SOU 1990:3

En idrottshögskola i Stockholm : struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område : slutbetänkande

Till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Regeringen beslöt den 31 augusti 1989 att bemyndiga chefen för utbild- ningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ta fram underlag för att förlägga en självständig högskoleenhet i Stock— holm för grundläggande högskoleutbildning på idrottens område. Med stöd av regeringens bemyndigande förordnade chefen för utbildnings- departementet sakkunnige Christer Wretborn till utredare.

Jag har utfört mitt uppdrag utan stöd av arbetsgrupp eller referens- grupp.Under arbetets gång har jag emellertid haft kontakter, för att in- hämta synpukter och förslag, med bl.a. universitet och högskolor, före- trädare för idrottsrörelsen och anställda vid högskolan för lärarutbild— ning i Stockholm, framförallt anställda vid institutionen för idrottslä- rarutbildning. Jag har besökt de ansvariga för högskoleutbildningen på idrottens område i Danmark, Finland och Norge. Jag har också mottagit skrivelser om uppgifter och organisation för en idrottshögskola. Genom dessa kontakter med företrädare för olika organisationer och institutio— ner har jag fått värdefull information för att bedöma inriktning och om- fattning för en idrottshögskola i Stockholm.

Jag har samrått med folkhögskolekommittén. Med detta betänkande har jag slutfört mitt uppdrag. Stockholm i januari 1990

Christer Wretborn

Sammanfattning 1 Utredningens förutsättningar 1.1 Inledning 1.2 Uppdraget 2 Arbetets uppläggning 3 Befintlig utbildning på idrottsområdet 3.1 Högskolans linjer och kurser 3.1.1 Idrottslärarlinjen 3.1.2 Grundskollärarlinjen 3.1.3 Idrottspedagoglinjen 3.1.4 Friskvårdslinjen 3.1.5 Fristående kurser 3.2 Idrottsutbildningi gymnasieskolan 3.3 Idrottsutbildning i folkhögskolan 3.4 Idrottsrörelsens utbildning 3.5 Idrottsutbildning inom försvaret 3.6 Sammanfattande kommentar 4 Resurser för idrottsforskning i högskolan 4.1 Idrottsforskningens fasta resurser i högskolan 5 Högre idrottsutbildning i de nordiska länderna

13 13 15

16

17 18 21 23 23 24 25 27 27 29 30 31

33 33

36

6 Några förutsättningar för idrottshögskolan 38 6.1 Lärarutbildningens struktur och dimensionering 39 6.1.1 Grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen 39 6.1.2 Idrottslärarlinjen 41 6.1.3 Behovet av lärare i idrott 41 6.2 En arbetsmarknad utanför skolan? 44 6.2.1 Idrotten i samhället 44 6.2.2 Efterfrågan på arbete inom idrottsområdet 46 6.2.3 Fritidsledarutbildning 46 6.3 Sammanfattande kommentar 47 7 Idrottslärarlinjen vid högskolan för lärarut- bildning i Stockholm 50 8 Centrum för idrottsforskning 54 9 Idrottens forskningsråd 56 10 Idrottshögskolans uppgifter — aktuella förslag 57 10.1 Förslag som förts fram inom HLS 57 10.2 Idrottsrörelsens synpunkter 58 10.3 Skrivelse från centrum för idrottsforskning 59 10.4 Skrivelse från personalen vid HLS institution :ör idrottslärarutbildning 60 10.5 Sammanfattande kommentar 62 11 Internationella frågor 64 12 Mitt förslag 66 12.1 Den nya idrottshögskolan 66 12.2 Idrottshögskolans lokalisering 68 12.3 Idrottshögskolans uppgifter 7 1 12.3.1 Utbildning av lärare 72 12.3.2 Linjer och fristående kurser 73 12.3.3 Urvalsfrågor 75 12.3.4 Forskningsfrågor m.m. 76 12.4 Idrottshögskolans organisation 80

12.5 Idrottshögskolans dimensionering och finansiering 82 12.6 Övergångsorganisation för 1990/91-1991/92 90

Bilagor

Bilaga ] Idrottsutbildningi högskolomai Danmark

Finland och Norge 97 Danmark 97 Finland 99 Norge 102 Bilaga 2 Högskolans organisation och struktur 105 Bilaga 3 Utredarens direktiv 113 Förkortningar

I texten förekommer följande förkortningar:

HLS = Högskolan för lärarutbildning i Stockholm KI = Karolinska institutet RF = Sveriges Riksidrottsförbund UHÄ = Universitets— och högskoleämbetet SÖ = Skolöverstyrelsen

Sammanfattning

Riksdagen beslöt våren 1989 att regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag om en självständig högskoleenhet på idrottens område i Stock- holm. Med anledning av riksdagens beslut tillkallade utbildningsminis— tern en särskild utredare med uppgift att ta fram ett underlag för en självständig högskoleenhet i Stockholm för grundläggande högskoleut- bildning på idrottens område.

I utredningsuppdraget har alltså inte ingått att pröva om det finns ett behov av en självständig högskoleenhet på idrottens område. Jag har istället uppfattat att min uppgift varit av mer teknisk karaktär nämli- gen, att föreslå hur en högskola på idrottens område ska inordnas i hög- skolesystemet och hur den ska finansieras. Som bakgrund till mitt för— slag och för att underlätta det för remissinstanser m.fl. att bedöma or- ganisation, inriktning och en rimlig omfattning av idrottshögskolan in- nehåller betänkandet en del deskripitivt material om högskolans orga- nisation, linjestruktur, styrsystem, högskoleutbildningi idrott i de nor- diska grannländerna m.m.

Kartläggningen av befintlig utbildning i idrott visar att högskoleut- bildning i idrott förekommer vid flera universitet och högskolor, men att den totala omfattningen räknat i antalet utbildningsplatser är liten. Inom högskolan är det endast högskolan för lärarutbildning i Stockholm och högskolan i Örebro som har utbildningi idrott, dvs. kroppsövningar eller fysisk aktivitet.

Utanför högskolan förekommer en omfattande utbildning i idrott. Äm- net idrott ingår på samtliga stadier i grundskolan och på alla linjer i

gymnasieskolan. Flera folkhögskolor har en profilering mot idrott, och idrottsrörelsens egen utbildning av ledare och tränare har en impone— rande anslutning.

I stockholmsområdet är det i praktiken endast vid högskolan för lärar— utbildning som det förekommer högskoleutbildning inom idrottsområ- det. Utbildningen är förlagd till institutionen för idrottslärarutbildning.

Institutionen ansvarar för idrottslärarutbildningen och utbildningen i idrott för blivande lärare i grundskolan med specialiseringen idrott och annat ämne. Merparten av utbildningsplatserna på idrottslärarlinjen avser specialidrottslärarutbildning som har tillkommit på önskemål från idrottsrörelsen. Utbildningen är avsedd för blivande tränare och le- dare inom idrottsrörelsen men ger också behörighet för tjänst som id- rottslärare i grund- och gymnasieskolan. Idrottsrörelsen har ett avgö- rande inflytande över urvalet av studerande till utbildningen. Det har påpekats att detta dubbla syfte, att utbilda både för skolans och idrotts- rörelsens behov, har skapat en oklarhet om specialidrottslärarutbild— ningens mål och innehåll.

Mitt förslag innebär att institutionen för idrottslärarutbildning vid hög- skolan för lärarutbildning i Stockholm bryts nr högskolan och bildar en självständig högskola för grundläggande utbildning på idrottens områ- de.Idrottshögskolan i Stockholm bör inrättas den 1 juli 1992 och inord- nas i det normala regelverket för högskolan.

Jag har övervägt olika lokaliseringsalternativ för idrottshögskolan. Den inomregionala obalans som råder i stockholmsområdet,som är särskilt påtaglig när det gäller högre utbildning och forskning, talar för en loka- lisering av idrottshögskolan till stockholmsområdet södra del.

Jag föreslår likväl att idrottshögskolan förläggs till samma område och lokaler som HLS institution för idrottslärarutbildning. Institutionen har bra lokaler för en idrottsutbildning och är, åtminstone på kort sikt, det ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet.

En huvuduppgift för högskolan blir medverkan i lärarutbildningen. Grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen, även med specialiseringen idrott och annat ämne, bör som hittills vara inrättade vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, men det bör föreskrivas att utbildningen i idrott ska förläggas till idrottshögskolan.Idrottslärarlinjen bör däremot inrättas vid idrottshögskolan.

Vid idrottshögskolan bör finnas lokala linjer och kurser för yrkesverk- samhet som tränare, administratör, ledare m.m. inom idrottsrörelsen men också med sikte på yrkesverksamhet inom andra områden av ar- betsmarknaden med ett behov av högskoleutbildad arbetskrafti idrott.

Jag föreslår att specialidrottslärarutbildningen avvecklas från och med läsåret 1992/93. De medel som frigörs, motsvarande 45 nybörjarplatser på idrottslärarlinjen, bör överflyttas på idrottshögskolans anslag för 10- kala och individuella linjer samt fristående kurser. Härigenom erhåller idrottshögskolan en resurs för utveckling av nya linjer och kurser för id— rottsområdet.

En viktig uppgift för idrottshögskolan bör vara att utveckla och fördjupa ämnet idrott som högskoleämne. Jag anser att högskolan bör tillföras särskilda medel för detta och förslår att ett förhållandevis stort belopp anslås över anslaget för forskningsanknytning av grundläggande hög- skoleutbildning m.m.

Det nyligen inrättade centrum för idrottsforskning bör bibehålla nuva- rande uppgifter och representation. Centrets relation till idrottshögsko— lan bör inte skilja sig från centrets relation med övriga universitet och högskolor som har utbildning med inriktnng mot idrottsområdet.

För att förbereda inrättandet av idrottshögskolan bör en interimsstyrel- se tillsättas under våren 1991. Styrelsens uppgift blir bl.a. att utarbeta utbildningsplaner för de linjer och kurser som skall finnas vid högsko- lan från starten hösten 1992.

Inom ramen för nuvarande anslag överförs 16,6 milj. kr. (1989 års pri- ser) från högskolan för lärarutbildning i Stockholm budgetåret 1992/93

till idrottshögskolan. Därutöver bör inom ramen för statens samlade stöd till idrottsrörelsen överföras 1,2 milj. kr. för den merkostnad som uppstår när institutionen för idrottslärarutbildning övergår i en själv- ständig högskola.

För interimsstyrelsens arbete beräknar jag för budgetåret 1990/91 350 000 kr. och för 1991/92 800 000 kr. Även dessa belopp bör täckas inom ramen för statens stöd till idrotten.

1. Utredningens förutsättningar

1 . 1 Inledning

Riksdagen beslutade våren 1989, att det ska inrättas en självständig högskoleenhet för grundläggande högskoleutbildning på idrottens om— råde i Stockholm.” Därmed satte riksdagen punkt för den diskussion om den högre idrottsutbildningens organisation, som pågått sedan gymnastik- och idrottshögskolorna i Stockholm och Örebro 1977 inord- nades i högskolan för lärarutbildning i Stockholm respektive högskolan iOrebro.

I olika sammanhang har företrädare för idrottsrörelsen framhållit att den högre utbildningen och forskningen på idrottens område måste för— stärkas,och att detta bl.a. bör ske inom ramen för en självständig id— rottshögskola.2) Lärare och forskare knutna till institutionen för id— rottslärareutbildning vid högskolan för lärarutbildning i Stockhohn (HLS), dvs. gamla gymnastik-och idrottshögskolan (GIH), har argumen- terat för att institutionen ska återfå ställning som självständig högsko- leenhet.3l

I anslutning till riksdagens behandling, våren 1987, av regeringens proposition om forskning väcktesmotioner om en självständig idrotts- högskola.Utbildningsutskottet uttalade att "en självständig högskole- enhet för fysisk fostran och idrott bör därför skyndsamt prövas av rege- ringen". Det blev också riksdagens beslutfll

Med anledning av riksdagens beslut tillkallade regeringen en särskild utredare hösten 1987 med uppgift att föreslå åtgärder för att stärka ut-

bildning och forskning inom området fysisk fostran och idrott. Utred- aren redovisade sina slutsatser i betänkandet, "Idrottens forskning och högre utbildning", SOU 1987:70.

Frågan om en idrottshögskola prövades av utredaren. Denne ansåg sig inte kunna föreslå att det inrättades en självständig högskola på idrot- tens område, men förespråkade en förstärkning av forskningen och fors— karutbildningen inom idrottsområdet. Bl.a. föreslog han att ett antal nya professurer.

Utredningen behandlades i 1988 års budgetproposition.5) Föredragan— den delade utredarens åsikt att det inte borde inrättas en särskild hög- skoleenhet för fysisk fostran och idrott men ansåg att den huvuddel av de befintliga forskningsresurserna inom området, som finns vid karolin- ska institutet, borde organiseras på ett sådant sätt att de kan hållas samman och på bästa sätt tillgodose idrottens och idrottslärarutbild- ningens behov. För att stärka forskningen inom området föreslogs i pro- positionen att det skulle inrättas dels ett särskilt centrum för idrotts- forskning i Stockholm,dels fyra professurer med inriktning mot idrotts- området.

Riksdagen biföll regeringens förslag.

Våren 1989 återkom i riksdagen kravet på en idrottshögskolaö) Utbild- ningsutskottet7) ansåg att en sådan enhet borde komma till stånd i Stockholm och samordnas med det nyinrättade centret för idrottsforsk— ning. Utskottet fortsatte "det bör ankomma på regeringen att förelägga riksdagen förslag om en självständig högskoleenhet på idrottens område i Stockholm, så att en ny utbildningsorganisation m.m. kan komma till stånd senast den 1 juli 1992. Det är vidare angeläget att på ett tidigt sta— dium bedöma det resursbehov som kan uppkomma under treårsperioden 1990/91—1992/93 med anledning av förslaget". Riksdagen beslöt i enlig- het med utskottets förslag.

1.2. Uppdraget

Med anledning av riksdagens beslut tillkallade utbildningsministern en särskild utredare med uppgift att ta fram ett underlag för en självstän—

dig högskoleenhet i Stockholm för grundläggande högskoleutbildning på idrottens område. Enligt direktiven, som i sin helhet återges i bilaga 3, ingår i uppdraget att:

övergripande beskriva utbudet av utbildning inom idrottsområ— deti landet,

noggrant kartlägga den idrottsutbildning som bedrivs i Stock— holm, — lämna förslag till uppgifter för den nya högskoleenheten, föreslå hur ansvaret skall fördelas för utbildning av lärare i id- rott inom idrottslärarlinjen, grundskollärarlinjen och ämneslä- rarlinjen mellan den nya enheten och övriga berörda enheter, i första hand HLS,

— pröva och komma med förslag om en samordning av verksamhe- ten vid den nya högskoleenheten och centrum för idrottsforsk- ning, lämna förslag i sådana organisatoriska frågor som berör den nya högskoleenheten och där regeringen fattar beslut samt —- beräkna resursbehovet och lämna förslag till finansiering av merkostnaderna.

Jag ska vidare samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer. Dessutom har jag att följa de generella direktiv som gäller för samtliga kommittéer och särskilda utredare som bl.a. in- nebär att resurser för reformer måste skapas genom omprioriteringar.3) Vidare omfattas mitt arbete av direktiven för kommittéer och särskilda utredare om att beakta EG-aspekten i utredningsverksamheten.9l

2. Arbetets uppläggning

Förutsättningen för mitt utredningsuppdrag är riksdagens beslut att det senast den 1 juli 1992 ska inrättas en sj älvständig högskoleenhet på idrottens område i Stockholm. Uppgiften är alltså inte att pröva behovet av en sådan enhet utan att föreslå hur en högskoleenhet med inriktning mot idrottsområdet ska inordnas i högskolesystemet.

Jag har arbetat självständigt utan stöd av arbetsgrupper eller referens- grupper. Jag har vinnlagt mig om att hålla nära kontakter med berörda myndigheter, företrädare för idrottsrörelsen och andra intressenter inom området.

Härigenom har jag fått många synpunkter av stort värde för mitt arbe- te. Material som behandlar inriktning och organisation av högskoleut— bildning på idrottsområdet har utarbetats inom Sveriges Riksidrottsför- bund (RF). Viktiga synpunkter har framförts från de universitet och högskolor som är engagerade i utbildning och forskning med inriktning mot idrott. Centrum för idrottsforskning redovisar i en skrivelse sin syn på samverkan mellan centret och den nya idrottshögskolan. Även perso- nalen vid institutionen för idrottslärarutbildning vid HLS har, i en skri- velse, redovisat sin uppfattning om uppgifter,organisation och resurser för en idrottshögskola i Stockholm.

Även om det är en självklarhet vill jag understryka att för de slutsatser, förslag och värderingar som återfinns i betänkandet, bär jag ensam an- svaret.

3. Befintlig utbildning på idrottsområdet

Bortsett från kommunal vuxenutbildning finns inom varje utbildnings- form,som har samhällsstöd, utbildning i idrott. Inom grund-och gymna- sieskolan är ämnet obligatoriskt på alla stadier och alla linjer. Mer än 25 folkhögskolor erbjuder utbildning inom olika specialidrotter,och för några år sedan bildades Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund (SISU).

Inom högskolan har utbildning med inriktning mot idrottsområdet främst varit knuten till lärarutbildningen. Under 1980—talet har de öka- de möjligheter till lokala initiativ som högskolereformen öppnat, utnytt- jats av några universitet och högskolor för att pröva andra utbildningar med inriktningar mot idrott. Det är också vanligt att man söker under- lätta högskolestudier för aktiva idrottsmän genom en studieupplägg- ning som gör det möjligt att kombinera studier och träning.

Störst omfattning, räknati antalet engagerade personer, har den utbild— ning som bedrivs inom idrottsrörelsen och dess studieförbund och som riktar sig till i huvudsak ideellt verksamma ledare, tränare m.m. Id- rottsutbildning förekommer även utanför de traditionella utbildnings— anordnarna. Fysisk fostran intar sedan gammalt en viktig plats i den militära utbildningen.

Den följande redovisningen bygger på en snabbinventering av utbild- ningar inom idrottsområdet. Inventeringen har koncentrerats mot så— dana utbildningar och utbildningsanordnare med idrottslig inriktning som dels kan ha betydelse för den nya högskolan, dels direkt eller indi- rekt kan komma att beröras av verksamheten vid en ny högskoleenhet

på idrottsområdet. Med idrottsligt inriktad utbildning menas i kartlägg- ningen sådana utbildningar som utbildningsanordnarna själva anser har en sådan inriktning.

3.1. Högskolans linjer och kurser

Gymnastiska centralinstitutet (GCI) var länge landets enda högre ut- bildningsanstalt för idrottsområdetlol År 1966 ändrades namnet till gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Bristen på gymnastiklärare krävde en utbyggnad av utbildningskapaciteten, och samma år inrätta- des en gymnastik- och idrottshögskola i Örebro. Högskolereformen 1977 innebar att högskolorna upphörde som självständiga enheter och infoga- des som institutioner för blivande idrottslärare i högskolan för lärarut bildningi Stockholm respektive högskolan i Örebro.

Under 1980-talet tillkom två lokala utbildningslinjer i idrottspedago— g'ik, en vid högskolan i Halmstad och en vid universitetet i Umeå, samt en lokal linje i friskvårdspedagogik vid högskolan i Gävle.

Tablå 1. Antalet nybörjarplatser på utbildningslinjer med idrottsinrikt- ning läsåret 1989/90 fördelade på universitetlhögskolor.

HLS Örebro Halmstad Umeå Gävle

Linje

Idrottslärare 69* 36 — - (120 poäng) Grundskollärare 50 26** - - - åk 4-9 (140-180

poäng)

Idrottspedagog - - 30 30 - (100 poäng) Friskvård (80 poäng) - - - 33

* Därav 45 platser på specialidrottslärarutbildning ** Linjen är inrättad vid universiteteti Uppsala

Som framgår av tablå 1 finns det innevarande läsår 274 nybörjarplatser på linjer i högskolan med inriktning mot idrottsområdet. Det motsvarar knappt 650 årsstudieplatser eller omkring en halv procent av högsko- lans totala antal platser.

Redovisningen av högskolans fristående kurser avser läget 1989/90. Ef- tersom det råder stor lokal frihet att anordna fristående kurser kan en kurs komma igång när det föreligger ett uttalat intresse,om det tagits fram några intressanta forskningsresultat vid en institution etc. Hade jag valt ett annat år för min redovisning hade andra högskolor och and— ra kurser funnits med i tablån. Det bör också påpekas att en del av kur- serna är planerade för vårterminen 1990 och kommer igång endast om det finns ett studerandeintresse och högskolestyrelsen beviljar erfoderli— ga medel.

Tablå 2. Fristående kurser 1989/90 i högskolan på minst 5 poäng med inriktning mot idrott. Östersund Falun-Borlänge Sport-och idrotts- 5 p Idrottspedagogik 20 p vetenskap Idrottsmedicin 10 p Tränare i lagspel 10 p Sundsvall-Härnösand Lund Högre idrotts- 20 p Idrottspsykologi 20 p ledarutbildning Idrottsmedicin 5 p Örebro Stockholm/HLS Idrottspedagogik 60 p Idrottsvetenskap 20 p Friskvård* 20 p Kvinnor—idrott 5 p Specialpedagogik 20 p ledarskap Idrottsvetenskap- 20 p högre idrottsledare Grundläggande forsk- ningsmetodik (Got— land)* Idrottspedagogik 5 p Göteborg

Idrottspedagogik 20 p * Finansieras med stöd av centrum för idrottsforskning.

En utbildningslinje är i allmänhet uppbyggd av kurser. Det betyder atti Halmstad och Umeå kan man läsa delar av idrottspedagogutbildningen som fristående kurser vilket inte framgår av tablån. Inte heller redovi- sas kurser om mindre än 5 poäng. Det är vanligtvis frågan om fortbild- ning för viss grupper som lärare, idrottstränare, sjukgymnaster, läkare etc. och som inte sällan gesi form av uppdragsutbildning.

3. 1. 1 Id rottslärarlinjen

Idrottslärarlinjen är en allmän utbildningslinje inrättad vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, HLS, och vid högskolan i Örebro.Den omfattar 120 poäng. Utbildningsplanen för linjen är gemensam för de två högskolorna och fastställs av UHÄ.11) Linjen är avsedd för tjänst som lärare i idrott i grund- och gymnasieskolan, s.k. ettämneslärar- tjänst. Endast HLS och högskolan i Örebro har högskoleutbildning i id- rott, dvs. i kroppsövningar eller fysisk aktivitet.

Vid HLS finns specialidrottslärarutbildning som en variant på idrottslä- rarlinjen. Utbildningen ger behörighet som idrottslärare inom det all- männa skolväsendet men har, jämfört med idrottslärarlinjen, kursmo- ment inriktade mot vissa bestämnda idrottsgrenar. Skillnaden mellan idrottslärarlinjen och specialidrottslärarutbildningen motsvarar något mindre än en termins studier.

Urvalet av studerande till specialidrottslärarutbildningen görs i sam- verkan med RFs specialförbund. Platserna fördelas mellan de 61 spe- cialförbunden enligt en treårscykel med 15-20 idrottsgrenar represente— rade varje år.

