SOU 1989:84

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken : energi och trafik

KUNUMISKÅ STYRMEDEL I MIUDFDUTIKEN Energi och trafik

BHagedeI

SMU]

EKONOMISKA STYRMEDEL I MIUDPDLITIKEN

';: Energi och trafik

84

1989. BHagedeI

Statens offentliga utredningar

Miljö- och energidepartementet

Ekonomiska styrmedel i milj öpolitiken Energi och trafik

%%?ÄcZ/v—qzth—fgw/ _Lf/Hm'i'ff "! '” ,... / .' V

Bilagedel Stockholm 1989

INNEHÅLL

Bilagor

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga Bilaga Bilaga

Bilaga

10 11

12

Internationell utblick

Minskade utsläpp av kväveoxider och svavel från energisektorn

Mätfel vid bestämning av NOx—utsläpp från energisektorn

Effekter på kommunala och regionala energisystem av avgifter på svavel, kväveoxider och koldioxid

Effekter på energimarknaderna av avgifter på svavel, kväveoxider och koldioxid

Inhemska bränslens konkurrenskraft

Konkurrenskraften för vissa förnybara energikällor

Industrins kostnader för miljöavgifter på bränsle

Effekter av miljöavgifter på transport— sektorn

Bensinskatt som styrmedel Miljöklassning av fordon Fördelningseffekter av miljöavgifter

Bedömningen av bränslen med avseende på klimateffekter

INTERNATIONELL UTBLICK

1. Inledning

I denna bilaga lämnas vissa uppgifter om existerande kravnivåer och utvecklingstendenser inom energi och trafiksektorerna i ett antal länder. Därefter redo— visas något om energi— och trafikbeskattningen i viktigare export och importländer. Vidare relateras slutsatserna från en inom den ekonomiska samarbets— organisationen OECD gjord studie om ekonomiska styrmedel för att åstadkomma miljöförbättringar. Ekonomiska styrmedel har här givits en bred tolkning och innefattar t ex 5 k överförbara utsläppsrätter. I anslutning härtill görs vissa länderöversikter avseende existerande ekonomiska styrmedel samt tendenser och förslag i respektive länder. Studien bekräftar att ekonomiska styrmedel används i ökad utsträckning men endast som komplement till regle— ringar. Härefter beröres relationerna till EG i förevarande avseende. Bilagan avslutas med en översikt över det internationella samarbetet vad gäller luft—

föroreningar.

Beskrivningen gör inte anspråk på att utgöra en total jämförelse av de miljöpolitiska styrmedlen i olika länder, varav slutsatser skulle kunna dras om t ex miljökravens stränghet, börda för industrin, verk— ningsgrad mm. Härtill skulle erfordras ett närmare studium av tillämpningen av bestämmelserna och vilka

konsekvenser de får i praktiken för olika ekonomiska aktörers agerande. Tyngdpunkten är lagd på att redo— visa existerande administrativa kravregler, skatter och ekonomiska styrmedel samt tendenser och förslag i dessa avseenden i syfte att i stort söka ge en bild av den miljöpolitiska styrningen inom energi— och trafik—

områdena i olika länder.

Länderuppgifterna avser i huvudsak västländer. Skälen härtill är dels tillgången till uppgifter från dessa länder genom att de ingår i t ex OECD och IEA samar— betet, dels att det är i dessa länder som en jämförbar miljöpolitik med intressanta utvecklingstendenser framför allt torde finnas.

2 Miljökrav inom energi— och transport—

sektorerna

Som framgår nedan under avsnitt 4.1 används ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken endast som komplement till regleringar. I syfte att underlätta en jämförelse av miljöbestämmelserna inom energi— och trafikområdena i skilda länder lämnas därför nedan uppgifter om admi— nistrativt satta kravnivåer i flertalet västländer. I sammanhanget lämnas också några uppgifter om den miljöpolitiska utvecklingen i östeuropa.

2.1 Energisektorn

Det är mycket svårt att jämföra utsläppskrav i olika länder. En anledning är att olika länder har valt olika enheter för maximalt tillåtet utsläpp. Många länder anger, liksom Sverige, utsläppskraven i mängd förorening per energienhet tillfört bränsle, t ex gram

per megajoule. En annan vanlig enhet är mängd förore—

ning per volymsenhet rökgas, exempelvis gram per nor— malkubikmeter. Ytterligare en variant är volymsandel förorening i rökgasen, exempelvis ppm (miljonandelar). Slutligen finns exempel på att myndigheterna reglerar utsläppen genom att föreskriva en speciell reningstek— nik i stället för att fastställa maximalt tillåtet utsläpp.

Omräkningen mellan olika typer av utsläppsgränser är behäftad med stora osäkerheter, eftersom antaganden måste göras bl a om driftförhållanden, vilka kan variera kraftigt mellan olika pannor. Vid jämförelsen mellan olika utsläppskrav måste vidare beaktas vilken typ av gränsvärde som avses. Exempelvis har ett värde som avser utsläppet vid besiktningstillfället i prak— tiken en helt annan betydelse än ett värde som avser

medelvärdet av utsläppen över en viss tidsperiod.

Det internationella energiorganiet IEA har år 1988 gjort ett försök att sammanställa utsläppskraven i medlemsländerna för såväl nya anläggningar som för befintliga pannor. (IEA — Emission Controls and Energy Policy: A Study of Stricter Environmental Controls of Emissions in the Electricity and Industrial Sectors.)

Utsläppsreglerna för energianläggningar är antingen utformade som föreskrivande regler för en särskild kontrollteknik, som föreskrift om att bäst tillgänglig teknik måste användas, eller som maximalt tillåten utsläppsnivå. I de länder som anger utsläppsnivåer varierar nivåerna beroende på bränsle och anläggnings— slag. De kvantitativa nivåerna beskrivs på olika vis i skilda länder. Vidare kan tillämpande myndigheter i vissa fall sätta andra värden. Sådana skillnader för—

svårar jämförelser av utsläppsnivåer mellan olika

länder.

Tabell 1 nedan visar nivåer i skilda länder för olika

typer av anläggningar. Siffrorna måste emellertid av ovan angivna skäl användas med försiktighet och endast uppfattas som ett sätt att ge storleksordningar. Ta- bellen avser utsläppsnivåer för mycket stora (> 300 MW tillfört bränsle) nya anläggningar för fasta eller

flytande bränslen eller gas.

Tabell 1

Land Sverige Australien

Österrike

Belgien

Kanada4)

Danmark

Väst— tyskland

Brä

fas fly

fas

fas fly gas

fly fas fly

gas

nat

fas fly gas

Luftutsläppsgränser för stora nya förbränningsanläggningar. siffrorna är angivna i gram svavel eller kväveoxid per megajoule bränsle.

Omräkning från mg/Nm3 till mg/MJ (tillfört bränsle) har skett enligt följande

— fasta bränslen 420 m3/GJ — flytande 370 m3/GJ — gas 300 m3/GJ

nsle S NO,l

ta (kol) 0,05 0,05 tande 0,05—0,19 0,05—0,10

ta 0,8 0,21

ta 0,17], 0,43 tande 0,15 0,17

0,11

tande 0,172) 0,243)

ta 0,26 0,26 tande 0,26 0,13 0,26 0,09

ionell kvot5)

taål 0,17 0,09 tande 0,15 0,06 0,01 0,03

Tabell 1 forts

Land

Italien

Japan

Luxemburg

Neder— ländernael

Norge9)

Spanien

Schweiz

Turkiet

Storbritannienlo)

USA

Bränsle fasta och flytande fasta7J flytande gas samtliga fasta flytande gas

gas

fasta flytande

samtliga fasta

flytande gas

fasta

flytande

gas

S

___—___—

0,15

0,10 0,09 0.07

0,63

"Best Practicable Means" 0,5211)

0,3412) 0,34

NO

0,24— 0,28

0,17 0,10 0,04

0,17

0,17 0,15 0,06

0,19

saknas saknas

0,09

0,34— 0,75 0,34

0,20— 0,26 0,21 0,09

___—___—

Anm .

1) Reglerna innebär också krav på en 90 procentig

reduktion av samtliga svaveloxidutsläpp

(sox).

2) Gränsen sänks från 400 till 250 mg/Nm3 efter 1993.

3) Gränsen sänks från 650 till 200 mg/Nm3 efter 1995.

Avser Kanadas nationella riktlinjer.

5) Utsläpp regleras primärt av nationella kvoter för energianläggningar och det finns inga SOZ—ut— släppsgränser för individuella anläggningar. För energianläggningarna är riktvärdet 0,3 g/MJ i årligt genomsnitt.

6) Reglerna kräver också en 85 procentig reduktion av samtliga svaveldioxidutsläpp.

7) SOX—reglerna i Japan varierar mellan olika regioner baserat på en standardform, vilken inklu— derar variabler för skorstenshöjd, utsläppsvolym och region.

8) Nya regler fr o m år 1988. 9) Tillstånd ges på fall till fall—basis.

10) Best Practicable Means—konceptet har nyligen definierats innehålla en 90 procentig minskning av SOz—utsläpp liksom NDX—gränserna 330 ppm (parts of pollutant per million) för kol och 275 ppm för oljeeldade anläggningar.

11) USA:s gräns avser nya anläggningar över 73 MW som är i bruk sedan 1978. Reglerna kräver också en 90 procentig reduktion av potentiella förbrännings— koncentrationer av SOX eller 70 % om utsläppen är lägre än 260 ng/J.

12) En 90 procentig reduktion av potentiella för— bränningskoncentrationer krävs också utom vid utsläpp som understiger 86 g/GJ.

Av tabellen framgår att de flesta länderna i Europa som har utsläppskrav har infört strikta krav vad gäller svavel eller mindre för nya stora () 300 MW tillfört bränsle) anläggningar (österrike, Belgien, Västtyskland, Italien, Nederländerna, Schweiz och Sverige). Även Japan tillämpar hårda utsläppskrav. Kanada och USA har å andra sidan mindre hårda krav vad

gäller svavelutsläpp.

Ett något mindre antal länder har infört strikta ut— släppsregler för kväveoxider. En grupp av länder med lägre NOx—gränser för nya anläggningar omfattar Västtyskland, Japan, Nederländerna, Sverige och Schweiz.

Frågan om huruvida striktare utsläppsregler för existerande anläggningar skall införas diskuteras i många länder. Den största potentialen att minska utsläppen finns inom existerande förbränningsan— läggningar. De höga kostnaderna har emellertid motverkat att förbättringsåtgärder vidtages.

Effektiv utsläppskontroll har blivit en fråga när det gäller överväganden om förlängning av anläggningars livstid i USA. Förlängningar uppfattas där som ett av de mest kostnadseffektiva sätten att möta nya kapa— citetskrav.

utsläppskraven för existerande kraftanläggningar visas i tabell 2.

Tabell 2 Utsläppsgränser för stora (>300 MW) existerande kraftanläggningar. Siffrorna är angivna i gram svavel eller kväveoxid per megajoule bränsle

Omräkning från mg/Nm3 till mg/MJ (tillfört bränsle) har skett enligt följande — fasta bränslen 420 m3/GJ — flytande 370 m3/GJ — gas 300 m3/GJ Land Bränsle S NOx Sverige fasta (kol) 0,05—0,10 saknas flytande 0,05—0,19 saknas Australien saknas saknas österrike fasta 0,30 0,70 flytande 0,30 0,30 gas 0,50

Belgien flytande 1,30 saknas

Tabell 2 forts

Land Bränsle S NOx Kanada saknas saknas Danmark nationell kvotll

Väst- tyskland fasta 0,17 0,09

flytande 0,15 0,06 gas 0,03

Italien fasta 0,50 0,50 Japan fastazl 0,24 0,09— 0,173) flytandeZW 0,24 0,05—

0,07 gaszl 0,24 0,02—

0,04

Luxemburg saknas saknas

Neder— länderna fasta 0,17 0,42

flytande 0,15 0,26 gas 0,24 0,15

Norge Bäst tillgänglig teknik

Spanien fasta 1,00 saknas

flytande 1,10 saknas

Schweiz saknas saknas

Turkiet fasta 0,40—

0,80 flytande 0,40

Storbritannien saknas saknas

USA saknas saknas

Anm .

1) Utsläpp regleras primärt av en nationell kvot för energianläggningar och det finns inga SOz—utsläppsgränser för individuella anläggningar.

?) Avser utsläpp i de mest förorenade områdena (inkl

t ex Tokyo) och är den strängaste SOX—gränsen.

3) De olika gränserna är beroende på konstruktions— tidpunkt.

Japan har tillämpat strikta regler sedan 70—talet och har därför mindre diskussioner om förbättringsprogram avseende existerande stora anläggningar. Användningen av SO2 och NDX—reducerande tekniker är väl utvecklad i Japan — omkring 81 % av den koleldade kapaciteten är utrustad med FGD (flue gas desulphurisation — avsvavling av rökgas) och 54 % med SCR (Selective catalytic reduction — reduktion av kväveoxider). I USA har 502 och NOx begränsningar krävts sedan år 1971 beträffande nya anläggningar. En femtedel av alla existerande koleldade pannor är försedda med FGD. Relativt strikta regler för existerande kraftanlägg— ningar har också införts i Västtyskland och Neder— länderna samt i Sverige (dock för närvarande endast 502. NOx krav införs från 1995).

I övrigt kan följande kompletterande uppgifter om mål och regleringssystem i olika länder vara av intresse i

sammanhanget.

Österrike har undertecknat ECEzs 30 %—klubbs protokoll (30 %—ig minskning av svavelutsläppen under perioden 1980— 1993, se vidare avsnitt 6) men den federala regeringen har uttryckt som mål en 75—80 procentig reduktion år 1995 av SO jämfört med år 1980. En 50 procentig reduktion har redan uppnåtts genom en ökad användning av naturgas i stället för olja. För att ytterligare minska utsläppen av sol och NOx instal— leras FGD och SCR—utrustning (se ovan) i ett antal anläggningar.

Också Belgien är medlem i 30 %—k1ubben. Man väntar sig emellertid att reduktionen av SOz—utsläpp kommer att

uppgå till 40 % år 1995 jämfört med år 1980 på grund av att striktare utsläppsregler infördes år 1986

I Danmark (medlem) innebär existerande regler att SOZ—utsläppen skall minskas med 50 % år 1995 och 60 % år 2005 jämfört med 1980 års nivå. Under den senaste tioårsperioden har Danmark övergått alltmer från olja till kol, idag 95 %, för kraftgenerering. Vidare introduceras FGD och SCR.

Västtyskland (medlem) har introducerat strikta SOz—regler, vilket beräknas leda till en 70 procentig minskning av utsläppen år 1995 jämfört med 1980 års nivå. Landet har också infört mycket stränga NOx—krav.

FGD och SCR introduceras i stor utsträckning.

Finland (medlem) räknar med att under 90—talet minska SOZ—utsläppen med ca 50 %. I februari 1987 introdu— cerade regeringen SO:-regler för nya anläggningar över 50 MW och existerande anläggningar över 200 MW, vilka kräver 70 — 80 % utsläppsminskningar. NDX—regler

diskuteras.

Frankrike (medlem) saknar utsläppsregler för SO2 och NOx utom vad gäller svavelutsläpp i vissa särskilt skyddade områden (Paris, Lyon och Marseille—områdena 1300—2000 mg/m3 beroende på bränsletyp). Man räknar med att minska SOZ—utsläppen med 65 % år 1995 jämfört med 1980 års nivå. NOx—utsläppen skall minskas med 20-30 % till sekelskiftet.

I Japan har det 5 k sura regnet (acid rain) däremot hittills inte varit något större problem. Ett omfat— tande FGD—program har introducerats. Landet har haft NOK—gränser sedan 70—talet. Nya, striktare regler infördes år 1987. SCR används sedan år 1977.

Nederländerna (medlem) tillämpar utsläppsnormer både för nya och existerande anläggningar för SO2 och NOx. Målet för reduktionen av SOZ—utsläpp är 70 % år 2000 jämfört med år 1980. FGD har introducerats i två existerande koleldade anläggningar. NOK utsläppen skall minskas med 45 % under perioden 1980 — 2000. SCR har introducerats i en koleldad anläggning som togs i bruk år 1987.

I Norge (medlem) skall sol—utsläppen reduceras med 50 % före år 1993 med 1980 som basår. NOx—utsläppen skall reduceras i storleksordningen 30 % senast år 1998 jämfört med 1986 års nivå.

Den grundläggande principen i Storbritannien vad gäller luftföroreningskontroll är "best practicable means". Principen ålägger enligt lag anläggningsägaren att använda bästa möjliga kontrollsystem med beaktande av lokala förhållanden, ekonomi (lönsamhet), teknisk utvecklingsnivå mm. Miljödepartementet utger riktlin— jer om "best practicable means". Storbritannien är inte medlem i 30 %—klubben men har en politik som syftar till en 30 procentig reduktion av SOz—utsläppen under perioden 1980—2000. FGD planeras komma att användas i två föreslagna koleldade kraftverk som tas i bruk 1994—95. NDX—utsläppen skall också minskas med 30 % till slutet av 90—talet jämfört med 1980 års nivå. Inga planer finns på att introducera SCR.

I ESA har både den federala regeringen och delstaterna ansvar för begränsningen av föroreningar. USA är inte medlem i 30 %—klubben. Kraven på kraftverken är en 70—90 procentig reduktion av potentiella SOZ—utsläpp. Före år 1979 uppfylldes kraven genom användning av lågsvavligt kol. Därefter använder nya anläggningar och vissa existerande FGD för att begränsa utsläppen. NOx—kraven kan uppnås genom modifikationer i förbrän—

ningsprocessen. I Kalifornien är kravnivåerna så låga att de endast kan uppfyllas med användning av SCR. Införandet av striktare krav i vissa delstater kommer

också att kräva SCR.

I Australien är miljölagstiftning en angelägenhet för delstaterna. Den federala regeringen rekommenderar riktlinjer. SOz—utsläppskontroll i Australien avser endast lokala förhållanden. De negativa konsekvenserna av 502 och NOK—utsläpp söker man klara genom att förlägga anläggningarna till avlägsna platser och genom att använda höga skorstenar.

59 har nyligen kommit överens om regler för att begränsa utsläppen från stora förbränningsanlägg— ningar, vilka innefattar utsläppsnormer för SO2 och NOx. Normerna kommer att tillämpas genom att de inkorporeras i de relevanta nationella reglerna och verkställs av vederbörande nationella myndigheter.

Utsläppsnormerna sammanfattas i det följande.

utsläppsnormer för 502. Nya anläggningar

Storlek Utsläppsgräns

50 — 99 MW (tillfört bränsle) beslutas under 1990 100 MW 2 000 mg/m3 (n) 101 — 499 MW 2 000 — 400 mg/m3 (n) > SOOMW 400 mg/m3 (n)

utsläppsnormer för NO,. Nya anläggningar

Storlek Utsläppsgräns

> 50 MW 650 mg/m3 (n)

EG-reglerna sätter också nationella mål för utsläpps— minskningar av SO2 och NOx i medlemsländerna. Direktivet sätter upp procentuella minskningskrav till slutet av nittiotalet jämfört med 1980 års nivåer. Direktivet kräver vidare att alla nya stora förbrän— ningsanläggningar (över 50 MW) skall godkännas enligt en licensieringsprocedur och att angivna utsläppsni— våer för 502 och NOX måste uppfyllas. Vidare får inte skorstenarna överstiga 200 m. I det följande anges nationella utsläppstak för svavel resp kväveoxider.

Nationella utsläppstak för existerande stora (>50 MWt) förbränningsanläggningar

Land SOZ—utsläpp Procentuell reduktion 1980, Kt/år 1993 1998 2003

Belgien 530 —40 -60 —70 Danmark 323 —34 —56 —67 Västtyskland 2225 —40 —60 —70 Frankrike 1910 —40 —60 —70 Grekland 303 +6 +6 +6 Irland 99 +25 +25 +25 Italien 2450 —27 —39 —63 Luxemburg 3 —40 —50 —50 Nederländerna 299 -40 —60 —70 Portugal 115 +102 +135 +79 Spanien 2290 0 —24 —37 Storbritannien 3883 —20 —40 —60

EG totalt 14430 —23 —42 —57 Sverige 241 —65 (år 1995)

Nationella NOx utsläppstak för existerande stora (>50 MWt) förbränningsanläggningar

Land NOx utsläpp Procentuell reduktion (N02)1980 1993 1998 Kt/år Belgien 110 —20 —40 Danmark 124 -3 —35 Västtyskland 870 —20 —40 Frankrike 400 -20 —40 Grekland 36 +94 +94 Irland 28 +79 +79 Italien 580 —2 —26 Luxemburg 3 —20 —40 Nederländerna 122 —20 —40 Portugal 23 +157 +178 Spanien 366 +1 —24 Storbritannien 1016 —15 —30 EG totalt 3678 —10 —30 Sverige 319 —30 (år 1995)

Eftersom en betydande del av de långväga luftföro— reningarna som drabbar Sverige kommer från Östeuropa lämnas också några uppgifter om den miljöpolitiska utvecklingen i dessa länder.

Bulgarien, Tjeckoslovakien, Tyska Demokratiska Republiken (DDR), Ungern, Polen och Sovjetunionen (inkl. Vitryssland och Ukraina) har undertecknat Genevekonventionen från år 1979 om långväga gränsöver— skridande luftföroreningar. Samtliga utom Polen har vidare undertecknat tilläggsprotokollet om en 30 pro— centig minskning av svavelutsläppen år 1993 jämfört med 1980 års nivå. Följande uppgifter om utsläpp och utsläppsförändringar har sammanställts från material

från ECE (FNs Econimic Commission for Europe).

SO2 resp. NOK—utsläpp i tusen ton/år

Land År SO2 År NOX Tjecko— Slovakien 1985—95 3150—2140 1985—95 1127— 950 DDR 1980—86 5000—5000 1980—86 965- 955 Ungern 1985—95 1420—1140 1984—86 270— 300 Polen 1985—90 4300—4900 1985 840

Sovjet(eu— ropeiska) 1985—93 11000—8900 1985—87 1930—2480

I de olika ländernas nationella politik att söka komma

tillrätta med luftutsläppen kan följande noteras.

I Sovjet är miljörätten i långa stycken outvecklad. Ökad uppmärksamhet ges i regleringshänseende åt olika former av ekonomiska styrmedel. Påföljderna för miljö— förstöring skärps. En miljöskyddsfond tillskapas vilken finansieras genom utsläppsavgifter och böter. Import av miljöutrustning och —teknik uppmuntras.

225 har en övergripande strategi för att öka energi— effektiviteten och att främja alternativa energikällor i syfte att minska användningen av lignit vid kraft— produktion. FGD (flue gas desulphurisation — avsvav— ling av rökgas) introduceras i kraftanläggningar.

Polen söker uppnå Helsingforsprotokollets mål (30%—ig

minskning av svavelutsläppen 1980—93) år 2000 utan att några folkrättsliga förpliktelser om detta åvilar landet. Också i Polen skärps avgifts— och bötessyste— met för miljöförstöring. Teknikpolitiken uppmuntrar polska företags samarbete med utländska företag för att möjliggöra användning av de senaste teknologierna för att förbättra miljöskyddet. Vidare främjas utbild— nings— och informationsinsatser.

1.2.2 Trafiksektorn

Utvecklingen inom bilavgasområdet är ledd av USA där

särskilt Kalifornien har haft stränga utsläppskrav.

I avsnitt 4.3 uppmärksammas presidentens förslag om nya krav vad gäller bilar i vissa större städer,

vilket förutsätter användning av rena bränslen.

Europa har tagit efter och med tiden utvecklat krav som i stort motsvarar de amerikanska. Denna utveckling

har kännetecknats av internationellt samarbete.

På svenskt initiativ tillkom år 1985 den s k Stockholmsgruppen bestående av de nordiska länderna samt Österrike, Schweiz och Kanada. Genom detta samarbete har rambestämmelser utarbetats rörande bilavgasföreskrifter. Dessa rambestämmelser (Master Documents) tjänar som utgångspunkt för de nationella regler som länderna i gruppen utarbetar och inför. Hittills har man kommit överens om ramdokument för personbilar (MD—Ll) och lätta lastbilar (MD—L2). Utgångspunkten för dessa rambestämmelser är att få bästa tillgängliga avgasrenande teknik. Härigenom har man kommit att orientera sig mot de krav som gäller i USA.

MD—Ll har överförts till svenska föreskrifter. Därutöver har regler motsvarande MD—Ll införts i Schweiz, Österrike, Finland, Danmark, Norge och Kanada.

I tabell 3 redovisas gränsvärden i några jämförbara

länder avseende kolväten (HC), koloxid (C0) och kväve— oxider (NOX).

Även inom EG har bestämmelser om högsta tillåtna

avgasutsläpp överenskommits.

För privatbilar har ett antal nya direktiv godkänts. Direktiven fastställer utsläppstak och de tidpunkter då direktiven skall träda ikraft. Dessa tidpunkter kommer att variera beroende på om det rör sig om nya bilar av redan existerande modeller eller helt nya modeller och på motorvolymen. Ett rådsdirektiv beträffande utsläpp för bilar vars motorvolym understiger 1,4 liter antogs i juni 1989. Det nya direktivet föreskriver ännu striktare regler för småbilar fr o m 1992 för nya modeller och för nya bilar av befintliga modeller. För bilar med en motorvolym på 1,4 — 2 liter är ikraftträdandeperioden 1991 för nya modeller och 1993 för nya bilar av existerande modeller. För större bilar träder de hårdare kraven i kraft under 1989. De nya reglerna uppges motsvara de krav som finns i USA och kan med användande av tillgänglig teknik endast uppfyllas med trevägskatalysatorer. Under mellantiden tillåts ekonomiska främjandemedel t o m den 31 december 1992 i form av skattelättnader för att stimulera till köp av bilar som i förväg uppfyller de striktare normerna. Sådana subventioner, som har redan införts eller aviserats i Nederländerna, Västtyskland och Grekland, skall gälla för alla fordon på en medlemstats marknad, såväl inhemskt producerade som importerade. Subventionerna skall upphöra att gälla då de nya normerna träder i kraft. De skall vidare ligga "substantially below" (substantiellt under) den kostnad som den mer avancerade avgasreningen medför. Enligt en tolkning från EG—kommissionens sida innebär "substantially" i detta fall 15 — 20 %.

Förslag om striktare regler för större personbilar fr o m 1993 förbereds av EG—kommissionen.

I direktiv 88/77/EEC regleras utsläpp från tyngre fordon. Utsläpp från bussar, lätta och tunga lastbilar som säljs efter den 1 april 1988 måste reduceras med 30 % för kolväten samt 20 % för koloxid och kväve—

oxider.

De regler som kommer att gälla inom EG redovisas i tabell 4.

Tabell 3 Gränsvärden i g/km

Nox stads— NOx lands— Land HC CO körning väg

MD-Ll (årsmo— dell 1989) 0,25 2,1 0,62 0,76

MD—LZ (fr o m årsmodell

1992) 0,5 6,2 1,1 1,4

Sverige 0,25 2,1 0,62 (och Norge

from 1989)

Schweiz 0,25 2,1 0,62

Österrike 0,25 2,1 0,62

USA 49 stater

(1989) 0,251) 2,1 0,62 0,76

Kalifornien 0,25 2,1 0,25 (1989)

Kalifornien 0,16 2,1 0,25 (1994)

Kanada 0,25 2,1 0,62

Sydkorea 0,25 2,11 0,62

Japan 0,25— 2,1- 0,25-0,48 0,39 2,7

Västtyskland 0,25 2,1 0,62 0,76

Anm.

1) President Bushs Clean Air Plan (se avsnitt 4.3)

föreslår att gränsen sänks till 0,16 g/km.

Tabell 4 Inom EG beslutade utsläppsregler för bilar med olika motorvolym, årsmodell, nya modeller samt ikraftträdandedatum

___—___._—_——_—_———

Ikraftträdande Utsläppsnivå Motorstyrka Ny modell Nya bilar gram/test > 2 liter l.10.88 l.10.89 CO 25 HC + NOx 6,5 NOx 3,5 1,4 — 2,0 1.10.91 1.10.93 C0 30 HC + NOX 8 ( 1,4 1.7.92 C0 19

HC + NOX 5

31.12.92 C0 22 HC + NOx 5,8

En jämförelse av EG—kraven försvåras av att mätmeto— derna inom EG skiljer sig från de som tillämpas t ex inom Sverige och USA. EG—metoden saknar t ex snabba hastighetsförändringar. Vidare saknas separata regler för kväveoxider. Inom EG avser kravvärdena ett typfor— don medan USA—kraven avser de fordon som säljs på marknaden. Därutöver saknas hållbarhetskrav.

I Sverige liksom i andra länder har man gradvis infört mer och mer långtgående krav om begränsningar av bly i bensinen. För att komplettera jämförelsen ovan visas i nedanstående tabell 5 gränser för blyinnehållet liksom

tidpunkten för introduktion av blyfri bensin.

Tabell 5 Begränsning av bly i bensin och införande av blyfri bensin

Land Fr o m Högsta blyinne— Införande av håll g Pb/l blyfri bensin

Sverige 1964— 1969 0,84 1.4.1981 1970 0,70 1973 0,40 1980 0,15 (normal) 1981 0,15 (super) EG 1981 0,40 1.10.1989 Västtyskland slutet 1971 0,635 1.7.1985 1972 0,4 1976 0,15 Schweiz 1975 0,40 1.7.1985 1978 0,15 (normal) 1982 0,15 (super) österrike 1971 0,70 1.4.1985 1972 0,40 1982 0,15 (normal) 1983 0,15 (super) Australien 1975 0,64 1.7.1985 (Sydney om— 1977 0,45 rådet) 1980 0,40 USA 49 1982 stater stora raff. små raff. 1983 1986 Kalifornien 1980 stora raff. små raff 1984 Kanada 1976 1987

Japan 1970

3. Energi— och trafikbeskattnigg

3.1 Allmänt

I det följande behandlas beskattningen i de länder i Västeuropa och Nordamerika, som utgör viktiga svenska export— och importländer. Genomgången baserar sig på material som presenterats i statens energiverks rapport (1988z8) Moms på energi och i kommitténs för indirekta skatter (KIS) betänkande (SOU l989:35). Förhållandena sammanfattas i tabell 7.6. Redovisade skattesatser är de som gällde den 1 april 1987. Detta datum har legat till grund för de överväganden om framtida procentsatser m m som tagits fram inom EG—kommissionen. Harmoniseringssträvandena inom EG behandlas likaså. I den internationella jämförelsen

kan följande huvuddrag urskiljas:

— I regel är energi belagd med mervärdeskatt.

— I flertalet fall förekommer - vid sidan av mervärdeskatten — acciser (punktskatter) på

eldningsoljor.

— Samtliga länder i Västeuropa har höga acciser på bensin. I Nordamerika är drivmedelsbeskattningen

lägre.

I de flesta europeiska länderna tas ut såväl fordons- skatt som bränsleskatter. I vissa länder, däribland Frankrike, Italien och Spanien, tas dessutom ut vägavgifter. Sverige och Norge är de enda europeiska länder som tar ut kilometerskatt. Inom EG—länderna tas

— genomsnittligt sett — ut en något högre skatt på

dieselolja än på bensin.

Tabell 6 Energibeskattningen i andra länder — en översikt

___—___—

Land Moms på Momssatser Tung eo Lätt eo Acciser (SEK) energi lur/m3 kr/m3 El Bensin Särskilda anmärkningar kr/kWH kr/l

___—___—

Belgien ja 17 % (6 %, 25 %, 33 %) 16 72 2,08 vissa lokala skatter 6 % kol till hushåll 25 % bensin (SO—procentig avdragsrätt) 17 % övrig energi

Danmark ja 22 % 1 795 1 440 0,29 3,40 acciser avdragsgilla för 0,26 näringslivet (med smärre undantag) Finland ja 16 % (ons/moms) 0 0 ja omläggning till moms på energi 1985

Frankrike ja 18,6 % (5,5, 7, 33,3) 50 340 2,88 lokal elbeskattning: komm max 8 % dep max 4 %

Irland ja 10 %, 25 % 70 70 2,80 (25 % på bensin och diesel)

Italien ja 18 % (38 %, 9 %, 2 %), 46 88 0,06 3,38 9 % gäller på el, kol och naturgas

Kanada nej planerar federal moms 0,25 (inkl energi)

Nederländerna ja 19 % (6 %) 132 386 0 3,0

Tabell 6, forts

____________—__——_————— und Moms pa' Momssatser Tung eo Lätt eo Acciser (SEK)

energi kr/m3 kl:/in3 El Bens in Särskilda anmärkningar kr/ka kr/l

______________—___——

Norge ja 20 % (på el till 270 240 0,036 2,30 nedsättning av elavgift konstruerat pris) för energitunga industrier Schweiz nej 9,3 % (oms) — inte på 102 75 2,96 moms—förslag nedröstat i energivaror med undantag folkomröstning

för drivmedel Spanien ja 12 % (33 %, 6 %) 5 235 1,5 % 1,34 moms infördes 1986

Storbritannien ja 15 % (0 %; bl a på 80 120 1,96

el, gas och värme)

Sverige nej 23,46 % (gäller ej 978 978 0,072 2,84 nedsättningsregler för energivaror) 0,062 energibeskattning inom 0,05 industrin. Skatterna

har hojts efter april 1987 samt 1/7 1939.

Västtyskland ja 14 % (7 %) 50 60 7,25 % 2,25 % mineraloljor för andra (kolstöd) ändamål än motorbränsle, 5,5—8,1 % smörjolja och uppvärm— (utjämning ning än undantagna från

regionalt) accis

USA ja delstatlig 3—6 % 30 30 0,1 österrike ja 20 % 105 80 1,90

_________—_____——-_———— Anm. De procentsatser som står inom parentes under (Momssatser" avser differentierade mervärdeskattesatser inom det aktuella

landet.

3.2 Beskattningsregler i vissa länder

Danmark

Danmark är det land inom EG som har den högsta beskattningen av energi. Mervärdeskatten är bland de högsta i Europa, 22 procent, och tas bl a ut på el, fasta och flytande bränslen, naturgas och annan gas samt drivmedel för motorfordon. Acciser tas ut på nästan all energi. Avdragsrätt medges inom mervärde— skattesystemet för de acciser som industrin och flertalet andra mervärdeskattskyldiga har betalat vid inköp av olja, el, gas och kol. De kumulativa verkningarna blir därför förhållandevis svaga. (1988—08—11 kostade blyad bensin 6,92 Dkr och oblyad 6,84 Dkr.)

Finland

I Finland omfattar den allmänna omsättningsskatten sedan 1986 även energi. Den tas ut med 16 procent vid försäljning av varor och vissa tjänster. Dessförinnan hade man en punktbeskattning. Som varor behandlas tillhandahållandet av bränsle och energiprodukter i allmänhet, t ex eldningsolja. För att undvika kumulativa effekter medges avdrag för den skatt som belastat energivaror vid inköpet och som skall vidareförsäljas. Vid sidan av omsättningsskatten finns endast accis på bensin.

Frankrike

Den franska energibeskattningen är komplicerad på grund av att den innehåller många undantagsbestäm— melser. Mervärdeskatt tas ut normalt med 18,6 procent. Även andra skattesatser finns (se tabell nr 6). Det

finns även speciella lokala skatter i kommuner och departement med reglerade maximigränser för bl a el

med 8 resp 4 procent.

Kanada

I Kanada finns ingen mervärdeskatt, men planer finns att införa en federal mervärdeskatt av samma typ som finns i många västeuropeiska länder. Tanken är att mervärdeskatten skall omfatta även energiområdet. Både federala och delstatliga acciser finns på bensin och diesel.

Nederländerna

I Nederländerna tas mervärdeskatt ut på de olika energislagen efter en skattesats på 19 %. Vid sidan av mervärdeskatten finns acciser. Alla förbrukarkatego—

rier behandlas lika.

Norge

I Norge är mervärdeskatten 20 procent. För elkraft gäller att mervärdeskatt tas ut på ett beräknat pris per kWh, i stället för på det verkliga priset. Skälet är att priserna på elkraft varierar starkt i olika delar av landet. Syftet är att.utjämna skattebelast- ningen mellan olika landsändar. Mervärdeskatt tas inte ut på elförbrukning i Nordnorge.

På elområdet tas även särskilda elavgifter ut. Vissa energiintensiva industrier, t ex ferrolegeringsindu— strin och aluminiumindustrin, åtnjuter nedsättning av den avgiften. Sammanlagt beräknas ca 20 procent av den

totala industriförbrukningen av el vara berättigad till sådan nedsatt avgift.

Endast mervärdeskatt tas ut för andra bränslen än mineraloljor. Skatt på bensin tas ut efter en differentierad skattesats beroende på om bensinen är blyfri eller inte. Någon speciell accis på dieselolja tas inte ut, eftersom en kilometerbeskattning

tillämpas.

Storbritannien

Mervärdeskatten är 15 procent i Storbritannien. Man använder sig emellertid av en s k O—skattesats för

bl a de viktigaste energivarorna, t ex el, gas och värme. Endast de vanligaste oljetyperna och drivmedel för motorfordon är belagda med acciser.

USA

I USA finns en statlig omsättningsskatt på 3—6 procent och statliga acciser på bl a olja, kol och bensin. Delstaterna har även möjlighet att införa allmän omsättningsskatt och specialskatter. Sådana skatter har införts i många delstater på el och naturgas. Det kan konstateras att beskattningen av oljeprodukter och energivaror spelar en betydligt mindre roll i USA än i Europa.

Västtyskland

Mervärdeskatten på energivaror är 14 procent i Västtyskland. Vid sidan av mervärdeskatt tas även acciser ut på framför allt mineraloljor. Viss användning av mineraloljor är dock skattefri, t ex mineralolja som används för annat än motorbränsle, smörjolja eller uppvärmning.

För el tas ut — förutom mervärdeskatt — två särskilda punktskatter med 7,25 procent resp 5,5-8,1 procent.

Syftet med dessa skatter är dels att stödja den tyska kolindustrin, dels att utjämna elpriserna inom olika

regioner.

3-3 Harmoniseringssträvanden inom EG energi— skatteområdet

Enligt EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv skall energi ingå i mervärdeskattebasen.

Enligt ett av EG—kommissionen lämnat förslag till ett direktiv om mervärdeskattenivån skall den normala skattesatsen ligga mellan 14 och 20 procent och en reducerad skattesats mellan 4 och 9 procent. Den reducerade skattesatsen skall gälla för bl a energi- produkter för uppvärmning eller belysning. Vid till— handahållandet av varor i övrigt skall den normala skattesatsen gälla.

Enligt EG-kommissionens förslag till accisdirektiv skall acciser läggas på bensin, diesel— och eldnings— olja, gasol, fotogen och metanol. Det kan inte uteslutas att även andra acciser skulle kunna vara tillåtna inom EG även efter ett genomförande av de föreslagna accisdirektiven. Det förutsätter dock att acciserna utformas så att de inte kräver gränsforma— liteter. Avsikten är att man skall uppnå ett enhetligt skatteuttag i medlemsländerna. Mervärdeskatt skall däremot tillåtas att variera inom ganska breda intervall. Som framgår av ovanstående tabell medför EG—kommissionens förslag betydande justeringar i flera

länder, bl a i Danmark.

Ekonomiska styrmedel

I miljöavgiftsutredningens delbetänkande — Miljöavgifter på svavel och klor (SOU 1989:21) — redovisades i avsnitt 2.2 och i bilaga 3 en rapport som upprättats inom det internationella samarbets— organet OECD om erfarenheter av ekonomiska styrmedel från några OECD—länder. Rapporten kommer att publi— ceras inom kort. Materialet har sammanställts av två fristående konsulter på basis av länderbidrag. Sex länder har specialstuderats — Frankrike, Västtyskland, Italien, Nederländerna, Sverige och USA. Därutöver redovisas en del erfarenheter från ytterligare ett antal OECD—länder.

I denna bilaga anges något om slutsatserna i OECD— rapporten. I avsnitt 4.2 lämnas ländervisa uppgifter om ekonomiska styrmedel samt tendenser och förslag till sådana i de specialstuderade länderna.

I detta avsnitt berörs vidare den amerikanska presidentens förslag till nya åtgärder på miljöom— rådet, vilket innehåller påfallande inslag av ekonomiska styrmedel. Uppgifterna kompletterar vad som anges i OECD—rapporten om ekonomiska styrmedel i USA. Därefter beskrivs den finländska miljöekonomikommit- téns rekommendationer, vilka redovisades den 24 maj 1989, och utvecklingstendenser i den norska miljöpoli— tiken.

4.1 OECD—rapportens slutsatser

OECD—rapporten bekräftar att förekomsten av ekonomiska styrmedel har ökat betydligt under de senaste femton åren. Totalt har 153 styrinstrument rapporterats, enligt följande.

___________—_—_——-————

Subven— " Avgifter tioner Ovriga Totalt

___—___..._—_-———-——

De sex studerade ländernall 44 27 14 85

Åtta övriga

OECD—länder?) 37 14 17 68 81 41 31 53

1) Frankrike, Västtyskland, Italien, Nederländerna, Sverige och USA

2) Australien, Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Norge, Schweiz och storbritannien

OECD—rapporten konstaterar att utvecklingen torde bero på ett antal faktorer, särskilt

— Behovet att finna ekonomiskt effektiva angreppssätt i tider av låg ekonomisk tillväxt och budgetrestrik—

tioner.

- En utveckling mot avreglering, d v s enklare och flexiblare former av statliga ingripanden.

— Ambitionen att uppnå bättre integration mellan miljöpolitik och andra politikområden.

- Gradvis förskjutning från kurativ till preventiv politik.

— Behovet att skapa medel för finanisieringspolitik.

Såsom tidigare angivits har ekonomiska styrmedel i praktiken sällan, eller aldrig, används i stället för direkt reglering utan i kombination med, och som komplement till, detta styrmedel. Därför är det enligt OECD-rapporten svårt att bedöma hur stor betydelse

ekonomiska styrmedel faktiskt har för att åstadkomma en given utsläppsbegränsning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

En slutsats är också att miljöavgifter, och andra ekonomiska styrinstrument, i praktiken ofta ges en finansierande snarare än en styrande funktion. Det framgår av att avgiftsnivån är för låg för att kunna

ge några styrande effekter.

En förklaring till att många stater väljer att hålla avgifterna på en låg nivå är enligt OECD—rapporten sannolikt det starka motstånd mot höga avgifter som industrin inom resp land har gett uttryck för.

Det är viktigt att komma ihåg att alla de länder som har studerats här har en stark tradition av styrning genom direkt reglering. Industrins reaktioner mot höga avgifter skall ses mot bakgrund av att införandet av ekonomiska styrinstrument inte har medfört att regle- ringssystemet har avvecklats. Högre avgiftsnivåer är å andra sidan en nödvändig förutsättning för att ekono- miska styrmedel skall bli så effektiva miljöpolitiska styrinstrument att de faktiskt kan ersätta direkt

reglering.

En annan förklaring till att de flesta stater tillämpar låga avgifter är enligt OECD—rapporten att höga avgifter ställer större krav på god precision när det gäller mätning och kontroll av utsläppen.

4.2 Ekonomiska styrmedel i vissa länder

Rapporten innehåller också en allmän beskrivning av

existerande styrmedel och trender i de länder som djupstuderades.

Västtyskland

I Västtyskland utövas miljöpolitiken huvudsakligen genom tillståndsgivning. Generellt sett spelar de ekonomiska styrmedlen en mindre roll, men deras betydelse varierar bland de olika miljöpolitiska områdena.

Inom vattenföroreningsområdet, är tillämpningen av utsläppsavgifter nära knuten till tillståndsgivningen. Denna avgift anses ha bidragit till att en bättre vattenkvalitet har uppnåtts.

Luftföroreningskontroll sköts nästan uteslutande genom källrelaterad tillståndsgivning. Avgifter anses opraktiska men kan komma att övervägas om målen inte nås med den nuvarande politiken. Avgiften på blyad bensin är temporär och är avsedd att främja konsumtionen av blyfri bensin, i avvaktan på ett totalt förbud för blyat bilbränsle.

Västtyskland har ett system när det gäller nya eller förnyade anläggningar i miljökänsliga områden som liknar det amerikanska systemet med överlåtbara utsläppsrätter. I sådana områden ges endast tillstånd till nya anläggningar om de ersätter en gammal anläggning av samma slag, varigenom substantiella reduktioner av utsläppsnivån uppnås. Arrangemanget gäller inte endast för anläggningar som ägs av samma företag, utan också anläggningar som ägs av andra, under förutsättning att de ligger i samma område. Också förnyelse av anläggningar kan på samma sätt ge "utsläppsrätter" att användas från nya utsläppskällor. Reglerna påminner om det amerikanska (se nedan) men några överlåtbara eller lagringsbara utsläppsrätter uppstår inte. "överföringen" sker genom godkända avvikelser från källrelaterade tekniska riktlinjer.

Finansiellt stöd anges vara vanligt förekommande i Västtyskland. Ett relativt stort antal subventions— program tillämpas på federal nivå såväl som på "ländernivå". Den ekonomiska funktionen av finansiellt stöd är mer betydelsefull än styrfunktionen. Flera stödformer syftar till att ge finansiellt stöd för att skydda industrier mot oöverstigliga finansieringsbör— dor när det gäller att uppfylla regleringar, särskilt vid förnyelse av gamla anläggningar. Inga betydande förändringar i tillämpningen av subventionssystemen

väntas.

Produktavgifter är av mindre betydelse. Industriavtal tillämpas i ett antal fall för att främja acceptansen av vissa process— eller produktförändringar. Sådana arrangemang är emellertid alltid baserade på tillstånd när större miljöproblem berörs.

Sammanfattningsvis noteras i studien att avgifter inte förväntas bli något viktigt styrmedel i miljöpoliti— ken. Vattenutsläppsavgifterna avses bli mer integre— rade i tillståndsgivningssystemet. Den typ av till— stånd som påminner om överföringsbara utsläppsrätter i USA kommer troligen att öka i betydelse. Subventions— systemet kommer att bibehållas.

Frankrike

I Frankrike tillämpas de ekonomiska styrmedlen

i olika utsträckning inom skilda policyområden. De ekonomiska instrumenten är ganska starka vad gäller vattenföroreningar. Betydelsen av och framgångarna för program för kontroll av vattenföroreningar beror huvudsakligen på att intäkter från avgifter har använts för att finansiera dessa program. De ekonomiska instrumenten är av mindre betydelse när det

gäller program för avfallshantering, buller och luftföroreningar.

Av de länder som studerats är Frankrike det enda landet som har infört en avgift för utsläpp av luftföroreningar. Avgiften beräknas på basis av utsläpp av svaveldioxid och dess syfte är att finansiera investeringar av kontroll— och mätutrustning i de anläggningar som gör utsläpp samt forskning rörande ny teknik. Erfarenheterna visar att avgiften (130 F per ton svavel) inte har haft någon betydelse för utsläppens storlek. Större delen av avgiftsinkomsterna (90%) återförs till industrin i

form av investeringsstöd.

Decentralisering av hanteringen av naturresurser och därigenom av tillämpningen av de ekonomiska styrmedlen rörande såväl miljöområden såsom vatten och avfall som administrationsnivåer (lokala myndigheter) är ett viktigt inslag i det framtida systemet.

I förhållande till den dominerande finansiella funktionen hos de ekonomiska styrinstrumenten bedrivs miljöpolitiken huvudsakligen genom tillståndsgivning.

Vad gäller trender i utnyttjandet av ekonomiska instrument har två grundelement fortsatt betydelse; Polluter—Pays—Principle och principen om återföring av pengar d v s självfinansierande program inom vatten— föroreningskontroll.

Flera sektoriella avgifter av olika slag övervägs, brukaravgifter (särskilda avfallsutgifter), produk- tavgifter (bilbatterier, förpackningar, PCB) och ickeuppfyllande avgifter. Eftersom industrin motsätter sig ytterligare finansiella bördor kan dock inte något snabbt genomförande av de nya utgifterna väntas.

Sammanfattningsvis kommer, anges det i OECD—rapporten, en ganska stark preferens för att genomföra miljö— politiken genom tillståndsgivning, tillsammans med motståndet mot nya finansiella bördor, att avsevärt

motverka nya initiativ rörande ekonomiska styrmedel.

Italien

I den italienska miljöpolitiken är styrning genom tillståndsgivning och kontroll det överlägset mest betydelsefulla instrumentet. Ekonomiska styrmedel kan betecknas som undantag. När de tillämpas är avsikten att de skall innebära ytterligare styrning, men oftast saknar de betydelse.

De avgifter som används bidrar huvudsakligen till att få in nödvändiga medel för att täcka kostnader för berörda tjänster (brukaravgifter). Vattenutsläpps— avgiften skall enligt sitt syfte främja ett bättre uppfyllande av vattenföroreningsregler, men undlåter att göra det i praktiken. Avgiften kommer att slopas när vattenföroreningslagen träder i kraft helt och hållet.

Idag tillämpas inga finansiella bidragssystem, vilka är exklusivt avsedda för miljöändamål.

Nederländerna

I Nederländerna har majoriteten av de ekonomiska styrmedel som används som syfte att omfördela medel för att stödja de miljöpolitiska programmens genom— förande. Följaktligen är de ekonomiska instrumenten komplementära till tillståndsgivning och har liten främjandeverkan. Ett undantag är utsläppsavgiften för

vattenföroreningar, som har anmärkningsvärda ehuru oavsedda effekter på föroreningen.

Det finns dock vissa förändringstendenser i den nederländska miljöpolitiken. Det finns för det första en tendens mot ett mer pragmatiskt tillvägagångssätt, vilket har lett till en omstrukturering av avgifts— systemet rörande luftföroreningar, buller och miljö— farligt avfall. Fem olika avgifter slogs under år 1988 ihop till en allmän bränsleavgift, vilken tas ut på

mineralolja.

Den nya avgiftsstrukturen illustrerar också en andra tendens, d v 5 ett skifte från enstaka objekt till ett mer integrerat tillvägagångssätt. Detta understryks ytterligare av ett integrerat kompensationsarrange— mang, vilket skall ersätta de olika åtgärder varigenom företag kan kompenseras om nya tillståndskrav blir

alltför stora bördor.

En tredje tendens är mot ett mer decentraliserat angreppssätt. Provins— och kommunmyndigheters roll i miljöpolitiken vidgas genom att de får mer utrymme att finansiera. Det väntas att det kommer att ske genom en kanalisering av olika nationella finansieringsbidrag till en fond för varje provins.

Avreglering är en fjärde tendens vilken tar formen av strömlinjeformning av lagstiftning och reglering. Detta reflekteras av minskningen av antalet avgifter genom avveckling av dessa som ger låga intäker och

visar sig vara relativt opraktiska.

Den femte tendensen är en övergång från kurativa till

mer preventiva policyåtgärder, såsom reflekteras av en

omdirigering av finansiellt stöd till utvecklingen och introduktionen av rena, integrerade processteknolo—

gier.

I linje med dessa tendenser, kommer existerande avgifter att behålla funktionen att finansiera direkta miljöprogramskostnader.

Nya avgifter med en styrande funktion är troliga, särskilt produktavgifter. Avgiften för bly i bensin är ett första exempel på detta.

Det finansiella stödet förväntas bli mindre och foku—

seras på att främja utvecklingen av nya teknologier.

Vad gäller andra styrmedel är möjligheten att intro— ducera pantsystem förutsedd i miljölagstiftningen. överlåtbara utsläppsrätter, vilka praktiseras i USA har diskuterats mycket i Nederländerna. En introduk— tion är dock inte trolig, huvudsakligen beroende på avsaknaden av överensstämmelse med det nederländska miljöpolitiska systemet. Nyligen har emellertid en "anti—försurningsfond" föreslagits, vilken skulle kunna innefatta vissa element av överlåtbara utsläppsrätter.

USA

USA:s miljöpolitik domineras av styrmedel av typen "föreskrift och kontroll" (command and control). Nyligen, genom avregleringssträvanden och framgången för vissa ekonomiska styrmedel (vissa luftutsläpps— transaktioner) har ekonomiska styrmedel givits större utrymme, ehuru fokus kommer att ligga kvar på till— ståndsgivning.

Såsom i andra OECD—länder har de ekonomiska styrmedlen spelat en större roll när det gäller vattenförore— ningar än inom andra sektorer. Brukaravgifter och substantiella finansiella bidragsformer har bidragit till att förbättra vattenkvalitén.

Tillståndskraven är så höga på luftföroreningsområdet att bestämmelserna hotade att bryta den ekonomiska utvecklingen. Av det skälet utvecklades politiken med överlåtbara utsläppsrätter, vilken ger industrin mer manöverutrymme för att uppfylla miljökraven och därmed bättre ekonomisk effektivitet. Erfarenheterna har varit blandade. Avsevärda kostnadsbesparingar och positiva miljöeffekter har uppstått, men också stora administrativa problem och många osäkerheter.

överlåtbara utsläppsrätter kommer enligt senare förslag (se nedan) på det hela taget att spela en större roll i USA:s miljöpolitik.

Sammanfattningsvis gäller följande för USA:s miljöpolitik:

— amerikanska miljömyndigheter är mindre skeptiska, men fortfarande avvaktande beträffande ekonomiska

styrmedel,

- politisk osäkerhet, höga transaktionskostnader och institutionellt motstånd har allvarligt hindrat tillämpningen av överlåtbara luftutsläppsrätter,

— ekonomiska styrmedel kan uppnå resultat under vissa förutsättningar när tillståndsgivning har visat sig

ineffektiv,

— myndigheterna är endast beredda att acceptera ekonomiska instrument som tillägg till tillstånds— givning. Ekonomiska styrmedel avses inte vara alternativ till konventionella tillstånds— och

kontrollmetoder. 4.3 Nya amerikanska förslag till ekonomiska styrmedel

Den amerikanske presidenten föreslog den 12 juni 1989 ett omfattande program för att komma till rätta med luftföroreningsproblemen. Förslaget, vilket innebär ändringar av Clean Air Act från 1977, syftar till att undanröja de tre största hoten mot miljön: surt regn (acid rain), städernas luftföroreningar och giftiga luftutsläpp. Programmet innehåller förslag om ekonomiska styrmedel. Härvid avses marknadskrafterna komma att utnyttjas. Tanken är att säljbara tillstånd (marketable permits) skall användas för minskningar av det sura regnet och överlåtbara utsläppsrätter (emissions trading) skall uppnå minskningar av föroreningar från bilar, vilket skulle innebära att man minimerar bördan för den amerikanska ekonomin. Förslaget är ännu inte detaljerat i alla delar. I grova drag innehåller det följande.

Surt regn

Förslaget syftar till minskade utsläpp av svaveldioxid med 10 miljoner ton (idag 20 milj ton/år) och kväve— oxider med 2 miljoner ton, varav 1 en första fas fram till år 1995 en reduktion skall ske med 5 miljoner ton 502. Det konstateras att varje begränsning av det sura regnet kommer att öka elektricitetspriserna, men att förslag som innehåller större flexibilitet ger mindre prisökningar.

Planen ger därför valfrihet när det gäller sättet att reducera utsläppen. Reduktionerna kommer att avse alla anläggningar över en viss storlek. Största reduktio— nerna kommer att krävas av de anläggningar som

förorenar mest.

Enligt förslaget kommer anläggningsägarna att tillåtas att överföra begärda minskningar så att de kommer att uppnås på det minst kostbara sättet. I den första fasen kommer överlåtelse att tillåtas mellan elektricitetsanläggningar inom en stat eller inom ett system. Full överlåtelserätt över delstatsgränserna kommer att tillåtas i fas 2.

Det framhålls att presidentens förslag reducerar, med upp till hälften, kostnaden jämfört med alternativet att kräva användning av specifika teknologier.

Städernas luftkvalitet

Förslaget innebär en blandning av federala åtgärder och delstatliga initiativ för att kraftigt minska luftföroreningarna i städerna främst av ozonbildande ämnen (bl a VOC volatile organic compounds) och NOx. Det innehåller nya initiativ för att främja alternativa bränslen för att minska föroreningarna från bilar, bussar och tunga fordon. Härvid utnyttjas marknadskrafterna för att uppnå kostnadseffektiva

reduktioner.

En rad utsläppsbegränsande regler införs. Härtill kommer satsningar på alternativa drivmedel — såsom metanol, naturgas och etanol — i särskilt utsatta städer. Det föreslås att en del av motorfordonsparken i vissa större städer ersätts med nya fordon som kan

drivas med rena bränslen. Beslut har tagits i

delstaten Kalifornien att fr o m är 2007 tillåta endast bilar med rena drivmedel i södra Kalifornien. Beslutet förutsätter det nationella naturvårdsverkets (EPA) godkännande.

De nio större städer som omfattas kan emellertid, om de kan visa att de kan uppnå likvärdiga minskningar av VOCs och giftiga luftämnen genom andra åtgärder, avstå från att delta i programmet.

Presidenten har uppdragit åt EPA att utforma regler och tillståndskrav som ger industrin maximal flexibilitet när det gäller att uppnå de förorenings— minskningar som krävs i förslaget.

Det ger biltillverkarna möjlighet att delta i "emissions trading" (överlåtelse av utsläppsrätter) och raffinaderier möjlighet att delta i "fuel pooling" i största möjliga utsträckning om de kan visa för EPA att den kombination av åtgärder som de väljer att vidta tillåter dem att uppnå samma utsläppsreduktioner som kontrollåtgärderna anger i presidentens program.

4.4 Finland

I Finland tillsattes en miljöekonomikommitté i juni 1986. Kommittén fick i uppgift att utveckla styrningen av miljövärden genom att definiera de principer som skall tillämpas på företagens miljövårdskostnader och finansieringen av dem. Vidare skulle man utreda ekonomiska styrmedel som vid sidan av den juridiska styrningen bäst kan leda till uppfyllandet av miljövårdens mål och att utarbeta behövliga förslag för utveckling av den ekonomiska styrningen och ersättningssystemen inom miljövärden.

Miljöekonomikommittén redovisade den 24 maj 1989 sina rekommendationer för en effektivisering av miljö— värden. Kommittén föreslår att utsläppsavgifter, miljöskatter, produktavgifter och vissa tillverk— ningsskatter skall tas i bruk inom miljövärden.

Av de övriga rekommendationerna kan följande vara intressanta att uppmärksamma med tanke på miljöav— giftsutredningens arbete på energi— och trafikområdet.

Det bör utredas vidare om en koldioxidskatt skall

införas i syfte att styra energiproduktionen.

I vissa produktgrupper kan införandet av en bulleravgift bli aktuell. Detta gäller bullrande fordon och anläggningar. Det bör utredas i vilken mån en sådan avgift kan påverka tillverkningen av och handeln med samt användningen av sådana produkter.

Man skulle kunna överväga huruvida sökande, t ex i samband med besiktningar, i större utsträckning än för

närvarande bör bära administrationskostnaderna.

Kommittén finner att de finansieringssystem som tillämpas på vissa miljövårdssektorer inte är ändamålsenliga såväl med tanke på miljövärden som med tanke på vad som finansieras. Kommittén föreslår därför att existerande räntestödssystem skall ersättas

med bidrag för att påskynda miljövärdsinvesteringar.

Miljöolägenheterna av vägtrafiken kan minskas genom justeringar av tyngdpunkten i beskattningen. Kommittén anser att beskattningen bör bidra till ny fordonstek— nik som medför så lite miljöolägenheter som möjligt samt att beskattningen inriktas på att främja den rälsbundna trafiken och att skära ned vägtrafiken.

Avslutningsvis konstaterar kommittén att de metoder för styrning av miljövärden som bygger på skatter och utsläppsavgifter har vissa fördelar och nackdelar. Avgiften sporrar företagen att minska residualutsläp— pen. Uttagandet av utsläppsavgifter och belönandet av utsläppsminskningar ökar den företagsekonomiska lönsamheten inom miljövärden, om systemet kommer i allmänt bruk och fungerar. Utsläppsavgifterna bidrar också till teknikutveckling. Systemet kan å andra sidan visa sig svårt och komplicerat att administrera.

4.5 Norge

I den norska uppföljningen av Världskommissionens rapport (St. meld nr 46 88/89) redovisas utvecklingen i landets miljöpolitik.

I syfte att utveckla effektivare styrsystem kommer det inom miljöpolitiken att läggas större vikt vid fast— hållande av mål och krav på resultat och utvärdering. Däremot nedtonas regel— och detaljstyrningen.

Ett mål är att priserna skall återspegla de kostnader som konsumtion och produktion har på miljön. Regeringen kommer i större utsträckning att använda ekonomiska styrmedel för att nå detta mål. Den norska regeringen ansluter sig till den i OECD överenskomna principen att förorenaren skall betala.

Syftet med användningen av ekonomiska styrmedel anges i korthet vara att

— säkra att kostnaderna för föroreningar bäres av den som förorenar,

— bidra till att en acceptabel miljöstandard uppnås till lägsta samhällsekonomiska kostnad,

— stimulera till utveckling och användande av

miljövänliga produkter och teknologier,

— skapa priser som lägger grunden för en mer samhällsekonomiskt riktig användning av resurserna,

— finansiera miljöåtgärder.

Varken Norge eller andra länder har några större erfarenheter av att använda avgifter som styrmedel i miljöpolitiken. Regeringen kommer att utvärdera effektiviteten av en ökad användning av avgifter och andra ekonomiska styrmedel. Miljöavgifter måste ses i sammanhang med skatter och andra avgifter när det gäller att skapa intäkter. Avgifter och indirekta skatter är generellt illa ägnade som medel för att uppnå fördelningspolitiska mål. Det konstateras att normalt är generella skatter som inkomstskatter och mervärdesskatter bättre ägnade att finansiera offentliga utgifter, såsom t ex miljöåtgärder.

Utsläppsavgifter tillämpas inte i Norge idag. Miljödepartementet utreder möjligheten att införa ett koncessionspantsystem. Företagen skulle få betala en avgift för att få utsläppskoncession. Utsläpp utöver koncessionsgränsen skulle resultera i straffavgift. Underutnyttjande skulle ge restitutioner.

Avgifter på miljöfarliga insatsfaktorer är en form av produktavgift som kan leda till att miljöfarliga insatsfaktorer ersätts. I Norge tillämpas en svavelrelaterad mineraloljeavgift där avgiften är graderad efter koncentration av svavel. För övrigt

finns produktavgifter på smörjolja, engångsemballage,

konstgödsel, växtskyddsmedel. Beslut har dessutom fattats om införande av avgift på miljöfarliga batterier och CFC.

Ett exempel på avgiftsdifferentiering som är i bruk i Norge (och i flera OECD—länder), är avgiftsskillnaden på blyad och blyfri bensin.

Liksom Sverige har Norge ett pant— och retursystem för bilskrotning. Den norska regeringen avser att vidare— utveckla pant— och retursystemet till andra områden.

Betalning för offentliga tjänster kommer att utnyttjas i större utsträckning, t ex kommunernas kloakavgifter.

Den norska regeringen kommer således att i högre grad använda sig av miljöavgifter. För att uppnå en acceptabel effekt av avgifterna, kan det bli nödvändigt att ta ut höga avgifter.

I sammanhanget konstateras att de merutgifter som uppstår för näringslivet och hushållen kan kompenseras genom sänkningar av andra skatter och avgifter.

5 Relationen till EG 5.1 EG:s miljöpolitik

Romfördraget om den Europeiska ekonomiska gemenskapen från 1957 innehåller inga bestämmelser om en gemensam miljöpolitik.

EG—rådet har dock allt sedan 1973 upprättat femåriga handlingsprogram för miljöområdet. Från att inled—

ningsvis har varit inriktat på att komma till rätta med omedelbara föroreningsproblem har handlingspro—

grammet gradvis blivit mer övergripande och före— byggande åtgärder har givits ökad betydelse.

De områden där EG hittills antagit miljöbeslut är

främst följande:

1. Vattenföroreningar. Ett antal direktiv har antagits på vattenområdet. Det gäller t ex för begränsningar av utsläpp av sådana ämnen som bly, kadmium och DDT och för skydd av salt och sötvatten.

Luftföroreninga . Till helt nyligen har framstegen varit begränsade vad gäller EG:s beslut om minskning av skadliga luftutsläpp. Beslut har exempelvis fattats om krav vad gäller utsläpp av bilavgaser, att avveckla produktion och användning av CFC:er och att minska utsläppen från stora

förbränningsanläggningar.

Buller. Direktiv föreligger som reglerar de maximala bullernivåerna för olika former av transportmedel.

. Kemiska produkter. Efter Seveso—olyckan har striktare regler införts i EG vad gäller hantering av kemiska produkter.

. Avfallshantering. Sedan 1975 har EG regler för

hantering av avfall.

. Naturvård. EG deltar i en rad konventioner på

naturvårdens område och har t ex antagit beslut om

bevarande av vilda fåglar.

Enhetsakten

Med den europeiska enhetsaktens ikraftträdande 1987 ändrades förutsättningarna för det fortsatta miljösamarbetet inom EG. Genom akten fördragfästes gemenskapens rätt att formulera en gemensam politik också på miljöområdet. Vid reformeringen av Romfördragets regler om harmonisering av lagstiftningen gavs också miljöhänsyn ökad tyngd.

I de genom enhetsakten i Romfördraget införda artiklarna 130 r—t fastläggs målen och medlen för den gemensamma miljöpolitiken. Art 130 r fastställer följande tre övergripande mål;

- bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet

— bidra till att skydda människors hälsa

— säkerställa ett förståndigt och rationellt utnyttjande av naturtillgångar.

Den gemensamma miljöpolitiken skall vidare bygga på principerna om förebyggande åtgärder, åtgärder vid källan samt att förorenaren betalar — "polluter pays principle". Kompetensen att förhandla i internationel— la fora eller sluta avtal med tredje land ligger i huvudsak kvar hos medlemsländerna. Artikeln framhåller att miljöpolitiken skall integreras i EG:s övriga verksamhetsområden.

Det finns en väsentlig inskränkning i EG:s kompetens på miljöområdet. Enligt art 130 r skall den gemensamma miljöpolitiken inskränkas till de områden där de miljöpolitiska målen därigenom kan uppnås bättre än nationellt.

Enhetsakten ger dock medlemsstaterna i EG rätt att införa strängare miljöregler än de som antagits av

gemenskapen.

Ett exempel på den senaste utvecklingen inom EG är EG:s bilavgasregler. Kommissionen har i början av april 1989 fattat beslut om att utarbeta förslag om skärpning av reglerna, i princip till motsvarande de federala amerikanska normerna, med verkan från den

1 januari 1993. Dessa skall, efter beslut i juni 1989, också tillämpas på småbilar (se avsnitt 2.2).

EGs regler avseende utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider från energianläggningar återges under avsnitt 2.1

Det fjärde miljöhandlingsprogrammet (1987—1992)

De generella miljöpolitiska målsättningarna i det fjärde miljöhandlingsprogrammet (1987—1992) syftar till att prioritera hänsynen till miljön dels inom de traditionella miljöpolitiska ramarna, dels i politiken på andra samhällsområden. Miljöpolitiken skall fortsättningsvis behandlas som en integrerad del av den ekonomiska och sociala politiken. Handlingspro— grammet har antagits av EG—rädet och har status av en politisk avsiktsförklaring.

Följande fyra områden har enligt EG—kommissionen högst prioritet i miljöhandlingsprogrammet;

— Genomförandet av EG:s lagstiftning: Kommissionen kommer stegvis att öka strävandena till att medlemsstaterna följer EG—direktiven och att de kontrollerar både den nationella lagstiftningens

formella överensstämmande och genomförandet i

praktiken.

— Substans— resp källorienterad kontroll av föroreningar: I programmet understryks gemenskapens förpliktelse att föra en miljöpolitik som syftar till att förhindra att föroreningar uppkommer.

— Information: Alla medborgare skall få information från medlemsländernas regeringar och kommissionen om miljöpolitik och miljöproblem.

— Sysselsättning: Programmet understryker att miljövård skapar arbetstillfällen. Kommissionen har föreslagit ett 5—ärsprogram för demonstrationspro— jekt i medlemsländerna för att undersöka miljö— investeringarnas sysselsättningsskapande effekt.

Andra viktiga målsättningar för programmet är att stärka forskningen på miljöområdet och att öka samarbetet med utomstående länder.

miljöavgifter

EG:s målsättning rörande "förorenaren betalar"—prin- cipen (PPP) har närmare utvecklats i det nu gällande miljöhandlingsprogrammet. Här omnämns ekonomiska styrmedel som får användas i miljöskyddsarbetet, som skatter, avgifter, subsidier och säljbara utsläpps— rättigheter. Det framgår att EG—kommissionen har en viktig roll för att utveckla sådana instrument och ge riktlinjer för deras användning.

Redan i en rekommendation från 1975 (75/436/EEC) angavs riktlinjer för uttagande av kostnader i samband med skydd av miljön mot förorening. Avsikten är bl a att undvika handelshinder och snedvridande av konkurrens, vilka är oförenliga med gemenskapens syften. Syftet med miljöavgifter skall vara att

uppmuntra förorenaren att vidta nödvändiga åtgärder

för att minska sin förorening så kostnadseffektivt som möjligt och/eller få honom att betala sin del av samhällets åtgärder avseende t ex rening. Inkomsterna

skall kunna användas antingen för att finansiera myndighetsåtgärder eller installationer hos en

individuell förorenare.

I EG:s arbete med att långsiktigt utveckla en inre marknad inriktas policyn på att eliminera avgifter som innebär krav på gränskontroll. I det förslag om förverkligande av den inre marknaden, den s k vitboken, pekas bl a på möjligheten att finna andra tillvägagångssätt och medel än gränskontrollen för att

uppnå samma skyddsnivå.

5.2 Jämförelse Sverige — EG

5.2.1 Allmänt

Det föreligger en bred politisk enighet om att Sverige skall på alla samhällsområden försöka bredda och fördjupa samarbetet med EG så långt detta är förenligt med den svenska neutralitetspolitiken.

Efter det västeuropeiska miljöministermötet i Nederländerna hösten 1987 har kontakterna mellan Sverige, EFTA och EG ökat på det miljöpolitiska området. Under hösten upprättas en miljökommitté i EFTA.

Då det gäller ambitionerna och politiken beträffande miljövårdsarbetet finns likheter mellan EG och Sverige. Det rör sig dock om två var för sig dynamiska processer, med fortlöpande förändringar för att förbättra miljöskyddet, och åtgärderna ligger inte alltid i fas med varandra. I många fall rör det sig om

skillnader där EG gått långsammare fram än Sverige, även om huvudinriktningen mer eller mindre varit densamma. Som redan framgått kan åtgärderna på EG—nivå inte förväntas bli heltäckande utan aktualiseras när miljövårdsmålen förutsätts nås bättre härigenom än genom åtgärder på nationell nivå.

I fråga om den viktiga principen att förorenaren betalar ("polluter pays principle" eller PPP) råder full samstämmighet mellan Sverige och EG.

De EG—regler, som ställer upp minimikrav på miljö— värdsområdet med möjlighet till nationella komplet— terande åtgärder, borde i princip inte vara svåra att tillämpa i ett icke—EG—land, som Sverige, med hög miljöskyddsnivä. I den mån EG fastställer genomfö— randeregler som är väsentligt annorlunda än de nationella och som eventuellt fordrar stora omlägg— ningar av administrativa eller andra rutiner, kan praktiska/ekonomiska komplikationer uppkomma.

Då det gäller svenska strävanden till harmonisering med EG, kräver övriga EG—regler och särskilt de som rör den inre marknaden, speciell uppmärksamhet från miljöskyddssynpunkt, eftersom avvikelser här tolereras endast undantagsvis i EG—systemet. I sammanhanget kan noteras att artiklarna 30—36 i Romfördraget förbjuder varje åtgärd från medlemsländerna som direkt eller indirekt innebär ett hinder för den intrakommunitära handeln. Artiklarna lägger fast principen att varje vara som lagligen tillverkas och säljes i ett medlemsland skall fritt få importeras och säljas i andra medlemsländer, såvida inte "mandatory requirements" enligt artikel 36 berättigar till undantag från denna princip.

Detta innebär i princip att varor som är tillverkade i enlighet med tekniska eller andra krav som skiljer sig från de i importlandet måste accepteras av detta land. Handelshinder som uppstår på grund av olikheter i nationell lagstiftning är bara tillåtna om reglerna är nödvändiga, d v s lämpliga och inte överdrivna, för att tillgodose "mandatory requirements" (hälsa, konsu— mentskydd, miljöskydd, skydd för arbetsmiljö etc).

Att miljöskyddshänsyn beaktas visade EG—domstolen i september 1988 i den s k flaskdomen. Kommissionen hade anhängiggjort ett mål mot det danska returglassystem för öl och läskedrycker där endast vissa förpackning— styper får användas, vilket ansågs utgöra ett handels- hinder. Domstolen fastslog dock att när EG—harmoni— sering saknas för ett visst varuområde måste skillna— der i nationell lagstiftning godtas så länge reglerna är ickediskriminerande och har tillkommit för att tillvarata sådana angelägna intressen som gemenskaps- rätten erkänner. Domstolen slår därmed fast att miljöskyddet är ett intresse av det slag som kan

begränsa tillämpningen av art. 30.

För varuflödet över gränserna är EG:s mål att alla 5 k gränsformaliteter inom gemenskapen skall avskaffas. I viss utsträckning används gränskontroll i det svenska miljövårdsarbetet som ett sätt att minska risken för t ex användning av här förbjudna produkter eller för att möjliggöra eller underlätta uttag av särskilda miljöavgifter på vissa varor. Förutsättningarna för att minska de svenska gränsformaliteterna i förhållande till EG—länderna behöver således studeras

särskilt.

53 Bilaga 1 5.2.2 Transport— och energisystem

Motorfordon

Vi har i avsnitt 2.2 beskrivit de beslutl) inom EG som tagits när det gäller bilavgaskrav. Därav framgår att i nuläget är de svenska avgasreningskraven och EG:s i praktiken likartade beträffande större bensindrivna bilar. De svenska utsläppsgränserna för lätta fordon fr o m 1989 års modell år tills vidare strängare än EG:s krav, genom att alla nya bensindrivna bilar i praktiken måste ha katalytisk avgasrening redan nu. De svenska kraven för mindre fordon med dieselmotorer är också strängare än EG:s krav. Kraven gäller i Sverige också för de minsta lätta lastbilarna, som har personbilteknik i motsats till EG:s.

1) Rådets direktiv 70/220/EEC med senare ändringar, om emissioner från motorfordon (luftföroreningar).

Rådets direktiv 72/306/EEC med senare ändringar, om emissioner från dieselmotorer.

Det förstnämnda direktivet anger EG—gränsvärden för utsläpp av kolmonoxid (CO), kolväten (HC) och kväveoxider (NOX) från motorfordon samt vissa regler om partikelförorening från dieselfordon. Det andra direktivet från 1972 avser åtgärder mot sot från dieselmotorer i mindre fordon samt ger genom senaste tillägget från 1988 också gräns— värden för partikelförorening.

I Rådets direktiv 70/156/EEC med senare ändring finns regler om typgodkännande.

Andra väsentliga skillnader mellan Sverige och EG är krav på hållbarhet och kontrollsystem. Hållbarhets— kravet saknas helt i EG—reglerna och likaså kontroll— systemet. Detta innebär i praktiken en lägre kravnivå inom EG.

EG-direktiven innebär i princip att medlemsländerna inte kan förbjuda marknadsföring eller användning av fordon som överensstämmer med gemenskapens föreskrif—

ter.

Motorbränsle

Gränserna för bly i motorbensin har successivt sänkts i Sverige sedan början av 1970-talet och är nu 0,15 g bly/l.

Enligt EG—direktivenl) tillåts upp till 0,40 g bly/l, dock att medlemsländerna, uppmanas att så snart det anses ändamålsenligt gå ned till 0,15 g/l. Sverige har

således strängare krav här.

Utrustning för katalytisk avgasrening förstörs om bilen körs på blyad bensin. Detta förhållande liksom allmänna hälso— och miljöskyddsskäl har gjort att tillgång till blyfri bensin skall säkerställas såväl inom Sverige som i EG—länderna, i Sverige från 1 juli 1987, i EG från den 1 oktober 1989. EG har också samma gräns för bly i blyfri bensin (i EG—direktivet benämnd oblyad) nämligen 0,013 g/l.

I Sverige gäller sedan länge att benseninnehället i bensinen inte får överstiga 5 volymprocent. Samma begränsning införs i EG från 1 oktober 1989. I blyfri bensin regleras i Sverige dessutom fosfor (max

0,002 g/l) och svavel (max 0,1 mass—%) för skydd av katalysatorer.

1) Rådets direktiv 85/210/EEC med senare ändringar, om blyinnehäll i bensin.

Svavel i oljebränslen

På EG—nivä regleras svavelinnehållet i olja endast vad avser tunn eldningsolja och dieselbrännolja.

Dessa oljeprodukter får inom gemenskapen marknadsföras endast om innehållet av svavel, fr o m 1989, inte överstiger 0,3 viktprocent. Medlemsländerna kan fastställa gränsen till 0,2 procent där miljöskador förorsakade av svaveldioxidemissioner gör detta nödvändigt. Marknadsföring av tunna oljor med svavelinnehåll under 0,2 procent får inte heller förbjudas i ett EG—land. Det kan nämnas att EG—landet Danmark har fastställt en generell gräns på 0,2 procent för hela landet. Senast den 1 april 1990 skall EG—kommissionen lägga fram förslag om fastställande av

ett enda gränsvärde.

5.2.3 Gränsformaliteter

Enligt den svenska lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in— eller utförsel av varor får regeringen göra detta bl a av hänsyn till hälsovården, miljövärden och skyddet för utrotningshotade eller sällsynta arter av djur eller växter. Något liknande generellt bemyndigande att initiera förslag om importrestriktioner finns inte för EG—kommissionen eller någon annan i gemenskapen. I själva verket innebär genomförandet av den "inre marknaden" att målet för avlägsnande av bl a fysiska hinder är att helt ta bort kontrollen vid de inre gränserna. Detta kan ske antingen genom att orsakerna till kontrollen tas bort eller genom att man finner andra medel än gränskontroll för att uppnå t ex samma

skyddsnivå.

5.2.4 Vägskatter

Sverige och Norge är de enda europeiska länder som tar ut kilometerskatt.

Vägskattesystem och nivåerna inom EG skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Kommissionen har emellertid lagt fram förslag i syfte att åstadkomma en harmonisering. Huvudtanken är att alla fordon skall betala en fast avgift (fordonsskatt) som är något så när lika stor i medlemsstaterna. Därutöver skall fordonen betala en sträckberoende avgift. Denna skall vara olika stor beroende på fordonets totalvikt. Bränsleskatt kan också tänkas, enligt kommissionens förslag, men bör då också vara av ungefär samma storlek i medlemsstaterna.

Kommissionens förslag har väckt protester och ingen enighet synes i sikte. Västtyskland har aviserat att man tänker införa en skatt som skall tas ut av de utländska fordonen då de passerar in över den västtyska gränsen.

5.2.5 miljöavgifter

Det finns ännu inte några regler på EG—nivä om avgifter i samband med föroreningsutsläpp till luft eller vatten. Det tycks dock i framtiden kunna bli ett instrument som EG—kommissionen kommer att arbeta med. Avgörande för andvändningen blir att avgifter införs efter samma principer inom hela gemenskapen så att handelshinder eller snedvridning av konkurrensen inte

uppkommer.

6 Internationellt samarbete

De föroreningar som behandlas i delbetänkandet är ofta gränsöverskridande och ger i vissa fall upphov till globala klimateffekter. Ett internationellt samarbete är därför nödvändigt. Behovet av internationell samordning behandlas i kapitel 10.8 i delbetänkandet. Här ger vi en överblick över det internationella

samarbetet på miljöområdet som Sverige deltar i.

FN—konferensen om den mänskliga miljön, som hölls i Stockholm år 1972 inriktades i första hand på att utveckla institutionella instrument och normativa

principer.

Under 1980—talet har det internationella förhandlingsarbetet alltmer kommit att inriktas mot att få till stånd bindande avtal om konkreta åtgärder. De avtal som har uppnåtts om minskande utsläpp inom konventionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt inom Wienkonventionen och Montrealprotokollet om frysning och successiv avveckling av produktion och användning av CFC är de viktigaste ramavtalen på detta område.

Huvuddelen av det internationella samarbetet om luftföroreningar sker inom ramen för FNs konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Konventionen undertecknades i november 1979 i Geneve och har nu ratificerats av 32 stater. Konventionen är av ramkaraktär och särskilda åtaganden överenskoms

genom protokoll till konventionen.

Det första protokollet gällde finansiering av det internationella mätprogrammet EMEP, som överenskoms år 1984 och som har trätt i kraft i januari 1988.

I juli 1984 träffades en överenskommelse i Helsingfors om ett andra protokoll till konventionen. Genom detta protokoll har numera 21 stater (varav 19 har ratifi— cerat) åtagit sig att minska sina svavelutsläpp med minst 30 % till år 1993, jämfört med 1980 års nivå. Detta protokoll trädde i kraft i september 1987. Vid mötet med styrelsen för konventionen i november 1986 beslutade man att uppdra åt en särskild expertgrupp att förhandla fram ett protokoll om begränsningar av kväveoxidutsläppen. Ett sådant protokoll underteckna— des i november 1988 av 25 stater. Enligt protokollet förbinder sig staterna att senast år 1994 begränsa de årliga utsläppen av kväveoxider till 1987 års nivå. Sverige och elva andra länder utfäste sig samtidigt att minska sina utsläpp av kväveoxider med 30 procent senast är 1998, jämfört med utsläppen något av åren 1980 — 1986.

Oron för klimatförändringar som kan orsakas av koldi— oxid och andra växthusgaser har ökat starkt interna— tionellt. Sverige verkar aktivt för att en interna— tionell överenskommelse om en klimatkonvention ska

kunna nås.

På svenskt initiativ antog UNEPs Governing Council vid sitt möte i slutet av maj 1989 en resolusion om att starta förberedelserna för förhandlingar om en inter— nationell klimatkonvention för att begränsa klimat— förändringar. Förberedelserna bedrivs inom Inter— governmental Panel on Climate Change (IPCC). Avsikten är att realförhandlingar skall komma igång så snart IPCC avgett sin första utvärderingsrapport i augusti 1990. Sverige deltar i IPCCs arbete och kommer att vara värd för mötet i augusti 1990. Målet är att en

global klimatkonvention skall kunna undertecknas vid FNs andra världskonferens om miljö och utveckling 1992.

Frågan om åtaganden för att skydda ozonskiktet har varit föremål för ett intensivt internationellt arbete. Redan vid den internationella konferensen i Stockholm 1972 framfördes farhågor för att människors aktiviteter på olika sätt skulle skada det tunna skikt som minskar instrålningen till jorden av ultraviolett ljus från solen. Internationella förhandlingar inled- des år 1982 och resulterade i mars 1985 i Wienkonven— tionen för skydd av ozonskiktet, en ramkonvention som ger förutsättningar för internationella åtgärder. Vid en diplomatkonferens som ägde rum i Montreal i septem— ber 1987 undertecknades ett tilläggsprotokoll till konventionen av 24 länder, däribland Sverige. Det slutliga målet med protokollets kontrollbestämmelser är att eliminera de globala utsläppen av de ämnen som bryter ner ozonskiktet.

I andra internationella organisationer som OECD, ECE och det nordiska ministerrådet finns också miljökom— mittéer, vilka fungerar som sektororgan i dessa orga— nisationer. Inte minst genom svenska ansträngningar söker dessa kommittéer aktivt verka för att andra kommittéer inom organisationerna som kan ha ansvar för tunga sektorer (transport, industri, energi och jordbruk) tar hänsyn till miljön i sitt arbete. Sverige har bl a tagit initiativ till en konferens mellan de europeiska transportministrarna (CEMT) och OECDs miljökommitté pä ministernivå.

Vid OECD:s senaste ministermöte i maj 1989 liksom för övrigt vid ekonomiska toppmötet i Paris i juli blev miljöfrågorna huvudpunkter. Det internationella

energiorganet, IEA, hade ett ministermöte den 30 maj

1989. vid detta möte underströk samtliga talare miljö— hänsynens stora betydelse i energipolitiska samman— hang. Flertalet inlägg uppmärksammade växthusgaserna och klimatförändringarna. Flera energiministrar påpekade att vi står inför ett globalt problem som kräver medverkan från alla nationer. Många ministrar gav sitt stöd till det arbete som bedrivs inom IPCC.

De nordiska länderna har sedan början av 1970—talet samarbetat aktivt om miljöfrågor, dels bilateralt och dels genom ett formaliserat samarbete inom det Nordiska ministerrådet. Bindande avtal har ingåtts i form av det år 1974 ändrade Helsingforsavtalet och en miljöskyddskonvention som trädde i kraft år 1976. Prioriterade områden för samarbetet under senare år har varit luft— och havsföroreningar samt kemikalie— området. En nordisk handlingsplan mot luftföroreningar håller på att utarbetas. De nordiska länderna arbetar i ökad utsträckning tillsammans på det internationella miljöområdet.

Det bilaterala samarbetet på miljöområdet är omfattande. Med Sovjetunionen, Polen, Tyska Demokratiska Republiken, Tjeckoslovakien och Ungern har Sverige etablerat bilateralt samarbete på miljö— vårdsområdet. Samarbetet äger rum inom ramen för de avtal om industriellt och tekniskt-vetenskapligt samarbete som Sverige har ingått med dessa länder. Det bilaterala samarbetet med länderna i västeuropa syftar ofta till att samordna likasinnade länder till gemen— samma ståndpunkter och strategier i viktigare multi— laterala förhandlingar.

Samarbetet med EG/EFTA har tidigare beskrivits i

avsnitt 5.

Miljöministeriet (Helsingfors) informerar: Miljövärdskommitténs 40 rekommendationer för effektivisering av miljövärden, 1989—05—24

Miljoverndepartementet (Oslo) St meld nr 46 (1988—89) Miljö og utvikling, Norges oppfolging av Verdenskommisjonens rapport.

Sverige och den västeuropeiska integrationen, Redovisning av det svenska integrationsarbetet våren 1988—mars 1989, Utrikesdepartementets Handelsavdelning.

Fakta Europa 1989:1 Svensk miljöpolitik i ett

västeuropeiskt perspektiv. Fakta Europa 1988:2 Europeisk transportpolitik

United Nations, Economic Commission for Europe: Annual Review of Strategies and Policies for Air Pollution Abatement, augusti 1988.

Pressmeddelande nr 80 (1989-07-07) från Miljö— och energidepartementet: Möte om klimatet hålls i Sverige

Statens naturvårdsverk (Jan Karlsson) PM 1989—04—27: Synpunkter på situationen inom EG rörande bilavgaser

Statens naturvårdsverk (Larsolov Olsson) PM 1989-05—10: A 13 Regulation och konsekvenser

Rapporter och telefax från Sveriges ambassader eller delegationer i Bryssel (EG—delegationen), Haag, Paris (OECD—delegationen), Oslo, London, Washington, Bonn och Helsingfors.

BL 4866

Upgigaflöegilikalion TDP-"Trg 8 g _ 0 8 _. 0 l

Titel och lödanare

MINSKADE UTSLÄPP AV KVÄVEOXIDER OCH SVAVEL FRÅN ENERGISEKTORN

Miljöavgift, mätning och driftoptimering

Rapporten är Miljökonsulternas underlag för Miljöavgiftsutredningen. Den beskriver utsläppen av kväveoxider från pannorna idag och hur vi bedömer möjligheterna att med driftoptimering och mätning minska utsläppen. Mätmetoder för NO och SO från pannorna redovisas, liksom ått systemxför auktoriserad kontroll av mätresultaten.

SAMMANFATTNING

Rapporten är sammanställd som underlag för miljöavgiftsutredningen. Den beskriver hur mätningar av kväveoxider och svavel kan ske och mätresultaten användas för att minska utsläppen från pannorna inom energisektorn.

I rapporten redovisas miljöavgifter på bränslen. Avgiftsnivån bör väljas så att den visar sam— hällets uppfattning av bränslenas miljöpåverkan. Avgiften skall vara differentierad för att medverka till att styra över förbrukningen till de önskade bränsleslagen. Den bör vara separerad från energiskatten och inte påverkas ifall energisektorn genom minskad bränsleförbrukning minskar statens intäkt. För att miljöavgiften skall påskynda reduktionen av utsläppen från pannorna snabbare än enbart med miljöskyddslagen som styrmedel presenteras system för restitution av avgift för innehållna utsläpp. Avgiftsreduk— tion kan också medverka till att utsläppen från den enskilda pannan kan bli lägre än annars.

I Sverige finns ungefär 10 800 pannor som förbrukar 70 % av bränsleenergin. De flesta av dessa har liten energiproduktion och därmed litet utsläpp av kväveoxider. Vi räknar med att ungefär 200 pannor har tillräcklig bränsleför— brukning och kan minska utsläppen så mycket att resitution på avgiften kan uppväga kostnaderna för mätning och driftoptimering. I den gruppen finns nästan inga pannor som eldar gas eller % olja.

Antalet pannor i storleksklasser och indelade efter bränsleslag redovisas i tabell A.

Tabell A ! Pannor som kan minska utsläpp genom miljöavgifter ? Bränsleslag

Panneffekt KolZTorv TrädbränslelAvfall

MW Antal GWh bränsle Antal GWh bränsle

— 10 10 400 45 1800 >10 - 20 15 1500 29 3500 )20 — 50 20 3600 34 5800 > 50 24 12300 23 6000

Summa 69 17800 131 17100

Pannorna förbrukar totalt 35 TWh bränsle och beräknas ge upphov till ett NOK—utsläpp av 27 700 ton per år. Det är 45 % av energisektorns

utsläpp. Samma pannor beräknas ha ett svavel— utsläpp pä 15 000 ton/är. Det är 25 % av energi— sektorns svavelutsläpp i nuläget.

Förses pannorna med mätsystem för att registrera utsläppen beräknas driftoptimering och övervak— ning kunna leda till att NO minskar med 7 000 ton/är och svavel med 4 OOOXton per år. För att pannägaren skall finna motiv för åtgärderna i minskade avgifter behöver pannorna med bränsle— förbrukning på 40 GWh per år ge 400 000 i sänkt miljöavgift.

Den totala restitutionen på avgiften för energi— sektorn blir då 400 — 600 miljoner om året.

Mot den bakgrunden redovisas en föreskrift för mätning och kontroll som ger ett begränsat tillfälligt och systematiskt fel i de uppmätta utsläppen. Det förutsätter att samtliga mätningar genomförs med kvalitetskontrollerad utrustning och auktoriserade kontrollanter som övervakar hur mätningen sker i den enskilda pannan.

Systemet för mätning och kontroll av utsläppen beskrivs detaljerat i rapporten. Det utgörs av en kedja med åtgärder:

- Auktorisation och ärlig interkalibre— ring av kontrollanter och deras mät— utrustning.

- Installation av kvalitetskontrollerad mätutrustning vid varje panna.

— Kontinuerlig mätning och registrering av nyttiggjord energi samt gjorda utsläpp. Automatiserad beräkning av förbrukad bränsleenergi och det specifika utsläppet.

— Årlig auktoriserad kontroll av mätut— rustning samt utvärdering av mätresultat ("Revisionsrapport").

Investeringen i mätsystem för 200 pannor beräknas bli 110 Mkr och årskostnaderna för mätningen av utsläppen 80 Mkr. Av denna summa svarar den auktoriserade kontrollen för 20 Mkr.

I rapporten beskrivs två avgiftssystem som genom mätningar kan bidra till minskade utsläpp.

NO —avgifter kan införas oberoende av miljö— skäddslagen. Dä sätts ett pris på kväveoxider

1989—08—01

från varje bränsle. Alla bränsleförbrukare inom energisektorn betalar avgiften. De som kan uppvisa ett mindre utsläpp av NO får avdrag på sin avgift. Incitament för mätni g och NO — begränsning i de 200 pannor som svarar föf 45 % av NOx-utsläppet uppnås sannolikt genom att sätta avgiften lägst till 40 kr per kg. Därmed skulle energisektorn gemensamt betala en NO - avgift på 2 400 miljoner om året för 7 000 %on minskat utsläpp. Kostnaden för att begränsa NDX-utsläppet blir därmed så högt som 343 kr/kg.

Ett mer kostnadseffektivt sätt är att låta miljöavgift och styrmedel för minskade utsläpp vara åskilda. Miljöavgift fastställs för bränslena beroende på deras sammantagna miljö— påerkan genom utsläpp av koldioxid, svavel och kväveoxider.

Oberoende av miljöavgiften skapas incitament för att begränsa utsläppen. Det sker genom att pannägaren får bonus på den mängd svavel och kväveoxider som innehålls jämfört med den mängd som tillåts genom prövningen enligt miljöskydds- 1agen. Då berörs bara de pannor som genomför godtagbar mätning och bonusbelopp utgår för den mängd förorening som innehålls jämfört med den lovgivna mängden. Bonussystemet får därmed karaktär av temporär insats. Dä pannorna får villkor för tillåtna utsläpp avpassade helt efter vad som är tekniskt möjlig utsläppsbegräns— ning finns inte längre något underlag för bonus. Miljöskyddslagen har då helt tagit över som samhällets styrmedel.

I dagsläget beräknas att bonusnivån 70 kr per kg NO och 30 kr per kg svavel för den mängd som paönägaren kan visa inte släpps ut skapar incitament för åtgärder i 200 pannor.

Utsläppet från pannorna samt förväntad reduktion framgår av tabell B där också bonusbeloppen anges.

Tabell B

Utsläpp av kväveoxider och svavel samt bonus

___—________———_

NDX-utsläpp Svavelutsläpp Bonus Panneffekt Antal HW pannor reduktion reduktion Hkr/år ton/år ton/år ton/år ton/år NOX S (10 55 1100 300 1000 100 21 3 >10 — 20 44 3200 800 2000 500 56 15 >20 — 50 54 6800 1700 4000 1000 119 30 >50 47 16600 4200 8000 2400 294 72 Smuna 200 27700 7000 15000 4000 490 120

Beräkningarna visar att utsläpp av 7 000 ton kväveoxider och 4 000 ton svavel kan undvikas med ett bonusbelopp till pannägarna på 610 miljoner per år. Under de första åren kommer vissa pannägare att få en extra bonus genom att särskilda villkor inte finns för deras pannor. överslagsmässigt kan det beloppet på årsbas uppgå till 200 miljoner. Hur länge denna extra bonus utgår beror på hur snabbt omprövning av befintliga villkor kommer till stånd.

Finner pannägarna ett bonussystem tillräckligt intressant för att satsa på redovisning av utsläppen tar det ändå flera år innan systemet får effekt. Riksdagsbeslut om att införa ett bonussystem sommaren 1990 gör det möjligt att 200 pannor kan vara försedda med fungerande utsläppsmätning i början av 1993.

MKS-89/67 1989—08-01 INNEHÅLL SAMMANFATTNING INLEDNING Förutsättningar Uppdraget Rapporten 2 UTSLÄPP AV KVAVEOXIDER

xlxlxlxlxlx! U'lwaH

&)

10

Bilagor

Förbränningstekniska åtgärder Rökgasrening

UTSLÄPP AV SVAVEL

ANTALET PANNOR

BRÄNSLEMÄNGD

BERÄKNAT UTSLÄPP AV KVÄVEOXIDER Utsläpp per panna

MÄTNING AV UTSLÄPP

Mätsystem

Auktoriserad kontroll Kontrollföretag

Installation av mätutrustning

Kostnader

KVÄVEOXIDAVGIFT Avgiftsnivån

MILJÖAVGIFT PÅ BRÄNSLEN

BONUS FÖR MINSKADE UTSLÄPP

bull—JH

01

11

12

14

18

20 21

24 25 31 32 33 33

35 36

40

43

1989-08—01

1 INLEDNING

Miljöavgiftsutredningen skall presentera förslag till miljöavgifter inom hela energiområdet så att regeringen under våren 1990 kan lägga ett samlat förslag om skatter och miljöavgifter på energi inom ramen för den planerade skatteom— 1äggningen. Miljöavgiftens syfte är att bidra till en kostnadseffektiv reduktion av utsläppen. Den skall underlätta och tidigarelägga reduktion till de utsläppsnivåer som riksdagen antog i 1988 års miljöpolitiska beslut. Miljöavgifterna skall också ge incitament för ytterligare utsläppsreduktion. I oktober 1989 skall utred— ningen föreslå system för avgifter på utsläpp av svavel, kväveoxider och koldioxid. Avsikten är att regeringen därefter skall göra en samman- vägning mellan förslagen till miljöavgifter och förslagen till energiskatter. Miljöavgifterna skall fungera som ett ekonomiskt styrmedel för att bidra till att uppnå miljöpolitiska mål.

Vi har på uppdrag av miljöavgiftsutredningen sammanställt denna underlagsrapport. Vi redo— visar i första hand möjligheterna att mäta utsläppen av kväveoxider och svavel och hur mätningarna kan inverka på avgiftsmodellerna för energisektorn. 1.1 Förutsättningar

Miljöskyddslagen (ML) och miljöskyddsförord— ningen i lydelse som gäller från den 1 juli 1989 förskriver tillståndsprövning av alla energi— anläggningar med en tillförd bränsleeffekt på mer än 10 MW. Vid prövningen skall den som utövar verksamheten (pannägaren) åläggas de villkor som skäligen kan fordras för att avhjälpa

åligganden skall bedömas med utgångspunkt från vad som är tekniskt möjligt och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen. ML anger att ett skäl för att ändra eller upphäva gällan— de villkor är om ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar att kontrol— lera verksamheten.

Naturvårdsverket (SNV) har fått bemyndigande att utfärda föreskrifter om kontroll av miljöfarlig verksamhet. SNV har i juni 1989 presenterat ett förslag till, dels allmänna råd för mätning av svavel— och kväveoxider vid utsläppskontroll dels föreskrifter om kontroll av utsläppen. Föreskrifterna föreslås träda i kraft den 1 juli 1990. De avser pannor större än 50 MW och med årlig drifttid över 500 timmar. Föreskrifterna omfattar inte avfallseldning.

Vi utgår från att eventuella miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider och svavel skall utformas så att de ger pannägaren ekonomiskt intresse att reducera utsläppen mer än vad som föreskrivs i tillstånden. Pannägaren bör också få incitament att mäta och reducera utsläppet även om till— ståndet för verksamheten inte anger något särskilt villkor. För närvarande finns många pannor som inte har preciserade villkor för svavel och kväveoxidutsläpp, t ex alla avfalls—

pannor.

Miljöavgifter utformade så att de ger pannägaren restitution för innehållna utsläpp kan snabbare leda till låga utsläppsnivåer än enbart till— ståndsprövning och kontroll med ML som styr— medel.

En viktig förutsättning för att nå den effekten är att miljöavgiften inte uppfattas som finan— sieringskälla för statens utgifter. Pannägaren kommer alltid att bedöma risken för att en investering och driftkostnad vid pannan inte blir lönsam. Minskar utsläppet och därmed miljöavgiftens storlek får det inte följas av höjd avgift så att den företagsekonomiska

vinsten uteblir.

