SOU 1989:111

Invandrare i storstad : underlagsrapport

Del 1

2. Inledning 11

2.1 1984 års invandranmdersökning i Stor-Stockholm 11 2.2 Rapportens uppläggning 13 & 3 Invandrare och invandring 16 3.1 Integration i det svenska samhället 16 ; 3.2 Begreppet invandrare i statistiken 18 i 3.3 Invandrare från skilda länder 20 3.4 Invandrare i storstadskommunerna 20 3.5 Det nya flyktingmottagandet 22 3.6 Vistelsetiden i Sverige 25 4 Invandrare på arbetsmarknaden 27 4.1 En förändrad arbetsmarknad 27 4.2 En förändrad yrkesstruktur 28 4.3 Invandringens ändrade karaktär 30 4.4 Invandrarnas förvärvsfrekvenser 30 Invandrares yrkesstrukturer

Innehållsförteckning (forts)

4.6

4.7 4.8 4.9

6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 6.7

7. 1 7.2 7.3 7.4

Sid Yrkesstrukturen bland invandrare och infödda svenskar 34 Yrke och vistelsetid 35 De vanligaste första yrkena 36 Invandrares yrkeskarriärer 38 Invandrares ekonomiska resurser 42 Kvarstående socialhjälpsberoende ivissa grupper 44

Invandrare på bostadsmarknaden 45 De materiella boendevillkoren 45 Hustyp, upplåtelseform och vistelsetid 47 Bostadsområdesegenskaper 48 Den etniska boendesegregationen 49 Den etniska boendesegregationen och vistelsetiden 50 Etnisk och socioekonomisk segregation 51 Diskussion 53 Invandrare och hälsa 56 Långa sjukskrivningar 56 Förtidspensionerade 58 Dödlighet 59 Upplevd hälsa 63

Innehållsförteckning (forts)

Sid 7.5 Särskilda riskgmpper 63 7.6 Diskussion 64 Referenser 67

i | ! ?

1. Sammanfattning

Sverige har sedan efterkrigstiden haft en nettoinvandring som iväxande grad riktats mot storstadsområdena, nära hälften av alla utrikesfödda bor i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö.

Bland de utomnordiska invandrarna har arbetskraftsinvand- ringen nästan helt upphört och förbytts till flyktinginvandring. Den stora koncentrationen mot storstadsområdena och vissa kommuner i dessa, ligger bakom det förändrade system för flyktingmottagning som infördes 1986, den s k ”hela Sverige”- strategin. Sedan 1986 har också storstädernas andel av invand- ringen minskat något i förhållande till övriga riket.

Under de senaste 20 åren har arbetsmarknaden omvandlats kraftigt mot en allt mer kunskapsintensiv inriktning, samtidigt som det har försvunnit många arbetstillfällen inom tillverk- ningsindustrin. Parallellt med denna utveckling har invand- ringens karaktär förändrats från att ha dominerats av arbets- kraftsinvandring till att nu domineras av flyktingar och anknyt- ningsfall. Invandringen har också förändrats så att dagens invandrare kommer från länder som kulturellt är mera annor— lunda och dagens invandrare består i allt högre utsträckning av mycket välutbildade personer.

De nyanlända invandrarna har svårigheter att snabbt etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Ju längre de stannar i landet desto mer väletablerade blir de på arbetsmarknaden. Men denna etableringsfas tenderar att bli lång och många gånger tar det cirka tio år innan de funnit ett yrke som någorlunda motsvarar deras yrkes- och utbildningsbakgrund. Detta är en misshushållning med resurser sett både ur ett mänskligt och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det finns därför all anledning att se över möjligheterna att förkorta denna etableringsfas.

Inte minst viktigt är det med förstärkt svenskundervisning, särskilt med tanke på de många välutbildade som söker yrken där det ställs stora krav på goda kunskaper i det svenska språket.

Den långsamma etableringen på arbetsmarknaden syns också i invandrarnas ekonomiska Situation, i deras etablering på bostadsmarknaden. De nyanlända invandrarna ansamlas i ett begränsat antal bostadsområden och dessa områden tillhör i de allra flesta fall storstadsregionernas minst attraktiva bo— stadsområden. Särskilt bekymmersamt är detta förhållande för barnen och ungdomarna. Ju längre invandrarna bott i stor- stadsregionen desto mindre blir sannolikheten att de skall bo i ett invandrartätt bostadsområde. Sammantaget innebär detta att cirka tre av fyra utlandsfödda personer inte bor i något invandrartätt bostadsområde.

Aven om etableringen på arbets— och bostadsmarknaden på- verkas starkt av vistelstiden i Sverige, så gäller att vissa invand- rargrupper blir kvar i de segment av arbets- och bostadsmark- na en som är minst attraktiva för den infödda befolkningen.

Strukturomvandlingen på arbetsmarknaden, som varit särskilt snabb och gått längst i storstadsregionerna, har inneburit stora problem för många av de arbetskraftsinvandrare som kom till Sverige på 1960—talet. Bland dessa invandrare, som alltså länge arbetat inom främst tillverkningsindustrin, är det oroväckande många som avslutar sitt yrkesverksamma liv som förtidspensio- närer. Det förefaller finnas ett stort behov av förstärkta insat— ser för omskolning och rehabilitering. Våra uppgifter tyder också på att de utländska förtidspensionärerna har en sämre hälsa än de infödda förtidspensionärerna och vissa invandrar- grupper, särskilt de typiska arbetskraftsinvandrarna uppvisar genomgående en sämre hälsa. Det finns dock indikatorer på att även yngre flyktinginvandrare från vissa länder hade markant sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen i motsvarande åldrar.

Det finns idag ett stort behov av fördjupade kunskaper om invandrares levnadsvillkor. För att sådana kunskaper skall bli tillgängliga krävs att befintliga register av intresse komplette- ras med uppgifter om t ex födelseland, invandringsår m m och att stora kontinuerliga frågeundersökningar kompletteras i sina urval med ett tillräckligt antal utlandsfödda. Båda dessa åtgärder torde vara relativt enkla och billiga och skulle möjlig- göra en mera nyanserad och detaljerad bild av invandrarnas levnadsvillkor.

2 Inledning

En viktig uppgift för storstadsutredningen är att belysa lev- nadsvillkoren ör olika befolkningsgrupper i storstadsområde- na. En stor, och växande, grupp utgörs av personer som är födda i andra delar av världen och det har sedan en längre tid

förts en diskussion om hur levnadsvillkoren för invandrarna skall kunna förbättras.

För att få en översiktlig beskrivning av invandrarnas levnads- villkor i storstadsregionerna vände sig storstadsutredningen till regionplane- och trafikkontoret vid Stockholms läns landsting där man har gjort en stor invandrarutredning med syfte att beskriva invandrarnas levnadsvillkor.

Hitintills har en hearing genomförts om invandrarnas situation i storstadsområdena. Den presenteras i del 2 av denna bok.

Föreliggande rapport skall ses som ett kompletterande under- lag till en beskrivning av invandrarnas levnadsvillkor. I rappor- ten försöker vi ange några av huvudresultaten och huvuddra- geni regionplane- och trafikkontorets stora invandrarunder- sökning. I framställningen har vi koncentrerat uppmärksamhe- ten på invandrarnas resurser att hävda sig främst på arbets- och bostadsmarknaden, samt ange hur deras hälsotillstånd ter sig vid en jämförelse med den infödda befolkningen. Detta är naturligtvis ett smalt utsnitt ur den totala bilden av invandrar- nas levnadsvillkor, men dessa förhållanden är centrala och har en nära anknytning till många andra centrala levnadsvillkor. Dessutom utgör de exempel på områden som är möjliga att direkt påverka med olika samhällsåtgärder.

2.1 1984 års invandrarundersökning i Stor-Stockholm

Eftersom materialet i denna rapport till stor del bygger på regionplane- och trafikkontorets invandrarundersökning re- senteras den kortfattat nedan. Avsnittet avslutas med 11 gra reflexioner om varför det är så knapphändigt med relevanta uppgifter kring invandrarnas levnadsförhållanden.

För att kunna ge en någorlunda bred beskrivning av invandra-

res levnadsförhållanden är det inte tillräckligt att enbart ana- lysera befintliga register då dessa innehåller uppgifter om t ex födelseland p ett mycket fragmentariskt sätt och i många fall saknas relevanta uppgifter om nationalitet helt. Regionplane- och trafikkontoret lät därför genomföra en brett upplagd intervjuundersökning som komplement till analyserna av folk- och bostadsräkningama, arbetskraftsundersökningarna, (AKU), sjukskrivningar, slutenvårdskonsumtionen m m. Redan dessa registerbearbetningar gav en del ej tidigare redovisade fakta, bland annat uppgifterna om de oroväckande höga antalet förtidspensionärer bland vissa invandrargrupper, beskrivning- aä'l av invandrarnas individuella yrkeskarriärer under 1970- t et etc.

Det använda frågeformuläret bestod av två delar. Ett mera konventionellt formulär som var 111 cket omfattande och inne- höll frågor kring familjeförhållan en, umgänge, språk, boen- de, utbildning, arbete, ekonomi, hälsa, barnomsorg. N aturligt- vis konstruerades formuläret via en mycket lång rad av komp- romisser mellan bredd och dju . Den andra delen av formulä- ret var begränsat till frågeomr dena arbete, utbildnin , familj och boende. De svarande fick redogöra för varje g ng det inträffat en förändring i något av dessa avseenden under hela vistelsetiden i Stockholms län. Varje gång en förändring skett anges varför den skett och hur den nya situationen såg ut.

Aven beslutet om vilka som skulle intervjuas är resultatet av en kompromiss. Dilemmat var nämligen att vi dels ville kunna uttala oss om hela invandrargruppen och dels om invandrare från skilda länder. Komprormssen blev ett urval där folk födda i Finland, Jugoslavien, Grekland, Polen och Chile represente- rades ordentligt. De fem länderna representerar ett brett spektrum av invandringsmotiv, invandringstidpunkt, kulturell bakgrund m m. Trots detta är det självklart att dessa grupper på intet sätt representerar alla de olika invandrargrupper som finns i Sverige. Invandrare från alla övriga länder ingick i en ”övrigkategori” i samma proportion som de utgorde 1 befolk- ningen.

Som jämförelsegrupp utvaldes svenskfödda personer som bor i Stockholms län, men som tillbringat sin huvudsakliga upp- växttid inom Sverige, men utanför länet.

Svarsfrekvensen varierar något mellan de olika grupperna och är genomsnittligt över 80 procent, vilket är ett oväntat gott resultat.

Idag är tio rapporter ublicerade och de behandlar frågeområ- dena boende (2), utbildning, arbete (3), hälsa, invandrarnas syn å Sverige och svenskarna och en rap ort om landstingsan- st" da invandrare. Den här föreliggantfé rapporten försöker sammanfatta nå a av de vikti aste resultaten vad avser främst förhållanden p bostads- oc arbetsmarknaden och frågor kring invandrarnas hälsa.

2.2. Rapportens uppläggning

Rapporten är disponerad så att kapitel 3 ger en bred och översiktli beskrivning av invandrarnas livssituation i stor- stadsomr dena. Här diskuteras också hur begreppet invandra- re skall avgränsas.

I kapitel 4 beskrivs hur arbetsmarknaden förändrats och hur invandringens karaktär förändrats. Mot denna bakgrund redo— visas olika invandrargruppers etablering på arbetsmarknaden och vi försöker visa att etableringsprocessen på arbetsmarkna- den många gånger är mycket lång och att vissa invandrargruåi- per är kraftlgt överrepresenterade bland de som slås ut fr 11 arbetsmarknaden. Men vi visar också hur vissa invandrargrup- per klarar sig bra på den svenska arbetsmarknaden.

Därefter behandlas mycket översiktligt olika invandrargrup— pers ekonomiska situation i kapitel 5 och vi kan där visa hur denna är mycket nära ko plad till etableringen på arbetsmark- naden och hur de iblan mycket långa etablenngsperioderna gör att många invandrare i början av sin vistelse lever under mycket små ekonomiska omständigheter.

I kapitel 6 beskrivs invandrarnas situation på bostadsmarkna- den. Där visas bland annat att de allra flesta invandrare inte bor i invandrartäta bostadsområden samtidigt som vissa bostads- områden är mycket invandrartäta. Där visas också att de flesta av dessa invandrartäta bostadsområden kan betraktas som storstadsregionernas minst attraktiva bostadsområden och de

tycks i många fall vara inne i negativa spiraler. Här visas också att med ökad vistelsetid i Sverige så minskar sannolikheten ånycket starkt att man skall bo i ett invandrartätt bostadsområ-

e.

I kapitel 7 redogörs för invandrarnas hälsosituation som ju i mångt och mycket utgör en sammanfattande och övergripande indikator på en persons levnadsförhållanden. Här visas att många invandrargrupper har en dålig hälsa och att sjukvårdens organisation inte är särskilt väl planerad för att ta emot kraftigt växande grupper av t ex äldre mvandrare. Inte heller har det .orts några särskilt framgångsrika försök att matcha efterfrå- gan och utbud inom vårdsektorn så att man utnyttjar att patienterna har landsmän som arbetar inom sjukvården.

En huvudslutsats som år igen i alla avsnitten ovan är att invandrargruppen är så heterogent sammansatt att det är nästan meningslöst att göra några relevanta uttalanden som är giltiga för hela invandrargruppen, samtidigt som vi måste konstatera att det många ganger saknas data som kan ge en rättvisande bild av alla de olika invandrargruppema. Denna situation skulle väsentligt kunna förbättras om befintliga regis- ter av intresse kompletterades med relevanta uppgifter om t ex födelseland, invandringsår m m. Härigenom kan en stor mängd data göras tillgängliga för inspektion. På motsvarande sätt är det angeläget att man ser till att stora och befintliga frågeun- dersökningar utvidgas i sina urval så att ett tillräckligt antal utlandsfödda från skilda länder inbegrips. Kunskaperna om invandrarnas levnadsförhållanden kan då närma sig kunska- perna om den infödda befolknin ens levnadsförhållanden. Detta kan enkelt ske genom en förh llandevis ringa ekonomisk och personell satsning.

I del 2 presenteras uppsatserna från en hearing om invandrares levnadsvillkor i storstadsregionerna. Här skriver Roger Bernow om olika strategier som skulle göra det möjligt att för- bättra villkoren för invandrarforskningen och för invandrarnas möjligheter att själva komma till tals.

I den andra uppsatsen redovisar Jan Ekberg data om invandra- res yrkeskarriärer genom att följa dessa under en femtonårspe- riod med hjälp av longitudinella data. Därefter analyserar

Anders Harkman invandrarnas situation på arbetsmarknaden utifrån offentlig statistik och uppgifter från Stockholms läns landst'ngs intervjuundersökning. I den fjärde uppsatsen redo- visar e Boalt data om invandrares hälsa.

Därefter ger eneraldirektören vid invandrarverket, Christina Rogestam oc Sven Hj älmskog en aktuell beskrivning av situa- tionen med det nya flyktingmottagandet.

marknaden med särskild tonvikt vid var i Stockholrnsregionen invandrare tenderar att bosätta sig.

Åke Daun utvecklar sina resonemang om invandrares integra- tion som politiskt mål och kulturell verklighet.

Erland Bergman er sin syn på var kunskapsluckoma om invandrares levna svillkor är som mest besvärande.

I den avslutande uppsatsen skriver invandrarforskaren Markku

Danuta Biterman beskriver invandrarnas situation på bostads- !

!

1 Peura om etnisk mobilisering som förändringsfaktor.

3. Invandrare och invandring

Under mycket lång tid har stora grupper av invandrare bott och verkat i Sverige. Under 1800-talet och ända fram till 1930-talet var utvandringen från Sverige större än invandringen. Efter andra världskriget kom ett betydande antal flyktingar från Europa. Under 1950- och 1960-talen blev arbetskraftsinvand- ringen omfattande. Vid sidan av invandringen från de nordiska länderna, har flyktinginvandringen blivit helt dominerande under 1970- och 1980-talen.

Begre pet invandrare är oklart, vilka uppfattar sig själva som invan rare och vilka uppfattar omgivningen som invandrare? Underlaget i den officiella statistiken för att belysa invandrares förhållanden har förbättrats under senare år, men är fortfaran- de onyanserat och ofullständigt.

3.1 Integration i det svenska samhället

Begreppet invandrare är knutet till att en person brutit upp från srtt hemland och mer eller mindre varaktigt kommit att bosätta sig i ett annat land. Men i de flesta sammanhang avses även en ytterligare dimension, nämligen personers etniska tillhörighet och grad av integration i det nya landet. Det finns anledning att något belysa dessa frågor som bakgrund till de tämligen otympliga definitioner av invandrare som vi varit hänvisade till i denna rapport.

Den förhärskande uppfattningen under efterkrigstiden fram till mitten på 1970-talet var att invandrare skulle assimilieras i det svenska samhället. Sedan slutet av 1970-talet har i stället värdet av ursprungskulturen och beroendet av den kommit att dominera synsättet.

I en uppsats om invangritres integration som redovisas i del 2 i denna rapport anför e Daun. ”Det tycks mig ändå som om vi i Sveri e ännu inte nått därhän, att vi dragit konsekvenserna avvårt s ljudliga tal om det mångkulturella Sverige. Vi påstår att Sverige är mångkulturellt, men ligger i vårt ordval någon annan tanke än att vårt land bebos av inte bara svenskar, utan av en stor andel människor, vilka växt upp i andra delar av

världen, att det nu finns en mångfald där det förut fanns en enhetlighet?

En verklig slutsats, inte bara klassifikatoriskt, är att Sverige inom sig rymmer många olika befolkningsgrupper, varibland en - den numerärt största - har svenska som modersmål och Sverige som den enda basen för sin nationella identitet. Andra känner sig t ex som både svenskar och turkar, eller i stort sett bara som turkar. Somliga kallar sig kanske sverigeturkar, en beteckning bildad på samma sätt som Enlandssvenskar och med en liknande avsikt att som grupp fortsätta att leva som en etnisk—språklig minoritet. En del talar svenska - någorlunda väl, förutom modersmålet, andra nästan bara turkiska. Vissa talar flera språk, men dålig svenska.

Många invandrare har sitt umgän e uteslutande inom den egna etniska gruppen, även efter m ga år i Sverige. Somliga har ganska nära kontakt med en eller annan svensk eller svenska genom ingifte i den egna familjen eller i bekantskaps- kretsen. Vanligt är också äktenskap mellan invandrare från olika andra länder. Man förenas bland annat av utanförskapet och av liknande erfarenheter av mötet med svensk kultur.

Den mångkulturella situationen ger oss anledning att uppfatta och till och med definiera dessa invandrare somvälintegrerade. De är integrerade i sin egen kulturella miljö, t ex i sin sverige- grekiska omgivning, men det är ett annat Sverige än det som de ”etniska svenskarna” identifierar sig med. De förfogar över sina känslomässiga hållpunkter och har genom minnen en bindning till platser och hus. De har sina väl etablerade sociala nätverk, lojaliteter och strategiska kontakter. De har sina favoritställen, butiker och utflyktsmål, sin livsform som model- lerats med den svenska omgivningen som en del av sin förut- sättning, men bara en del. Vad vi talar om här är en fullständig miljö och en total livsform, men ändå ett annat Sverige än de etniska svenskarnas och ett annat liv än det för dem typiska.

Om dessa invandrare fungerar väl i sina sociala sammanhang och är fullt delaktiga i dessa finns det grund för att säga, att de är välintegrerade, ja rentav assimilerade i sin delkulturella miljö. På liknande sätt begränsar sig de etniska svenskarnas integration till dessa egna avgränsade sammanhang. En svensk

är inte integrerad eller assimilerad i alla svenska sammanhang, även om den förhållandevis homogena svenska kulturen ger en förtrogenhet eller åtminstone ytlig kännedom om andra svens- ka miljöer än den egna”.

3.2 Begreppet invandrare i statistiken I den officiella statistiken förekommer ofta begreppen

Utrikes födda personer eller första generationens in- vandrare. Av dessa är nu drygt hälften svenska medbor- gare.

Utländska medborgare, huvuddelen är födda utomlands, men 10 procent är födda i Sverige.

Andra generationens invandrare, till denna grupp räknas de utländska medborgarna som fötts i Sverige, men också de som har den ena eller båda sina föräldrar födda utom- lands. Folkbokföringen är uppbyggd så att det är mycket svårt att följa andra generationens invandrare när perso- nerna blir äldre än 18 år.

I föreliggande rapport kommervi att i möjligaste mån använda begreppet utrikesfödda i redovisningen. Eftersom invandrare från Vissa länder ansöker om svenskt medborgarskap så snart de får möjlighet, är statistiken om utländska medbor are svår att använda vid jämförelser mellan invandrare fr 11 skilda länder. Här är begreppet utrikesfödda bättre, å andra sidan kommer då ej personer som är utländska medborgare, men födda i Sverige med. Denna grupp utgörs främst av ungdomar.

Invandrare har i stor utsträckning bosatt sig i storstadsområde- na. Inriktningen mot storstäderna har ett nära samband med arbets- och utbildningsmöjlighetema där. Av Sveriges befolk- nin är 715 000 personer födda utomlands (8,5 procent). Nära häl ten (48 procent) av alla utrikesfödda i landet bor i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö jämfört med att mindre än en tredjedel (31 procent) av hela befolk- ningen bor i storstadsområdena.

Figur 1:

800000

Utrikesfödda i storstadslänen och övriga län 1988

700000 600000 500000 ; 400000 300000 _ 200000

100000 .

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

För att belysa utvecklingen över tiden kan vi inte gå längre tillbaka än 1976 och får då göra jämförelserna på länsnivå, vilket skiljer sig något från avgränsningen av storstadsområ- den. Av figur 2 framgår att antalet utrikesfödda ökar stadi t såväl i storstadslänen som i övriga län. Andelen utrikesföddga ligger ungefär dubbelt så högt i storstadslänen som i övriga län. Göteborg- och Bohuslän samt Malmöhus län ligger något över genomsmttet för riket, medan Stockholms län under hela perioden 1976-1988 ligger på en betydligt högre nivå.

Figur 2: Andel utrikesfödda av totalbefolkningen 1976-1988

0/o 1 1 6

14 — Riket "» 12 D Stockholms län 10

(> Göteborgs-och Bohus län

A Malmöhus län _ summa storstadslän

' " övriga län

76 77 70 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 Årtal

3.3 Invandrare från skilda länder

I storstadsområdena finns invandrare från ett mycket stort antal länder. I Stockholms län finns invandrare från 150 olika nationer (re resenterade av minst fem personer). På en rela- tivt grov niv kan man urskilja ett antal ländergrupper som har en tyng överrepresentation i storstäderna. Till dessa hör främst de latinamerikanska länderna,__afrikanska länder, Po- len, Italien, Grekland och Turkiet. Over 60 procent av de utlandsfödda från dessa länder bor i de tre storstadsområdena jämfört med 48 procent av de utlandsfödda i genomsnitt. Under genomsnittet för landet ligger nästan bara de övriga nordiska länderna med 40 procent.

Figur 3: Andel av utrikesfödda från respektive land i stor- stadsområden 1988

Totalt Uruguay Argentina Grekland Chile

Italien Polen Afrika Turkiet Storbritannien Övriga Europa Övriga Sydamerika

D övr riket

Stor-Malmo

035322 & Stor-Göteborg Sovietunionen Jugoslavien I Stor-Stockholm

USA

Ovriga nordamerika vast-Tyskland Övriga Asien

Okänt

iran indien Norden

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100%

3.4 Invandrare i storstadskommunema

Det finns betydande skillnader mellan de tre storstadsområde- na vad gäller invandarnas bosättning. I Stockholmsområdet med sina 22 kommuner utgör de utlandsfödda över 10 procent av befolkningen i 18 kommuner med Stockholm ungefär i mitten med 14 procent. Några av de större förortskommunema

ligger betydligt högre, i själva Stockholm bor endast 44 procent av de utrikesfödda i hela Stor-Stockholm. I Göteborgsområdet är det bara Göteborg som ligger över 10 procent och hela 75 procent av de utrikesfödda bor i Göteborgs stad. I Malmöom- rådet ligger Malmö, Lund och Burlöv över 10 procent, 64 procent av de utrikesfödda bor i Malmö stad. Koncentrationen till själva centralkommunema är alltså mycket mer markerad i Göteborgs- och Malmöområdena än i Stockholmsområdet. Tabell 1: Utrikesfödda i storstadskommunerna, antal och procent av totala befolkningen 1988 (Källa: In- vandrarverket) Kommun Utrikes födda Kommun Utrikes födda Antal Proc Antal Proc Botkyrka 18427 27,0 Ale 1983 8,4 i Danderyd 2787 9,8 Göteborg 57468 13,3 l Ekerö 1330 7,4 Härryda 2140 8,2 , Haninge 9137 14,8 Kungsbacka 2456 4,7 Huddinge 12270 17,1 Kungälv 1674 5,1 Järfälla 8064 14,3 Lerum 2066 6,4 Lidingö 4522 11,6 Mölndal 4290 8,4 ; Nacka 9544 15,4 Partille 2906 9,7 i Salem 1491 12,1 Öckerö 335 3,2 Sigtuna 4835 16,0 Sollentuna 6418 12,8 Stor-Göteborg 75318 10,9 Solna 8391 16,5 * Stockholm 94867 14,2 Burlöv 1615 11,1 Sundbyberg 4893 15,7 Kävlinge 1308 6,0 . Tyresö 4578 13,6 Lomma 960 5,7 ' Täby 6449 11,4 Lund 8491 10,0 ' Upplands Väsby 6079 17,2 Malmö 34035 14,7 Upplands-Bro 3168 15,8 Staffanstorp 1067 6,1 Vallentuna 1933 9,3 Svedala 884 5,2 Vaxholm 440 67,0 Trelleborg 2879 8,3 Värmdö 2659 12,9 Vellinge 1400 5,2 Österåker 2823 10,0

Stor—Malmö 52639 11,3 Stor-Stockholm 215105 14,6

I Stor-Stockholm finns nära hälften avi Sverige boende utri- kesfödda från Grekland, Turkiet, Chile, Argentina och de afrikanska länderna. I Göteborgs- och Malmöregionerna finns en betydande andel av invandrarna från Jugoslavien och Uru- guay. Invandrare från Polen är markant överrepresenterade i Malmö. Av de länder som går att särskiljai tillgänglig statistik framgår att invandrare från Iran, Indien och ”övriga Asien” är relativt väl spridda utanför storstadsområdena.

3.5 Det nya flyktingmottagandet

Sedan 1985 är statens invandrarverk huvudman för mottagan- det av flyktingar (asylsökande och kvotflyktingar). Genom avtal med invandrarverket åtar sig huvuddelen av landets kommuner sedan ett mottagarprogram, som innebär att de flyktingar som får uppehållstillstånd får bostad, undervisning i svenska m m. Flyktingarna fördelas på kommunerna enligt de kvoter man avtalat med invandrarverket.

Sedan 1986 har Stor-Stockholm tagit emot 20 procent av de flyktingar som placerats genom invandrarverket. Stor-Göte— borg 8 procent och Stor-Malmö 6 procent. Av tabellen på följande sida framgår hur de mottagna flyktingarna fördelar sig på kommuner i storstadsområdena.

Tabell 2: Mottagna flyktingar 1986-1988 i storstadskommu- nerna (Källa: Invandrarverket)

Kommun Antal Proc av Kommun Antal Proc riket av riket Botkyrka 949 1,85 Ale 102 0,20 Danderyd 98 0,19 Göteborg 3261 6,37 Ekerö 82 0,16 Härryda 134 0,26 Haninge 342 0,67 Kungsbacka 76 0,15 Huddinge 522 1,02 Kungälv 106 0,21 Järfälla 314 0,61 Lerum 88 0,17 Lidingö 211 0,41 Mölndal 214 0,42 Nacka 363 0,71 Partille 132 0,26 Salem 100 0,20 Öckerö 0 0,00 Sigtuna 176 0,34 Sollentuna 434 0,85 Stor-Göteborg 4113 8,03 Solna 383 0,75 Stockholm 4937 9,64 Burlöv 82 0,16 Sundbyberg 222 0,43 Kävlinge 143 0,28 Tyresö 223 0,44 Lomma 60 0,12 Täby 331 0,65 Lund 604 1,18 Upplands Väsby 195 0,38 Malmö 2045 3,99 Upplands-Bro 225 0,44 Staffanstorp 42 0,08 Vallentuna 194 0,38 Svedala 70 0,14 Vaxholm 40 0,08 Vellinge 0 0,00 Värmdö 91 0,18 Österåker 164 0,32 Stor-Malmö 3046 5,95 (exkl Trelleborg)

Stor-Stockholm 10596 20,69

Ett av målen för det nya flyktingmottagandet är att sprida Hyktingar till kommuner i hela landet och minska trycket på redan mycket invandrartäta kommuner i storstadsområdena, den s k ”hela Sverige”-strategin. Det är ännu för tidigt att dra några säkra slutsatser om detta har lyckats. Ser man på hur imigrationen från de icke nordiska länderna fördelar sig på storstadsområdena och övriga riket, Enner man en tydlig ök-

ning i övriga län av andelen som blivit kyrkobokförda som inflyttade från utlandet (se figur 4).

Figur 4: Årlig immigration av personer med icke nordiskt medborgarskap

35000 30000 25000 20000 15000 10000

5000

0 . 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Det går dock inte att utläsa om, och i så fall i vilken utsträck- ning, flyktingar som först placeras ut i landet sedan flyttar till större städer och storstadsregioner. Om man analyserar den årliga förändringen av antalet utrikesfödda i de tre storstadslä- nen och övriga län, har ökningstakten i övriga län varit påta lig sedan 1986. Det finns en tendens att ökningen är något snab a- re i Malmöhus län än i ”övriga län”. Stockholms län samt Göteborgs- och Bohuslän har en ökningstakt som ligger under övriga län (se figur 5).

Figur 5: Årlig rocentuell förändring av antalet utrikesföd— da 19 7—1988

107 106 '-

105

— Malmöhus län 1 04

— Göteborgs-och Bohus län 1 03

' ' Stockholms län

! 102 .

. "' —0vrlän !

101 100

99 777879808182838485868788

3.6 Vistelsetiden i Sverige

Studier av invandrares förhållanden visar mycket klart att individernas förhållanden förändras mycket över tiden. Detta kommer att belysas i flera av de kommande avsnitten. Många av de invandrare som kommer till Sverige har för avsikt att bosätta sig permanent, men många planerar för att återvända

. efter några år i Sverige. Bland flyktingar är det naturligtvis så ' att huvuddelen ho pas att situationen i hemlandet skall för- ' ändras så att det bhr möjligt för dem att återvända. Aven bland de som planerar att återvända är det vanligt att man av skilda skäl senare beslutar att stanna i Sverige.

1 Av de 280 000 utrikesfödda i Sverige 1988 hade hälften kommit i till Sverige redan före 1971, de har vistats här i minst 18 år. ? Invandrare från de nordiska länderna och flyktingar efter _ andra världskriget dominerar denna grupp se figur 6). Aven

bland jugoslaverna har hälften varit i Sverige tminstone sedan " 1971, bara var sjätte har kommit under 1980-talet. Bland grekerna är andelen som kom under 1970-talet något större, men drygt 40 rocent kom före 1971 och två tredjedelar kom före 1975. Fr n Polen kom många flyktingar efter kriget och sedan har stora grupper kommit efter 1975. Från Turkiet var invandringen kraftig under andra delen av 1970-talet och första halvan av 1980-talet. Grupperingen av länderna i Sydamerika,

Asien och Afrika är grov, men huvuddelen av invandrarna från dessa länder har kommit efter 1976.

Figur 6: Utrikesfödda efter vistelsetid i Sverige

Totalt : ////////Å Väst-Tyskland = Okänt Sovietunionen Ovr Norden Ovr Europa . = Ungern _. . _ Cl 1986-1988 Finland ' ' USA . Jugoslavien : ' — . & 1976-1980 Grekland " »" " ' Storbritannien . ww B 1971'1975 ovr Nordamerika V/////////////////7///7// I 1968-1970 Polen ' ' :;”/”_. /////// ////////// //__—: Oceanien ////__/_ //////—//_/// ///— . '1967 Turkiet " '///// ////// /////////—___ Afrika //////// ////////////// OvrSydamerika ////// // ////////_ Ovr Asien ' 7///////////// Iran __:— Chile

1981—1985

4. Invandrare på arbetsmarknaden

I detta kapitel skall kort beskrivas hur arbetsmarknaden om- vandlats under de senaste 20 åren mot en allt mer kunska sin- tensiv inriktning och hur det samtidigt har försvunnit ur ga arbetstillfällen inom främst tillverkningsindustrin.

Parallellt med denna utveckling har också invandringens ka- raktär förändrats kraftigt från att ha dominerats av arbets- kraftsinvandring till att nu, vid sidan av invandringen från de övriga nordiska länderna, nästan enbart bestå av flyktingar och anknytningsfall. Invandrin en har också förändrats så att dag- ens invandrare kommer fr länder som kulturth är mera an- norlunda och dagens invandrare består i allt högre utsträck- ning av mycket välutbildade personer.

Därefter redogörs för hur invandrarna etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden genom att vi betraktar hur förvärvs- frekvenserna utvecklats, hur arbetslösheten och förtidspensio- neringen utvecklats och hur invandrarnas yrkesstruktur ser ut jämfört med den infödda befolkningens. Här visas bland annat hur invandrarnas etablering på arbetsmarknaden påverkas av vistelsetiden i Sverige.

4.1 En förändrad arbetsmarknad

Under hela efterkrigstiden har en allt större andel personer inträtt på arbetsmarknaden. Förvärvsintensiteten för män i åldrarna 16 år och däröver har dock sjunkit sedan 1945. Speciellt markant är nedgången för de yngre (allt fler studerar alt längre) och för de äldsta. I den senare gruppen är förkla- ringen de växande andelarna förtidspensionärer. Bland kvin- norna har i stället förvärvsintensiteten ökat kraftigt främst genom en ökning av deltidsarbetet.

Samtidigt som allt fler är förvärvsarbetande har yrkesstruktu- ren på den svenska arbetsmarknaden i allmänhet och stor- stadsregionernas arbetsmarknad i synnerhet förändrats dra- matiskt under de senaste 20 åren.

4.2 En förändrad yrkesstruktur

I hela Sverige, och särskilt i storstadsregionerna och andra universitetsorter, minskar andelen personer sysselsatta inom tillverkningsindustiin och andelen sysselsatta inom t'änstesek- torn ökar. Dessa tendenser är utomordentligt enty iga.

Nära sammanhängande med detta har det skett en kunskaps- fördjupning inom stora delar av arbetsmarknaden. Betydelsen av denna belyses bäst genom en indelning av arbetsmarknaden efter de sysselsattas arbetsuppgifter och utbildningsnivå. Vi börjar med att dela in alla yrken i fem grupper:

1 Kunskapsyrken inom tekniskt, naturvetenskapliga områ- den som bland annat omfattar ingenjörer, fysrker, kemis- ter, läkare och arkitekter

2 Övriga kunskapsyrken som bland annat omfattar lärare, journalister, artister, jurister och programmerare

3 Informationsyrken som bland annat omfattar företagsle- dare, kamrerer, revisorer, bokhållare och sekreterare

4 Serviceyrken där bland annat sjuksköterskor, poliser, busschaufförer och frisörer ingår

5 Varuhanteringsyrken som i huvudsak omfattar jordbru- kare, fiskare och manuellt arbete inom industrin.

I både riket och storstadsregionerna sker den kraftigaste till- växten i de kunskapshamerande yrkena och en betydligt lång- sammare tillväxt i de informationshanterande yrkena och en tillbakagång för de varuproducerande yrkena.

Strukturomvandlingen, sett på detta sätt, har gått längst i storstadsregionerna och då särskilt i Stockholrnsregionen. Denna omvandling mot en större andel av de sysselsatta inom kuns- kapshanterande yrken gäller också för de industrisysselsatta och för servicesektorn. Aven här är andelen större i storstads- regionerna och omvandlingen går snabbast i storstadsre 'o- nerna. Aven de sysselsattas formella skolutbildning har öljt

samma allmänna mönster, dvs en allt större andel av de sysselsatta har idag en lång akademisk utbildning bakom sig. Denna omvandling innebär också atti en allt större andel av yrkena så ställs krav på kvalificerad användning av det svenska språket i tal och skrift. Dessutom ökar kraven på kompetens

inozränk ytterligare något eller några internationellt gångbara spr .

Figur 7: Tätortsstorlek och kunskapsyrken, varuhanterings- yrken. H-regioner 1960-1985

Varuhanteringsyrken Kunskapsyrken 40 20 1985

30_ 15 1960 20 10 10 5

ö &, Landsbygd å» &) Landsbygd

å= % & år. 95 &

q; ' 0 6.5 8.5 35 6.5 åå gå å &” 8 €? % ? åå” 805” %%

Den omvandling av arbetsmarknaden som beskrivits ovan har fått stora konsekvenser för invandrarnas etablering på den svenska arbetsmarknaden och den har gynnat vissa invandrar- grupper och missgynnat andra.

4.3. Invandringens ändrade karaktär

Under 1960-talet och tidigare dominerades invandringen av arbetskraftsinvandrare, men under 1970-talet förändrades bilden och flyktinginvandringen och anknytningsinvandringen kom att bli dominerande.

Invandringen har också ändrat karaktär vad avser invandrar- nas utbildnings- och yrkesbakgrund. Bland de tidiga arbets- kraftsinvandrarna var det mycket vanligt att de hade en yrkes- bakgrund som mycket väl överensstämde med den som efter- frågades på den svenska arbetsmarknaden, vilket medförde en ganska problemfri etablering inom främst tillverkningsindust- rin i Sverige. Dagens invandrare har inte denna välavpassade yrkesbakgrund, men här är de välutbildade kraftigt överrepre- senterade och som en illustrativ siffra kan nämnas att 35 procent av invandrarna som vid invandringstidpunkten till Sverige var mellan 26 och 35 år har en akademisk examen från hemlandet vid ankomsten till Sverige. Detta beror inte bara på att det idag är andra länder som dominerar invandringen till Sverige. Samma allmänna tendens är tydlig även när vi ser till invandrin en från länder som tidigare dominerades av typiska arbetskr tsinvandrare. Många av dagens invandrare har såle— des en formell utbildningsbakgrund som väl överensstämmer med den svenska arbetsmarknadens allt större efterfrågan på personal med en kvalificerad formell skolutbildning.

Mot bakgrund av den beskrivning som gjorts ovan av hur den svenska arbetsmarknaden omvandlats och hur invandringen ändrat karaktär, skall vi nu se hur invandrarnas etablering på arbetsmarknaden fungerat och försöka ange några skäl till varför den ibland fungerat mindre väl.

4.4 Invandrarnas förvärvsfrekvenser

Ovan har vi beskrivit hur antalet tillverkningsyrken minskat samtidigt som vi konstaterat att de invandrare som kom främst på 1960-talet dominerades av personer som arbetade just inom tillverkningsindustrin. Mot denna bakgrund kan vi förvänta oss att just dessa grupper ställs inför stora och svåra omställnings- problem på den svenska arbetsmarknaden. Vi har också visat

att bland relativt nytillkomna invandrare så är andelen myck- et välutbildade hög samtidigt som arbetsmarknaden i allt större utsträckning kommit att efterfråga välutbildad personal. Hur har då denna potential utnyttjats på den svenska arbets- marknaden?

På 1950- och 1960—talen var de utländska medbor arnas ål- dersspecifika förvärvsintensiteter högre än den i ödda be- folknmgens. Detta gällde specith för invandrare från Finland och Jugoslavien. Detta är ju också vad som kunde förväntas mot bakgrund av att dessa grupper särskilt rekryterades hit på grund av bristen på inhemsk arbetskraft. Vid början av 1980- talet var de åldersspecifika förvärvsintensiteterna för de ut- ländska medborgarna klart lägre än för den infödda befolk- ningen. Naturaliserade invandrare hade dock fortfarande ungefär samma förvärvsintensiter som den infödda befolkningen.

Figur 8: Invandringsår och högsta avslutad utbildning från uppväxtlandet (invandrare 18 år och äldre när de kom till Sverige)

%

50 . . Ingen avslutad utbildning och grundutbildning

40

30

20

10

Före 1964 1965-1974 1975-1984 är

Figur 9: Andel förvärvsarbetande bland svenska respektive utländska medborgare i Stockholms län (män 20-64

år)

Invandrare

— - - Svenskar

1981 1982 1983 1984 År

1977 1978 1979 1980

Källa: AKU

Förändringarna i relativa förvärvsintensiteter finns således i huvudsak bland de utländska medborgarna. Detta återspeglar med största sannolikhet de ovan beskrivna förändringarna på arbetsmarknadens efterfråge- och utbudssida. Resultatet ter sig i det närmaste som en självklarhet eftersom invandringen kommit att förskjutas från en typisk arbetskraftsinvandring mot en flyktinginvandring. För den senare gruppen bör det ju vara svårare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

De lägre förvärvsfrekvensema bland invandrargruppen i ge- nomsnitt beror på tre förhållanden. De har genomsnittligt sett en högre arbetslöshet och en större andel studerande i högre åldrar. Detta gäller främst för relativt nytillkomna invandrare. Det tredje skälet till att invandrargruppen genomsnittligt sett har en lägre förvärvsfrekvens är de mycket höga förtidspensio- neringsandelarna som vi främst återfinner bland arbetskrafts- invandrare från Finland, Jugoslavien och Grekland.