Idrottslärarlinjen förlängdes från 80 till 120 poäng hösten 198632) Med hänvisning till det förväntade behovet av idrottslärare minskade sam- tidigt antalet nybörjarplatser på linjen från 251 läsåret 1985/86 till 211 läsåret 1986/87. Det innebar 120 nybörjarplatser vid HLS och 91 nybör- jarplatser vid högskolan i Örebro. Av nybörjarplatserna i Örebro avsåg 50 platser den pågående försöksverksamheten med tvåämnesutbild- ning för blivande lärare i ämnet idrott och annat ämne.13l

Läsåret 1987/88 minskade antalet nybörjarplatser till 129 fördelade på 69 vid HLS och 60 vid högskolan i Örebro, varav 30 platser avsåg för- söksverksamheten med tvåämnesutbildning. Idrottslärarlinjens totala kapacitet var följaktligen 99 nybörjarplatser.

Kapaciteten för idrottslärarlinjen vid HLS låg kvar vid 69 nybörjarplat- ser läsåret 1988/89. Höstterminen 1988 genomfördes den första intag-

ningen till den nya grundskollärarlinjen. Samtidigt upphörde försöks— verksamheten med tvåämnesutbildning 1 idrott och annat ämne i Öre- bro. För Örebro innebar det 36 platser på idrottslärarlinjen och 24 på den nya grundskollärarlinjen i samverkan med universiteteti Uppsala. Den sammanlagda intagningen till idrottslärarlinjen i Stockholm och Örebro läsåret 1988/89 var således 105. Antalet nybörjarplatser på lin- jen är oförändrat läsåret 1989/90.

Idrottslärarlinjen är populär. Till de 24 platserna i Stockholm, dvs. ex— klusive specialidrottslärarutbildningen, var det 587 sökande som hade linjen som sitt första alternativ. Totalt var det 1 998 sökande. Samtidigt var det 647 förstahandssökande till de 36 platserna vid högskolan 1 Öre- bro och totalt 1 910 sökande.

Till de sammanlagt 60 platserna på idrottslärarlinjen läsåret 1989/90 var det alltså 1 234 förstahands sökande, dvs. drygt 20 sökande per plats.

Det är färre sökande till specialidrottslärarutbildningen. Det beror på att de' urvalsregler som tillämpas vid antagningen begränsar rekryte- ringsunderlaget. Till de 45 platserna höstterminen 1989 var det 140 sö- kande. Inriktningen var den här gången mot cykel, friidrott, gång, konståkning, motorcykel, orientering, ridsport, skidor, skidskytte och skridsko.

Idrottslärarlinjen är en attraktiv utbildning även för dem som avser att arbeta med idrott utanför skolväsendet. Det är den enda högre idrottsut- bildning i landet som har både teoretisk och praktisk utbildningi fy- sisk fostran. Specialidrottslärarutbildningen kan vara ett intressant al- ternativ för många, men de särskilda behörighetskraven gör att linjen i princip är stängd för den som saknar förankring i idrottsrörelsen.

Att det inte alltid är läraryrket som lockar framgår också indirekt av att höstterminen 1989 var antalet förstahandssökande till idrottslärar- linjen vid HLS mer än tio gånger så många som antalet sökande till grundskollärarlinjens specialisering med idrott och annat ämne.

3.1.2. Grundskollärarlinjen

Den nya grundskollärarutbildningen inrättades höstterminen 1988 som en allmän linje inom högskolan. Linjen har två grenar.

Den ena grenen utbildar lärare för årskurserna 1—7. I grenen kan ämnet idrott ingå med 15 poäng.

Den andra grenen utbildar lärare för årskurserna 4—9. Grenen innehål- ler en specialisering med idrott och annat ämne, där ämnet idrott omfat tar minst 60 poäng. Specialiseringen finns endast vid HLS och universi- teteti Uppsala. HLS ansvarar själv för ämnesutbildningen i idrott, me— dan universitetet i Uppsala har förlagt motsvarande ämnesundervis- ning till högskolan i Örebro.

Till sammanlagt 25 platser vid HLS höstterminen 1989 på grenen för lä— rare med Specialiseringen idrott och annat ämne(åk 4—9), som HLS utö- kade till 50, var det 50 förstahandssökande. Det totala antalet sökande var 359. Till sammanlagt 26 platser på motsvarande specialisering vid universitetet i Uppsala var antalet försthandssökande 72. Det totala an- talet sökande var ca 590.

Sammanlagt var det således 76 studerande som hösten 1989 påbörjade lärarutbildning för årskurserna 4—9 med Specialiseringen idrott och an- nat ämne.

3.1.3. Idrottspedagoglinjen

Idrottspedagoglinjen är en lokal linje som startade på 80 poäng i Halm- Mi 1984. Året därpå inrättades en motsvarande linje i ULeå på 100 po- äng. År 1986 utökades linjen i Halmstad till 100 poäng. Linjernas upp- byggnad är ganska likartad. Den tyngsta biten är ett block om 60 poäng pedagogik.Linjen har en profilering mot ekonomi i Umeå och mot han- dikappfrågor i Halmstad.

Linjerna är eftersökta. Till 30 platser vid högskolan i Halmstad var det 882 sökande 1988 och 772 sökande 1989. Antalet förstahandssökande var 105 respektive 97. I Umeå var det till samma antal nybörjarplatser 673 sökande 1988 och 659 sökande 1989. Det var 119 förstahandssökan-

de 1988.

Linjerna är riksrekryterande. Av de 33 studerande som registrerats på idrottspedagoglinjen vid högskolan i Halmstad hösten 1989 kom endast 2 från Hallands län. Av de 31 registrerade på linjen i Umeå kom 14 från platser utanför den tidigare norra högskoleregionen.

De pedagogiska momenten i linjerna omfattar studier t.o.m. 60—po— ängsnivån. Den som genomgått idrottspedagogisk linje i Halmstad eller Umeå är behörig för forskarutbildning i pedagogik.

I Umeå räknar man med att idrottspedagogerna ska kunna vara yrkes- verksamma som ledare och administratörer, särskilt för befattningar som distriktskonsulenter, tränare eller andra ledarbefattningar inom idrottsrörelsen. Andra tänkbara områden är landstingens friskvårds- sektioner, kommunernas fritidsavdelningar och företagens fritids- eller friskvårdsavdelningar.14)

I Halmstad räknar man med att idrottspedagogerna ska kunna förvärv- sarbeta inom idrottsområdet, med särskild inriktning mot förebyggande hälsovård och arbete med handikappade. Arbetsområdet omfattar verk- samhet inom idrottsrörelsen, kommuner, landsting och företag med frå— gor som berör verksamhetsplanering,ledarskap. ekonomi, administra— tion, utbildningsplanering, hälsofrågor och handikappverksamhet. Lin— jen förbereder för arbete med såväl barn och ungdomar som vuxna.l5l

3.1.4. Friskvårdslinjen

Högskolan i Gävle—Sandviken har inrättat en lokal linje på 80 poäng i friskvårdspedagogik. Linjen syftar till att ge en helhetsbild av männi- skans hälsa—ohälsa som individ och samhällsmedicin. Ca 30 studerande påbörjade utbildningen hösten 1989.

Linjens inledande kurser betraktar friskvården ur ett samhällsperspek- tiv för att sedan övergå till att ge teoretiska och praktiska kunskaper om friskvård. Utbildningen är inte i första hand inriktad mot idrottens behov men då utbildningen lägger vikt vid kunskaper om faktorer som påverkar bl.a.människans fysiska hälsa har den en infallsvinkel som kan komma att uppmärksammas i utbildningsplaneringen vid idrotts- högSkolan.

Arbetsmarknaden man vänder sig till är verksamhet som hälsoupplysa- re, friskvårdssamordnare m.m. i kommuner och landsting. Men man ser

också uppgifter för friskvårdspedagoger inom företag och företagshälso- vården.

3.1.5 Fristående kurser

Antalet antagningsplatser till fristående kurser varierar och är ibland avhängigt antal sökande. Också kursernas uppläggning varierar. Hela kursen kan läses i ett sammanhang eller delas upp på en eller två termi- ner, ges på kvällstid, distans m.m. En del av det kursutbud som vänder sig mot idrottsområdet erbjuds som uppdragsutbildning.

Vid några högskolor ingår fristående kurser med inriktning mot idrotts- området i en strategi för att utveckla ett permanent utbud av linjer inom området. Man samarbetar med landsting och kommuner samt vanligtvis också med Riksidrottsförbundet, RF, och specialförbunden. Inom andra högskolor är kursutbudet temporärt och efterfrågestyrt.

Utredningen, "Östersund och Norrlands Inland," föreslår att högskolan i Östersund får ökade resurser för att anpassa utbildningen och genom- föra särskilda utbildningsprogram för aktiva idrottsutövarelö) Den kurs som nu finns i Östersund ges av vårdhögskolan.

Högskolan i Falun-Borlänge anser sig ha goda förutsättningar för hög- skoleutbildning med inriktning mot idrottsområdet, bl.a. genom bra id- rottsanläggningar, RFs beslut att förlägga ett utvecklingscentrum till

Falun och de förutsättningar för utvecklingsarbete och forskning inom idrottsområdet som bildandet av stiftelsen Lugnets idrottsvetenskapli- ga institut innebar. Stiftare är Falu kommun och Kopparbergs läns landsting.

Högskolan i Sundsvall-Härnösands kurs i högre idrottsledarutbildning är förlagd till Sollefteå. Kursen genomförs som distanskurs på halvfart med 6 studerande innevarande läsår.

& kurs i idrottsvetenskap-högre idrottsledare är en distanskurs i samverkan med Bosöns folkhögskola. Den har i år 19 studerande. Även kurserna i friskvård och specialundervisning fysisk träning för barn med fysiska och psykiska handikapp ges på distans med 24 respektive 26 studerande. Pedagogiska institutionen ger kurser på upp till 60 po- äng i idrottspedagogik. För närvarande läser ca 10 studerande kurser i idrottspedagogik på 60—poängsnivån.

Den idrottsmedicinska kursen vid universitetet i Lund är en fortbild- ningskurs för läkare och sjukgymnaster. Kursen i idrottspsykologi har utvecklats från 10 poäng och ger möjlighet till fortsatta studier i psyko- logi 21—40 poäng.

Universitet i Linköping har under 1980—talet haft kurser i idrott och samhället samt idrottsmedicin. För innevarande år anses anslagsramen inte ge utrymme för fristående kurser med inriktning mot idrottsområ— det.

Universitetet i Göteborg genomför regelbundet fördjupningskurser i id— rottspedagogik, 40 poäng. Under 80—talet har ett 10—tal studerande ge- nomgått individuella utbildningslinjer, på 120 poäng, med inriktning mot friskvård, hälsofostran, idrott och förebyggande hälsovård. Medi- cinska fakulteten har haft kurseri idrottsmedicin, 10 poäng.

Kursen i idrottsvetenskap vid höggkolan i Örebro har en tvärvetenskap- lig uppläggning. Den innehåller kursmoment som biomekanik, fysiolo- gi, ledarskap, idrotten i samhället m.m. Avsikten är att utveckla kursen

till 40 och 60 poäng och kombinera den med andra ämnen vid högskolan till en fullständig utbildningslinje.

Högskolan i Örebro har utvecklat en 20 poängs kurs i arbetsvetenskap som bl.a. vänder sig till utexaminerade idrottslärare och andra med lik- värdig utbildning.

Allmänt gäller att fristående kurser med inriktning mot idrottsområdet består av kurser inom traditionella områden som pedagogik, psykologi, medicin etc. som profileras mot idrottsområdet. Det är ofta fråga om att erbjuda fortbildning och vidareutbildning för olika målgrupper, och kur- serna ges i mån av efterfrågan. Vissa högskolor har dock ambitionen att uprätthålla ett permanent utbud av kurser och utveckla linjer med in- riktning mot idrott, friskvård och fritidsverksamhet.

3.2. Idrottsutbildning i gymnasieskolan

Ämnet idrott är obligatoriskt i grundskolan och på gymnasieskolans al- la linjer.Det finns också särskilda idrottsgymnasier där elitidrottare kan kombinera träning med studier. Vid idrottsgymnasiema kan den studerande ersätta upp till 5 veckotimmar i ett eller flera ämnen med id- rottsträning i sin specialgren. Betyg ges i specialidrott. Läsåret 1989/90 finns det 700 intagningsplatser till idrottsgymnasier.

Alternativt kan en aktiv idrottsutövare parallellt med gymnasiestudier på hemorten bedriva idrottsträning med stöd av den lokala idrottsfören— ingen. Även här kan studierna minska med upp till 5 veckotimmar. Be— tyg ges inte i idrottsträning.

SÖs pågående översyn av gymnasieutbildningen kan få konsekvenser för idrottens ställning och omfattning i gymnasieskolan.

3.3. Idrottsutbildning i folkhögskolan

Ett 25-tal folkhögskolor har utbildning i kombination med idrottsträ- ning. Utbildningen är organiserad i allmän linje eller special linje. I ut-

bildningen kombineras studier i allmänna grund-och gymnasieskoläm- nen med träning och utbildning i idrott. I speciallinjen är inslaget av id- rottsaktivitet större än i den allmänna linjen.

Av särskilt intresse i det här sammanhanget är folkhögskolornas fri— tidsledarutbildning. Utbildningen är unik såtillvida att den ges endast vid folkhögskolan.

Fritidsledarutbildning anordnades tidigare inom den statliga och kom- munala högskolan. I beslutet att flytta över utbildningen till folkhög- skolan anges att fritidsledarutbildning ska betraktas som högskoleut- bildning.”)

Skolöverstyrelsen fastställer en vägledande utbildningsplan för all fri— tidsledarutbildning och har då att iakttaga att den ska ligga på en med högskoleutbildning jämförbar nivå. För behörighet och urval till utbild- ningen gäller regler med samma innebörd som för högskolan.

Fritidsledarutbildningen omfattar 2 år. Den vägledande studieplanen är allmänt hållen och omfattar studieområden som beteendevetenskap, samhällsvetenskap med fritids-och kulturpolitik, minoritetsfrågor, före- byggande hälsovård, idrotts— och friluftsmetodik, kommunikation m.m.

Fritidsledaren har en bred arbetsmarknad som omfattar uppgifter inom ungdomsorganisationer, idrottsrörelser, kommuner, landsting, kyrkan m.m. Han eller hon är verksam som kontaktperson och informatör i or— ganisationer, utbildar förtroendevalda, anställda och administratörer i kommunernas fritidsförvaltningar, i organisationer m.m.

SÖ har i uppdrag att följa efterfrågan på fritidsledare. I en prognos för perioden 1987 till 1990 redovisas ett behov av ca 700 fritidsledare per år.18)

Fritidsledarutbildning finns vid 37 folkhögskolor med tillsammans ca 650 platser.19) Av dessa anger tio en profilinriktning mot idrott och id- rottsledarutbildning. Flertalet har en inriktning mot en viss idrotts— gren, exempelvis fotboll, ridning eller tennis.

Det finns i detta sammanhang anledning att uppmärksamma fritidsle- darutbildningen vid Riksidrottsförbundets folkhögskola, 52%, på Li- dingö och vid Gymnastikförbundets folkhögskola, Lillsved, på Värmdön, båda utanför Stockholm.

Fritidsledarutbildningen, eller idrottskonsulentutbildningen som den kallas på Bosön, har en stark profilering mot idrott och omfattar i prin- cip samtliga idrottsgrenar. Till linjen antas 30 studerande per läsår.

Skolan drivs i stiftelseform men är helägd av RF. Förutom utbildning enligt folkhögskoleförordningen har Bosön också en omfattande kurs- verksamhet för RF och specialförbunden.

Till fritidsledarutbildningen vid Lillsved gymnastik- och idrottsfolkhög— skola antas årligen ca 25 elever. Skolan drivs av föreningen för Svenska Gymnastikförbundets Gymnastikfolkhögskola u p a.

3.4. Idrottsrörelsens utbildning

Som varje annan större folkrörelse har idrottsrörelsen egen utbildnings- verksamhet för förtroendevalda och anställda. I en folkrörelse har ut- bildning i egen regi också till uppgift att skapa uppslutning kring rörel- sens ideologi och värderingar. Utbildning är en del av själva folkrörelse- arbetet och bör styras endast av folkrörelsens egna behov och intressen.

Utbildning av tränare och tävlingsfunktionärer var länge den enda ut- bildning som förekom inom idrottsrörelsen. Behovet av administratörer, ungdomsledare, motionsledare m.m. har vuxit. Den kvantitativt mest omfattande utbildningen är utbildningen av ledare, tränare och in- struktörer.20)

Under 1960-talet utarbetades inom RF en modell för frivillig ledarut- bildning som i stort sett gäller än idag; den s.k. trappstegsmodellen. He- la utbildningen omfattar en studietid på 3 till 4 veckor, fördelad över en längre tidsperiod.21) Bosön är en viktig resurs i RFs och specialförbun- dens högre ledar-och tränarutbildning.

Sedan något år tillbaka pågår inom idrottsrörelsen en översyn av utbild- ningen för tränare och ledare. Avsikten är att bättre anpassa utbild- ningen efter specialförbundens behov och dagens pedagogik.

Idrottsrörelsen utbildningskapacitet förstärktes avsevärt genom till- komsten av Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund (SISU) 1986. Häri- genom har studiecirkelns popularitet ökat inom idrottsrörelsen. I år rä— knar man med mellan 200 och 250 tusen kursdeltagare inom idrottsrö- relsens frivilliga idrottsledarutbildning.

Utbildning av ledare och tränare är en central fråga för RF och special- förbunden. För att underlätta utbildningsinsatser, spridning av forsk- ningsresultat m.m. har inom RF utvecklats ett nytt begrepp; utveck- lingscentra. Avsikten är att åstadkomma regionala kraftcentra, där RF, specialförbund,högskola, kommuner och sjukvårdshuvudman samver- kar för att bl.a. stödja kompetensutvecklingen hos ledare och tränare. Utvecklingscentra är på väg att etableras på Bosön och i Falun. För när— varande undersöker man förutsättningama för att etablera liknande centra på ytterligare orter, som Örebro, Karlstad,Umeå och Lund.

3.5. Idrottsutbildning inom försvaret

Arméns Gymnastik- och Idrottsskola (GIS) är lokaliserad till krigssko- lan Karlberg i Stockholm. Vid skolan utbildas officerare för tjänst i id- rottsbefattningar vid i första hand arméns förband och skolor. Även flygvapnet och marinen kan utnyttja elevplatser vid skolan.

GIS har ett antal kortkurser på mellan 1 till 16 veckor. Förutom kurs- verksamheten ansvarar GIS för krigsskolans allmänna kurs i fysiologi och fysisk träning. Kursen omfattar 10 månader och har årligen 250 ele- ver.

Inventeringen visar att högskolans utbud av linjer och kurser med in- riktning mot idrottsområdet inte är särskilt omfattande. Antalet nybör- jarplatser på linjerna utgör drygt en halv procent av högskolans totala antal nybörjarplatser och ingår till två tredjedelar i linjer som ger behö- righet för tjänst som lärare i grundskolan och gymnasieskolan.

Den lokala friheten för högskolan att starta linjer och kurser, som hög- skolereformen förde med sig och som därefter ytterligare utvidgats, in- nebär att det nu förekommer högskoleutbildning med inriktning mot id- rottsområdet vid flera universitet och högskolor i landet. Några högsko- lor har också en ambition att utveckla nya linjer och kurser för idrotts- området som inslag i ett permanent utbildningsutbud. Likväl är det fortfarande endast vid HLS och högskolan i Örebro som det förekommer högskoleutbildning i idrott, dvs. kroppsövningar eller fysisk aktivitet.

Samtliga linjer med inriktning mot idrottsområdeti högskolan, både de allmänna och lokala linjerna, har en påtaglig pedagogisk inriktning. Även de linjer som inte är knutna till verksamhet inom skolan har tyngdpunkten inom det pedagogiska området.

Endast specialidrottslärarutbildningen vid HLS har en direkt koppling till idrottsrörelsen. Till de 45 nybörjarplatserna på utbildningen är deti princip RFs specialförbund som fastställer den särskilda behörigheten. Även om specialidrottslärarutbildningen ger behörighet som lärare i grund— och gymnasieskolan kan man ändå påstå att det är en huvud— uppgift för HLS utbildningsinsatser på idrottsområdet att förse idrotts- rörelsen med kvalificerade ledare och tränare. I det avseendet skiljer sig HLS från övriga högskoleenheter med idrottsutbildning på program- met.

De fristående kurserna har vanligtvis tillkommit för att tillgodose ett behov av fortbildning eller vidareutbildning hos aktiva idrottsleda- re,1ärare, sjukvårdspersonal m.m. Vid några högskolor kan kurserna också se som embryon till en linjeutbildning med inriktning mot idrotts- området.

Utanför högskolan är det framförallt folkhögskolan som har utbildning— ar på en nivå och med en inriktning som är av intresse i det här sam- manhanget. Fritidsledarutbildningens inriktning varierar mellan sko- lorna, men ett antal folkhögskolor har prioriterat idrottsområdet. Det gäller särskilt idrottsrörelsens egna folkhögskolor, Bosön och Lillsved, för vilka det är en central uppgift att utbilda ledare och tränare för id- rottsrörelsens behov. Bosön har också en omfattande utbildningsverk- samhet för ideellt verksamma ledare och tränare i idrottsrörelsen.

I stockholmsregjonen förekommer utbildning med inriktning mot idrott på högskolenivå eller motsvarande vid HLS, RFs folkhögskola på Bosön och gymnastikförbundets folkhögskola, Lillsved. Universitetet och Stockholms övriga högskolor har under innevarande läsår inga kurser på grundutbildningsnivån med inriktning mot idrott. Vid institutioner- na för pedagogik, psykologi m.fl. vid universitetet i Stockholm förekom- mer då och då fristående kurser med inriktning mot idrottssektorn men någon stadigvarande verksamhet är det inte. Anläggningar för idrott och fysisk aktivitet lämpliga för undervisning på högskolenivå har framförallt HLS och Bosön, men även Lillsved har förutsättningar för högre utbildning i kroppsövningar och fysisk fostran.

4. Resurser för idrottsforskning i högskolan

En kartläggning av resurserna för idrottsforskning redovisas i betän- kandet, "Idrottens forskning och högre utbildning".22) Utredningen led- de till en förstärkning av högskolans resurser på området. Mot den bak- grunden nöjer jag mig med att i detta sammanhang summera de perma— nenta forskningsresurser med inriktning mot idrott som för närvarande finns inom högskoleområdet.

4.1. Idrottsforskningens fasta resurser i högskolan

Forskning och utvecklingsarbete med inriktning mot idrott förekommer vid flera högskolor och universitet, ofta med stöd från sjukvårdshuvud- mannen. Intresset är stort och på flera håll diskuteras en lokal resurs- mobilisering mellan exempelvis kommun, landsting och högskola för att skapa en plattform för forskning och utbildning med inriktning mot idrott. Som jag tidigare visat är det en fråga som också engagerar id- rottsrörelsen.

På regeringens förslag beslöt riksdagen, våren 1988, att inrätta fyra professurer för att stärka forskningen inom idrottsområdet.23) Beslutet innebar att högskolans fasta resurser för idrottsforskning lokaliserades till ytterligare två högskolor i landet. För bl.a. samordning av forsk- ningsresurserna på idrottsområdet inrättades ett centrum för idrotts- forskning med placering i Stockholm. Professurer inrättades vid univer- siteten i Stockholm, Umeå och Linköping enligt följande:

- historia, särskilt idrottshistoria, Stockholm pedagogik, särskilt idrottspedagogik, Umeå — idrottsmedicin, Linköping och Umeå

Professuren i historia, särskilt idrottshistoria, tillsätts efter den 1 juli 1991.