Den enskilde pannägaren ansvarar för sin verk— samhet och söker uppfylla de åligganden som föreskrivs enligt ML. För att göra ytterligare åtagande behöver tydliga ekonomiska incitament föreligga. Den utsläppsminskning som kan åstad- kommas vid varje panna är begränsad. Också i nationell skala är utsläppen från energisektorn små. Utsläpp frän pannor bidrog bara med en fjärdedel av det beräknade totala NOx-utsläppet 1987. Pannägaren har även klart för sig att utsläppen från svenska källor endast bidrar med 15 % av svaveldepositionen och 10 % av kvävet i

landets södra delar.

Skall man kunna nå snabba resultat måste också åtgärder kunna vidtas vid den enskilda pannan

utan omprövning av villkoren enligt ML.

1.2 Uppdraget

I maj 1989 gav miljöavgiftsutredningen oss uppdraget att till den 4 augusti redovisa en underlagsrapport som visar hur mätning av kväve- oxider och svavel kan företas i rökgaserna från pannor. Mätningen skall ske med sådan precision att mätresultaten kan läggas till grund för en miljöavgift. Vidare skall rapporten redovisa våra synpunkter på hur miljöavgifterna kan bidra

1989—08—01

till att minska utsläppen. Utgångspunkten är att pannägaren är beredd att ålägga sig kostnads— krävande insatser för att begränsa utsläppet från den enskilda pannan till samma belopp som utgör restitution på miljöavgiften. Vi skall belysa inverkan av om avgiftsnivån sätts vid 10, 20 eller 40 kr per kg NOZ' Rapporten skall också belysa hur snabbt åtgärder

kan genomföras vid landets pannor.

1.3 Rapporten

Föreliggande underlagsrapport inleds med en kortfattad beskrivning av NOX och SOX—utsläppen från de svenska pannorna. Rapporten behandlar de bränslen som används för att producera energi i form av värme, ånga, hetolja eller varmluft.

Eldningsolja, naturgas och gasol behandlas i huvudsak som likvärdiga beträffande avgifter på uppmätta utsläpp. Miljöavgiftsutredningens delbetänkande föreslår miljöavgifter på svavel i eldningsolja med utgångspunkt från svavelhalten. Därför berör vi inte den frågan. Naturgas och gasol är i princip svavelfria bränslen.

Kol redovisas separat eftersom kolet kringgärdas

med strängare restriktioner än övriga bränslen.

Torv behandlas i rapporten tillsammans med inhemska bränslen men redovisas separat eftersom det utgör en möjlig ersättning för kol i många

pannor.

Avfall behandlas likvärdigt med biobränslen som i rapporten betecknas trädbränslen. De mängder av halm, vass och dylikt som också används ingår

1989—08—01

i trädbränslen. Avfall och trädbränslen används ofta som blandbränslen i avfallspannorna.

I landet finns 73 sodapannor för kemikalie— återvinning och ångproduktion med lut som bränsle. Rapportens beskrivningar av mätsystem och miljöavgift är tillämpbar också för dessa. Vi betraktar dock sodapannorna som industri—

process i första hand.

Med stöd av tillgänglig statistik bedömer vi utsläppet från landets pannor och uppskattar hur många som genom avgiftsreduktion kan bära kostnaden för mätning av utsläpp.

I avsnitt 7 behandlas mätsystem som gör det möjligt att med nöjaktig precision bestämma ut— släppen. I samma avsnitt ges också vårt förslag till kontrollinsatser för att mätningarna av utsläppen från pannorna skall vara jämförbara.

Rapporten avslutas med förslag till avgifter och vi visar hur avgiften påverkar pannägarens incitament att vidta åtgärder som reducerar utsläppen mer än vad som åläggs enligt ML.

I rapporten används genomgående "pannägaren" för att beteckna det företag eller organisation som har det ekonomiska och miljömässiga ansvaret för

energiproduktionen.

I bilaga 1 anges de omräkningsfaktorer som

används i rapporten.

2 UTSLÄPP AV KVAVEOXIDER

Kväveoxider bildas vid all förbränning. Kväve— oxider — ofta angivna som NOX — är benämningen på summan av kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NOZ). Vanligen utgörs NOK-utsläppet från energisektorn till mer än 90 % av NO. I atmosfären oxideras NO snabbt till NO2 mässigt besvärliga kväveoxiden. Därför beräknas alltid massflödet av NOx som NOZ' Vid förbrän—

som är den hälso—

ningen bildas små mängder lustgas (N2O). Det brukar inte inräknas i begreppet Nox'

Den NOx som finns i rökgaserna från förbränningen har två klart skilda orsaker:

- bränsle NO — som bildas genom att kvävet i bäänslet lämnar förbrännings— rummet i oxiderad form.

- termisk NOx — som bildas vid hög temperatur genom oxidation av förbrän— ningsluftens kväve med syre i förbrän— ningsluften.

NOx—utsläppet från pannorna beror därför dels på bränslet dels på förbränningsutrustningen,

ugnsutformningen och pannans driftsätt.

En allmän tendens är att utsläppet ökar med ökande pannstorlek, pannlast och luftöverskott. Kväverika bränslen ger mer NOX än kvävefattiga. Högtemperaturförbränning ger upphov till mer NOx än förbränning vid låg temperatur. Därför brukar fluidiserade bäddar (FB—pannor) ge lägre utsläpp av NOX än samma bränsle eldat i brännare.

För varje bränsle, panntyp och last finns stor variationsbredd för utsläppen av NOX. Det åskådliggörs i figur 1.

Naturgas

avfall

Träbränsle och Ved |__-_l )——'—'—'—Cl-——n——lb——-—| p___.|

Kol

1989—08-01

NOx som NOZ 0.10 0.20 0.30 0.40 0.50 g/MJ

[:::::::] Industri l - 50 MW

| Uppvärmning 0.01 — 1 MW

Kraftverk

[:::iiiiii] Värmeverk 5 — 50 MW [::::1 Uppvärmning (5 MW [:::::::::::] Braskamin [: Villapannor (0.2 MW

Värmeverk >1 MW

H

ll

Pulvereldning

Pulvereldning — cyklon [::;________________________;:::]

] ! Fluidiserande bäddar I I Fluidiserande bäddar

äger—1

Variationsbredd för NO -utsläpp från pannor beroende av förbränninästeknik och bränslen

Vi räknar erfarenhetsmässigt med att NOK-utsläp— pet från pannorna fördelar sig enligt tabell 1.

Tabell 1

Emissionsfaktorer för kväveoxider fördelade på pannor och bränslen

Emissionsfaktor för NOX

Panneffekt MH Olja/gas Trädbränslen Kol Avfall Torv Småpannor g/HJ 0.08 0.10 kg/GHh 290 360 * 5 g/HJ 0.10 0.10 0.15 0.15 0.15 kg/GWh 360 360 540 540 540 >5 - 10 g/HJ 0.15 0.15 0.20 0.15 0.15 kg/GHb 540 540 720 540 540 . >10 ' 20 g/HJ 0.15 0.20 0.20 0.15 0.20 kg/GHh 540 720 720 540 720 >20 — 50 g/HJ 0.15 0.20 0.20 0.20 0.20 kg/GHh 540 720 720 720 720 > 50 g/HJ 0.15 0.20 0.28 kg/GHh 540 720 1000

Tabellen visar de emissionsfaktorer som vi bedömer är medelvärden för respektive pann— storlek med de förbränningsanordningar och den

NOX—begränsning som är i bruk 1989.

Utsläppet av NOX kan minskas dels genom för- bränningstekniska åtgärder och dels genom rökgasrening. Alternativet till dessa tekniska åtgärder är att övergå till ett bränsle med lägre kväveinnehåll.

I följande avsnitt diskuteras de tekniska möjligheterna för reduktion av NOx—utsläppen.

2.1 Förbränningstekniska åtgärder

Åtgärder som påverkar förbränningen kan vidtas i både befintliga och i nya pannor.

För bränslen som eldas i brännare kan NOX— utsläppet begränsas genom låg NOX—brännare. De arbetar med stegvis förbränning och ger sänkt förbränningstemperatur och minskat luftöver— skott. Därvid utnyttjas ofta återcirkulation av

rökgaserna.

Samma principer för NOX-begränsning gäller också för förbränning på roster eller i fluidiserad bädd (FB-pannor). Utvecklingen sker dock inte efter lika väldefinierade riktlinjer för dessa och NDX—begränsningen uppnås till stor del genom individuellt avpassade insatser vid den enskilda pannan.

Exempel på detta är att för t ex större kol— pannor gäller att minskad NOX-bildning uppnås genom att sänka ugnstemperaturen. Detta kan ske genom att inte utnyttja förvärmd förbränningsluft. Detta förfarande är inte önskvärt eftersom minskat NOK—utsläpp vinns till priset av kraftigt reducerad termisk verkningsgrad för pannan.

I direkt motsättning till förhållandena i kolpannan står förbränning av lågvärdigt fuktigt bränsle t ex trädbränsle eller avfall. I sådana pannor uppnås med luftförvärmning, dels för— bättrad verkningsgrad, dels reducerat NDX—utsläpp. Exemplet visar att i fastbränsleeldade pannor

kan NOx—utsläppet kontrolleras och begränsas mer efter individuella och erfarenhetsmässiga insatser än generella kunskapssamband om de reaktionsvägar som gäller för NOK—bildning. De

individuella insatserna kan bara företas med utgångspunkt från god driftkontroll och väl

fungerade mätning av NOX—halterna i rökgasen.

Återcirkulation av kylda rökgaser till för- bränningsrummet ökar den gasvolym som upptar energin. Det sänker gastemperaturen och kan för många pannor minska NOK—utsläppet med en fjärde— del. Nackdelen för pannor som behöver köras på hög last är att rökgasäterföringen minskar möjligheten att ta ut topplasten. En befintlig panna kan få sin lastkapacitet begränsad till

85 % av nominell effekt och även få någon

procentenhet lägre verkningsgrad.

Eldning med reducerat luftöverskott ger generellt mindre NDX—bildning. Luftöverskottet är emeller— tid också den effektivaste styrparametern för att höja verkningsgraden. Därför körs i princip varje panna vid det lägsta luftöverskott som kan tillåtas utan att oförbränt uppstår i slagg, aska och i rökgasen. Ett lägre luftöverskott som praktiskt minskar NDX-utsläppet fordrar därför förbättrad mätning, reglering och kontroll av förbränningen och förbränningsluften. Vär erfarenhet visar att stora vinster kan uppnås

genom detta speciellt för rosteldade pannor.

Den samlade effekten av de förbränningstekniska åtgärder som kan introduceras på befintliga och nya pannor torde leda till minskade utsläpp i intervallet 20 — 50 % för den enskilda pannan. Kostnaden för åtgärderna kan däremot inte preciseras i generella termer. Kostnaden är alltför individuellt styrd av från vilket utgångsläge som gäller i det enskilda fallet.

2.2 Rökgasrening

Det är som framgått av avsnittet ovan inte helt lätt för pannägaren att vid en villkorsprövning ange vilken NOK-reduktion som förbränningstekniska insatser kan ge i den enskilda pannan. Sällan

ger de heller den kraftiga reduktion som myndig— heterna och allmänheten brukar förutsätta som

nödvändig vid omprövning av villkor.

”Investering i ny ofta oprövad utrustning för rökgasrening har därför diskuterats under lång tid. Testresultaten från sådan utrustning brukar ofta visa reduktion av NOx på 80 — 90 %. Kost— naderna är emellertid så avsevärda att konse- kvensen istället blivit att ingen åtgärd vid— tagits för tillfället.

Det finns flera tekniska metoder för rökgasrening av NOX. Endast ett fåtal är idag på väg att introduceras kommersiellt. Den metod som har kommit längst i utvecklingen är katalytisk rening av rökgaserna. Den bygger på att NOX omvandlas till N2 och vatten via katalysatorer. Reaktionen sker genom att ett reduktionsmedel, oftast ammoniak, tillsätts rökgaserna i närvaro av en katalysator. Speciellt i Japan och i Väst— tyskland finns ett större antal anläggningar i drift.

I Sverige finns för närvarande inga pannor med katalytisk destruktion av kväveoxider. Däremot

finns ett antal pannor där målinriktade insatser

gjorts för att reducera NOx med förbrännings— tekniska åtgärder och genom tillsatser av additiv.

3 UTSLÄPP AV SVAVEL

Utsläppet av svavel från pannorna utgörs till mer än 90 % av svaveldioxid (502). Resterande gasformigt svavel emitteras som svaveltrioxid (503). Svavelutsläppet är för pannor som inte använder adsorbenter i ugnen eller rökgasav— svavling direkt relaterat till bränslets svavel— innehåll.

Svavelutsläppet från E01, naturgas, gasol och trädbränslen är obetydligt och torde inte kunna påverkas genom mätning. Inga oljepannor i Sverige har rökgasavsvavling men däremot eldas eldningsolja delvis i pannor som har förutsätt- ningar att begränsa svavelutsläppet genom rökgasrening eller adsorption i ugnen (FB— pannor).

En generell uppskattning av svavelutsläppet är svår att göra. Man får i stället studera de enskilda pannorna och bränsleslagen under viss period. Vi har inte genomfört denna beräkning för den aktuella bränslefördelningen. SNV beräknar emellertid utsläppet av svavel 1987 enligt tabell 2.

Tabell 2 Utsläpp av svavel under 1987

Svavel tusental ton

Förbränning av olja och gas 44

Förbränning av kol 12

Förbränning av övriga fasta bränslen 4

60

Av tabellen framgår att en miljöavgift för svavel i oljan berör 73 % av utsläppen från

energisektorn.

Förbränningen av kol svarar för 20 % av nu— varande svavelutsläpp. De pannor som svarar för huvuddelen av kolförbrukningen är endera FB— pannor med kalksten i bädden eller pannor med rökgasavsvavling. Dessa pannor har också som regel mätutrustning för 502 och kontrollerar därmed sitt svavelutsläpp.

Resterande 7 % av svavelutsläppen fördelas på ett stort antal fastbränslepannor som var och en har låga specifika svavelutsläpp.

4 ANTALET PANNOR

Detaljerad statistik finns över installerade kolpannor och kommunala fastbränsleeldade pannor över 1 MW. Däremot är statistikuppgifterna över hur många pannor som finns i industrin och det

totala antalet pannor mindre tillgängligt.

Vi har i tabell 1 (sida 8) gjort en uppdelning i småpannor och pannor mindre än 5 MW. Denna uppdelning är helt betingad av tillgänglig statistik. Med pannor mindre än 5 MW avser vi pannorna som är registrerade hos AB Statens Anläggningsprovning (SA) medan småpannor är samlingsbegreppet för de icke besiktningspliktiga. De är många hundra tusen pannor med öppna vattensystem eller för värmning av luft. De används för småhus, fastigheter och småindu— strier: Ytterligt få torde vara större än 1 MW.

Uppgifter om antalet småpannor i drift varierar och i samtliga fall är det fråga om uppskattningar och beräkningar med relativt stor osäkerhet. I Kol-Hälsa-Miljö—utredningen redovisades en sammanställning av landets oljepannor med effekt lägre än 2 MW, tabell 3.

Tabell 3

Antalet små oljeeldade pannor i Sverige

Grupp Effektområde Antal pannor 1000-tal

l Villapannor 20 — 40 ldl 625 — 700 ? Fastighetspannor 60 — 600 kW 46 — 100 3 Pannor i värmecentraler 600 — 2000 kb] 10 — 20

1989—08—01

Dessa uppgifter avser situationen 1975. Därefter har en stor del av fjärrvärmeutbyggnaden i Sverige skett. Det torde inte påverka antalet Villapannor särskilt mycket, men däremot har antalet fastighetspannor och pannor i värme- centraler minskat avsevärt. I varje fall pro— ducerar pannorna mycket mindre energi även om de

finns kvar som reserv.

I tillägg till de småpannor som anges i tabell 3 finns mellan 25 000 och 50 000 små oljepannor inom effektområdet 60 - 600 kW. De används för uppvärmning av mindre industri— och företags- fastigheter.

Vi beräknar att ungefär 100 000 småpannor används enbart för vedeldning. Ett stort antal är kombipannor, d v 5 de kan eldas med flera bränslen t ex olja och ved. Många är dessutom

försedda med elpatron.

För befintliga småpannor, oberoende av bränsleslag, är det föga troligt att ekonomiska incitament kan användas för att få tekniska åtgärder för NOK—begränsning till stånd. Inte heller är mätning av NOK—utsläppen rimlig insatsnivå. Vi behandlar därför småpannorna översiktligt.

SA har totalt för landet 10 780 pannor regi— strerade då elpannor exkluderas, liksom de

73 sodapannorna. SAS registerutdrag redovisas i bilaga 2. SA—registret måste läsas med förbehåll genom att pannorna ofta är registrerade för flera bränslen och registret ger ingen uppgift om vilket bränsle som eldas eller hur mycket

energi som produceras.

Med utgångspunkt från SAs register, övrig statistik samt vår kännedom om hur pannorna i landet används har en fördelning av pannbestån—

det på olika bränslen sammanställts i tabell 4.

Tabell 4

Pannor registrerade hos SA

Antal registrerade pannor för

Panneffekt HM Olja Gas Kol Avfall Inhemskt Totalt bränsle

-5 8032 573 65 2 486 9158

>5 - 10 622 39 3 20 116 800

>10 - 20 291 26 10 12 22 361

>20 — 50 195 22 15 11 28 269

>50 138 7 18 - 29 192

Tabellen är uppställd så att antalet pannor som anges i varje kolumn antas vara använda i första hand för angivet bränsle. Många pannor kan emellertid användas för flera bränslen. Så kan

t ex flertalet kolpannor eldas med inhemskt bränsle eller olja om prisbilden på bränslet ändras. Likaså eldas en icke obetydlig del

biobränslen i avfallspannorna.

De flesta oljepannorna större än 10 MW används med stor sannolikhet endast som topplast eller som reservpannor. Drifttiden för dessa är under dagens förhållanden rimligen lägre än 500 timmar per år. Flertalet av dem får därmed inget ekonomiskt incitament för mätning och begränsning av utsläpp. De övriga pannorna större än 10 MW

är endast 198 st. I storleksklassen 5 — 10 MW tillkommer 178 pannor exklusive de oljeeldade.

1989—08-01

Några gaseldade baslastpannor torde också finnas att ta hänsyn till.

En första bedömning leder alltså till slutsatsen att det totala antalet pannor som på ekonomisk grund kan minska och mäta utsläpp inte är större än 200 — 300.

MILJÖKONSULTERNA MKS—89/67 18 1989—08—01 5 BRÄNSLEMÄNGD

Tillgänglig energistatistik gör det möjligt att relativt säkert fördela kol och fasta bränslen till de olika anläggningarna. Däremot är det inte lätt att ur statistiken dra slutsatser om bränslet i de enskilda pannorna. Särskilt svårt är det att fördela oljan. De flesta panncentra— ler har flera oljepannor som reserv. Drifttiden för oljepannorna skiljer mycket beroende på hur de används, som baslastpannor, topplast- eller

]TEEESGEISXIIDEiIlIl()lf.

Med stöd av bränslestatistiken och vår erfaren- » het fördelar vi totalt 135 TWh bränsle per år enligt tabell 5.

Tabell 5 Energiförbrukning fördelat på pannor och bränsle

Bränsleslag GWh per år

Panneffekt HW Olja/gas Trädbränslen Kol Avfall Torv Totalt %

Småpannor 49000 11700 — — — 60700 44 - 5 24300 4300 350 50 200 29200 22 >5 — 10 5300 2400 100 800 300 8900 7 >10 - 20 2200 2500 750 1000 700 7150 5 >20 - 50 800 3600 2800 2150 800 10150 8 > 50 600 6000 12300 — — 18900 14 Totalt 82200 30500 16300 4000 2000 135000 100

Fördelningen av olja/gas och trädbränslen mellan de två minsta panngrupperna är osäker men det har ingen större betydelse för den användning vi har av tabellen. Ved som förbrukas till småhus har vi angett till 12 TWh enligt STEVs statistik.

Kolförbrukningen anges till 16.3 TWh kol. Vi utgår från STEVS statistik. Den visar att kolförbrukningen för energiändamål inklusive den för handelsträdgårdar är 2.200 tusen ton per år. Statistiken utgår antagligen från att Uppsala använder kol för sina stora kraftvärmepannor. I framtiden kommer därför närmare 1 TWh att ersättas med torv. Torven ökar därmed med

åtminstone två pannor större än 50 MW.

Avfallseldningen ger ett bidrag till energiför— sörjningen med 4 TWh. Även om några anläggningar tas ur drift t ex Trollhättan, Kinda och Borås, ersätts energin med andra bränslen i motsvarande mängd.

Den totala energimängden i bränslet som för— brukas årligen påverkas i någon mån av industri— konjunkturen och hur kall vinter som inträffar år från år. Detta påverkar inte bilden i stort. Bränslepriset inklusive skatter på bränsleslagen påverkar emellertid tydligt fördelningen av bränslena år från år.

Användningen av avkopplingsbara elpannor be- gränsar nu förbränningen jämfört med vad som kan

förväntas med ökande elpriser.

1989—08—01

6 BERÄKNAT UTSLÄPP AV KVÄVEOXIDER

SNV anger i sina sammanställningar det årliga utsläppet av kväveoxider från Sveriges energi— sektor till 70000 ton. Med ledning av de upp— skattade specifika utsläppet som anges i tabell 1 och bränsleförbrukningen i tabell 5 kan vi beräkna ett årlig utsläpp av kväveoxider för— delat på pannstorlekar och bränsle. Denna beräkning återges i tabell 6.

3223

Beräknat årligt utsläpp av kväveoxider fördelat på pannor och bränslen

Utsläpp av NDX

Panneffekt Olja/gas Trädbränslen Kol Avfall Torv Totalt

HW ton % ton % ton % ton % ton % ton % Småpannor 14200 23 4200 7 - - - - — - 18400 30 — 5 8700 14 1500 2 200 - 30 - 100 - 10430 17 >5 — 10 2900 5 1300 2 100 - 400 1 200 - 4900 8 >10 - 20 1200 2 1800 3 400 1 500 1 500 1 4400 7 >20 - 50 400 — 2600 4 2000 3 1500 2 600 1 7100 11 > 50 300 — 4300 7 12300 20 — — - — 16900 27 Sunne 27700 44 15700 25 15200 24 2430 4 1400 2 62230 100

Tabellen visar det summerade utsläppet på nivån 62000 ton NOX per år vilket är elva procent » lägre än SNVs uppgift. För att avgöra om vår beräkning eller SNVs bäst motsvarar verkligheten torde en genomgång av samtliga periodiska besiktningar för ett antal år vara nödvändig.

_ Även med denna arbetsinsats blir statistikunder- laget för beräkningen begränsat för de mindre

pannorna.

Av tabellen framgår att pannorna mindre än 5 MW bidrar med 47 % av det totala utsläppet. Det är inte sannolikt att NOX-avgifter kan leda till mätning av utsläpp från dessa pannor. Vår slutsats är därför att i bästa fall kan NOX- avgiften ge incitament för utsläppsbegränsning för de pannor som svarar för halva det nuvarande utsläppet. Det är mellan 30 och 40 tusen ton årligen. Gör vi antagandet att man med begränsade investeringar kan reducera utsläppet från dessa pannor med 25 % kan avgiften bidra till att sänka kväveoxidutsläppet med sju till åtta tusen ton per år. Det är ungefär tolv procent av dagens utsläpp från energisektorn.

6.1 Utsläpp per panna

Tillförlitliga uppgifter på bränslemängd i varje pannenhet saknas. Driftsstrategin är normalt att det billigaste bränslet utgör baslast. Följden

är att en eller flera fastbränslepannor i varje anläggning körs många timmar varje år. Pannor

för värmeproduktion får mycket skilda drifttider beroende på utetemperaturen. En typisk drifttids— fördelning för ett Värmeverk med avfallseldning som grundlast och kol, trädbränsle och olja

därefter visas i bilaga 3.

Industrins pannor körs med jämnare last och inom processindustrin ofta med långa årliga drift- tider. Reserverna för driftstörningar är van- ligen inte heller lika stora som inom fjärr— värmesektorn. Där har utbyggnaden för att uppnå valfrihet för olika bränslen, allt efter tillgång och pris, lett till att den installerade pann— effekten ofta är betydligt större än behovet.

Det leder till att särskilt äldre oljepannor

ofta har kort drifttid.

1989—08—01

I brist på säkrare beräkningsunderlag utgår vi från att varje panna i respektive storleksklass har lika lång drifttid. Det ger en uppfattning om hur mycket kväveoxider som släpps ut per panna. Genom att kombinera uppgifter i tabell 4 och tabell 6 erhålls genomsnittsutsläppet enligt tabell 7. Beräkningen redovisas endast för pannor större än 5 MW.

Tabell7

Beräknat genomsnittsutsläpp av kväveoxider för enskild panna

Kväveoxider ton/år panna

Panneffekt MW Olja/Gas Inhemskt Kol Avfall bränsle

>5—10 4.4 13 230 20

>10 — 20 3.8 100 40 40

>20 — 50 1.8 115 130 140

> 50 2.0 150 680 —

Kostnaden för att mäta utsläpp är i princip lika stor oavsett pannstorlek. Den årliga kostnaden för att mäta och redovisa utsläppet av kväveoxi— der från en panna beräknas uppgå till 350 000 kr. Det är därmed det belopp som behöver utgöra restitution på NOx—avgiften för att det alls skall ha intresse för pannägaren.

Vi har som förutsättning att räkna med 10, 20 och 40 kr per kg NOX som avgiftsalternativ. Med 40 kr per kg blir avgiften för utsläppet av NOx enligt tabell 8.

Tabell 8 Avgift för NOx—utsläpp vid avgiften 40 kr/kg NOx

Utsläpp av NOx Ton/år Avgift kkr 10 400 40 1600

100 4000

400 16000

Utgår vi från att driftoptimering och mätning kan leda till en utsläppsreduktion på 25 % innebär restitution med 40 kr per kg att pannor med minst 40 ton årligt utsläpp har förutsätt— ningar att mäta utsläpp utan extra kostnad. Med utgångspunkt från tabell 7 torde inte utsläppet från någon oljepanna ge ekonomiskt motiv för att mäta. Det är emellertid möjligt att pannägare som eldar inhemska bränslen, kol och avfall i pannor större än 10 MW kan finna det lönsamt att

mäta.

7 MÄTNING AV UTSLÄPP

Naturvårdsverket har i förslaget till före— skrifter redovisat ett användbart regelsystem för kontroll av utsläpp till luft. Förslaget utgör ett avsevärt framsteg jämfört med nuläget då ingen officiell riktlinje finns. Remissbe— handling pågår och vi kan inte förutse vad slutresultatet blir. Naturvårdsverkets regler— system är användbart för mätning av utsläpp från alla källor, men med lägre precision och till högre kostnad än nödvändigt för pannor.

Vi anser att ett mer preciserat mätsystem bör föreskrivas för mätningar som skall avgöra fördelningen av många hundra miljoner årligen mellan staten och pannägarna. Införs en Nox- avgift med restitution på 40 kr per kg minskat utsläpp innebär 7500 ton NOx per år 300 miljoner kronor. Gäller miljöavgiften också för svavel värderat till 30 kr per kg innebär minskat utsläpp av 4000 ton/år att ytterligare 120 miljoner omfördelas. Mätföreskrifterna bör även ta hänsyn till att det uppstår ett ekonomiskt intresse för pannägaren att mäta så låga utsläpp som möjligt. Med miljöavgift gäller inte enbart att visa på att utsläppet är lägre än ett villkorsvärde utan låga mätvärden minskar

avgiften.

Vi presenterar en mätanvisning som tillåter att utsläppet av både kväveoxider och svavel bestäms med ett mätfel som är godtagbart. Det tillfälliga felet i bestämningen av utsläppet som timmedel— värde överstiger inte i 10 %. Genom att mät— ningen upprepas 24 gånger per dygn krymper emellertid konfidensintervallet för det till—

fälliga felet i dygnsmedelvärdet till i 2 %.

Lika viktigt som ett litet tillfälligt mätfel är att begränsa det systematiska mätfelet. Det kan bara uppnås genom regelbunden kalibrering och kontroll. Vi föreslår därför ett system med auktorisation av kontrollanter för mätsystemen i den enskilda pannan och åtgärder för att alla mätresultat registreras och bevaras. Därmed kan pannägarens revisorer vidimera mätresultaten eventuellt med tekniskt stöd av kontrollanten. Vi utgår från att mätningen också skall motsvara kraven enligt SNVs föreskrifter för kontroll av

villkoren enligt miljöskyddslagen.

Systemet för mätning av utsläpp utgörs av en kedja åtgärder.

- Auktorisation och årlig interkalibre— ring av kontrollanter och deras mät— utrustning

— Installation av kvalitetskontrollerad mätutrustning vid varje panna

— Kontinuerlig mätning och registrering av nyttiggjord energi samt gjorda utsläpp. Automatiserad beräkning av förbrukad bränsleenergi och det specifika

utsläppet.

— Årlig auktoriserad kontroll av mätut— rustning samt utvärdering av årets mätresultat ("Revisionsrapport")

7.1 Mätsystem

Den detaljerade anvisningen redovisas i bilaga 4. Den är utformad med syftet att mäta enbart de nödvändiga parametrar som fordras för att

beräkna utsläppet av NOx och svavel från pannorna.

Sverige är ett litet land med obetydliga resurser för standardisering av mätmetoder, analysför— faranden och mätutrustning. Vi har därför valt

att i stor utsträckning hänvisa till utländska normer och riktlinjer. Därmed är det möjligt att använda mätsystem för de svenska pannorna som också ger obetydliga systematiska mätfel.

Mätningarna utförs så att timmedelvärden dokumen— teras, och mätsystemet beräknar utsläppen och bränsleförbrukningen som dygnsmedelvärden. Mätsystemet består av fem delar:

a. Mätning av nyttiggjord energi.

Det är enbart vid pannor för gas- och oljeeldning som man kan mäta bränslemängden med godtagbar precision. Den måste därför beräknas och som beräkningsbas används direkt mätning av nyttig— gjord energi. Energimätningen skall vara utförd enligt DIN 1952 eller motsvarande. DIN är beteckning för Deutsche Industri Normen.

b. Beräkning av förbrukad bränsleenergi. Pannor som eldas med gas eller olja kan utnyttja direkt mätning av bränsleflödet. För övriga bränslen beräknas specifika rökgasflöden enligt bilaga 4A. Som hjälpparametrar mäts halten 02 och rökgastemperatur kontinuerligt efter den sista värmeöverförande panndelen som omfattas av energimätningen. För varje bränsle eller bränsle— blandning som skall eldas i pannan beräknas aktuella värden för det specifika rökgasflödet. Genom att elementarsammansättningen och det effektiva värmevärdet för bränslet samvarierar leder t ex en varierande fukthalt i bränslet endast till obetydlig ändring av det specifika rökgasflödet.

c. Rökgasanalys. I Sverige finns mer än tio företag som levererar

rökgaser. Antalet leverantörer av analysutrustning för NOX och N02 är mindre och inga instrument finns att köpa för bestämning av SO I Sverige

3. finns ingen central kvalitetskontroll av de instrument som används utan det är enbart pannägarens individuella omdöme som styr vilka

instrument som nu används.

I USA finns ett system där den federala miljö- myndigheten EPA har satt upp kvalitetsvillkor som skall gälla för de analysinstrument som används för utsläppsmätningar. Däremot finns

inget system för typgodkännande.

I den tyska förbundsrepubliken har sedan ett tiotal år införts ett system för typgodkännande

av de mätinstrument och mätvärdesdatorer som

får användas för utsläppskontroll. Regler för typgodkännande av mätsystem och kraven på de institut som genomför kontrollen finns utgivna i TA—Luft ("Technische Anleitung zur Reinhaltung

der Luft", 28 februari 1986 och Bundes-Immissions— schutzgesetz (BLmSchG), 15 mars 1974).

För att ett mätsystem skall typgodkännas i Tyskland skall hela systemet från gasuttag till utvärderingsenhet testas under en sammanhängande driftperiod av minst tre månader. Vid typprov— ningen testas utrustningen enligt de tillämpliga riktlinjer som utgetts av VDI (Verein Deutsche Ingenieure) och DIN-normer. För närvarande finns ett tiotal mätsystem för NOx och SO2 typgodkända. Möjligheten att få ett mätsystem typgodkänt finns för alla tillverkare, men kostnaderna innebär naturligt nog att bara mätsystem för den tyska marknaden utsatts för

typprovning.

De TA—Luft godkända analysinstrumenten för NOX och SO bygger på mätprinciper enligt tabell 9.

2

Tabell 9

mätprinciper för typgodkända instrument

Komponent Mätprincip

502. IR—absorption UV—absorption

NO IR—absorption UV—absorption Kemiluminiscens

! NO2 UV—absorption

Huvuddelen av de typgodkända instrumenten har optiska mätprinciper. Alla fleratomiga, hetero— gena gaser såsom CO, SOZ' NO, och HCl absorberar ljus inom det infraröda spektralområdet på ett karakteristiskt, individuellt sätt.

Vid infraröd-absorptionsspektroskopi (IR)

används ljus från en bredbandstrålande källa. De , IR—aktiva föreningarna, dvs föreningar med permaned dipolmoment, bringas i molekylär svängning. % Ingen uppdelning i spektrallinjer sker. I i stället används den gaskomponent som skall mätas som detektor. I den med provgas fyllda mätcellen uppstår en tryckdifferens, som mäts. Tryckdiffe— rensen är proportionell mot gaskoncentrationen. Denna grundprincip används i både enkel— och dubbelstråleinstrument. Utöver tryckmätning kan även gasens halt bestämmas med en fotocell som detektor.

Vid ultraviolett—spektroskopi (UV) används till skillnad mot IR inte ett strålknippe utan en för den aktuella gasen karakteristisk våglängd. Denna stråle framkallas med hjälp av en urladd— ningslampa. strålen passerar genom en mät— och en referenskyvett och når sedan fotoceller och omvandlas i en mätsignal. Liksom vid IR-spektro— skopi gäller Lambert—Beers lag, som säger att absorptionen respektive intensitetsnedgången är proportionell mot koncentrationen.

För bestämning av NO används också kemiluminiscens. Vid oxidation av NO till NO2 med ozon erhålls en del av den NO2 som bildas i exiterad form. Den emitterar ljus av en viss våglängd. Intensiteten av denna strålning mäts med en fotomultiplikator

och intensiteten är vid konstanta reaktionsbetingel— ser proportionell mot halten NO. Bestämning av N02 i gasen sker genom att denna före analysen omvandlas till NO med hjälp av den termokatalytisk konverter.

De flesta analyssystem som erhållit typgodkännande är av extraktiv typ, d v 5 ett provgasflöde sugs av från rökgaskanalen och behandlas i ett gasbehandlingssystem innan provet leds genom analysatorn. För SO2 finns ett in situ—system typgodkänt. In situ-system innebär att mätningen företas direkt i rökgaskanalen. Orsaken till att så få in situ-system erhållit typgodkännande bedömer vi vara svårigheten att med dessa system åstadkomma kalibrering. Ofta måste mätsystemen demonteras för att meningsfull kalibrering skall kunna ske.

Mätsystemen som installeras bör med fördel vara

typgodkända. Väljs andra mätsystem måste man

kunna dokumentera att det valda mätsystemet är likvärdigt.

För närvarande finns inte heller i Tyskland krav på typgodkännande för mätinstrument för 02 och CO2 trots att mätningen av hjälpparametrarna är lika viktig som mätningen av SO2 och NOX. Vi föreslår därför att de mätsignaler som erhålls från 0 - och CO

2 2 mot varandra i den automatiska utvärderingen.

-mätningen rimlighetskontrolleras

Avviker registrerade mätsignaler från gällande stökiometriska samband skall mätningen förkastas.

Väljer pannägaren att installera gasanalys för enbart NO skall ett tillägg göras för N02 i rökgasen. Tilläggets storlek bestäms vid den årliga kontrollen.

Ett tillägg till uppmätt halt SO2 skall ske för 503. Tilläggets storlek bestäms vid den årliga kontrollen.

d Mätvärdesbehandling

Insamling, bearbetning och lagring av mätdata skall ske med en mätvärdesdator typgodkänd enligt TA-Luft eller annan dator som pannägaren kan dokumentera vara likvärdig.

Normal integrationstid skall vara 60 min. Används samma mätsystem för mätning av flera parametrar eller för mätning växelvis i flera gaskanaler skall timmedelvärdet baseras på minst fem integrationsperioder jämnt fördelade under timmen. Integrationstiden för varje period får

inte understiga 5 min.

Mätvärdesdatorn skall registrera timmedelvärden efter rimlighetskontroll d v s enskilda mät— signaler och samvarierande mätsignaler skall ligga inom bestämda gränser för att godtas som

mätvärde.

e. Redovisning

Varje dygn sker utskrift av samtliga timmedel- värden som registrerats efter rimlighetskontroll. Dessa dygnsprotokoll skall används som dokumen— tation. Av dygnsprotokollet skall utöver tim— värdena av mätresultaten framgå vilka konstanter som utnyttjas i beräkningsgången enligt bilaga 4A. Därmed behöver inte mätvärdesdatorn plomberas utan pannägaren kan själv ändra konstanterna för beräkningarna då bränslebyte sker. Uppstår behov kan beräkningarna justeras i efterhand om fel uppdagas vid kontroll eller revision.

7.2 Auktoriserad kontroll

Den pannägare som vill utnyttja mätning som underlag för miljöavgift registrerar detta hos ansvarig myndighet och får då instruktioner för hur mätningen och kontrollen skall ske. Bland annat en lista med auktoriserade företag som kan utföra kontrollen. Då installationen av mät— systemet skett anlitar pannägaren ett av kon— trollföretagen för godkännande. Kontrollanten genomför då jämförande mätningar med egna

typgodkända mätsystem.

Därefter skall kontroll ske minst en gång per år. Planerar pannägaren att övergå till ett bränsle som inte redovisats vid den första kontrollen skall kontrollant tillkallas och godkänna beräkningsunderlaget. Detsamma gäller

då ändringar vidtas i mätsystemet eller

omständigheter som påverkar dettas funktion

uppstår.

Omfattningen av den auktoriserade kontrollen

framgår av ramprogrammet i bilaga 5.

7.3. Kontrollföretag

Det finns nu i landet ett tiotal mätkonsulter som åtar sig mätningar och kontroller av det slag som kontrollen enligt 7.2 innebär. Bilaga 6. Alla företagen har inte mätsystem som är typ— godkända enligt TA—Luft. Det är emellertid mycket sannolikt att ett sådant krav mycket snabbt skulle hörsammas av mätföretagen.

Auktorisation av mätföretag och kontrollanter för mätsystem som ger restitution på miljöavgift bör innehålla följande delar:

1. Ett oberoende laboratorium arrangerar årlig interkalibrering för de auktori— serade kontrollanterna. Vi antar att SNVs luftlab i Studsvik kan åta sig det uppdraget.

2. Varje person som skall genomföra kontrollmätningarna deltar en gång om året i interkalibrering. Syftet är att genom jämförelsemätningar minska de systematiska skillnader i mätresultat som kan uppstå genom val av komponenter i mätsystem och olika sätt att hantera dem.

3. Det företag som åtnjuter auktorisation skall åta sig att för varje kontroll- uppdrag använda auktoriserad person för hantverket och att denne skall ha tillgång till typgodkänd utrustning. Företaget skall också åta sig att kontrollanterna får tillräcklig utbild— ning så att de kan uppfylla sina åtaganden.

1989—08—01

7.4 Installation av mätutrustning

I Sverige finns fyra företag som kan leverera typgodkända mätsystem enligt TA—Luft. Dessa företag kan enligt tillgängliga uppgifter leverera och installera ett hundratal mätsystem om året i Sverige. Marknaden för närvarande gör emellertid att en anhopning av beställningar sannolikt skulle ge leveranstider längre än sex månader.

Ytterligare ett antal företag finns represente- rade på den svenska marknaden. De flesta av dessa har mätinstrument men begränsad erfarenhet av att leverera mätsystem. Det gäller också Opsis AB som enligt uppgift kan leverera 100 mätutrustningar för NO, N02 och 502 årligen. De torde inte av egen kraft åstadkomma detta antal färdiga mätsystem. Opsis mätutrustning är inte kalibreringsbar på ett enkelt sätt och uppfyller

inte för närvarande de krav vi föreslår.

Vi bedömer att två år från beslut om att införa miljöavgifter kan 150 pannor vara försedda med mätsystem som motsvarar kraven. Efter ytterligare ett halvt år kan totalt 200 pannor ha mätsystem. Det kommer att uppstå ett flertal leveranser som inte motsvarar specifikationen. Därför är

kontrollen av mätsystemen avgörande.

7.5 Kostnader

De allra flesta pannor som kommer i fråga för mätningar har godtagbar energimätning och mätning av 02 och rökgastemperatur sker efter pannan. Nyinvesteringen är därmed ett mätsystem för NOX, 502 och CO2 med mätvärdesdator. Det tillkommer också kostnader för att ta fram

1989—08—01

Exkluderas SO

minskas för vissa mätsystem kostnaden till att investeringen blir 550 000,—. 2

500 000,— per panna.

Den pannägare som beslutar att installera ett mätsystem får räkna med att tillsynsmyndigheten kommer att komplettera kontrollprogrammet inom någon tid. Därmed permanentas behovet av mätut— rustningen även om miljöavgifter inte motiverar fortsatt mätning efter några år. Avskrivnings- tiden bör därför sättas till fem år och med 15 % internränta uppstår en årlig kapitalkostnad på 165 000,—. Underhåll och service för mätsystemet beräknar vi till 75 000,— medan tillsyn och kontroll beräknas kosta pannägaren 50 000,—. Den auktoriserade kontrollen för pannägare med en panna kan uppgå till 100 OOO,—. I tabell 10 har den beräknade årskostnaden sammanställts för enbart NDX-mätning samt för Nox + SOX-mätning.

Tabell 10 Årskostnad för mätning av NOX och SOX—utsläpp

Enbart NOx NOX + SOx kkr kkr Kapitalkostnad 150 165 Underhåll och service 70 75 Tillsyn 50 50 Auktoriserad kontroll 80 100 Summa årskostnad 350 390

För mätning på 200 pannor fordras att pannägarna direkt investerar i storleksordningen 110 Mkr i mätsystem. Årskostnaden för mätningen blir i storleksordningen 80 miljoner. Därav omsätter

8 KVÄVEOXIDAVGIFT

Utformas miljöavgift för kväveoxider oberoende av ML kan avgiften utgöra ett tillägg till energiskatt och lämpligen betalas då bränslet förbrukats. Alla pannenheter av någon storlek kan separat redovisa bränsleförbrukningen. NOX-avgiften kan beräknas på en utsläppsschablon för varje bränsle. Den pannägare som väljer att mäta NOX och då kan uppvisa ett lägre utsläpp än schablonen anger får restitution. Tabell 11 visar ett beräkningsexempel. Vi har antagit att en stor del av småpannornas förbrukning av träd— bränslen inte skulle redovisas. Därför kan inte avgift på ett enkelt sätt utgå för denna förbruk— ning. Kväveoxidavgiften beräknas därför gälla för bränslemängd motsvarande 125 TWh per år.

Talmll 11

Kväveoxidavgift enligt schablon

Träd—

Gas Eol EOS bränslen Kol Avfall Torv Totalt Schablonvärde g/HJ 0.10 0.10 0.15 0.20 0.28 0.20 0.28 på NDX—utsläpp t/Wh 360 360 540 720 1000 720 1000 Ärlig Energimängd TWh 2.5 50 30 20 15 4 3 125 Schablonmässigt beräknad Hox—mängd t/år 900 18000 16000 14000 15000 3000 3000 70000 NDX-avgift vid 10 kr/kg N02 Hkr 9 180 160 14 150 30 30 700 20 kr/kg "02 Mkr 18 360 320 28 300 60 60 1400 40 kr/kg NO2 Hkr 36 720 640 56 600 120 120 2800

Med de schablonvärden som används i exemplet blir avgiftsbaserat åtsutsläpp av NOx 70 000 ton. Beslutar utredningen att föreslå en schablon- baserad NOK-avgift behöver frekvensen av pannor som har större utsläpp än vad vi anger i tabellen

utsläpp bör sättas så högt att endast ett mycket begränsat antal pannor har ett verkligt utsläpp som är större än schablonen för bränslet. Beräkningsexemplet visar att totalt skulle energisektorn betala NOX-avgift med 700, 1400 eller 2800 miljoner om året beroende på vilken avgiftsnivå som beslutas.

8.1. Avgiftsnivån

Beräkningsexemplet i tabell 11 visar att halva NDX—avgiften belastar olja och gas. Vi har i tabell 7 uppskattat att NDX—utsläppet från den enskilda pannan som eldar olja eller gas med enstaka undantag är mindre än 10 ton NOx om året. Även med NOK—avgift på 40 kr/kg blir den totala avgiften inte större än 400 000 kr per

0 ar.

Det är möjligt att upp till 200 pannor som eldar inhemska bränslen, kol och avfall kan visa upp

ett så lågt NDX—utsläpp jämfört med schablon- utsläppet att avgiftsminskningen täcker kost- naderna för mätning och driftoptimering. Tabell 12 upptar 200 pannor som vi beräknar har så lång drifttid att samtliga förbrukar 40 GWh bränsle

per år. Tillsammans svarar de för ungefär 45 % av NDX—utsläppet från energisektorn. Genom mätning av NOx i rökgaserna och den driftopti— mering som kan uppnås med begränsade investeringar

tror vi att NOK-utsläppet kan reduceras med 1 7 000 ton per år.

MILJÖKONSULTERNA MKS—89/67 37 1989—08—01 Tabell 12 Pannor som "lönsamt" kan utnyttja Hox-avgift enligt schablon Schablonutsläpp Beräknat utsläpp Möjlig Restitution, vid Panneffekt Antal GWh bränsle av NOX av NOX Hox-reduktion 40 kr/kg i avgift MH ton/år ton/år ton/år miljoner KolZTorv — 10 10 400 400 230 50 8.8 >10 — 20 15 1500 1500 1080 300 28.8 >20 - 50 20 3600 3600 2600 650 66.0 >50 24 12300 12300 12300 3100 124.0 Sun- 69 17811) H&m 16210 4100 27.6 Trädbränslenzhvfall - 10 45 1800 1300 870 220 26 >10 - 20 29 3500 2500 2120 530 36.4 >20 - 50 34 5800 4200 4200 1050 42.0 >50 23 6000 4300 4300 1100 44 . 0 Su- 131 17100 mao 11490 2900 MBA Totalt 200 34900 30100 27700 7000 376 . 8

Beräkningen visar att totalt 376 miljoner om året skulle blir restitutionen från totala energisektorns avgift på 2 800 miljoner ifall samtliga 200 pannor försågs med mätsystem och lyckades reducera NDX—utsläppet med 25 %. För de pannor som förbrukar mycket bränsle blir avgifts— minskningen betydlig. För de pannor som förbrukar enbart 40 GWh bränsle blir avgiftsreduktionen mellan 500 och 600 tusen kronor. För dessa fordras att nivån på restitution är 40 kr för

att ett ekonomiskt incitament skall föreligga

att reducera NOK—utsläppet och mäta det.

Den totala NOX—avgiften på 2 800 miljoner fördelad på 125 TWh bränsle innebär en ökad energikostnad med 2 öre per kWh. Det är en begränsad kostnad som inte höjer värmepriset

0

generellt med mer än ungefär 7 s.

NDX-avgiften enligt denna schablonmodell innebär att energisektorn betalar 2 800 miljoner om året och får ekonomiskt incitament för att reducera utsläppet med 7 000 ton NOX. Avgiften reduceras för 200 pannor med totalt 376 miljoner. Netto— kostnaden för energisektorn blir 2.4 miljarder om året. Samhällets vinst blir att NOx-utsläppet minskar, men till priset:

2 400 000 000 7 000 000 = 343 kr/kg NOx NDX-avgiften enligt denna schablonmodell blir i praktiken en energiskatt på några öre per kWh i de flesta anläggningarna. För upp till 200 pannor skapar den förutsättningar att påverka utsläppet och samtidigt reducera avgiften. För ett litet antal pannor med mycket stor bränsle- förbrukning kan NDX—avgiften underlätta större investeringar i t ex katalytisk rökgasrening såvitt garantier finns för att restitutionen får räknas från en hög utgångsnivå på NOx-utsläpp under hela avskrivningstiden. Det skall då gälla även om villkorsnivån på tillåtet NOx—utsläpp sänks vid omprövning enligt ML.

En NOX—avgift frikopplad från ML måste förses med regler för samordning av restitutionen på NDX—avgiften med sanktionsåtgärderna om ut— släppet är större än vad tillståndet enligt ML anger. Annars uppstår sannolikt konsekvenser som kan störa respekten för gällande villkor.

Följande exempel beskriver den motsättning mellan ML och NOX-avgift som kan uppstå:

En pannägare som förbrukar 100 GWh torv i sin panna får schablonmässigt NOX-avgiften 4 miljoner enligt vårt beräkningsexempel med 40 kr per kg NOX. Pannan är prövad enligt ML och NDX-Villkoret är satt till 0.15 g/MJ. Genomförs mätningarna

och villkorsnivån redovisas blir NOX—avgiften reducerad med 1.8 miljoner. Visar mätningarna att NDX—utsläppet är 35 % större än villkors— värdet kan pannägaren ändå göra anspråk på en miljon i avgiftsreduktion.

Exemplet belyser två problem som måste lösas om Noxavgifter i denna form skall användas. Det är, dels restitution vid villkorsöverskridande dels hur man skall motivera restitution för NOK-utsläpp som inte är tillåtna enligt ML.

Vi anser att NDX-avgifter enligt schablon av dessa skäl inte bör genomföras men främst därför att systemet leder till mycket hög kostnad för varje kg NOx som hindras från utsläpp.

9 MILJÖAVGIFT PÅ BRÄNSLEN

Miljöavgifterna skall fungera som ett ekonomiskt styrmedel och bidra till att uppnå miljöpoli— tiska mål. Regeringen skall göra en sammanväg— ning mellan förslagen till miljöavgifter och förslagen till energiskatter. Miljöavgiftsutred- ningen skall föreslå avgifter på utsläpp av

svavel, kväveoxider och koldioxid.

Vi anser mot den bakgrunden att miljöavgifterna bör samordnas. Ingen separat avgift med visst antal kr per kg svavel, kväveoxid och koldioxid anges. I stället bör miljöavgiften spegla samhällets uppfattning av de olika bränslenas sammantagna miljöpåverkan. Avgiften bör vara differentierad så att den medverkar till att styra över förbrukningen till önskade bränslen. Den skall vara separerad från energiskatten och inte påverkas ifall energisektorn genom att minska bränsleförbrukningen bidrar med mindre

avgifter.

Incitament för att minska utsläpp kan skapas genom att pannägaren får bonus på de mängder av svavel och kväveoxider som innehålls jämfört med vad som tillåts vid prövningen enligt ML. Denna fråga behandlas separat i avsnitt 10.

Vi avstår från att beröra avgiftsnivån, men gör från miljömässiga utgångspunkter en bedömning av hur avgiften bör differentiera bränslena. Med hänsyn till inverkan på koldioxidhalansen, utsläppet av försurande ämnen och restpro— dukterna kommer vi fram till en gradering av bränslena enligt tabell 13.

Tabell 13 Förslag till miljöavgift för bränslen

Bränsle Miljöavgift öre/kWh Gas M Eo1 M EOS 2.0 M Trädbränsle M Kol M Torv 2.9 M Avfall 1.4 M

skatt plus avgift för t ex gas beräknas enligt formeln E + 1.0 M öre per kWh. Omräkning kan därefter lätt ske till de vikt- eller volyms— enheter som är ändamålsenligt för det enskilda

bränslet.

Basvärdet för miljöavgift (M) bör vara lika för samtliga bränslen, medan energiskatten (E) antagligen sätts individuellt och ändras från tid till annan. Det är givetvis möjligt att ansätta ett negativt värde på E för att gynna utnyttjande av ett bränsle framför andra.

En kombination av energiskatt och miljöavgift som åstadkommer både önskad bränslebesparing och prioriterar användningen av bränslen med låg miljöavgift fordrar kraftig omläggning av dagens skattesatser inom energisektorn. Tabell 14 visar dagens energiskatt och bränslepris tillsammans med ett uppskattat värmepris i anläggningarna.

Tabell 14

Energiskatt, bränslepris och värmekostnad sommaren 1989

Bränsleslag Energiskatt Bränslepris Värmepris öre/kWh exkl skatt öre/kWh

Eol 10.9 9.3 27

EOS 10.0 6.6 24

Kol 6.2 4.9 23

Gasol 1.6 11.6 21 Naturgas 3.3 15.8* 23* Inhemska bränslen 0 11.1 22

* osäker, stor prisvariation

10 BONUS FÖR MINSKADE UTSLÄPP

En differentierad miljöavgift kan bli ett styrmedel för valet av bränsle och medverka till bättre energihushållning. Den bidrar däremot inte till att minska utsläppet från pannan där

bränslet eldas.

Avgiftssystemet kan kompletteras med en bonus för pannägare som redovisar reduktion av kväve— oxider och svavel jämfört med tillåtna utsläpp enligt ML. För pannor som ännu inte fått sär- skilda villkor för NDX—utsläpp måste en schablon tillämpas tills vidare. Svavellagens generella villkor kan tillämpas för SOX—utsläppet. För NOx utgår vi från schablonnivån 0.28 g/MJ.

Ett bonussystem av denna typ berör bara de pannor som genomför mätning och bonus utgår för den mängd förorening som innehålls i förhållande till den lovgivna mängden. Bonussystemet får därför karaktär av temporär insats för att snabbare minska utsläppen än vad som blir fallet med enbart miljöskyddslagen som styrmedel.

Möjligheten att åstadkomma ett minskat utsläpp är specifikt för den enskilda pannan. Vi har konstaterat att begränsade investeringar och mätning kan åstadkomma en halvering av NOX— utsläppet i en del pannor. Hur stor bonus som behövs för att täcka kostnaderna för åtgärder och mätning beror av reduktionen och den årliga bränsleförbrukningen i pannan. Den mängd kväve— oxider som kan undandras från utsläpp i en enskild panna framgår av tabell 15.

Tabell 15

Begränsning av NOK-utsläpp från en pannan med två skilda nivåer på tillåtet utsläpp

10 % reduktion 25 % reduktion 50 % reduktion Bränslemängd från utsläppsnivån från utsläppsnivån från utsläppsnivån

GWh/år 0.28 g/HJ 0.1 g/MJ 0.28 g/HJ 0.1 g/HJ 0.28 g/HJ 0.1 g/HJ

BOX—reduktion kg per år

10 1000 360 2500 900 5000 1800 50 5000 1800 12500 4000 25000 9000 100 10000 3600 25000 9000 50000 18000

Tabellen visar att den panna som förbrukar

50 GWh bränsle och kan reducera NOx—utsläppet med 25 % minskar utsläppet med mellan 4000 och 12500 kg NOx per år. Den stora skillnaden i NOK-begränsning beror enbart på vilket villkors— värde som gäller för pannan. Med bonusnivån 40 kr per kg NOx får pannan med villkoret 0.1 g/MJ NOx ett bonusbelopp på 160 000 kr/år medan pannan med villkoret 0.28 g/MJ får ett bonusbelopp på 500 000 kr/år. Det innebär att bonusnivån 40 kr/kg NOx endast ger ekonomiskt incitament för ett begränsat antal pannor med stor bränsleförbrukning.

I landet finns ungefär 200 pannor som förbrukar minst 40 GWh fastbränslen. Vi väljer att beräkna bonusnivån så att flertalet av dessa kan förses med mätsystem. Bonusbeloppet för NOx skall ge pannägaren kostnadstäckning för mätkostnaden. Det är idag endast ett fåtal pannor som har strängare NDX—villkor än 0.15 g/MJ. Den nöd- vändiga nivån för att ge bonusbeloppet 350 000 framgår av tabell 16.

Tabell 16

Beräkning av nödvändig bonusnivå vid 40 GWh/år. Tillåtet NDX—utsläpp 21600 kg/år

NDX—reduktion % 10 25 50 Uppmätt NOX— kg/år 19440 16200 10800 utsläpp Bonusbaserad kg/år 2160 5400 10800 mängd NO

x Bonusnivå för kr/kg 162 65 32

att uppnå 350000 i årsersättning

Tabellen visar att det fordras 65 kr per kg NOX för att pannan med 40 GWh bränsleförbrukning och 5400 kg/år i uppnådd NOK—begränsning skall ge bonusbelopp motsvarande mätkostnaderna. För de följande beräkningarna använder vi bonusnivån 70 kr per kg NOX som exempel. Denna bonusnivå är högre än den miljöavgift för svavel i olja som föreslagits. En större bonus för innehållen NOx än för svavel är emellertid rimlig. Marginal— kostnaden för att reducera kväveoxider i dagens pannor är större än för att reducera svavelut— släppet.

För svavel bör bonusnivån 30 kr per kg vara möjlig att etablera ifall miljöavgiften för svavel i olja godtas av riksdagen.

Används i den panna som motsvarar exemplet i tabell 16 kol, torv eller avfall som bränsle är pannan sannolikt försedd med avancerad rökgas— rening eller är en FB—panna. Den behöver därför uppnå endast en begränsad sänkning av svavel—

utsläppet för att bonusbeloppet skall överstiga

tilläggskostnaden för SOX—mätning. Den till— kommande årskostnaden för mätningen har vi beräknat till 40 000 kr. Med bonusnivån 30 kr/kg svavel ger ett minskat utsläpp på 1333 kg svavel per år bonusbeloppet 40 000 kr. Är gränsvärdet för pannans svavelutsläpp satt till 0.1 g/MJ erhålls bonusbeloppet då utsläppet är 10 % lägre

än lovgivet.

Vårt förslag är att bonus utgår med 70 kr per kg NOX och 30 kr per kg svavel för den mängd som pannägaren kan visa att utsläppet är lägre än

villkorsvärdet för pannan.

Konsekvensen av detta bonussystem är att ett antal pannägare t ex alla som har avfallspannor kan erhålla en betydande bonusbelopp under någon tid. Den möjligheten minskar då koncessionsnämnd eller länsstyrelse skärper villkoren för tillåtna utsläpp från pannan.

Väljer utredningen att föreslå ett bonussystem enligt modellen kan denna börja verka tidigast 1991. Det förutsätter att regeringen tar för- slaget till riksdagen under våren 1990 och att förslaget antas där före sommaren. Med riksdags— beslut som grund kommer pannägarna att överväga bonussystemets möjligheter för deras olika pannor. Sannolikt kommer då beställningar på mätsystem att läggas så att leveranser sker från januari 1991. Till eldningssäsongen 1992/93 kan 150 pannor vara försedda med godkända mätsystem. Efter årsskiftet 1992/93 kan 200 pannor vara försedda med godkända mätsystem. Det förutsätter att ansvariga myndigheter under 1990 utfärdar föreskrifter för mätsystem och auktorisation. Det inledande arbetet med interkalibreringen behöver ske första kvartalet 1991.

Tabell 17 visar en sammanställning av bränsle—

mängd och pannor där bonussystemet kan utnyttjas.

322221

Pannor för bonussystemet

Bränsleslag

Panneffekt Kol/torv Trädbränslen/Avfall HW Antal GWh bränsle Antal GWh bränsle - 10 10 400 45 1800

>10 — 20 15 1500 29 3500

>20 — 50 20 3600 34 5800

> 50 24 12300 23 6000 Sunne 69 17800 131 17100

Totalt omfattas 200 pannor med en sammanlagd bränslemängd på 35 TWh per år. Alla pannor beräknas förbruka minst 40 GWh.

Utsläppet av kväveoxider och svavel från pannor— na samt förväntad reduktion framgår av tabell 18 där också bonusbeloppen anges.

E&åLE

Utsläpp av kväveoxider och svavel samt bonus

NOx-utsläpp Svavelutsläpp Bonus Panneffekt nntal HW pannor reduktion reduktion Hkr/år ton/år ton/år ton/år ton/år NOx S (10 55 1100 300 1000 100 21 3 >10 — 20 44 3200 800 2000 500 56 15 >20 — 50 54 6800 1700 4000 1000 119 30 >50 47 16600 4200 8000 2400 294 72 Sunne 200 27700 7000 15000 4000 490 120

Beräkningen visar att utsläpp av 7000 ton kväveoxider och 4000 ton svavel kan undvikas med ett bonusbelopp till pannägarna på 610 miljoner. Under de första åren måste man räkna med att vissa pannägare kommer att få en extra bonus genom att särskilda villkor inte finns för deras pannor. överslagsmässigt kan det beloppet uppgå till 200 miljoner det första året. Hur länge denna extra bonus utgår beror på hur snabbt omprövning av befintliga villkor kommer till stånd.

För pannor, som får nya villkor anpassade helt enligt den utsläppsbegränsning som är tekniskt möjlig, kommer ingen bonus att utgå. Vid den tidpunkten har bonussystemet inte längre någon verkan. Miljöskyddslagen har helt tagit över som samhällets styrmedel.

BEGREPP OCH OMRÄKNINGSFAKTORER

Effekt och energi är begrepp som ofta används i rapporten. För att begränsa Siffrornas antal vid

större effekter eller energimägnder används

förkortningarna:

k (kilo) = 103, tusen M (Mega) = 105, miljon G (Giga) = 109, miljard T (Tera) = 1012, biljon

Effekt är energi per tidsenhet:

1 kilowatt (kW) 1 megawatt (MW) 1 gigawatt (GW)

1 000 watt (W) 1 000 kW 1 000 000 kW

Energi är produkten av effekt och tid:

1 kilowatttimme (kWh) 1 000 kWh

1 000 000 kWh

1 000 000 000 kWh

1 kW under 1 timme

1 megawatttimme (MWh) 1 gigawatttimme (GWh) 1 terawatttimme (TWh)

Omräkningsfaktorer MWh GJ Gcal toe

l MWh (Megawatttimme) 1 3.600 0.860 0.086' 1 GJ (Gigajoule) 0.278 1 0.239 0.024 1 Gcal (Gigakalori) 1.163 4.187 1 0.100

1 toe (ton oljeekvivalent) 11.63 41.87 10.00 1

___—_—_________———————-—

Energiinnehåll i bränslen (ungefärliga riktvärden)

Energiinnehåll:

E01 E05 Kol N—gas Gasol Bensin

Råolja

Densitet:

E01 E05 LS N—gas Gasol Bensin Råolja

9880 10820 7400 10800 12790 8720 10070

0.835 0.94 0.8 0.53 0.75 0.85

kWh/m3 kWh/m3 kWh/ton kWh/1000 m kWh/ton kWh/m3 kWh/m3

3 3

ton/m ton/m

ton/1000 m 3

3 3

ton/m ton/m ton/m

3

3

1989—08—01

UTDRAG FRÅN SA TRYCKKÄRLSREGISTER

AB Statens Anlägggingsprovning

UTSÖKNING PANNOR — UTOH OBJEKTKOD AEll, GEI, ORSAKSKOD 4 OCH 5 OCH ÖVRIGA PANNOR NED ENBART ENERGIKOD E (=EL)

SAMMANSTÄLLNING HELA LANDET

A N T A L P A N N O R SKOGSv EFFEKT4) OLJA KOL TORV BRÄNSLE GAS ANNAT TOTALT

A 3665. 19 2. 85 327 235* 4323 B 4043. 46 17. 382 246 189 4835 C 660. 3 11. 78 39 47 800 D 287. 10 7. 42 26 34 361 E 219. 14 6. 27 22 38 269 F 154. 20 4. 27 7 27. 192

*) EFFEKT: A = (= 0,5 HW >O,5 (=S NH )5 (=10 HV )10 (=20 HW >20 (=50 HV )50 MW

"107505 || 11 || H ||

Stockholm 89—06"16

W

Pannorna är registrerade för flera bränslen. Det leder till att exempelvis i effektgruppen F anges totala antalet till 192 medan summeringen av pannorna för de skilda bränslen ger summan 239 pannor i gruppen.

1989—08—01

VARAKTIGHET FÖR DRIFT AV PANNOR I ETT VÄRMEVERK

Figuren visar att avfallseldningen bedrivs alla årets timmar endast med avbrott för revision av 0 pannan. Den svarar för 20 5 av energin. Pann— effekt 5 MW.

Kolpannan körs under 6 000 timmar och producerar 50 % av energin. Panneffekt 25 MW.

Trädbränslepannan körs 3 000 timmar och produ— cerar 20 % av energin. Panneffekt 20 MW.

oljepannorna används för topplast och som reservkapacitet. De körs maximalt 1 500 timmar och producerar 10 % av energin. De har till- sammans en effekt på 50 MW.

Olja 19 GWh

Trädbränslen 50 GWh

) )

|

Avfall 43 GWh

116. GWh | | i I

60008000. Årets timmar |

MÄTNING AV UTSLÄPP FRÅN PANNOR

Innehåll Sida Beräkningar av utsläpp 4.A1 Anvisning för mätning 4.B1

Bilaga 2 MILJÖKONSULTERNA MKS—89/67 Bilaga 4 A.1 1989—08—01 BERÄKNING AV UTSLÄPP FRÅN PANNOR

Beräkningarformler för rökgasflöde:

Våt rökgasvolym vid 0, = 0 % nm3 våt rökgas per MJ bränsle.

22.7 4.77 5 77 &_ 3.77 4 77 g_ . 3 Gov ' Hu ( 12 C + 4 ” + 28 32 0 + 32.1 5 + 18 ) vat gas "” /MJB '”'(1) Torr rökgasvolym vid 02 = 0 % nm3 torr rökgas per MJ bränsle. 22.7 4.77 3 77 " 3.77 4.77 3 :—_. _. '_'—__. +—. ...! Got Hu ( 12 c + 4 " + 28 32 0 32.1 5) tor” gas "” lnds (2)

Stökiometrisk halt CO2 i torr rökgas vid 02 = 0 % vol-%.

; co = 12 - 100 2 4.77 3.77 N 3.77 4.77 t -c - -0+——-- S) vol-% ...(3)

I formel (1) — (3) betecknar: Hu är bränslets effektiva värmevärde MJ/kg C är andel kol i bränslet

är andel väte i bränslet

är andel kväve i bränslet

H N 0 är andel syre i bränslet S är andel svavel i bränslet F är andel fukt i bränslet

Bränsleenergi som förbrukas beräknas som timmedelvärde enligt

formeln:

_ _ _2&2__ _ _ PB _ [Pn] + Ps + 1)8 (Gov (20.9-[0 ] ; Cp ([T] 25) HHh

Det specifika utsläppet av NOx beräknas enligt:

m, 110)( = 2.05 - [nox] ——2131 - 3 5 - c g/HHh

[coz] ' ot 8

Det specifika utsläppet av svavel beräkns enligt:

m 2 s =1A1-[&)]——Ll- 36-6 gth

x [COZ] ot &

Timmedelvärdet av utsläppet beräknas enligt:

u(NOx) = nox . PB g/b M(svavel) : S ' PE g/h I formel (4) — (8) betecknar [ ] mätvärden och [Pn] är timmedelvärdet av nyttiggjord energi, MWh [02] är timmedelvärdet av halten 0 i rökgasen efter den sista panndel som omfattas av energimätningen, vol % våt gas

[T] är timmedelvärdet av räkgastemperaturen mätt på samma

rökgas som halten 02, C

[NOXl är timmedelvärdet av rimlighetskontrollerad korrigerad

halt av NOX i emitterad rökgas, volyms ppm

[SOX] är timmedelvärdet av rimlighetskontrollerad korrigerad halt svaveloxider i emitterad rökgas, volyms ppm

[CO2] är timmedelvärdet av rimlighetskontrollerad halt CO2 i

emitterad rökgas, vol-%

För beräkningen används därutöver följande konstanter:

P är tillägg för pannans strålningsförlust. Tillägget väljs S individuellt för varje panna, vanligen enligt DIN 1942, MWh

Cp är rökgasens specifika värme. Dess värde anges för varje ' C bränsle och panna, MJ/nm

ANVISNING FÖR MÄTNING AV nox OCH sox FRÅN PANNOR

1 Tillämpning

Anvisningen anger krav för mätning och dokumen- tation av utsläpp av NOx och SOX från pannorna. Redovisade utsläpp erhållna med mätsystem och dokumenterade enligt anvisningen utgör underlag

för restitution av miljöavgift.

2. Mätstrategi

Utsläppen av NOX och SOx mäts och beräknas som timmedelvärden uttryckta som gram per MWh bränsle. Beräkningarna företas enligt formel 1 — 6 i bilaga 4A. Utsläppsmätningen baseras på att nyttiggjord energi alltid mäts. (Det sker enligt separata föreskrifter.)

Tillförd bränslemängd kan mätas direkt vid olje—

och gaseldade pannor.

Med utgångspunkt från nyttiggjord energi och det specifika rökgasflödet för bränslet beräknas förbrukad bränsleenergi med hjälp av 02 och rökgastemperatur. Dessa hjälpparametrar mäts efter de värmeytor som omfattas av energimät— ningen.

Halterna av NO, 502 och CO2 mäts i rökgasen som emitteras.

O 2 övriga mätsignaler rimlighetstestas också innan

och CO2 rimlighetskontrolleras mot varandra.

de godtas i datorn som timmedelvärden. Tillägg sker för andel NO direkt.

2 och 503. NOx kan ocksa matas

Bränsle

Uppfyller något mätvärde som används för beräk— ningen av utsläppet inte rimlighetskriterierna kan beräkningen inte ske. Då redovisas inget utsläpp för denna timme p g a fel i mätsystemet.

mätresultaten för enskilda timmar och dygnsmedel— värdet redovisas i en dygnsrapport som bevaras.

I denna skall samtliga konstanter i beräk— ningarna enligt bilaga 4A anges i klartext. Separat skall journaler över kalibrering och kontroll av mätsystemet bevaras i anläggningen.

Mätsystemet redovisas schematiskt i figur 1.

MÄTSYSTEM

Aska

Rökgaser

Rökgas— rening

Mätvärdes— dator

3 Provtagning 3.1 Val av mätplan

Prov på rökgasen tas i två mätplan:

— O och rökgastemperatur bestäms efter p nnan.

— NO, SO och C0 bestäms på den rökgas som effer reniåg emitteras genom skorstenen.

Mätplanen väljs så att provgasen representerar hela rökgasflödet.

Antalet provpunkter i mätplanet anpassas så att provgasen motsvarar genomsnittet av rökgasen.

Mätplanet skall vara försett med provtagningsstudsar för kontrollmätning.

3.2 Gasberedning

Vid provtagning med extraktivt mätsystem skall representativt gasflöde uttas från mätplanet. Provgasen befrias från stoft vid temperatur över daggpunkten. Provgasen leds till kondensering i glaskylare genom en provgasledning uppvärmd över daggpunkten. Kylningen av provgasen skall ske till kontrollerad temperatur nära OOC. Provgasen

uppvärms åter och transporteras till en delnings— punkt från vilken varje gasanalysinstrument tillförs det gasflöde som behövs för analysen. överskottet avleds mot konstant tryckfall. Testgaser för nollpunktskontroll och kontroll av ändpunkt tillförs provgasledningen direkt vid

rökgaskanalen.

Vid in situ-mätning elimineras behovet av provgasberedning. Mätinstrumenten skall då vara placerade i ett mätplan med god åtkomlighet. Kontroll av nollpunkt och ändpunkt med hjälp av testgaser skall kunna ske utan demontering av

instrumenten.

4. Mätsystemet

Mätsystemet utgörs av gasberedning, analys— instrument och mätvärdesdator. Används analys— instrument för insitu-bestämning utgår gasbered— ningssystemet. Mätsystemet måste vara kalibre—

Mätsystemet skall vara typgodkänt enligt TA-Luft eller i annan ordning kunna dokumenteras ha samma prestanda. Det innebär att följande skall gälla för mätsystemet:

— Tillgängligheten måste vara minst 90 %. Med tillgänglighet avses störningsfri drift.

— Tvärkänsligheten får inte uppgå till mer än i4 % av det känsligaste mät— området. Tvärkänslighet är störpåverkan från andra gaskomponenter i rökgasen.

- Kalibrering med testgaser som innehåller kända halter av gaskomponenten skall lätt kunna ske. Kalibreringen skall innefatta gasberedningen.

- Svarstiden för hela mätsystemet får inte överstiga 200 sekunder. Med svarstid avses den tid som åtgår från det rökgasens sammansättning ändras tills mätsignalen svarar mot-90 %-av koncentrationsändringen.

— Nollpunkten får, mellan kontrolltill— fälllena, inte driva mer än 12 % av det känsligaste mätområdet.

- Ändpunkten får mellan kontrolltill— fällena inte driva mer än i4 % av det känsligaste mätområdet.

— Mätvärdesdatorn bör ha möjlighet till val av integrationstid, men normalt används 60 minuter. Används samma mätsystem för mätning av flera para— metrar eller för växelvis mätning i flera gaskanaler skall timmedelvärdet baseras på minst fem integrationsperioder under en timmen. Integrationstiden för varje period får inte understiga 5 minuter.

4.1. Analysinstrument

För bestämning av NOX (NO + N02) och SO2 bör i första hand typgodkända analysinstrument väljas. I tabell 1 upptas de typgodkända instrumenten

vid tidpunkten april 1988. Ytterligare instrument beräknas tillkomma.

Tabell 2 Typgodkända SOZ— och NOX-instrument Gas— Modell Tillverkare komponent SO2 Mikrogas—MSK—SOZ-E 1 Vösthoff Ultramat 2 Siemens UNOR 6 N—R Maihak GM 21 Sick URAS 3 G Hartmann & Braun URAS 3 E Hartmann & Braun Modell 2225 Measurex Ultramat 32 Siemens Ultramat 3 Siemens SO -UV Binos Leybold UNSR 6 N—F Maihak SO —UV Berlina Leybold URÄS 3 K Hartmann & Braun Ultramat 21P/22P Siemens Mikrogas—SO2 Vösthoff NO Modell 951 Beckman RADAS 1 G Hartmann & Braun RADAS 1 E Hartmann & Braun Modell 2225 Measurex Ultramat 32 Siemens UNOR 4 N-NO Maihak UNOR 6 N—NO Maihak UNOR 6 N-F Maihak NO-IR Binos Leybold Ultramat 21P/22P Siemens NO2 NOZ—UV Binos Leybold

Av dessa typgodkända instrument är enbart SICK GM21 in situ—instrument.

System för typgodkännande av instrument som mäter hjälpparametrarna 02 och CO2 är inte etablerat.

Analysinstrument för CO2 byggda på IR—teknik och med samma tillverkare och prestanda som de typgodkända bör utnyttjas.

För 02 används företrädesvis kalibreringsbart in situ—instrument med zirkoniumoxidcell. Dessa instrumentmodeller mäter 02 direkt i våt rökgas. Det förenklar mätvärdesbehandlingen.

Används instrument för 02 med paramagnetisk mät— princip skall utrustning för kontroll av gas— flödet genom mätcellen finnas. Gasflödet skall registreras i mätvärdesdatorn för rimlighets—

kontroll av Oz—signalen.

4.2 Mätvärdesdatorn

Insamling av mätsignaler, bearbetning och lagring av mätdata bör i första hand ske med typgodkända mätvärdesdatorer. Ett flertal TA—Luft—godkända modeller finns att tillgå.

Mätvärdesdatorn ska ha kapacitet för att regi— strera mätvärden enligt bilaga 4A, beräkna och redovisa timmedelvärden och dygnsmedelvärden. Registrering av mätdata som timmedelvärden skall ske efter rimlighetskontroll av mätsignalerna. Det innebär att enskilda mätsignaler och sam— varierande mätsignaler skall ligga inom bestämda gränser för att godtas som timmedelvärde (mät- värde). Gränserna för rimlighet måste fastställas individuellt för varje panna och varje mätplan. Saknas för enskild timme något mätvärde för beräkning av utsläpp anges detta som bortfall av mätsystemet. Datorn skall rullande lagra mätvärden av beräknade och enskilda mätsignaler under minst 48 timmar så att de kan skrivas ut om man vid granskningen av dygnsprotokollet finner behov att spara mer detaljerad dokumentation.

5. Databearbetning och redovisning

Direkt 1 mätvärdesdatorn eller i ansluten beräkningsdator bearbetas mätvärdena enligt beräkningsgången (bilaga 4A). För varje bränsle som eldas i pannan införs aktuellt värde för:

och tillägg för SO och NO i förekommande fall.

3 2

Som beräknade mätvärden lagras i mätvärdesdatorn:

[Pn] uppmätt nyttig energi MWh PB beräknad bränsleenergi MWh [NOX] mätvärde av NOX vol ppm torr gas [SOX] mätvärde av SOX vol ppm torr gas [002] mätvärde av CO2 vol—% torr gas NOx beräknat utsläpp av NOx g/MWhB S beräknat utsläpp av svavel g/MWhB

Till datorn skall vara kopplad en skrivenhet som producerar dygnsprotokoll med timmedelvärden och dygnsmedelvärden. Detta dokument skall arkiveras och sparas i fem år. Utöver tim- och dygnsmätvärden enligt ovan skall på dygnsprotokollen av de

använda värdena på beräkningskonstanterna för bränslet anges i klartext.

Varje förändring av datorns mjukvara inmatade konstanter o dyl skall automatiskt skrivas ut och journalföras.

) I i 1 1 )

) )

6 Kontroll

Regelbunden kontroll av mätsystemet är mycket väsentligt för att upprätthålla presicionen i mätresultaten. Kontrollen består av pannägarens egenkontroll och årlig kontroll av auktoriserad kontrollant.

6.1. Egenkontroll

Mätsystemet kontrolleras regelbundet med hjälp av testgaser för nollpunktsdrift och ändpunkts— drift. Testgaserna för ändpunkten skall hålla en halt av 02, COZ' NOX och SO2 som utgör 80 — 90 % av respektive mätområde.

Tidsintervallen mellan kontrollerna väljs så att nollpunkts— och ändpunktsdrift inte överstiger 12 % respektive 14 % av mätområdet.

I samband med kontrollerna bestäms också svars—

tiden för mätsystemet.

Resultaten av egenkontrollen samt service och underhåll av mätsystemet dokumenteras i separat journal. Nollpunkts- och ändpunktsavvikelse samt svarstid anges för varje kontrolltillfälle. Till journalen skall fogas analyscertifikat över de

testgaser som används.

6.2 Auktoriserad kontroll

Den auktoriserade kontrollen genomförs första gången då mätsystemet skall tas i bruk för att redovisa utsläpp för restitution av miljöavgift. Därefter upprepas kontrollerna en gång varje år eller då väsentliga ändringar av mätsystemet

företas.

Skall i pannan eldas bränslen som inte redovisats vid kontrollen skall auktoriserad kontrollant tillkallas för att avgöra vilka konstanter som skall programmeras i mätvärdesbehandlingen. Den auktoriserade kontrollen genomförs enligt

separat ramprogram.

Pannägaren avsvarar för att den auktoriserade kontrollen blir genomförd.

1989—08-01

KONTROLL AV UTSLÄPP FRÅN PANNOR

Innehåll Sid Ramprogram för kontroll av mätsystem 5.A Metod för bestämning av 503 i rökgasen 5.B

1989—08—01

Ramprogram AUKTORISERD KONTROLL AV MÄTSYSTEM FÖR REGISTRERING AV NOX— OCH SOX—UTSLÄPP

Ramprogrammet beskriver kortfattat den kontroll som skall ske då en pannägare registrerat mätsystemet vid sin panna hos riksskatteverket. Mätsystemets resultat skall läggas till grund för restitution av miljöavgifter för utsläppen.

Den auktoriserade kontrollanten genomför och dokumenterar följande:

— Kontroll av att mätningen av nyttig— gjord energi [P ] vid pannan sker enligt riktlinjgr. Flödesmätningen skall ske enligt DIN 1952.

- Kontroll av mätdata som ingår i beräk— ningen av rökgasförlusten.

— Kontroll av att beräkningen av rökgas— förlusten sker korrekt för de bränslen som pannan används för.

— Kontroll av att specifika rökgasflödet

är korrekt beräknat och programmerat i datorn.

— Kontroll av att korrektionsvärdet för strålningsförlust är godtagbar för pannan. Jämförelse sker med DIN 1942.

— Kontrollmätning av mätsystemet mot kontrollantens egen TA—Luft—godkända utrustning som appliceras i samma , mätplan som mätsystemet. !

i 1 1 1 | I

— Kontroll av SO —halten i rökgasen. Detta företas enom kontrollerad kondensering, bilaga SA, och minst fem prov skall tas. Tillägget för 503 programmeras i mätvärdesdatorn.

— Har pannägaren valt mätsystem för enbart NO kontrolleras och dokumenteras vilket tillägg som skall göras för NO Tillägget programmeras i datorn. 2

1989—08—01

Den jämförande mätningen av mätsystemet och kontrollmätutrustningen skall företas vid minst tre haltnivåer på NO och SO . Kontrollmätningen omfattar minst Bio timmars drift fördelat på två dagar.

X

Kontroll av de gränser som lagts in i mätvärdesdatorn för rimlighetskontroll av mätsignaler.

Kontroll av beräkningsgången i datorn då timmedelvärden räknas fram och summeringen av dygnsmedelvärden.

Kontrollföretaget sammanställer på basis av sin kontrollants undersökning en rapport som tillställs skattemyndig— heten och pannägaren. Av rapporten skall framgå för vilka bränslen kon— trollen utförts och från vilken tid— punkt mätsystemet kan läggas till grund för restitution av miljöavgiften.

Planerar pannägaren att övergå till bränsle som inte avsetts vid kontrollen skall han kalla på kontrollanten för komplettering av beräkningarna i mätvärdesdatorn.

Vidtar pannägaren ändringar i mätsys— temet eller åtgärder som påverkar mätsystemets funktion skall kontrol— lanten tillkallas för att vidimera att åtgärderna inte fördärvar mätresultaten.

1989—08-01

METOD FÖR BESTÄMNING AV SO I RÖKGASEN

3 1 Orientering och användningsområde

Denna metod överensstämmer med brittisk standard BS 1756.

Metoden kan användas för rökgaser när man vill erhålla halten i SO3 som stickprov.

2 Princip

Metoden bygger på att man suger rökgaserna genom en uppsamlare (se figur 1) med kontrollerad temperatur, och kondenserar ut 503 ur rökgaserna. Temperaturen på uppsamlaren måste vara mellan vattendaggpunkten och syradaggpunkten, i praktiken blir temperaturen mellan 60 — 900C. Håller man detta intervall kommer endast 0.01 ppm av svavelsyran att passera uppsamlaren utan att kondensera.

Efter provtagning tvättas uppsamlaren med 5 %-ig isopropanol. Tvättlösningen titreras med 0.02 N NaOH.

502 absorberas i en tvättflaska, kopplad i serie med uppsamlare fylld med 3 %-ig väteperoxid. Denna tvättlösning titreras med 0.3 N NaOH.

3 störningar

Vid provtagning på rökgaser med hög stoftkoncen— tration, får man ett stoftlager framför glasulls— proppen. Detta stoftlager kan reagera med SO3 i rökgserna och man får en för låg halt. Om

stoftet är alkaliskt blir risken större att det

i 5 adsorberas 503. För att minimera störningen av 1 )

1989—08—01

stoftet bör man ej provta under längre tid än

15 — 20 minuter.

4 Kemikalier och lösningar 4.1 Tvättlösning

5 %—ig isopropanol försatt med 2 ddr bromfenol— blått per 50 ml lösning. Lösningens pH justeras till 4.6 med utspädd HZSO4 och tillbaka titreras med 0.02 N NaOH.

4.2 Natriumhydroxid

0.3 N och 0.02 N ställd mot redan ställd 0.1 N HZSO4 med bromfenolblått som indikator.

4.3. Bromfenolblått

Lös 0.5 g av fast bromfenolblått 1.0 liter

20 %—ig etanol.

4.4. Väteperioxid

3 %—ig Väteperioxid med 2 ddr bromfenolblått per 50 ml lösning. Lösningens pH justeras till 4.6 som vid pkt 4.1.

4.5. Svavelsyra

Normalitet 0.1 exakt känd.

4.6 Aceton 5 Utrustning

Sond med kulslipning Uppsamlardel, termostaterad, se figur 1

Tvättflaska, ÅF3 (pump, gasur, rotameter och gelflaska

6 st E-kolvar 250 ml och 100 ml med slipad propp

1989—08—01

Temperaturindikator, vakuumpump

2 st sprutflaskor, slang

1 st 10 ml mikrobyrett, 50 ml byrett Värmeband, asbestgarn Aluminiumfolie, glasull

Silokonfett, 10 st pastörpipetter

6. Provtagning 6.1 Förberedelser

Se till att SO —uppsamlaren är ren och torr.

3 Fyll tvättflaskan till 1/3 med den 3 %—iga väteperioxiden (H202). Fyll vatten i uppsamlaren och värmepatronen. Vattnet skall stå någon cm över inloppet i uppsamlaren (se till att alla luftblåsor kommit ut ur värmepatronen).

Värm vattnet genom att koppla ström till värme- patronen. Koppla uppsamlarens termoelement till en temperaturindikator. Under tiden vattnet värms upp lindas hela glassonden med ett värme- band. Värmebandet isoleras genom att man lindar asbetsgarn över bandet, eventuellt kan man överst linda aluminiumfolie. I sondens bakre ände sätter man som stoftfilter in en glasulls— propp ca 3 - 5 cm lång, se figur 2. Proppen fixeras genom att göra en gemliknande spärr av najtråd. (OBS! Ny propp för varje prov.)

Alla slipningar smörjs med siliconfett.

Kopplat upp apparaten enligt figur 1 och se till att den är tät, genom att starta pumpen och håll filtret för sondöppningen. Det skall då inte gå någon gas genom tvättflaskan. Om man har flöde genom tvättflaskan kontrollera alla kopplingar. Anslut Värmebandet till ström.

Låt sond och filter nå en temperatur av 200 — ZSOOC. Har temperaturen på vattnet i uppsamlaren stigit till ca 9OOC är apparaten färdig för

provtagning.

6.2. Provtagning

Avläs gasuret och starta pumpen och sug så mycket det går utan att väteperioxiden skummar

över.

Anm: (Vid en halt av 20 ppm SO3 ger 50 liter gas en åtgång av ca 4 ml 0.02 N NaOH.)

Efter det att tillräckligt mycket gas passerat stäng av pumpen och avläs utsugen volym.

Ta ut sonden ur kanalen och starta pumpen och sug "lokalluft" genom sonden för att lufta glasullsproppen (ca 10 liter). Koppla därefter bort sonden coh tvättflaskan. Koppla vakuumpumpen direkt tlil E—kolven. starta pumpen och spruta tvättlösning genom uppsamlaren (se figur 3) 40 ml, byt därefter E-kolv och spruta ytterligare 10 ml tvättlösning genom uppsamlaren, om denna inte avfärgas är uppsamlaren fri från 503. Avfärgas lösningen får man slå de senaste 10 ml till den första tvättomgången och därefter spruta 10 ml ytterligare och upprepa detta tills

lösningen inte avfärgas.

6.3 Torkning av uppsamlare

För att torka uppsamlaren efter provtagning sköljer man den med aceton. Det sker på samma sätt som när man tar tillvara utkondenserad 503. Därefter suger man lokalluft genom uppsamlaren för att få bort acetonångorna.

7 Analys

7.1. SO3—bestämning

Hela provet titreras till en blå slutpunkt (samma färg som tvättlösningen hade från början) med 0.02 N NaOH från en 10 ml mikrobyrett.

7.2. SOZ—bestämning

HZOZ—lösningen hälls över i E—kolv och tvätt- flaskan skakas med ytterligare något absorp— tionslösning som därefter hälls till E—kolven. Tvättningen upprepas tills absorptionslösningen inte avfärgas. Absorptionsvätskan försätts med 2 — 3 droppar bromfenolblått och titreras med 0.3 N NaOH från 50 ml byrett till blå slutpunkt.

8. Resultatberäkning SO3 eller 502 (ppm, volym torr gas) = 3 : T - N - 11.35 - 10 V där T = Titrand ml N = Normalitet NaOH

V = Volym på provet uttryckt i liter beräknat som torr gas vid NTP

1.0

Figurer

_ TEEMElCHFI—VT 739. roNTrlou.

)LTI D'REKT ' ””'””; -Avv,msu—.1=uvrizama£v| pau—acros-

GLAQCwo Llupgn

NED VAQHEBADD

| vmnspn Lori

___—___-

"NäTTHAsKA Föz So

uj'n EFTER. sToFTF1ETER Vno SmFTPZDUTAbH uu (.

___—__

) ) | I I | 1 )

.: (

Figur 2

740me DI EEICT

_ . 31qu "AFZ»

Figur 3 10 Referenser 1. Brittisk Standard, BS 1756. Part 4:1985

Section Two: Teh Determination of Sulphur Dioxide and Sulphur Trioxide.

2. The Determination of Sulphur Trioxid in

Flue Gases by H Goksoyr and K Ross. J Inst. Fuel: 1962z252.

MÄTKONSULTER SOM UTFÖR UPPDRAG SOM INNEFATTAR KONTROLL AV NOX— OCH SOX—UTSLÄPP FRÅN PANNOR

Energi Miljö Konsult AB EMK Kronetorpsgatan 70 212 27 MALMÖ

Industriell Miljökontroll i Enköping AB IMKAB Ekebygatan 2 199 33 ENKÖPING

Industrins Miljöanalys AB IMAB

Box 1083 581 10 LINKÖPING

Kjellgren Miljöteknik AB KMT Box 35

577 00 HULTSFRED

METLAB Miljö AB Box 2 199 21 ENKÖPING

Miljökonsulterna i Studsvik AB 611 82 NYKÖPING

Statens Provningsanstalt Energiteknik Box 857 501 15 BORÅS

VBBkonsult AB Gullbergs Strandgata 3 411 04 GÖTEBORG

VIAK AB Miljöteknik Box 519 162 15 VÄLLINGBY

ÅF—IPK AB BOX 47086 402 86 GÖTEBORG

Uppdrag/Identifikation _ Datum Rapport nr P51OA 1989—10-02 MKS—89/67-l

Hel och författare MÄTFEL VID BESTÄMNING AV NOx —UTSLÄPP FRÅN ENERGISEKTORN

I vår rapport till Miljöavgiftsutredningen, MKS—89/67, från augusti 1989 beskriver vi ett system för mätning av utsläppen och kvalitets— kontroll av mätresultaten.

Vi ger där ingen närmare redovisning av storleken på mätfelen som uppstår med kvali— tetssäkrade mätsystem.

Vi har nu tagit del av det förslag till utformning av NO x—avgifter som utredningen bearbetar. Mot den bakgrunden kompletterar vi här rapporten med beskrivning av mätfelens inverkan på redovisade utsläpp av kväveoxider från pannor.

ktober 1989 f /

Ja B rgst öm

Miljökonsulterna Telefon Telex Telefax i Studsvik AB 0155-210 00 64013 studs 5 0155-630 64 611 82 NYKÖPING

MILJÖKONSULTERNA MKS—89/67-1 1 1989—10-02 INNEHÅLL Sid 1 NOK-AVGIFT 2 2 MÄTSYSTEM FÖR NOK-UTSLÄPP 3 3 MÄTNING AV NOK—UTSLÄPP 4 4 TILLFÄLLIGA MÄTFEL 11 5 SLUTSATSER 19 Bilagor 3 Felkalkyl avseende metod A b Felkalkyl avseende metod B c Känlighetsfaktorer vid beräkning

enligt metod A

d Känlighetsfaktorer vid beräkning enligt metod B

MILJÖKONSULTERNA MKS—89/67—1 2 1989—10—02 1 NOK—AVGIFT

Det förslag till NOK—avgift som utredningen bearbetar innebär enligt den text vi tagit del av följande punkter som berör mätning och mätsystem. Mätningarna beräknas ske av kväve- oxider från samtliga pannor som har installerat effekt på 10 MW och producerar minst 50 GWh på ett kalenderår. Pannägaren skall avge en deklara- tion med uppgift om hur många kg kväveoxider som släppts ut från pannan under året samt hur stor

mängd energi som producerats.

Utöver årets totala energiproduktion i pannan fordras information om tillförd bränsleenergi under de timmar mätsystemet inte givit tillför— litliga mätvärden. Avsikten är att beräkna ett schablonmässigt utsläpp av NOx för den bränsle- mängd som eldas utan mätning vid de avgifts— skyldiga pannorna.

Förslaget är utformat så att mätningen av NDX—utsläppet inte behöver vara kopplat till den bränsleenergi som utnyttjas. Det är därmed fristående från villkoren, som formuleras vid

prövningen enligt miljöskyddslagen.

2 MÄTSYSTEM FÖR NDX—UTSLÄPP

De mätsystem och den mätanvisning som redovisas i vår rapport MKS—89/67 är fullt ut tillämpbar för mätning av NOK—utsläpp enligt utredningens förslag.

Med ett sådant mätsystem erhålls mätvärden på utsläppet som också direkt kan användas för redovisning till miljöskyddslagens tillsynsmyndig— heter. För den panna där mätningen enbart syftar till underlag för NDX-avgift kan i vissa fall direkt mätning av rökgasflödet ersätta en del av mätsystemet.

Mätfelet som alltid uppstår vid praktiska mätningar utgörs av ett tillfälligt fel som kan beräknas och med förutseende insatser begränsas till den nivå som kan godtas. Åtgärderna för att begränsa de systematiska felen i mätresultaten är lika betydelsefulla för att redovisningen av NOK—utsläpp från närmare 200 pannor skall vara jämförbara och rättvisande. De systematiska felen kan endast begränsas genom regelbunden kalibrering och kontroll av kvalitetssäkrade mätsystem. Vi utgår från att mätningar som underlag för NOK—avgifter förknippas med ett kontrollsystem i princip enligt vårt förslag i rapporten.

3 MÄTNING AV NOx—UTSLÄPP

I bilaga 4 i vår tidigare rapport återges en beräkningsgång för bestämning av NOx-utsläpp.

Den förutsätter mätning av fem parametrar med kvalitetssäkrade mätinstrument och en relativt kraftfull beräkningskapacitet i den dator som rimlighetskontrollerar mätsignaler och beräknar kväveoxiderna som emissionsfaktor (g/MWh bränsle) och utsläpp kg/timme.

Beräkningsgången fram till slutformeln anges i bilaga 4 och upprepas inte här. Utsläppet av kväveoxider beräknas enligt metod A som:

M(N0x) = nox ' PB kg/h ...A

där NOx är det specifika utsläppet enligt:

NO . 2.05 ' [NO] ' 3.6 ' G g/Hwh ...ll : : (cozl ot B

och förbrukad bränsleenergi som timmedelvärde beräknas enligt:

tm1+p F ' 8 , "% ...RZ B 20.9 B 1-(c '(——————n ”&(Hl—ZM)

ov 20.9 - [O ] 2

De mätparametrar som erfordras för att bestämma M(N0x) enligt metod A är [Pn], [02], [T], [COZ] och [NOK].

Med miljöavgiftsutredningens föreliggande förslag kan mätparametrarna begränsas till fyra.

Det innebär att producerad energi inte ingår i beräkningssystemet utan redovisas separat.

Utsläppet av kväveoxider beräknas enligt metod B:

[0 ] nap 2 "me)-zmstml' v ——3L

:( : (27341') 1 [0 ] 2tg

' A ' 3.6 g/h ...B

I formeln betecknar [ ] mätvärden där:

[Nox] är timmedelvärdet av rimlighetskontrol— lerad korrigerad halt av NOx i emitterad rökgas, volyms ppm.

[O ] är timmedelvärdet av rimlighetskontrol—

lerad halt 02 i rökgas som emitteras, vol—% våt gas

2vg

[O ] är timmedelvärdet av rimlighetskontrol— lerad halt 0 i den rökgas som emitteras,

vol—% torr gås.

2tg

[T] är timmedelvärdet av tempegaturen på den rökgas som emitteras, C

P är trycket på den rökgas som emitteras, bar.

A är arean av de? rökgaskanal där rökgas— flödet mäts, m

v är rökgashastigheten i rökröret med arean A, m/s

Rökgashastigheten är uppmätt genom beräkning enligt:

v : (ZgPop)%

därAAp är uppmätt tryckdifferens Pa.

Pär rökgasens densitet som beräknas separat men kontinuerligt korrigeras i mätsystemet.

Den direkta mätningen fordrar att mätsystemet innehåller mätning av rökgashastighet. Vidare behöver O2 instrument ersätter COZ'

-mätningen vara dubblerad. Ett 02—

En jämförelse av hur stora mätfel som uppstår vid beräkning efter endera av dessa beräk— ningsvägar kan endast företas med utgångspunkt från faktiska mätdata och en preciserad fel-

l kalkyl. Vi har valt att redovisa mätfelen för en % anläggning med två pannor, båda med en instal— 3 lerad effekt på 40 MW. Den ena pannan eldas med | flis och körs som baslast medan den andra är » lastreglerande oljepanna som delar av dygnet är

' avställd. Båda pannorna antas vara försedda med den mätutrustning som vi förutsåg då vi i rapporten upprättade bilaga 4.

Pannorna är försedda med mätventuri för rökgas- flödet enligt DIN—standard. Vi bedömer att denna fodras för att direkt mätning av M(N0x) enligt metod B skall ge mätfel jämförbara med beräkning enligt metod A. Mätning av rökgasflödet med enklare hjälpmedel än venturi är möjliga, men medför påtagligt större osäkerhet.

För att begränsa antalet parametrar i beräknings- gången för exemplen förutsätter vi att ingen ändring sker av rökgasens sammansättning mellan sista värmeytan i pannan och rökrörets utlopp. I beräkningarna har vi också negligerat felet i varierande lufttryck i pannhus och rökrör.

De nödvändiga mätsignalernas registrerade värden för den fliseldade pannan redovisas i tabell 1 och motsvarande mätvärden för oljepannan i tabell 2. I tabellerna har mätvärdena i kolumn 2, 3, 4 och 5 ansatts för att åskådliggöra normala driftvariationer. Övriga mätvärden är beräknade som en följd av de ansatta. För oljepannan har rökrörets area beräknats med utgångspunkt från att 8 m/s är lägsta accep- terade rökgashastighet. Under dygnet antas

Tabell 1

Mätdatn från flileldud panna

MKS—89/67-1 1989-10—02

oljekvaliteten ändras från ett lägsta effektivt värmevärde på 40 MJ/kg till det maximala

42 MJ/kg. På motsvarande sätt ändras under dygnet fukthalten i flisen inom den maximalt på

förekommande gränserna i anläggningen. Det innebär i exemplet från 40 % till 60 % fukthalt.