Sammanfattningsvis kan vi alltså säga att invandrarna har en lägre andel sysselsatta och att detta huvudsakligen beror på de utländska medborgarna, dvs de som genomsmttligt sett varit här kortast tid. Bland de invandrare som varit här längre är skillnaderna i förvärvsfrekvenser mindre och kan då huvudsak- li en hänföras till de mycket höga förtidspensionerin stalen b and främst de arbetskraftsinvandrare som kommit fr Fin- land, Jugoslavien och Grekland.

Den största skillnaden i förvärvsfrekvens finns mellan de ut- ländska och de svenskfödda kvinnorna. Dessa skillnader har också ökat över tiden. Det beror dock i första hand på att de svenska kvinnorna så krafti ökat sina förvärvsfrekvenser, snarare än att de utländska ' orna idag förvärvsarbetar i lägre utsträckning än tidigare.

Figur 10: Andel förvärvsarbetande svenska res ektive ut-

länålrsåca medborgare i Stockholms län 'nnor 20- 64

90

70 Invandrare

....- Svenskar 60

1977 1978 1979 1980 1991 1982 1983 1984 År

Källa: AKU

Ett specialfall utgörs av de nytillkomna invandrare som väntar på uppehållstillstånd som med dagens regelsystem är förhmd-

rade att arbeta. Dessa omfattas dock ej ide tidigare redovisa- de siffrorna.

4.5. Invandrares yrkesstrukturer

Ovan har givits en ov beskrivning av invandrarnas etablering på den svenska ar etsmarknaden genom förvärvsfrekvenser- nas utveckling. Vi kan närma oss en intressantare bild av etableringen på arbetsmarknaden genom att belysa hur yrkes- strukturen ser ut bland olika invandrargrupper.

4.6 Yrkesstrukturen bland invandrare och infödda svenskar

Här beskrivs översiktligt invandrarnas yrkesfördelning så som den ser ut vid en jämförelse med svenskarnas. För att kunna göra dessa jämförelser överskådliga används ett index som kan variera mellan 0 och 1001). Omvärdet är 0 så är jämförelsegrup- pernas fördelning exakt lika och om värdet är 100 så är det maximalt olika varandra. För att få en viss känsla för vad ett indexvärde står för kan en jämförelse mellan män och kvinnor ihela Stockholms län göras och ger då ett indexvärde om 36,0. En jämförelse mellan totalbefolkningeni Stockholms län och hela invandrargrupper ger ett värde på 20,4. Kvinnor och män i Stockholmsregionen har alltså mera specialiserade yrken i förhållanden till varandra än vad hela invandrargruppen har i förhållande till totalbefolkningen.

Yrkesstrukturen ser naturligtvis mycket olika ut i olika invand- rargrupper och vi redovisar också nedan hur yrkesstrukturen förändras med vistelsetiden och hur den ser ut dåvi tar hänsyn till yrkes- och utbildningsbakgrunden från hemlandet.

1)J-—:12' Zl Xj-le där X; är gruppens X' -ande| inom yrke j och Y' -andel inom samma yrke ]

4.7 Yrke och vistelstid

Bland de invandrare som kom hit för mer än 15 år sedan fick en

. betydligt större del arbete inom tillverkningsindustrin och en _ klart mindre andel inom servicesektorn. Under senare år har andelen inom tillverkningsarbete minskat kraftigt och andelen inom servicesektorn har ökat kraftigt. Detta är en direkt spegling av den allmänna omvandlingen av arbetsmarknaden som vi beskrivit ovan och av invandringens ändrade karaktär bort från typiska arbetskraftsinvandrare.

I tabellen nedan visas hur yrkesfördelnin en bland invandrar- l na förändras med vistelsetiden. Yrkesst ren blir med tiden alltmer lik den infödda befolkningens, men de blir aldrig helt lika. Vi ser också att det tycks ta mer än tio år innan de båda fördelningarna någorlunda börjar likna varandra. De invand- rare som kom hit när de var äldre uppvisar en krafti avvikan- de yrkesfördelning jämfört med motsvarande svens gruppers. För de som kom hit som unga är skillnaderna gentemot svens- karna relativt liten.

Figur 11: Jämförelse mellan hela befolkningens och invand-

rarnas yrkesfördelning efter vistelsetid. Stockholms län 1984

1 Index 100

50 40 30 2,0 10

0 vistelsetid år 6-10

De här upp ' erna tyder alltså på att invandrare som kommer hit i medel dem eller senare ofta hänvisas till en speciell arbetsmarknad och att de tenderar att stanna i denna del av arbetsmarknadeni resten av sitt yrkesverksamma liv. En annan grupp som tenderar att hamna i en mycket snäv del av arbets- marknaden är de lågutbildade invandrarkvinnoma som också har en yrkesfördelning som kraftigt avviker från de lågutbilda- de svenskfödda kvinnornas. Det förefaller med andra ord som de lågutbildade invandrarkvinnorna hamnar bakom dubbla lås - de blir hänvisade till den del av arbetsmarknaden där de allra minst attraktiva arbetsuppgiftema skall utföras och med myck- et små möjligheter att lämna denna del av arbetsmarknaden.

4.8. De vanligaste första yrkena

De yrken som inte kräver några mera omfattande kunskaper i svenska språket torde i huvudsak återfinnas inom tillverkrungs- och servicesektorn och i viss mån inom transport- och kommu- nikationsarbete. Ungefär tre fjärdedelar av invandrarnas förs- tayrken faller i någon av dessa kategorier. Denna andel förefal- ler inte ha förändrats över tiden, vilket är anmärkningsvärt med tanke på invandringens förändrade karaktär. Men såsom vi skall se nedan tenderar invandrare att hamna i speciella ingångsyrken som de sedan lämnar till förmån för andra yrken som mer stämmer med den svenskfödda befolkningens yrkes- fördelning.

Av de invandrare som var förvärvsarbetande i hemlandet och är det i Stockholmsregionen hade endast 14 procent samma förstayrke här som i hemlandet. Två av tre anser sig ha bytt till ett sämre yrke. Det vill säga ingångsyrkena på arbetsmarkna- den här är av en helt annan karaktär än invandrarnas senare yrken. Den genomsnittliga yrkeserfarenheten för de som för- värvsarbetat i hemlandet och sedan tvingats byta yrke i sam- band med invandringen till Stockholmsregionen är sex år. Detta är sannolikt huvudförklaringen till de resultat som säger att man i allmänhet inte har någon "nytta" av sin utländska yrkeserfarenhet. Invandrare som kommer hit som något äldre kan alltså vara en grupp som behöver särskilt stöd och särskild hjälp att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

i |

Som ett ytterligare kriterium att bedöma invandrares etable- ring på Stockholmsregionens arbetsmarknad har vi använt deras egen bedömning av huruvida deras nuvarande yrke i stort sett stämmer med den utbildning de har. En majoritet (64 procent) anser sig ha ett yrke som i stort sett stämmer överens med den utbildning de har. Andelen som har ett yrke som inte stämmer med utbildningen är cirka tre gånger större bland invandrarna än bland svenskarna (14 respektive 5 procent).

Tabell 3: Utbildningens överensstämmelse med yrket

Svar Samtliga Invandrare Svensk jäm-

invandrare med vistelse- förelsegrupp tid ( 5 år

Stämmer eller lägre utbildning 64 53 86

Stämmer ej, högre utbildning 14 21 5

Går ej att jämföra 8 10 8

Har ingen utbildning 14 15 0

Andelen som har ett yrke som inte stämmer med utbildningen är nästan dubbelt så stor bland de med kort vistelsetid här i landet. Det kan också konstateras att andelen som har ett sämre yrke än utbildningen är betydligt större bland invandra- re än bland svenskar även bland de som vistats här i mer än tio år. Att det framför allt är de med kort vistelsetid som anser sig ha ett yrke som inte stämmer med utbildning har två huvudor- saker. Dels det faktum att det tar tid att få ett yrke som stämmer med utbildningen och dels att detta är särskilt uttalat bland de många mycket välutbildade som kommit under senare tid.

De nyanlända invandrarna har således en yrkesstruktur i bör- jan av sin yrkesverksamhet i Sverige som kraftigt avviker från den infödda befolkningens och som också avviker från den yrkes- och utbildningsbakgrund som invandrarna har från sitt hemland. Denna bild förändras dock med vistelsetidens längd.

4.9 Invandrares yrkeskarriärer

Som en sista aspekt på invandrarnas etablering på den svenska arbetsmarknaden redovisas hur olika invandrargruppers yr- keskarriärer ter sig vid jämförelser med en svensk tvilling-

pp. Jan Ekberg har gjort två studier som är relevanta för oss i detta sammanhang. I den ena undersöktes den socioekono- miska karriären hos 1968 års invandrare till Stockholms län. Dessa följdes genom folk- och bostadsräkningama 1970, 1975 och 1980. Därvid jämfördes med en svensk grupp som bestod av inrikes inflyttade svenska medborgare till Stockholms län. Jämförelsen .ordes enligt den så kallade tvillingmetoden. Denna innebär att en invandrargrupp och dess svenska tvilling- grupp har samma antal och vidare samma ålders- och könssam- mansättning samt vid startåret också samma yrkesfördelning.

Betraktas hela gruppen utrikes inflyttade utländska medborga- re så har den yrkesmässiga och socioekonomiska rörligheten uppåt gått långsammare än för den svenska jämförelsegrup- pen. Skillnaden är dock liten och knappast anmärkningsvärd. Skillnaden är större mellan de olika invandrargruppema. Den finska och den jugoslaviska gruppen visar en väsentligt lång- sammare rörlighet uppåt än den svenska tvillinggruppen. Spe- ciellt gäller detta för männen som också uppvisar en stor andel som övergått till förtidspension fram till 1980. För t ex polack- erna är bilden helt annorlunda. Här har rörligheten uppått gått snabbare än för den svenska jämförelsegruppen.

Tabell 4: Socioekonomisk fördelning i procent. Män

mm:—um orett- ere I som nr 1-4 r 19 0 mm-wmm .. ...—...... ordbr. ! -r0cent. ' es odd- _ nskl tvillinger 1970

likes födde nstl tvillingnr the: födde nske tvillinger 985

3.6 l980 2.5

In i in |nd nsk| tvillingar

II i Finland nsln tvillingar 1980

U| i Finl|nd n:te tvillingar

| 1 -vrtg| Nordiske Ior nskl tvillingur 1970 :| i övrlgn Nordiske '" isao nskl tvilling-r

= 1 övriga Nordiska Y nska tvillinglr 1985

i uges |vien istn tvillingar 1970 || i Jugoslavien inkl tvillingar 1980 h 1 Jugosluvten iska tvillinglr 1985

| i Greklnnd |k| tv1111ng|r

| i Grekland ska tvillingar

| 1 Grekl|nd lll tvillingar 1985

1970

Nu 1700!

1980

| Vasteurope ska tvillingar 1970

| i Västeuropa sin tvillingar 1980 | i Västeuropa sku tvilling|r 1955

| 0 en ska tvillingur

| i Polen sku tvillingar . 1 Polen

ska tvillingar

| i Jockes ovetien

sl| tvillingar 1970

| i Tjeckoslovlkien sk| tvillingar 1980

| i ljeckoslovetien ska tvillingar 1985

Tabell 5: Socioekonomisk fördelning i procent. Kvinnor

' son var -- som var pensio

tvillingar

f_ Svenska tvillingar

Utrikes födda tvillingar

»uu-

tvillingar

Födda i Finland Svenska tvillingar

Födda i Finland Svenska tvillingar

|_- två . . o—a

ovriga nordiska tvillingar 1970

' övriga Nordiska

.u- ut

1980

tvillingar ' övriga Nordiska

1985

tvillingar ugos avien Svenska tvillingar

Födda i Jugoslavien Svenska tvillingar

Födda i Jugoslavien tvillingar

1970

1980

1985

ödda i Grekland .venska tvillingar '970

ödda i Grekland —venska tvillingar '980

ödda i Grekland -venska tvillingar '985

Vasteuropa —venska tvillingar

ödda i Västeuropa —venska tvillingar

—ödda i västeuropa tvillingar

'o en svenska tvillingar

Födda i Polen nvenska tvillingar

Födda i Polen Svenska tvillingar

Jeckos ovakien Svenska tvillingar

Födda i Tjeckoslovakien '980 Svenska tvillingar

Födda i Tjeckoslovakien '985 Svenska tvillingar

u- . . Ho

... v

Ekberg har också genomfört en motsvarande studie på natio- nell mvå och kunde då visa att samma allmänna mönster upprepades. Hela gruppen utrikes födda uppvisar en yrkeskar- riär som ligger mycket nära den svenska jämförelse ppens. Mellan olika invandrargrupper fanns dock stora 5 'llnader. Exempel på pper med relativt lån am socioekonomisk rörlighet up t är män födda i Gre and, Jugoslavien och Finland, dvs änder med förhållandevis stor andel arbetskrafts- invandrare. Bland dessa gmpper är det också många som övergått till att bli förtidspensmnärer. Invandrare från Tjecko- slovakien och Västeuropa har rört sig snabbare uppåt än sina svenska tvillingar.

Ekbergs data pekar alltså på att arbetskraftsinvandrare från sådana länder som Finland, Grekland och Jugoslavien har en svagare utveckling på arbetsmarknaden än motsvarande grupp bland den infödda befolkningen. Däremot tycks invandrare från Polen, Tjeckoslovakien och Västeuropa göra snabbare karriärer än sina svenska tvillingar. Dessa senare resultat är inte alldeles lättolkade därför—attvi inte känner gruppernas ut- bildning. Vi vet att en mycket stor andel av alla invandrare hamnar i typiska ingångsyrken för att med tiden i stor utsträck- ning lämna dessa yrken. Det är därför möjligt att välutbildade personer från t ex Polen under sina första år i Sverige har ett yrke som inte alls stämmer med vederbörandes utbildning och att den svenska yrkestvillingen däremot har en utbildning som ganska väl stämmer överens med det yrke han då har. Om sedan vår tänkte polack byter yrke så att det bättre stämmer överens med utbildningen och svensken fortsätter att ha ett arbete som stämmer med hans utbildning, kommer resultatet att bli att polacken har gjort en mycket snabbare yrkeskarriär, trots att han kanske ändå inte har ett yrke som stämmer med hans utbildning.

Vi måste därför vara försiktiga med alltför långtgående slutsat- ser om vissa invandrargruppers snabba yrkeskarriärer.

5

Etableringen på arbetsmarknaden får naturligtvis effekter på invandrarnas ekonomi. Nu har vi inte någon fullständi sådan information, men vi kan betrakta soci jälpsberoen et som en ganska effektiv indikator på ett hushålls ekonomiska situa- tion. Som en andra och kom letterande indikator använder vi svaren på frågan om huruvi a man kan skaffa fram en mindre summa pengar vid en akut situation.

Invandrares ekonomiska resurser

Eftersom invandrarnas ål'dersspecifika förvärvsfrekvenser ått ned jämfört med 1960— och 1970-talen förväntarvi oss ocks att beroendet av socialhjälp bland invandrarna skall ha ökat. Under perioden 1970 till 1987 har socialbidragstagandeti t ex Stockholms kommun varierat krafti , men legat högt i en nationell jämförelse. Detta förhållan e gäller för alla tre stor— städerna i Sverige, där särskilt Malmö uppvisar mycket höga siffror. I Stockholms kommun har hela tiden (1 utländska medborgarnas andel i socialbidragstagandet ökat. 1987 gick nästan hälften av de utbetalda bidragen i Stockholms kommun till utländska bidragshushåll jämfört med cirka 16 procent 1970. Okningen faller helt på de utomnordiska medborgarna. Nu dämpas naturligtvis denna starka tendens något av det enkla faktum att de utländska medborgarna ökat sin andel av totalbefolkningen, men denna ökning har ändå varit endast från drygt 6 procent till 9 procent. Okningen i socialbidragsbe- roendet kan således endast till ringa de föras tillbaka på att deras andel av totalbefolkningen ökat. Förklaringen till det kraftigt ökande socialbidragsberoendet bland de utländska medborgarna är att gruppen idag till mycket större andel består av personer som har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Bland de asylsökande som väntar på uppe- hålls- och arbetstillstånd i Sverige är ju socialbidragsberoendet i det närmaste hundraprocentigt.

Materialet antyder också starkt att ju längre man vistats här desto mindre är sannolikheten att man är beroende av social- hjälp för sin dagliga försörjning. Detta kan illustreras med siffror från landstingets intervjuundersökning, där de svarande ombads att ange om det någon gång under det senaste året hänt att de tvingats begära socialhjälp alternativt låtit bli att betala räkningarna. Ju längre man vistas här desto färre är det som hamnat i sådana ekonomiska trångmål.

Andel utrikes födda som under det gångna året tvingats begära socialhjälp och/eller ej betalat räkningarna. Efter vistelsetid och hushållsstruktur. Stockholms län 1984

Ensamboende

20

.” " '! " " " I "0" 'I 'I " ': "I "

Gifta samboende ""","... 1 0

6-10 16- vistelseår

Visserligen minskar de ekonomiska besvären med vistelseti- den, men det är värt att lägga märke till att den påtagliga minskningen sker först efter cirka tio år, dvs samma allmänna tendens som vi kunde iakttaga när det gällde invandrares etablering på den svenska arbetsmarknaden.

Aven när vi ser till den andra indikatom på en persons ekono— miska situation, nämligen huruvida de kan skaffa fram 6 000 kronor i en akut situatlon framträder samma allmänna möns- ter — ju längre man vistas här desto färre är det som inte kan skaffa fram denna summa pengar i en akut situation. Men även här ser vi att det är först efter cirka tio år som siffrorna blir i paritet med den infödda befolkningens.

Figur 14: Andel utrikes födda som inte kan skaffa fram 6 000 kronor vid behov. Stockholms län 1984

% 40

1-5 6-10 11-15 16- vistelseår

5.1 Kvarstående socialhjälpsberoende i vissa grupper

Det finns dock vissa invandrargrupper, som huvudsakligen kom till Sverige för många år sedan, där bidragsberoendet fortfarande är mycket högt. Det gäller bland annat den turkis- ka gruppen och delvis den finska gruppen. I dessa två grupper återfinner vi också en ganska hög utsla 'ng från arbetsmark- naden främst i form av mycket höga örtidspensioneringstal ; och en kraftig överrepresentation bland de med långa sjuk- 1

skrivningar. t

» l l l

6. Invandrare på bostadsmarknaden

I detta kapitel skall vi kortfattat redogöra för invandrarnas situation på bostadsmarknaden i de tre storstadsregionerna. I många fall har vi endast data från Stockholmsregionen och vi försöker då bedöma om dessa resultat också är gilti a för de två övriga storstadsregionerna. Texten är disponerad 5 att vi först betraktar hur invandrarnas situation utvecklats med avseende på trångboddhet, hustyp och upplåtelseform. Hypotesen är att dessa fördelningar blir alltmer hka den infödda befolkningens med ökad vistelsetid i landet. Därefter försöker vi beskriva invandrarnas boendesituation med avseende på bostadsområ- denas kvalitet och egenskaper. Här beaktas också explicit hur invandrarna själva bedömer dessa egenskaper och kvaliteter. Vi försöker ge en bild av den hittills varande utvecklingen och av de processer som lett fram till denna situation. Slutligen försöker vi koppla samman invandrarnas situation på bostads- marknaden med deras etablering på arbetsmarknaden och undersöker om det änns emensamma bakomliggande driv— krafter för invandrarnas yr es— och boendemönster i storstads- regionerna.

6.1 De materiella boendevillkoren

Det är idag mycket få svenskar som är trångbodda enligt definitionen att det då måste bo fler än två personer per rum, kök och ett rum oräknat (den s k norm 2). I t ex Stockholmsre- gionen räknar man med att cirka 4-5 procent av de infödda svenskarna är trångbodda. I vissa invandrargrupper är siffror— na väsentligt högre. Så t ex är 15-20 procent av personerna föddaiJugoslavien, Grekland och Chile trångbodda enligt nyss nämnda definition. I andra. invandrargrupper som t ex den polska och den finska gruppen är trångboddheten betydligt mera sällsynt och uppgår tlll högst 10 procent. Skillnaden mellan svenskar och invandrares trångboddhet var tidigare betydligt större. 1969 var t ex 50 procent av finländarna och 69 procent av jugoslaverna i Sverige trångbodda. Samtidigt var 16 procent av svenskarna i samma situation. Skillnaderna minskade sedan kraftigt fram till 1977 / 1978 då 15 procent av de finska medborgarna och 33 procent av de sydeuropeiska medborgarna bosatta i Sverige var trångbodda.

De ovan redovisade siffrorna är fragmentariska och är inte heller direkt jämförbara, men den lån siktiga trenden är helt entydig - trångboddheten har minskat aftigt för hela befolk- ningen och särskilt för invandrarna och bland dessa i särskilt hög grad bland de grupper som tidigare hade mycket stora andelar trångbodda.

För att kom lettera den ovan redovisade tidsutvecklingen anges nedan ur trångboddheten varierar med vistelsetiden i Sverige. Data från Stockholms län visar ett mycket entydigt mönster och det finns anledning att anta att processerna är desamma även i andra delar av riket.

Figur 15: Andel trångbodda 1984 (norm 2) i Stockholms län efter vistelsetid

%

100

80

60

40

20

Xx Cu" x 'ÄP-f &??fo

Polen Sverige .

25515 0 O ':': .u._

Grekland Jugoslavien

. över 10 är sedan 10-6år sedan 5 år sedan el. sen.

Ju längre man vistas i Stockholmsregionen desto färre är det » som är trångbodda. Denna tendens gäller för alla de studerade grupperna och är starkast uttalad för de grupper, som i början av sin vistelsetid här uppvisade mycket höga andelar trångbod— da. Vidare tycks gälla att etableringsfasen, sett ur detta pers-

pektiv, är knappt tio år. Därefter minskar inte andelen trång- bodda. Aven sedan vi på detta sätt kontrollerat förvistelsetiden i regionen kvarstår stora skillnader mellan olika invandrar- gru per så att de typiska arbetskraftsinvandrarna fortfarande är e som har högst andelar trångbodda.

Denna kraftiga minskning av andelen trångbodda hänger mycket nära samman med den exceptionth höga nivån på bostadsbyg- gandet som gällde under perioden 1965 till 1975, då det byggdes cirka en miljon lägenheter i hela landet. Dessa lägen- heter kom bland annat stora invandrargrupper till del och detta faktum kan iakttas också på dagens ostadsmarknad och vi återkommer till denna process i en senare del av detta kapitel.

6.2 Hustyp, upplåtelseform och vistelsetid

Aven sådana indikatorer på materiella boendevillkor som hustyp och upplåtelseform visar att de flesta invandrargrupper har en från den infödda befolkningen avvikande fördelning så att invandrarna är överrepresenterade i flerfamiljshus och i hyreslägenheter. Skillnaderna mellan de olika invandrargrup- perna är dock det som främst falleri ögonen. Men även här ser vi att dessa förhållanden varierar kraftigt med vistelsetiden så att ju län e man varit bosatt i Stockholmsregionen desto större an elar är det som bor i villa eller radhus och desto större andelar är det som disponerar bostadsrättslägenheter snarare än hyreslägenheter och desto färre är det som är bosatta i lä enheter producerade under miljonprogrammet. Men dessa ördelningar tycks aldrig bli lika svenskarnas och stora skillnader kvarstår mellan olika invandrargrupper.

Figur 16: Andel utlandsfödda boende i flerfamiljshus efter vistelsetid. Stockholms län 1984

%

31:51 333: lé, 3"? ' ( ' ' ' fl:;- ;S]: & ' :::-ji ? ' ';';. ' * ! 55:55: 7 &%%'/'I 5552 5337! . 4 555 1554 5 554 54 = i , gå, fr:/' 21%; EC,/" &, i ' gif 32%] $'% 'å'/f &, »; 4 555 554 55' 554 54 i 2 ZM 252 5? 52 22 * 5 2 554 524 554 554 54

Finland Grekland Jugoslavien Polen Svenge

I 0-5 är 6-10ar 10. är B oberoende av vistelsetid

Tendensema är mycket entydiga och vi känner igen dem från avsnittet om invandrarnas etablering på arbetsmarknaden. Det är ju också en mycket rimlig, kanske trivial, hypotes att ju mera olika invandrargruppers situation på arbetsmarknaden liknar svenskarnas desto mera kommer också invandrarnas , materiella boendestandard att likna svenskarnas. Den emen- ; samma bakomli ande faktorn är helt enkelt vistelseti en här. I detta begrepp igger också invandrarhushållens planer på att stanna i Svenge och långsiktigt etablera sig här.

I det följande skall vi beskriva de kvaliteter och egenskaper _ som olika bostadsområden i storstadsregionerna har och rela- tera dessa till invandrarnas boende samt ange hur invandrarna själva ser på dessa förhållanden.

6.3 Bostadsområdesegenskaper

Det hävdas ofta att invandrarna i våra storstadsregioner är

hänvisade till ett mycket begränsat antal bostadsområden som således kommer att utmärkas av bland annat en hög invandrar- täthet. Det hävdas vidare att i dessa bostadsområden så är de resurssvaga svenskarna kraftigt överrepresenterade. Här skall vi på empirisk grund försöka nyansera och utveckla dessa bilder.

I storstadsregionerna bor cirka hälften av alla utlandsfödda - bara i Stockholmsregionen cirka 40 procent. Detta innebär att cirka 15 procent av Stockholmsregronens invånare är födda utomlands. I både Göteborgs- och Malmöregionen utgör de utlandsfödda cirka 10 procent. Att invandrarna tenderar att ansamlas i storstadsregioner är ett mönster som återfinns i de flesta västeuropeiska länder. Det är också ett internationellt mönster att det i storstadsområdena finns ett begränsat antal bostadsområden med en mycket hög invandrartäthet. Så är också fallet i Sveriges tre storstadsregioner. Knappast någon seriös bedömare hävdar att detta helt år ett utslag av invandrar- nas boendepreferenser. Snarare är det en fråga om bristande resurser att hävda sig på bostadsmarknaden. Att så är fallet skall vi försöka visa nedan.

6.4 Den etniska boendesegregationen

Begreppet segregation har använts i en rad olika betydelser i olika sammanhang. Här används termen segregation för att beskriva var invandrarna har sina bostäder. Med en sådan ansats är det lämpligt att använda begreppet boendesegre a- tion. Vi undersöker alltså om de som bor 1 ett bostadsomr de u pvisar en från genomsnittet avvikande sammansättning i n got eller några avseenden. I ett första steg uppmärksammar vi befolkningens sammansättning i etniskt avseende. Dessa bilder kompletteras sedan med information om befolkningens " socioekonomiska sammansättning.

Om vi delar in storstadsregionernas bostadsområden efter deras invandrartäthet och t ex för Stockholmsregionen anser ett område som invandrartätt om det till mer än 20 rocent består av personer födda utomlands (genomsnittet ör hela regionen är 15 procent). Då kan vi konstatera att cirka 70 procent av alla utlandsfödda bor i andra bostadsområden än

just dessa invandrartäta. Samma förhållande äller i Göte- borgs- och Malmöregionen. De exakta talen p verkas av hur storstadsregionerna delas in geografiskt, men slutsatsen är helt klar. Det finns dessutom en tendens till att andelen utlandsföd- da som inte bor i invandrartäta bostadsområden tenderar att öka över tiden.

Detta hindrar inte att det i alla tre storstadsregionerna finns bostadsområden som är mycket invandrartäta och där överrep- resentationen av utlandsfödda tenderar att öka. I Göteborgs- och Malmöregionen är dessa områden kraftigt koncentrerade till centralkommunema, och i Stockholmsregionen är dessa

bostadsområden underrlåpresenterade icentralkommunen. På ]

vilket eller vilka sätt 5 er sig då de invandrare som bor i invandrartäta bostadsområden från de som inte gör det?

6.5 Den etniska boendesegregationen och vistelsetiden

Mot bakgrund av de data vi resenterat i tidigare avsnitt och som visat att invandrarnas yr esfördelning blir mera lik svens- karnas med ökad vistelsetid och att invandrarnas materiella boendevillkor blir mera lika svenskarnas ju längre de varit här, förväntar vi oss att de invandrare som bor i de mest invandrar- täta bostadsområdena i första hand skall vara sådana som nyligen anlänt hit.

Analyserna av sambanden mellan vistelsetiden i Stockholms- regionen och sannolikheten att bo i ett invandrartätt bostads- område visar entydigt att ju längre en utlandsfödd vistats i Stockholmsregionen desto mindre är sannolikheten att han bor i ett invandrartätt bostadsområde. Sambanden är något olika för olika invandrargrupper, men tendensen är densamma - för alla studerade grupper 1 regionplane- och trafikkontorets invandrarundersökning.

Figur 17: Andel utlandsfödda i de mest invandrartäta bo- stadsområdena i Stockholms län 1984 efter vistelse- tid

andelen av alla i ' invandrargruppen med i en viss vistelsetid vid » senaste flyrming

Vistelsetid vud senste flyttning

C-2 ör

. % : 3-5 er i e-uoär 7 .överloör

O ..

' u .!

.

. o ..

03.01

. . ' o

'. ... . o . . ..

2 $$: 3:52? :—:—: . :::sé . . . Födda i. Chile Finland Grekland Jugoslavuen Polen

Källa-. Invandrare i Stockholms län. RTK

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att en allt större majoritet av de utlandsfödda tenderar att bo i områden som inte är invandrartäta, vissa invandrartäta bostadsområden i alla tre storstadsregionerna tenderar att bli allt mera invandrartäta . och att de invandrare som bor i de invandrartäta bostadsområ- i dena iförsta hand är sådana som relativt nyligen anlänt hit. Det

förefaller som om många av de invandrartäta bostadsområde-

na fungerar som genomgångsområden för nyanlända invand- gare och att de flyttar från dessa områden efter en tids vistelse ar.

6.6 Etnisk och socioekonomisk segregation

I föregående avsnitt harvi visat att det finns ett begränsat antal bostadsområden i storstadsre 'onerna som har en mycket hög andel utlandsfödda och vi fr gar oss nu vad som ytterligare utmärker dessa bostadsområden.

Andelen utlandsfödda i storstadsregionernas bostadsområden uppvisar en mycket stark koppling till andelen socialhjälpsta- gare i området. Uttrycks sambanden med hjälp av korrela- tionskoefficienter blir de i respektive region mom intervallet 0,84-0,88. Detta betyder att omvi vet att ett område har en hög andel utlandsfödda så kan vi med mycket stor precision ange hur stor andelen socialhjälpstagare är i motsvarande område. Det är vidare att visa att andelen utlandsfödda i ett bostads- omr de uppvisar hö a och systematiska samband med in- komstnivån, andelen örtidspensionärer, andelen kvarboende samt andelen högre tjänstemän och andelen av befolkningen som uppvisar en dålig hälsa. Sambandsmönstren är påfallande lika i alla tre storstadsregionerna och visar tydli att det finns ett antal bostadsområden som samtidigt har en oncentration av socioekonomiskt svaga grupper, av utlandsfödda, och då företrädesvis relativt nyanlända, och där befolkningens hälsa är dålig. Det finns följdriktigt också ett antal bostadsområden i alla tre storstadsregionerna där det samtidigt finns en stark överrepresentation av socioekonomiskt resursstarka personer, personer födda i Sverige och där hälsotillståndet är gott och där omflyttningen är låg.

De bostadsområden som utmärks av en överrepresentation av socioekonomiskt resurssvaga personer, utlandsfödda och där invånarnas hälsa är dålig har en mycket stor andel av bostäder- na byggda under miljonprogrammets dagar och förvaltas näs- tan alla av allmännyttiga bostadsföretag.

Från tidigare studier vid regionplane- och trafikkontoret vet vi att just andelen socialhjälpstagare, utlandsfödda och lågin- komsttagare utgör effektiva indikatorer på hur de boende själva bedömer sina bostadsområden. Det vill säga där dessa andelar är höga tenderar de boende att vara missnöjda med sina bostadsområden. Detta förhållande går igen oavsett vil- ken befolknin sgrupp vi frågar. Det är alltså inte så att t ex ut- landsfödda i någon avgörande utsträckning är mera nöjda med invandrartäta bostadsområden än vad den infödda befolkning- en är, det är inte så att personer som själva lever under små ekonomiska omständigheter trivs bättre i dessa områden än de som har det ekonomiskt bättre. Detta indikerar starkt att det iakttagna boendemönstret inte är förenligt med de boendes preferenser, utan boendemönstret är snarare uttryck för olika resurser att hävda sig på bostadsmarknaden.

I tidigare studier har vi klassificerat de bostadsområden i storstadsregionerna som 1980 hade en minst dubbelt så hög andel socialhjälpstagare som redgionen i genomsnitt. Andelen socialhjälpstagare är nämligen en effektivaste rediktorn till de boendes bedömningar av sina bostadsomr den. Utifrån detta kriterium kan vi identifiera de bostadsområden i stor- stadsregionerna som vi har anledning att förvänta oss har de största andelarna boende som är kritiska till sina egna bostads- områden. Vi kan på detta sätt identifiera 21 områden i Stock- holmsregionen, 20 områdeni Malmöregionen och 10 områden i Göteborgsregionen. Dessa bostadsområden klassificerades som storstadsregionernas minst attraktiva bostadsområden. Det finns knappast något bostadsområde i någon av storstads- regionerna som uppvisar en hög invandrartäthet som inte samtidigt finns med bland de minst attraktiva bostadsområde- na.

Utvecklingen i dessa bostadsområden under 1980-talet har huvudsakligen varit negativ i den meningen att överrepresen- tationen av socioekonomiskt resurssvaga personer förstärkts. Samma förhållande gäller när vi ser till andelen personer med dålig hälsa och när vi ser till andelen utlandsfödda. I alla tre storstadsregionernas minst attraktiva bostadsområden är ock- så flyttningsbenä enheten mycket stor. Genomsnittligt sett finns inte ens h" en av hyresgästerna från 1980 kvar 1985.

Det är svårt att hitta något bostadsområde bland storstadsre- gionernas minst attraktiva områden som entydigt är inne i en

positiv spiral i den meningen att koncentrationen av lågresurs- ushåll och utlandsfödda minskar.

6.7 Diskussion

Sammanfattningsvis har vi i detta avsnitt försökt visa att den stora majoriteten av alla utlandsfödda inte bor i invandrartäta bostadsområden samtidigt som ett antal bostadsområden i alla tre storstadsregionerna är mycket invandrartäta och tenderar att öka sin invandrartäthet. Vi har vidare visat att det i första hand är under invandrarnas första år i Sverige som de tenderar att bosätta sig i de invandrartäta bostadsområdena. Dessa bostadsområden återfinns i mycket hög utsträckning bland

storstadsregionernas minst attraktiva bostadsområden som förutom att de har en stor andel relativt nyanlända invandrare också har en överrepresentation av socioekonomiskt svaga grupper bland den infödda befolkningen. Vi har dessutom visat att en stor andel av dessa storstadsregionernas minst attraktiva områden tenderar att få en allt starkare koncentration av personer som har svårt att hävda sig på bostadsmarknaden.

Om det skall vara möjligt att bryta de ovan beskrivna proces- serna behövs samordnade insatser på tre nivåer:

1 Allmänpolitiska insatser för att förhindra utslagning från arbetsmarknaden och underlätta inträdet på arbetsmark- naden

2 Vitaliseringsåtgärder i bostadsområdena

3 Infrastrukturella insatser på makronivå

De allmänpolitiska insatserna måste inriktas på att förhindra utslagning från arbetsmarknaden och på att underlätta insteget i förvärvslivet bland debutanter. Särskilt bör insatserna inrik- tas på att påskynda och underlätta för nytillkomna invandrare att vinna insteg på arbetsmarknaden på en nivå som någorlun- da motsvarar vederbörandes kompetens och utbildningsbak- grund. Här är det inte minst viktigt med en kraftigt förstärkt svenskundervisning. Det är ett stort samhällsekonomiskt och mänskligt slöseri att så många invandrare har så svårt att etablera sig på rätt nivå å den svenska arbetsmarknaden. På motsvarande sätt måste tgärder vidtas så att inte så stora delar av de äldre arbetskraftsinvandrama drabbas av ohälsa som leder till förtidspensionering. Att vidta åtgärder för att under- lätta för asylsökande att etablera sig på den svenska arbets- marknaden torde idag vara en alltmer uppenbar åtgärd som stöds av allt fler. Det kan inte vara rimligt att denna grupp skall vara hfåtåfisad till att leva på socialhjälp under så lång tid som nu är et.

Vitaliseringsinsatsema i bostadsområdena bör inriktas på att se över hur förvaltningen skall kunna förändras i riktning mot lokalt ansvar och befogenheter, tidig upptäckt av missförhål-

landen, snabba och effektiva åtgärder samt kontinuitet och uthållighet. En sådan mindre revolution på förvaltningssidan kan sedan ligga till grund för nödvändiga sociala och fysiska åtgärder. Vitaliseringsinsatserna måste 1 grunden förändra de boendes möjligheter att själva påverka sitt boende.

Det behövs också infrastrukturella insatser på makronivå De enskilda bostadsområdenas attraktivitet påverkas inte bara av husen och den omedelbara miljön. Boendemiljön sträcker sig längre än så. Det behövs insatser som förstärker utbudet av utbildning, av möjligheter till ett rikt och varierat fritidsliv och ett ökat utbud av goda kommunikationer. Det behövs också en förstärkning av det lokala utbudet av kommersiell och offentlig service för att det bättre skall motsvara de krav och önskemål som befolkningen där har.

7

Hälsa och ohälsa är begrepp som är starkt knutna till sociala och kulturella förhållanden. Redovisningen i detta avsnitt bygger dels på individers egen subjektiva uppfattning om sitt hälsotillstånd, dels på uppgifter om sjukskrivning och förtids- pensionärer från riksförsäkringsverkets register. Det är alltså två helt skilda sätt att mäta hälsan, men de ger mycket likartade resultat. Invandrare (utrikesfödda personer) har sämre hälsa än svenskar. Men skillnaden mellan olika invandrargrupper är betydande och viktigare att ta fasta på.

Invandrare och hälsa

Den intervjuundersökning landstinget i Stockholm genomför- de 1984 omfattade personer födda i Finland, Jugoslavien och Grekland. Dessa iick representera länder varifrån många kommit som arbetskraftsinvandrare. Polen och Chile representerar länder varifrån många kommit som politiska flyktingar. Som jämförelse ingick också ett slumpmässi urval personer födda i övriga länder samt en grupp svenskar ödda utanför Mälarda- len. Vi kunde tyvärr inte ta med några av de flyktinågrupper som kommit under de senaste åren, men resultaten fr under- sökningen har brutits ner så att man kan studera betydelsen av olika bakgrundsfaktorer som social bakgrund och utbildning i hemlandet, skälen för emigrationen osv. Undersökningen avser visserligen Stockholmsregionen, men torde i hög grad även vara representativ för Göteborgs- och Malmöregionerna.

7.1. Långa sjukskrivningar

För att beskriva sjukligheten har riksförsäkringsverkets regis- ter över sjukpenmngförsäkrade och sjukskrivning 1988 i Stock- holms län specialbearbetats. För en grov presentation har länderna förts samman till en grupp med nordvästeuropeiska länder och en mycket heterogen grupp med invandrare från övriga länder.

Andelen med långa sjukskrivningar är hö e bland kvinnor än bland män, särsk11t i åldrarna 20-34 år. Este figur 18 och 19.) Kvinnorna från nordvästeuropa har något högre andel med 30 eller fler sjukdagar än svenska kvinnor, medan kvinnor från gruppen ”övriga länder” ligger väsentligt över, framför allt i

l l l l l

åldrarna 20-50 år. För männen ligger andelarna lägre, men skillnaderna mellan svenska män och utrikesfödda män är större än mellan svenska kvinnor och utrikesfödda kvinnor. Skillnaden mellan svenska män och männen från nordvästeu- ropa är större än bland kvinnorna. Män från ”övriga länder” liksom bland kvinnorna har ytterligare högre andelar.