Vid karolinska institutets institution för fysiologi m i Stockholm finns tre professurer som har tillkommit för medicinskt inriktad idrottsforsk— ning.Institutionen tillhörde organisatoriskt gymnastik-och idrottshög- skolan då den var en självständig högskoleenhet. Forskningsorganisa- tionen fördes över till medicinska fakulteten vid KI 1977 men är lokali- serad till samma område som HLS institution för idrottslärarutbild—

ning.

KIs tre professurer vid institutionen för fysiologi Il] har benämningen: fysiologi, särskilt kroppsövningarnas fysiologi fysiologi, särskilt arbetsfysiologi

tillämpad fysiologi

Högskolan för lärarutbildning,HLS, har avsatt medel för en professur i: - idrottspedagogik

Därutöver finns en professur vid KI i idrottsmedicin finansierad av Tipstjänst och försäkringsbolaget Folksam.

Trots att den grundläggande högskoleutbildningen på idrottsområdet i huvudsak har en pedagogisk inriktning är de fasta forskningsresurser- na inom högskolan främst inriktade mot det human—biologiska områ- det.

Sammanlagt finns det således inklusive de av HLS och KI inrättade pro- fessurerna, nio professurer i landet med inriktning mot idrottsområdet. Av dessa finns sex i Stockholm, två i Umeå och en i Linköping. Genom riksdagsbeslutet 1988 kom för första gången fasta forskningsresurer av— sedda för idrottsforskning att lokaliseras utanför stockholmsområdet.

För 1989/90 har centrum för idrottsforskning anvisats 400 000 kr. för fristående kurser. Medlen fördelas efter ansökan till universitet och högskolor. Ambitionen är att stödja överbryggande kurser och kurser i forskarutbildningen inom idrottsområdet. I tablå 3 redovisas de kurser som innevarande budgetår erhåller ekonomiskt bidrag från centret.

Tablå 3. Fristående kurser i forskarutbildning 1989/90 som har stöd från centrum för idrottsforskning

Kurs Universitet] högskola Kvinnor och idrott 5p Umeå Idrott och samhälle 5p Stockholm Idrottsämnets didaktik 5p Göteborg Idrotten och samhället lOp HLS Humanbiologi 10p KI

Som framgår av tablå 2 stödjer centret även två kurser på grundutbild- nings nivån.

5. Högre idrottsutbildning i de nordiska länderna

Högskoleutbildning på idrottsområdet förekommer i flera industrilän- der. Sedan många år pågår också en internationell diskussion om ämnet som högskoleämne. Frågan gäller närmast om ämnet idrott ska ses som ett eget vetenskapsområde eller ska betraktas som ett tvärvetenskap- ligt begrepp för traditionella vetenskapsområden som belyser olika aspekter av idrott.

Jag begränsar den internationella utblicken till förhållandena i våra nordiska grannländer, Danmark, Finland och Norge. I bilaga 1 redovi- sas omfattning, inriktning och organisation för de tre nordiska länder- na högskoleutbildning på idrottens område.

Högskolan i de tre nordiska länderna har utbildning i idrott, i första hand för att tillgodose skolväsendets behov av idrottslärare.Samtidigt diskuteras och prövas nya utbildningar i idrott för verksamhet utanför skolväsendet. Idrottsrörelsen, fritids-och hälso—eller friskvårdssektorn ses som potentiella och växande områden med behov av kvalificerad ar- betskraft med högskoleutbildning i idrott. Ansatsen finns i samtliga länder men man har kommit olika långt.

Inte bara omfattningen utan också organisationen av högre idrottsut- bildning varierar mellan de nordiska länderna. Till en del är detta en återspegling av skillnader i ländernas högskolesystem, men det är också ett uttryck för att idrottsämnets ställning i högskolan har utveck— lats olika i de nordiska länderna. Den mest kompletta högskoleformen

finner man i Finland och Norge där utbildning, forskning och forskarut- bildning existerar i en väl sammahållen organisation.

6. Några förutsättningar för idrottshögskolan

Som kartläggningen i det föregående visar är ämnet idrott i högskolan huvudsakligen kopplat till lärarutbildningen. Också för idrottshögsko- lan i Stockholm kommer medverkan i lärarutbildningen att vara en vik- tig uppgift. I samverkan med HLS får idrottshögskolan ett ansvar för den pedagogiska och didaktiska utvecklingen av ämnet idrott som un- dervisningsämne i grundskolan och gymnasieskolan.

Det innebär att idrottshögskolan kommer att vara beroende av lärarut- bildningens organisation, idrottens ställning som Skolämne, dimensio— neringen av lärarutbildningen m.m. Som bakgrund till mitt förslag rö- rande idrottshögskolans uppgifter och ekonomi redovisar jag i det följan— de lärarutbildningens struktur och organisation samt de bedömningar som nu föreligger om behovet av lärare i ämnet idrott under det närmas— te decenniet.

Idrottshögskolan bör också ha utbildningslinjer för andra arbetsmark- nadsområden än skolan. Bl.a. idrottsrörelsens starka engagemang för en självständig högskola på idrottens område måste tolkas som att det finns ett behov av högskoleutbildad arbetskraft i idrott och fysisk fos- tran även inom andra sektorer. Eftersom det inte föreligger några be- dömningar eller prognoser över efterfrågan. utanför skolområdet, på ar— betskraft med högskoleutbildning i idrott är det inte möjligt att precise- ra behovets storlek. Ett indirekt stöd för att ett behov föreligger kan hämtas från våra nordiska grannländer där man en tid, framförallt i Finland, haft högskoleutbildning med idrottsinriktning för nya arbets- marknadsområden och som varit ganska framgångsrik.

Jag pekar i det följande på några faktorer i samhällsutvecklingen som ger ett visst stöd för uppfattningen att högskoleutbildning med inrikt- ning mot idrott har en arbetsmarknad även utanför skolväsendet.

Idrottshögskolan blir en självständig högskoleenhet för grundläggande utbildning. Det ger vissa bestämnda betingelser för planering, organisa- tion, genomförandet av utbildning , forskningsanknytning m.m. Som en bakgrund och för att underlätta en bedömning av idrottshögskolans ställning i högskolesystemet redovisar jag i bilaga 2 några principiella drag i högskolans struktur.

6.1. Lärarutbildningens struktur och dimensionering

Utbildning av lärare i ämnet idrott för grundskolan och gymnasieskolan förekommer vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm och högsko- lan iÖrebro. Båda högskolorna är följaktligen beroende av lärarutbild- ningens organisation, dimensionering m.m.

Sjunkande elevkullari grund-och gymnasieskolan återspeglas i mins- kad kapacitet för lärarutbildningen. För idrottslärarutbildningen har det medfört ganska betydande nedskärningar, särskilt i Örebro där bas- organisationen nu börjar nå en nivå där ytterligare nedskärningar kan hota utbildningens existens. Men även för HLS gäller att flexibiliteten i organisationen minskar och en smidig anpassning till förändrade förut- sättningar försvåras om basorganisationen för idrottslärarutbildning tillåts krympa alltför mycket.

6.1.1. Grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen

Hösten 1988 introducerades en ny grundskollärarutbildning. Utbild- ningen är organiserad som en allmän linje inom högskolan. Linjen ska med sina olika fördjupningar,specialiseringar och varianter ge en sam— manhållen yrkesutbildning för den blivande grundskolläraren. I det sammanhanget är det nödvändigt att se grundskolan som en helhet.

Grundskollärarlinjen har två grenar. Grenen för lärare i årskurserna l— 7, omfattar 140 poäng. Grenen har två fördjupningsalternativ; matema- tik och naturorienterade ämnen eller svenska och samhällsorienterade

ämnen.

I utbildningen av lärare för årskurserna 1—7 kan ämnet idrott ingå med 15 poäng. I planeringen utgår UHÄ från att ca en fjärdedel av de stude- rande på grenen väljer att läsa idrott 15 poäng. Utbildningen äger rum vid respektive högskolenhet med lärarutbildning.

Grenen för årskurserna 4—9, omfattar i allmänhet 180 poäng och inne— håller fyra olika specialiseringar. Ämnet idrott, kan ingå i kombination med svenska, matematik eller främmande språk och då omfatta minst 60 poäng.

Grundskollärarlinjen med specialisering i idrott och annat ämne anord- nas vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm och vid universitetet i Uppsala i samverkan med högskolan i Örebro.243

Den 1 juli 1988 inrättades en ny ämneslärarlinje för gymnasieskolan och vuxenutbildningen som omfattar mellan 160 och 220 poäng beroen- de på specialisering. I kombination med idrott och annat ämne omfattar ämnet idrott 80 poäng. Någon antagning till ämneslärarlinjen med kombinationen idrott och annat ämne har ännu inte skett. HLS anser i sin anslagsframställning för 1990/91—1992/93 att antagning till kombi- nationen bör anstå till dess tjänsteunderlaget i gymnasieskolan och vuxenutbildningen klarlagts. Det innebär förmodligen att de första stu- derande på linjen med kombinationen idrott och annat ämne kan börja sina studier tidigast hösten 1992.

Den nya grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen ger allmän behörig- het till forskarutbildning. För särskild behörighet kan krävas komplet- terande studier.

6.1.2. Idrottslärarlinjen

Den allmänna utbildningslinjen, idrottslärarlinjen om 120 poäng, är in- rättad vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm och vid högskolan i Örebro. Jag utgår i mina överväganden från att idrottslärarlinjen, som en ettämnesutbildning, kommer att finnas kvar som allmän linje i hög- skolan.

Specialidrottslärarutbildningen är en variant av idrottslärarlinjen som endast finns vid HLS. Den omfattar liksom idrottslärarlinjen 120 poäng. Den som följer specialidrottslärarutbildningen väljer som tillvalskurs en inriktning mot den egna specialgrenen, medan de studerande på id- rottslärarlinjen följer en bredare upplagd tillvalskurs. Skillnaden i in- nehåll motsvarar mindre än en termins studier och är inte mer omfat- tande än att även specialidrottslärarutbildningen ger behörighet för tjänst som idrottslärare i grund— och gymnasieskolan.

Specialidrottslärarutbildningen är i första hand avsedd för yrkesverk— samhet som administratör, instruktör och uthildningsledare inom id- rottsrörelsens olika organisationer. Som jag tidigare nämnt har idrotts- rörelsen ett avgörande inflytande över rekryteringen till utbildningen, och den har också tillkommit för att tillgodose idrottsrörelsens behov av kvalificerade ledare och tränare. Utbildningsministern har mottagit skrivelser från specialförbunden och RF som understryker specialid- rottslärarutbildningens betydelse för idrottsrörelsen.25)

Till höstintagningen 1989 har HLS organiserat om specialidrottslärar- utbildningen utan att förändra innehållet. All utbildning som har bety- delse för specialidrotten studeras under de två första åren. Därefter kan den studerande lämna utbildningen. Den som önskar behörighet som id- rottslärare läser ett tredje är, helt inriktat på skolans behov.

6.1.3 Behovet av lärare i idrott

Under 1990-talet första år förutses en liten ökning i behovet av lärare i grundskolan och senare också i gymnasieskolan med inriktning mot id—

rott. I tablå 4 redovisas de antagningstal som UHÄ anger i sin anslags- framställning för 1990/91—1992/93 (för 1989/90 anges den faktiska an-

tagningen).26l

Tablå 4. I UHÄs anslagsframställning för 1990/91—1992/93 före- slagna antagningstal till lärarutbildning i idrott dels et- tämnesutbildning,dels i kombination idrott och annat äm- ne för grundskolans åk 4—9 och dels ämneslärare.

Linje/plats 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 Idrottslärare HLS* 69 69 69 69 Örebro 36 36 36 24 Summa: 105 105 105 93 Grundskollärare

HLS 50 60 60 - Örebro** 26 55 55 _ Summa: 76 105 105 Ämneslärare

HLS 24 Örebro" 24 Summa: 48

* Inklusive specialidrottslärarutbildning **Grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen är inrättade vid universi- teteti Uppsala.UHÄ föreslår att grundskollärarlinjen, Specialiseringen idrott och annat ämne, från 1990/91 inrättas även vid högskolan i Karl- stad med utbildning i idrott förlagd till Örebro.

En prognos över behovet av lärare i praktisk—estetiska ämnen i grund- och gymnasieskolan som utarbetats inom SÖ, visar på en kraftig upp- gång i behovet från mitten av 1990—talet.27) Orsaken är snabbt växande elevkullar som en följd av en inte helt förutsedd uppgång i födelsetalen

under slutet av 1980—talet. I följande tablå redovisas enbart den bedöm- ning som SÖ—prognosen gör för examinationsbehovet av lärare med in- riktning mot idrott.

Tablå 5. Det årliga examinationsbehovet för dels ettämneslärare i idrott, dels tvåämneslärare (lärare åk 4-9 och ämneslärare i gymnasiet) med Specialiseringen idrott och annat ämne. Källa: se texten.

Linje/År 1991_ 1996— 2001_ 2006- 1990 2001 2006 2011

Ettämnes- 14 92 95 100 lärare

Tvåämnes- 41 266 286 301 lärare

Tablån visar examinationstal , dvs. önskar man ett givet år uppnå ett visst examinationstal måste antagningen till linjen tre, fyra år tidigare ligga mellan 10 och 20 procent högre.

Den prognos som utarbetats inom SÖ förutser ett ökat behov av lärare i idrott. Prognosen tycks vila på antagandet att ett ökat behov av idrotts- lärare i skolväsendet i första hand ska tillgodoses med tvåämneslärare.

För att uppnå en examination av 266 tvåämneslärare med kombinatio- nen idrott och annat ämne exempelvis 1996/97 bör kanske redan 1992/93—1993/94 ca 300 studerande tas in på kombinationen, dvs. när- mare tre gånger så många som UHÄ föreslår för 1990—talets två första år. Det motsvarar ett studerandeantal(årsstudieplatser) på mellan 450 och 600 studerande. Lägger man därtill ca 300 studerande på idrottslä- rarelinjen, vid en årlig antagning av ca 100 studerande, blir det totala antalet studerande i ämnet idrott mellan 750 och 900, dvs. en fördubb- ling jämfört med nuläget.

6.2. En arbetsmarknad utanför skolan?

I våra nordiska grannländer prövas utbildningar i idrott för yrkesverk- samhet utanför det traditionella området, skolan. Inom det svenska hög— skoleväsendet är det framförallt i Halmstad och Umeå som man utveck- lat linjer med idrottslig profil för yrkesverksamhet utanför skolväsen- det. Erfarenheterna från främst Finland tyder också på att det finns en arbetsmarknad utanför skolområdet för högskoleutbildade som har äm- net idrott i sin examen. Dess omfattning är oklar, men att den är växan- de förefaller inte vara ett orimligt antagande. För detta talar den all- mänt ökade fritiden, ett stort och sannolikt ökande intresse för fysisk aktivitet och den allt större uppmärksamhet som fysisk aktivitet har för befolkningens hälsotillstånd.

Arbetsmarknaden är heller inte statisk. När ett område utan högskole- traditioner får tillgång till högskoleutbildad arbetskraft stimuleras en utveckling mot mer kvalificerade uppgifter. Mål som inte tidigare har kunnat förverkligas, problem som förefallit olösliga, kan angripas och åtgärdas. Kunskapen inom området växer, och ekonomiska och perso— nella resurser kan användas på ett nytt och kanske effektivare sätt. Jag skall i det följande peka på några faktorer som talar för att det finns en potentiell efterfrågan på arbetsmarknaden för kvalificerade kunskaper i idrott.

6.2.1 Idrotten i samhället

Idrotten utgör ett betydande inslag i samhället. För människors fritid och underhållning har den få konkurrenter. Den är viktig för befolk- ningens hälsa, den är normskapande och den är en inte obetydlig ekono— misk faktor.

Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna. Omkring en tredjedel av den vuxna befolkningen är medlemmar i en idrotts- och/eller frilufts- förening,28) närmare 2 miljoner motionerar regelbundet. Omkring 700 000 ägnar sig åt tävlingsidrott, dvs. innehar tävlingslicens, och an- talet elitidrottare uppskattas till ca 7 000,29)

RF, som år huvudorganisation för svensk idrott, har 61 specialförbund med närmare 27 000 föreningar och sektioner och sammanlagt 450 000 ideelt arbetande idrottsledare. Antalet anställda inom rörelsen uppskat- tas till ca 4 500.30)

Idrott är underhållning och nöje. Närmare 3 miljoner besöker någon gång under året ett idrottsevenemang. Ett sportprogram i TV ses av i genomsnitt 1,2 miljoner. Ca 9 procent av sändningstiden i TV och 4 pro- centi radio upptas av sportprogram. En mätning från 1985 visar att ex- empelvis Dagens Nyheter avsätter 12 procent av det redaktionella ut- rymmet åt sporten.

Idrotten är en betydande ekonomisk faktor. Omfattande samhällsstöd utgår till idrotten och idrottsrörelsen. År 1985 var stödet ca 1,5 miljar- der kr., varav kommunerna svarade för 80 procent,staten för 17 procent och landstingen för 3 procent. Därutöver har idrottsrörelsen inkomster från biljettförsäljning, avgifter, lotterier, från sponsorer m.m.

Kommunernas driftskostnader för idrotts- och motionsanläggningar uppgick 1985 till ca 4,6 miljarder kr. samtidigt som 800 milj. kr. investe- rades i nya anläggningar. Hushållens utgifter för motion och idrott, ut- rustning,avgifter m.m., uppgick samma år till ca 4,7 miljarder kr.

Fysisk aktivitet är hälsobefrämjande och ett väsentligt inslagi friskvår- den. Samtidigt förorsakar idrottsskador samhällsekonomin kostnaderi sjukvården och genom frånvaro från arbetet.

Idrotten berör många människor och är samtidigt en ekonomisk faktor. Det är inte svårt att identifiera en rad olika uppgifter, utanför skolvä- sendet, som kvalificerade ledare, tränare, administratörer och ekono- mer inom idrottsrörelsen, inom den kommunala fritidsförvaltningen, landstingens sjuk-och friskvård,turistbranschen, större företags perso- nalavdelningar,som egenföretagare m.m. där det finns ett behov av är- betskraft med kvalificerade kunskaper i idrott, motion, fysisk aktivitet m.m.

6.2.2. Efterfrågan på arbete inom idrottsområdet

Det är en vanlig uppfattning, inom bl.a. HLS, att många av dem som sö- ker till idrottslärarlinjen räknar med att arbeta med idrott utanför skol- väsendet. Som jag tidigare redovisat är också idrottspedagoglinjerna i Halmstad och Umeå attraktiva. Till sammanlagt 274 nybörjarplatser, se tablå 1, hösten 1989 var det närmare 5 400 sökande. Många söker vis- serligen samtidigt till flera linjer, men det tyder ändå på ett imponeran- de intresse för högskoleutbildning med inriktning mot idrottsområdet. Även om det inte går att exakt ange arbetsmarknadens omfattning eller inriktning är det uppenbart att de studerande själva anser att det exi- sterar en arbetsmarknad utanför skolväsendet för högskoleutbildade i idrott och fysisk fostran. Också detta är en signal om att det finns en ef- terfrågan på personer med en sådan yrkesinriktning.

Det föreligger två mindre uppföljningar av examinerade från idrottspe- dagoglinjerna i Umeå och Halmstad.31) Studierna kan inte ligga till grund för några mer långtgående slutsatser om arbetsmarknaden för högskoleutbildade inom idrottsområdet men innehåller några intres- santa observationer. Det bör dock hållas i minnet att linjerna i Halm- stad och Umeå inte innehåller utbildning i kroppsövningar och fysisk aktivitet.

Studierna visar att nästan samtliga som har genomgått idrottspedago— glinjen har erfarenhet som tränare och ledare inom idrottsrörelsen. De har också följt olika kurser i idrott utanför högskolan. Av dem som slut— fört sin utbildning och var yrkesverksamma ansåg över hälften att de- ras arbetsuppgifter låg i linje med utbildningen. Många var verksamma inom kommunernas fritidsförvaltningar men en stor grupp arbetade inom olika idrottsföreningar och specialförbund.

6.2.3. Fritidsledarutbildning

Fritidsledaren befinner sig på en arbetsmarknad som kan bli aktuell för examinerade från idrottshögskolan. I vissa sammanhang upplevs redan idag idrottspedagogerna som en konkurrerande yrkesgrupp. Utbild-

ningen vid idrottshögskolan kan komma att uppfattas på ett liknande sätt och på arbetsmarknaden kan det registreras som att ytterligare en nivå tillkommit i befattningshierarkin inom området idrott och fysisk fostran.

Tillkomsten av en idrottshögskola tillsammans med ett växande intres- se inom högskolan för utbildning inom idrottsområdet anser jag motive- rar att närmare överväga fritidsledarutbildningens ställning inom folk- högskolan och fritidsledarens framtida arbetsmarknad. Folkhögskole- kommittén bör få i uppgift att, mot bakgrund av att en högskoleenhet etableras med inriktning mot idrottsområdet, granska folkhögskolornas fritidsledarutbildning.

6.3. Sammanfattande kommentar

Prognosen över examinationsbehovet av lärar i idrott för skolväsendet, som tagits fram inom SÖ, visar på ett kraftigt ökat behov av lärare med inriktning mot idrott under 1990—talets senare hälft. Enligt prognosen ska behovet i första hand täckas genom en ökad examination av lärare med idrott i kombination med annat ämne.

För idrottshögskolan, som kommer att bli en förhållandevis liten hög- skola, är det angeläget att de ökade anspråk som detta ställer på med— verkan i lärarutbildningen klarläggs på ett tidigt stadium inför varje lä- sår. En liten högskola har väsentligt mindre förutsättningar för flexibil- tet och anpassning i den samlade organisationen än en större högskole- enhet. Samtidigt är beroendet av andra högskolor och universitet stort.

HLS planering av lärarutbildningen i idrott bör därför ske i nära sam- verkan med idrottshögskolan. En effektiv planering underlättas av att det nu införs treårsbudgetering i högskolan.

Om SÖs bedömning realiseras i faktiska dimensioneringstal ger lärar- utbildningen ett tillräckligt studerandeunderlag för att trygga en stabil

basorganisation såväl för idrottshögskolan som för institutionen för id- rott vid högskolan i Örebro.

Men det finns en arbetsmarknad för högskoleutbildade med inriktning mot idrottsområdet även utanför skolväsendet. Erfarenheterna från vå- ra nordiska grannländer tillsammans med idrottens ställning som eko- nomisk faktor och samhällsfenomen ger stöd för en sådan uppfattning liksom det stora intresset för högskoleutbildning i idrott. Det är däremot inte möjligt att bedöma arbetsmarknadens storlek eller mer precisa in-

riktning.

Samtidigt måste man ha tilltro till arbetsmarknadens dynamiska för- måga. När ett så stort samhällsområde som idrottsvoch fritidssektorn tillförs kvalificerad arbetskraft leder det till att området utvecklas, nya arbetsuppgifter tillkommer, som ökar efterfrågan på högskoleutbildade osv.