1 2 3 4 5 6 7 & Timme Panneffekt Syre Temperatur Kväveoxider Koldioxid Syre Rökgulhnl- [Pn] (02 vs] ([;l'l [NO:] [6021 [02 tel "dhet [V] HU/h vol-x våt ga- C ppm torr gul vol-X torr ga. vol-X torr gel n/l 1 35 7 150 130 11.8 9.2 30 2 35 7 150 130 11.5 9.2 30 3 35 7 150 130 11.8 9.2 30 4 35 7 150 130 11.8 9.2 30 5 35 6 145 120 12.9 8.1 27.3 6 35 6 145 120 12.9 8.1 27.3 7 35 6 145 120 12.9 8.1 27.3 8 35 6 145 120 12.9 8.1 27.3 9 30 7 145 110 11.8 9.2 25.3 10 30 7 145 110 11.8 9.2 25.3 11 20 7 140 110 11.8 9.2 16.6 12 20 7 140 110 11.8 9.2 16.6 13 20 6 135 100 13.7 7.3 11.1 14 20 6 135 100 13.7 7.3 11.1 15 20 6 135 100 13.7 7.3 11.1 16 30 5 135 100 14.9 6.1 15.4 17 30 5 135 100 14.9 6.1 15.4 18 30 5 135 100 14.9 6.1 15.4 19 30 5 135 100 14.9 6.1 15.4 20 35 5 140 100 14.9 6.1 18.2 21 40 4 150 80 16.0 5.0 20.2 22 40 4 150 80 16.0 5.0 20.2 23 40 4 150 00 16.0 5.0 20.2 24 40 4 150 60 16.0 5.0 20.2

1989—10—02

Tabell 2

Mätdata från oljeeldad panna

1 2 3 4 5 6 7 8 Timme Panneffekt syre Temperatur Kväveoxider Koldioxid Syre Rökgaahaa— [Pn] [02 vs] C[,T] [NO:] [0021 [02 tel tighet [V) Mw/h vol-x våt gaa C ppm torr gal vol-x torr gas vol-x torr gaa m/a 1 - 2 - 3 - 4 - 5 10 4 150 70 12.1 4.4 8.0 6 10 4 150 70 12.1 4.4 8.0 7 10 4 150 70 12.1 4.4 8.0 B 30 3 160 100 13.0 3.3 23.2 9 30 3 160 100 13.0 3.3 23.2 10 40 2 165 120 13.8 2.2 29.1 11 40 2 165 120 13.8 2.2 29.1 12 40 2 165 120 13.8 2.2 29.1 13 40 2 165 120 13.8 2.2 29.1 14 40 2 165 120 13.8 2.2 29.1 15 40 2 165 150 13.8 2.2 30.6 16 40 2 165 150 13.8 2.2 30.6 17 40 2 165 150 13.8 2.2 30.6 18 40 2 165 150 13.8 2.2 30.6 19 40 2 165 150 13.8 2.2 30.6 20 30 3 160 120 13.0 3.3 24.0 21 30 3 160 120 13.0 3.3 24.0 22 20 3 155 100 13.0 3.3 15.9 23 20 3 155 100 13.0 3.3 15.9 24 20 3 155 100 13.0 3.3 15.9

Beräkningen av Gov' Got och CO2t

Med den elemen-

genomförs som första steg i beräkning av PB' taranalys vi använt i exemplet blir maximala

skillnaden för fliseldningen enligt tabell 3.

Tabell 3

Maximal skillnad i beräkningskonstanter för

fliseldning

Fukthalt 40 % fukt 60 % fukt 0.352 0.469

ov

Got 0.266 0.301 CO 20.9 20.9

MKS—89/67—1 9 1989—10-02

På motsvarande sätt räknas beräkningskonstan— terna fram från oljeeldningen. De redovisas i tabell 4.

Tabell 4

Maximal skillnad i beräkningskonstanter för oljeeldning

Effektivt

värmevärde 40 MJ/kg 42 MJ/kg Gov 0.2838 0.2814 Got 0.2507 0.2479 C02(t) 15.9 15.6

Beräkningen av NDX—utsläppet som timmedelvärde för drifttiden ger med de båda beräkningsmeto— derna inte identiskt samma värde. Skillnaden är främst resultatet av hur många siffror som används i beräkningen av de många delfaktorer som ingår. Tabell 5 redovisar kväveoxidutsläppet för pannorna med de två beräkningsvägarna.

Tabell 5

Beräknat utsläpp M(No ) under dygnet x

Drifttid Producerad H(N0 ) M(NO ) x : timmar energi, Pn Beräknat enl Beräknat enl metod A metod B Mun/h kg/h kg/h Flispanna 24 31.4 12.4 12.3 oljepanna 20 30.0 8.6 8.5

Den skillnad i beräknat utsläpp M(N0x) som framgår av tabellen är inte uttryck för mätfel. Det är enbart en effekt av den valda beräkningsgången.

1989-10—02

Samma mätdata ger med beräkning enligt metod B

1 - 2 % lägre utsläpp än beräknade enligt

metod A. Endast en mycket långt driven standardi- sering av beräkningsförfarandet kan hindra att beräkningsmässiga skillnader av denna art uppstår.

4 TILLFÄLLIGA MÄTFEL

För att visa mätfelet i timmedelvärdet som beräknas av kväveoxidutsläppet har vi valt den etablerade metod som bl a naturvårdsverket beskrivit för motsvarande felkalkyler.

Felberäkningen bygger på summering av delfelen som erhålls genom att lösa de partiella differen— tialekvationerna som sammanställts i bilagorna a och b.

Den avgörande frågan för att beräkna storleken på mätfelet är hur det relativa felet skall ansättas för varje mätparameter. Gasanalysinstru— menten förutsätts enligt bilaga 4 i vår rapport ha dokumenterad kvalitet minst motsvarande TA-Luft typgodkända. Det innebär att: översyn, kontroll och kalibrering sker med sådan frekvens att nollpunkten inte driver mer än 12 % av mätområdet. Ändpunkten driver inte mer än 14 % av mätområdet. Vi utgår vidare från att test- gaser används med s k S—kvalitet. Det innebär att halten av testgaskomponenterna inte avviker mer än 12 % från angivet värde. 1 tabell 6 anges mätområden för de gasanalyser som fordras.

Tabell 6 Gasanalysinstrument

Komponent Mätområde Testgas

NOx 0—300 ppm 200 och 100 ppm 02 0—10 vol-% 4 vol—% CO2 0—20 vol—% 16 vol-%

Med utgångspunkt från tabell 6 kan det relativa

mätfelet gä beräknas för respektive mätvärde.

De relativa mätfelen för gasanalyserna är sammanställda i tabell 7.

Tabell 7

Uppskattat relativt mätfel för gasanalyser be— roende av mätvärde

[NOx] öNO

PPm

Det relativa fel som anges är giltigt för ett

enstaka mätvärde. Det rimlighetskontrollerade timmedelvärdet som används i felkalkylen utgörs emellertid av mätsignaler från ett stort antal enstaka mätningar. Det relativa mätfelet är därmed en överskattning av det verkliga slump— mässiga felet.

Mätvärdet för rökgashastighet är som timmedel- värde på samma sätt uppbyggt av många mätsignaler som vars slumpmässiga relativa fel överskattas. Det relativa felet är emellertid starkt beroende av mätvärdets storlek. För felkalkylen har

%! enligt tabell 8 använts.

Tabell 8

Uppskattat relativt fel i gas— hastighet uppmätt med mätventuri

v s_v m/s v

8.0 0.1 11 0.07 15 0.036 20 0.035 25 0.018 30 0.015

För rökgastemperaturen beräknas öT till 1 grad medan ååå genomgående ansatts med 0.02 för samtliga nivåer på mätvärden.

I tabell 3 och 4 anges den maximala slumpmässiga variation som kan förekomma i beräkningsfaktorerna Gov och Go tabell 9.

t' Det medför relativa fel enligt

[ Tabell 9 Relativa fel i beräkningsfaktorerna

Fliseldning Oljeeldning 3 öx 3 öx nm /MJB =— nm /MJB ;— Gov 0.411 0.144 0.283 0.004 Got 0.284 0.063 0.249 0.006

Det relativa felet i Gov för flisen är visser— ligen stort, men det återverkar obetydligt i det slutliga relativa felet då M(N0x) beräknas. Got har större inverkan på det relativa felet. Det

kontrollera variationsbredden i flisfukt,

bör därför påtalas att för pannor där man kan l L/LJ l

krymper relativa betydelsen av felet i Got betydligt. Varierar fukthalten endast mellan 40 % och 50 % halveras relativa felet i Got” Beräkningsresultaten av det relativa felet:

öM(NOx) M(N0x)

för samtliga timmedelvärden redovisas för flispannan i tabell 10 och på motsvarande sätt för oljepannan i tabell 11. Känslighetsfaktorn hos de olika förekommande felen redovisas för metod A i bilaga c och för metod B i bilaga d.

1989—10-02

Tabell 10

Beräkning av tillfälligt mätfel i utsläppet av kväveoxider. Pliaaldad panna

___—_____——-—_—

METOD B METOD Å Beräkning genom mätning Beräkning mad hiälp ov tillförd bränaleenergi av rökgaaflöde No -faktor No -utlläpp NO -utlläpp Bränaleeneggi x x : Timme P GP NO UNO "(NO ) 6H(NO ) "(NO ) 6M(NO ) B __! x x x x x : mh P8 g/Muh no kg/h "(no ) kg/h "(no ) B x x x 1 39.7 0.022 511 0.079 20.3 0.082 20.2 0.065 2 39.7 0.022 511 0.079 20.3 0.082 20.2 0.065 3 39.7 0.022 511 0.079 20.3 0.082 20.2 0.065 4 39.7 0.022 511 0.079 20.3 0.082 20.2 0.065 5 39.2 0.022 432 0.079 16.9 0.082 16.7 0.065 6 39.2 0.022 432 0.079 16.9 0.082 16.7 0.065 7 39.2 0.022 432 0.079 16.9 0.082 16.7 0.065 8 39.2 0.022 432 0.079 16.9 0.082 16.7 0.065 9 33.9 0.022 433 0.079 14.7 0.083 14.6 0.066 10 33.9 0.022 433 0.079 14.7 0.083 14.6 0.066 11 22.5 0.022 433 0.079 9.75 0.083 9.66 0.072 12 22.5 0.022 433 0.079 9.75 0.083 9.66 0.072 13 21.7 0.022 300 0.086 6.50 0.088 6.42 0.094 14 21.7 0.022 300 0.086 6.50 0.088 6.42 0.094 15 21.7 0.022 300 0.086 6.50 0.088 6.42 0.094 16 32.3 0.022 275 0.085 8.90 0.088 8.89 0.069 17 32.3 0.022 275 0.085 8.90 0.088 8.89 0.069 18 32.3 0.022 275 0.085 8.90 0.088 8.89 0.069 19 32.3 0.022 275 0.085 8.90 0.088 8.89 0.069 20 37.8 0.022 275 0.085 10.4 0.088 10.4 0.065 21 43.2 0.022 205 0.085 8.86 0.088 8.78 0.065 22 43.2 0.022 205 0.085 8.86 0.088 8.78 0.065 23 43.2 0.022 205 0.085 8.86 0.088 8.78 0.065 24 43.2 0.022 205 0.085 8.86 0.088 8.78 0.065

Konfidensintervallet vid 5 % risknivå ger tim- medelvärdet M(N0x) för dygnet,

MNO = 1.96 ' EöM (nox)

x . 7'24l 2M(N0x)

Timmedelvärdet för dygnet blir för metod A 12.410.4 kg och för metod B 12.330.3 kg/h.

Tibell 11

Beräkning IV tillrälligt lättnl i utnläppat av kväveoxider olje-18.8 penn.

___—___—

HI'IDD l METOD B Buräkning genom mätning

Beräkning nod hjälg IV tillförd bränlleuneggi av rökgn-llöde

Bränlloene 1 Hol-fuktor NO:-utlläpp NO.-utlläpp Till. P GP NO GNQ H(NO ) 8H(NO ) "(NO ) GHUJO ) 8 __! : : x x x : mh Pl g/Muh no kg/h H(N0 ) kg/h H(No ) 8 x x x 1 - z - 3 - 4 - 5 10.8 0.019 165 0.059 1.78 0.063 1.71 0.12 6 10.8 0.019 165 0.059 1.78 0.063 1.71 0.12 7 10.8 0.019 165 0.059 1.78 0.063 1.71 0.12 8 32.0 0.020 219 0.054 7.02 0.057 6.92 0.068 9 32.0 0.020 219 0.054 7.02 0.057 6.92 0.068 10 42.6 0.020 248 0.052 10.6 0.055 10.3 0.077 11 42.6 0.020 248 0.052 10.6 0.055 10.3 0.077 12 42.6 0.020 248 0.052 10.6 0.055 10.3 0.077 13 42.6 0.020 248 0.052 10.6 0.055 10.3 0.077 14 42.6 0.020 248 0.052 10.6 0.055 10.3 0.077 15 45.6 0.019 320 0.050 13.6 0.054 13.5 0.076 16 45.6 0.019 320 0.050 13.6 0.054 13.5 0.076 17 45.6 0.019 320 0.050 13.6 0.054 13.5 0.076 18 45.6 0.019 320 0.050 13.6 0.054 13.5 0.076 19 45.6 0.019 320 0.050 13.6 0.054 13.5 0.076 20 32.0 0.020 272 0.053 8.69 0.056 8.59 0.066 21 32.0 0.020 272 0.053 8.69 0.056 8.59 0.066 22 21.3 0.020 226 0.054 4.83 0.057 4.80 0.074 23 21.3 0.020 226 0.054 4.83 0.057 4.80 0.074 24 21.3 0.020 226 0.054 4.83 0.057 4.80 0.074

Konfidensintervallet vid 5 % risknivå ger tim— medelvärdet M(N0x) för dygnet,

M 1.96 ' EÖM (NOx)

Nox ' "DOT—"_mm'o'x')

Timmedelvärdet för dygnet blir för metod A 8.610.2 kg/h och för metod B 8.510.3 kg/h.

För fliseldningen leder beräkning enligt metod A till större relativt fel i timmedelvärdet på M(N0x) än beräkning enligt metod B. Så blir inte fallet med oljeeldningen. För denna bör man särskilt lägga märke till det kraftiga in— flytande som mätningen av gashastighet, v, får på M(N0x)' Vid låga laster ger felet i (v) ett dominerande bidrag till det totala tillfälliga mätfelet. För den flispanna som kan begränsa den

slumpmässiga variationen i flisfukt så att intervallet inte överstiger ungefär 15 %—enheter medför direkt mätning av rökgasflöde ingen fördel ur mätfelsynpunkt. Den oljeeldade pannan kan redovisas med ett än mer begränsat relativt fel för M(N0x) genom att direkt mäta oljeflödet.

Det slumpmässiga (tillfälliga) mätfelet i timmedelvärdena är emellertid av underordnat intresse. De upprepade mätningar av NOK—utsläppet som företas är varje gång behäftat med ett

, relativt fel av ungefär samma storlek. Det

gäller i varje fall med beräkningsgång enligt

1 metod A. Förutsätter vi att de relativa felen

för de enskilda timmedelvärdena är normalfördelade minskar konfidensintervallet betydligt för timmedelvärdet för dygnet och kalenderåret. Konfidensintervallet för det enskilda timmedel- värdet uppgår vid risknivån 5 % till:

öM(NOx)

1.96 ' ——————— M(N0x)

Med upprepade mätningar och samma relativa fel krymper osäkerheten i det beräknade timmedel—

%

tabell 5 får därmed anses beskriva utsläppet

värdet med n . De medelutsläpp som redovisades i

inom ett konfidensintervall enligt tabell 12.

MKS-89/67—l 18 1989—10—02 Tabell 12 Beräknat konfidensintervall M(NO ) H(N0 ) x : Beräknat Konfidens- Beräknat Konfidens— Drifttid enligt intervall enligt intervall metod A metod 8 tim kg/h kg/h kg/h kg/h

Flispanna 24 12.4 +0.4 12.3 90.3

oljepanna 20 8.6 +0.2 8.5 +0.3

Konfidensintervallet som anges i tabell 12 innebär att upprepas mätningen från pannorna under 100 dygn och utsläppet är detsamma kommer 95 av dygnen att ge ett beräknat medelutsläpp som ligger inom det angivna intervallet. Sam— tidigt innebär mätningar under 100 dygn att antalet mätningar vid flispannan uppgår till 2 400. Det slumpmässiga felet uttryck som konfidensintervall för timutsläppet är därmed mindre än 10.05 kg/h.

Det slumpmässiga felet i bestämningen blir i huvudsak utan inverkan då utsläppet under ett kalenderår bestäms som timmedelvärden och mäts kontinuerligt med kvalitetskontrollerade mät-

system.

MKS—89/67—1 19 1989-09—26 5 SLUTSATSER

Mätfelen vid bestämning av NDX—utsläpp från pannor består av systematiska fel och tillfälliga (slumpmässiga) fel. De systematiska felen kan endast hållas under kontroll genom kvalitets— kontroll av använda mätsystem och återkommande kalibrering, liksom detaljerade anvisningar för beräkning och redovisning av de uppmätta ut— släppen. De exempel som presenterats visar att valet av beräkningsväg för att redovisa utsläppet under ett dygn kan ge upp till 2 % skillnad i redovisat medelutsläpp uttryckt som kg per

timme. Denna skillnad utgör ett systematiskt mätfel och uppkommer enbart som en följd av vilken beräkningsformel som anbefalls. Likaså

får den beräkningskapacitet som föreskrivs för

datorn inverkan på slutresultatet.

De tillfälliga mätfelen uttryckta som relativ standardavvikelse i timmedelvärdet av NOx— utsläppet kan genom beräkning enligt förslaget i vår rapport MKS—89/67 göras relativt oberoende av enskilda mätparametrar och pannans last. Eldas pannan med mycket varierande bränsle- sammansättning uppgår mätfelet i timmedelvärdet till nära 9 % enligt redovisat beräkningsexempel.

Bakom denna felkalkyl finns en mycket konservativ bedömning av mätfelets storlek i det enskilda mätvärdet. Den tar inte hänsyn till att varje mätvärde som används i beräkningen av utsläppet under en timme utgör medelvärde av mätsignaler från många enskilda mätningar.

Det tillfälliga felet i medelvärdet av utslänpet per timme under ett dygn reduceras emellertid

genom de upprepade mätningarna. Under förutsätt— ning att mätfelet är normalfördelat uppgår osäkerheten, för det exempel som redovisas, i dygnsmedelvärdet till 12-410-4 kg/h kväveoxider beräknat som N02. Fortsatta kontinuerliga mätningar av utsläppet varje timme innebär att konfidensintervallet krymper och blir negliger— bart. Det tillfälliga felet blir betydelselöst vid beskrivningen av osäkerheten i årsutsläppet av kväveoxider. Det gäller för alla pannor där man utövar god kvalitetskontroll av mätsystemet.

Väljs metod A som beräkningsgång erhålls dels det totala årliga utsläppet av kväveoxider (kg/år) och dels det specifika utsläppet av kväveoxider räknat som g/MWhB. Därigenom uppfyller mätningarna de krav som miljöavgifts- utredningen ställer och anger samtidigt om utsläppskraven enligt milöjskyddslagen uppfylls.

MILJÖKONSULTERNA MKS-89/67-1 1989—10-02 FELKALKYL AVSEENDE METOD A

Timmedelvärdet av NOK—utsläppet beräknas enligt:

= nox ' ? (g/h)

M (NOx) B

Felet i M(NO ) , öM(N0 ) beräknas enligt nedan: x x tot

NOx öPB

öM (Nox) tot

öM — P ' öNO (NOX) B xtot

= ((NOx ' 6PB )2 + (PB ' öNox )2)35

öM (Nox)tot tot tot

Bränsleenergin P beräknas enligt:

B _ [Pn]+Ps 1 PB ' l-k ' (MWhB) % k = G ' 20'9 ' Cp ' ([T1-25)

ov 20.9-[O ] 2

Felet i PB, & beräknas enligt följande:

PBtot'

6[Pn]

1 6PB l—k

sp ([Pn] + Ps) (1-k)'2 ökt

ot

MILJÖKONSULTERNA MKS-89/67—1 Bilaga a.2 (3) 1989—10—02 6? — [(—l— Ö[P'”>2+ (([Pn1+P ) (1—k)'2' ök )21li tot _ 1—k s tot

Felet hos faktorn k, öktot' beräknas enligt nedan:

_ . 20.9 . _ k * Gov äöförfögi CP ([T] 25)

_ 20.9 . . Ök — m Cp ([T1—25) öGOV ...1 ök = GDG Cp ([T]—25) ' ———3942————5 502 ...2

_ 20.9 . . Ök — GOV %] Cp ÖT . . .3 ökt = ( (ekv 1)2 + (ekv 2)2 + (ekv 3)2 )15

ot Det specifika utsläppet av NOx beräknas enligt: COZt

NOx = 2.05 [NOK] [COZ] 3.6 ' Got (g/MWhB) Felet i NO , öNO beräknas enligt nedan:

X X

tot CO2t

öNOx = 2.05 TEÖET_ 3.6 Got ö[N0x] ...4

...5

MILJÖKONSULTERNA MKS—89/67—1 Bilaga 8.3 (3) 1989-10—02 _2 0 | 0 o o . öNOx = - [coz] 2.05 [nox] co2t 3.6 Got & [COZ]...6 co2t snox = 2.05 [nox] föög] 3.6 öGot ...7 öNOx = ( (ekv 4)2 + (ekv 5)2 + (ekv 6)2 + (ekv 7)2) % tot

FELKALKYL AVSEENDE METOD B Timmedelvärdet av NOK—utsläppet beräknas enligt

. [0] _ v 273-p . 2vg

"(NO ) = 2.05 ' NO ' A ' 3.6 h ...8 x [ :] (273—r)1 [o 1 9/ 2tg Felet H(No ), 6M(NO ) beräknas enligt nedan: : : tot 273 [0 2 i] V 6H(NO ) - 2.05 ' v ' ' A 3.6 '6[NO ] 1 : (273+T) (o ] x

273 2vg _

6M(NO) = [NO] ' 2.05 ' A 3.6 "sv 2 x : (273+T) [O ] 2tg 273 2'3.6 6M(NO ) = [wo ] ' 2.05 ' v ' ' sto ] ...3 x :: (273+T) [0 ] 2vg 2tg 273 [OZV ] 6H(No)=-[N0] '2.05'v' _q- 'n-zms'alo ]...4 x x 2 2tg (273+T) [0 ] 2tg 273 (OZV ] 6M(NO)=-[N0]'2.05'v' —g_'h'3.6 '61' ...5 x x [0 ] 2 (273+T) 2tg

&

2 2 2 2 2 GM(NO) = ((evk 1) + (evk 2) + (ekv 3) + (ekv 4) + (evk 5) ) : tot

KÄNSLIGHETSFAKTORER VID BERÄKNING ENLIGT METOD A

Variabel Olja % Flis % 6M(N0x) öPB 13 10 tot ö(NOx)tot 87 90 öP Btot öPn 100 80 öktot 0.1 20 * öNox tot ö(NO ) 44 16 X 6C02(t) 3 0.004 » 6[C02] 52 27 öGot 1 57

Vid beräkning av felet i M(N0x) vid oljeeldning är felen i C02— och NOx-mätningarna dominerande. Vid fliseldningen där fukthalten har en varia— tionsbredd på mellan 40 - 60 % kommer felet i

Got att vara dominerande.

KÄNSLIGHETSFAKTORER VID BERÄKNING ENLIGT METOD B

Variabel Olja % Flis %

6M(N0x)

ö[NOx] 24 27 ö[v] 22 27 ö[02vg] 30 24 ö[02tg] 24 22 6[T] 0.1 0.1

Feltillskottet från temperaturmätningen av rökgasen är försumbar, medan felen i de övriga variablerna ligger i samma storleksordning.

Effekter på kommunala och regionala energisystem av avgifter på svavel,

kväveoxider och koldioxid.

september 1989

Profu

Effekter på kommunala och regionala energisystem av avgifter ' på svavelI kväveoxider och koldioxid 1

Sammanfattning

Med hjälp av den s k MARKAL-modellen har vi studerat vilken effekt olika energiskatter och miljöavgifter kommer att få på kommunala och regionala energisystem. Vårt arbete har inriktats på tre typområden; Göteborgs kommun, Uppsala kommun och Sydkrafts distributionsområde.

Med utgångspunkt från de scenarier som vi studerat kan man dra följande slutsatser:

— Även utan miljöavgifter får man en minskning av svavel— och kväveoxid—emissionerna jämfört med 1987 års nivå.

- Utöver detta ger miljöavgifterna (svavel=30 kr/kg, kväve- oxider=40 kr/kg & koldioxid=25—35 öre/kg) ytterligare förbättringar. På kort sikt, 1990-talet, ger miljöavgifter märkbart mindre emissioner:

svavel: — 10-20 % kväveoxider: — 15—20 % koldioxid: — 0—15 %

Dessa emissionsminskningar beror t ex på ökad värmepump— användning, ökat energisparande, att kol ersätts med flis och att ytterligare reningsåtgärder införs på vissa pannor.

— På lång sikt, 2000—talet, påverkar miljöavgifterna endast emissionerna marginellt.

- Moms på energi (enligt förslaget från kommittén för indirekta skatter) påverkar inte emissionerna nämnvärt.

— De stora förändringar som sker i energisystemen (och de förändringar av emissionerna som hänger samman med dessa) beror i stor utsträckning på andra faktorer än miljö— avgifterna, bl.a.:

* kärnkraftavvecklingen, som leder till ökad elproduktion i kraftvärmeverk och kondenskraftverk, ökar emissioner- na av svavel, kväveoxider och koldioxid.

* skärpta miljökrav för förbränningsanläggningar (av typen 50 mg/MJ,br för svavel och kväveoxider) minskar emissionerna. (

* naturgasintroduktion i stor skala minskar emissionerna, främst av svavel.

— Förslaget från "kommittén för indirekta skatter" om

förändrad beskattning av kondens—el (minskad avdragsrätt för bränsleskatt) leder till mycket kraftiga prishöjningar på råkraft. På grund av miljöavgifterna stiger priserna ytterligare.

Om man istället behåller dagens beskattning av kondens—el stiger råkraftpriset långsammare, vilket leder till att kraftvärmeutbyggnaden och konverteringen från elvärme i kommunerna går långsammare. Detta medför alltså att det behövs större elproduktion i kondenskraftverk.

Fjärrvärmen missgynnas av det förslag till moms på fjärrvärme som kommit från "kommittén för indirekta skatter" (och som ingår i samtliga scenarier). I stora fjärrvärmenät där man har möjlighet att producera mycket kraftvärme—el med god ekonomi uppväger detta dock nack— delarna med moms.

I mindre nät, framför allt sådana som baserar värme- produktionen på inhemska bränslen, blir den möjliga vinsten från elproduktionen liten och för dessa kan energimoms— förslaget bli mycket kännbart.

Energisparande är ett effektivt sätt att minska emissioner- na av t ex svavel och kväveoxider. ("En sparad kWh är en ren kWh.") I de flesta typer av bebyggelse finns det utrymme för ytterligare ca 15—20 % samhällsekonomiskt lönsamt energisparande.

I de hus som värms av fjärrvärme är dock inte sparandet lika "nyttigt" i de fall då dessa används som värmesänka för kraftvärmeproduktion. Här kan dagens sparnivå vara tillräcklig.

I samtliga scenarier blir naturgasen ett dominerande bränsle från mitten av 1990-talet eller något senare. Här finns dock en märkbar priskänslighet. Vid ett högre natur— gaspris än de 80 kr/MWh (1989) som vi antagit, ersätts gasen delvis av lätt eldningsolja. Det blir alltså inte kol eller biobränslen som kommer in i stället för gasen.

En viktig anledning till att naturgasen blir ett så dominerande bränsle, särskilt i fjärrvärmesystemen, är möjligheten att producera mycket el i naturgaseldade kraftvärmeverk. Detta blir mycket värdefullt då elpriserna stiger. Flera typer av kraftvärmeverk med höga a-värden (dvs stor elproduktion från ett givet värmeunderlag) kräver naturgas, gasol eller lätt eldningsolja som bränsle.

Det är svårt att ge något generellt svar på om kraftvärme gynnas eller missgynnas av miljöavgifter. Det avgörande ur emissionssynpunkt är vilket elproduktionsslag som "ligger på marginalen" nationellt samt hur effektiv "signalen" om marginalkostnader (inkl. miljö) är mellan kraftbolag och kommun.

1. Inledning

Den planerade skatteomlåggningen påverkar även energiområdet, t ex genom moms på energi. För närvarande utreds dessutom avgifter på utsläpp av olika skadliga ämnen. Om dessa avgifter införs kommer de även att påverka energisektorn.

Inom ramen för miljöavgiftsutredningen har vi fått i uppdrag att studera vilken effekt olika skatter och miljöavgifts— kombinationer kommer att få på kommunala och regionala energisystem. Vårt arbete har inriktats på tre typområden; Göteborgs kommun, Uppsala kommun och Sydkrafts distributions- område. För dessa områden har vi redan tidigare genomfört studier och det finns därför väl genomarbetade och realistiska databaser som beskriver energisektorn i dessa områden.

Som hjälpmedel vid dessa beräkningar har vi använt den s k MARKAL—modellen, som tagits fram i ett internationellt samarbete inom International Energy Agency, IEA. Resultaten från modellen är ej prognoser utan talar om vad som 29; göras för att nå ett uppställt mål (exempelvis lägsta kostnad) under förutsättning av en viss utveckling i omvärlden (energiprisutvecklingar, miljökrav etc). Utmärkande för MARKAL är förutom kopplingen energi/miljö, möjligheterna att samtidigt beskriva tillgång på energiråvaror, distribution av energi, storskalig och småskalig energiomvandling samt energibesparingar. Detta gör det möjligt att ur teknisk och ekonomisk synvinkel samtidigt studera samverkan och konkurrens mellan alla delar av energisystemet.

Efterfrågan på energi för uppvärmning samt energibehovet för driftel, hushållsel etc beräknas utanför MARKAL och anges därför som en beräkningsförutsättning i modellen. MARKAL kan hantera "tekniska energibesparingar", vilka alltså i modellberäkningarna kan minska energibehovet. Detta görs i detalj för uppvärmning i bostads- och servicesektorn, men inte för industrin eftersom indataunderlaget är för dåligt där. Elsparåtgärder, förutom för elvärme, finns inte heller med.

Uppvärmningsbehov, grundat på totalt uppvärmd yta, har för dessa studier tagits fram i samarbete med de kommuner, energiverk och kraftbolag som vi genomfört projekten tillsammans med.

MARKAL är alltså inte en ekonometrisk modell som gör beräkningar av energiefterfrågan utifrån en uppskattad ekonomisk utveckling i samhället, via priselasticiteter. ENMARK är ett exempel på en sådan modell.

Vi har studerat ett antal scenarier med olika kombinationer av skatter och miljöavgifter. Förutsättningarna för de olika scenarierna framgår av kapitel 3 "Scenarier".

Resultaten presenteras både i form av figurer och kortfattade figurtexter.

2.1. Förutsättningar, generella

Råkraftpriserna kommer att stiga även med dagens energi— beskattning. Det finns flera orsaker till detta, bl a kärnkraftavvecklingen, utbyggnadsbehov på grund av ökad efterfrågan samt Vattenfalls höjda avkastningskrav.

I våra kommunala studier har vi på senare tid använt en råkraftpris—prognos som kan sammanfattas i följande tabell:

Råkraftpris, exkl skatt, (kr/MWh) År 1989 År 1998 År 2010 vinter högbelastningstid 230 277 370 höst/vår + vinter låglast 151 199 275 sommar 87 119 175

De råkraftpriser som vi redovisar i de kommande scenarierna skall alltså ses mot bakgrund av detta. En stor del av prishöjningen är alltså helt oberoende av nya energiskatter och miljöavgifter.

En viktig fråga är hur råkraften skall betraktas ur utsläppssynpunkt. Det finns flera möjliga modeller:

1) Råkraften betraktas som ren. Detta stämmer ju ur ett snävt kommunperspektiv men man inser ju problemen om alla kommuner i Sverige tillämpar denna princip, eftersom man då kan "köpa sig fri" genom att byta bränslen mot el inom kommunen.

2) Råkraften betraktas som om den producerats i fossileldade kondenskraftverk och dess utsläpp belastar kommunens "utsläppsbudget". Detta gör kraftvärme mer attraktiv i och med att den ger lägre utsläpp. I verkligheten är det ju dock så att det finns tillgång till "ren" råkraft från vattenkraft och kärnkraft.

3) Kommunen får tillgång till "sin andel" av "ren" råkraft och belastas för utsläpp från övrig råkraft i förhållande till sin andel i denna. (Tillgången på "ren" råkraft minskar i takt med kärnkraft—avvecklingen, figur 3.7.)

Här har vi valt att följa den sista modellen. (Detta sätt att resonera missgynnar i viss utsträckning kraftvärme. Eftersom kraftvärmen förmodligen alltid kommer att "konkurrera" med fossileldad kondenskraft är det ju gynnsamt för Sverige ju mer kraftvärme-el som produceras i kommunen eftersom kraft— värmen är effektivare.)

Elanvändning (TWhe)

kraft från fossileldade kondenskraftverk

och/eller kraftväine

Vattenkraft & kärnkraft

vattenkraft & vindkraft

1986 1992 1998 2004 2010 Bränslepriser: [kr/MWh] (1988 års priser, exklusive skatter) År 1989 År 2010

EO 1 77 116 EO 5 47 71 Kol 42 63 Naturgas 80 121 Torv 107 132 Flis 111 137 Avfall/Spillvärme 0 0

Realränta: 6%

Naturgasanvändningen måste fördelas så att den totala förbrukningen ger en utnyttjningstid på minst 6000 timmar. Detta har gjorts för att simulera ett normalt leveransavtal för naturgas.

För de fullständiga förutsättningarna hänvisas till MARKAL- databasen. Nedan följer dock ett urval av de viktigaste indata som använts vid beräkningarna:

Invest. Fast omk. Rörl omk. Elkvot Verkn.grd [kr/kW] [kr/kW] [kr/MWh]

Kombi KVV 4200 94 5 ,90 ,85 Gasturbin KVV 3000 34 5 ,60 ,85 Diesel KVV 7800 120 30 1,20 ,85 Fastbränsle KVV 7250 178 10 ,55 ,85 PFBC KVV 11000 278 20 ,65 ,85 CFB KVV 10150 255 20 ,55 ,85 Olja/Gas HVC 800 20 ,88 Fastbränsle HVC 2000 35 15 ,85 Värmepump 1500 60 3,00

Emissionsfaktorer:

Energiteknik Svavel Kväveoxider Koldioxid & bränsleslag [mg/MJ] [mg/MJ] [g/MJ] Fjärrvärmeanläggningar: — oljeeldade (Eo 1) 50 70 74 — oljeeldade (Eo 5) 140 280 78 — gaseldade 1 100 55 — koleldade 240 280 93 — koleldade (PB) 30 50 93 — torveldade 100 150 100 — torveldade (FB) 30 50 100 - fliseldade 10 150 — fliseldade (FB) 10 50 Blockcentraler: — oljeeldade (Eo 1) 50 70 74 - oljeeldade (Eo 5) 140 280 78 — gaseldade 1 100 55 — koleldade 240 280 93 - fliseldade 10 150

Mindre pannor:

- oljeeldade (Eo 1) 50 70 74 - gaseldade 1 100 55 — vedeldade 10 50

Kondensproducerad råkraft: (g/MJel, mg/MJel) 50 120 193

Kostnader och prestanda för reningsåtgärder presenteras i tabell 1, bilaga 1.

2.2. Förutsättningar, Göteborg

De förutsättningar som är specifika för Göteborg är huvudsakligen:

* Naturgas finns tillgänglig från 1989.

6

* På grund av planerings— och byggtider är det inte realistiskt att tro att nya kraftvärmeverk kan komma i drift förrän år 1995.

* Från och med 1995 gäller emissionsrestriktioner med 50 mg/MJ för både svavel och NOx som ett "bubbelkrav" för fjärrvärmesystemet och 100 mg/MJ respektive 150 mg/MJ för blockcentraler. Restriktionerna införs gradvis från 1989.

* Avfallsförbränningen betraktas som en verksamhet som inte styrs av energihänsyn, varför värmen från förbränningen ses som spillvärme utan kostad.

* Spillvärmen är i de aktuella beräkningarna fria från utsläpp (dvs utsläppen uppkommer oberoende av om Spillvärmen utnyttjas eller ej).

2.3. Förutsättningar, Uppsala

Utöver de antaganden som gäller generellt är följande specifikt för Uppsala:

* Uppsala kommun har förbundit sig att ta hand om grann— kommunernas avfall t.o.m. 1995, varför sopförbränningen fram till denna tidpunkt är bunden vid 715 GWh/år. Dessutom ingår Uppsalas sopförbränning i energisystemet varför förbränningen är förknippad med kostnader och emissioner. (Svavel: 53 mg/MJ, NOx: 170 mg/MJ samt C02: 57 g/MJ)

* Torven från Sveg är p.g.a ett villkorslån bunden fram till 2003 inom intervallet 850 - 1000 GWh/år. Därefter kan kommunen fritt fortsätta eventuell användning. Priset är under hela perioden 31 kr/MWh.

* Naturgasledningen har antagits utbyggd till Uppsala 1995. Inga begränsningar har antagits om leveransmängder.

* Tillgången på biomassa är begränsad till vad som kan tänkas finnas tillgängligt inom Uppsala kommun.

* Teknikdata för energiomvandlingsanläggningarna överens- stämmer i stort, med ett undantag, med de generella antagandena. Undantaget är att Uppsala har möjlighet att bygga ett gas/torv—kombinat vilket är anpassat till att det finns ledig kapacitet i den befintliga ångturbinen och att man har ett fastbränsleeldat kraftvärmeverk. Investerings— kostnaden blir därför låg.

Invest. Fast omk. Rörl omk. Elkvot Verkn.grd [kr/kW] [kr/kW] [kr/MWh] ';

Gas/torv— kombinat 2500 200 35 81/96/91 90

(Elkvoten är säsongsberoende)

* Från 1995 antas följande emissionsrestriktioner för FV—

omrädet:

Svavel — 400 ton/år N0x - 80 mg/MJ,br

2.4. Förutsättningar, Sydkraft

I huvudsak kan de Sydkraftspecifika förhållanderna samman- fattas i tre punkter:

* Naturgas finns tillgängligt redan från 1987.

* All produktion av råkraft sker inom Sydkrafts distributionsområde, dvs man "importerar" ingen råkraft och därav orsakade emissioner som i fallen med Göteborg

och Uppsala.

* Miljörestriktionerna som gäller från 1995 är uppdelade i

tre grupper:

- Elproducerande system: Svavel — 30 (inkl KVV) NOx — 50

- Fjärrvärmesystemet i Malmö: Svavel - 50 NOx — 80 - Övriga fjärrvärmesystem: Svavel — 100 NOX — 120

mg/MJ,br mg/MJ,br

mg/MJ,br mg/MJ,br

mg/MJ,br mg/MJ,br

3. Scenarier

I denna utredning har vi studerat hur kommunala och regionala energisystem påverkas av olika typer av skatter och avgifter på utsläpp av olika ämnen. Scenario A och B (förklaras nedan) har beräknats för samtliga områden som ingår i utredningen; Göteborgs kommun, Uppsala kommun och Sydkrafts distributionsområde.

Scenario C, C1 och D har endast beräknats för Göteborgs kommun. 3.1. Scenario A

I detta scenario ingår redan lagda förslag till förändringar av skatter och avgifter.

* Nuvarande punktskatter på bränslen:

— Eo 1 99 kr/MWh — Eo 5 90 kr/MWh - Kol 55 kr/MWh — Naturgas 30 kr/MWh

* Svavelavgift på 30 kr/m3 per 0,1 % i olja. (Den första tiondels procenten är avgiftsfri)

— Eo 1 3 kr/MWh

- Eo 5 20 kr/MWh 0,8% (14 kr/MWh 0,6%) * Höjd skatt på importerade bränslen:

— EC 1 10 kr/MWh - Eo 5 9 kr/MWh — Kol 7 kr/MWh — Naturgas 4 kr/MWh

* Moms på energi kombinerat med 30 % reduktion av punktskatter med undantag för kol:

EC 1 78 kr/MWh — Eo 5 85 kr/MWh - Kol 62 kr/MWh — Naturgas 24 kr/MWh — El 62 kr/MWh (inkl höjning 20 kr/MWh)

* Kondensproducerad el beskattas på samma sätt som kraftvärme beskattas idag.

Följande råkraftpriser (exkl skatt) har antagits: [kr/MWh]

År 1989 År 1998 År 2010 vinter högbelastningstid 230 336 440 höst/vår + vinter låglast 151 249 345 sommar 87 119 175

3.2. Scenario B

I detta scenario försvinner alla punktskatter på bränslen. I stället införs miljöavgifter på svavel, kväveoxider och koldioxid. Avgiften på koldioxid får dock dras av på samma sätt som punktskatten i scenario A vid elproduktion. Punktskatten på el finns kvar, 62 kr/MWh. Moms på energi gäller på samma sätt som i scenario B.

* Miljöavgifter:

— Svavel 30 kr/kg — Kväveoxider 40 kr/kg - Koldioxid 35 öre/kg

(Torv har undantagits från koldioxidbeskattning) Följande råkraftpriser (exkl skatt) har antagits: [kr/MWh]

År 1989 År 1998 År 2010

vinter högbelastningstid 230 383 533 höst/vår + vinter låglast 151 296 438 sommar 87 119 175

3.3. Scenario C

Miljöavgifternas utformning i scenario B medförde att oljans konkurrenskraft ökade jämfört med både dagens beskattning och scenario A (redan lagda förslag till förändringar).

Under 2000-talet steg användningen av lätt eldningsolja i Göteborg till 2 TWh per år i scenario B. En annan modell av energibeskattning, som inte får denna effekt, innebär att man kombinerar dagens punktskatter med en avgift på koldioxid.

I scenario C bibehålls 50 % av dagens punktskatter. Detta kombineras med miljöavgifter på svavel, kväveoxider och koldioxid. Avgiften på koldioxid är här sänkt till 25 öre/kg och den får (liksom i scenario B) dras av vid elproduktion. Även här behålls samma elskatt och momsbeskattning som i scenario B.

* Miljöavgifter:

— Svavel 30 kr/kg — Kväveoxider 40 kr/kg — Koldioxid 25 öre/kg

(Även här har torven undantagits från koldioxidbeskattning.) Vi har använt samma råkraftpriser som i scenario B (eftersom priserna på kol och naturgas i stort sett är oförändrade och vi antar att råkraftpriset bestäms av dessa bränslen).

3.4. Scenario Cl

Förslaget från "kommittén för indirekta skatter" beträffande förändrad beskattning av kondens—el leder till mycket kraftiga höjningar av elpriserna, särskilt om marginalkostnad används som prissättningsprincip.

Eftersom dessa dramatiska höjningar kan få mycket kraftiga effekter inom vissa samhällssektorer, t ex den elintensiva industrin, år det intressant att studera ett fall med dagens beskattning av kondens—el.

Om det är så att de gynnsamma effekter man eftersträvar med ett högt elpris, t ex ökad kraftvärmeutbyggnad, snabbare konvertering från elvärme, ökat elsparande m m, inträffar även med den lägre prisökning som dagens beskattning medför kan ju denna behållas.

Scenario Cl är identiskt med scenario C i alla avseenden utom råkraftpriset. Här har vi använt samma råkraftspriser som vi använt i våra kommunala studier med dagens beskattning men adderat miljöavgifterna på svavel— och kväveoxidemissioner som kan antas uppkomma vid produktionen. (Miljöavgiften på koldioxid, liksom den reducerade punktskatten får i detta scenario dras av på samma sätt som dagens punktskatter).

Råkraftpris, exkl. elskatt och moms (kr/MWh)

År 1989 År 1998 År 2000 Vinter 230 289 392 Höst/vår 151 211 297 Sommar 72 119 175

3.5. Scenario D

Resultaten från de första scenarierna, A och B, visade att naturgasen kommer in och blir det helt dominerande bränslet. I Göteborg och Uppsala tillsammans används i scenario B är 2010 drygt 10 TWh naturgas !

Naturgasens attraktivitet stiger (i hela Europa) i takt med att miljökraven skärps. Detta kommer sannolikt att innebära att naturgasen blir dyrare. För att studera detta har vi i scenario D använt Göteborg som exempel och höjt gaspriset med 20 kr/MWh. Priset blir därmed 100 kr/MWh år 1989 och 141 kr/MWh år 2010 (priser exkl skatt). I övrigt är förutsättningarna identiska med de som gäller för scenario B.

4. Resultat

Resultaten presenteras i form av figurer som visar förändringarna inom energisystemet, från dagens situation till år 2010. Det finns också kortfattade kommentarer till figurerna.

4.1. Resultat, Scenarierna A och B

Scenariernas innebörd förklaras ovan. Resultaten från beräkningarna visas i form av figurer i tre bilagor:

— Göteborgs kommun Bilaga 2 - Uppsala kommun Bilaga 3 - Sydkrafts distributionsområde Bilaga 4

Nedan följer dessutom kortfattade kommentarer till figurerna.

( 4.1.1. Göteborg

TOTAL ENERGITILLFÖRSEL, bilaga 2 Sida 1

I båda scenarierna kommer naturgas in som ett dominerande bränsle i slutet av 1990-talet. Råkraftinköpen minskar i samband med att kraftvärmen byggs ut. Användningen av tung eldningsolja minskar snabbt i båda fallen och i scenario A minskar även den lätta eldningsoljan.

i I scenario B blir den lätta eldningsoljan relativt sett % billigare. Detta gör att användningen ökar kraftigt.

: Framför allt används oljan inom fjärrvärmesystemet där den delvis ersätter naturgas i kombikraftvärmeverk.

FJÄRRVÄRMEPRODUKTION, bilaga 2 Sida 2

Fjärrvärmeproduktionen ökar med ca 35 % under den studerade perioden. Detta sker genom anslutning av både nya och befintliga byggnader. Bakgrunden är de höjda råkraft— priserna vilka gör kraftvärmeproduktion lönsam (och fjärr— värmen billig). Spillvärmeanvändningen (sopförbränning och raffinaderier) förblir i princip konstant under hela perioden. Avloppsvärmepumpen försvinner i mitten av 1990— talet då elpriserna stiger.

1995 introduceras kraftvärme i stor skala. I scenario A utgörs dessa av gaseldade kombikraftvärmeverk och gasturbiner med avgaspanna. I scenario B, med högre råkraftpriser, används nästan uteslutande kombi kvv. Dessa är visserligen dyrare men de har högre elkvot och kan alltså producera mer el vid ett givet värmeunderlag.

ELPRODUKTION, bilaga 2 sida 3

Elanvändningen ökar endast mycket långsamt. Detta beror på att elförbrukningen för uppvärmning i princip upphör när elpriserna stiger. Vi har dessutom förutsatt en låg ökningstakt för övrig elförbrukning, 1.5 % per år.

I scenario A byggs kraftvärmen ut kraftigt är 1995 så att andelen egenproducerad el uppgår till ca 50 %. I scenario B, med miljöavgifter, går utbyggnaden långsammare men den slutar å andra sidan på en högre nivå (eftersom differensen mellan bränsle— och elpris är större mot slutet av perioden i detta fall och lönsamheten blir därmed högre för egen

elproduktion).

FLERFAMILJSHUS OCH LOKALER, POTENTIELL FV - UPPVÄRMNING, bilaga 2 sida 4

Dessa figurer visar hur uppvärmningen av flerfamiljshus och lokaler (FFH och LOK) förändras. Här gäller det byggnader som idag inte är fjärrvärmevärmda men som på sikt kan anslutas.

Dessa hus värms idag i mycket stor utsträckning med hjälp av olja. "Spar-åtgärder" visar hur mycket energi som sparats i dessa hus sedan år 1978. I båda scenarierna minskar oljeanvändningen snabbt. I scenario A ersätts oljan med fjärrvärme i de områden som har den tätaste bebyggelsen och med fliseldade blockcentraler och naturgaseldade pannor i övriga områden.

I scenario B är naturgasen på grund av miljöavgifterna dyrare och gasen ersätts med värmepumpar och ökad fliseldning.

Energisparandet ökar i båda scenarierna i detta område.

SMÅHUS, POTENTIELL FV — UPPVÅRMNING, bilaga 2 sida 5

Även i detta område gäller det hus som på sikt kan tänkas fjärrvärmeanslutas men här är det småhus i stället för FFH och LOK. Här ersätts olja och vattenburen elvärme med fränluftvärmepump och naturgaspanna. I scenario B är naturgasanvändningen mindre och här sker en viss fjärrvärmeanslutning. Energisparandet ökar.

SMÅHUS DIREKT EL — UPPVÅRMNING, bilaga 2 sida 6

I denna grupp återfinns de småhus som idag värms med direktverkande elvärme. För att kunna byta uppvärmnings— system måste dessa hus först utrustas med ett centralvärme— system, vilket har antagits kosta ca 50000 kr. Husen utrustas först med frånluftvärmepumpar och år 2000 har elpriset stigit till en sådan nivå att det blir lönsamt att byta till gaspanna.

I scenario B är gasanvändningen mindre och vissa hus installerar i stället grundvattenvärmepump.

Energisparandet ökar.

VÄRMESPARANDE, bilaga 2 sida 7

I de områden som har fjärrvärme ligger den optimala sparnivån ungefär på dagens nivå. Det är alltså inte lönsamt att spara mer eftersom detta är värmeunderlag som kommer att utnyttjas för kraftvärmeproduktion.

I övriga områden är det dock lönsamt att spara ytterligare. Utanför fjärrvärmeområdet är sparnivåerna genomgående något högre i scenario B på grund av generellt högre energipriser (miljöavgifter).

SVAVEL—EMISSIONER, bilaga 2 sida 8

I dessa figurer visas de totala emissionerna från energisektorn i Göteborg (uppvärmning och elproduktion). Kurvorna är lagda "ovanpå" varandra, dvs summan av svavel- utsläppen från fjärrvärme, övrigt och råkraft blir år 1986 1700 ton. Utsläppen från "råkraft" är utsläpp som kommer från fossileldade kondenskraftverk utanför kommunen men som orsakas av Göteborgs förbrukning. Vi har här förutsatt att Göteborg får tillgång till "sin andel" av den "rena"

. råkraft som produceras i vatten- och kärnkraftverk.

Svavelemissionerna minskar kraftigt i båda scenarierna, från 1700 ton/år till ca 400 ton/år. Detta hänger framför allt ihop med den omfattande naturgasintroduktionen. I scenario B är svavelutsläppen något mindre under 1990— talet, totalt ca 600 ton mindre under 10 år (— 10 %). Under 2000—talet ökar dock utsläppen i samband med den ökade användningen av lätt eldningsolja i kraftvärmeverken.

KVÄVEOXID—EMISSIONER, bilaga 2 sida 9

Kväveoxidutsläppen från fjärrvärmeområdet miskar tillfälligt under 1990—talet för att en bit in på 2000- talet nå samma nivå som idag (trots att man då dessutom producerar ca 2 TWh el). Utsläppen från övrig uppvärmning minskar i samband med att oljan i stor utsträckning ersätts med naturgas och att vissa områden övergår till fjärrvärme. Under 1990—talet är utsläppen i scenario B mindre, totalt ca 3000 ton mindre under 10 år (—20 %).

KOLDIOXID-EMISSIONER, bilaga 2 sida 10

Koldioxidutsläppen minskar först i samband med att oljan ersätts med naturgas och flis. När kraftvärmeproduktionen kommer igång "på allvar" ökar dock utsläppen på grund av den ökade bränsleanvändningen.

Miljöavgiften på koldioxid var i scenario B inte till— räckligt stor för att naturgasen skulle bytas mot bio— bränslen i någon större utsträckning. Avgiften gjorde dock att utsläppen under de 10 åren mellan 1990 och 2000 totalt blev 1,5 miljoner ton mindre än i scenario A (- 15 %).

4.1.2. Uppsala TOTAL ENERGITILLFÖRSEL, bilaga 3 sida 1

På energitillförselsidan kommer skillnaden mellan de båda scenarierna vara att kolet i scenario B fasas ut till 1991 istället för 1995 och att uppgången i naturgasanvändningen sker tidigare eftersom det högre elpriserna medför större kraftvärmeproduktion. Bytet från kol till torv, som sker i båda scenarierna, är en redan beslutad åtgärd.

Energiprisantagandena gör förhållandet mellan naturgas—och elpris sådant att gasen blir ett mycket konkurrenskraftigt bränsle för elproduktion. I Uppsalas fall eldas gasen i ett gas/torv—kombinat som genom en hög elkvot och låg investeringskostnad (se förutsättningarna) blir så lönsamt att det under vår och höst t.o.m. delvis körs i kondensdrift. Det höga elpriset medför att värme från kraftvärmeverket blir så billig att sopförbränningen med sina förhållandevis höga driftskostnader tvingas ut, trots att soporna som bränsle är gratis.

Den kraftiga ökningen av tillförd energi är till största delen ett resultat av att kommunen förbrukar stora mängder gas för elproduktion, både för användning inom och utom kommunen. (Man producerar efter år 2000 mer el än vad som förbrukas inom kommunen.)

FJÄRRVÄRMEPRODUKTION, bilaga 3 sida 2—3

Dagens situation med sopförbränning, fastbränsleeldad kraftvärme och avloppsvattenvärmepump förändras successivt till sekelskiftet då gas/torv-kombinatet står för hela produktionen av fjärrvärme. Det område som markerats med dumpad värme år den värmeenergi som kyls bort vid de tillfällen då kraftvärmeverket även körs med kondensdrift (alltså både fjärrvärme och kondens). Detta inträffar både i scenario A och B.

ELPRODUKTION, bilaga 3 sida 4 I dagsläget producerar Uppsala drygt 15 % av sin egen elförbrukning eller 250 GWh/år. Med de prisantaganden på gas och råkraft som använts kan kommunen i framtiden komma att producera mer el än vad som förbrukas inom kommunen.

Fjärrvärmesystemet som värmesänka ger med gas/torv— kombinatet möjlighet att täcka kommunens elbehov plus en elproduktion av 200-300 GWh för "export".Övrig elproduktion är kondensproduktion.

FLERFAMILJSHUS OCH LOKALER, POTENTIELL FV — UPPVÄRMNING, ingen figur

I Uppsala är 95% av bostadsbeståndet i centralorten anslutet till fjärrvärmesystemet, vilket gör att ytterligare anslutningar endast har marginell inverkan på den totala fjärrvärmeproduktionen.

SMÅHUS, POTENTIELL FV — UPPVÄRMNING, bilaga 3 sida 5

De småhus som ej är fjärrvärmeanslutna idag kommer i framtiden även de att bli intressanta att ansluta. Skillnaden mellan de båda scenarierna är att elpannan och direktelen i scenario B fasas ur fortare på grund av det högre elpriset. I Uppsala har individuell gaspanna ej antagits tillgänglig.

SMÅHUS, GLESBYGD, bilaga 3 sida 6

I småhus som ligger utanför fjärrvärmeområdet ersättes el— och vedpannor, i båda scenarierna, med oljepannor. I scena- rio A blir det åter intressant med vedpanna i slutet av perioden eftersom vedpriset antagits öka långsammare är oljepriset. Orsaken till att det inte blir samma utveckling i scenario B är miljöavgiften på NOx, som medför att man istället behåller oljepannorna som har lägre NOx— emissioner.

VÅRMESPARANDE, ingen figur

I de områden som idag har fjärrvärme ligger den ekonomiskt optimala sparnivån kvar i stort sett på dagens nivå under hela perioden 1987—2015. Däremot ökar sparandet i områden utanför fjärrvärmeområdet till nivåer kring 10 % över nivån för motsvarande hus i fjärrvärmeområdet. Detta gäller för både scenario A och B.

Även i Uppsala kommer svavelemissionerna att minska kraftigt, från dagens nivå kring 850 ton till ungefär 400 ton. Orsaken är att torv ersätter kol, att man slutar importera el (som i modellberäkningarna delvis belastas med emissioner) samt att vissa fastbränslepannor utrustas med kalkinsprutning för avsvavling. Den snabbare nedgången i scenario B beror på miljöavgiften på svavel.

| |

SVAVEL—EMISSIONER, bilaga 3 sida 7 16

I Uppsala medför B-scenariot att svavelutsläppen, under 1990—talet, minskar med ca 600 ton eller 10 %. Däremot är effekten under perioden 2000—2010 endast marginell.

KVÄVEOXID—EMISSIONER, bilaga 3 Sida 8

Emissionerna av kväveoxider beskriver en annan utveckling. Från dagens nivå kring 1500 ton minskar de fram till 1995, då en mer omfattande kraftvärmeproduktion kommer igång. Den stora elproduktionen innebär att emissionerna åter stiger till dagens nivåer. I scenario A används bl.a. förbrännings—tekniska åtgärder för att klara emissionskraven. Dock används de bara så mycket att fjärrvärmesystemet precis uppfyller kravet på 80 mg/MJ,br. I scenario B ger miljö-avgiften en drivkraft för att använda dessa åtgäder fullt ut. Den lägre emissionsnivån (och tidigare nedgången) är ett resultat av detta. Minskningen av kväveoxid—utsläpp under 1990—talet blir för NOx 1600 ton eller 15 %.

KOLDIOXID—EMISSIONER, bilaga 3 sida 9

Trots att elproduktionen inom kommunen ökar med drygt 2000 GWh/år kommer svavel—emissionerna att minska till hälften och kväveoxid—emissionerna att ligga kvar kring dagens nivå.

Emissionerna av koldioxid kommer däremot, i bägge scenarierna, att fördubblas till år 2010. Orsaken är framför allt att bränsleförbrukningen ökar kraftigt på grund av den omfattande kraftvärmeproduktionen men också att man går över från kol till torv. Man "exporterar" dessutom el utan att bli krediterad för de emissioner denna elexport har orsakat. (Det vore inte orimligt med en sådan kreditering eftersom man undviker utsläpp på annat håll.)

Koldioxid—utsläppen kommer under 1990—talet att vara lika i de båda scenarierna.

4.1.3. Sydkraft

Sydkrafts distributionsområde utgör en stor del av södra Sverige. I de beräkningar vi gjort för detta område ingår all elproduktion i optimeringen. (Inga råkraftinköp utifrån som i de kommunala studierna.)

Vi har i detta kapitel utelämnat analysen av enskilda sektorer (t ex småhus, direkt el). Dessa har analyserats med stor detaljnoggrannhet i de kommunala studierna. (Den noggranna sektor—indelningen finns dock naturligtvis fortfarande med i själva beräkningen.)

17

Naturgas kommer in som ett mycket dominerande bränsle i båda scenarierna. oljeanvändningen minskar men den lätta eldningsoljan finns kvar för bostadsuppvärmning, framför allt i scenario B.

Energianvändningen minskar i båda scenarierna något under 1990—talet tack vare energibesparingar och värmepumpar samtidigt som elvärmen minskar. (Elenergin från kärnkraft, vattenkraft och vindkraft har räknats som producerad el, alltså inte omräknat till någon fossilekvivalent.) Omkring år 2005 stiger energitillförseln till en nivå högre än dagens 1 och med att kärnkraft ersätts med annan elproduktion.

Den nya elkraften produceras framför allt i kraftvärmeverk (*) men efter år 2007 tillkommer i scenario A kondens— kraftverk, vilket ligger bakom den snabba ökningen av bränsleanvändningen. I scenario B ersätts kondens- produktionen i stor utsträckning av vindkraft.

Minskningen av energitillförseln under 1990—talet beror både på energibesparingar och en ökad användning av värmepumpar.

Kol är under 1990—talet ett viktigt bränsle i scenario A medan det försvinner snabbt i scenario B på grund av miljöavgifterna. Här ökar i stället användningen av biomassa.

FJÄRRVÄRMPRODUKTION, bilaga 4 Sida 2

I båda scenarierna fördubblas fjärrvärmeanvändningen fram till år 2010. Den största delen av produktionen täcks av kraftvärmeverk (*), till övervägande delen naturgas—eldade. Kraftvärmeproduktionen ökar från 1250 GWh,el per år till 8750 GWh,el per år!

Kraftvärmeutbyggnaden går något långsammare i scenario B. I detta fall blir det av miljöskäl i stället en stor användning av värmepumpar i fjärrvärmesystemet, framför allt under 1990-talet.

I båda scenarierna verkar sopförbränningen försvinna. Det är dock inte så. Eldningen av sopor upphör dock i het— vattencentraler och sopförbränningen sker i stället i kraftvärmeverk (och redovisas under denna rubrik i figuren).

(*) Fotnot: Ingen detaljerad analys av kraftvärmepotentialen har hunnits med inom ramen för detta projekt. Möjligen är kraftvärmepotentialen något överdriven, genom att skalfaktorn för mindre verk ej beaktats fullt ut.

18

ELPRODUKTION, bilaga 4 sida 3

I början av perioden står kärnkraften för 75 % av el- energin, vattenkraften för 20 % och resten kommer från kraftvärme och fossileldad kondens. När kärnkraften sedan börjar avvecklas ersätts den under 1990-talet med kraft— varme.

Man får en minskning av elproduktionen under 1990-talet i samband med att elvärmen minskar av kostnadsskäl. Elförbrukningen stiger sedan något till följd av ökad elanvändning till annat än uppvärmning. (Vi har här antagit en mycket långsam ökningstakt, + 0,7 % per år.)

En bit in på 2000-talet är kraftvärmen maximalt utbyggd (*) samtidigt som kärnkraften försvinner. Det krävs då ytterligare elproduktion. I scenario A blir det då naturgaseldade kombikraftverk. Miljöavgifterna i scenario B medför dock att det i stället i stor utsträckning blir vindkraft. Även här blir det dock en liten del kondens— kraftverk.

I Sydkraft—fallet ingår hela produktionsapparaten för el i optimeringen. Det blir alltså ingen "import" av råkraft utifrån. De marginalpriser på el som vi får här är i stort sett desamma som de råkraftpriser som vi förutsatt i de kommunala studierna, även om fördelningen över året inte är helt identisk.

SVAVEL—EMISSIONER, bilaga 4 sida 4

Svavel-emissionerna minskar kraftigt i båda scenarierna och 1995 har de minskat med drygt 50 % jämfört med 1987. Utsläppen från fjärrvärmesystemet minskar snabbare, och stannar på en lägre nivå, i scenario B. Detta kan förklaras med att oljeeldade anläggningar utrustas med scrubber och att kol ersätts med biobränslen.

Inom sektorn "övrigt" ser man att utsläppen ökar i scenario B. Detta visar en risk med de miljöavgifter som ingår i detta scenario; oljans konkurrenskraft ökar. Detta leder till att lätt eldningsolja ersätter naturgas för uppvärmning.

Elvärmen minskar snabbare i scenario B, vilket syns på de minskade utsläppen från råkraftproduktionen.

Totalt sett blir utsläppen lägre i scenario B under 1990— talet, 9500 ton, eller 25 %, lägre än i scenario A.

Kväveoxid—emissionerna minskar under 1990-talet, framför allt i scenario B. Det finns flera anledningar till att utsläppen inom fjärrvärmesystemet sjunker så mycket i scenario B. Miljöavgifterna medför att investeringar i vissa reningstekniker tidigareläggs, till 1991; alltså innan de nya miljökraven helt slår igenom. Det är dessutom en betydligt större värmepumpanvändning i detta fall. Under 2000-talet beror den lägre nivån på att fler och effektivare reningstekniker används tack vare miljöavgifterna.

Inom "övrig"—sektorn minskar utsläppen något tack vare ökad värmepumpanvändning och energisparande. De är högre i scenario B än i scenario A på grund av oljeeldning i stället för naturgaseldning.

Mot slutet av perioden stiger utsläppen från elproduktionen i scenario A. Detta beror på att delar av kärnkraft- avvecklingen täcks med kondenskraftverk. I scenario B kommer denna el från vindkraftverk.

Kväveoxid—utsläppen är 12000 ton, eller 20 %, lägre i ! scenario B än i scenario A under 1990—talet. I

KOLDIOXID—EMISSIONER, bilaga 4 Sida 6

Koldioxid-emissionerna minskar något under 1990-talet. I scenario A beror minskningen på att naturgas ersätter olja och i scenario B beror minskningen på att biomassa ersätter kol samtidigt som värmepumpanvändningen ökar.

Koldioxid—utsläppen är i scenario B 3 miljoner ton, eller 10 %, lägre än i scenario A under 1990-talet.

På längre sikt, 2000-talet, stiger utsläppen i takt med att i kärnkraften avvecklas. Ökningstakten minskas något i scenario B tack vare vindkraftanvändningen.

4.2. Resultat, Scenario C

Scenario C innehåller en alternativ miljöavgiftsmodell. 50 % av dagens energiskatter kombineras här med miljöavgifter på svavel, kväveoxider och koldioxid. Avgiften på koldioxid är här 25 öre/kg medan avgifterna på svavel och kväveoxider är samma som i scenario B.

Detta scenario har endast beräknats för Göteborgs kommun. Resultaten presenteras i form av figurer i bilaga 5. Nedan följer dessutom kortfattade kommentarer till figurerna.

Den stora skillnaden mellan scenario B och C är att den lätta eldningsoljan nästan helt ersatts av naturgas under 2000—talet. I övrigt är resultaten från scenarierna nästan helt identiska. Anledningen till att oljan minskar i betydelse är att kombinationen av dagens punktskatter och miljöavgift på koldioxid gör oljan dyrare relativt naturgasen.

Naturgas blir i detta fall det helt dominerande bränslet. Förbrukningen i Göteborg är 2000 uppgår i detta scenario till nära 6 TWh.

Fjärrvärmeutbyggnaden är nästan helt identisk med den som sker i scenario B, dvs mycket kraftig. Kraftvärmeverken, som även här är kombi- -an1äggningar, är helt naturgaseldade och år 2000 står de för en dominerande del av fjärrvärme- produktionen, 55 %, medan Spillvärmen täcker 35 %.

År 2000 uppgår den egna elproduktionen till 2 TWhe, ca 50 % av Göteborgs förbrukning.

Skillnaden mellan scenario B och C vad beträffar uppvärmningsformerna i de olika sektorerna av bebyggelsen är försummbara.

SVAVEL—EMISSIONER, bilaga 5 sida 1

Svave1——emissionerna minskar liksom i scenario B mycket kraftigt. Här minskar utsläppen till en mycket låg nivå eftersom naturgas ersätter även den lätta eldningsolja som användes i kraftvärmeverken i scenario B. Under 1990— talet är utsläppen 15 % lägre än i scenario B (och 25 % lägre än i scenario A).

KVÅVEOXID-EMISSIONER, bilaga 5 sida 2

När det gäller kväveoxid— —emissioner är scenarierna B och C i princip identiska, dvs man får en halvering av utsläppen fram till 1995. Därefter stiger de i samband med kraft— värmeutbyggnaden.

KOLDIOXID-EMISSIONER, bilaga 5 Sida 2

Även beträffande koldioxid—emissionerna är likheterna stora mellan scenario B och C. Utsläppen sjunker något i början av 1990- talet för att sedan stiga i och med kraftvärme— utbyggnaden. Under 2000- talet blir emissionerna något mindre i scenario C, eftersom lätt eldningsolja (som har större utsläpp av C02) ersätts med naturgas.

21

4.3 Resultat, Scenario Cl

Scenario Cl är identiskt med scenario C i alla avseenden utom ett; råkraftpriset har beräknats utifrån dagens beskattning av råkraft, dvs punktskatter på bränslen får dras av. Detta leder till betydligt lägre råkraftpriser.

Detta scenario har endast beräknats för Göteborgs kommun. Resultaten presenteras i form av figurer i bilaga 6. Nedan följer dessutom kortfattade kommentarer till figurerna.

TOTAL ENERGITILLFÖRSEL, bilaga 6 sida 1

Det lägre råkraftpriset medför att kraftvärmeproduktionen minskar, vilket i sin tur medför att användningen av naturgas minskar medan råkraftinköpen och spillvärme— användningen ökar.

På samma sätt som i scenario C minskar användningen av olja och kol snabbt.

FJÄRRVÄRMEPRODUKTION, bilaga 6 sida 1

Fjärrvärmens konkurrenskraft minskar här på grund av att kraftvärme blir mindre attraktivt. Det låga elpriset gör att avloppsvärmepumpen i detta scenario körs för fullt under hela 1990-talet. Kraftvärmeproduktionen kommer inte igång på allvar förrän på 2000—talet.

En konsekvens av den minskade kraftvärmeproduktionen blir att det blir utrymme för ett maximalt spillvärme— utnyttjande.

Liksom i scenario C baseras kraftvärmeproduktionen nästan uteslutande på naturgaseldade kraftvärmeverk.

ELPRODUKTION, bilaga 6 sida 2

Dagens kondenselbeskattning, som leder till långsammare prisökning på råkraft jämfört med scenario C, leder till betydligt mindre egen elproduktion, framför allt under 1990-talet. (Elproduktionen i kraftvärmeverk under 1990— talet är 35 % mindre än i scenario C.)

Elanvändningen blir också högre i detta scenario eftersom energin är billigare och konverteringen från elvärme därmed går långsammare samtidigt som värmepumpanvändningen ökar.

22

FLERFAMILJSHUS OCH LOKALER, POTENTIELL FV — UPPVARMNING, bilaga 6 sida 2

I detta scenario medför de lägre elpriserna att värmepumparnas konkurrenskraft ökar. I detta fall kommer luft/vatten—värmepumpar in i stor skala, delvis på bekostnad av fjärrvärme.

Likheterna med scenario C är dock stora i och med att oljan snabbt ersätts och att energisparandet ökar.

SMÅHUS, POTENTIELL FJÄRRVÄRME - UPPVÄRMNING, bilaga 6 Sida 3

Även för denna delsektor blir tendensen att värmepumparna ökar på bekostnad av fjärrvärmen. I detta scenario blir det ingen nyanslutning av småhus överhuvudtaget. I övrigt är scenarierna likartade.

SMÅHUS DIREKT EL — UPPVÄRMNING, bilaga 6 Sida 3

Eftersom elpriset är lägre kommer konverteringen från elvärme att ske senare i detta scenario. I scenario C byttes elvärmen mot gaspannor, medan det i detta scenario blir en kombination av värmepumpar och gaspannor.

Energisparandet blir ungefär av samma storleksordning som i scenario C. Nivåerna är dock något lägre på grund av de lägre elpriserna. Detta gäller samtliga typer av bebyggelse.

SVAVEL—EMISSIONER, bilaga 6 sida 4

Svavel-emissionerna minskar liksom i scenario C mycket kraftigt. Detta beror på att naturgas ersätter olja och kol. Under 1990—talet är dock utsläppen 5 % högre än i scenario C beroende på högre utsläpp från råkraftpro- duktionen.

KVÅVEOXID—EMISSIONER, bilaga 6 Sida 4

I och med att kraftvärmeproduktionen blir betydligt lägre under 1990—talet i detta scenario, kan utsläppen hållas på en något lägre nivå, 10 % lägre än i scenario C.

Detta förutsätter dock att en del av råkraften som används kan betraktas som emissionsfri (se diskussion i kapitlet förutsättningar). Om man istället använder ett "marginal- el"—resonemang där all råkraft förutsätts vara tillverkad i fossileldade kondenskraftverk blir resultatet i stället en ökning av utsläppen.

23

På samma sätt som beträffande kväveoxiderna blir utsläppen av koldioxid något lägre i detta scenario, —15% jämfört med scenario C. Observera resonemanget om emissioner i samband med råkraft.

4.3. Resultat, Scenario D

Scenario D är identiskt med scenario B sånär som på skillnaden att gaspriset generellt höjts med 20 kr/MWh. Detta scenario har endast beräknats för Göteborgs kommun. Resultaten presenteras i form av figurer i bilaga 6. Nedan följer dessutom kortfattade kommentarer till figurerna.

TOTAL ENERGITILLFÖRSEL, bilaga 7 Sida 1

Även i detta scenario minskar råkraftinköpen i takt med att kraftvärmeproduktionen kommer igång. Kraftvärmeutbyggnaden går dock långsammare här än i scenarierna A och B, men mot slutet av 1990—talet så när man samma produktion som i scenario B.

En stor skillnad är att den lätta eldningsoljan i detta fall blir "huvudbränslet" i kraftvärmeverken (kombi kvv). Naturgasen kvarstår dock som ett viktigt bränsle, både i kraftvärmeverken och i pannor ute i husen.

I detta scenario används ca 4 TWh lätt eldningsolja och ca 3 TWh naturgas år 2005.

Fjärrvärmeproduktionen byggs ut på samma sätt som i scenario B och den egna elproduktionen i kraftvärmeverken blir även här ca 2,5 TWhe.

SMÅHUS, POTENTIELL FV — UPPVÅRMNING, bilaga 7 sida 1

I stor utsträckning värms dessa hus idag med olja eller vattenburen elvärme. I detta scenario ersätts dessa värmekällor med fjärrvärme, grundvattenvärmepumpar och frånluftvärmepumpar, samtidigt som energisparandet ökar.

Skillnaden mot scenario B är att gaspannor endast blir intressanta under 1990—talet och att dessa sedan ersätts

med fjärrvärme och värmepumpar.

I de övriga områdena som beskrevs i scenario B; flerfamiljshus och lokaler, potentiell FV samt småhus, direkt el, var resultaten i princip oförändrade.

Sparnivåerna påverkades endast marginellt av gasprishöjningen.

Även i scenario D minskar svavelemissionerna jämfört med dagens nivå, framför allt i "övrig-sektorn". Utsläppen från fjärrvärmesektorn minskar även de men på grund av den ökade oljeanvändningen i kraftvärmeverken blir utsläppen större än i scenario B. oljeanvändningen medför att svavel— emissionerna ökar med ca 45 % under 1990-talet.

KVÄVEOXID—EMISSIONER, ingen figur

När det gäller kväveoxider blir förändringarna jämfört med scenario B små. Detta beror på att man i båda fallen måste rena ner till den gräns på 50 mg/MJbr som vi antagit i förutsättningarna. Miljöavgiften på kväveoxider är inte tillräckligt hög för att motivera ytterligare rening.

KOLDIOXID—EMISSIONER, bilaga 7 Sida 2

Koldioxidutsläppen ökar, både jämfört med dagens nivå och jämfört med scenario B. (Olja har större specifika koldioxidutsläpp än naturgas.) Under 1990—talet är dock skillnaden mellan scenario D och B mindre än 5 %.

Tabell 1 : Sammanställning av beräkningsförutsättningar för reningsåtgärder för fjärrvärmetekniker

Reningsätgärd för ämne Inv/effekt Livslängd 000 1986 000 20140 Avskiljngrad Tillgängl (kr/ku) (är) (kr/MWh) (kr/MWh) (%) (%)

Förbränningstekniska åtgärder flis kväveoxider no 20 — 35 100 kol kväveoxider 80 20 - 50 100 olja kväveoxider 00 20 - 50 100 Förbränningstekniska åtgärder + selektiv flis kväveoxider 350 20 15 80 100 katalytisk reduktion Förbränningstekniska atgärder + selektiv kol kväveoxider 350 20 15 95 100 katalytisk reduktion Förbränningstekniska åtgärder + selektiv olja kväveoxider 350 20 15 85 100 katalytisk reduktion

Kalkinsprutning kol svavel 65 20 16.5 50 100

Renare bränsle kol svavel — 10 20 50 olja svavel - 10 34 30

Renare bränsle + kalkinsprutning kol svavel 65 20 26.5 36.5 70 100

Renare bränsle + vat avsvavling kol svavel 400 20 15 25 95 100 olja svavel 400 20 15 39 95 100 Renare bränsle + vättar: avsvavling kol svavel 350 20 15 25 85 100 olja svavel 350 20 15 39 80 100

Selektiv katalytisk reduktion flis kväveoxider 270 20 15 75 100 gas kväveoxider 270 20 15 75 100 kol kväveoxider 270 20 15 75 100 olja kväveoxider 270 20 15 75 100

Våt avsvavling kol svavel 400 420 5 90 100 olja svavel 400 20 5 90 100

vättar: avsvavling flis svavel 350 20 kol svavel 350 20 olja svavel 350 2

70 100 70 100 70 100

|namn

.0 . .|.u O R O 0 N C: K %%

Zag/%& % &%%ka % ingå/%& %

&_uåmvk % "!WRW/xs W

0

G R 0 B E.. T 0 G _ A E R A N E C S

16000 10000 500

6 x 56

TOTAL ENERGITILLFÖRSEL, ENERGISEKTORN

SCENARIE B — GÖTEBORG

15000

10000

M E B & Ö & & D E 8 Ö & & m. urdeowowoäå m. niobwowwondå Mm ugavuonouåå Mm unvuououououoamå . m .. nina—ages . m & usvwvwävwvgå. W. .!wawawowanå W. Skovård—gå W "WW unchanoäaä "WW. nian.» aims m.. 530.012th w.. sedd—oas um Iréå um Ideas

'ZWNNWM& % Ingå %

läggs % Ingå %

5000 4000

000 1000

3 2000

5 ex;

0

9 g 0 O O 0 0 O O O 0

1000 800 60

00 00

% && . .. mum/__| - &...?!I &aåa... _l sa'/Ä../M/7/7VN_I &?N.7/////ZII

.. ååå/__| . åwq7&_l . .&w%&_l Våg—__| våg—_| m_z_ %!l .. m_ÅI/_7.//////////ul m ///A7//////////A&| % 2_%N|

1992 1995 1998 20 1995 1998 2001

&../,.a ///////l . .7/1 ////////////,I . .a. //V/u7/////////l . N? %I

L 0

204

SCENARIE A— GÖTEBORG 2

FFH & LOK POTENTIELL FV — UPPVÄRMNING SCENARIE B — GÖTEBORG

7

B 0 8 UC Hv" N S _| 3 J.. B % nu nu Ö Ö 0 9 9 W Im

ud _| J.. 8 in. d d

d 4 —A RÄN UFT RVA M A

UH WMTEN IE

_. m m n R. rl. A E Ä U V M A G m L w .. .. m m N

.A N w NNNNNN &. _ IA. . V. |... A T. R P R R I A A P |. . PPPPPPP N A . P 5 D u M 0

.... g a a a a.. a .. länk?/és

SCENARTE A - GÖTEBORG SCENARTE B — GÖTEBORG

l&åN % I&åä %

SMÄHUS POTENTIELL FV — UPPVÄR SMÅHUS POTENTIELL FV — UPRVÄR

600

GWh/ör GWh/ör _— N CN

O O

% mm— ? mn-

EZQNBE

mmmmm UUUUU

% WWW/lå- äW/l//////////////////////.- å/////////////////////////%-

ä V//////////////////2'I._ %%”-

S % %X N Zl CJ

a - > _____ 1 3 m m m ?

SMÅHUS DIREKT EL — UPPVÄRMNING SCENARIE A — GÖTEBORG

SMÅHUS DIREKT EL —— UPPVÄRMNING SCENARIE B — GÖTEBORG

Ä ekv ron e GwSPAN

VÄRMESPARANDE, jämfört med 1978 SCENARIE A — GÖTEBORG

—1— FFH+LOK FV —43— FFH+LOK pOtFV + 81le pot FV + SMH direkt el

50

40

30

10

0 | 1 1 "|__ 19861989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

VÄRMESPARANDE, jämfört med 1978 ?

SCENARIE B — GÖTEBORG —+— FFH+LOK FV

_e— FFH+LOK pot FV _ + SMH pot FV + SMH direki el

19851989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

SVAVELEMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE A — GÖTEBORG

2000 + Rökroft —B— Övrigt

_i— Fjärrvärme

500

1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

SVAVELEMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARTE B — GÖTEBORG

_K— Rökroft —8— övrigt

_|— Fjärrvärme

| | 19861989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

NOx—EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE A — GÖTEBORG

3000 + Rökraft —£?— Övdgt 2500 + Fjärrvärme 2000 iä1500 C 3 1000 500 0 1986*1959 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 NOX-EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARTE B — GÖTEBORG 3000 ——x—— Råkraft

—6— Övrigt

—*— Fjärrvärme 2500

2000

1500

ton/Ör

1000

500

19861989- 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

COZ—EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE A — GÖTEBORG

—>( Råkraft _B— Övrigt

—*— Fjärrvärme

1986 1959 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

COZ—EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE B — GÖTEBORG

2000 + Rökruft

i I 1500 ' 1000 500

—8— övrigt

_ _l— Fjärrvärme

kton/or

1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

TOTQL ENERGITILLFÖRSEL, ENERGISEKTORN Scenario 0 — Uppsala

7000

6000. BIOHQSSR

5000

(GHh/år)

3000 å-edranrfw

1987 1991 1995 1999 2003 2007 8011 2015

ProFu/JJ 89.07.19

L_ TOTRL ENERGITILLFÖRSEL, ENERGISEKTORN Scenario B — Uppsala

7000

6000

5000

4000

ar)

QTURGRS

OJ C) C) () RAKRRFT_N__HH.H

(Gth

1987 1991 1995 1999 2003 200? 2011 2015

ProFu/JJ 89.07.19

FJÖRRVÖRMEPRODUKTION Scenario 0 - Uppsala

3000. DUMPQD väRnE

2000 ,. $,GLJEEL0N1NG......... L orU X J: 55 värn PUHP

1000

0 198? 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015 Vrcfu/JJ 90,n7 Tc ] FJÖRRVÖRMEPRODUKTION Scenario B — Uppsala 3000 DUHPQD väRnE

2000 ”* OLJEELDNlNGNWWWWWMW &. ... ord X »J: 25 väRn PUMP

'».

2007 2011 8015

ProFu/JJ 89 .07 .19

1987 1991 1995 1999 2003

FJÖRRVÖRMEPRODUKTION Scenario 0 — Uppsala 2000 OLJEELDNING väRn ! " KRQFTVRRNE. E 1000 ' 9.» tam—Mm) 3 (D SOPORFÖRBRQNNING 0 i 198? 1991 1995 1999 2003 200? 2011 2015 . Brohult 99.073!) . FJÄRRVÄRMEPRODUKTION Scenario B — Uppsala 2000 . i

OLJEELDNlNG

(sub/år) 2; O O

1987 1991 '1995 1999 2003 2007 2011 2015

ProFu/JJ 89 .07 .19

ELPRODUKTION Scenario R — Uppsala

2000

1000

(enh/år)

0 . 1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015

| Prom/JJ 89.07.19

ELPRODUKTION Scenario B — Uppsala

(GWh/år)

ProFu/JJ 89 .07 .19

I ' 2000 1000 0 I . 1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015

SMQHUS, POTENTIELL FV—UPPVÖRMNING Scenarlo R — Uppsala

100

80 1BESPanNGnR

CN C)

OLJEPRNN

(GNh/år)

;> C)

J'RRVQRHE

2011 2015

Profu/JJ 99.07.19

1987 1991 1995 1999 2003 2007

SMQHUS, POTENTIELL FV—UPPVÖRMNING Scenarlo B — Uppsala

BESPQRINGRR

(GHh/år)

ELPRNNR FJ'RRVQRHE

DIREKTEL

. 0 .,... . . 1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015

ProFu/JJ 89.07.19

|

SMQHUS, GLESBYGD Scenario R — Uppsala

200 ._ , .. . ..........

150

(Gun/år)

IREKTE

O ww'_ . . 1987 1991 1995 1999 2003 200? 2011 2015

' ProFu/JJ 89.07.19

SMQHUS, GLESBYGD Scenario B — Uppsala

BESPQRINGRR

(sub/år)

0 .a .. & ' .. . 1987 1991. 1995 1999 2003 2007 2011 2015

Prof'u/JJ 89.07 .19

SVBVEL—EMISSIONER

Scenario B — Uppsala 1000

800

RAKRRFT

ox () ()

(Ton/år)

& CD CD

200

0 1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015

' Drsru/li no 07.1q

%— ___J'

SVRVEL—EMISSIONER Scenario B — Uppsala

ON CD CD

0

(Ton/ar)

.b C) ()

0

1987 2011 2015

ProFu/JJ 89.07.19

1991 1995 1999 2003 200?

NOx—EMISSIONER Scenario B — Uppsala

0

(Ton/ar) |_- ()

0. C)

1999 2003 2007 2011 2015

Drcfn/IJ gq_n7 xc

8? 1991 1995

NOx—EMISSIONER Scenario B — Uppsala 2000

___—... ___—J

1500. RQKRRFT

&

(Ton/ar) »—= CD CD ()

500. FJnRRvåRnE

0

1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015

ProFu/JJ 89.07.19

COB—EMISSIONER l

Scenario Q — Uppsala 2000

1500

6

(kTon/ar) ES (:> (>

500

O . .». . m..». 198? 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015

profu/JJ 59.07.19

_J

CDE—EMISSIONER Scenario B — Uppsala

2000

1500

0

(kTon/ar) P—l () CD ()

RAKRnFT &%%-

%&? .%EÖR 500

198 1991 1995 1999 2003 2007 2011 2015

[ ProFu/JJ 89 07 19 |

(Gun/år)

TOTBL ENERGITILLFÖRSEL, ENERGISEKTORN

50000

40000

30000

20000

10000

0

Scenario B — Sydkraft

Blonda

.,FHKÖRNKRdFTWM. . '_vgiiENngrT .»

1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011

Profu/HS 90.0" H

(Gun/år)

50000

40000

30000umiwmmmu._ _” KÖRNKRRFT

20000*

10000"

198 1991 1995 1999 2003 2007 2011

TOTQL ENERGITILLFÖRSEL, ENERGISEKTORN Scenario B — Sydkraft

VQTTENKRQFT VINDKRQFT

*xxN' ""'—xx. % ,TUNG Oqu—

'?ÄLäTT OLJn "

Profu/HS 89.08 .14

FJÖRRVÖRMEPRODUKTION Scenario Q — SydkraFt

12500

10000

7500

(GHh/år)

2500

O .....

1987 1991 1995 1999 2003 200? 2011

Prufu'HS 89.08.14 . |

FJÖRRVÖRMEPRODUKTION

Scenario B — SydkraFt 12500

10000

"SPlLLVQRNE

N] 01 O O

HETVDTTENPGNNO ' .

(sub/år)

50000

2500

O

ELPRODUKTION Scenario B — SydkraFt

OBJEKONDENS

20000

15000 2 . _ "i? KRHFTVERK åå ens 8 10000 5000 NHWWENKEHEE 0 198? 1991 1995 1999 2003 2007 2011 Profil/HS 89.08.14 ELPRODUKTION Scenario B — SydkraFt JEKONDENS 20000 15000 I 35 %%ViNDkRRFT :( w ._ (3 10000 Sal | RRFTVERK ens 5000

0

1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011

ProfulHS 89.08.14

SVRVEL—EMISSIONER ? Scenarie Q — SydkraFt

7000

6000

5000. RBKRRFT

0 (ton/ar)

J) O (2) O

198? 1991 1995 1999 2003 2007 2011

Profu'HS 89.59.14

J

SVBVEL—ENISSIONER Scenarie B — SydkraFt

.RBKRBFT

0 1987

2007 2011

Prcfu/HS 89.08.14

1991 1995 1999 2003

NOx—EMISSIONER Scenarie B — SydkraFt

A _. RBK-RMT],- & . .m X C _8 0 1987 1991 1995 1999 2003 200? 2011 | !.":fu/HS 89.08.14 NOx—EMISSIONER Scenarie B — SydkraFt 10000 | ; 8000 ,; 6000 om X % RnKRnri ._ », 4000 2000 E 0 . 1987 1991 1995 1999 2003 200? 2011

Profu/HS 89.08.14

C02—EMISSIONER SydkraFt 10000

8000

i i //// l

SCENRRID a 6000

0

(kton/ar)

4000 SCENRRIO B

2000

0 1987

Profil/HS 99 .ÖC' .! "

1591 1905 17359 2003 2007 2011 1

SCENARE C — GÖTEBORG

15000

OOOOOOO

gg

VA.—% & VIA—%& ”nu?/ååh W.

a__%.//////4& .. gsååxx % ä.. %% m_s.. .. ",! Baga. .

m .. 0 S

6 x åö

2007 2010

10000

—B— Ovrigt _l— Fjärrvärme —>(—- Rökroft

SVAVELEMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE (: — GÖTEBORG

6ch

19861989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

NOx—EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE c — GÖTEBORG

5000 + Råkraft _B— Övrigt —*— Fjärrvärme 2500 2000 iålSOO E B 1000 500 0 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 COZ—EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE C — GÖTEBORG 2000 —X— Rökroft

—8— Övrigt

+ Fjärrvärme

1500

OF

1000

kton/

500

19861989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

AL .? g 0 0 & o & m m m 0

FJÄRRVÄRMEPRODUKTION SCENAHE 01 — GÖTEBORG

10000 500

0 . S ir .. ” D D

15000

TOTAL ENERGITILLFÖRSEL, ENERGISEKTORN SCENARIE 01

— GÖTEBORG

.. w w w w

åwwmumgl &%%le NÅWMZWNLI % "gå!—__| % __Z%SI % =%7////////%SI m %%EI

&

1985 1989 1992

&

808. OlOWMMMä

nl Å V N 1 N

1000

FFH & LOK POTENTIELL FV — UPPVÄRMNING SCENARIE Cl GÖTEBORG

ål ål

5000

SGENAME 01

ELPRODUKTION | GÖTEBORG GÖTEBORG

lllll wwwww

0— o. n. _ 1» > > LT: uJ

_VIAW&&l % _mmsz % _måW/I/I/I

SCENARIE Cl — GÖTEBORG SCENARIE Cl —- GÖTEBORG

I

II/

SMÅHUS POTENTIELL FV — UPPVÄRMN SMÅHUS DIREKT EL — UPPVÄRMNI

GASPANNA

_HWM % _HWM % _MWM % _WWM % -'/////////////////////////////A %

O O O

JR/wao

SCENARIE Cl — GÖTEBORG

2000 + Råkraft

—5— Övrigt

+ Fjärrvärme

500

1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

NOx—EMISSIONER, ENERGlSEKTORN SCENARIE 01 — GÖTEBORG

3000 —x— Rökrcft

—8—— Övrigt

——+— Fjärrvärme

2000

500

19861959 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

COZ—EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE C1 — GÖTEBORG

+ Fjärrvärme

1986 1989 l992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

3 . 1 R N

3 5 M m 9 e .m 1 1.0 % d m .R U A E _|. .. & 0 C .A U V M A 8 E E 9 G D A N i o r V T L N % M B . H ä 0 U . H Å N 0" A N N 7 UH. m ...5. d P _ M R W N M M M & R 0 0 N F K 3 M F G R % mm 00. E . "A J .... ECE/%%QQ w. w w w & m .. m 1 ' V _.m Dggggggg

”WOWON_V/,///Å& m ZVWOWOA_7///%& % a.,—&WNWQZMQ; % FIAWEWAWMWNX

I&XXXXEYNE

1

2001 2004 2007 2010

SCENARIE D — GÖTEBORG SCENARIE D — GÖTEBORG

TOTAL ENERGITILLFÖRSEL, ENERGISEKTORN SMAHUS POTENTIELL FV — UPPVARMNING

% m m 0 m m.. m .m m m 0 1 1 52%

SVAVELEMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE D — GÖTEBORG

+ Rökra ft

—8— Övrigt

2000

+ Fjärrvärme

500

COZ—EMISSIONER, ENERGISEKTORN SCENARIE D — GÖTEBORG

0 | 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 | + Rökraft

2000

_B— Övrigt

=l _?- Fjärrvärme

1600

500

19861989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010

EFFEKTER PÅ ENERGIMARKNADERNA AV AVGIFTER PÅ SVAVEL, KVÄVEOXIDER OCH KOLDIOXID

Anders Carlsson Handelshögskolan i Stockholm

September 1989

|!" INLEDNING

[go EN BESKRIVNING AV ELMARKNADEN OCH FJÄRRVÄRMEMARKNADEN

|." ENMARK—MODELLEN

SIMULERINGAR FÖR ÅR 1997

|?

' 4.1 Utan mil jöavgifter

4.2 Med mil jöavgifter

4.3 Med övre gränser på utsläppen till fastställda reduktionsmål

4.4 De statsfinansiella konsekvenserna och de samhällsekonomiska

kostnaderna för att uppnå fastställda reduktionsmål

IS" SAMMANFATTNING

L INLEDNING

Syftet med denna bilaga är att analysera frågan hur miljöavgifter kan tänkas påverka energimarknaderna och utsläppen från dessa i framtiden. Analysen görs utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv med hjälp av ENMARK—modellen. Denna modell har

utvecklats vid Handelshögskolan i Stockholm och den täcker in de svenska

energimarknaderna.

Modellen ger oss möjlighet till kontrollerade experiment utifrån givna antaganden på centrala parametrar. Resultaten visar en tänkbar utveckling men är inte nödvändigtvis

den mest sannolika förutsägelsen av det som faktiskt kommer att hända.

Modellen beskriver energimarknaderna på nationell nivå. Detta får till följd att man ger avkall på detaljeringsgraden. Detta skall inte ses som en brist utan snarare som en

förenkling som måste göras för att få en överblick över de stora sambanden.

För att inte tynga framställningen alltför mycket redovisas resultaten i den löpande texten som vore de absoluta sanningar. De reservationer och förutsättningar som ingår presenteras innan resultatredovisningen. Där det har ansetts lämpligt förs en diskussion

om modellförutsättningarnas påverkan på resultaten.

För att läsaren skall få en förståelse för modellen ges i avsnitt 2 en beskrivning av det faktiska utfallet år 1985 på el— och fjärrvärmemarknaderna. Detta är några av de marknader som är inkluderade i modellen. En diskussion förs om några av de faktorer som kännetecknar det svenska produktionssystemet. Användarsidan kommer också att beröras samt en redovisning lämnas av de totala utsläppen av svavel och kväveoxider för år 1985. Hela avsnitt 2 bildar bakgrund till beräkningarna med ENMARK—modellen.

Modellen presenteras i avsnitt 3. I avsnitt 4 redovisas de simuleringar som gjorts.

FJÄRRVÄRMEMARKNADEN

2. EN BESKRIVNING AV ELMARKNADEN OCH

Det basår som används i modellen är 1985 och i Tabell 1 redovisas hur produktionen och

användningen av elektricitet såg ut under detta år.

Tabell 1. Produktion gel) användning är elektricitet under 1985.

Produktion [TWh |

Vattenkraft 70,1 Kärnkraft 55,9 Ind. mottryck 2,5 Kraftvärme 3,2 Oljekondens 0,9 Gasturbin, annat 0,1 TOTALT 132,7

Användning [ TWh [

Industri 46,1 Bostäder, Service 63,7 varav för uppvärm 26,0 Transporter 2,6 Fjärrvärme 6,0 varav Elpannor 4,9 Värmepumpar 1,1 Annat 1,5 Export 1,6 Förluster 2,2 TOTALT 132,7'

Källa: Statens Energiverk [1988], Avveckling av två, reaktorer.

Den övervägande delen eller 95 procent av elkraftproduktionen kom från två kraftslag,

nämligen vattenkraften, 70,1 TWh och kärnkraften, 55,9 TWh. 1985 var dock ett år då

produktionen av el från dessa kraftslag avvek något från det "normala". För det första

var vattentillrinningen mycket över det normala eftersom 1985 var ett extremt våtår. En

normalårssiffra för vattenkraften under 1980—talet var 62—63 TWh. Mot slutet av

1990—talet beräknas ett normalår ge 63—64 TWh.

För det andra fasades de två sista av kårnkraftsverken in på nätet under slutet av 1985

och endast en mindre del av den produktion som dessa två kärnkraftverk kan generera

på helårsbasis erhölls. När samtliga tolv reaktorer år i drift och producerar elkraft under

hela året kommer den totala produktionen av elektricitet att vara 57,8 TWh vid en

tillgänglighet av 70 procent.

De svenska kärnkraftverken har emellertid en högre tillgänglighet än 70 procent. Den ligger närmare 80 procent och vid en verkningsgrad i intervallet 75—80 procent blir produktionen mellan 62—66 TWh. I de flesta utredningar räknar man med en framtida produktion på mellan 65—66 TWh och det innebär att elproduktionen med tolv kärnkraftverk i framtiden kommer att vara ungefär lika stor som produktionen i

vattenkraftsverk under normalår.

Den resterande produktionen av elkraft under 1985 kom från industriellt mottryck, 2,5 TWh, från kraftvärmeverken i fjärrvärmenätet, 3,2 TWh samt från oljekondens, 0,9 TWh och från gasturbiner, 0,1 TWh. De två sista kraftslagen producerade elkraft pä

marginalen och utnyttjades under spetslastperioder.

Sverige har ett kraftproduktionssystem där det är de två kraftslagen vattenkraft och kärnkraft som dominerar. Utöver detta finns kapacitet i andra kraftslag som år 1985 inte kom att användas så mycket. Med en fortsatt framtida ökning i elanvändningen måste dessa kraftslag bli mer betydelsefulla. Alternativt kommer andra typer av kraftslag att

tillkomma via nyinvesteringar.

De stora användargrupperna var industrin med 46,1 TWh och bostäder och service med 63,7 TWh. Utav de 63,7 TWh som användes inom bostäder gick omkring 26 TWh till uppvärmning, d.v.s direktverkande el och vattenburen el.1 Utöver detta gick 2,6 TWh till transporter, 6,0 TWh till fjärrvärmeverken och 1,5 TWh till annat. Vidare exporterades 1,6 TWh. Distributionsförlusternai elsystemet var 11,2 TWh.

Tabell 1 ger oss också en bild av de två slag av interdependenser mellan elmarknaden och fjärrvärmemarknaden som existerar. Dels finns kraftvärmeverken som producerar både elkraft och värme och dels finns värmepumpar och elpannor i fjärrvärmenäten som drivs

med el och producerar värme.

Situationen på fjärrvärmemarknaden år 1985 framgår av Tabell 2.

Tabell 2 Produktion x_n användning & fjärrvärme & 1 85 Produktion [GWh] Användning [GWhl Elpannor 3,6 Industri 4,1 Värmepumpar 3,1 Bostäder, Service 32,7 Spillvärme 2,8 Förluster 8,7 Produktion i kolanlåggningar 11,9 Produktion i anläggningar som använde inhemska bränslen 6,7 Produktion i oljeanläggningar _1_7,g

' TOTALT 45,5 TOTALT 45,5

Källa: Statens Energiverk [1988], Avveckling av två. reaktorer.

Utöver värmeproduktionen i elpannor och värmepumpar på 3,6 TWh respektive 3,1 _ TWh kom 2,8 TWh från spillvärme, 11,9 TWh från kolanläggningar, 6,7 TWh från anläggningar som använde inhemska bränslen samt 17,4 TWh från oljeanläggningar. Den totala värmeproduktionen är 1985 var 45,5 TWh och ca 65 procent av detta

producerades i anläggningar som använde importerade bränslen.

På användarsidan gick 4,1 TWh till industrin och 32,7 TWh till bostäder och service.?