Figur 18: Sjukpenningörsäkrade mäni Stockholms län med 30-w ersatta sjukdagar 1988 (procent)

— Samtliga lander

--- Sverige — Nv-Europa

-— Ovriga lander

20-24 25-29 30—34 35-39 40—44 45-49 50-54 55-59 50-64 Ålder

Figur 19: Sjukpenningförsäkrade kvinnor i Stockholms län med 30-w ersatta sjukdagar 1988 (procent)

1 25

20

— Samtliga lander --- Sverige

— NV—Eur'opa 10

—— Ovriga lander

20-24 25-29 30—34 35—39 40—44 45-49 50—54 55—59 60—64 Ålder

7.2. Förtidspensionerade

Både bland utrikesfödda män och kvinnor sjunker andelarna med 30 eller fler s'ukdagar i den äldsta åldersgruppen 60—64 år, vilket kan bero på att förtidspensionering blir mycket vanligt i dessa åldrar. I figur 20 och 21 visas andelen personer med sjukbidrag/förtidspension. Andelen förtidspensionerade föd- da i de nordvästeuropeiska länderna ligger både bland män och kvinnor mycket nära värdena för ersoner födda i Sverige, under 5 procent u p till SO-årsåldern ör att därefter stiga till 25 procent i den äl sta gruppen 60-64 år. För personer födda i ”övriga länder” börjar förtidspensioneringen bli vanlig redan i 40—årsåldern för att sedan ligga cirka 10 procentenheter över genomsnittsvärdena.

Figur 20: Män i Stockholms län med sjukbidrag/förtidspen- sion 1988 (procent)

40 ................................. 35 ..................................

30 .................................

— Samtliga lander

25 ............................

--- Sverige 20 ............................... '.'. ,I' —— NV-Europa 15 .............................. " . ,, » -— Ovriga länder ro .......................... 5 ...........................

20-24 25-29 30—34 35-39 40-44 45—49 50-54 55-59 60-64 Ålder

Figur 21: Kvinnor i Stockholms län med sjukbidrag/ förtids- pension 1988 (procent)

! 35

30

25 -— Samtliga lander

30 --- Sverige l

—— NV-Eurona

—— Ovriga lander

20-24 25—29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 50-64 Ålder

Både statistiken över sjukskrivning och förtidspensionering innehåller stora variationer inom dessa grova pper. Som exempel på grupper med extremt höga andelar örtidspensio- nerade kan nämnas personer födda i Grekland, Jugoslavien och Turkiet.

I tabell 6 och 7 änns uppgifter för utrikes födda från de 18 länder som har flest invandrare boende i Stockholms län.

Förtidspensioneringen av invandrare diskuteras relativt ofta, 1 men om man studerar sjukskrivningen finner man att förtids- ! pensioneringar bara är toppen på ett isberg. Förebyggande * älsofrämjande åtgärder är nödvändiga. Av tabellerna fram- går att långasjukskrivnin ar är mycket vanligabland yngre (23- 39 år) från t ex Etiopien, hile, Irak och Syrien utan att andelen förtidspensionerade från dessa länder ännu ligger på någon anmärkningsvärt hög nivå. Detta måste uppfattas som en ? allvarlig varningssignal.

7.3. Dödlighet

Skillnader i hälsa mellan olika befolkningsgrupper återspeglas även i skillnader i dödlighet. Statistiken över dödlighet bland

Personer med sjukbidrag/förtidspension i Stock- holms län 1988 efter födelseland

Mån Ålder 20-24 25-29 30-34 35—39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 . Samtliga 0.7 0.9 1.6 2.4 2.9 4.3 7,8 14.1 25.9 Sverige 0.7 1,0 1.6 2.4 2.6 3.5 6.1 11.9 24.0 Finland 1.4 1,4 2.5 3.3 5.4 8.0 14.8 28.1 46.4 Danmark 1.0 1.1 2.3 0.0 3.8 2.8 5.7 11.7 30.4 Norge 0.0 1,1 0.4 2.1 2.5 2.2 5.2 9.7 27.4 Storbritannien 0.6 0.7 0.0 0.3 0.6 1.7 1.9 11.3 14.1 Tyska förl) rep 1.2 0.6 0.6 0.4 1.9 2.7 4.4 8.5 23.0 Österrike 5.9 3.2 1.6 2.1 2.1 2.8 4.5 12.4 27.8 Polen 0.5 1.7 1.6 1.5 2.1 5.0 13.7 28.3 35.4 Tjeckslovalien 4.7 1.8 0.0 2.2 3.2 5.6 5.6 13.4 31.1 Ungern 0.0 0.0 1.3 2.6 5.2 8.2 14.3 21.4 36.3 Spanien 1.4 0.0 0.0 1.4 1.6 4.7 10,9 16,1 31 ,9 Italien 0.0 0.8 0.0 2.3 2.7 6,7 9.6 21 ,5 52.1 Grekland 0.0 1.6 2.5 2.7 9,0 17,7 39.4 66.9 80.0 Jugoslavien 0.4 0.0 3,6 5.0 9.6 18,7 34.5 53.3 63.8 Turkiet 0.9 1.1 2.8 3.8 4.8 14.7 31,3 47.1 52.7 Chile 0.6 0.0 0.0 0.4 1.1 1.8 3.5 7.1 18.3 Etiopien 0.0 0.8 0.7 1.2 3.4 0.0 3.4 0.0 0.0 lrak 0.0 0.0 0.2 0.4 2,5 7.8 9.7 8.0 33.3 Iran 0.0 0.2 0.3 0.7 1.3 3.7 5,8 8.1 4.8 Syrien 3.6 0.5 3.7 2.5 3.5 12.1 14.9 16.7 31.4 Kvinnor Ålder

20-24 25-29 30-34 35-39 40—44 45—49 50-54 55-59 60-64

Samtliga 0.5 0.8 1,4 2,3 3.6 5.4 9.9 16.1 26.7 Sverige 0,5 0,8 1.5 2.1 3.1 4.4 7.9 13.7 24.8 Finland 0.6 0.8 1.6 2.9 5.0 8.5 15.7 26,8 41 .4 Danmark 0.9 0.0 0.0 1.2 4.0 3.2 9.7 12.7 24,1 Norge 0.0 0.9 1.4 2.5 4.7 6.3 10.9 19.5 33.4 Storbritannien 0.9 0.6 0.9 0.9 1.9 1.8 3.7 11,6 26.6 Tyska förb rep 0.0 0.0 0.6 0.5 3.2 3.5 7.5 13.9 28.3 Österrike 0.0 0.0 3.3 3.8 2.2 5,0 10,6 14.9 32.6 Polen 0.0 0.0 1.2 3.1 3.8 7.4 19.2 33.2 48.6 Tjeckslovalien 1.8 0.0 1.3 1.0 1.0 7.3 9.1 20.5 48.4 Ungern 0.0 0.0 1.0 1.5 7.0 9.7 22.2 37,2 55,9 Spanien 1.6 0.0 0.0 1.3 5.7 8.4 15.6 24.1 36.2 Italien 0.0 1.9 2.2 1.9 16.3 9.1 17.6 34.4 50.7 Grekland 1.3 1.1 4.0 12.3 29.8 49.2 71.0 82.1 75.9 Jugoslavien 0.3 1.7 4.7 10.7 18.9 34.1 55.9 62.7 59.0 Turkiet 0.3 1.1 2,0 5.8 10.7 27.6 33.5 37.7 30.1 Chile 0.4 0.5 0.4 0.7 1.8 4.5 8.7 12.1 16.0 Etiopien 0.4 0.0 0.4 1.0 2.7 13.3 6.3 0.0 0.0 irak 0.0 0.0 0.8 0.0 6.7 0.0 5.3 23.5 20.0 Iran 0.0 0.0 0.2 0.7 0.7 1.3 2.2 3,1 4,4 Syrien 1.0 0.5 1.2 1.8 10.1 23,0 21.2 23.1 20.0

Sjukpenningförsäkrade med 30-w ersatta sjukdagar 1988 i Stockholms län efter födelseland

Mån Ålder ; 20-24 25—29 3034 3539 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 Samtliga 5.1 6.6 7.6 7.6 7.5 7.9 9.2 10.7 11.2 1 Sverige 4,4 5.1 5.6 5.7 6.0 6.4 8.1 10.1 10.9 i Finland 9,6 " 12.8 13.8 15.4 14.5 15.0 13.5 15.9 13.8 ' Danmark 6.3 5.9 5.3 8.4 6.6 9.0 11.1 14,8 14,9 Norge 7.9 6.7 5.5 6.5 12.3 9.1 10.8 8.1 11.3 Storbritannien 3.0 4.8 3.0 3.2 6.3 6.2 9.2 10.8 13.8 Tyska förb rep 5.4 4.9 6.3 7.6 6.8 7,5 8.9 8.6 8.9 Öaenme 90 90 69 16 95 90 47 98 89 Polen 14.4 21.0 19,9 16.2 18.6 18.9 21.4 18.2 20.0 Tjeckslovalien 10.0 5.9 5.9 18.3 13.7 11.0 14.3 11.8 9.5 i Ungern 4.2 7,0 12.7 10.8 11.8 17,3 12.0 11,3 11,9 Spanien 3.7 10.4 9.2 8.2 14.0 12.4 16.1 19.0 11.4 italien 5.3 6.1 12.5 5.0 10.0 11.5 15.9 15.1 16.0 Grekland 16.6 21.6 18.7 19.0 24.5 23.5 18.7 21.9 11.5 Jugoslavien 12.9 19.2 25.5 20.1 18.3 21 .1 22.3 24.8 15.4 Turkiet 18.6 25.0 23.7 21.8 20.6 24.7 25.5 24.1 14.1 Chile 6.8 8.8 14.9 14.2 13.9 16.6 15.3 21.3 21.1 EUOpmn 85 190 116 154 245 149 149 149 90 Irak 33,3 32.8 29.0 22.7 24.0 18.9 35.0 21,1 20.0 Iran 8,7 10.7 11.4 12.2 12.6 8.0 15.2 5.3 22.2 Synen 155 252 232 218 220 213 265 349 389 ! KWnnor ÅMer 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 Samuma 9J 12A 139 113 99 109 125 142 143 Sverige 8.1 11.0 11.7 9.7 8.9 9.9 11.5 13.4 14.0 Finland 12.1 15.5 14.6 14.4 13.3 14.4 17.0 17,9 17,1 Danmark 9.3 10.7 3.9 6.1 13.0 14.4 14.1 15.2 16.4 Norge 10.4 9.7 12.8 13.2 10.6 13.1 16.5 15.4 13.5 &omnmnmen 95 194 69 91 97 17 95 145 10 Tyska förb rep 10.3 7.3 9.6 10.5 10.3 10.6 13.3 15.6 15.1 Österrike 10.0 26.5 3.7 4.0 6.0 12.2 15.7 11.7 11.9 Polen 15,6 24.2 21.8 19.6 18,7 22.2 28.1 30.5 25.5 Tjeckslovalien 6.8 16.3 18.3 10.2 15.6 16.8 20.7 17.7 16.0 Ungeni 89 129 193 158 156 186 222 289 299 Italien 5.6 14.8 4.9 13.3 14.3 27.9 26.3 17.9 6.3 Spanien 13.5 4.8 16.1 17.8 17.5 16.7 12.9 20.3 11.8 Grekland 26.2 33.4 29.8 24.1 37.4 26.4 21.8 15.2 27.8 Jugoslavien 28.4 32.8 27,8 27.5 25.9 24.2 28.7 18.8 18.9 Turkiet 35.1 35.5 32.8 24.8 24.9 28.2 20.3 24.5 21.2 ChHe 124 162 21J 21A 112 269 26J 259 296 EUopwn 157 209 273 383 119 09 333 00 90 lrak 23.1 42.4 26.5 32.7 22.7 38.5 0.0 60.0 25.0 han 135 145 11J 159 129 185 90 00 00

invandrare är behäftad med en mängd problem, som torde innebära att dödligheten underskattas, särskilt gäller detta spädbarn och åldersplensionärer varför dessa ej tagits med i redovisningen. I tabe en nedan redovisas dödli heten i Stock- holms län 1983-1987 för åldersgrupperna 5-65 för personer födda i Sverige och utrikes födda. Tar man hänsyn till skillna- der i ålderssammansättningen så är överrisken för förtidig död (före 65 års ålder) 18 procent för de utrikes födda jämfört med hela befollmingen i motsvarande åldrar. För de som är födda i Sverige änns en underrisk på 3 procent.

Särskilt stora skillnader änns i åldersgruppen 5-9 år, där död- ligheten bland invandrarbarn ligger mer än dubbelt så högt som bland barn födda i Sverige. Bland litet äldre barn och ungdomar är skillnaderna något mindre. Sedan sjunker döds- riskerna för de utlandsfödda och hamnar för personer över 65 år under genomsnittet för hela befolkningen i motsvarande åldrar, detta torde dock i stor utsträckning bero på brister i statistiken.

Tabell 8: Döda 1983-1987 i Stockholms län

Ålder Döda per 10 000 individer Observerat/ förväntat antal döda bland personer födda 1 Index 100 = totala befolkningen bland personer födda i

Sverige Utlandet Sverige Utlandet

5- 9 1,3 3,0 93 216 10- 14 1,6 2,0 98 122 15-19 3,4 4,3 98 123 20-24 5,9 7,7 96 127 25-29 7,5 10,9 92 134 30-34 9,8 11,9 95 117 35-39 11,4 14,5 95 120 40-44 17,1 21,5 96 120 45-49 28,7 33,1 97 112 50-54 49,3 53,0 98 106 55-59 76,7 79,5 99 103 60-64 117, 1 118,5 100 101 Summa 23,5 28,6 97 118

7.4. Upplevd hälsa

I 1984 års invandrarundersökning användes bland annat upp— 1gifter om hur personerna själva bedömer sitt allmänna hälso- age.

Hälsovariablerna ställdes mot ett stort antal bakgrundsförhål- landen och de som i någon väsentlig utsträckning bidrog till att förklara skillnader i hälsa var; kön, ålder, socioekonomisk glrupp, uppväxtland, vistelsetid i Sverige, motiv för flyttnin

ån uppväxtlandet samt utbildning. Därtill inkluderas tv faktorer som beskrev hälsorisker som rökning och alkoholkon— sumtion.

Kvinnorna bedömer enomsnittligt sitt hälsotillstånd som sämre än männen, hälsot' lståndet försämras med stigande ålder, arbetare bedömer sitt hälsotillstånd som sämre än företagare och tjänstemän. Förtidspensionerade uppvisar mycket sämre hälsotillstånd än andra grupper. Grupper med högre utbild- ning har genomsnittligt bättre hälsa.

De som vistats länge i Sverige har sämre hälsa än de som varit här kortare tid. Detta beror bland annat på att genomsnittsål- dern bland de som varit här länge är högre. Om man tar hänsyn till skillnader i köns- och ålderssammansättning samt andra bakgrundsfaktorer framkommer däremot, att de som vistats i Sverige under relativt kort tid har sämre hälsa än de som varit här länge.

7.5. Särskilda riskgrupper

Bakgrundsfaktorer varierar starkt mellan invandrare från skil- da länder och det finns all anledning att ta fasta på den enskilda individens förhållanden och beskriva särskilda riskgrupper, dels utifrån arbetsförhållanden dels utifrån ”hälsorelaterade” riskbeteenden.

Arbetsförhållanden har ett tydligt samband med individens hälsa. Man kan tydligt urskilja att arbetare i yrken med hög ”sjukvårdskonsumtion” har en sämre hälsa. Vi fann att ju längre man jobbat i sådana yrken desto sämre är det genom-

snittliga hälsotillståndet. Till sådana ”högkonsumtionsyrken” hör för män t ex svetsare, städare, j äm- och metallverksarbeta— re, diversearbetare, för kvinnor hör till denna grupp t ex yrken som sjukvårdsbiträde, köksbiträde, livsmedelsarbetare, städa— re.

Bland personer som uppger sig vara missnö'da med sitt nuva- rande arbete, bedömer rygt dubbelt så m ga sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt jämfört med de som är nöjda med sitt arbete.

En annan grupp man tydligt kan utskilja är personer i yrken som har en lägre kvalifikationsnivå än den som individen besitter, eller som jobbar i andra yrken än de personerna anser att de kan bäst. Denna grupp utgörs i stor utsträckning av högutbildade invandrare som inte kan få jobb i yrken som motsvarar deras utbildning. De finns representerade från alla de fem studerade länderna. Långvariga sådana förhållanden ger tydliga negativa effekter på hälsan.

Flyktinginvandringen har varit stor under 1970- och 1980- talen. Många flyktingar är relativt unga och välutbildade, faktorer som talar för att deras hälsotillstånd skulle vara relativt gott. Men så är inte fallet och det genomsnittliga sämre hälsotillståndet kvarstår även när man standardiserar för ålder och utbildning. Många flyktingar har också kvarstående häl- soproblem under mycket lång tid efter ankomsten till Sverige.

Sambandet mellan rökning och ohälsa är klart och tobakskon— sumtionen hos t ex grekiska män är anmärkningsvärt hög.

7.6 Diskussion

Oavsett hur man mäter hälsotillståndet har invandrare från de flesta större invandrarländerna sämre hälsa än den infödda svenska befolkningen. Särskilt utsatta är invandrare från Grek— land, Jugoslavien och Turkiet. Men även yngre invandrare från t ex Irak och Syrien har påtagligt högre andel med långa sjukskrivningar än genomsnittsbefolkningen.

Det änns en tydlig kop ling mellan arbetsförhållanden och ohälsa. Dels tyder data på att många invandrare under lång tid arbetat i Sverige inom yrken som utmärks av ”hög sjukvårds- konsumtion”, dels har många invandrare yrken som ger dem litet inflytande över arbetet och dåligt motsvarar deras kunska- per. Båda dessa faktorer bidrar till en försämrad hälsa.

De mycket påtagliga hälsoproblem som änns bland vissa in- vandrargrupper över SO-årsåldern och som ofta resulterar i förtidspenswnerin kräver aktiva insatser. Utbildning och arbetsmarknadspo 'tiska insatser för att stimulera och under— lätta för invandrare att söka sig vidare från arbeten med dålig fysisk eller psykosocial arbetsmil'ö behövs. Sannolikt behöver detta kompletteras med stöd Dill ersonalpolitiska åtgärder inom företagen och de offentliga argetsgivarna. Föreb ggande hälsovård, anpassad till olika invandrargruppers förhållanden behöver utvecklas och arbetas in i landstingens hälsopolitiska program.

Underlaget för att beskriva hälsoläget bland äldre invandrare är bristfälligt, men uppenbarligen kommer de stora skillnader som finns bland invandrare och den svenska befolkningen i åldrarna före pensionsåldern att följa med upp i åldrarna. Det relativt goda hälsoläge som änns bland ålderspensionärer upp till 80 års ålder kommer att ”splittras” varefter de stora kohor- terna arbetskraftsinvandrare från t ex Grekland, Jugoslavien och Turkiet som nu är mellan 50 och 60 åldras.

Referenser

Andersson, Å E m 11 (1985), Kreativitet storstadens framtid, Stockholm Bernow, R (1989), SOU 1989:67 Levnadsvillkor i storstadsre- gioner Dahlgren, G, Regen, A-M, Spetz, C-L (1981), SOU 1981:2 Ohälsa och vårdutnyttjande De Geer, E (1989), Göteborgs invandrargeograä, de utländska medborgarnas regionala fördelning, Göteborg Invandrarförvaltningen i Göteborg, Invandrare och utländska medborgare i Göteborg 1987 Statistikbyrån i Malmö, Fortsatt koncentration mot storstads- regionerna? Malmöläget 1982 nr 2 Öhlund, B (1989), Med utländsk bakgrund, Regionplane- och trafikkontoret 1989:3

Rapporter från regionplane- och trafikkontorets invandrarut- redning, Invandrare i Stockholms län

Öhlund, B (1984), Invandrare i siffror Harkman, A (1984), Sysselsättning och arbetslöshet. En översikt Ekberg, J (1985), Yrkeskarriärer under 1970-talet Harkman, A (1985), Arbete och löner Redelius, I (1985), Landstingsanställda invandrare Daun, Å (1985), Bra och dåligt i Sverige Kemen , J (1985), Housing conditions Boalt, (1985), Hälsa och vård Biterman, D (1985), Bostäder och boende Axelsson, S (1985), Utbildning

Del 2

Innehållsförteckning (forts)

Invandrare och hälsa

Hur fungerar det nya flyktingmottagandet idag?

Invandrarnas boendesegregation i Stockholms län

Varför dras invandrarna till storstäder? Boendesegregation Etnisk identitet Etnisk boendesegregation i Stockholmsregionen Etnisk boendesegregation som process över tiden Varför koncentreras de nytillkomna invandrarna till vissa bostadsområden

Inslussningsornråden och spridningsprocessen Referenser

Invandrarnas integration - som politiskt mål och kulturell verklighet

Integration i det svenska samhället Stad och land Småsamhällets villkor

Den kulturella verklighetens yttre villkor - en sammanfattning

Referenser

Innehållsförteckning (forts)

Invandrarnas levnadsvillkor - Vad borde vi veta

Etnisk mobilisering som förändringsfaktor Skolfrågan som väckarklocka

Sammanfattning Referenser

Bilaga

Gå inte över ån efter vatten

Roger Bernow

Tankar efter ett projekt

Landstinget har 'vit regionplane- och traäkkontoret det mycket spännande upp a et att göra en bred kartläggning av invand- rarnas levnadsförh anden i länet att tjäna som underlag för beslut inom samhällsplaneringen i allmänhet och landstingets egen planering i synnerhet.

En sådan kartläggning ansågs motiverad av att det bor cirka 220 000 utlandsfödda personer i Stockholms län, vilket är detsamma som 14 procent av länets befolknin . Och det saknas helt någon tidigare bred kartläggning av en s dan karaktär.

Landstinget har gjort en unik satsning som är mycket ambitiös till sin uppläggning.

Målsättningen är att ge en bred och samtidigt någorlunda väl sammanhållen bild av hur invandrarnas levnadsförhållanden ser ut _idag och hur de utvecklats under personernas vistelsetid i Sverige.

Uppläggningen av undersökningen är unik i åtminstone tre avseen en:

1 Det har tidigare inte 'orts någon bred kartläggning av invandrarnas levnads örhållanden varken på regional eller nationell nivå.

2 Förloppsansatsen, dvs att följa de individuella föränd- ringarna av skilda levnadsförhållanden från invandrings- tidpunkten fram till idag.

3 Den liberala inställningen till andras utnyttjande av käll- materialet på mycket gynnsamma villkor.

Vid uppläggningen av undersökningen hade vi ett mycket stort antal kontakter och diskussioner med forskare, statliga myn— digheter, kommuner, landstingsförvaltningar, politiska refe- rensgrupper, invandrarorganisationer m fl.

En slutsats av dessa diskussioner var att det inte var tillfyllest att enbart bearbeta befintliga register då dessa innehåller uppgifter om t ex födelseland på ett mycket fragmentariskt sätt oc 1 många fall saknas relevanta uppgifter helt. Vi ansåg det därför nödvändigt att genomföra en mycket brett upplagd intervjuundersökning som komplement till registerbearbet- ningar av t ex Folk- och bostadsräkningama, AKU, förtidspen- sioneringar, sjukskrivningar, slutenvårdskonsumtionen.

Redan dessa registerbearbetningar gav en del aldrig tidigare redovisade fakta, bland annat up gifterna om de oroväckande höga talen av förtidspensionera e bland vissa invandrargrup- per, beskrivningar av invandrarnas individuella yrkeskarriärer ränder hela 1970-talet, uppgifter kring flera aspekter av boen- et.

Det använda frågeformuläret består av två delar:

1 Ett mera konventionellt formulär som är mycket omfat- tande och innehåller frågor kring familjeförhållanden, umgänge, språk, boende, utbildning, arbete, ekonomi, hälsa, barnomsorg. Ambitionen är att kunna kartlägga såväl hur dessa levnadsförhållanden faktiskt ser ut idag samt att kartlägga hur invandrarna själva utvärderar dessa faktiska förhållanden. Naturligtvis är formuläret konstruerat via en mycket lång rad kompromisser mellan framför allt bredd och djup. Detta är tyvärr ofrånkomligt. Den yttre ramen utgörs naturligtvis 1 första hand av de svarandes tålamod.

2 Ett förloppsformulär som är begränsat till frågeområde- na arbete, utbildning, familj och boende. Poängen är här att de svarande får redogöra för varje gång det inträffat en förändring i någon av dessa avseenden under hela vistelsetiden 1 Sverige. Varje gång en förändring inträffat anges varför denna skett och hur den nya situationen ser ut. Denna ansats ligger på forskningsfmnten oavsett

populationen är invandrare eller någon annan befolk- mngsgrupp.

Aven beslutet om vilka som skulle intervjuas är resultatet av kompromisser. Dilemmat är nämligen att man dels vill kunna uttala sig om hela ”invandrarkollektivet” och dels göra uttalan- den om skilda nationaliteter. Vår kom romiss utgörs av ett urval där vi ordentligt representerar olk födda i Finland, Jugoslavien, Grekland, Polen och Chile. Alla övriga nationali- teter ingår i en ”övrig-grupp” i samma proportion som de utgör i befolkningen. De em nationaliteter vi särskilt valt ut repre- senterar ett brett spektrum av invandringsmotiv, invandrings- tidpunkt, kulturell bakgrund m rn.

Att vi inte valt mer än fem nationaliteter motiveras i stort av ekonomiska skäl.

Som j ämförelsegrupp har ett urval .orts av svenskfödda perso- ner som nu bor i Stockholms län, men som har tillbringat sin huvudsakliga uppväxttid utanför länet.

Svarsfrekvensen varierar något mellan de olika grupperna och är genomsnittligt över 80 procent, vilket är ett oväntat gott resultat.

Idag är tio rapporter publicerade och de behandlar frågeområ- dena boende (2), utbildning, arbete (3), hälsa, landstingsan- ställda invandrare samt en rapport rörande skilda invandrar- gru pers syn å vad som varit det bästa respektive sämsta med att omma t Sverige.

Förutom dessa tio rapporter harvi i samverkan med andra eller på direkt uppdrag av andra .ort ett antal specialbearbetningar rörande t ex

- invandrarna och den framtida långtidssjukvården - invandrarna och behovet av socialhjälp - invandrarkvinnorna på den svenska arbetsmarknaden.

Fortfarande återstår ett antal arbetsuppgifter.

1 Fler analyser av s ecialfrågeställningar som emanerar från i första hand 5 dana som har det direkta ansvaret för skilda frågeområden eller har till uppgift att göra sådana analyser.

2 Ytterligare analyser av hur invandrarna själva utvärderar skilda levnadsomständigheter

3 Fördjupade analyser av förloppsdata för att få ett säkrare fakta- och teoriunderla för att förstå vilka faktorer som underlättar respektive örsvårar invandrarnas etablering i det svenska samhället.

4 Förslag till åtgärder. För att dessa skall kunna bli verk- ningsfulla måste förslag utarbetas i samråd med de organ som har ansvaret för respektive fråga. Sådant kontaktar- bete pågår för närvarande som bäst.

Trots det mycket ambitiösa arbetet med detta projekt som redan genomförts och som planeras är det viktigt att förstå att kontorets arbete endast i bästa fall givit många goda byggste- nar till de som vill fortsätta bygget.

Lärdomar

I arbetet med vårt invandrarprojekt har det fallit sig naturligt att också något reflektera Över hur det skulle vara möjligt att förbättra villkoren för invandrarforsknin en och för mvand- rarnas egna möjligheter att komma till t 5.

Min avsikt är inte att försöka ange alla intressanta forsknings- frågor kring invandrare utan fast mer att komma med några handfasta och praktiska s unkter på hur informationen kring invandrarnas levnads ör ållanden, beteenden och attity- der skall kunna vidgas.

Grundläggande kunskaper saknas i stor utsträckning om in- vandrares levnadsförhållanden och särskilt om olika gruppers förhållanden. Vårt projekt utgör endast en startpunkt.

Den här typen av undersökningar är sannolikt för dyra och svåradministrerade för att kontinuerligt kunna breddas och upprepas. Och man bör över huvud tagetvara restriktiv med att p börja nya stora datainsamlingar utan att först noggrannt ha övervägt möjligheterna att ytterligare bearbeta beäntliga data.

Uppgiften måste därför bli:

- att se till att befintliga register av intresse kompletteras med relevanta uppgifter om t ex födelseland, invand- ringsår m m. Härigenom kan en stor mängd relevanta data göras tillgängliga för inspektion.

- att se till att beäntliga stora och kontinuerliga frågeun- dersöknin ar som anses vara av så vitalt intresse att samhället li en lägger ned miljontals kronor bör utvid- gas i sina urv så att ett tillräckhgt antal utlandsfödda av skilda nationaliteter inbegripes. Kunskaperna om in- vandrarnas förhållanden kan här närma si kunskaperna om svenskarnas förhållanden genom en örhållandevis ringa ekonomisk och personell satsning.

- att koncentrera ansträngningarna på att göra sekundär- analyser på redan insamlat material.

Om man på detta sätt gör relevant material tillgängligt med en förhållandevis blygsam ekonomisk satsning så har sedan fors- karna ordentligt med material att utgå från.

Vilken typ av forskare är det då som bör aktiveras? Det behövs knappast någon ”invandrarforskare”, vad det nu är, för att kartlägga och beskriva data insamlade på detta sätt. Det behövs inte heller någon invandrarforskare för att avgöra om ”invandraregenskapen” kvarstår som en viktig förklaringsfak— tor även sedan hänsyn tagits till andra relevanta variabler. Det är först om ”invandrarkunskapen” i sig kvarstår som en viktig förklaringsfaktor som det är av särskilt intresse att koppla in en ”invandrarforskare”.

Slutsatsen blir att det är viktigt att intressera ämnesspecialister att 1 srtt ordinarie arbete beakta invandrare och att detta bör

ske i samråd med experter på detta område. På motsvarande sätt bör invandrarforskare ha ett nära samarbete med de som är experter inom det sakområde som skall belysas.

Om inte ett sådant samarbete fungerar riskerar invandrarfors- karen att bli en diversehandlare som skall behärska ett mycket brett (spektrum av sakområden och dessutom vara expert på invan rare i allmänhet eller någon 5 eciell invandrargrupp. å forskare torde kunna leva upp till s högt ställda krav.

Å andra sidan tenderar ofta experter inom olika sakområden att ”glömma” bort invandrarna.

Idag krävs också mycket mer kunskap om invandrarnas egen utvärdering av skilda levnadsomständigheter. Som det nu år måste man åtminstone implicit anta att det man tror att svenskarna vill ha det vill också invandrarna ha. Det som är viktigt för svenskarna det är också viktigt för invandrarna. Det är sannolikt fel.

För att bättre kunna förstå och analysera hur dagens situation växt fram ur årdagens krävs mycket mer analyser av longltu- dinella data. etta är ett område som är kraftigt eftersatt.

Om syftet är att försöka identifiera skilda förslag till åtgärder är det ibland ineffektivt att starta med att göra stora och breda undersökningar av skilda förhållanden. Idéer och uppslag till åt ärder änns sannolikt väl representerade ”på fältet”. Upp- giåen blir då att initiera ett forum där idéer och förslag kan presenteras och ges förutsättningar att enomföras. Kanske ehöver det skapas en utvecklingsfond, i ébank eller vad man vill kalla det med förebilder från t ex glesbygdsfonden, utveck- lingsfonden, miljövårdsfonden etc.

De idéer och förslag till åtgärder som man där änner värda att satsa å bör sedan naturhgtvis göras till föremål för seriösa utvär eringar. En sådan här ansats är sannolikt ett effektivt sätt att kanalisera olika idéer och förslag till åtgärder samt att få en korrekt bild av de effekter som åstadkommits.

Socioekonomisk karriär bland invandrare

Jan Ekberg

Inledning

Under senare år har det förekommit en diskussion om invand- rarnas villkor på svensk arbetsmarknad. I debatten har det ibland målats upp en mörk bild. Det har förekommit hypotesen att främst de 5 k arbetarinvandrarna även långsiktigt tenderar att stanna kvar i yrken med låga löner, höga arbetslöshetsrisker och dåliga arbetsmiljöer. Denna tendens skulle också ännas för invandrarbarnen. Invandrarnas rörlighet bort ifrån sådana yrken skulle således, enligt hypotesen, vara låg. Samtidigt saknas i stor utsträckning empiriska kunskaper om detta.

Det finns visserligen en hel-Idel uppgifter om invandrarnas yrkestillhörighet, inkomster och förvärvsintensiteter vid enviss tidpunkt (tvärsnittsdata)1). Sådana data avslöjar att på 1950- och 1960—talen var invandrarnas åldersspecifika förvärvsinten- siteter högre än för den infödda befolkningen. Detta ällde speciellt invandrare från Finland och Jugoslavien, se Wa ensjö (1973), Ohlsson (1975) och Ekberg (1983). Men denna bild förändrades under 1970-talet. Vid början av 1980—talet var de åldersspeciäka förvärvsintensiteterna för de utländska med- borgarna klart lägre än i den infödda befolkningen. Naturalise- rade invandrare hade dock fortfarande ungefär samma för- värvsintensiteter som den infödda befolkningen.

Förändringar i relativa förvärvsintensiteter änns således i huvudsak bland de utländska medborgarna. Detta återspeglar förändringar både på arbetsmarknadens efterfråge- och ut- budssida. På utbudssidan har vi invandringens ändrade karak-

1) Sådana uppgifter kan erhållas från Folk- och bostadsräk- ningama. issa uppgifter änns också i exempelvis Wa- densjö ( 1972), i SCB:s undersökning av levnadsförhållan- den, i SOFI:s levnadsnivåundersökningar samt i Ekberg (1983). Men sådana data säger inget om karriärutveck- lingen.

tär med sannolikt lägre arbetsutbud än bland de tidigare arbetskraftsinvandrarna. Specith utomeuropeiska invandra- re — innefattande många av de flyktingar som anlänt under de sista 10- 15 åren - har mycket lå a förvärvsintensiteter och låga inkomster, se Gustavsson (19 9). På efterfrågesidan var de utländska medborgarna troligen hårt drabbade av 1970-talets utveckling på arbetsmarlmaden med krympande sysselsättning inom tillverkningsindustrin. De utländska medborgarna är i stor utsträckning sysselsatta inom tillverkningsindustrin. Dess- utom faller de utländska medborgarnas förvärvsintensiteter relativt den svenska befolkningens på grund av den efterhand allt högre sysselsättningen bland svenska kvinnor.

Andrade förvärvsintensiteter påverkar den årliga arbetsin- komsten. Det är sannolikt en mycket viktig förklaring till den långsiktiga nergången i de utländska medborgarnas årliga arbetsinkomster relativt årliga arbetsinkomster i svenskbe- folkningen. Vid slutet av 1960-talet var den relativa årliga arbetsinkomsten för de utländska medborgarna väsentligt högre än i början på 1980—talet, se Ekberg (1983).

Men tvärsnittsdata ger inte så mycket information om invand- rarnas karriärförlopp på arbetsmarknaden. Genom in- och utvandring förändras ständigt invandrarbefolkningens sam- mansättning. I stället behövs studier där samma individer kan följas över en län e tids eriod (longitudinella studier). Det änns endast ett f tal (två) sådana studier i Sverige och då enbart avseende vissa invandrargrupper.

En studie har .orts inom ramen för SOFI:s levnadsnivåunder- sökningar där man kunnat följa upp en grup änländare över flera undersölmingstillfällen, se Lerniö (1984). Undersökning- arna är urvalsundersökningar och den änska urvalsgruppen som varit bosatt i landet vid flera tillfällen är liten, vilket gör att resultaten är något osäkra. Den tendens som änns är att den änska gruppen vad gäller position iyrkeshierarkin, har förlorat terrän gentemot den svenska jämförelsegruppen. Rörlighe- ten fr arbetaryrken till tjänstemannayrken är större i den svenska jämförelsegruppen.

En annan undersökning gjordes inom ramen för ett större invandrarprojekt som genomförts av regionplane- och traäk-

kontoret vid Stockholms läns landsting. Den socioekonomiska karriären undersöktes hos 1969 års invandrare till Stockholms län, se Ekberg (1985). Dessa föl'des genom Folk- och bostads- räkningama 1970, 1975 och 1983). Därvid jämfördes också med en svensk gru p som består av inrikes inflyttade svenska medborgare tiil Stockholms län 1969. Jämförelsen gjordes enligt den s k tvillingmetoden. Denna innebär att en invandrar- grupp och dess svenska tvillinggrupp har samma antal och vidare samma ålders- och könssammansättning samt vid start- året (1970) också samma yrkes- och socioekonomiska fördel- ning. Jämförelsen fram till 1980 innebär att man undersöker i

- vad mån grupperna har olika karriärförlopp.

Betraktar vi hela gruppen utrikes inflyttade utländska medbor- gare till Stockholms län 1969 så har den yrkesmässiga och socioekonomiska rörligheten uppåt gått lån sammare än för den svenska jämförelse ppen. Det kan ock påpekas att andelen som blivit egna öretagare är något större i invandrar- gruppen.

Den änska gruppen visar en väsentligt lån sammare rörlighet uppåt än den svenska tvillinggruppen. erströmning från arbetar- till tjänstemannayrken är förhållandevis låg i den änska gruppen. Specith gäller att få blir högre t'änstemän. Aven andelen som startat egna företag är låg blan änländar- na.

En närmare analys av vårt material visar att den ”oförmånliga” utvecklingen främst gäller de änska männen. Det framgår också att en förhållandevis stor andel av de finska männen lämnat arbetsmarknaden och övergått till förtidspensionering fram till 1980. Däremot tycks de änska kvinnorna ha klarat sig väsentligt bättre. De under perioden uppkomna socioekono- miska skillnaderna är små mellan änska och svenska kvinnor. En bidragande omständighet till detta kan vara att även svens- ka kvinnor mer sällan hamnar i karriäryrken.

Aven jugoslaver och polacker som anlände till Stockholms län 1969 undersöktes. För jugoslaverna var bilden ungefär den- samma som för änländama, men med undantaget att jugosla- verna i relativt stor utsträckning startade egna företag. För polackerna var bilden helt annorlunda. Den socioekonomiska

rörligheten uppåt har gått snabbare än för den svenska jämfö- relsegruppen. Aven andelen som startade egna företag är hög i den po s a gruppen. Viss försiktighet bör dock iakttagas inför resultatet. Den polska gruppen var ganska liten. Men resulta- ten indikerar att det änns stora skillnader mellan olika invand- rargrupper vad gäller ekonomisk framgång i Sverige.

De nämnda studierna är, som framgått, mycket fragmentaris- ka. Leiniös studie av änländare är grundad på ett ganska litet antal individer. Min egen Stockholmsundersökning innehåller visserligen ett större antal individer, men är endast en lokal sådan och enbart avseende ett års invandring. Dessutom ger båda studierna endast den kesmässiga karriären bland in- vandrarna och inte deras re ativa inkomstutveckling.

Syfte

Nedan kommer jag att presentera några resultat från en på- gående större longitudinell undersökning om yrkeskarriär och mkomstutveckling bland invandrare i Sverige". En sådan undersökning kräver en lång observationstid och endast de invandrare som har vistats i Sverige under lång tid in är. Invandrargruppen består av utrikes födda personer vid oB 1970 utom de som invandrade just 1970”. Detta utgör samtliga dittillsvarande årgångar första generationen invandrare. Bland dessa studeras karriärförlo p och inkomstutveckling för de som var bosatta i riket ocks vid FoB 1975, FoB 1980 och FoB 1985. Observationstiden blir således 15 år.

Det datamaterial som hittills kommit fram i projektet är mycket omfattande och här presenteras endast några av de resultat som tagits fram. För jämförelser med svenskbefolk- ningen har använts den s k tvillingmetoden. Till varje utrikes född person är vald en infödd svensk (svensk tvilling) med samma ålder, kön och yrke (på tre-siffernivå) och samma bosättningsort (län) vid startåret 1970. Frågan är sedan om 1) Studien änansieras av Riksbankens Jubileumsfond

2) Skälet till att utesluta just 1970 års invandrarårgång är att en del av dessa kanske ännu inte fått fast fot på arbets- marknaden vid FoB 1970

invandrarnas karriär och inkomstutvecklin skiljer sig från förlgppet för de svenska tvillingarna när in 'viderna följs till 198 .

En viss invandrargrupp jämförs således inte med hela den infödda befolkningen utan endast med sina svenska tvillingar. Syftet med tvillingmetoden är att eliminera vissa grundläggan- de skillnader rnellan en invandrargrupp och dess svenska kontrollgrupp. Aven om tvillingmetoden underlättar jämförel- ser är den inte utan _problem. En fråga är för hur många variabler standardiseringen skall göras. tt problem är utbild- ningsvariabeln. I de senaste FoB änns inga upp ' er om utbrldning. Visserligen änns vissa sådana uppger 1 oB 1970. Men enligt up Igifter från SCB är kvalitén (1 'g, specith för invandrarna. IE ersom det inte änns utbildningsdata i FoB efter 1970 vet vi inte hur utbildningsnivån för en invandrar- grupp eller dess svenska jämförelsegrupp förändrats under 1970-1985.