Idrottsrörelsen kommer att utgöra en av flera arbetsmarknader för dem som utbildar sig vid idrottshögskolan. För idrottsrörelsen är det också angeläget att kunna rekrytera högskoleutbildade med förmåga att se id- rottens och idrottsrörelsens behov och problem med utgångspunkt från rörelsen själv. Idrottsrörelsen, RF och specialförbunden, utgör dock en begränsad arbetsmarknad. Antalet anställda i RF och specialförbunden anges till ca 4 500 varav en betydande del inom ramen för arbetsmark- nadspolitikens åtgärder. De största insatserna inom idrottsrörelsen kommer även i fortsättningen genom ideella arbetsinsatser.

Sammantaget talar detta för att idrottshögskolans kapacitet för utbild- ningar utanför skolsektorn bör byggas upp successivt. Utbudet bör be- stå av fristående kurser och kortare linjer för dels fortbildning och vida- reutbildning, dels som komplettering till annan högskoleutbildning. De första åren får ses som en period av kreativitet och nyskapande.

Som framgår av bilaga 2 ger högskolelagen stort utrymme för högsko- lornas eget förnyelsearbete. De bestämmer i stor utsräckning själva hur arbetet ska organiseras och genomföras. De nya reglerna om behörighet och urval till högskolan som träder i kraft 1991,innebär att varje hög-

skola kan utforma lokala regler för särskild behörighet till fristående kurser och lokala linjer. Centrala utbildningsplaner förekommer i prin- cip endast för linjer inom vård-och utbildningsområdet. Ansvaret för ut bildningens uppläggning och innehåll är i allt väsentligt en lokal fråga.

7. Idrottslärarlinjen vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm

Institutionen för idrottslärarutbildning har ansvaret för utbildningen av idrottslärare vid HLS. Institutionen bildades när den tidigare själv- ständiga gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) införlivades med HLS i samband med högskolereformen 1977 . GIH, med anor från 1800-talet, hade också egna fasta resurser för forskning inom fysiologi. Dessa flyt— tades över till karolinska institutet med beteckningen institutionen för fysiologi lII. Institutionen för idrottslärarutbildning använder sig fort- farande av det gamla namnet; gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.

Institutionen är centralt belägen i Stockholm men lokalmässigt skild från HLS huvudbyggnad. Lokalerna är väl samlade och lämpliga för inomhusidrott och lektionsundervisning. Institutionen har inte tillgång till egna utomhusanläggningar för sommar— eller vinteridrotter. Van- ligtvis används den närbelägna stadionanläggningen och Östermalms idrottsplats men även andra idrottsanläggningar i och utanför Stock- holm utnyttjas.

Utrustning för viss forsknings— och utvecklingsverksamhet finns bl.a. vid det idrottsvetenskapliga laboratoriet. Karolinska institutets institu- tion fysiologi HI är samlokaliserad med institutionen för idrottslärarut- bildning.

Jag har underhand bett byggnadsstyrelsen att granska förutsättning- arna för att förlägga en självständig idrottshögskola till de lokaler som nu inrymmer HLS institution för idrottslärarutbildning. Bl.a. på grund- val härav gör jag den bedömningen att befintliga lokaler för inomhusid-

rott och lektionsundervisning har tillräcklig omfattning och kvalité för en idrottshögskola med ungefär lika många lärare, övrig personal och studerande som nu finns vid institutionen. Efter en smärre upprustning och omdisponering bör lokalutrymmen också vara tillräckliga för att hy- sa den personalökning som en självständig högskoleenhet kräver i för- hållande till vad som för närvarande finns vid institutionen. Däremot är det knappast möjligt att utan investeringar i nya lokaler klara en större personalökning än den jag föreslår i det följande.

Institutionen saknar institutionsstyrelse men har en egen linjenämnd. Linjenämnden har ansvaret för idrottslärarlinjen med dess variant spe- cialidrottslärarutbildning. Linjen är en allmän linje i högskolan. Linjen ges i sin helhet vid institutionen som bl.a. har en egen pedagogisk enhet.

Antalet nybörjarplatser på idrottslärarlinjen läsåret 1989/90 är 69 va- rav 45 avser specialidrottsutbildningen. Det ger 207 årsstudieplatser vid institutionen. Vid HLS antogs till grundskollärarlinjen (åk 4—9) med Specialiseringen 60 poäng idrott och annat ämne förra året 25 stu- derande och i år 50. Ökningen fastställdes lokalt av HLS i samråd med UHÄ och motiverades av det sammanlagda rekryteringsläget för grund- skollärarlinjen. Ämnesstudierna i idrott, som är förlagda till institutio- nen för idrottslärarutbildning,är integrerade med övriga utbildnings- momenti linjen och sträcker sig över hela utbildningstiden.

Innevarande år ges tre fristående kurser om 20 poäng, samtliga som di- stansundervisning. Kursen i idrottsvetenskap-högre idrottsledarutbild- ning ges i samverkan med Bosön. Antalet studerande är sammanlagt 69, vilket motsvarar drygt 30 årsstudieplatser. Därutöver ges fortbild- ningskurser för bl.a. lärare på mellan 1 och 2 poäng för sammanlagt drygt 80 studerande. Även en del uppdragsverksamhet förekommer.

Idrottslärarlinjen ger allmän behörighet till forskarutbildning. För sär- skild behörighet krävs kompletterande kurser. Eftersom ämnet idrott inte existerar som en vetenskaplig disciplin måste den särskilda behö- righeten sökas i ett traditionellt universitetsämne. För de studerande vid institutionen för idrottslärarutbildning söks behörigheten i allmän- het inom områdena pedagogik eller medicin-fysiologi.

Antalet verksamma lärare vid institutionen för idrottslärarutbildning är för närvarande 20, varav tre på deltid. Av dessa är sex forskarutbild— ade med licentiat— eller doktorsexamen. Övriga har i huvudsak gymnas- tikdirektörsutbildning. Tjänsteorganisation består av 13 tjänster som högskoleadjunkt, fyra högskolelektorer och en professor (se nedan). Lä- rarnas ämnesinriktning är; sex pedagogik, tre fysiologi, en biomekanik. Övriga har en inriktning mot gymnastik och olika specialidrotter.

Av lärarkåren är drygt 40 procent 50 år eller äldre. En dryg tredjedel är över 55 år.

Institutionens administrativa personal omfattar 14 anställda på drygt 12 tjänster.

Kansliets uppgift är bl.a. att handha administrationen av utbildningen, handlägga ärenden rörande uppdragsverksamhet, antagningen till spe- cialidrottslärarutbildningen och fristående kurser,ekonomi, budget, personal m.m. Kansliet består av en byrådirektör, en förste byråsekrete- rare och en byråassistent, samtliga på heltid.

Biblioteket består av tre tjänster fördelade på en bibliotekarie, en biblio- teksassistent och en biblioteksbiträde, samtliga på heltid.

Vaktmästeriet har bl.a. ansvaret för lokaluthyrning, material och AV— utrustning samt datorutrustningen. Det består av tre anställda fördela- de på 2,5 tjänster.

Telefonväxeln har två anställda på deltid (55 procent vardera).

Lokalvården har två tjänster på heltid och 1 tjänst på deltid.

Sammanlagt finns det 30,6 tjänster på institutionen för idrottslärarut— bildning fördelade på 34 personer. Ytterligare resurser finns vid HLS centrala förvaltning med uppgifter som är av direkt betydelse för insti— tutionen. Därutöver föreskriver UHÄ32) att innehavarna av de tre pro- fessurerna vid institutionen för fysiologi 111 ska meddela undervisning inom grundutbildningen vid HLS med 43 lektionstimmar vardera per läsår.

I tjänsteorganisationen för institutionen har medräknats den professuri idrottspedogogik vid institutionen för pedagogik vid HLS, vars tjänstgö- ring avser avdelningen för idrottspedagogik. Verksamheten är företrä- desvis förlagd till institutionen för idrottslärarutbildning.

Som för övriga institutioner vid HLS finansieras verksamheten vid in- stitutionen för idrottslärarutbildning i huvudsak över HLS budget. In- stitutionen tilldelas medel för grundläggande utbildning, fristående kurser, forskningsanknytning av grundläggande utbildning m.m.av HLS. Vissa delar av verksamheten som gemensam förvaltning, biblio- tek och lokalvård finansieras direkt av HLS. Av institutionens 12 tjäns— ter för administration m.m. avlönas 7,5 tjänster med institutionsmedel och 5,5 tjänster via de gemensamma resurserna. Institutionen förfogar över ett donationskapital på drygt 2 milj. kr.

8. Centrum för idrottsforskning

Den 1 juli 1988 inrättades centrum för idrottsforskning.33) Organisato- riskt är centrum en gemensam inrättning för universitetet i Stockholm, karolinska institutet och högskolan för lärarutbildning i Stockholm och är därmed underställt styrelserna för de tre enheterna. Centret skall emellertid även ha ett nära samarbete med övriga högskoleenheter i landet som bedriver utbildning och forskning inom idrottsområdet. Cen- tret har till uppgift att samordna forskningen inom området och har därmed i praktiken ett riksansvar för idrottsforskningen vid universitet och högskolor.

Centrets uppgifter är att: bedriva forskning inom idrottens område och verka för samordningen av forskningen inom detta område, — bedriva fristående kurser med syfte att föra ut aktuella forskningsresultat och därvid beakta såväl nationella som regionala utbildningsbehov samt åta sig externt finansierade uppdrag.

Centret leds av en styrelse som består av en ordförande och åtta ledamö- ter. Samtliga utses av regeringen. Ledamöter och suppleanter kommer från olika delar av landet. Styrelsen utser en av professorerna vid cen- tret att vara föreståndare i högst tre år.

För centrums verksamhet utgår medel motsvarande kostnaderna för tre befintliga professurer vid KI och vissa resurser i anslutning till dessa samt vissa forskningsresurser inom området vid HLS. Till centret utgår

även resurser motsvarande en professur i idrottshistoria samt vissa kringresurser.

För budgetåret 1989/90 avsätts för centrum för idrottsforskning från an- slaget till Kl under medicinska fakulteterna 3 126 000 kr., från anslaget till HLS under samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. 480 000 kr. samt från anslaget till universitet i Stockholm under humanistiska fa- kulteterna 511 000 kr.

Detta innebär att de nuvarande tre professurerna vid KIs institution för fysiologi III och professuren i idrottspedagogik vid HLS (egentligen HLS forskningsmedel inom området) är knutna till centrum för idrottsforsk- ning samtidigt som de tillhör sina respektive institutioner vid HLS re- spektive KI. Även den nyinrättade professuren i idrottshistoria vid uni— versitetet i Stockholms kommer, efter att den tillsatts, knytas till cen- tret.

Centrum för idrottsforskning har 400 000 kr. innevarande budgetår för fristående kurser. Medlen tillförs centret över HLS anSIag för lokala och indviduella linjer samt fristående kurser.

Vid fördelningen av medlen för fristående kurser tillämpar centret prin- cipen att i första hand stödja överbryggande kurser och kurseri forskar- utbildningen med idrottslig inriktning.

Professuren i idrottshistoria kommer att tillsättas efter den 1 juli 1991. De medel som avsätts för professuren används under övergångsperioden för kompetensuppbyggnad inom det aktuella området.

Centrum för idrottsforskning har existerat i drygt ett år. Det är för tid- igt att dra några mer långtgående slutsatser om centrets verksamhet och funktion.

9. Idrottens forskningsråd

För att stödja forskning och utveckling inom idrottsområdet har Riksid- rottsförbundet, RF, inrättat idrottens forskningsråd, IFR. Rådets leda- möter utses av RF och har en vetenskaplig förankring. Under 1988/89 fördelade IFR. 2,4 milj. kr. till 91 sökande bland 158 ansökningar.

10. Idrottshögskolans uppgifter — aktuella förslag

Jag redovisar i det följande huvuddragen i de förslag och synpunkter på uppgifter, organisation m.m. för en självständig idrottshögskola som förts fram dels av institutionen för idrottslärarutbildning i samband HLS anslagsframställning för 1990/91—1992/93, dels av idrottsrörelsen. Jag har mottagit skrivelser om uppgifter, organisation m.m. för en id- rottshögskola från centrum för idrottsforskning och personalen vid in- stitutionen för idrottslärarutbildning, som jag även redovisar nedan.

10.1. Förslag som förts fram inom HLS

I sitt bidrag till HLS anslagsframställning för 1990/91—1992/93 argu— menterar institutionen för idrottslärarutbildning för en självständig högskola på idrottsområdet med placering i Stockholm. Idrott som aka- demiskt ämne bör stärkas och ha benämningen idrottsvetenskap. Det bör vara möjligt att erbjuda fördjupningskurser för forskarutbildning i ämnet idrott och fil. kand—examen i idrott i kombination med andra äm- nen, t.ex. ekonomi, administration och journalistik.

Institutionen upprepar ett tidigare framfört förslag om att 20 platser vid specialidrottslärarutbildningen ska avsätts för en alternativ studie- gång. De studerande ska kunna avbryta studierna efter två år och då ha en utbildning inriktad mot idrottsrörelsens behov. Det tredje året ska man antingen kunna läsa för behörighet som idrottslärare eller kom- plettera med kurser i företagsekonomi, administration, idrottsmedicin eller motsvarande. Behörighet för tjänst som idrottslärare erhålls alltså

det tredje året. Specialidrottslärarutbildningen har, från och med inne— varande läsår delvis omorganiserats efter de här intentionerna.

För att få erfarenhet och kompetens för utbildning på nivå 41-60 poäng i den nya lärarutbildningen vill institutionen starta 20—poängskurser i:

idrott, didaktik och metodik — specialundervisning fysisk träning för fysiskt och psy- kiskt handikappade

_ friskvård

- idrottspedagogik idrottsvetenskap (21-40 p)

motorisk utveckling och inlärning (5 p)

Institutionen föreslår att idrottslärarlinjen delas upp i en institution för idrott, med uppgift att svara för utbildning och forskning som avser fy- sisk fostran och idrott, och en institution för idrottslärarutbildning.

10.2. Idrottsrörelsens synpunkter

Idrottsrörelsen har pekat på bristande enhetlighet i högskolans utbud av linjer och kurser på idrottsområdet34) Den anser att högskolans ut- bildningar med inriktning mot idrottsområdet bör samordnas, och i samordningen bör vävas in den kvalificerade idrottsutbildning som ges utanför högskolan. Högskole-examen i idrott bör kunna erhållas genom att kombinera studier vid olika högskolor med idrottsrörelsens centrala kurser och fritidsledarutbildning. En sådan samordning av idrottsut- bildningen mellan olika utbildningsanordnare skulle, enligt idrottsrö- relsen, htgöra, "Idrottens högskola"; ,

Idrottsrörelsen har i olika sammanhang också understrukit behovet av en självständig högskoleenhet med inriktning mot idrott "Sveriges Id- rottshögskola". I det internationella samarbetet inom idrottsutbildning och idrottsforskning saknar svensk idrott den tillgång som idrotten i många andra länder har, nämligen att kunna repliera på en fackhögsko- la på idrottsområdet.

Högskolan ska utbilda kvalificerade tränare, administratörer inom id- rottsrörelsen m.m. Idrottshögskolan ska kunna erbjuda såväl fristående kurser som fullständiga utbildningslinjer och forskarutbildning. "Sveri- ges Idrottshögskola" bör ha institutioner i humanbiologi, samhällsve- tenskap och idrott. Ett av målen för idrottshögskolan bör vara att ut- veckla ämnet idrottsvetenskap som ett vetenskapligt högskolämne i grundutbildning och forskarutbildning.

10.3. Skrivelse från centrum för idrottsforskning

Enligt direktiven ska jag föreslå en samordning av verksamheten vid den nya högskoleenheten och centrum för idrottsforskning. Styrelsen för centret har i en skrivelse redovisat sin syn på samordningen med id- rottshögskolan samt förslag på högskolans organisation och uppgifter.

Centrets styrelse anser att centrum för idrottsforskning ska bibehålla nuvarande uppgifter och representation. De uppgifter som åvilar idrot- tens forskningsråd bör föras över till centret liksom rådets forsknings- medel och övriga resurser. Forskningsmedlen ska fördelas av ett exper- torgan inom centrum för idrottsforskning som har den sammansättning som rådet har för närvarande.

Till centrum för idrottsforskning bör vidare knytas samtliga professurer med idrottslig inriktningi landet, dvs. också professurerna i idrottsme- dicin och idrottspedagogik i Umeå, professuren i idrottsmedicin i Linkö- ping och professuren i idrottsmedicin vid KI.

' Vid idrottshögskolan ska- bedrivas grundutbildning och forskning inom det idrottsvetenskapliga området. Detta förutsätter, menar centret, en delad institutionsorganisation mellan idrottshögskolan, HLS, KI och universitetet i Stockholm. KIs institution för fysiologi III och professu- ren i idrottsmedicin bildar en institution för humanbiologi och idrotts- medicin vid idrottshögskolan. Professuren i idrottspedagogik med kringresurser vid HLS bildar en institution för beteendevetenskap, och professuren i idrottshistoria med kringresurser vid universitetet i Stockholm bildar en institution för idrottshistoria.

Professorerna ska även i fortsättningen vara anställda vid respektive högskola men får enligt förslaget en dubbel anknytning, (vs. både till idrottshögskolan och den egna högskolan. Undervisningskyldighet och forskning skall komma såväl den egna högskolan som idroztshögskolan till del. Detta förhållande bör råda åtminstone under en övergångstid, eftersom det initialt kan vara värdefullt för idrottshögskolan att luta sig mot etablerade högskolor.

En institution för idrottsvetenskap bör byggas upp vid idroztshögskolan och om erfoderlig kompetens finns, bör en professur i idroztsvetenskap tillskapas redan från högskolans start. Vidare bör två s.k. linjegrupper etableras vid högskolan. Den ena linjegruppena ansvarar :ör ämnet id- rott inom olika lärarutbildningar. Den andra ansvarar för )lika idrotts- ledarutbildningar och idrottsvetenskapliga "fil.kand"-utbildningar och fristående kurser i samarbete med Bosöns folkhögskola.

En utbildnings—och forskningsnämnd bör inrättas direkt under den nya högskolans styrelse med uppgift att samordna utbildningen och forsk- ningen inom idrottens område i Stockholm. _I nämnden skall bl.a. ingå representanter för de etablerade forskningsinstitutioner vid KI, HLS och universitetet i Stockholm samt idrottshögskolans institution för id- rottsvetenskap.

10.4. Skrivelse från personalen vid HLS institution för idrottslärarutbildning

I en skrivelse redovisar lärare och övrig personal vid HLS institution för idrottslärarutbildning sina synpunkter på uppgifter, orginisation och resurser för en självständig idrottshögskola. Man utgår i skrivelsen från att den nya idrottshögskolan skall förläggas till instizutionens nu— varande lokaler.

I skrivelsen föreslås sammanfattningsvis följande:

all lärarutbildning i ämnet idrott, vid HLS, skall ske vid id- rottshögskolan, en institution för idrottsvetenskap inrättas ( med inrikt- ning mot ämnesteori,didaktik och metodik), lärarna vid idrottshögskolan ska kunna bedriva forsk- nings- och utvecklingsarbete i tjänsten, den pedagogiska och fysiologiska forskningen ska, som nu är fallet i förhållande till institutionen, vara samlokalise— rad med idrottshögskolan, - institutionen för fysiologi III, HLS idrottspedagogiska av- delning och den tillkommande verksamheten inom det id- rottshistoriska området vid universitetet i Stockholm ska tillhöra både de fakultetet i Stockholm de nu tillhör och den självständiga idrottshögskolan.

Professorerna vid de tre institutionerna, HLS idrottspedagogiska avdel- ning, KIs institution för fysiologi III och historiska institutionen vid universiteteti Stockholm skall ha undervisningsskyldighet vid idrotts- högskolan. Resurser ska tillställas idrottshögskolan för att täcka de merkostnader som kan uppstå till följd av att institutionerna är organi- satoriSkt knutna till idrottshögskolan.

Beträffandet centrum för idrottsforskning föreslås i skrivelsen att även centret förs till idrottshögskolan. Därmed skulle idrottshögskolan få ett riksansvar inom idrottens område och dess kringvetenskaper. Idrotts- högskolans bibliotek föreslås bli ansvarsbibliotek inom idrottens områ- de.

I skrivelsen understryks att resurser måste tillföras idrottshögskolan för personal, nybyggnation m.m.

10.5. Sammanfattande kommentar

I de förslag till uppgifter för idrottshögskolan som redovisas ovan ut- kristalliserar sig främst två utbildningsområden. Det ena området är utbildning av lärare i idrott för det allmänna skolväsendet. Det andra avser utbildningslinjer med inriktning mot idrottsrörelsens behov.

Det har i debatten om tänkbara uppgifter för idrottshögskolan påpekats att det är en skillnad mellan skolans mål för undervisning i ämnet id- rott och de mål idrottsrörelsen vill uppnå med högskoleutbildning i id- rott. Synpunkter med den här innebörden har bl.a. framförts i en skri- velse från högskolan i Örebro.

Det är förmodligen så att skolan och idrottsrörelsen har olika behov och intressen när det gäller inriktning och uppläggning av högskoleutbild- ning i ämnet idrott. Skillnaden skall dock inte överdrivas. Idrottsrörel- sen omfattar inte enbart elitidrott utan engagemanget är bredare och inbegriper även friskvård, barn— och ungdomsidrott, handikappidrott m.m. Att inom ramen för en och samma fackhögskola bedriva utbild- ning som vänder sig mot olika avnämare bör inte vålla några svårighe- ter och möjligheten till samordning vid planering, organisering m.m. av linjer för olika yrkesområden bör vara betydande. Däremot kan det inom en och samma utbildningslinje vara svårt att tillgodose både sko- lans och idrottsrörelsens behov. Det har påpekats att denna konflikt återspeglas i specialidrottslärarutbildningens mål och innehåll.

Idrottshögskolan är en fackhögskola på idrottens område som ska utbil- da för olika sektorer av arbetsmarknaden. Det är viktigt att högskolans ledning uppmärksammar de intressekonflikter som kan uppstå mellan olika avnämare och att utbildningsplaner och kursplaner tydligt anger mål och syfte för högskolans utbildningslinjer. Samtidigt anser jag att det förslag till utbildningar för idrottshögskolan som utarbetats inom institutionen för idrottslärarutbildning, inom idrottsrörelsen m.fl. tyder på en medvetenhet om problemet. De förslag till utbildningar, linjer och kurser, som redovisats från olika håll utgör en bra grund för att planera och organisera idrottshögskolans utbildningsutbud.

Behovet av nära samverkan mellan utbildning och forskning på idrotts- området framhålls genomgående. Det finns en allmän önskan att åstad- komma en vetenskaplig utveckling av ämnet idrott, som exempelvis tar sig uttryck i att ämnet som högskoleämne bör benämnas idrottsveten- skap. Centrum för idrottsforskning samt personalen vid institutionen för idrottslärarutbildning förespråkar att nuvarande forskningsresur- ser vid centret bör som institutioner tillhöra både nuvarande respektive högskoleenhet och idrottshögskolan. Som jag redovisar i bilaga 2 är in— stitutionssamverkan mellan olika högskolor och universitet en fråga för styrelserna för berörda enheter.

Centrum för idrottsforskning föreslår att centrets nuvarande uppgifter och representation bibehålls. Det förutsätter enligt min uppfattning att centret har samma förhållande till idrottshögskolan i Stockholm som till övriga högskoleenheter som erbjuder grundläggande utbildning med inriktning mot idrottsområdet.