Distributions— och omvandlingsförlusterna uppgick till 8,7 TWh.

I Tabell 3 redovisas hur stora utsläppen av svavel och kväveoxider var från el— och

värmeproduktion samt totalt för hela Sverige år 1985.

Tabell 3. Utslämn g svavel gc_h kväveoxider & 1985 (IQ) KÄLLA Svavel & FÖRBRÄNNING El—och värmeproduktion (*) 31 500 Industri (*) 28 000 Bostäder, service (*) 20 900 & TRANSPORTER. 10 500 Q PROCESSER 45 000 TOTALT 135 900

(*) = Modellen täcker in dessa sektorer

NO

28 000 28 000 21 000

209 000

Källa: SCB: "Utsläpp till luft i Sverige av svaveldioxid och kväveoxider

1985" Na 18 SM 8701

De totala utsläppen av svavel var 135 900 ton år 1985. Den största delen av utsläppen

kom från förbränning, 80 400 ton och från industriprocesser, 45 000 ton. Utsläppen från

transportsektorn var 10 500 ton. Från el— och värmeproduktionen var svavelutsläppen

31 500 ton.

Bilden är en annan om vi studerar kväveoxidutsläppen. Här kom den största delen från

transporter, 209 000 ton, medan utsläppen från förbränning var 77 000 ton och

industriprocesser 19 000 ton. Totalt var utsläppen 305 000 ton och 65 procent utav

utsläppen av kväveoxider kom således från transportsektorn. Utsläppen från el— och

värmeproduktionen var 28 000 ton.

I detta avsnitt har el— och fjärrvärmemarknaderna presenterats. De centrala delarna av

dessa täcks in av ENMARK—modellen som presenteras i nästa avsnitt.

3. ENMARK—MODELLEN.

ENMARK - modellen är en partiell jämviktsmodell över den svenska energimarknaden

och i Figur 1 finns ett schema över modellen: F Lätt eldn. ol'!

—+—[Elproduktion

/,

/' **U

Värmepumpar Elpannor B TJB eldn. ol! A/ + Kraftvårmeverk W1 ___.- , | L_

_ & W2 % Fjärrvärmemukuder &_ ,____ Värmeverk ———P——_ W3 Figur 1

! Följande sex marknader är explicit representerade:

i) Marknaden för lätt eldningsolja, F, vilken används för uppvärmning i hushållssektorn. ii) En nationell elmarknad, där H står för vattenburen elvärme, V står för

direktverkande el, Z står för elanvändningen inom transportsektorn och hushållssektorn exklusive uppvärmning, Ul står för elanvändningen

inom elintensiv industri och U2 står för den övriga elanvändningen inom

industrin. iii) En marknad för tung eldningsolja, B, vilken används inom industrin. iv) Tre fjärrvärmemarknaden, Wl—Wa.

Modellen täcker in elmarknaden och fjärrvärmeanvändningen samt oljeanvändningen inom hushållssektorn och inom industrin. Den el som går till slutlig användning har delats upp på el för uppvärmning (= H och V), annan elanvändning inom hushållssektorn och transporter (Z), elintensiv industriel (Ul) samt övrig industriel (= U2). Utöver detta används elektricitet som intermediär vara i elpannor och

värmepumpar i fjärrvärmenäten.

Fjärrvärmen har delats upp på tre marknader. Denna uppdelning har sin grund i de produktions— och avsättningsförutsättningar som existerar. Den första fjärrvärmemarknaden (Wl) inkluderar de orter där värmeunderlaget per kvadratmeter är stort och där stora system kan användas. Det finns då möjlighet att investera i kraftvärmeverk som producerar både värme och elektricitet.3 Den andra fjärrvärmemarknaden (W2) inkluderar de orter där tillgången på inhemska bränslen kan anses vara god. Slutligen finns de återstående fjärrvärmeorterna samlade på den tredje

fjärrvärmemarknaden (W3)'

I produktionsdelen av modellen finns två slag av interdependenser mellan elmarknaden och fjärrvärmemarknaderna. För det första existerar möjligheten att producera värme i kraftvärmeverk på den första fjärrvärmemarknaden (W1)' Vidare finns det på alla tre värmemarknaderna avkopplingsbara elpannor och värmepumpar som används för att

producera värme.

Oljemarknaderna finns med eftersom det är önskvärt att kunna spegla substitutionmöjligheter mellan el och olja för vissa användargrupper samt för att

någorlunda väl täcka in utsläppen av svavel och kväveoxider. Dessa marknader

3 I modellen används endast kraftvärmeverk som är på 100 MWel eller större. I verkligheten torde mindre anläggningar också. komma i fråga men för att inkludera dessa krävs fler värmemarknader. Detta leder i sin tur till en större modell.

presenterades inte i avsnitt 2. Den totala användningen under basåret var 32,9 TWh för

tung eldningsolja och 53,8 TWh för lätt eldningsolja.

Som ett resultat av modellformuleringen täcks i stort sett utsläppen av svavel och kväveoxider från förbränning i Tabell 3 in av modellen. Det innebär att utsläppskällor som producerade ca 60 procent av svavelutsläppen och ca 25 procent av

kväveoxidutsläppen under 1985 finns med.

Modellen arbetar efter principen om marginalkostnadsprissättning. Vid varje tillfälle väljs det produktionssätt som ger den lägsta totala kostnaden att producera en efterfrågad kvantitet. En ökning av denna kvantitet med 1 kWh tillfredsställs antingen via utökad produktion i existerande anläggningar eller via nyinvesteringar. Det avgörande är kostnaden. Ett tredje fall kan även uppkomma där en ökning i efterfrågad kvantitet endast leder till en höjning av priset. Det är fallet då kapacitetstaket har nåtts och då den marginella betalningsviljan för ny kapacitet är lägre än kostnaden. För att

uppnå jämvikt mellan utbud och efterfrågan uppstår en knapphetsprissättning.

Modellen är statisk och anpassningen till förändrade relativpriser sker omedelbart. Det

finns inga anpassningskostnader i form av ledtider inkluderade.

Fokuseringen i de simuleringar som presenteras i avsnitt 4 är bland annat på de utsläpp som följer av en viss energipolitik. Vill man reducera utsläppen kan följande åtgärder

vidtas i ENMARK—modellen:

_ 10 _ a. Direkta mil jöregleringar b. Mil jöavgifter på insatsvaran

c. Miljöavgifter på utsläppen d. Totala utsläppsrestriktioner.(Kan tolkas som att marknader för överlåtelsebara utsläppsrätter

skapas)

De direkta regleringarna innebär att man tvingar producenterna att vid nyinvesteringar i

produktionsanläggningar även investera i reningstekniker.

En distinktion görs mellan miljöavgifter på insatsvaran och miljöavgifter på utsläppen då de hanteras helt olika i modellen. Miljöavgifter på insatsvaran påläggs bränslena & anläggningen och baseras på innehållet av ex.vis svavel i bränslet, medan miljöavgifter på utsläppen påläggs & anläggningen och baseras på hur mycket som

släpps ut från anläggningen.

De totala utsläppsrestriktionerna påläggs även de efter anläggningen. Det är fullt möjligt

att kombinera några av åtgärderna ovan och i den faktiska hanteringen i avsnitt 4 är det

en kombination som används.

4 SIMULERINGAR FÖR ÅR 1997

Ett antal simuleringar kommer att presenteras för år 1997 och de bygger på en rad

antaganden.

Gemensamma förutsättningarna:

i. Vattenkraften normalårsproduktion sätts till 64,7 TWh.

ii. Två kärnkraftsreaktorer avvecklas till 1997 och storleken på dessa är 500 MW vardera. Tillgängligheten i de återstående reaktorerna sätts till 81%.

iii. Ingen produktion tillåts i existerande oljekondensanläggningar. Dessa anläggningar kan anses ingåi reservkapaciteten i kraftsystemet. Däremot tillåts nyinvesteringar i oljekondens i vissa simuleringar.

iv. Inga investeringar tillåts i värmepumpar på fjärrvärmemarknaderna.

v. Fjärrvärmeutbyggnaden och den totala totala fjärrvärmeanvändningen för år 1997 är given och sätts till 40 300 GWh.

vi. Mottrycksproduktionen och Spillvärmen från industrin är givna och sätts

' till 2 565 GWh respektive 2 840 GWh.

vii. En övre gräns på de totala värmeleveranserna från kraftvärmeverk sätts till 16 220 GWh. Vissa förenklingar i modellen leder till att kraftvärmeverken är mycket konkurrenskraftiga. För att motverka en orealistiskt stor kraftvärmeutbyggnad sätts en övre gräns.

viii. En övre gräns på den totala produktionen av värme från avfallspannor sätts till 4 400 GWh.

ix. På den tredje värmemarknaden tillåts inga investeringar i hetvattencentraler eldade med inhemska bränslen. De orter som finns samlade på denna marknad antas vara så placerade att transportkostnaderna för inhemska

bränslen är höga.

_ 12 _ x. Utbyggnaden av distributionsnäten för naturgas antas ha skett fram till 1997. xi. De skärpta utsläppskraven från 1995 gäller vid nyinvesteringar. Alla

nyinvesteringar i reningstekniker sker i samband med nyinvesteringar i

produktionsanläggningar. Inga reningsteknikinvesteringar sker i existerande

anläggningar. xii. Elasticitetsantaganden: Egenpriselasticitet för direktverkande el (V) —0.3 Egenpriselasticitet för vattenburen el (H) —0.3 Egenpriselasticitet för hushållsel och transporter (Z) —0.3 Egenpriselasticitet för eltung industriel (Ul) —0.3 Egenpriselasticitet för Övrig industriel (U2) —0.3 Egenpriselasticitet för lätt eldningsolja (B) —0.3 Egenpriselasticitet för tung eldningsolja (F) —0.3 Inkomstelasticitet för direktverkande el (V) 1,0 Inkomstelasticitet för vattenburen el (H) 1,0 Inkomstelasticitet för hushållsel och transporter (Z) 1,5 Inkomstelasticitet för eltung industriel (Ul) 1,5 Inkomstelasticitet för Övrig industriel (U2) 1,5 Inkomstelasticitet för lätt eldningsolja (B) 1,0 Inkomstelasticitet för tung eldningsolja (F) 1,0 xiii. BNP—utvecklingen mellan åren 1985—1997 1,9% per år xiv. Prisantaganden: (Situationen är 1997 i 1988 års priser) Bränsle Egil Eo 1 0,2% S 891 kr/m3 (9 öre/kWh) Eo 5 0,8% 5 589 kr/m3 (5,5 Öre/kWh) Kol 0,8% S 368 kr/ton (4,9 Öre/kWh) Naturgas 893 kr*/1000 m3 (9,4 Öre/kWh) Torv 290 kr/ton (11,6 Öre/kWh) Flis 240 kr/maf (12,0 öre/kWh) Avfall 156 kr/ton (5,6 Öre/kWh)

Observera att naturgaspriset är exogent givet i modellen. I verkligheten torde en s.k paritetsprissättning gälla där naturgaspriset anpassas till köparens kostnad för det förmånligaste alternativa energislaget. Det är

svårt att i den nuvarande modellformuleringen ta hänsyn till denna aspekt.

4 Utan miljöavgifter

Under denna rubrik presenteras simuleringar med två olika skatteförutsättningar,

referensaltemativet med dagens skatter och lagda förslag till förändringar av skatterna.

Skatteförutsättningarna är:

Bränsle

Eo 1 0,2% S Eo 1 Hushåll Eo 5 0,8% S Kol 0,8% 5 Naturgas Torv Flis Avfall Direktverkande el Vattenburen el Hushållsel Industriel, eltung Industriel, Övrig

Referensalternativ med dgggns skatter

(skatt juli 1989 + S i olja)

1078 + 30 = 1108 kr/m3 1078 + 30 = 1108 kr/m3 1078 + 210 = 1288 kr/m3 460 kr/ton

350 kr/1000 m

3

9,2 öre/kWh 9,2 Öre/kWh 9,2 Öre/kWh 3,0 Öre/kWh 7,0 Öre/kWh

Redan lggda ÖrsLag. (KIS + S i olja) 755 + 30 = 785 kr*/ma 755 + 30 + 393 = 1178 ln/m3 755 + 210 = 965 kr/m3 460 kr/ton

245 kr/1000 m

3

13,3 Öre/kWh 13,3 Öre/kWh 13,3 Öre/kWh 3,0 Öre/kWh 6,2 Öre/kWh

Alternativet med lagda förslag inkluderar det förslag som presenterats av kommitten för

indirekta skatter (KIS) och miljöavgiftsutredningens förslag till avgift på svavel i olja.

KIS förslag innebär att dagens punktskatter sänks med 30 procent för alla bränslen utom

kol och gasol. Kolskatten bibehålls oförändrad och gasolskatten jämställs med

naturgasskatten. KIS förslag innebär också en förändrad beskattning av kondenskraft.

Det bränsle som motsvarar spillvärmedelen i produktionen beskattas på samma sätt som

vid kraftvärmeproduktion. Slutligen innebär KIS förslag att energibeskattningen

inordnas i mervärdeskattesystemet. Moms tillkommer alltså för vissa användargrupper.

Situationen på de olika marknaderna och de samlade utsläppen från källorna i modellen

redovisas i tabeller. För att belysa hur känslig en analys av det här slaget är görs en

känslighetsanalys med tre olika investeringsantaganden.

Referensalternattv med dagens beskattning

Situationen på elmarknaden i referensalternativet med dagens skatter framgår av Tabell

4. Tabell 4 ELMARKNADEN Referensaltemativ med dggens skatter.

Ia. Utan begränsningar på. investeringar Ib. Med investeringsförbud på. oljekondens Ic. Med investeringsförbud på. oljekondens och naturgasanläggningar ELKONSUMTION I_a Pris, Ia & Pris, Ib I_c Pris, IC

(GWh) (ÖrelkWh) (own) (ÖrelkWh) (GWh) %% Direktverkande el 10480 37,1 10250 39,4 10160 40,3 Vattenburen el 16830 37,1 16570 39,4 16460 40,3 Hushållsel, transport 50630 37,1 49610 39,4 49220 40,3 Eltung industriel 43380 30,9 42450 33,2 42090 34,1 Ovrig industriel 18140 34,9 17940 37,2 17870 38,1 Värmepump 2210 34,9 2210 37,2 2210 38,1 FÖRBRUKNING 141670 139030 138010 Förluster 12320 12080 12000 TOTALT 153990 151110 150010 ELPRODUKTION I_a & I_c jGWhl jGWh) (GWhj

Vattenkraft 64700 64700 64700 Kärnkraft 59815 59815 59815 Kraftvärme, kol 3350 3350 3350 Kraftvärme, olja 1320 1270 5130 Kraftvärme, flis 150 150 150 Kraftvärme, naturg (*) 7000 (*) 7120 0 Oljekondens (*) 15090 0 0 Naturgaskombi 0 (*) 12140 0 Kolkondens 0 0 (*) 14300 Mottryck,industri (**) 565 (**) 2565 (**) 2565 TOTALT 153990 151110 150010 (*) : Investeringar görs i dessa tekniker (**) : Denna elproduktion är exogent given i modellen4

Elpriset som skapar jämvikt på. elmarknaden: Ia 27,9 Öre/kWh Ib 30,2 Öre/kWh Ic 31,1 Öre/kWh

4 Det exogena värdet på. mottryck och på. spillvärmen från industrin har hämtats från underlag till Statens Energiverk, [1987], Mindre kväveoxider från förbränning. Allmänna Förlaget, Stockholm.

I tabellen kan man se elanvändningen för olika konsumentgrupper och vilket pris de

betalar. Konsumentpriset för respektive konsumentgrupp definieras som:

konsumentpris = producentpris + eventuell knapphetsränta + skatt

där producentpriset är råkraftpriset räknat vid användaren. I tabellen är elpriset som skapar jämvikt på elmarknaden liktydigt med producentpriset plus eventuell

knapphetsränta.

1 fall Ia tillåts investeringar i såväl oljekondens som naturgasanläggningar och kolkondens. Dessa måste dock vara försedda med avancerad reningsteknik. Den totala slutliga förbrukningen blir 141 670 GWh, fördelat på de användargrupper som redovisas i tabellen. Distributionsförlusterna uppgår till 12 320 GWh. På produktionssidan sker investeringar i oljekondens med avancerad rening samt i naturgaseldade kraftvärme.5 Oljekondens ligger på marginalen och dess långsiktiga marginalkostnad är 27,9 öre/kWh, mätt vid användarna. Utöver nyinvesteringar sker produktion i vattenkraft, kärnkraft samt i kraftvärmeverk.a Detta är produktion i existerande anläggningar. Elproduktion

kommer även från mottryck inom industrin. Denna kommer att vara exogent given i

samtliga simuleringar.

5 Orsaken till att det investeras i naturgaseldade kraftvärmeverk är att dessa kraftvärmeverk har en högre elkvot än andra kraftvärmeverk. I modellen är elkvoten för KVV, naturgas 0,98, medan elkvoten för andra KVV är satt till 0,53. 5 Den totala elproduktionen 1 kraftvärmeverk uppgår till 11 820 GWh 1 fall Ia. Pä lite längre sikt är detta ingen orealistisk siffra men fram till år 1997 kan den vara något hög.

Om vi jämför användningen av el år 1997 i förhållande till basåret 19857 ser vi att den elektricitet som går till uppvärmningsändamål (= direktverkande el och vattenburen el) är av samma storleksordning, 27 310 GWh, som för basåret. Hushållsel och transporter ökar från 40 300 GWh till 50 630 GWh, elintensiv industriel ökar från 32 300 GWh till 43 380 GWh medan övrig industriel ökar från 13 800 GWh till 18 140 GWh. Att de tre sista användargrupperna ökar har att göra med att inkomstelasticiteten för dessa är satt till 1,5. Slutligen ökar elanvändningen i värmepumpar från 1 100 GWh till 2 210 GWh medan de avkopplingsbara elpannorna i fjärrvärmeverken inte alls används. Elpriset är

helt enkelt för högt.

Fall Ib beskriver en politik vars mål är att inte öka oljeberoendet på elmarknaden. Investeringar i oljekondensanläggningar tillåts inte i denna simulering. I övrigt är förut— sättningarna i fall Ib samma som i fall Ia. Den slutliga förbrukningen minskar med 2 640 GWh i förhållande till fall Ia och det har sin grund i att jämviktspriset på elmarknaden har höjts från 27 ,9 öre/kWh till 30,2 öre/kWh. På elproduktionssidan görs investeringar i naturgaskombikraftverk och naturgaseldade kraftvärmeverk. Gaskombikraftverkets långsiktiga marginalkostnad är 30,2 öre/kWh. Utöver substitutionen av oljekondens med

naturgaskombi sker i stort ingen förändring på produktionssidan.

7Basärets elanvändning fördelades enligt:

Uppvärmning, Bostäder 26 000 GWh Hushåll, transporter 40 300 GWh Elintensiv industriel 32 300 GWh övrig industriel 13 800 GWh Värmepumpar 1 100 GWh Elpannor 4 900 GWh Export 1 600 GWh Annat 1 500 GWh

I ENMARK—modellen finns inga kostnader för utbyggnaden av naturgasnåtet inkluderade. Fall Ic visar elproduktionen i ett scenario utan naturgas. Den slutliga förbrukningen fortsätter att sjunka i förhållande till de föregående fallen. Förbrukningen är nu 138 010 GWh. Det investeras i kolkondens med avancerad reningsteknik och den

långsiktiga marginalkostnaden för denna typ av anläggning är 31,1 öre/kWh.a

I de tre presenterade simuleringarna investeras det i olika kraftslag. På användarsidan anpassas efterfrågan till de olika kraftslagens långsiktiga marginalkostnader med en

minskning i efterfrågad kvantitet som följd.

& Den totala elproduktionen i kraftvärmeverk uppgår till 8 630 GWh i fall Ic. Produktionen sker i existerande anläggningar och elkvoten i dessa är i modellen satt till 0,53. Detta förklarar skillnaden i kraftvärmeproduktionen mellan fall Ia och Ic.

Situationen på värme— och Oljemarknaderna ges i Tabell 5:

Tabell 5 VÄRME — OCH OLJEMARKNADERNA Referensaltemativ med dagen: skatter.

Ia. Utan begränsningar på. investeringar Ib. Med investeringsförbud på. oljekondens Ic. Med investeringsförbud på. oljekondens och naturgasanläggningar

VÄRMEMARKNADERNA VÄRMEKONSUMTION Slutlig förbrukning (**) 40300 GWh.9 Distributionsförluster 4480 GWh TOTALT 44780 GWh VÄRMEPRODUKTION IA & I_c (GWh) (GWh) ]GWhI Kraftvärme, kol 6300 6300 6300 Kraftvärme, olja 2500 2380 9640 Kraftvärme, flis 280 280 280 Kraftvärme, naturgas (*) 7140 (*) 7260 0 Värmeverk, kol 3370 3370 (*) 7170 Värmeverk, olja 180 180 990 Värmeverk, flis 1060 1180 2110 Värmeverk, torv 260 260 (*) 4430 Värmeverk, avfall (*) 3500 (*) 3500 (*) 4400 Värmeverk, naturgas (*) 10730 (*) 10610 0 Värmepump 6620 6620 6620 Spillvärme,industri (**) 2840 (**) 2840 (**) 2840 TOTALT 44780 44780 44780

RESTRIKTIONEN PÅ VÄRMELEVERANSER FRÅN va (16220 GWH) BINDER

(*) = Investeringar görs i dessa tekniker (**) = Exogent given i modellen OLJ EMARKNADERNA 19 Pris, Ia & Pris l'b 19 Pris, Ic (GWh) [Öre/kWh) ]GW'hI (Öre/kWh) (GWh) Öre kWh Industri (B) 41480 17,5 41480 17,5 41480 17,5 Hushåll (F) 70110 20,2 70110 20,2 70110 20,2

9 Det är fullt möjligt att endogenisera fjärrvärmeanvändningen i modellen men då. inga kostnader för utbyggnad av distributionsnäten av värme är inkluderade väljer jag här att sätta f järrvärme— användningen exogen. Siffran har hämtats från Statens Energiverk [1988].

Värmeleveranserna från kraftvärmeverken när i samtliga fall 16 220 GWh, vilket är den övre gräns som är satt i modellen. I fall Ia investeras det i naturgaseldade kraftvärmeverk och hetvattenanläggningar samt i avfallspannor. Utöver detta kommer produktionen att ske i existerande anläggningar. I fall Ib påläggs ett investeringsförbud på oljekondens men detta får endast en marginell effekt på värmemarknaderna. I fall Ic förbjuds investeringar även i naturgaseldade anläggningar och då investeras det i kol— och torveldade hetvattencentraler samt i avfallspannor. Vidare sker en ökning av

produktionen i existerande olje— och flisanläggningar.

På Oljemarknaderna ökar användningen av tung eldningsolja inom industrin från 32 900 GWh till 41 480 GWh och användningen av lätt eldningsolja inom hushållssektorn från 53 800 GWh till 70 110 GWh.10

De utsläpp som genereras enligt de tre simuleringarna redovisas i Tabell 6a, (ib och 6c. I tabellerna har även inkluderats information om de faktiska utsläppen av svavel och kväveoxider år 1980 och koldioxid år 1987 från de sektorer som modellen täcker in. I tabellerna redovisas även vilka nivåer utsläppen bör reduceras till om de av riksdagen

beslutade totalmålen appliceras på energisektorn.

10

Modellen föreskriver en Ökning av oljeanvändningen på. Oljemarknaderna. Fram till 1985 var det faktiska utfallet en minskning i användningen. En bokstavlig tolkning av modelresultaten skulle implicera ett trendbrott.

Tabell 60, DE SAMLADE UTSLÄPPEN AV SVAVEL. Referenaaltemativ med dagens

skatter. Ia. Utan begränsningar på investeringar Ib. Med investeringsförbud på, oljekondens Ic. Med investeringsförbud pä oljekondens och naturgasanläggningar

SVAVELUTSLÄPP I_a & 1_c 198011 Med fastslagna (ton) mål12

El o värme produktion 23060 19050 35160 50000 17500 Olja i indus. 23420 28420 28420 63500 22225 Olja i hush. M M m M & TOTALT 64100 60090 76200 144000 50400

1 fall Ia utan begränsningar i investeringarna kommer de totala utsläppen från källorna i modellen att bli 64 100 ton medan målet är satt till 50 400 ton.13 I fall Ib då investeringar i oljekondensanläggningar förbjuds, ersätts dessa med naturgaskombikraftverk och de totala utsläppen av svavel sjunker till 60 090 ton. I fall Ic med förbud på

naturgasinvesteringar ökar utsläppen till 76 200 ton. All förändring av utsläppen i fallen

Ia—Ic sker inom el— och värmesektorn.

Att döma av utsläppssiffrorna i Tabell 60 tycks möjligheterna vara små att uppnå

svavelreduktionsmålen. Man skall dock komma ihåg de förenklingar som är gjorda i

Uppgifter om svavel och kväveoxidutsläppen är 1980 är hämtade ur Statistiska Meddelanden, Na 18 SM 8701.

12 Utsläppsmälen för svavel är 65 % av 1980 års utsläpp till är 1995.

Det är det totala reduktionsmälet som är det intressanta. Det är dock god information att se hur mycket varje sektor skjuter Över ett mål innebärande en procentuell minskning på sektornivå som motsvarar den procentuella minskningen på. total nivå..

modellen. Inom el— och värmesektorn sker investeringar i svavelreningstekniker i

samband med investeringar i nya anläggningar. Med nuvarande modellformulering kan

inga reningsteknikinvesteringar ske i existerande anläggningar.

Beträffande Oljemarknaderna innehåller modellen också en del förenklingar. Det kan ifrågasättas om oljeanvändningen år 1997 blir så stor som modellen föreskriver. En lägre användning ger mindre utsläpp. Vidare finns det i modellen inga möjligheter att investera i reningstekniker. För den lätta oljan är detta kanske inte så orealistiskt p.g.a att svavelinnehållet redan från början är lågt, 0,2 procent, medan det för den tunga eldningsoljan med ett svavelinnehåll på 0,8 procent torde finnas en ganska så stor potential för reningstekniker. Dessa tekniker skulle då reducera utsläppen på två olika sätt. Dels skulle man via reningsteknikerna få ner utsläppen och dels skulle investeringarna i reningsteknikerna också slå igenom på oljepriserna med en minskning i

efterfrågad kvantitet som följd.14

14

Ett alternativt sätt att hantera denna frågeställning i modellen vore att sänka svavelinnehållet i den tunga eldningsoljan till ex.vis 0,4 procent samtidigt som man hÖjer priset på oljan.

Utsläppen av kväveoxider blir enligt Tabell 6b:

Tabell Öb DE SAMLADE UTSLÄPPEN AV NO Referensaltemativ med (Lagens skatter.

Ia. Utan begränsningar på investeringar Ib. Med investeringsförbud pä oljekondens lc. Med investeringsförbud på. oljekondens och naturgasanläggningar

&) —UTSLÄPP I! & i; 198015 Med fuel &

:— __aa. (ton) äl”

El o värme produktion 35640 33500 41960 27000 18900

Olja i indus. 25300 25300 25300 35000 24500

Olja i hush. 25240 25240 25240 26000 18200

TOTALT 86180 84040 92500 88000 61600

De totala utsläppen av kväveoxider från källorna i modellen ligger mellan 84 040 ton och 92 500 ton. I samtliga fall är det långt från kväveoxidmålet på 61 600 ton. Dock skall man också här komma ihåg de förenklingar som tidigare beskrevs. Här är antagandet om att investeringar i reningstekniker för kväveoxider endast kan göras i samband med nyinvesteringar orealistiskt. Statens Energiverk har i sin utredning "Mindre kväveoxider från förbränning" visat att potentialen för investeringar i reningstekniker i existerande

anläggningar är stor.

15 Uppgifter om svavel och kväveoxidutsläppen är 1980 är hämtade ur Statistiska Meddelanden, Na 18 SM 8701.

Utsläppsmälen för NOx fram till är 1995 är en reduktion med 30 % av 1980 års utsläpp.

Slutligen ges koldioxidutsläppen i Tabell 66:

Tabell 6c DE SAMLADE UTSLÄPPEN AV co2 Referensalternativ med agens skatter.

Ia. Utan begränsningar pä investeringar Ib. Med investeringsförbud pä oljekondens Ic. Med investeringsförbud på. oljekondens och naturgasanläggningar

& —UTSLÄPP lå & 15 1 8717 Med fastslgga 2_____ (miljoner ton) mål18

El o värme

produktion 22,7 17,5 25,8 9,6 9,6 Olja i indus. 11,5 11,5 11,5 12,6 12,6 Olja i hush. & l_9,3 & 2,9 & TOTALT 53,6 48,4 56,7 34,2 34,2

De totala koldioxidutsläppen blir lägst i fall Ib där naturgas i kombikraftverk används på elmarknaden. Koldioxidutsläppen ligger i samtliga fall Över det av riksdagen beslutade målet om en frysning av utsläppsnivån till dagens nivå (1987) vilket innebär

34,2 miljoner ton för dei modellen inkluderade källorna.

Det existerar inga kommersiella reningstekniker för att reducera koldioxidutsläpp och det enda sättet att erhålla en reduktion är att minska den slutliga användningen eller att

byta till bränslen med lägre kolinnehåll.

17 Uppgifter om 002 utsläppen är 1987 hämtas från Naturvårdsverket rapport "Växthuseffekten".

18 Utsläppsmälen för CO2 fram till är 1995 är en frysning av utsläppen till 1988 års nivå. (Jag tar

Med lagda förslag till förändringar av skatterna

KIS förslag innebär bland annat en förändrad beskattning av kondenskraften. Den del av bränslet som går till spillvärme beskattas på samma sätt som vid kraftvärmeproduktion.

Detta får effekter på elmarknaden vilket framgår av Tabell 7.

Tabell 7 ELMARKNADEN Redan Lagda förslgg. ,

Ila. Utan begränsningar på. investeringar * IIb. Med investeringsförbud på. oljekondens IIc. Med investeringsförbud på, oljekondens och naturgasanläggningar

ELKONSUMTION &. Pria,11a & Pria,IIb &: Pris Hc [GWhj jön/kWh) (GWh) jön/kWh) ((M) (ä'—I'M.) Direktverkande el 9510 46,5 9510 46,5 8810 53,3 Vattenburen el 15730 46,5 15730 46,5 14920 53,3 Hushållsel, transport 46410 46,5 46410 46,5 43350 53,3 Eltung industriel 41210 36,2 41210 36,2 38410 43,0 Ovrig industriel 17750 39,4 17750 39,4 17140 46,2 Värmepump 2210 39,4 2210 39,4 2210 46,2 FÖRBRUKNING 132820 132820 124840 Förluster 11550 11550 10870 TOTALT 144370 144370 135700 ELPRODUKTION II_a & & jGWhj (GWh) jGWhj Vattenkraft 64700 64700 64700 Kärnkraft 59815 59815 59815 Kraftvärme, kol 3350 3350 3350 Kraftvärme, olja 1330 1330 5280 Kraftvärme, naturg (*) 7280 (*) 7280 0 Naturgaskombi (*) 5330 (*) 5330 0 Mottryck,industri (**) 2565 (**) 2565 (**) 2 65 TOTALT 144370 144370 135710 (*) : Investeringar görs i dessa tekniker (") : Denna elproduktion är exogent given i modellen

Elpriset som skapar jämvikt pä elmarknaden: Ila 33,2 Öre/kWh

IIb 33,2 Öre/ kWh IIc 40,0 Öre/ kWh

I fall IIa kommer den totala elanvändningen att uppgå till 132 820 GWh. Motsvarande siffra för fall Ia med dagens beskattning är 141 670 GWh. På produktionssidan sker

investeringar i naturgaseldade kraftvärmeverk och naturgaskombikraftverk. Den

långsiktiga marginalkostnaden för naturgaskombin är nu 33,2 öre/kWh. Trots att det är tillåtet att investera i oljekondens görs inga investeringar på grund av att investeringar i naturgaskombianläggningar kan ske till lägre kostnad. Ett investeringsförbud i oljekondens får därför ingen effekt. Detta ses i fall IIb som ger exakt samma resultat som

fall Ila.

I fall IIc där även investeringar i naturgasanläggningar förbjuds kommer de slag av kondenskraft som det fortfarande är tillåtet att investera i, kol och flis, att vara för dyra. J ämviktspriset på el höjs till 40 öre/kWh och på marginalen ligger kraftvärmeverk. Inga investeringar görs. Det högre jämviktspriset på el reducerar den totala elanvändningen

till 124 840 GWh.

Effekterna av KIS förslag på elmarknaden

I Tabell 7 konstateras att det blir en dramatisk förändring på elmarknaden av KIS förslag. Jämförs fall IIa med fall Ia minskar den slutliga förbrukningen med 8 850 GWh. Denna minskning orsakas dels av ökade produktionskostnader och dels av höjda elskatter

för vissa konsumentgrupper.

Då spillvärmedelen av kondenskraften beskattas kommer produktionen av elektricitet i olika kraftslag att bli dyrare. Sammanställningen nedan redovisar det elpris som krävs för att investeringar skall ske i olika kraftslag, dels med dagens beskattning och dels med

KIS förslag.

Dagens beskattning ICS försåg

KRAFTSLAG (Öre/kWh) Oljekondens 27,9 42,0 Naturgaskombikraftverk 30,2 33,2 Kolkondens 31,1 41,1 Fliskondens 64,1 64,1

Med dagens beskattning är oljekondens med avancerad rening den billigaste av de fyra i sammanställningen presenterade kraftslagen. Den långsiktiga marginalkostnaden är 27,9 öre/kWh. Detta avspeglades också i fall Ia där investeringar gjordes i oljekondens. Rangordningen blir sedan naturgaskombi med en långsiktig marginalkostnad på 30,2 öre/kWh, kolkondens med en långsiktig marginalkostnad på 31,1 öre/kWh och fliskondens. Detta kraftslags långsiktiga marginalkostnad är 64,1 öre/kWh.

Med KIS förslag på förändring kommer det att bli dyrare att producera i anläggningarna. Rangordningen mellan kraftslagen kommer också att förändras. Naturgaskombin är nu det billigaste kraftslaget med en långsiktig marginalkostnad på 33,2 öre/kwh. Därefter kommer kolkondensen med den långsiktiga marginalkostnaden på 41,1 öre/kWh och först på tredje plats kommer oljekondensen. Dess långsiktiga marginalkostnad är nu 42,0 öre/kWh. Den långsiktiga marginalkostnaden för fliskondens

förändrats inte då bränsleilis inte beskattas i något av fallen.

Förändringen i rangordningen beror dels på skatten som påläggs de olika bränslena och dels på olika verkningsgrader i olika kondensanläggningar. Naturgas påläggs 2,6 öre/kWh bränsle, tung eldningsolja påläggs 9 öre/kWh medan kol påläggs 6,1 öre/kWh. Verkningsgraden är satt till 48 procent i gaskombianläggningar, 41 procent i

oljekondensanläggningar och 40 procent i kolkondensanläggningar. KIS förslag leder till

att den långsiktiga marginalkostnaden i naturgaskombikraftverk ökar med 3 öre/kWh, den ökar med 14,1 öre/kWh i oljekondensanläggningar samt med 10,0 öre/kWh i

kolkondensanläggningar.

Förslaget leder även till effekter på konsumtionssidan. De konsumentgrupper som framförallt drabbas är de som måste betala moms på elekticiteten. Konsumenter med eluppvärmda hus drabbas liksom konsumenter med stor konsumtion av hushållsel. Dessa får en skatt som i modellen är satt till 13,3 öre/kWh. Denna skatt inkluderar moms och

är 4,1 öre/kWh högre än dagens beskattning.

Sammantaget får KIS förslag på förändrad beskattning effekten att det blir dyrare att investera och producera i kondens— och gaskombianläggningar. Detta resulterar i ett krav på högre elpris för att investeringar skall komma till stånd. Vidare måste vissa konsumentgrupper betala moms på el med följden att de får betala en högre skatt i

förhållande till dagens situation.

Situationen på värme— och Oljemarknaderna blir enligt Tabell 8.

Tabell 8 VARME— OCH OLJEMARKNADERNA Redan lagda förslag. lla. Utan begränsningar på investeringar IIb. Med investeringsförbud på. oljekondens IIc. Med investeringsförbud på, oljekondens och naturgasanläggningar

VÄRMEMÅRKNADERNÅ VÄRMEKONSUMTION Slutlig förbrukning (**) 40300 GWh. Distributionsförluster 4480 GWh. TOTALT 44780 GWh. VÄRMEPRODUKTION U_n II_b & (GWh) (GWh) (GWh) Kraftvärme, kol 6300 6300 6300 Kraftvärme, olja 2500 2500 9920 Kraftvärme, naturgas (*) 7420 (*) 7420 0 Värmeverk, kol 370 370 5750 Värmeverk, olja 440 440 7520 Värmeverk, llis 1040 1040 2110 Värmeverk, torv 250 250 490 Värmeverk, avfall 3230 3230 3230 Värmeverk, naturgas (*) 13770 (*) 13770 0 Värmepump 6620 6620 6620 Spillvärme,industri (**) 2840 (**) 2840 (**) 2840 TOTALT 44780 44780 44780

RESTRIKTIONEN PÅ VÄRMELEVERANSER FRÅN va (16220 qu) BINDER

(*) = Investeringar görs i dessa tekniker (**) = Exogent given i modellen OLJEMARKNADER U_a Pris Ha U_b Pris,11b U_c Pris Hc (GWh) [Öm/kWh] ]GW'hl [Öre/kWh) ]GWh) jön/kWh) Industri (B) 42640 14,5 42640 14,5 42640 14,5 Hushåll (F) 69700 20,9 69700 20,9 69700 20,9

Värmeleveranserna från kraftvärmeverken når även i dessa fall 16 220 GWh, den övre gräns som är satt i modellen. Fallen IIa och Ilb är exakt desamma och investeringar sker i naturgaseldade kraftvärmeverk och hetvattencentraler. Utöver detta sker produktion i existerande anläggningar. I fall IIc sker inga investeringar och produktionen ökar i

existerande olje—, His— och koleldade hetvattencentraler och ersätter den naturgas som

De samlade utsläppen av svavel—, kväve0xid— och koldioxid framgår av Tabell 9.

Tabell 9 DE SAMLADE UTSLÄPPEN AV S, NO:, COz Redan l_agda förelåg

IIa. Utan begränsningar på. investeringar IIb. Med investeringsförbud på. oljekondens IIc. Med investeringsförbud på oljekondens och naturgasanläggningar

SVAVELUTSLÄPP U_n & & Med faatslggg (ton) mill El o värme produktion 16120 16120 34130 17500 Olja i indus. 29210 29210 29210 22225 Olja i hush. 12550 12550 12550 10675 TOTALT 57880 57880 75890 50400 EQ —UTSLÄPP U_a II_b &. Med fastsl & x— ___aEL (ton) mål El o värme produktion 28120 28120 35470 18900 Olja i indus. 26000 26000 26000 24500 Olja i hush. 25090 25090 25090 18200 TOTALT 79210 79210 86560 61600 ! .. > go,—UTSLAPP gg & & Med fastslagna (miljoner ton) m_ål

El o värme

produktion 14,4 14,4 13,7 9,6 Olja i indus. 11,8 11,8 11,8 12,6 Olja i hush. 1_9_,å _1_9,å & 2,0 TOTALT 45,5 45,5 44,8 34,2

De totala svavelutsläppen blir i fallen Ila och IIb 57 880 ton och i fall He 75 890 ton

vilket innebär att utsläppen ligger 15 respektive 50 procent över det uppsatta målet.

De totala kväveoxidutsläppen blir 79 210 ton i fallen IIa och Hb medan motsvarande siffra för fall 110 är 86 560 ton. Kväveoxidmålet missas med ca 30 procent respektive 40

procent.

Slutligen har vi koldioxidutsläppen. I fallen Ila och IIb är de 45,5 miljoner ton och i fall

IIc 44,8 miljoner ton vilket är ca 35 procent högre än vad koldioxidmålet medger.

Ä Med mil p'"avgifter

I föregående avsnitt låg utsläppen av svavel, kväveoxider samt koldioxid från de i modellen inkluderade källorna i de flesta fall betydligt över de fastställda reduktionsmålen. I detta avsnitt skall intresset fokuseras på möjligheterna att uppnå miljömålen och vi adderar nu miljöavgifter till vår arsenal av miljöredskap för utsläppsreduktion. Miljöavgifter ersätter i vissa simuleringar helt dagens punktskatter på bränslen. KIS förslag om mervärdesskatt och beskattning av bränslen för spillvärmedelen vid kondenskraftproduktion förutsätts gälla även i dessa simuleringar. Miljöavgiften på koldioxidutsläpp läggs på bränslena medan svavel— och

kväveoxidavgifterna belastar utsläppen direkt.

Simalen'nga'r där investeringar i naturgastekniker tillåts.

I detta avsnitt presenteras tre simuleringar med olika koldioxidavgifter. I samtliga dessa belastas svavelutsläppen med 30 kr per kg och kväveoxidutsläppen med 40 kr per kg. Koldioxidavgifterna på bränslena är 25, 35 respektive 45 öre per kg. Dessa benämns A, B respektive C nedan. Vid koldioxidavgiften 25 öre per kg, fall A, adderas även en punktskatt på bränslen utgörande 50 procent av dagens punktskatter. Bränslena belastas

enligt följande:

CO2 avgift baserat på

A B C

25 Öre/kg j; punktskatt 35 öre/kg 45 Öre/kg

(kr/enhet) (kr/enhet) (kr/enhet) Kol 621 + 230 = 851 869 1117 E05 741 + 644 = 1385 1037 1334 Eol Indus. 686 + 554 = 1240 960 1234 Eol Hushåll 686 + 554 = 1240 1394 1732 Flis 0 0 0 Torv 229 321 413 Avfall 76 106 136 Naturgas 470 + 175 = 645 658 846

Situationen på elmarknaden enligt de olika simuleringarna framgår av Tabell 10.

Tabell 10 ELMARKNADEN.

A 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx, 25 Öre/kg CO2 och punktskatt. Med naturgas B 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOK och 35 Öre/kg C02. Med naturgas C 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 45 Öre/kg CO2. Med naturgas

ELKONSUMHXON A PämÅ & PdaB g Pdmc

]GWh) (Öre/kWh) jGWhl (Öre/kWh) (GWh) ]Öml WII) Direktverk. el 9390 47,7 9350 48,0 9300 48,6 Vattenburen el 15580 47,7 15540 48,0 15480 48,6 Hushållsel 45870 47,7 45710 48,0 45480 48,6 Eltung industriel 40710 37,4 40570 37,7 40360 38,3 Ovrig industriel 17640 40,6 17610 40,9 17560 41,5 värmepump 2210 40,6 2210 40,9 2210 41,5 FÖRBRUKNING 131400 130990 130390 Förluster 11440 11390 11340 TOTALT 142840 142380 141730 ELPRODUKTION & g g

(GWhl (GWh) (GWh) Vattenkraft 64700 64700 64700 Kärnkraå 59815 59815 59815 Kraftvärme, olja 10 550 1320 Kraftvärme, flis 150 150 150 Kraftvärme, naturg (*) 15600 (*) 14600 (*) 13180 Mottryck,industri (**) 2565 (**) 2565 (**) 2565 TOTALT 142840 142380 141730 (*) : Investeringar görs i dessa tekniker (**) = Denna elproduktion är exogent given i modellen

Elpriset som skapar jämvikt på. elmarknaden: A 34,4 Öre/kWh

B 34,7 öre/kWh 0 35,3 Öre/kWh

I fall A kommer den totala slutliga förbrukningen av el att vara 131 400 GWh. Investeringar sker i naturgaseldade kraftvärmeverk. Utöver detta sker produktion i vattenkraft— och kärnkraftanläggningar samt i existerande olje— och fliseldade

kraftvärmeverk. J ämviktspriset på el blir 34,4 öre/kWh.

1 fall B sjunker den slutliga förbrukningen något i förhållande till fall A. Jämviktspriset har ökat till 34,7 öre/kWh. Investeringar sker i naturgaseldede kraftvärmeverk och

produktionen i existerande oljeeldade kraftvärmeverk ökar något.

I fall C minskar den slutliga användningen ytterligare, till 130 390 GWh. Jämviktspriset höjs till 35,3 öre/kWh. Investeringar sker även här i naturgaseldade kraftvärmeverk, dock i något mindre omfattning samtidigt som produktionen i existerande oljeeldade

kraftvärmeverk ökar.

De beräknade resultaten för värme— och Oljemarknaderna visas i Tabell 11 .

Tabell 1] VåRME— OCH OLJEMARKNADERNA.

A 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOX, 25 Öre/kg CO2 och punktskatt. Med naturgas B 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 35 Öre/kg C02. Med naturgas C 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 45 Öre/kg 002. Med naturgas

VÄRMEMARKNADERNA VÄRMEKONSUMTION Slutlig förbrukningen (**) 40300 GWh Distributionsförluster 4470 GWh TOTALT 44770 GWh VÄRMEPRODUKTION A n g jGWhj (GWh) jGWhj Kraftvärme, olja 30 1040 2500 Kraftvärme, flis 280 280 280 Kraftvärme, naturgas (*) 15910 (*) 14900 (*) 13440 Värmeverk, olja 130 180 190 Värmeverk, kol 60 0 0 Värmeverk, flis (*) 8930 (*) 9940 (*) 11400 Värmeverk, avfall 230 600 80 Värmeverk, naturgas (*) 9740 (*) 8370 (*) 7420 Värmepump 6620 6620 6620 Spillvärme,industri (**) 2840 (**) 2840 (**) 2840 TOTALT 44770 44770 44770

RESTRIKTIONEN PÅ VÄRMELEVERANSER FRÅN KVV (16220 GWH) BINDER

(*) : Investeringar görs i dessa tekniker (**) : Exogent given i modellen OLJEMARKNADER _A Pris,A & Pris,B Q Pris,C (GWh) (Öre/kWh) (GWh) (Öre/kWh) GW'h) jön/kWh) Industri (B) 39410 22,9 40660 19,7 39590 22,5 Hushåll (F) 65210 28,6 67260 25,1 65250 28,5

Värmeleveranserna från kraftvärmeverken när den övre gränsen på 16 220 GWh. Den generella tendensen i de tre simuleringarna är att det investeras i naturgas— och fliseldade hetvattencentraler. De fliseldade anläggningarna blir mer konkurrenskraftiga

med en högre avgift på koldioxidutsläppen.

På Oljemarknaderna kommer en efterfrågeanpassning att ske till de pålagda skatterna.

De samlade utsläppen från källorna i modellen framgår av Tabell 12. För jämförelse

redovisas även utsläppen i simuleringarna Ib och Hb.

Tabell 12 DE SAMLADE UTSLÄPPEN AV 5, NO:, co2

Ib Med investeringsförbud pä oljekondens men med naturgas Ilb Med investeringsförbud på, oljekondens men med naturgas A 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOX, 25 Öre/kg 002 och punktskatt. Med naturgas B 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 35 Öre/kg C02. Med naturgas C 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOK och 45 Öre/kg C02. Med naturgas

SVAVELUTSLÄPP & & A n (_: Med fastslagit (ton) mål El 13 värme produktion 19050 16120 1160 2540 4280 17500 Olja i indus. 28420 29210 27000 27850 27120 22225 Olja i hush. 12620 12550 12270 12100 11740 10675 TOTALT 60090 57880 40430 42490 43140 50400 59 _UTSLÄPP & & A n 9 Med fastsl a r——————— ______22L (ton) äl ! .. ! El o varme produktion 33500 28120 15600 16560 17400 18900 Olja i indus. 25300 26000 24040 24800 24150 24500 Olja i hush. 25240 25090 24540 24210 23490 18200 TOTALT 84040 79210 64180 65570 65040 61600 go,—UTSLÄPP & & g g g Med fastslggga (miljoner ton) mål El o värme produktion 17,5 14,4 9,6 9,4 9,1 9,6 Olja i indus. 11,5 11,8 10,9 11,3 11,0 12,6 Olja i hUSh- 1.2.4 && && & Enl 2.9 TOTALT 48,4 45,5 39,4 39,3 38,2 34,2

Simuleringarna med miljöavgifter genererar utsläpp som är lägre än utan mil jöavgifter. Svavelreduktionsmålet uppnås i miljöavgiftssimuleringarna medan utsläppen av de två andra ämnena ligger över vad som medges av reduktionsmålen. Fall A producerar de lägsta utsläppen av både svavel och kväveoxider medan utsläppen av koldioxid är högst för denna simulering. Fall B genererar svavel— och kväveoxidutsläpp som i förhållande till fall A är högre medan koldioxidutsläppen ligger något under. Slutligen ger fall C totala utsläppsnivåer på svavel— och kväveoxider som är högre än både fall A och fall B

medan denna simulering ger de lägsta koldioxidutsläppen.

Det går inte att på basis av de totala utsläppsnivåerna i Tabell 12 få information om vilket av alternativen som är att föredra. Inget fall dominerar över något annat och det som ytterst får avgöra är hur allvarligt myndigheterna bedömer skadeverkningarna av de

olika utsläppen.

Slmuleringar med lnvesterfngsbrbud i naturgastekniker.

För att ge en bild av hur situationen förändras då inga naturgasinvesteringar tillåts

presenteras ytterligare tre simuleringar. Förutsättningarna för dessa simuleringar är

exakt desamma som för de tre föregående, förutom investeringsförbudet i

naturgasanläggningar.

Situationen på, elmarknaden blir enligt Tabell 13.

Tabell 13 ELMARKNADEN. * A 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOX, 25 Öre/kg 002 och punktskatt. Utan naturgas

* B 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 35 Öre/kg 002. Utan naturgas

* C 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 45 Öre/kg 002. Utan naturgas

* :s * * i: # ELKONSUMTION A Pris,A & Pris,B _Q Pris,C (_lGWh (QC/327111 ((M) Mb) (G_Wål (()—NM)

Direktverk. el 8810 53,3 8810 53,3 8810 53,3 Vattenburen el 14920 53,3 14920 53,3 14920 53,3 Hushållsel 43360 53,3 43360 53,3 43360 53,3 Eltung industriel 38410 43,0 38410 43,0 38410 43,0 Ovrig industriel 17140 46,2 17140 46,2 17140 46,2 Värmepump 2210 46,2 2210 46,2 2210 46,2 FÖRBRUKNING 124850 124850 124850 Förluster 10860 10860 10860 TOTALT 135710 135710 135710

' * * * ELPRODUKTION & B g

(GWh) jGWhj jGWhl

Vattenkraft 64700 64700 64700 Kärnkraft 59815 59815 59815 Kraftvärme, olja 1330 8480 7320 Kraftvärme, flis (*) 7300 150 (*) 1310

! Mottryck,industri (**) 2565 (**) 2565 (**) 2565 TOTALT 135710 135710 135710 (*) = Investeringar görs i dessa tekniker (**) = Denna elproduktion är exogent given i modellen

* Elpriset som skapar jämvikt pä elmarknaden: A 40,0 Öre/kWh

B 40,0 Öre/kWh * C 40,0 Öre/kWh

På användarsidan är den slutliga förbrukningen exakt densamma, 124 850 GWh, i de tre simuleringarna. Produktionssidan skiljer sig åt. 1 fall A* och fall (:* investeras det i fliseldade kraftvärmeverk medan inga investeringar sker i fall B*. Där sker kraftvärmeproduktionen till stor del i oljeeldade kraftvärmeverk. För samtliga fall blir

jämviktspriset 40 öre/kWh.

På värme— och Oljemarknaderna händer följande:

Tabell 1.4 VäRME— OCH OLJEMARKNADERNA. * A 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOX, 25 Öre/kg 002 och punktskatt. Utan naturgas

*

B 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 35 Öre/kg 002 Utan naturgas

* C 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOK och 45 Öre/kg C02. Utan naturgas

VÄRMEMARKNADERNA VÄRMEKONSUMTION Slutlig förbrukningen (**) 40300 GWh Distributionsförluster 4470 GWh TOTALT 44770 GWh .. * * * VARMEPRODUKTION A p _q (GWh) (GWh) jGWhj Kraftvärme, olja 2500 15940 13770 Kraftvärme, flis (*) 13720 280 (*) 2450 Värmeverk, olja 950 (*) 7600 (*) 7460 Värmeverk, kol 2840 0 0 Värmeverk, flis (*) 11400 (*) 10730 (*) 11230 Värmeverk, avfall (*) 3900 760 400 Värmepump 6620 6620 6620 Spillvärme,industri (**) 2840 (**) 2840 2840 TOTALT 44770 44770 44770

RESTRIKTIONEN PÅ VÄRMELEVERANSER FRÅN va (16220 GWH) BINDER

(*) : Investeringar görs i dessa tekniker (**) = Exogent given i modellen OLJEMARKNADER * * »: * t * .it Pris,A g Pris,B g Pris,C jGWhj ]Ö (kWh) [GWh] [Ö [kWh] GWh) jön/kWh)

Industri (B) 39410 22,9 40660 19,7 39590 22,5 Hushåll (F) 65210 28,6 67260 25,1 65250 28,5

Värmeleveranser från kraftvärmeverken når den övre gränsen på 16 220 GWh. I samtliga * fall investeras det i fliseldade hetvattencentraler. I fall A investeras det även i

* * avfallspannor ochi fallen B och C investeras det i oljeeldade hetvattencentraler medan

produktionen i koleldade pannor helt försvinner.

De samlade utsläppen framgår av Tabell 15.

Tabell 15 DE SAMLADE UTSLÄPPEN AV 5 NO: co2

Ic Med investeringsförbud på, oljekondens och naturgasanläggningar IIc Med investeringsförbud på oljekondens och naturgasanläggningar * A 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOX, 25 Öre/kg CO2 och punktskatter. Utan naturgas

*

B 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOX och 35 Öre/kg CO2. Utan naturgas

*

C 30 kr/kg S, 40 kr/kg NOx och 45 Öre/kg 002. Utan naturgas

SVAVELUTSLÄPP (ton)

El o värme produktion

Olja i indus. Olja i hush.

TOTALT

N_O —UTSLÄPP 1.— (ton)

El o värme produktion

Olja i indus. Olja i hush. TOTALT

Q) —UTSLÄPP 2—_——_— (mil joner ton)

El o värme produktion

Olja i indus. Olja i hush.

TOTALT

l>

* å

*

!; Med fastslggga mål

17500

22225

Utan naturgasinvesteringar blir de totala utsläppsnivåerna av svavel och kväveoxider högre medan koldioxidutsläppen blir ungefär desamma. Fall A* har nu de lägsta utsläppsnivåerna. Svavel— och koldioxodmålen uppnås i denna simulering medan utsläppen av kväveoxider ligger ca 5 procent över det fastställda målet. Simulering B* genererar de högsta totala utsläppsnivåerna för samtliga ämnena. Dessa nivåer ligger över de som reduktionsmålen föreskriver. Slutligen producerar simulering C* utsläpp som också ligger över de fastställda målen. Dock är utsläppen i denna simulering lägre

* änifallB

* Tabell 15 visar entydigt att fall A leder till lägre utsläpp än de två andra. En

kombination av punktskatter och miljöavgifter är det alternativ som ger de lägsta

utsläppen.

Ä Med m: gränser på utsläppen Lill fastställda. reduktionsmål

I avsnitt 4.2 användes miljöavgifter för att reducera utsläppen. Vi studerade hur miljöavgifterna påverkade de olika marknaderna samt vad de resulterande utsläppen

blev. I vissa fall erhölls resultat som kom nära de uppsatta miljömålen.

I detta avsnitt skall ENMARK—modellen ge svar på vilka miljöavgifter som krävs för att miljömålen skall uppnås. Tillvägagångssättet att belysa denna frågeställning år att sätta en övre gräns på utsläppen av svavel, kväveoxider och koldioxid till de fastställda nivåerna enligt målen. Dessa är 50 400 ton för svavel, 61 600 ton för kväveoxider och 34,2 miljoner ton för koldioxid. Genom att totala restriktioner påläggs kommer marginalkostnaden per ton renat ämne att vara densamma för alla utsläppskällor i

modellen.

De skatteförutsättningar som gäller är att alla miljöavgifter enligt avsnitt 4.2 tas bort.

Elskatterna låter vi vara som tidigare.

Även i detta avsnitt görs en känslighetsanalys. I fall D tillåts naturgasinvesteringar * medan fall D beskriver en situation där sådana investeringar inte är möjliga. I

presentationen kastar vi om något i ordningen och vi börjar med de totala utsläppen i

Tabell 16.

Tabell 16 DE SAMLADE UTSLÄPPEN AV 5, NO och co2 D Restriktioner på. total nivå.. Med naturgas

* D Restriktioner pa. total niva. Utan naturgas

#

SVAVELUTSLÄPP D 2 Med fastslagna (ton) mål El o värme produktion 2550 7240 17500 Olja i indus. 26630 26620 22225 OUa i hush. 12230 12280 10675 TOTALT 41410 46140 50400 .. ! _PLQ —UTSLAPP p 2 Med fastslagna (ton) mål El o värme produkäon 13430 13320 18900 OUa i indus. 23720 23710 24500 ()Ua i hush. 24450 24570 18200 TOTALT 61600 61600 61600 .. : ggg—UTSLAPP _12 2 Med fastslagit (militant mål El o värme produktion 4,6 4,5 9,6 Olja i indus. 10,8 10,8 12,6 Olja i hush. & & 12,0 TOTALT 34,2 34,2 34,2 # D D. Skuggpris på, svavelrestriktion — — kr/kg Skuggpris på kväveoxidrestriktion 157 180 kr/kg Skuggpris på koldioxidrestriktion 33,5 28,5 Öre/kg

I båda fallen kommer kväveon'd— och koldioxidrestriktionerna att vara bindande.

Skuggpriserna är 157 kr per kg för kväveoxider och 33,5 öre per kg för koldioxid

respektive 180 kr per kg och 28,5 öre per kg. Svavelrestriktionen inte är bindande i något

av fallen. Vi ligger således under det fastställda svavelmålet på 50 400 ton.

Situationen på elmarknaden ges i Tabell 17.

Tabell 17 ELMARKNADEN D Restriktioner på total nivå. Med naturgas

* D Restriktioner på total nivå,. Utan naturgas

. * ELKONSUMTION 2 Pris D 2 Pris, 1) (GWh) Öre kWh (GWh) lön/kWh) Direktverk. el 8880 52,6 8810 53,3 Vattenburen el 15000 52,6 14920 53,3 Hushållsel 43650 52,6 43350 53,3 Eltung industriel 38680 42,3 38410 42,9 Ovrig industriel 17200 45,5 17140 46,2 Värmepump 2210 45,5 2210 46,2 FÖRBRUKNING 125620 124840 ' Förluster 10920 10860 TOTALT 136540 135700 . w 2 2 ((M) (Gli!) Vattenkraft 64700 64700 Kärnkraft 59815 59815 ,» Kraftvärme, naturg (*) 1860 0 l Kraftvärme, olja 0 (*) 550 Kraftvärme, flis (*) 7600 (*) 8070 Mottryck,industri (**) 2565 (**) 2565 TOTALT 136540 135710 (*) : Investeringar görs i dessa tekniker (**) : Denna elproduktion hålls exogen

Elpriset som skapar jämvikt på, elmarknaden: D 39,3 Öre/kWh * D 40,0 Öre/kWh

På användarsidan finns det en marginell skillnad i den totala förbrukningen. I fall D är * den slutliga användningen 125 620 GWh medan motsvarande siffra för fall D är 124 850

GWh. På produktionssidan sker investeringar i naturgas— och fliseldade kraftvärmeverk

* i fall D medan investeringar i oljeeldade kraftvärmeverk ersätter naturgasen i fall D .

Situationen på värme— och Oljemarknaderna framgår av Tabell 18.

Tabell 18 VÄRME — OCH OLJEMARKNADERNA D Restriktioner på. total nivå.. Med naturgas

* D Restriktioner pa. total nivå.. Utan naturgas

VÄRMEMARKNADERNA VÄRMEKONSUMTION Slutlig förbrukningen (**) 40300 GWh Distributionsförluster 4470 GWh TOTALT 44770 GWh .. * VARMEPRODUKTION p 1_) ]GWh) (GWh) Kraftvärme, naturgas (*) 1900 0 Kraftvärmeflis (*) 14320 (*) 15190 Kraftvärme, olja 0 (*) 1030 Värmeverk, kol 530 (*) 7620 Värmeverk, olja 410 3490 Värmeverk, flis (*) 2680 (*) 7980 Värmeverk, naturgas (*) 15470 0 Värmepump 6620 6620 Spillvärme,industri (**) 2840 (**) 2840 TOTALT 44770 44770

D *) (**)

Investeringar görs i dessa tekniker Denna hålls exogen i modellen

OLJEMARKNADERNA

_ t : OLJEFORBRUKNING 2 Pris D Pris D

D (GWh) (ÖreLkWh) (GWh) (Öre/kWh)

Industri (B) 38880 24,3 38870 24,4 Hushåll (FA) 67930 23,9 68250 23,4

Återigen nås den övre gränsen på värmeleveranser från kraftvärmeverken. I fall D sker investeringar i flis— och naturgaseldade hetvattencentraler medan det i fall D* sker investeringar i flis— och koleldade pannor. Här ersätts naturgasen till viss del med en utökad produktion i existerande oljeeldade pannor. På Oljemarknaderna har priserna, tack vare skuggpriserna på kväveoxid— och koldioxidrestriktionerna, gått upp. Priset på tung olja inom industrin ligger nu över priset på lätt eldningsolja. De höjda priserna

leder till en efterfrågeanpassning i förhållande till tidigare simuleringar.

& De statsfinansiella konsekvenserna och de samhällsekonomiska

kostnaderna för att uppnå. fastställda reduktionsmål

Hittills har simuleringarna redovisats utan att information har getts om de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika energipolitiker. Detta avslutande avsnitt skall diskutera dessa konsekvenser. Ett samlat grepp tas och i sammanställningarna redovisas de samlade producent— och konsumentöverskotten samt skatteintäkterna. Dessa två poster summeras och förändringen i den erhållna summan kan sägas vara ett mått på de samhällsekonomiska kostnaderna. I det sista stycket beräknas de

samhällsekonomiska kostnaderna för att uppnå fastlagda reduktionsmål.

ENMARK—modellen är en partiell jämviktsmodell. Den bygger på antagandet att de åtgärder som sätts in på energimarknaderna för att reducera utsläppen inte påverkar de Övriga sektorerna i ekonomin. I Lundgren [1985]19 byggdes en tidigare version av ENMARK—modellen in i en allmän jämviktsmodell. Lundgren studerade effekterna på energimarknaderna och på övriga sektorer i ekonomin av en avveckling av det svenska kärnkraftprogrammet. Resultaten från studien visar att relativpriset på el ökar men att övriga priser i stort sett är opåverkade. De nedan presenterade kostnadsberäkningarna kan därför antas vara relevanta beräkningar på de samhällsekonomiska kostnaderna för

olika åtgärder.

De tre första simuleringarna gav följande värden på konsument— och

producentöverskotten samt skatter.

19 Lundgren, S., [1985] Model Integration and the Economics of Nuclear Power, EFI, Stockholm.

LG & LC (miljarder kr)

Summa producent och konsumentöverskott 174,6 174,3 173,8 Intäkter från energiskatter & & 25,0 TOTALT 199,2 198,7 198,8

Ia. Utan begränsningar på. investeringar Ib. Med investeringsförbud på oljekondens Ic. Med investeringsförbud på. oljekondens och naturgasanläggnigar

Jämförs fall Ia med antingen fall Ib eller Ic erhålls den samhällsekonomiska kostnaden för en politik som syftar att minska oljeberoendet inom elsektorn. Fall Ia ger summan 199,2 miljarder kronor medan fall Ib ger summan 198,7 miljarder. Skillnaden är 500 miljoner kronor och den kan tolkas som den samhällsekonomiska kostnaden för ett

minskat oljeberoende inom elsektorn.

I de tre följande simuleringarna erhölls följande värden på konsument— och

producentöverskotten samt skatteintäkter:

U_n & & (miljarder kr) Summa producent och konsumentöverskott 172,3 172,3 171 ,7 Skatteintäkter & 2_5,å & TOTALT 198,1 198,1 197,9

Ila. Utan begränsningar på, investeringar IIb. Med investeringsförbud på, oljekondens IIc. Med investeringsförbud på, oljekondens och naturgasanläggningar

Genom att jämföra fallen I med II erhålls ett mått på de samhällsekonomiska kostnaderna att genomföra KIS förslag. Skillnaden mellan Ia och IIa är 1,1 miljarder och

ger kostnaden att införa skatt på spillvärmedelen i kondenskraftproduktion.

De tre simuleringarna med miljöavgifter och tillåtelse till naturgasinvesteringar resulterade i följande värden på konsument— och producentöverskotten samt

skatteintäkter:

A & Q (miljarder kr) Summa producent och konsumentöverskott 164,5 164,7 160,7 Intäkter från energiskatter, och miljöavgifter 31,5 & 3348 TOTALT 196,0 196,1 195,5

A: S 30 kr/kg, NOX 40 kr/kg, CO2 25 Öre/kg och punktskatter Med naturgas B: S 30 kr/kg, NOx 40 kr/kg, CO2 35 Öre/kg Med naturgas C: S 30 kr/kg, NO)( 40 kr/kg, CO2 45 Öre/kg Med naturgas

Jämförs fall A med fall B är kostnaden att genomföra fall A 100 miljoner kronor per år. Utsläppen av svavel är 2 060 ton lägre i fall A, kväveoxidutsläppen är 1 390 ton lägre medan koldioxidutsläppen är 0,1 miljoner ton högre. Jämförs fall B med fall C är kostnaden att genomföra fall C 600 miljoner kronor per år. Svavelutsläppen är 650 ton större i fall C, kväveoxidutsläppen är 530 ton lägre och koldioxidutsläppen är 1,1

miljoner ton lägre.

Simuleringarna med miljöavgifter och förbud mot naturgasinvesteringar gav följande

result at:

_ 48 _ Simulering * * * A & Q (miljarder kr) Summa producent och konsumentöverskott 163,1 164,1 160,0 Intäkter frän energiskatter, och miljöavgifter 30,0 & 35,5 TOTALT 193,1 196,5 195,5

18 A S 30 kr/kg, NOx 40 kr/kg, 002 25 Öre/kg och punktskatter Utan naturgas * B S 30 kr/kg, NO)( 40 kr/kg, 002 35 Öre/kg Utan naturgas * C S 30 kr/kg, NOx 40 kr/kg, C02 45 Öre/kg Utan naturgas

* Tidigare konstaterade vi att fall A var det alternativ som kom närmast de uppställda * * *

reduktionsmålen. Det sker dock inte kostnadsfritt. Jämförs fall A och fall C ger fall A lägre totala utsläpp men det är samtidigt 2,4 miljarder kronor dyrare per år. J ämförs fall

* * * A med fall B är fall A 3,4 miljarder kronor dyrare per år.

De samhällsekonomiska kostnaderna att uppnå fastställda reduktionsmål

I detta sista avsnitt skall de samhällsekonomiska kostnaderna för att uppnå fastställda reduktionsmål beräknas. Även här görs känslighetsanalyser, dels med och utan naturgas men också med olika antaganden om BNP—utvecklingen. Den tidigare redovisningen har byggt på en BNP—utveckling av 1,9 % per år. Nu adderas även antaganden om en låg respektive hög årlig BNP—tillväxt. Den låga BNP—tillväxten sätts till 1 % per år och

den höga BNP—tillväxten till 2,7 % per år.

De skatteförutsättningar som gäller är desamma som i avsnitt 4.3. Inga miljöavgifter påläggs medan elskatterna är samma som tidigare. I förhållande till tidigare simuleringar tillåts i detta avsnitt även investeringar i anläggningar utan reningsteknik. I och med detta är siffrorna i de nedan presenterade sammanställningarna ej jämförbara med

' tidigare siffror. Tillvägagängssättet vid genereringen är följande:

1. Först görs en referenssimulering utan restriktioner på. utsläppen. 2. En andra simulering görs där restriktioner påläggs utsläppen till fastställda

* reduktionsmål.

Genom att jämföra resultaten från de två simuleringarna kan man studera de anpassningar som krävs för att uppnå fastställda reduktionsmål. Måttet på, de samhällsekonomiska kostnaderna skall tolkas som kostnaderna att reducera utsläppen

( till fastställda mål.

BNP 10 % Med naturgas Utan naturgas Utan Till fastställda Utan Till fastställda restriktion mål restriktion mål

(miljarder kr) (miljarder kr) Summa producent kons.Överskott 153,2 149,1 153,2 148,8 Skatter TLA & 1112 limo TOTALT 164,6 160,0 164,6 159,8

Genom att jämföra summan utan restriktion på utsläppen med summan då de fastställda målen uppnås erhålls de samhällsekonomiska kostnaderna att uppnå reduktionsmålen. I fallet med en BNP — tillväxt av 1 procent per år och med naturgasinvesteringar blir kostnaderna 4,6 miljarder kronor per år. Utan naturgasinvesteringar blir motsvarande

kostnader 4,8 miljarder kronor per år.

BNP 19 % Med naturgas Utan naturg! Utan Till fastställda Utan Till fastställda restriktion mål restriktion mål

(miljarder kr) (miljarder kr) Summa producent kons.Överskott 189,5 182,2 189,5 181,9 Skatter && 1_1.& 12.2 _1_1.å TOTALT 202,4 193,5 202,4 193,2

Med en högre BNP — tillväxt blir de samhällsekonomiska kostnaderna att uppnå reduktionsmålen större. De totala utsläppen utan restriktion ligger på en högre nivå. Vid en ekonomisk tillväxt på 1,9 procent per år och med naturgas blir kostnaderna 8,9

miljarder kronor per år och utan naturgas 9,2 miljarder kronor per år.

BNP 27 % Med intygas Utan natuggg! Utan Till fastställda Utan Till fastställda restriktion mål restriktion mål

(miljarder kr) (miljarder kr) Summa producent kons.Överskott 229,8 215,5 229,8 215,2 Skatter 14,9 Q,; & 11,3 TOTALT 244,4 226,8 244,4 226,5

Slutligen ger en BNP—utvecklingen på 2,7 % årliga samhällsekonomiska kostnaderna på 17,6 miljarder då naturgasinvesteringar tillåts och 17,9 miljarder kronor per år när

sådana investeringar förbjuds.

&; SAMMANFATTNING

I denna bilaga har frågan hur olika energi— och miljöpolitiska åtgärder kan tänkas påverka de svenska energimarknaderna analyserats. Med hjälp av ENMARK—modellen

har olika simuleringar gjorts och från resultaten kan följande slutsatser dras:

För det första kommer kommitten för indirekta skatter (KIS) förslag om beskattning av spillvärmedelen av kondenskraft att leda till att produktionen i dessa kraftslag blir dyrare. Fördyrningen blir olika för olika kraftslag och beror på den skatt som påläggs bränslet. För oljekondens ökar produktionskostnaderna med 50 procent, för kolkondens ökar kostnaderna med 30 procent och för naturgaskombianläggningar blir

kostnadsökningarna 10 procent.

KIS förslag leder även till effekter på konsumtionssidan då vissa konsumentgrupper måste betala moms på elektricitet. Detta leder till en ökning i skatten på el i förhållande till dagens situation. Sammantaget leder förslaget till att man kan förvänta sig ett högt

framtida elpris i framtiden.

Genom att införa miljöavgifter kan man reducera de totala utsläppen av svavel, kväveoxider samt koldioxid. En jämförelse mellan simuleringar med miljöavgifter och simuleringar utan sådana avgifter pekar på att svavelutsläppen minskar med 25—30 procent då det är möjligt att investera i naturgasanläggningar, kväveoxidutsläppen minskar med 17—24 procent och koldioxidutsläppen minskar med 13—21 procent, beroende på vilka miljöavgifter som antas gälla. Motsvarande siffror för en situation då naturgasinvesteringar inte är möjliga är 18—38 procent för svavelutsläppen, 10—28 procent för kväveoxidutsläppen samt mellan 11—42 procent för koldioxid. Vissa av

simuleringarna ger nivåer på de totala utsläppen som inte ligger långt från uppställda

reduktionsmål.

Vid en reduktion av svavel—, kväveoxid— och koldioxidutsläppen erhålls en rad olika samhällsekonomiska intäkter. Några av dessa är minskad miljöförstöring, mindre hälsoproblem och lägre sjukvårdskostnader. Mot dessa intäkter skall de

samhällsekonomiska kostnaderna för utsläppsreduktionen ställas.

De samhällsekonomiska kostnaderna att införa miljöavgifter varierar beroende på vilka miljöavgifter som antas gälla. Simuleringar med miljöavgifter är mellan 2 och 3,2 miljarder kronor dyrare per år i förhållande till simuleringar utan miljöavgifter. Detta då möjligheter finns att investera i naturgasanläggningar. Utan sådana möjligheter ligger de

samhällsekonomiska kostnaderna att införa miljöavgifter mellan 1,4 och 5,7 miljarder

kronor per år.

REFERENSER

Lundgren, S., [1985], Model Integration and the Economics of Nuclear Power, EFI, Stockholm.

Naturvårdsverket, [1989], Växthuseffekten. Orsak, effekter och möjliga åtgärder. Stockholm.

Statistiska Centralbyrån,[1987], Utsläpp till luft i Sverige av svaveldioxid och kväveoxider 1985. Na 18 SM 8701, Örebro

Statens Energiverk, [1987a], El— och värmeproduktion med naturgas. Allmänna Förlaget, Stockholm.

Statens Energiverk, [1987b], Mindre kväveoxider från förbränning. Allmänna Förlaget, Stockholm.

Statens Energiverk, [1988], Avveckling av två reaktorer. Allmänna Förlaget, Stockholm.

INHEMSKA BRÄNSLENS KONKURRENSKRAFT

av Lars Andersson och Jan Levin

1 UPPDRAGET 1.1 Direktiven

I uppdraget ingår att utreda inhemska bränslens kon— kurrenskraft. Utredningen skall dels behandla nuvarande konkurrenssituation, dels effekterna av en skatteomläggning i enlighet med det förslag som lagts fram av kommittén för indirekta skatter (KIS). Slut— ligen skall förslag lämnas på ekonomiska styrmedel och andra åtgärder så att konkurrenssituationen för inhemska bränslen blir sådan att riksdagens miljö— och energipolitiska mål kan nås.

Bränslepriserna är beräknade utgående från vår egen erfarenhet och Statens energiverks prisstatistik. De avser pris vid "stor" användares grind maj 1989. Kalkylerna baserar sig på nuvarande prisrelationer. Vår bedömning är dock att priset på inhemska bränslen på sikt kommer att sjunka gentemot importbränslena kol och olja.

Förutom allmän osäkerhet om bränslepriserna och deras framtida utveckling vill vi särskilt peka på svårig— heten att ansätta ett för analysen korrekt gaspris. För närvarande prissättes gasen efter gaskundens alternativkostnad. För att få en uppfattning om in— hemska bränslens möjligheter att konkurrera med gas har vi i vår jämförelse antagit ett gaspris på 100

kr/MWh. 2.3 Nuvarande stxrmedel 2.3.1 Punktskatter

Punktskatterna är det viktigaste styrmedlet för att i öka användningen av inhemska bränslen. Under de se— ? naste åren, med bl.a. mycket låga oljepriser, har 1 punktskatterna på importerade bränslen varit för låga l för att stimulera till ökad användning av inhemska

bränslen.

Med punktskatterna som gäller från och med den 1 juli 1989, har situationen förbättrats.

Tabell 1: Gällande punktskatter från 1/7 1989

Inhemska Olja Gas Gasol Kol bränslen EOS

0 1078 kl:/m3 350 kr/1000m3 210 kr/ton 460 kr/ton 0 10,00 öre/kWh 3,20 öre/kWh 1,60 öre/kWh 6,20 öre/kWh

2.3.2. Träfiberlagen

Den 1 juli 1987 trädde träfiberlagen i kraft. Den har tillkommit för att skydda skogsindustrins försörjning med träfiberråvara. Lagen ersätter den tidigare prövningen enligt byggnadslagen paragraf 136 a. Ändringen innebär en uppmjukning mot tidigare eftersom endast ett begränsat sortiment nu behöver prövas.

Enligt den information vi har föreligger för när— varande ingen konkurrens om träfiberråvara mellan skogsindustrin och skogsbränsleeldare. Snarare är det så att ett integrerat system för träfiberråvara och skogsbränslen skulle öka tillgången på råvara för skogsindustrin.

Ett annat exempel är spån där sågverken hamnat i en svår avsättningskris på grund av att skivindustrin successivt krymper. Träfiberlagen hindrar, genom lämnade tillstånd, trädbränsleeldarna att öka andelen spån.

Om träfiberlagen slopas är det troligt att skogsin— dustrin på ett betydligt aktivare sätt än för närva- rande kommer att intressera sig för skogsbränslen och de metoder för framtagning av råvara som bl.a. profes— sor Göran Lönner vid Lantbruksuniversitetet argumen— terar för. Med dessa metoder bedöms också priset på skogsbränslen kunna reduceras.

2.3.3. Fastbränslelagen

Genom åren har vi fått intrycket att fastbränslelagen tillämpas/tolkas olika i kommunerna. Dispenser med—

gives alltför ofta för oljeeldning. Vi har, av tids— skäl, inte tagit fram något material som verifierar detta påstående.

Naturgasens introduktion tillsammans med ovan redo— visade intryck gör att vi anser att fastbränslelagen och dess tillämpning måste ses över. Osäkerheter om lagens tillämpning är till nackdel för inhemska bränslen.

2.4 Leverantörer av inhemska bränslen

Leverantörer av inhemska bränslen synes för dagen ha en pressad ekonomisk situation. Detta gäller både för skogsbränslenäringen och torvnäringen. Orsaken är bränsleöverskott på en stagnerande marknad. Bränsle— överskottet beror på att teknikutveckling och effek— tivisering tillför marknaden större kvantiteter, men också på två milda vintrar, "elrea" och låga olje- priser.

Att marknaden stagnerat beror utöver ovanstående också på osäkerheter om framtida styrmedel såsom skatter, miljöavgifter m.m.

Leverantörernas situation bedöms förändras snabbt om marknaden åter blir expansiv.

2.5 värmeverken

Enligt Värmeverkesföreningens "Statistik 1987" fanns

vid utgången av året, i stationära centraler, 578 MW installerad panneffekt för träbränsleeldning och 405

MW för torv. Dessa levererade ca 5 000 GWh uppdelade på 1 600 GWh från torv och 3 400 GWh från träbränslen.

Förutom pannorna i Uppsala, örebro, Nässjö och Falköping planeras, såvitt vi vet, ingen ytterligare eldning med inhemska bränslen.

Företagsekonomiska överväganden har i första hand legat till grund för bränslevalet. I vissa fall har politiska överväganden om arbetstillfällen underlättat besluten. Miljöfrågor har till detta varit ett själv—

klart argument för trädbränslen.

Främsta anledningen till den kraftiga expansionen för inhemska bränslen under första hälften av 1980—talet var de höga oljepriserna. Detta, tillsammans med en tro på ytterligare stigande eller åtminstone oförändrade oljepriser, utgjorde grunden för många beslut om investeringar i anläggningar för inhemska bränslen och fjärrvärme.

Variationer i förutsättningarna gör att prissprid- ningen är stor mellan värmeverken. De lägre priserna återfinns i större anläggningar som baserar produk- tionen på kol. De högre priserna finns oftast i mindre anläggningar där basen i många fall utgörs av inhemska bränslen.

Anslutning till fjärrvärme sker i flesta fall på strikt affärsmässiga grunder. Värmekundens alternativ— kostnad avgör om anslutning skall ske eller ej. De lå— ga oljepriserna under senare delen av 1980—talet har försatt ett stort antal Värmeverk, som investerat i fastbränsle, i en svår ekonomisk situation. Dels är det svårt att få nyanslutning och dels har, i ett an— tal kommuner, fastighetsägare aviserat att lämna

fjärrvärmen och gå över till egen oljeeldning. Detta är en utveckling som går stick i stäv med de energipo- litiska målsättningarna.

2.6 Konkurrenssituationen

2.6.1. Befintlig värmeproduktion

För att beskriva dagens konkurrenssituation har vi räknat på befintlig hetvattenproduktion respektive ny hetvattenproduktion och användning av olika bränslen. För den befintliga produktionen redovisar vi den totala rörliga kostnaden, som uppträder i produktio— nen, för respektive bränsle.

Av tabellen i bilaga 1 punkt 1 och av diagram 1 framgår att inhemska bränslen hävdar sig mot olja men

ej mot övriga bränslen.

2.6.2. Ny värmeproduktion

För att bedöma möjligheterna för inhemska bränslen att i dagsläget konkurrera i ny värmeproduktion har vi för fullständighetens skull genomfört en kostnadsberäkning enligt bilaga 2. Här framgår under punkt 1.2 rad 10 att inhemska bränslen ej kan konkurrera med övriga bränslen. Resultatet framgår också av nedanstående diagram 2.

Att notera är att redovisade resultat inte uttrycker värmeverkens konkurrenssituation gentemot individuell

uppvärmning.

3 FRAMTIDA SKATTER OCH HILJÖAVGIFTER 3.1 Förslag från kommittén för indirekta skatter

Kommittén för indirekta skatter avlämnade i juni 1989 förslag till ny energibeskattning.

Kommittén har i korthet föreslagit att mervärdeskatt införes på energi och att dagens punktskatter behålls men att skattesatsen sänks med 30% utom på bensin och kol. Gasolskatten höjs till samma nivå som naturgas. Se tabell 2.

Dessutom föreslås att bränsle för elproduktion även fortsättningsvis skattebefrias samt att spillvärme från produktion i kondensverk beskattas på samma sätt som värme från kraftvärmeproduktion.

Kommittén bedömer att förslaget påverkar användningen av inhemska bränslen genom att konkurrenskraften för— sämras i förhållande till olja men blir oförändrad i förhållande till kol.

Tabell 2: Förslag till punktskatter enligt kommittén för indirekta skatter

Inhemska Olja Gas Gasol Kol bränslen EOS

öre/kWh 0 7,0 2,2 2,2 6,2

För att klarlägga de inhemska bränslenas framtida konkurrenskraft har vi först belyst konsekvenserna av KIS skatteförslag. Beräkningar har genomförts för att jämföra den totala rörliga kostnaden i befintlig värmeproduktion.

Av bilaga 1 punkt 2 framgår att skatteförslaget med reducerade punktskatter försämrar konkurrenskraften för inhemska bränslen gentemot olja och gas. Eftersom kol har oförändrad punktskatt förändras inte konkurrensförhållandet här. Resultatet framgår också av diagram 1.

4.3.2. Med miljöavgifter och "negativ moms"

Av bilaga 1 punkt 3 framgår att den rörliga kostnaden, med föreslagna miljöavgifter, förändras så att det ger inhemska bränslen bättre förutsättningar.

Vår bedömning är dock att detta inte är tillräckligt för att uppnå en utökad användning av inhemska bränslen. Istället för att belasta övriga bränslen med högre miljöavgifter förbättrar vi situationen genom att införa "negativ moms". Det innebär att inhemska bränslen momsbefrias och att den skattskyldige, värmeproducenten, får föra upp en fiktiv moms. Fakturan från bränsleleverantören är inte momsbelagd eftersom inhemska bränslen föreslås momsbefrias. Den skattskyldige betraktar fakturan som om det i fakturabeloppet ingår moms som får lyftas

av. Den ingående bränslekostnaden blir då ett belopp motsvarande fakturabeloppet minus den fiktiva momsen.

Nu förändras situationen så att inhemska bränslen kan konkurrera med övriga bränslen. Vi gör även den

bedömningen att naturgasen inte kommer att konkurrera

ut inhemska bränslen i befintliga anläggningar.

Resultatet framgår också av nedanstående diagram 1.

vlomwä»u

__]... _l_.J.._.- L-.—L.... ._I

iRE/klnlih I-l-l—I—ih-Hmm anammar-anmodan.:

';.

nu om ens mot KOL BRäNSLE

Diagram 1: Befintlig värmeproduktion. Total rörlig kostnad jämförelse med A Punktskatter 1/7 -89 B Punktskatten för kol oförändrad reducerad med 30% för gas och olja. C Med föreslagna miljöavgifter D Med miljöavgifter och "negativ moms"

För ny värmeproduktion har vi i en driftkostnadskalkyl lagt in de punktskatter KIS

föreslagit.

Resultatet, vilket framgår av bilaga 2 punkt 1.2 rad 13, visar att de inhemska bränslenas konkurrenskraft försämras mot olja, gas och gasol men inte mot kol. Resultatet framgår också av nedantående diagram 2.

4.4.2. Med miljöavgifter och "negativ moms"

Vi har därefter i kalkylen ersatt punktskatterna med i tabell 4 framräknade miljöavgifter.

Resultatet framgår i bilagan 2 punkt 1.2 rad 16. Förutsättningarna för inhemska bränslen förbättras, men vi gör bedömningen att ytterligare stimulans behövs för att få en utökad användning.

Genom införandet av "negativ moms", bilaga 2 punkt 1.2 rad 19 uppnår vi en situation där inhemska bränslen, i ny värmeproduktion, även "kan konkurrera" med naturgas. I vår bedömning ingår då att priset på inhemska bränslen på sikt kommer att sjunka samt att fastbränslelagen tillämpas strikt.

Resultatet framgår också av diagram 2.

?

32-—. 3

”i ;

sig? : git: __ 124 ."I 19— H B* 5 54. '|'" 41 2. 9

lORU OLJA GAS GRSOL KOL BRäNS LE

llt

Diagram 2: Ny värmeproduktion. Total kostnad inklusive kapitalkostnad. Jämförelse med:

A,B,C och D som diagram 1.

värmeproduktionen

Miljöavgifterna har i detta exempel behandlats som dagens punktskatter, vilket innebär att bränsle för

elproduktion avgiftsbefriats.

I bilaga 3 punkt 1 har vi lagt in miljöavgifter enligt tabell 4 och därefter beräknat värmepriset vid ny kraftvärmeproduktion.

Beräkningarna har genomförts så att ett fixt elpris bestämt kostnaderna för producerad el. vi har därefter jämfört kostnaderna för värmeproduktionen

för olika bränslen. Elpriset har antagits till 300 kr/MWh.

Av beräkningen i bilaga 3 punkt 1.3 framgår att kraftvärme baserat på inhemska bränslen, och med miljöavgifter på värmeproduktionen, inte kan konkurrera med gas och kol.

4.5.2. Med föreslagna miljöavgifter och på värmeproduktionen "negativ moms"

1 bilaga 3 punkt 2 har vi lagt in "negativ moms" för hela bränslemängden. Detta innebär att produktionskostnaden för såväl el som värme sjunker. I vår beräkning har vi dock behållit elpriset på 300 kr/MWh och jämfört värmeproduktionskostnaderna.

I kalkylen drar vi av momsen sist, vilket ger samma resultat som det under punkt 4.3.2 beskrivna förfaringssättet.

Resultatet i bilaga 3 punkt 2.3 rad 14 visar att med "negativ moms" kan inhemska bränslen, i kraftvärmeproduktion, konkurrera med kol men inte med naturgas. Kombiteknikens höga elutbyte ger gasen betydande konkurrensfördelar gentemot fastbränsle.

Fastbränslelagen strikt tillämpad kan dock styra mot en rad tekniska lösningar som bygger på kombinationer av inhemska bränslen och gas.

På sikt kan också alternativet biobränsleförgasning vara en möjlighet.

4.5.3. Med föreslagna miljöavgifter på el— och värmeproduktionen samt "negativ moms"

En annan möjlighet att förbättra inhemska bränslens konkurrensförmåga i kraftvärmeproduktion är att även bränslet för elproduktion belastas med miljöavgifter. Resultatet av ett sådant förfarande framgår av bilaga 3 punkt 2.3 rad 22.

Att notera är att om elpriset ökar förbättras konkurrenssituationen för gas eftersom kombitekniken har ett bättre elutbyte.

I nedanstående diagram 3 redovisas resultatet med enbart föreslagna miljöavgifter, med miljöavgifter och "negativ moms" samt med miljöavgifter på hela energiproduktionen.

-=i.i-eE-l';l=>il

*IIIEJ'ICDJII P-h—h-h-Hmmm mmpmwampmwmmh .l_._J __J.__ J _J.-__1__1 . l.... L

__..1 ... _l._

!— in ton gaslknnbi) kol BR'FiHSLEN

Diagram 3: Jämförelse mellan totala kostnaden för värmen i ny kraftvärmeproduktion med enbart miljöavgifter och med miljöavgifter och negativ moms.

A Miljöavgifter på värmeprod. B Miljöavgifter på värmeprod. och "negativ moms"

C Miljöavgifter på el och värme- prod. samt "negativ moms".

1.2. Avgränsning

, Vi har avgränsat utredningen så att den främst avser storskalig användning av inhemska bränslen. De poten— tiella stora användarna av inhemska bränslen är värme— verken.

Småskalig användning av trädbränslen och förädlade trädbränslen har inte studerats. Under punkt 5 berör vi dock pulverträdbränsle i småskalig användning.

Med inhemska bränslen avser vi trädbränslen och torv. Andra inhemska bränslen som halm, sopor, biogas m.m. har vi inte studerat.

1.3. Förutsättningar

Använda ingångsdata baserar sig på erfarenhetsvärden i värmeverksbranschen och aktuella utredningar. Bl.a. har följande utredningar använts:

"Småskalig Kraftvärme". Utredning genomförd av Tekniska Verken i Eskilstuna, Vattenfall, Generator AB och ABB. Utredningen är under tryckning.

Värmeverksföreningens utredning "Sammanställning av kostnader för kraftvärmeanläggningar". Peter Margen januari 1988.

Sven Strindbergs rapport. "Drift och underhållskost- nader vid eldning av torv och träbränslen", januari 1987.

"Kraftvärme i Eskilstuna". Utredning genomförd av ÅF Energikonsult. Oktober 1988.

Dessutom har underlagsmaterial inhämtats från Svenska Bioenergiföreningen, Kommunförbundet, Värmeverksfö- reningen och bränsleleverantörer.

Underlagsmaterialet uppvisar god samstämmighet vad gäller investeringskostnader. Däremot varierar drift och underhållskostnaderna.

Vi har valt att genomföra beräkningarna för hetvatten— produktion på en 50 MW enhet. Drift— och underhålls— kostnaderna i denna storleksklass är väl kända. Dessa kostnader påverkar emellertid resultaten marginellt jämfört med de skatter och miljöavgifter som diskuteras. Vi anser därför att resultaten, använda

för att redovisa inhemska bränslens konkurrenskraft, är giltiga för både något större och något mindre anläggningar.

För kraftvärme har vi genomfört beräkningarna för anläggningar som ger 90 MW värme. Även här anser vi att resultaten är giltiga för såväl något större som något mindre anläggningar.

Det är viktigt att påpeka att vårt arbete belyser kon— kurrensen mellan bränslen och inte värmeverkens möj— lighet att konkurrera med värmekundens alternativ. Under punkt 7 berör vi ändå den situation värmeverken hamnar i om moms på energi enligt liggande förslag införs.

Slutlig moms har inte lagts på i beräkningarna efter— som den, vid samma momssats, inte påverkar valet av bränsle.

Vår målsättning har varit att hitta ett så enkelt system som möjligt. Eftersom det med stor sannolikhet kommer att införas moms och miljöavgifter har vi inom denna ram försökt visa hur inhemska bränslen kan bli konkurrenskraftiga. Vår målsättning har också varit att försöka nå konkurrenskraft med så låga miljöav— gifter som möjligt.

2 DAGSLÄGET

2.1 Allmänt

Totalt används ca 31—32 TWh träbränslen per år.

Dessa fördelar sig på

— 12 TWh/år som används integrerat i lantbruksföretag som eldas småskaligt i villor och fritidshus.

— 14 TWh/år som används internt inom industrin.

— 5 TWh/år på öppna marknaden främst till Värmeverk.

Bioenergiföreningen gör bedömningen att industrin och jordbruket kommer att öka sin användning endast margi— nellt även med subventioner. ökningen kommer att ske vid värmeverken om de rätta marknadsförutsättningarna

infinner sig.

värmeverken använde 1,6 TWh torv under 1987. Därutöver kommer Uppsala Energi AB att använda 1—l,5 TWh torv. Den högre siffran inkluderar försäljning utanför Uppsala.

3.2. Miljöavgifter

Miljöavgiftsutredningen (MIA) arbetar bl.a. medförslag till utsläppsavgifter vid energiproduktion.

Miljöavgift för svavel i olja föreslås införas den 1 december 1989. Föreslagen avgift är 30 kr/kg utsläppt svavel. Restitution föreslås om reningsåtgärder vidtages.

Miljöavgifter diskuteras också för koldioxid och kväveoxider.

Tabell 3 nedan visar de typvärden vi använt för beräk- ning av Coz—avgift.

Tabell 3: Typvärden för CO,. Nettotillskott av CO2 till atmosfären. Gram CO2 /kWh bränsle

BRÄNSLE TYPVÄRDE

Kol 330 Olja 290 Naturgas 210 Torv 370 Träbränslen 0 Gasol 230

4 runsnsxn BRÄNSLENS FRAMTIDA KONKURRENSKRAFT 4.1 Allmänt

Inhemska bränslens möjligheter att konkurrera bestäms av råvarukostnaderna, produktionskostnaderna och av framtida skatter och avgifter.

Biobränslebranschen bedömer att tillgången på inhemska bränslen räcker för en kraftigt expanderad marknad. Statens energiverk skriver också i rapporten "Trä— bränslen—88" att tillgången på råvara för produktion

av träbränslen klart överstiger nuvarande uttag.

Den pågående teknikutvecklingen och effektiviseringen bedöms medföra att bränslepriset sjunker. Om dessutom de metoder som professor Göran Lönner vid Lantbruks— universitetet förespråkar kommer till full användning kan priset på skogsbränsle sjunka ytterligare.

4.2. Beräknade miljöavgifter

Vi har utgått från att kommande miljöavgifter ersätter dagens punktskatter.

I tabell 4 har vi beräknat den avgiftsnivå som behövs

för att öka användningen av inhemska bränslen.

För svavel har vi använt 30 kr/kg utsläppt svavel. I tabell 4 är avgiften för olja baserad på max 0,8% svavel och förbränning i konventionell hetvattenpanna utan särskilda reningsåtgärder. För kol och torv sker förbränningen i en CFB—panna med kalkdosering så att i bilagan redovisade miljökrav innehålles.

För koldioxid har vi använt i tabell 3 redovisade typvärden. Efter ett antal beräkningar har vi funnit att 20 öre/kg CO2 tillsammans med nedanstående förslag om "negativ moms" ger en lämplig nivå. För att inhemska bränslen skall kunna konkurrera gentemot olja är dock nivån otillräcklig varför vi föreslår en punktskatt på olja på 3 öre/kWh.

I tabell 4 nedan är miljöavgifterna för våra beräk—

ningsexempel framräknade i öre/kWh.

Vi anser, som framgår av tabellen 4, att torv och trädbränslen skall befrias från koldioxidavgift.

Vi föreslår att ingen avgift uttages för kväveoxider. Motiven härför är att kväveavgifter ger ett svårt kontrollproblem samt att det krävs avancerade och dyra mätinstrument för alla typer av anläggningar. En kvä— veoxidavgift där mindre enskilda anläggningar undan— tages försämrar dessutom värmeverkens konkurrenskraft. Lagstiftning med riktvärden/gränsvärden synes för när—

varande vara ett bättre alternativ.

Vi kan tänka oss att kväveoxidavgifter införes i stor— stadsområdena där miljön är hårt belastad av trafik. Restitution skall givetvis utgå om reningsåtgärder

vidtages. Tabell 4: Beräknade miljöavgifter

Trä Torv Olja Gas Gasol Kol S öre/kWh 0 1,0 2,0 0 0 1,0 co2 öre/kWh 0 0 5,8 4,2 4,6 6,6 Punktskatt 3,0

5 FÖRÄDLADE BIOBRÄNSLEN 5.1 Allmänt

Förädlade trädbränslen är briketter, pelletar och träpulver. Priset för förädlade trädbränslen varierade enligt statens energiverks rapport "träbränslen—88" mellan 130—170 kr/MWh, där träpulver

har de högre priserna.

För att i småskalig användning översiktligt klargöra de förädlade skogsbränslenas konkurrenskraft, främst mot olja och gas, använder vi oss av träpulverbränslets ekonomi.

Gaspriset är hämtat från Statens Energiverks "Prisnytt" maj 1989 och leverans till småanvändare.

Värmeproduktionskostnaden utöver den rörliga bränslekostnaden är ungefär 1 öre/kWh högre än vid oljeeldning.

Träpulverbränslets totala produktionskostnad enligt Pulverbränsle i Sverige AB framgår av tabell 5.

Av nedanstående tabell 6 framgår att föreslagen nivå på miljöavgifter gör att förädlade biobränslen hävdar sig väl. Vår bedömning är att detta gäller även under beaktande av eventuella skillnader kapitalkostnader.

Tabell 5: Produktionskostnad för träpulverbränsle

Råvarukostnad vid bränslefabrik öre/kWh Förädlingskostnad öre/kWh Bränsletransport till kund öre/kWh Försäljningskostnader öre/kWh

Summa öre/kWh

Tabell 6: Pulverbränslens konkurrenskraft gentemot eldningsolja 1 och gas. Jämförbar produktionskostnad

Träpulver

Bränslepris öre/kWh Prodkost. (särkostnad) öre/kr Miljöavgifter öre/kWh Negativ moms öre/kWh avgår

Summa öre/kWh Verkningsgrad % årsmedel

TOTAL KOSTNAD INKL. VERKGRAD öre/kWh 19,7

6 SAMMANFATTNING

Av studien framgår att med miljöavgifter enligt ovan samt med "negativ moms" kommer inhemska bränslen att hävda sig i såväl befintlig som ny värmeproduktion. Vår bedömning är också att mindre Värmeverk som idag eldar kol får incitament att gå över till inhemska bränslen.

Kraftvärmen har genom KIS förslag om att skattebelägga Spillvärmen i kondensproduktion fått en betydligt gynnsammare situation. Däremot kan inhemska bränslen inte konkurrera mot gas även om negativ moms införes. En möjlighet är dock att även bränsle för elproduktion belastas med miljöavgifter. Vi har ej bedömt de totala skattekonsekvenserna av ett sådant förslag.

Resultaten i bilagorna sammanfattas i nedanstående tabell 7.

För att stimulera skogsindustrin att engagera sig ytterligare i bränslebranschen bör träfiberlagen ses över i syfte att klarlägga om den är behövlig.

Fastbränslelagens tillämpning bör ses över. Hur mycket användningen av inhemska bränslen kommer att öka med ovanstående förslag har vi inte kunnat bedöma.

