkskiefereasienäutbxte mellsnjtat ace kommer!

Den statliga detaljregleringen av kommunal verksamhet har fort- löpande omprövats. Utvecklingen på ett flertal lagstiftningsom— råden har istället gått mot ökad ramlagstiftning och målstyr— ning. I regeringens skrivelse 1985 om den offentliga sektorns förnyelse behandlas dessa frågor. I skrivelsen framhålls att arbetet bör inriktas på att utveckla en systematiserad uppfölj— nings— och utvärderingsverksamhet. Det viktigaste syftet med denna bör vara att för regering och riksdag redovisa hur verk- samhetsmål uppfylls, vilka problem som orsakar brister i mål- uppfyllelsen, effektiviteten i verksamheten och vilka tecken som tyder på att en revision av lagstiftningen kan vara befo- gad. Vi anser att den här frågan bör behandlas av stat-kommun- beredningen. Det är enligt vår uppfattning väsentligt att ett sådant arbete kommer till stånd och bedrivs i nära samverkan mellan företrädare för stat, landsting och kommun.

I vårt utredningsarbete har vi behandlat olika frågor om sam— verkan mellan landsting och kommuner. Genom den nya lagen om

kommunalförbund har en enklare form för samarbete skapats. Inom frikommunförsöket har möjligheter öppnats att pröva förändring- ar av driftansvaret för primärvården. Förslag har också väckts om försök med vidgat samarbete inom andra omsorgsområden. Inom många landsting och kommuner pågår således en diskussion och överväganden om den lämpliga ansvarsfördelningen inom omsorgs— sektorn. Genom försöksverksamheten i frikommunerna medverkar stat-kommunberedningen i denna utvecklingsprocess. Beredningen bör exempelvis tillsammans med kommun- och landstingssidan kun— na förmedla erfarenheter och information om hur samverkans— frågorna lösts på olika håll. I de fall hinder finns för samar- bete i lagar och andra författningar bör beredningen initiera förändringar.

Bätt£e_sgryige_ogh_ökag yalfLihet

Många människor upplever svårigheter i sina kontakter med kom- munala myndigheter. Det kan gälla bemötandet vid personliga be— sök hos förvaltningar och serviceinrättningar. Problem kan upp- stå för enskilda när de vid skriftväxling möts av "myndighets- språk". Samhällets omfattande regelsystem kan också leda till svårigheter för allmänheten "att hitta rätt". Kommunernas och landstingens ökade uppgifter ställer krav på att kontaktvägarna mellan medborgarna och de kommunala myndigheterna förbättras. Det är också angeläget att inom skilda områden av samhällsför— valtningen skapa möjligheter till ökad valfrihet för medborgar- na. Utvecklingsarbete med denna inriktning pågår inom olika verksamheter. Beredningens uppgift inom dessa områden bör vara att samla upp erfarenheter av den pågående försöksverksamheten med "servicekommuner" och medverka till förändringar av det statliga regelsystemet så att verksamheten kan anpassas till skiftande lokala förhållanden.

Bilagor 1 Stat-kommunberedningens sammansättning 2 Regeringens direktiv för stat-kommunberedningens

arbete (Dir 1983:30)

3 Tilläggsdirektiv till stat—kommunberedningen (Dir 1984:28)

4 Stat—kommunberedningens framlagda betänkanden och

rapporter

Stat-kommunberedningens sammansättning

Ordförande

Statssekreterare Jan Nygren

Ledamöter

Budgetchef Inga—Britt Ahlenius Statssekreterare Monica Andersson Sakkunnig Odd Engström Förbundsdirektör Sten—Sture Landström Förbundsdirektör Walter Slunge Statssekreterare Gunnar Svensson

Sakkunniga

Sekreterare Björn Attersved Avdelningschef Olof Eliason Departementsråd Peter Honeth Departementsråd Bo Jonsson Sakkunnig Anders Lönnberg Departementsråd Carl-Gunnar Peterson Sakkunnig Eva Segerström Sakkunnig Ann-Christin Tauberman Stadsdirektör Uno Williamsson Generaldirektör Claes Örtendahl

Experter

Departementssekreterare Birger Höök Rättschef Per Erik Lindeberg Departementssekreterare Jörgen Nilsson Kammarrättsassessor Ingvar Paulsson Rättschef Rolf Strömberg Departementssekreterare Erik Westman Departementssekreterare Kerstin Åstrand

Parlamentarikergrupp

Riksdagsledamot Anders Andersson (m) Landstingsråd Bror R Eriksson (0) Riksdagsledamot Margit Gennser (m) Riksdagsledamot Inger Hestvik (s) Riksdagsledamot Jan Jennehag (vpk) Riksdagsledamot Ulla Johansson (s) Riksdagsledamot Rune Jonsson (5) Riksdagsledamot Gunnar Nilsson (s) Kontorist Margareta Lorentzen (fp)

Kommittédirektiv

©

&& &

Ökad samverkan mellan stat och kommun samt förenk- ling av statliga regler, m. m.