Sammantaget visar redovisningen att det finns många förslag och syn- punkter på uppgifter för idrottshögskolan. Det föreligger dock inga kon— kreta utbildningsplaner eller kursplaner för linjer med inriktning mot idrott utanför skolområdet. Att ta fram sådana planer blir en viktig upp- gift för den interimsstyrelse som jag föreslår i det följande, för att förbe- reda inrättandet av den nya högskoleenheten.

11. Internationella frågor

Idrott och fram förallt elitidrott är starkt internationaliserad. Högre ut- bildning på idrottsområdet finns i de flesta industriländer och det be- drivs också på många håll en avancerad idrottsforskning. Fysisk aktivi- tet som inslag i friskvård är ett tema som behandlas i flera länder.

Enligt direktiven ska jag pröva hur mina förslag står i relation till EGs regler och system inom motsvarande ämnesområden. Idrotten ligger utanför Rom-traktatet men idrotten berörs av arbetet med att förverkli- ga EGs inre marknad. Följande områden upptar just nu ett intresse inom EG:

främjandet av en gemensam idrottspolitik i EG —- fri rörlighet för idrottens utövare idrott, sponsoring och massmedia i EG — fri rörlighet för idrottens ledare, läkare, instruktörer m.fl.

För näravarande diskuteras inom EG möjligheten att formulera enhetli- ga miniminormer för idrottsledares och instruktörers utbildning och jämförbarhet av examina. Vidare har aktualiserats program för idrotts- ledare av samma karaktär som studerandeutbytesprogrammet ERAS- MUS. EG har också diskuterat ett närmare forskningssamarbete på id- rottens område antingen genom samordnade forskningsinsatser eller genom gemensamma institutioner och laboratorier för t.ex. insatser i kampen mot doping.

EG-kommissionens verksamhet på idrottsområdet tar sin utgångspunkt i en särskild skrivelse (COM 88/331) från juli 1988 om medborgarnas Europa, ställd till Europaparlamentet. I skrivelsen slås fast att kultur-

och mediafrågorna är oundgängliga medel för att befästa den europeis- ka identiteten och EGs framtoning utåt. Integrationsarbetet kräver att ungdomen rycks med och blir delaktig i processen. Därför krävs också insatser inom utbildning, språk, ungdoms- och idrottsutbytet.

Det mellanstatliga idrottssamarbetet i Väst-europa har hittills främst ägt rum inom ramen för Europarådet. Rådet har haft stor betydelse för informationsutbytet men har också bidragit till konkreta samordnings- insatser när det gäller läktarvåld, handikappidrott, idrott för alla m.m.

Att en självständig högskola på idrottens och den fysiska fostrans områ- de nu etableras i Sverige har enligt min uppfattning ingen negativ in- verkan på våra möjligheter att deltaga i ett europeiskt samarbete inom den högre utbildningen och forskningen på idrottsområdet. Tvärtom kan högskolan underlätta exempelvis ett svenskt deltagande i ett inter- nationellt utbyte på området genom att idrotten får en starkare profile- ring inom högskoleområdet.

12. Mitt förslag

Direktiven anger förhållandevis klart villkoren för en ny idrottshögsko- la. Det är frågan om en självständig högskola för grundläggande utbild- ning på idrottens område med lokalisering till Stockholm. Dessutom gäller för mitt arbete att utrymmet för eventuella reformer måste ska- pas genom omprioriteringar. Detta tillsammans med det material som redovisats utgör förutsättningen för mitt förslag.

12.1. Den nya idrottshögskolan

Mitt förslag innebär att institutionen för idrottslärarutbildning, vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, bryts ur högskolan för att bilda en självständig statlig högskoleenhet för grundläggande utbild- ning på idrottens område. Förutsättningen för att en självständig id- rottshögskola i Stockholm ska kunna etableras inom rimlig tid är att man utgår från den kompetens på området som finns vid HLS institu- tion för idrottslärarutbildning.

Den nya högskoleenheten bör kallas idrottshögskolan i Stockholm. Som jag visat förekommer idrottsinriktad högskoleutbildning vid flera uni— versitet och högskolor i landet. Fasta resurser för idrottsforskning finns, förutom i stockholmsområdet, i Linköping och Umeå. Forskning och ut- bildning på idrottsområdet kommer även i fortsättningen att förekom- ma vid flera universitet och högskolor.

Den geografiska spridningen av resurserna för utbildning och forskning på idrottens område har flera fördelar. Tillgängligheten till högskoleut-

bildning i idrott ökar, det underlättar fortbildning och vidareutbildning för yrkesverksamma inom idrottsområdet, förbättar förutsättningarna för spridning av forskningsresultat m.m. Det är också en tillgång för RFS satsning på regionala utvecklingscentra.

Benämningen idrottshögskolan i Stockholm knyter an till den gängse benämningen inom högskoleområdet. Den implicerera att det inte före- ligger kvalitativa skillnader mellan utbildningar beroende på organisa- torisk hemvist. Kraven på kvalité i utbildningen är desamma oavsett om en linje är organiserad vid en självständig högskoleenhet eller ingår i en större högskoleorganisation.

Idrottshögskolan i Stockholm blir i högskolelagens mening en självstän- dig högskoleenhet. Den skall upptas i bilaga 1 till högskoleförordning- en, dvs. inordnas i det normala regelverket för högskolan. Någon sär- skild instruktion för idrottshögskolan behövs inte.

Verksamheten vid idrottshögskolan bör starta den 1 juli 1992.

Lärare och övrig personal som har sin anställning vid HLS bör övergå till den nya idrottshögskolan. Regeringen bör medge att tillsättningen av de nya tjänsterna vid idrottshögskolan i Stockholm får ske utan le- digkungörande och med de personer som har motsvarande tjänster vid HLS den 30 juni 1992. Jag kommer i det följande att föreslå att det till- sätts en interimsstyrelse med uppgift att förbereda inrättandet av den nya högskolan.

Sammanfattningsvis föreslår jag,

att HLS institution för idrottslärarutbildning med resurser bryts ur HLS och bildar en självständig statlig högskola för grundläggande utbildning i idrott, att den nya högskolan ska ha namnet idrottshögskolan i Stockholm, att idrottshögskolan inrättas den 1 juli 1992, att regeringen medger att tillsättningen av de nya tjänsterna vid id- rottshögskolan i Stockholm får ske utan ledigkungörande och med

de personer som har motsvarande tjänster vid HLS den 30 juni 1992 samt

att att idrottshögskolan i Stockholm inordnas i det normala regelver— ket för högskolan, dvs. upptas i bilaga 1 till högskoleförordningen.

12.2 Idrottshögskolans lokalisering

HLS institution för idrottslärarutbildning är förlagd till lokaler som är skilda från HLS huvudanläggning. Lokalerna är relativt moderna och väl anpassade för praktisk och teoretisk undervisning i idrott. Institu- tionen är också sedan gammalt lokalmässigt samordnad med institutio- nen för fysiologi III vid KI. Den har också viss egen laborativ utrustning för utveckling och forskning.

HLS saknar egna uthomhusanläggningar för sommar— och vinteridrott i anslutning till institutionen för idrottslärarutbildning. Man utnyttjar närbelägna anläggningar men hyr också på olika ställen i stockholms— området. Inom institutionens nuvarande markområde är det inte möj- ligt att anlägga en större utomshusanläggningar för idrott.

Som jag tidigare framhållit anser jag, efter bl.a. kontakter med bygg- nadsstyrelsen, att institutionens lokaler är väl lämpade för en idrotts— högskola av ungefär samma omfattning i fråga om antalet studerande och lärare som nu finns vid institutionen. Lokalkapaciteten för inom- husidrott och lektionsundervisning är tillfredsställande. Efter smärre upprustningsåtgärder och omdisponeringar är lokalutrymmena också tillräckliga för att den ytterligare personal som idrottshögskolan behö- ver ska kunna erbjudas tillfredsställande arbetslokaler. En högskola av den omfattningen och med de personalresurser jag här föreslår kan allt- så inrymmas i HLSs nuvarande lokaler för utbildning i idrott. Däremot är det knappast möjligt att utan nyinvesteringar klara en expansion som innebär att ytterligare lärare och annan personal kommer att behö- va arbetslokaler vid enheten.

Institutionens centrala läge i Stockholms innerstad har många fördelar för lärare och studerande,inte minst närheten till universitetet och

HLS. Samlokaliseringen med institutionen för fysiologi 111 är gynnsam för idrottshögskolan. Samtidigt inskränks handlingsutrymmet av att man saknar egna,fritt disponibla anläggningar för utomhusaktiviteter. För aktiviteter i skog och mark måste man söka sig till andra områden.

En lokalisering av idrottshögskolan till institutionen för idrottslärarut- bildnings nuvarande lokaler ger goda förutsättningar för samverkan mellan högskolan och RFs folkhögskola och anläggningar vid Bosön. Den nya högskolan beslutar själv om samverkan med andra organisatio- ner och institutioner. Detsamma gäller naturligtvis idrottsrörelsen. Men med den kapacitet som finns vid Bosön förefaller det rationellt att eftersträva samarbetsformer som gör det möjligt att förlägga olika ut— bildningsmoment, kurser eller delar av utbildningslinjer till Bosön. Överhuvudtaget bör idrottshögskolan i planering av linjer och kurser beakta den utbildning som förekommer vid Bosöns folkhögskola. Sam- tidigt anser jag att det finns skäl för idrottsrörelsen att se över den ut— bildningsverksamhet som äger rum vid Bosön, och vad det beträffar även vid Lillsved, mot bakgrund av att det etableras en självständig högskola med inriktning mot idrott i Stockholm.

Trots allt begränsas rörelsefriheten för idrottshögskolan av en lokalise— ring till centrala Stockholm. Framför allt när det gäller utomhusaktivi- teter men också med tanke på en eventuell framtida expansion.

Jag har mot den bakgrunden övervägt en alternativ lokalisering för id- rottshögskolan i stockholmsområdet. Jag har därvid noterat vad utred- ningen om "Utbyggd högskoleutbildning" framhåller beträffande den inomregionala obalans som råder i Stockholms län.35) På utbildnings- och forskningsområdet visar sig obalansen genom att praktiskt taget all högre utbildning och forskning vid universitet och högskolor har lokali- serats till de centrala och delvis norra delarna av Stockholms län.

Efter nedläggningen av flygvapnets flottilj F 18, i Tullinge i Botkyrka kommun, pågår inom försvarsmakten en diskussion om den framtida användningen av anläggningen.36) Anläggningen innehåller ett stort antal byggnader varav flera avsedda för undervisning. Där finns även

lämpliga lokaler för administration och andra ekonomibyggnader, och omgivningarna är utmärkta för idrotts- och friluftsverksamhet. I prin- cip år det endast en simhall som saknas.

Regeringen har beslutat om fortsatt militär närvaro på F 18 i Tullinge. Inom försvaret gör man för närvarande den bedömningen att anlägg- ningen kommer att användas i sådan omfattning att den inte också kan rymma en idrottshögskola. Jag har därvid övervägt möjligheten att för- lägga idrottshögskolan till en annan av försvarets anläggningar i stock- holmsområdet. Enligt riksdagens beslut flyttar Svea Ingenjörregemen- te,Ing 1, utanför Södertälje till Strängnäs.37) Regementets anläggning i Almnäs blir därmed ledig. Också Almnäsanläggningen är av den karak- tären att den utan alltför omfattande investeringar bör kunna svara mot idrottshögskolans behov.

En lokalisering av idrottshögskolan till Almnäsanläggningen måste även bedömas mot bakgrund av idrottshögskolans behov av kontakter och samverkan med andra högskoleenheter i stockholmsområdet. Efter- som huvudelen av den högre utbildningen och forskningen är belägen i centrala eller norra delen av stockholmsområdet kan en förläggning till Almnäs bli resurskrävande för idrottshögskolan. Läget skulle naturlig- tvis förändras till de bättre om de överväganden som nu görs rörande HLS framtida lokalisering leder till att högskolan förläggs till stock— holmsområdets södra del.

Vid en förläggning av idrottshögskolan till Tullinge eller Almnäs är det önskvärt att KI överväger en flyttning av institutionen för fysiologi 111 till Huddinge sjukhus, där det redan bedrivs kvalificerad idrottsforsk- ning. Med tanke på att institutionens nuvarande lokaler är i dåligt skick och i behov av renovering behöver merkostnaden för en flyttning till Huddinge sjukhus inte bli särskilt stor.

Om idrottshögskolan lokaliseras till gamla F 18 i Tullinge eller Alm- näsanläggningen utanför Södertälje minskar högskolans behov av att utnyttja RFS anläggning vid Bosön. Det förhindrar inte att idrottshög- skolan och Bosön har ett nära samarbete på utbildningsområdet.

Det finns således förutsättningar, i form av lämpliga anläggningar och markområden, för en lokalisering av idrottshögskolan till stockholms- områdets södra del. Den inomregionala problembilden i stockholmsre- gionen talar också för en sådan lösning.

I nuvarande läge vill jag dock förorda en förläggning av idrottshögsko- lan till HLS lokaler för institutionen för idrottslärarutbildning. Institu- tionens lokaler är väl lämpade för verksamheten och kan tas i anspråk omedelbart av den nya högskolan. Jag bedömer att det åtminstone på kort sikt är den för staten ekonomiskt bästa lösningen. Jag har då inte beaktat möjligheten och de ekonomiska konsekvenserna av en alterna- tiv användning av HLS lokaler och mark för idrottslärarutbildning.

Sammanfattningsvis föreslår jag

att idrottshögskolan lokaliseras till HLS nuvarande lokaler för insti- tutionen för idrottslärarutbildning, att Kl uppmärksammar vikten av att institutionen för fysiologi III även framgent samlokaliseras med idrottshögskolan, att en förläggning av idrottshögskolan till gamla F 18—anläggningen i Tullinge eller Almnäsanläggningen övervägs om idrottshögskolan inte lokaliseras till HLS anläggning för idrottslärarutbildning samt

att om en lokalisering till stockholmsområdets södra del aktualiseras är det önksvårt att KI överväger en förflyttning av institutionen för fysiologi IH till Huddinge sjukhus.

12.3 Idrottshögskolans uppgifter

Idrottshögskolan ska erbjuda grundläggande högskoleutbildning inom idrottsområdet. I likhet med motsvarande institutioner i de nordiska grannländerna kommer utbildningen av lärare i idrott för det allmänna skolväsendet att vara en huvuduppgift. Men att inrätta en särskild hög- skoleenhet med enbart den uppgiften förefaller inte rationellt. Då torde HLS nuvarande organisation vara både mer ändamålsenlig och effekti- vare. Idrottshögskolan bör också utveckla utbildningslinjer och friståen-

de kurser för andra sektorer av arbetsmarknaden. Idrottsrörelsens be- hov av kvalificerade ledare och tränare är ett viktigt skäl för RFS star- ka engagemang för en idrottshögskola. Men det finns också andra avnä— mare. Kommuner, landsting och företag har behov av kvalificerad ar— betskraft med kompetens inom området idrott och fysisk fostran. Id- rottshögskolan har således uppgifter både i förhållande till skolväsen— det, idrottsrörelsen och övriga delar av arbetsmarknaden.

Karakteristiskt för idrottshögskolan är att den ger högskoleutbildning i ämnet idrott och att utbildningen innehåller kunskapsuppbyggnad på högskolenivå i idrott, dvs. kroppsövnngar och fysisk aktivitet. Jag ser det dock inte som en uppgift för idrottshögskolan att utbilda aktiva id- rottsutövare i respektive idrottsgren. Därigenom skiljer sig idrottshög— skolan från de konstnärliga högskolorna för vilka utbildning av aktiva musiker, konstnärer m.m. är en huvuduppgift.

En naturlig uppgift för idrottshögskolan blir att utveckla ämnet idrott som högskoleämne. Det pågår en internationell diskussion om idrotts- ämnets ställning som högskoleämne och i den diskussionen bör idrotts- högskolan delta.

12.3.1 Utbildning av lärare

I stockholmsregionen är grundskollärarlinjen och ämneSIärarlinjen in- rättade vid HLS. Vid HLS finns Specialiseringen idrott och annat ämne för utbildning av lärare för årskurserna 4—9 i grundskolan. Även ämnes- lärarlinjen med Specialiseringen idrott och annat ämne kommer att in- rättas vid HLS, sannolikt från och med höstterminen 1992.

Grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen bör även i fortsättningen in- rättas som allmänna linjer vid HLS. Så långt möjligt bör utbildningen av lärare som ska undervisa i samma skolform hållas samman.

Även om linjerna är inrättade vid HLS är det naturligt att utbildningen i ämnet idrott förläggs till idrottshögskolan. Uppläggningen av utbild-

ningen måste planeras i samverkan mellan idrottshögskolan och HLS men idrottshögskolan bör ha ett huvudansvar för ämnesutbildningen i idrott.

Med hänsyn till att idrottshögskolan med sin förhållandevis begränsade basorganisation, kommer att vara känslig för större förändringar i verk— samheten bör det föreskrivas att HLS ska förlägga utbildningen i äm- net idrott på grundskollärarlinjen årskurserna 4—7 och ämneslärar- linjen till idrottshögskolan. Det förefaller rimligt att även förlägga ut- bildningen i idrott för lärare för årskurserna 1—7 till idrottshögskolan men jag anser att detta främst är en praktisk fråga som bör lösas mel- lan idrottshögskolan och HLS.

Jag har övervägt om idrottslärarlinjen också i fortsättningen ska vara en allmän linje vid HLS. För en sådan lösning talar att idrottslärarna bör utbildas tillsammans med de lärare som de ska samarbeta med i sko— lan. Jag har dock kommit till slutsatsen att idrottslärarlinjen åtminsto- ne tillsvidare bör inrättas som allmän utbildningslinje vid idrottshög- skolan. Ett skäl är att det ger en viss stabilitet i verksamheten som jag bedömer är av vikt framförallt under högskolans första år. Alla momen- ten i utbildningen är idag också förlagda till institutionen för idrottslä- rarutbildning.

12.3.2 Linjer och fristående kurser

I likhet med vad UHÄ föreslagit i sin anslagsframställan för 1990/91— 1992/93, anser jag att idrottslärarlinjens variant mot specialidrott bör avvecklas. Avvecklingen bör anstå tills idrottshögskolan startar, dvs. hösten 1992. Det betyder att antagning till specialidrottslärarutbild- ning kan fortgå till och med vårterminen 1992.

De resurser som friställs, genom att specialidrottslärarutbildningen läggs ned, bör föras över till idrottshögskolans anslag för lokala och in- dividuella linjer samt fristående kurser. Det ger idrottshögskolan resur- ser att utveckla nya linjer och kurser enligt bl.a. de förslag som redovi- _

sats av idrottsrörelsen och institutionen för idrottslärarutbildning vid HLS.

Specialidrottslärarutbildningen ger behörighet som idrottslärare i skol- väsendet. Det har dock inte varit möjligt att klarlägga om specialid- rottslärarnas yrkesverksamhet huvudsakligen återfinns inom skolan eller inom idrottsrörelsen. Det är därför svårt att bedöma vad en ned- läggning av specialidrottslärarutbildningen får för konsekvenser för skolans rekrytering av idrottslärare. När specialidrottslärarutbildning- en avvecklas innebär det att idrottslärarlinjens kapacitet minskar med 45 nybörjarplatser. Även om en del av resursen kan komma att använ- das för kompletteringskurser för behöriget för tjänst som lärare måste bortfallet uppmärksammmas vid dimensioneringen av linjerna för lä- rarutbildning med inriktning mot idrott. Kapaciteten på idrottslärarlin- jen, exklusive specialidrottslärarutbildning, kan de närmaste åren be- höva öka.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör idrottshögskolan utveckla ut- bildningar med bred inriktning mot träning, administration, ekonomi etc. utan att samtidigt eftersträva att de ska ge behörighet som lärare i det allmänna skolväsendet. Behörighetskravet bör uppnås genom kom- pletteringsstudier på samma sätt som för andra linjer i högskolan.

När nya lokala linjer planeras är det angeläget att behovet av flexibili- tet uppmärksammas. Arbetsmarknaden är osäker. Arbetsgivarna sa- knar erfarenheter och kunskaper om idrottshögskolans linjer och kur- ser. Utbildningarna bör vända sig mot breda områden av arbetsmarkna- den. De bör samtidigt lätt kunna ändras när erfarenheter vinns om ar- betsmarknadens inriktning och storlek för de examinerade från idrotts- högskolan.

Idrottshögskolan bör ha ett rikt utbud av fristående kurser av varieran- de omfattning. Kurserna bör bl.a. tillgodose olika målgruppers behov av fortbildning och vidareutbildning. HLS har startat en 20—poängs kurs i friskvård som det bör vara möjligt att bygga vidare på. Idrottsrörelsens behov av högskolekompetens kan ofta tillgodoses genom fristående kur- ser, exempelvis i samverkan mellan idrottshögskolan och Bosön.

De utbildningslinjer som idrottshögskolan inrättar bör ge möjlighet till ämnesfördjupning. Ämnesfördjupningen bör kunna sökas inom olika ämnesområden med syfte att ge behörighet för forskarutbildning.

För att kunna erbjuda hela utbildningslinjer med olika profiler måste idrottshögskolan samarbeta med andra högskolor och universitet. Det- ta är en fråga för idrottshögskolan och dess styrelse. Med det varierande utbildningsutbudet i stockholmsregionen är förutsättningarna goda för att pröva nya utbildningsvarianter tillsammans med olika institutioner vid universitetet, HLS, KI men också med de konstnärliga högskolorna.

Sammantaget talar detta för att idrottshögskolans utbildningar för sek- torer utanför det allmänna skolväsendet byggs upp successivt med fris- tående kurser och kortare linjer. Linjerna bör organiseras så att delar av dem kan läsas som enskilda kurser.

Jag kommer i det följande föreslå en interimsorganisation med uppgift att bl.a. ta fram utbildningsplaner och kursplaner för idrottshögskolans linjer och kurser. Ambitionen bör vara att kunna starta med några nya utbildningsalternativ vid högskolan från och med hösten 1992. Högsko- lan bör starta med en eller ett par lokala linjer som senare, om de visar sig bärkraftiga, kan omvandlas till allmänna utbildningslinjer.

12.3.3 Urvalsfrågor

Vid antagningen till specialidrottslärarutbildningen läggs stor vikt vid de sökandes erfarenheter från idrottsområdet. Urvalet företas i samråd med RF och berörda specialförbund. Enligt de nya regler för behörighet och urval till högskolan, som träder i kraft 1 juli 1991, har högskoleen- het möjlighet att själv fastställa kraven för särskild behörighet till loka- la linjer och fristående kurser. Det innebär att idrottsshögskolan kan, om den så önskar, fastställa sådana krav på särskild behörighet attex- empelvis idrottsliga meriter ger företräde till lokal utbildningslinje el- ler fristående kurs.

12.3.4 Forskningsfrågor m.m.

Idrottshögskolan skall vara en enhet för grundläggande högskoleutbild- ning, dvs. den skall inte ha egna s.k. fasta resurser för forskning. Sam- tidigt är forskningsanknytning av all grundläggande högskoleutbild- ning ett av de viktigaste målen för 197 7 års högskolereform.