Tabell 7: Resultatsammanställning med miljöav— gifter och negativ moms

___________________________________________________________ Trä Torv Olja Gas Gasol Kol

___—___—

Befintlig värme prod.

total rörlig kostnad öre/kWh värme 14,0 15,2 20,7 16,5 18,7 17,9

Ny värmeprod. total kostnad öre/kWh värme 17,9 19,1 21,8 17,5 19,8 21,8

Ny kraftvärme total kostnad med miljöavg. på värmeprod. öre/kWh värme 17,3 18,5 — 12,9 — 18,5

Ny kraftvärme total kostnad med miljöavg. på el och

värmeprod.

öre/kWh värme 17,3 19,1 — 17,6 — 23,2

___—___—

7 VÄRHEVERKENS KONKURRENSSITUATION

Om användningen av inhemska bränslen skall öka är det avgörande att värmeverken kan konkurrera med kundens alternativ för enskild uppvärmning.

Kommitténs för indirekta skatter förslag, med moms samt sänkta punktskatter, försämrar fjärrvärmens konkurrenskraft. Detta har Värmeverksföreningen på ett tydligt sätt beskrivit för Kommittén.

Kommittén skriver i sitt betänkande, under punkt 9.3, att det är svårt att bedöma de ekonomiska effekterna

för värmeverksbransen i sin helhet.

Vi delar Värmeverksföreningens uppfattning att värmeverken över lag får en betydligt försämrad konkurrenskraft.

Några tänkbara sätt att lösa problemet är:

1. Fastighetsägare, i sin egenskap av värmeleveran— törer, blir momsredovisningsskyldiga oberoende av om det handlar om värme köpt från värmeverk, andra värmeleverantörer eller värme producerad i enskil— da anläggningar. (Statens Energiverks förslag 1 "Åtgärder i samband med en övergång till moms på

energi")

2. Enbart bränslet i värmeproduktionen belägges med

moms .

3. Kraftig höjning av oljepriset. värmeverkens olje— andel ligger oftast mellan 20—50%, medan kundens alternativ oftast är 100% olja. En oljeprishöjning stimulerar också värmeverken att öka sin fast— bränsleanvändning.

Eskilstuna i augusti 1989

Lars Andersson Jan Levin

1 Bilaga 1 BEFINTLIG VÄRMEPRODUKTION 1 RÖRLIG' KOSTNAD, vÄnusrnonux'rron I DAGSLÄGET

Pörutsåttnipgar

Jämförelsen i tabellen nedan avser läget i juli 1989. Det innebär att punktskattehöjningen från den 1/7 89 är medräknad.

Jämförelsen visar den slutliga rörliga kostnaden. Det innebär att vi till bränslekostnaden (användarens pris vid grind) lagt till punkt- skatten samt de kostnader som uppstår i produktionen för respektive bränsle.

För de fasta bränslena har använts CFB-teknik med miljökraven 0.1 gram S och 0.1 gram NOx/MJ bränsle.

Panneffekten är 50 MW räknat på 5000 fullasttimmar. Drift och underhållskostnaderna och personalkostnaderna avser endast de kostnader som hänför sig till respektive produktionsenhet.

Tabell: Total rörlig kostnad för befintlig värme— produktion med punktskatter 1/7 89

Trä Torv Olja Gas Gasol Kol

1 Bränsle öre/kWh 12 12 7 10 11,6 5,4 2 Punktskatt 1/7 89 öre/kWh 0 0 10 3,2 1,6 6,2 ragga:inramas; __________________________________________ öre/kWh 12 12 17 13,2 13,2 11,6 4 Verkningsgrad % 85 85 89 90 90 86

5 Bränsle med verkgrad öre/kWh 14,1 14,1 19,1 14,7 14,7 13,5

Driftkostnader: 4 Personal öre/kWh prod 1,2 1,2 0,4 0,4 0,4 1,2 5 D 0 U öre/kWh prod 1,4 1,4 0,3 0,3 0,3 1,6

TOTAL RÖRLIG KOSTNAD öre/kWh 16,7 16,7 19,8 15,4 15,4 16,3

2 Bilaga 1 2 RÖRLIG KOSTNAD, VÄRHEPRODUKTION MED "HOHSFÖRSLAGBT"

Förutsättningar

Jämförelsen i tabellen nedan avser läget i juli 1989. Det innebär att punktskattehöjningen från den 1/7 89 är medräknad. Därtill är punkt— skatterna justerade enligt förslaget från Kommittén för Indirekta Skatter, "momsförslaget".

Jämförelsen visar den slutliga rörliga kostnaden. Det innebär att vi till bränslekostnaden (användarens pris vid grind) lagt till punktskatten samt de kostnader som uppstår i produktionen förr respektive bränsle.

För de fasta bränslena har använts CFB—teknik med miljökraven 0.1 gram S och 0.1 gram Non/MJ bränsle.

Panneffekten är 50 MW räknat på 5000 fullasttimmar.

Drift och underhållskostnaderna och personalkostnaderna avser endast de kostnader som hänför sig till respektive produktionsenhet.

Tabell: Total rörlig kostnad med oförändrad punktskatt på kol och —30 X på olja och gas

Trä Torv Olja Gas Gasol Kol

1 Bränsle öre/kWh 12 12 7,0 10 11,6 5,4 2 Punktskatt 1/7 89 —3OZ öre/kWh 0 0 7,0 2,2 2,2 6,2 3 Bränsle inkl punktskatt öre/kWh 12 12 14 12,2 13,8 11,6 4 Verkningsgrad % 85 85 89 90 90 86

5 Bränsle med verkgrad öre/kWh 14,1 14,1 15,7 13,6 15,3 13,5

Driftkostnader: 4 Personal öre/kWh prod 1,2 1,2 0,4 0,4 0,4 1,2 5 D 0 U öre/kWh prod 1,4 1,4 0,3 0,3 0,3 1,6

TOTAL RÖRLIG KOSTNAD öre/kWh 16,7 16,7 16,4 14,3 16,0 16,3

3 Bilaga 1 3 RÖRLIG KOSTNAD, VÄRHEPRODUKTION man HIIJÖAVGIFTER ocn

"NEGATIV HOHS"

Förutsättningar

Jämförelsen visar den slutliga rörliga kostnaden. Det innebär att vi till bränslekostnaden (användarens pris vid grind) lagt till miljöavgifter samt de kostnader som uppstår i produktionen för respektive bränsle. Därefter har vi reducerat priset för inhemska bränslen med "negativ moms".

För de fasta bränslena har använts CFB—teknik med miljökraven 0.1 gram S och 0.1 gram NOx/MJ bränsle.

Tabell: Total rörlig kostnad med föreslagna miljöavgifter och "negativ moms"

Trä Torv Olja Gas Gasol Kol

1 Bränsle öre/kWh 12 12 7,0 10 11,6 5,4 2 Miljöavgifter öre/kWh 0,0 1,0 10,8 4,2 4,6 7,6 &_BEQQQIQ'ERHÄHS822.522; __________________________________________ öre/kWh 12 13 17,8 14,2 16,2 13 4 Verkningsgrad % 85 85 89 90 90 86 335215;1.2—;;;";;ä;;;ä'åEQÄCzHTZÄI—"iåSu"—EömiäEn-"Iåmiåä Driftkostnader: 4 Personal öre/kWh prod 1,2 1,2 0,4 0,4 0,4 1,2 5 D 0 U öre/kWh prod 1,4 1,4 0,3 0,3 0,3 1,6 REAL—Råäiå'åöåäÅB—Iqåå _____________________________________________ HILJOAVGIFTER öre/kWh 16,7 17,9 20,7 16,5 18,7 17,9 57.52.2215;575.351;_EQQERQEmÄSmÄÄ? ______ 6 _____ 6 _______ 6 ______ &

TOTAb RÖRLIG KOSTNAD MED HILJOAVGIPTER OCH NEGATIV HOHS öre/kWh 14,0 15,2 20,7 16,5 18,7 17,9

1 Bilaga 2 NY VÄRMEPRODUKTION 1 JÄMFÖRELSEKALKYL FÖR NY YÄRHEPRODUKTION man NUVARANDE PUNKTSKATTER; PUNKTSKATTER —30 Z; HILJOAVGIPTER OCH "NEGATIV MOMS". 1.1 Basdata för investeringskalkzl Trä Torv Olja Gas Gasol Kol 1 Investering kr/kW 2500 '2500 700 700 700 2500 2 D 0 U inkl personal öre/kWh 2,2 2,2 0,6 0,6 0,6 2,4 3 Drifttid 5000 5000 5000 5000 5000 5000 4 Bränsle öre/kWh 12 12 7 10 11,6 5,4 5 Punktskatt 1/7 89 öre/kWh O 0 10,0 3,2 1,6 6,2 7 Bränsle (inkl skatt) öre/kWh 12 12 17 13,2 13,2 11,6 8 Avskrivningstid 25 25 25 25 25 '25 9 Ränta real 6 6 6 6 6 6

10. Annuitetsfaktor 0,0782 0,0782 0,0782 0,0782 0,0782 0,0782

11 Effekt MV 50 50 50 50 50 50

Nga skatteförslaget:

13 Punktskatt 1/7 89 —30 % öre/kWh 0 0 7 2,2 2,2 6,2

Föreslagna miljöavgifter:

14. Miljöavgifter öre/kWh 0,0 1,0 10,8 4,2 4,6 7,6

"Negativ moms"

15 Negativ moms öre/kWh 2,3 2,3 0 0 0 0

Jämförelseberäknigg

Torv Olja

250000 250000 9775000 2737000 6470588 1685393

35294118 19662921

Gasol

1 Investering kr 125000000 125000000 35000000 35000000 35000000 125000000

2 Värmeproduktion

Gas

250000 250000 2737000 2737000 1666482 1666482

27774692 32218642

Kol

250000

9775000

6976744

15697674

51539706 24085315

206 96

0 28089888

51539706 52175202

32178173 36622124 129 146 8887901 4443951

41066075 41066075

32449419

18023256

50472674

0 19662921

51539706 43748236

6221531 6110432

38399704 42732556

18023256

50472674

2941176 30337079

54480882 54422393

11665371 12776358

43843544 49398482

22093023

54542442

MWh 250000 3 Kapitalkostnad kr 9775000 4 D 0 U kr 6470588 5 Bränslekostnad kr 35294118 6 Prodkost utan skatt kr 51539706 7 VÄRME UTAN SKATT KR/Hwh 206 8 Punktskatt 1/7 89 kr 0 9 Total kostnad 1/7 89 kr 51539706 10 RR/Hwh VÄRME 206 11 Punktskatt 1/7 89 —30Z 0 12 Total kostnad kr 51539706 13 KR/HVh VARHE 206 14 Miljöavgifter kr 0 15 Total kostnad kr 51539706 16 KR/HWh VARHB 206 17 "Negativ moms" avgår 6705882 18 Total kostnad 44833824 19 KR/HVh VÄRME 179

6705882 0 47775000 54422393

191 218

43843544 49398482

175 198

54542442

%

NY KRAFTVÄRME

1 NY KRAFTVÄRHB HKD NILJÖAVGIETER; JÄMFÖRELSEKALKYL

Trä 1 Total investering kr 518400000 2 Elproduktion MWh 216000 3 Värmeproduktion MVh 405000 4 Kapitalkostnad totalt kr 40538880 5 Drift o underhåll kr 23378824 6 Bränslekostnad totalt kr 87670588 7 TOTAL KOSTNAD kr 151588292 8 Avgår kostnad för el kr 64800000 9 Återstår för värme kr 86788292 10 Miljöavgifter värme kr 0 11 Avgår negativ moms kr 16657412 12 Kostnad värmeprod kr 70130880 13 KR/HVh E% 300 14 KR/Hwh VARHE 173 MED MILJÖAVGIFTER PÅ SÅVÄL EL- SOM VARMEPRODUKTIONEN 15 TOTAL KOSTNAD (RAD 7) 151588292 16 Avgår kostnad för el kr 64800000 17 Återstår för värme kr 86788292 18 Miljöavgifter kr 0 19 Avgår negativ moms 16657412 20 Kostnad värmeprod kr 70130880 21 KR/HVh EE 300 22 KR/HVh VARHE 173

77436762

300 191

Gaskombi Kol 558000000 518400000 405000 216000 405000 405000 43635600 40538880 20022472 24551163 91011236 38993023 154669308 104083066 121500000 64800000 33169308 39283066 19112360 35790698 0 0 52281667 75073764 300 300 129 185 154669308 104083066 121500000 64800000 33169308 39283066 38224719 54879070 0 0 71394027 94162136 300 300 176 232

ANDERGIA AB 1989:1

KONKURRENSKRAFTEN FÖR VISSA FÖRNYBARA ENERGIKÄLLOR

(Vindkraft, vågkraf t, solvärme och solceller)

Anders Söderholm

1989—10—0 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

l . Uppdraget

- Vindkraftens konkurrenskraft 1 Bakgrund

1.1. Förutsättniggar

Jämförelsen i nedanstående kalkyl avser läget där miljöavgifter enligt tabell 4 helt ersätter nuvarande punktskatter.

Kostnaden för producerad el har fastställts till 300 kr/MVh.

För de fasta bränslena har använts CFB—teknik med miljökraven 0.1 gram S och 0.1 gram Nou/MJ bränsle.

För gas har kombiteknik använts. Beräkningarna är baserade på 90 MW värme och 4500 fullasttimmar.

Drift och underhållskostnaderna och personalkostnaderna avser endast de kostnader som hänför sig till respektive produktionsenhet.

1.2 Basdata för kraftvärmeproduktion Trä Torv Gaskombi Kol 1 Investering kr/kw el 10800 10800 6200 11000 3 D 0 U inkl personal öre/kWh bränsle 3,20 3,20 2,20 3,40 5 Fullasttimmar 4500 4500 4500 4500 6 Bränsle öre/kWh 12,0 12,0 10,0 5,4 7 Miljöavgifter öre/kWh 0,0 1,0 4,2 7,6 10 Avskrivningstid år 25 25 25 25 11 Ränta real % 6 6 6 6 12 Annuitetsfaktor 0,0782 0,0782 0,0782 0,0782 14 Effekt MW värme 90 90 90 90 13 Effekt MW el 48 48 90 48

15 Verkningsgrad % 85 85 89 86

___—_________—_————-—-————

1.3 Jämförelseberäkning Trä Torv Gaskombi Kol Total investering kr 518400000 518400000 558000000 528000000 Elproduktion MWh/år 216000 216000 405000 216000 Värmeproduktion MWh/år 405000 405000 405000 405000

Kapitalkostnad totalt kr 40538880 40538880 43635600 41289600 Drift o underhåll kr 23378824 23378824 20022472 24551163

Bränslekostnad totalt kr 87670588 87670588 91011236 38993023

TOTAL KOSTNAD KR 151588292 151588292 154669308 104833786 Avgår kostnad för el kr 64800000 64800000 121500000 64800000 Återstår för värme kr 86788292 86788292 33169308 40033786 Miljöavgifter kr 0 4764706 19112360 35790698 Kostnad värmeprod kr 86788292 91552998 57287285 83830298 KR/th E% 300 300 300 300 KR/Hwh VARHE 214 226 129 185 2 N! KgAFTVÄRHE MED HILJÖAVGIFTER OCH "NEGATIV HOHS"; JAHPORELSEKALKYL 2.1 Förutsättniggar

I nedanstående kalkyl har miljöavgifter, enligt tabell 4, ersatt nuvarande punktskatter. För inhemska bränslen har "negativ moms" införts.

Jämförelsen har utförts med miljöavgifter på enbart värmeproduktionen, rad 14, samt med miljöavgifter på såväl värme som elproduktion, rad 22.

Kostnaden för producerad el har fastställts till 300 kr/MWh.

För de fasta bränslena har använts CFB—teknik med miljökraven 0.1 gram S och 0.1 gram NOx/MJ bränsle.

För gas har kombiteknik använts. Beräkningarna är baserade på 90 MW värme och 4500 fullasttimmar.

Drift och underhållskostnaderna och personalkostnaderna avser endast de kostnader som hänför sig till respektive produktionsenhet.

2.2

10 11 12 14 13 15

16

Basdata för kraftvärmeproduktion

Investering kr/kW el

D 0 U inkl personal öre/kWh bränsle

Drifttid timmar Bränslepris öre/kWh Miljöavgifter Avskrivningstid år Ränta real % Annuitetsfaktor Effekt MW värme Effekt MW el Verkningsgrad %

"Negativ moms" öre/kWh

10800

3,2 4500 12,0

0,0

25

0,0782 90

48

85

2,3

Torv

10800

3,2 4500 12,0

1,0

25

0,0782 90 48 85

2,3

Gaskombi

6200

2,2 4500 10,0

4,2

25

0,0782 90 90 89

Kol

10800

3,4 4500 5,4 7,6

25

0,0782 90 48

86

Torv

518400000

216000 405000

40538880 23378824

87670588

151588292 64800000 86788292

4764706 16657412

74895586

300 185

151588292 64800000 86788292

7305882 16657412

2 Teknisk utveckling .3 Utvecklingen i Sverige 4 Aktörer 2.5 Potential 2.6 Vindkraftens kostnader 2.7 Vindkraftens konkurrenskraft 2.8 Förslag till åtgärder

. Vågkraf tens konkurrenskraft

- Solvirmens konkurrenskraft 1 Bakgrund

2 Teknisk utveckling .3 Gruppstation 4 Industriella tillämpningar 5 Mervärdeskattens betydelse

5 . Solcellers konkurrenskraft

l . Uppdraget

Miliöavgiftskommittén utreder behov och omfattning av miljöavgifter på olika bränslen. Införande av avgifter innebär att de förnybara energikällornas konkurrenskraft ökar. Man kan då fråga sig vid vilken nivå avgifterna skulle behöva sättas för att de förnybara energikällorna vind, sol och våg skall bli konkurrenskraftiga mot fossila energislag.

Intresset för de förnybara energikällorna ökade kraftigt under 1970-talet. Det var framför allt oljeprishöjningarna som initi- erade en intensiv utveckling av dessa energislag.

Forskning, teknisk utveckling och uppförande av demonstra— tionsanläggningar i full skala har lett till att tekniska lösningar har tagits fram. I de flesta fall är de inte ekonomiskt konkur— renskraftiga. Detta beror främst på att anläggningarna i stor utsträckning varit prototyp— och demonstrationsanläggningar. Det beror även på att tekniken inte hunnit med att utvecklas och mogna som konventionell teknik.

Problemet med att få de förnybara energikällorna konkur— renskraftiga är att få tillräckligt många aktörer att tro att man i framtiden kan få ner kostnaderna så att tekniken blir kon- kurrenskraftig. Dagens kostnadsnivå är i många fall inte representativ.

Frågan om miliöavgifternas storlek blir lika mycket en fråga om att finna incitament för en utvecklingsprocess som att skapa konkurrenskraft med en miljöavgift som gör att dagens tekniska lösningar är i nivå med konkurrerande.

Inom ramen för utredningen diskuteras därför även miljö— avgifternas betydelse för den fortsatta utvecklingsprocessen.

2-2

Vindkraftens konkurrenskraft

Bakgrund

Vindkraften har under de senaste decennierna fått förnyad akualitet. Det har funnits en stark politisk önskan att utveckla en miljövänlig kraftkälla — vinden — att bli ekonomiskt kon— kurrenskraftig. Oljekrisen under 1970-talet satte stark press på utvecklingen. En forcerad utveckling av tekniken har skett i ett antal länder under drygt femton år. Den tekniska kunska— pen har väsentligt höjts under denna tid. En kompetens har byggts upp i alla led dvs forskar—, utvecklings—, tillverkar— och användarleden. Något kommersiellt genombrott för stora vindkraftverk har ännu inte skett däremot är små vindkraft- verk under gynnsamma omständigheter konkurrenskraftiga. Ett av många skäl till bristande konkurrenskraft är bristen på en ekonomisk Värdering av kraftslagets miljöegenskaper.

Avgörande för utvecklingen av stora Vindkraftverk är mark— nadens utveckling och den tekniska utvecklingen. Det är sam— spelet mellan dessa som kommer att avgöra kraftslagets fram- tid.

Teknisk utveckling

De mest framträdande länderna i utvecklingen av vindkraften har varit USA, Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Väst— tyskland, Kanada och Sverige. I de olika länderna har man valt något olika strategier för forskning och teknisk utveckling. I de flesta länderna valde man att gå fram med varierande storlekar. För de små där de tekniska problemen var väsent— ligt mindre gavs bidrag och skattesubventioner medan de större främst finansierades över statliga forsknings— och ut- vecklingsprogram.

Introduktionen av de små medförde att tekniska problem kom att mångfaldigas. Dessa löstes emellertid i den kommande generationen av vindkraftverk. Den stora mängden bladhave— rier i ett tidigt skede var ett uttryck för detta. I det stora hela var satsningen ganska riktig om man snabbt Ville uppnå målet att få fram en kommersiell produkt. Teknikinnehållet var lagom komplicerat och det är naturligt i utvecklingen av en produkt att börja i mindre skala för att få tillräckliga erfaren— heter och kunskaper som grund för utveckling av det stora fullskaleverket.

i

2-3

De stora verken har en helt annan teknisk komplexitet än de små. Påfrestningarna på stora verk medför att man måste Välja helt andra tekniska lösningar än för de små.

Utvecklingen av stora vindkraftverk har skett bl.a. genom uppförande av demonstrationsanläggningar i full skala. Flera länder har valt storlekar mellan 1 MW och 3 MW. Projekten har haft varierande framgång. Inget av dem har uppnått eko— nomisk framgång. Svårigheten att skapa en marknad för stora vindkraftverk har varit att dessa kräver investeringar av en helt annan storlek än de små och deras tekniska komplika— tionsgrad. Detta har gjort att antalet aktörer på tillverkar— och beställärsidan har varit mycket få. Medan de små aggregaten utvecklats genom att ha genomgått flera tekniska genera— tioner är de stora inne i den andra teknikgenerationens vind— kraftverk. Det är därför svårt att idag bedöma hur konkur— renskraftiga de stora vindkraftverken kan bli.

Man kan idag urskilja två utvecklingslinjer hos tillverkarna som pekar åt samma håll.

Den ena är att befintliga tillverkare av små Vindkraftverk utvecklar allt större och större aggregat. Utvecklingen har gått från 15 kW—äggregat och är nu uppe i storleksklassen 200 kW till 400 kW-aggregat.

Den andra utvecklingslinjen består i att en ny generation av stora aggregat håller på att uppföras. När beställaren låter uppföra en grupp av stora vindkraftverk kan konkurrens— kraften på allvar prövas.

Parentetiskt bör nämnas att samtliga länder utom Kanada har satsat på den horisontalaxlade lösningen. I USA och Kanada har försök gjorts med vertikalaxlade Vindkraftverk. Dessa har ej visat sig vara bättre än de horisontalaxlade.

Utvecklingen i Sverige

Det statliga forsknings— och utvecklingsprogrammet inriktades tidigt mot att koncentrera insatserna på utveckling av stora Vindkraftverk. Valet av utvecklingsstrategi utgick från att om vindkraften skall uppnå en sammanlagd effekt av betydelse för elsystemet måste den baseras på stora verk. Kraftindu— strins bedömningar var vägledande för val av utvecklings- strategi.

2-4

Den svenska utvecklingsstrategin har lett till en god kunskap om stora vindkraftverk. På grund av framför allt bristande ekonomiska förutsättningar går utvecklingen långsamt framåt. Den ökade aktiviteten inom kraftindustrin främst, Vattenfall, har lett till att tillverkarkompetensen kunnat bibehållas och håller dessutom långsamt på att utvecklas. Staten bidrar fort— farande med stora insatser inom området.

Kompetensen för utveckling av små vindkraftverk är i Sverige mycket begränsad. Den situation som råder i t.ex. Danmark med en industriell bas kring små verk som kan spela en roll för utvecklingen av Vindkraften finns ej i Sverige. Utveck— lingslinjen som startar i små aggregat och där storleken ökar för varje generation är sålunda knappast möjlig. Den svenska tillverkarkompetensen är koncentrerad till de stora verken.

Aktörer

Kraftindustrin har starkt fått påverka valet av utvecklings— strategi. Det var staten i samarbete med kraftindustrin som uppförde de första större vindkraftverken. Vattenfall har förvaltat Näsudden—aggregatet (2 MW) och Sydkraft Maglarp- aggregatet (3 MW).

I riksdagsbeslutet 1985 om energipolitiken förutsattes att kraftindustrin skulle påta sig ett större ansvar för utveck— lingen av vindkraften. En andra teknikgeneration av stora Vindkraftverk kom därigenom att förberedas. Kraftindustrin bildade, för att genomföra vissa utvecklingsinsatser, Kraftin— dustrins Vindkraft AB (KVAB). På detta sätt kunde kraftindu— strin fördela kostnaderna och gemensamt inrikta utvecklings— verksamheten. Kraftindustrin diskuterar att utveckla sam— arbetet inom KVAB.

Genom insatser från enskilda kraftföretag och från KVAB har följande utvecklingsinsatser genomförts fr.o.m. 1985:

— ett medelstort (750 kW) kommersiellt Vindkraftverk (Risholmen) har uppförts och tagits i drift

— en konceptstudie har genomförts och lett till att ett nytt vindkraftverk har beställts för att bli uppfört vid Näsudden.

— en "Vindfarm" med små Vindkraftverk har uppförts på Gotland

— långtgående planer på att uppföra ett försöksaggregat till havs föreligger

— en 300 MW projekteringsstudie pågår

Kraftindustrin har därutöver redovisat planer på fortsatta utvecklingsaktiviteter. Detta har lett till en förstärkning av den industriella tillverkarkompetensen.

Den industriella kompetensen är emellertid smal. Kvaerner Turbin AB är det enda företag som i Sverige utvecklar turbi- ner till Vindkraften. För att utveckla den havsbaserade tekni— ken håller ett konsortium på att bildas. Kvaerner Turbin AB ingår i detta samarbete. Kvaerner Turbin AB var ansvarig för uppförandet av det befintliga Näsudden—aggregatet. Erfaren— heterna från detta aggregat ligger till grund för det nya aggre- gatet som Vattenfall avser att bygga på Näsudden.

Erfarenheterna från Maglarp—aggregatet finns samlade och utvecklade vid ett konsulterande ingenjörsföretag (3K E). Möjligheter att uppföra en andra generation av denna tek— niklinje verkar för tillfället inte vara möjligt. Någon inhemsk konkurrens kommer knappast att uppstå under lång tid.

Den inhemska kompetensen är av god internationell klass. Internationell konkurrens kan på sikt komma att uppstå då det finns utländska grupperingar som arbetar med att ut— veckla stora vindkraftverk.

Den inhemska tillverkarkompetensen begränsas idag i sin utveckling genom bristen på reella marknadsförutsättningar i en rimlig tidshorisont.

Beställare av små Vindkraftverk har främst varit enskilda personer eller kommunala energiverk. Någon efterfrågan har inte funnits förrän under de senaste åren. Detta har lett till att någon inhemsk tillverkarkompetens av betydelse inte har ut— vecklats. Några få ekonomiskt svaga företag har skapats.

I Vår omvärld (t.ex. Danmark, Storbritannien, USA och japan) har den industriella kompetensen utvecklats Väsentligt längre. Denna konkurrens som därmed har uppstått har medfört att det finns tekniskt utvecklade produkter. Marknadsförutsätt— ningarna är till stor del beroende av den ersättning som de ovan nämnda aktörerna kan få för levererad el.

2.5

Potential

Omfattande studier har genomförts över områden där det är möjligt att lokalisera vindkraft. Potentialen är beroende av energiinnehållet i vinden som delvis bestämmer de ekono- miska förutsättningarna. Hittills genomförda studier har begränsats till områden med ett genomsnittligt energiinnehåll som är lägst 4 MWh/kvadratmeter. Kostnaderna för vindkraft har sedan beräknats för klasserna 4 MWh—, 5 MWh—, 6 MWh— och 7 MWh/kvadratmeter.

Man kan konstatera att vindens energiinnehåll avtar ganska snabbt när man kommer in över land så att lokaliseringarna är i allmänhet koncentrerade till kustnära områden. Energi— innehållet i vinden till havs är något högre och jämnare än på land. Potentialen till havs är därför större än till land.

En statlig utredning har kartlagt möjliga områden för utbygg— nad av stora vindkraftverk. Utredningen avgav betänkandet "Läge för vindkraft" (SOU 1988:32) hösten 1988 och konsta— terar att med dagens teknik så kan ca 500 vindkraftverk lokaliseras på land och 2500-3000 till havs. Energiproduk— tionen till land blir ca 3 TWh/år och till havs 20—25 TWh/år. Utgångspunkten har därvid varit stora aggregat (3 MW) med ett skyddsavstånd på 500 m till närmaste bebyggelse. Med morgondagens teknik är det möjligt att skyddsavståndet kan reduceras till 300 m. Potentialen på land ökar då till ca 7 TWh/år eller ca 1150 vindkraftverk. Dimensionerade för skyddsavståndet är främst vindkraftverkets bullernivå.

Någon lokaliseringsstudie för små vindkraftverk har ej genomförts. Man kan emellertid konstatera att det är lättare att finna möjliga lokaliseringar för dessa verk. Skyddsav— stånden till bebyggelse kan vara mindre. Genom den mindre storleken skuggar verken varandra mindre. En konflikt kan råda i lokaliseringen av stora och små verk. En snabb och omfattande utbyggnad av små verk kan komma att ta i an— språk områden med goda vindförhållanden som borde reser- veras för stora vindkraftverk.

I lokaliseringsutvecklingen har hänsyn tagits till motstående intressen. Vid ett förverkligande av en utbyggnad kan dessa intressen medföra att potentialen ytterligare begränsas.

2.6 Vindkraften: kostnader "Små” Vindkraftverk

Marknadsläget för småskalig vindkraft är det att ett drygt 40— tal vindkraftverk i storleksordningen 100—200 kW är i drift. Data för investeringskostnader m.m. kan tas till underlag för en beräkning av kostnaderna per kWh. jämför man dessa kostnader med vad Danske Elvaerkers Förenings Udrednings— afdelning (DEFU) räknar med att den vindkraft som nu upp— förs i samma storleksklass får en energikostnad enligt tabell 2.6.1.

2. 6- 1 T abell

Energikostnad för vindkraft vid 6% realränta och 25 års avskrivningstid.

Agregatstorlek ca 200 kW Investering 6900 kr/kW

Årskostnad inkl. 642 kr /kW,år underhåll

Energikostnad i vindklass:

4 MWh/m 37 öre/kWh 5 —"— 33 -"-

6 —"— 20 —"-

7 —"— 27 —"—

Källa: Statens energiverk; Vindens ekonomi

Osäkerhet råder framför allt kring verkens livslängd. Tekniskt är de dimensionerade för minst 25 års livslängd. Tekniken är av den komplexitetsgraden att detta bedöms ganska troligt.

"Stora " vindkraft verk

Möjligheten att med säkerhet ange en energiproduktionskost— nad är begränsad. Ett antal studier har genomförts för att prognostisera vad en serieproduktion av stora vindkraftverk skulle innebära. Dessa studier har genomförts av statens energiverk, tillverkande industri och kraftindustrin. I de flesta studierna har man kommit fram till att investerings— kostnaderna kan reduceras mellan 40—60%. Den mest seriösa studien i detta avseende håller på att avslutas inom det s.k. Blekingeprojektet där en produktionsteknisk studie av havs— baserade vindkraftverk genomförs. Det preliminära resultatet från den studien är att investeringskostnaderna kan reduceras med 50% vid serieproduktion.

En faktor som är av avgörande betydelse kostnadsmässigt är den att tekniken inte alls är färdigutvecklad. Möjligheterna att genom teknisk utveckling och konkurrens reducera kostna— derna bedöms som stora. Något tekniska skäl till att de stora verken inte skall komma under kostnaderna för små verk föreligger inte. Detta är i mångt och mycket en fråga om efter— frågan. Nedan angivna exempel är hämtat från den koncept- studie som Kraftföretagens Vindkraft AB har låtit genomföra.

2.6-2 Tabell Aggregatstorlek 3MW Investering 11 170 kr/kW Årskostnad inkl. 1 039 kr/kW,år underhåll Energikostnad i vindklass: 4 MWh/m 59 öre/kWh 5 —"— 49 —"- 6 —"— 42 —"— 7 —"— 38 —"-

Källa: Statens energiverk; Vindens ekonomi.

Beräkningar från Blekingeprojektet bekräftar i stort denna kostnadsbild och dessutom en havsbasering medför en högre energikostnad inom intervallet 0—10 öre/kWh än den land— baserade. Möjligheterna att på sikt reducera kostnaderna är höga.

Det bör noteras att någon hänsyn till vindkraftens låga effekt— värde har ej tagits. Med det svenska elsystemets regleringska— pacitet har detta ingen betydelse vid en energiproduktion av ett fåtal TWh. Vid en produktion av mer än 5 TWh bör energi— produktionskostnaden ökas med en intergrationskostnad på ca 5 öre/kWh.

2.7 Vindkraftens konkurrenskraft 2. 7.1 Dagslige

Konkurrenskraften är beroende av tidsperspektivet. Dagens konkurrenskraft kan sättas mot den ersättning som kraftindu— stin är villig att ge en producent av el. Detta är främst aktuellt för de som investerar i små vindkraftverk. Tekniken är ut— vecklad och aktörerna är främst kommunala energiverk och enskilda personer. De, som investerar i lokala vindkraftverk, kan i allmänhet räkna med en ersättning enligt Svenska El- verksföreningens rekommendationer (EKOVISAM).

Det är svårt att beräkna konkurrenskraften i dessa fall då denna är beroende av hur mycket man själv nyttiggör sig av den producerade energin. Ersättningen är även beroende av när under året produktionen sker.

Statens energiverk har i rapporten räknat på några exempel och funnit att ersättning kan erhållas i intervallet 18—23 öre/kW. Vid en effekt under 100 kW erhålles 9,2 öre skatte— kreditering varvid ersättning kan ökas med detta.

Man kan konstatera att konkurrenskraft skulle kunna uppnås 1 goda vindlägen om skattebefrielse för mindre vindkraft— anläggningar kan erhållas.

Den framtida konkurrenskraften för små vindkraftverk är främst beroende av den ersättning en leverantör kan få för levererad kraft. Tillämpas en medelproduktionskostnads- ersättning förändras den endast marginellt när dyrare el— produktionsanläggningar tas i drift. Den påverkas sålunda ganska marginellt av miljöavgifter. Det säkraste medlet för att

bibehålla konkurrenskraften är därför en reduktion av avgifterna som t.ex. skattebefrielse. En ersättning som står i paritet med en lägre användning av fossileldade kraftverk och att man på så sätt skulle få tillgodoräkna sig effekten av miljöavgifter skulle vara ett sätt att mer direkt koppla miljö— fördelarna med den småskaliga vindkraften.

De större vindkraftverken kommer framför allt att beställas av kraftindustrin. Energiproduktionskostnaderna skall därför jämföras med kraftindustrins andra alternativ för ny elpro— duktion. Det är rimligt att en sådan jämförelse görs med ny kolkondens. Det finns andra alternativ som kan komma att vara mer ekonomiskt fördelaktiga som t.ex. kraftvärme. Det finns emellertid skäl som talar för att man tvingas till att investera i ny elproduktionsteknik som har en kostnadsnivå som är i nivå med den för kolkondens.

De större vindkraftverken är idag inte konkurrenskraftiga med kolkondens. Det beror främst på, enligt ovan, att tekniken inte är tillräckligt utvecklad och att miljöegenskaperna inte är tillräckligt värderade. Detta har medfört att en serieproduk— tion inte har kommit igång och därmed ingen väsentlig kost— nadsreduktion.

Det starkaste incitamentet för en utveckling av tekniken mot en kommersiell produkt är att industrin kan förutse en kom— mande marknad. Detta skulle bredda intresset för tekniken och skapa möjligheter till konkurrens.

Så länge det inte finns tillräckliga incitament är en utveckling inte möjlig utan att staten biträder med utvecklingsinsatser. För att en marknad skall uppstå bör man försöka få till stånd en situation där den tillverkande industrin är säker på en av— sättning av kraftverk vid ett kostnadsläge som motsvarar en långsiktig marginalkostnad.

En omläggning av skatten enligt kommittén för indirekta skatter skulle starkt bidra till att öka konkurrenskraften. En punktskatt på kol på 6,2 öre/kWh belastande kondens— Värmen innebär att kondenskraften kommer att kosta före elskatt ca 40 öre/kWh.

Vindkraften är inte konkurrenskraftig på nivån 40 öre/kW. En höjning av punktskatten med ytterligare 3 öre/kWh skulle förmodligen behövas för att få igång en självgenererande utveckling.

Betydande för den storskaliga vindkraftens utveckling är främst att kondensvärmen beskattas på det sätt som föreslås av kommittén för indirekta skatter. Möjligheten att nå kon— kurrenskraft mot kondensproduktion kan väljas utifrån tre olika perspektiv:

a) höj miljöavgiften för kol (och ev. naturgas) med ytterligare 3 öre/kWh

b) sänk elskatten för vindkraften

c) öka de statliga insatserna på teknisk utveckling av vindkraften

En ytterligare ökning av avgiften på kol bör vägas mot andra skäl att bestämma nivån. Denna ökning bör ha fördelen att den ger större incitament för den tillverkande industrin. Man skulle då kunna bredda den industriella basen som idag är smal. Man kan då reducera statens styrande roll i samman— hanget.

Alternativet att sänka elskatten är inte praktiskt då ett särskilt kraftslag kommer att på detta sätt särbehandlas. Det kan finnas ett värde i att upprätthålla värdeneutralitet av energislaget genom miljöavgifter. Fördelen med förslaget kan vara att man funnit en lämplig nivå på miljöavgiften som har fördelar inom andra områden och på detta sätt bidraga till en introduktion av ett nytt kraftslag. Skattesubventionen kan vara tidsbegränsad.

Det tredje alternativet är att försöka koncentrera resurserna och forcera fram en teknisk lösning som är konkurrenskraftig. Fördelen med detta förslag är att nuvarande finansierings— problem för demonstrationsanläggningar m.m. kan lösas. Nackdelen är att man bibehåller en för smal industriell bas.

En optimal lösning kan vara en kombination av höjda miljö— avgifter med en viss ökning av de statliga bidragen till teknisk utveckling. Med en sådan lösning kan man kanske åstadkom— ma dubbla effekter.

Vigkraftens konkurrenskraft

De fysiska förutsättningarn för vågkraft har utretts av Efn i samarbete med bl.a Vattenfall. Man kan konstatera att energin i svenska vågor är Väsentligt lägre än t.ex. utanför norska kusten och att energiproduktionskostnaderna var så höga att det var ointressant att fortsätta en utveckling av tekniken för svenska vatten. Kraftindustrins intresse för tekniken har varit mycket begränsad.

En internationell utvärdering av tekniken har gjorts och man har funnit att det svenska "boj"—konceptet var ett av de bästa i jämförelse med andra tekniker. Götaverkens "boj"—koncept har prövats i en försöksanläggning och fungerat tillfredstäl— lande.

För att utveckla tekniken mot en kommersiell produkt behöver "boj"—konceptet prövas i pilotskala och sedermera i full skala.

Något pilotprojekt har ännu inte kommit igång trots samar— betsförsök med Spanien (spanska kraftindustrin). Det aktuella pilotförsöket var tänkt att bli genomfört i Biscayabukten.

Den internationella utvärderingen bedömde det som möjligt att nå energiproduktionskostnad på ca 0,1 ll cent/kW vid Atlantkusten.

Tekniken är i ett utvecklingsstadium där miljöavgifter endast marginellt kan påverka utvecklingen.

4-1

4.2

Solvirmens konkurrenskraft

Bakgrund

Solvärmen har under de senaste 10 åren på allvar utvecklats i Sverige. Drivkraften har främst varit att få fram en miljövän— lig energi som kan ersätta fossila bränslen, särskilt olja.

Utvecklingen i Sverige liksom internationellt har baserats på statliga forsknings—, utvecklings— och demonstrationsprogram. Sverige har en ledande position internationellt när det gäller kompetens inom och utveckling av solvärmetekniken.

Kompetens har byggts upp i alla led av utvecklingsprocessen. Det finns kvalificerade forskargrupper för att utveckla den grundläggande kunskapen, konsulter och tillverkande företag för att ge bidrag till den tekniska utvecklingen och marknads— föra produkterna. God erfarenhet från olika typer av anlägg- ningar finns idag. Detta har medfört att den tekniska osäker— heten är förhållandevis låg.

Den första generationens experimentanläggningar syftade till en teknikprövning. Den nuvarande inriktningen är att reduce- ra kostnaderna. Utvecklingen har haft problem på grund av de låga oljepriserna.

Karaktäristiskt för solvär metekniken är att kostnaderna kan reduceras vid serieproduktion. Detta har ej skett, även om ett omfattande investeringsstöd fanns för några år sedan. Några tillämpningar har på senare år visat sig komma nära konkur- renskraft, nämligen uppvärmning av badanläggningar och torkning av spannmål och hö.

Solvärmetekniken får idag en Viss kredit för teknikens goda miljöegenskaper. Det är emellertid otillräckligt för att nå kon— kurrenskraft med dagen teknik.

Teknisk utveckling

Utvecklingen av solvärmetekniken har anpassats till de olika tillämpningar som är aktuella. Experimentanläggningar för gruppsystem, husegna system och industriella tillämpningar

har uppförts.

Gruppvärmda flerbostads— och småhusområden är ett mycket

intressant tillämpningsområde. Storleken på anläggningarna skulle ev. kunna medföra serieproduktionseffekter och en relativt sett lägre investeringskostnad. En stor del av intresset för utvecklingen av solvärmesystem har därför fokuserats på att ta fram gruppsystem, Förutsättningen för en användning av solvärmetekniken är att den kombineras med säsongslag— ring av värme på grund av effektbehovet under vintern.

Den forsta större anläggningen byggdes i Ingelstad 1979. Ett antal anläggningar har därefter tagits i drift som alla bidragit till att skapa en förhållandevis god erfarenhetsbank om olika tekniska lösningar. Systemen är markplacerade.

Husegna system har utvecklats för såväl flerbostadshus som småhus. Dessa system är ofta takplacerade solfångare med ett dygnsvärmelager i form av en vattenfylld. Värmeisolerad stål- tank samt en värmepanna för tillsatsvärme. De husegna syste- men kan utformas för enbart tappvarmvatten eller också för tappvarmvatten i kombination med byggnadsuppvärmning. Ett antal olika experimentanläggningar har uppförts med start från 1980. Erfarenheterna från de tidigaste anläggningarna har kunnat tas tillvara i de senaste. Olika tekniska lösningar har provats.

Solvärmeanläggningar för småhus marknadsfördes redan på 1970—talet. Systemen var komplicerade, dyrbara och med låg verkningsgrad. Betydande tekniska framsteg har gjorts och fr.o.m. 1986 marknadsförs solvärmesystem i kombination med elvärme. Fortfarande saknas mer systematisk forskning och utveckling för att ytterligare kunna förbättra småhussy— ste men. Internationellt (särskilt EG) pågår en intensifierad ut— veckling inom området.

En tillämpning där solvärmens konkurrenskraft är förhållan— devis god är uppvärmning av utomhusbassänger och dusch- vatten. Det finns idag ett tiotal anläggningar som utnyttjar solvärme. Solvärmen täcker ungefär 20—30% av det totala värmebehovet. Konkurrenskraften baseras främst på att anläggningar endast används under sommaren.

En enkel tillämpning av solvärmetekniken har tagits fram för torkning inom jordbruket. Systemet är luftburet och ersätter den oljebaserade torkningstekniken. Ett stort antal anlägg— ningar uppfördes då det fanns statligt investeringsstöd. Tekni— ken har vissa svårigheter att konkurrera utan bidrag. Tekni— ken är dock ganska långt utvecklad.

Gr uppsyste m

Gruppsystemen utformas främst för gruppcentraler och fjärr— värmesystem. Solvärmetekniken har utvecklats över ett par teknikgenerationer. Olika tekniska lösningar har prövats. Det gemensamma för systemen är att de är kombinerade med värmelager för säsongslagring.

Vär melasten för hela anläggningen har i flertalet anläggningar varit ca 1000 MWh/år. Solvärmens täckningsgrad har i de flesta varit mellan 50—75%. Någon anläggning har varit väsentligt mindre och någon väsentligt större.

De bästa av de redovisade resultaten i bilaga 2 ligger omkring drygt 60 öre/kWh. Det innebär att systemen inte är konkur— renskraftiga. Dessa system har varit experimentanläggningar och kan endast utgöra en utgångspunkt för en diskussion kring solvärmeteknikens kostnader.

En större fjärrvärmeanläggning för Kungälv har studerats. Ett antal alternativ har kostnadsberäknats och man har kommit fram till en kostnad omkring 50 öre/kWh för solvärmen. Andra studerade alternativ är väsentligt billigare.

Någon systematisk genomgång av kostnader för befintliga anläggningar har ej genomförts. Det finns emellertid skäl att antaga att kostnader för dessa anläggningar är något lägre. I bilagan redovisade kostnader utgår från 6% realränta. Kost— nadsberäkningarna är sålunda baserade på de kalkylförut— sättningar som görs vid beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna. Genom räntesubventioner inom byggnadssektorn ökar konkurrenskraften för solvärmeanläggningar. En syste— matisk genomgång av hur detta påverkar konkurrenskraften av solvärmetekniken har ej varit möjligt att genomföra inom ramen för denna utredning. Det är emellertid möjligt att sol— värmetekniken kan vara konkurrenskraftig inom vissa mark— nadsnischer.

Det är med tillämpning inom dessa områden som solvärme— tekniken nått längst. Möjligheterna att uppnå förbättrad ekonomi består framför allt i längre serier av standardiserade moduler och bättre tekniska prestanda. En serieproduktion kan ge betydande kostnadsreduktioner som reducerar inve— steringskostnaden av solvärmeanläggningen med storleks— ordningen 25%. En reduktion av investeringskostnaden för

plana solfångare från 1000 kr/kvm till 700—800 kr/kvm torde vara inom räckhåll. Vidare finns Vissa möjligheter att redu- cera kostnaden för groplagren. En kostnadsnivå på ca 30-40 öre/kWh skulle med dessa förutsättningar kunna vara möjlig att uppnå. Detta skulle dock innebära en differens på ca 0- 10 öre mot nuvarande alternativ.

För gruppsystem för såväl flerfamiljsbostäder som fjärr— värmesystem gäller att väga miljöfördelarna med solvärme mot att motsvarande kraftvärmeunderlag reduceras. Om solvärmen undanrycker kraftvärmeunderlaget och medför ett ökat behov av kondensproduktion kan solvärmens miljöför— delar enbart bli marginella. Ytterligare systemanalyser behö— ver genomföras för att belysa detta problem. En optimal styr— ning inom detta område kan bli svår.

Miljöavgifter och punktskatter på sammanlagt ca 20 öre/kWh skulle behöva tillgripas för att uppnå konkurrenskraft med dagens teknik och tillverkande industri. En begränsad miljö— avgift tillsammans med ett tekniskt utvecklingsprogram skul— le kunna ge samma effekt.

Gruppsystem för badanläggningar utomhus har utvecklats. Konkurrenskraften blir har större genom att behovet av säsongslagring försvinner. Dagens anläggningar ger en sol— värmekostnad på ca 45 öre/kWh. Marknaden är inte stor och något bra underlag för konkurrenskraften är svår att finna. Marknadsnischen är viktig för att få erfarenhet av tekniken.

Husegna system

Husegna system har ofta takplacerad solfångare med ett dygnsvärmelager. Husegna system kan utformas för enbart tappvarmvattenberedning och/eller för byggnadsuppvärm— ning.

För båda systemtyperna finns det i dagsläget tekniska lös— ningar för både småhus och flerbostadshus. För småhus var svenska system kommersiellt tillgängliga redan vid 1970- talets mitt. För flerbostadshus byggdes de första systemen i början av 1980—talet. Dessa var rena tappvarmvattensystem medan under senare år alltfler kombinerade system har

byggts.

Marknadspotentialen för kombinerade system uppskattades

4.4

4-5

att motsvara omkring 4 TWh/år varvid byggnader som dels har lämplig takyta för solfångare och dels ej är anslutna till fjärrvärme- eller gruppcentralsystem medtogs. Den senare förutsättningen gjorde att merparten av flerbostadshusen bortföll och att således den angivna potentialen praktiskt taget helt kan hänföras till småhus av vilka 60% bedömdes vara lämpliga för solvärmesystem.

För hittills byggda solvärmeanläggningar med dygnsvärme— lagring i flerbostadshus redovisas tekniska och ekonomiska huvuduppgifter i bilaga 3.

Resultaten av de husegna systemen är att även här pågår en utveckling där kostnaderna starkt reducerats under senare generationer. De senare experimentanläggningarna indikerar att samhällsekonomiska kostnaderna för flerfamiljshus kommer ner mot ca 50/öre/kWh.

Det avgörande problemet är liksom i fallet med gruppsystem att det finns ett behov att utveckla den industriella basen och erhålla incitamet så att en serieproduktion kan komma igång. I övrigt gäller samma argument som för gruppsystem.

Det finns ingen konflikt med kraftvärmeunderlag för detta tillämpningsområde.

Solvärmesystem för småhus är idag inte konkurrenskraftiga med andra alternativ. En teknisk utveckling pågår för att reducera kostnaderna. Betydande satsningar görs inom EG. Det är inte omöjligt att med miljöavgifter skapa konkurrenskraft med dagens tekniklösningar.

Industriella tillämpningar

Teknik finns utvecklad för att med solvärme torka hö och spannmål. Med föreslagna avgifter på olja behövs marginella miljöavgifter för att konkurrenkraft skall uppnås.

Mervärdeskattens betydelse-

Problem skulle kunna uppstå vid en omläggning av nuvarande punktskatter till moms på energi på grund av olika aktörers möjligheter att göra avlyft av momsen. Denna utredning har inte haft möjlighet att granska denna fråga närmare.

Solcellens konkurrenskraft

Solcellstekniken har under ca 20 år utvecklats mot allt effek- tivare system. Forskningsanläggningar har uppförts och tek- niken utvärderats i internationellt samarbete där Sverige deltagit. Resultaten av hittills genomförd forskning är att någon konkurrenskraftig lösning för svenska förhållanden ej har påvisats.

En snabb utveckling pågår i USA och i japan. För "Sunshineprojektet" i japan är målet att reducera kost— naderna från nuvarande 32 cent/kWh till 7 cent/kWh år 2000. I USA är målet inom "Solar Energy Resarch Institute" 6 cent/kWh omkring år 2000.

Den svenska forskarkompetensen är av god kvalitet. Någon tillverkarkompetens finns inte. Visst intresse för tekniken finns inom kraftindustrin framför allt inom Vattenfall.

Utvecklingsläget är sådant att miljöavgifter knappast är av betydelse för den fortsatta utvecklingen.

Bilaga 1 .

Anläggningskostnader

Enligt uppgifter som erhållits från Danske Elvaerkers Fore— nings Udredningsafdelning (DEFU) räknar man med att den Vindkraft som nu uppförs har följande kostnadsläge. Kostna— der i danska kronor har räknats om till svenska enligt kursen 0,89. (DEFU har motsvarande ställning som Svenska Kraft— verksföreningens forskningsstiftelse VAST har i Sverige).

— Aggregatleveransen (komplett, provkört aggregat placerat på köparens fundament) kostar 4900—5300 kr/kW.

— Inklusive byggherrekostnader, elanslutning m.m. kostar vindkraft f.n. 6700—7100 kr/kW.

— På typiskt förekommande placeringar i Danmark får man en produktion som motsvarar en utnyttjningstid (årsproduk- tion/märkeffekt) av 2000—2300 timmar/år.

— Drift— och underhållskostnaden bedöms ligga vid 15% av investeringen/år.

Under 1988 lät Statens energiverk inhämta uppgifter om kostnadsläget för leveranser av vindkraftaggregat. Resultatet framgår av tabell 1, vilket bekräftar de uppgifter som erhål- lits från DEFU. Observera även den tydliga tendensen mot sjunkande kostnader vid okad aggregatstorlek.

Tabell 1.1 Kostnader för medelstora vindkraftverk

Anläggning Idrift Effekt Års— Anl. kr/kW kr/kWh/år prod. kostn. kontaktman kW kWh

asarp nov 87 150 300 920 6133 ——37)_7__ Bertil Alvetorp

Skånska elverk mars 88 150 250 966 6440 3.86 L—E Dahlström

Tomelilla mars 88 150 300* 788 5253 2.62 Elis Fritson

Tomelilla kn juli 88 150 300* 950 6333 3.17 Wieslander

Helsingborgs aug 88 180 325 1123 6238 3.46

energiverk Olle Bengtsson

Södra Hallands sep 88 100 205 735 7350 3.58 Kraft Arne Hammar

Alsvik dec 88 411180 1400 7800” 10833 5.57 Vattenfall Göran Svensson

Bjäre kraft jan 89 200 550 1300” 6500 2.36 Sven Thulin

medelvärde 6887 3.01 medelvärde utnyttjningstid 2017 timmar

* Vår bedömning ** Preliminär uppgift

Källa: Statens energiverk; Vindens ekonomi.

Tabell 1 -2

Möjlig elproduktion och utnyttjningstid i olika vindklasser för 200 kW och 3 MW vindkraftverk. Tillgänglighet/skuggverkan 85%.

Vindklass 200 kW Utnyttjn 3 MW Utnyttjn elprod. tid elprod tid MWh/m MWh/år h MWh/år h

4 350 1750 5360 1770 5 390 1950 6390 2110 6 430 2150 7440 2460 7 470 2350 8220 2710

Tabell 1 -3

Möjlig månadsvis produktion i ett 3 MW vindkraft- verk vid Maglarp, grundat på mätningar på 75 m höjd under 1980—87

Månad produktion Andel jämfört medelmånad januari 907 1.43 Februari 495 0.78 Mars 744 1.18 April 475 0.75 Maj 465 0.74 juni 384 0.60 juli 373 0.59 Augusti 457 0.72 September 630 1.00 Oktober 877 1.39 November 890 1.41 December 888 1.40 Medelmånad 632 1.00

Beträffande fördelningen över dygnet kan konstateras att avvikelserna från en rent slumpmässig fördelning är mycket små (högst någon procent) på 75 m höjd för alla månader på året. På den höjd som är aktuell för dagens mindre vindkraftverk (ca 25 m) kan en liten förhöjning av andelen dagenergi urskiljas under sommarmånader— na. Denna har dock ingen ekonomisk betydelse vid dagens eltaxor, vilka ger ingen eller obetydlig bonus för dagenergi under sommaren.

Bilaga 2 Tabell 2: l

Tillämpande tekniker för byggda solvärmeanläggningar med säsonsvärmelagring, Sunclay— och Kullavikanläggningen har Vär melagring direkt i mark medan övriga anläggningar har lagring i vatten.

Anläggning I drift år Sol- Vär m- Värme- fångare lager last

Ingelstad 1979 Konc. Isolerad 52 småhus parabol betongtank

Lambohov' 1980 Plan tak— Isolerad 55 radhus

(Linköping integrerad berggrop

Lindälvs— 1981 Absorbatorer Lera med Skola skolan* utan glas vertikala

(Kungsbacka) plastslangar

Kullavik* 1983 Plan tak— -"— 40 lägenheter integrerad

Lyckebo 1983 Plan hög- Oisolerat 550 lägenheten (Uppsala) temperatur bergrum småhus

Ingel—

stad lb” 1984 — — Isolerad 52 småhus

betongtank Ingel—

stad 1b—c*" 1987

X

#*

Värmepump ingår i systemlösningen. Ingelstad la ombyggd med nytt solfångarsystem och

extra inlopp i värmelager, samma anläggning i övrigt. "* Ingelstad lb utbyggd med mer solfångare, samma

anläggning i övrigt.

Tabell 2:l forts-

Byggda solvärmeanläggningar med dygnsvärmelagring

(gruppsystem). Anläggning 1 drift år Sol— Värme- Värme— fångare lager last Torvalla 1982 Plan saknas 2000 lägen— (Östersund) mellan* heter Nykvarn 1985 Plan hög-** Trycklös, 650 lägen— temp. isolerad heter + ståltank industrier Malung 1987 —"— Tryckfast, 128 lägen— isolerad heter ståltank * Stora solfångarmoduler ca 6x2 m (fabriksbyggda).

** Mycket långa solfångarmoduler ca 70x2 ta (plats— byggda).

l (

Tabell 2:2

Gruppsystem

Storleksmått samt solvärmeutbyte för byggda solvärmean— läggningar med säsongsvärmelagring (normalårsvärden för solvärme och värmelast).

Anläggning Solfångar Lager Netto Sol Värme area volym solvär— vär— last meut- mens byte täckn.

grad (kvm) (kbm) kWh/kvm) (%) (MWh/år Ingelstad 1320 5000 97 14 910 Lambohov 2730 10000 247 75 900 Lindälvsskolan 1500 87000 410 60 1020 Kullavik 540 8100 330 58 310 Lyckebo 26400 15000 227 75 8000 Ingelstad lb 1425 5000 296 46 910 Ingelstad 1b+c 2425 5000 280 75 910

(Källa BFR)

Tabell 2:3

Anläggningskostnader samt solvärmekostnad för byggda sol— värmeanläggningar med säsongsvärmelagring. Anläggnings— kostnader anges i 1988 års penningvärde. I solfångarkostna— den ingår ett generellt använt tillägg på 50 kr/kvadratmeter solfångararea för markkostnad. Solvärmekostnaden baseras på realräntan 6% samt avskrivningstiderna 20 år för sol— fångare samt VVS—utrustning och 40 år för värmelager. I kostnaden inkluderas årlig underhållskostnad baserad på schablonen 1% av anläggningskostnaden för solfångare samt VVS—utrustning och 0,5% för lager.

Anläggning ! *! XII! titt Sol Lager VVS Total Speci— Solvärme— fångar— kostn. kostn. anlägg— fik kostnad kostnad nings— anläggn. kostn. kostn.

(kr/kvm)(kr/kbm) kkr (kr/kvm) (kr/kWh,år) (kr/kWh)

Ingelstad 4970 1030 2190 10540 109 9,49 Lambro— hov 2720 860 8870 9100 37 3,24 Lindälvs— skolan 640 10 2330 2750 6,7 0,65 Kullavik 1290 63 580 3300 10,0 0,97 Lyckebo” 2690 171 16260 3990 17,6 1,63 Ingel— stad lb 2820 1030 2190 7980 26,9 2,30 Ingel— stad 1b+c 2500 1030 2190 5530 19,8 1,72

Källa (BFR)

Kostnaden inkluderar monterade solfångare, samlingsrör samt värmeväxlare mot övriga kretsar. Kostnad vör VVS—utrustning direkt anknuten till sol— värmeanläggningen (pannor för tillsatsvärme ingår ej. Värmepumpar ingår). Kostnad relaterad till solfångararea. Total anläggningskostnad relaterad till utnyttjad solvärmemängd per år

# Beräknat för helt utbyggd anläggning.

*!

***

till

Tabell 2:3 forts.

Anläggningskostnader samt solvärmekostnad för byggda solvärmeanläggningar med dygnsvärmelagring (gruppystem). Ekonomiska förutsättningar enligt föregående tabell. Här används 20 års avskrivning på alla anläggningskostnader.

I ** itt ***!

Anläggning Sol Lager VVS Total Speci— Solvär— fångar- kostn. kostn. anläggn— fik mekostn. kostn. kostn. anläggn.—

kostn.

(kr/kvm) (kr/kbm) (kkr) (kr/kvm) (kr/kWh.år) (kr/kWh)

Torvalla 2890 - 330 3080 9,9 0,96 Nykvarn 1970 1190 530 2550 8,5 0,82 Malung 1700 —# 200 2030 6,81Mt 0,66JM

(Källa BFR(

*—*"* Se tabell

# Befintligt lager ## Med beräknat solvär meutbyte enligt förstudie

Tabell 3: l

Huse na s stem

Bilaga 3

Tillämpade tekniker för byggda solvärmeanläggningar med dygnsvärmelagring i flerbostadshus. I samtliga fall används värmeisolerade ståltankar som värmelager samt takplacerade solfångare. järnbrott—, Karlstad— och Hammarkullenanlägg— ningarna är ombyggnationer medan övriga anläggningar är

nybyggnationer.

Anläggning

Fjärås*

Ingelstad

Kungsb ack a* *

Åsa

Ham markullen"

järnbrott*"

Furuby

Karlstad

Kullavik

**!

Källa: BFR

1983

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1988

Solfångare Värmelast

Luftkylda med dubbel glas— täckning

44 lägenheten 2000 m lokaler

Vätskekylda med plasttäckning -

50 lägenheter

Vätskekylda med plasttäckning

20 lägenheter+ barndaghem

Vätskekylda med plasttäckning

16 lägenheter

Vätskekylda med plasttäckning

385 lägenheter

Luftkylda med plasttäckning

24 lägenheter

Vätskekylda med plasttäckning

18 lägenheter

Vätskekylda med dubbel plast- täckning

16 lägenheter+ barndaghem

Vätskekylda med plasttäckning

Värmepump ingår i systemlösningen. Tappvarmvattensystem. 24 lägenheter rumsvärmeförsörjs och 100 lägenheter tappvarmvattenförsörjs.

Tabell 3:2

Storleksmått samt solvärmeutbyte för byggda solvärme— anläggningar med dygnsvärmelagring i flerbostadshus (normalårsvärden för solvärme och värmelast).

' # xt : ar *

Anläggning Sol- Lager Netto Sol— Värme— fångar— volym solvär— värmens- last area meut— täckn.—

byte grad

(kvm) (kbm) (kWh/kvm) (%) (MWh/år)

Fjärås 337 50 330 12 1000 Ingelstad 290 20 170 8 625 Kungsbacka 90 4 180 7 220111& Åsa 160 20 185 33 90 Hammar— kullen 1760 83 350 11 5400# järnbrott 347 12 140 11 435W Furuby 198 13 *” *” 100mm Karlstad 105 20 315### 303” HOW” Kullavik 700 50 205*## 30430"! 405”M * Totalarea

#*

Dvs efter lagervärmeförlust Utnyttjad solvärme i förhållande till Värmelast

** Tappvarmvattensystem — värmelastn inkluderar ru msvär me och tappvarmvatten

”* Kombinerat system för ett hus och tappvarmvatten— system för ytterligare tre hus — Vär melasten inkluderar rumsvärme för ett hus och tappvarmvatten för fyra hus. ”## Projekterade värden.

tt!

Källa: BFR

Tabell 3:3

Anläggningskostnader samt solvärmekostnad för byggda solvärmeanläggningar med dygnsvärmelagring i flerbostads- hus. Anläggningskostnader anges i 1988 års penningvärde. Solvär mekostnaden baseras på realräntan 6% samt avskiv- ningstiden 20 år för all utrustning. I kostnaden inkluderas årlig underhållskostnad baserad på schablonen 1% av anlägg— ningskostnaden.

Anläggning Sol— Lager— Total Specifik 501— fångar— kostn. anläggn— anläggn.- värme— kostn. kostn. kostn. kostn.

(kr/kvm) (kr/kbm) (kr/kvm) (kr/kWh,år) (kr/kWh)

Fjärås 9660 4400 10240 31,0 3,0 Ingelstad 2180 -# 2180 12,8 1,24 Kungsbacka 2670 14,7 1,43 Asa 1750 3750 2220 12,1 1,17 Hammar— kullen 1870 2600 1990 5,7 0.55 järnbrott 1300 5000 1470 10,5 1,02 Furuby 1520 5380 1870 Karlstad 2240 —” 2240 7,1 0,69 Kullavik 2190 4000 2460 11,9 1,15

#

Kostnaden inkluderar monterade solfångare, samlings— rör, värmeväxlare samt styr— och reglerutrustning (ev

värmepump ingår).

” Kostnad relaterad till solfångararea. *" Total anläggningskostnad relaterad till utnyttjad solvärmemängd per år.

# Befintlig lagringtank utnyttjas.

Källa: BFR

INDUSTRINS KOSTNADER FÖR MILJÖAVGIFTER PÅ BRANSLE

ÖKAD KOSTNAD PGA MILJÖAVGIFTER REDUCERADE coz OCH NOx AVGIFTER

21 22 23 29 31 32 33 34 35 se 37 se 39 Siku-lund

_ sm coz

Utredning utförd av ÅF—Energikonsult AB på uppdrag av Miljöavgiftutredningen September 1989.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

0 SAMMANFATTNING

1 INLEDNING

2 BAKGRUND

2.1 Utsläpp av SOX, NOX och COZ i olika sektorer

2.2 Industrins användning av inköpt bränsle

2.3 Fördelningen av pannor inom industrin

3 AVGRÄNSNINGAR - FÖRUTSÄTTNINGAR

4 BERÄKNINGAR AV ÖKADE KOSTNADER PÅ GRUND AV MILJOAVGIFTER

4.2 Statistik

4.3 Reduktionsmedel

4.5 Resultat

4.6 Kommentarer till resultaten

5 BRANSCHSTUDIER

5.1. Inledning

5.2. Allmänt

5.3. Järnmalmsgruvor

5.3.1. Möjligheter att ta ut ett högre salupris

5.3.2. Anpassningsmöjligheter

5.3.3. Konsekvenser 5.3.4 Slutsatser

5.4 Livsmedelsindustrin

5.4.1. Möjligheter att ta ut ett högre salupris 5.4.2 Anpassningsmöjligheter 5.4.3 Konsekvenser 5.4.4 Slutsatser

10

10

12 13

14

16

16 18 18 19 20 23

24 24 25 26

28

Textilindustrin

Möjligheter att ta ut ett högre Anpassningsmöjligheter Konsekvenser Slutsatser

Massa- och pappersindustri

Möjligheter att ta ut ett högre Anpassningsmöjligheter Konsekvenser Slutsatser

Kemisk industri

Möjligheter att ta ut ett högre Anpassningsmöjligheter Konsekvenser Slutsatser

Cement- och kalkindustri

Möjligheter att ta ut ett högre Anpassningsmöjligheter Konsekvenser Slutsatser

Järn-, stål- och metallverk

Möjligheter att ta ut ett högre Anpassningsmöjligheter Konsekvenser Slutsatser

Gjuteriindustri Möjligheter att ta ut ett högre Anpassningsmöjligheter

Konsekvenser Slutsatser

SLUTSATSER

salupris

salupris

salupris

salupris

salupris

salupris

31

33

37

39

42

44

45

7 8

Bilaga 1: 2: 3:

REFERENSER 47 BILAGOR

Pannor inom industrin

Bakgrund till använda omräkningsfaktorer

SCBs definition av "förbrukning av inköpt bränsle" Utdrag ur lagen om allmän energiskatt

Resultat från beräkningarna av kostnadsökningen för alla delbranscher på grund av miljöavgifter. Med nedsättningsregler och med antagandet att NOX - kostnaden blir försumbar.

Resultatet från beräkningarna av kostnadsökningen för alla delbranscher på grund av miljöavgifter utan hänsyn till nedsättningsregler och med fullt utslag pa NOX kostnaden.

Underlag till beräkningarna. Preliminär industristatistik 1987 4- -siffrig SNI- kod kompletterad med vinstnivan fran SCB:s finansstatistik.

Översättning mellan SNI-kod och branschbeteckning.

0 SAMMANFATTNING

Utgångspunkter

Miljöavgiftsutredningen har våren 1989 föreslagit en miljö- avgift på svavel i olja. Utredningen överväger avgifter på svavel i fasta bränslen, på kväveoxid och pa koldioxid. Av- giftsbeloppet skall bero på utsläppens storlek.

Föreliggande studie avser att belysa de ekonomiska konsekven— serna för industrin på grund av miljöavgifter, som avser kost— naderna för inköpta bränslen och transporter.

Avsikten är att redovisa vilka branscher som komner att drabbas och översiktligt beräkna hur stor den ekonomiska be- lastningen blir samt bedöma vilka möjligheter som finns att minska de kostnadsökningar som miljöavgifterna medför.

De avgifter som nyttjats i studien för att beräkna kostnads- ökningen är:

— svavel 30 kr/kg svavel - kväveoxider 40 kr/kg kvävedioxid - koldioxid 25 öre/kg koldioxid

Som ytterliggare förutsättningar gäller att hälften av dagens punktskatter kvarstår även fortsättningsvis för fossila bräns— len. Flis och torv är befriade från QOZ-avgift och punktskatt. Inköpta bränslen för reduktionsändamal i processer belastas inte med avgifter eller skatter.

Kväveoxidavgiften har antagits utgå i förhållande till ett företags utsläpp och betalgs tillbaka i rglation till produ- cerad nyttiggjord värme. Pa delbranschniva har nettokostnaden till följd av NOX— —avgiften enligt förutsättningen antagits bli försumbar. Koldioxidavgiften har antagits komma att nedsättas för vissa företag på samma sätt som energiskatterna idag och ingå i samma beräkningsunderlag. Det betyder att företag med nedsättning idag inte belastas med COQ-avgifter.

Utredningen bygger på 5085 industristatistik över bl a inköpta bränslen och 5085 finansstatistik när det gäller del- branschernas vinstnivåer. Företrädare för vissa industri— branscher och företag har intervjuats.

Utredningens resultat

Kostnadsökningen på grund av miljöavgifter har relaterats i första hand till delbranschernas vinst, men även kostnadsök— ningen i förhållande till saluvärdet redovisas.

Enligt beräkningarna får 15 delbranscher av cirka 90 en kost- nadsökning på grund av direkta miljöavgifter, som skulle över- stiga 10 % av delbranschens vinst ar 1987. Utan nedsättnings- regeln för koldioxid och återbäringen av N0x —avgiften ökar antalet delbranscher till 24.

Den totala kostnadsökningen för industrin på grund av miljö— avgifter inklusive nedsättningsregler och NO —återbäring,

redovisas i nedanstående diagram uppdelat på SOX och COZ för respektive bransch på 2 ställig SNI- kod.

MKr

300

260

200

160

100

60

0 21 22 23 29 31 32 33 34 35 38 37 38 39

Shu-kod _ so: [lllllllcoz

ökade kostnader på grund av miljöavgifter inklusive nedsättningsregler och NO x-återbäring för de olika branscherna.

Totala kostnadsökningen för industrin (SNI 21-39) på grund av miljöavgifter blir

- sox — 002

570. Mkr 470 Mkr

II II

För järnmalmsgruvor, mejeriindustri, trikåindustri, räls- fordonsindustri samt cement- och kalkindustri motsvarar miljö- avgifterna halva vinsten eller mer. Porslins— och lergods- industrin har negativ vinst varför en redan besvärlig situa— tion ytterligare försämras.

Koldioxidavgiften är den miljöavgift som trots nedsättnings- regeln har störst betydelse för de flesta delbranscher. För enskilda företag i en delbransch kan kväveoxidavgiften vara av stor betydelse trots att kollektivets kostnadsökning enligt antagandet blir försumbar.

l l

Ökade transportkostnader på grund av miljöavgifter kommer att drabba flera delbranscher hårt.

Det bör observeras att i resonemangen ovan finns endast de direkta kostnadsökningarna på inköpt bränsle och transporter med. Miljöavgifter kommer sannolikt att öka kostnaderna för inköp fran underleverantörer. Kostnaderna för inköpt el för- väntas också öka betydligt på grund av bl a miljöavgifter. Dessa indirekta kostnadsökningar läggs ovanpå de direkta men ingår inte i underlaget för nagra nedsättningsregler utan ökar kostnaden för företagen.

Företags— och branschreaktioner

Beräkningarna visar, som tidigare nämnts, att flera branscher kan komma att drabbas hårt vid införandet av miljöavgifter. Kontakter har tagits med branschorganisationer och företag inom följande branscher för att mer detaljerat beskriva möj- ligheterna att möta kostnadsökningarna:

- Järnmalmsgruvor — Livsmedelsindustri — Sockerindustri - Textilindustri - Massa och pappersindustri — Kemiindustri — Cement- ogh kalkindustri — Järn—, stal- och metallverk — Gjuteriindustri

Marknegssitzuatien

Industrin har anpassat verksamheten efter dagens mix av pro- duktionsfaktorkostnader, varför en ökning av en produktions- faktorkostnad inte på kort sikt kan ske utan motsvarande sänk— ning av vinsten.

Det går i regel inte för företagen att kompensera sig genom att pa kort sikt höja priserna mot kunderna vare sig pa hemma- marknaden eller på exportmarknaden på grund av internationell konkurrens. Internationellt skulle det innebära att varorna blir dyrare och konkurrenterna övertar företagens andel på exportmarknaden. Konkurrensen uppkommer i alla led från råvaruutvinning till slutanvändning.

Möjligheter till bränslebyte finns i olika grad inom bransch- erna. Generellt kan sägas att byte till inhemska bränslen knappast är aktuellt pa grund av begränsad tillgång och tekniska komplikationer.

Investeringar för bränslebyte till inhemska bränslen har visat dålig lönsamhet. Med krympande vinstmarginaler minskar intresset än mer för icke-produktionsrelaterade investeringar. Sammanfattningsvis bedöms möjligheterna till att åtgärder vidtages för att minska kostnaderna som små. Ett medvetet val att köpa samma bränslen men med minskat svavelinnehall kan dock förväntas.

På grund av nedsättningsregeln för C02_ avgift får de elintensiva företagen måttliga kostnadsökningar som följd av miljöavgifterna. De indirekta kostnadsökningar som miljöav- gifterna orsakar på elpriset slår dock igenom med full kraft mot den elintensiva industrin. Företagens helt överskuggande problem inom energiområdet är den totala kostnadsökning, som blir följden av bl a kärnkraftavvecklingen. Den bedöms av företagen slå så hårt på resultatet att risk finns för att investeringarna i Sverige kraftigt reduceras. Resultatet av detta blir att satsningar i stället koncentreras till andra länder med nedläggningar i Sverige som följd.

Övrigt

Företagen inom utsatta branscher markerar stor oro inför den ökade kostnad som bl a miljöavgifterna innebär. Motsvarande ökning av produktionsfaktorkostnaderna förväntas inte i kon- kurrentländerna, vilket gör att de svenska företagens kon— kurrenskraft minskas. Kortsiktigt bromsar företagen upp sina investeringar och försöker hålla ner underhållet med mycket negativa konsekvenser på sikt. Tillväxttakten i Sverige, som nu är en av de lägsta bland OECD— länderna blir ännu lägre.

Målsättningen med studien har i första hand varit att identi- fiera vilka branscher som kommer att drabbas av kostnadsök- ningar pa grund av miljöavgifter. I andra hand översiktligt beräkna hur stor kostnadsökningen blir för olika delbranscher, samt bedöma vilka möjligheter som finns att minska kostnadsök- ningarna. Någon detaljerad analys bör därför inte göras med hjälp av beräkningsresultaten.

1 INLEDNING

Miljöavgiftutredningen (MIA) har i uppgift att föreslå olika typer av avgifter ia miljöstörande verksamhet. Som ett led i detta arbete har F- -Energikonsult fått i uppdrag att studera de ekonomiska konsekvenserna av miljöavgifter för industrin. Avsikten är att redovisa vilka branscher som drabbas och översiktligt beräkna hur stor kostnadsökningen blir för olika branscher och företag, kostnadshöjningens företagsekonomiska betydelse samt bedöma möjligheterna att minska de kostnadsök- ningar som miljöavgifterna innebär. Studien har behandlat följande områden:

— Effekten av miljöavgifter på svavel, kväveoxider och kol— dioxid vid förbränning av inköpta bränslen för energiända— mål.

- Ökade kostnader för industrin på grund av miljöavgifter för såväl interna som lejda transporter.

- Studien har begränsats till att analysera de direkta kost- nadsökningarna för industrin på grund av miljöavgifter.

Alla beräkningar har baserats på SCBs industri— och finanssta- tistik 1987. Cirka 90 delbranscher på fyra-ställig SNI*- kod har studerats. De olika emissionerna och därmed avgifterna har beräknats på mängden inköpt bränsle för energiändamål till respektive delbransch varvid de som komner att få en kostnads— ökning pa mer än 10 % av vinsten har studerats mer ingående. Dessa delbranschers förmåga eller möjligheter att kompensera sig för kostnadsökningarna har undersökts med hjälp av intervjuer av företrädare för branschorganisationer och i vissa fall med representanter från enskilda företag.

Vid branschstudierna har följande personer medverkat:

Mats Holmgren, Svenska Gjuteriföreningen Sven Bergdahl, Svenska Gruvföreningen Göran Holmqvist, Sveriges Livsmedelsindustriförbund Hans Wernborg, Kemikontoret P-O Boman, Jernkontoret Niking Sjöstrand, Svenska Gruvföreningen, LKAB Osvald Andreasson, Skogsindustrierna Lars-Erik Axelsson, Skogsindustrierna Thomas Wahlberg, MoDo Malte Jeppsson, Cementa Bengt Lundborg, Sockerbolaget Lars Mauritzon, Konfektionsindustriföreningen

* Svensk Standard för Näringsgrensindelning (SNI)

I bilaga 8 presenteras en översättning mellan SNI-kod och branshcbeteckning

Studien har utarbetats av:

Carl Mattsson Suzanne Mattsson Jan Nordling Pia Rydh Janne Sjödin Pär Oberg

Helena Broberger

Tekn doktor Civilingenjör

Ingenjör

2 BAKGRUND

I Sverige släpptes det 1987 ut cirka 220 kton svaveldioxid, 310 kton kväveoxider räknat som kvävedioxid (referens 1) och cirka 70 000 kton koldioxid (referens 2). Svaveldioxid och kvävedioxid bidrar framför allt till försurningen av mark och vatten. Kväveoxider bidrar även till övergödningen medan koldioxid bidrar till "växthuseffekten".

Största källan när det gäller svaveloxider är förbränning av fossila bränslen, men även olika 1ndustr1processer bidrar till utsläppen.

Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från trafiksektorn, aven om Bidraget fran förbränning av fossila bränslen inte är försumbart.

Den största källan till koldioxidutsläpp är trafiksektorn (mobila källor). Därefter komner sektorerna för bostäder och service, fjärrvärme och elkraftproduktion och sist industrins förbränning.

I nedanstående figurer (1-3) framgår fördelningen av utsläppt mängd svaveloxider, kväveoxider och koldioxid uppdelat pa olika sektorer i samhället.

Svaveloxider

Förbränning av olja och gas 87000

Vågtrenk &

8000 Ovrlo samfärdsel 1 1000

Förbränning av kol 24000

Förbrännlnq av övriga festa bränslen

Industrlproceeser 9000

80000

Figur 1. Utsläpp av svaveloxider i Sverige 1987, räknat som ton 502. Totalutsläpp 220 000 ton svaveldioxider. (Referens I).

När det gäller utsläpp av svaveldioxid från olika industri- processer är fördelningen 1987, följande uppdelad på olika branscher (referens l).

Bransch

Gruvor Massaindustrin Kemisk industri Jord och sten Järn—, stal- och metallverk Verkstadsindustri

.. |( om !( KD OO IX ... IQ- m |"!

11600 Flygtrafik Dvrlg samfärdsel . : 37000

Förbrännlng av olja och gas 39000

Industrlprocesser 19000

Förbränning av kol 17000

Förbränning av » bvrlga lasta bränslen

16000

Vägtraflk 170000

Figur 2 Utsläpp av kväveoxider i Sverige 1987, räknat som ton NOZ. Totalutsläpp 310 000 ton kväveoxider. (Referens 1).

Bostäder och servlce

Fjärrvärme och elkraftproduktlon 1 1.4

Mobila källor 26

' Industrlnslörbrännlng 16

Industrlorocesser och Övrigt 3

Figur 3 Utsläpp av koldioxid i Sverige 1987 1 miljoner ton. Totalutsläpp ca 70 Mton koldioxid. (Referens 1)

2.2 Industrins användnin av inkö t bränsle 1987

Av Sveriges totala förbrukning av olja, naturgas och kol utgör industrins andel 22, 68 respektive cirka 45 %.

OLJA NATURGAO KOL OCH KOKS

46!

Figur 4 Industrins andel av Sveriges totala bränsleanvändning 1987 (Referens 4).

En bild av de olika industribranschernas förbrukning av respektive bränsleslag ges i tabell 1.

SNI— Bransch kod

Kol gruvor Råpetrol eunverk

Andra gruvor och mineralbrott Livsnedels—, dryckesvaru- och tobaksindustri Textil—, beklädnads—, läder- och lädewaruindustri

Trävaruindustri Nassa-, pappers— och pappers- varuindustri, grafisk indistri Kemisk industri, petroleum, gunnivaru-, plast-, pl astvarui ndustri

Jord- ochostenvaruindustri Järn—, stal- och metallverk Verkstadsinchstri

Annan tillverkningsinchstri

Total Total kol kton

lätt olja 1000 1113

Total olja tung 1000 m3

Tabell 1 Tabellen anger hur mycket inköpt bränsle varje bransch (SNI- kod 21- 39) förbrukade 1987. Den mängd olja eller kol som användes som råvara ingar ej i dessa siffror. (Referens 4)

2.3

bilaga 1,

Fördelningen av pannor inom industrin

Fördelningen av industrins drygt 6 000 pannor framgår av

intervall och del branscher.

Naturgas milj 1113

där en sammanställning redovisas uppdelat på effekt-

3 AVGRÄNSNINGAR — FÖRUTSÄTTNINGAR

Föreliggande studie behandlar de direkta ekonomiska konse- kvenserna för industrin på grund av att miljöavgifter införs på svavel, kväveoxider och koldioxid.

Således behandlas inte indirekta effekter i form av kostnads- ökningar orsakade av att även underleverantörer drabbas av ökade kostnader, som vältras över pa deras produkter.

Detta kommer även att drabba elleverantörerna som därför måste höja sitt pris på grund av ökade kostnader, bland annat till följd av miljöavgifterna. Detta beaktas ej i denna studie, trots att elkostnadsökningen enligt av vissa industrier gjorda beräkningar kan ha större ekonomisk betydelse än de direkta miljöavgifterna.

Kostnader, som miljöavgifterna skulle medföra för industrin, om emissionerna fran processerna avgiftsbelades, har inte be- handlats.

Beräkningarna av de kostnadsökningar, som blir följden av miljöavgifterna för de olika delbranscherna, har baserats på mängden inköpt bränsle enligt 5085 industristatistik 1987. Korrektion har gjorts för bränslen, som används som reduk— tionsmedel, eftersom dessa bränslen betraktas som process- bränsle. Mängden bränsle för detta ändamål har vid beräk— ningarna av kostnadsökning på grund av miljöavgifter reducerats från mängden inköpt bränsle. Allt övrigt inköpt bränsle har antagits bli använt för energiändamål.

Någon korrektion med hänsyn till att en viss mängd svavel binds vid förbränningsprocessen har inte gjorts. Exempel på sådana processer är t ex mesaugnar inom massa- och pappers— industrin och kalkugnar i cementindustrin.

Kostnaden till följd av NOX- avgiften har antagits vara försum— bar pa delbranschnivå. Alla avgifter till följd av utsläpp av kväveoxider skall betalas tillbaka till de energianvändare som omfattas av avgiften i förhållande till producerad energi- mängd.

Utfonnningen av nedsättningsreglerna behandlas av utredningen "Konkurrensvillkor för elintensiv industri" (EL— 90) och resul— tatet härav kan få mycket stor betydelse för nettobelastningen vad gäller energiskatter.

I studien har dagens nedsättningsregler tillämpats på de olika delbranscherna genom att den förbrukning av inköpt bränsle som de företag har i respektive delbransch som omfattas av ned- sättningsregler, exkluderats när kostnadsökningen för respek- tive delbransch beräknats. Nedsättningsreglernas tillämpning har självklart mycket stor inverkan pa studiens resultat.

Det vinstbegrepp som använts i studien är resultat efter av- skrivningar men före finansnetto, dispositioner, investerings- fond och skatt. Vinsten för delbranscherna har tagits fram pa fyr- ställig SNI- kods nivå och gäller för 1987.

En omläggning av energibeskattningen från dagens punktskatte- system till ett rent mervärdesskattesystem skulle kunna med- föra kostnadssänkningar för industrin, eftersom denna kostnad kan vältras över på nästa led.

Införandet av miljöavgifter förändrar denna bild, eftersom miljöavgiften och den återstående punktskatten ger kostnads— ökning för industrin och ett ökat underlag för moms.

4 BERÄKNINGAR AV ÖKADE KOSTNADER PÅ GRUND AV MILJÖ- AVGIFTER AVSEENDE INKOPTA BRANSLEN

De ekonomiska konsekvenserna för industrin av miljöavgifter har belysts genom att kostnadsökning i förhållande till dagens kostnadsnivå har beräknats. Detta har genomförts på underlag från 5085 industristatistik på 4— ställig SNI- kod (2100- 3909), vilket motsvarar en uppdelning av industrin på cirka 90 delbranscher.

För att kunna identifiera vilka delbranscher som får de rela— tivt sett största kostnadsökningarna på grund av att miljö— avgifter införs, har kostnadsökningen jämförts med del- branschens vinst. De branscher, som vid beräkningarna fått kostnadsökningar, som är större än 10 % av vinsten har där—o efter analyserats mer i detalj. Kostnadsökningarna har också relaterats till saluvärdet för respektive delbransch.

Utsläpp av ;vavel vid förbränning av alla bränslen beläggs med en avgift pa 30 kr per kg utsläppt svavel. Avgiften tas ut pa bränslet. Avdrag medges för anläggningar med utrustning för svavelrening. I anläggningar med mätutrustning grundas avdraget pa uppgifter från mätningen.

Miljöavgiftsutredningen har i ett tidigare delbetänkande (SOU: 1989: 21 Sätt värde pa miljön! Miljöavgifter på svavel och klor. ) föreslagit en avgift på svavel vid förbränning av olja på 30 kr per kg utsläppt svavel. Avgiften tas ut med 30 kr per tiondels viktprocent svavel i oljan. Avdrag medges för anlägg— ningar med svavelrening.

En miljöavgift på 40 kr per kg utsläpp av kväveoxider räknat som kvävedioxid, införs för förbränningsanläggningar med en energiproduktion som överstiger 50 GWh per år. Avgiften skall baseras på kontinuerlig mätning av utsläppen.

Enligt förslaget skall hela det inbetalade beloppet betalas tillbaka till kollektivet av avgiftsskyldiga efter producerad energimängd. En grov uppskattning ar da att kväveoxidavgiften inte kommer att ge några ökade kostnader på delbranschnivå.

&91919519

En koldioxidavgift på 25 öre per kg utsläppt koldioxid införs. Avgiften tas ut på bränslet. De nuvarande punktskatterna på energi reduceras samtidigt med 50 procent. Gällande regler för avdrag och nedsättning av energiskatt förutsätts fortsätta gälla och omfatta även koldioxidavgiften.

Vid beräkningarna av kostnadsökningarna har följande omräk- ningsfaktorer använts för de olika bränslesorterna.

Kol kr/ton Eo 1 kr/m3 Eo 5 kr/m3 Naturgas kr/IOOO m3 Gasol kr/ton Torv - kr/ton 50% fukthalt Trädbränsle kr/m3 fast

* Inkluderar halvering av punktskatt, se nedan.

Tabell 3 Omräkningsfaktorer i kronor per mängd enhet.

I bilaga 2 redovisas underlaget till tabell 3.

Följande punktskatter har legat till grund för beräkningarna

Kol 460 kr/ton* Eo 1 1 078 kr/m3* Eo 5 1 078 kr/m3 Naturgas 350 kr/lOOO m3* Gasol 414 kr/ton (skatten jämställd med naturgas

per energienhet)

Vid beräkningarna av kostnadsökningen på grund av 002 avgiften har som tidigare nämnts hänsyn tagits till att ovanstående punktskatter halverats.

Kostnadsökningen på grund av 002— avgiften på gasol räknas från dagens skattenivå, dvs 210 kr/ton. Miljöavgifterna för torv är ej medtagna i beräkningarna, eftersom detta bränsle inte finns uppdelat på SNI- koder. Den totala avgiften för torv har dock beräknats.

* Allmän och särskild skatt från 1989-07-01.

IrénåperSkgstpédsr Ökning av transportkostnaderna är beräknade på följande sätt:

Lejda transporter: Kostnaden enligt SCBs industristatistik har ökats med 2 %.

Interna transporter med:

bensin Kostnaden enligt 5085 industristatistik har ökats med 16 %.

diesel Kostnaden enligt 5085 industristatistik har ökats med 16 %.

fotogen: Kostnadsökningen för fotogen har ansetts vara försumbar.

SCBs preliminära industristatistik för 1987 har använts som underlag för att ta fram mängden inköpt bränsle för respektive bransch. Detta är den senast publicerade industristatistiken.

Följande gruppering har tillämpats när det gäller bränslen, som innehaller fler än en produkt:

Kol Stenkol, stenkolsbriketter, koks, koksbriketter

Trädbränsle Brännved, andra slags trädbränslen, träkol, träkolsbriketter

Gasol Propan och butan

Eo 5 Eldningsolja nr 2-5 och däröver

4.3 Reduktionsmedel

I SCBs statistik över inköpta bränslen ingår även bränslen som används som reduktionsmedel (se bilaga 3).

Eftersom reduktionsmedel enligt förslaget inte skall avgifts- beläggas, har mängden bränsle för detta ändamal uppskattats för berörda branscher med hjälp av Jernkontoret och Kemi- kontoret

För järn-, stål— och ferrolegeringsverk uppskattas att mängden inköpt bränsle i form av kol och koks för energiändamal redu- cergs till 0 ton/ar och mängden Eo 5 reduceras_till 232 000

/9r, när mängden bränsle för reduktionsändamal dragits ifran.

Exkluderas mängden kol och koks som används som reduktions— medel i icke-järnmetallverk, blir mängden inköpt bränsle för energiändamål cirka 25 000 ton/år.

Kol och koks inom kemikalieindustrin används uteslutande som reduktionsmedel för kiselframställning.

Övriga inköpta bränslen antas användas för energiändamål dvs är beskattningsbara (jämför lag för punktskatt i bilaga 4). Diesel och bensin antas enbart användas som drivmedel för transporter.

Regeringen kan medge nedsättning för ett visst företag som förbrukat så mycket bränsle eller elenergi att totala energi— skatten överstiger en viss andel av de tillverkade produkter— nas försäljningsvärden fritt fabrik. Regeringens nuvarande beslut har för 1988 och 1989 inneburit att den sammanlagda energiskatten för elenergi och bränsle begränsats till 1, 7 procent av produkternas försäljningsvärde. Besluten är för närvarande utformade så att de gäller för två år i taget med årlig avräkning. Ansökan för nedsättning görs hos finans- departementet.

1987 var gränsen för nedsättning 1,5 procent, vilket innebär att det var 146 företag som beviljades nedsättning mot 104 företag 1989.

Företag som redan tidigare beviljats nedsättning drabbas inte av ökade kostnader på grund av koldioxidavgiften. För att ta hänsyn till detta har beräkningen av ökade kostnaden på grund av koldioxidavgift baserats på hur stor andel av respektive bränsletyp som omfattas av nedsättning inom varje delbransch under 1987.

Nedsättningen baseras på produkt och inte på företag enligt SNI vilket innebär att översättningen mellan företag med nedsättning och branscher enligt SNI inte överensstämmer helt.

Resultatet av beräkningarna medför att följande branscher om- fattas av nedsättning i varierande grad:

Branschkod % av mängden inköpt bränsle SNI som inte skall avgiftbeläggas

Tabell 4 Andel av bränsleförbrukningen som omfattas av ned- sättning för de branscher som berörs.

De branscher som inte anges i tabellen har vid beräkningarna förutsatts vara utan nedsättning, vilket medför att allt bränsle skall avgiftbeläggas.

Beräkningarna har genomförts med och utan tillämpning av ned— sättningsregler och antagandet att nettokostnaden till följd av NDX-avgiften_blir försumbar pa delbranschniva. De del- branscher som pa grund av miljöavgifter far en total kostnads- ökning, som överstiger 10 % av vinsten redovisas med till- lämpning av nedsättningsregler och antagandet att NDX-kost— ngden blir försumbar pa delbranschniva,presenteras i tabell 5. Nagon NOx-kolumn har därför inte redovisats.

I bilaga 5 redovisas resultatet från beräkningarna för alla delbranscher med nedsättningsregler och med agtagandet att NOX -kostnaden blir försumbar. Bilaga 6 innehaller resultatet för alla delbranscher utan nedsättningsregler och full NDX-kostnad.

Underlaget tilloberäkningarna från SCB:s industri- och finans— statistik framgar av bilaga 7.

alx 002 Trans- Sunm 'Lav Sav Antal Mhl port salu- vinst syssel-amets- Mir/år "(r/år ”(r/år utr/år vänt sam stam» 23 mm

1 3120 7 (1 COQ 27

LIMMBTRI

Marlinstri Frikt- och gröisaks- korsevirktlsvi

Olje om fettinmstri Baga'iimhstri Sedna-(mm Mlad- cdi kaifdltind Fodernatl sind

åå

ååäå

&nu

MIL-. W, UCIR— (Di LKERVANJ-

MSM

Garn- o vävnadsirmsb'i Extilwednw namram Ovrig mxtilvamirmstri

Sörml S'. asfal tr 031 Iolpmdlttirnlsm

Sum

IIIJSIRI

Porslins- och lergods- ndustri Glay o glasranrindstri Tegelirmstri

Sumo

Jim-, stål- och fem)- legeringsverk Icke-WMHM

Suma mumsa Rälsforunsavd- och

Tabell 5 Kostnadsökningarna för respektive bransch på grund av miljöavgifter i kkr/ar och i procent av salu- värdet respektive vinst. Kväveoxidavgiften antas bli försumbar pa delbranscniva. Koldioxidavgiften är reducerad med hänsyn till nedsättningsreglern|._ Anta] sysselsatta och antal arbetsställen fra-gar ocksa av tabellen.

Den totala kostnadsökningen på grund av miljöavgifter för hela svenska industrin (SNI 21-39) blir följande:

SO 570 Mkr

X

coz 470 Mkr

Den totala kostnadsökningen för industrin på grund av _miljö- avgifter, redovisas i nedanstående diagram uppdelad på SOX och C02 för respektive bransch på 2- ställig SNI- kod.

I diagram 1 presenteras resultatet med nedsättningsregler och NO x-återbäring.

MKr 300 250 200 160 100

60

0

21 22 23 29 31 32 se 34 se se 37 se se Shu—kod

_SOx m coz

Diagram 1 Ökade kostnader på grund av _miljöavgifter inklusive nedsättningsregler och NO X—återbäring för de olika branscherna.

Torvförbrukningen har inte funnits tillgänglig uppdelad på olika SNI- koder. Det gör att motsvarande miljöavgifter endast kan beräknas för hela industrisektorn. Nedan redovisas den totala kostnadsökningen på grund av miljöavgifter baserad på industrins totala förbrukning av torv 1987.

Miljöavgifter Mkr/år

1,3

På torv utgår ingen CO- -avgift, på grund av detta blir miljö- avgiften pa torv så li en att den kan försummas i denna studie.

4.6 Kommentarer till resultaten

Beräkningarna, inklusive nedsättning av koldioxidavgiften och kväveoxidavgiften satt till noll, visar att 15 delbranscher av cirka 90 får så hög kostnadsökning på grund av miljöavgifter, att den överstiger 10 % av delbranschens vinst. Utan hänsyn till nedsättning och inklusive den beräknade kväveoxidavgiften blir siffran 24 delbranscher med samma urvalskriterium.

För järnmalmsgruvor, mejeriindustri, trikåindustri, räls- fordonsindustri samt cement- och kalkindustri motsvarar miljö- avgifterna drygt hälften av vinsten eller mer då beräkningarna inkluderar nedsättning och då kväveoxidavgiften är satt till noll. Porslins- och lergodsindugtrin har negativ vinst, så där drabbar miljöavgifterna extra hart.

Koldioxidavgiften är den miljöavgift, som kommer att drabba de flesta delbranscher hårdast. Tillämpningen av nedsättnings- reglerna gör dock att kostnadsökningarna minskar kraftigt i vissa delbranscher. Ökade transportkostnader på grund av miljöavgiften kommer att drabba flera delbranscher hårt.

Den faktiska kostnadsökningen på grund av miljöavgifter på kväveoxider, vilken framgår av bilaga 6, kommer att kunna drabba enskilda företag mycket hårt, även om kostnadsökningen på delbranschnivå blir försumbar.

5 BRANSCHSTUDIER

För att komplettera den kostnadsbild som redovisas i tabell 5 avsnitt 4.5, har företrädare för branschorganisationer och industrier intervjuats.

De miljöavgifter som diskussionerna förts kring på företags- niva har varit följande:

Avgiftsexempel

Svavel: 30-40 kr/kg svavel vid förbränning av alla _ typer av bränslen. Avgiften skall baseras pa kontingerliga mätningar för stora pannor. För sma pannor kommer en schablonavgift att användas om mätningar ej förekommer. Pannor med mindre effekt än 1—5 MN antas idag ej komma att avgiftsbeläggas.

Kväveoxider: 40-50 kr/kg kvävedioxid vid förbränning av bränslen. Avgiften baseras pa kontinuerliga mätningar för stora pannor.

Koldioxid: 25—45 öre/kg koldioxid, till detta kommer 50 % av dagens punktskatter, vid förbränning av fossila bränslen. Avgifterna baseras pa mängd förbränt bränsle.

Resultatet av dessa intervjuer redovisas i detta kapitel.

För att ge en bild av vilka övriga kostnader som_kan komma_att paverkas inom industrin pa grund av ändrade förhallanden pa energiområdet, redovisas en tabell över produktionsfaktorkost- naden för de olika delbranscherna. Av intresse är naturligtvis att även bedöma vilka produktionsfaktorer, förutom inköpt bränsle, som kan ;änkgs för att kompensera för de ökade kost- naderna som uppstar pa grund av de föreslagna miljöav-

gifterna.

En aggregerad analys på branschnivå ger ingen säker uppfatt- ning om de samlade effekterna. Det är enskilda företag som drabbas. Företagens olika produktionsinriktning, exportandel, modernitet och finansiella styrka gör att de har olika möjlig- heter att klara de kostnadsökningar, som här diskuteras.

Företagen påverkas_inte enbart av de direkta kostnadsök- ningarna utan ocksa av indirekta kostnader, som inte bara_om— fattas av transporterna utan ocksa av höjda elkostgader pa grund av kärnkraftavvecklingen och miljöavgifter pa utsläpp vid framställning av el.

Gemensamt kan sägas att både branscher och företag hellre hade sgtt att denna utredping omfattat konsekvenserna med avseende pa all energi, dvs bade_el— och bränsleenergi, liksom att även energi för processändamal hade inkluderats.

Utformningen av nedsättningsreglerna behandlas av El—90, och resultatet härav kan fa stor betydelse för nettobelastningen vgd gäller energiskatter. Däremot saknar nedsättningsreglerna, sasom de är utformade för närvarande, betydelse för de indirekta aterverkningarna pa elpriset och transporterna.