Dir 198330

Beslut vid regeringssammanträde 1983-0347

Chefen för civildepartementet. statsrådet Holmberg. anför.

Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns verksamhet har avgörande betydelse för de enskilda människornas välfärd och sociala trygghet. Av landets samlade resurser används mer än en tredjedel för gemensamma angelägenheter.

Samhällsuppgiftema är i stor utsträckning decentraliserade till kommuner och landstingskommuner. Dessa tar i anspråk ca två tredjedelar av den offentliga sektorns resurser och sysselsätter nästan en fjärdedel av det totala antalet yrkesverksamma. Utvecklingen för den senaste lS-årsperioden visar att det främst har varit den kommunala konsumtionen och sysselsättningen som har ökat.

Smithällsekanomisku problem

De samhällsekonomiska problemen är i dag betydande. Den ekonomiska politiken är därför inriktad på kraftfulla åtgärder i syfte att öka produktio— nen. åstadkomma balans i samhällsekonomin och trygga den fulla sysselsätt— ningen.

En svag ekonomisk tillväxt innebär begränsningar i samhällsorganens möjligheter att bygga ut servicen till medborgarna. Under [OSO-talet kommer därför den offentliga sektorns verksamhet. effektivitet m. m. att vara en central politisk fråga. För såväl staten. som kommunerna och landstingskommunerna är det mer än någonsin angeläget att vidta åtgärder som leder till ett bättre resursutnyttjandc. bättre samhällsservice och ökat deltagande i snmhällsverksumhctcns utformning inom den gemensamma sektorn som helhet. Ett viktigt inslag i detta arbete är att åstadkomma ökad samverkan och förenklingar av regler i relationerna mellan slut och kommun.

En ökad samverkan medför att inslaget av övervakning och kontroll från statens sida därmed kan minska.

Översyn av verksamheter och regler

Regeringen och riksdagen har det övergripande ansvaret för samhällsut— vecklingen och medborgarnas välfärd. Det är därför naturligt att staten på . olika sätt anger ramar för kommunernas och landstingskommunernas verksamhet.

Förutsättningarna att vidga den kommunala självstyrelsen har ökat under senare år. Framför allt har den senaste kommunindelningsreformen förbätt- rat möjligheterna för kommunerna att på egen hand sköta sina uppgifter. Vid utformningen av det statliga regelsystemet måste dock en avvägning ske * mellan olika intressen. Önskemålet om lokalt självbestämmande måste vägas mot kraven på samordning. lika tillgång till samhällsservice och

Dir 198350

Förhållandet mcllatt statliga och kommunala organ måste också präglas av samverkan och respekt för den kommunala självstyrelsen. Detta år en viktig förutsättning om gemensamma samhälleliga mål skall kunna uppnås.

En väsentlig uppgift för statliga organ är att vidta åtgärder som underlättar för kommunerna och landstingskommunerna att fullgöra sina uppgifter. Det statliga regelsystemet är emellertid i dag alltför omfattande och sektoriellt uppbyggt. Det kan i många fall utgöra hinder för kommunernas och landstingskommunernas möjligheter till lokal anpassning och utveckling. Statliga regler spelar också en stor roll för hur den kommunala verksamheten utformas och vilka kostnader som uppkommer.

Det är angeläget att de kostnadsdrivande aspekterna på den statliga regleringen ägnas stor uppmärksamhet. Det är också viktigt att ta till vara de effektiviseringar som kan uppnås genom en förstärkt samverkan mellan' statlig och kommunal verksamhet liksom inom den kommunala sektorn. Jag föreslår att en särskild beredning tillsätts för att överväga dessa frågor. Syftet med översynsarbetet bör främstlvara att föreslå förändringar i det statliga regelsystemet som leder till effektivitctshöjningar och kostnadsreduceringar i den kommunala verksamheten. Med denna uppläggning bör beredningens arbete bl. :. inriktas på att åstadkomma positiva kommunalekonomiska effekter samt effektivare former för kommunernas möjligheter att medverka i samhällets sysselsättningspolitik och att tillgodose behoven inom de prioriterade service- och vårdområdena.