All högskoleutbildning ska vila på vetenskaplig grundDet förutsätter att utbildningen planeras och genomförs av vetenskapligt kompetenta lärare. Andelen forskarutbildade lärare är ca 30 procent vid HLS insti- tution för idrottslärarutbildning vilket är ungefär den genomsnittliga andelen för samtliga mindre och medelstora högskolor utan egna fasta resurser för forskning.38l

När det gäller tillgången på forskarutbildade lärare är läget vid HLS in- stitution för idrottslärarutbildning således bättre än vid många andra mindre och medelstora högskolor i landet. Beaktar man dessutom att professorerna vid institutionen för fysiologi III har undervisningsskyl- dighet vid HLS, är läget förhållandevis gynnsamt.

Ambitionen måste vara att höja andelen forskarutbildade lärare vid id- rottshögskolan. Det kan ske dels genom att rekrytera forskarutbildade lärare, dels genom att underlätta för lärare vid idrottshögskolan att skaffa sig forskarkompetens inom ramen för sin tjänst.

Högskolelektorer och högskoleadjunkter med doktorsexamen eller mot- svarande som vill bedriva egen forskning kan söka medel för forskning ur en s.k. rörlig resurs. Medlen avsätts under respektive fakultetsanslag och kan sökas även av lärare vid högskolor utan egna fasta forsknings- resurser och utan egen forskningsorganisation.

Med tanke på idrottshögskolans uppgifter och lärarkårens vetenskapli- ga inriktning bör idrottshögskolan tillhöra fakultetsorganisationen vid både universitetet i Stockholm och KI. Detta bör anges i högskoleförord- ningens bilaga 10a. HLS saknar egen forskningsorganisation och tillhör fakultetsorganen vid universitet i Stockholm.

Tillhörigheten till fakultetsorganisationen vid universitetet i Stock- holm respektive KI ger lärare vid idrottshögskolan möjlighet att erhålla medel för egen forskning inom traditionella ämnesområden som pedago- gik, sociologi, medicin etc. Den reguljära forskningsorganisationen ska också uppmärksamma behovet av att utveckla nya ämnesområden, dvs. forskningsorganisationen måste vara flexibel och lyhörd för förnyelse och nytänkande.

För lärarna vid idrottshögskolan, som är en fackhögskola på ett nytt om- råde, är det viktigt att knytas till den befintliga forskarorganisationen. Det ger emellertid, enligt min uppfattning, inte tillräckliga möjligheter till utveckling och förnyelse av det egna fackämnet. Ett motiv, som bl.a. idrottsrörelsen understrukit, för att inrätta en särskild högskola på id- rottens område är önskemålet att förbättra villkoren för vetenskaplig utveckling av ämnet idrott.

Det finns naturligtvis en risk för att det specifika för ämnet idrott kom- mer i bakgrunden om nytänkandet inom idrottshögskolan uteslutande är hänvisat till den traditionella fakultetsorganisationen. För idrotts- högskolans framtida verksamhet måste det bedömas som angeläget att idrottshögskolans utbildningar får möjlighet att utveckla de ämneskun- skaper som bestämmer utbildningens och i viss mån yrkesrollens karak- tär. Därigenom kan ämnet idrott få en fastare ställningi högskolan som högskoleämne. Dessutom kan det, enligt olika bedömare, i förlängning- en skapa förutsättningar för ämnet idrott som ett eget vetenskapsområ- de i högskolan; ett vetenskapsområde där utgångspunkten söks i idrot- tens egna förutsättningar, utveckling och problem.

Det finns en likhet mellan ämnet idrott och de konstnärliga ämnesom- rådena när det gäller tradition och ställning som vetenskapligt område. Det är också en likheti det förhållandet att utbildningi ämnet idrott på samma sätt som utbildning i de konstnärliga ämnesområdena består i en kombination av teoretiska och praktiska kunskaper och övningar. Jag har därför övervägt en liknande organisation för idrottshögskolans utvecklingsarbete inom ämnesområdet idrott,som nu tillämpas för de konstnärliga högskolornas fördelning av medel för konstnärligt utveck—

lingsarbete. Jag har emellertid kommit till slutsatsen att frågan är för tidigt väckt. Först efter några års erfarenhet av verksamheten vid id- rottshögskolans kan det bli aktuellt att pröva om det finns behov av en särskild organisation för forskning och utvecklingsarbete i ämnet idrott vid högskolan.

De medel som regeringen anvisar direkt till de statliga högskoleenhe— tema för att främja samspelet mellan grundutbildning, forskning och forskarutbildning har ett vitt användningsområde. Som framgår av bil- aga 2, används medlen för att utveckla och genomföra kurser för att ge de studerande behörighet till forskarutbildning. Men medlen används även för andra ändmål, som särskilda studierektorstjänster för forskar- utbildning. lärares tjänstledighet för forskning, konferenser m.m.

Jag ser det som en viktig uppgift för idrottshögskolan att ta ett ansvar för utvecklingen av ämnet idrott och det specifika för ämnet, nämligen utbildning i olika moment av kroppsövningar och fysisk aktivitet. För detta bör särskilda medel anvisas idrottshögskolan. Anslaget för forsk- ningsanknytning av grundläggande utbildning m.m. kan används mycket fritt av högskolorna. Jag anser att det inom ramen för detta an- slag bör vara möjligt att tillgodose idrottshögskolans behov av medel för bl.a. att utveckla och fördjupa ämnet idrott som högskoleämne. Jag före- slår i det följande att idrottshögskolan anvisas ett förhållandevis stort belopp under anslaget forskningsanknytning av grundläggande högsko- leutbildning m.m. Därigenom erhåller idrottshögskolan också bättre förutsättningar för att delta i den internationella debatt som pågår om högskoleutbildning på idrottens område.

Idrottshögskolans utbildningslinjer bör i allmänhet ha en sådan omfatt- ning att de ger allmän behörighet till forskarutbildning. Det bör även vara möjligt att, antingen inom ramen för en linje eller genom komplet- terande kurser, erhålla särskild behörighet. Den särskilda behörigheten måste emellertid erhållas inom ett traditionellt ämnesområde. Styrel- sen för idrottshögskolan har att bevaka att tillräckligt med resurser till- delas för överbryggande kurser. I linje med vad jag ovan anfört borde det vara en angelägenhet för idrottshögskolan att åstadkomma en utveck—

ling och fördjupning av ämnet idrott. På sikt kan det leda till en förnyel— se och breddning av forskarutbildningen. Också detta bör uppmärksam- mas i kursutbudet vid högskolan.

Sammanfattningsvis föreslår jag,

att

att

att

att

att

att

att

att

idrottshögskolan i Stockholm ska vara en fackhögskola för grund- läggande högskoleutbildning i ämnet idrott för skolans, idrottsrö- relsens och andra avnämares behov, den allmänna utbildningslinjen, idrottslärare 120 poäng, i sin hel- het överförs från HLS till idrottshögskolan från och med läsåret 1992/93, att grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen med specialisering— en idrott och annat ämne även i fortsättningen bör inrättas vid HLS, det föreskrivs att HLS ska förelägga'ämnesutbildningen i idrott i grundskollärarutbildningen för årskurserna 4—9 och i ämneslärar— utbildningen till idrottshögskolan,

en resurs motsvarande 45 nybörjarplatser på idrottslärarlinjen specialidrottslärarutbildningen — överförs till idrottshögskolans anslag för lokala och indviduella linjer samt fristående kurser från budgetåret 1992/93, att det vid idrottshögskolan i Stockholm från och och med läsåret 1992/93 inrättas lokala linjer om minst 80 poäng och fristående kurser för idrottsrörelsens behov av kvalificerade ledare och träna— re men också för andra sektorer av arbetsmarknaden, idrottshögskolan ska tillhöra fakultetskollegiet vid universitetet i Stockholm och KI vilket anges i högskoleförordningens bilaga 10a samt

idrottshögskolan tillförs medel över anslaget forskningsanknyt- ning av grundläggande utbildning m.m. för bl.a. utveckling av äm— net idrott som högskoleämne.

1 2.4 Idrottshögskolans organisation

Som jag tidigare framhållit är idrottshögskolan i Stockholm en själv- ständig högskoleenhet i högskolelagens mening. Det innebär att idrotts- högskolan ska inordnas i det normala regelverk som gäller för högsko- lan.

Högskolan ska bl.a. ha egen styrelse och i ledningen en rektor och ett rektorsämbete. De sex företrädarna för allmänna intressen i högskolans styrelse utses, efter förslag från olika intressenter, av regeringen. Det är naturligt att den organiserade idrottsrörelsen kommer att vara repre- senterad i högskolans styrelse. Styrelsen bör få en bred representation från olika delar av samhället som har betydelse för idrottshögskolan och dess verksamhet.

Vid högskolan bör finnas en linjenämnd. Idrottshögskolan kommer åt- minstone inledningsvis att vara en liten fackhögskola. För att minska administrationen har jag övervägt möjligheten att idrottshögskolans styrelse samtidigt utgör linjenämnd. En sådan organisation tillämpas vid några av de mindre konstnärliga högskolorna.

Jag vill likväl inte förorda en sådan lösning. Högskolestyrelse och linje- nämnd har olika funktioner i högskolan vilket återspeglas i deras sam- mansättning. Jämfört med linjenämnden har styrelsen en starkare för- ankring i allmänna intressen vilket jag anser vara av betydelse för id- rottshögskolan. Högskolan är liten och ska utbilda för en arbetsmark— nad som saknar erfarenhet av högskoleutbildning. Det är då viktigt med ett starkt stöd i samhället vilket den bl.a. kan få genom intresserade och engagerade allmänföreträdare i styrelsen.

Vid högskolan bör finnas en linjenämnd för idrottslärarlinjen. Nämnden bör också ha ansvaret för de lokala linjer som kan komma att inrättas vid högskolan. Att inrätta flera linjenämnder vid högskolan, med den här planerade omfattningen, leder bara till administrativt merarbete.

Centrum för idrottsforskning och personalen vid HLS institution för id- rottslärarutbildning har var för sig i skrivelser lämnat förslag på id- rottshögskolans organisation. Förslagen innebär en gemensam institu—

tionsorganisation för idrottshögskolan, KI, HLS respektive universite- tet i Stockholm.

Frågan om institutionsindelning eller indelning i andra arbetsenheter vid högskolan bestäms av högskolestyrelsen. Det är också berörda hög— skolestyrelser som avgör om en institution skall vara gemensam för två eller flera högskoleenheter. Högskolans institutionsindelning är följakt- ligen inte en fråga för riksdag och regering.

I likhet med vad centrum för idrottsforskning föreslår i sin skrivelse an- ser jag att centret bör bibehållas med oförändrade uppgifter och med oförändrad representation. Centret inrättades för ett och ett halvt år se- dan och verksamheten bör stabiliseras innan förändringar övervägs i uppgifter och organisation. Centret bör också i fortsättning ha ett natio- nellt ansvar för forskningen på idrottens område. Förhållandet mellan centrum för idrottsforskning och idrottshögskolan bör inte skilja sig från centrets relationer till andra högskoleenheter med idrottsutbild- ning på programmet.

Till skillnad från centrum för idrottsforskning anser jag inte att centret bör omvandlas till ett forskningsråd för idrottsområdet. Jag är medve- ten om att idrottsforskningen har svårigheter att hävda sig konkurren- sen om forskningsrådens medel. Men lösningen ligger inte i att undan- dra idrottsforskningen konkurrensen från andra forskningsområden utan i att skärpa kvalitén i den forskning som bedrivs inom området. Den uppgiften fyller centret bäst genom att fortsätta som forskningsin- stitution, med ansvar och överblick över den samlade idrottsforskningen i landet.

UHÄ har föreskrivit39) att innehavarna av de tre professurerna vid KIs institution för fysiologi III ska meddela undervisning inom grundutbild- ningen vid högskolan för lärarutbildningi Stockholm, med 43 timmar vardera per läsår.

Föreskriften bör från och med den 1 juli 1992 gälla oförändrad i förhål- lande till idrottshögskolan i Stockholm. Vidare bör motsvarande skyl- dighet föreskrivas för innehavaren av professuren i idrottshistoria vid

universitetet i Stockholm. Det är också önskvärt att den av HLS inrätta- de professuren i idrottsspedagogik är förenad med undervisningsskyl- dighet vid idrottshögskolan.

Sammanfattningsvis föreslår jag,

att det vid idrottshögskolan ska finnas styrelse och linjenämnd, att centrum för idrottsforskning behåller sina nuvarande uppgifter, representation och organisation, 'att det föreskrivs att innehavarna av professurerna vid KIs institu- tion för fysiologi III och innehavaren av professuren idrottshistoria vid universitetet i Stockholm har undervisningsskyldighet vid id- rottshögskolan i Stockholm samt att HLS överväger att ge innehavaren av den av HLS inrättade pro- fessuren i idrottspedagogik undervisningsskyldighet vid idrotts— högskolan.

12.5 Idrottshögskolans dimensionering och finansiering

De resurser som jag föreslår ska tilldelas idrottshögskolan innebär att högskolan blir en förhållandevis liten högskola. Räknat i antal stude- rande och lärare får högskolan i stort sett samma omfattning som HLS institution för idrottslärarutbildning har idag. Detta kan motiveras av allmänna budgetskäl men jag vill också understryka det rimliga i att en ny högskola med nya utbildningar, som delvis riktar sig mot en arbets- marknad vars omfattning är oklar, startar i en liten skala för att, om det visar sig lämpligt, successivt byggas ut.

Resurser för idrottshögskolan åstadkoms i huvudsak genom den bespa- ring som uppträder för HLS genom att idrottslärarlinjen bryts ur. Be- räkningarna i det följande avser läget 1 juli 1992 i 1989 års priser.

När idrottslärarlinjen 1986/87 förlängdes från 80 till 120 poäng skulle det åstadkommas inom ramen för oförändrade resurser. Anpassningen av per capita kostnaden kunde inte ske i ett steg och är enligt HLS ännu

inte genomförd. UHÄ har i sin anslagsframställning för 1990/91—- 1992/93 angett per capita kostnaden för idrottslärarlinjen till 31 600 kr.

Den årliga antagningen till idrottslärarlinjen är f.n. 69 studerande som jag förutsätter inte kommer att ändras till 1 juli 1992. Det ger 207 års- studieplatser i ett fortvarighetstillstånd.

Det belopp som skall överföras från HLS, under anslaget för utbildning för undervisningsyrken, till idrottshögskolan är 6 541 200 kr.

Det belopp som HLS faktiskt beräknat för de 207 årsstudieplatserna för 1989/90 är 7 321 000 kr., dvs. man utgår från en per capita kostnad på ca 35 400 kr. Institutionen för idrottslärarutbildning har för 1989/90 be- gärt drygt 8 150 000 kr grundat på en per capita kostnad på ca 32 200 kr. och på 258 årsstudieplatser. Institutionen anser sig inte på ett år kunna anpassa verksamheten från 258 till 207 årsstudieplatser.

I beloppet ingår kostnader för vad HLS kallar gemensamma ändamål. Beloppet utgör 30 procent av totalkostnaden för linjen och behålls av HLS för central förvaltning,bibliotek,lokalvård. AV/ITV—enheter m.m. Detta belopp ska överföras till idrottshögskolan som efter den 1 juli 1992 själv har att svara för motsvarande utgifter.

Inom HLS hävdas att utbrytningen av idrottslärarlinjen inte fullt ut kan kompenseras genom besparingar på den centrala förvaltningen och att en del av beloppet för gemensamma ändamål därför bör kvarstanna i HLS efter omorganisationen. Beloppet bör motsvara idrottslärarlinjens andel av det totala anslaget till HLS för utbildning för undervisningsyr- ken, dvs. ca 6 procent. HLS utgifter för den centrala förvaltningen är drygt 7,5 milj. kr. vilket innebär att HLS skulle behålla knappt 0,5 milj. kr. av den totala kostnaden för idrottslärarlinjen.

Jag anser att kostnaden för idrottslärarlinjen 1992/93 måste utgå från att full anpassning skett till den faktiska per capita kostnaden och det faktiska antalet årsstudieplatser. Det betyder en lägre per capita kost- nad än den som tillämpas idag. Jag ansluter mig när det gäller kostna- den per årsstudieplats på linjen till UHÄs beräkningar. Jag anser vida-

re att HLS till den 1 juli 1992 måste kunna anpassa utgifterna för den centrala förvaltningen till det faktiska behovet. Hela den beräknade re— sursen för idrottslärarlinjen bör överföras till idrottshögskolan. Det be— tyder att anslaget för utbildning för undervisningsyrken till HLS 1992/93 skall minskas med 6 541 200 kr. Beloppet skall i sin helhet till- föras den nya idrottshögskolan under, som jag föreslår i det följande, två olika anslag.

HLS anslag för lokala och individuella linjer samt fristående kurser, det s.k. lif—anslaget, uppgår för innevarande budgetår till 3 319 000 kr. (in- klusive anslaget för fristående kurser vid centrum för idrottsforskning). Med antagandet att institutionen för idrottslärarutbildnings andel bör vara 6 procent också av lif—anslaget (exklusive anslaget till centrum för idrottsforskning som HLS i realiteten inte disponerar) ska från lif— anslaget till HLS överföras 170 000kr till idrottshögskolan. För 1989/90 har HLS styrelse avsatt 316 000 kr. motsvarande ca 27 årsstudieplatser för fristående kurser vid institutionen för idrottslärarutbildning.

Det är av betydelse för HLS och lärarutbildningen att idrottshögskolan han ett visst utbud av fristående kurser. Förnyelse av utbildningen sker ofta genom att utveckla och pröva nya fristående kurser. Exempelvis kan en utveckling av kurser i friskvård bidra till en kvalitetshöjning i utbildningen av lärare i idrott. Jag anser att ett belopp motsvarande minst 25 årsstudieplatser bör överföras för budgetåret 1992/93 från HLS lif—anslag till motsvarande anslag för idrottshögskolan, dvs. ca 300 000 kr.

Av de anslag som fördelas direkt till en högskoleenhet från regeringens forskningsbudget är deti princip endast anslaget för forskningsanknyt— ning av grundläggande utbildning m.m. som berör idrottshögskolan. För 1989/90 tilldelas HLS under anslaget 1 203 000 kr. vilket med en 6— procentig andel ger drygt 70 000 kr. för forskningsanknytning av grund— läggande utbildning vid idrottshögskolan.

I realiteten har institutionen för idrottslärarutbildning förfogat över ett större belopp för forskningsanknytning av grundläggande utbildning. HLS har beslutat om ett särskilt program för 1987/88—1989/90 i syfte

att stärka grundutbildningens forskningsanknytning utöver vad ansla- get för forskningsanknytning medger. Medel har avsatts från grundut- bildningsanslaget vilket innebär att institutionen förfogar över 150 000 kr. innevarande budgetår för förbättra anknytningen mellan grundut- bildning och forskning.

Idrottshögskolan kommer att ha ett stort behov av resurser för att stär- ka forskningsanknytningen i grundutbildningen och för att överhuvud— taget stärka lärarkårens forskarkompetens. Det är emellertid inte rim- ligt att detta behov i sin helhet skall finansieras av lärarutbildningen vid HLS. Överföringen av medel för forskningsanknytning från HLS till idrottshögskolan bör därför begränsas till en skälig andel, dvs. ca 70 000 kr.

Utgifter för lokalhyror, bränsle, lyse och vatten samt övriga kostnader för fastighetsdriften vid de statliga högskoleenheterna m.m. inom ut- bildningsdepartementets verksamhetsområde finaniseras över anslaget lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna. Motsvarande utgifter för institutionen för idrottslärarutbildning bekostas över anslaget till HLS. För budgetåret 1989/90 har utgifterna för driften av institutionens byggnader beräknats till ca 10,1 milj. kr. Från och med 1 juli 1992 bör anslaget till HLS minska med ca 10,1 milj. kr och sättas upp som en ny anslagspost för idrottshögskolan.

Sammanfattas den anslagsvisa överföringen av medel från HLS till den nya idrottshögskolan från den 1 juli 1992, i tabell form, ser det ut på föl- jande sätt (1989 års priser). Inom parentes anges respektive anslags be- teckning i regeringens budgetproposition för budgetåret 1989/90:

Anslag Belopp (kr.)

Utbildning för 6 100 000 undervisningsyrken (D 10.)

Lokala och indviduella 300 000 linjer och fristående kurser (D 12.)

Forskningsanknytning av ' 70 000

grundläggande utbildning m.m. (D 15.)

Lokalkostnader vid högskole- 10 100 000 enheter (D 4.)

Summa: 16 570 000

Utöver dessa förändringar i anslagsfördelningen kommer idrottshög- skolan att tillföras resurser från HLS för utbildning av grundskollärare för årskurserna 4-9 i ämnet idrott. Även studerande på ämneslärarlin- jen med Specialiseringen idrott och annat ämne kommer att ha ämnes- undervisningen i idrott förlagd till idrottshögskolan. Utbildningen vän— tas komma igång först 1992/93 och då dimensioneringen är oklar be- handlas den inte i detta sammanhang.

Förläggningen av utbildningen i ämnet idrott i grundskollärarutbild- ningen till idrottshögskolan kan ses som uppdragsutbildning. Beräk- ningen i det följande utgår från att den ökning av antagningen från 25 till 50 studerande som HLS genomförde i samband med höstantagning- en 1989 för kombinationen idrott och annat ämne i grundsskollärarlin- jen ligger fast till och med budgetåret 1992/93. Beräkningen har tagits fram i samarbete med HLS. I beräkningen beaktas att utbildningen i 60 poäng idrott är förlagd över en fyraårs period och att poängfördelningen varierar mellan åren.

Tablå 6 Beräknad årlig kostnad för HLS för utbildning i ämnet id- rotti grundskollärarlinjen för undervisning i åk 4—9. (1 000 kr., 1989 års priser)

År 1988/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 Åk 1 293 587 587 587 587 587 Åk 2 253 506 506 506 506 Åk 3 234 468 468 468 Åk 4 408 815 815 Summa: 393 840 1 327 1 969 2 376 2 376

Som framgår av tablån kommer idrottshögskolan tillföras närmare 2,4 milj. kr. årligen från HLS från och med startåret 1 juli 1992. Det är ett väsentligt tillskott och stärker stabiliteten i basorganisationen.

De medel som friställs i samband med nedläggningen av specialidrotts- lärarutbildningen föreslår jag överflyttas till högskolans lif—anslag. Medlen bör användas till att utveckla nya linjer och kurser. Det belopp som överförs från anslaget för utbildningar för undervisningsyrken till lif—anslaget är 1 422 000 kr. 1992/93, 2 844 000 kr. 1993/94 och 4 266 000 kr. 1994/95.

Beräkningen ovan har uteslutande gällt en omfördelning av resurser till idrottshögskolan inom ramen för anslagen till HLS (jag har då inte beaktat den kostnadsökning som kan orsakas av att kapaciteten på id- rottslärarlinjen kan behöva öka då specialidrottslärarutbildningen av— vecklas). Det är dock inte rimligt att räkna med att en ny högskola ska kunna etableras utan att det uppstår extra kostnader. Även om man ut— går från att en homogen enhet som idrottshögskolan kan uppnå en mer rationell verksamhet som självständig högskoleenhet, än som en del av HLS, innebär självständigheten att vissa nödvändiga funktioner till- kommer. Det är ofrånkomligt att uppbyggnaden av en ny högskoleenhet innebära vissa ökade utgifter.