Branschen har under de senaste åren bytt ut betydande mängder olja till kol av ekonomiska skäl. Kol används i huvudsak i pelletsverken. Dagens oljeförbrukning används till stor gel_ för uppvärmning av den stora mängd ventilationsluft som atgar för luftomsättningarna i gruvgangarna. De svgnska gruvföre- tagen är idag världsledande, vad beträffar lagenergianvändning och teknisk utveckling.

Produktionsfaktorkostnaden för gruvindustrin framgår av tgbell 7. Produktionsfaktorkostnaderna finns bara tillgängliga pa 3-ställig niva.

sm- neibmsch. Råvaror mum mm om Lejon Löner Hortläm sm kod beteckning irklbt transp lönearb redov.

s 1 s : s a 1 man am WMmmr Imz op 41 &4 23 me on &J

Tabell 7 Produktionsfaktorkostnader för malmgruvor.

Branschen är helt beroende av dgn fluktuerande prisnivån på världsmarknaden. Detta gäller bade järnmalmsgruvor och icke järnmalmsgruvor, och mot bakgrund av detta kan branschen inte möta ökade kostnader med en ökning av salupriset.

Tekniskt är det möjligt att ersätta kol med gas i pellets- verken för att reducera miljöbelastningen. Förutom tveksamhet beträffande gasol, pa grund av säkerhetsriskerna_vid eventu- ella läckage, försvarar den höga miljöavgiften pa ggsol en sadgn introduktion. Skall sysselsättningen hallas pa dagens niva är en anpassning till föreslagna miljöavgifter omöjlig, sett som isolerad företeelse. Denna delbransch omfattas i dag av nedsättningsreglerna och är naturligtvis mycket starkt beroende av hur dessa kommer att utformas i framtiden.

Om nedsättningsreglerna skall vara kvar och på dagens nivå drabbas branschen på bränslesidan endast av svavelavgifter. NO X-avgiften drabbar företagen olika, men skall enligt förut- sättningarna vara noll på branschniva. De processanknutna utsläppen omfattas inte heller av denna studie. Med detta synsätt blir inte de bränslerelaterade miljöavgifterna så betungande. Däremot saknar nedsättningsreglerna betydelse för de indirekta återverkningarna på elpriset och transporterna. Elpriset förväntas höjas på grund av kärnkraftavvecklingen, skatt på spillvärmet i kondensverk och miljöavgifter. Aven om dessa prishöjningar inte ingår i denna studie, så är det dessa som blir avgörande, även på relativt kort sikt.

- Kort sikt

Energisituationen kommer att ses över, men de bränslerela- terade miljöavgifterna begränsar utrymmet för produktiva investeringar och utan nedsättningsregler och med de befarade kraftigt höda elpriserna kommer investeringar i produktions- apparaten att mycket starkt begränsas.

- Lång sikt

Underjordsutrustning har relativt kort livslängd, varför det befarade införandet av begränsade nyinvesteringar kommer att få förödande effekt i ett längre perspektiv. De fyndigheter som idag är lönsamma blir olönsamma med ökade kostnader. I dagens ekonomiska situation är exempelvis brytning i Kiruna lönsamt i cirka 50 år. I Malmberget är brytning lönsam i 25 år. Med ökade kostnader minskar naturligtvis denna tidsrymd drastiskt.

5.3.4. Slutsatser

Branschen är helt beroende av priset på världsmarknaden och har små möjligheter att reducera energibehovet eller byta till miljövänligare bränsle i sådan omfattning att detta skulle resultera i ett utrymme för miljöavgifter. Enligt ovan är behandlingen av nedsättningsreglerna väsentliga i detta sammanhang liksom utvecklingen av elpriset. Redan idag är marginalerna emellertid sådana att ökade kostnader medför förändringar i sysselsättningen.

5.4 Livsmedelsindustri - sockerindustri

Livsmedelsindustri

Livsmedelsindustrin är placerad vid befolkningscentra dvs vid orter som Göteborg, Malmö, Stockholm och_ vid norrlandskusten. Branschen är en utpräglad låglöne- och lågvinstbransch.

Den strukturförändring som skett i branschen har inneburit att varje_ företag har dragit ner på sortimentet och specialiserat sig på vissa produkter.

En bidragande orsak till detta har varit att nya intressenter med avsevärt högre krav på lönsamhet har gått in i branschen.

Någon konjunkturkänslighet finns inte i branschen. Däremot har en ökad konkurrens uppstått i form av importerade varor, vilket enligt branschen är en situation som statsmakterna stöder med dagens jordbrukspolitik.

På energiområdet har branschen arbetat målmedvetet med energi- hushållning och eleffektivisering och några ytterligare möj- ligheter att kraftigt ändra förbrukningsbilden finns inte.

Produktionsfaktorkostnaderna för livsmedelsindustrin framgår av tabell 8.

SNI- Deibrmsch- nanm mange mausi-.: nm Leith Löner no.-osm sm kod beredning irtibt transp lömarb reder. % s s % % z 1 man snz uuwnm. wp az os OJ 25 ij op ma nu anogämty wa mg 12 on &I I&I 04 mm konsen/ind. 3115 out—oa. rerum. 56,5 5,1 1,5 1,2 1,9 11,1 0,3 74,7 nu &gwhmnnn 3L9 a9 Ls 13 23 Ims _ smo 3ua &meMBvi &; L7 63 13 JA mp _ %; ino memoar up mp om nu IJ mm oz ids konfektirmsb'i

Tabell 8 Produktionsfaktorkostnader för livsmedelsindustrin.

Den svenska sockerindustrin är samlad i ett bolag, Svenska Sockerfabriks AB (SSA). Företaget bedriver tillverkning av strösocker vid sex sockerbruk, råsocker tillverkas vid ett och dessutom har_ man ett sockerraffinaderi där egentillverkat och importerat råsocker förädlas.

Fyra av strösockerbruken ligger i Skåne. De övriga två är lokaliserade till Öland och Gotland. Råsockerbruket och raffi- naderiet är även de lokaliserade till Skåne.

Under 1987 producerades 253 000 ton socker ur svenska betor jämfört med 355 000 ton året innan. Det låga kapacitetsutnytt- jandet i kampanjen 1987 innebar högre tillverkningskostnader per ton än året innan och därmed sämre täckningsbidrag vid försäljningen 1988.

1988 års betodling påverkades av den osedvanligt gynnsamma väderleken och medförde att årets sockerproduktion ur betor blev 363 000 ton, den största i bolagets historia.

Produktionsfaktorkostnaderna för sockerindustrin framgår av tabell 8.

Branschen är helt styrd av förhandlingar med statsmakterna när det gäller prissättningen av produkterna vilket gör att det inte går att utan vidare kompensera ökade kostnader med höjda priser.

De diskussioner som förs om avregleringen inom jordbruks- politiken har visat att sockerproduktionen liksom övrig inhemsk livsmedelsproduktion maste ha nagon form av import— skydd för att klara sig.

I regeringens uppdrag till statens jordbruksnämnd angående prisregleringen på socker och sockerbetor för perioden 1 juli 1989 - 30 juni 1990 sägs bland annat att statens jordbruks- nämnd efter överläggningar med företrädare för sockernäringen och övriga förhandlingsdelegationer skall arbeta fram förslag till strukturåtgärder och lämplig produktionskapacitet för sockerbruken.

5.4.2. Anpassningsmöjligheter

Sockerbolaget konverterade 1985 ett flertal ångpannor och bettorkar från olja till naturgas motsvarande ca 35 000 m3 eldningsolja per ar. Ytterligare möjligheter att minska mäng- den olja och kol bedöms som mycket små.

Det finns inga möjligheter till processförändringar inom sockerindustrin. Man producerar sin givna produkt och kan inte ändra detta för att minska sin energianvändning. De ständigt ökade miljökraven har kraftigt ökat elenergiförbrukningen under de senaste 15 åren och kommer sannolikt att göra det även i fortsättningen.

5.4.3. Konsekvenser

Vinstnivån inom Sockerbglaget (koncernen) har varit 113 Mkr respektive 214 Mkr för aren 1988 och 1987.

Räknat på vinsten 1988 motsvarar belastningen från miljö- avgifterna (40,3 Mkr) ca 36 % av vinsten (med försumbar NOxkostnad).

Detta avviker från resultatet i tabell 5 där beräkningarna _ har baserats pg vinsten för branschen enligt SCBs statistik pa treställig niva för livsmedelsindustrin.

- Kort sikt

Miljöavgifterna kommer på kort sikt gtt påverka resultatet för industrin og inte statsmakterna tillater att kostnaderna förs över pa kunderna.

Sänkta internationella oljepriser i början av 1988 utlöste den s k oljeprisklausulen, vilket innebar att sockerpriset sänktes med 3 öre/kg. 1987 gav samma klausul prishöjningar med 12 öre/kg.

- Lång sikt

Långsiktigt kan miljöavgifterna medföra att den långsiktiga strukturomvandlingen_som genomförs i branschen paskyndas, vilket innebär att nagra anläggningar läggs ner.

5.4.4. Slutsatser

Möjligheterna att föra över kostnaden på grund av miljö- avgiften pa kunderna styrs helt av avtalet med statsmakterna, Sannolikt kommer detta inte att vara möjligt varför vigstnivan kommer_att sjunka i en bransch som har en avkastning pa ca 10 % pa arbetande kapital.

5.5 Textil— och beklädnadsindustri

Textil- och beklädnadsindustrin representerar cirka 28 100 an- ställda vid 595 arbetsställen.

Under 1987 förbrukades för energiändamål cirka 12 000 m3 lätt olja, 47 000 m3 tung olja, 2 300 tusen 1113 naturgas, 5 000 ton gasol och 6 000 m3 trädbränsle. Kol används inte.

Hela branschens saluvärde var 1987 cirka 11 400 Mkr och den totala vinsten 589 Mkr eller S%. Utmärkande för branschen är att den är mycket heterogen, bland annat vad gäller antal anställda och produkter. Praktiskt taget hela branschen är lokaliserad till södra och mellersta Sverige.

Produktionsfaktorkostnader för textil- och beklädnadsindustrin framgår av tabell 9.

sNI- Delbranszh- Påvamr amana; n—äns1e Eleugi Lejda Löner Rortläm sm kod beteclmirl; irkbt transg lönearb raid—r. % % $ % $ "» losm.

uu &nFomämMy ma Lo 25 IJ ZJ 2L7 L4 ma industri

1214 mttirmstri 47,7 0,3 1,2 0,9 2.9 17.5 2,3 73,5

3219 orig wmwam- 42,3 0,9 1,0 2,0 2,9 17.5 0.2 57,2 irmstri

nu anedw &; oj Ls mo 15 IL? mo ma

Tabell 9 Produktionsfaktorkostnader för textil- och och beklädnadsindustri.

5.5.1. Möjligheter att ta ut ett högre salupris

Den svenska textilindustrin har under hela efterkrigstiden utsatts för ökad konkurrens från andra länder. Många etable— ringar har på de senaste decennierna ägt rum i länder med låga produktionskostnader. Detta har utsatt svensk textilindustri för stora lönsamhetsproblem med omfattande strukturomvandling, produktionsnedläggningar och lägre sysselsättning som följd. Utav den svenska produktionen exporteras cirka 60% och import- andelen är 75% för textil— och 85% för konfektionsvaror. Detta visgr att svensk textil- och beklädnadsindustri har mycket svart att ensidigt höja sina priser utan att samtidigt tappa marknadsandelar.

5.5.2. Anpassningsmöjligheter

Nedsättningsreglerna är inte tillämpbara_ på denna bransch, varför svavel- och koldioxidavgifterna får full genomslags- kraft liksom givetvis ökade kostnader och skatter på elenergi. För att lindra effekten av miljöavgifterna är det tekniskt möjligt att på de ställen där naturgasen finns eller planeras, byta olja mot naturgas. Även gasol kan lindra effekterna av de föreslagna miljöavgifterna, även om den högre koldioxidavgif— ten på gasol är hämmande, liksom givetvis alla ej produktiva investeringar.

5.5.3. Konsekvenser — Kort sikt

Vissa övergångar till gasol/naturgas kmuner att ske, men investeringarna drabbar det riskvilliga kapitalet liksom miljöavgifterna drabbar resultatet direkt. Som en följd av detta ökar importen och en av redan stora omstruktureringar drabbad bransch utsätts för ytterligare omstruktureringar.

- Lång sikt

Det allmänna omdömet är att branschens framtida produk- tionsutveckling innebär en nedgång i produktionsvärdet på mellan 1- 2% per år utan extra kostnadsökningar på grund av miljöavgifter eller ökade oljepriser. Denna nedgång för- stärks naturligtvis av bland annat miljöavgifter och branschen får dessutom kännas vid en kraftig försämring av lönsamheten.

5.5.4. Slutsatser

Med de föreslagna miljöavgifterna kommer branschens struktur att förändras. Den redan i dag höga importandelen kommer att öka, medan exporten krymper. Vid dessa bedömningar maste man även beakta beredskapspolitiken. Troligen kommer en del av branschens produktion att trots extra pålagor finnas kvar av beredskapsskäl.

5.6. Massa- och pappersindustri

Massa- och pappersindustrin omfattar ett stort antal skilda produkter, allt ifrån framställning av kemisk och mekanisk massa av skilda slag till långt driven förädlingsgrad i inte- grerad massa- och papperstillverkning.

Den totala produktionen av kemisk och mekanisk massa i Sverige 1988 uppgick till 10, 3 Mton, varav den största enskilda massa- kvaliteten var blekt sulfat, 3, 9 Mton. Kvantiteten mekanisk massa ökar och är nu 2, 9 Mton/år. Den fjärde stora kvaliteten är oblekt sulfatmassa, 2, 2 Mton. Av övriga kvaliteter, totalt 1, 3 Mton, är blekt sulfit störst. Av hela produktionen utgjorde exporten 3, 2 Mton eller drygt 30% . Av exporten placerades drygt 70 % på EG—marknaden.

Expansionen sker emellertid i huvudsak inom pappersindustrin, där tidningspapper intar en dominerande ställning, tätt följt av kraftliner och papp. Pappersexporten ökar mycket kraftigt och är för 1988 78 %. EG-marknaden tar ca 75 % av exporten.

Branschen använ e 1987 cirka 137 000 ton kol, 28 000 m3 lätt olja, 607 000 m tung olja, 14 000 ton gasol och 4 500 000 m3 löst matt trädbränsle.

Tack vare en ökad användning av inhemska bränslen, avlutar och bark, men också förbättrad teknik har oljeförbrukningen under senare år kraftigt reducerats. Produktionen_ inriktas allt mera mot virkessnåla men elintensiva produkter såsom mekaniska massor och tidningspapper.

För inköpta fossila bränslen gäller att förbrukningen är cirka 50 % högre för mekanisk avsalumassa jämfört med kemisk avsalu- massa.

Skogsindustrin är av avgörande betydelse för Sverige. Netto- intäkten (export-import) är i särklass störst och uppgick 1987 till 49,2 miljarger kronor. Näst störst var bilar och verk— stadsprodukter pa tillsammans 23,6 miljarder kronor.

______________________

sm- mibmscn- Råvaror Ehballage Br'hsle nm Lejdl Löner no.-dawn sm

in: t trans lönearb radar. kod beteckning _ 1 ”P! , E 1 1. men ________.-—.——_——————-————————

3411 Nhssa- o. mrs- 49,3 1,5 2.8 6.4 1,7 10,3 0,1 72,1 irmstri

Tabell 10 Produktionsfaktorkostnader för massa- och pappers- industri.

5.6.1. Möjligheter att ta ut ett högre salupris

Massa- och pappersindustrin kan inte överföra _kostnadsökningar som en följd av nu föreslagna miljöavgifter på förbrukarna av branschens produkter. En skärpt konkurrens från nya producent- länder med låga virkeskostnader träffar i första_ hand export- massan, som i huvudsak består av kemisk massa. På grund av de höga vedpriserna i landet har exportkvantiteten för kemisk massa successivt sänkts under många år.

För såväl tidnings- som finpapper gäller att de är utpräglade exportprodukter med en exportandel på cirka 80 respektive cirka 70 %. Största mängden avsätts på EG—marknaden, och våra möjlig- heter att ensidigt kompensera kostnadsfördyringar genom ett högre salupris kan ses som helt uteslutna.

5.6.2. Anpassningsmöjligheter

I samband med nybyggnation och reinvesteringar har det varit naturligt att välja den utrustning som ger de bästa produk- tionstekniska förutsättningarna vad gäller produktkvalitet och kapacitet, men även att välja teknisk utrustning, som ger låga specifika el- och bränsleförbrukningar.

Den kraftiga nedgången i oljeförbrukningen sedan 1973, från ca 2.100.000 m 3/år till ca 500.000 m3/år 1988, ha stanngt av och bedömningen är att motsvarande 250 - 300 000 olja/ar av process- och reglertekniska skäl är den lägsta tänkbara kvan- titeten av lätt reglerbar energi.

På några ställen, där naturgas finns tillgänglig, kan oljan rent tekniskt bytas ut mot naturgas. Detta kräver dock inves- teringar. Den höga föreslagna miljöavgiften på gasol försvårar en sådan introduktion.

Eftersom tallolja, en biprodukt vid kemisk massatillverkning, är ett inhemskt förnyelsebart bränsle utan COZ-avg gift och kan ersätta eldningsolja gynnas en ökad användning av tallolja som bränsle. Detta innebär emellertid att talloljan, som är råvara vid Sveriges enda talloljedestillationsfabrik, eldas upp i stället för att vidareförädlas.

Trädbränsleanvändningen har ökat och fem mesaugnar eldas för närvarande med trädbränsle, två i pulverform och tre via för- gasning.

Eftersom både bränsle och framförallt elenergiförbrukningen är högst vid framställning av mekanisk massa gynnar miljöavgif- terna en övergång till den mera råvaruförbrukande kemiska massaframstäl1ningen. Detta är emellertid ingen omställning, som kan ske på kort eller ens medellång_ sikt och mera än mar- ginella omställningsmöjligheter finns således inte.

5.6.3. Konsekvenser

Flertalet av företagen i denna bransch omfattas för närvarande_ av nedsättningsreglerna. Om dessa regler skall vara kvar och på dagens nivå drabbas branschen på bränslesidan endast av svavel- avgifter. NO x-avgiften drabbar företagen olika, men skall enligt förutsättningarna vara noll på branschnivå. De process- anknutna utsläppen omfattas inte heller av denna studie. Med detta synsätt blir inte de bränslerelaterade miljöavgifterna så betungande. Däremot saknar nedsättningsreglerna betydelse för de indirekta återverkningarna på elpriset och transporterna. Elpriset förväntas höjas på grund av kärnkraftavvecklingen, skatt på spillvärmet i kondensverk och miljöavgifter. Aven om dessa prishöjningar inte ingår i denna studie, så är det dessa som blir avgörande, även på relativt kort sikt.

- Kort sikt

Den mekaniska massaindustrin kommer att se över sin energi- situationa men tvingas med det begränsade investeringsutrymmet, som uppstar, att dra in på produktiva investeringar.

Kemisk massatillverkning förmodas klara bränselrelaterade mil- jöavgifter bättre, men även här krymper utrymmet för offensiva investeringar.

— Lång sikt

Det, på grund av bränslerelaterade miljöavgifter, begränsade investeringsutrymmet nedsätter den långsiktiga överlevnaden.

De, på grund av kärnkraftavvecklingen, höjda elpriserna slår igenom hårdare på lång sikt och elpriset höjs totalt mycket kraftigt.

Prodgkter baserade på mekanisk massa och tidningspapper drabbas sa hart av miljöavgifter men framförallt av höjda elpriset, att produktionen blir helt olönsam. Den hittills förda strategin med ökad satsning på vedsnåla produkter kommer inte att kunna realiseras och andra länder kommer att ta hand om det marknads— utrymme, som skulle ha funnits för den svenska industrin.

Ett införande av mi1jöavgifter kompletterat med kärnkraftav- vecklingen skulle således skapa mycket svåra förhållanden för massa och pappersindustrin.

5.6.4. Slutsatser

Bränslerelaterade miljöavgifter begränsar investeringsutrymmet och detta urholkar möjligheten till långsiktig överlevnad. Om hänsyn även tas till kärnkraftavveck1ingen och miljöavgifter på elproduktion blir situationen även på kort sikt ohallbar.

Skälen till att anpassning på kort sikt inte är möjlig är flera:

* Processerna har effektiviserats långt och processbyten eller bränslebyten ger inte påtagligt lägre produkt- priser

* Kostnadsökningarna kan inte kompenseras genom pris- höjning

* Möjligheterna att byta produkter är små på grund av trögheter i marknad, tillverkning och försäljnings- kanaler

* Substitution av bräns1e eller el, som inte är process- relaterad, sker med dålig lönsamhet

En isolerad svensk ökning av en produktionsfaktorkostnad kan endast kompenseras om det sker genom motsvarande minskning av andra kostnader, t ex löner relativt konkurrenterna.

Resultatet på lång sikt blir alltså en utflyttning av bransch- kunnandet utomlands och en forcerad strukturomvandling, som slår ut merparten av massa- och pappersindustrin. De orter som drabbas har sma möjligheter att erbjuda alternativ sysselsätt- ning. Orterna längs med norrlandskusten och i Bergslagen drabbas i första hand. Möjligheterna att bygga upp motsvarande mängd arbetstillfällen inom ersättningsindustri är på kort sikt obefintliga. Skälet är att varaktiga arbetstillfällen grundas på att de tillverkade produkterna har en marknad och kan säljas med god_ lönsamhet. Det är förutsättningar, som byggs upp under en flerårsperiod.

5.7 Kemiindustri

Den kemiska industrin kan delas upp i en elintensiv och en icke elintensiv del. Till den elintensiva delen hör exempelvis ferrolegeringsindustrin och icke-järnmetallverk (SNI o 3710-3720),"50m i 5085 statistik räknas till Järn— och stal- branschen. Aven klorat och klor/alkali samt kisel och karbid— industri räknas till den elintensiva delen.

Icke elintensiva delar är exempelvis SNI 3530 petroleumraffi— naderier och SNI 3540 smörjmedels-, asfalt—_och kolprodukt- igdustrin. För den elintensiva industrin star miljöavgifterna pa bränsle i skuggan sett mot konsekvenserna av ett ökat elpris. Som framgar av tabell 5 innebär miljöavgifterna som isolergd palaga, att dessa överskrider 10 % av vinsten för ovanstaende industrier, SNI 3530_och 3540. Produktionsfaktor- kostnader för kemindustrin framgar av tabell 11.

sm- beim». Påvamr mum Br'hsle Elevergi Lela; Löner" man mm irk' t trars l' rb . km bemwrg % 1. dpi 1. g 1. ': kosta Kn mama» np op 05 ms - 13 - mn raffinaierier ww Södmmha %# 23 25 de 23 72 mi 7m3 asfalt» odikol- wodnktind.

Tabell ll Produktionsfaktorkostnader för kemiindustri

5.7.1. Möjligheter att ta ut ett högre salupris

Industrin konkurrerar med sina produkter på världsmarknaden, där en ständig utveckling och rationalisering pagar, även pa energisidan. För raffinaderier (SNI 3530) finns ej utrymme för ett högre produktpris. Smörjmedels-, asfalt- och kolprodukt- industrin (SNI 3540) är ej lika homogena processtekniskt sett, varför vissa industrier kan ha möjlighet att möta miljöavgif- terna med ett ökat produktpris, men branschen anser att ut- rymmet är starkt begränsat.

5.7.2. Anpassningsmöjligheter

Av landets petroleumraffinaderier har alla utom ett konver— terats till naturgas. Det föreligger, tekniskt sett, möjlighet att konvertera även det sista oljebaserade raffinaderiet till naturgas, även om naturgasledningen blir lång. Därmed minskas oljeanvändandet markant inom raffinaderisektorn.

Resterande industrier inom kemibranschen (som berörs i denna studie) har en cirka 50 % konverteringsmöjlighet till gas/gasol. Branschen har ej studerat möjligheten till annan kemisk produktion som följd av kommande miljöavgifter.

5.7.3. Konsekvenser

Det är endast ett fåtal av produktionsställena, som i dag kan tillämpa nedsättningsreglerna, varför de föreslagna bränsle- relaterade miljöavgifterna i relativt hög grad drabbar före- tagen. Till detta kommer höjda elpriser. För de elintensiva delbranscherna gäller speciella regler.

— Kort sikt

De bränslerelaterade miljöavgifterna konmer att belasta resul- tatet och inskränka på utrymmet för produktiva investeringar. Kapitalkrävande underhåll kan också komma att bli eftersatt. För att sänka det totala bränsleintaget till branschen kommer äldre anläggningar/produktionsplatser att tas ur drift.

- Lång sikt

Företagens minskade utrymme för investeringar och av ekonomiska skäl eftersatta underhåll påverkar naturligtvis på sikt den uthalliga överlevnadsförmågan. Till detta kommer ökade elpriser, som givetvis gör situationen än mera bekymmersam.

5.7.4. Slutsats

De här studerade delbranscherna är till helt övervägande del beroende av världsmarknadspriserna och har mycket små möjlig- heter att, åtninstone på kort sikt, byta till andra bränslen: Miljöavgifternas negativa inverkan på resultatet gör att den

internationella konkurrensförmågan försvagas.

5.8 Cement- och kalkindustri

Världsproduktionen av cement och kalk uppgick 1988 till 1 100 Mton. För denna produktion användes bränsle innehållande cirka 2 Mton svavel och bildades cirka 600 Mton 002 från enbart bränslet. Motsvarande siffror för Sverige var: produk- tion 2, 5 Mton, svavel i bränsle 0, 003 Mton och ur bränslet bildad 002 cirka 0,9 Mton. Sveriges andel av världsproduk- tionen är 2alltså cirka 2, 3 promille medan svavel i bränsle endast är 1, 5 promille och 002 bildat ur bränsle likaledes cirka 1, 5 promille. Av detta kan utläsas att bränsleenergi- förbrukningen för produktionen i Sverige är väsentligt lägre. Detta beror till övervägande del på att produktionen i Sverige sker enligt den torra metoden, medan en mycket stor del av världsproduktionen sker enligt den våta metoden, där slurryn före roterugnen håller cirka 30% vatten.

Den svenska branschen använde 1987 cirka 339 000 ton kol och 37 000 m3 tung eldningsolja samt smärre kvantiteter lätt eldningsolja. Overgång fran oljeeldning till naturgas pågår där naturgas finns tillgänglig.

Produktionsfaktorkostnader framgår av tabell 12.

sm- oeibmh- Råvaror Enballage orange Elemgl Leith Löver Bortl'åm Suma kod beteckning irt'åpt (ransp löneam rain-:. % 1 s 1 1 1 s kum. 3610 Forslinspodi 22,1 1.7 2.2 2.5 2.3 27.8 - 58,5 lergoxmm. 3620 Glasfochglasf 24,9 2,7 5,1 2.1 5,1 18,7 0,1 58,7 varuind. än nganusua zms 23 SJ za Lö 173 m1 5s9 3692 Camt-oaikalk- 12.3 2.8 11,3 5.6 1.1 11.1 0.4 44.0 inustri 3699 (mmm-11- 31.2 1.3 3,4 2,0 6,6 18,9 0,0 53,5 mu fuxstri

Tabell 12 Produktionsfaktorkostnader för bland annat cement- och kalkindustri.

5.8.1. Möjligheter att ta ut ett högre salupris

Av den svenska förbrukningen på cirka 1 700 000 ton cement importeras cirka 150 000 ton, och av den svenska produktionen exporteras cirka 500 000 ton.

Branschen konkurrerar med sina produkter på en världsmarknad med pressade priser och där en ständig utveckling och rationa- lisering pågår. Det är därför inte möjligt att ta ut högre salupris utan att exporten minskar samtidigt som importen ökar.

5.8.2. Anpassningsmöjligheter

Ur energisynpunkt kan kolet, som används i roterugnen, bytas mot naturgas vid de fåtal produktionsställen där naturgas kan bli tillgängligt. Den dominerande delen av cementtillverk- ningen sker på Gotland, men också på Oland, och där är inte naturgasintroduktion trolig ens på lång sikt. Ur processyn- punkt anses emellertid kolet ha så värdefulla egenskaper att det för närvarande anses vara det enda tänkbara process— bränslet. Skälet till detta är att kolaskan innehåller för cementen värdefulla metaller. Vid normal kolförbränning bildas aska, som utgör ett deponeringsproblem. För processkolet i denna bransch uppstår inget askdeponeringsproblem och ur denna synpunkt är därför kolet lämpligt.

Användningen av biobränsle bedöms inte vara ett realistiskt alternativ av främst följande skäl:

- Materialet måste först torkas så att torrhalten ökar från ca 50 till ca 95 %.

- Trots torkningen är energitätheten låg, ca 17 MJ/kg torkat bränsle mot ca 27 MJ/kg för kol.

- Den låga energitätheten gör att dagens kolförbrukning ca 339 000 ton/år motsvarar ca 3, 8 milj lös m3/år träd- bränsle.

- Utan hänsyn till skatt är världsmarknadspriset på kol per energienhet mindre än hälften av motsvarande pris på bio- bränsle före torkning.

- Mycket höga investeringskostnader.

- På Öland och Gotland finns mycket små möjligheter att till- godose energibehovet med lokala trädbränslen.

- Biobränsleaskan är alkalisk och detta är inte bra för pro- dukten cement. För att komma runt detta kan biobränslet förgasas, men det innebär ytterligare investeringar, som måste ske på bekostnad av andra produktiva investeringar.

Av_ovanstående framgår att anpassningsmöjligheterna är mycket sma.

5.8.3. Konsekvenser - Kort sikt

Investeringar i produktionsapparater upphör och anställningsstopp införs.

- Lång sikt

Tillverkning av kalk och cement innebär relativt höga underhålls— och reinvesteringskostnader. Detta innebär att produktionsutrustningen ganska snart blir utsliten och företagen upphör med att producera i Sverige. Den svenska förbrukningen av dessa viktiga basråvaror måste alltså täckas med import.

Produktionen utomlands ökar därvid och de totala miljöfarliga utsläppen genereras i andra länder med sämre produktionsutrustning ofta baserad på den våta metoden. Nettoresultatet blir ökad miljöbelastning.

5.8.4. Slutsatser

Branschen är helt beroende av pressade världsmarknadspriser och har mycket små möjligheter att konvertera till andra bränslen så att detta kan bereda utrymme för föreslagna miljö— avgifter. Man anser att kol av processtekniska skäl är det enda möjliga bränslet, i varje fal1 under överblickbar tid och att kolet därför skall behandlas på samma sätt som kolet till metallurgisk industri, dvs befrias från miljöavgifter.

Om den inhemska produktionen av kalk och cement upphör så blir nettoresultatet ökad miljöbelastning genom utländsk produktion med genomsnittligt omodernare produktionsutrustning.

5.9. Järn- och stålindustri

Under 1987 förbrukades (SNI 3710) inget kol, ca 43 000 m3 lätt olja och ca 232 000 m3 tung olja. Naturgas användes inte medan gasolförbrukningen uppgick till ca 69 000 ton. Mängden kol som används som reduktionsmedel ingår inte i dessa siffror.

Branschen upplever för närvarande och sedan några år en hög— konjunktur. Den svenska järn— och stålindustrin har under de senaste tio åren omstrukturerats mycket kraftigt. Mycket stora belopp har investerats i ny produktionsutrustning och de svenska stålverken är därför idag lika energisnåla som de bästa utländska verken.

Strukturrationaliseringar, men också en ökad produktspeciali— sering, har möjliggjort en ökning av såväl exporten som importen och konkurrensen från utländska produkter är stark. Produktionsfaktorkostnader för järn och stålindustrin framgår av tabell 13.

SNI— mlbransch» Råvaror Enbal lage Bränsle El en.-191 Lem: Löner Bordäm Sam kod beteckning "köat trarsp lönearte radar. % '$ $ $ 1 i i kostn 3710 Järn-. Stål— (th 50,0 0,3 5,7 3,9 1,7 14,3 1,1 77,0 femlegerirgsverk 3720 Ickejämletallvevk 60,7 0,7 1,5 3,5 1,3 10,7 1,0 79,4

Tabell 13 Produktionskostnader för järn- och stålindustri.

5.9.1. Möjligheter att ta ut ett högre salupris

Stål är en utpräglad internationell handelsvara och stål- priserna bestäms helt av rådande villkor på den internatio- nella marknaden. Priskonkurrensen är hård, delvis beroende på överkapacitet. Ett isolerat svenskt införånde av miljöavgifter måste därför helt kompenseras av andra produktionsfaktorer eftersom möjligheten att höja salupriset inte finns. Andra åtgärder måste vidtagas för att behålla vinstmarginalen.

5.9.2. Anpasssningsmöjligheter

Det dominerande bränslet är tung eldningsolja, som till över- vägande del används för att i ugnar värma stålmaterialet. Det är tekniskt möjligt att ersätta oljan med gasol men till lnycket höga kostnader. De flesta av verken är så belägna att användning av naturgas inte kan få mera än mycket marginell betydelse.

5.9.3. Konsekvenser

Något mindre än hälften av företagen kan i dag tillämpa nedsättningsreglerna.

- Kort sikt

De bränslerelaterade miljöavgifterna medför att utrymmet för investeringar reduceras kraftigt. Detta drabbar naturligtvis också investeringar för att förbättra miljön. Vissa processer drabbas hårdare och en direkt försämring av resultatet blir oundviklig. Tillämpningen av nedsättningsreglerna blir naturligtvis betydelsefull.

- Lång sikt

Bedömningen är att miljöavgifterna medför en sådan försämring av verksamhetens resultat att den långsiktiga över1evnaden kommer i fara. Det svenska behovet av järn- och stålprodukter kommer att täckas med utökad import.

Till detta kommer ökade elpriser, som är minst lika bekymmersamma.

5.9.4. Slutsatser

Branschen är helt beroende av priset på världsmarknaden och möjligheterna att byta bränsle i sadan omfattning att det skulle resultera i ett utrymme för miljöavgifter är mycket små. Elprisutvecklingen är bekymmersam liksom den framtida tillämpningen av nedsättningsreglerna.

5.10 Gjuteriindustrier

Av branschens totalt 250 företag har 90 st mindre än 5 an- ställda, 11 företag har mer än 200 anställda. Utmärkande för branschen är att endast de större företagen har utrymme för den ekonomiska omstruktueringen som miljöavgifterna för med sig. Produktionsfaktorkostnaden för gjuteriindustrin framgår av tabell 14.

som namn- Råvaror mum 11.-we nm man Löner mama-n Sum nu wuxmi lm't bmm ' m mmm m : z åå : å : ; msn. sum aanamsdh wa ms 23 en 2» zna && 7L6 gjuterier zum Maude-nr1de mn om 15 L9 a7 up La na järmeullvevk

Tabell 14 Produktionsfaktorkostnaden för gjuteriindustri 5.10.1 Möjligheter att ta ut ett högre salupris

Redan idag har importen ökat till cirka 40 % av gjuteri- produkter beroende av ett högt pris på svensktillverkade gjuteriprodukter. Branschen bedömer att ett ökat försäljnings- pris endast kan komma ifråga i mycket speciella fall och i en begränsad omfattning.

5.10.2. Anpassningsmöjligheter

Strukturen av valt bränsle till de olika smältprocesserna som det här är fråga om är helt bergende av temperaturen. Hitintills har en markant övergang till e1 varit fallet, men i stora ugnar används kol. Branschen tror på ett ökat elanvänd- ande, men om elpriset blir för högt kommer manga företag att försvinna.

5.10.3. Konsekvenser

— Kort sikt

En prishöjning är att vänta som får ti1l följd att kon- kurrenssituation från utlandet blir ohållbar. En övergång till el kan bli fallet om elpriset har en rimlig nivå.

- Lång sikt

Endast speciell högteknologisk gjuterinäring kommer att bli lönsam. Branschen tror att de sma och medelstora företagen försvinner. Många är idag på gränsen till lönsamhet.

5.10.4. Slutsatser

Strukturen på arbetsställen för gjuterier kommer att förändras markant om miljöavgifterna blir vad som idag föreslagits. Importen av gjuteriprodukter kommer att öka. Många gjuterier kommer sannolikt att konvertera till el.

6 SLUTSATSER

Den genomförda analysen avser enbart direkta kostnadsökningar orsakade av miljöavgifter och ökade kostnader för transporter.

Resultaten visar att 15 branscher av ca 90 får kostnadsök— ningar som överskrider 10 % av deras vinst. Hänsyn har därvid tagits till nedsättningsregel för COz-avgift och återbäring av NOX -avgift. Utan sådan hänsyn stiger antalet branscher till 24.

Vid genomgången med de utsatta branscherna framkmnner att möjligheterna att möta kostnadsökningarna är små genom pris- höjningar på produkterna. Möjligheterna till att vidtaga åtgärder sasom bränslebyte för att minska kostnaderna för avgiften är mycket begränsade. Inte någon bransch eller före— tag har pekat på några åtgärder av typen rening. En sänkning av svavelhalt i inköpt bränsle kan dock förväntas.

En analys på branschnivå ger ingen säker uppfattning om de tgtala effekterna eftersom det är enskilda företag som paverkas. Pa grund av olika produktionsinriktning, export- andel, modernitet och ekonomisk styrka har företagen vari— erande möjligheter att klara kostnadsökningar av den typ som här diskuteras.

W1_91_ er-- a!-Qvgränsninga:

Det bör observeras att i resonemangen ovan finns endast de direkta kostnadsökningarna på inköpt bränsle och transporter med. Miljöavgifter kommer sannolikt att öka kostnaderna för inköp fran gnderleverantörer. Kostnaderna för inköpt el för- väntas ocksa öka betydligt pa grund av bl a miljöavgifter. Desga indirekta kostnadsökningar läggs ovanpa de direkta och ingar inte i underlaget för nagra nedsättningsregler utan ökar kostnaden för företagen.

För den elintensiva delen av industrin torde effekterna på elpriset vara viktigare än den direkta belastningen genom energiskatter och avgifter på bränslen.

Nedsättningsreglernas föreslagna utformning begränsar kostnadsökningen vad gäller energiskatter och koldioxidav— gifter. Den kommerodäremot inte att reducera de indirekta aterverkningarna pa elpriset och transportkostnaderna.

Under nästa år förväntas dessutom förslag om miljöavgifter på utsläpp från processer vilket ökar kostnaderna för företagen.

Kostnaden för industrins energianvändning i relation till andra kostnader och i jämförelse med konkurrentländer, kan inte ändras utan betydande omstrukturering av landets industri. Drastiska ändringar av kostnadsbilden på kort sikt kan de flesta industribranscherna inte anpassa sig till.

En fullständig konsekvensanalys bör göras, som inkluderar samtliga större effekter av de aktuella miljöavgifterna och energiskatterna på företagen.

REFERENSLISTA

"Utsläpp av försurande ämnen 1987", SNV-rapport 3563

Seminariematerial från SNV

Bränslestatistik från SCB

"Preliminär industristatistik, 1987", SCB "Gruppcentraler i industrisektorn", BFR, R27:1986 Miljökonsulterna, 1989

Finansstatistik 1987 SCB

8

Bilaga 1: 2: 3:

BILAGOR

Pannor inom industrin

Bakgrund till använda omräkningsfaktorer

SCBs definition av "förbrukning av inköpt bränsle" Utdrag ur lagen om allmän energiskatt

Resultat från beräkningarna av kostnadsökningen för alla delbranscher på grund av miljöavgifter. Med nedsättningsregler och med antagandet att NOX - kostnaden blir försumbar.

Resultatet från beräkningarna av kostnadsökningen för alla delbranscher på grund av miljöavgifter

utan häns n till nedsättningsregler och med fullt utslag pa NOx -kostnaden.

Underlag till beräkningarna. Preliminär industristatistik 1987 4-giffrig SNI- kod

kompletterad med vinstnivan fran SCB:s finansstatistik.

Översättning mellan SNI-kod och branschbeteckning.

PANNOR INOM INDUSTRIN

Inom industrin finns cirka 6 000 pannor av olika storlek. I figur 5 redovisas pannorna fördelade på effektintervall,

Storlek (MW)

1 0.1

0.1 - 0.6 0.6 - 1.0 2164 1.0 - 6.0 5.0 - 10.0 10.0 - 20.0 132 20.0 - 60.0 103 60 ' 24 __| __J— l __l 0 600 1000 1600 2000 2600 Anu! (n)

Figur 5 Varmvattenpannor, ång- och hetvattenpannor exklusive sodapannor, SNI—kod 31-38

På kommande sidor redovisas antalet pannor exklusive soda- pannor i olika effektstorlekar uppdelat på olika industri— branscher.

För att göra en uppskattning av hur mycket av utsläppen som kommer från anläggningar i olika effektintervall, kan tabell 15 användas. Här anges mängden utsläppt NO fördelat på olika effektstorlekar, således kommer 30 % av utsläppen av NOXfrån förbränningsanläggningar som är mindre än 1 Mw.

Panneffekt, MN % av totalt utsläpp

Små pannor 30 1-5 17 5—10 8 10-20 7 20-50 11 50 27

fördelat på anläggningarnas

Tabell 15 Årligt utsläpp av NO storlek. (Referens öl

Ang- och hetvattenpannor (SA-reglstrerade dec. 1982 exkl sodapannor)

" ' aa & - &, & :.: ?. ”8 . :.. . no:: * - en s" = . * 16 6 2

>SO

" - n..- D (II 04

(117

;ageri

” n .. .. .. .. _. 1.1' . - N

1133'

89 13111 eri 34 verk oc onf.3119 ="1799

em.ind. raf 1nd hokl. jeri . & ter

astvaru ege 691 'orslin o lergods 361

ssa och lje och tt 3115

Vamatten- nnor ned öppna : sten

_ I! .. I .. ' u STORLEK '_'. nu

E%ååäåiäii 'Vf' -e On 369929 356 plnskivo 31192 lgverk

>50

OMRÄKNINGSFAKTORER Omräkningsfaktorerna i tabell 3 baseras på följande antagna schablon-

värden. De är hämtade från "Enmarks modell" som använts tidigare i miljöavgiftutredningen (MIA).

Utsläppskoefficienter mg/MJubränsle (g/MNHb)

Bränsle Energiinnehåll S NOx 002

EO5 0,8% S 10700 th/m3 190(685) 170(610) 77000(276980) Eol 0,2% S 9900 kWh/m3 50(180) 100(360) 77000(276980) Kol 0,8% 5 7500 kWh/ton 280(1010) 280(1010) 92000(330940) Flis 2000 kWh/m3f 20(72) 120(430) O(O)

Torv 2500 kWh/ton 120(432) 200(720) -

Naturgas 10800 th/lOOOm3 1(3,6) 100(360) 55000(197840)

Reduktionsmedel

Citat från frågeformulär som SCB sänder till industriföretag angående "förbrukning av inköpt bränsle och elenergi" . Nedan- staende citat gäller kostnad, men samma regler och undantag gäller för kvantitet av bränsle.

"Räkna med kostnaden för förbrukning av inköpt bränsle och drivmedel, även sådant som används som reduktionsmedel, inklu- sive energiskatt.

Räkna inte med:

— egenproducerat bränsle och drivmedel.

- bränsle och drivmedel som används som råvara, rengörings- eller tillsattsmedel. (Dessa värden redovisas under koden

.(dvs råvaror. ÅFs kommentar. ))

- bränsle och drivmedel som används för framställning av elenergi

- km-skatt skall ej inräknas."

Enligt Per Edborg, SCB industristatistik.

Beskattningsbara bränslen

Utdrag ur "SFS 1984:994", omtryck av lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

Uppbörd och kontroll

ZA ! [ deklaration som avser bränslen fär avdrag göras för skatt gä _bränsle som

a) ibeskattat skick förvärvats för äterförsäljning eller förbrukning i egen rörelse.

b) ätertagits i samband med ätergäng av köp.

c) förbrukats av eller försätts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål.

d) förbrukats eller försätts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg. när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamät eller annat privat ändamål.

e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där.

11 förbrukats eUer försätts för förbrukning för annat ändamål än ene;- gjatstring eller förbrukning. i samband med fabriksmässig tillverkning av motorer. för avprovning av motorer ä provbädd eller ä annan dylik anord- ning utan att transportmedel därvid framföres,

g) förbrukats för framställning av bensin el_l_e_ri bilaga ! ang1'vet bränsle eller för produktion av annan skattepliktig elektrisk kmft än sådan som a_vses i 25 5 första stycket dh h) försätts med förlust för den skattskyldige. iden män förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag färl i den män avdgg inte har gjorts enligt första stxcket D, ävenl göras för kolbränslen som förbrukats eller försätts för förbrukning i me- tellum'ska &esser. vari även skall anses ingä den us- och värmepro- duktion som sker till följd av sådana processer.

Avdrag enligt första stycket h) lär göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning äter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser.

25 & l deklaration som avser elektrisk kraft fär avdrag göras för skatt på elektrisk kraft. som

a) levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likar- ut ändan-tät eller överförts till annat land.

b) förbrukats eller försätts för förbrukning för annat ändamål än ener- gialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan förbruk- ning eller vid framställning av bensin eller i förteckningen angivet skatte- pliktigt bränsle.

c) försätts med förlust för den redovisningsskyldige. i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning frän förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft.

d) groducerats i mottgcksanläggning och förbrukats i egen industrigll &

Avdrag enligt första stycket c) får göras med belopp som svarar mot sä stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska krahens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning äter lämnas för skatten på den kraft som betalningen avser.

Avdrag får även göras för skatt för bensin eller annat bränsle. som förbrukats vid produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses i första stycket d). iden mån avdrag icke gjorts enligt 24 5 första stycket g) eller enligt 7 5 1 mom. första stycket i) lagen (1961:372) om bensinskatt.

Beräkningar av ökade kostnader på grund av miljöavgifter för samtliga delbranscher

Med NDX-kostnaden antagen till 0 kr och hänsyn till nedsättningsregler. Den totala kostnadsökningen på grund av miljöavgifter för hela svenska indusgrin (SNI 21-39) blir, med tillämpning av nedsättningsregler och "NDX-aterbäring", följande:

- sox 570 Mkr/år

470 _"-

- coz

Summa 1.040 -"-

sid 1 (6) DKAD KOSTNAD PGA HILJUAVGIFTER SNI-kod SOx NOx 602 Tranep Summa % av % av 30kr 40 kr 25 öre Totalt saluv vinet Hkr Hkr Hkr Hkr Hkr 2100 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa 21 0.0 0,0 0,0 0,0 0,0 2200 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa 22 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 2301 29,1 0,0 0,0 5,6 34,7 1,2 0,0 2302 2,2 0,0 0,0 4,3 6,5 0,3 0,0 Summa 23 31,4 0,0 0,0 9,9 41,3 2901 0,3 0,0 0,5 3,4 4,2 0,7 1,9 2902 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 2903 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 2909 0,0 0,0 0,1 0,4 0,5 0,5 1,8 003 0.0 096 3,8 4,7

OKAD KOSTNAD PGA HILJOAVGIFTER

SNI—kod

3111 3112 3113 3114 3115 3116 3117 3118 3119 3121 3122, 3131 3132 3133 3134 3140 Summa 31

SOx 30kr Hkr

|.-

... bONNI—NUPOQONNÖ

....—

. . .

s.—

bleONlON-hOobmmihNNNl

??

55,1

NOx 40 kr Hkr

nu—

nu.-

O(DOCDO(DOtDptDOlDOCDOCDO O(DO(DOEDO(DO(DOtDOEDOtDO

Q—v—u—u

* Reducerad C02 avgift

C02 25 öre Hkr

6,8 13,4 9,5 0,8 11,6 0,8 5,8 25,5 2,9 2,9 2,5 2,6 0,0 4,7 0,5 0,4 90,8

|.- OHOSOPLD

..

Ul

Tranap

:! ä' "i

u .—

»

»

...—.

»wwqoqmmombmwwmmm

OOOUOPNNPPQ

BV

saluv

.vuv-v—w

. —

—.

_

OOOOOOOPNOOOOOOO PbtJOub-NHNNNPNIPUNP

% av vinst

U| _...

v..

|.- —

u

.-

_...—

DUUOObNPmbP-wmmmxl Mmuoorouromo—opmmw.»

OKAD KOSTNAD PGA HILJDAVGIFTER

SNI-kod SOx 30kr

Hkr

3211 7,3 3212 0,1 3213 0,8 3214 0,2 3215 0,0 3219 0,8 3220 0,3 3231 0,8 3232 0,0 3233 0.0 3240 0,1 Summa 32 10,3 3311 11,3 3312 0,0 3319 0,1 3320 0,9 Summa 33 12,3

NOx 40 kr Hkr

0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

25 ”

C02

30 R*! '10

....

.

———.—

OOOHOSJOOt—Om int—OOOUIåOUIPOOD

|.- 9

10,8 0,1 0,2 1,5 12,5

Transp

Hkr

...-u.

v

_ .

QOOPOpPOOOo—b— UIGDU'IUIU'I UUPOUOOPNNIPQ

U

F????

»

Summa Totalt Hkr

. »

QbNOODPNOQUILD

» .

u.—

,. OOONNEJIOHNr-Nl & ?

56,6

1,9 7,2 66,3

% av saluv

...—

&.

O(DOt305)O(JOtDO PPOUprwNPq

OOOO Pt-h-N

'

% av vinst

.—

.

U'-

— .

_

M |— F**OtnPlnhtbmr—O motoaibr—wrQOtnw

..

. Q »

PHt—t.) .

. »

m—qh-w

OKADE KOSTNADER PGA HILJOAVGIFTER

SNI-kod

3411. 3412 3419 3420 Summa 34

3511 3512 3513 3521 3522 3523 3529 3530 3540! 3551 3559 3560 Summa 35

' Reducerad

SOX 30kr 40 kr

Hkr

177,6 2,6

....

IDPPOFSJUONO UPGQUDPDOU

....

t..)

C02 avgift

...

_O_OOOO OOO

OOOOOOOOOO 000

0

99.09.0999 0

0

C02

25 öre

Hkr

38,2 4,2 2,5 2,9 47,6

21, 5 o, o 10, &

...

DPPOUPUIPNO hwumbhooom

Ul

Transp Hkr

22,4

blbUlOtDF-ibt—u)

....

0.5r-r-h-Otöhlo

N .

Summa Totalt Hkr

238,2 11,0 7,0 27,9 284,2

35, 3 o, o 25, a 2, 2

...

Pi— neste-mumlar»

....

.

OQQNNIOPUD

|.- M .

vinst

Proptd uwum

PhöOtdh-b—Jban>Otn

..

NbNmtDNlt—OONOU

Bilaga 5 sid 5 (6) OKADE KOSTNADER PGA HILJOAVGIFTER SNI-kod SOx NOx C02 Trenep Summa % av % av 30kr 40 kr 25 öre Totalt ealuv vinet Hkr Hkr Hkr Hkr Hkr 3610 1,1 0,0 4,1 0,6 5,6 0,6 neg vinet 36200 14, 6 0, 0 0, 0 2, 6 17, 4 0, 7 9, B 3691» 1,9 0,0 1,3 0,6 3,8 0,7 15,4 3692! 84,6 0,0 0,0 0,8 65,4 6,6 33,1 36990 21,5 0,0 44,0 14,1 79,6 1,1 12,1 Summme 36 123,8 0,0 49,4 19,0 192,1 37100 50,1 0,0 62,6 13,2 125,9 0,4 6,5 37200 13, 5 0, 0 27, 7 4, 2 45, 4 0, 4 10, 5 Summa 37 63,6 0,0 90,3 17,4 171,3 3901 0,0 0,0 0,0 0,1 0,2 0,1 0,5 3902 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,4 0,0 3903 0, 1 0, 0 0, l 0, 4 O, 6 O, 2 2, 9 3909 0,3 0,0 0,4 0,7 1,3 0,1 0,8 Summa 39 0,4 0,0 0,6 1,2 2,2

» Reducerad 002 avgift

OKADE KOSTNADER PGA HILJOAVGIFTER

5 (6 % ev vinst

BV

% eeluv

Summa Hkr

Trenep Hkr

C02 25 öre Hkr

NDX 40 kr Hkr

SOx

30kr Hkr

SNI—kod

1_23_20.ud_3.12.11 52 58.11.4aul.10 & O

neg vin

1.11—40—41.10.lt.1112 2.11ti21100 OOAUOOAUOOnUOOnUOO OOnUOO—UOO

0 2 neg vin

Bäu4nu0€u2€u77190.4n16_43_/2n63n40 azaamähähhmmz&målmåm3mm 13 1 3 1 1 7

253,2

6_a9":On:;6.19nu8nu9_26.12n257130 Lhammzzahazmmmhmamamzmm 1 1 2

102,3

38400443301198643362400. LG3åQLLåQLL$Q$L33QLQmmm 1 1 3

99,6

O_UOAUOAUOAUOnUOHUO_UORUOAUOAUOAUD

I'liill Illoll |

oooooooooooooommmmmmmom

0,0

8.41n40tlåfnanöS_äaalan99n44AU2Au0

001301Q2040205110020000

51,3

3811 3812 3813 3819 3821 3822 3823 3824 3825 3829 3831 3832 3833 3839 3841 3842 3843 3844 3845 3849 3851 3852 3853 Summa 38

Beräkningar av ökade kostnader på grund av miljöavgifter för samtliga delbranscher med NOX—avgift och utan hänsyn till nedesättningsregler.

Den totala kostnadsökningen på grund av miljöavgifter för hela den svenska industrin (SNI 21—39) blir utan hänsyn tagen till nedsättningsregler utan NOx—äterbäring:

50 = 570 Mkr/år )( Mox = 960 Mkr/är coz = 870 Mkr/år

Summa 2400 Mkr/år

OKAD KOSTNAD PGA HILJDAVGIFTER

SNI-kod SOx N0x 002

30kr 40 kr 25 öre

Hkr Hkr Hkr 2100 0,0 0,0 0,0 Summa 21 0,0 0,0 0,0 2200 0,0 0,0 0,0 Summa 22 0,0 0,0 0,0 2301 29,1 37,5 37,3 2302 2,2 3,0 2,5 Summa 23 31,4 40,5 39,7 2901 0, 3 0, 5 O, 5 2902 0,0 0,0 0,0 2903 0,0 0,0 0,0 2909 0, 0 0, 1 0, 1 Summa 29 0,3 0,6 0,6

Tranep

Hkr

00005.) tD-b us:-oo:— NDU

....

Summa Totalt Hkr

0,0 0,0

0,0 0,0

109,5 11,9 121,5

4,7 0,0 0,0 0,6 5,3

eid 1 ( % av % av ealuv vinet 0.0 0,0 0,0 0,0 3,9 0,0 0,6 0,0 0,8 2,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,5 2,0

OKAD KOSTNAD PGA HILJOAVGIFTER

SNI—kod SOx NO:: 002 Tranep Summa 7. av 7. av 30kr 40 kr 25 öre Totalt ealuv vinst Hkr Hkr Hkr Hkr Hkr 3111 4,7 8,5 6,8 9,9 29,9 0, 1 10,4 3112 12,2 16,3 13,4 11,6 53,4 0,4 84,8 3113 2, 2 6, l 9, 5 2, 5 20, 2 0, 4 9, 4 3114 0,4 0,8 0,8 0,9 2,9 0,2 3,6 3115 ,8 9,5 11,6 1,2 29,1 1,0 13,9 3116 0,5 0,7 0,8 0,9 2,9 0, 2 2, 5 3117 1,4 3,7 5,8 8,4 19,3 0,3 4,9 3118 13, 0 20, 6 25, 5 1, 8 60, 9 3, 4 28, 5 3119 2,4 3,3 2,9 1,4 10,0 0,3 4,7 3121 1,2 2,2 2,9 2,5 8,9 0,2 3, 1 3122 2,0 3,0 3, 1 2,6 10,7 0, 2 21, 4 3131 2,7 3,3 2,6 1,7 10,3 0,6 0.0 3132 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0.0 0.0 3133 4,7 6,2 4,7 3,7 19,4 0,5 7,7 3134 0, 4 0, 6 0, 5 0, 9 2, 5 0, 5 7, 7 3140 0, 4 0, 6 0, 4 0, 2 1, 6 O, 1 0, 3 Summa 31 55, 1 85, 5 91, 4 50, 1 282, l

ÖKAD KOSTNAD PGA HILJOAVGIFTER

SNI—kod SOx NOx C02 Trenep 30kr 40 kr 25 öre

Hkr Hkr Hkr Hkr 3211 7,3 9,8 8,8. 1,7 3212 0,1 0,2 0,3 1,1 3213 0,8 1,1 1,1 0,7 3214 0,2 0,4 0,5 0,2 3215 0,0 0,0 0,0 0,1 3219 0,8 1,5 3,4 1,0 3220 0, 3 0, 5 0, 5 2, 0 3231 0,8 1,2 1,0 0,3 3232 0,0 0,0 0,0 0,0 3233 0,0 0,0 0,0 0,1 3240 0,1 0,1 0,1 0,3 Summa 32 10,3 14,8 15,9 7,5 3311 11,3 29,4 10,8 34,6 3312 0,0 0,1 0,1 0,5 3319 0, 1 O, 4 0, 2 1, 6 3320 0,9 3,8 1,5 4,8 Summa 33 12,3 33,6 12,5 41,5

Summa Totalt Hkr

27,6 1,7 3,8 1,3 0,2 6,6 3,3 3,2 0,0 0,2 0,6 48,5

86,0 0,7 2,2 11,0 99,9

% av saluv

. .

. .

c>o Ot)C>5>O(DC>o-— F'h Oubl—thtmtJr-C

OSDCJO N N N U

% av

C |.— :| Ill 0”

|.»

PU)

U

..

p N P oinr—FJa-H » H U # m cam Q » m M m . w

.

blåa!" U 0 C)N O

OKADE KOSTNADER PGA HILJOAVGIFTER

SNI—kod

3411 3412 3419 3420 Summa 34

3511 3512 3513 3521 3522 3523 3529 3530 3540 3551 3559 3560 Summa 35

SOx 30kr Hkr

C02 25 öre Hkr

NDX 40 kr Hkr

359,4 3,9 3,1 2,1 368,5

ON???

N

16,6 0,0 14,1 0,6 2,5 1,1 9,2 12,2 3,6 1,0 2,1 1,8 64,8

..

y..

.......... ........

OPPOULDUIPNOOOP NltDNltDNl-bOOODOOUI NltDUINN

Q&HPPOUNO

.

ubåUlOlDPbPND

M N

Summa Totalt Hkr

750,6

15,0 10,1 30,0 805,6

51,9 0,0 40,8 2,8 7,4 5,0 20,8 31,4 11,5 3,6 6,8 9,2 191,4

ealuv vinet

099? PBJUIA

...........

OOOOOOOOOOOO PNGÖNUUPPÖOUI

.

DKADE KOSTNADER PGA HILJOAVGIFTER

SNI—kod

3610 3620 3691 3692 3699 Summma 36

3710 3720 Summa 37

3901 3902 3903 3909 Summa 39

SDx 30kr Hkr

NOx 40 kr Hkr

1,9 19,2 4,4 112,7 33,5 171,8

73,9 21,4 95,3-

0,0 0,1 0,1 0,4 0,6

C02 25 öre Hkr

4,1 17,7 6,6 140,1 55,0 223,4

104,3 30,8 135,1

..

oopoo asap—cao

Tranep

Hkr

....

r-p

|... POOOO Ninh? NDIBOONO

#NN OHDU'IOO

|.-

NNlbOP

Summa Totalt Hkr

7,9 54,4 13,5 aaa.3 124,0 538,0

241,6 69,9 311,4

0,2 0,2 0,7 1,7 2,8

% av saluv

.

o—myno Nito-DMD

90 mm

. .

OEJOID Nthv—

.

% av vinst

neg vina 31 54 131 19

sid 6 (6) OKADE KOSTNADER PGA HILJOAVGIFTER SNI—kod SOX NOx C02 Trlnep Summa % av % av

30kr 40 kr 25 öre saluv vinst Hkr Hkr Hkr Hkr Hkr

3811 0,8 1,3 1,3 1,6 5,1 0,1 1,2 3812 0,4 0,7 0,8 1,3 3,2 0,1 2,0 3813 1,1 2,6 3,4 8,9 16,0 0,2 3,1 3819 3,2 7,9 16,0 14,7 41,7 0,2 2,7 3821 0, O O, O O, 0 O, 0 0, 0 0, 0 0, 0 3822 1,1 1,8 1,4 2,9 7,3 0,2 10,7 3823 0,6 1,1 1,4 2,2 5,3 0,1 3,7 3824 2,6 5,0 5,3 6,6 19,5 0,1 3,4 3825 0,3 0,9 0,3 1,1 2,6 0,0 1,2 3829 4,8 8,9 11,0 15,9 40,5 0,1 2,6 3831 0,8 1,2 1,1 2,0 5,0 0,1 1,5 3832 2,9 3,8 3,1 7,8 17,7 0,1 1,4 3833 0,8 1,1 0,9 0,8 3,5 0,2 neg vinst 3839 5,1 7,5 8,8 4,9 26,2 0,3 3,1 3841 1,8 3,7 4,6 1,2 11,3 0,3 neg vinst 3842 1,3 2,2 3,4 0,6 7,5 0,2 67,7 3843 20,9 29,4 33,3 23,1 106,7 0,2 2,0 3844 0, 2 0, 3 O, 3 0, 2 O, 9 0, 1 1, 4 3845 2,4 3,2 2,6 3,2 11,4 0,1 5,4 3849 0, O 0, 1 O, 2 0, 5 O, 9 0, 2 3, 2 3851 0,2 0,3 0,4 2,7 3,6 0,1 1,5 3852 0,0 0,0 0,0 0,3 0,3 0,0 0,8 3853 0, 0 0, 0 0, 0 0, 0 0, 0 O, O O, 0 Summ— 38 51,3 83,0 99,6 102,3 336,2

Preliminär industristatistik från 1987 4—sjffrig SNI—kod, samt vinstniväer frän SCBs finansstatistik.

Förklaring:

Trädbränsie'är redovisat med enheten m3 löst mått.

SNI-kod Kol Lätt olja Tung olja Naturgas Totalt Totalt Totalt Totalt

ton m3 m3 1000m3

2100 0 0 0 0 Summa 21 0 0 0 0 2200 0 0 0 0 Summa 22 0 0 0 0 2301 52298 1700 81954 0 2302 0 2368 10355 0 Summa 23 52298 4068 92309 0 2901 0 2275 1034 0 2902 0 0 0 0 2903 0 0 0 0 2909 5 587 0 0 Summa 29 5 2862 1034 0 SNI-kod Lejda Bensin Diesel Förädl— tranap värde

tkr Hkr Hkr tkr

2100 0 0,0 0,0 0 Summa 21 0 0 0 0 2200 0 0,0 0,0 0 Summa 22 0 0 O 0 2301 - 0,1 2,7 2005344 2302 - 0,0 4,3 1216988 Summa 23 0 0,1 7,0 3222332 2901 66489 0,2 1,9 422107 2902 0 0,0 0,0 0 2903 0 0,0 0,0 0 2909 5253 0,0 0,3 88251 Summa 29 71742 0,2 2,2 510358

Gasol Totalt

ton

0 O

0 0

10 17

00000

Salu— värde tkr

0 O

0 0

2782021 2077270 4859291

622670 0 0 116044 738714

! EJ SCB:s siffror utan dessa multiplicerade med 0,16, motsvarar kostnadsökningen pga miljöavgifter

- Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker

(000

00000

Vinst

Hkr

28 28

221

31 252

vilket

SAHHANFATTNING INDUSTRISTATISTK 1987 SNI—kod Kol Lätt olja Tung olja Naturgas Gasol Träbr Totalt Totalt Totalt Totalt Totalt Totalt ton m3 m3 1000m3 ton m3 3111 0 13830 19689 1515 458 49261 3112 0 3133 57208 4384 71 12081 3113 0 2097 9907 23869 208 6 3114 0 2899 1586 0 61 2499 3115 21796 166 8571 4413 0 0 3116 730 836 1315 462 31 137 3117 0 19618 3873 3524 1462 1900 3118 26750 1641 32832 27520 0 118 3119 0 1475 11140 1481 17 0 3121 0 6404 5001 1521 682 0 3122 0 3620 9217 654 750 0 3131 0 0 12660 0 107 0 3132 0 O 0 O 0 0 3133 0 1157 22235 0 116 8253 3134 0 771 1914 0 25 0 3140 0 3 1760 0 87 3600 Summa 31 49276 57650 198908 69343 4075 77855 SNI—kod Lejda Bensin* Diesel. Förädl- Salu— Vinst

transp värde värde

tkr Hkr Hkr tkr tkr Hkr 3111 329662 0,9 2,4 4555641 21719656 289 3112 394068 0,3 3,4 2952924 14979488 63 3113 101537 0,3 0,2 2226662 4831738 216 3114 31430 0,1 0,1 659360 1668878 81 3115 55426 0,1 0,1 972203 2910758 209 3116 29844 0,0 0,2 567660 1818260 113 3117 187377 1,5 3,1 3633065 6430929 393 3118 60384 0,1 0,5 494796 1798824 214 3119 53146 0,4 0,0 1457038 3210623 212 3121 94595 0,5 0,1 1639298 4919911 291 3122 96360 0,2 0,5 569040 4529301 50 3131 76345 0,1 0,1 662792 1733930 - 3132 0 0,0 0,0 0 0 - 3133 100339 0,6 1,1 2074345 3806088 251 3134 26376 0,0 0,4 222184 464653 32 3140 10049 0,0 0,0 1042947 1595334 511 Summa 31 1646938 5,0 12,2 23729955 76418371 2925

' Ej SCB:s siffror, utan dessa multiplicerade med 0.16, vilket motsvarar kostnadsökningen pga miljöavgifter ,

— Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker &

SAHHANFATTNING INDUSTRISTATISTK 1987

SNI-kod Kol Lätt olja Tung olja Naturgas Totalt Totalt Totalt Totalt ton m3 m3 1000m3 3211 0 3542 34409 1435 3212 0 1721 0 0 3213 0 1636 3616 0 3214 0 243 1095 0 3215 0 204 17 0 3219 0 1323 3450 0 3220 0 2166 1064 0 3231 0 96 3486 821 3232 — — - 0 3233 0 284 34 0 3240 0 459 200 0 Summa 32 0 11674 47371 2256 3311 0 14632 42160 0 114 496570 3312 0 549 13 0 O 272 3319 0 1278 32 0 0 6525 3320 0 7366 1931 0 39 74566 Summa 33 0 23825 44136 0 153 577933 SNI-kod Lejda Bensin, Diesel» Förädl— Salu- Vinst transp värde värde tkr Hkr Hkr tkr tkr Hkr 3211 56789 0,5 0,1 1427768 2699812 174 3212 26222 0,6 0,0 556124 1397096 99 3213 20629 0,3 0,0 666623 1426366 4 3214 8566 0,0 0,0 130413 295489 12 3215 2230 0,0 0,1 40463 84142 4 3219 40095 0,2 0,0 719914 1431183 34 3220 44548 1,0 0,1 1470180 2681412 196 3231 11384 0,1 0,0 232822 738553 8 3232 - — - — — 3 3233 2809 0,1 0,0 93491 170092 12 3240 6729 0,1 0,0 219697 477772 23 Summa 32 220001 2,774 0,3292 5557495 11401917 569 3311 1028987 3,1 10,9 10632118 29775250 1705 3312 8425 0,1 0,2 184528 413819 54 3319 39066 0,4 0,5 653287 1433249 110 3320 150582 1,3 0,5 2878064 6205461 374 Summa 33 1227060 4,871 12,0504 14347997 37827779 2243

» EJ SCB:s siffror, utan dessa multiplicerade med 0.16, vilket vilket motsvarar kostnadsökningen pga miljöavgifter

-Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker

SAHHANFATTNING INDUSTRISTATISTIK 1987

SNI—kod Kol Lätt olja Tung olja Totalt Totalt Totalt

ton m3 m3

3411 137223 28433 606912 3412 0 2687 11961 3419 0 4195 8630 3420 0 6360 4148 Summa 34 137223 41675 631651 3511 0 5605 39251 3512 — - — 3513 0 4425 42523 3521 0 3847 867 3522 0 857 9379 3523 0 1967 3499 3529 0 6103 11206 3530 0 0 46441 3540 0 5919 10303 3551 0 1151 3381 3559 0 1520 7246 3560 0 6188 4467 Summa 35 0 37582 178563 SNI—kod Lejda Bensin. Diesel.

transp

tkr Hkr Hkr

3411 876152 0,7 4,2 3412 163223 0,8 0,2 3419 115069 0,2 0,1 3420 801826 7,8 0,1 Summa 34 1956270 9,4 4,6 3511 136510 0,5 2,1 3512 — - - 3513 299601 0,4 0,3 3521 34698 0,4 0,1 3522 34158 0,2 0,0 3523 61105 0,9 0,0 3529 113771 0,9 0,3 3530 0 0,1 0,1 3540 71538 0,1 0,4 3551 37666 0,1 0,1 3559 48946 0,5 0,0 3560 130365 1,7 0,1 Summa 35 968358 5,7 3,4

. Ej SCB:s siffror,

Naturgas Totalt 1000m3

0 3534 0 59 3593

42070 0 4594 0 0 0 5987 0 2076 0 O 0 54727

Förädl— värde tkr

19440709 2135352 2248652 16121780 39946493

5801230

4236316 1167842 5212795 950273 3729984 4059860 1149612 600115 1738197 3672702 32318926

Gasol Totalt ton

14399 493 132 1453 16477

422

325 38 3 O 158 0 240 0 5 150 1341

Salu- värde tkr

50821751 4885907 5201129 24565351 85474138

11270878

10264602 2572593 6738485 1958530 7085984 18330898 3121986 1079374 3290929 7267326 72981585

utan dessa multiplicerade med 0.16, motsvarar kostnadsökningen pga miljöavgifter

— Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker

Träbr Totalt m3

4529240 0

11732 4107 4545079

102

53056 0 0 0 143000

00000

196158

Vinst

Hkr

6274 255 362 2091 8982

1013 39 1126 233 1320 233 156 211 94 128 113 349 5015

vilket

SAHHANFATTNING INDUSTRISTATISTK 1987

SNI-kod

3610 3620 3691 3692 3699 Summa 36

3710 3720 Summa 37

3901 3902 3903 3909 Summa 39

SNI-kod

3610 3620 3691 3692 3699 Summa 36

3710 3720 Summa 37

3901 3902 3903 3909

Kol Lätt olja Tung olja

Totalt ton

84

0 0 338914 61277 400275

0 25000 25000

0 O 0 0 0

Lejda transp tkr

21779 124076 20454 18138 483965 668412

496835 149184 646019

2148 62 14037 17947

Summa 39 2631010

' Ej SCB:s siffror,

Totalt m3

261 8952 4664 1387 30292 45556

42608 18025 60633

133 84 461 1179 1857

Bensin-

Hkr

.

530900 »IOHHUN

"9.0 anim

.

00900. UIUPOP

Totalt m3

5233 68345 8130 36534 31611 149853

232077 34536 266613

0 170 245 1075 1490

Dieseln Hkr

0,0 0,1 0,1 0,3 3,4 3,9

Naturgas Totalt 1000m3

00000

Förädl- värde tkr

670903 1472544 352640 854603 4095198 7445888

10626188 3583213 14209401

156895

22914 201755 477604 859168

Gasol Totalt ton

3954 3419 2476

27073 36923

68643 11851 80494

6 0 8 2 16

Salu— värde tkr

967000 2454568 574829 1289894 7387559 12673850

28484759 11424393 39909152

265358 31817 338589 880031 1515795

utan dessa multiplicerade med 0.16, motsvarar kostnadsökningen pga miljöavgifter

156 206

vilket

SNI-kod Totalt ton 3811 6 3812 0 3813 5 3819 341 3821 - 3822 0 3823 214 3824 127 3825 0 3829 10 3831 0 3832 0 3833 0 3839 13345 3841 0 3842 0 3843 17772 3844 0 3845 0 3849 0 3851 0 3852 0 3853 - Summa 38 31820 SNI—kod Lejda transp tkr 3811 42397 3812 32811 3813 182092 3819 449144 3821 - 3822 68991 3823 51534 3824 169420 3825 26636 3829 333094 3831 67946 3832 326848 3833 26572 3839 146625 3841 27060 3842 4324 3843 429360 3844 4700 3845 20580 3849 13829 3851 37994 3852 6064 3853 - Summa 38 2468021

» Ej SCB:s siffror,

Totalt m3

3880 2485 16712 34349

3335 6165 14490 905 26004 2052 1880 822 6265 4370 6605 28285 664 1908 1352 1998 231

164757'J

Bensin»

Hkr

.

.

FIBEJO

. .

...

.

. .

P OF-OäJO)*C)Or-Or—O*JO|OP-h

...

— m |namloa-v—ov—n)m|uhzaumtnaipn—| mina». . .

» ."

Totalt m3

3325 1343 2750 9731

4602 1614 9931 928 18411 3531 13732 3666 8959 7842 5025 76401 829 11370 22 438

0

184450

Diesel»

Hkr

....

......

...

......

O O O O 0 U 010 O(D$)C)F-O 013!) 0 P 0 0 ! O(DF'#rOLHåIJF'OF'O-bCJUIF'åI wlDF'P

Naturgas Totalt 1000m3

C)0 0

3041

N 0 |... U 0 0 O

798

0 O 0 0 O O O O 0 b 0 0 O O O 0

1303

Förädl— värde tkr

3817763 915317 4871392 10409531

1052256 2881779 6681771 3207569 14430231 4124471 10134190 890419 5008838 1936355 1286592 26974433 314358 4608066 250980 3421545 482283

Gasol Totalt ton

125 183 503 10611

17 91 693 39 4633 164 65

3 1079 29 1892 9074 10

0 35 11

0

29257

Salu- värde tkr

5250557 2179368 9940862 20668150

3101961 4921980 13055026 6485102 29282162 7003244 17944306 1652383 8912469 3426920 2984168 64007695 661011 8320668 480941 5873730 711277

9,5 107700139 216863980

utan dessa multiplicerade med 0.16,

motsvarar kostnadsökningen pga miljöavgifter

- Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker

Träbr Totalt m3

96 2630 4072

436

8674 32 16357 16500 24711 0 0 610 8344 4430

Vinst Hkr

435 158 512 1545 178 68 145 571 226 1581 332 1283 -56 845 -216 11 5305 69 210 29 245 | 44 i 5 i 13525 1

vilket '

FURKLARI NG AV SNI-KODERNA

SNI-NIVÅERNA 1 - 9

2 GRlNOR OCH HINERALBROTT

21 Kolgruvor 21010) Kolgruvor

ZZ Räpetroleunvark 22010) Räpatrolaunvark

23 Halmgruvor 230 Halmgruvor 2301 järnmalmsgruvor- 2302 ickajärmalmsgruvor

29 Andra gruvor och mineralbrott 1) 290 Andra gruvor och mineralbrott 1) 2901 stenbrott, sandtag 1) 2902 mineralbrott för kemiska råvaror 2903 saltgruvor 2909 övriga gruvor och mineralbrott

3 TILLVERKNINGSINDUSTRI

31 Livsmedels-, dryckesvaru— och tobaksindustri 311-312 Livsmedelsindusiri 3111 slaktari— och charkuteriindustri 3112 majariindustri 3113 frukt- och grönsakskonsarvindustri 3114 fisk- och fiskkonsarvindustri 3115 olja- och fattindustri 3116 kvarnindustri 3117 bageriindustri 3118 sockerindustri 3119 choklad- och konfaktindustri 3121 övrig livsmedelsindustri 3122 fodermedslsindustri 313 Dryckesvaruindustri_ 3131 spritdrycksindustri

3132 vinindustri

3133 maltdr cksindustri 3134 minera vatten- och läskedrycks- industri _ 31410) Tobaksindustri

32 Textil-, baklädnads—, lädar- och lädervaruindustri

321 Textilindustri _ _

3211 garn- och vävnadsindustrl. textil- beradningsverk 3212 textilsömnadsindustri 3213 trikävaruindustri 3214 mattindustri 3215 (ågvirkas- och bindgarnsindustri 3219 övrig taxiilvaruindustri 32210) Baklädnadsindustri utom skoindustri 323 Garvariar. pälsberadariar, lädervaru- industri 3231 garvariar 3) 3232 pälsbaradariar 6) 3233 lädervaruindustri 32410) Skoindustri

33 Trävaruindustri 331 Trävaruindustri utom möbelindustri 3311 träuatarial- och byggnadssnickari- industri 3312 träförpackningsindustri 3319 övrig trävaruindustri 33210) Trämöbelvaruindustri

34 Massa-» Pappers- och pappersvaro- industri, grafisk industri 341 Massa-, pappers— och papparsvaru- industri 3411 massa— och apparsindustri 3412 pappars- oc pappförpacknings- industri

35 351

3511 3512

3513 352 3521 3522 3523

3529 35310) 35410)

355 3551

3559 35610)

36 36110) 36210) 369

3691 3692 3699

Kemisk industri, petroleum—. gunmi_- varu-, plast- och plastvaruindustri Kemikalie-y gödselmedels- och plast— industri

kamikalieindustri 5) industri för gödselmedel, ogräs- bekämpningsmedel 6) konstfiber— och plastindustri Annan kemisk industri

färgindustri läkemedelsindustri

tvättmedals- och toalettmedels- industri övri kemisk industri Petro eunraffinaderisr Smörjmedels-, asfalt- och kol- produktindustri Gumivaruindustri _ _ däck- och slangindustri. gummx- reparationsindustri

övrig gumivaruindustri Piastvaruindustri

Jord- och stenvaruindustri Porslins— och lergodsindustri Glas- och glasvaruindustri Tegel-, cement- och annan mineral— varuindustri

tegelindustri

cement- och kalkindustri övrig mineralvaruindustri

Järn-. stäl- och metallverk Järn-. stål- och ferrolegeringsverk Ickejärnmetallvark

Varkstadsindustri_2) Hatallvaruindustri _ _ varkt gs- och redskapsindustri notal möbelindustri

industri för netallkonstruktioner övrig motallvaruindustri Maskinindustri _

industri för stationära turbiner och motorer 7) jordart]: smask inindus tri industri för metall— och trä- hearba tn ingsmask inar industri för övriga vartbearbot— ningsmask iner . bygg*iadsmask iner datamaskinindistri, kontorsmask in- industri övrig maskinindustri, maskinrepara— tionsverkstädar 8) Elektroindustri

indJstri för elmotorer. eneratorer samt al aratur för mas iner talepr tindustri inchstri för elektriska Pushalls- apparater övrig olektroindustri. alrapara- t ionsverks täder Transportmedolsindustri 2) skeppsvarv, båtbyggeriar 2) rälsfordonsindustri och -repara- t ionsverkstäder bil- och bilmotorindustri

cYkal— och motorcykalindustri

f ysplansinmstri och -reparations- verkstäder övri transportmedelsindustri Indus ri för instrument. foto- och optikvaror, ur

instrunentindustri (inkl urindustri) foto— och optikvaruinchstrx urindustri 9)

Annan tillverkningsindustri Annan tillvarkningsindustri guld— och silvervaruindustri msikinstrunantinchstri sportvaruindustri _ övrig tillvarkningsindustrx

EFFEKTER AV MILJÖAVGIFTER PÅ TRANSPORTSEKTORN

INNEHÅLL:

1. BAKGRUND OCH SYFTE 2. METODIK OCH UPPLÄGGNING

3. EFFEKTER PÅ PERSONTRANSPORTMARKNADEN

4. EFFEKTER PÅ GODSTRANSPORTMARKNADEN

5. KOLLEKTIVTRAFIKENS SITUATION OCH UTVECKLINGSMÖJLIGHETER

6. EFFEKTER PÅ ENERGIFÖRBRUKNING OCH LUFTFÖRORENINGAR

Dam

TPFIS)

Förord

Transportrådet har fått i uppdrag av Miljöavgiftsutredningen (MIA) att belysa konsekvenserna av olika förslag till av— giftsuttag som berör transportsektorn. Uppdraget redovisas i denna PM.

Arbetet har bedrivits i en projektgrupp vid transportrådet. Projektledare har varit Jakob Wajsman, Per Kjellman och Bo- Lennart Nelldal. Jakob Wajsman har svarat för godstransport- prognoserna samt för beräkningar av trafikarbete och ener— giförbrukning. Per Kjellman har svarat för persontransport— prognoserna. Esbjörn Lindqvist har svarat för beräkningarna av miljöeffekter. staffan Algers (TRANSEK) har medverkat som konsult för de inomregionala prognoserna. Vidare har från TPR medverkat Maria Sandberg, Maria Mattsson, Ulf Lundin och Eva-Lena Eriksson.

Arbetet har bedrivits i nära kontakt med MIA, där Mats Engström varit kontaktman. Förutsättningarna för scenerierna har specificerats i samarbete med MIA. För resultatet svarar dock transportrådet. Arbetet har bedrivits under stor tids- press och konsekvenserna av de föreslagna reformerna är relativt komplicerade varför resultaten får tolkas med viss försiktighet. Resultaten kommer även att redovisas i en rapport från transportrådet.

,/ ' "åésééri [giégbom —xxx*.kxx

Fasad/ess Besöksadress Telefonväxel hlehx Talax Postgim Box1339 mdusuwägen7 08-7305880 08-831881 17778 95061:

1. Bakgrund och syfte

Miljöavgiftsutredningen (MIA) skall lämna ett samlat förslag till hur ekonomiska styrmedel kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan inom energi— och trafiksektorn. Miljöavgifts— utredningen har givit transportrådet (TPR) i uppdrag att belysa effekterna av miljöavgifter på transportsektorn.

Inom transportsektorn kan tänkbara styrmedel vara t.ex. att olika typer av avgifter läggs på drivmedlet eller på kilometer— skatten. Detta får till följd att kostnaden för att resa eller

transportera varor ökar i varierande grad för olika transport— medel. Det påverkar i sin tur valet av färdmedel, hur långt man reser och hur ofta man reser.

Förutom miljöavgifter diskuteras ett antal förslag till avgifter och andra förändringar i det ekonomiska systemet som har betydelse för transportutvecklingen. De viktigaste torde vara: 1. Den fasta fordonsskatten blir rörlig och läggs på bensinen. 2. Moms på resor och drivmedel.

3. Förändrade reseavdrag och ersättningar för tjänstebil.

4. Förändrad inkomstbeskattning med bl.a. lägre direkta skatter. 5. omrädesavgifter i storstäderna.

6. vägtullar på motorvägar och regionala bensinskatter.

När det gäller effekterna av miljöavgifter är det viktigt att först klara ut hur utvecklingen kan bli utan miljöavgifter och med andra typer av förändringar som är sannolika.

I TPR:s basprognos ingår den normala inkomst— och

bensinprisutvecklingen som man enligt tillgängliga bedömningar kan räkna med i framtiden. I TPR:s basprognos ingår också ett ökat bilinnehav, delvis som följd av ökad inkomst. Dessutom ingår biltullar i storstäderna och förbättrad kollektivtrafik.

Därutöver har det i detta sammanhang bedömts i första hand vara intressant att i ett sammanhang belysa effekterna av förslagen från KIS (kommittén för indirekta skatter) och RINK (reformerad inkomstbeskattning) i den form de nu föreliger, dvs. punkt 1—4 ovan. Dessa förslag kan dels ses separat, dels i kombination med miljöavgifter. Effekterna av vägtullar och regionala bensinskatter ingår således inte i denna utredning.

2. Metodik och uppläggning

TPR har utvecklat data och modeller som kan utnyttjas för att belysa konsekvenserna av förändringar inom transportsektorn, såväl när det gäller utbud som efterfrågan, och har också erfarenhet av liknande analyser inom ramen för person— och godstransportprognoserna.

Modellerna bygger på beteendevetenskap, dvs. de bygger på observationer av hur individer reagerar i olika situationer. Ett exempel är hur valet av färdmedel påverkas vid olika restider och reskostnader för bil jämfört med kollektivtrafik. Modellerna tar hänsyn till hur olika socioekonomiska grupper reagerar i olika regioner, för olika resändamål och för olika utbud såväl när det gäller tillgång till bil som till kollektivtrafik. Om någon form av miljöavgifter läggs på bensinen så påverkas reskostnaden och reskostnaden är en variabel i prognosmodeller— na. Förändringar i reskostnaderna påverkar färdmedelsvalet

(vilket färdmedel man använder), målpunktsfördelningen (vart man reser) och resgenereringen (hur ofta man reser).

Utifrån alternativa nivåer på avgifter går det således att prognostisera konsekvenserna på transportmarknaden. Prognoserna görs separat för inomregionala och interregionala resor samt för godstransporter. Som en konsekvens av prognoserna kan trafik— arbetet och därmed energiförbrukningen och luftföroreningarna beräknas.

Prognoserna görs utifrån TPR:s basscenario för efterfråge— bestämmande faktorer, ekonomisk och regional utveckling. Detta används i den av kommunikationsdepartementet initierade samordnade investeringsplaneringen för de statliga trafikverken för perioden 1991—2000. Prognoserna kan som en känslighetsanalys göras för olika utbudsscenarier där t.ex. kollektivtrafik—

standarden och bilinnehavet kan varieras.

Prognoserna görs i följande steg:

1. Utgångsläget för prognoserna är 1985. En uppdatering görs till 1987 och översiktligt till 1989.

2. Utifrån utgångsläget och hittills kända data prognostiseras transportarbetet 1992 utan miljöavgifter.

3. Därefter görs en prognos för 1992 med miljöavgifter.

4. Motsvarande prognoser som för 1992 görs för år 2000. Prognosen görs för några olika kostnadsnivåer och

utbudsscenarier.

5. Utvecklingen till år 1997 interpoleras mellan 1992 och 2000 och energi— och miljöeffekterna beräknas. 6. En översiktlig bedömning görs av effekterna år 2020. Prognosalternativen framgår av figur 1. eftersom transportkostnaden inte här finns direkt med i

modellerna. TPR avser dock att vidareutveckla Arbetet är mer arbetskrävande när det gäller godstransporter godstransportmodellerna bl.a. i detta avseende. ) !

N

=") Transporträdet FIGUR 1

Miliöavgiftsutredningen [MIA] - prognosalternativ

UTGÅNGSLÄGE 1985 ! pnoenos 1992

Normal tillväxt

Utan miljö- avgifter

Med mil jö— avgifter

PROGNOS 2000

Normal Utan miljö— Med miljö— Med bättre tillväxt avgifter avgifter kolltrafik

PROGNOS Normal Utan miljö- Med miljö— Med bättre 2020 tillväxt avgifter avgifter kolltrafik

8 3. Effekter på persontransportmarknaden 3.1. Förutsättningar

Enligt KIS slopas den fasta fordonsskatten och den särskilda skatten på bensin. Istället höjs bensinskatten och moms läggs på bensin. Det innebär att priset för blyad bensin ökar från ca. 4,80 kr/l till ca 6,40 kr/l i 1989 års prisnivå. MIA har diskuterat en koldioxidavgift på bensin. Denna avgift har här satts till 41 öre per liter inkl. moms. När det gäller påverkan på reskonsumtionen måste hänsyn också tas till att bensinkostnaden endast är en del av bilresekostnaden. Vidare påverkas reskostnaden av att fordonens specifika förbrukning (liter/mil) successivt minskar samt att medelbeläggningen i fordonen (personer/bil) minskar med ökat bilbestånd. Dessa två faktorer motverkar varandra men nettoeffekten blir ändå att reskostnaden i personkilometer inte ökar lika mycket som bensinkostnaden.

Som exempel kan nämnas att bensinpriset i kr/liter beräknas stiga med 29% från 1985 till år 2000 som följd av ökat råoljepris och KIS+RINK+MIA—förslagen medan reskostnaden i personkilometer ökar med endast 17%. Samtidigt beräknas den disponibla inkomsten per capita öka med 28% jämfört med 1985. Se tabell 1 och figur 2.

På kort sikt och jämfört med idag (1989) eller är 1987 då bensinpriset låg på realt samma låga nivå blir ökningen större. Bensinpriset i kr/liter ökar då med 49% till 1992 (exkl. ökningen av råoljepriset 40%) om förslagen genomförs medan reskostnaden i kr/personkilometer ökar med 32% samtidigt som den disponibla inkomsten per capita ökar med 12%. Kostnaden för att åka bil i förhållande till inkomsten kommer då att ligga på ungefär samma nivå som 1980 och 1985. Efter 1992 ökar inkomsterna snabbare än bensinpriset varför det successivt åter kommer att bli relativt sett billigare att åka bil.

Enligt KIS införs också moms på resor vilket innebär att kostnaden för att åka med kollektivtrafik ökar med ca. 20%. När det gäller olika former av kollektivtrafik kan momsen slå olika beroende på hur trafiken är organiserad, men här har vi räknat med 20% genomgående.

MIA har även diskuterat en koldioxidavgift för flyget. Vi har här satt avgiften till 25 öre/kg koldioxid. Den beräknas öka reskostnaderna med ca. 7% i dagens prisnivå (något lägre jämfört med 1985 då bränslepriset var högre). Bränslepriset kommer sannolikt att öka för flyget ungefär som bensinen men samtidigt kan förutsättas att en successiv effektivisering av flyget ur bränsle- och miljösynpunkt kommer att ske. Av dessa anledningar, och beroende på en viss osäkerhet om priseffekten för flygresor har den totala ökningen av reskostnaden för privatresor med flyg satts till 25% och lika stor i reella termer under hela prognosperioden. För tjänsteresor gäller att momsen i de flesta fall går att lyfta av för företagen. Moms på tjänsteresor beräknas därmed inte ge någon reell prisökning. Prisökningen för tjänsteresor med flyg har därför i beräkningarna satts lika med miljöavgiften, dvs. S%. För tjänsteresor med järnväg har av samma anledning inte räknats med någon priseffekt. Flyget och järnvägen har därutöver olika möjligheter att fördela kostnads— ökningarna mellan olika resenärskategorier. Detta diskuteras vidare i samband med resultatredovisningen.

Enligt RINK slopas reseavdragen i inkomstbeskattningen för resor till och från arbetet när det gäller resor under 3 mil. För resor över 3 mil utgår ett schablonbelopp på 6,00 kr/mil oavsett färdmedel och tidsvinst, dock högst 15.000 kr/år. Reseavdragen ingår i prognosmodellen och har förändrats i enlighet med detta förslag. För närvarande tillåts reseavdrag med 7—10 kr/mil för resor över 2 km beroende på tidsvinst med bil jämfört med kollektivtrafik och under förutsättning att kostnaden överstiger 3.000 kr. I praktiken innebär detta att reseavdrag f.n. i

allmänhet medges för resor över 1 mil utom i storstadsområden och för resor där bilen används i tjänsten även på kortare avstånd.

Vidare föreslår RINK att reseersättningen för att utnyttja egen bil i tjänsten sänks från 20 kr till 10 kr/mil. Detta har viss betydelse och har i prognosen införts som en ökad kostnad för tjänsteresor med bil på 12% utöver den tidigare 15%, dvs. med sammanlagt 29% till år 1992 jämfört med 1985. Förmånsvärdet av tjänstebil höjs från 22% till 30% av nybilspriset, vilket torde sakna betydelse eftersom marginalskatterna samtidigt sänks.

RINK föreslår också skattelättnader som delvis kompenserar för kostandsökningarna på transporter. De direkta skatterna minskar enligt RINK, bl.a. slopas den statliga inkomstskatten för stora grupper och marginalskatterna sänks. Enligt RINK beräknas den disponibla inkomsten öka med i genomsnitt 3% på kort sikt och med 6% på lång sikt. Den ökade inkomsten innebär inte bara att det blir större utrymme att bära kostnadsökningarna inom transportsektorn utan även att bilinnehavet kommer att öka. Ändrade inkomst— och kostnadsrelationer innebär också att en omfördelning kommer att ske mellan olika typer av konsumtion.

En sammanfattning av förutsättningarna för prognoserna framgår av tabell 2.

TABELL 1 Kostnaden för bensin och kostnaden för att resa med bil, hittillsvarande utveckling och framtida utvecklingsmöjligheter 1989 års prisnivå

______________________________________________________________ Bensinkostnad öre/l

År Bensin Skatter, Pris vid Index Reskostnad Index

avgifter pump 1985= öre per 1985: 100 personkm 100

____________________________________________________________ 1980 307 253 560 97 53 98 1982 360 246 606 105 56 104 1985 288 288 576 100 54 100 1987 196 281 477 83 47 87 1989 196 284 480 83 47 87 1992 225 284 509 88 49 91 + KIS 225 321 546 95 51 95 + MIA 225 355 580 101 53 99 + moms 225 491 716 124 62 115 2000 247 496 743 129 63 117 2020 332 516 848 147 66 122

___—___—

12 TABELL 2 Förändringar i olika ekonomiska variabler som följd av KIS+RINK+MIA och förväntad oljepris— utveckling, index 1985-100 Ar Disp. Reskostnad inkomst Bil Buss,tåg Flyg Rese— Områdes— per inv. Pri— Tjän— Pri Tjä Pri Tjä avdrag avgift vat ste bil 1985 100 100 100 100 100 100 100 Nuv. Nej regler 1987 106 87 87 100 100 100 100 — " — — " — 1989 111 87 87 100 100 100 100 — " - — " — 1992 115 90 90 100 100 100 100 — "— "Månads— före kort" reform 1992 119 115 129 120 100 125 105 Nya — " — efter regler reform 2000 133 117 131 120 100 125 105 — " — Avgift pel resa

2020 157

122 137 120 100 125 105 — " — — " —

FIGUR 2

Utveckling av Inkomster och bllkodnador

Index 1980-100

150. T_-——— '---_7- Disponibellritomst per invånare ————————— —l ! II 100 % A 7 |

_] i

Driftkostnad för persorbll ' _ per personklomeler

50

1980 1990 2000 2010 2020 KIS» RINK+M|A

3.2 Resultat

Resultaten av prognoserna för KIS+RINK+MIA—alternativet är att det totala transportarbetet ökar långsammare än i basprognosen och att biltrafiken år 2000 ligger kvar på ungefär samma nivå som idag. Resultaten framgår av tabell 3 och figur 3.

Det totala transportarbetet, som i år beräknas uppgå till 111 miljarder personkilometer, ökar enligt basprognosen till 123 miljarder personkilometer år 2000, eller med 12%. Med KIS+RINK+MIA ökar det till 118 miljarder personkilometer, dvs

med 6%.

Personbilens marknadsandel beräknas minska från 76% år 1989 till 73% år 2000 enligt basprognosen som följd av ökade bilkostnader, områdesavgifter i storstäderna och bättre kollektivtrafik. Med KIS+RINK+MIA minskar den till 69% medan kollektivtrafikens marknadsandel ökar från 22% till 27%. Transportarbetet med personbil ligger 11% lägre år 2000 med KIS+RINK+MIA än utan dessa förslag. I prognoserna har hänsyn tagits till att den ökade inkomsten som följer av förslagen från KIS och RINK även innebär ett ökat bilinnehav jämfört med basprognosen. KIS+RINK+MIA medför således dels ett ökat bilinnehav som följd av ökad inkomst, dels ett minskat bilutnyttjande i och med att de rörliga kostnaderna för att köra bil ökar.

De största effekterna av KIS+RINK blir på arbetsresorna som följd av de ändrade reseavdragsreglerna. De största effekterna av MIA blir på flyget som får en något lägre ökningstakt framför allt för privatresor som är kostnadskänsligare än tjänsteresor.

Totalt sett (KIS+RINK+MIA) blir emellertid inte effekten på flyget så stor. Enligt prognoserna skulle flygets transportarbete vara 5% lägre än i basprognosen med KIS+RINK+MIA. I basprognosen ligger då att flyget ökar med 65% jämfört med 1987. Priseffekten är också något osäker. Eftersom

momsen på tjänsteresor i regel är avlyftbar för företagen får inte momsen någon avgörande effekt på tjänsteresorna då dessa i stor utsträckning kan säljas "exkl. moms". Man kan då också tänka sig att flyget tar ut ett relativt sett högre pris av tjänsteresenärerna på högprisavgångarna eftersom dessa även bortsett från momsen är mindre priskänsliga och därigenom kan hålla prisökningarna nere för de ordinarie resenärerna. Samma möjlighet finns naturligtvis för järnvägen, men medan tjänsteresenärerna utgör en majoritet av flygets resenärer så är de en minoritet av järnvägens resenärer. Möjligheterna att bära momsen och omfördela kostnaderna mellan olika resenärer är därför väsentligt mindre. Detta kan orsaka ekonomiska problem för järnvägen.

Kostnadsökningen för resor enligt KIS+RINK på generellt omkring 20% kan tyckas kraftig men neutraliseras delvis av att de disponibla inkomsterna ökar nästan lika mycket i basprognosen fram till år 2000 och ytterligare p.g.a övriga förslag från RINK. Det kan också framhållas att vi tidigare upplevt stora kostnadsökningar. Under perioden 1978—82 ökade bensinpriset med över 59% realt samtidigt som inkomsterna stagnerade. Vi upplevde då en liknande utveckling som här prognostiseras; en uppbromsning av bilismens tillväxttakt och en ökad kollektivreseandel.

De omedelbara effekterna av KIS+RINK+MIA år 1992 om förslagen genomförs 1991 är svåra att bedöma. Det finns trögheter som beror på vilken situation individerna befinner sig i. Vissa resvanor är svåra att byta på kort sikt. Det nya systemet för reseavdrag kan få betydande effekter på sikt och liksom det nuvarande delvis forma samhällsstrukturen. Sådana förändringar tar tid. Eftersom så många ekonomiska faktorer ändras samtidigt tar det säkert ett antal år innan ett nytt jämviktsläge uppstår.

För att kunna analysera effekterna av reformen utan att andra

tidsberoende faktorer ändrar sig samtidigt har en prognos gjorts

för det inomregionala resandet för år 1992 dels utan förslaget (ALT BAS) dels med förslagen från KIS, RINK och MIA. Med ledning av denna och tidigare utveckling har en bedömning gjorts av ett tänkbart utvecklingsförlopp. År 1991—1992 beräknas transportarbetet med personbil ligga omkring 86 miljarder personkilometer, om inte förslagen genomförs. Man kan förvänta sig att i första hand färdmedelsfördelningen och reskonsumtionen med bil förändras. En tänkbar utveckling är att biltrafiken minskar till ca. 81 miljarder personkilometer år 1992, och ligger kvar omkring denna nivå till år 2000. De faktorer som tenderar att öka bilresandet uppvägs då av successiva anpassningar till de ökade kostnaderna. I praktiken kan dock utvecklingen bli annorlunda beroende på den ekonomiska utvecklingen varje enskilt år under denna period, t.ex. som

följd av konjunkturutveckling och oljeprisets fluktuationer.

De strukturella effekterna kan också studeras i prognosen för 1992 med och utan förslagen från KIS, RINK och MIA. Som vi tidigare konstaterat kan det dock ta några år innan dessa förändringar slår igenom fullt ut.