Emellertid visar många studier att det änns ett nära samband med utbildningsnivå och yrke, se Johnsson (1984). Att vi standardiserat för yrkesvariabeln skulle således kunna tolkas som en indirekt standardiserin också för utbildningsvaria- beln. Dessutom fann Dobric 1986) att vid en jämförelse mellan invandrare från Ju oslavien och svenskar med samma ålder, kön och yrke var 5 ' aderna i genomsnittlig utbild- nin tid mycket små. Individernas fördelning på tre breda ut- bil ' gsmvåer var ungefär densamma i mvandrar- som i svenskgrupplejjnl.1 På mer detaljerade utbildningsnivåer fanns dock vrssa s ' ader, vilka delvis kunde hänföras till kodnin s- problem beroende på skillnader i skolsystemet mellan J ugos a- vien och Sverige. Om vi har information om yrkestillhörighet i en befolkningsgrupp kan vi antaga att detta också säger ganska mycket om gruppens utbildningsnivå.

Det är dock möjligt att sambandet mellan yrke och utbildnings- nivå var svagare 1970 beträffande välutbildade flyktin ar som hade anlänt strax före detta år. Exempelvis kan detta a varit fallet med invandrare från Tjeckoslovakien. När de anlänt till Sverige kan de ha gått in på yrken som låg under deras kompetens (de yrken de hade i hemlandet).

Vid FoB 1980 och 1985 var befolkningen uppdelad i socioeko- nomiska pper. Någon sådan uppdelning gjordes emellertid inte vid oB 1970 och FoB 1975.

Vi har därför konstruerat en sådan fördelning 1970 och 1975 med hjälp av det nära samband som änns mellan yrkesfördel- ning och socioekonomisk fördelning. SCB har bildat ett sådant samband för den totala befolkningen 1980. Detta har sedan fördelats å åren 1970 och 1975. Metoden kan ge mindre fel, men myc et tyder på att vi får en god approximation till den verkliga socioekonomiska fördelningen 1970 och 1975. Kon- trollberäkningar visar också detta, se Ekberg (1985).

Följande invandrargrupper följs under perioden 1970- 1985 . N = antal individer i varje grupp”.

1 Utrikes födda 11 = 199 411 2 Födda i Finland 11 = 82 364 3 Föddai övriga nordiska länder n = 34 715 4 Födda i Jugoslavien n = 11 522 5 Födda i Grekland n = 2 792 6 Födda i Västeuropa n = 23 116 7 Födda i Polen n = 4 214 8 Födda i Tjeckoslovakien n = 3 093

Samtliga individer i respektive grupp förvärvsarbetade 1970. För varje grupp änns en svensk jämförelsegrupp enligt'den ovan beskrivna metoden.

Grupperna representerar olika typer av invandring. Invand- ringen från de nordiska länderna, från Jugoslavien och Västeu- ropa har i huvudsak varit en arbetskraftsinvandrin medan invandringen från Polen och Tjeckoslovakien i huvu sak varit en flyktinginvandring. Invandnngäräfrån Grekland har varit en kombinerad arbetskrafts- och fly ' ginvandring. Mellan grup-

erna änns också stora yrkesmässi a skillnader. Invandrarna

ån Finland och Sydeuro a åte __ oftast i arbetaryrken medan invandrarna från äst- och Osteuropa i relativt stor utsträckning änns i tjänstemannayrken.

1) Till Västeuropa räknas: Västtyskland, Schweiz, Benelux- ländema, Frankrike, Storbritannien och Irland

Resultat

Socioekonomisk ställning

Av tabell 1 och 2 framgår att alla grupper rörde sig uppåt socioekonomiskt under perioden 1970—1985. Andelen ar e- tare minskade och andelen tjänstemän ökade. Detta är också vad man kan förvänta beroende å att gruppernas genom- snittsålder förändrats. Den yngsta örvärvsarbetande var 16 år 1970 och därmed 31 år 1985. Over ett livsförlopp sker vanligen en viss uppåtgående rörlighet. Men det intressanta är om några skillnader kan observeras mellan en invandrargrupp och dess svenska tvillinggrupp.

Betraktar vi hela gruppen utrikes födda är skillnaderna små gentemot den svenska tvillinggruppen. Det änns dock en ten- dens att rörligheten uppåt är 11 ot långsammare bland de utrikes födda. Mellan ohka invan rargrupper änns dock stora skillnader. Exem el på pper med re ativt långsam socio- ekonomisk rörli et upp t är män födda i Grekland, Jugosla— vien och i någon mån Finland medan invandrare från exempel- vis Tjeckoslovakien och Västeuropa rört sig snabbare uppåt än sina svenska tvillingar. Nämnas kan också att andelen företaga- re varierar kraftigt mellan olika grupper. Låg andel änns bland änska invandrare medan flertalet övrrlilga invandrargrupper har

högre andel företagare (utom jordb are) 1980 än respektive svenska tvillingar.

Av intresse är också de stora skillnaderna i Övergång till pensionerin fram till 1980 (FoB 1985 innehåller inga data om pensionärer bland de som förvärvsarbetade 1970. Betraktarvi de som var 16-49 år 1970 och som klassiäcerades som pensio- närer 1980 kan merparten anta as vara förtidspensionärer. Bland kvinnorna återänns ocks änke ensionärer. Flertalet invandrargrupper har högre andel som assiäceras som pen- sionärer än respektive svenska tvillinggrupp. Speciellt gäller detta invandrare från Finland, Grekland och Jugoslavien samt kvinnor från Polen. I de båda sydeurOpeiska gräsperna är andelen nästan tre gånger högre än i den svenska inggrudp- pen. Aven Reinans och Swedner (1987) fann hög andel förti - pensionärer bland vissa invandrargrupper, speciellt invandra-

re från Grekland och Jugoslavien. Samtidigt kan man också peka på en stor invandrargrupp där andelen pensionärer är mycket låg. Förklaringen till de observerade skillnaderna är förmodligen mycket komplex.

Inkomster

Flera studier visar att inkomstskillnaderna i Sverige minskat sedan lång tid. Under 1980-talet förefaller dock denna process att ha stagnerat. Att inkomstfördelningen förändras kan ha många orsaker. Förändringar i lönestruktur, arbetsinsats och yrkesstruktur påverkar arbetsinkomsten. Dessutom påverkar sätte- och transfereringssystemet fördelningen av disponibla ' omster.

De inkomstundersökningar som gorts avser jämförelser mel- lan olika socioekonomiska grupper eller mellan män och kvinnor. Däremot har det hittills saknats longitudinella studier som kan säga något om inkomstutveckling för invandrare relativt svenskbefolkningen.

I tabell 3 och 4 visas årlig arbetsinkomst och ärlig disponibel inkomst. På (1 av att inkomstbegreppen deänierades an- norlunda 19 0 har detta år uteslutits. Arbetsinkomsterna är beräknade på två sätt. I det ena fallet är dessa beräknade enbart för de som förvärvsarbetade vid samtliga FoB-tillfällen. I det andra fallet är arbetsinkomsterna fördelade på samtliga individer i respektive grupp, dvs inklusive de som har lämnat arbetsmarknaden. Aven den disponibla inkomsten är beräk- nad på samtlig? individer. Praktlskt taget alla individer hade någon dispom el inkomst. Som synes är arbetsinkomsten för invandrar ' orna i allmänhet något högre än för de svenska kvinnorna. Förklaringen är troligen längre arbetstider bland invandrarkvinnorna. Arbetsinkomsten bland invandrarmän- nen är däremot något lägre än för de svenska tvillingarna.

Beträffande hela ppen utrikes födda är förändringarna i arbetsinkomst me an 1975 och 1985 små relativt de svenska tvillingarna. En mindre nergång änns dock för de utrikesfödda om arbetsinkomsterna fördelas på samtliga individer. För männen är de utrikes föddas relativa arbetsinkomst 97 procent

1975 och 94 procent 1985. För kvinnorna är motsvarande tal 106 procent och 101 rocent. En förklaring är sannolikt att en något högre andel b and de utrikes födda har lämnat arbets- marknaden.

Det mest slående är i stället de stora skillnaderna mellan olika invandrargrupper. Speciellt invandrarkvinnorna från Grek- land och ugoslavien hade vid mitten av 1970-talet mycket höga inkomster relativt sina svenska tvillingar. Sannolikt för- klaras detta av lång årsarbetstid bland dessa kvinnor. Därefter har den relativa arbetsinkomsten utvecklats mycket ogynnsamt för både män och kvinnor i dessa invandrargrupper. Som nämnts har en relativt stor andel lämnat arbetsmarknaden. Men även för de som förvärvsarbetade vid samtliga FoB- tillfällen har inkomstutvecklingen varit svag relativt de svenska tvillingarna. Bakom detta ligger troligen den långsamma so- cioekonomiska rörligheten uppåt. Bland kvinnorna från Grek- land och Jugoslavien har sannolikt också årsarbetstiden mins- kat samtidigt som årsarbetstiden ökat för svenska kivnnor.

Aven bland änländarna änns en relativt stor andel som lämnat arbetsmarknaden och övergått till pensionering. Bland de som förvärvsarbetat hela tiden är dock inkomstutvecklingen unge- fär densamma som för de svenska tvillingarna.

Samtidigt änns det andra invandrargrupper som haft en god inkomstutveckling och haft en tendens att öka sina inkomster relativt de svenska tvillingarna. Detta gäller männeni den stora västeuropeiska gruppen och män från Tjeckoslovakien.

Så långt den genomsnittliga arbetsinkomsten. Beträffande inkomstfördelningen bland de förvärvsarbetande änns det inte några större skillnader mellan en invandrargrupp och dess svenska tvillinggrupp. Variationskoefäcienten ligger i allmän- het i intervallet 35-40. Detta är också nivån för motsvarande svenska tvillinggrupp. Det är endast för män födda i Grekland som inkomstfördelningen på något mer påtagligt sätt skiljer sig från deras svenska tvillingar. Exempelvis 1980 är variations- koefficienten för förvärvsarbetande män från Grekland 49 mot 35 vad gäller deras svenska tvillingar.

Uppgifter om disponibel inkomst/person änns i tabell 4.

Uppgifter om disponibel inkomst/ hushåll har inte varit möjligt att erhålla från oB. Eftersom v1 inte har några hushållsdata vet vi inte heller i vad mån familjestorlek och därmed försörj- ningsbörda är annorlunda i invandrargrupperna än i de svens- ka tvillinggrupperna. Det framgår att den relativa minskning- en över tiden 1 dis onibel inkomst/person bland invandrare från Grekland och ugoslavien är något mindre än den relativa minskningen av arbetsinkomst /person.

Bland exempelvis jugoslaviska män har den relativa arbetsin- komsten/person minskat från 95,0 procent 1975 till 81,9 ro- cent 1985. Motsvarande minskning i disponibel inkomst per- son var från 98,9 procent 1975 till 90,8 rocent 1985 . Aven om således en viss utjämningseffekt erh 5 genom skatte- och transfereringssystemet så framträder ändå en klar minskning i relativ disponibel inkomst.

För övriga invandrargrupper är förändringen i relativ disponi- bel inkomst liten. En mindre minskning änns dock för invand- rare från Finland och en svag ökning för invandrarmän från Tjeckoslovakien och invandrare från Västeuropa.

Analys

Som framkommit är det mycket små skillnader i karriärförlopp och inkomstutveckling mellan invandrar ppen som helhet och dess svenska jämförelsegrupp. Slåen e är 1 stället de stora skillnaderna i ekonomisk framgång mellan olika invandrar- grupper. Den splittrade bilden gör det svårt att utan närmare studier komma med uttömmande förklaringar. Den följande framställningen blir därför i hög grad speku ativ.

En möjlighet är att det bland vissa invandrargru er kan ha funnits en negativ selektion redan från början. r human- kgHitalteoretisk utgångspunkt borde negativ selektion främst %" a invandring från närliggande länder. Exempele torde esvären vara relativt små av en flyttning till Sverige från övriga nordiska länder. Närheten gör att flyttningen inte heller behö- ver uppfattas som något särskilt deänitivt. En flyttning till Sverige kan i så fall vara ett alternativ för konkurrenssvaga grupper i dessa länder. Ytterligare en omständighet som kan

ha betydelse är att de finska invandrarna i slutet av 1960—talet ofta kom från landsbygden. Man kan anta att de ofta saknade industriell erfarenhet, vilket negativt kan påverka de långsikti- ga möjli eterna till framgång. Något specith stöd för denna

ypotes amkommer dock inte ivårt material. Invandrare äån Danmark och Norge uppvisar ungefär samma karriärförlgpp både yrkesmässigt och inkomstmässi som sina svenska ' - lingar. Finska män har dock ett något ångsammare karriärför- lopp än sina svenska tvillingar.

Men en svag ekonomisk fram än har främst varit för handeln för invandrare från Greklandgocå Jugoslavien. Detta trots att man skulle kunna ha hypotesen om en positiv selektionsmeka- nism bland dessa. Besvär och omställning - och därmed krav å initiativ - kan antagas vara större vid flyttning till Sverige fr Grekland och Jugoslavien än från exempglws Finland. Troli- gen främst bland ju oslaver förekom oc å direktrekrytering av svenska företag efter en förmodad urvalsprocess).

Bland invandrare från Jugoslavien och Grekland har benägen- heten varit låg att söka svenskt medborgarskap. Detta kan vara ett uttryck för att de emotionella banden med hemlandet fortfarande är starka och att många har planerat eller planerar att återvända. Inför detta änner man det inte lönande att göra de utbildningsinvesterintgar i Sverige som kan behövas för långsiktig framgång på ar etsmarknaden. Detta kan förstärkas om ocks arbets 'varna förväntar sig att en invandrargrupp inom kort skall tervända till hemlandet. Benä enheten att utvälja dessa invandrare till företagens internut ildning kan därför bli låg.

Sådana omständigheter kan också betyda en ökad benägenhet att nå ekonomisk framgång genom att starta eget företag. Som framgått är andelen företag/are hög bland immigranter från Grekland och Jugoslavien. id en terutvandring kan företa- get säljas medan värdet av en svensk utbildning är osäker.

Samtidigt kan också en planerad återutvandring till en början stimulera fram ett stort arbetsutbud. Detta för att kunna realisera det sparande, vilket kan lä a grunden för en ny framtid efter återvändandet till hemlan et. Möjligen kan detta förklara den långa årsarbetstiden vid observationstidens bör-

jan bland invandrarkvinnorna från Jugoslavien och Grekland. Skulle däremot en planerad återutvandring ej realiseras redu- ceras efterhand motivet för ett stort arbetsutbud.

Av Drobnic (1986) framgår att även om invandrare från Jugos- lavien jämförs med en grupp svenskar med samma yrke så utför jugoslaverna skiftarbete 1 större utsträcknin . Detta tillsam- mans med långa arbetstider kan antas ge h" soproblem som bidrar till den stora inströmningen i förtidspensionering. Att hälsotillståndet är sämre bland invandrarkvinnor från Ju osla- vien och Finland än bland svenskar med samma ålder oc ke framgår av Leiniö (1983). Förmodligen gäller detta ocks för gre er.

Kanske blev det inte möjligt att trots en stor arbetsinsats skapa det sparkapital som behövdes. Man börjar ana att man kom- mer att stanna i Sverige trots att de emotionella banden med hemlandet fortfarande är starka. Man har kvar sitt ”invandrar- skap” med konflikter mellan egna värderingar och omgivning— ens samtidigt som det änns en osäkerhet om framtiden. Detta innebär ytterligare en påfrestning på hälsotillståndet. Sanno- likt är den psykosociala situationen som många invandrare då hamnar i Viktig för att förklara den höga frekvensen pensione- ringar.

Aven andra förklaringar kan ännas. Finns det skillnader mel-

lan olika grupper i benägenheten att acceptera en förtidspen- sionering. ilka alternativ till förtidspensionering erbjuds invandrarna? I vilken utsträckning deltar de i rehabiliterings- grupper för att återvända till arbetslivet och därmed undv1ka Örtidspensionering?

En annan möjlighet är att söka förklaringarna på den svenska arbetsmarknaden. 1970-talet har utmärkts av att antalet syssel- satta inom tillverkningsarbete har minskat och antalet syssel- satta inom tjänsteproduktion har ökat. Man kan anta att en förändeng arbetsmarknad ställer krav på kunskaper och erfa- renheter om svenska förhållanden för att man framgångsrikt skall kunna ta sig över från krympande arbetsmarknader till expanderande. Det förefaller rimli att anta att de svenska tvälin arna har en större sådan e arenhetsbakgrund för att framg gsrikt klara nämnda förändringar. De svenska tvilling-

arna kan också antas ha lättare - än en invandarare med kanske bristande kunskaper i svenska - att förvärva den vidareutbild- ning som kan behövas för att komma in på nya arbetsmarkna- der. Möjligen har också lagen om svenskundervisning på be- tald arbetstid gjort vissa invandrargrupper mindre attraktiva

å arbetsmarknaden. Diskriminering kan inte heller uteslutas. änkbart är också att det änns invandrare som varit på tillfäl- li a vistelser i hemlandet mellan observationstidpunkterna.

ar så varit fallet förkortas erfarenhetstiden av svensk arbets- marknad.

Invandrare från Västeuropa och Tjeckoslovakien har varit framgångsrika. Bilden är dock splittrad beträffande polska invandrare. De sistnämnda har en snabb socioekonomisk rör- lighet uppåt, men bland kvinnorna änns ändå en relativt stor övergång till förtids ensionen'ng. Inkomstnivån bland polska män tyder också p mer deltidsarbete än bland de svenska tvillingarna. Dessa invandrargrupper befann sig redan från början i stor utsträckning inom tjänstemannayr en. Den ut- bildnin och kompetens som krävs för att gå in i sådana yrken är kans e tillräc ' g för att sedan också klara av en förändeng arbetsmarknad. För invandrare från T'eckoslovakien kan det också vara av betydelse att man anlän e i slutet av 1960-talet, dvs strax innan den första observationstidpunkten. Strax efter ankomsten till Sverige kan en social rörlighet nedåt ha inträffat - i jämförelse med den position man hade i hemlandet. De svenska jämförelse pperna kan ha blivit valda när denna sociala rörli et ne åt mträffat. Uppenbarligen fanns bland de östeuropeis a invandrarna i slutet av 1960-talet många välut- bildade personer vars förmåga till en början kanske inte kunde utnyttjas fullt ut på svensk arbetsmarknad.

Efterhand som tiden gick blev det dock möjligt att utnyttja dessa kunskaper. I så fall skulle man också kunna säga att det änns större potentiell förmåga och kapacitet än i den svenska j ämförelsegruppen. Möjligen var dessa invandrare också starkt motivationsmässigt selekterade. Eftersom man knappast kan ha några förväntmngar om att återvända så måste äyttningsbe- slutet uppfattas som deänitivt och en ny framtid måste grundas i invan ringslandet.

Av betydelse för framgång kan också vara graden av likhet i

ekonomisk-industriell struktur och allmän kulturell mil'ö mellan in- och utvandrarlandet. Detta kan vara bidragan e till att invandrare från Västeuropa och de nordiska länderna (utom Finland) haft så lika socioekonomisk utveckling gentemot sina svenska tvillingar.

En viktig uppgift i mitt fortsatta forskningsarbete är att mer ingående studera vissa av dessa frågeställnin ar. Exempelvis bör utbildningsfaktom betraktas mer explicit. om nämnts kan vissa sådana data erhållas från FoB 1970. En annan mö'lighet är att göra 1975 till startår för tvillingjämförelsen. ni de östeuro eiska invandrare som anlände 1 slutet av 1960—talet initialt ade en nedåtgående social rörlighet så bör en åter- hämtning ha skett till 1975. Den yrkesmässiga fördelning som dessa invandrare hade 1975 skulle i så fall bättre svara mot deras formella utbildning.

För många flyktinggrupper som anlänt under 1970- och 1980- talet kan man misstänka att läget är ett annat. Förutom att arbetsmarknaden under 1970-talet blev svårare än tidigare för nytillträdande så har den kulturella bakgrunden och därmed kunskapsmassan i vid mening för dessa flyktingar oftath mer avlägsen än för tidigare flyktingar. Aven välutbildade perso- ners kunskaper behöver inte vara direkt efterfrågade på svensk arbetsmarknad. Dessutom kan osäkerhet föreligga bland svens- ka arbetsgivare om den reella innebörden av de formella kunskaper som förvärvats i en avlägsen kultur.

Jämförelse med utländska studier

Mig veterligt änns endast ett fåtal motsvarande utländska studier. Ett exempel är Chiswick (1978, 1980). Men hans undersöknin om mkomstutveckling bland invandrare i USA är baserad ett tvärsnittsmaterial (data från 1970 års cencus). Härvid un ersöktes inkomsten för invandrare med olika lång vistelsetid i USA. Vidare gör Chiswick en longitudinell analys över yrkesrörligheten för invandrare mellan 1965 och 1970. De longitudinella inslag som änns hos Chiswick är således begrän- sat till en kort period och avser endast yrkesrörlighet.

Den teoretiska analysen hos Chiswick vilar på två utgångs-

punkter. Den ena är i vilken utsträckning den utbildning och arbetslivserfarenhet som förvärvats i hemlandet är internatio- nellt överförbar. Den andra är om det sker en självselektion så att de som migrerar har högre kapacitet och arbetsmotivation än de som stannar kvar.

Ju mindre den internationella överförbarheten är av förvärvat humankapital i hemlandet desto lägre inkomst och yrkesställ- ning har man strax efter invandringen. I ett inledningsskede kan vi få en social rörlighet nedåt i förhållande till den position man hade i hemlandet. Men efterhand skaffar man sig skolning och erfarenheter som behövs i invandrarlandet. Detta tillsam- mans med den positiva selektionen gör att Chiswick formule- rar hypotesen att främst arbetskraftsmvandrarna efterhand rör sig socialt uppåt och i en sådan grad att man efterhand passerar jämförbara inhemska grupper.

I stort bekräftas dessa hypoteser vid empirisk prövning. J äm- förs arbetskraftsmvandrarna med en infödd gru p av samma rasetniska ursprung änner Chiswick att invan rama till en början har lägre inkomster än den infödda gruppen, men efter 11-15 år har rnvandrarna samma inkomster som den infödda gruppen. Därefter har invandrarna högre inkomster. För exem- pelvrs vita arbetskraftsinvandrare är den relativa inkomsten 10 procent lägre efter fem års vistelse, men 6 procent högre efter 20 års vistelse.

Mönstret var ungefär detsamma för många andra arbetskrafts- invandrare. Däremot nådde inte flyktingar från Cuba och Kina upp till respektive infödd j ämförelsegrupps inkomstnivå.

Den yrkesmässiga rörligheten uppvisar naturli 's ett nära samband med inkomstutvecklingen. Chiswick ann stöd för hypotesen att de flesta invandrargrupper uppvisar en U-for- mad yrkesrörlighet. Efter en initial yrkesrörhghet nedåt inträf- fade ofta en snabbare yrkesrörhghet uppåt än för den infödda jämförelsegruppen. Den initiala yrkesrörligheten nedåt var starkast för de invandrare som hade utbilMg och erfarenhet som inte direkt var anpassad för amerikansk arbetsmarknad.

Samtidigt bör man komma ihåg att det änns skillnader i strukturen mellan Chiswick's studier och min egen. En skillnad

är naturligtvis att Chiswick's inkomststudier baserades å tvär- snittsdata medan min egen är baseraldnpå longitudine a data. En annan skillnad ligger i urvalet av ' ödda kontrollgrupper. Chiswick skapade en infödd kontrollgru p av samma rasetnis- ka ursprun som immigrantgruppen. an kunde säga att de bildade ' ' gar i Chiswick's undersökning. Vår ansats inne— bar att tvillingar utvaldes från den ursprungliga svenskbefolk- ningen.

I ngligen publicerade undersöknin ar av Bogas (1985, 1987) ifr gasätts de resultat som Chiswic erhållit. orjas menar att de tvärsnittsdata som Chiswick använder ger en alltför positiv bild av invandrarnas inkomstutveckling. Detta beroende på att tidiga invandrarkohorter var mer välutbildade än senare in- vandrarkohorter.

Dessutom är Borjas kritisk till Chiswick”s hypotes att framför allt arbetskraftsinvandrare alltid skulle vara positivt selektera- de. Borjas menar att negativ selektion också är möjlig. Vilket— dera som inträffar är beroende av flera ekonomiska och poli- tiska omständigheter i både utvandringslandet och invandrrngs- landet. Exempel på detta är att inkomstfördelningen ibåde m- och utvandringslandet är av betydelse.

Borj rövade sina hypoteser med hjälp av data från 1970 och 1980 i SA:s census av population. Dels "orde han en tvär- snittsstudie av den typ som änns hos C 'swick. Dessutom gjorde han en jämförelse mellan 1970 och 1980 av de invand- rmgskohorter som anlände på 1950- och 1960-talen. En sådan jämförelse får en longitudinell karaktär även om individerna inte är desamma vid de båda observationstillfällena".

1) Borjas nämner flera skäl till att de kohorter som jämförs 1970 och 1980 inte utgörs av samma grupp individer. Ett skäl är att Borjas gör ett urval 1970 och ett annat urval 1980 från respektive invandrarkohort. Ytterligare fakto- rer av betydelse är att återutvandring skett mellan 1970 och 1980. Dessutom har en del individer avlidit under perioden. På dessa punkter änns således skillnader gen- temot min undersökning som dels är en talundersökning 031710de91585avser samma individer under hela perioden 1 1 .

Borjas fann stöd för att tvärsnittsdata ger en klar överskattning av inkomsttillväxten bland invandrarna. Dessutom fann han en mycket mer komplicerad bild än Chiswick vad gäller invand- rarnas framgång 1 USA i 'ämförelse med den inhemska befolk- ningen. Borjas undersö e invandrin en från 41 länder och fann mycket stora skillnader i framg g mellan invandrarna från olika länder.

Resultaten från min forskning skiljer si i många avseenden från Chiswick's. Svenska data ger inte något specith stöd för tanken att arbetskraftsinvandrare i allmänhet är framgångsri- ka. Slående är i stället de stora skillnaderna i fram ång mellan olika grupper av invandrare både bland arbetskraftsinvandra- re och biand flyktingar. Det förefaller som om mina resultat ligger mer i linje med de resultat som Borjas nådde.

Tabell 1: Socioekonomisk fördelning i procent. Män

"T'änstema'n ' De som var 16-49 -r 19

iskolade Skolade l—m - .' gområggngenswnärer 19

Utrikes fodda Svenska tvillingar Utrikes födda Svenska tvillingar Utrikes födda Svenska tvillingar

Fodda i Finland Svenska tvillingar

Födda i Finland Svenska tvillingar

Födda i Finland Svenska tvillingar

odda i övriga Nordiska länder Svenska tvillingar

Födda i övriga Nordiska länder Svenska tvillingar

Födda i övriga Nordiska länder Svenska tvillingar

Fodda i Jugos avien Svenska tvillingar

Födda i Jugoslavien Svenska tvillingar

Födda i Jugoslavien Svenska tvillingar

Födda i Grekland Svenska tvillingar

Födda i Grekland Svenska tvillingar

Födda i Grekland Svenska tvillingar

odda i västeuropa Svenska tvillingar

Födda i Västeuropa Svenska tvillingar

Födda i Västeuropa Svenska tvillingar

Svenska tvillingar

Födda i Polen Svenska tvillingar

Födda i Polen Svenska tvillingar

Fodda i Tjeckoslovakien Svenska tvillingar

Födda i Tjeckoslovakien Svenska tvillingar

vinnor

Socioekonomisk fördelning i procent. K

Tabell 2

.rl'l

7.4 70 47 1.9 09 49 62 01 .. . u ) .. .. . ) .. . a l .. . v ) .. v . i: .. | . l .. . .. ) .. | . 1! 53 I. 43 1 54 I. 82 I. 82 I. 37. l. us 1 43 l.

0 a 9 1 _r e r ä n 0 5 n e 9 r i V S De som var

mä mm m_m mä ”& mm

28 6 00 00

m.m m.m

__-

__|- 'ordbr

anstema'n L M 1 agre e an- Oskolade Skolade

6 7 6

6,9 51.1 22.0 6.6 58.1 19.6 7.7 5.3 21,0

7,8 , 21.1

7,7 53.8 25.0

7.7 & 25.0

1.0 75 95 54 7.2 22

1 34 8 43 3 34

56 71 77 77

& T R 99 7.7. 52 38 99 57 77 7.2 80 7.2 4.1» 65 88 1.3 06 00 1.2 38 22 25 62 1.1. 64 Run—J & 88 08 55 22 29 76 11. 52 08 11. 28 54 5-6 4.7. 08 77 09 76 88 4.1 74 66 09 66 m 5 54 44 66 54 44 66 55 54 88 76 66 88 87 86 44 43 33 55 45 34 44 33 23 nu 0 5 0 0 5 0 0 5 0 0 5 0 0 5 0 0 5 0 0 5 0 0 5 7 8 B 7 8 8 7 8 8 7 8 8 7 8 8 7 8 8 7 8 8 7 8 8 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 .I 1. l l 1 1 1 1 l. 1 l. 1 inrinin. | Lu ! | nin. ..”—ib n. .a a a n n n k k k e e e s s s .1 .l _l .) .1 .1 R .K k d 0 d n n n a a _a " r ." r ." T M M M rr. M ” GM EU er r r Y är är är r r r vr vr vr 9 9 9 9 9 9 N QN QN 9 v9V9v9 dad—WG”. 090909 9 9 9 lglglg " n n dn dn dn n n n an an an nnnnnn rn rn rn " n n Sn sn Sn .l .1 .1 nl n .1 n.1 & _l .a .1 .a l l.! l.1 l.1 6.1 6.1 3.1 u.l Ul u.1 .l .l .1 0.1 0.1 0.1 dl dl al al al al 9 l 9 l 9 l Sl Sl Sl ll ll ll Ql El El nl Nl nl kl kl kl dl dl dl ll ll ll .1 .I .1 l i l ol ol 0.1 kl kl kl. tl tl tl el el el Cl Cl Cl dl .dl ..d.1 n.l nl hl r .1 F .1 r .1 9.1 9.1 9.1 El 6.1 6.1 5.1 5.1 5.1 ll ll l 1 el 2.1 9.1 OV.OV.OV .iviviv .V V.V V.V v uv UV uv rv rv rv äv__oväv Ov OV OV .JV.JV.JV tftft FtFtFt .0 tö tö t JtJtJt Gt Gt Gt VtVtVt Pt Pt. Pt TtTtTt $& S... S! 13.131... .! ii. ...i .: lazuli) . 1 1 | 1 | 1 1 1 . 1 .

Tabell 3. Genomsnittlig årlig arbetsinkomst för invandrare 1 förhållande till genomsnittlig årlig arbetsinkomst för deras svenska tvillingar

Alla S syselsattaperår 1975 1980 1985 1975 1980 1985

Utrikes födda: Män 0,97 0,96 0,94 0,98 0,98 0,98 Kvinnor 1,06 1,04 1,01 1,04 1,03 1,02

FöddaiFinland: Män 0,98 0,96 0,94 1,00 0,99 1,00 Kvinnor 1,09 1,07 1,03 1,06 1,05 1,04

Föddaiövriga Män 0,98 0,99 0,99 0,99 1,00 Nordiska länder: Kvinnor 0,99 0,99 0,99 1,00 1,01

FöddaiJugo- Män 0,95 0,88 0,97 0,93 0,93 slavien: Kvinnor 1,33 1,14 1,20 1,14 1,07

FöddaiGrek- Män 0,94 0,97 0,94 0,88 land: Kvinnor 1,53 1,36 1,23 1,02

FöddaiVäst- Män 0,99 0,98 0,98 1,01 europa: Kvinnor 0,98 0,99 1,00 1,00

FöddaiPolen: Män 0,87 0,88 0,90 0,89 Kvinnor 1,01 1,01 1,00 0,97

FöddaiTjecko- Män 0,97 ,98 0,96 0,97 0,99 Slovakien: ' , ,02 1,04 1,03 1,02

Tabell 4: Disponibel inkomst per erson för invandrare i förhållande till disponibe inkomst per person för deras svenska tvillingar

1975 1980 1985

Utrikes födda: Män 0,98 0,98 0,98 Kvinnor 1,06 1,05 1,03 Födda i Finland: Män 1,00 0,99 0,98 Kvinnor 1 09 1,07 1,06

'

Födda i övriga Nordiska Män 1,00 0,98 1,00 länder: Kvinnor 1,00 1,00 1,01 Födda i Jugoslavien: Män 0,99 0,97 0,91 Kvinnor 1,28 1,19 1,11 Födda i Grekland: Män 1,03 0,97 0,83 Kvinnor 1,45 1,22 1,02 Födda i Västeuropa: Män 0,99 1,00 1,00 Kvinnor 0,99 1,00 1,00 Födda i Polen: Män 0,92 0,95 0,93 Kvinnor 1,04 1,04 1,02 Födda i Tjeckoslovakien: Män 0,98 0,99 0,99 Kvinnor 1,04 1,05 1,04

Referenser

Bain, T. och Pange, A. (1972) Foreign Workers and The intraindustry Wage Structure in west Germany. Kyklos. Vol XXV. No 4

Borjas, G.J . (1985) Assimilation, Changes in Cohort Quality and the Earnings of Immigrants. Journal of Labor Economics

Borjas, GJ . (1987) Self-Selection and the Earning of Immi- grants. The American Economic Review

Chiswick, BR. (1978) The Effect of Americanization on the Earnings of Foreign-Born Men. Journal of Political Economy

Chiswick, BR. (1980) Analysis of the Economic Progress and Impact of Immigrants. Department of Economic and Survey Research, Laboratory of Economics and Survey Research, Laboratory, University of Illinois

Drobnic, S. ( 1986) Living Conditions of Yugoslaw Imrnigrants in Sweden. Paper. The Swedish Institute for Social Research. Stockholm

Ekberg, J. (1983) Inkomsteffekter av invandring. ACTA Wexionensia. Ser 2. Economy and politics 1. Växjö

Ekber g.,J (1985) Yrkeskarriärer under 1970-talet. Invandrare i Stockholms län nr 3. Regionplane— och trafikkontoret. Stock- holms läns landsting

Gustavsson, B. ( 1989) Public sector transfers 1ncome taxes and economic Well- -being among immigrants and natives in Swe- den. Department of Economics. Göteborg

Jons on,J .(1984) )Utbildningsresurser. Ingåri: Eriksson, R. och ber ,R. (red Välfärdi örändring. Prisma. The Swedish Institute or Social ).Research Stockholm

Leiniö, T. (1983) Invandrarkvinnornas ekonomi och välfärd. Ing åri: Kvinnani ekonomin (red. ) Lundahl, M. och Persson- Togninuera, I. Tillämpad samhällsekonomi. Malmö

Leiniö, T. (1984) Inte lika men jämlika? Om änländska invand- rares levnadsförhållanden enligt levnadsnivåundersökningar- na 1968, 1974 och 1981. The Swedish Institute for Social Research. Stockholm

Ohlsson, R. (1975) Invandrarna på arbetsmarknaden. Ekono- misk-historiska föreningen i Lund. Vol XVI

Wadensjö, E. ( 1972) Immigration och samhällsekonomi. Lund

Wadensjö, E. (1975) Renumeration of Migrant Workers in Sweden. International Labour Review

Åberg, R. Selen, J. och am, H. (1984) Ekonomiska resurser. Ingår i: Eriksson, R. och berg, R. (red.) Välfärd i förändMg. The Swedish Institute for Socral Research. Stockholm

Invandrarna och arbetsmarknaden

Anders Harkman

Inledning

Med jämna mellanrum nås vi av uppgifter om de svårigheter invandrarna har på arbetsmarknanden. Civilingenjörer arbe- tar som städare och andra går arbetslösa trots skriande brist på arbetskraft. Hur representativa är de exempel som tas fram och hur skall man förklara de problem som änns? Iup satsen skall vi dels ge en bild av invandrarnas situation på ar etsmarkna- den som den framträder i de statistiska undersökningar som lorts inom regionplane- och traäkkontorets invandrarprojekt och dels diskutera vilka faktorer som ligger bakom de skillna— der som änns jämfört med den inhemska befolkningen. Resul- taten kommer i första hand att avse Stockholms län, men det änns knappast någon anledning tro att de inte till stora delar också skulle gälla övriga Sverige.

Innanvi övergår till att redovisa resultaten skall vi dels klargöra vilka som kommer att avses med invandrare och dels kortfattat redogöra för den intervjuundersökning som i första hand ligger till grund för resultaten.

Det änns ett flertal möjliga av änsningar av begrep et in- vandrare som alla används i oli a sammanhang. Det anske vidaste begreppet är personer med utländsk bakgrund och som omfattar svenska medborgare födda utomlands, utländska medborgare födda utomlands, utländska medborgare födda i Sverige och svenska medborgare födda i Sverige, men med minst en utrikesfödd förälder.

Den sistnämnda gruppen brukar benämnas andra generatio- nens invandrare. Första generationens invandrare omfattar dem som är födda utomlands, men som senare flyttat till Sverige. Första generationens invandrare omfattar dels sådana som har kvar sitt utländska medborgarskap dels sådana som erhållit svenskt medborgarskap, de naturahserade.

Utländska medborgare kan vara födda utomlands, men en mindre grupp bland dessa är födda i Sverige.

Här kommer vi i huvudsak att studera de utrikes födda (första generationens invandrare). Mycket av den statistik om invand- rare som änns tillgänglig gäller utländska medborgare. Av detta skäl har vi i vrssa fall 1 stället fått använda den avgräns- ningen.

Undersökningen bygger dels å den intervjuundersökning som varit en central del 1 regionp ane- och trafikkontorets invand- rarprojekt dels på uppgifter från Folk- och bostadsräkningen 1980 och på Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersök- ningar (AKU).

Intervjuundersöknin en baseras på ett urval bland utrikes födda personer i Stoc olms län. Detta material omfattar cirka 1 500 mtervjuer. Urvalet är gjort så att det dels skall ge god kunskap om hela ”invandrarkollektivet” dels skall möjliggöra jämförelser mellan skilda invandrargrupper. Det senare u p- nås genom att fem utvalda länder studeras särskilt, så k ad stratifiering har .orts av urvalet. Dessa grupper består av vardera 200-300 personer födda i Chile, Finland, Grekland, Ju oslavien och Polen. Invandrare från alla andra länder änns oc å med bland dem som intervjuats. För att kunna jämföra med ”svenskar” har intervjuer orts med 250 personer som bor i Stockholms län, men är ödda på annat håll i riket. Svarsfrekvensen för hela invandrargruppen är 82 procent och för svenskarna 86 procent.

Invandrarnas ställning på arbetsmarknaden

Sysselsättningsgrad

Vi skall börja med att jämföra invandrarnas sysselsättnings- ad med svenskarnas. Därefter diskuterar vi faktorer som igger bakom den skillnad som änns.

Andelen sysselsatta på arbetsmarknaden är klart lägre bland de vuxna invandrarna än bland svenskarna. De mest aktuella

siffrorna finns i SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). I den undersökningen änns uppgift om utländska medborgare. Siffran omfattar alltså inte hela invandrargruppen. Den ge- nomsnittli a andelen sysselsatta var under 1988 i åldersgrup- pen 25-54 78 procent bland utländska medborgare 'ämfört med 93 bland svenska medborgare. Skillnaden uppg alltså till hela 15 procentenheter, v11ket i sammanhanget måste betecknas som en mycket stor skillnad. En up delning på män och kvinnor visar att skillnaden är störst blan kvinnorna, men att skillnaden är stor också bland männen (18 respektive 13

procentenheter).

En jämförelse över tiden försvåras av att vissa förändrin ar i mätmetoder gjordes 1987 i AKU, men tyder ändå p att skillnaden mellan svenska och utländska medborgares syssel- sättningsgrad ökat på senare år. Medan andelen sysselsatta

svenska medborgare har ökat har andelen sysselsatta utländs- ka medborgare minskat.

Figur 1: Andel sysselsatta bland svenska respektive utländs- ka medborgare. Riket

%

85

Svenska medborgare 80

75

70 Utländska medborgare

65

år 777879808182838485868788

Källa: AKU

De siffror som vi hittills refererat har avsett hela Sverige. En jämförelse mellan Stockholms län och övriga Sverige visar att en större andel av de utländska medborgarna bosatta i Stock- holms län är sysselsatta än de som är bosatta i övriga landet. Skillnaden upp år till drygt 3 procentenheter bland 2544- åringama och n got mer bland ungdomar och äldre. För hela åldersgruppen 20-64 år uppgår skillanden till 7 procentenhe- ter. Aven bland svenska medborgare är emellertid andelen sysselsatta högre i Stockholms län och förhållandet mellan svenskar och invandrare är i stort sett detsamma som i övriga landet. Dessa uppgifter gäller för år 1985. För senare år änns inga regionala u pgifter publicerade i AKU (1986 års AKU innehåller visser 'gen regionala uppgifter, men dessa är av låg kvalitet på grund av de förändringar som då gjordes av urvals- 'storlek och uppräkningsförfarande).