Idrottshögskolan ska som övriga statliga högskoleenheter ha en högsko— lestyrelse. Årskostnaden för sammanträden m.m. beräknas till ca 50 000 kr.

Vidare skall det finnas ett rektorsämbete. Rektorsämbetet har under styrelsen fortlöpande det närmaste inseendet över allt som rör högskole- enheten. Ämbetet består av rektor och om regeringen så föreskriver en förvaltningschef. Vid idrottshögskolan bör förvaltningschefens uppgif- ter fullgöras av rektor. Utgifter för rektor med en viss administrativ stödfunktion uppskattar jag till 700 000 kr.

Prefekten vid institutionen för idrottslärarutbildning utför idag en del av de uppgifter som kommer att åvila rektor för idrottshögskolan. Men en rad nya arbetsuppgifter tillkommer. Idrottshögskolans rektor får mer externa uppgifter, inte minst internationella kontakter, samtidigt som de interna uppgifterna växer bl.a. till följd av styrelsens verksam- het. Den eventuella rationaliseringsvinst som kan frigöras genom till- komsten av rektorsämbetet i förhållande till prefektens nuvarande funktion bör utnyttjas för att stärka högskolans administration.

Idrottshögskolan bör tillföras egna resurser för att förstärka lärarkå- rens forskarkompetens, främja sambandet mellan grundutbildning och forskning samt för att utveckla ämnet idrott som högskoleämne. Medlen bör tillföras idrottshögskolan över anslaget för forskningsanknytning av grundläggande utbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete var- vid det klart bör framgå att medlen kan användas för utveckling och för- djupning av idrottshögskolans karaktärsämne. För budgetåret 1992/93 bör 500 000 kr. (inklusive det belopp på 70 000 kr. som avsatts från HLS budget) avsättas för ändamålet.

Sammantaget innebär detta att etableringen av idrottshögskolan med- för ett ökat resursbehov på ca 1,2 milj. kr. Två tredjedelar av beloppet är en direkt följd av att högskolan blir självständig och avser i första hand rektorsämbetet. En tredjedel avser ett nytillskott av medel för utveck- lingsarbete.

Det går knappast att hävda att övriga delar av högskoleväsendet har så- dana fördelar eller gör sådana besparingar genom idrottshögskolans tillkomst, att merkostnaden naturligen ska finansieras genom ompriori- teringar inom ramen för anslaget till högskolan. Inte heller är det rim- ligt att ytterligare belasta lärarutbildningen.

Idrottshögskolan kommer att bli en viktig resurs för idrottsrörelsen när det gäller att höja kvalité och kompetens hos ledare, tränare, adminis- tratörer m.m. Basen för rekryteringen till forskarutbildning med inrikt— ning mot idrott vidgas. Satsningen på att utveckla ämnet idrott som högskoleämne och vetenskapsområde bör ha ett stort intresse för idrot— ten. Mot den bakgrunden anser jag att de ökade statliga utgifterna på högskoleområdet bör finansieras inom ramen för det samlade statliga stödet till idrotten.

Sammantaget ger det en budget och budgetstruktur för idrottshögsko— lan 1992/93—1994/95 enligt följande (1989 års priser):

År 1992/93 1993/94 1994/95 (1000 kr.) (1000 kr.) (1000 kr.)

Idrottslärar- 2 925* 2 925* 2 925*

linjen

Specialidrott— 2 844 1 422 -

lärarutbildning

Lif-anslaget 1 722 3 144 4 566 Forskningan- 500 500 500 knytning m.m. Lokalkostnader

m.m. 10 100 10 100 10 100

Uppdrag för 2 376 2 376 2 376 HLS

Summa: 20 567 20 567 20 567

*Inklusive ökade utgifter för rektorsämbete och styrelse.

Sammanställningen visar den successiva ökning som sker av lif—ansla- get i takt med att specialidrottslärarutbildningen avvecklas. Den totala per capitakostnaden för idrottshögskolan, inklusive kostnaderna för driften av byggnaderna, visar att utbildningen vid idrottshögskolan är en i högskolesammanhang dyr utbildning.

Mitt förslag innebär inga ökade utgifter för studiemedelssystemet. In- terimsstyrelsen får närmare svara för olika frågor som rör studerande- kåren vid idrottshögskolan.

Mitt förslag innebär att idrottshögskolan övertar HLS lokaler för insti- tutionen för idrottslärarutbildning. Som jag tidigare framhållit räknar jag med endast marginella insatser för att lokalutrymmena ska kunna tillgodose idrottshögskolans behov.

Sammanfattningsvis föreslår jag,

att anslagen D 4., D 10., D 12. och D 15. för HLS ska minska med sammanlagt ca 16,6 milj. kr. i 1989/90 års priser och överföras på motsvarande anslagsposter för idrottshögsko- lan i Stockholm från och med budgetåret 1992/93, att ett belopp på ca 7 50 000 kr. tillförs idrottshögskolan för sty- relse, rektorsämbete m.m., att ytterligare ca 430 000 kr. tillförs idrottshögskolan under

anslaget forskningsanknytning av grundläggande utbild- ning samt konstnärligt utvecklingsarbete och

att den merkostnad för högskoleområdet som etableringen av idrottshögskolan innebär finansieras inom ramen för sta- tens samlade bidrag till idrotten.

12.6 Övergångsorganisation för åren 1990/91—1991/92

För att idrottshögskolan skall kunna starta verksamheten läsåret 1992/93 måste olika institutionella och organisatoriska frågor vara lös- ta. För att förbereda inrättandet av idrottshögskolan föreslår jag att det

tillsätts en interimsstyrelse under våren 1991, enligt den modell som tillämpas för den statliga högskoleutbildningen i Trollhättan—, Uddevalla-, Vänersborgs- och Lysekilsområdet—40) Styrelsen bör få en sådan sammansättning som anges i högskolelagen och med sikte på att den skall övergå som ordinarie styrelse från den dag idrottshögskolan är inrättad.

Styrelsen ska utarbeta förslag till anslagsframställan till UHÄ för bud- getåret 1992/93, dvs. för det sista året i den treåriga budgetperiod som inleds budgetåret 1990/91. Anslagsframställan bör inkomma till UHÄ under senvåren 1991. Det blir också interimstyrelsens uppgift att året därpå utarbeta anslagsframställan för den nya treåriga budgetram som börjar löpa från 1993/94. Anslagsframställan måste ha inkommit till UHÄ i april 1992. Den ska vidare förbereda organisationen av den nya högskolan, föreslå eventuella institutioner, utarbeta utbildningsplaner för linjer och kurser, överväga behörighetsregler, anställa personal, or— ganisera nya administrativa rutiner, svara för att studerandekår orga— niseras m.m.

Det förefaller praktiskt att den nuvarande linjenämnden för idrottslä- rarlinjen vid HLS får en dubbel funktion. Den bör som hittills utgöra linjenämnd vid HLS till 30 juni 1992 och samtidigt fungera som linje- nämnd för idrottshögskolans interimsstyrelse. I den senare funktionen kan linjenämnden dock behöva kompletteras med några företrädare från de nya sektorer av arbetsmarknaden som högskolan vänder sig mot.

Jag bedömer det som orimligt att den nuvarande administrativa perso- nalen vid institutionen för idrottslärarutbildning, förutom ordinarie ar- betsuppgifter, också ska kunna bispringa interimsstyrelsen i planering- en av den nya högskolan. De medel som överförs från HLS från och med 1 juli 1992 ger idrottshögskolan resurser för att förstärka administra- tionen. En viss del av förstärkningen behövs redan under budgetåret 1990/91.

Under budgetåret 1990/91 behöver interimsstyrelsen resurser motsva- rande två tjänster; en byråsekreterare och en byråassistent på halvtid.

Under 1991/92 bör halvtidstjänsten övergå till helttidstjänst. Båda tjänsterna förs över till idrottshögskolan från den 1 juli 1992.

För att inte det merarbete som uppstår vid övergången skall leda till att man bygger upp en större administration än vad idrottshögskolan lång- siktigt behöver bör man så långt möjligt köpa tjänster från t.ex. HLS och universitetet i Stockholm. För detta och andra ändamål bör ett engångs- belopp avsättas för interimsstyrelsen.

Kostnaderna för de föreslagna tjänsterna beräknar jag för 1990/91 till ca 150 000 kr. och för 1991/92 till ca 400 000 kr. Det senare beloppet ligger inom ramen för anslaget för idrottslärarlinjen som från och med budge- tåret 1992/93 i sin helhet överflyttas från HLS till idrottshögskolan. Ut- gifterna under 1990/91 och 1991/92 är alltså endast en tillfällig extra ut- gift för statsbudgeten. För styrelsens och kanslipersonalens arbete, sty- relsearvode, resor, köp av tjänster, information m.m. beräknar jag ett engångsbelopp för 1990/91 på 200 000 kr. och för 1991/92 på 400 000 kr.

Sammanfattningsvis blir merkostnaden för statsbudgeten fram till star- ten för idrottshögskolan:

1990/91 (kr.) 1991/92 (kr.) Nya befattningar 150 000 400 000 Övriga utgifter 200 000 400 000 Summa: 350 000 800 000

I samband med riksdagens beslut om att inrätta en idrottshögskola i Stockholm bör i beslutet ingå att det ska tillsättas en interimsstyrelse för planering m.m. av den nya idrottshögskolan och med en budget en- ligt ovan. Utgiftema för övergångsorganisationen bör också täckas in- om ramen för statens stöd till idrotten och idrottsrörelsen. Sammanta- get betyder det att från statens samlade stöd till idrottsrörelsen överförs till integimsstyrelsen och idrottshögskolan 350 000 kr. 1990/91, 800 000 kr. 1991192 cch- 1 200 000 kr. 1992/93.

Sammanfattningsvis föreslår jag

att

att

att

att

att

att

det tillsätts en interimsstyrelse för idrottshögskolan senast under våren 1991 med uppgift att planera och genomföra etableringen av den nya idrottshögskolan, linjenämnden för idrottslärarlinjen vid HLS också utgör linjenämnd för interimsstyrelsen,

medel tillförs, tidigareläggs, interimsstyrelsen motsvaran— de en tjänst som byråsekreterare och en byråassistent på halvtid under budgetåret 1990/91 och ytterligare en halv- tidstjänst som byråassistent under budgetåret 1991/92, interimsstyrelsen tillförs ett engångsbelopp på 200 000 kr. för 1990/91 och 400 000 kr. för 1991/92, utgifterna för övergångsorganisationen täcks inom ramen för statens stöd till idrotten och idrottsrörelsen samt studerandekår med obligatoriskt medlemskap ska finnas vid idrottshögskolan i Stockholm från den 1 juli 1992.

Fotnoter

599089”??—

11.

12. 13.

14.

15. 16.

1988/89zUbU 22, rskr. 197.

Se exempelvis utredningen, "Idrott och högskoleutbildning", förslag till principmodell,organisationstruktur och innehåll, utarbetad av en arbetsgrupp inom Sveriges Riksidrottsförbund, 1988. Se exempelvis olika bidrag i, "Festskrift vid GCI—GIst 175- årsjubileum", Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988. 1986/87zUbU 26, rskr. 282. * Proposition 1987/88:100, bil 10

1987/88zUbU 28.

Se ovan not 1.

Direktiv 198415.

Direktiv 1988z43. Termen idrott används här och i fortsättningen som ett samlat och överordnat begrepp för olika former av kroppsövningar. I detta ingår olika former av idrott som tävlingsidrott, motionsid- rott, idrott som rekreation, idrott som undervisningsämne m.m. För en mer utförlig diskussion av begreppet idrott hänvisas till skriften "Idrottsvanori förändring", av Lars-Magnus Engström, Högskolan för lärarutbildning i Stockholm,1989. Normalt fastställs numera utbildningsplanen för en linje lokalt. Undantag är linjer som riktas sig mot yrken där det finns olika former av officiellt fastställd legitimation eller behörighets- krav, dvs. framförallt linjer som riktar sig mot vårdyrken och undervisningsyrken. Proposition 1984/85:122, UbU 31, rskr. 366. Förordning om försöksverksamhet med utbildning av lärare i gymnastik och annat ämne UHÄ—FS 197 7 :167. Försöksverk- samheten förlades till Örebro som en variant på idrottslärarlin- jen och avsåg tjänst som lärare i grundskolan och gymansiesko- lan. Utbildningsbeskrivning 1989/90 Idrottspedagoglinjen.Umeå universitet. PM 1989—09—14, högskolan i Halmstad, Ulla Tebelius. Ds 1989:31.

17. 18.

19. 20.

21. 22. 23. 24. 25.

26. 27.

28.

29. 30.

31.

32. 33.

34

35.

Proposition 1978/79 :100, bil 10.

Behov av fritidsledare en prognos (1987—1990). SÖ rapportse— rie, R86z79.

Se fotnot 18. "Idrottsrörelsen", Sten Eriksson, idrottspedagogiska rapporter, Göteborgs universitet. Se vidare Ds 1989:33. SOU 1987:70. Proposition 1987/88:100. Proposition 1987/88:100 bil 10,s 275. Från bl.a. Sveriges Riksidrottsförbund, Svenska Bordtennisiör- bundet, Svenska Seglarförbundet. UHÄs anslagsframställning 1990/91—1992/93, litt D 10. PM 1989—02—14, "Ökning av behovet av lärare i praktisk— estetiska ämnen på grund av ny prognos om befolkningsutveck- lingen m.m." PM är utarbetad inom SÖ och översänd till UHÄ. I betänkandet "Idrott åt alla", SOU 1969:29 konstateras att det inte är möjligt att dra en meningsfull gräns mellan idrott och friluftsliv utan utredningen använder begreppet idrott som samlande begrepp för idrott och friluftsliv. Jag tillämpar sam- ma synsätt. Idrott och motion i Sverige, en statistisk beskrivning,SCB 1989. Idrottsrörelsen, Sten Eriksson, Idrottspedagogiska rapporter 30.

Specialarbete C—uppsats vid pedagogiska institutionen , Umeå universitet, Camilla Blid och PM 1989-09—08 Högskolan i Halmstad, Christina Sjöberg.

UHÄ-FS 1987111. Proposition 1987/88:100, bilaga 10. Se t.ex. rapporten Idrott och Högskoleutbildning, förslag till principmodell, organisationsstruktur och innehåll. Rapporten har dock inte behandlats i RFs valda ledningsorgan. Rapporten ger därför inte uttryck för RFS officiella ställningstaganden, men torde i sina huvudlinjer likväl ge en god bild av idrottsrö— relsens uppfattning. Utredningen om Utbyggd högskoleutbildning i Gotlands och Blekinge län och södra delen av Stockholms län, Ds 1989:33.

36. 37. 38.

39.

40.

FM 90 delrapport 14. Prop 1989/9019, 1989/90 F öU3 Forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna, SOU 1989:27 Föreskrifter av UHÄ om skyldighet för innehavarna av vissa professurer vid KI att meddela undervisning inom grundutbild- ningen vid högskolan för lärarutbildning, UHÄ—FS 1987:11. UHÄ—FS 1989:16

Bilaga 1

Idrottsutbildning i högskolorna i Danmark, Finland och Nor- ge

Danmark

Ämnet idrott förekommer som högskoleutbildning vid Danmarks Höj- skole for Legemsövelser i Köpenhamn och vid Odense universitet vid in- stitutet för idrott vid det medicinska fakulteten.

Danmarks ngskole for Legemsgvelser, DHL, är en självständig högsko- lenhet sedan 1911. Den saknar egna fasta resurser för forskning och forskarutbildning. Verksamheten leds av en rektor.

Ämnet idrott är inrättat vid Köpenhamns universitetet och tillhör na- turvetenskapliga fakulteten. Utbildningen i ämnet sker i samarbete med humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet samt med DHL. Köpenhamns universitet och DHL har träffat ett avtal där syftet är att stärka samarbetet när det gäller utbildning och forskning inom området idrott. Ett gemensamt råd för universitetet och DHL svarar för att avta— let följs medan en särskild nämnd sköter det löpande,dagliga samarbe- tet.

DHL medverkar i utbildningen av gymnasielärare. Lärare i grundsko- lan, folkskollärare, i idrott utbildas vid olika lärarseminarier.

Lärare i gymnasiet undervisari allmänheti två ämnen, huvudfack och bifack. Ämnet idrott är normalt bifack och studeras i två år. Huvud- facket, som är språk, matematik, historia etc., studeras i fyra år. De hu- manbiologiska delarna av ämnet idrott som bifack studeras vid Köpen- hamns universitet och August Krogh institutet. DHL ansvarar för de humanistiska och samhällsvetenskapliga delarna samt den praktiska— pedagogiska—metodologiska delen.

Ämnet idrott kan också studeras som huvudfack. Huvudfacksstudierna, över bifacksnivå, är förlagda till universitetet och var tidigare bara av- sett att ge den studerande de naturvetenskapliga kunskaper som anses nödvändiga för att undervisa i ämnet idrott som huvudfack. Överhuvud taget läggs vikt vid teoretiska kunskaper inom det naturvetenskapliga området som kemi, biologi m.m.

Sedan något år prövas nya utbildningsmöjligheter i kombination med idrott som bifack. En specialisering med antingen en påbyggnadskurs på ett år och därefter huvudfacksstudier i biologi—idrott eller huma- niora—idrott ger bl.a. förutsättningar för forskarutbildning. Utbild- ningstiden är normalt fyra eller fem år, avhängigt av om man går direkt från bifack till huvudfack utan mellanliggande påbyggnadskurs.

DHL tar varje år in 72 studerande på den tvååriga idrottsutbildningen vilket innebär 144 årsstudieplatser. Härtill kommer 34 studerande på den ettåriga påbyggnadsutbildningen. Den studerande ska uppfylla rimliga krav på färdighet i gymnastik, bollspel m.m. för att antas till ut- bildningen.

En viktig uppgift för DHL är fortbildningskurser för folkskollärare. Om- fattningen är ca 350 studerande per år, vilket motsvarar ca 85 årsstu- dieplatser. DHLs totala utbildningskapacitet är ca 260 årsstudieplatser.

DHL_har 14 lärartjänster varav tre innehas av forskarutbildade lärare. Ambitionen är att inom budgetramen skapa utrymme för lärarnas egen forskning. DHLs driftsbudget för 1990 belöper sig på ca 11,4 miljoner Dkr.

Sjunkande elevtal förutses i skolväsendet vilket väntas leda till en över— syn av utbildningskapaciteten på lärarområdet. För högskolans fortsat- ta existens bedömer man inom DHL det som nödvändigt att utveckla ut- bildningar för sektorer utanför det traditionella skolväsendet, något som redan sker genom den ettåriga påbyggnadskursen och de två hu- vudfacksområdena.

Institutet i Odense etablerades 1970. Institutet har i stort sett samma uppgifter som DHL men har en starkare forskningsinriktning. Inrikt- ningen är fysiologi, beteendevetenskap och idrottshistoria med god forskning på alla områdena.

I övrigt förekommer idrottsforskning vid Auggst Krogh institutet i Kö— penhamn. Inriktningen är i huvudsak humanbiologi—fysiologi. Institu- tet och DHL, som är geografiskt närbelägna, har ett nära samarbete. Krogh—institutet medverkar också i grundutbildningen.

För att stärka idrottsforskningen har inrättats ett Centrum för idrotts- forskningi Köpenhamn. Centrets uppgift är att, koordinera forskning inom olika vetenskapliga discipliner, initiera och planera tvärvetenskapliga forskningsprojekt och planlägga och genomföra seminarier och forskarkurser.

Den löpande verksamheten handhas av en föreståndare och en sekrete- rare.

Finland

Vid idrotts— och hälsovetenskapliga fakulteten vid Juäskylä universi- & bedrivs utbildning, forskarutbildning och forskning med inriktning mot idrottsområdet. Idrottsvetenskaplig utbildning och forskning star- tade i Jyväskylä 1963 och efter vissa organisatoriska förändringar kon- centrerades 1972 all idrottsutbildning inom högskolan och all högskole- forskning på idrottsområdet till universitetet i Jyväskylä.

Idrotts— och hälsovetenskapliga fakulteten är en av fem fakulteter vid universitetet. Fakulteten är organiserad i fyra institutioner:

idrottspedagogik

— idrottsbiologi

— samhällsvetenskap och idrott

hälsovetenskap

Institutionerna organiserar tre utbildningsprogram med tillsammans fem varianter med följande inriktning och antal nybörjarplatser 1989:

Utbildningsprogram Nybörjarplatser Idrottsvetenskap med inriktning mot,

idrottslärare 64

_ idrottstränare 1 5

— idrottsadministratör 10

Hälsovård med inriktning mot,

— fysioterapi 12 — hälsofostran 12 Lärare i hälsovård 15

År 1989 var intagningen till utbildningsprogrammen sammanlagt 128 studerande. Ungefär hälften av platserna avser utbildning till idrottslä- rare i skolväsendet.Vid antagningen läggs stor vikt vid den sökandes färdigheter i olika idrottsgrenar. Det är i genomsnitt 10 sökande per in- tagningsplats. Antalet sökande till programmet lärare i hälsovård var dock innevarande läsår endast 4 varav 2 antogs.

Utbildningsprogrammen är mellan 4 och 5 år och leder fram till en masters—examen. Samtliga linjer ger behörighet för forskarutbildning. Det totala antalet studerande är ca 600 av vilka ca 50 deltar i forskarut- bildning för lic- och dr—examina i idrottsvetenskaper och hälsovetenska- per.

Efter en gemensam basutbildning kan de studerande som valt program- met idrottsvetenskap välja tre specialisering, nämligen lärare i skolvä- sendet, tränare eller administratör. I all utbildnig ingår idrott och fysisk aktivitet.

Vid starten 1963 fanns vid fakulteten 2 professorer, en i fysiologi och en i pedagogik, samt några lektorer. Idag har fakulteten 7 professurer, 7 bi- trädande professurer, 13 docenter som expert-timlärare och 16 lektorer samt ett antal assistenter m.m. Professurerna har inriktning mot id- rottspedagogik, idrottspsykologi, biomekanik, idrottsfysiologi, idrottsso- ciologi, folkhälsovetenskap samt idrottsmedicin. Fakulteten bedömer sig som forskningsmässigt stark inom såväl idrottsbiologiska, beteende— vetenskapliga som hälsovetenskapliga ämnesområden. I den fortsatt ut— byggnaden prioriteras en forskartjänst med inriktning mot idrott och massmedia.

Inklusive den administrativa personalen är 100 personer verksamma vid fakulteten. För utbildning och forskning förfogar man över ca 13,6 milj. M (1988). För större investeringsbehov i utrustning m.m. erhålls särskilda medel.

Skolväsendet är en viktig avnämare för de studerande vid fakulteten. Ca 50 procent av intagningskapaciteten avser utbildning till lärare. Omkring 95 procent av dem som fullföljer lärarutbildningen blir idrotts- lärare inom skolväsendet.

Idrottsrörelsen har inget direkt inflytande över rekryteringen eller ut- bildningen vid fakulteten. Den har också framfört viss kritik mot exem— pelvis tränarutbildningen för att vara alltför vetenskapligt inriktad. De som genomgått utbildningen får emellertid i allmänhet anställning inom idrottsrörelsen. Tränarutbildningen ger inte behörighet för tjänst som lärare i skolväsendet.