Utredningar om kommunerna och landstingskommttnerna

lnom flera kommittéer pågår utredningsarbete om kommunernas och landstingskommunernas roll i samhällsförvaltningen.

— Stat-kommungruppen (Kn l980203) tillsattes år l980 för att se över de statliga myndigheternas tillsyn och kontroll av kommunal och landstings- kommunal verksamhet. Syftet med detta översynsarbete är att den kommunala självstyrelsen skall stärkas och att kostnadsdrivandc statlig reglering skall begränsas. Stat-kommungruppen skall även sträva efter att minska krångel och ta bort onödig byråkrati i relationen mellan statliga och kommunala organ (Dit l980:39).

- Kommunalföretagskommitten (Kn 1978101) tillsattes år 1978. Av direktiven (Dir l978:4l) framgår att kommittén som huvuduppgifter har att dels göra en allmän översyn av de kommunala företagens rättsliga ställning. dels överväga om offentlighctsprincipen kan göras tillämplig på statliga och kommunala företag.

—En särskild utredare (Kn l981:0l) tillsattes år l9lll för att göra en fullständig översyn av lagen (l957:28l) om kommunalförbund. l uppdraget ingår även att göra en bedömning av det framtida samverkansbehovet mellan kommuner. mellan landstingskommuner samt mellan kommuner och landstingskommuner (Dit l9lll19).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 9 september l982 har en särskild utredare (Kn l9822A) tillkallats för en kompletterande undersök- ning om lagreglering av viss tillsyns— och kontrollverksamhet. Särskilda direktiv har inte meddelats. .

Den av mig nu förordade beredningen bör fullfölja det utredningsarbete som f. n. bedrivs av stat-kommungruppen samt den nyligen tillsatta särskilda utredaren för kompletterande undersökning om lagreglering av viss tillsyns- och kontrollverksamhct. I samband med att beredningen tillkallas bör dessa

uttedningsuppdrag upphöra. Beredningens huvuduppgifter bör preciseras på sätt som jag anger i det följande.

Samverkan mellan stat och kommun

En av beredningens huvuduppgifter blir att se över formerna för samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet. Genom olika studier bör beredningen överväga om förändringar bör göras i ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Beredningen bör också belysa vilka konsekvenser s. k. ramlagar har för den kommunala sjllvsty- relsen och den kommunala ekonomin. Den översyn av de statliga myndig- heternas normgivningsvcrksamhcl m.m. som f.n. bedrivs inom stat- kommungruppen bör skyndsamt fullföljas. Beredningen bör också behandla

de statliga myndigheternas allmänna tillsyn över kommunerna och lands— tingskommunerna, dvs. den tillsyn som sker genom inspektionsverksamhet e. d. Syftet skall vara att avveckla sådan tillsyn som inte längre är nödvändig. sedan kommunindelningsreformen och utvecklingen av de politiska och administrativa organen avsevärt har höjt kommunernas och landstingskom- munernas möjligheter till självständigt beslutsfattande.

Beredningen bör vidare som underlag för fortsatta överväganden kartläg- ga och analysera de författningsbestämmelser m. m. som detaljreglerar statsbidragen till kommunerna och landstingskommunerna. avgiftsfinansie- ringen av kommunal verksamhet samt reglerna om obligatoriska kommunala nämnder. De statliga myndigheterna har genom förordningen ( 1981 :305) om översyn av statliga myndigheters föreskrifter, anvisningar och råd (översyns- förordningen) ålagts att göra en total genomgång av de regler som särskilt riktar sig till kommunerna och landstingskommunerna. En redovisning av erfarenheterna av detta översynsarbete samt förslag om formerna för fortsatt översyn bör ingå i beredningens arbetsuppgifter.