De hittills refererade sifäorna gäller alltså utländska medbor- gare. Genom specialbearbetningar av dels Folk- och bostads- räkningen 1980 dels AKU 1983 har vi för dessa tillfällen uppgift också om utrikes födda svenska medborgares syssel- sättningsgrad. Uppgifterna visar att dessa har en sysselsätt- nmgsgrad som är endast obetydligt lägre än i Sverige födda svenska medborgares.

Bland de utländska medborgarna har alltså en betydligt mind- re andel arbete än bland svenska medborgare. Totalt sett innebär skillnaden att 45 000 fler personer är arbetslösa eller har någon annan sysselsättning utanför arbetsmarknaden bland de utländska medborgarna än i en lika stor grupp svenska medborgare (antalet utländska medborgare var i genomsnitt 1988 300 000 i åldern 16-64 år). Bland de invandrare som blivit svenska medborgare är skillnaden gentemot svenskarna betyd- ligt mindre.

Hur skall man då förklara skillnaden dels mellan svenskar och invandrare och dels mellan olika invandrar pper? För att få en uppfattning om detta och rätt värdera ski lnaden måste man undersöka vad de ej sysselsatta gör. Den som inte är sysselsatt kan antingen söka arbete (vara arbetslös) eller ännas utanför arbetsmarknaden. Den senare kategorin omfattar bland annat studerande, hemarbetande och förtidspensionerade. Den läg- re sysselsättningsgraden bland invandrare måste alltså innebä-

ra att någon eller några av dessa kategorier är vanligare bland invandrarna.

Tidigare, när invandringen dominerades av arbetskraftsin- vandrare, kännetecknades arbetslösheten framför allt av en stark konjunkturkänslighet. Vid lågkonjunktur var invandrar- nas arbetslöshet lägre än svenskarnas, men vid högkonjunktu- rer var det tvärtom. Detta förklarades av att invandrarna i stor utsträckning fanns inom den mest konjunkturkänsliga delen av näringslivet. Fortfarande gäller att invandrarnas arbetslöshet är mycket konjunkturkänslig, men även under de senaste högkonjunkturema har arbetslösheten bland invandrare varit betydligt högre än bland svenskarna. Under 1988, som var ett utpräglat högkonjunkturår, var arbetslösheten bland utländs- ka medborgare betydligt högre än bland svenska medborgare i samtliga åldersgrupper. Störst var skillnaden i åldersgruppen 25-44 år där de utländska medborgarnas arbetslöshet var mer än tre gånger så hög som de svenska medborgarnas (3,9 respektive 1,2 procent).

En högre arbetslöshet bland invandrare är alltså en faktor bakom skillnaden i sysselsättningsgrad mellan svenskar och invandrare.

1980 var andelen studerande totalt sett ungefär densamma bland utrikes födda och bland personer födda i Sverige. Emel- lertid var andelen studerande högre bland vuxna invandrare och särskilt bland utländska medborgare. Det rör sig här troligtvis om ett högre deltagande i arbetsmarknadsutbil ning. Det inns också anledning tro att andelen studerande har Ökat på senare år bland invandrarna i takt med att andra typer än arbetskraftsinvandring har ökat. De nya invandrarna har inte alltid kunskaper och erfarenheter som är direkt användbara och/eller efterfrågade på den svenska arbetsmarknaden. En högre andel studerande är alltså ytterligare en faktor bakom skillnaden i sysselsättningsgrad.

Ett problem som blivit alltmer uppmärksammat på senare tid är det ökade antalet förtidspensmneringar. Den låga andelen sysselsatta bland äldre i vissa invandrargru per pekade på att detta kunde vara ett viktigt problem. Med jälp av en special- bearbetning av riksförsäkringsverkets statistik för 1981 kunde

vi också konstatera att andelen förtids ensionerade var myck- et hög i vissa invandrargrupper. Blan utländska medborgare från Jugoslavien, Grekland och Finland var andelen förtids- pensionerade och långvarigt sjukskrivna betydligt högre i så gott som samtliga åldersgrupper än bland svenskarna. Bland Jugoslaviska kvinnor i åldern 35-44 år var cirka 15 procent antingen förtids ensionerade eller långtidssjukskrivna Jämfört med 2 procent land svenska kvinnor i samma ålder. Bland kvinnor 45-54 år hade andelen ökat till 35 procent jämfört med 8 bland svenska kvinnor.

De nämnda grupperna är i stor utsträckning sådana som invandrat av arbetsmarknadsskäl och har i stor utsträckning varit koncentrerade till ”arbetaryrken”, yrken som också bland svenskarna medför stora andelar förtidspensionerade. Hårt arbete i dåliga arbetsmiljöer är därför en trolig orsak till den höga andelen förtidspensionerade i dessa grupper. Det här fenomenet är emellertid vän en närmare analys innan man Igel; i detalj kan uttala sig om de mekanismer som ligger om.

Yrkesfördelning

Invandrarnas yrkesfördelning avviker i viss utsträckning från svenskarnas. Andelen invandrare är större inom tillverknings- och servicearbete och mindre inom övriga områden. Skillna- den är större bland kvinnor än bland män. Det är framför allt bland förgymnasialt utbildade kvinnor som skillnaden är stor. Totalt sett är skillnaden mellan svenskar och invandrare minst bland eftergymnasialt utbildade. Bland männen finns inga skillnader mellan utbildningskategoriema.

Vilka yrken är det då som invandrarna har? Invandrarna är överrepresenterade inom tillverknings- och servicearbete och underrepresenterade inom kommersiellt, kameralt och kon- torstekniskt, transport- och kommunikationsarbete samt iviss utsträckning inorn tekniskt, naturvetenskapligt, samhällsve- tenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete (yrkesgrupp 0 enligt NYK).

Inom vissa yrken är mer än hälften av utövarna invandrare. Det

gäller t ex det stora yrkesområdet städare där 1980 52 procent av dessa var invandrare i Stockholms län. I övrigt rör det sig främst om olika yrken inom tillverkningsindustrin.

Varför är då invandrarna överrepresenterade inom tillverk- nings- och servicearbete, men underrepresenterade inom övri- ga områden?

En möjlig förklaring kan vara att de här yrkesområdena skiljer sig när det gäller kravet på språkkunskaper (svenska) samtidigt som detta är en faktor som skiljer svenskar från invandrare.

De allra Hesta yrken kräver att man på något sätt använder språket i arbetet. Man behöver kommunicera med arbetskam- rater eller kunder på olika sätt. Språket används emellertid olika mycket i olika yrken. I vissa arbeten räcker det med att man kan förstå vissa enkla instruktioner medan andra kräver att man mer eller mindre fullständigt behärskar både att läsa, skriva och tala svenska. Exempel på den första typen av arbeten kan vara städning. Exempel på yrken som kräver mycket goda språkkunskaper är skådespelare, författare eller journalist.

Mycket få invandrare behärskar svenska vid ankomsten och mycket få lär sig tillräckligt mycket svenska för att kunna bli t ex skådespelare eller författare.

Man borde därför vänta sig att till en början Enna invandrarna inom sådana yrken där behovet av kunskaper i svenska är litet. Man skulle sedan successivt kunna vänta sig en viss övergång till yrken som kräver mer svenskkunskaper.

Eftersom så gott som alla arbeten kräver vissa kunskaper i svenska man måste kunna instruera och informera arbetsta- garen) 5 kommer i en konkurrenssituation svenskar med i övrigt samma kvalifikationer i allmänhet att föredras. Svens- karnas försteg framför invandrarna är större ju större behovet av att kunna använda och förstå svenska är.

I vilken utsträckning svenskar söker sig till yrken där behovet av språkkunskaper är litet beror i stor utsträckning på de förmåneri form av lön m m som dessa yrken erbjuder. Invand- rarnas möjligheter att få arbete borde därför vara större om

dessa yrken erbjuder sämre förmåner. Ett ökat utbud av in- vandrare inom ett begränsat antal yrken tenderar att ge lägre löner och eventuth sämre arbetsvillkor i övrigt inom dessa yrken än man annars skulle ha fått. Detta leder 1 sin tur till att svenskar tenderar att söka sig till andra yrken, vilket ytterligare förstärker den uppdelning i ”invandraryrken” och ”svenskyr- ken” som finns.

Kunskaper i svenska är normalt endast ett komplement till andra kunskaper. Vissa yrken som inte kräver kunskaper i svenska kan givetvis ha ganska omfattande kunskapskrav av annan typ. Man kan därför inte utan vidare vänta sig att finna invandrare inom alla de yrken som har små eller inga krav på svenskkunskaper. Ivilken utsträckning detta är fallet beror helt på efterfrågan inom dessa yrken och på i vilken utsträckning invandrarna har eller förvärvar de kunskaper som behövs.

Invandrare med goda kunskaper inom något område med stora krav på grundläggande yrkeskunskaper av internationellt gångbart slag som t ex inom medicin och teknik kan också väntas få arbete inom sitt område trots att kompletterande behov av svenskkunskaper finns. Om utbudet av svensk arbets- kraft är alltför litet kan man ge avkall på kravet på kunskaper i svenska. Att utbilda svensk arbetskraft skulle 1 detta fall ta mycket lång tid.

Invandrarna har alltså allmänt lättast att få arbeten där kvali- fikationskraven är låga både när det gäller kunskaper i svenska och andra yrkeskunskaper. Invandrare med yrkeskunskaper inom sådana yrken där avet på kunskaper i svenska är små borde också ha goda möjligheter att få arbete inom dessa yrken förutsatt att efterfrågan är någorlunda stor i förhållande till utbudet. Vid stor brist på mycket kvalificerad arbetskraft kan man, trots ett förhållandevis stort behov av färdigheter i att kommunicera, ändå vänta sig att invandrare får arbeten inom

sådana yrken.

Löner

Hur klarar sig invandrarna lönemässigt jämfört med svenskar- na? I figur 1 har vi ritat kurvor som Visar sambandet mellan lön

och ålder dels för invandrare dels för svenskar. Kurvorna bygger på lönefunktioner som skattats på grundval av inter- Vjuundersökningen.

Figur 2: Beräknat samband mellan lön och ålder för svens- kar respektive invandrare. Män med nio års utbild- mng

1000-tal kronor

svenskar

20 20 28 32 36 130 [W 08 52 56 60 År

Exemplet avser män med nio års utbildning och som arbetat utan avbrott sedan 20-årsåldern i Sverige. Enda skillnaden är att i ena fallet gäller det en infödd svensk och i det andra en invandrare. Den streckade kurvan gäller en invandrare som har tillräckligt goda kunska er i svenska för att klara ett arbete där det ingår i arbetsuppgi erna att tala bra svenska och den understa heldragna linjen avser en invandrare som inte har sådana kunskaper.

Som framgår av figuren är skillnaden stor i kurvornas läge. Svenskarna har i stort sett hela vägen 20-25 procent högre löner än invandrarna. Aven om exemplet gäller personer med vissa speciella egenskaper så gäller i stort sett samma relation mellan svenskar och invandrare oberoende av egenskaper i övrigt.

Jämför man effekterna på lönen av arbetserfarenhet och ut-

bildning hittar man inte några större skillnader. Ålder har en något större betydelse för svenskarna, vilket tyder på att de Ör en något snabbare ”karriär” än invandrarna. I övrigt föref er utbildning och arbetserfarenhet ge ungefär samma procentuel- la avkastning för båda grupperna.

En skillnad mellan svenskar och invandrare är också att skill- naden i lön mellan män och kvinnor är mindre bland invand- rarna. Bland dessa uppgår skillnaden till cirka 9 procent jäm- fört med 18 bland svenskarna. Det innebär naturli 's också att skillnaden i lön mellan svenska män och invan armän är större än skillnaden mellan svenska kvinnor och invandrar- kvinnor.

Skillnaden mellan svenskar och invandrare består alltså i den nivåskillnad som finns mellan grupperna. Lönefunktionens utseende tyder inte heller på att invandrarna skulle starta på en lägre nivå än svenskarna, men sedan hämta in försprånget. I stället består skillnaden över tiden.

Vad kan den här nivåskillnaden bero på? Den närmast till hands liggande förklaringen är kanske språket. Sldllnaden mellan invandrare och svenskar är också närmast identisk med skillnaden mellan övriga invandrare och finlandssvenskar. Man kan naturligtvis inte heller utesluta att en del av skillnaden kan hänföras till ”diskriminering” i någon mening eller att man har andra preferenser när det gäller valet av arbete.

Skillnaden i lön kan bero på att invandrarna huvudsakligen finns inom yrken med lägre löner. Man kan också tänka sig att löneskillnaden beror på att invandrarna har lägre löner inom de olika yrkena t ex för att de i större utsträckning får de lägsta befattningarna inom ett visst yrke.

Tabell 1: Medellön inom några olika yrkesområden för in- vandrare respektive svenska inflyttare (timlön)

Medellön Yrke Invand- Svens- rare kar

0 exklusive 04. Naturvetenskapligt tek- niskt samt samhällsvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete 51,90 54,93

04 Vårdarbete 47,61 49,69 2 Kameralt och kontorstekniskt arbete 45,98 46,25 3 Kommersieut arbete 59,27 66,29 6 Transport- och kommunikations- arbete 47,71 49,73 7-8 Tillverkningsarbete 43,60 39,31 9 Servicearbete 39,08 43,85 Samtliga yrken 45,25 51,25

I tabell 1 har genomsnittslöner inom olika kesområden dels för invandrarna (exklusive Enlandssvenskar och dels för svens- karna i vår intervjuundersökning angivits. Invandrarna är överrepresenterade inom yrkesområdena tillverknin s- och servicearbete (NYK 7,8,9). Lönerna inom dessa omr den är också lägre än inom övriga områden. Detta gäller för både invandrare och den svenska jämförelsegruppen. Olikheten i

yåkesfördelning är därför en bakgrund till löneskillnaden to- t t.

Aven inom de olika yrkesområdena har invandrarna i allmän- het lägre löner än svenskarna. Enda undantaget är tillverk- ningsarbete. Aven skillnader inom de olika yrkesområdena ser alltså ut att förklara en del av skillnaden. Nu är den använda yrkesindelningen ganska grov och en finare indelning skulle

troligen medföra att en ännu större del av skillnaden kunde hänföras till skillnader iyrkesfördelning. Vårt material tillåter emellertid inte någon ytterligare yrkesu pdelning (redan den uppdelning som gjorts medför specith ör svenskarnas del att antalet observahoner inom olika yrkesområden blir ganska litet och enskilda lönesiffror skall därför inte tas alltför bok- stavligt). Det viktiga är emellertid att tendensen är tydlig.

Ser man till hela grup en löntagare ivårt material och jämför

åverkan på lönen de 5 för arbetserfarenhet i Sverige och dels

ör arbetserfarenhet utomlands änner man att arbetserfaren- het i Sverige höjer lönen med cirka 0,7 procent per år i arbete. Utländsk arbetserfarenhet har däremot inte någon positiv effekt på lönen. Det här antyder alltså att man i allmänhet inte har någon nytta lönemässigt av sin utländska arbetserfarenhet. Nu finns det givetvis anledning anta att effekten skiljer sig mellan sådana som arbetar i samma yrke som före invandring- en och dem som har bytt yrke. De kunskaper man förvärvar i arbetslivet är ofta specifika för ett visst yrke och sällan direkt användbara på andra områden.

Olika yrken är också mer eller mindre internationella till sin karaktär. Vissa yrken är starkt knutna till speciella förhållan- den i ett visst land som kan skilja sig ganska mycket från förhållanden i andra länder. Det här gäller t ex för jurister. Andra yrken bygger mera på en internationellt gemensam kunskapsgrund som t ex tekniker, ingenjörer eller läkare.

Vi har därför testat arbetserfarenhetens betydelse specith för dem som har samma yrke både före och efter invandringen till Sverige. Man får då i stort sett samma effekt av utländsk som av svensk erfarenhet, dvs en ökad lön med omkring 0,5 procent för varje års erfarenhet.

Resultaten tyder alltså på att man i allmänhet inte har någon nytta av sin utländska arbetserfarenhet om man får ett annat yrke i Sverige. Skulle man däremot få arbete inom samma yrke så finns ingen signifikant skillnad mellan svensk och utländsk erfarenhet. Båda har då en viss positiv effekt på lönen.

Det här innebär bland annat att invandrare som kommer hit när de är relativt gamla och redan har många arbetsår bakom

sig i hemlandet och i samband med invandringen måste byta yrke hamnar i en klart sämre position lönemässigt än de invandrare som kommer hit i relativt unga år.

Invandrare som kommer hit när de är något äldre kan alltså vara en gru som behöver särskilt stöd. En fördel vore om de kunde beh a samma yrke som i ursprungslandet förutsatt att detta inte är ett extremt låglöneyrke 1 Sverige eller ett yrke som är starkt knutet till den institutionella miljön i ursprungslandet.

Det kan i sammanhanget vara intressant att se hur många som i Sveri e har samma yrke som de hade före invandringen. Av de invan rare som arbetade både före och efter invandringen hade endast 14 procent samma yrke som före invandringen. De allra flesta har alltså bytt yrke. Emigrationen har för de flesta också betytt att de börjat en ny arbetskarriär.

Det i särklass vanligaste enskilda skälet till att man bytt yrke i samband med invandringen till Sverige är språkhinder (se tabell 2). Nästan hälften av alla byten har skett av den orsaken. I övrigt är det relativt vanligt att man velat byta för att få bättre arbete och högre lön. Formella krav på utbildning eller att man inte haft tillräcklig utbildning eller erfarenhet förefaller spela ganska liten roll. Endast 6 procent anger detta som skäl.

Tabell 2: Skäl till yrkesbyte i samband med invandringen till

Sverige Skäl Andel av yrkesbytare (%) Yrket fanns ej i Sverige 2,2 Hade inte formth godkänd utbildning i Sverige 3,9 Hade inte tillräcklig utbildning/ erfarenhet 2,3 Språkhinder 45,1 Sjukdom/handikapp / ålder 0,9 Ville byta/ få bättre lön, arbete 14,8 Annan orsak 30,7

Summa 100,0

Bland dem som anser sig ha bytt till ett sämre yrke i samband med invandringen (vilket gäller de allra flesta, 64 procent) är andelen som anger språkhmder som skäl för bytet ännu större (54 procent).

De här resultaten understryker alltså ytterligare den stora betydelse som språkkunskaper har för yrkesvalet. Bristande kimskaper i svenska inskränker i stor utsträckning den del av arbetsmarknaden dit man kan vända sig.

En annan faktor som i allmänhet spelar stor roll för den lön man får är utbildningen. Utbildning är också en faktor som man på olika sätt själv kan påverka och utbudet av utbildning kan användas som ett politiskt instrument. Det är därför av stort intresse att se vilken betydelse utbildning i allmänhet och även olika typer av utbildning har. Specith intressant är att se om det finns skillnad mellan svensk och utländsk utbildning.

De variabler vi har undersökt är dels antalet skolår dels utbildningsnivåer, dvs förgymnasial, gymnasial respektive ef- tergymnasial utbildning. Vi har även undersökt betydelsen av svensk respektive utländsk utbildning och betydelsen av utbild- ningens ursprung.

Ett ytterligare skolår ökar lönen med i genomsnitt 2-3 procent. Ett svenskt och ett utländskt skolår ger un efär samma avkast- ning. De gymnasialt utbildade (med 3- 'g gymnasieutbild- ning) har cirka 7 procent hö re lön än de förgymnasialt utbil- dade och de eftergymnasi t utbildade har nära 20 procent högre lön. Alla dessa skillnader är statistiskt signifikanta.

Däremot kan man inte hitta några signifikanta skillnader mellan svensk respektive utländsk gymnasial eller eftergymna- sial utbildning. Ur lönesynpunkt förefaller det inte spela någon roll om en viss utbildning är svensk eller utländsk. Svensk utbildning förmår alltså inte heller föra upp invandrarnas löner i nivå med motsvarande svenskars.

Den viktigaste slutsatsen av vår undersökning av utbildningens betydelse är alltså att svensk och utländsk utbildning har ungefär samma effekt på lönen. Ett svenskt utbildningsår värderas lika med ett utländskt utbildningsår på den svenska

arbetsmarknaden. Resultaten talar alltså emot att ökad infor- mation om- utländska utbildningar nämnvärt skulle kunna förbättra invandrarnas möjligheter.

Kunskaper i svenska kan antas spela stor roll för möjligheterna på arbetsmarknaden. Många yrken förutsätter att man behärs-

ar svenska tämligen väl. Man måste kunna kommunicera med arbetsledning och arbetskamrater och i många fall med ”kun- der”. Dels kan lönen skilja sig mellan olika yrken och dels kan man få skillnader inom samma yrke så att de som behärskar svenska får de hö e befattningarna medan de som inte behärs- kar svenska lika ra får de lägre.

Som indikator på språkkunskaper har vi använt invandrarnas svar på frågan om de bedömer sin förmåga att tala svenska så bra att de kan ha ett arbete där det ingår i arbetsuppgiftema att tala bra svenska. De som anser sig kunna bra svenska har cirka 7 procent högre lön än övriga.

Det här antyder att kunskaper i svenska spelar ganska stor roll för lönen. Att någorlunda väl behärska svenska är ungefär lika mycket värt som en gymnasial utbildning jämfört med enbart grundskola.

Att kunskaper i svenska spelar stor roll antyds också av att finlandssvenskarna har väsentligt högre löner än övriga in- vandrare. Finlandssvenskarnas löner hgger på ungefär samma nivå som de infödda svenskarnas sedan hänsyn tagits till utbild- ning, arbetserfarenhet osv.

Etableringsprocessen

Det vi hittills har redovisat är i första hand ”genomsnittssiff- ror” för invandrarnas position på arbetsmarknaden. Att kom- ma in på den svenska arbetsmarknaden sker i allmänhet inte i ett enda steg utan man får räkna med en successiv etablering som kan ta åtskilliga år. I det här avsnittet skall vi rikta intresset just mot denna process. Vi skall undersöka hur lång tid proces- sen tar från ett inledande stadium tills man uppnår ett mer stabilt läge. Vi skall också undersöka hur ”nära” svenskarna man kommer.

Vi konstaterade tidigare att invandrarnas sysselsättningsgrad är betydligt lägre än svenskarnas och att skillnaden har ökat på senare år. En bakgrund till detta är troligen en ökad flyktingin- vandring. En orsak till skillnaden är att invandrarna har betyd- ligt högre arbetslöshet än svenskarna. En stor del av arbetslösheten kan tänkas inträffa i övergången till den svenska arbetsmarknaden. I varje fall flyktingarna saknar arbete när de kommer till Sverige och måste någon gång ägna sig åt att söka arbete. Flertalet svenska medborgare har redan etablerat sig på arbetsmarknaden sedan lång tid tillbaka. Invandrarnas situation liknar i det här avseendet ungdomar- nas. Ungdomarnas arbetslöshet är ju också betydligt högre än de vuxnas och, liksom invandrarnas, mera konjunkturkänslig. I allmänhet befinner sig de nyanlända invandrarna i en svårare situation än ungdomarna. De har ofta bristande kunskaper i svenska och är kanske inte så orienterade om det svenska samhället i största allmänhet.

Arbetslösheten sjunker när ungdomarna blir äldre och har haft tid på sig att hitta ett arbete som någorlunda väl motsvarar deras förväntningar och hunnit prövas av några arbetsgivare. Detsamma borde hända med invandrarna samtidigt som dessa också lär sig mer svenska och hur den svenska arbetsmarkna-

den fungerar.

Våra resultat visar också att det finns ett relativt starkt sam- band mellan arbetslöshet och vistelsetid. I figur 2 visas t ex sambandet mellan andelen arbetslösa 1981 bland invandrare från olika länder och andelen invandrade efter 1975 i dessa grupper. Den heldragna linjen är en skattad regressionslinje som anger ett ”genomsnitthgt” samband mellan de båda va- riablerna. Ju större andel nyinflyttade desto högre är arbetslös- heten. Sambandet mellan vistelsetid och arbetslöshet bekräf- tas också av analyser på intervjumaterialet där man hittar ett signifikant samband mellan chansen att man är arbetslös och vistelsetiden. Resultaten tyder också på att de som vistats här länge i stort sett har samma arbetslöshet som svenskarna.

Våra resultat tyder alltså å att den höga arbetslösheten bland invandrarna är ett överg ngsfenomen i samband med etable- ringen på arbetsmarknaden. Den reservation man kan göra mot den tolkningen är att resultatet grundas på en jämförelse

mellan grupper som i vissa avseenden är olika. De som vistats här länge domineras av arbetskraftsinvandrare från Europa medan de nyanlända domineras av flyktingar från utomeuro- peiska länder.

Figur 3: Samband mellan andelen arbetssökande (kat. 1)

och andelen nyinflyttade bland utländska medbor- gare 16-64 år

Min 16-60 år Arbetslöshet ? + En 1

Andel mfl. 0 0.1 0.2 0.3 0.0 0.5 0.6 0.7 0.8 0.9 l.0 efter -75

Kvinnor 154" år Arbetslöshet

'I 10 91- Sv- 5? Li- 7i 5 %$:

Andel infl. efter -75

0.1 0.1 0.0 0.5 0.5 0.7 0.8 0.9 1.0

En annan faktor som bidrar till en lägre sysselsättningsgrad bland invandrare är en större andel studerande. Dessa studier är i rätt stor utsträckning en förberedelse för inträdet på den svenska arbetsmarknaden och bör alltså rimligen inträffa i början av vistelsetiden utom mö'ligen bland kvinnor där man i vissa fall skjuter u p sitt inträ e på arbetsmarknaden. Våra resultat visar ocks här ett starkt samband mellan vistelsetid och andelen studerande. Ju längre vistelsetid desto mindre andel studerande. Först efter cirka tio års vistelsetid stabilise- ras andelen studerande.

Våra resultat tyderpå att den skillnad i sysselsättningsgrad som finns mellan svenskar och invandrare i första hand är ett ”övergångsproblem” som inträffar under en etableringsfas i det nya landet.

Framför allt bristande kunskaper i svenska språket ör att invandrarna till en början är hänvisade till en begränsa del av arbetsmarknaden. I tabell 3 redovisas förstayrket för invand- rarna i intervjuundersökningen efter vistelsetid och därmed efter ankomsttidpunkt. De vanligaste ingångsyrkena finns inom områdena servicearbete, tillverkningsarbete samt inom tek- niskt, naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt rn rn arbete.

Tabell 3: Färstayrket i Sverige för invandrare efter vistelse- tl

Vistelsetid 0 1 2 3 4 6 7-8 9 Summa

0- 5 år 14 0 4 5 0 2 18 56 100 6-10 år 17 0 6 3 0 $ 17 54 100 11-20 år 16 D 7 3 3 2 34 34 100 21- år 13 0 8 S 7 5 33 28 100 ') 0 - naturvetenskapligt, tekniskt samt samhällsvetenskapligt, humanis- tiskt och konstnärligt arbete 1 - administrativt arbete 2 — kameralt och kontorstekniskt arbete 3 - kommersiellt arbete 4 - lantbruks-, skog- och fiskeriarbete 6 - transport- och kommunikationsarbete 7, 8 - tillverkningsarbete 9 - servicearbete

Som &amgår av tabellen har ganska kraftiga förändringar ägt rum när det gäller yrkesfördelningen. De största förändringar- na gäller fördelningen mellan tillverknings- respektive servrce- arbete. Bland de invandrare som kom för mer än tio år sedan fick en betydligt större andel arbete inom tillverkningsarbete och en klart mindre andel inom servicearbete. Under senare år har andelen inom tillverkningsarbete minskat ganska kraftigt och andelen inom servicearbete har ökat.

En annan förändring är att andelen som börjat inom jordbruk, sko sbruk m m oclmå har minskat från en inte helt obetydlig niv på 7 procent till 0 under senare år.

Dessa förändringar s eglar dels strukturella förändringar på arbetsmarknaden de s en ändrad sammansättning bland 1n- vandrarna. Tillverknings- samt jordbruks- och skogsarbete är yrkesområden som minskat under senare år. Före 1970-talet var en viktig del av invandringen ett direkt svar på bristen på arbetskraft inom industrin. Detta ändrades under 1970-talet och en allt större del av invandringen har bestått av flykting- och anknytningsinvandring.

De yrken som inte kräver några mer omfattande kunskaper i svenska torde i huvudsak återfinnas inom yrkesområdena till- verknings- , service- och jordbruksarbete samt i viss mån inom transport- och kommunikationsarbete. Om man tar dessa yrkesområden som en grov indikator på områden som inte kräver några mer omfattande kunskaper i svenska så hamnar ungefär tre fjärdedelar avinvandramas förstayrken i den kate- gplrin. Den andelen förefaller inte heller ha förändrats över tr en.

I takt med att man kommer in på arbetsmarknaden, lär sig bättre svenska och eventuellt skaffar kompletterande utbild- ning ökar förutsättningama att komma in på delar av arbets- marknaden som tidigare inte var tillgän ga. Det bör alltså finnas förutsättningar att invandrarna s småningom får en yrkesfördelning som mer liknar svenskarnas.

För att få ett mått på hur yrkesfördelningen förändras har vi beräknat ett index som talar om hur stor andel bland invandra— re med olika vistelsetid i Sverige som skulle behöva byta yrke för att få samma yrkesfördelning som befolkningen i sin helhet. Ett stort tal betyder alltså att invandrarnas yrkesfördelning är mer olik svenskarnas än ett litet tal. Resultatet redovisas i tabell 4. N anlända invandrare har en yrkesfördehiing som ganska kr igt skiljer sig från svenskarnas. Skillnaden nunskar dock snabbt under de första åren och efter tio års vistelsetid är skillnaden relativt liten. Efter tio år sker ingen ytterli are utjämning. En viss skillnad i kesfördelning kvarstår tså över tiden och invandrarnas yrlgsfördelning blir aldrig helt lik svenskarnas.

Tabell 4: Jämförelse mellan hela befolkningens och invand- rarnas yrkesfördelning efter vistelsetid

Vistelsetid Index 0- 5 år 44,4 6-10 år 20,5 11-20 år 12,1 ! 21- år 15,0

Mot dessa slutsatser kan man ha samma invändningar som när det gäller sysselsättningsgrad, att det är en tvärsmttsstudre som ]" ör grupper med o ika sammansättning.

När det gäller lön slutligen änns inget direkt samband mellan den variabeln och vistelsetid. Med ökad vistelsetid ökar arbets- erfarenheten och därmed lönen. Om man samtidigt lär sig bra svenska änns förutsättningar att närma sig svenskarnas löneni- vå, men våra resultat tyder å att invandrarnas genomsnittliga lönenivå aldrig når upp till en som svenskar med motsvarande karaktäristika har.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att det finns gans- ka stora skillnader mellan invandrarnas situation i början av vistelsen i Sverige och situationen efter ett antal år i Sverige. Man kommer dock ej helt i nivå med svenskarna lönemässrgt och vissa skillnader i yrkesfördelning kvarstår. Anpassnings- processen mot en relativt stabil position tar någonting i stor— leksordningen tio år.

Några sammanfattande slutsatser

Invandrarna har i mån a avseenden en ”sämre” position å arbetsmarknaden än ' ödda svenskar. Man har en lägre an el förvärvsarbetande och lägre inkomster. Skillnaden i andelen förvärvsarbetande har också vidgats å senare år och måste nu betecknas som mycket stor, en utveciåling som i och för sig kan ”förklaras” med att invandringen har ändrat sammansättning på senare år. En övergång från en i stor utsträckning efterfrå- gestyrd arbetskraftsinvandring till en invandring som domine- ras av flyktingar och anknytningsfall kan normalt förväntas resultera i en ökad arbetslöshet och en ökad ”omskolnings- verksamhet”. Tidigare erfarenheter tyder emellertid på att sysselsättningsgraden ökar rätt kraftigt med vistelsetiden och så småningom i stort sett utjämnas. Overgångstiden till den svenska arbetsmarknaden kan i många fall bli lång och det änns all anledning att man försöker änna vägar att snabba upp etableringsprocessen.

Ett annat problem som det är värt att särskilt uppmärksamma är den stora andelen förtidspensionerade i vissa ”äldre” rn-

vandrargrupper, särskilt greker och jugoslaver. Det måste vara an eläget att närmare undersöka vilka mekanismer som ligger h om framför allt för att nya invandrargrupper får liknande problem i framtiden.

En invandrare som kommer till Sverige skiljer sig som re el i viktiga avseenden från en infödd svensk. Man kommer ån samhällen med andra regelsystem och där ofta andra beteen— den premieras än i det svenska samhället, vilket kan leda till många missförstånd och misstänksamhet mot olika invandrar- grup er. En annan vikti skillnad är att de flesta invandrare som ommer hit saknar innskaper i svenska språket.

Imånga yrken spelar förmågan att kommunicera muntligt och/ eller skriftligt å svenska språket stor roll. På denna del av arbetsmarknariån befinner srg särskilt de nyanlända invandrar- na i ett klart underläge 'ämfört med svenskarna. Många av våra resultat der också att just språkproblem spelar stor roll som för aring till 111 ga av de mönster vi kan observera på arbetsmarknaden när det äller invandrarnas situation. Här finns också stort utrymme ör fördjupade analyser. Inte minst viktigt är att man noggrant utvärderar de försök med svenskun- dervrsning som finns och att kanske pröva nya vägar på det området.

Invandrare och hälsa

Åke Boalt

Hälsa och ohälsa är begrepp som är starkt knutna till sociala och kulturella förhållanden. Denna redovisning by er dels på individers egen subjektiva u pfattning om sitt hä sotillstånd, dels på mer objektiva upp ' er om sjukskrivning och förtids- pensronärer 1988, hämtade från riksförsäkringsverkets regis- ter. Det är alltså två helt skilda sätt att mäta hälsan, men de ger mycket likartade resultat. Invandrare (utrikesfödda personer) har sämre hälsa än svenskar. Men skillnaden mellan olika invandrargrupper är betydande och viktigare att ta fasta på. Hälsotillståndet varierar mycket kraftigt mellan skilda invand- rargrupper, antingen man utgår från födelseländer eller om man utgår från t ex socioekonomisk status, ålder och kön.

Den intervjuundersökning landstinget i Stockholm enomför- de 1984 omfattade personer födda i Finland, Jugos avien och Grekland. Dessa äck representera länder varifrån många kommit som arbetskraftsinvandrare. Polen och Chile representerar länder varifrån många kommit som politiska flyktingar. Som jämförelse ingick också ett slumpmässigt urval ersoner födda i övriga länder samt en grupp svenskar utanför älardalen. Vi kunde tyvärr inte ta med några av de flyktin pper som kommit under de senaste åren, men resultaten få? undersök- ningen har brutits ner så att man kan studera betydelsen av olika bakgrundsfaktorer som social bakgrund och utbildning i hemlandet, skälen för emigrationen osv.

Vi har specialbearbetat riksförsäkringsverkets register över Sjukpenningförsäkrade och sjukskrivmn 1988 i Stockholms län. För att göra redovisningen överskåd ig har länderna förts samman till en grupp med nordvästeuropeiska länder (de nordiska länderna Storbritannien, Väst-Tyskland och Osterri- ke) och en mycket heterogen grupp med invandrare från övriga länder. Andelen med långa sjukskrivningar är hö re bland kvinnpr än bland män, särskilt i åldrarna 20-34 år. Se figur 1 och 2.

Sjukpenningförsäkrade män med 30-w ersatta sjuk- dagar 1988 (procent)

— Saltliga lander --- Sverige — Muropa

— Ovriga länder

20—24 25-29 30—34 35—39 40-44 45—49 50—54 55-59 50—64 Ålder

Figur 2: Sjukpenningförsäkrade kvinnor med 30—w ersatta Sjukdagar 1988 (procent)

-— Saltliga lander --- Sverige — NV-Euraoa

- Ovriga länder

20-24 25—29 30-34 35—39 40-44 45-49 50—54 55—59 60-64 Ålder

Kvinnorna från nordvästeuropa har något högre andel med 30 eller fler sjukdagar än svenska kvinnor, medan kvinnor från gruppen ”övriga länder” ligger väsentligt över, framför allt i

åldrarna 20—50 år. För männen ligger andelarna lägre, men skillnaderna mellan svenska män och utrikesfödda män är större än mellan svenska kvinnor och utrikesfödda kvinnor. Skillnaden mellan svenska män och männen från nordvästeu- ropa är större än bland kvinnorna. Män från ”övriga länder” liksom bland kvinnorna har ytterligare högre andelar.

Både bland utrikesfödda män och kvinnor sjunker andelarna med 30 eller äer s'ukdagar i den äldsta åldersgruppen 60-64 år, vilket kan bero p att förtidspensionering blir mycket vanligt i dessa åldrar. I ägur 3 och 4 visas andelen personer med sjukbidrag/förtidspension. Andelen förtidspensionerade föd- da i de nordvästeuropeiska länderna ligger både bland män och kvinnor mycket nära värdena för personer födda i Sverige, under 5 procent upp till SO—årsåldern för att därefter stiga till 25 procent i den äldsta gruppen 60-64 år. För personer födda i ”övriga länder” börjar förtidspensioneringen bli vanlig redan i 40—årsåldem för att sedan ligga cirka 10 procentenheter över genomsnittsvärdena.

Figur 3: Män med sjukbidrag/ förtidspension 1988 (procent)

-— Samtliga länder --- Sverige

—— NV-Europa

— Ovriga lander

20-24 25—29 30-34 35-39 40-44 45—49 50-54 55—59 60-64

Figur 4: Kvin)nor med sjukbidrag/ förtidspension 1988 (pro- cent

— Saltliga lander --- Sverige

— ull—Europa

—'— Ovriga lander

20—24 5—29 30-34 35-39 40-44 45—45 50—54 5—59 60—64 UU"

Både statistiken över sjukskrivning och förtidspensionering innehåller stora variationer inom dessa grova grupper. Som exempel på grupper med extremt höga andelar örtidspensio- nerade kan nämnas personer födda i Grekland och Jugosla- vren.

Män Kvinnor

Ålder 50—54 55-59 60—64 50—54 55-59 60-64 % % % % % %

Grekland 39 67 80 71 82 76 Jugoslavien 34 53 63 55 63 59

I tabell 1 och 2 ibilagan änns uppgifter för utrikes födda från de 18 länder som har flest invandrare boende i Stockholms län.

I 1984 års invandrarundersökning arbetade vi med ett flertal mått på ohälsa. De gav mycket likartade resultat varför jag här valt att redovisa ett enkelt mått som omfattar hela undersök- ningsgruppen. De hälsomått som var relaterad till arbete som sjukfrånvaro etc kan inte utnyttjas för att beskriva hälsoläget

bland de ej förvärvsarbetande. I det följande utnyttjas uppgif- terna om hur personerna själva bedömer sitt alhnänna hälsolä- ge, som gott, dåligt eller något däremellan.

Vi ställde hälsovariablerna mot ett stort antal bakgrundsfär- hållanden och de som i någon väsentlig utsträckning bidrog till att förklara skillnader i hälsa var; kön, ålder, socioekonomisk gupp, uppväxtland, vistelsetid i Sverige, motiv för flyttnin ån uppväxtlandet samt utbildning. Därtill inkluderade vi tv faktorer som beskrev hälsorisker som rökning och alkoholkon- sumtion.

I tabellen på följande sida visas hur personer födda i Grekland bedömer sitt allmänna hälsotillstånd när man delar upp dem efter dessa bakgrundsfaktorer. I tabellen har hälsotillståndet ”gott” givits värdet 1, ”dåligt” värdet 3 och ”något däremellan” värdet 2. Som jämförelse änns gruppen svenskar som flyttar till Stockholms län. Kvinnorna bedömer genomsnittligt sitt hälso- tillstånd som sämre än männen, hälsotillståndet försämras med stigande ålder, arbetare bedömer sitt hälsotillstånd som sämre än företagare och tjänstemän. Förtidspensionerade har extremt högt värde. Grupper med högre utbildning har genom- snittligt bättre hälsa.

Tabell: Genomsnittligt hälsotillstånd bland invandrare från Grekland och inflyttade svenskar

Grekland Sverige Kön

Män 1,52 1,13 Kvinnor 1,93 1,28 Ålder

25-29 1,18 1,00 30-34 1,44 1,14 35-39 1,75 1,12 40-44 2,21 1,24 45-49 1,86 1,28 50-54 2,50 1,38 55-64 2,36 1,38 Socioekonomisk grupp

Företagare/högre tjänstemän 1,29 1,10 Ovriga tjänstemän 1,28 1,12

Arbetare 1.69 1.14

Förtidspensionerade 2,88 2,13 Högsta utbildning

Högskola 1,56 1,17 Gymnasium 1,41 1,10 Grundskola 1,79 1,29 Vistelsetid i Sverige

0-4 år 1,38 1,06 5-9 år 1,28 1,22 10-14 år 1,76 1,19 15—19 år 1,97 1,04 20-w år 2,00 1,34 Motiv för emigration

Eolitisk/ religiös flykting 1,95 Ovrigt 1,65

Dessa resultat stämmer väl med vad man visati andra samman-

hang. Intressantare är att de som vistats länge i Sveri e har sämre hälsa än de som varit här kortare tid, genomsnitts dern bland de som varit här länge är naturligtvis högre och därför har man sämre hälsa. Om man tar hänsyn till skillnader i köns- och ålderssammansättning samt de andra bakgrundsfaktorer- na framkommer att de som vistats i Sverige under relativt kort tid har sämre hälsa än de som varit här länge. Personer som lämnat sina hemländer av religiösa eller politiska skäl har genomsnittligt sämre hälsa än de som kommit av familjeskäl, arbetsmarknadsskäl etc. Denna tendens kvarstår när man tar hänsyn till övriga bakgrundsfaktorer.