Idrottsrörelsen rekryterar en del idrottsadministratörer som annars har kommuner och länsstyrelser som viktiga avnämare.

Norge

Norges idrettshgggkoleNIH, startade sin verksamhet 1968. Högskolan är en självständig enhet och är enligt norsk universitetslag en veten- skaplig högskola, dvs. samma styr- och regelsystem som universiteten. Det betyder egna resurser för forskning och en egen fakultetsorganisa- tion. Sedan tre år kan högskolan examinera doktorer.

Högskolan har tre institutioner, nämligen institutionen för: biologiske og medicinske fag

samfunnsfag

idrettsfag

Institutionen för idrettsfag ansvarar bl.a. för utbildningen i specialid- rott samt träningsövningar och kroppsövningar.

Norsk högskoleutbildning är organiserad i grundfack, mellanfack och huvudfack. På NIH omfattar studierna grundfack, mellanfack och hu- vudfack. Efter avslutat huvudfack uppnås graden idrottskandidat — äm- betsexamen i idrott - men det är möjligt att avsluta studierna efter grundfacks- och mellanfacksnivån (candmag. grad) för att antingen gå till arbetsmarknaden eller fortsätta studierna vid ett universitet.

Idrott som grundfack kan studeras vid landets lärarhögskolor. Vid två av lärarhögskolor är det möjligt att läsa mellanfack i idrott och en lärar- högskola erbjuder utbildningi idrott som huvudfack men då endast med inriktning mot kroppsövningar.

Efter genomgången grundfacksutbildning kan de studerande vid NIH på första årets mellanfack välja mellan studier i kroppsövningar (bli- vande lärare) eller tränarstudier. Även studerande från andra högsko- lor kan antas till studier på mellanfacksnivå vid NIH.

Oavsett inriktning på mellanfackstudierna (nivå I) kan man välja mel- lan följande specialiseringar på mellanfacksnivå II: — anpassad fysisk träning

friluftsliv

kultur-och idrottsförvaltning - hälsolära och idrottsbiologi

Huvudfacksstudier är förutsättningen för ämbetsexamen och för fors- karutbildning.

Kompetens för att undervisa i idrott i skolväsendet erhålls på två vägar. Efter avslutat grundfack följer ett års mellanfacksstudier med inrikt- ning mot kroppsövningar. Därefter kan man välja mellan olika mellan- facksstudier. Alternativt kan man läsa två år idrott, grundfack och ett års mellanfack, samt ytterligare ett år i ett annat ämne. Båda alternati- ven är treåriga och leder fram till en "fack—lärar" utbildning, dvs. et- tämneslärare i idrott i ungdomsskolan(13—16 år) och fortsättningssko- lan (16—19 år). Många kombinerar dock ämnet idrott med andra ämnen för adjunkts- eller lektorstjänster inom ungdomsskolan och fortsätt- ningsskolan.

År 1988 antogs ca 90 studerande till grundfacksnivån av 345 sökande. Till samtliga nivåer, grundfack, mellanfack och huvudfack, var det 745 sökande. Totalt fanns det 370 studenter vid NIH 1988.

Efter avslutad utbildning går de flesta till skolväsendet. Då NIH också utbildar idrottsofficerare rekryteras även några till försvaret. Samarbe- tet med norsk idrottsrörelse bedöms som viktigt och idrottsrörelsen har också möjlighet att påverka en mindre del (ca 5 procent) av rekrytering— en till högskolan.

NIH har egna resurser för forskning. Antalet professurer är tio med föl- jande inriktning; idrottspedagogik, idrottsmedicin, idrottsfysiologi (2), anatomi, psykologi, samhällsvetenskap, träningslära och idrott (2).

Innehavarna av professurerna i idrott har sin vetenskapliga bas delvis i traditionella ämnesområden. Målet är emellertid att utveckla den id— rottsliga profilen och ge den en starkare vetenskaplig förankring.

För att främja idrottsforskningen har Norges allmänvetenskapliga forskningsråd (NAF) inlett ett tioårigt forskningsprogram inom områ- det. Programmet finansieras till hälften av idrottsrörelsen och till hälf- ten över statsbudgeten. För 1990 har programmet en budget på ca 3,6 miljoner Nkr. Eftersom idrottsforskning äger rum även utanför NIH kommer medlen att fördelas över hela landet. Programmet ska utvärde- ras efter tre år.

Bilaga 2

Högskolans organisation och struktur

Idrottshögskolan blir en högskola bland andra i högskolesystemet och därmed inrangerad i högskolans regelsystem. För att klargöra innebör— den i detta redovisar jag i bilagan några principiella drag i högskolesys— temet av betydelse för verksamheten vid idrottshögskolan.

Styrningen av högskolan

Principerna för den svenska högskolans uppgifter, organisation, resurs— tilldelning m.m. vilar på 1977 års högskolereform. Sedan dess har för- ändringarna i högskolepolitiken syftat till att förtydliga ansvarsfördel— ningen i högskolan mellan de uppgifter som ligger på riksdag och rege- ring respektive lokal högskoleenhet och dess styrelse.

Målen för grundläggande högskoleutbildning anges i högskolelagen. Of- ta citerad är att utbildningen skall bygga på vetenskaplig grund. Även om utbildningen varierar både i omfattning och i specialisering mellan högskolorna ställs samma höga kvalitetskrav på all utbildning var den än förekommer.

Statsmakternas styrning av den högre utbildningen och forskningen är i huvudsak målstyrd och resultatkontrollerad. Systemet är decentralise- rat vilket ytterligare accentueras av att treårsbudgetering införs i hög- skolan från och med budgetåret 1990/91.

Utbildningsutbudets organisation

All högskoleutbildning skall främja förberedelse för yrkeslivet. I det lig- ger att den utöver yrkeskunskaper skall ge förmåga till att kritiskt tol- ka och bedöma företeelser i arbetslivet och att se yrkesinsatsen i 'ett vi-

dare perspektiv. Samtidigt får inte yrkesinriktningen vara alltför snäv utan vara användbar inom ett brett område av arbetsmarknaden.

Högskolans grundläggande utbildning är organiserad i linjer avsedda att tillgodose behoven av sammanhängande utbildningsprogram med yrkesinriktning.

Allmänna utbildningslinjer ska svara mot ett mer bestående behov av allmän karaktär och vara inriktade mot mer eller mindre breda yrkes- områden. Riksdag och regering beslutar om allmänna mål för utbild- ningslinjen, dess omfattning, antalet nybörjarplatser och lokalisering. Endast för vissa linjer inom sektorerna för vårdyrken och undervis- ningsyrken krävs det centrala utbildningsplaner. För övriga linjer ut- formas utbildningsplaner och kursplaner som bestämmer utbildningens innehåll, undervisningens och examinationens uppläggning m.m. lokalt vid varje högskoleenhet.

Lokala linjer inrättas efter beslut av högskoleenhetens styrelse. Även lokala linjer skall förbereda för verksamhet inom ett viss yrke eller en viss sektor av arbetsmarknaden.

En lokal linje kan utvecklas i samverkan med lokalt näringsliv, organi- sationer m.m. Efter att en sådan linje prövats lokalt kan den, om den vi- sar sig svara mot ett mer allmänt behov, övergå i allmän linje. En lokal linje måste uppfylla de kvalitetskrav som gäller för all högskoleutbild- ning. Den lokala linjen är ett viktigt inslag i det utvecklingsarbete och den förnyelseprocess som pågår inom högskolan.

Individuella utbildningslinjer syftar till att tillgodose en eller flera stu- derandes utbildningsönskemål. Beslut om att inrätta en individuell lin- je fattas vanligtvis av högskolestyrelsen.

Fristående kurs ska tillgodose sådana behov av fortbildning eller vida- reutbildning och andra behov och önskemål om utbildning som inte mot- svaras av linjer. Den skall även tillgodose behovet av kompletterande utbildning för de studerande som önskar gå vidare i forskarutbildning men som inte uppfyller villkoren för särskild behörighet.

Högskolestyrelsen kan besluta att del av utbildningslinje kan erbjudas som fristående kurser. Styrelsen kan även besluta att inrätta fristående kurser som inte ingår i någon linje vid högskolan.

Utbildningslinjer ska vara uppbyggda av kurser. Vid planeringen av en linje bör man beakta möjligheten att inom linjen kombinera kurser som anordnas inom olika fakulteter och högskolor. Ansvaret för utbildnings- planer, kursplaner m.m. är decentraliserat till högskolorna, dvs. ansva— ret för utbildningens uppläggning och innehåll är en lokal fråga.

Utbildningsbevis

Det enhetliga värderingssystemet ! högskolan för grundutbildning be- står av ett poängberäkningssystem. Varje studievecka ger i princip 1 po— äng, en termin 20 poäng etc.

Efter genomförd kurs får den studerande ett utbildningsbevis. Poäng och betyg skall anges i beviset.

Utbildningsbevis utfärdas vid statlig högskoleenhet av rektorsämbetet. Vid studier vid mer än en högskola utfärdas utbildningsbeviset av den högskola där den studerande senast godkäntsi prov eller har slutfört sin utbildning.

UHÄ kan föreskriva att det till utbildningsbeviset skall knytas en exa- mensbenämning. Vanligt är att uttrycket "högskoleexamen på" förenas med linjens beteckning. Det går också att till en lämplig yrkesbeteck- ning eller allmänt använda utbildnings- eller yrkestitlar knyta ordet examen. I de fall då filosofie kandidat-examen används jämte linjens be- teckning måste särskilda villkor vara uppfyllda. Utbildningen måste omfatta minst 120 poäng och innehålla minst två ämnen och ge behö- righet för att antas till forskarutbildning. Vidare måste den omfatta minst 100 poäng i kurser eller utbildningsmoment i ämnesområden inom de förutvarande filosofie fakulteterna.

Forskningsanknytning

Förutsättningen för en god högskoleutbildning är nära kontakter med kvalificerad forskning. Det innebär inte att grundutbildning, forskarut- bildning och forskning måste förekomma vid samma högskola. En rad mindre och medelstora högskolor har etablerats under de senaste 20 åren utan den forskningsorganisation som förknippas med traditionell universitetsutbildning.

För att grundutbildningen vid de mindre och medelstora högskolorna inte ska frikopplas från forskningen finns fakultetskollegier för varje fakultet inom de förutvarande högskoleregionerna. Samtliga högskolor har därigenom ett gemensamt fakultetskollegium för tjänster som pro- fessor och forskarutbildade lärare. Fakultetsnämnderna vid universitet och högskolor med egen fakultetsorganisation har ett ansvar för att även lärare vid de högskolor som saknar egen fakultetsorganisation in- fogas i forskargemenskapen. Fakultetsorganens ansvarfördelning vid de olika universiteten framgår av bilaga 10a i högskoleförordningen.

Kvalitén i utbildningen bestäms i stor utsträckning av kompetens och kvalifikationer hos lärarna. I varje lärartjänst ingår fortbildning och skyldighet att följa med den vetenskapliga utvecklingen inom det egna ämnesområdet.

För att främja detta finns en s.k. rörlig resurs som är tillgänglig för alla högskolelektorer och högskoleadjunkter som avlagt doktorsexamen el- ler har motsvarande kompetens. Den fördelas av högskolestyrelserna ef- ter förslag från fakultetsnämnden vid berörd enhet med fasta forsk- ningsresurser.

Den rörliga resursen skall täcka behov dels som avser vad man kallar frontlinjeforskning, dels forskning som är av betydelse för den grundläg— gande utbildningen och dels insatser som har karaktär av att stärka den enskilde lärarens kompetens. Det ger högskolor utan egna fasta forsk— ningsresurser möjlighet att utlysa tjänster som till en del innehåller forskning eller där den huvudsakliga uppgiften är forskning.

För att stimulera samspelet mellan grundutbildning, forskning och fors- karutbildning anvisar regeringen medel direkt till de statliga högskole- enheterna. Medlen kan användas tämligen fritt av högskolorna,och har hittills främst använts för utveckling och drift av kurser som ger de stu- derande behörighet till forskarutbildning. Men medlen har också an- vänts för ändamål som högskolorna inte kunnat prioriterat inom ramen för andra anslag. Det kan gälla förstärkning av bibliotek, inrätta sär— skilda studierektorstjänster för forskarutbildning, lärares tjänstledig- het för forskning, konferenser m.m. En generell iakttagelse är att under de tolv år som anslagit funnits har högskolornas intresse och medveten— het ökat om forskningsanknytningens betydelse för grundutbildningen.

Inom samma anslagspost erhåller de konstnärliga högskolornas särskil- da medel för konstnärligt utvecklingsarbete. Termen markerar att en viss skillnad föreligger mellan vetenskapligt arbete i traditionell me— ning och den konstnärliga utvecklingsprocesssen, en skillnad som kan- ske mer innebär skillnad i metoder och form än grundläggande förut- sättningar för forskning. Medlen fördelas av respektive högskola där ett till högskolestyrelsen rådgivande organ svarar för planering, beredning och fördelning av medlen för konstnärligt utvecklingsarbete.

Resursen fördelas direkt till de konstnärliga högskolorna och kan ses som kompensation för att lärartjänster som är förenade med konstnär- ligt utvecklingsarbete inte har en naturlig fakultetstillhörighet. Kon- kret innebär det bl.a. att fakultetsnämndernas fördelning av den rörliga resursen inte innefattar de konstnärliga högskolorna och att tjänster som innebär konstnärligt utvecklingsarbete står utanför fakultetsorga- nisationen.

Regler för behörighet och urval Den 1 juli 1991 träder nya regleri kraft för behörighet och urval till hög- skolan. Reglerna för allmän behörighet ändras marginellt. Villkoren för särskild behörighet fastställs av UHÄ för allmänna utbildningslinjer.

För övriga utbildningar fastställs villkoren av berörd högskola eller lin- jenämnd.

Förändringarna är genomgripande när det gäller urvalet av studerande till högskolan som i fortsättningen kan ske antingen på betyg eller efter prov. För allmänna utbildningslinjer är det UHÄ som bestämmer fördel- ningen av platser mellan betygsurval och provurval. För lokala linjer är det högskolestyrelsen som, efter de riktlinjer regeringen meddelat, be- stämmer fördelningen.

För urvalet till fristående kurs kan ett eller flera av urvalskriterierna betyg, behovet av utbildning, tidigare utbildning, högskoleprov och är- betslivserfarenhet användas. Den lokala högskolstyrelsen avgör villko- ren för antagning till fristående kurs.

Reglerna för behörighet och urval till forskarutbildning är utformade för att garantera att kvalitén i forskarutbildningen upprätthålls. Behö- rig att antas till forskarutbildning är den som uppfyller kraven på all- män och särskild behörighet.

Allmän behörighet har den som genomgått allmän,lokal eller indviduell utbildningslinje inom grundläggande högskoleutbildning om minst 80 poäng.

Vid antagning till forskarutbildning fästs särskilt avseende vid kravet på särskild behörighet. Inom flera sektorer finns ett antal traditionella, forskningsanknutna grundutbildningar (allmänna utbildningslinjer) som i regel omfattar minst 120 poäng. Generellt uppfyller den som ge- nomgått en sådan utbildning kraven på särskild behörighet. Vanligtvis är kravet 60 poäng i ett för forskarutbildningen relevant ämne för linjer som kan hänföras till det gamla filosofiska fakulteten.

För allmänna utbildningslinjer i högskolan som normalt inte är upp- byggda för att ge fördjupning inom ett visst befintligt forskarutbild— ningsämne kan särskild behörighet nås genom att högskolan t.ex. an- ordnar överbryggande kurser.

Om ämnet för forskarutbildningen ingår i grundutbildningen bör en ni- vå motsvarande 60 poäng kunna uppnås med överbryggande kurser. Sammanlagt 40 poäng utöver vad som ingår i grundutbildningen anses därvid utgöra en rimlig riktpunkt.

I de fall forskarutbildning avses att anordnas i nya ämnen som inrättas i anslutning till icke traditionellt forskningsanknuten högskoleutbild- ning, bör de särskilda behörighetskraven fastställas efter samråd mel- lan den lokala högskolestyrelsen och UHÄ. Exempel på sådana ämnen är massmedieforskning och omvårdnadsforskning.

Högskolans styrorgan

Varje universitet och högskola är en självständig enhet. Något filialför— hållande förekommer inte. Det nätverk av samarbete som existerar mel— lan de olika universiteten och högskolorna, mellan lärare och forskare inom olika områden, har byggts upp uteslutande utifrån de olika hög- skolornas intressen och behov.

Verksamheten vid en högskolan leds av högskolestyrelsen och rektor- sämbetet. Ämbetet har under styrelsen fortlöpande det närmaste inse- endet över allt som rör högskoleenheten.

Styrelsen består av minst 11 ledamöter varav 6 företräder allmänna in- tressen, 2 verksamheter inom högskolan. Högskolans rektor är vidare ledamot av styrelsen. Två företrädare för de studerande har rätt att ingå i styrelsen. Företrädarna för allmänintresset utses av regeringen. Om regeringen inte beslutar annat är rektor styrelsens ordförande.

För grundläggande högskoleutbildning ska finnas en linjenämnd. Nämnden skall planera utbildningen och handlägga andra frågor röran- de utbildningens innehåll och organisation. Linjenämnden kan omfatta en eller flera allmänna eller lokala utbildningslinjer eller påbyggnads- linjer.

En linjenämnd som bara omfattar verksamhet vid en högskola inrättas av högskolestyrelsen. Ska nämnden exempelvis omfatta utbildning vid mer än en högskola inrättas den efter gemensamnt beslut av respektive styrelse för berörda högskolor. Linjenämnden skall består av företräda- re för lärarna inom högskolan och för yrkeslivet med anknytning till nämndens verksamhetsområde.

Utbildning och forskning ska bedrivas inom institutioner eller andra ar- betsenheter. En institution kan vara gemensam för två eller flera hög— skoleenheter om berörda högskolestyrelser så beslutar. För de högskole- enheter som saknar fasta forskningsresurser är det inte nödvändigt med institutionsindelning. Behovet av institutioner och institutionsindel- ningen beslutas av högskolestyrelsen.

En central fråga är relationen mellan institution och linjenämnd. Linje- nämndens uppgift är att besluta om utbildningens innehåll och organi— sation. Linjenämnden bevakar målen och uppläggningen för linjen som helhet och samordnar de olika intressen och önskemål som kan göra sig gällande i sammanhanget, bl.a. från berörda institutioner. En viktig samordningsuppgift är att ge högskolestyrelsen underlag för att bedöma de resurser som de olika linjerna skall förfoga över. Inom dessa ramar har institutionerna bl.a. rätt att medverka i beslut om utbildningens in- nehåll och val av kurslitteratur.

På högskolan har grundutbildningen och forskningen—forskarutbild- ningen olika planeringsorgan. Linje-och yrkesinriktningen i grundut- bildningen är en uppgift för linjenämnden. För planering m.m. av forsk— ning och forskarutbildning svarar fakultets- eller sektionsorganisatio- nen.

Bilaga 3

Kommittédirektiv %

&

Dir ”89:42

Utredning om en självständig högskoleenhet på idrottens område i Stockholm

Dir. |989:42

Beslut vid regeringssammanlräde 1989—08-31

Chefen för uibildningsdeparlcmenlel. statsrådet Göransson. anför.

Mitt förslag

Med anledning av riksdagens beslut (l988/89:UbU22. rskr. 197) om att regeringen bör förelägga riksdagen förslag om en självständig högskoleenhet i Stockholm för grundläggande högskoleutbildning på idrottens område fö— reslår jag att en särskild utredare tillkallas för nu ta fram underlag för en sådan! förslag.

Bakgrund

Riksdagens beslut bygger på förslag av utbildningsutskonet. [ sin betän- kande ansluter sig utskottet lill motionsyrkanden om en självständig hög- skoleenhet för grundläggande högskoleutbildning på idrottens område. En- ligt utskottet bör en sådan enhet komma till stånd i Stockholm. Sedan den 1 juli 1988 finns ett centrum för idrottsforskning i Slockholm som på lämpligt sätt bör samordnas med den nya enheten. Utskottet föreslår att det bör an- komma på regeringen att förelägga riksdagen förslag om en självständig hög— skoleenhet på idrottens område i Stockholm. så att en ny ulbildningsorgani- sation m.m. kan komma till stånd senast den I juli 1992. Utskottet framhål- ler vidare att det är nödvändigt att på en tidigt stadium bedöma det resursbe- hov som kan uppkomma för (reårsperioden 1990/91— 1992/93 med anledning av förslaget.

Utskottet avstyrker i samma betänkande vissa andra motioner med förslag om insatser när det gäller utbildning på idrottens område.

2

Uppdraget

Riksdagen har begärt en organisatorisk förändring som i första hand berör den befintliga grundläggande högskoleutbildningen på idrottens område i Stockholm. Uppdraget att ta fram underlag för ett förslag från regeringen om en sådan förändring bör lämnas till en särskild utredare.

Utredaren bör som bakgrund ge en övergripande beskrivning av det utbud av utbildning inom idrottens område som finns i landet. Utredaren bör vi- dare göra en noggrann kartläggning av den utbildning på området som be- drivs i Stockholm och utifrån denna kartläggning lämna förslag till uppgifter för den förordade nya högskoleenheten. I det sammanhanget måste utreda- ren överväga och föreslå hur ansvaret för utbildning av lärare i idrott inom idrottslärarlinjen, grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen skall fördelas mellan den nya enheten och övriga berörda enheter, i första hand högskolan för lärarutbildning i Stockholm.

Utredaren bör vidare lämna förslag i sådana organisatoriska frågor rö- rande den nya högskoleenheten i vilka beslut skall fattas av regeringen.

Regeringen fastställde den 2 juni 1988 förordning (UHÄ-FS 1988: 14) om centrum för idrottsforskning. l uppdraget till utredaren ingår också att un- dersöka förutsättningama för en samordning av verksamheten vid den nya högskoleenheten och vid centrum för idrottsforskning och lägga fram de för- slag som visar sig lämpliga.

Utredaren skall även beräkna det resursbehov som den förordade nya or- ganisationen för med sig och lämna förslag till finansiering av merkostna- dema.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 19845) till samtliga kommit— téer och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser och direktiven (dir. 1988143) angående beaktande av EG-aspekter.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 1 april 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för utbildningsdepanementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommitteförordningen (1976: 1 19) - med uppdrag att ta fram underlag för det av riksdagen begärda förslaget om en självständig högskoleenhet i Stockholm för grundläggande högskoleutbildning på idrottens område

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utre- daren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

KUNGL. BIBL.

Kronologisk förteckning

1. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. l.

2. Överklagningsratt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.

3. En idrottshögskolai Stockholm - struktur. organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U.

Systematisk förteckning

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens

område. [3]

KUNGL. BIBL

1990 -02— 1 2 srocmou

x' _ _ ».. '. :. u , * . : l _' _» _ e. r _ *. I l" ' ' " . . .. A ' .» 1 __ ** ' ' ' ' f, .. i*.* 9 n -_ '- | *f'v a.-.-'.--' . uno-'..» .*Fu u- —- *IJ”QWVW£*_H1*F1'__' '*.'*" ”_ . 2 |

_— mmm»: Austins Föxuoar. Kommit—un. res;? Stockman,

. . m: umeåamrmos—mmt. lnmnamumnmtm. "maoism styra, givits-ammar). Stockhom;

_ . ;! ALLMÄN-NA FÖRLAG ET _ _ %