En analys av det inomregionala resandet visar att förslagen, om man bortser från arbetsresorna, inte någon avgörande betydelse för fördelningen mellan bil— och kollektivtrafik. Antalet övriga resor (alla resor utom arbetsresor) med bil minskar med ca 5 %, antalet resor med kollektivtrafik är i det närmaste konstant och antalet gång— och cykelresor ökar med 7%. Etersom det blir dyrare att resa på längre avstånd minskar det regionala övrigresandet, som främst sker med bil, samtidigt som det lokala resandet där gång— och cykeltrafiken är ett alternativ ökar. Man byter resmål där så är möjligt med förskjutning från regionala resor till lokala och det totala transportarbetet minskar.

När det gäller arbetsresor innebär de nya avdragsreglerna i kombination med övriga förslag, men där avdragen torde ha avgjort störst betydelse, att bilresorna minskar med 10% och

kollektivresandet ökar med 25%. Förändringarna hänför sig huvudsakligen till regionala resor. På sikt kommer sannolikt också målpunktsfördelningen att påverkas och transportarbetet minska väsentligt mer än antalet resor. Det nuvarande avdragssystemet stimulerar bilpendling mer generellt medan det nya systemet ger ett bidrag till pendling på långa avstånd där också resor med kollektivtrafik blir ett relativt sett gynnsammare alternativ.

Beträffande de regionala effekterna visar prognoserna att biltrafiken minskar i samtliga tätortstyper samtidigt som kollektivtrafik och gång— och cykeltrafiken ökar. De lokala resorna med bil minskar i de större tätorterna och ökar i de mindre tätorterna och i glesbygden. Den lokala kollektivtrafiken förblir relativt konstant medan gång— och cykeltrafik ökar. De regionala resorna med bil minskar med 13—21% — minst i glesbygden och mest i de medelstora tätorterna. Den regionala kollektivtrafiken ökar med 20—30%, mest när det gäller resor från medelstora och mindre tätorter. Effekterna är således förhållandevis jämnt fördelade över olika regiontyper.

Prognoser har också gjorts av effekterna av ett mer utbyggt kollektivtrafiksystem än i basprognosen. Detta har kombinerats med förslagen från KIS, RINK och MIA. Dels har restiden minskats och turtätheten ökats i den lokala och regionala kollektiv— trafiken, dels har järnvägsnätet byggt ut mer än i basprog— noserna. Investeringarna i kollektivtrafik har fördubblats i jämförelse med basalternativet. T.ex. investeras i järnvägens infrastruktur ca. 2 miljarder kronor per år istället för nuvarande 1 miljard kr/år, dvs. en ökning med 1 miljard kr/år. Resultatet blir att biltrafiken minskar med ytterligare 4% jämfört med KIS+RINK+MIA—alternativet och att kollektivtrafi- ken ökar i motsvarande mån.

Järnvägen svarar i detta alternativ för huvuddelen av kollek— tivtrafikökningen, ca. 4 miljarder personkilometer, jämfört med

KIS+RINK+MIA—alternativet för år 2000. Biltrafiken minskar med 3 miljarder personkm och flyget minskar med 0,5 miljarder personkm medan reskonsumtionen ökar med 0,5 miljarder

personkm.

Utbyggnaden av järnvägsnätet innebär att det interregionala resandet totalt sett blir lika högt i kollektivtrafik— alternativet som i basalternativet. Det minskade bil— och flygresandet kompenseras av ett högre tågresande. Totalt sett ökar den interregionala rörligheten i detta alternativ till år 2000 som följd av det bättre järnvägsnätet. Även den regionala rörligheten ökar i jämförelse med KIS+RINK+MIA—alternativet som följd av ett utbyggt regionaltågsystem. Se vidare kap. 5 ang. kollektivtrafikens situation och utveckling.

Utvecklingen efter år 2000 innebär med de förutsättningar som redovisats ovan att resandet åter kommer att öka såväl med bil som med kollektiva transportmedel. Successivt ökade inkomster innebär ökat bilinnehav och att utgifterna för resor tar en allt mindre del av hushållsbudgeten. Nivån på resandet kommer emellertid hela tiden att ligga lägre med förslagen från KIS+RINK+MIA än utan. Biltrafiken ligger år 2020 ca. 11% under basprognosen medan kollektivtrafiken ligger ca. 15% över basprognosen. I kollektivtrafikalternativet ligger biltrafiken ca. 15% lägre och kollektivtrafiken knappt 40% högre än i basalternativet. Det totala transportarbetet ligger 1% lägre i kollektivtrafikalternativet än i basprognosen.

stegvisa förändringar som följd av de olika förslagen för år 2000 samt reskostnadsförändringarna som följd av dessa framgår av tabell 4. Basprognosen innebär en ökning av biltrafiken med 28% från år 1985 till en nivå på 91,4 miljarder personkilometer år 2000. Effekten av KIS+RINK exklusive reseavdragsreformen blir en minskning av biltrafiken med 6% jämfört med basprognosen. Inkluderas avdragsreformen blir minskningen 10% och läggs därtill miljöavgifterna blir minskningen 11%. Det bör framhållas

att den prognostiserade höjningen av råoljepriset uppgår till 50 öre/l från år 1989 till år 2000, vilket således är mer än miljö— avgiften på 40 öre/l. Denna ingår emellertid också i basprognosen.

Om KIS+RINK+MIA genomförs och därutöver kollektivtrafiken förbättras minskar biltrafiken med 14% jämfört med basprognosen. Detta innebär en nivå på transportarbetet med bil är 2000 som ligger något under den som uppnåddes 1987.

På motsvarande sätt ökar kollektivtrafiken successivt och kollektivreseandelen ökar från 22% i basprognosen till 30% i alternativet med KIS+RINK+MIA med utbyggd kollektivtrafik. Förändringarna i GCM—trafiken (gång, cykel, moped) är inte lika omfattande. ökningarna i kollektivtrafiken och CCM—trafiken kompenserar dock inte minskningarna i biltrafiken fullt ut varför det sker en dämpning av den totala reskonsumtionen med 4% jämfört med basalternativet. I alternativet med utbyggd kollektivtrafik ökar dock rörligheten och till år 2020 har denna utbyggnad nästan helt kompenserat minskningen i biltrafiken.

Prognoser över så komplicerade förändringar som här analyserats är naturligtvis behäftade med viss osäkerhet. En strukturför— ändring av ekonomin, som här föreslagits, där både utgifter och inkomster radikalt förändras, kan innebära beteendeförändringar som inte kan förutses i modellerna. Modellerna speglar ganska väl hur individer reagerar på kostnadsförändringar på transporter men de föreslagna reformerna kan även innebära effekter på boendemönster och andra typer av konsumtion som indirekt kan få effekt på resandet.

Allmänt kan dock sägas att prognoserna torde vara mest relevanta för år 2000. Prognoserna bygger på långsiktiga samband och det innebär att det är svårt att enbart med hjälp av prognosmodellerna beräkna de kortsiktiga effekterna under åren 1991—92. Prognoserna för år 2020 är i sig inte sämre än för år

2000 men det ligger i sakens natur att det blir svårare att förutse alla förändringar i prognosvariablerna på så lång sikt. Det kan t.ex. introduceras ny fordonsteknologi och förändringar i de ekonomiska förutsättningarna p.g.a. den internationella

utvecklingen som inte kan förutses.

21 Tabell 3 Utvecklingen av transportarbetet (miljarder personkilometer) Färdmedel 1985 1987 1989 2000 ca. BAS KIS+ KIS+RINK+ RINK+ MIA+ MIA KOLLUTBUD Personbil 71,6 79,0 84,5 91,4 81,3 78,4 Kollektivt 21,3 21,0 21,5 26,8 32,2 36,4 övrigt 5,2 5,0 4,9 4,7 4,8 4,8 (cykel m.m.) Totalt 98,1 105,1 110,9 122,9 118,3 119,6 ____________________________________________________________ Marknadsandelar (andel i procent) Personbil 73 75 76 73 69 66 Kollektivt 22 20 19 23 27 30 Övrigt 5 5 5 4 4 4 _____________________________________________________________ Totalt 100 100 100 100 100 100

___—___

Tillväxt av persontransportarbetet (procent) ____________________________________________________

Färdmedel 1985— 1987— 1987—2000 1987 1989 BAS KIS+ KIS+RINK+ RINK+ MIA+ MIA KOLLUTBUD Personbil 10 7 16 3 — 1 Kollektivt — 2 2 28 53 73 övrigt — 4 — 2 — 4 — 2 — 2 Totalt 7 6 17 13 14

___—___—

TABELL 4 Förändringar i reskostnader och i transport— arbete för olika alternativ år 2000 samt 1985—87 index 1985=100, stegvis uppdelning

___—___._-_———————_—

1985 1987 2000 BAS KIS+ KIS+ KIS+ KIS+ RINK RINK RINK+ RINK+ exkl. inkl. MIA MIA+ avdrag avdrag KOLLTRAFIK Reskostnad Bil privat 100 87 100 113 113 117 117 tjänste 100 87 100 127 127 131 131 Tåg privat 100 100 100 120 120 120 120

tjänste 100 100 100 100 100 100 100

Flyg privat 100 100 100 120 120 125 125 tjänste 100 100 100 100 100 105 105

Övrig kollek—

tivtrafik 100 100 100 120 120 120 120 Disponibel inkomst 100 108 128 133 133 133 133

______________.___-—_-————-

Procentuell förändring (jfr med 1985)

Bil 10 28 20 15 14 9 Koll.trafik — 2 26 32 44 51 70 Övrigt — 4 -10 — 6 — 6 — 6 —19 __________________________________________________________________ Totalt 7 25 21 21 21 22

__________._____——-————————

Marknadsandel (procent)

Bil 73 75 74 72 70 69 66 Koll. trafik 22 20 22 24 26 27 30 Övrigt 5 5 4 4 4 4 4

__________________———-———

Totalt 100 100 100 100 100 100 100

____-——_———_

% Transportrådet

FIGUR 3

Persontransporter 1950-198 7... 2020

* ———— Basalternativ KIS + RINK+M|A

————— KIS+ RINK + MIA+ Kollektivtrafiksatsning

miljarder personkilometer 160

;! kollektivt f***

_ gång/cykel ., ,, . ,,

om """ 1950 1960 1970 1980 851990 2000 2010 2020

4. Effekter på godstransportmarknaden

När det gäller godstransporter är det i första hand effekten av ändrad prisnivå på lastbilstransporter som skall studeras och där miljöavgifterna kan ha störst betydelse.

Miljöavgifter kan tänkas tas ut på två sätt, dels i form av en avgift på bränslet, dels i form av ökad kilometerskatt. Alla fordon som används i långväga och tung lastbilstrafik är dieseldrivna, varför miljöavgifter och moms på bensin har ytterst marginell betydelse för den yrkesmässiga lastbilstrafi— ken. Förslagen från MIA påverkar emellertid också kostnaden för dieselolja.

Enligt ett förslag som diskuterats i MIA skulle den särskilda skatten på dieselolja (12 öre/liter) slopas och energiskatten sänkas från 96 till 54 öre/liter samtidigt som moms införs på dieselolja. Nettoeffekten av detta blir en sänkning av priset med 11 öre/l, och eftersom momsen när det gäller lastbilstrans— porter är avdragsgill skulle dieseloljan bli mycket billigare än idag. I kombination med en miljöavgift på 69 öre/liter innebär det emellertid en ökning av priset med 15 öre/l eller från 2,25 till 2,40 kr/liter exkl. moms i dagens prisnivå.

Som följd av detta skulle kostnaden för långväga lastbilstrafik öka med mindre än 1% och effekterna av en sådan avgift är försumbar. De prognoser över oljepriserna som finns tillgängliga ger i så fall större effekt. Till år 1992 beräknas oljepriserna öka så att transportkostnaderna skulle öka med 7% jämfört med 1989 eller med S% i jämförelse med 1987 som är utgångspunkten för godstransportprognosen. Oljepriset ökar sedan successivt men eftersom en viss effektivisering kan förutsättas ske av lastbilstrafiken har kostnadsökningen som följd av oljeprishöjningar och dieseloljeskatten satts till S% jämfört med 1987 under hela prognosperioden.

En höjning av kilometerskatten med 65—70 öre per fordonskilome— ter för en tung lastbil med släp för att motsvara en miljöavgift på 40 kr/kg kväveoxidekvivalenter innebär en kostnadsökning på ca. 8%. Tillsammans med den ökade kostnaden för dieselolja enligt ovan beräknas kostnaden för långväga lastbilstransporter öka med 14% jämfört med 1987. Kostnadsutvecklingen framgår av tabell 4. Kilometerskattehöjningen 1989—07—01 antas kompenseras av bärighetshöjande åtgärder på vägnätet m.fl. åtgärder som ökar lastbilstrafikens effektivitet.

För järnvägen gäller att energikostnadsandelen uppgår till ca. 3% och att den i huvudsak består av elkraft. Påverkan på järnvägens transportpriser av en ökad kostnad för dieselolja är försumbar. Däremot kan ett kraftigt ökat elpris ha större betydelse för transportkostnaderna med järnväg.

När det gäller godstransporter har inte några fullständiga prognoser kunnat göras i detta skede. En genomgång av tillgängliga modeller tyder på en priselasticitet mellan 0,2 och 0,5 mellan järnväg och lastbil, allt annat lika. För att få en uppfattning om effekterna av miljöavgifter har elasticiteter mellan järnväg och lastbil beräknats för olika avståndsklasser med hjälp av en logit—modell. Dessa elasticiter har sedan applicerats på transportrådets basprognoser. En ny fördelning mellan transportmedlen har beräknats för år 2000 och år 2020.

Resultatet blir att transportarbetet för den långväga lastbilstrafiken minskar med 3% som följd av kostnadsökningen på 14%. Järnvägen som har ett ungefär lika stort transportarbete som den långväga lastbilstrafiken ökar med 3%. Marknadsandelarna mellan långväga järnväg och lastbil förskjuts med två procent— enheter - från prognostiserade 50—50 år 2000 till 52-48.

En viss tröghet finns i transportmarknaden p.g.a. att långsiktiga transportavtal är vanliga och att många andra faktorer påverkar valet av transportmedel. Effekten torde inte

uppkomma direkt är 1991 utan först efter ett par år. Effekten kan i praktiken bli både större och mindre beroende på hur övriga faktorer utvecklas. Tillgängliga modeller visar att utbudsförändringar ofta kan ha större betydelse än kostnadsförändringar. En ökad volym på järnväg ger underlag för ett bättre utbud och därmed ökad marknadsandel.

Som exempel kan nämnas att resultatet av bearbetningarna av en transportmedelsvalsmodell visar att om transporttiden med järnväg förkortas från två till ett dygn så ökar järnvägens marknadsandel med 20%. De flesta lastbilstransporter går över en natt. Järnvägen har i många relationer ett sämre utbud

än lastbilstrafiken, som också har en jämnare kvalitet.

Om man av miljöskäl vill minska den långväga lastbilstrafiken kan det således vara effektivare att förbättra järnvägens utbud förutsatt att kostnaden för järnväg inte är högre än för lastbil. Detta kan ske genom förbättrad infrastruktur, fordon och trafiksystem. Staten kan stimulera en sådan utveckling främst genom investeringar i infrastruktur. En förbättrad infrastruktur är också en förutsättning för en ökad persontrafik på järnväg.

En förutsättning var att särskilt studera effekterna på fördelningen mellan transportmedlen järnväg och lastbil. En miljöavgift kan även tänkas ta ut av sjöfarten. Problemet är emellertid att en större del av sjöfarten går i utrikes fart och att även en del av den inrikes sjöfarten bedrivs med utländska fartyg. Genom att bunkra utomlands skulle man således till stor del kunna kringgå miljöavgiften, såvida något liknande inte infördes internationellt, eller att avgiften tas ut på annat sätt.

Den inrikes sjöfarten bedrivs dessutom i stor utsträckning i speciella transportsystem, t.ex. oljetransporter, där konkurrensen med andra transportmedel inte är särskilt stor.

Annars utgörs en förhållandevis stor andel av sjöfartens

driftkostnader av bunkerolja och sjöfarten är därmed relativt

känslig för förändringar i bunkerpriserna. Det gäller framför

allt i konkurrens med järnväg och lastbil om transporter till kontinenten.

TABELL 5 Kostnaden för fjärrtransport med lastbil som följd av

År

1987 1989

1992

1992

1992 2000 2000 2020 2020

ökat oljepris, koldioxidavgift på bränslet och kväve—

oxidavgift på kilometerskatten (exkl. moms)

Dieselolja öre/1 Pris vid pump Olje— Skatter, pris avgifter 198 72 117 108

före reform: 245 108 efter reform: 245 123 med NOK—avgift: 256 123 med NOK—avgift: 302 123

med NOK—avgift:

270 225

353

368

379

425

Index 1987= 100

100

83

131

136

140

157

Totalkostnad fjärrtransp. kr/mil

85,00 82,98

88,73

89,41 96,21 89,15 95,95 89,85 96,65

Index 1987= 100

100 98

104

105 114 105 113 106 114

TABELL 6

Långväga lastbil

Järnväg

Totalt

28 Effekter på fördelningen mellan järnväg och lastbil med utgångspunkt frrån en kostnads— ökning på 14% för lastbilstrafiken Förändring av Marknadsandel, procent transportarbete i tonkilometer 2000 2020 2000 2020 BAS MIA BAS MIA — 3% — 3% 50 48 52 50 + 3% + 3% 50 52 48 50

+—0% +—0% 100 100 100 100

5. Kollektivtrafikens situation och

utvecklingsmöjligheter

KIS+RINK+MIA kommer främst som en följd av reseavdragsreformen att medföra ett ökat tryck på den lokala och regionala kollektivtrafiken. Ökningen beräknas till omkring 20% på kort sikt (det första året) för att efter en anpassningsperiod uppgå till ca. 40% strax före sekelskiftet. Det är framför allt den regionala kollektivtrafiken som ökar. På lång sikt har reseavdragsreformen störst betydelse för den regionala kollektivtrafikens utveckling, särskilt på de längre pendlings— avstånden.

En viktig fråga är hur kollektivtrafiken kan klara en sådan ökning, dels en plötslig ökning direkt när reformen genomförs som ställer krav på kapaciteten, dels den mer långsiktiga ökningen som också ställer krav på kvaliteten. Liknande ökningar har emellertid inträffat tidigare. En plötslig förändring inträffade vid energikrisen 1974 och en mer långsiktig förändring inträffade under perioden 1978—1985 då drivmedels— priserna ökade successivt samtidigt som länshuvudmannatrafiken byggdes ut.

Under några veckor i januari 1974 då det var drivmedelsranso— nering ökade kollektivtrafiken med 26%. Ökningen i högtrafik var större, 30—50%, och särskilt hög för arbetsresor till större industriområden, 50—100%. Det ökade resandet klarades av genom ökat utbud (fler bussar, inhyrning av bussar och uppskjuten skrotning) samt genom förskjutning av arbetstiderna på större arbetsplatser så att kapaciteten kunde utnyttjas bättre. En del av ökningen blev också bestående.

Under perioden 1978—1985 ökade drivmedelspriserna medan inkomsterna var konstanta eller t.o.m. minskade. Samtidgt genomfördes länshuvudmannareformen i de flesta län, vilket i allmänhet innebar förbättrad kollektivtrafik. Under perioden

1980—1984 ökade resandet med den regionala busstrafiken med 55%

l l medan utbudet ökade med 30%. Den lokala och regionala kollektivtrafiken nådde en topp 1985. Därefter har drivmedels— priserna sjunkit och inkomsterna ökat med en snabb ökning av bilismen som följd. Efterfrågan på kollektivtrafik har samtidigt minskat. Det torde därför idag finnas en viss överkapacitet i kollektivtrafiken även om man i vissa områden och på vissa

linjer kan ha kapacitetsproblem.

Analyserna av förslagen från KIS och RINK visar att dessa automatiskt medför en minskad biltrafik och ökat tryck på kollektivtrafiken. Denna tendens kan förstärkas genom miljöavgifter. För godstransporterna blir effekterna mindre — de kan bli större och mer långsiktiga om inte bara transportkostnaderna utan även transportutbudet förbättras. Även för persontransporterna gäller att om kollektivtrafiken skall kunna konkurrera på lång sikt måste kvaliteten och komforten förbättras. Kostnaderna för att resa — och därmed olika avgifter — får allt mindre betydelse ju högre inkomsterna blir i framtiden, samtidigt som restidens betydelse ökar. Man kan säga

att vi köper kortare restid med pengar.

Resultaten visar att en utbyggd kollektivtrafik vid sidan av ekonomiska styrmedel kan vara ett verksamt medel till att miljömålen uppnås. För att åstadkomma en sådan utveckling kan det finnas anledning att stimulera utbyggnaden av kollektiv— trafiken. I första hand bör då så miljövänliga lösningar som möjligt prioriteras och sådana lösningar med hög standard son kan vara långsiktigt konkurrenskraftiga.

Till de miljövänligaste transportmedlen i dag hör eldriven järnvägstrafik. I järnvägssystemet finns en stor potential för såväl ökad regional och interregional persontrafik som interregional godstrafik. För att järnvägen skall kunna bli

konkurrenskraftig krävs ökade investeringar i infrastruktur cch

fordon. Det finns ett stort antal projekt för ökad hastighet och

kapacitet på järnvägsnätet som även omfattar en del nya länkar. Exempel på sådana är införandet av snabbtåg och utbyggnad av Mälarbanan, Västkustbanan och Ostkustbanan.

I alternativen med utbyggd kollektivtrafik ingår ett järnvägsnät som är mer omfattande än det som ligger i basprognosen. Basprognosen bygger på en investeringsnivå enligt nu gällande trafikpolitik på ca. 10 miljarder kronor fram till år 2000. Det nät som ingår i kollektivtrafikalternativet innefattar dubbelt så stora investeringar, dvs. 20 miljarder fram till år 2000. På motsvarande sätt har de årliga investeringarna efter år 2000 fördubblats från 20 till 40 miljarder mellan år 2000 och år 2020. Det innebär att många av de nu kända större järnvägsprojekten skulle vara utbyggda till år 2020.

En stor potential för snabb regional tågtrafik finns på det elektrifierade stomnätet, inte bara omkring storstäderna, utan även mellan större orter i övriga delar av Sverige. Sådan trafik kan många gånger införas relativt snabbt enbart genom investeringar i fordon och med endast smärre åtgärder i infrastrukturen. På detta sätt kan mycket effektiva och högkvalitativa tågsystem byggas upp som också har en regionalpolitisk betydelse i och med att de binder samman olika arbetsmarknader och skapar stabilare regioner. Analyserna av effekterna av KIS och RINK visar att det är just denna typ av kollektivtrafik som kommer att efterfrågas som en följd av de nya reseavdragsreglerna.

Eldrivna regionaltåg på stomnätet kan i regel köras med mycket hög medelhastighet, 90—100 km/h inkl. uppehåll. De kan därmed också konkurrera med bilen på lång sikt. De kan trafikera relativt långa sträckor, genom flera län och binda ihop olika regioner. De har hög och flexibel kapacitet och kan göras betydligt mer komfortabla än de pendeltåg som nu finns i

storstadsregionerna.

Transportrådet har undersökt ett tänkbart linjenät för regionaltåg. Ett trettiotal linjer har bedömts vara långsiktigt konkurrenskraftiga. Investeringarna för denna trafik har överslagsmässigt beräknats uppgå till i storleksordningen 4—5

miljarder kronor, varav ca. hälften för fordon.

Problemet är att det idag inte finns några incitament för kommuner eller länshuvudmän att satsa på sådana system som ofta går över både kommun— och länsgränser. Den interregionala trafiken sköter SJ på företagsekonomisk basis. SJ får också bidrag av staten via transportrådet för att upprätthålla olönsam interregional trafik. Länshuvudmännen får bidrag till den lokala och regionala tågtrafiken på länsbanorna via transportrådet, men dessa banor trafikeras i regel av dieseldrivna motorvagnar och

resandepotentialerna är förhållandevis små.

Om man vill få trafikhuvudmännen att satsa på denna typ av trafik bör ett system utformas så att man stimulerar länsöverskridande trafik på elektrifierade banor. Utbyggnaden bör ske i samråd mellan SJ, länshuvudmännen och transportrådet.

Resultatet av de ökade investeringarna i järnvägens infrastruktur och satsningen på regionaltåg blir inte bara en kraftigt ökad järnvägstrafik och minskad bil— och flygtrafik utan också en ökad rörlighet som delvis kompenserar den minskade reskonsumtionen som blir följden av KIS+RINK+MIA—förslagen. Dessutom medverkar de till att järnvägen på ett effektivt sätt skall kunna hävda sig i konkurrensen med lastbilen. Ett bättre utbud kan också bidra till att stärka det svenska näringslivets

konkurrenskraft på den internationella marknaden.

Även om det från miljösynpunkt bästa alternativet är att satsa på eldriven kollektivtrafik och järnväg, spårväg och tunnelbana är de enda transportmedel som i dag står till buds, måste även busstrafiken förbättras. Trots att busstrafikens

luftföroreningar är mycket svåra blir nettoeffekten i regel en

minskning av de totala luftföroreningarna vid övergång från bil till buss. Problemet är emellertid mer komplicerat i och med att en dieseldriven buss och en bensindriven bil ger olika typer av föroreningar där dessutom inte alla skadliga ämnens effekter är helt klarlagda i dag. Det är givetvis en mycket angelägen uppgift att få fram en effektiv reningsteknik för dieseldrivna bussar och lastbilar som är åtminstone lika effektiva som katalysatorn för personbilar.

Standardförbättringar i den regionala busstrafiken kan bl.a. åstadkommas med ett mer differentierat utbud. Den ökade efterfrågan som följer av KIS+RINK+MIA ger också större möjligheter till detta. T.ex. kan snabbussar med hög komfort och servicegrad sättas in på de viktigare linjerna. I den lokala tätortstrafiken behövs t.ex. genare linjesträckningar genom satsning på bussgator samt ett mer differentierat linjenät.

Investeringar i bussgator m.m. liksom investeringar i spårvägar och tunnelbanor kan stimuleras dels genom att de statliga bidragen till denna typ av anläggningar höjs dels genom införandet av områdesavgifter i större tätorter som ger möjligheter till både ökade investeringar och driftbidrag till kollektivtrafik. Redan idag finns ett bidrag till investeringar i miljövänliga bussar, och man kan också tänka sig olika ekonomiska styrmedel för att stimulera utveckling och intro— duktion av miljövänlig teknik.

En annan möjlighet att radikalt förbättra kollektivtrafiken i de större tätorterna är att utveckla helt nya system. Ett system som ger nästan samma resstandard som bilen utan att ha dess nackdelar är spårtaxisystemet. Det är ett eldrivet automatiskt spårbundet system med små enheter som medger mycket hög turtäthet och kapacitet tillsammans med goda möjligheter till resor utan byte. Fordonsstorleken kan variera från fordon stora

som bilar där varje person eller sällskap får sitt fordon till mer tunnelbaneliknande fordonståg.

Under början av 1970—talet utvecklades sådana system bl.a. i Japan och USA men fick aldrig något kommersiellt genombrott. Liknande system har nu börjat utvecklas igen, bl.a. i Frankrike där system som mer liknar automatiska bussar tagits i drift med mycket gott resultat både vad beträffar ökad marknadsandel för kollektivtrafiken och ekonomi. Ett spårtaxisystem har föreslagits av regeringens delegation för miljöprojekt Göteborg (SOU 1989:32) såsom en lösning på trafik— och miljöproblemen i Göteborg. Det kräver då en helt ny infrastruktur men är samtidigt det enda nu kända kollektivtrafiksystem utöver tunnelbana och pendeltåg som kan erbjuda ett radikalt förbättrat kollektivtrafikutbud. Utvecklingen av ett sådant system kan förmodligen inte ske på lokal nivå utan det krävs sannolikt ett betydande statligt engagemang, åtminstone i initialskedet.

6. Energiförbrukning och miljöeffekter

Med utgångspunkt från prognosberäkningarna har förbrukningen av bennsin och dieselolja beräknats för de olika prognosalternativen. Resultaten framgår av tabell 7 och 8.

Bensinförbrukningen kommer att öka till följd av den beräknade utvecklingen av persontransportarbetet. Den tekniska utvecklingen av fordonen antas medföra att den genomsnittliga specifika bensinförbrukningen kommer att minska även i framtiden. Denna utveckling går dock förhållandevis långsamt och motverkas till viss del av andra faktorer, bl.a. en utveckling mot en större andel tyngre fordon. Totalt sett kommer därför

bensinförbrukningen att ligga relativt nära utvecklingen av persontransportarbetet med bil.

Dieselförbrukningens utveckling är på motsvarande sätt nära kopplad till utvecklingen av godstransportarbetet med lastbil. Även på lastbilsområdet beräknas den tekniska utvecklingen resultera i något energieffektivare fordon i framtiden. Detsamma gäller bussområdet.

Den tekniska utvecklingen beräknas dock ha större inverkan på utsläppen av luftföroreningar från vägtrafiken.

Kväveoxidutsläppen från vägtrafiken har tidigare beräknats utifrån transportrådets basprognos. Dessa beräkningar har nu kompletterats med motsvarande beräkningar för de olika avgifts— alternativen. Till detta har lagts beräkningar av flygtrafikens utsläpp av kväveoxider. Flygtrafikens utsläpp innefattar även utrikestrafikens inrikesdel.

Utsläppen av kväveoxider från trafiken med basprognosens förutsättningar för perioden 1980—2020 framgår av figur 4 och tabell 7 och 8. I figuren har också lagts in de mål som satts upp för minskning av kväveoxidutsläppen. Målen innebär att

utsläppen skall reduceras med 30% till år 1995 och med 50% till år 2000 jämfört med 1980 års utsläppsnivå, som med flygtrafiken inräknade uppgick till uppemot 160 000 ton. Det betyder att kväveoxidutsläppen från trafiken år 1995 skall uppgå till högst ca 110 000 ton och fr.o.m. år 2000 till högst ca. 80 000 ton per år.

Figur 4 visar att utsläppen av kväveoxider kommer att minska betydligt mellan 1989 och 2005 som en följd av de strängare avgaskraven. Av figuren framgår också att de uppsatta målen för kväveoxidutsläppen trots detta inte kommer att uppnås med de förutsättningar som ligger i prognosen. Basprognosen innebär att trafikens kväveoxidutsläpp år 1995 kommer att ligga på nivån 150 000 ton per år och år 2000 på nivån 120 000 ton per år. Maximal reduktion av utsläppen kommer att uppnås omkring år 2005, då effekterna av avgaskraven har fått fullt genomslag. Med här använda förutsättningar kommer utsläppsnivån då att ligga 10 OOO—20 000 ton över 50%—målet. Efter omkring år 2005 kommer utsläppen att öka i takt med trafikutvecklingen om inte nya, strängare avgaskrav införs dessförinnan.

I beräkningarna har hänsyn tagits till effekterna av beslutade eller föreslagna nya avgaskrav för vägtrafikfordon, dvs. för personbilar fr.o.m. 1989 års modeller, för lätta lastbilar fr.o.m. 1992 års modeller och för tunga lastbilar och bussar fr.o.m. 1994 års modeller.

Trafikens kväveoxidutsläpp för de olika avgiftsalternativen redovisas i tabell 7. Beräkningar av effekterna av KIS+RINK+MIA sammantaget (KRAM) har gjorts för åren 1992, 1997, 2000 och 2020. För år 2000 har också beräkningar gjorts för alternativen KIS+RINK utan ändrade reseavdragsregler (KR) och KIS+RINK+"ändrade avdragsregler för arbetsresor" (KRA). Dessutom har för åren 2000 och 2020 gjorts beräkningar av förslag som förutom dessa avgifter förutsätter förbättrat kollektivtrafik—

utbud (KRAMK).

Beräkningsresultaten för år 2000 innebär att avgifterna leder till en minskning av vägtrafikens totala utsläpp från 116 000 ton enligt basprognosen till 104 OOO—113 000 ton beroende på vilket avgiftsförslag som studeras.

Skillnaderna mellan de olika alternativen KR, KRA och KRAM är relativt måttlig och ligger delvis i en omfördelning av trafik,

och därmed kväveoxidutsläpp, mellan personbilstrafik och kollektivtrafik.

Den minskade biltrafiken i alternativet KRAMK medför jämfört med basprognosen en reducering av personbilstrafikens kväveoxid— utsläpp med drygt 7 000 ton och en reducering av lastbilstrafi— kens utsläpp med drygt 5 000 ton. Effekterna för lastbilstrafi— ken är till stor del en följd av det förbättrade utbudet beträffande järnvägstransporterna, vilket beräknas medföra en omfördelning av gods från lastbil till järnväg motsvarande ca.

4 miljarder tonkm per år.

Utsläppsreduktionerna för personbilstrafiken och lastbilstrafi- ken motverkas till en del av ökade utsläpp som följd av en ökad busstrafik. Busstrafikens kväveoxidutsläpp beräknas öka med knappt 2 000 ton år 2000 jämfört med basprognosen.

För år 2020 blir skillnaderna mellan avgiftsalternativen och basprognosen ungefär desamma som för år 2000. Utsläppen från trafiken vid avgifter enligt KRAM uppgår till 108 000 ton jämfört med basprognosens 114 000 ton. Med förbättrat kollek— tivtrafikutbud (KRAMK) reduceras utsläppen till totalt ca.

101 000 ton. Av denna minskning svarar godstransporteffekterna för en betydande del. Lastbilarnas kväveoxidutsläpp reduceras med ca 6 000 ton jämfört med alternativet KRAM till följd av en beräknad överföring av gods till järnväg motsvarande ca.

6 miljarder tonkm per år.

Med utgångspunkt från beräkningsresultaten beträffande bränsle— förbrukning har även utsläppen av koldioxid beräknats. dessa utsläpp kommer att öka från ca. 21 miljoner ton år 1987 till 22—24 miljoner ton år 2000 och till 25—28 miljoner ton år 2020. Den största procentuella ökningen svarar flygtrafiken för. Koldioxidutsläppen från flygtrafiken beräknas öka med ca 150% under perioden 1987—2020.

FIGUR 4

Utsläpp av kväveoxider från trafiken 1980-2020 enligt TPR:s basprognos

tusen ton

200

150

100

50

1 980 1 990 2000 2010 2020 är

30 % mål för reduktion till 1995

50 % mål för reduktion till 2000

TABELL 7

KVÄVEOXIDUTSLÄPP FRÅN TRAFIKEN, 1000-TON/ÅR

ALTERNATIV Bensindrivna personbilar Dieseldrivna personbilar Dieseldrivna lätta lastbilar Bensindrivna lätta lastbilar Dieseldrivna tunga lastbilar Dieseldrivna tunga bussar Bensindrivna tunga lastbilar och bussar

Övriga fordon Flygtrafik

SUMMA

1997 KRAM 57,7

3,9 1,3 3,9

ALTERNATIV Bensindrivna personbilar

Dieseldrivna personbilar

Dieseldrivna lätta lastbilar Bensindrivna lätta lastbilar Dieseldrivna tunga lastbilar Dieseldrivna tunga bussar Bensindrivna tunga lastbilar och bussar

Övriga fordon Flygtrafik

SUMMA

ALTERNATIV Bensindrivna personbilar Dieseldrivna personbilar Dieseldrivna lätta lastbilar Bensindrivna lätta lastbilar Dieseldrivna tunga lastbilar Dieseldrivna tunga bussar Bensindrivna tunga lastbilar och bussar

Övriga fordon Flygtrafik

SUMMA

KR=KIS+RINK KRA=KR+ändrade regler för arbetsreseavdrag KRAM=KRA+MIA KRAM K=KRAM+ökat kollektivtrafikutbud

SAMMANSTÄLLNING TABELL &

1987 1992 1992 2000 2000 2000 2000 2000 2020 2020 KRAM BAS KR KRA KRAM KRAMK BAS KRAM KRAMK TRAFIKARBETE

(Mfkm Personbilar Bussar Lastbilar Övriga fordon

Bensin Personbilar Bussar Lastbilar Övriga fordon

Diesel Personbilar Bussar Lastbilar Järnväg Sjöfart Övriga fordon

FI gbränsle

Personbilar Bussar Lastbilar Övriga fordon Flygtrafik Summa

KOLDIOXIDUTSLAPP (1 000 ton Personbilar Bussar Lastbilar

Övriga fordon Flygtrafik

Summa 22552 21619

KR=KIS+RlNK KRA=KR+ändrade regler för arbetsreseavdrag KRAM=KRA+MIA KRAMK=KRAM+ökat kollektivtrafikutbud

ENSINSKATT SOM STYRMEDEL

Ett utredningsuppdrag åt Miljöavgiftsutredningen*

Thomas Sterner

i samarbete med Mikael Franzen

Nationalekonomiska Institutionen

Göteborgs Universitet

*Det ekonometriska arbetet till denna utredning har utförts tillsammans med Mikael Franzen.

Denna studie bygger till stor del på material hämtat ifrån ett projekt finaniserat av Transport Forsknings Beredningen och jag vill därför, också i detta sammanhanget, tacka TFB . Dessutom ett

tack till Lennart Flood och Max Zamanian för värdefull hjälp.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING

Kap. 1 DET SVENSKA BENSINPRISET I INTERNATIONELL JÄMFÖRELSE

l.1 Bensinprisets bestämningsfaktorer 3 1.2 Jämförelse av konsumentpriser 3 1.3 Jämförelse med hänsyn till den allmänna kostnadsnivån 5 1.4 Jämförelse av skattenivån 6 1.5 Bensinprisets betydelse som styrinstrument 8 Kap. 2 BENSINKONSUMTIONENS UTVECKLING 11 2.1 Konsumtion per capita i internationell jämförelse 11 2.2 Bilparken och dess användning 14 Kap. 3 BENSINFÖRBRUKNINGENS BEROENDE AV PRISER OCH INKOMST 15 3.1 Den enkla statiska modellen 15 3.2 Dynamiska modeller 16 3.3 Modeller som tar hänsyn till bilparken 19 3.4 Vidare utveckling av efterfråge— modellerna 20 Kap. 4 EN ÖVERSIKT AV TIDIGARE STUDIER 22 4.1 Introduktion 22 4.2 Långsiktiga elasticiteter 25 4.3 Kortsiktiga elasticiteter och anpassningstider 26 Kap. 5 SKATTNINGAR AV ELASTICITETER I OECD 1963 — 85 28

5.1 Beräkningar baserade på tvärsnitts ( och kombinerade tidserie — tvärsnitts) data 28 5.2 Tidserieskattningar 30

Kap. 6 DISKUSSION AV RESULTATEN OCH DERAS POLICYIMPLIKATIONER

6.1 Sammanfattande bedömning av långsiktiga priselasticiteter Särskilda förhållanden i Sverige Effekten av högre bensinskatt i Sverige: Ett räkneexempel 6.4 Slutsatser

ONOX LAN

KÄLLOR OCH REFERENSER

BILAGA TABELL Al - A6

SID

33

33 34

37 38

39

Studien inleds med en översikt av det svenska bensinprisets utveckling. I reala termer har detta pris varit tämligen stabilt. Jämfört med övriga västeuropeiska länder är bensinpriset nära genomsnittet. Vi ligger dock lägre än många av de länder (utom Västtyskland) med vilka vi brukar jämföra. Tar man vidare hänsyn till det faktum att Sverige har ett högt generellt kostnadsläge

jämfört med flertalet av dessa länder så framstår bensinen som

förhållandevis gynnad i Sverige.

Till stor del beror detta på att skatten på bensin i Sverige är måttlig - särskilt i förhållande till vår höga generella skattenivå. Till detta kommer den i internationella sammanhang

tämligen unika avdragsrätten som ytterligare begränsar den

enskilde bilistens utgifter.

I kapitel 2 presenteras en översikt av utvecklingen beträffande konsumtion av bensin och innehav av bilar. Sverige visar sig ligga högt i förhållande till andra länder (utom de

nordamerikanska) beträffande både bilinnehav och

bensinförbrukning.

Kapitel 3 är en kortfattad genomgång av de ekonomiska modeller som analyserar sambandet mellan konsumtion och inkomst, priser mfl förklaringsvariabler. En viss förståelse för dessa är viktig för att kunna använda resultaten eftersom varje elasticitet måste

ses i förhållande till den modell varigenom den är skattad.

Avsnittet är dock förhållandevis tekniskt och den som endast vill ha en översikt av resultaten kan fortsätta till kapitel 4 eller

till och med direkt till kapitel 6.

I kapitel 4 presenteras en översikt av den mycket omfattande litteraturen på detta område och i kapitel 5 presenteras egna skattningar. De långsiktiga priselasticiteterna visar sig i allmänhet ligga i ett intervall från —0.6 till över —1.0 (inkomstelasticiteten ligger då i allmänhet över +1). 'npassningstiden är dock lång och efter 5 år har kanske bara tre fjärdedelar av anpassningen hunnit ske. Resultat för enskilda länder (tidseriestudier) ger inte lika stabila resultat som kombinerade tvärssnitts—tidserie studier (detta är studier där tidserier för flera regioner kombineras). Just för Sverige ligger

skattningarna ganska lågt (kring —0.5).

I kapitel 6 diskuteras resultaten och deras policy implikationer. En viktig orsak till den förhållandevis låga elasticiteten i Sverige är förmodligen våra skatteavdrag, tjänstebilar och olika former av bilersättning vilket skapar snedvridningar i konsumtionen. Vår bedömning är att omfattningen av dessa kommer att minska och att det följaktligen i Sverige är befogat att

räkna med en elasticitet pä —O.6 till -0.8 på lång sikt.

Slutsatsen av studien är att bensinpriset (och därmed skatten) torde vara ett potentiellt sett mycket verksamt styrmedel. Dess effekt begränsas dock av möjligheterna för den enskilde bilisten

att slippa undan kostnaderna. En optimal politik för att begränsa

koldioxidutsläppen från bensinanvändning måste ta hänsyn till detta och sätta samman ett paket av åtgärder som inkluderar såväl bensinskatter som avskaffande av avdragsrätt och åtgärder mot vissa former av "bilförmåner". Vidare inverkar naturligtvis priset och tillgängligheten på alternativa former av

kommunikation.

n: -- - —:—-—-u- Wuna-

1.1 Bensinprisets bestämningsfaktorer

vid sidan om den dominerande internationella marknaden för råolja finns en omfattande handel också med de viktigaste petroleum produkterna. Det internationella spot-marknadspriset för bensin bestäms framförallt av råoljepriset och raffinaderikostnaderna. Transportkostnaderna för stora kvantiteter är så pass små att det endast uppstår smärre skillander mellan priserna i olika delar av världen och man kan således i praktiken tala om en enda

internationell marknad för dessa produkter.

1.2 Jämförelse av konsumentpriser

Konsumentpriset bestäms av de faktorer som bestämmer världsmarknadspriset och av transport och distributions kostnader inom varje land samt av skatter och avgifter. Trots att det finns en väl fungerande spot—marknad med ett likformigt världsmarknadspris förekommer mycket stora (och dessutom ökande) skillnader i konsumentpris mellan olika länder. Detta

illustreras av diagram 1.1 (Se också bilagan, tabell Al).

I en del länder sätts bensinpriset direkt av staten. Detta gäller dock knappast i OECD länderna . Priserna i dessa länder bildas genom de vanliga marknadsmekanismerna men med påverkan av olika regleringar och naturligtvis av skattepolitiken. Detta betyder att olika grad av konkurrens kan påverka prisnivån. Vidare finns vissa skillnader i kvalitet och naturligtvis skillnader i kostnadsläge för oljebolagen i olika länder. Trots detta kan man i allmänhet slå fast att den viktigaste faktorn bakom

skillnaderna i konsumentpris är skatterna.

Diagram 1.1 BENSINPRIS I ETT ANTAL LANDER, 1960 - 1989 (01)

KR/LITER

1 1

b)

a)

lTALth

] SVERIGE

STOR— BRITANIEN

a) Regularbensin

1989 = l:a kvartalet 1989.

b) Pris översatt med genomsnittlig växelkurs.

DANMARK ;

/ VÄST—TYSId

Bensinpriserna i Nordamerika (och i Australien) ligger konsekvent betydligt lägre än de europeiska eller japanska. I praktiken ar de förstnämnda inte långt från världsmarknadspriset därför att

beskattningen i dessa länder är nastan obefintlig.

Bland de europeiska OECD—länderna finns inga länder med så låg prisnivå som de nordamerikanska även om länder såsom Turkiet och Grekland också har relativt billig bensin. Aven bland de största länderna i Europa finns det dock en ganska stor spridning från exempelvis Västtyskland med mycket billiga drivmedel till Italien

som har nästan dubbelt så höga priser.

Sverige har traditionellt haft billig bensin i en europeisk jämförelse (1978 var det endast Storbritanien, Turkiet och Irland som var billigare). Enligt de senaste siffrorna från första kvartalet 1989 hamnar Sverige på en mer genomsnittlig nivå. Det bör dock understrykas att många av de länder med vilka Sverige i första hand brukar jämföras har betydligt dyrare bensin i dagsläget. Detta gäller Norge, Danmark, Finland, Nederländerna, Frankrike och Italien. Något billigare bensin har, å andra sidan,

Tyskland, Belgien, England och Schweiz.

1.3 Jämförelser med hänsyn till den allmänna kostnadsnivån

Hittills har vi jämfört priserna konverterade med vanlig växelkurs. Denna jämförelse visar vad konsumenterna faktiskt betalar och är av stor betydelse för att bedöma t ex incitamenten att handla utomlands. För bilister som bor eller arbetar i närheten av en gräns kan detta ofta vara mycket lönande.

Omfattande "gränshandel" av denna typ förekommer i Luxemburg men

För att jämföra hur dyr bensinen ter sig för konsumenten i förhållande till annan konsumtion är dock inte växelkurser ideala då de inte tar hänsyn till inneboende skillnader i prisläge för andra produkter. Konverteras priserna istället med hänsyn till köpkraften (köpkraftspariteter eller Purchasing Power Parities) får man en jämförelse som är mer lämpad för att upptäcka eventuella snedvridningar mellan olika varugrupper inom en ekonomi. En sådan jämförelse (se tabell 1.1) visar att Sverige är ett land där bensinen är mycket billig i förhållande till annan konsumtion. I Europa är det endast Västtyskland och Schweiz där

den är billigare.

Skall detta ges en intuitiv förklaring så kan det uttryckas så att bensinen i Sverige (mätt med konventionell växelkurs) visserligen är dyrare än i England men att denna skillnad är liten jämfört med skillnaden i det allmänna prisläget. För den svenska bilisten framstår därför bensinen som billigare i förhållande till den vanliga svenska "varukorgen" än vad motsvarande jämförelse ter sig för engelsmannen. Naturligtvis betyder detta att det finns ett starkare incitament i Sverige än

i England att konsumera just bensin.

1.4 Jämförelse av skattenivån

Jämförelsen av prisnivån mellan länder kan med fördel kompletteras av en jämförelse mellan beskattningen: Tabell 1.2 visar andelen skatter i det slutliga konsumentpriset i OECD

länderna. Bland de europeiska länderna i tabellen är det endast

TABELL 1.1 BENSINPRIS PER LITER. I SVENSKA ”KÖPKRAFT-PARITETS KRONOR" OECD 1960-88 a)

1960 1970 1980 1985 1988 USA 0.63 0.82 2.77 2.64 2.15 AUSTRALIEN . 1.11 2.62 2.81 3.20 SCHWEIZ 1.48 1.69 4.07 3.32 3.41 CANADA , 1.01 2.08 3.86 3.47 VAST—TVSKLAND 1.69 1.55 4.05 4.96 3.62 SM£BLEE_________J.25_______J_3i________3_A3_______A_2£_______A_JEL EINLAND 1.63 1.62 4.88 5.23 4.52 OSTERIKE 1.81 1.61 5.01 6.60 4.64 JAPAN . 1.76 5.21 4.86 4.82 BELGIEN 1.83 1.96 5.67 7.18 4.87 NORGE 1.79 1.84 4.91 5.52 5.23 STORBRITANIEN . 1.87 4.77 6.39 5.38 DANMARK 1.79 1.87 5.37 5.44 5.45 SPANIEN . 2.61 6.60 7.71 5.54 FRANKRIKE 1.73 2.06 5.20 6.90 5.60 HOLLAND 1.81 1.98 5.10 6.33 5.78 GREKLAND . 1.78 6.65 6.44 5.97 IRLAND 1.92 2.04 5.65 7.61 6.82 ITALIEN 2.12 2.34 7.06 8.58 8.24 PORTUGAL 3.22 10.16 11.38 11.46 TURKIET 2.49 7.22 8.77 13.01 &) Först har priserna omvandlats till ett värde i dollar kompenserat utifrån

köpkraft—paritetsvärde. Omvandling till svenska kronor har sedan gjorts utifrån den svenska växelkursen gentemot dollar År 1985. OECD länderna utom Island. Luxenburg och Nya Zeeland.

TABELL 1.2 BENSINSKATTEN SOM PROCENT AV BENSINPRISET.

a)

1980 1985 0169 USA 11.3 23.0 31.8 CANADA 24.5 26.7 42.5 JAPAN 36.7 38.6 47.0 AUSTRALIEN 13.7 23.4 51.2 EINLAND 36.1 35.1 52.7 OSTERIKE 41.6 49.2 59.1 GREKLAND 41.8 38.0 63.2 SCHWEIZ 51.1 48.2 63.8 SPANIEN 34.5 39.2 64.7 BELGIEN 53.3 53.1 65.7 STORBRITANIEN 46.3 54.3 66.3 VAST—TVSKL. 48.7 43.7 66.9 NORGE 51.7 50.2 67.4 PORTUGAL 61.4 51.9 67.8 HOLLAND 52.3 55.3 66.0 IRLAND 43.1 56.5 71.1 DANMARK 58.8 55.5 74.9 FRANKRIKE 58.0 62.3 76.9 ITALIEN 61.4 64.4 78.3

&) 1:a kvartalet 1989.

Österrike, Finland och LuxembUrg som har lägre skatteandel1 än Sverige. Ändå är Sverige uppenbarligen ett land med mycket hög generell skattenivå; i motsvarande tabeller över indirekta eller direkta skatter ligger Sverige i täten. Detta visar återigen att bensinen intar en gynnad ställning i Sverige när man jämför med

andra varor.

1.5 Bensinprisets betydelse som styrinstrument

Diagram 1.2 visar utvecklingen av bensinpriset i Sverige. Det finns kanske en allmän upfattning att olja och bensin är dyra produkter som stigit snabbt i pris. I figuren ser vi att de, naturligtvis, har stigit i pris. Men endast nominellt. Den almänna kostnadsnivån har stigit ungefär lika fort vilket visas av konsumentpriset och när så bensinpriset uttrycks i fast penningvärde ser vi att det i stort sett varit konstant under hela perioden. "Oljekriserna" på 70-ta1et och den åtföljande energidebatten synes ha skapat ett bestående intryck av att oljeprodukter är knappa och dyra. Tillsammans med den ökade miljömedvetendandet har detta lett till vissa fortsatta

ansträngningar till ökad bränsleekonomi.

1) Orsaken till att det inte är samma länder som ligger lägre än Sverige här som i rangordningen efter konsumentpris är att det inte endast är skattenivån som skiljer konsumentpriserna åt. Som vi nämnde ovan, har även skillnader i kostnadsnivå (och vinster) för oljebolagens distribution mm en betydelse. Så har Finland lägre skattenivå men högre konsumentpris vilket visar att deras pris exkl skatt är ovanligt högt. Flera länder såsom Västtyskland har högre skatteandel men ändå lägre konsumentpris vilket tycks tyda på hög allmän kostnadsnivå i Sverige (och därmed höga bensinpriser före skatt). Det kan också tänkas betyda att konkurrensen fungerar effektivare i Västtyskland.

PRISINDEX 7 4.

KONSUMENTP': ( S .. . . . .. ,' LNULA

// BENSINPRIS Xxg(;/ LÖPANDE *, [*,]

& BENSINPRIS FAST

1990

fortsätta. I takt med att bensinen blir billigare ökar

oundvikligen de ekonomiska incitamenten till att förbruka mer.

Även om motorkonstruktörer skulle fortsätta att snegla på

bränsleekonomin kommer konsumenterna att kunna "ta igen" detta

genom att efterfråga allt större bilar och genom att köra längre

sträckorz.

I följande avsnitt visas att bensinkonsumtionen påverkas starkt

av bensinpriset. Eftersom det finns ett direkt förhållande mellan

denna konsumtion och utsläpp av många föroreningar till luften -

fr a av "drivhusgasen" koldioxid måste bensinskatten bedömas som

ett av de mera verkningsfulla styrmedel vi har på detta område.

2. I USA där bensinpriset är ännu lägre och myndigheterna fastställt ganska stränga normer för motorers bränsleförbrukning växer istället efterfrågan på allt större bilar och dessutom små lastbilar,truckar eller vans.

2.1 Konsumtion per capita i internationell jämförelse

Konsumtionsutvecklingen för bensin i ett antal olika länder visas i diagram 2.1 (och i tabell A2). Sverige har, tillsammans med

Schweiz och på senare år Västtyskland, högst bensinkonsumtion per capita bland de europeiska OECD länderna. Konsumtionsnivån i USA

(samt Kanada och Australien) är dock betydligt högre.

Naturligtvis finns det många faktorer som förklarar skillnaderna i konsumtionsnivå och utveckling mellan olika länder. Utöver de ekonomiska variablerna (pris och inkomst) är det viktigt att påpeka skillnader i benägenhet att använda bil som beror på befolkningstäthet och —koncentration, klimat och demografiska

variabler liksom tillgången till alternativa kommunikationsmedel.

Bensinprisets roll kan möjligtvis skönjas i det faktum att länder med billig bensin som Västtyskland, Sverige och Schweiz konsumerar mest medan de med dyr bensin, fr a Italien, men även Danmark och Frankrike, befinner sig längre ned. Särskilt kan Italien och England jämföras: De har likartad inkomstnivå, storlek och befolkningstäthet. Italien har större biltäthet men i England där bensinen är billigare, är bensinkonsumtionen per

capita ca 60% högre, se tabell 2.1.

Diagram 2.1 BENSINKONSUMTION PER CAPITA.

LITER/PERSON 1 a 11 ,5 J [O' ) 1800? P/PxO/e/ Qx 1 ,v . 17OWJ &, ex 1 O/ &&Or'Q/O USA ISOOJ / 1 f” 1500. .? ec/ / 14 , 00] :E /2,2 1300— /g rer 1200r 1100] 1000 900] 8004 1 VÄST-TYSKL SVERIGE NORGE STORBRITANIEN DMRMRK JAPAN ITALIEN SPANIEN Tå—Y—l—r'T—y-q—r—r r— '_ 1990

TABELL 2.1 BENSINFÖRBRUKNING OCH BILBESTAND

TURKIET PORTUGAL SPANIEN GREKLAND HOLLAND ITALIEN JAPAN IRLAND BELGIEN FRANKRIKE DANMARK OSTERIKE FINLAND STORBRITANIEN NORGE SVERIGE VAST-TVSKLAND SCHWEIZ AUSTRALIEN CANADA USA

a b c Liter/bil S e vidare tabell

BENSIN/ CAPITA

43 115 201 247 274 202 305 338 347 401 419 434 451 461 534 606 625 647 1013 1154 1675

) Liter/invånare och år. ) Bilar/tusen Invånare och ) och år. AZ _

BILAR/ 1000 INV.

14

241 127 339 392 231 200 338 360 306 335 316 291 365 377 426 405 465 425 534

år.

BENSIN/ BIL 3062

833 1939

811 719 1323 1693 1027 1055 1368 1298 1431 1586 1463 1606 1461 1600 2178 2715 3134

1985.

Bensinkonsumtionen per capita kan också förklaras som en produkt av bilstocken per invånare och bensinförbrukningen per bil. Helst skulle vi gå ytterligare ett steg och dela upp denna bensinförbrukning i en teknisk del (liter/km) och en del som avser utnyttjandet i form av km/bil och år. Statistiken över körda kilometer är dock inte tillräckligt säker för att en sådan jämförelse på det internationella planet skall vara helt

tillfredställande.

Tabell 2.1 visar att vi i Sverige har såväl ett stort antal bilar per capita som en hög siffra för bensinförbrukningen per bil. Bilinnehavet var från 1960 och långt in på 70-talet högst i Europa. På senare år har antalet bilar i Västtyskland, Italien, Frankrike, Schweiz och Norge hunnit ifatt eller gått om det svenska. Eventuellt beror detta på att Sverige redan tidigare kommit upp i nivåer där vissa mättnadstendenser börjar göra sig

gällande.

Beträffande bensinkonsumtionen per bil är det dock annorlunda: Sverige låg relativt lågt i början av 60—talet men ligger nu bland de högsta i Europa. Det finns i själva verket inget land i Europa där minskningen i total bensinförbrukning per bil gått så långsamt som i Sverige. Delvis beror detta på att inte bilinnehavet ökat så fort (se tabell A2 kolumn 5). Den höga nivån på bensinförbrukningen per bil i sig torde dock bero både på lång genomsnittlig körsträcka och på användandet av förhållandevis

stora och energikrävande fordon.

En kortfattad teoretisk genomgång

För de flesta produkter brukar vi antaga att efterfrågan i första

hand bestäms av konsumenternas inkomst, varans pris och konsumenternas preferenser. Med en analogi hämtad från mekaniken brukar vi, i praktiska tillämpningar, tala om olika varugruppers pris— och inkomst-elasticitet. Därmed menar vi hur mycket konsumtionen förändras om en av förklaringsvariablerna, säg priset, förändras med 1%. Elasticiteterna är därmed (på marginalen) ett uttryck för konsumenternas preferenser. För "nödvändighets"—varor brukar priselasticiteten vara låg (konsumenten strävar efter att köpa ungefär lika mycket även om priset ändras) medan mindre nödvändiga varor är mer priskänsliga. De modeller som diskuteras i detta kapitel kan indelas i statiska

och dynamiska modeller samt modeller som tar hänsyn till bilparken.

3.1 Den enkla statiska modellen

Formellt ser den enklaste log-linjära modellen3 ut som i (1):

(1) G = C + aP + by där G = konsumtion (logaritmerad) P,Y är (log) pris & inkomst a,b är elasticiteter. C är en konstant.

3) Detta motsvarar g = C pay”, där g,p,y definieras som ovan men utan logaritmer. Se Sterner (1989) för en utförligare diskussion av hur dessa funktioner härleds ur nyttofunktioner.

(1) är den enkla statiska modellen. Den har ofta använts i skattningar även av bensinefterfrågan (se kap 4), trots att ett antal invändningar kan resas mot den. Uppenbart är t ex att efterfrågan på bensin är en s k "härledd" efterfrågan (derived demand). Man efterfrågar inte egentligen bensinen i sig utan transporttjänster. För att få dessa transporttjänster krävs såväl

fordon som bränsle och efterfrågan på bränsle är således härledd

ur efterfrågan på transporttjänster.

Detta medför att det kan behövas en del modifikationer i modellen4. Återigen finns det flera alternativ. Alla dessa syftar dock till att ta hänsyn till det faktum att bensinen konsumeras genom en befintlig bilpark och att det därmed introduceras en

tröghet i konsumtionens anpassning över tiden.

3.2 Dynamiska modeller

I avsaknaden av lämpliga data om bilparken (och p g a en del nackdelar med modeller som inkluderar bilparken explicit, se nedan avsnitt 3.3) har många forskare på detta område arbetat med

dynamiska modeller utan någon explicit fordonsvariabel.

___—___—

4) Utöver de modifikationer i modellerna som diskuteras här finns många andra aspekter som skiljer olika studier. Definition av variablerna och val av aggregeringsnivå är problem som olika forskare hanterar på olika sätt. Det finns inte uttryme att gå in på detta här (se Sterner (l989)). Vi kan dock nämna att studier har gjorts på individ-data men vanligast är aggregerade studier för en hel region/land (eller för flera länder). Vanligast är studier avseende bensinförbrukning per capita men både total bensinförbrukning och även andra definitioner av bränsle (t ex inkl diesel) förekommer. Inkomstvariablen är oftast BNP/capita men återigen förekommer andra definitioner såsom disponibel inkomst eller privat konsumtion. Vidare används olika funktionsformer, inte bara loglinjära utan linjära, Box—Cox mfl. Det har dock visat sig att dessa skillnader spelar mindre roll för resultaten än valet av övergripande modell.

Den begreppsmässigt enklaste av dessa modeller är kanske den som i stället för endast innevarande periodens priser och inkomster, även inkluderar "laggade" (dvs fördröjda) värden. I denna modell (2) är den kortsiktiga elasticiteten lika med a0 resp b0 medan de långsiktiga elasticiteterna ges av summorna av alla a resp b. Ur estimationssynpunkt är dock detta en besvärlig modell då den förutsätter mycket långa tidserier för de förklarande variablerna.

Det visar sig dessutom i praktiken att man måste ålägga

parametrarna a och b någon form av restriktion: Man måste kunna göra vissa antaganden om hur man skall ta hänsyn till tidigare värden, genom den s k lagstrukturen. Vanligt är att arbeta med andra— eller tredje—grade polynom som tillåter först ökande och sedan avtagande respons i tiden. Ändå får man lätt statistiska problem med denna modell eftersom alla de laggade serierna är

nära korrelerade med varann.

Ett sätt att kringgå en del av problemen visar sig ligga i en

speciell lagstruktur : den enkla geometriskt avtagande.

Resonemangen som leder fram till denna modell kan se litet olika

ut men bygger på att anpassning tar tid. Låt oss t ex antaga att * G i (1') avspeglar den 'önskade' (eller jämvikts—) nivån på

bensinförbrukningen med hänsyn till en viss uppsättning inkomster

och priser.

Låt oss vidare antaga att det finns trögheter i framförallt bilparken, men också i bostäders lokalisering i förhållande till arbetsplatser, utbyggnad av alternativa kommunikationsmedel mm som gör att det tar tid för en anpassning av den faktiska

bensinkonsumtionen till detta jämviktsläge enligt (3). (3) Gt - Gt—1 = s(G; — Gt—l) s är anpassningshastigheten.

Då kan det lätt visas att vi får den så kallade laggade endogena

modellen (4) och den är (genom en s k Koyck—transformation) (4) G = c + aP + bY + (l—s)Gt_1

ekvivalent med (2) då man antar att lagstrukturen (at'bt) är

geometriskt avtagande.

Som ett åskådningsexempel på hur man skall tolka denna laggade endogena modell kan man tänka sig att vår 1% ökning i bensinpriset orsakar en minskning av bensinkonsumtionen på kort sikt (innevarande år) med 0,2%, men fortsätter sedan att få ytterligare 0,15% effekt andra året, O,11% tredje året osv. så att den totala effekten på sikt blir en reduktion av

bensinförbrukningen med 0,8% (se vidare tabell 4.2 sid.28).

Den laggade endogena modellen är den som använts flitigast i tidigare studier eftersom den ställer begränsade anspråk på data, ger stabila resultat och är en dynamisk modell med en intuitivt ganska rimlig tolkning. Naturligtvis är den inte fri från invändningar: Framförallt brukar man kritisera det faktum att denna (geometriska) lagstruktur på inkomster och priser inte är

tillräckligt flexibel.

För att komma tillrätta med invändningarna beträffande lagstrukturen kan en del modifikationer göras utan att modellen helt förlorar sin attraktiva enkelhet. En så kallad "Inverted—V" lag (som först ökar och sedan avtar geometriskt) kan beräknas genom att inkludera ytterligare en laggad exogen (eller endogen) variabel i (4). Skall man ha ytterligare flexibilitet återstår

endast att återgå till formuleringen (2).

3.3 Modeller som tar hänsyn till bilparken

Det främsta alternativet för att ta hänsyn till den tröghet som bilparken skapar utan att ha en dynamisk modell är att inkludera

den explicit. Den enklaste modellen som gör detta är (5):

(5) G = C + aP + bY + cv där G,P,Y definieras som ovan och V är (logaritmerade) antalet

bilar.

Det är nu viktigt att inse att i den nya modellen kan vi förvänta oss annorlunda värden för pris- och inkomst—elasticiteterna och dessa har en annorlunda tolkning än i den enkla statiska

modellen. I (5) förklaras bensinförbrukningen av pris,inkomst,_ och antal bilar, men antalet bilar bestäms ju i sin tur av inkomster, bilpriser och (i viss mån) bensinpriser. Pris— och inkomst- elasticiteterna i (5) har därmed en mera kortsiktig karaktär, en del av den långsiktiga anpassningen sker ju genom

att bilparken förändras.

I själva verket sker en stor del av den långsiktiga anpassningen

inte genom förändringar i antalet fordon utan i deras bensinförbrukning per km. Det finns därför modeller som bygger vidare på (5) med variabler som avspeglar bilparkens sammansättning i form av viktklasser eller årgångar med olika

specifik bränsleförbrukning.

Att inkludera dessa variabler kan vara värdefullt (särskilt om syftet är att endast förklara eller göra prognoser för bensinförbrukningen) men det finns ett antal problem med denna typ av studier. För det första är det svårt att få fram tillförlitliga data särskilt för bilparkens sammansättning och för det andra vad avser tolkningen av elasticiteterna. Ju fler variabler som inkluderas för att avspegla vagnparkens egenskaper desto mer av den långsiktiga anpassningen till ändrade bensinpriser fångas upp och ju mer "kortsiktig" blir den elasticitet som modellen uppskattar. Till slut fångar den endast

upp variationer i nyttjandegrad (dvs antalet mil).

3.4 Vidare utvecklingar av efterfrågemodellerna

Ett praktiskt sätt att formalisera resonemanget ovan är att dela upp bensinförbrukningen i tre komponenter: antalet fordon, fordonens (genomsnittliga) bensinförbrukning och deras användning

(körsträcka). (6) g = v * (g/m) * (m/v) där g är bensinförbrukning, v

är antal bilar, m är antalet

körda mil.

Genom att helt sonika inkludera bilparken (och eventuellt något

mått på dess bränsleförbrukning) i regressionerna enligt (5)

Det är inte lätt att "dynamisera" modeller som inkluderar fordonsparken. Att till exempel inkludera såväl bilpark som laggade endogena variabler i samma regression implicerar t ex att även fordondparken skulle ha en fördröjd (geometriskt avtagande) effekt. Således skulle årets bensinförbrukning även bero på fjolårets fordondpark vilket förefaller ganska

olyckligt ur modellsynpunkt.

Det finns dock modeller som tar sin utgångspunkt i (6) och sedan arbetar fram separata delmodeller som förklarar nyttjandegrad (antal mil/år) och bilparkens bränsleförbrukning. Exempel på sådana modeller är Baltagi & Griffin (1983) där bensinförbrukning per bil är en funktion av bensinpris, inkomst per capita och antal bilar per capita. Anpassningen av själva antalet fordon till pris- och inkomstförändringar utelämnas därmed men författarna menar att detta är en relativt liten del av anpassningen. Den dynamiska formulering som författarna

rekommenderar har laggade exogena variabler.

Intressant i detta sammanhang är även Drollas (1984) som inkluderar priset på bilar och på alternativa kommunikationsmedel i en modell som därmed slipper att explicit inkludera bilparken. Problemen med att skatta denna modell för många länder ligger

i tillgången på data.

Det finns ytterligare många fler modellansatser som inte ryms i denna korta genomgång. Exempelvis finns det modeller som tar hänsyn till simultanitet antingen med efterfrågan för andra varor

eller med utbudet på bensin och andra petroleumprodukter.

4.1 Introduktion

Sedan mitten av 1970—talet har ett mycket stort antal studier genomförts med syfte att studera energiefterfrågan — och särskilt drivmedelsefterfrågans känslighet för variationer i pris och inkomst. I en survey genomförd tillsammans med Carol Dahl har jag sammanställt och analyserat över ett hundra sådana studier. I de flesta fall innehåller varje arbete fler estimationer (ibland

med olika metod eller modell) varför det totala antalet estimat i

denna survey närmar sig 300.

Även den mest kortfattade sammanfattning (där varje estimat beskrivs på en tabell rad) upptar ca 10 sidor. Spridningen i resultat är av naturliga orsaker stor. Dels beror detta på att man studerar olika perioder och regioner. Dels har teorigenomgången ovan visat att man bör vänta sig olika resultat för olika typ av modellansats. Utöver de skillnader i grundläggande modellformulering som beskrivits i kapitel 3 bör man också nämna att det finns ett stort antal ytterligare källor till skillnad mellan olika resultat. Till de viktigaste hör

skillnader i den typ av data som analyseras.

I tabell 4.1 har vi därför sammanfattat materialet genom att strukturera det i 17 olika kategorier. Varje rad i tabellen anger genomsnittliga elasticiteter för en viss grupp av studier

med likartad ansats beträffande data och modellval.

Modelltyperna bygger på de tre grundläggande ansataser som diskuterats i kapitel 3. Först den enkla STATISKA modellen. Sedan

BELL 4.1 GENOMSNITTLIGA ELASTICITETER EFTER MODELL—TYP

TYP

STATISK STATISK

FORDON FORDON FORDON FORDON ,,—KLASSER ,,-KLASSER

LAG.ENDOG LAG.ENDOG LAG.ENDOG LAG.ENDOG +övr.pris +annan lag

FORDON+LE

FORD+ovr.lag

TVARSNITT

Pris

(STAT/FORDON

Längsikt.elast Inkomst

1.33 1.22 0.77 0.64 1.11 1.09

0.90

0.61

Kortsikt. b) Pris Inkomsf Bil

—O.33 -0.42 —0.29 —O.52 —0.16 —0.32

-0.27 —0.19 —0.14 —O.19 —0.41 —O.22

—0.15 —0.11

elast

De olika model typerna beskrivs och diskuteras i texten b) Elasticitet m a p antalet fordon

0.50 0.50 0.60

CSTS m/q

Panel

m/q

0.66 0.63 CSTS 0.75 q 0.63 m

CSTS CSTS

c) Den skattade parametern för den laggade endogena variablen

d) Anmärkningar:

panel data (tvärsnitt över individer eller hushåll). Siffran anger hur många skattningar som inkluderas i varje kategori.

Antal& var. Anm. Estim.

23

27

m= månadsdata; CSTS = Crossection Timeseries (Dvs kombinerad tidserie & tvärsnitt); q = kvartalsdata; Panel är modeller skattade på

en grupp som inkluderar antalet FORDON och i vissa fall även variabler som återspeglar fordonens bränsleförbrukning (dessa kallas i tabellen för FORDONSKLASSER). Den tredje gruppen är de dynamiska som domineras av de som tillämpar Koyck—transformationen och betecknas LAG.ENDOGEN. Slutligen finns ett antal mera

komplicerade ansatser som kommenteras utförligare nedan.

En del studier använder årliga, andra månatliga eller kvartalsdata. För att kunna fånga in långsiktiga elasticititer förefaller det lämpligast att utgå från årliga data. Dels utesluter de säsongseffekter, dels är de rent allmänt säkrare och det finns oftast längre tidsserier. När anpassningstiderna är så långa som exempelvis tio år betyder det 120 perioder i en modell som estimeras på månatliga data. I allmänhet bekräftar jämförelsen mellan befintliga studier att månads/kvartals data inte förmår fånga upp den totala långsiktiga elasticiteten

eftersom estimaten blir klart lägre.

En del (fåtaliga) studier baseras på panelstudier med enskilda hushåll. (Se rad 5, den största fördelen med dessa studier är kanske att de utöver pris— och inkomstelasticiteter också kan bidra med en del andra förklaringsvariabler på individnivå som

kan vara av stort sociologiskt intresse).

Vanligast är annars tidsserie data för ett land eller en region (t ex delstat). Mindre vanligt är rena tvärsnittstudier, där data består av observationer, för ett år, av variabler från olika regioner. I grupp (17) har vi samlat sju sådana studier (oavsett modellansats - där finns såväl statiska som fordonsmodeller). Vanligt förekommande är också kombinerade tvärsnitts—tidserie

studier där tidsserier för flera regioner kombineras.

Resultatet av tvärsnittstudier är som vi kan se från (17) oftast höga elasticiteter. Detta kan tolkas så att det är varaktiga skillnader i bensinpris (och inkomst) som är de främsta förklarande variablerna och att dessa resultat följaktligen är de riktigt långsiktiga elasticiteterna som inte vanliga tidseriestudier förmår fånga upp. Naturligtvis kan det invändas att en del av variationen mellan länderna orsakas av andra strukturella förhållanden och att de beräknade elasticiteterna

blir för höga om all variation mellan länderna tillskrivs

skillnader i pris och inkomst.

Den genomsnittliga priselasticiteten för tvärsnittstudierna är —1.0. Det främsta alternativet för långsiktiga elasticiteter är dynamiska tidseriestudier. I tabell 4.1 har vi fyra grupper av studier med laggad endogen variabel som ger långsiktiga priselasticiteter på mellan —O.65 och —O.95. Viktigast är kanske

(9) som har flest studier och baseras på årsdata.

I (13) har vi Drollas modell som också inkluderar andra priser än bensinpriset. Detta är en av de mera ambitiösa studierna som företagits. Den täcker fem olika länder (England,Tyskland, Frankrike, USA och österrike) och använder såväl geometriska som "inverterade-V" lagstrukturer. Resultaten skiljer sig inte nämnvärt (och inte alls systematiskt) m a p lagstrukturen. I snitt ligger de långsiktiga elasticiteterna strax under -0.8 vilket (med hänsyn till metoden) av Drollas ändå inte bedöms som

hela den långsiktiga elasticiteten.

I (14) har jag samlat sådana övriga studier som har en annan lag—

struktur än den geometriska. De flesta av dessa har återigen en

inverterad—V lag men även ett par andra studier ingår i denna grupp. De genomsnittliga elasticiteterna faller inom samma intervall som för de övriga dynamiska modellerna; på prissidan

är de t o m något högre.

I (16) finns modeller som har såväl fordonpark som läggade pris (och i något fall inkomst-) variabler. Den genomsnittliga långsiktiga priselasticiteten är igen —.8. Slutligen har vi i (15) ett litet antal studier varav det viktigaste skrivits av Baltagi & Griffin (1983); priselasticiteten i denna modell är - 1.0 men Baltagi & Griffin föredrar själva ett antal modeller (varav en inkluderas i (16) eftersom den har laggade exogena men ej endogena variabler) som ger något lägre priselasticiteter (—.6 till -.9). Dessa inkluderar då inte anpassningen av antalet bilar till bensinpriset så att, för att vara jämförbara med övriga elasticiteter i denna rapport borde de kanske vara något högre. Orsaken till spridningen i deras resultat beror på valet av estimator. B & G visar att det är mycket viktigt, för att få effektiva estimat, att inte använda bara enskilda tidsserier utan att estimera kombinerade tvärsnitts—tidserier. För att göra det finns det dock flera olika metoder som antingen lägger sig nära tvärsnittsresultatet eller närmare de typiska tidserieresultaten.

De är dessa olika estimationsmetoderna som ger upphov till den

nämnda spridningen.

4.3 Kortsiktiga elasticiteter och anpassningstider

Hittills har vi koncentrerat uppmärksamheten på den långsiktiga priselasticiteten. Tabell 4.1 innehåller också uppgifter om inkomst— och priselasticiteter på kort sikt samt elasticiteten

med avseende på antalet bilar. I de modeller där fordonsparken

ingår kan vi observera att det framförallt är inkomstelasticiteten som är betydligt lägre eftersom fordonparken är mycket nära korrelerad med inkomstvariabeln. Vi ser också att priselasticiteterna i dessa modeller är små vilket stärker vår

uppfattning att de är att betrakta som kortsiktiga elasticiteter.

I tabellen finns också de genomsnittliga värdena för den laggade endogena variablens parameter. Dessa har betydelse för den tid som anpassningen beräknas ta. Om t ex värdet är 0.75 (dvs anpassnings— hastigheten är 0.25) och den kortsiktiga priselasticiteten —0.2 betyder detta att den långsiktiga priselasticiteten är -0.8. En

1% höjning av bensinpriset ger på sikt upphov till en minskning

av konsumtionen med 0.8%. Man måste dock inse att detta tar tid eftersom elasticiteten första året endast är —0.2, nästa år är

den —0.2 + 0.75(—0.2) —0.35 osv. Tabell 4.2 visar att efter 5

år är den totala elasticiteten —0.61 och då har alltså drygt tre fjärdedelar av den totala anpassningen skett. Efter 10 år har 94%

av anpassningen skett. Efter 15 år återstår endast 1%.

Tabell 4.2 Räkneexempel på anpassningstider och elasticiteter (Baserat på en anpassninghastighet på 0.25)a)

A; Marginell Tppgl % av totala elasticitet elasticitet anpassningen 1 —0.2 —0.2 25% 2 —0.15 -0.35 44% 3 —0.11 -O.46 58% 5 —0.063 —O.61 76% 10 —o.015 —o.75 94%” 20 —0.0006 —0.7975 99,7% 'oändlig' -—— -0.8 100%

a) Värdena ar mcheE Känsliga for anpassningshastigheten. Med exvis 0.5 eller 0.1 far vi 99,9% resp 65% av anpassningen efter 10 år.

5.1 Beräkningar baserade på tvärsnitts (och kombinerade tidserie- tvärsnitts) data

Som en komplettering till de tidigare studier som beskrivits i litteraturgenomgången i kapitel 4 rapporterar vi i detta kapitel egna analyser med en begränsad uppsättning modeller för hela OECD området under en enhetlig och förhållandevis lång tidsperiod

1963—85.

Vi börjar med de studier som tar hänsyn till variationen i tvärsnittsmaterialet (och således bör ge oss de riktigt långsiktiga elasticiteterna). Tabell 5.1 visar ett kortfattat

5 sammandrag av fyra modeller avsedda att ta hänsyn till variation

såväl inom som mellan länder.

Modellen som betecknas som "Between" tar bara hänsyn till variationen mellan länderna eftersom den är skattad som en ren tvärsnittstudie. (Den angivna siffran är skattad på genomsnittet över tiden av varje enskilt lands tidseriedata). "OLS" är en ren minsta—kvadrat metod som appliceras på hela den kombinerade datamängden. Enligt Baltagi & Griffin tenderar detta estimat att i första hand fånga upp variationen mellan länder (dvs att ge höga långsiktiga elasticiteter - vilket också skett, åtminstone

avseende priser).

5) I dessa estimat har lokala valutor omvandlats till gemensam valuta med köpkraftspariteter. Utom i ett fall (se not i tabellen) används en modell med laggad endogen variabel.

TABELL 5.1 ELASTICITETSSKATTNINGAR FÖR OECD 1963 — 1985.

ESTIMATIONS— PRIS—KORT SIKT PRIS—LÅNG TEKNIK

OLs —O.12 —1.39 (—9.3)

WITHIN —0.22 —1.27 (-10.4) 3) BETWEEN "1.94

SIKT INKOMST-KORT SIKT 0.05 (3.8)

0.13 (4.2)

(-7.1)

Tscs -o.1e —1.35 FULLER AND (—10.2) BATTESE METHOD.

a) "Between" är skattad med en statisk modell. tvärsnittsskattningen.

0.10 (4.1)

INKOMST-LANG SIKT

0.58 0.75

0.67 (3.2)

0.73

Respektive lands genomsnittsvärde har används

vid

LAGEND

0.91 (97.7) 0.83 (43.1) 0.87

DFE 479 459 479

R2

0.99

eftersom det koncentrerar sig på variationen inom länderna. Det sista estimatet är slutligen ett generaliserad minsta kvadrat— estimat som torde vara, i någon mening, en avvägning mellan de

olika källorna till variation som nämnts ovan.

Skillnaderna mellan alla de fyra estimaten är inte allt för stora (åtminstone inte för priselasticiteterna). Däremot är ju

samtliga estimat över -l.0 och därmed något högre än vad tidigare studier funnit. Vi fann dock att resultaten är känsliga för valet av länder och tidsperiod och de höga värden vi rapporterar i tabell 5.1 är en avspegling av att de data vi använt har en

större grad av spridning än i tidigare studier.

5.2 Tidserieskattningar

Tabell 5.2 visar resultat med en dynamisk modell med laggad endogen variabel som estimeras på tidserie för varje land. (Motsvarande tabeller för de enkla statiska och fordons modellerna finns i tabellerna A5&6). Den genomsnittliga långsiktiga priselasticiteten är -0.8 vilket stämmer väl med de tidigare studierna ovan. Det genomsnittliga värdet för koefficienten på den laggade endogena variabeln var 0.65 vilket motsvarar en relativt snabb anpasning (på nästan 90% under de

första fem åren).

Ser man på de individuella resultaten märker man att variationen är stor. Även detta stämmer med tidigare studier och anges av Baltagi & Griffin som ett av de skälen för att istället förlita sig på kombinerade tvärsnitts—tidserie data då man ju på det

viset får betydligt fler frihetsgrader för beräkningarna.

” a) TABELL 5.2 PRIS OCH INKOMSTELASTICITETER FOR OECD 1960 — 1986. PRIS T—VÄRDE PRIS INKOMST T—VÄRDE INKOMST LAGEND T-VARD. DFE R2 DH kort sikt lång sikt kort sikt lång sikt

CANADA —0.25 —4.48 —1 07 0.12 1.34 0.53 0.77 7.05 USA —0.15 —6.59 —1 00 0.10 2.52 1.00 0.82 12.44 ÖSTERIKE -0 25 —2.30 —0.59 0.51 2.19 1.19 0.57 3.69 BELGIEN —0.36 -7.54 —0.71 0.63 3.24 1.25 0.49 3.54 DANMARK -0.40 —6.31 —0.61 0.35 4.75 0.59 0.35 3.69 FINLAND —0.35 -2.56 -1.04 0.45 2.37 1.35 0.66 5.77 FRANKRIKE —0.36 -4.60 —0.70 0.64 2.93 1.23 0.48 3.00 VÄST—TVSKL. -0.05 -0.60 —0.57 0.04 0.25 0.48 0.92 11.95 GREKLAND -0.23 —2.15 —1 12 0.41 2.19 2.03 0.80 7.56 IRLAND —o.21 —4.88 —l.68 0.12 0.90 0.93 0.87 9.70 ITALIEN —0.37 —2 94 —1.15 0.40 2.41 1.25 0.68 8.40 HOLLAND -0.57 —5 01 —2.29 0.14 1.09 0.57 0.75 6.97 NORGE -0.43 —3 22 70.90 0.63 3.13 1.32 0.52 3.54 PORTUGAL —0.10 -0.87 —0.30 0.68 2.20 2.10 0.68 5.43 SPANIEN —0.14 —0.92 —0.30 0.96 2.12 2.00 0.54 2.92 SVERIGE -0.13 -2 07 —0.46 0.33 3.10 1.16 0.72 10.39 SCHWEIZ 0.05 0.32 0.09 0.95 2.92 1.54 0.45 3.05 STORBRITAN. —0.11 -1.66 —0.45 0.36 1.91 1.47 0.75 6.37 o_ge -0.e7 AUSTRALIEN -0.05 -2.57 —0.18 0.15 2.44 0.71 0.75 9.97 0.99 0.10 0. 1

0.97 -l.01 0.98 0.11 0.97 -0.52 0.99 0.14 0.96 —l.97 0.98 —1.77 0.99 0.00 0.99 0.63 0.99 0.20 0.99 0.82 0.97 -O.97 0.98 -1.43 0.97 —0.83 0.96 —2.95 0.97 0.99 —1.41 0.98 1.30

a_n—___.-gg._v—.—— _NFNNNNN—NNNN

Om NNr—O (')NNN

JAPAN -0.15 —4.37 —0.76 0.15 11.86 77 0.80 b) 0,90 TURKIET -O.31 —5.31 —0.61 0.65 4.01 .29 0.50 3.91 15 0.95 —0.90

N

C) VARIABEL MEDELVÄRDE

PRIS—kort slkt —0.25 T—VARDE -3.54 PRIS—lång slkt —O.79 INKQMST—kort sikt 0.36 T-vARDE 2.84 INKOMST-lång sikt 1.10 LAGEND 0.67 T—VARDE 6.64

a) Skattad med "Laggad Endogen” modell. i lokal valuta. För Sver1ge åren 1950 - 1986. Får SpanIen åren 1965 - 1986. 0) Japanska data skattade med restriktionen att anpassningshast1gheten = 0.5 . c) Inkluderar ej Schweiz.

Av speciellt intresse här är naturligtvis estimaten för Sverige som ligger strax under —.5 och därmed får betraktas som ganska låga. Flera tidigare studier finner likartade låga värden för

Sverige, t ex gäller detta Drollas (1984) och Dargay (1984 och

88).

Inkomstelasticiteten varierar också mellan länderna. Både för genomsnittet och för Sverige finner vi värden som ligger strax över 1.1. Möjligtvis kan man se vissa tendenser till mättnad genom att rikare länder har något lägre värden och fattigare

länder något högre men siffrorna är inte entydiga på denna

punkten.

6.1 Sammanfattande bedömning av långsiktiga priselasticiteter

Vi har i denna studie presenterat ett mycket omfattande material. Eftersom olika studier ger ibland motstridiga resultat är det inte aldeles enkelt att ge ett entydigt svar till frågan om bensinkonsumtionens priselasticitet. Man bör också hålla i minnet att de elasticiteter vi beräknar inte är fysiska konstanter utan endast en sammanfattning av historiska trender. De kan komma att ändras p g a trendbrott i den tekniska utvecklingen eller i opinioner eller andra mer komplexa faktorer bakom vårt sociala

beteende.

Med alla dessa reservationer kan man ändå slå fast att bensinförbrukningen har relativt hög priskänslighet. Elasticiteten torde på lång sikt ligga i intervallet —.65 till — 1.0. Anpassningen går relativt långsamt men efter 10 år

borde den vara avklarad till åtminstone 90—95%. För Sverige har

vi kommit fram till något lägre siffror (se sid 37).

Elasticiteter är härledda ur derivata och egentligen endast giltiga för små variationer i de förklarande variablerna, (se vidare not 7 sid 38). Diskuterar vi mycket stora variationer blir resultaten mindre säkra och detta gäller särskilt om vi t ex diskuterar priser som är mycket högre än de som ingår i de data vi analyserat. Det finns också studier som tyder på att anpassningstiderna kan variera med storleken på förändringen 1

Bilaga 9 6 DISKUSSION AV RESULTATEN OCH DERAS POLICYIMPLIKATIONER | variablerna. Dessa faktorer medför att man rimligtvis bör räkna

med lägre elasticiteter om man avser att beräkna effekterna av

stora prishöjningar, och särskilt om intresset koncentreras till

intervallet —0.6 till —0.8 vara lämpligt.

6.2 Särskilda förhållanden i Sverige

I kapitel 5 nämndes att de skattade priselasticiteterna för Sverige oftast är låga (kring -0.5).Till viss del kan detta kanske förklaras av slumpen. Den reala prisutvecklingen för bensin i Sverige är mycket flack och det är en faktor som kan öka osäkerheten i våra resultat. Det finns dock flera näraliggande orsaker som skulle förklara att priselasticiteten verkligen har

varit låg i Sverige.

På den fysiska sidan har vi haft en — för europeiska förhållanden — ganska snabb ombyggnad (och därmed utglesning) av stadsbebyggelsen. Urbaniseringsgraden är visserligen relativt hög men befolkningstätheten är låg och befolkning samt industri utspridd på många små städer. Det finns ingen koncentration till en enda dominerande stad eller region så som i många andra europeiska länder. Alla dessa faktorer gynnar privatbilen på bekostnad av kollektiva lösningar. Likaså torde klimatet verka i samma riktning. I sammanhanget kan man naturligtvis också nämna

betydelsen av att landet har en egen bilindustri.

Viktigare än dessa faktorer torde dock incitamentsstrukturen vara. Det finns inget annat land där avdrag för bilresor till arbetet har samma betydelse som i Sverige. (Det är få länder där det alls förekommer något liknande). 1986 omfattade avdragen för bilresor 8 miljarder kronor — mer än tredjedelen av det totala beloppet för landets bensinkonsumtion det året! Med tanke på de

aktuella marginalskattenivåerna är detta ett mycket betydande

betalar helt enkelt inte det pris som vi räknar med.

Tyvärr finns inga användbara data om avdragens omfattning över tiden och det har därför inte varit möjligt att göra några systematiska studier över vilken kvantitativ betydelse denna

faktor har. Det står dock klart att det är en viktig faktor.

Avdragsrätten har på senare år begränsats (de åren är dock inte med i våra beräkningar). Andra former av bilförmån, tjänstebil och bilersättning finns dock. Andelen företagsägda personbilar uppgår till ca 16—17% av bilparken, men svarar förmodligen för en högre andel av bensinförbrukningen. För bilersättning har vi inga aktuella siffror. Återigen förefaller det speciellt svårt att få tillgång till tillförlitliga data som i detalj beskriver denna utveckling i ett tidsperspektiv. Man kan dock belysa vilken principiell betydelse förmånerna kan ha6.

Vi kan utgå ifrån att den enskilde som får sin bil och bensin betald av arbetsgivaren inte har något incitament att vara

sparsam. Men varför skulle då inte arbetsgivaren vara lika

priskänslig som en vanlig konsument? Åtminstone privata företag

måste förmodas minimera sina kostnader.

6) Även om den sammanlagda omfattningen av olika former av bilersättning och bilförmån inte är helt kartlagd, står det klart att den är ganska omfattande - och för de inblandade mycket lönsam. När författaren åker till Stockholm för att presentera denna rapport får han tillbaka de 600 kronor som tågbiljetten kostar. Hade han åkt bil och spenderat ungefär 400 kronor på bensin skulle han ha fått ca 1800 kronor i bilersättning.

Förklaringen ligger återigen i effekten av snedvridningar i varu- och inkomstbeskattningen. Om vi utgår ifrån att företagen ger den anställde bil istället för löneförmån så gör marginalskatterna och sociala avgifter att motsvarande löneökning blir mycket dyrare för företaget. Detta minskar företagets känslighet för

variationer i bensinpriset.

I dagens läge håller marginalskatterna på att sänkas samtidigt som avdragsmöjligheterna beskärs. Rimligtvis torde detta medföra att de faktorer som eventuellt gjort priskänligheten lägre i Sverige än i andra länder försvagas. Med hänsyn till detta (och under förutsättning att inte nya former av "bilförmån" uppkommer) är det rimligt att räkna med i princip samma priselasticiteter för Sverige som för andra länder. Genom att dessa är skattade för många länder är genomsnittet säkrare än endast en enda isolerad skattning för Sverige. Genom skattningarna med tvärsnittsmetoder får man också tillgång till större variation i variablerna och

bättre möjlighet att verkligen estimera långsiktiga värden.

Vår bedömning är således att även för Sverige torde man kunna räkna med långsiktiga priselasticiteter i intervallet -0.65 till —l.0. Som vi nämnt tidigare bör man dock räkna med lägre värden för stora prishöjningar och särskilt om intresset i första hand gäller förändringarna inom en tidsperiod på 10 år. Med hänsyn till detta och med viss försiktighet på grundval av de låga

skattningarna för Sverige rekommenderar vi att man kalkylerar med ett intervall på -0.5 till -0.7 för priselasticiteten. För inkomstelasticiteten har vi utgått ifrån värdet 1.1 på lång sikt.

Som ett räkneexempel kan vi fundera på effekterna om priset på bensin i Sverige skulle höjas med 40% —den skulle därmed komma

upp i nivå med de högsta i Europa.

Om vi räknar med en lo—årig priselasticitet på —0.6 skulle konsumtionen efter 10 år, i en enkel partiell analys, således minska med 18% 7). Det bör observeras att detta betyder 18% lägrea) än vad den annars varit 10 år senare. Under tiden ökar inkomsterna och driver upp konsumtionen igen. Om vi antar en tillväxttakt på 2.2% (jmfr LU87) i tio år ökar inkomsten med 24% vilket (med en inkomstelasticitet på 1.1) driver upp jämviktsnivån för bensinförbrukningen till samma nivå som dagens

(till och med 4% högre).

Vill man (t ex med hänsyn till de globala klimateffekterna) minska utsläppen av koldioxid (och därmed förbrukningen av bensin) med 18% i förhållande till dagens nivå krävs ytterligare höjningar. Då krävs först en prishöjning med 40% idag och sedan varje år med 4,1% (för att motverka inkomsteffekten)9).

7) OBS att eftersom elasticiteterna bara gäller för små förändringar blir det fel att räkna 40%*—0.6 = -24%. Rätt är istället följande: 1.4'-6=o.32 dvs -19%

8)Som känslighetsanalys kan nämnas att om den långsiktiga pris— elasticiteten är -0.9 skulle vi få en sänkning av konsumtionen med 26% och om den bara är -0.5 blir det 15% sänkning.

9) 1.041"0'6 * 1.0221'l 1.0

Givetvis förutsätter ovanstående att inte omfattningen av avdrag och andra bilförmåner eller bilersättningar ökar. Samtidigt skulle själva prisökningen skapa ett incitament till sådana ökningar och det vore följaktligen nödvändigt att på något vis

skärpa bestämmelserna på dessa områden.

6.4 slutsatser

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns en omfattande vetenskaplig litteratur som visar att bensinefterfrågan är relativt priskänslig. Den exakta elasticiteten är svår att ange, men vi har kunnat ange ett intervall. Vi vet att elasticiteten är tillräckligt stor för att bensinskatt skall vara ett verksamt styrmedel. Men effekten av höjda skatter beror också på andra förändringar som genomförs samtidigt — både vad gäller lokalisering, kollektivtrafik och framförallt pris— och

skattestrukturen i vid bemärkelse.

Vill man begränsa koldioxidutsläppen som härrör från

bensinanvändning bör man eftersträva ett integrerat

handlingsprogram med såväl höjda skatter (både i dagsläget och dessutom eventuellt ett program för fortsatta höjningar) som

satsningar på kollektivtrafik och åtgärder mot bilavdrag,

ersättning och andra förmåner.

Baltagi B.H., and J.M Griffin (1983) "Gasoline demand in the

OECD", European Economic Review (22) 2.

Dargay, J., (1984) Underlag för energiprognoser: Energiefterfrågan i Samfärdselsektorn. Statens Energiverk,

Stockholm.

Dargay, J., (1988) "The Demand for Petroleum Products in Europe",

Oxford Institute of Energy Studies, Oxford, Working Paper.

Drollas,L.P.,(1984) "The demand for Gasoline: Further Evidence",

Energy Economics 6 (1)

Sterner,T., (1989) "The Pricing of and Demand for Gasoline",

Report to the Swedish Transport Research Board.

Datamaterial från

International Energy Annual International Energy Agency International Financial Statistics OECD

World Bank

Se vidare Sterner (89) för en fullständig förteckning över data

källor och literatur..g

a) TABELL A1. BENSINPRIS PER LITER I SVENSKA KRONOR. OECD 1960 - 1999. D)

1960 1970 1980 1985 1988 0189 USA 0.38 0.49 1.36 2.64 1.53 1.61 CANADA . 0.55 0.91 3.25 2.49 2.62 TURKIET 0.63 2.34 3.46 2.50 2.76 AUSTRALIEN 0.61 1.69 2.71 2.54 2.85 GREKLAND . 0.88 3.18 3.41 3.33 3.29 SCHWEIZ 0.55 0.71 3.12 3.41 4.00 4.17 SPANIEN . 0.72 3.14 4.27 3.83 4.22 VÄST—TYSKLAND 0.74 0.79 2.75 3.93 3.57 4.24 STORBRITANIEN . 0.85 2.91 4.82 4.08 4.41 DELGIEN 0.79 0.90 8.54 4.89 4.12 4.46 OSTERRIKE 0.62 0.68 2.88 4.68 4.44 4.81 i1iBÅg£_______n*1A________D_Å3_______2_35_______A_ÄZ_______&_41_______A_BL PORTUGAL . 1.01 3.50 5.50 5.07 5.17 FINLAND 0.84 0.82 3.36 5.18 4.90 5.19 FRANKRIKE 0.92 1.01 3.32 5.11 4.96 5.21 NORGE 0.75 0.90 3.21 4.93 5.04 5.42 IRLAND 0.75 0.84 3.05 5.80 5.42 5.66 HOLLAND 0.62 0.83 3.23 4.66 4.89 5.79 JAPAN . 0.70 3.04 4.96 5.55 5.79 DANMARK 0.68 0.90 3.69 4.66 5.95 6.12 ITALIEN 0.83 1.07 3.44 5.80 6.40 6.60

u) Priset avser konsumentpris för regularbensin i kronor/11 ter. Priserna

(1 löpande penningvärde) har översatts tlll svenska kronor med ärsgenomsnltt för vanlig växelkurs. ) OECD länder utom Island, Luxenburg och Nya Zeeland.

* b) l:a kvartalet 1989.

TABELL A2. BENSINKONSUMTION I LITER PER CAPITA.