Bakgrundsfaktorer varierar starkt mellan invandrare från skil- da länder och det änns all anledning att ta fasta på den enskilda individens förhållanden och beskriva särskilda riskgrupper. Dels utifrån arbetsförhållanden dels utifrån ”hälsorelaterade” riskbeteenden.

Arbetsförhållanden har ett tydligt samband med individens hälsa. Det änns goda skäl att ortsätta bakom den grova uppdelning på socroekonomiska grupper som visades tidigare.

Vi kan tydligt urskilja att arbetare som jobbar i yrken med hög ”sjukvårdskonsumtron” har en sämre hälsa. Socralstyrelsen har i en studie grupperat yrken efter hur personer i yrket som vårdats på Sjukhus, man har då också tagit hänsyn till ålders- sammansättningen i res ektive yrkesgrupp. I invandrarunder- sökningen fann vi att ju ängre man jobbat r sådana yrken desto sämre är det genomsnittliga hälsotillståndet. Till sådana ”högkonsumtionsyrken” hör för män t ex svetsare, städare, järn- och metallverksarbetare, diversearbetare, för kvinnor hör till denna grupp t ex yrken som sjukvårdsbiträde, köksbiträ- de, livsmedelsarbetare, städare.

Bland personer som uppger sig vara missnö'da med sitt nuva- rande arbete, bedömer rygt dubbelt så m ga sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt jämfört med de som är nöjda med sitt arbete.

En annan grupp man tydligt kan urskilja är personer som jobbar i yrken som har en lägre kvalifikatronsnivå än den som individen besitter, eller som jobbar i andra yrken än de perso-

nerna anser att de kan bäst. Denna grupp utgörs i stor utsträck- ning av högutbildade invandrare som inte kan få jobb i yrken som motsvarar deras utbildning. De änns representerade från alla de fem studerade länderna. Lån ariga sådana förhållan- den ger tydliga negativa effekter på älsan.

Flyktinginvandringen har varit stor under 1970- och 1980- talen. Många flyktingar är relativt unga och välutbildade, faktorer som talar för att deras hälsotillstånd skulle vara relativt gott. Men så är inte fallet och det genomsnittliga sämre hälsotillståndet kvarstår även när man standardiserar för ålder och utbildning. Många flyktingar har också kvarstående häl- soproblem under mycket lång tid efter ankomsten till Sverige.

Andra faktorer som rökning och alkoholvanor ingår i under- söknin en. Sambandet mellan rökning och ohälsa är klart och tobaks onsumtionen hos t ex grekiska män är anmärknings- värt hög. Vad gäller alkoholkonsumtionen finns ett internt bortfall i undersökningen och vi har en överrepresentation av alkoholrnissbrukare i det externa bortfallet.

Förtidspensioneringen av invandrare diskuteras relativt ofta, om man studerar sjukskrivningen änner man att den är toppen på ett isberg. Förebyggande hälsofrämjande åtgärder är nöd- vändiga. Av tabellen i bilagan framgår att långansjuksknvning- ar är mycket vanliga bland yngre (25-39 år) fr t ex Etiopien, Chile, Irak och Syrien utan att andelen förtidspensionerade från dessa länder ännu inte ligger på någon anmärkningsvärt håg nivå. Detta måste uppfattas som en allvarlig varningssig- n .

De utrikesfödda utgör idag 14 procent av befolkningen i Stock- holms län. I ägur 5 visas ålderssammansättningen i länets befolkning samt bland invandrare med olika avgränsningar av begreppet. Utländska medborgare har en låg genomsnittlig ål er jämfört med totalbefolkningen. Genomsnittsåldern bland de utrikesfödda (som då innefattar även personer som blivit svenska medborgare) är högre än de utländska medborgarna. Som visats har invandrare en sämre hälsa än genomsmttsbe- folkningen i motsvarande åldrar. I laneringen av vården har man i mycket liten utsträckning be at att invandrarnas vård- behov som ”gamla” kommer att inträffa i yngre ålder. Vilken

vård kommer de grekiska och jugoslaviska kvinnorna som nu är förtidspensionerade att behöva när de blir gamla?

Figur: Ålderssammansättningen i Stockholms län 1987-12—31

Tamm mum-roman

; !

nerna ..;

53 ..2

V'?

måååäåäiiääåf :!

i

ma ro s 5 10 16 % Killa: Rtk, Områdeadatabasen

Tabell 1:

Män

Samtliga Sverige Finland Danmark Norge Storbritannien Tyska förb rep Österrike Polen Tjeckslovalien Ungern Spanien Italien Grekland Jugoslavien Turkiet Chile Etiopien Irak

Iran

Syrien

Kvinnor

Samtliga Sverige Finland Danmark Norge Storbritannien Tyska förb rep Österrike Polen Tieckslovaiien Ungern

Italien Spanien Grekland Jugoslavien Turkiet Chile Etiopien irak

iran

Sjukpenningförsäkrade med 30—w ersatta sjukdagar 1988 i Stockholms län, procent av samtliga sjukpen-

ningförsäkrade från respektive land och ålders-

20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64

grupp

Ålder 5.1 6.6 4,4 5.1 9.6 12.8 6.3 5.9 7.9 6.7 3.0 4.8 5.4 4.9 0.0 0.0 14.4 21 .0 10.0 5.9 4.2 7.0 3.7 10.4 5.3 6.1 16.6 21.6 12.9 19.2 18.6 25.0 6.8 8.8 8.5 18.0 33.3 32.8 8.7 10.7 15.5 25.2

Ålder

20-24 25-29 9.1 1 2,4 8.1 11.0 12.1 15.5 9.3 10.7 10.4 9.7 8.5 13.4 10.3 7.3 10.0 26.5 15.6 24.2 6.8 16.3 8.9 12.3 5.6 14.6 13.5 4.8 26.2 33.4 28.4 32.8 35.1 35.5 12.4 16.2 15.7 20.9 23.1 42.4 13.5 14.5 28.1 31.1

7.6 5.6 13.8 5.3 5.5 3.0 6.3 6.9 19.9 5.9 12.7 9.2 12.5 18.7 25.5 23.7 14.9 17.6 29.0 11.4 23.2

30-34 13.0 11.7 14.6

3.9 12.8

6.9 9.6 3.7 21 .8 18.3 16.3

4.9 16.1 29.8 27.8 32.8 21.1 27.1 26.5 11.1 26.3

7.6 7.5 5.7 6.0 15.4 14.5 8.4 6.6 6.5 12.3 3.2 6.3 7.6 6.8 7.6 9.5 16.2 18.6 18.3 13.7 10.8 11.8 8.2 14.0 5.0 10.0 19.0 24.5 20.1 18.3 21.8 20.6 14.2 13.9 15.4 24.5 22.7 24.0 12.2 12,6 21,8 22.0 35-39 40-44 11.1 9.9 9.7 8.9 14.4 13.3 6.1 13.0 13.2 10.6 9.1 3.7 10.5 10.3 4.0 6.0 19.6 18.7 10.2 15.6 15.8 15.6 13.3 14.3 17.8 17.5 24.1 37.4 27.5 25.9 24.8 24.9 21.4 17.2 36.3 17.9 32.7 22.7 15.3 12.3 26.1 23.2

7.9 6.4 15.0 9.0 9,1 6.2 7.5 9,0 18.9 11.0 17,3 12.4 11.5 23.5 21 .1 24.7 16.6 14.6 18.9 8.0 21.3

45—49

10.8

9.9 14.4 14.4 13.1

4.7 10.6 12,2 22.2 16.8 18.8 27.9 16.7 26.4 24.2 28.2 26.9

0.0 38.5 18.5 37.2

9.2 8.1 13,5 11,1 10.8

9.2 8.9 4,7 21,4 14,3 12.0 16.1 15.9 18.7 22.3 25.5 15.3 14.3 35.0 15.2 26.5

50-54 12.5 1 1.5 17.0 14.1 16.5

9.5 13.3 15.7 28.1 20.7 22.2 26.3 12.9 21 .8 28.7 20,3 26.1 33.3

0.0 0.0 30.4

10.7 10.1 15.9 14.8

8.1 10.8

8.6 9.8 18.2 11.8 11.3 19.0 15.1 21.9 24.8 24.1 21.3 14.3 21.1

5.3 34.5

55-59 14.2 13.4 17.9 15.2 15.4 14.5 15.6 11.7 30.5 17.7 28.0 17.9 20.3 15.2 18.8 24.5 25.9

0.0 60.0 0.0 33.3

11.2 10.9 13,8 14,9 11.3 13.8

8.9 8.9 20.0

9.5 11.9 11.4 16.0 11.5 15.4 14.1 21.1

0.0 20.0 22.2 38.9

60-64 14.3 14.0 17.1 16.4 13.5

7.0 15.1 11.9 25.5 16.0 28.9

6.3 11,8 27.8 16.9 21 .2 26.6

0.0 25.0

0.0 15.4

Tabell 2:

Min

Samtliga Sverige Finland Danmark Norge Storbritannien Tyska fört) rep Österrike Polen Tleckslovalien Ungern Spanien Italien Grekland Jugoslavien Turkiet Chile Etiopien Irak Iran Synen

Kvinnor

Samtllga Sverige Finland Danmark Norge Storbritannien Tyska törb rep Österrike Polen Tleckslovalien. Ungern Spanien Italien Grekland Jugoslavien Turkiet

Chile Etiopien Irak Iran Synen

Personer med sjukbidrag/förtidspension i Stock- holms län 1988, procent av befolkningen från res- pektive land och åldersgrupp

Ålder 20-24 25-29 30-34 35—39 4044 4549 50-54 55-59 60-64

0.7 0.7 1 .4 1.0 0.0 0.6 1.2 5.9 0.5 4.7 0.0 1.4 0.0 0.0 0.4 0.9 0.6 0.0 0.0 0.0 3.6

Ålder 20-24 0.5 0.5 0.6 0.9 0.0 0,9 0.0 0.0 0.0 1.6 0.0 1.6 0.0 1,3 0.3 0.3 0.4 0,4 0.0 0.0

0.9 1,0 1 ,4 1.1 1.1 0.7 0.6 3.2 1.7 1.8 0.0 0.0 0.8 1.6 0.0 1 ,1 0.0 0.8 0.0 0.2 0.5

25-29 0.8 0.8 0.8 0.0 0.9 0.6 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 1.9 1.1 1.7 1.1 0.5 0.0 0.0 0.0

1.6 1.6 2.5 2.3 0.4 0.0 0.6 1.6 1.6 0.0 1.3 0.0 0.0 2,5 3.6 2.8 0.0 0.7 0.2 0.3 3.7

1.4 1.5 1.6 0.0 1.4 0.9 0.6 3.3 1.2 1.3 1.0 0.0 2.2 4.0 4.7 2.0 0.4 0.4 0.8 0.2

2.4 2.4 3.3 0.0 2.1 0.3 0,4 2,1 1.5 2.2 2.6 1.4 2.3 2.7 5.0 3.8 0.4 1.2 0.4 0,7 2.5

35-39 2.3 2.1 2.9 1.2 2.5 0.9 0.5 3.8 3.1 1.0 1.5 1.3 1.9 12.3 10.7 5.8 0.7 1.0 0.0 0.7

2.9 2.6 5.4 3.8 2.5 0.6 1.9 2.1 2.1 3.2 5.2 1.6 2.7 9.0 9.6 4.8 1,1 3.4 2.5 1.3 3.5

3.6 3.1 5.0 4.0 4,7 1.9 3.2 2.2 3.8 1.0 7.0 5.7 16.3 29.8 18.9 10.7 1.8 2.7 6.7 0.7

4.3 3.5 8.0 2.8 2.2 1 ,7 2.7 2.8 5.0 5.6 6.2 4.7 6.7 17.7 18.7 14.7 1 .8 0.0 7.8 3.7 12,1

45-49 5.4 4.4 8.5 3.2 6.3 1.8 3.5 5.0 7.4 7.3 9.7 8.4 9.1 49.2 34.1 27.6 4.5 13.3 0.0 1.3

7.8 6.1 14.8 5.7 5.2 1 ,9 4.4 4,5 13.7 5.6 14.3 10.9 9.6 39.4 34.5 31 .3 3.5 3.4 9.7 5.8 14.9

9.9 7.9 15,7 9.7 10.9 3.7 7.5 10.6 19.2 9.1 22.2 15.6 17.6 71 .0 55.9 33.5 8.7 6.3 5.3 2 2

14.1 11.9 28.1 11.7

9.7 11.3

6.5 12.4 28.3 13.4 21.4 16.1 21 .5 56.9 53.3 47.1

7,1 0.0 8.0 8.1 16.7

55-59 16.1 13.7 26.8 12.7 19.5 11.6 13.9 14.9 33.2 20.5 37.2 24.1 34.4 82.1 62.7 37.7 12.1

0.0 23.5 3.1

25.9 24.0 46.4 30.4 27.4 14.1 23.0 27.8 35.4 31 ,1 36.3 31.9 52.1 80.0 63.8 52.7 18.3

0.0 33.3

4.8 31.4

6064 26.7 24.8 41.4 24.1 33.4 26.6 28.3 32.6 48.6 48.4 55.9 36.2 50.7 75.9 59.0 30.1 16.0 0.0 20.0 * 4.4

Hur fungerar det nya flyktingmottagandet idag?

Anteckningar från anförande av generaldirektör Christina Rogestam och Sven Hjelmskog vid statens invandrarverk.

Christina Rogestam redovisade den nuvarande situationen vad gäller ärendehantering utredningar och beläggning vid

invandrarverkets slussar, örläggnmgar och utplacering i kommuner.

Under våren 1989 noterades en tendens till minskning av antalet nyanlända flyktingar med cirka 10 procent jämfört med motsvarande månader förra året. Men under perioden juli- september ökade antalet åter till 10-15 procent över motsva- rande månader året innan.

Vid de utredningsslussar invandrarverket har i Malmö, Möln- dal, Flen och Carlslund i Stockholmsregionen fanns den 1 oktober cirka 4 000 asylsökande som väntar på att polisen skall bli färdiga med sin utredning. Antalet platser på dessa slussar är totalt 1 276. Overbeläggningen och anhopningen av ärenden är således för närvarande ett mycket stort problem. Provisoris- ka förläggningar måste anordnas och trängseln i förläggningar- na är mycket besvärlig för de asylsökande.

N är polisens utredning är färdig är avsikten att de asylsökande skall flytta ut till de förläggningar invandrarverket disponerar. Dessa har totalt 3 600 platser, därutöver har verket tvingats hyra in platser. Den 1 oktober var beläggningen på förlägg- ningama inklusive de förhyrda cirka 13 000 personer. Bristen på platser i förläggnin arna gör att män a asylsökande tvingas stanna kvar betydligt ängre än avsett p slussarna.

De asylsökande som beviljats uppehållstillstånd skall sedan placeras ut i kommuner. Under 1989 (till och med augusti) hade 12 500 personer som fått sina uppehållstillstånd placerats ut i kommuner. Inom ramen för de överenskommelser som änns med kommunerna, änns utrymme för utplacering av ytterligare 3 OOO-4 000 från förläggnin arna till kommuner. För 1990-1992 pågår förhandlingar me kommunerna med en

inriktning mot 23 000 platser per år.

Ett akut problem är polisens otillräckliga utredningsresurser som medför lång väntan på beslut och bidrag till den stora ansamlingen vid slussarna. Det andra viktiga problemet, både på kort och lång sikt, är bristen på kommunplatser. De kvoter

ör kommunplaceringar som invandrarverket och kommuner- na kommit överens om är otillräckliga. Många kommuner har svårt att få fram bostäder och invandrarverket befarar stora svårigheter att tillsammans med kommunerna komma överens om kvoter för kommande år av samma storlek som 1989 och än större problem att öka dessa.

Sven Hjelmskog vid invandrarverket redovisade de senaste årens flyktingmottagande i storstadsområdenas kommuner.

— De tre storstadsområdena kring Stockholm, Göteborg och Malmö omfattar 41 kommuner om man räknar med en pendlingsradie av cirka 30 km från storstadsområdets kärna till respektive centralort. 23 i Stockholmsområdet, nio i vardera Göteborgs- och Malmöområdet.

- Andelen utländska medborgare 1988-12-31 var i Stock- holmsområdet 93 promille, 1 Göteborgsområdet 67 pro- mille och i Malmöområdet 66 promille (SCB).

- Andelen utrikes födda var sarntidi i de tre områdena respektive 146 promille, 107 promi le och 113 promille.

- Uppsala kommun kan sägas vara landets fjärde storstads- område i invandraravseende. Där var andelen utländska medborgare och andelen utrikes födda vid senaste års- skiftet respektive 67 promille och 101 promille.

- Om de 41 kommunerna delas i fyra grupper efter grad av invandrartäthet framträder betydande skillnader mellan de tre områdena.

- De elva mest invandrartäta av de 41 kommunerna ingår alla i Stockholmsområdet.

Av de tio därnäst mest invandrartäta kommunerna ingår

sju i Stockholmsområdet, en i Göteborgsområdet och två i Malmöområdet..

Av de tio minst invandrartäta kommunerna ingår en i Stockholmsområdet, fyra i Göteborgsområdet och fem i Malmöområdet. .

Med andra ord: Den invandrartäta delen av storstadsom- rådena utgörs främst av 18 kommuner i Stockholms län samt därutöver av Göteborgs och Malmös kommuner.

Ytterligare fem kommuner i storstadsområdena (tre i Stockholmsområdet samt Ale, Burlöv och Lund) har något större invandrartäthet än landet i genomsnitt.

Stockholmsområdets invandrarstruktur har ingen likhet med förhållande i de övriga storstadsområdena. Dessa innefattar invandrarglesa kommuner nära kärnområde- na.

Flyktingmottagande på nivåer något över det genom- snittliga för storstadsområdena har skett i 17 kommuner i Stockholmsområdet, en kommun i Göteborgsområdet samt fyra kommuner i Malmöområdet.

Då den ökade flyktinginvandringen under senare år för- delats till alla delar av landet och 80—90 procent av alla kommuner så har detta inneburit att storstadsområdenas ancåel av flyktingar blivit väsentligt lägre än under tidiga- re r.

Under 1988 har antalet mottagna flyktingar minskat i 18 kommuner i Stockholmsområdet, tre i Göteborgsområ- det och fem kommuner i Malmöområdet. Okat motta- gande skedde i fyra, tre respektive två kommuner.

Den s k hela-Sverige-strate gin har medfört att mottagan- det av flyktingar jämnats ut mellan kommuner, län och regioner.

I absoluta tal har flyktingmottagandet legat på högre nivå än tidigare också i storstadsområdena under perioden

1986-1988. Tendensen 1988-1989 är dock starkt vikande i Stockholmsområdet samt även i Göteborgs kommun.

I längden måste man räkna med att såväl Stockholmsom- rådets (äesta) kommuner som Uppsala, Göteborg, Mal- mö och Lund kommer att vara starkt attraherande för flyktingar/invandrare som har anledning att flytta inom landet. Dessa orter är ju också mål för en betydande del av svenskarnas omflyttning.

Hela-Sverige-strateåin kan ha det goda med sig att de tre- fyra största storsta sområdena' e behöver ta emot en alltför stor del av den inrikes o yttningen. Genom att flyktingar tas emot i alla delar av landet kan också omflyttningälfördelas till andra centra, där arbete och utbildning fås.

Tabell 1: Invandrare och flyktingar 1 storstadsområdena Kommunernas befolkning. andel utländska med- borgare 1982 och 1988 samt relativa mottagande av flyktingar 1986-1988

Kommun Befolkning Utländska medborgare Mottagna I promille av be- 8812 8212/8812 promille flyktingar tolkningen 1986-1988 1986-1988

Botkyrka 68100 239 215 949 13,9 i Danderyd 28500 45 sz 98 3.4 Ekerö 17800 35 38 62 4,6 ' Haninge 61500 123 111 342 5,6 | Huddinge 71900 131 122 522 7,3 Järfälla 564-00 85 78 314 5.6 Lidingö 38800 60 57 211 5,4 Nacka 61900 103 93 363 5,9 Salem 12300 84 TZ 100 8,1 Sigtuna 30100 120 102 176 5.8 Sollentuna 50200 76 79 434 8.6 Solna 50900 106 99 383 7.5 Stockholm 669400 &! 89 4937 7,4 Sundbyberg 31000 91 96 222 7.2 Södertälje 80600 158 131 831 10.3 Tyresö 33500 106 86 223 6,7 Täby 56300 60 62 331 5,9 Upplands-Bro 20000 114 110 195 9,7 Upplands Väsby 35200 133 125 225 6.4 Vallentuna 20800 51 57 194 9,3 Vaxholm 6500 27 31 40 6.2 Värmdö 20600 106 88 91 4.4 Österåker 28300 58 58 164 5,8

Källa: SCB och SIV (Schablonbidragsredovisning)

Tabell 2: Invandrare och flyktingar i storstadsområdena Kommunernas befolkning, andel utländska med- borgare 1982 och 1988 samt relativa mottagande av

flyktingar 1986-1988

Befolkning Utländska medborgare Mottagna I promille av 8812 '8212/8812 promille flyktingar befolkningen - 1986/1988 1986-1988

Uppsala 161800 61 67 2018 12,5 Burlöv 14500 62 62 82 5,7 Eslöv 27000 43 47 191 7,0 Kävlinge 21800 31 33 143 6.6 Lomma 16800 22 24 ' 60 3.6 Lund 85100 57 59 604 7,1 Malmö 231500 81 89 2045 8.8 Staffanstorp 17400 24 27 42 2,4 Svedala 17000 24 24 70 4,1 Vellinge 27000 20 21 0 0,0 Kungsbacka 52000 20 19 76 1,5 Göteborg 430700 89 90 3261 7,6 Härryda 26100 46 44 134 5,1 Kungälv 37.500 25 5 106 3,3 Mölndal 51100 40 42 214 4.2 Partille 30100 44 46 132 4,4 Öckerö 10500 12 12 0 0,0 Ale 23500 60 51 102 4,3 Lerum 32300 26 30 ' 88 2.7 Sverige 8458800 49 50 5122 6.0 Stockholms län 1617000 97 93 11827 7,3 Uppsala län 260400 54 57 ' 552 9,8 Malmöhus län 763300 55 58 4394 5,8 Göteborgs och Bohus län 729600 66 67 4631 6.3 Källa: SCB och SIV (Schablonbidragsredovisning)

Tabell 3 Flyktin

1982 Botkyrka 239 Södertälje 158 UpplandJs-Bro 114 Solna 108 Huddinge 131 Tyresö 106 Upplands Väsby 133 Nacka 103 Sigtuna 120 Haninge 123 Värmdö 106 Kommuner Utländska medborgare 1 promille av befolkningen ungar e

1988

205 131 110

99 122

86 125 93 102 111

88

ottagande 1986-1988 i invandrartäta' storsta skommuner

Mottagna fly k-

1 promille folkm'ngen

l—lw—l & manuia-lg xlwxlåopéd J=— OXOOXO-P—xl wmqwxo

u

n ». ».

wo

»

* Kommuner med > 100 promille utländska medborgare

1982- 12-3 1

Tabell 4: Flyktingmottagande 1986-1988 i relativt* invand- rartäta storstadskommuner

Kommuner Utländska medborgare' 1 Mottagna flyk- promille av befolkningen ungar i promille efolkningen

1982 1988

Up sala 61 67 12,5 , M ö 81 89 8,8 ( Sollentuna 76 79 8,6 3 Salem 84 72 8,1

Göteborg 89 90 7,6

Stockholm 85 89 7,4 Sundbyberg 91 96 7,2 Täby 60 62 5,9 Burlöv 62 62 5,7 Järfälla 85 78 5,6

Lidingö 60 57 5,4 Ale 60 51 4,3

* Kommuner med 60-100 promille utländska medborgare

Kommuner

Vallentuna Lund Eslöv Osteråker Härryda

Ekerö Partille Mölndal Danderyd

1982- 12- 31

51 57 43 58 46

35 44 40 45

Utländska medborgare 1 promille av befolkningen taingar e

1982

1988

57 59 47 58 44

38 46 42 52

Tabell 5: Flyktingmottagande 1986-1988 i relativt* invand- rarglesa storstadskommuner

Mottagna flyk- 1 promille folkningen

so

»;

' ' H'oo'op—Aw

(;)-54343 _UllelxlNO

w

olo-pa

* Kommuner med 35- 60 promille utländska medborgare

Tabell 6: Flyktin ottagande 1986-1988 i invandrarglesa* storsta skommuner

Kommuner Utländska medborgare Mottagna flyk- ipromille av befolk- tin ar1 romille ningen efol gen

1982 1988

Kävlinge 31 33 Vaxholm 27 31 Svedala 24 24 Lomma 22 24 Kungälv 25 25

Lerum 26 30 Staffanstorp 24 27 Kungsbacka 19 20 Vellinge 20 21 Ockerö 12 12

u

».

5330:than

u

»:

ocj—Atop oomoq WOHNQ

».

' Kommuner med ( 35 promille utländska. medborgare 1982- 12- 31

Tabell 7: Storstadskommuner vars andel utländska medbor- gare ökat/minskat minst 5 promille 1982-1988

Kommuner Utländska medborgare i Ökning/ promille av befolkningen Minskning

1982 1988 Botkyrka 239 205 -34 Danderyd 45 52 + 7 Haninge 123 1 1 1 -12 Huddinge 13 1 122 -9 ; Järfälla 85 78 -7 Nacka 103 93 -10 Salem 84 72 -12 Sigtuna 120 102 -18 Solna 108 99 -9 Sundbyberg 9 1 96 + 5 Södertälje 158 13 1 -27 Tyresö 106 86 -20 Upplands Väsby 133 125 -8 Vallentuna 51 57 + 6 Värmdö 106 88 - 18 Up sala 6 1 67 + 6 M ö 81 89 + 8 Svalöv 31 38 + 7 Ale 60 51 -9

För övriga kommuner i storstadsområdena utgjorde föränd- ringen av andelen utländska medborgare högst : 4 promille 1982-1988.

Stockholms—omrädet

lnvondrort'dthet i kommunerna

! || :lo'ålillllllål II I ' *llll'

.:.nr- ”"Ni | * __ Utländska

medborgare %

flyktingmottagande | 7. av totalbefolkningen

Göteborgs—området

Invandrartöthet i kommunerna

Utländska medborgare %

Flyktingmottagande i % av totalbefolkningen

Malmö—området

Invandrart'dthet i kommunerna

Utländska medborgare %

Flyktingmottagande i % av totalbefolkningen

Invandrarnas boendesegregation i Stockholms län

Danuta Biterman

Invandrare - personer födda utomlands som har emigrerat eller invandrat till Sverige - brukar slå sig ner i tätorter. 1988 bodde cirka 50 procent av alla Sveriges invandrare, men bara cirka 30 procent av rikets invånare i de tre svenska storstads- områdena. I Stockholmsområdet bodde cirka 33 procent av landets invandrare jämfört med cirka 19 procent av Sveriges totalbefolkning. Invandrare är alltså kraftigt överrepresente— rade i storstadsområdena, specith i Stockholm.

Varför dras invandrarna till storstäder?

I en storstad bor på en i förhållande till antalet invånare liten yta, en relativt stor befolkning. Ett välutvecklat kommunika- tionssystem både inom staden och med omvärlden är en förut- sättning för stadens existens. Det bor så pass många människor i staden att det är en omö'lighet att lära känna alla, eller ens att komma i kontakt med a. En stadsinvånare träffar ett stort antal personer och de flesta av dem möter han under utövande av en yrkesroll (byråkrat, bussförare, expedit, vaktmästare osv). Personer som han eller hon umgås med på fritiden, vänner, släkt och bekanta behöver inte sinsemellan känna varandra väl. Relationer mellan människor är mer opersonli- ga, liga, ensidi a, rationella, uträknade och kortvariga. En sta sbefolkning %rukar vara heterogen med avseende på so- ciala, kulturella och etniska karaktäristika, vilket är liktydigt med att det finns en mångfald av subkulturer, etniska grupper och livsstilar. Detta medför att det snarare finns en variation av normer och olika beteendekoder än enhetliga normsystem och beteendemönster och att det reses krav på individuella rättig— heter. Staden kännetecknas oftast av stor social och geografisk mobilitet som har sin orsaki dess storlek, täthet och heteroge- nitet. Staden utmärks således av flexibilitet och förändlighet. En annan karaktäristisk egenskap är en mycket hög grad av arbetsdelning. (Slattery, 1985.)

Det är inte underligt att storstadsförhållandena är särskilt lockande för skilda invandrargruågår. I Stockholm kan invand- raren - ibland mycket avvikande den genomsnittlige svens- ken till utseende eller beteende - lättare både försvinna i folkmängden och hitta sina likar. Det är också lättare att hitta passande arbete, eftersom utbudet av lediga jobb brukar vara större i Stockholm än på andra håll i landet och jobben är mer varierande än någon annanstans.

Boendesegregation

Ett annat storstadsfenomen är boendesegre ation, dvs avvi- kande rumslig fördelning av två eller flera be olkningskatego- rier på bostadsområden. Oftast beskrivs segregationen efter tre dunensioner, nämligen efter socioekonomisk, demografisk eller etnisk status.

Staden kan ses som en mosaik av sociala världar: ”The urban community is neither an undifferentiated mass nor a hapha- zard collection of buildings and people. In the residential differentiation of the city the urban fabric comes to resemble a 'mosaic of social worlds'. Similar populations cluster together and come to characterize their areas”. (Times 1971.)

Det är konstaterat i olika undersökningar att människor är benägna att söka bostad i närheten av sina likar (Michelson 1977). Om det var möjligt att flytta som man vill, oberoende av bostadsmarknadssituationen eller sin egen ekonomi, så skulle det enligt vissa forskare förmodligen leda till en ökad grad av kategonboende, dvs en ökad segregation (Rambach 1980). Duncan and Duncan (1955) konstaterade exempelvis att so-

cioekonomisk stratiliering avspeglas i boendesegregationen i Chicago 1950.

Vilka är då dessa ”likar”, som vill bo i samma grannskap? Oftast gäller det personer med samma demografiska egenskaper såsom ålder, civilstånd, om de har eller inte har barn, eller tillhörande samma sociala grupp - eller bådadera - och som därmed antas ha förutsättningar att ha en viss värde- och/eller intressegemenskap. En annan enande egenskap kan vara samma etniska tillhörighet.

Etnisk identitet

Vad innebär det - att tillhöra en etnisk grupp, att ha en viss etnisk identitet?

Invandrare skiljer sig i flera avseenden hån majoritetsbefolk- ningeni landet dit de kommer och de skiljer sig också från sina landsmän som aldrig har emigrerat från det gamla landet. Det mest utmärkande är kanske att i och med utvandringen har de blivit medvetna om sin etniska tillhörighet och identitet.

Den etniska identiteten, definierad som känslan av ett gemen— samt ursprung och en gemensam bakgrund blir utgångspunk- ten för människor då de klassificerar sig själva och då de klassificeras av andra såsom tillhörande samma kategori (Björklund, 1982).

De flesta av oss som inte tillhör en etnisk minoritet, är nämli- gen inte medvetna om vad etniciteten innebär. Först efter konfrontation med andra etniska grupper blir det uppenbart för oss vad det betyder att vara turk, svensk eller amerikan. Konfrontationen måste också vara av en allvarligare art än en vanlig semesterresa - exempelvis en längre vistelse utomlands under vilken man arbetar.

Migration är inte enbart en långväga flyttning mellan två bostadsorter kombinerad med byte av arbete. För de flesta människor innebär migrationen dessutom en förändring av alla sociala relationer. Gamla sociala relationer förloras och nya måste byggas upp. Migranten ställs inför en anno lunda ”materiell”, juridisk och social verklighet (Aleksandra und, 1978). Bland annat innebär detta en förlust av den hittills självklara kommunikationsförmågan med omgivningen.

Varje större homogen grupp människor har genom tiderna format sin gemensamma kulturella kod. Den yttrar sig bland annati det verbala språket, kro psspråket, sedvänjorna, livssti- len etc. Inom ett lands gränser kan de olika kulturella koderna variera mellan olika grupper, men oftast finns det tillräckligt många gemensamma element för att man skall kunna tala om en nationell eller etnisk kultur. Kulturella skillnader mellan olika länder kan vara stora eller små, beroende på hur pass

mycket de skiljer sig ifråga om språk, religion, livsstil och historisk utveckling.

Om människor växer upp i sitt hemland så tar de den kulturella koden för given. De kan meddela sig med omgivningen utan att ens behöva fundera å hur man gör. När de utvandrar blir de berövade denna fär 'ghet. I bästa fall är invandraren en utbil- dad person och kan ett främmande språk som också är känt i det nya landet och besitter kanske också kunskap om landets historia, styrelseskick och ekonomiska struktur. Men även i dessa fall, när det finns bättre förutsättningar för att överbryg- ga den kulturella klyftan, är kommunikationen till en början mycket bristfällig. I mötet med det nya, annorlunda och främ- mande föds insikten om allt det emensamma invandraren har med de andra som kommer fr samma land. Det är bara i denna grupp som det sedan barndomen invanda sättet att med ord och beteende ömsesidigt kommunicera fortfarande funge- rar. Skillnader som förut 1 hemlandet verkade vara stora - beroende exempelvis på om man kom från olika städer, tillhör- de olika ålders- eller socialgrupper - verkar nu vara mycket mindre än den kulturella skillnaden mellan utvandrarlandet och invandrarlandet.

Den infödda befolkningen reagerar på motsvarande sätt gen- temot en etnisk eller invandrargrupp: genom att ta fasta å skillnader. Man uppmärksammar det annorlunda i beteen e- mönster som ofta är uttryck för andra värderingar och normer, främmande språk, annorlunda uttal av majoritetsspråk, avvi- kande utseende m m. Ma'oritetsbefolkningen up lever ett etniskt avståndstagande fr invandrargruppen. et är ett uttryck för känsla av kulturella och värderingsmässiga olikhe- ter. Ju större den kulturella skillnaden mellan en immigrant- grupps hemland och invandrarlandet är, desto större är det av majoritetsbefolknin en upplevda etniska avståndet (Westin, 1984). I denna käns a av etniskt avstånd kan källan till etnisk diskriminering, intolerans och fördomar sökas.

En annan gemensam faktor i de nytillkomna invandrarnas livssituation är en förlust av social status och prestige. Från att ha varit någon i hemlandet, från att ha haft en av andra igenkänd social position - som lantarbetare, bonde, skomaka- re, gruvarbetare, tekniker, civilingenjör eller universitetspro-

fessor - blir man utlänning med ett konstigt sätt att prata och ett underligt sätt att bete s1g och som dessutom har ett dåligt arbete. Majoriteten av invandrarna arbetar under den första perioden i det nya landet, innan de lär sig språket, i lågstatusyr-

en. Det är oftast manuella arbeten som landets befolkning inte vill ha - exempelvis monotona industrijobb, disk- och städjobb. Det beror på arbetsmarknadsläget, vilka arbeten som är tillgängliga. En del fortsätteri manuella lågstatusyrken. Andra, speciellt de med högre utbildning, lyckas kanske skaffa icke manuella arbeten, som ofta ändå inte motsvarar deras utbildning från hemlandet, eller genomgår en ny utbildning med förhop ning att den leder till bättre arbeten. Att behärska svenska spr ket är en förutsättning för att få tillgång till mer kvalificerade arbeten. Bara ytterst sällan när det t ex gäller eftertraktade specialister, räcker det med knapphändig svens- ka och/eller engelska. Invandrare har dessutom små materiel— la resurser till att börja med, ofta mindre än de brukade ha i hemlandet och mindre än den inhemska flyttaren till Stock- holm. Detta gäller 5 ecith flyktingar, då det är relativt få av dem unnat att ta me sig sina livsbespan'ngar, lösöre och dylikt, även om den generositet som svenska staten har visat gentemot dem under de sista 20 åren Ör att skillnaden blir mindre här än i många andra länder. M ga arbetskraftsinvandrare börjar också bygga upp sin levnadsstandard från väldigt litet. Detta bör rimligtvis bidra till den känsla av förlust av social status och prestige.

Många invandrare som slår sig ner i Stockholm kommer från landsb gden, speciellt sådana som kom hit av arbetsmarknads- skäl, såsom 67 procent av den grekiska ppen, 61 rocent av den jugoslaviska och de flesta av invan rarna från urkiet. De kommer från en värld med annorlunda omgivningar och rela- tionsmönster och det är rimligt att anta att deras anpassning till storstadsliv ser annorlunda ut än personers som kommer från samma land, men från storstadsmiljö (se t ex beskrivning av den turkiska gruppen, Alpa 1980). Landsbygdsboma är för- modligen mer benägna att hålla samman inom gruppen genom att upprätthålla täta relationer och genom att bo i närheten av varandra. De kanske släpper den nära kontakten med hemlan- det långsammare än deras landsmän som kommer från stora städer. Det avspeglar sig rimli tvis i att deras integrationspro- cess förlöper långsammare, (1 de har att överbrygga inte bara

den kulturella klyftan mellan två olika länder, men också den kulturella klyftan mellan storstad och landsbygd.

Då en människa migrerar från ett land till ett annat, börjar hon gtså i det nya landet genom å den process som Aleksandra

und kallar för den sociala örändnngsprocessen, under vil- k n förändringen sker från den gamla 1dentiteten till den nya ( und, 1978).

I början av vistelsen i det nya landet förstärks den etniska identiteten och detta innebär att också känslan av samhörighet med den egna etniska gruppen i många fall kan bli starkare än känslan av tillhörighet till andra grupperingar (t ex sociala eller åldersmässiga), desto mer som de just inom sin etniska grupp kan ge varandra ömsesidig hjälp och finna förståelse för sina problem.

En invandrare kan räknas till minst tre olika grupperingar med de tre olika egenskaper som traditionellt anses segregerande - stadium av livscykeln, socioekonomisk status och etmsk tillhö- ri et. De två identiteterna, klass och etnicitet kan ibland i viss nu vara konkurrerande med varandra (Hechter 1978). Enligt Hechter är den etniska identiteten starkare ju lägre gruppens position inom det sociala stratifieringssystemet är och ju större

p ens kesspecialisering är. Invandraren väljer således inte 'tt ' vilken gruppering han kommer att tillhöra. Det är rimligt att anta att hos nytillkomna invandrare blir den etniska identlteten starkare i början av deras vistelse i Sverige också därför att de då intar en mycket låg position i landets sociala struktur. Det avspeglas i deras beteende - de brukar vara benägna att söka sig till andra landsmän och bilda etniska koncentrationer inom vissa bostadsområden. Efter hand, när de börjar etableras, kan klassmedvetandet göra si mer gällan- de hos dem. De börjar bete sig mer i enlighet medg sin klasstill- hörighet än med sin etniska tillhöri het genom att t ex flytta från etniska koncentrationer till me elklassområden med låg- re andel invandrare.

Etnisk boendesegregation, dvs invandrarnas avvikande boen- demönster från befolkningen i övrigt har uppmärksammats under längre period. Tidigare, i de flesta, såväl europeiska som amerikanska undersökningar inriktade man sig nästan enbart

på socioekonomiska orsaker till etnisk boendesegre ation. Numera uppmärksammas även kulturella faktorer. et är exempelvis inte enbart högre inkomst som avgör om en in- komsttagare vill bära högre boendekostnader, utan även hans beredvillighet att investera mer pengar i boendet som spelar roll i detta sammanhang. I invandrarundersökningen konstate- rades att invandrare kan ha andra prioriteringar vad gäller boende än svenskar.

Etnisk boendesegregation i Stockholmsregionen

På senare tid har den etniska seågregationen diskuterats i samband med den planerade och p bö 'ade upprustningen av miljonprogrammets bostadsområden. et är där de största etniska koncentrationerna finns.

Undersökningar i ”gamla” invandrarländer som USA, Eng- land och Västtyskland visar att etniska minoriteter oftast bor koncentrerade till gamla förslummade och fattiga områden i städernas centrum. Så var det även i Sverige innan miljonpro- grammets områden byggdes 1965-1975. Sahlin Alpay skriver exempelvis i sin bok om turkar (Alpay 1980) att de flesta turkiska invandrare som kom till Sveri e under 1960—talet bodde i rivningshus i centrala Stockholm. början av 1970-talet flyttade de ut till de nyby%da stadsdelarna: Tensta, Rinkeby, Skärholmen, Fittja m fl. rån andra skildringar vet man att även andra invandrargruppers t ex grekers och finländares flyttningar uppvisar samma mönster.