Samordning av statliga beslut

En andra huvuduppgift förberedningen blir att överväga hur en förbättrad samordning av statliga beslut och åtgärder som påverkar den kommunala kostnadsutvecklingen skall kunna åstadkommas. Därvid bör beredningen pröva förutsättningarna att få till stånd samlade föreskrifter om förfarandet när statliga regler som riktar sig till kommunerna och landstingskommunerna utarbetas samt om utformningen av sådana regler. Frågan bör prövas tillsammans med en översyn av kungörelsen (197016!!!) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter. anvisningar eller råd (begräns- ningskungörelsen). Beredningen bör i detta sammanhang särskilt analysera hur de statliga myndigheterna efterlever kravet på beräkningar av de ekonomiska och administrativa konsekvenserna av deras föreskrifter och råd. Förslag bör utarbetas om hur eventuella brister skall kunna avhjäl- pas. _ Stat—kommungruppen har i betänkandet (SOU 198237) Kommunal planering i förändring angett vissa allmänna principer för samverkan mellan stat och kommun i fråga om den författningsreglerade kommunala plane- ringen. l betänkandet redovisas också förslag till förenklingar i den statliga regleringen av den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen. Beredning- en bör fullfölja översynsarbetet i dessa frågor samt överväga ytterligare åtgärder som syftar till att förbättra samordningen mellan författningsregle- rad statlig och kommunal planering.

Det statliga utredningsväsendet har en betydelsefull roll när det gäller att åstadkomma förändringar i samspelet mellan stat och kommun. I varje betänkande skall enligt kommittéförordningen (t9761119) redovisas en beräkning av kostnaderna för att genomföra kommitténs förslag. Genom en ändring (l9811307) i kommittéförordningen föreskrivs numera också att kommittéförslagens effekter för den kommunala självstyrelsen skall belysas i betänkandena. Vidare har direktiv (Dir 19:31:42) utfärdats till kommittéer och särskilda utredare om begränsning av statlig normgivning till kommu- nerna och landstingskommunerna. Beredningen bör redovisa erfarenheter- na av bestämmelserna i kommittéförordningen och av de särskilda direkti- ven.

Samverkan inom den kommunala sektorn

Den tredje huvuduppgiften för beredningen blir att med de allmänna utgångspunkter som jag tidigare har redovisat pröva behovet av och formerna för samverkan inom den kommunala sektorn. Jag anser för min del att det utredningsarbete ont interkommunalt samarbete som f. n. bedrivs på skilda håll bör bli föremål för en samlad prövning. Kommunalföreragskom- mitten har i betänkandet (SOU l982:l3) Kommunalföretaget redovisat

förslag avseende kommunal verksamhet i företagsform inom en kommun. Samverkani företagsform mellan flera kommuner kommer att belysas i ett betänkande inom kort. Det är enligt min mening väsentligt att interkommu- nal samverkan i företagsform ses i ett sammanhang med andra samarbets- former. Kommunalförbundsutredningen kommer sålunda att senast den 30 juni l983 redovisa sina förslag rörande interkommunalt samarbete i form av kommunalförbund. Förslagen bör därefter få en samlad bedömning av den av mig här förordade beredningen.

Kommunernas och landstingskommunernas roll i näringspoliliken lll. m.

En särskild utredningsuppgift för beredningen bör vara att analysera och överväga kommunernas och landstingskommunernas kompetens i närings- och sysselsättningspolitiken. Samhällets insatser inom dessa områden är ofta en fråga om samverkan mellan stat och kommun. Kommuner och landstingskommuner har i ökad utsträckning kommit att ägna sig åt närings- och sysselsättningspolitiska frågor. Detta har lett till en diskussion om kommunernas och landstingskommunernas lagenliga kompetens när det gäller dessa frågor. i olika sammanhang har också krav rests på en allmän översyn av gränserna för de kommunala insatserna.

Riksdagen begärde hösten [979 en utredning med bl. a. en redovisning av kommunernas nuvarande befogenheter i fråga om näringslivsfrämjande åtgärder. En sådan redovisning har nu gjorts av utredningen om kommunal kompetenslagstiftning i betänkandet (SOU 198220) Kommunerna och

näringslivet. Betänkandet innehåller bl. a. en beskrivning av gällande rätt i fråga om kommunernas förhållande till näringslivet. Det har inte ingått i utredarens uppdrag att överväga några förändringar av den kommunala kompetensen i dessa frågor. Kommunernas roll när det gäller näringslivet har också tagits upp av industrisaneringsutredningen. som har haft till uppgift att utreda frågan om planmässig sanering efter industrinedläggningar. l utredningens betänkande (SOU l982:lO) Sanering efter industrinedlägg— ningar föreslås att en särskild utredning görs om kommunernas kompetens inom näringslivssektorn. l ett flertal socialdemokratiska riksdagsmotioner begärs också att en översyn skall göras av ramarna för kommunernas insatser i näringspolitiken.