, 1960 1970 1990 1995 TURKIET 20 39 51 43 PORTUGAL 31 75 106 115 SPANIEN 25 102 197 201 GREKLAND 39 101 195 247 HOLLAND 145 319 339 274 ITALIEN 73 262 272 292 JAPAN 60 203 297 305 IRLAND 134 291 399 339 BELGIEN 162 312 401 347 , FRANKRIKE 170 329 447 401 DANMARK 245 415 406 419 bsTERIKE 113 291 441 434 FINLAND 106 314 377 451 , STORBRITANIEN 206 353 449 461 » NORGE 173 349 501 534 1 VAST-TVSKLAND 136 345 527 625 ( SCHWEIZ 205 466 596 647 . AUSTRALIEN 553 923 1003 1013 1 CANADA 900 1255 1526 1154 i USA 1270 1655 1733 1675

TABELL A3. ANTAL BILAR PER 1000 INVÅNARE. 1960 1970 1990 1995 PORTUGAL 17 54 128 . TURKIET 1 4 15 14 GREKLAND 5 22 97 127 IRLAND 55 121 201 200 JAPAN 3 66 194 231 SPANIEN & 59 199 241 STORBRITANIEN 95 205 267 291 DANMARK 77 208 279 306 FINLAND 36 140 245 316 ÖSTERIKE 49 151 293 335 BELGIEN 70 213 312 339 HOLLAND 44 175 297 339 NORGE 54 190 291 365 SVERIGE 144 7 FRANKRIKE 100 230 342 390 ITALIEN 33 169 312 392 SCHWEIZ 90 207 337 405 CANADA 212 303 430 425 VÄST-TVSKLAND 67 207 367 429 AUSTRALIEN 191 300 399 465 USA 328 425 529 534 TAeELL A4. BENSINKDNSUMTION I LITER PER BIL OCH AR. 1960 1970 1990 1985 PROCENTUELL FÖRANDRING PORTUGAL 1797 1379 921 . . ITALIEN 2197 1556 573 719 0.33 HOLLAND 3306 1919 11340 911 0.25 SPANIEN 3249 1729 1049 933 0.26 BELGIEN 2310 1464 1295 1027 0.44 FRANKRIKE 1701 1431 1306 1055 0.62 OSTERIKE 2330 1924 1556 1299 0.56 JAPAN 17651 3055 1533 1323 0.07 DANMARK 3191 1999 1462 1369 0.43 FINLAND 2921 2251 1541 1431 0.49 VAST—TVSKLAND 2032 1664 1435 1461 0.72 NORGE 3217 1935 1721 1463 0.45 STORBRITANIEN 2166 1720 1693 1586 0.73 SCHWEIZ 2561 2249 1745 1600 0 SVERIQE zgzg 1125 1555 1535 0,79 IRLAND 2459 2396 1966 1693 0. GREKLAND 7999 4549 2241 1939 0.25 AUSTRALIEN 3062 2744 2592 2179 0.71 CANADA 4249 4141 3550 2715 0.64 TURKIET 14362 9675 3474 3062 0.21 USA 3967 3994 3276 3134 0.91

3) Förändring från 1960 till 1985

a)

a) TABELL AS. PRIS OCH INKOMSTELASTISITETER FÖR OECD. ÅREN 1960 - 1986. _ - b) PRIS T—VARDE INKOMST T—VARDE DFE R2

CANADA -O.54 —5.66 0.72 10.81 19 0.86 gSA —0.08 —l.41 0.74 8.24 22 0.77 OSTERIKE —O.46 —2.70 1.32 11.97 18 0.91 BELGIEN -0.38 —6.59 1.29 36.46 22 0.98 DANMARK —0.47 —5.06 0.72 11.17 22 0.87 FINLAND -O.59 —2.90 1.46 14.15 22 0.90 FRANKRIKE —0.35 —3.09 1.26 26.32 22 0.97 VAST—TVSKL. 0.12 0.79 1.80 13.50 22 0.89 GREKLAND —0.10 -0.82 1.76 13.75 18 0.92 IRLAND —O.30 —2.84 1.42 21.10 22 0.96 ITALIEN —O.51 —2.86 1.48 9.89 22 0.83 HOLLAND -0.88 —5.47 1.06 15.41 22 0.92 NORGE -O.55 -3.28 1.34 17.79 22 0.94 PORTUGAL —0.04 —0.16 2.03 7.31 16 0.79 SPANIEN —0.09 —0.58 2.42 25.18 16 0.98 SVERIGE -0.40 —4.62 1.40 14.90 33 0.99 SCHWEIZ 0.12 0.82 1.77 19.74 22 0.95 STORBRITAN. —0.03 —0.40 1.54 13.10 21 0.89 AUSTRALIEN -0.02 —0.47 0.86 16.20 20 0.94 JAPAN 0.10 1.11 1.37 30.77 20 0.98 TURKIET -0.35 —4.17 1.19 12.09 15 0.91

VARIABEL MEDELVÄRDE

PRIS —0.2765 T—VARDE —2.4029

INKOMST 1.3790 T-VÄRDE —2.4029 a) Estimationsmetoden korr1gerar för autokorrelation. För Sverige gäller åren 1950 D) DFE = Antal observationer minus antal variabler (inkl. intercept) som skall skatt

a)

TABELL A6. PRIS. BIL OCH INKOMSTELASTISITETER FÖR OECD AREN 1960 — 1986.

LAND PRIS T—VÄRDE INKOMST T—VÄRDE BILAR T—VÄRDE DFE R CANADA -D.62 -5.23 0.34 0.76 0.42 0.88 19 0. 954 —0.13 -1.94 0.55 2.99 0.22 1.17 21 0. OSTERIKE -0.54 -4.46 —0.35 —0.79 0.90 3.76 17 0 BELGIEN -0.38 -6.15 1.37 7.21 -o.04 -0.39 21 0 DANMARK —0.45 -6.96 -O.12 —0.54 0.45 3.90 21 0. FINLAND —0.62 -4.25 0.66 3.27 0.45 4.43 21 0 FRANKRIKE -0.35 —2.91 1.31 5.17 -0.03 -0.19 21 0. VÄST—TVSKL. 0.13 1.41 0.52 2.61 0.61 6.89 21 0. GREKLAND -0.29 -5.94 0.87 14.07 0.35 17.63 15 0. IRLAND -0.31 —3.50 0.61 2.39 0.51 3.25 21 0. ITALIEN —0.47 —3.44 —o.74 —1.71 0.97 5.40 21 O. HOLLAND -0.92 -5.66 0.90 —2.13 0.06 0.39 21 o. NORGE -0.15 -0.99 0.44 1.62 0.43 3.42 21 0 PORTUGAL —O.60 —5.13 0.01 0.05 0.53 9.46 14 0 SPANIEN -0.24 -1.44 1.61 3.25 0.22 1.64 15 0 SVERIGE —0.14 -2.97 0.61 10.30 0.37 14.13 32 O. SCHWEIZ 0.04 0.32 1.01 3.77 0.26 2.96 21 0. STORBRITAN. -0.08 -1.31 0.65 3.19 0.50 4.90 20 O. AUSTRALIEN -0.03 -0.59 0.47 2.91 0.31 2.49 19 o JAPAN —o.06 -0.94 0.43 2.46 0.26 5.43 19 D TURKIET —0.55 -7.75 0.44 1.99 0.36 93.54 14 0

VARIABEL MEDELVÄRDE

PRIS —0.3219

T—VARDE -3.3190 INKOMST 0.5521 T—VARDE -3.3190 a) Estimatlonsmetoden korrigerar för autokorrelation. För Sverige åren 1950 — 1986.

m m mun mm m.mm m.mnmmmmmmw _LL

BAKGRUND

Miljöavgiftsutredningen har bett naturvårdsverket att lämna förslag till hur personbilar och andra Vägfordon skulle kunna klassas med hänsyn till miljöegenskaper. Klassningen skall ligga till grund för miljöavgifter/bidrag för nya fordon.

Bilaga TATENS NATURVÅRDSVERK l XILJÖKLASSNING LV FORDON Från miljösynpunkt bör ett fordon vara tyst, bränslesnålt

och ge låga utsläpp av luftföroreningar som koloxid (CO), kväveoxider (NOJ, kolväten (HC) och partiklar. Frågan om

hur man skall främja mer bränsleeffektiva fordon behandlas

i andra underlag till utredningen. Denna rapport belyser endast hur nya fordon skulle kunna delas in med hänsyn till buller samt till luftföroreningar av det nyss nämnda

slaget.

Rapporten bygger i vissa delar på resultat från pågående

utarbeta särskilda "normer" för miljövänliga tunga tät— ortsfordon.

UTGÅNGSPUNKTER utredningsarbeten på naturvårdsverket bl a uppdraget att Från kostnadseffektivitets— och teknikutvecklingssynpunkt och med tanke på de långa ledtider som behövs för att introducera miljökrav på fordon är det nödvändigt att introducera krav beträffande reduktion av olika utsläpp, minskning av buller m m på ett samlat sätt. Då kan tillver— karen ta hänsyn till de viktigaste miljöfaktorerna i ett sammanhang. Vi har mot denna bakgrund valt en bred defini—

tion aV miljövänlighet när vi klassificerat fordon. Det

betyder att vi inkluderat krav på de miljöegenskaper som i dag är reglerade, nämligen utsläppen av NOW CO, HC och partiklar samt buller.

Förslaget bygger på att samtliga fordonstyper delas in i

tre klasser

Klass III: fordon som uppfyller obligatoriska krav

Klass II: fordon som har bättre miljöprestanda än enligt Klass III

Klass I: fordon som har ytterligare bättre miljöprestan— da.

Avgifterna förutsätts bli lägst i klassen med de bästa

miljöegenskaperna.

Tanken är att förhållandevis många nya fordon skall kunna klara klass II. Den ger alltså en generell miljöförbätt- ring. Kraven i klass I anpassas med hänsyn till mer spe— ciella förbättringar som kan vara angelägna. Bussar och distributionsfordon i tätorter bör t ex vara tysta och ha så låga partikelutsläpp som möjligt, medan detta inte är lika angeläget för fordon i landsvägstrafik. För bussar och lastbilar kan då miljöklass I utformas med hänsyn till

dessa tätortsbehov.

Vi har utgått från att avgiftssystemet skall påverka nybilsparken så att man tillgodogör sig de miljövinster som är tekniskt/ekonomiskt möjliga att uppnå men svåra att säkra genom obligatoriska krav. När vi definierat klasserna med de bästa miljöprestanda har vi tagit sikte på den bästa teknik som finns i dag på prototyp— eller produktionssta— diet. Eftersom den tillgängliga tekniken förändras över tiden kommer också miljöklassningen att ha begränsad gil— tighet. Vi förutsätter därför ett rullande system där

kraven i de olika klasserna kan revideras med hänsyn till utvecklingen. De klasser vi nu föreslår är tänkta att gälla i första hand fram till 1995.

Systemet utnyttjar de regelsystem som i dag reglerar obli— gatoriska miljökrav hos fordon. Principerna i Sverige skiljer sig f n åt vad gäller buller — där TSV är föreskri— vande myndighet — och luftföroreningar — där naturvårdsver— ket är föreskrivande myndighet. Det vore en fördel om det certifierings— och kontrollsystem som används inom bil— avgasområdet helt kunde utnyttjas för att fastställa och kontrollera de nya miljöklasserna. Detta system är utformat för att begränsa de administrativa insatserna och för att lägga det fulla ansvaret på tillverkaren. Initialt kan dock TSV—systemet användas beträffande buller.

I det följande beskriver vi först hur det nuvarande certi— fierings— och kontrollsystemet inom bilavgasområdet är uppbyggt. Därefter lämnar vi förslag till miljöklasser för dels lätta dels tunga fordon.

NUVARANDE CERTIPIERINGS— OCH KONTROLLSYSTEM

Systemet för certifiering och kontroll av bilavgaskrav är i

dag genomarbetat för lätta fordon. Motsvarande system för

tunga fordon beräknas föreligga under 1990. Systemet inne— håller följande delar:

- Grundläggande miljökrav (gränsvärden, hållbarhetskrav, mätmetoder).

— Certifiering

— Kontroll av nya bilar

— Kontroll av hållbarhetskrav

— Kontroll av fordonsägarnas underhåll (årlig kontroll— besiktning).

KL909114

De grundläggande kraven fastställs i form av emissions—

värden för olika typer av fordon, relaterade till noga

angivna mätmetoder. Kraven avser produktionsfordon och

inkluderar normalt hållbarhetskrav. Detaljföreskrifterna 1

utges av den föreskrivande myndigheten (naturvårdsverket). 1 1

Certifieringen genomförs av riksprovplatsen (AB Svensk 1 Bilprovning, ASB). På ansökan av tillverkare utfärdar ASB *

ett certifikat för en grupp av likartade fordon (motor—

familj). Detta certifikat är en nödvändig handling för att

fordon av fordonstypen ifråga skall få tas i trafik (regi—

strerings— eller typbesiktigas). I samband med ansökan om

ett certifikat skall tillverkaren redovisa bl a vissa

mätresultat. Med dessa resultat skall tillverkaren visa att

det är troligt att den tekniska lösning han valt ger for—

donen miljöegenskaper som innebär att de uppställda kraven

klaras.

Kontroll av nya bilar sköts också av riksprovplatsen. Kontrollen görs stickprovsmässigt. Den är till för att kontrollera att tillverkaren har en fungerande egenkontroll i sin produktion så att de serieproducerade nya fordonen uppfyller kraven.

Kontroll av hållbarhetskraven sker också stickprovsmässigt. Kontrollen är till för att konstatera att miljöegenskaperna bibehålls i rätt underhållna fordon då de används i normal

körning. Även denna kontroll utförs av riksprovplats.

Såväl vid nybilskontroll som vid kontroll av hållbarhets— kraven kan en tillverkare åläggas att återkalla och åtgärda alla sålda fordon av berörd typ om det visar sig att kraven inte klaras.

De former av kontroll som beskrivits hittills riktar sig mot tillverkarna av fordonen. För att miljöegenskaperna inte skall försämras kontrolleras emellertid också ägarnas underhåll. Detta sker normalt vid årlig kontrollbesiktning, registreringsbesiktning eller ibland vid 5 k flygande inspektion. Avsikten med denna kontroll är att tillse att inte fordonsägaren genom att eftersätta underhållet eller, genom att förändra fordonet i de delar som påverkar miljö—

egenskaperna, försåmrar de miljöegenskaper som tillverkaren "byggt in" i det.

Ett fordon som på sådant sätt förändrats kan i allvarliga fall beläggas med körförbud.

Ansvarsfördelningen mellan tillverkare och fordonsägare är sådan att tillverkaren har ansvar — gentemot samhället - under den period hållbarhetskraven gäller, under förutsätt— ning att fordonen är korrekt underhållna. För personbilar är denna period 5 år eller 80 000 km, för lätta lastbilar/ bussar (( 3,5 ton) 11 år eller 200 000 km och för tunga fordon 8 år eller beroende på kategori 200 000 —

500 000 km. Gentemot bilägaren har tillverkaren skyldighet att åtgärda fordon som underkänts vid myndighetskontroll under en period av 5 år eller 80 000 km.

Fordonsägaren har ansvaret för att handha och underhålla fordonet på ett korrekt sätt under hela dess livslängd och har också fullt ansvar för miljöegenskaperna efter ovan angivna perioder av tillverkaransvar. Det bör dock påpekas att de miljökriterier som ställs upp för denna senare

period är lindrigare än för den period som tillverkaren har ansvar för.

Juridiskt ligger bilavgaslagen och bilavgasförordningen till grund för systemet för certifiering och kontroll.

KL909114

Detaljerade föreskrifter har utgetts av naturvårdsverket.

KLASSINDELNING FÖR LÄTTA FORDON

Lätta bilar har en totalvikt av högst 3 500 kg. Det rör sig om personbilar, lätta lastbilar och små bussar. Bilarna har idag bensin— eller dieselmotor. Andelen dieseldrivna per- sonbilar är liten. Bland de tyngsta av de lätta lastbilarna

är det däremot relativt vanligt med dieselmotorer.

I avgassammanhang delas de lätta bilarna upp i två grupper, dels bilar med en maximal lastvikt på 690 kg (Ll), dels

bilar med en lastvikt som är större än 690 kg (L2). Avgaskraven i Sverige och internationellt

För bilar med bensinmotor finns det avgaskrav i Sverige för koloxid, kolväten och kväveoxider. För dieselbilar finns det dessutom krav för partikelutsläppen och för röktäthet. Kraven gäller i princip för alla motorer och drivmedel. För exempelvis bilar med bensin— (Otto—)motor som körs på motorgas gäller bensinbilskraven. Avgaskraven skall vara uppfyllda under den livslängd som definierats för bilgrup— pen (hållbarhetskrav).

När det gäller utveckling av bilavgaskrav har traditionellt USA, och där Kalifornien, varit ledande. Nuvarande federala respektive kaliforniska gränsvärden m m är resultatet av successivt skärpta krav med sammanhörande teknikutveckling. De krav som gäller i dag i Kalifornien för lätta bilar är något strängare än i Sverige och ytterligare skärpningar har beslutats. Dessutom planerar man i Kalifornien att standardisera felsöknings— och indikeringssystem i anslut—

ning till den elektroniska styrenhet som nästan alla bil—

KL909114

modeller har. Detta har betydelse för funktionsdugligheten hos avgasreningen i bilarna i trafik.

De svenska avgaskraven svarar mot dem som gäller federalt i USA. Nyckeluppgifter om avgaskraven i USA (federalt), Kalifornien och Sverige redovisas summariskt i tabellerna 1 och 2.

När skärpta generella krav införs krävs att biltillverkarna får tid på sig att ställa om produktionen. Denna ledtid anges för lätta bilar normalt till 3—4 år från beslut till ikraftträdande. Detta kan dock variera, bl a beroende på vilket steg som kravskärpningen medför och hur goda kunska— perna är om den nya tekniken i industrin. Det är t ex betydelsefullt om kravnivån redan finns införd någon annanstans i världen. Ledtiden skall tillåta i stort sett hela den etablerade bilindustrin att kunna producera god—

tagbara lösningar. Inför man normer för frivillig

industrin skall kunna tillverka godtagbar avgasrening som

uppfyller normen.

| tillämpning behöver inte förutsättningen vara att hela Vad gäller avgasrening för lätta bilar kommer det, globalt sett, under de närmast följande åren att handla om dels att införa krav motsvarande den kravnivå och avgasreningsteknik som finns idag i bl a Sverige också i andra delar av värl— den, dels att introducera strängare krav för Vissa markna— der. Industrin kan väntas inrikta sig på att utveckla koncept mot de beslutade kaliforniska kraven för 1993—1995 och senare års modell. Dessutom kommer bl a besluten i Kalifornien och eventuellt i amerikanska kongressen att medföra att system för körning på metanol kommer att ut—

vecklas. Dessa kommer att utvecklas såväl mot dagens krav,

KL909114

STATENS NATURVÅRDSVERK 8 Tabell 1 Nyckeluppgifter om avgaskraven för lätta bilar i Sverige, USA (federalt) och Kalifornien Kaliforniakraven redovisas sunmariskt. Land/ Från Gränsvärden vid körcykelprov Av- Tomgång Definierad grupp årsmodell stad lands- dunst- livslängd väg ning

g/km g/km g/test % ppm år/1000 km HC CO NOX Part NOX CO HC

Sverige & 1989 0,25 2,1 0,62 0,124 0,76 2,0 0,5 100 5/80 g 1992 0,50 6,2 1,1 0,162 1,4 2,0 1,0 200 11/200

USA & 1987 0,25 2,1 0,63 0,12 - 2,0 - - 5/80

& 1990

provvikt

-1700 kg 11,5 6,2 0,75 0,16 - 2,0 0,5 100 11/195

1700- kg 0,5 6,2 1,1 0,28 - - — - -

1991

provvikt -1700 kg 0,5 6,2 0,75 0,16 - 2,0 0,5 100 11/195

1700— kg 0,5 6,2 1,1 0,08 - - - — -

Kalifornien

& 1989 0,24 4,3 0,43/ — x1,33 — — - 5/80 (0,25) 0,25

Diesel 0,29 5,1 0,62 0,05 x1,33 /160

(option)

LDTl MDV prowikt 0-1700 kg 0,21. 5,6 0,43/ — 712 2,0 0,5 100 5/80 (0,25) 0,25

0-1700 kg diesel 0,29 6,6 0,62 0,05 x2 2,0 - - 10/160

1701—2608 kg 0,31 5,6 0,62 0,05 x2 2,0 0,5 100 5/80 (0,31)

1701-2608 kg 0,31 5,6 0,93 0,05 x2 2,0 0,5 100 10/160

_P_c 1994 0,24 4,3 0,25 0,05 x1,33 2,0 - - 5/80 (0,25)

&,M 1991. 0,31/ 5,6 0,25/ 0,05 x? 2,0 - ' 5/80 0,37 0,62/

0,93

Teckenförklaring: CD = koloxid; HC = kolväten, i Kalifornien HC exklusive metan, inom parentes gränsvärden för totala HC; NOX = kväveoxider, specialkrav i Kalifornien vid 0,24-nivån för hållbarhetskrav; part. = partiklar (för dieseldrivna bilar); L1 = grupp L1 som består av bensin-, diesel- eller motorgasdrivna bilar med totalvikt på högst 3 500 kg ch en skillnad mellan totalvikt och tjänstevikt av högst 590 kg; LDV (USA) = personbil, eller en bil med ett ursprung i en sådan, med plats för 12 passagerare eller mindre; PC (Kalifornien) = detsamma som LDV i USA; LDT (USA) = lätt lastbil, en lätt bil med totalvikt under 3 800 kg och en högsta tjänstevikt på ca 2 790 kg, konstruerad för godstransport eller har sitt ursprung i ett sådant utförande, konstruerad främst för transport av folk med en kapacitet på fler än 12 personer, eller har speciellt utförande för "off-street" eller "off- highuay"-körning (i Kalifornien) en bil med totalvikt under 2 720 kg, konstruerad främst för gods- transport eller har sitt ursprung i en sådan, eller är utrustad för speciella ändamål för "off-street" eller "off-highway"-körning; MDV (i Kalifornien) = tungt fordon med en totalvikt under 3 855 kg; provvikt (loaded vehicle weight) = tjänstevikten + 66 kg.

KL909114

Not 1: ! Kalifornien "fasas" det skärpta Hox-kravet (0,25 g/km) in under årsmodellerna 1989-1993. Av 1989 års modell fick högst 50% av en tillverkares bilar certifieras mot det högre gränsvärdet. För 1990-1993 års modell får högst 10% av personbilarna certifieras mot detta värde. För LDT och MDV är 15% tillåtet att certifiera mot det högre. Vissa undantag finns från detta, t ex för tunga personbilar.

Not 2: I Kalifornien gäller för kväveoxider vid gränsvärdet 0,25 g/km att bilarna tillåts ha 0,31. g/km vid hållbarhetskontroller vid körda 50 000 kg. Men om man hittar systematiska brister hos avgasreningen vid utsläpp mellan dessa värden kan man ändå begära att tillverkaren gör åtgärd.

Källa: Not 1 och 2: Title 13, California Administrative Code, Sections 1960.1 and 1960.1.5, amended as of May 20, 1987. Mail—Out No. 8731.

___—___.—

Tabell 2 Förslag till avgaskrav för staten Kalifornien från 1993 års modell för lätta fordon

___—___—

Kategori och Gränsvärden vid körcykelprov Av- Tomgång Definierad provvi kt stad lands- dunst— livslängd väg ning Q/km g/km g/test % ppm 1000 km NMHC CO NDX Part NDX CO HC ___—___— PC, LDT och MDV 0,16 2,1 0,25 - x1,33 2,0 — - 80 vid 0—1700 kg 0,19 2,6 - — x1,33 2,0 - — 160 . Il _ diesel (option) 0,19 2,6 0,62 0,05 x1,33 2,0 - — 160 2,7 0,25 - x2 2,0 - - 80 vid 1700—2608 kg 0,25 3,4 - - x2 2,0 - - 160 . Il . diesel (option) 0,25 3,4 0,93 0,05 x2 2,0 - - 160

Teckenförklaring: se tabell1, NMHC står för kolväten exklusive metan.

NOT: Vissa övergångsregler föreslås gälla bl a beträffande hållbarhetskraven. Således skall kraven för NMHC och CD vid hållbarhetskontroller vara mindre strängt för 1993 och 1991. års modell. Hållbarhetskrav över 80 000 km (upp till 120 000 km) gäller först fr o m 1995 års modell. Av 1993 års modell skall 40% och av 1994 års modell skall 80% klara de nya kraven.

' LDT och MDV 0,20 Källa: US—CARB Mail-Out No. 89-17, April 11, 1989.

dvs de som bl a gäller i Sverige, som morgondagens kali- fornienkrav. Utöver detta kommer projekt att bedrivas i mer eller mindre stor skala med andra lösningar: flexidrift och duodrift med bensin eller diesel och alkohol, hybriddrift med el— respektive förbränningsmotorer, vätgasdrift osv. Sådana system kan svårligen väntas bli kommersiellt till— gängliga under de närmaste 3—4 åren. Det är därför kraven i Kalifornien som i första hand kan tas till utgångspunkt för att definiera miljöklasser.

Som framgår av tabell 2 avser de kaliforniska myndigheterna

att förlänga tiden över vilken hållbarhetskravet skall vara uppfyllt. Med det man vet om försämring hos konventionella avgasreningssystem anses de satta gränsvärdena vid 80 000 km respektive 160 000 km vara på en jämförbar nivå med hänsyn till en ytterligare marginal. Från miljösynpunkt har denna förlängning stor betydelse. Att bygga in längre hållbarhetstid i bilarna vid tillverkningen medför lägre utsläpp. Dessutom är bilens verkliga livslängd längre än den i dag definierade.

Enligt de kaliforniska avgasreglerna skall de bilar som är utrustade med elektronisk styrenhet ha ett system för felsöknings— och indikeringssystem. Detta krav kommer att utvidgas och för bilar av 1994 års modell skall utvecklade system vara inmonterade. Utveckligen från nuvarande enkla till det utvidgdade systemet kan väntas ske gradvis under de kommande åren.

I Kalifornien gäller garantitiden för avgasreningen för utsläppsprestanda (vid underkänd löpande kontroll) i tre år eller 80 000 km och för brister i avgasreningen i 7 år och , 100 000 km. Den längre tiden för åtagandet för brister

' gäller för delar i systemet som kostar mer än 300 dollar.

I Kalifornien anger man kolvätegränsvärdet exklusive metan— innehåll. För närvarande gäller jämsides 0,25 g/km för totala kolvätena och 0,24 g/km för kolväten utom metan. En bensinmotor med katalysator kan släppa ut ca 20% av kol— vätena som metan. Ett gränsvärde för kolväten utan metan på 0,16 g/km kan alltså motsvara ända upp till 0,20 g kol- väten/km. Bakgrunden till att man i Kalifornien har ett sådant gränsvärde för kolväten är bildningen av oxidanter. Metan har låg reaktivitet i de luftkemiska reaktioner som

* ligger bakom oxidantbildningen jämfört med andra kolväten. Men metan är å andra sidan aktiv, jämte främst koldioxiden, i växthuseffekten. Det kan således vara befogat att behålla regleringen av metan i bilavgaserna.

Utöver de regler som framgår av tabell 2 kan man eventuellt vänta sig att det federalt för USA införs regler om kall— startsutsläpp. Detta kan ske i representanthuset vid revi— sion av Clean Air Act i höst eller genom beslut hos US EPA. *l EPA har arbetat med underlag för en planerad regeländring

KL909114

till att kräva att avgaskraven skall uppfattas vid andra temperaturer än den nuvarande provtemperaturen. I Sverige har man också visat att temperaturen betyder mycket för utsläppen. Vid testkörningar på ett antal katalysatorbilar var utsläppen vid —50 till UC 3-4 gånger högre än vid den vanliga provtemperaturen för koloxid och kolväten (SNV PM 1675, 1983). I resultat från EPAs avgaslaboratorium var utsläppen 3—4 gånger högre vid ;fc än vid 25% för kolväten respektive koloxid. Detta var ett genomsnitt för 181 tes- tade bilar av årsmodellerna 1981 till 1987. Det var person— bilar och lätta lastbilar med både liten och mycket stor körsträcka. Testen visar också att den största delen av merutsläppet kommer vid den första delen av avgasprovet, vid uppvärmningen. Uppvärmningsutsläppen kan vara 10 gånger högre vid den låga temperaturen. (Larson, R E, "Vehicle Emission Characteristics Under Cold Ambient Conditions", opublicerad PM). Utsläppen av kväveoxiderna påverkas mycket lite av lufttemperaturen. Det är alltså motorns och avgas- reningens uppvärmningsförlopp som är avgörande. En snabbare uppvärmning skulle göra mycket. För att driva fram detta, och samtidigt få mer realistiska provförhållanden kan krav införas om att avgaskraven också skall uppfyllas vid lägre utomhustemperatur. EPA föreslår —7”C som tillägg till nuvarande 20-30”C. För Sverige med relativt svalt klimat är det en betydelsefull åtgärd, åtminstone från kolväte— och koloxidsynpunkt (och kanske också med avseende på koldioxid och bränsleförbrukning).

Den kaliforniska luftvårdsmyndigheten och EPA har visat att det idag är tekniskt möjligt att nå lägre nivåer än de lagstadgade avgaskraven. Det har man visat bara genom att prova bilar från befintlig serieproduktion. Enligt CARB kan de beslutade kraven nås med hjälp av förbättringar av nu— varande teknik. Detta kommer att belysas i naturvårds— verkets pågående utredning om skärpta avgaskrav för Ll— bilar.

För svensk del kan resultaten från avgascertifiering av 1989 års modeller ge en del upplysningar. Certifieringskra— ven omfattar ännu inte L2—bilar. De officiella certifie— ringsvärdena är mätvärden som justerats med avseende på hållbarhetskravet. Värdena är därför representativa för bilmodellernas utsläpp vid avgasprov inom 8000 mils kör—

KL909114

sträcka. Uppgifterna visar bl a följande (utsläpp i tät— ortskörning för CO/HC (NMHC)/NOX i g/km).

1. Ca 40% av modellerna ligger under utsläppen 2,1/O,20(0,16)/0,25 (kalifornianivån 1993—95), 2. 10% har utsläpp under 2,1/0,12/0,12.

Detta framgår av tabell 3 och figur 1 där förhållandet mellan kolväten och kväveoxider för de certifierade motor- familjerna angetts.

Hittills har diskussionen gällt lätta bensindrivna bilar. För bilar med dieselmotor visar certifieringsdata att det med använd teknik inte finns några marginaler liknande dem för bensindrift. Utbudet och marknaden för dieseldrivna personbilar är dock litet i Sverige. För 1989 års modell certifierades 7 motorfamiljer. Man vet dock att partikel— nivåer som ligger under de nuvarande kan nås med känd teknik. Sådan teknik finns på pilotstadiet.

Tabell 3 Sammanställnin av certifierin svärden av katalysatorbilar 1987-89 års modeller (Ll-b' ar). Nya ccrti Ikat. Resultat inkl försämringsfaktor

Årsmodell Antal nya Utsläpp g/km (totalt) Tätort Landsväg CO HC NO,, Part. NOX

Bensindn'vna

1987 67 1,1 0,14 0,20 - - 1988 82 (140) 1,0 0,14 0,20 — - 1989 109 (178) 1,0 0,14 0,21 - 0,14

Dieseldrivna

1987 3 0,5 0,11 0,55 0,09 - , 1988 1 (4) 0,7 0,13 0,49 0,105 - , 1989 7 (7) 0,7 0,14 0,53 0,102 0,39 1

Källa: Naturvårdsverket, Utsläpp av försurande ämnen 1986, 1987 och 1988. Naturvårdsverkets rapport 3411, 3563 och kommande.

KL909114

Q62 - 0.6

110,

QS

0,4

015 0,1

0,05

0,01 0,05 0,1 0,15 0,16 0,2 HC 0,25

Figur 1. Certifieringsvärden för kolväten och kväveoxider, 1989 års modeller, bensindrivna L1-bilar. Ett representativt värde per motorfamilj

Sammantaget visar detta för Ll-bilar att det finns tekniska förutsättningar redan idag att nå ner till betydligt lägre kravnivåer än de lagstadgade med god funktionsduglighet och hållbarhet. Kan denna miljöpotential säkerställas ger det

ett viktigt bidrag till minskade utsläpp.

Miljöklasser för Ll—bilar

För Ll-bilar föreslår vi att kraven för miljöklass II beträffande luftföroreningar sätts så att de överensstämmer med de krav som nu gäller i Kalifornien. Gränsvärdet för koloxid bör dock bibehållas på samma nivå som i de obliga— toriska kraven (se tabell 4). I Kalifornien tillåts i dag

ett koloxidutsläpp på 4,3 g/km.

Beträffande buller har vi använt de krav som i dag gäller alla personbilar utom dieselfordon med direktinsprutning

och s k "off-road"fordon.

Tabell 4 Förslag till miljöklasser för Ll-bilar.

___—___—

Ulsläpp In m Klass Ill Klass II Klass I Obligatoriska krav

___________________._-—-——————_—

CO (g/km) / tomgång (%) 2,1/0,5 2,1/0,25 2,1/0,25 Nox (g/km) 0,62 0,25 0,25 HC (g/ km) / tomgång (ppm) 0,25/100 0,25/100 0,16/50 Partiklar (g/km) (diesel) 0.124 0,05 0,05 Avdunstning (bensin)(g/tcst) 2,0 2,0 2,0 Buller, dBA 77 (79) 77 75 Livslängd (år/1000 km) 5/80 5/80 10/160 Tillverkargaranti 5 / 80 5 / 80 7 / 115 (år / 1000 km) kallkörning, felsöknings- och indikeringssystem

KL909114

De föreslagna emissionsvärdena för klass II innebär att kraven på NOg—utsläppen samt partikelkraven — som endast gäller dieselbilar - skärps. Vidare slopas de undantagsreg— ler beträffande buller som gäller dieselbilar med direkt-

insprutning och s k "off—road"fordon.

Från avgassynpunkt har - när det gäller obligatoriska

krav — ingen särskild klass av "off—road"fordon inrättats. Det är därför tveksamt om fordon med andra miljöegenskaper av denna typ kommer att finnas i Sverige. Således kommer bullerkravet på 77 dBA att klaras av de flesta bilmodeller.

För att klara partikelkravet måste dieselbilar utrustas med partikelfällor — vilket inte finns kommersiellt tillgäng— ligt för personbilar.

Man kan mot denna bakgrund förvänta sig ett stort utbud av bensindrivna fordon tillhörande avgiftsklass II medan antalet dieselbilar i denna klass kommer att vara ytterst begränsat.

Kraven i klass I överensstämmer beträffande luftförore- ningar i huvudsak med de skärpta krav som beslutats i Kalifornien från 1993. Det betyder att gränsvärdet för kolväteutsläppen skärpts.

Kraven 2,1/0,25/0,16g/km bör gälla vid 80 000 km som defi— nierad halva livslängd och 2,6/O,25/O,19 vid 160 000 km. Kraven bör också gälla vid körning i kall lufttemperatur.

Gränsvärdet för buller motsvarar det mål som angetts av de nordiska miljöministrarna.

KL909114

När det gäller avgiftsklass III kommer det omedelbara utbudet att vara litet men i början på 1990—talet kommer det att öka i takt med att kraven träder i kraft i Kalifor- nien och kanske också i andra delar av USA.

Miljöklasser för Lz—bilar

För L2—bilar dvs de större lätta bilarna kommer skärpta avgaskrav att införas obligatoriskt i Sverige fr o m 1992 års modeller. De obligatoriska kraven skall föregås av två är av frivillig tillämpning. Köpare av nya bussar och lastbilar skall under denna tid stimuleras att anskaffa fordon som uppfyller de skärpta avgaskraven genom ett ekonomiskt stöd på 6 000 kronor. (Det finns inte någon

försäljningsskatt som kan differentieras för dessa fordon).

I Kalifornien kommer strängare krav än de svenska att gälla från 1994 års modell. Alla de mindre bilarna, oavsett om de är personbilar eller lätta lastbilar, skall då ha samma krav. (Denna princip gäller redan i Sverige.) För gruppens större bilar, som motsvarar våra L2—bilar har man beslutat om krav för 1993—1995 som är avsevärt strängare än de svenska för 1992. En skärpning enligt Kalifornien skulle gälla alla föroreningar vid tätortskörning.

För L2—bilar gäller mycket av samma resonemang som för Ll— bilar. Skillnaderna hänger ihop med införandetider och ledtider. Utrustning för avgasrening har kommit relativt sent för den tyngre kategorin. Det skissade scenariet kan därför vara aktuellt några är längre i framtiden för L2 än Ll. I gruppen L2 är det också mer aktuellt med dieseldrift. Som har konstaterats när det gäller Ll—bilar kommer det att krävas ny teknik för längre gående krav än dagens för bilar med dieselmotor. Det finns uppenbarligen små marginaler till kraven med nuvarande teknik. Detta gäller främst för

NOxoch partiklar. Å andra sidan finns erfarenheter både

från serieproduktion (Mercedes—Benz personbilar och lätta lastbilar för USA—marknaden för årsmodellerna 1985—87) och otaliga pilotstudier av system för avsevärt lägre partikel- utsläpp. Man kommer att inom de närmaste åren att ha visat acceptabel hållbarhet på dessa system.

Gränsvärdena för gasformiga föroreningar är neutrala i förhållande till motorteknik osv. Det är en viktig princip som i och för sig kan leda till att det i utgångsläget är olika förutsättningar att innehålla kraven med olika tekni— ker. Ett koncept för miljöklassning som gäller L2—bi1arna blir av de skäl som angetts mindre välgrundad och definitiv än den som diskuterats för Ll.

För L2—bilar bör konceptet vara tre klasser där de två alternativen bör vara gällande respektive framtida kalifor— niakrav (se tabell 5). Hållbarhetskraven bör gälla över en lång definierad livslängd. Klass I bör innehålla krav på uppfyllelse vid låg lufttemperatur.

Tabell 5 Förslag till miljöklasser för L2—bilar

Utsläpp m m Klass III Klass II Klass I Obligatoriska krav CO (g/km)/tomgång (%) 6,2/1,0 5,6/1,0 2,7/3,4/0,5 NOX (g/km) 1,1 0,62/0,93 0,25/0,62 HC (g/km) /tomgång (ppm) 0,5/200 0,31/0,37/200 0,20/0,25/100 Partiklar (g/km) (diesel) 0,162 0,05 0,05 Avdunstning (bensin)(g/lest) 2,0 2,0 2,0 Buller, dBA 79 (81) 79 77 Livslängd (år/1000 km) 11/200 11/200 11/200 Tillverkargaranti 5 / 80 5/80 7/115 (år/1000 km) Kallkörning Felsöknings-

och indikeringssystem

Kraven i klass I motsvarar i viktiga avseenden dem som gäller för personbilar, dock med hållbarhetskrav som för lätta lastbilar. I lätta lastbilar och små bussar används ofta motorer som också förekommer i personbilar. Fordons- tekniskt finns även i övrigt stora likheter mellan å ena sidan de lätta lastbilarna och små bussarna, å andra sidan personbilarna. Kravnivån i klass I syftar till att stimu— lera personbilslösningar — vilka representerar den bästa tekniken - för lätta lastbilar och små bussar.

Med tanke på att vissa tillverkare säljer bilar i Kalifor— nien (främst japanska och amerikanska) kommer man omedel— bart att ha ett visst utbud i avgiftsklass II. När det gäller avgiftsklass I krävs ett visst utvecklingsarbete. Det gäller bl a att tillse att hållbarheten i personbils— lösningarna bibehålls i 11 år/ZOO 000 km i stället för

5 år/80 000 km.

Miljöavgifterna för lätta lastbilar och bussar skulle kunna införas fr o m 1992 års modeller så man slipper arbeta med

dubbla ekonomiska styrsystem fram till dess.

KLASSINDELNING FÖR TUNGA FORDON

Till skillnad från vad som gäller för lätta bilar finns ingen omfattande praktisk erfarenhet av stränga avgaskrav för tunga fordon. USA har precis inlett sitt program. Därför är grunderna för ett system mera osäkra än för lätta

fordon.

I Sverige finns f n endast röktäthetskrav för tunga last— bilar och bussar. Skärpta avgaskrav kommer att bli obliga— toriska fr o m 1994 års modeller och införas frivilligt

fr o m 1992 års modeller. Till skillnad från lätta bilar gäller kraven motorerna. Certifieringssystemet och kon— trollsystemet kommer att börja tillämpas för dessa for—

donskategorier fr o m 1992 års modeller — vilka certifieras våren 1991.

Inom ramen för uppdraget att utarbeta en ny aktionsplan mot luftföroreningar och försurning utreder naturvårdsverket särskilda "normer" för lägemitterande tunga tätortsfordon. Två nivåer är aktuella, de 5 k LETT 1 och LETT 2.

LETT l avser sådana krav som kan mötas av i en nära framtid kommersiellt tillgängliga fordon. LETT 2 kommer att spegla sådan teknologi som i dag endast finns på prototypstadiet.

Ett system med miljöklasser bör utnyttja det kommande avgasregelsystemet. På så sätt ges systemet med miljöklas— ser en nödvändig fasthet samtidigt som erforderliga kon- trollsystem finns utarbetade. Detta innebär att ett av— giftssystem för de tunga fordonen tidigast kan införas för 1992 års produktion. Buller— och avgasnivåerna i förslaget till miljöklassindelning är således framtagna under förut- sättningen att systemet skall kunna införas denna årspro— duktion.

Avgiftsklasserna föreslås vara fyra till antalet under 1992 och -93 för att 1994 reduceras till tre (tabell 6). Indel— ningen görs efter principen:

0 klass IV = 1992 års obligatoriska rök— och bullerkrav

0 klass III = de avgaskrav som blir obligatoriska 1994

0 klass II = lägre kväveoxidutsläpp jämfört med —94 års krav. (Främst tänkt för fordon för fjärrtransporter)

0 klass I = goda miljöegenskaper för tätortsfordon. Denna klass bör överensstämma med det förslag till LETT 1 definition som naturvårdsverket tar fram under hösten 89.

Den föreskrift, A 30, som tas fram för —94 års avgaskrav

och som ska kunna tillämpas redan för frivilligperioden

från -92 års modell kan efter vissa modifieringar, bl a måste den kompletteras med en bullerdel, användas för samtliga avgiftsklasser i det föreslagna systemet.

Alla avgiftsklasser bör omfattas av samma krav på hållbar— het, tillverkar— och ägaransvar som i de obligatoriska

kraven. Klassindelningen ska kunna revideras efter hand. Klass I (god "tätortsmiljöprestanda") bör följa LETT—definitionens

utveckling.

Tabell 6 Förslag till miljöklasser för tunga fordon

Utsläpp m m Klass IV Klass III Klass II Klass I

Gällande Obligato- krav —92 riska krav

94

C0, g/kWh - 4.9 4.9 4.9 NOX, g/kWh - 9.0 7.0 7.0 HC, g/kWh - 1.2 1.2 0.6 Partiklar, g/kWh - 0.4 0.4 0.15 Röktäthet, Bosch- 3.5/2.5 3.0/15 3.0/1.5 3.0/1.5 enheter Buller, dBA 81/83/84 81/83/84 81/83/84 77/78/80

Kravnivån i klass II kan i stort anses motsvara de avgas— krav som införs i USA från —91 års modell av motorer till » tunga fordon (ej stadsbusskraven). Partikelkraven i USA är

dock något strängare. Beträffande miljöprestanda i klass

I - tätortsklassen — kan det bl a konstateras att det redan

i dag finns exempel på fordonstyper inom gruppen tunga

fordon i flottförsök eller tillgängliga kommersiellt med

tekniska lösningar som sammantaget klarar de krav som

ställs på klassen. Det finns dock ingen enskild fordonstyp

framme ännu som klarar samtliga uppställda krav på en gång.

Det är därför osäkert hur många tillverkare som till 1992

kan presentera fordon som uppfyller samtliga krav och hur "brett" sortiment man i så fall kan erbjuda. Hittills har emissionsförbättringar först introducerats på stadsbussar. Denna trend kommer troligtvis att hälla i sig även till 1992.

Totalt sett svarar lastbilarna för betydligt större utsläpp i tätorterna än bussarna. Från miljösynpunkt är det därför viktigt att även lastbilarnas emissionsprestanda förbättras

Bilaga 10 STATENS NATURVÅRDSVERK 21 så snart som möjligt.

FÖRDELNINGSEFFEKTER AV MILJÖAVGIFTER

av Mikael Ingemarsson

FÖRDELNINGSEFFEKTER AV MILJÖAVGIFTER

Inledning

Förslaget till skattereform (SOU 1989:33— 36) innebär bl.a. förändringar i såväl direkta som indirekta skatter. Förändringar i direkta skatter behandlas i RINK och indirekta skatter behandlas i KIS. KIS lämnar bl.a. förslag till förändringar av skatter på energi, bl.a. att moms införs samtidigt som vissa punktskatter reduceras med 30%. Totalt sett beräknar KIS att förändringarna i energibeskattningen ökar statsintäkterna med cirka 7 miljarder kr.

Miljöavgiftsutredningen (MIA) har analyserat förutsättningarna för och lämnat förslag till miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel inom miljöskyddsområdet. Enligt direktiven för MIA har utredningen haft att följa det arbete som skett inom KIS, eftersom båda kommittéerna lämnar förslag till förändrad energi— och drivmedelsbeskattning. MIA tar i princip förslagen från KIS som en utgångspunkt för sina förslag.

MIA har ansett det vara av stort intresse att det undersöks i vilken mån det skulle gå att göra meningsfulla fördelnings— politiska analyser från statistiken om hushållens utgifter som produceras av SCB. Bakgrunden till att denna statistik skulle kunna vara väl tillämplig för olika typer av analyser, är den relativt omfattande bearbetning av Hushållens Utgifter 1985 (HUT 1985) som SCB utfört på uppdrag av KISl.

Av olika orsaker - som redogörs för i avsnittet Hushållens skatteutgifter — har det endast visat sig meningsfullt att göra regionala fördelningspolitiska analyser med anledning av förslaget till förändrad beskattning på drivmedel. Till viss del behandlas även den föreslagna skatteförändringen på eldningsolja (EOl). En jämförelse görs med det förslag som KIS lämnat. Den analys— och beräkningsmetod som använts baseras på olika förenklade antaganden som närmare beskrivs i avsnittet Metod. Därefter följer ett avsnitt som gäller olika beräkningar och där de fördelningspolitiska effekterna redovisas. Först redovisas dock i följande avsnitt i korthet förslagen från MIA och KIS vad gäller drivmedel och eldningsolja.

Förslagen från MIA och KIS

Som nämns ovan tar MIA förslagen från KIS som en utgångspunkt för sina förslag. MIA utgår följaktligen från att mervärdeskatt införs på såväl bensin som eldningsolja i enlighet med förslaget från KIS. MIA föreslår att en koldioxidavgift införs, vilket medför vissa förändringar av punktskatterna.

1 Se sou l989:35, del II, bilaga 4.

Enligt KIS skall fordonsskatten omvandlas och i stället utgå per liter bensin, vilket innebär att punktskatten kommer att öka med 0,37 kr per liter, dvs. till 3,21 kr för blyad bensin och till 3,01 kr för blyfri bensin. MIAs förslag vad gäller bensin innebär i stället att punktskatten kommer att öka med 0,33 kr per liter, dvs. till 3,17 kr för blyad bensin och till 3,01 kr för blyfri bensin. Enligt MIA skall fordonsskatten vara kvar, med undantag av att full befrielse från fordonsskatt skall medges i de glesbygdskommuner där en viss nedsättning av fordonssaktten redan tillämpas.

KIS föreslår att punktskatten på eldningsolja (EOl) reduceras med 30%, dvs. från nuvarande 1078 kr per m till 755 kr. MIAs fgrslag innebär att punktskatten stiger på E01 med 180 kr per m till 1258 kr. Om det antas att skatteförändringarna på såväl bensin som eldningsolja skulle övervältras fullt ut på konsumenterna i form av höjda priser, skulle de föreslagna förändringarna, dvs. såväl punktskatteförändringar som ett införande av momä, leda till följande ungefärliga procentuella prisförändringar.

KIS MIA3 Totalt Bensin (premium) 33% —1 32% Eldningsolja (E01) 7% 25 32%

Hushållens skatteutgifter

Statistiska centralbyrån (SCB) har — som nämnts inledningsvis — på uppdrag av KIS genomfört bearbetningar av undersökningen Hushållens utgifter 1985 (HUT 1985)4 . Medelvärden av olika indirekta skatter redovisas för olika hushållstyper och socioekonomiska grupper. De indirekta skatterna är uppdelade i moms och matmoms samt i fyra olika punktskatter, nämligen bensin—, energi-, dryckes- och tobaksskatt. Energiskatt utgörs av elström, eldningsolja och övrig energi. De olika hushållstyperna (9 st) har delats in i såväl deciler som kvartiler, medan de socioekonomiska grupperna (11 st) saknar kvantilindelning. De olika grupperna har sorterats efter olika begrepp, bl.a. disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Det skall även nämnas att det finns en regional redovisning (stockholm, Göteborg, Malmö, större städer, södra mellanbygden, norra tätbygden, norra glesbygden) som avser indirekta skatter totalt, bensinskatt och energiskatt för alla hushåll.

2 Beräkningarna baseras på följande priser (inkl punktskatt): bensin (premium) = 4, 71 (+ -) 0, 2 kr per litår och eldningsolja (EOl) = 2500 (+ -) 100 kr per m

Avser differens i procentenheter. I HUT för cirka 6000 hushåll kassabok i fyra veckor om sina olika utgifter. För att erhålla ett årsbelopp multipliceras utgiftstalet med en lämplig faktor. Följaktligen kan statistiken vara behäftad med systematiska fel.

väl.—)

Enligt resultaten från HUT 85 varierar inte energiskattens andel av den disponibla inkomsten nämnvärt beroende på hushållstyp och inkomstklass. För samtliga hushåll uppgår andelen i genomsnitt till 1,2%. Med undantag för hushållen i den nedersta inkomstklassen varierar den procentuella andelen från 1,5 till 0,8 av den disponibla inkomsten i takt med stigande disponibel inkomst. I flertalet inkomstklasser uppgår emellertid andelen till i genomsnitt 1,0 till 1,2%. Energiskattens andel varierar ej heller med avseende på region.

Bensinskattens andel av den disponibla inkomsten varierar liksom energiskatten inte nämnvärt beroende på hushållstyp och inkomstklass, men uppgår till ett större tal, cirka 2% i genomsnitt. Det är endast ensamstående med barn som - av naturliga skäl — har en lägre andel, cirka 1,5% i genomsnitt. Däremot varierar bensinskattens andel relativt mycket beroende på vilken region hushållet finns i. Medan bensinskattens andel av den disponibla inkomsten för hushållen i Stockholm i genomsnitt uppgår till 1,5%, uppgår motsvarande andel för hushållen i norra glesbygden till i genomsnitt 2,7%.

Statistiken tillåter inte någon uppdelning av energiskatten i elström, eldningsolja och övrig energi, i varje fall inte då hushållen delats in i olika inkomstklasser. Det har därför inte ansetts möjligt att med rimlig säkerhet beräkna olika effekter av förändrad beskattning på t.ex. eldningsolja. Redovisningen i avsnittet ovan talar dock för att det ur fördelningspolitisk synvinkel främst är intressant att studera bensinskatten, och då framförallt med avseende på vilken region hushållet finns i. Förslaget från KIS att omvandla fordonsskatten till punktskatt per liter bensin utgör ytterligare ett skäl att belysa de regionala effekterna, eftersom vissa regioner har nedsatt fordonsskatt. Det har därför ansetts lämpligt att beräkna den genomsnittliga skatteökning som kan väntas följa för hushåll i olika regioner av att drivmedelsskatten förändras. I det följande avsnittet redogörs för hur beräkningarna skett.

Metod

I den ovan nämnda BUT-undersökningen finns uppgifter om hushållens skatteutgifter för drivmedel, varvid genomsnittliga kvantiteter kan beräknas. Med olika förenklade antaganden som grund för analysen och med en relativt enkel beräkningsmetod, studeras hur starkt förändringar i drivmedelsbeskattningen kan tänkas påverka konsumtionsstandarden för hushåll i olika regioner.

Beräkningarna avser den - på kort sikt - omedelbara utgiftsökning som skulle uppkomma då efterfrågan på den studerade varan antas vara helt oelastisk. Då efterfrågan är helt oelastisk är den efterfrågade kvantiteten helt okänslig för prisförändringar och då måste - vid en given inkomst — hushållet minska på konsumtionen av andra varor, vilket innebär att hushållet kommer att hamna på en lägre konsumtionsstandard

Med kännedom om punktskattens andel av priset inklusive punktskatt och skatteutgiften per hushåll, kan - om det tills vidare bortses från effekten av fordonsskatten — den ökade skatteutgiften (och totalutgiften) som kan väntas följa av de olika förslagen givet oförändrad efterfrågad kvantitet beräknas

enligt

((((t/(1"t))/(T/(P+T))) + 1)(1+k/100)(SU)) _ SU =

(((tP+T)/(T(1—t))) (1+k/100) (SU)) - su där

skattesats (f.n. 19%) punktskatt i kr efter föreslagen förändring konsumentpris i kr exklusive punktskatt procentuell förändring av punktskatt känd punktskatteutgift i nuläget

mW'Ul-lrf

(21

Pris— och volymutvecklingen på drivmedel sedan 1985 har utgjort grunden för en framskrivning till värden för 1989. Kvantiteter— na för 1989 har satts lika med beräknade kvantiteter för 1988. Utvecklingen av priser och volymer i riket har använts som en approximation till en regional utveckling av priser och volymer. Utvecklingen av antalet hushåll har vidare beaktats. Mellan 1975 och 1980 ökade antalet hushåll i riket med cirka 5,2% och mellan 1980 och 1985 var ökningen cirka 4,9%, dvs. cirka 1% per år. Vid beräkningen nedan har antagits att antalet hushåll ökat med 1% per år, dvs. med cirka 3% mellan 1985 och 1988. I den redogörelse av priser och volymer som följer nedan bortses från dieselolja, vilket kan försvaras med att andelen dieseldrivna personbilar utgör en minskande andel av hushållens totala innehav av personbilar. År 1987 uppgick andelen dieseldrivna personbilar till endast 3,6% enligt statistik från SCB. Uppgifter om årsmedelpriser, skatter och totala volymer har hämtats från statens pris- och konkurrensverk och Svenska Petroleum Institutet.

5 Detta är naturligtvis en mycket förenklad beskrivning av faktiska förhållanden och har gjorts enbart i syfte att kunna genomföra analysen. För att kunna beakta alla olika effekter som kan tänkas uppstå vid en skatteförändring krävs en generell modell över ekonomin. I en generell modell kan man belysa hur olika faktorer på en viss marknad påverkar andra marknader, t.ex. hur förändrade priser på en viss marknad via förändrade skatter inverkar på priser och kvantiteter på andra marknader och ersättningar till olika produktionsfaktorer och därmed indirekt på hushållens inkomster som i sin tur påverkar efterfrågan och produktion osv. En sådan ansats är dock förenad med stora praktiska svårigheter.

År 1985 utgjorde bensinskattens andel av konsumentpriset cirka 50%. Årsmedelpriset på motorbensin (premium) var 1985 cirka 4,67 kr inklusive skatt. Med uppgifterna från HUT 85 som grund fås därvid följande genomsnittliga kvantitet (liter) per hushåll inom de olika regionerna .

Tabell 1. Beräknat genomsnittligt antal liter bensin per hushåll med en uppdelning på olika regioner.

Liter stockholm 748 Göteborg 865 Malmö 818 Större städer 951 Södra mellanbygden 992 Norra tätbygden 1037 Norra glesbygden 1152 Alla hushåll 925

Årsmedelpriser och volymer för motorbensin visas i tabell 2 nedan.

Tabell 2. Årsmedelpriser och volymer för motorbensin.

1985 1986 1987 1988 1989 Årsmedelpris 4,67 4,17 4,20 4,48 4,717 inkl skatt (kr/liter) Årsmedelpris 2,34 1,82 1,73 1,70 1,877 exkl skatt Leveranser av 5068 5317 5533 5739 17978 motorbegsin (1000 m )

Leveranserna av motorbensin har mellan 1985 och 1988 ökat med cirka 13%, vilket ger en beräknad ökning per hushåll på cirka 10%. För 1989 har, som nämnts ovan, ingen volymförändring beräknats.

6 De olika regionerna definieras i bilaga 1. 7 Avser ett genomsnittspris för jan - april. 8 Avser jan — april.

Analyser av olika förslag

Som nämnts inledningsvis är det av intresse att jämföra förslagen från KIS och MIA, samtidigt som utgiftsökningen för hushållet — givet oförändrad efterfrågad kvantitet — beräknas. Med utgångspunkt från redovisningarna i tabell 1 och tabell 2 och med ett antaget årsmedelpris inklusive punktskatt på 4,71 kr per liter och en beräknad volymökning på 10% från 1985, visas nedan i tabell 3 beräknad kvantitet i liter per hushåll och beräknade hushållsutgifter med en uppdelning på olika regioner.

Tabell 3. Beräknade kvantiteter och utgifter regionuppdelat.

Punkt— Beräknad Total skatte— kvantitet i l utgift utgift Stockholm 823 3876 2337 Göteborg 952 4484 2704 Malmö 900 4239 2556 Större städer 1046 4927 2971 Södra 1091 5139 3099 mellanbygden Norra 1141 5374 3240 tätbygden Norra 1267 5968 3598 glesbygden Alla hushåll 1018 4795 2890

KIS föreslår att fordonsskatten omvandlas till punktskatt och att moms införs på bensin. Genom att omvandla fordonsskatten till punktskatt per liter bensin, gynnas hushåll med hög fordonsskatt relativt andra. För norra glesbygden betalas fordonsskatt för närvarande endast till den del fordonsskatten överstiger 384 kr. Allmänt gäller att fordonsskatten uppgår till 355 kr då fordonets skattevikt uppgår till högst 900 kg, och ökar därefter med 90 kr för vart hundrade kg skattevikten ökar. För en personbil som väger 1901 kg utgår följaktligen en fordonsskatt på 1345 kr. Enligt statistik från SCB var den genomsnittliga tjänstevikten för nyregistrerade personbilar 1987 1192 kg, vilket skulle innebära en genomsnittlig fordonsskatt på 625 kr. Enligt uppgifter från transportrådet uppgick 1987 det genomsnittliga antalet bilar per hushåll till 0,65 — 0,76 — 0,71 — 0,71 — 1,02 - 1,0 — 1,0 för de i tabell 3 i tur och ordning nämnda regionerna. Genomsnittet för alla hushåll var 0,82. Dessa uppgifter får utgöra en approximation

till förhållanden för 1989. Om den genomsnittliga fordons— skatten antas vara 625 kr per bil enligt ovan, visas i tabell 4 den beräknade genomsnittliga fordonsskatten 1 kr per hushållg. Om fordonsskatten adderas till punktskatteutgiften från tabell 3, fås en s.k. total skatteutgift, som också visas i tabell 4.

Tabell 4. Beräknad genomsnittlig fordonsskatt 1 kr per hushåll och beräknad genomsnittlig total skatteutgift 1 kr per hushåll i olika regioner.

Fordonsskatt Total skatteutgift Stockholm 406 2743 Göteborg 475 3179 Malmö 444 3000 Större städer 444 3415 Södra mellanbygden 638 3737 Norra tätbygden 625 3865 Norra glesbygden 241 3839 Alla hushåll 512 3402

Förslaget från KIS att omvandla fordonsskatten till att utgå per liter bensin missgynnar relativt sett hushållen i norra glesbygden, eftersom fordonsskatten för närvarande utgår med reducerat belopp i denna region. Förslaget från MIA gynnar däremot relativt sett hushållen i norra glesbygden. Förslaget innebär ju att fordonsskatten skall vara kvar i alla regioner utom i norra glesbygden.

Givet de beräknade kvantiteter som visas i tabell 3 och de därmed beräknade punktskatteutgifterna, jämförs förslagen från KIS och MIA i tabell 5 vad gäller beräknad genomsnittlig förändring av total skatteutgift 1 kr för hushåll i olika regioner och för samtliga. Beräkningarna grundas på de i inled— ningen nämnda förslagen och på ett antaget årsmedelpris exklu— sive skatt på 1,87 kr per liter bensin. Beräkningarna har där— efter genomförts i enlighet med formeln på sidan 4, samtidigt som hänsyn tagits till effekten av fordonsskatten då detta varit aktuellt.

9 Vid beräkningen för alla hushåll har ingen hänsyn tagits till att hushållen i norra glesbygden har reducerad fordonsskatt.

Tabell 5. Jämförelse mellan KIS och MIA vad gäller förslag till en förändrad skatt på bensin (inkl fordonsskatt). Talen har avrundats.

Beräknad förändring av total skatteutgift i kr

KIS MIAlO Totalt

Stockholm 900 350 1250 Göteborg 1000 450 1450 Malmö 950 400 1350 Större städer 1200 400 1600 Södra 1050 600 1650 mellanbygden

Norra 1150 550 1700 tätbygden

Norra glesbygden 1750 -50 1700 Alla hushåll 1100 450 1550

Förslaget från KIS leder enligt beräkningarna till att skatteutgiften stiger med cirka 32% i genomsnitt för alla hushåll. Räknat i kronor leder förslaget till en ökad skatteutgift för alla hushåll med i genomsnitt cirka 1100 kr. Den beräknade ökningen är störst för hushåll i norra glesbygden, drygt 1700 kr i genomsnitt, och lägst för hushållen i Stockholm, cirka 900 kr i genomsnitt.

Förslaget från MIA leder relativt förslaget från KIS till en högre skatteutgift för alla hushåll med i genomsnitt cirka 450 kr. Den beräknade skillnaden i skatteutgift mellan de båda förslagen är störst för hushållen i södra mellanbygden och norra tätbygden. Enligt beräkningarna kan förslaget från MIA följaktligen väntas leda till att skatteutgiften för hushållen i dessa regioner ökar med nästan 600 kr i genomsnitt, vilket är 200 kr mer än den genomsnittliga ökning som kan väntas följa för hushållen i stockholm. Förslaget från MIA att befria hushållen i norra glesbygden från fordonsskatt innebär vidare enligt beräkningarna till att den totala skatteutgiften blir ungefär lika stor för hushållen på landsbygden.

10 Avser differens gentemot KIS.

HUT 85 följer nedan.

REGION OMFATTNING

Stockholm Stockholms A-region/Södertälje Göteborg Göteborgs A-region Malmö Malmö/Lund/Trelleborgs A—region

Större städer Kommuner med mer än 90000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum.

Södra mellanbygden Kommuner med mer än 27000 och mindre än 90000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum samt med mer än 300000 invånare inom 100 kilometers radie från kommuncentrum.

Norra tätbygden Kommuner med mer än 27000 och mindre än 90000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum samt med mindre än 300000 invånare inom 100 kilometers radie från

Bilaga 11 9 Bilaga 1 Definitionen på de olika regionerna enligt SCBs definitioner i kommuncentrum.

Norra glesbygden Kommuner med mindre än 27000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum.

Miljöavgiftsutredningen 103 33 STOCKHOLM

Angående bedömning av bränslen med avseende på klimat— effekter

Statens energiverk översände i juni en preliminär bedöm- ning av olika bränslens påverkan på klimatet med avseende på andra gaser än koldioxid. Rapporten har nu bearbetats ytterligare genom att nya data om utsläppens storlek har vägts in. Vi har också arbetat om promemorian med hänsyn till vetenskapliga synpunkter. De slutsatser som nu kan dras med ledning av bifogade PM, som utarbetats inom statens energiverk av Thomas Levander, är följande:

— De olika växthusgasernas betydelse relativt kol— dioxid är beroende av i vilket tidsperspektiv som jäm— förelsen sker. Skillnaden är störst för metan. Metan- utsläppen har störst betydelse på kortare sikt (upp till 50 år).

— Utsläppen av metan och lustgas vid utvinning, pro— duktion och förbränning av bränslen är i de flesta fall ofullständigt kända. Med den kunskap som vi har i dag kom— mer sannolikt de inbördes relationerna mellan olika fos— sila bränslen att kvarstå, oavsett om man beaktar enbart utsläpp av koldioxid eller om man tar hänsyn till de andra aktuella växthusgaserna. I det senare fallet blir det emellertid mindre skillnader mellan de enskilda bränslena, om jämförelsen genomförs i ett SO—årsperspektiv. Osäker— ( heten är emellertid legio. Den mest besvärande osäkerheten i sammanhanget gäller metanutsläppen, där beräkningarna i' den bilagda promemorian bygger på tillgänglig statistik. I det kortare tidsperspektivet måste läckageförlusterna vara mindre än 2,5 % för att naturgas skall vara mer skonsam mot klimatet än olja. Motsvarande förlust, för att gasen skall vara bättre än kol, är 4-5 %. I det längre perspektivet kan förlusterna vara 2—3 gånger större.

1926X

1926X Bilaga 12

— Utsläppen från förbränning av torv bör likställas övriga fossila bränslen. Avgivning av metan och upptag av koldioxid i torvmossar kompenserar inte utsläppen vid för— bränning.

— Det finns inga enkla samband mellan bränslena och storleken på utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid. Utsläppens storlek är beroende av vilken teknik som an— vänds vid utvinningen, transporten och förbränningen av bränslet. En del av utsläppen sker utanför Sveriges grän— ser.

- Mot bakgrund av dagens kunskap förefaller det lämp— ligast att basera en avgift för att motverka olika bräns— lens klimatpåverkan på koldixidutsläppen från förbränning. Förbättrade utsläppsdata och säkrare kunskap om gasernas omsättningstid i atmosfären m m kan förväntas leda till andra och bättre Säkerställda skillnader i bedömningen av olika bränslens klimatpåverkan. Det kan därför bli nödvän— digt att med tiden komplettera en styrning grundad enbart på koldioxidutsläppen från förbränning.

Arbetet med att utveckla kunskapen om växthusgaserna fort— sätter inom statens energiverk och statens naturvårdsverk. De båda verken har samrått vid utformningen av detta brev.

Tord Eng

BETYDELSEN Av ANDRA VÄXTHUSGASER ÄN KOLDIOXID OCH EVENTUELLA ANDRA SKILLANDER MELLAN OLIKA BRANSLEN

1925X

Sammanfattning

Ett försök att beräkna faktorer som anger hur olika bräns— len påverkar klimatet har utförts. I dessa faktorer är utsläppen av koldioxid, metan och dikväveoxid sammanvägda med hänsyn till dessa gasers direkta och indirekta effek— ter på klimatet.

Analysen är avhängig vilken tidsperiod som skall beaktas. Vi har utfört beräkningar dels efter en tidsperiod av 50 år framåt i tiden dels efter en period där växthusef— fekten är summerad efter gasernas hela livslängd i at- mosfären dvs mer än 400 år.

Resultat framgår nedan.

Tabell 3.3 C02—ekvivalenter för olika bränslen/driv— medel (gram/MJ)

Ackumulerad växthuseffekt

Bränsle/Drivmedel Kort sikt Lång sikt Koll) 110—120 100—105 Eldningsolja 85—90 80—85 Dieselolja2) 85 80 Bensinz) 80 80

Gasol 70—75 70 Naturgas 70—80 60—70 Torv3> 75—100 75—100 Hushållsavfall3> (0—20 (0—20 Trädbränsle 0—10 0—5

1) Fluidiserad förbränning på nuvarande tekniknivå ökar

utsläppen med ca 5—15 enheter på kort och lång sikt.

2) Ngo—bildning från biltrafik ingår ej. De mätningar som är utförda ger vid handen att utsläppen kan upp— gå till 3—30 C02—ekv/MJ (kort 0 lång sikt).

3) Om man enbart betraktar den del av torven respektive

hushållsavfallet som används som bränsle bör de hög— re värderna gälla.

1925X

Osäkerheterna i beräkningarna beror på följande

— de indirekta effekterna av metanutsläpp, dvs ozon— bildning, är svårbedömda

— utsläppen av metan och lustgas är ofullständigt kända

— eventuella andra sekundära effekter såsom utsläpp av koloxid och andra organiska ämnen, naturliga och antropogena, kan ha betydelse.

Dessutom borde klarläggas om resultaten förändras väsent— ligt om man även tar hänsyn till gasernas effekter på stratosfären, d v s uttunning av ozonskiktet.

l. VAXTHUSGASERNA

Ozon, metan, dikväveoxid och freoner absorberar strålning i ett våglängdsområde där i dag merparten av strålningen från jordytan och molnen går förlorad till rymden. Det är bl a av denna anledning som dessa gaser, räknat per mole— kyl, är mer effektiva som klimatpåverkare. Se tabell 1.1 (Rodhe 89 Isaksson 89).

Tabell 1.1 De viktigaste växthusgaserna

Nuvarande Absorption av värme— haltökning strålning i förhållande % per år till koldioxid per mol per kg i atmosfären i atmosfären Koldioxid 0,4 l l Metan 1,0 25 70 Dikväveoxid 0,2 200 200 Ozon 0,5 2000 1800 CFC—ll 4 16000 5000 CFC—12 5 20000 7000 HCFC—ZZ 7 7000 3500

Före 1960 var koldioxid den största källan till beräknade temperaturhöjningar. På senare år har bidraget från de andra gaserna ökat markant och för perioden fram till 2030 beräknas de andra gaserna ha samma andel som koldioxid för

den förväntade temperaturhöjningen.

1925X

Absorptionen av värmestrålning för koldioxid ökar inte linjärt med halten i atmosfären. Ju högre halten är i at— mosfären desto mindre blir effekten av ett ytterligare tillskott. Någon liknande mättnadsnivå förekommer ännu inte för de andra gaserna. Detta medför att effekten av de andra gaserna kommer att få något större betydelse i fram— tiden än vad tabell l.l ger uttryck för.

För att kunna jämföra effekten av utsläppta mängder växt— husgaser måste man ta hänsyn till hur fort gaserna bryts ned eller på något sätt avlägsnas ur atmosfären. Det man behöver bedöma är hur mycket av en gas som finns kvar i atmosfären vid en given utsläppstakt och efter olika tids— perioder.

De flesta kemiskt aktiva ämnen bryts ned exponentiellt med tiden mot en tidskonstant (K).

_ t Dvs E=Eo * e K där E betecknar mängden och t, tiden.

Konstanten K brukar vanligtvis benämnas gasens omsätt— ningstid eller uppehållstid.

För koldioxid är situationen annorlunda. Till en början tas koldioxiden upp snabbt av oceanerna och i viss mån av vegetationen. Transporten av koldioxid till djuphaven är emellertid en mycket långsam process vilket medför att det dröjer flera århundraden innan ett koldioxidutsläpp av— lägsnats ur atmosfären. Förloppet åskådliggörs i fig 1.1 (Rodhe 89 kompl med HCFC—22).

Av figur 1.1 kan man sluta sig till att man får mycket olika resultat i värderingen av de andra gasernas växthus— effekt jämfört med koldioxid beroende på hur långt fram i tiden man vill göra jämförelsen.

För att åskådliggöra detta problem anges i tabell 1.3 hur mycket av olika växthusgaser som finns kvar i atmosfären vid en utsläppstakt av 1 kg/år av varje gas. De omsätt— ningstider (K) som vi då räknat med anges i tabell 1.2 (Rodhe 89, EPA 89).

1925X

Tabell 1.2 Omsättningstid för olika växthusgaser (år)

Koldioxid 40 % 5 60 % 150 Metan 10 Dikväveoxid 150 Ozon (i troposfären) 0,1 CFC—ll 65 CFC—12 120 HCFC—ZZ 20

Tabell 1.3 Kvarvarande mängd växthusgaser i atmosfären vid en utsläppstakt av 1 kg/år under 50 resp mer än 400 år.

Gas Efter 50 år >400 år Koldioxid 24 100 Metan 10 10 Dikväveoxid 42 150 CFC—11 35 65 CFC—12 41 120 HCFC—ZZ 18 20

Genom att utnyttja data ur tabell 1.1 och 1.3 kan vi nu beräkna den ackumulerade växthuseffekten vid olika tids— perioder av ett givet utsläpp av en gas och jämföra den med ett lika stort utsläpp av koldioxid. Resultatet fram— går av tabell 1.4 och åskådliggörs av figur 1.2. Vi har då även bedömt de indirekta effekterna av metanutsläpp. När metan oxideras i atmosfären ger denna oxidation upphov till ozonbildning om kväveoxider finns närvarande i till— räckliga mängder. Såsom framgår av tabell 1.1 är ozon nära 100 ggr effektivare än metan i att absorbera långvågig strålning.

Modellberäkningar har visat att ökning av metan i at— mosfären utöver dagens nivå kommer att ge en ökning av ozonmängden på litet mindre än en molekyl för en ökning av metanmängden med 100 molekyler (Isakssen 89). Om vi dess— utom tar hänsyn till att ökning av metanutsläpp leder till en ökad livslängd av metan så kommer metanets växthus— effekt att förstärkas med en faktor 2.2 (Isakssen 89).En liknande bedömning görs i Rodhe 89.

Värdena i tabell 1.4 utgår ifrån att metanets växthus— effekt fördubblas till följd av de indirekta effekterna.

ANDEL KVAR | ATMOSFÄREN EFTER UTSLÄPP AV EN MASSENHET VlD TIDEN 0

50 100 150 200 ÅR

Figur l.l Avklingningsförloppet för olika gaser i atmosfären I A NZO CH41

200

Betraktad , ______,__-___.___..________l?_l_gep..erlcd 50 100 150 200 År

Figur 1.2 Faktorer att multiplicera utsläppen av kväve— oxid och metan för att erhålla samma växthus— effekt som koldioxidutsläpp (per kg)

Tabell 1.4 Jämförelse mellan olika gasers växthuseffekt relativt koldioxid räknat på utsläppta mäng— der (kg).

Gas Efter 50 år >400 ar

per kg per mol per kg per mol

Koldioxid 1 1 l l Metan 60 20 17 6 Dikväveoxid 350 350 300 300 CFC—ll 7 300 23 000 3 300 10 000 CFC—12 12 000 33 000 8 400 23 000 HCFC—ZZ 2 600 5 100 700 1 400

Som framgår av tabell 1.4 är det relativt stora skillnader mellan de olika gasernas växthuseffekt, beroende på vilken tidsperiod som beaktas. De största skillnaderna erhålls för metan av HCFC—22 som är de mest kortlivade substanser— na.

Det kan finnas skäl att se på flera tidsperioder när man beaktar olika gasers växthuseffekt. Märkbara temperatur— höjningar förväntas ske redan inom en period av 30—40 år. Vissa ekologiska effekter kommer då att inträda omedelbart t ex påverkan på jordbruket medan andra effekter har en ännu lägre tidsskala t ex höjning av havsytans nivå. Ett annat och omvänt synsätt är att se på åtgärdsmöjligheter— na. Åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen "betalas av" i en långsam takt. Medan begränsning av metan eller HCFC—ZZ—utsläppen har en kortare "återbetalningstid". Å andra sidan kanske vi kan acceptera en ökning av metan— utsläppen om åtgärden medför andra vinster t ex minskade utsläpp av lustgas eller koldioxid. Dvs gör vi ett "miss— tag" när det gäller metan kan det relativt snabbt rättas till om det finns tekniska möjligheter att göra detta.

I avsnitt 3 har vi genomfört en beräkning av C02— ek— vivalenter med en tidsperiod om 50 resp mer än 400 år.

1925X

2. Utsläpp av växthusgaser för olika bränslen

2.1 Kol

Genom ombildningen av växtmaterial till stenkol bildas metan. Huvuddelen av den bildade mängden metan har för— svunnit i geologisk tid. En del har emellertid absor— berats av stenkolet eller förekommer i berggrunden i anslutning till kolfyndigheten. Mängden bundet metan beror av stenkolets ålder och hur djupt fyndigheten är belägen. Ju äldre stenkolet är (antracit) och ju dju— pare gruvan är desto mer metan släpps ut vid brytningen (se figur 2.1).

l

.: o

5- 'P1 Y'f—T'h VITT—| T—r—FTT ' 'r'l'T ll FFV—"l

)

ÅnlthlU

|_L_l.IXI 1 | ! rl

kaw—volmu Drtumlnovl

a)], (...):l

__.) (.

"Lt.—||

5

V..-y

v..

Auf-q. u ;. IS.Å . !

V-dwnlrn ) ' ' uno m.” wm-m .

0 100 ICO 300 100 550 5.10

" 1.1.1 | A.1.|J.1_l_r.. L.1.n_l_4._| n.] x_uu 1.11.

n o

:loln '"

Figur 2.1 Absorption av CH4 i stenkol (Okken 89)

Medelutsläppet från amerikanska gruvor uppges till 6,6 m3 metan per ton kol. För brunkol anges 1,4 m3 metan per ton kol. (Okken 1989) Detta motsvarar ca 0,2 gram CH4/MJ för normala stenkol.

Andra källor anger att de globala utsläppen av metan uppgår till 35 Mton (Seiler 1984). Detta motsvarar en emission av ca 0,4 gram CH4/MJ.

En del av gruvgasen tas om hand och används för nyttiga ändamål. Denna andel har uppskattats till 10—40 % (Okken 1989, Jönsson 1989).

1925X

Metanutsläppen till följd av ofullständig förbränning är små. Svenska undersökningar visar att utsläpp vanligen understiger 0,5 mgram/MJ (IVL 88).

Utsläppen av dikväveoxid har mätts vid några svenska an— läggningar. I konventionella pannor uppgår utsläppen till ca 0,002—001 g/MJ, medan utsläppen vid förbränning i flui— diserad bädd är ca 5—10 gånger större (IVL 88). Senare amerikanska mätningar har bekräftat denna bild.

Koldioxidutsläppen varierar mellan olika kolslag. Värden av kolinnehållet i stenkol ligger vanligtvis mellan 86 och 100 gram C02/MJ med ett medelvärde av 92 gram C02/MJ.

För att kunna bedöma hur stora utsläppen av koldioxid till följd av brytning och transport av kol till svensk gräns har en utredning av Enerchem (Jönsson 89) utnyttjats. Energiåtgången längs denna kedja bedöms uppgå till ca 1000 MJ per ton konsumerat kol vilket ger ett extra tillskott av koldioxid på 3—4 gram/MJ.

2.2 Naturgas

Utvinning och distribution av naturgas orsakar förluster genom läckage. Storleken på förlusterna är svåra att ange och får bedömas utifrån erfarenhet av de ingående tekniska komponenternas funktion. I tabell 2.1 presenteras en pre— liminär uppskattning av metanutsläppen från naturgasan— vändning. (Chem System 1989). Osäkerheten i bedömningarna anges till i 50 %. De globala utsläppen är avsevärt lägre än vad som tidigare rapporterats i litteraturen och hänger främst samman med att de tidigare undersökningarna inte tagit hänsyn till den egenförbrukning av gas som sker inom gasindustrin.

Tabell 2.1 Globala utsläpp av metan från naturgas—

användning. Källa Utsläpp av metan Mton/ar 1988 Utvinning 3,3 Behandling 1,4 LNG—tillverkning 0,05

Förluster vid transmission 3,5

Förluster i distributionsnäten 6,2

Oförbränt vid konsumtion 2,8

En av osäkerheterna vid bedömning av utsläppen vid utvin— ning av naturgas består i svårigheten att uppskatta i vad mån gas som ej går att använda facklas eller ej. Fackling förekommer främst vid gasfyndigheter där innehållet av tyngre kolväten förekommer och där även råolja utvinns. Totalt beräknas ca 100 miljarder m3 gas facklas i både naturgas och oljefyndigheter. Facklingen som sådan är inte effektiv och man kan därför förmoda att en viss del oför— brända gaser tillförs atmosfären, exempelvis metan. Man har beräknat att fackling och ventilation av gas vid olje— och gasfyndigheter medför ett utsläpp av metan på ca 15 Mton CH4 per år. Merparten, ca 10 Mton beräknas hänföras till oljeutvinning (Okken 89).

Förluster i distributionsnäten varierar med ålder och graden av övervakning och underhåll. Läckaget i distribu— tionsnäten i Sverige bedöms av Swedegas uppgå till 0,005 % av försåld mängd naturgas. En liknande bedömning har gjorts för det holländska distributionsnätet (Okken 1989). Det är uppenbart att det föreligger regionala skillnader för olika distributionsområden i världen. Ett försök att uppskatta regionala skillnader har utförts av konsult— bolaget Alphatania Partnership. Det redovisas i tabell 2.2. Data baseras främst på underlag inom olika gasbolag. På grund av bristande information är data för Sovjet och östeuropa osäkra. Det kan finnas skäl att förmoda att för— lusterna är större än vad som anges i tabell 2.2 för Östeuropa och Sovjet. Denna fråga bör bli föremål för fortsatta studier. I det följande räknar vi med att de globala utsläppen av metan från naturgasanvändning uppgår till 12—25 Mton/år. Detta motsvarar en emission av 0,15—0,35 gram CH4/MJ konsumerad naturgas.

Utsläppen av koldioxid varierar mellan 50—65 g C02/MJ med ett medelvärde av 56 gram C02/MJ.

I samband med fackling av gas vid naturgasutvinning bedöms ca 30 kg C02 avgår till atmosfären per 1 000 m3 natur— gas (Jönsson 89). Energiåtgången vid distributionen i pipelines bedöms uppgå till 1 % av gasens energiinnehåll. (Jönsson 89). Ibland måste gasens halt av koldioxid och svavelväte minskas. Ungefär 20 % av naturgasen anses be— handlas i gasreningsanläggningar. Den koldioxidmängd som

0

då avgår till atmosfären bedöms uppgå till 1 vol % av pro— ducerad mängd gas. (Chem Systems 89.)

utvinningen och transporten av naturgas ger då upphov till ett C02—utsläpp av 2 gram/MJ konsumerad gas.

1925X

Tabell 2.2 Förlust av naturgas vid distribution till slutanvändare (the Alphatania Partnership 89). Utsläpp vid utvinning och behandling av gasen

ingår ej. Region Förlust av naturgas % USA 0,4 Kanada 0,05 Västeuropa " 0,8 Sovjet och Osteuropa 1,0 Resterande områden 1,0

2.3 Eldningsolja och oljeprodukter

I samband med utvinning och raffinering av råolja sker utsläpp av kolväten till atmosfären. Små gasmängder i råoljan facklas i allmänhet bort. Denna förbränning är inte effektiv utan orsakar också utsläpp av organiska

föreningar.

Man har beräknat att utsläppen av kolväten i dessa båda led uppgår till 0,3 % av totalt utvunnen råolja. Det är främst kolväten innehållande 1 till 4 kolatomer som utgör merparten av utsläppen. (Energikommissionen 1978). Om vi antar att fördelningen mellan metan och övriga kolväten är densamma som i bränngasen i ett raffinaderi, blir de be—

räknade metanutsläppen ca 0,06 gram/MJ olja.

De globala utsläppen av metan från oljeutvinning och pro- duktion har uppskattats till 10 Mton per år (Okken 1989). Detta motsvarar en emission av 0,04 gram/MJ olja.

Förbränningen av olja ger i allmänhet små utsläpp av metan. Svenska undersökningar av pannor i drift gav värden understigande 0,2 mg/MJ (IVL 89). För små Villapannor er— hålls emellertid stora utsläpp vid start och stopp av pannorna. I tändningsögonblicket råder i allmänhet bräns— leöverskott i förhållande till lufttillgången, varvid ofullständig förbränning sker. De totala utsläppen lätta organiska föreningar uppgår, om man tar hänsyn till start— och stoppfrekvensen, till 0,6 g/kg olja (14 mg/MJ) (KHM 81). Enligt författarna består merparten av utsläppen av metan och etan.

De totala utsläppen av metan från användning av olja be— räknas uppgå till 0,04—0,07 gram CH4/MJ.

1925X

Gasol erhålles vid raffinering av råolja men också vid produktion av naturgas. I Sverige kommer tillförseln av gasol till ca 30 % från raffinaderierna. En del av metanutsläppen som sker i samband med utvinning av olja och gas bör därför belasta gasolanvändningen. Som fram— går av tidigare avsnitt har man beräknat att ca 15 Mton metan släpps ut i samband med utvinning av olja och gas. Om detta belopp slås ut på den sammanlagda produk— tionen av råolja och gas erhålles en emission av 0, 05 gram CH4/MJ.

Utsläppen av dikväveoxid har i svenska mätningar uppgått till 2—10 mg/MJ (IVL 88).

Utsläppen av metan från transportsektorn är ofullständigt kända. För personbilar anges att utsläppen från dieselfor— don uppgår till ca 10 mg/mile och från katalysatorförsedda bensinbilar till ca 40 mg/mile (Mattews 1984). Detta ger en specifik emission av 0,003 gram/MJ resp 0,008 gram/MJ. Även bildningen av lustgas från motorfordon är ofullstän— digt känd. De undersökningar som gjorts i Sverige och utomlands uppvisar en mycket stor spridning av mätresul— taten. Mätningar anger nivåer på utsläppen inom interval— let 5—300 mg/km. Vi kan inte nu med någon noggrannhet ange troliga nivåer. Lustgasbildningen kan vara en potentiell källa till utsläpp av växthusgaser, särskilt i katalysa— torförsedda bilar, där utsläppen vid kallstart kan öka med en faktor 2—8 (TFB 89, SAE 89).

Under distributionen och lagringen av oljeprodukter fås också betydande utsläpp av lättflyktiga kolväten. Metan— utsläppen är dock försumbara.

Energiåtgången för utvinning av råolja har bedömts uppgå till 5— 10 kg C02/ton olja (Jönsson 1989). Energi för transport av råolja uppgår enligt samma källa till 1100 MJ/ton olja. Detta leder till ett C02— utsläpp av ca 2 gram/MJ råolja. Till detta skall läggas facklingen av gas som bedöms uppgå till ca 1 g C02/MJ råolja.

Energiåtgången för raffinering av råolja uppgår till ca 5 gram C02/MJ (Jönsson 1989). Raffinering av råolja sker dock inom Sveriges gränser varför vi bortser från detta för bedömning av ekvivalenta COZ—utsläpp. Om mil— jöavgifter endast skall utgå för försalda produkter bör detta förhållande beaktas.

1925X

2.4 Torv

Ett fåtal undersökningar har genomförts som visar kol— flöden till och från naturliga torvmarker. Växttäcket på myren tar upp koldioxid från atmosfären men samtidigt sker en mikrobiell nedbrytning av döda växtrester varvid kol— dioxid och metan avgår till atmosfären. Nettofixeringen av koldioxid är större än nedbrytningen varför det sker en kontinuerlig ackumulation av torv.

Kolflöden i en svensk myr kan uppskattas till följande (Nilsson 89):

Orörd mosse

nettoupptag av koldioxid 20—40 gram C/m2, ar

e

utflöde av metan 2—10 gram C/m2, ar

Utbrytning och förbränning utsläpp av koldioxid 50 OOO—100 000 gram C/m2

Det finns bara ett fåtal mätningar som belyser metan— och lustgasutsläppen vid förbränning. Resultaten avviker inte från andra fastbränsleeldade anläggningar.

2.5 Biomassa

Naturlig vegetation är en betydande källa för utsläpp av organiska ämnen till atmosfären. Betydelsen för ozonbild— ningen har diskuterats av flera forskare. Barrskog emit— terar terpener och lövskog främst isopren. Den gängse upp— fattningen i dag är att terpenerna har en begränsad be— tydelse för ozonbildningen, medan isopren har en påverkan vid de NOx—halter som i dag råder på norra halvklotet (IVL 89). I förindustriell tid medförde dock troligen iso— prenutsläppen från lövskog en viss nedbrytning av ozon. Utsläppen av isopren i Sverige bedöms vara försumbara (IVL 89). Huruvida energiskogar leder till utsläpp av foto— kemiskt aktiva ämnen av betydelse är inte studerat. En annan osäkerhet gäller utsläppen av NZO genom mikrobiell aktivitet i marken. Osäkerheten i utsläppens storlek är betydande liksom om ett ökat uttag av biomassa eller an— läggning av energiskogar på ett avgörande sätt förändrar förhållandena.

Lagring av flis förorsakar en viss energiförlust. Man har dock inte studerat om förlusten enbart orsakas av kol— dioxidavgång eller om andra gaser har betydelse.

1925X

Förbränning av ved i små pannor eller kaminer orsakar höga halter av metan och koloxid. Utsläppen uppgår till ca 100 mg CH4MJ respektive 1 500 mg CO/MJ. I större pannor (30 MW) uppgår utsläppen till ca 10 mg CH4/MJ och 100 mg CO/MJ (IVL 88).

Förgasning av biomassa har fördelar ur miljösynpunkt. Om vi i en framtid får större anläggningar där gasen distri— bueras i ett ledningssystem måste vi räkna med föruster av metan.

så länge man inte tar ut mer biomassa ur systemet än som motsvarar den årliga tillväxten, eller i övrigt inte på—

verkar markernas långsiktiga produktionsförmåga, erhålls inte någon nettotillförsel av koldioxid till atmosfären. Det som har tagits upp av växternas fotosyntes frigörs på nytt vid förbränningen.

2.6 Hushållsavfall

I samband med nedbrytning av hushållsavfall på soptippar tillförs atmosfären metan och koldioxid. Några direkta mätningar som anger hur stora flödena är har ej utförts. Metan utvinns emellertid på flera soptippar i landet. Man har beräknat att potentialen metan som kan utvinnas i lan— det på detta sätt uppgår till l—l,7 TWh gas per år (ENA 86). Deponering av hushållsavfall uppgår till 1,2 Mton/år. I en annan studie anges att utsläppen av metan uppgår till 40 g/kg avfall (Bolin 88). Deponering av avfall ger också upphov till utsläpp av CFC—föreningar. Denna omständighet har dock inte kunnat beaktas.

Det finns inga data som belyser utsläpp av metan och lust— gas vid förbränning av avfall.

3. Beräkning av ekvivalenta utsläpp

Vid beräkning av ekvivalenta koldioxidutsläpp har utsläp— pen av metan och lustgas räknats om i förhållande till den växthuseffekt koloxiden har i atmosfären. Vi har då utgått från två olika tidsperspektiv.

— Kort sikt, dvs gasernas ackumulerade växthuseffekt under en kommande 50—års period

— Lång sikt, dvs gasernas ackumulerade växthuseffekt integrerad över gasernas totala livslängd i at— mosfären, dvs mer än 400 år.

Av tabell 3.1 framgår de koefficienter som använts för att räkna om utsläppen av lustgas och metan till ekvivalent mängd koldioxid. I värdet för metan ingår de indirekta effekterna, dvs ozonbildning och effekten av minskad mängd hydroxylradikaler i atmosfären.

Tabell 3.1 Faktorer använda för att räkna om utsläpp av metan och dikväveoxid till ekvivalenta utsläpp av koldioxid per kg.

Kort sikt Lång sikt Metan 60 17 Dikväveoxid 350 300

För torv och hushållsavfall har följande överväganden gjorts.

Energimängden i en kvadratmeter torvmark uppgår till 2—4 GJ. Effekten av exploatering och förbränning av torv uttryckt som C02—ekvivalenter är beroende av vilken roll metanutsläppen ges. Vi genomför analysen i kort tidsper— spektiv (där torven bryts ut under 50 år) och i ett längre perspektiv (där torven bryts ut under 400 år). Se tabell 3.2.

Tabell 3.2 Jämförelse av utsläpp av C02—ekvivalenter gram/år vid olika utnyttjande av en m2 torvmark. Kort sikt Lång sikt Orörd mosse lO—l 000 — 100—+ 100 Exploatering 4 000—8 000 500—1 000 och förbrän— ning Skillnad i utsläpp 3 OOO—8 000 400—1 100 mellan förbränning av torven och utsläppen från en orörd mosse

Av tabellen ovan framgår att man sannolikt alltid får en ökning av växthuseffekten om man använder torvmarker för energiändamål. Det behövs mer data för att kunna precisera effekten om man betraktar en kort tidsperiod framåt i tiden.

Den uttagna energimängden ur mossen blir i de båda fallen 40—80 MJ/år respektive 5—10 MJ/år. Med dessa förutsätt— ningar och underlagen från tabell 3.2 erhålls att utsläp— pen av C02—ekvivalenter vid förbränning av torv uppgår till 75—100 gram/MJ i båda fallen.

Den utbrutna torvmarken kan användas för skogsproduktion. Eftersom det kol som binds upp i träden på lång sikt åter kommer att avges som koldioxid så utgör skogen egentligen inte en sänka. Värdet av biomassa, som bränsle består i att trädbränslen kan ersätta fossila bränslen utan att någon nettoemission av koldioxid sker. Detta förhållande kan dock inte räknas torven tillgodo.

Med ledning av uppgifterna i avsnitt 2 kan vi beräkna att utsläppen av metan från deponering av dagens hushålls— avfall uppgår till ca 50 000 ton per år. Detta värde gäl— ler då jämvikt har inträtt mellan tillförsel och nedbryt— ning. Koldioxidutsläppen vid deponering bedöms vara dub— belt så stora men härrör främst från biomassa. Med dessa förutsättningar blir den ekvivalenta mängden C02 som släpps ut från Sveriges soptippar ca 3,5 Mton C02—ekv i kort tidsperspektiv (50 år) och ca 0,9 Mton C02—ekv i långt tidsperspektiv (>400 år).

Om man istället förbränner 1,2 Mton avfall och endast be— räknar den del av avfallet som är av fossilt ursprung (20 gram C02/MJ) uppgår utsläppet till ca 250 000 ton/år. Om man även beaktar metanutsläpp vid för— bränning ändras inte denna bild.

Exemplet ovan visar att om alternativet till deponering av avfall är förbränning, erhålles en inte oväsentlig minsk— ning av växthuseffekten. Ett liknande resultat skulle emellertid erhållas om avfallet förgasades på tipp eller på annat sätt.

I praktiken kan man inte hävda att de olika alternativen för behandling av hushållens avfallsmängder är fullt ut— bytbara. Om man enbart betraktar den del av avfallet som används för bränsleändamål, skall man inte beakta metan— utsläpp vid deponeringen.

Tabell 3.2 summerar använda emissionsfaktorer för utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid för olika bränslen och drivmedel. Vi har valt att använda relativt breda inter— vall beroende på osäkerheterna i utsläppen.

I tabell 3.3 presenteras koldioxidekvivalenterna räknat per MJ bränsle. Värdena är avrundade till närmaste femtal.

Tabell 3.2 Använda emissionsfaktorer för beräkningar av C02—ekvivalenter (gram/MJ)

Bränsle/Drivmedel CDZ—utsläpp C02—utsläpp CH4—utsläpp vid Ngo—utsläpp vid vid förbränning utanför Sverige utvinning, trans förbränning

port och användning

Kol 92 3 0,2—0,4 Eldningsolja 78 3 0,04-0,07 Dieselolja 78 3 0,04—0,06 Bensin 74 3 0,04—0,07 Gasol 66 3 0,05 Naturgas 56 2 0,15—0,35 Torv 104 o 1) Hushållsavfall 20 0 1) Trädbränsle 0 0 0,002—0,01 1) Se separat beräkning

2) Konventionella anläggningar. Fluidiserad bädd 5—10 ggr högre värden 3) Mätunderlaget är för litet för att nivån på utsläppen skall kunna anges.

1925X

0,002—0.012)

0,002—0,01 3)

3) 0,002—0,01 0,002—0,01 0,002—0,01 0,002—0,01

0,002—0,01

Tabell 3.3 C02—ekvivalenter för olika bränslen/driv— medel (gram/MJ)

Ackumulerad växthuseffekt

Bränsle/Drivmedel Kort sikt Lång sikt

Koll) 110—120 100—105 Eldningsolja 85—90 80-85 Dieseloljaz) 85 80 Bensinz) 80 80 Gasol 70—75 70 Naturgas 70—80 60—70 Torv3) 75—100 75400 Hushållsavfall3) (0—20 (o—zo Trädbränsle 0—10 0—5 1) Fluidiserad förbränning på nuvarande tekniknivå ökar

utsläppen med ca 5—15 enheter på kort och lång sikt.

2) NZD—bildning från biltrafik ingår ej.De mätningar som är utförda ger vid handen att utsläppen kan uppgå till 3—30 C02—ekv/MJ (kort 0 lång sikt).

3) Om man enbart betraktar den del av torven respektive hushållsavfallet som används som bränsle bör de högre värderna gälla.

4. Referenser

Bolin 86

Seiler 84

IVL 88

Energikom—

missionen 78

KHM 81

Rodhe 89

Isakssen 89

Okken 89

EPA 89

Jönsson 89

Chem systems

Mattews 84

climatic change and ecosystems Scope report 29. The Greenhouse effect,

Contribution of biological processes to the global budget of CH4 in the atmosphere. Current perspectives in Microbial Ecology 468—477.

Emissions of NZO, CO, CH4, COS and CSZ from stationary combustion sources. IVL—rapport L88/161.

Miljöeffekter och risker vid utnyttjande av energi. DsI 1978:27 del 1.

Emissionsdata för små ytutbredda källor, KHM TR 10.

En jämförelse mellan olika gasers bidrag till växthuseffekten. Manuskript till Vetenskapsakademien augusti 89.

Notat om betydningen av de forskjellige drivhusgaserna for temperaturendringar naer bakken. Manuskript till Naturvårdsverket augusti 89.

CH4/CO—emission from fossil fuels global warming potential prepared for IEA/ETSAP workshop. Paris, June 89.

Policy Options for stabilizing global climate. Draft report to congress, february 89.

Översiktlig genomgång av tillskott av växthusgaser vid användning av bränslena kol, olja och naturgas. Rapport till STEV från Enerchem AB, juli 89.

Methane losses from Natural Gas Utalisation. Draft Report to STEV, August 89.

Emission of unregulated pollutions from light duty vehicles. Int Journal of Veh Design, vol 5, No 9, 1984.

Nilsson 89

TFB 89

SAE 89

ENA 86

Alphatania Partnership 89

Torvenergi och växthusgaser. Naturvårdsverket, PM 89—08—22.

Ngo—emission från motorfordon. Transportforskningsberedningen meddelande nr 75 januari 89.

Nitroues Oxide NZO in Engines Exhaust. The Engineering Society for Advancing Mobility Land Sea Air and Space. Technical paper series 890492.

Energi ur avfall. Statens energiverk /naturvårdsverket 1986:6.

Methane Leakage from Natural Gas Operations. Rapport till Swedegas juli/augusti 89.

1925X

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. . Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstratik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C.

19.Regionalpolitikens förutsättningar. A.

20.Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Sätt värde på miljön - miljöav gifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25. Rapporter till finansieringsulredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning — Skattereforrnens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2.' - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. — Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi.

wwsewewp

34. Reformerad företagsbcskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapporter. Del 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. — Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. 36. Intlationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg— ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Sameratt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext Fö. 43. Storstadstralik 3 - Bilavgifter. K.

44. Översyn av vapenlagstiftningen. Ju.

45. Standardiseringens roll i BETA/EG - samarbetet. I.

46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U.

51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S. 55 . Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. JO. 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande från altemativmedicinkommitten. S. 61. Hälsohem. S.

62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av alternativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65. Staten i geografin. A.

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädernas arbetsmarknad. SB. 7 l . Ny bostadsfinansiering. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi.

73.TV — politiken. U.

74.Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U.

75.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéernas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- känslighet. S.

79. Storstadstrafik 4 — Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80.Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S.

81.Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME.

Statsrådsberedningen

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädcrnas arbetsmarknad. [70]

J ustitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44]

Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51]

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret. Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [46]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsvcrksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54] Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbctänkande från alternativmedicinkommittén. [601 Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- het. [77] Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslig- het. [78] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. [43]

Systematisk förteckning

Storstadstrafik 4 — Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Finansdepartementet

Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens spamndersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomstbeskattning

- Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor. expertrapporter. Del 4. [33]

Reformerad företagsbeskattning

- Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inllationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72] Ny generalklausul mot skatteflykt. [81]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. [221 Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28]

Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-ta1et. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänst. [30] Stiftelser för samverkan. [50]

TV - politiken. [73]

Forskningsetisk prövning. Organisation, infomation ocl utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75]

Systematisk förteckning

J ordbruksdepartementet Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer Fiskprisrcgleringen och fiskeriadministrationen. [56] inom energisektorn. [_521 Nedsätmtng av energiskatter. [82] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och Arbetsmarknadsdepartementet trafik [33] Den regionala problembilden. [12] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och Mångfald mot enfald. Del 1. [13] trafik. Bilagedel. [84] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning oehrättsfrägor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till finansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]

Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister OlofPalme. [1]

lntegriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]

SÄPO — Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Bostadsdepartementet

Parkeringsköp. [23] Ny bostadsfinansiering. [71]

Miljö- och energidepartementet Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21]

Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. BilagQrZEQL—M.

[ ...efter;

... ”w...—..» ...-1

IQM'TJN [

KUNGL. BIBL. 1989 - t t -1 3 s KHOLM

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGAR: ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 106 47 STOCKHOLM, TEL: 08-739 96 30, FAX: 08-739 95 48. INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN 5 (vu) BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.

ISBN 91-38-10422-9