1979 fanns i Stockholms län nio bostadsområden där över 30 procent av invånarna bestod av personer födda utomlands. 1983 ökade antalet sådana Områden till 11, och 1988 till 13. Den procentuella andelen invandrare ökade under samma tid

från 13,0 procent år 1979 till 14,5 procent år 1988. Alla dessa områden yggdes under miljonprogrammets tid.

Figur 1: Invandrartäta områden i Stockholms län. 1988

' Andel invandrare av totalbefolkningen & 9 . mellan 20% och 30% Af ” 6 l 2 30 % _ C? 0

.. o ' = 05 Kalla: Omradedatabas & RTK . 0 (S ..

Att en del av miljonprogrammets bostadsområden snabbt fylldes med invandrare hade flera orsaker, bland annat att det fanns fler vakanta lägenheter här än nå on annanstans och att de oftare blev anvisade dit av bostads örmedlingen än övrig befolkning. Dessa områden anses dessutom inte vara attrakti- va. De har oftast dålig yttre miljö, brist på arbetsplatser i närheten, hög andel personer med sociala problem, hög' om- flyttning och en ensid1g lägenhetssammansättning (Invandring och kommunalekonomi, 1982; regionplane- och trafikkonto- rets områdesdatabas). De har dessutom blivit ganska förslum- made under tiden så att de redan nu 15-20 år senare, är i behov av en omfattande upprustning. I flera av dessa områden har

redan påbörjats arbete antingen med ombyggnad och förnyelse eller med planering av upprustningen. En annan karaktänstisk egenskap av de invandrartäta bostadsområdena i Stockholm är närvaron av väldigt många olika invandrargrupper. Det är en omständighet som kan e upphov till problem 1 skolan och till bristande social kontra i grannskapet. Detta gäller specith om det änns många nya grupper.

Etnisk boendesegregation som process över tiden

På vilket sätt förändras de etniska koncentrationerna inom bostadsområden över tiden? Det änns två modeller för hur denna utveckling kan fortlö a (Woods, 1981). Enligt den ena, ”tipping point”-modellen, s lle den etniska koncentrationen inom ett visst bostadsområde efter att ha passerat en viss kritisk tröskel växa allt snabbare ifortsättningen. Detta sker därför att toleransnivån för samspelet med omgivningen överskrids till följd av det snabba utb et av etniska grup er inom området. Den andra, ”spatial d1'ffyiision”-modellen, g ut på att efter en tid av monoton tillväxt av minoriteternas andel av totalbefolk- ningen inom ett område, stabiliseras andelen på en viss nivå.

Vilken av dessa modeller som är bäst anpassad till förhållande- na i Stockholm, änns det inget entydigt svar på. En analys av utvecklingen i invandrartäta bostadsområden 1 Stockholms län under perioden 1979-1988, visar att det finns områden med starkt växande andel utlandsfödda invånare (Figur 4), med en mer eller mindre stabil andel invandrare (Figur 2), men också

gänråden där andelen utlandsfödda personer minskade (Figur

Figur 2: Invandrartäta områden (MI-områden) med huvud- sakligen stabil andel invandrare 1979-1988

ande/ u/nlesfå'a'a'a WW ar omräak/s bab/kni”? 79 38 ._....____._. __ ååfm-Åw'zv __.._. .... ......___ ________________ vad”? 50 .::: ___________ _ _—_—_—__——-Z€'lmåa ... . __ ___—#mr/ksa'a/ QS —""'_—"-'_— -—o__-"",.-./ &rergråw

. "-”'.-—. Man/”%'e/W

.-. ...-mz't- " . ...-- . -—._.-_._.';.:=:a—-—-.-.:::.-..---gegga/95% ,

# had ../ ”an/hyra:? Ågeonb'å'e

Mmglftxgzkss'rcase

Andelen invandrare minskar främst i områden där det ågår upprustning (västra Flemingsber , Saltskog, Bollmora , där landstinget har personalbostäder Roslagstulls sjukhus, Haga- Karolinska) eller där det änns studentbostäder (Frescati).

Figur 3: Invandrartäta områden (MI-områden) med huvud-

sakligen minskande andel invandrare 1979—1988

%

ande/ U/f/X'CJMÖMW OV mmHg/.; Män/279 50 HG . Perca/1 "" ""'—"”my. Hemi :- 61019 rp Luo 75 x"- —50//.s,éag 30 Par/agr/u/lr . .yak/ws 35 'x » NNNNN Nm —x_ Gas/amäJq ——Q_———_ '_ ...... —N#m_mm RD _ _ "J”—;t? * — —__ _ _ Em-f/Aéhm/ szW—åo/l/wm

M 20 81 sa 23 zu er xs & 32 å'"

Den etniska koncentrationen ökar i de flesta fall mest där den redan har varit mycket hög - i Rinkeby (där änns länets största invandrarkoncentration, såväl antals- som procentmässigt), Tensta, Norsborg, Fittja-Hallunda, Alby och Vårby. Den allra snabbaste utvecklingen noteras i Husby där andelen invandra- re ökade från cirka 15 procent 1979 till cirka 33 procent 1988.

Det är främst de nytillkomna invandrarna- både 1 meningen omna individer och nytillkomna etniska grupper- som ligger bakom denna ökning (Tabell 1).

Figur 4: Invandrartäta områden (MI-områden) med starkt växande andel invandrare 1979-1988

ande/ Mkr/34% pmm _ 55. av amro'aé/s åe/a/kr/iny 'g'/”5259

Största invandrargrup er i Rinkeby och Husby Utvecklingen 1979-19 8

Områ- Är Total- Samtliga Föddai de befolk- utrikes- Fin- Tur- Tysk- Grek- Jugo- Polcn Chile Iran ning födda land kiet land land slavien

% % % % % % % % %

Hela 1979 1515421 13,0 5,7 0,50 0,79 0,47 0,45 0,40 0,23 - länet 1983 153955 13,6 5,4 0,66 0,75 0,45 0,46 0,55 0,38 -

1986 1582168 14,0 5,1 0,73 0,71 0,40 0,46 0,62 0,52 0,28 1988 1607427 14,5 4,9 0,78 0,69 0,41 0,48 0,65 0,66 0,45

Rinke- 1979 13901 45,7 12,7 6,05 0,48 7,83 1,72 1,40 2,22 - by 1983 13619 50,6 11,1 8,33 0,40 8,45 1,72 1,61 2,92 -

1986 14003 53,8 9,1 9,20 0,37 7,55 1,61 1,58 4,06 3,90 1988 13970 54,7 7,6 9,81 0,37 7,63 1,58 1,31 4,2 4,68 Husby 1979 9339 15,1 7,7 0,27 0,52 0,32 0,29 0,86 0,37 - 1983 9336 22,3 8,2 1,15 0,59 0,61 0,46 1,78 1,03 - 1986 9271 28,8 7,6 1,59 0,51 0,66 0,52 2,33 1,86 3,30 1988 9470 33,1 7,4 1,60 0,49 0,73 0,71 2,24 2,19 5,69

Oftast kan man skönja två typer av flyttningar som ligger bakom de ökade koncentrationerna. Invandrarna flyttar in medan svensk befolkning flyttar ut. Invandrare beter sig såle- des annorlunda än den svenskfödda befolkningen.

Boendesegregation, såväl social som etnisk är ingen statisk företeelse. Den förändras från år till år, i takt med att pper- na koncentreras eller sprids på bostadsmarknaden. 111 man betraktar etniska koncentrationer, är det slående att vissa grupper är mer benägna att ansamlas än andra, exempelvis oftare personer med kortare vistelsetid än de med längre, personer med lägre statusyrken än personer ur medelklassen, personer med härkomst från landsbygden snarare än de som kommer från städer osv. Benägenheten att bo i ett invandrar- tätt område kan kopplas till den aktuella livssituationen och kan alltså tänkas förändras med tiden.

Varför koncentreras de nytillkomna invandrarna till vissa bostadsområden

Det är inte enbart känslan av samhörighet med andra lands- män som får invandrare att flytta till invandrartäta bostadsom- råden. Det är dessutom där deras släktingar eller vänner förmodligen redan bor. Enligt data från Invandrarundersök- ningen har majoriteten av invandrare släkt eller vänner som hade bott i Sverige innan de själva kom hit - 59 procent av chilenare, 67 procent av änländare, 74 procent av greker, 64 procent av jugoslaver och 58 rocent av polacker. Det är hos sina släktingar och vänner de an få den hjäl som de behöver för att börja fungera i det nya samhället - fr tips om bostad, arbete eller tolkhjälp till orientering i konsten att hittai svensk byråkrati. Att hjäl en som ges av de mer vana landsmännen är av stor betydelse ör de nytillkomna bekräftas av att cirka 44 procent av alla invandrare äck första arbetet eller första ostaden i Sverige tack vare kontakter med sina landsmän. Denna andel varierar kraftigt inom de olika invandrargrup er- na - cirka 40 procent bland polacker och chilenare, gt hälften av änländarna och jugoslaverna och upp till 66 procent av greker äck hjälp av sina landsmän. Den information som de nytillkomna får vid kontakten med den egna etniska mottagar- gruppen spelar förmodligen så stor roll för dem därför att den ges på ett sätt som de kan förstå av människor som en gång i tiden befann sig i samma situation och vet av egen erfarenhet vad man behöver.

Detta med kontakternas stora betydelse är för Övrigt inget märkvärdigt eller specifikt för invandrare. Ola Siksjö och Lars- Erik Borgegård som har undersökt å vilket sätt folk skaffar lä enheter 1 privata hyreshus i Stoc olms innerstad på 1980— t et konstaterar: ”Totalt, ..... har kontakter, vänskaps- och släktband således varit åtkomstvägarna för drygt 30 rocenten— heter av hushålleni innerstan. Detta... illustrerar ' ten av det som vi kallat sociala resurser när det gäller att få bostad på attraktiv delmarknad”: (Siksjö, Borgegård, 1989.) Detta kan öka vår förståelse inte bara för varför invandrare samlas i etniska bostadsområden, utan också för varför de med tiden kan ha svårt att flytta därifrån - de flesta saknar förmodligen de låontaktvägar som leder till andra ”attraktiva” bostadsområ- en.

En annan omständighet av betydelse för invandrarnas benä- 1g(enhet att söka sig till varandra kan vara önskan att undvika onflikter. Genom att bo i närheten av varandra söker de att minimera kontakterna med storsamhället och därmed undfly konflikter och våld (Percival, Percival, 1980). Invandrarna möts ofta med diskriminering, intolerans och fördomar från majoritetsbefolkningens sida. Som det redan har nämnts är dessa attityder olika starka i förhållande till olika invandrar- grupper beroende å hur pass stora de kulturella skillnaderna är. Aven om man bortser från individernas attityder återstår konstaterade fall av etnisk diskriminering både på arbets- och på bostadsmarknaden.

När det gäller arbetsmarknaden är, som redan nämnts, språk- kunskap krav för att få ett mer kvaliäcerat arbete. Men, med eller utan flytande svenska, är det än så län e svårt att få erkännande för utländska hö skoleexamina SOU 1983:18; Bergman/Swedin 1982). Följ 'gen tvingisnflera av de hög- skoleutbildade invandrarna att genomgå ' ande svensk ut- bildning helt eller delvis. Det gäller inte bara sådana utbild- ningar som är direkt beroende av språk eller samhällsform, typ skådespelar- eller juristutbildningar, utan även utbildningar som brukar vara oberoende av förhållanden i landet, såsom arkitekt- eller kemistutbildningar. I den situationen är det många som inte klarar av att fortsätta i sitt yrke i Sverige. Det förekommer också att även de invandrare som har svensk examina har svårare än svenskar att få adekvata jobb. Denna attityd slår olika hårt mot olika invandrargrupper.

På bostadsmarknaden har det förekommit att h esvårdar avvisat medlemmar i vissa invandrargrupper och / el er minori- teter. På 1960- och 1970-talet anvisades invandrare ofta till vissa bostadsområden medan det på 1980-talet hände att de hindrades från att flytta till samma bostadsområden.

Hur ser då den sammanfattade bilden av de nytillkomna invandrarnas boende ut? Det änns många orsaker till varför invandrare visar sig vara benägna att söka sig till varandra under första perioden i det nya landet. Det är en samverkan mellan ”pull” och” ush” - frivilliga och påtvin ade - faktorer som gör att en stor el av de nytillkomna mvan rarna hamnar i de invandrartäta områdena, Denna tendens gagnar upprätt-

hållande, eller till och med ökning av den redan existerande etniska segregationen. Det änns en del av ”pull”-faktorer - sådana som härrör från grupp- eller personegenskaper - som kan vara relevanta i sammanhanget, t ex förstärkning av den etniska identiteten, ömsesidig hjåp och förståelse, liknande problem i arbetslivet. Närheten ' likasinnade landsmän är nödvändig för de grupper av politiska flyktingar som i exilenvill fortsätta sin politiska kamp och arbeta för samma politiska mål. Många människor kommer från länder där folk ärvana att dagligen umgås med sina släktingar, vänner eller grannar och utan möjlighet till en sådan kontakt skulle de känna sig väldigt isolerade och ensamma. En sådan kontakt ut ör också förut- sättningen för att skapa och upprätthålla etnis a institutioner.

Å andra sidan up står sådana etniska koncentrationer i mindre attraktiva bosta sområden, som mer etablerade grupper ofta undviker eller flyttar ifrån. Husen ägs där oftast av allmännyt- tiga bostadsföretag. Invandrare brukar inte avvisas av dessa värdar, till skillnad mot vad som förekommer på annat håll. Där änns också ofta tomma lägenheter. Bostäderna är således lättare åtkomliga för dem, också därför att de till största delen upplåts med hyresrätt, i t ex Rinkeby, det mest invandrartäta bostadsområdet i Stockholm är samtliga lägenheter hyresrät- ter. Andra ”push”-faktorer - eller sådana faktorer som uppstår till följd av majoritetssamhällets attityd och som samverkar i denna segregationsprocess är bostadsförmedlingens policy (bostadsanvisningar till invandrartäta områden) och upplevd känsla av diskriminering från majoritetsbefolkningens 51da.

Orsaker till de nytillkomna invandrarnas koncentration till de invandrartäta bostadsområdena. En modell

* Frivilliga (”pull”) orsakskomponenter:

känsla av etnisk identitet och etnisk samhörighet; möjli et att kommunicera med sina landsmän; först else från andra i samma livssituation; stöd och hjälp från etnisk mottagargru p med första steg ute i samhället (bland annat att or a bostad och arbete)

Påtvingade (”push”) orsakskomponenter:

- känsla av diskriminering eller faktisk diskriminering från majoritetsbefolkningens sida, t ex:

- vissa hyresvärdars vägran att acceptera invandrare som hyresgäster

bostadsförmedlingens olicy (bostadsanvisningar till invandrartäta områdeng;

situationen på bostadsmarknaden, t ex:

- få eller inga lediga bostäder någon annanstans - mycket högre bostadskostnader någon annanstans.

Inslussningsområden och spridningsprocessen

I början av vistelsen skulle alltså invandrarna vara benägna att ansamlas i bostadsområden, där det redan änns etniska kon- centrationer. I dagens Sverige är det vanligtvis förorter byggda under 1960- och 1970-talet, ofta med låg social status. Det är ingen ny företeelse. Harald Swedner har beskrivit en sådan process i Malmö (Swedner 1973). Karaktäristiskt för processen är att områdena fungerar såsom inslussningsområden för såväl individer som grupper. Med tiden har invandrarnas resurser

och samhällskännedom ökat och deras behov och beroende av den egna gruppen minskat. Grupperna börjar spridas och takten i spridningen kan relateras till hur fort de integreras i samhället. Det är således en process där etniska grupper avlöser varandra i ett ”inslussmngsområde” eller med andra ord individer (eller pper) avancerar socialt och ekonomiskt och överger områ ena och lämnar plats för individer eller äpper med lägre socioekonomisk osition. Denna process de spåras vi den preliminära an ysen av Invandrarunder— sökningens data. För alla de undersökta grupperna konstatera- des det att bostadsområdenas invandrartäthet har signifikant samband med den invandrade befolkningens vistelsetid i Sve- rige - det är främst personer med kortare vistelsetider, som tenderar att bosätta srg i de mera invandrartäta områdena. Det visar sig också att de som har vistats längre tid i landet (vid flyttningstillfället) flyttar i mindre grad till de mest invandrar— täta områdena (där över 30 procent av totalbefolkningen är född utomlands) än de med kortare vistelsetider (Figur 5).

Figur 5: Inflyttnin en i de mest invandrartäta områden och vistelseti iSverige vid senaste flyttning

andelen av alla i

invandrargruppen med en viss Vistelsetid vid Vistelsetid 'nd senaste flyttning senaste flyttning

% 75

& 6 — IO år . över IO år

50

20

24329

25

Q

202 0 On.. M

Födda i: Chile ' Finland Grekland Jugoslawen Polen (

Källa-. Invandrare i Stockholms lön. RTK

Spridningstakten är också olikai olika grupper. I vissa grupper

handlar det om år och i andra - om generationer. Det som är av störst intresse i det fallet är att den ovan beskrivna spridningen, som är en grov och preliminär beskrivning av den dynamiska processen som ligger bakom, ger en annan bild av verkligheten än den statistiska beskrivning som man får när man beräknar hur stor andel i de respektive grupperna som bodde i de mest invandrartäta områdena 1984 (Figur 6).

Figur 6: Vilka bor i de mest invandrartäta områdena?

% 50

25

O . ......... . . ......... ; Födda i: Chile Finland Gr k- Jugo- Polen Svenska land slavien flyttare till lönet

Kölla: Invandrare i Stockholms lön. RTK

Det är slående att både greker och chilenare i mycket stor utsträckning bor i sådana områden, men medan chilenare sprids ganska fort ut i regionen, sprids grekerna mycket lång- samt. n tänkbar förklaring är att både i den chilenska och i den grekiska gruppen änns förhållandevis stor andel personer som tänker flytta än Sverige (Figur 7 - 36 procent respektive 30 procent) och dessa personer har lättare att hamna i stora etmska koncentrationer.

Invandrare i Stockholms län. Ursprungsort

Figur 7:

Andel från mindre ort / landsbyggd

Polen

Födda i: Chile Finland Grek— Jugo—

land slavien

Figur 8: Invandrare i Stockholms län Flyttningsplaner från Sverige

Andel med % flyttningsplaner

60

40

20

0 Födda i: Chile Finland Grek— Jugo— Polen land slavien Kölla: Invandrare i Stockholms lön. RTK

Orsaker till de olika spridnin tempona kan ligga i annorlunda utbildningsnivå (Figur 9 och igur 10) och storstadserfarenhet (Figur 8). En mycket högre andel chilenare än greker var högt utb1ldade vid ankomsten (cirka 75 procent chilenare hade utbildning motsvarande studentexamen eller högre mot 25 procent greker) och kom från stora städer (80 procent respek- tive 25 procent). Bland dem som bestämde sig för att stanna i Sverige har chilenare rimligtvis bättre utgångspunkt när det gäller etablering i samhället.

Figur 9: Invandrare i Stockholms län Utbildningsnivå vid invandringen till Sverige

% Andel * kortutbildade

80

60

40

20

0

Födda i: Chile Finland Grek— Jugo— Polen land slavuen

*kortutbildade: med högst grund- eller oavslutad gymnasie— skola eller annan utbildning. Kölla: Invandrare i Stockholms lön. RTK

Figur 10: Invandrare i Stockholms län Den sammanlagda utbildningsnivån 1984

% Andel ,, kortutbildade 80 60

40

20

0

Födda i: Chile Finland Grek— Jugo- Polen land slav1en

*kortutbildade: med högst grund- eller oavslutad gymnasie- skola eller annan utbildning.

Kölla: Invandrare i Stockholms lön. RTK

Analys av utvecklingen i invandrartäta bostadsområden i Stock- holms län styrker uppfattningen att de mer etablerade invand- rargrupperna med trden sprids ut i regionen. Alla de omskriv- na grupperna är relativt ';igamla”. Chrlenare, som i gemen har vistats här kortast tid, ha e till cirka 60 procent bott i Sverige i över fem år. En jämförelse mellan åren 1979 och 1984 visar att koncentrationen av de fem undersökta grupperna till de mest invandrartäta områdena i regionen minskat avsevärt under

erioden, medan koncentrationen av hela den utrikesfödda

efolkningen till dessa områden minskat i betydligt mindre grad. Skillnaden beror förmodligen å att det hela trden kom- mer nya invandrare till dessa områ en.

Jag har här försökt ge en beskrivning av vad som kan tänkas

ligga bakom uppkomsten av etniska koncentrationer i Stock- holms förorter. Denna problematik är relativt välkänd, eller åtminstone ofta diskuterad. Jag har även försökt att ge en kortfattad och preliminär bild av det som diskuteras eller beskrivs i betyd 'gt mindre grad, nämligen vad som händer i senare skeden med invandrarna som hamnat i de invandrartäta områdena, om deras benägenhet att fl ta därifrån samt vilka är flyttarna. En annan fråga är på ' et sätt de tar sig ifrån dessa områden och vilka svårigheter de måste övervinna.

Referenser

Alpay, Sahlin. Turkar i Stockholm. En studie av invandrare, politik och samhälle. LiberFörlag Stockholm 1980.

Bergman, Erland / Swedin, Bo. Vittnesmål. Invandrares syn på diskriminerin i Sverige. 'En rapport från Diskrimineringsut- redningen. Li erFörlag Stockholm 1982.

Björklund, Ulf. Etnicitet. En översikt ur antropologisk syn- vinkel. PlL-rapport nr 9. Stockholm 1982.

Duncan, Otis D, Duncan, Beverly. Residential Distribution and Occupational Stratification. American Journal of Sociolo- gy, pp 493-503, 1955.

Hechter, Michael. Group Formation and Cultural Division of Labor. American Journal of Sociology, September 1978, vol 84 Nr 72.

Invandrare i Stockholms län. Bostäder och boende. Danuta Biterman. Stockholms läns landsting. Regionplane- och traäk- kontoret. Rapport 1985:9.

Michelson, William. Environmental Choice, Human Beha- vior, and Residential Satisfaction. Oxford University Press, New York, 1977.

Park, E. Robert, Burgess, W. Ernest. The City. The University of Chicago Press. Published 1925. Fifth Edit1on 1968.

Percivall, Birgitta, Percivall, Martin. Isolering eller gemen- skap? Socialstyrelsen, Stockholm, 1980.

Rambach, Björn. Boendekarriärer - typer av flyttningar och drivkrafter. Litteraturstudie. EFI Research Paper 6194 Juni 1980.

Siksjö, Ola, Borgegård, Lars-Erik. Privat hyresrätt i Storstad. Att skaffa lägenhet i Stockholms innerstad. Byggforskningsrå- det, Rapport R36:1989.

Slattery, Martin. Urban Sociology. Causeway Press Ltd, 1985 .

Swedner, Harald. Invandrare i Malmö. Stockholm 1973.

Statens offentliga utredningar 1983:18 Arbetsmarknadsde- partementet. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Del- betänkande av Diskrimineringsutredningen. Stockholm 1983.

Timms, Duncan. The Urban Mosaic. Cambridge University Press, 1971.

Westin, Charles. Majoritet om minoritet. En studie i etnisk tolerans i 80-talets Sverige. En rapport från Diskrimineringsut- redningen. Kapitel 8. LiberFörlag, Stockholm, 1984.

Woods, R I. Spatiotemporal Models of Ethnic Segregation and their Implications for Housing Policy. Environment and Plan- ning A, 1981, vol 13, pp 1415-1433.

Ålund, Aleksandra. Migration och sociala förändrings races- ser. Om samtida jugoslaviska arbetsmi anter. Research eports fr907m the Department of Sociology. niversity of Umeå. No 44 1 8.

Ålund, Aleksandra. Skyddsmurar - Etnicitet och klass i invand- rarsammanhang. Research Reports from the Department of Sociology. University of Umeå. RR No 75 1984.

Invandrarnas integration - som politiskt mål och kulturell verklighet

Åke Daun

l Regionplane- och trafikkontorets intervjuundersöknindg i Stockholms län rörande invandrarnas levnadsförhåHan en ställdes två öppna frågor. Intervjupersonerna — polacker, chile- nare, greker, jugoslaver och finländare - ombads tala om vad de ansåg vara det bästa respektive det sämsta för dem personligen med att komma till Sverige (Daun 1985).

Sammanfattningsvis kan sägas att invandrarna upplevde olika sidor av det svenska samhället som det bästa, medan relatio- nerna till svenskarna var det sämsta - eller ännu kortare: det bästa var det svenska samhället, det sämsta var svenskarna.

Intervjusvaren visade att man kände sig utanförstående och nedvärderad. Det ansågs vara svårt eller omöjligt att komma svenskarna nära inpå livet eller att komma in i ett svenskt umgängesliv. Liksom alla andra som lämnat sitt hemland saknade de släkt och vänner vilka de nu levde skilda från, men mötet med svenskarna förstärkte känslan av rotlöshet. Polack- erna och änländarna hade lättast att anpassa sig, chilenama svårast. Det var chilenama som mest klagade över diskrimine- ring och rasism (25 procent). De nämnde degardering i arbets- livet, de led av den sociala isoleringen bland svenskarna och av vad de uppfattade som känslokyla bland dessa, erfarenheter som de i och för sig delade med de andra nationaliteterna. Som helhet visar de negativa intervjusvaren att det är mentalt svårt att leva i Sverige.

Däremot var svårigheterna i liten utsträckning materiella eller av pratisk natur. Tvärtom var det just i dessa avseenden som flyttningen till Sverige medfört en åtaglig vinst. Det var det svenska samhällssystemet eller väl ärdsstaten, som de inter- vjuade utpekade som det bästa med att komma till Sverig-p, alltså de goda bostäderna, utbildningsmöjligheterna, sjukv - den och mycket annat, även om det också förekom kritiska röster.

Jag skall i den här uppsatsen mera allmänt diskutera invand- rarnas förutsättningar att integreras i det svenska samhället, specith mot bakgrund av drag i svensk kultur och mentalitet. Därefter skall jag gå in på skillnaden mellan storstadsmiljöer och småsamhällen vad gäller möjligheterna att integreras och finna sig tillrätta.

Integration i det svenska samhället

Invandrarna bör assimileras! Det var den förhärskande upp- fattningen i auktoritativa kretsar i efterkrigsinvandringens tidigare skede, t ex då de första italienska grupperna kompå 1950-talet. Det ansågs vara både önskvärt och möjligt ör invandrare att smälta ini sin nya miljö och ”bli nya svenskar”. Sedan de väl lärt sig språket och bott i Sverige några år förutsattes de tillägna sig svenska vanor och i varje fall på det hela taget uppträda och bete sig svenskt.

Kritik började på 1960-talet riktas mot denna assirnilerings- tanke och dessutom ifrågasattes själva grundantagandet, alltså att lång tids vistelse i en främmande kultur leder till assimile- ring. Termen assirnilering avskrevs som vetenskapligt inade- kvat och ersattes av integrering. Integrering (eller integration) uttyddes som ett partiellt eller mera ytligt inlemmande, som innebar att invandraren i huvudsak bevarade sina kulturella band till det gamla landet. Det blev efter hand en allmän ståndpunkt att den som lämnar sitt land i vuxen ålder har en ”färdrgutvecklad profil” av ndlä ande värderingar och livsperspektiv som under det ortsatta ivet endast modifieras, oavsett hur annorlunda den nya omgivningen är.

Inrättandet av hemspråksundervisning, som erbjöds invand- rarnas barn, var ett uttryck för denna ändrade inställning. Nu sågs det tvärtom som önskvärt att vårda det kulturella arvet, inte minst för att motverka de roblem som kunde följa av att barnen tillägnade sig en för öräldrarna främmande kultur, som i viktiga avseenden kunde stå i strid med deras egna värderingar och synsätt. Under senare år har den dominerande ståndpunkten i allt högre grad betonat ursprungskulturen, lååde värdet av denna och den ofrånkomliga bundenheten till

enna.

Det tycks mig ändå som om vi i Sverige ännu inte nått därhän, att v1 dragit konsekvenserna av vårt så ljudliga tal om det mångkulturella Sverige. Vi påstår att Sveri e är mån kultu- rellt, men liggerivårt ordval någon annant e änattv land bebos av inte bara svenskar, utan av en stor andel människor, vilka växt upp i andra delar av världen, att det nu finns en mångfald där det förut fanns en enhetlighet?

En verklig slutsats, inte bara klassifikatoriskt, är att Sverige inom sig rymmer många olika befolkningsgrupper, varibland en - den numerärt största - har svenska som modersmål och Sverige som den enda basen för sin nationella identitet. Andra känner sig t ex som både svenskar och turkar, eller i stort sett bara som turkar. Somliga kallar sig kanske sverigeturkar, en beteckning bildad på samma sätt som änlandssvenskar och med en liknande avsikt att som grupp fortsätta att leva som en etnisk-språklig minoritet. En del talar svenska - någorlunda väl, förutom modersmålet, andra nästan bara turkiska. Vissa talar flera språk, men dålig svenska.

Många invandrare har sitt umgän e uteslutande inom den egna etniska gruppen, även efter 111 ga år i Sverige. Somliga har ganska nära kontakt med en eller annan svensk eller svenska genom ingifte i den egna familjen eller i bekantskaps- kretsen. Vanligt är också äktenskap mellan invandrare från olika andra länder. Man förenas bland annat av utanförskapet och av liknande erfarenheter av mötet med svensk kultur.

Den mångkulturella situationen ger oss anledning att uppfatta och till oc med definiera dessa invandrare som välintegrerade. De är integrerade i sin egen kulturella miljö, t ex i sin sverige- grekiska omgivning, men det är ett annat Sverige än det som de ”etniska svenskarna” identiäerar sig med. De förfogar över sina känslomässiga hållpunkter och har genom minnen en bindning till platser och hus. De har sina väl etablerade sociala nätverk, lojaliteter och strategiska kontakter. De har sina favoritställen, butiker och utflyktsmål, sin livsform som model- lerats med den svenska omgivningen som en del av sin förut- sättning, men bara en del. Vad vi talar om här är en fullständig miljö och en total livsform, men ändå ett annat Sverige än de etniska svenskarnas och ett annat liv än det för dem typiska.

Om dessa invandrare fungerar väl i sina sociala sammanhang och är fullt delaktiga i dessa änns det grund för att säga, att de är välinte erade, ja rentav assimilerade i sin delkulturella miljö. På iknande sätt begränsar sig de etniska svenskarnas integration till dessa egna avgränsade sammanhang. En svensk är inte integrerad eller assimrlerad i alla svenska sammanhang, även om den förhållandevis homogena svenska kulturen ger en förtrogenhet eller åtminstone ytlig kännedom om andra svens- ka miljöer än den egna.

Men så långt har vi ännu inte kommit i sättet att förhålla oss till det mån turella Sverige. Det är också ett steg som är svårt att ta, vi et beror på 'ust denna homogenitet. Vi har begrepps- mässigt svårt att t" a oss ”flera Sverige”. Vi uppfattar med närmast en slags kognitiv tvångsmäss1ghet Sverige som en enhet, till vilken hör svenska värderin ar, en svensk livsstil, svenska seder och bruk. Andra natione a kulturer ser vi som främmande och utanförstående mönster, som egentligen inte hör hit, även om de funnit sin plats i Sverige. Inte desto mindre får de fäste bland svenskarna genom arbete och grannskap och medborgarskap. De når oss ivardagsrummet genomTV och på tusen andra sätt. Vi förklarar till och med att de främmande kulturerna berikar Sveri e och nämner som exempel de många olika' brödsorter som vi ått i våra butiker.

Den positiva grundhållning, som är ett kännetecknande drag för svensk invandrarpolitik, tycks mig uttryckas i en sådan vilja att hitta belä för att Sverige ”berikas”. Det är när invandrar- na förhöjer e er bidrar till att raffiniera den svenska kulturen som de ges legitimitet. Deras värde i sig synes vara otillräckligt, i ännu högre grad deras blotta existens.

Dock är det denna verklighet - den blotta existensen - som änns bakom det multi-kulturella, den situation där människor av varje kultur lever sitt liv, mer eller mindre olika de andras. Det är ett samhällstillstånd där de många olika människorna allde- les självklart och utan att behöva motiveras med politiska slogans, griper in ivarandras liv, påverkar, inspirerar, utmanar, även förargar - men alltså inte enligt någon slags outtalad moral behöver ”berika” den dominerande gruppens kultur. Jag tror att vi har anledning att tolka den programmatiska välvilja, som invandrarna görs till föremål för i det officiella

Sverige, som ett socialpsykologiskt nödvändigt värn mot en genuin misstänksamhet och avoghet mot främlingar. Utan denna föreskrivna välvil'a skulle animositeten stiga fram i dagsljuset även i kretsar är den idag är tabu. Detta skriver jag inte med någon kritisk innebörd, utan som ett konstaterande eller - rättehgen - som en tolkning, en hypotes.

Det utländska har nu i slutet av seklet kommit oss nära, på gott och ont, nära inpå huden så att äga, men omedelbart innanför en viss gräns uppelver de flesta av oss antagligen den svenska kulturen som intakt, hörande bara till oss, okränkbar - som ej får kränkas. Föreställ er en svart man från Gambia, i solen vid dikesrenen, med en bukett tussilago i handen! Frammana en bild av polska zigenare i sina dräkter, under en gul 1'räftmåne! Anakronismer! Andå änns de svenska nyckelsymbolezna ock- så i främlingens svenska värld, lika väl som trottoaicaféet i Paris tillhör den svenska konstnären, den libanesiska affärs- mannen eller den amerikanske turisten.

Det finns ännu ett steg att ta. Närvi gjort det omtalarvi kurder iSverige som svenskar, även dem som inte är svenska medbor- gare. Då är vi alla svenskar enligt domicilprincipen, säkerligen också röstberättigade till riksdagen om vi är mantalsskrivna i Sverige. Alla vi som bor i Sverige är då svenskar, fast på olika sätt, med sinsemellan vitt skilda språk och seder och bruk. Det officiella språket kallar vi svenska rätt och slätt, då som nu.

Stad och land

Sverige tar emot förhållandevis många flyktingar, i varje fall jämfört med våra nordiska grannländer. Samtidrgt har vi sedan flera år en svår bostadsbrist. Detta är ett av skälen till att det bedrivs förhandlingar mellan Statens Invandrarverk och lan- dets kommuner om placering av flyktingar, vilka beviljats uppehållstillstånd. Dessa förhandlingar berör även mycket små kommuner och orter. Frågan är kontroversiell emedan de flesta flyktingar synes föredra att bo i storstadsmiljö. Alla har full frihet att flytta vart som helst, men den initiala hjälpen med bostad som staten ger syftar till en någorlunda jämn utsprid- ning över landet.

Jag tar här-inte ställning i denna fråga på annat sätt än att jag diskuterar innebörden 1 Vissa avseenden för invandrarna själva av att bosätta Slg 1 en storstad respektive i ett litet samhälle.

Först storstadspreferensen, vilken har en flerfaldig orsak. Viktigast att inse är att invandrare (inklusive flyktingar) i allmänhet inte äger någon större Önskan att integreras i den svenska omgivningen, dvs inte på annat sätt än att man tillägnar sig de kunskaper, ärdigheter och kontakter som behövs för att man skall klara sig bra i Sverige. Det betyder information om myndigheter, hur man söker arbete, bostad, hur man gör då man är sjuk, när man blir gravid, behöver daghemsplats osv. Allt sådant är betydelsefullt för alla, men ganska få invandrare torde ha någon större Önskan att bli ”som svenskarna”. Man avser tvärtom alldeles bestämt att fortsätta att vara fransman, amerikan eller serb. En helt annan sak är att man efter några års bosättning i Sverige steg för steg tillägnar sig, eller i varje fall närmar srg, svenska beteendemönster, vanor och till och med attityder till ett och annat. Det är t ex inte ovanligt att man säger sig ha blivit mera ”lågmäld”.

I storstaden, speciellt i Stockholm, är det på det hela taget oproblematiskt att fortsätta att leva som grek eller tysk, även om villkoren varierar. Det änns grekiska och tyska matvaruaf- färer och restauranger och många landsmän bor inom räckhåll. I storstaden är den sociala kontrollen obetydlig, främmande utseenden väcker liten uppmärksamhet - låt vara att en svensk gruppanimositet märks även här. Dock hör just blandningen och brokigheten till storstadens speciella egenskaper.

Många invandrare i Stockholm vill leva med största möjliga ”mentala bekvämlighet”, liksom en svensk bosatt i Paris eller Tokyo. Man fortsätter att vara svensk, samtidigt som man njuter av den främmande omgivningen och även kan finna det intressant om man kan etablera också något ”lokalt umgänge”. Men i förhållande till det främmande landet har man först och främst ambitionen att livet skall förmås flyta utan alltför många vardagliga hinder. Annars lever mani sin huvudsakliga svenska eller svensk-internationella delkultur.

Låt mig påpeka att denna delkultur inte skall betraktas som något substitut för något annat. Livet i den svenska kolonin är

ett fullständigt liv, lika väl som turkarnas och kurdernas liv i stadsdelen Fittja i Botkyrka kommun är ett fullständigt liv

(Pripp 1989). Dessa tycks helt sakna umgängeskontakter bland svenskarna.

Det änns ännu ett skäl att vilja bo i storstaden framför den mindre orten. Mångfalden av nya intryck och sevärdheter hör till det positiva med att flytta utomlands. Det spännande och intressanta med att lära känna ett n t land omtalades av en stor del av de intervjuade i re 'onp ane— och traäkkontorets undersökning. Det lilla samh" et har för främlingen i gemen mindre att erbjuda än storstaden, vilket är samma företräde som motiverar svenska turister i Sverige att snarare besöka huvudstaden än att besöka Allingsås.

Småsamhällets villkor

De invandrare som frivilligt eller motvilligt bosätter sig i ett litet samhälle förs in i en verklighet av helt annat slag. Rent allmänt kan sägas att möjligheterna att där få ett svenskt umgänge är mycket större. Det beror å det lilla samhällets tätare nätverk, som bara sällan lämnar n gon invånare utanför, svensk som invandrare. Arbetskamrater är ofta grannar och allehanda lokala aktiviteter och funktioner griper in i varand- ra.

I sin avhandling om ju oslavema i pappersbrukssamh" et Åsen i Dalsland belyser Billy Ehn dessa sammanhang: ” en var vid jugoslavernas ankomst ett samhälle där de flesta vuxna arbetade å samma ställe, där bostadsbebyggelsen var tätt sammanh len, där en hel del av de dagliga ärendena utfördes på orten, där släktband förenade många av familjerna med varandra och där ens olika bekanta högst sannolikt kände varandra. En sådan miljö kanaliserar folks aktiviteter så att de uppre ade gånger stöter på varandra och får ögon— och kanske samt skontakt i en mängd olika situationer. Inte heller ny- komlingar kan helt undvika att bli delaktiga i dessa samman- träffanden. (...) En del av dessa sammanträffanden ledde till djudpare förbindelser mellan svenskar och jugoslaver medan an ra passerade utan vidare.

”Dusan Bozic bodde granne med sin rullmaskinsförare, liksom flera andra jugoslaver bodde grannar med sina arbetskamrater.

Branimir Zganjer och Frans Zu anik spelade fotboll i samma lag som ett par andra abriksarbetare och de handlade 1 ortens ICA-butik där lagledaren för fotbolls- föreningen var charkuterist.

De flesta av jugoslaverna försäkrade sina hem, bilar och liv i ett bolag, vars lokalombud, Kurt Nilsson, var förman på bruket.

Elektrikern Nisse Jansson hade som representant för den kommunala bostadsstiftelsen varit hemma hos de äesta av invandrarna och lärt känna dem vid namn och utseen- de. Några av dem lärde han känna ytterligare genom sitt engagemang i musikkåren, på vars fester Eugen Kovac, Mihailo och V ra Gomjak samt Ernest Resnik gått. Herrfrisören i en var tillika en av ledarna för denna musikkår och undervisade dessutom jugoslaver i svenska, liksom hans hustru som också kom i kontakt med ju osla- vema på avlöningskontoret som kontorist” (Ehn 19 5 :99-

100).

Ehn ger ytterligare exempel och påpekar att han skulle kunna fortsätta up räkningen. Just denna beskrivning av det sam- manflätade ontaktnät, somjugoslavema drogs in i, ger ett har- moniskt och sympatiskt intryck. Men att på det lilla samhällets villkor dras in i en svensk verklighet för också med sig konflik- ter, missförstånd och bemötanden som förstärker känslorna av utanförskap. Man tvingas in i såväl relationer som ger värme och glädje som i relationer av det rakt motsatta slaget. ”Jugos- laverna i gemen såg svenskarna som kallsinniga och svåra att få kontakt med”, skriver Ehn. ”De flesta kunde dessutom ge egna exem el på hur svenskar undvikit dem, vänt sig bort vid möten och ] tit li att besvara en hälsning” (Ehn 1975:118).