Det finns enligt min mening starka skäl att nu ta upp frågan om kommunernas och landstingskommunernas roll i närings— och sysselsatt— ningspolitiken. Det har varit naturligt att olika initiativ tagits på lokal och regional nivå för att främja näringslivets utveckling och öka sysselsättningen. Det nära samband som finns med de statliga åtgärderna inom dessa områden talar för att utredningsarbetet bör läggas hos beredningen. En naturlig utgångspunkt bör vara att analysera erfarenheterna av de kommunala näringslivsinsatserna samt belysa konsekvenserna av olika kommunala kompetensgränser inom näringslivsområdet. Statens industriverk har fått i uppdrag att kartlägga omfattning, inriktning och vissa samhällsekonomiska effekter av den kommunala näringspolitiken. Denna kartläggning bör bl. a. utgöra underlag för beredningens analyser. Beredningen bör vidare ta upp och pröva former för att uppnå ökad samverkan mellan olika statliga och kommunala organ samt företag och fackliga organisationer. l detta sammanhang bör beredningen överväga frågan om kommunal representa- tion i styrelsen för större företag.

En annan kompetensfråga som beredningen bör överväga i detta sammanhang gäller en ev. vidgning av den kommunala kompetensen för att möjliggöra solidaritetsyttringar i internationella frågor. Beredningen bör härvid analysera hur en utvidgad kompetens på detta område kan förenas med statsmakternas ansvar för den svenska utrikespolitiken.

Beredningen: arbetssätt

Beredningen bör vara oförhindrad att utöver de uppgifter som jag nu har nämnt ta upp även andra frågor av betydelse när det gäller ökad samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet. Beredningen bör emellertid utgå från en i huvudsak oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kom- mun.

Beredningens utredningsarbete bör bedrivas i nära samarbete med bl. a. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. arbetsmarknadsstyrel- sen. statens industriverk. statskontoret och riksrevisionsverket. Samråd bör ske med kommittéer och särskilda utredare vars uppdrag rör de verksam— hetsområden som beredningen behandlar.

Beredningen bör utarbeta de författningsförslag som föranleds av dess överväganden. Förslagen bör redovisas successivt.

Beredningen bör senast den 30 juni varje år lämna regeringen en rapport över sin verksamhet. Utredningsarbetet bör pågå till den 30 juni 1985 varefter formen för och resultaten av arbetet bör utvärderas.

Till beredningen bör knytas en särskild parlamentarikergrupp med företrädare för riksdagspartier. kommuner och landstingskommuner.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för civildepartementet

att tillkalla en beredning med högst fem ledamöter för att utreda frågan om ökad samverkan mellan stat och kommun samt förenkling av statliga regler. m. m..

att utse en av ledamöterna att vara ordförande. att besluta om ledamöter i en till beredningen knuten parlamentariker- grupp samt om sakkunniga, experter. sekreterare och annat biträde åt beredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutat att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitteanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)

49

Kommittédirektiv && tal

Dir ”84:15

Tllliiggsdfrektiv till stat—kommunberedningen (C 1983202)

Dir 198428 Beslut vid regeringssammanträde 1984-06-07

Chefen för civildepartementet. statsrådet Holmberg, anför. Stat- kommunberedningen bör få i uppdrag att svara för att försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse genomförs och följs upp.

Bakgrund

Stat-kommunberedningen (Dir 198330) avlämnade i februari 1984 betänkandet (Ds C l984:l) Försök med ökad kommunal självstyrelse. Beredningens förslag låg till grund för regeringens proposition och riksda- gens beslut om försöksverksamhetens utformning (prop. WSJ/84152. KU 32, rskr 368).

Riksdagens beslut innebär att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse skall genomförasi högst nio kommuner och tre landstingskom- muner. Försökskommunerna skall ges möjlighet att göra avsteg från statlig reglering och därigenom kunna pröva nya vägar i den kommunala verksamheten. Försöket är avsett att pågå under en fyraårspenod och att efter utvärdering ligga till grund för mera generella överväganden.

Genom riksdagsbeslutet får regeringen möjlighet att inom ramen för försöksverksamheten göra avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av anslag. godkännande av riktlinjer för en viss verksamhet eller annan liknande åtgärd. En lag om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation träder i kraft den i juli 1984.