Svenskar som litet ytligt reflekterar över hur det kan kännas att vara invandrare i Sverige kan nog vara böjda att föreställa sig att det vänliga bemötande, som ändå ganska många svenskar

visar, underlättar för dem som vill änna sig tillrätta här. Denna ”artighet” medför verkligen att många turister fått ett positivt intryck av landet. De blir vänligt bemötta i affärer och av busschaufförer, även av rivatpersoner som de hejdar å gatan för att fråga om vä en. ranska turister, till exempel, ovordar detta bemötande, ' om besökare från östblocket.

De som däremot utvandrar till Sverige ser småningom i denna upprepade vänlighet en svårbemästrad otillgänglighet. Många svenskar är artiga, men på ungefär samma oengagerade sätt som en servitör, säger aldrig emot, håller gärna med och blir aldrig ”privat”, kommenterar möjligen motpartens privata berättelser, men utan att sedan säga något om sig själv.

Få svenskar är medvetna om denna kommunikativa stil, som invandrare i allmänhet cks kunnavittna om, även om beskriv- ningen inte passar in p alla (Daun 1989). De flesta svenskar tror att hänsynsfullheten och oviljan att såra uppfattas - eller tycker åtminstone att den borde-up fattas - som just den goda karaktärsegenskap som de själva vrå se den som. Men icke så få utlänningar kommer efter hand att snarare betrakta detta beteendemönster som tecken å falskhet - faktiskt liknande vår egen svenska stereo a ild av ja aner, vars verkliga känslor man inte ens förm ana sig till. I et här avseendet gör vi verkligen skäl för epiteten ”Nordens japaner” (Daun 1986).

Finländare, som har en mycket rakare och aggressiv kommuni- kativ stil (Daun, Mattlar, Alanen 1988), betecknar det svenska sättet att samtala som slingrigt och kringelkrokigt och uttryck- ande en stor försiktighet, som om man Ville gardera sig.

Ett intryck som många främlingar har är att svenskarna aldrig talar om vad de tycker och tänker i viktiga frågor. Svenskarna säger snarare vad de avser att göra, t ex ta semester, eller kommenterar yttre förhållanden, t ex priser. Därmed berättar de föga om sig själva, vilket tolkas som slutenhet, att inte släppa andra in på livet, eller om ”andli tomhet” - ett vanligt omdöme om svenskar bland invandrare Bergman & Swedin 1982).

Svenskar uppfattas också som ointresserade av invandrarnas bakgrund, även om frånvaron av frågor i själva verket kan bero på osäkerhet om vad som är passande att fråga om och rädsla att ”trampa i klaveret” på grund av okunskap.

Känsla av närhet och kontakt svenskar sinsemellan uppnås genom att man kommunicerar likhet, gemensam tillhörighet till en grupp, stor eller liten, även till svenskarna, utan att man alls är medveten om detta förhållande. Likheten kommunice- ras med hjälp av subtila signaler, vilka knappast kan härmas av utomstående om de alls uppfattas, t ex sättet att utväxla kommentarer till väderprognosen eller något på kvällstidning- ens löpsedel. Det är inte många icke-svenskar som kan säga ”Det ser ut som om det skulle kunna klarna upp till i morgon”, så att det verkar komma naturligt.

Det sägs att svenskar saknar förmåga till ”small talk” (Phillips- Martinsson 1981), en delvis adekvat iakttagelse, men det exis- terar dock en svensk samtalsgenre som likaledes innebär oenga- gerat utbyte av ytli a kommentarer om ditt och datt. Dess

uvudfunktion är i en svenska kontakten att ge en Ömsesidig känsla av likhet. Den person som däremot avslöjar högst privata erfarenheter och funderingar bör först förvissa sig om att motparten åtminstone varit med om liknande händelser respektive omfattar samma åsikt. Kontrasterande erfarenhe- ter och värderingar upplevs som separerande, i värsta fall som direkt avståndstagande.

Vad man skall kunna som svensk är alltså att på en gång ta hänsyn till motpartens önskan om personlig integritet och att etablera en känsla av närhet genom att, med små medel, kommunicera likhet eller gruppgemenskap. Åtskilliåg invand- rare kan av svenskar u pfattas som alltför närg gna och privata, samtidigt som e med starka medel kommunicerar olikhet, andra värderingar, erspektiv, reaktionsmönster - annorlunda kultur. Emedan känsla av likhet och ömsesidig grupptillhörighet är så vikti bland svenskar försvåras i hög grad invandrarnas försök att ömma närmare svenskarna. I ett litet samhälle bidrar den lokala kulturen till att bland den svenska befolkningen förstärka gruppkänslan och utgör alltså ännu en försvårande faktor för invandrarens kontaktförsök. Detta hinder är naturligt nog mindre eller obeäntligt i stor-

stadsmiljön. Tvärt emot vad invandrare i allmänhet tror existerar det alltså

en samhörighetskänsla bland svenskarna, trots att uttrycken för denna är svårtydda eller ”osynliga” för många icke-svens-

kar. I regionplane- och trafikkontorets inteeruundersökning omtalades t ex en ”egocentrisk och kall mentahtet”, ”isolering- en i själva samhället” och ”människornas mentalitet” som det sämsta med att komma till Sverige. Andra kommentarer var ”livet står still här”, ”förföljelse av individen” och ”brist på spontanitet, vet ej var man har folk”.

För invandrare söm bosatt sigi små samhällen är möjligheter- na för att fly undan eller värja sig mot den svenska mentalite- ten mycket mindre än för de storstadsboende. Eftersom svens- karnas mentalitet är föga känd, annat än i grova drag, inte ens känd bland svenskarna själva, lämnas invandrarna åt sina egna tolkningar och funderingar. I ett brev till mig berättar en man hur han under 18 år i Sverige, där han nu sedan länge bor i ett litet samhälle, ”burit inom mig en klump av skuldkänslor, därför att misstanken att det måste vara något fel på mig aldrig släppt. Trots att misstagen jag gjort blivit färre under årens gång hamnar jag i situationer och känsotillstånd, som har pinat mig mycket: tron att det är något jag har sagt fel, gjort fel eller förväntat mig fel. (--) Krockar, förvirringar och vemod har ständigt anfallit mig och anfaller mig än idag. Under mina 18 år i Sverige samlade jag inom mig _mina upgfattningar om svenska folkets vägar och vanor, men jämnt pl gades jag av oklarhet och misstro”.

Den kulturella verklighetens yttre villkor - en sammanfattning

Storstaden erbjuder invandrarna större möjligheter att leva utifrån sina egna kulturella parametrar, en frihet som även andra minoritetsgru per, t ex sexuella minoriteter, i högre grad åtnjuter i storsta en. ”Det mångkulturella” lever mera ostört i storstadens anonymitet.

I det lilla samhället slussas invånarna in i en mångfald korsan- de möten och aktiviteter, både svenskar och invandrare, ofta oavsett vad de själva tycker om saken. Detta öppnar större chanser i det lilla samhället för invandrare att bli närmare bekant med svenskar, men samtidigt medger det mindre frihet att ”värja sig” mot den svenska om 'vmngen. Känslorna av utanförskap kan bli mycket starkare, åde på grund av de täta mötena med svenskar ochkdärför att bekantskapsrelationerna

i så många fall aldrig utvecklas till vänskap och närhet. Den svenska kulturen kommer en nära bara i fysisk bemärkelse, blir åskång och detaljerad, men man förstår den inte.

I storstaden möter många invandrare svenskar i mera begrän- sade och kortvariga sammanhang, på arbetsförmedlingen, hos doktorn, vid närbutikens kassa - om det nu inte är invandrare som arbetar där. Den svenska kulturen uttrycks helt visst på många andra sätt också i storstaden, men mötena med svens- karna blir inte en lika levande vardaglig problematik som är fallet i det lilla samhället.

Referenser

Bergman, Erland och Bo Swedin, 1982. Vittnesmål. Invandra- res syn på diskriminering i Sverige. En rapport från Diskrimi- neringsutredningen. Publica.

Daun, Åke, 1985 . Bra och dåligt i Sverige. (Invandrare i Stock- holms län. Stockholms läns landsting. Regionplane- och trafik- kontoret. Rapport 1985:6.)

Daun, Åke, 1986. The Ja anese of the North - The Swedes of Asia? (Ethnologia Scan inavia, s 5-15.)

Daun, Åke, 1989. Svensk mentalitet. Ett jämförande perspek- tiv. Rabén & Sjögren Bokförlag.

Daun, Åke, Carl-Erik Mattlar & Erkki Alanen, 1988. Finsk och svensk personlighet. (Åke Daun & Billy Ehn / red. / : Blandsve- rige. Carlssons Bokförlag, s 266-294.)

Ehn, Billy, 1975 . Sötebrödet. En etnologisk skildring av jugos- laver i ett dalsländskt pappersbrukssamhälle. Tidens Förlag.

Phillips-Martinsson, Jean, 1981. Swedes - as others see them. Affärsförlaget.

Pripp, Oscar, 1989. Kulturbundna attityder och anpassningar till bostadsmiljön. En boendeundersökning bland turkar och kurder i Fittja. (Uppsats för tpåbyggnadskurs. Etnologi. Vårter- minen 1989. Institutet för 01 ivsforskning. Stockholms uni- versitet.)

Invandrarnas levnadsvillkor - Vad borde vi veta

Erland Bergman

Delegationen för invandrarforskning (DEIFO) är ett s k depar- tementsorgan med särskilda forskmn suppgifter. (Inom rege- ringskansliet finns ett flertal sådana, b and andra delegationen för j åämställdhetsforskning och delegationen för social forsk- ning.

DEIFO:s roll är att vara sektorsorgan för forskning å området invandrare och etniska minoriteter, internatione migration och etniska relationer. Det innebär att DEIFO bereder beslut som fattas av regeringen i fråga om anslag till forskningsproj ekt inom området.

DEIFO är dock ett ”fattigt” sektorsorgan eller - annorlunda uttryckt - det står inte särskilt mycket medel till regeringens förfogande för detta viktiga forskningsområde. För projekt under innevarande budgetår har det delats ut cirka 1,5 miljoner kronor. De ansökningar som man hade att välja bland hade en sammanlagd omslutning på 15 miljoner kronor.

Delegationen försöker i görligaste mån att samarbeta med andra forskningsråd och sektorsorgan för att det den vägen skall ställas medel till förfogande för forskningen på området. Detta är dock inte tillräckligt utan en förändring måste till av villkoren för DEIFO:s egen verksamhet.

I anslagsframställning till regeringen inom ramen för förbere— delserna av nästa års forsknings olitiska proposition framför DEIFO argument för en upprä ' g av medelsramen till 5 miljoner kronor för nästa budgetår. Den föreslår också att en ordentlig förstärkning sker av stödet till kompetensuppbyggna- den vid universitet och högskolor.

När det gäller ämnesområden som man har otillräcklig kuns- kap om kan listan göras nästan hur lång som helst. DEIFO:s forskningsprogram ”Invandrare och etniska minoriteter - många angelägna forskningsområden” som kom för några år sedan

innehåller ett stort antal uppslag.

I det här sammanhanget är det dock några specifika områden som känns angeläget att peka på.

Ett sådant är en utvärdering av den förda invandringspolitiken, däribland invandringsbestämmelsemas tillämpning.

Ett annat område gäller den s k andra generationen invandra- re. Det änns möjligheter att göra analyser av den tillgängliga statistiken när det gäller denna andra generation ur en mängd olika synpunkter.

En viktig fråga när det gäller de etniska relationerna är i vilken utsträckning som det kommer att ännas några etniska minori- teter i Sveri e över tid. Vad vet man om etniska gruppers överlevnad. är är storstaden som arena särskilt viktig. Ett närliggande område är den etniska segregationen i bostadsom- rådena. I vilken grad är den en fimktion av den socioekonomis- ka segregationen och vad är faktiskt att beteckna som en etnisk faktor i sammanhanget, är en central fråga i sammanhanget.

Over huvud taget finns ett stort behov av utvärderingar inom detta politikområde. Både inom ramen för sådana utvärde- ringar och inom forskningsprojekt i allmänhet är det viktigt att ett tvärvetenskapligt samarbete kan komma till stånd mellan företrädare för olika slag av kompetens.

En närliggande aspekt är att egentligen alla undersökningar, utvärderingar etc sam görs rörande invånare i storstadsregio- nerna (och annorstädes bör särskilt redovisa data rörande invandrare, antingen de nierade som utrikes födda eller som utländska medborgare.

Etnisk mobilisering som förändringsfaktor

Markku Peura

Den 26 april 1988 skakades Eskilstuna av lokaltidningarnas löpsedelnyhet: "Besvikna invandrare bildar nytt parti inför kommunvalet". De etablerade partiernas representanter var bekymrade i sina uttalanden. De menade att eventuella brister i invandrarpolitiken måste rättas till i ”demokratisk ordning” och att en röst på det nya partiet skulle vara bortkastad. Kommentarerna var på sina håll hätska och det var tydligt att makthavarna kände sig hotade. Bakom denna invandrarlista i kommunvalet låg sverigefinnamas 15 år långa kamp för ”hemspråksklasser” i grundskolan.

Den etniska mobilisering som p ” går i Västeuropa sedan ett par årtionden, och som har beskrivits som en ”etnisk nyväckelse” (Allardt & Starck 1981) handlar ofta om bevarandet av språk och kultur. Framför allt är det såi de länder där man inte med öppet våld försöker förinta etniska minoriteter utan assimile- ringen åstadkoms med hjälp av till synes demokratiska medel, t ex att minoriteterna tolereras och deras språk och kultur får ännas till inågot reservat; i hemmet som ”hemspråk”. Idag kan man med all Önskvärd tydli het se hur etnicitet och etnisk mobilisering är en universie företeelse. Om det var en över- raskning såsom Allardt har beskrivit det, att gamla regionala minoriteter som man trott vara för länge sedan assimilerade, vaknade till liv på 1960-talet, då har det också varit en överrask- ning att olika etniska gru per inom Sovjetunionen har mobili- serats såsom esterna till kamp för sitt språk och sin kultur.

I detta inlägg behandlar ja den svenska situationen från ett urinoritetsperspektiv. Det 'nns någon märklig klyfta mellan det som sågs av representanter för statsmakten i form av riksdags- och regeringsbeslut, högtidliga deklarationer och festtal och det som sker i det vardagliga livet där människornas villkor på olika institutioner, arbetsplatser, i bostadsområden, och i relationer formas till något helt annat än vad som borde gälla enligt de högsta auktoriteterna i samhället. Värderingar- na av andra språk och kulturer är i den praktiska verkligheten

helt annorlunda än det som samhällets högsta beslutsfattare ger uttryck för. Klyftan handlar om det mångkulturella Sverige som 1975 av riksdagen up hö'des till ett nytt ”idealtillstånd” för Sverige att gälla i st" et ör det gamla, det ”homogena” Sverige. Det tycks på många håll finnas en nostalgisk längtan tillbaka till den som ofäciellt alltid betecknats som det ”homo—

ena” Sverige, vilket dock aldrig existerat. Det är alltför lätt att

örklara mycket av det som idag upplevs som om och hotqut som ett resultat av invandring och Sveriges omvandling till ett mångkulturth samhälle (kriminalitet, bostadsbrist, sänkt lev- nadsstandard osv).

Den tvångsassimilering som riktats mot tornedalsännar och samer sedan 1800-talet är svårförståelig om landet var så homogent. Nationalismen och ideerna om nationalstaten gjor- de att etniska minoriteter inte mera passade in i det nya tänk- andet. Idet här ingick också att avskaffa de skillnader, språk- liga och kulturella som fanns inom den ”svenska” befolkning- en, skillnaderna mellan stad och landsbygd, mellan olika 50- ciala grupper, mellan olika delar av landet och mellan dialek- ter osv. Man kan se att det änns en konsekvent linje från förbudet av änska språket i slutet av 1800-talet i skolorna i Tornedalen till ogillande av de estniska flyktin arnas krav på egna skolor 1945" och vidare till cirkulärbrev fr Skolöversty- relsen imitten av 1960-talet som gällde att rektorer ”skulle inte klumpa ihop änsktalande elever” eftersom dom då skulle prata änska med varandra. Det var väl också därför, som det fram till de senaste åren inte varit tillåtet att använda dialekt i radio och TV.

1) Dagens Nyheter svarade på detta krav på ledarsidan på följande sätt: ”De balter som vill stanna här får finna sig i att undervisningen av deras barn ordnas så att assimile— ringen underlättas, och om den baltiska intelligentsian är missnöjd med det får den väl söka sig ett nytt land”. (De första båtflyktingama, ej daterat)

Invandrarutredningen och den på dess förslag grundade nya politiken 1975 tog avstånd från assimileringstankarna. Det samförstånd som då en enig riksdag ställde srg bakom denna politik, har visat sig vara en chimär. När politiken med ”jämlik- het, valfrihet och samverkan” som mål skall förverkligas änns inte mycket kvar av samförståndet. De politiska partierna har mycket olika uppfattningar om t ex hemspråksundervisningen allt ifrån att man inte vill ha det alls i grundskolan till att man vill göra det till ett obligatoriskt skolämne. Annu svårare blir det om etniska minoriteter själva kommer med förslag om hur de ville att olika för dem viktiga frågor skall lösas. Om samerna i J okkrnokk vill ha ett samiskt daghem för sina barn, nekar de kommunala beslutsfattarna dem detta med hänvisning att det skulle vara ”otillåten segregation” av samiska barn. Samtidigt sitter en statlig utredning i Stockholm och arbetar fram riktlin- jer för en kulturautonomi och ett sameparlament (SOU 1989:41).

Under de 15 år som den nya politiken har varit gäHande, har det inte skett några egentliga förändringar som skulle möjliggöra uppnåendet av målsättningarna för den nya politiken. Det finns få om ens några strukturella förändringar och konkreta lagstadgade kollektiva minoritetsrättigheter som faktiskt skul- le leda till ett mångkulturth Sverige. Verksamheten på de flesta sektorerna i samhället arbetar ortfarande idag assrmile- rande, som om den nya politiken inte skulle älla. Man kan ställa frågan om hur allvarligt menad den var. änder den tid då Invandrarutredningen arbetade skedde mycket av den etniska mobiliseringen i Västeuropa som rubbade både samhällsve- tenskapliga och politiska uppfattningar om nationalstaternas förmåga att assimilera etniska minoriteter och om det moder- na samhällets inverkan på människans identitet. Antagandena var att den urbaniserade arbetaren, tjänstemannen / -kvinnan, företagaren osv skulle vara klassmedveten, identiäera sig med sin samhällsklass och denna eller andra med den moderna livsstilen sammanhängande identiteter skulle ersätta den et- niska identiteten. Kanske mycket av den nya politiken var ett för välfärdsstaten typiskt sätt att försöka förebygga konflikter, i detta fall föreby a etnisk mobilisering. Tanken att den nya politiken var ett s ags taktisk manöver förstärks genom att 1980-talets utrednin ar och propositioner iviss mån har börjat vrida utvecklingen ti baka och satt gränser för utvecklandet av nya etniska minoriteter bland invandrargrupperna. Bara ge-

nom ett ytterst formalistiskt synsätt lyckades invandrarminis- tern argumentera (Prop 1985 / 86:98) emot användandet av begreppet minoritet om invandrargrupper i Sverige. Enligt ministern gäller att det skydd som olika internationella kon- ventioner ger åt etniska minoriteter en_bart gäller grup er som sedan gammalt är bosatta i ett land. Andå änns det era ”de facto” etniska minoriteter i Sverige, som själva kategoriserar sig som sådana och som också aktivt orgamserar sin verksam- het som sådana (sverigeännar, ester, assyrier, syrianer osv). I mångkulturella samhällen bör rätten att själv få bestämma över sin egen identitet och etniska tillhörighet anses vara en av de mänskliga rättigheterna.

Skolfrågan som väckarklocka

Exemplet från Eskilstuna gäller sverigefinnamas mobilisering och är ett exempel som kan återfinnas runt om i världen eftersom skolan för etniska minoriteters fortlevnad är ett livsvillkor. Om man tittar på minoritetsspråkens ställning i skolan kan det variera från totalt förbud till aktivt skydd för att trygga språkets existens. Under den tidigare assinrileringspe- rioden var änska språket och naturligtvis andra minorrtets- s råk också förbjudna i skolan. Mellan dessa motsatta poler

olika grader av tolerans av minoritetsspråk och stöd för dem. Vi kan följa utvecan en inom den svenska skolan med hjälp av detta kontinuum oc med sverigeänska elevers under- v1$mng som exempel.

Frågan om finsktalande barns skolgång har lett till konflikter mellan skolrnyndigheter och föräldrar lokalt, och nationellt mellan den sverigeänska minoriteten och staten. Konflikten har uppstått ggnom att sverigeännama och deras organisatio- ner har ställt av på att de sverigeänska barnen som alternativ till svenska klasser skall kunna välja modersmålsklasser där undervisningen bedrivs både på änska och svenska och i änska och i svenska som andra språk. Om denna tvåspråkiga under- visningsmodell råder stor enighet bland sverigefinnarna om man ser hur deras olika organisationer har uttalat sig eller framställt för krav. Att detta sätt att organisera minoritetsele- vernas skolgång möter kraftigt motstånd inte bara inom skolan utan även bland beslutsfattare på olika nivåer i samhället visar

återigen på klyftan mellan de programmatiska deklarationer- na och verkligheten. Skolan har um'ålcåkligen enligt länsplan för grundskolan som mål: aktiv tvåspr 'ghet för invandrar- och minoritetsbarn. När skolans undervisning är enspråkig såsom den är i de svenska klasserna med en eller två veckotimmars undervisningi ”hemspråket” leder det inte till aktiv tvåspråkig- het. Denna modell som gäller majoriteten av invandrar- och minoritetselevema medför att det under skolgången sker ett språkbyte från modersmålet till svenska. För att uppnå tvåsprå- kighet genom utbildning, måste undervisnin en vara tvåsprå- kitg på ett eller annat sätt, såsom sverige arnas krav är u ormat. Skolan åstadkommer språklig och kulturell assimile- ring på samma sätt som förut, metoden är dock mjukare och ”hemspråksundervisnin en” er en illusion om det motsatta. Hemspråksreformen fr 19 6 kan också ses som ett sätt att stoppa och kontrollera den utveckling som hade börjat på olika håll lokalt med förberedelseklasser, språkkliniker eller hem- språksklasser. Samma konsekvens äck beslutet i riksdagen 1985 om att tillåta ”hemspråksklasser” som organisationsmo- dell på låg- och mellanstadiet, men med en ramtimplan som lokalt ledde till en minskning av undervisningen på änska (Mu- nico 1987, 1989).

Skolan tog till att börja med in en annan hänsyn till änsktalan- de elever än det som citatet fr SO:s cirkulär visar. De första specialåtgärder, som sattes in i mitten av 1960—talet efter kritik mot assimileringspolitiken och kritik mot avsaknaden av klara målsättnin ar för Sveriges invandrar- och rninoritetspolitik, var statsbi rag till skolorna för att kunna ge stödundervisning i svenska. Finska invandrare var länge en isolerad grupp, i tidiga forsknin srapporter beskrevs de som stigmatiserade och mar 'nalisera e (Koiranen 1966) eller som en tyst delkultur (J ola 1973). Finska invandrgre ställde till skillnad från de estniska flyktingarna inga krav. Andå fanns en utbredd oro för de egna barnens skolgång som följande intervju visar. Berättel- sen handlar om 1950-talet:

”Barnen var i skolåldern och var tvungna att gå till den svenska skolan utan att kunna någon svenska alls. Kyllikki kommer ihåg: Vi hade bott här tre veckor när vi tog kontakt med rektorn i St Olovsskolan. Jag kommer ihåg händelsen som det skulle varit igår. Barnen var rädda, vi grät allihopa. Rektorn tröstade

oss och sade att allt kommer att gå bra, det får inte hända något för barnen. Han studerade barnens betyg och konstaterade att de var bra. Sade att barnen var duktiga men tyvärr kunde de inte svenska. Våren kom och skolan tog slut: Taisto klarade si till nästa årskurs, men Eila måste gå om samma årskurs p grund av språket”. (Finländare i Köping 1981).

Att den etniska medvetenheten bland sverigeännar vuxit så sakta kan delvis förklaras av att de i Finland levde som majo- ritet utan att behöva fundera Över sitt språk och kultur. Det var givet att finskan gällde Över allt. Först efter invandringen till Sverige har språk och kultur, och att vara en änne blivit problematiskt. Situationen är idag annorlunda och det beror på flera saker: majoriteten av den sverigeänska befolkningen

ar bott länge i Sverige, över 20 år. Majoriteten av dem har också blivit svenska medborgare och bestämt sig för att stanna kvar här. Erfarenheterna av livet i Sverige har klargjort strate- gin för vilka förutsättningarna är för att minoriteten skall kunna behålla sitt språk och sin kultur och förmedla dem till barnen. Kampen för att få änska språket till ett undervisnings- språk i skolan har fungerat som en väckarklocka och katalysa- tor. Den intensiva perioden med att bilda nya änska föreningar och organisationer sammanhänger med aktiviteterna kring att påverka skolan. Ett tiotal skolstrejker har genomförts (J aakko- la 1989). Det kan beskrivas som ett ställningskrig, staten har givit efter bit för bit, men samtidigt på ett sätt som hela tiden

örsöker sätta stopp och vända utvecklingen tillbaka. Man använder olika former av försöksverksamhet och utvecklings- arbete för att vinna tid och trötta ut motståndaren. Professor Henning Johansson som utvärderat det senaste av dessa försö- ken: edagogiskt utvecklingsarbete för änskspråkiga elever i grum skolan (PUFF) har kunnat konstatera att bland skolche-

er och skolstyrelseordföranden fanns på flera håll ”beredska för att bevaka att änska språket inte skall ha någon särstäl - ning” (Johansson 1989).

Sammanfattning Det finns en mängd litteratur om etniska gruppers överlevnad

och om den etniska identitetens grundläggande betydelse också för de ”moderna” människorna. Man kan konstatera detta

också i det dagliga nyhetsstoffet i tidningar, radio och TV. I Sverige går utvecklingen trevande framåt. Samerna verkar nu efter decennier av kamp ha lyckats få till stånd någon form av kulturell autonomi och ett omnämnande i grundlagen. Grän- serna är dock noga markerade och någon rätt att besluta får de egentligen inte, dock goda möjligheter att förhandla med staten.

Vad beror tveksamheten på? Varför är mångfalden hotande? Varför upplevs de riktigt mångkulturella och mångspråkiga miljöerna 1 Sveri e av svenskarna som hotfulla och som man flyr ifrån t ex ' eby? Att hotbilder byggs upp och sprids kan förstås med hjäl av en etnocentrisk för aringsmodell, exem-

elvis att invan arnas och minoriteternas annorlunda kultur otar den svenska kulturen. Kanske blir svenskarna minorite- ter i sitt eget land och den svenska rationella, förnuftiga och demokratiska kulturen försvinner. Eller invandrarungdomens problem i form av kriminalitet eller att de är allmänt busiga beror på deras kultur och inte som motsvarande problem för svenska ungdomar på familjeförhållandena som skilsmässor, föräldrarnas sociala problem osv. Denna etnocentrism har till en del präglat också forskningen som varit fokuserad på olika ”problem” som invandrarna har. Tillvägagångssättet i att undersöka dessa ”problem” har varit att studera invandrarna och försöka hitta orsaken till problemen hos dem själva. Sällan har studier (gjorts om hur olika samhällsinstitutioner ska ar ”problem” Ör invandrarna. Rasism och diskriminering har man studerat på individnivå, men inte vilken typ av institutio- nell rasism oc diskriminering som förekommer. Till exem el kan man misstänka att en stor del av den nya invandrarfient ' g- heten som under de senaste åren uppstått kan ha sin förklaring i det nya systemet för flyktingmottagande. Flyktingar skickas till orter där det inte änns bostäder och lediga arbeten och där de blir tvungna att leva på bidrag, vilket förstärker fördomar- na i omgivmngen.

Historikern och diplomaten Wahlbäck har gjort en träffande iakttagelse: ”En tänkbar förklaring är att den svenska invand- rarpolitiken från begynnelsen har byggt på några outsagda förutsättningar, allmänt omfattade men betraktade som så självklara att de inte medvetet formulerats. Kanske kan de sammanfattas så här: Sverige är och bör förbli en enspråkig

stat, som visserligen bör ge de enskilda invandrarna möjlighet att bevara sitt språk och 5111 kultur, men som kan räkna med att dessa invandrare av egen drift kommer att låta sig integreras i den svenska språk- och kulturmiljön, om inte i första generatio- nen så i andra eller tredje. Det är bäst för dem, och bäst för oss" (Wahlbäck 1989).

Det mångkulturella Sverige har tänkts existera under en över- gångsperrod, inte som något framtida idealtillstånd. Det märks också i diskussionen om invandrarnas och minoriteternas in- tegration. Det uppfattas som en ensidig process: invandrarna skall integrera si i det svenska samhället. Förändringen gäller bara dem. En mångkulturell integration måste vara en ömsesi- dig process, där alla invånare förändras. I ett etniskt heterogent

Sverige skapas nya för alla invånare gemensamma drag.

Referenser

Allardt, E & Starck, C (1981). Språkgränser och samhällsstruk- tur. Finlandssvenskama i ett jämförande perspektiv. AWE/ GEBERS, Lund.

De första båtflyktingama - en antologi om baltemai Sverige. SIV-pocket, ej daterat.

Finländare i Köping 1950-1980. (1981). J aakkola, M (1973). Hiljaisat ruotsinsuomalaiset. Kanava.

Jaakkola, M (1989). Skolstrejken i Rinkeby. Centrum för invandrarforskning, Stockholm.

Johansson, H (1989). Har kaosforsknin och undervisning av änsktalande elever i svensk grundskola n got med varandra att göra? Högskolan i Luleå, Lärarutbildningarna, arbetsrapport

Koiranen, V (1966). Suomalaisten siirtolaisten sulautuminen Ruotsissa. WSOY, Helsinki.

Municio, I (1987). Från lag till bruk. Hemspråksreformens genomförande, Centrum för invandrarforskning, Stockholm.

Municio, I (1989). Lagtexter och lokalpolitik i minoritetsut- bildning. Centrum för mvandrarforskning, Stockholm.

Regeringens proposition 1985/86:98. Invandrarpolitiken.

Statens offentliga utredningar 1989:41. Samerätt och same- ting, Stockholm.

Wahlbäck, K (1989). Sveri es invandrarpolitik och Finland, i Finland-Sveri e bilden oc verkligheten. Delegationen för invandrarfors ' g, rapport nr 12, Stockholm.

Bilaga

Program för invandrarhearing den 21 september 1989

0830-0900 Kaffe och samling 0900-0915 Inledning Sören Häggroth

0935—0940 Landstingets invandrarprojekt. Någ- Roger Bernow ra huvudresultat och reflexioner

09.40-10.25 Socioekonomisk karriär bland Jan Ekberg invandrare

10.25-11.10 Invandrarna och arbetsmarknaden Anders Harkman

11.10—1130 Diskussion om invandrare och arbetsmarknad

1130-1230 Lunch

1230-1300 Invandrare och hälsa Åke Boalt 1300—1345 Det nya flyktingmottagandet Christina Rogestam 13.45-14.15 Kaffe

14.15-15.00 Invandrarnas bosättningsmöjligheter Danuta Biterman

15.00- 15.45 Invandrarnas integration som poli- Sven Reinans tiskt mål och kulturell verklighet Åke Daun

15.45-16.15 Vad vet vi och vad borde vi veta om Erland Bergman invandrarnas levnadsvillkor

1615-16.40 Etnisk mobilisering som föränd- Markku Peura ringsfaktorer

1640-1700 Diskussion om förändringens driv- krafter

Deltagarförteckning för invandrarhearing den 21 september 1989

Erland Bergman Roger Bernow Danuta Biterman Åke Boalt

Åke Daun Jusef Dilumen

Jan Ekberg Kristina Gynnå Anders Harkman Britta Havåsen Sören Häggroth

Susanne Ingo

Mats Johansson J an-Ove Järeståhl

Melinko Mejatovic Markku Peura Christina Rogestam Eva Sjöstedt Mustafa Tiimtäck

Gunilla Örtmark

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stals- minister Olof Palme. C.

2. Beskattning av fånransföretag. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad lansförvalming. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsä'ihet för nya medier. U. UD:s presstjänst UD. .sarskild inkomstskatt för utländska artists m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushållssparandet- Huvudmpport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Dell. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. lagstiftning och rättså-ägor. A. 15. Storstadsuaäk 2 - Bakgnrndsmaierial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkrn'rens ibanksektoru. Fi. 17. Risker och skydd för befollmingen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biograä'örord-

ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo.

24. Statligt finansiellt stöd? 1. 7.5. Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver-

vakningen. Fr. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U.

28. Utbildningar för framtidens tandvård U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsälming. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjllnster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskamring - Skatterefomrens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. — Inkomst av tjänst. lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor. expenrapporter. Del 4. Fi.

wwsewew

34. Reformerad företagsbeskanning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapponer. Del 2. Fi. 35. Reformed mervärdeskan m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. 36. Inflationsknrrigu'ad inkomstbeskatming. Fr.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - ur smdie av utvecklingen. 1. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skane- unedningarm betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamlretens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S.

40. Datuisa'ingavmllmlinema- slutrapporLFi. 41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret Del 2. Förfanningsmt. Fö.

43.Storstadstmäk 3 - Bilavgifter. K. 44. Övusyn av vspenlagstiftningen. Ju. 45. Standardiseringens roll i EFI'A/EG - samarbetet. L 46.Armens utveckling och försvarets planairrgssystem. Fo. 47. Hjälpmedelsverksamlretens utveckling - Bilagor. S. 48.Erergiforskning för framtiden. MF. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. MF. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51.Dur gravidakvinnan och fostret - två individer. Om fosterdisgnosu'k. Om sena aborter. .lu. 52. Det statliga energiforskningsprogmumet aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54.Rlln till gymnasieutbildning för svart rörelsehindrade ungdomar. S. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och fiskeriadminisuationen. Jo. 57.DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. A. 58. Undantagandepensionaremas ekonomi. 5. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvutnietankande från alternativmedicinkommitten. S. 61.1-llllsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. 5. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologie-. S. &.Kommnnalbot. C. 65.Staten i geografin. A.

66. Begreppet krigsmatta'iel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storsmdsregioner i förandring. SB. 70. Storstädernas arbetsmarknad. SB. 71.Ny bostadsänansiering. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi.

73. TV — politiken. U.

74. Forskningsetisk prövning. Organisation. information och utbildning. U. 75. Etisk granskning av medicinsk forskning. De fmslmingseriska kommitteans verksamhet. U. 76. An förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över-4 känslighet. S.

79.5torstadsuaäk4 - Ytterligare bakgnrndsmateriaL K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81. Ny gerrualklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsänning av ener'giskatter. MF. 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompe- tens i freds- och lo'igsorganisationen. Fö. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fo.

87. Skördeskadeskydd för hadgårdsnäringen. JO. 88. Skadeförsäkringslag. Ju. 89. Översyn av lagen om pliktexemplar. U. 90. Utvärdering av försöksverksamhetm med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. U. 91. Statligt förhandlingsarbete. Fi. 92. Prospekteringspolitik. I. 93. Prospekteringspolirik. Rapportdel. I. 94. Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverk- samhet. Fi.

95. Riksgäldskontoret - en linanstörvaltning i staten. Fi. 96. Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. Bo. 97. Vad händer med folkhögskolan? U. 98. Transplantation - etiska. medicinska och rättsliga aspekt:. S. 99.0rgandonation och transplantation - psykologiska aspekter. S.

Kronologisk förteckning

lm. Adoptionsfrägm'. Ju. 101. Förtidspension och rörlig pensionsålder. S. 102. Utlandssamvakan pä krigsmaterielomrädet. UD 103. Hypoteksinstimtm i framtiden. Fi. 104. Terroristlagstiftningen. A. 105. Prövning av indusuilokalisering enligt namr- reeurslagen. Bo. 106. 6000platseroch lOOOOplatserförförsöki gymnasieskolan. Hur, var och varför? U. 107. Svensk utrhehandel i krislägen. UD. 108. Förtroendevald på 90 - talet: Utmaningar och möjligheter. C. 109. Vsldeltagandeti storstadens 1988. SB. 110. Storstadskriminalitet. SB. lll. Invandrare i storstad. SB. 112. Storstädernas infrastruktur- idéer om Enansierin

och styrning. SB.

Statsrådsberedningen

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdelmgande 1948-1988. [68] Storstadsmgioner i förändring. [69] Storstädu'nas arbetsmarknad. [70] Valdeltagandet i storstäderna 1988. [109] Storstadskn'minalitet. [1 10] Invandrare i storstad. [111] Storstädemas infrastmkmr — idéer om finansiering och styrning- [112]

Justitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44]

Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] Skadeförsäkringslag. [88]

Adoptionsfrägor. [100]

Utrikesdepartementet

UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmaterieL [66] Utlandssamverkan pä loigsrnaterielomrädet. [102] Svensk utrikeshandel i krislägen. [107]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret. Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [46] Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetensi freds- och higsorganisationen. [85] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86]

Socialdeparternentet Hjälpmedelsvuksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39]

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svart rörelsehindrade ungdomar. [54] Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbetänkande frän altemativmedicinkornmitten. [60] Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62]

Systematisk förteckning

Värdering av alternativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Expertbilaga. Beslo'ivningar av ALLERGI / (3ng- ha- [77] Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslig- het. [78] Förurklad handläggning hos HSAN m.m. [80] Transplantation - etiska. medicinska och rättsliga spene. [98] &gandonarion och transplantation - psykologiska upekrer. [99] Förtidspension och rörlig pensionsälder. [101]

Kommunikationsdepartementet

Fam Öresundsförbindelser. [41 Stamdmuk 2 - Bakgrundsmaterial. [151 Snr-stadstrafik 3 - Bilavgifter. [43] Storstadstralik4 - Ytterligare bakgrundsrnateriaL [791

Finansdepar'tementet

Beskattning av Emanstöretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] l-Iushällssparandet - Huvudtapport från Spardelega- tionars sparundersökning. [l l] Kosmadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Wai-mms m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [261 Reformerad inkomstbeskattning — Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] — Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst. lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor. expertrapporter. Del 4. [33] Reformerad företagsbeskattning — Motiv och lagförslag. Del I. [34]

- Expertrapporta'. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] — Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. [38] Datm'isering av tullrutinerna - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72]

Ny gareralklausul mot skanetlykt. [81] Statligt förhandlingsarbete. [91]

het. [94] Riksgäldskontoret - en linansförvalming i staten. [95] Hypoteksinstinrten i framtiden. [103]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya media-. [7] . Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen.

[221 Forskning vid de mindre och medelstora högskolans. [271 Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forahring inför 90-talet. [29] Professorstillsätming. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänstu. [30]

Stiftelsen för samverkan. [50] TV - politiken. [73]

Forskningsetisk prövning. Organisation. information och utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéer-nas verksamhet. [75] Översyn av lagen om pliktexen.plar [89] Utvärdering av försöksverksamheten med treärig yrket- inriktad utbildning 1 gymnasieskolan Första året. [90] Vad händer med folkhögskolan? [97] 6000platsuoch10000plawförförsökigymnasie- skolan. Hur. var och varför? [106]

J ordbruksdepartementet F'rskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56] samma för trädgårdsnäringar. [87]

Arbetsmarknadsdepartementet Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del I. [13]

Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering —- de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]

Systematisk förteckning

Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverksam— Terroristlagstiftningen. [1041 Bostadsdepartementet Parkmingsköp. [23] Ny bostadsfrnansiering. [71] erenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. [96] Prövning av industrilokalisering enligt namr- reanslagen.[105]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd? [24] Rapporter till linansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31] Utländskaförvärvavsvenskaföretag -en strrdieav urvecklingen.[37] Standardisa'ingens roll i EFI'A/EG - samarbetet. [45]

mmmätih [92] Prospekteringspolitik. RappondeL [93]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsnkyddet kring statmrinistu Olof Palme. [I]

Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länaförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltm'ng. Del 2: Bilaga. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoda. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Förtroendevald på 90 - talet: Utmaningar och möjligheter. [108]

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde pä miljön— miljöavgifter pä mel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg— för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49]

Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52]

Nedsättning av energiskatter. [82] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. [83] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. [84]

ALLMÄNNA FÖRLAGET

_ Besrirwmoaa: Arm—rinna FÖRLAGBT, KuunrrÄNsr, 106 47 STOCKHOLM, TEL: 08—739 96 30, Fax: oil-739 95 48. lNFOlNATlONSBOKHANDELN, Mawroscsoarm 5 (vm Bausxaamosröao), Srocrtrtotnr.