Uppdraget

Stat-kommunberedningen bör enligt min mening svara för att försöksverk- samheten genomförs. En viktig uppgift för beredningen blir att hålla fortlöpande kontakt med försökskommunema och på olika sätt bistå dem. Beredningen bör också yttra sig över och bereda försökskommunernas framställningar till regeringen om förändringar i den statliga regleringen.

Det är väsentligt att olika försök fortlöpande utvärderas. Stat-kommun- beredningen bör svara för att utvärderingen sker på ett systematiskt och allsidigt satt.

Beredningen skall enligt sina direktiv ha slutfört sitt arbete den 30 juni 1985. Tiden bör med anledning av vad jag har anfört utsträckas så att arbetet med att följa och utvärdera försöksverksamheten kan fullföljas. Beredning- en bör senast den 30 juni varje år lämna regeringen en rapport om hur försöksverksamheten fortlöper. En slutrapport bör lämnas senast den 30 juni l989.

Hemstlllan

Jag hemställer att regeringen meddelar stat-kommunberedningen tilläggs- direktiv i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragnndens överväganden och bifaller hans

' hemställan. (Civildepartementet)

1988 *05" 13

STAT—KOMMUNBEREDNINGENS AVGIVNA BETÄNKANDEN OCH RAPPORTER

Statsbidragskatalogen 1983/84 55 miljarder till kommuner och landsting

Försök med ökad kommunal självstyrelse (Ds C 1984:l)

Statlig reglering av kommunal verksamhet (Ds C 1984z2)

Staten, kommunerna och servicen (Ds C 1984:5)

Förnya den kommunala självstyrelsen!

Driver statens styrning upp kommunernas kostnader?

Avgifter inom kommunal verksamhet (Ds C l984:6)

- Ram eller lag? Om ramlagstiftning och samhälls- organisation (Ds C 1984:12)

Statsbidragskatalogen 1984/85 - 60 miljarder till kommuner och landstingskommuner

— Enklare former för interkommunalt samarbete (Ds C 1985z4) — Statens tillsyn av kommunerna (Ds C 1985:6)

— Frikommunförsöket (rapport september 1985)

Kommunala företag (Ds C 1985:13)

Kommunal medverkan i internationella frågor (Ds C 1986:10)

Bättre regelekonomi. En ny begränsningsförordning (Ds C 1986314)

- Staten kommunerna och den statliga styrningen. Några principfrågor (rapport av Jörgen Westerståhl)

— Kommunal näringslivspolitik. Samverkan med staten och näringslivet (Ds C 1986:16)

- Statsbidragskatalogen 1987

— Statsbidrag till kommuner och landsting (Ds Fi 1987z7)

KUNGLBlBL

STOCKHOLM

Kronologisk förteckning

Övea'syn av utlänningslagsstiftningen. A. Kortare vltntan.A. Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott? A Kmuskapsöverföring genom företagsutveckling. UD. Samerått och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. [. Frihet från ansvar. Ju. En ny skyddslag. Fö. Sverigeinformation och kulturutbyte. UD. Rått adress. Fi.

ll. Öppenhet och minne. U. 12. Civil personal i försvaret. Fö. 13. Handel med optioner och terminer. Fi. 14. Översyn av bostadsrättslagen m.m. Bo. 15. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB. 16. SÄPO - Säkerhetspolisens inriktning och organisa- tion. Ju. 17. Reklamskatten. Fi. 18. Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. 19. U-lands- och biståndsinfonnation. UD. 20. En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. U. 21. Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. Fi. 22. Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. Fi. 23. SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. 24. Lotteri i radio och TV. U. 25. Förnyelse och utveckling. C.

PP.":-

539999.”

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Clvildepartementet Medborgarkomrnissionens rapport om svensk vapen- Förnyelse och utveckling. [25] exporL [15]

J ustitiedepartementet

Sameratt och sameting. [5]

Frihet från ansvar. [7]

SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisation. [16] Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. [18]

Utrikesdepartementet

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinfonnation och kultursamarbcte. [9] U-lands— och biståndsinformation. [19]

SllESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23]

Försvarsdepartementet En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]

Finansdepartementet

Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] Ny iaxen'ngslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22]

Utbildningsdepartementet

Öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolom- rådet. [20] Lotten i radio och TV. [24]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översyn av utlänningslagstifmingen. [l] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott?[3]

Bostadsdepartementet Översyn av bostadsrättslagen m.m. [14]

Industridepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6]

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10166-1 ISSN 0375-250X