SOU 1994:148
Förtidspension - en arbetsmarknadspolitisk ventil? : rapport från Sjuk- och arbetsskadeberedningen samt Arbetsmarknadspolitiska kommittén
Referenser
Berglind, H (1977) "Förtidspension eller arbete? En studie av utveckling och regionala variationer." SOU 1977:88. Berglind, H (1984) "Förtidspensioneringen och arbetslivet". Socialmedi- cinsk tidskrift nr 2, 1984. Berglind H, Solbrand, A, Tunevall, C M (1979), Förtidspensioneringen inom olika yrken 1971—1976. Statens arbetsklinik, Stockholm Ds 1994:91, Rätten till förtidspension och sjukpenning. Socialdepartemen- tet, Stockholm. Hedström, P (1980) Förtidspension — välfärd eller ofärd? Institutet för social forskning, Stockholm. Hetzler, A & Eriksson, K (1981) Ökad förtidspensionering. En rättssocio- logiska analys. Rättssociologiska institutionen, Lund. Höög, J (1989) "Pensioner och förtidpensionering". I VäUärdsstat och lönearbete. Red. av Bengt Furåker. Studentlitteratur, Lund. Höög, J & Stattin, M (1992) "Vilka blir förtidspensionärer?” I Rehabilite- ring i ett samhällsperspektiv. Red. av Staffan Marklund. Studentlitteratur, Lund. Marklund, S m.fl. (1994) Varför ökar antalet förtidspensionärer? Regel— förändringar, yrkesförändringar och arbetslöshet 1980—1993. En utred- ningsrapport till riksdagens socialförsäkringsutskott. Umeå universitet: sociologiska institutionen. Riksrevisionsverket (1994) "Att återupprätta" Om försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet. RRV 1994:18, Stockholm. SOU 1994:72. Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension. Rapport från sjuk- och arbetsskadeberedningen, Stockholm. Wadensjö, E (1985) Disibility pensioning of older workers in Sweden. A comparison of studies based on time-series and cross-section data. Institutet för social forskning, Stockholm.
Förtidspension under 1990—talet — myt och verklighet
av Antoinette Hetzler
En tendens i debatten om förtidspensioneringen är att tolka statistiken över nybeviljade förtidspensioner på ett felaktigt sätt, och låta tolkningen ligga till grund för krav på en försvagning av de sociala rättigheterna. Effekten av detta blir en överdramatiserad bild av utslagningen från arbetsmark- naden — och därmed av förväntade krav på socialförsäkringssystemet och andra sociala trygghetssystem i framtiden.
Vissa uttolkare av statistiken tycker sig ha spårat en förhöjning av antalet nybeviljade förtidspensioner mellan åren 1992 och 1993. De extrapolerar vilt utifrån sina siffror, som om de representerar en oundviklig utveck- lingstendens om reglerna för förtidspensionering kvarstår oförändrade.
Men detta är inget stort eller allvarligt problem. Den höjning som man sett beror till allra största delen på den satsning på yrkesinriktad rehabili— tering som genomförs vid landets försäkringskassor. Ett stort antal lång- tidssjuka som bedömts som icke rehabiliteringsbara har förtidspensione— rats, så att krafter och resurser nu kan sättas in på sjukfall med goda pro— gnoser. Detta ledde till en förhöjd pensioneringsfrekvens under andra halvåret 1992 och första halvåret 1993.
Att det är fråga om en tillfällig höjning framgår av riksförsäkrings- verkets kvartalsstatistik. Första och andra kvartalen 1993 ökade antalet nybeviljade förtidspensioner med 10,6 procent respektive 25,1 procent jämfört med motsvarande perioder 1992. Redan det tredje kvartalet är ökningen nästan obefintlig (0,6 procent) medan det fjärde kvartalet upp- visar en minskning med 7,3 procent jämfört med samma period 1992. Statistiken för år 1994 visar att denna trend fortsätter. Första halvåret minskade antalet nybeviljade förtidspensioner med 18 procent i förhållande till första halvåret 1993. Till och med i förhållande till år 1992 repre— senterar 1994 års siffror en minskning, med 2,8 procent. Det är med andra ord att döma av statistiken uppenbart att uppgången var tillfällig, och att den förklaras av det faktum att den i tiden sammanföll med ett aktivt arbete på försäkringskassorna för att identifiera rehabiliteringsbara sjukfall och pensionera i det avseendet hopplösa fall.
MDH &
34000
32000
28000
En mer ingående studie av förtidspensioneringen, historiskt och internatio- nellt jämförande, ger en mer nyanserad bild av den aktuella svenska situationen. Antalet nybeviljade förtidspensioner år 1992 var 55 000, mot— svarar 1,21 procent av arbetskraften och 1,51 procent av de sysselsatta. År 1972 beviljades 49 357 förtidspensioner motsvarande 1,32 procent av arbetskraften respektive 1,53 procent av de sysselsatta. Förhållandena 1992 var med andra ord nästan identiska jämfört med för 20 år sedan. Uppgången i nybeviljade förtidspensioner år 1993 är märkbar också när antalet relateras till arbetskraften och sysselsatta, liksom nedgången år 1994 som innebär värden som ligger under 1972 års nivå.
En jämförelse med våra nordiska grannar visar att utvecklingen mellan 1978 och 1990 i Sverige när det gäller antalet förtidspensionärer och nybeviljade förtidspensioner är i stort sett likartad den i Norge, medan Danmark ligger på obetydligt lägre nivåer och Finland på betydligt högre nivaer.
Nybeviljade förtidspensioner i relation till arbetskraften och antalet sysselsatta
1,6 1,4 ' 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 _ 0,2 .
Procent av
1 992 sysselsatta
1993
' Procent av
1 994* ' arbetskraften
Det är viktigt att förstå dagens svenska situation i detta perspektiv. Det är inget specifikt svenskt problem, och det är inget specifikt 1990-talsfeno- men. Frågan är egentligen om det i något avseende är ett problem över- huvudtaget.
Med den omfattande kritiken mot förtidspensioneringsreglerna och mot försäkringskassan har det skapats stor osäkerhet kring begreppet arbets- oförmåga. Konsekvenserna av försämringar av dessa regler är att ett stort antal människor som drabbats av hälsoförluster och arbetsoförmåga (i verklig mening) istället för att förtidspensioneras tvingas ut i en arbetslös- het som de sannolikt aldrig kommer ur.
Vid Sociologiska institutionen i Lund pågår forskningsprojektet ”Arbete, sjukdom och yrkesinriktad rehabilitering”. Studien omfattar avslutade sjukfall över 60 dagars varaktighet som påbörjades tidigast den 1 oktober 1990 och avslutades senast den 30 juni 1993. Utgångspunkten för en analys av förtidspensionering måste vara långtidssjukskrivningar, eftersom det är ur denna grupp nybeviljade förtidspensionärer rekryteras. Förtids- pension representerar ett av flera sätt på vilket ett längre sjukfall kan avslutas. Projektet har kommit knappt halvvägs, men vissa preliminära resultat kan redovisas.
Forskningsprojektet ARBETE, S]UKDOM OCH YRKESINRIKTAD REHABILITERING Lunds universitet
1. Pilotundersökning. 12.500 avslutade långtidssjukfall i Malmöhus allmänna försäkringskassa 90.10 — 92.07, insamlade av lokalkontoren. Analysen bygger på 96 inputkategorier, utifrån fyra variabler: 8 arbetshinder, 3 åldersgrupper, 2 anställningsförhållanden samt kön.
2. Huvudundersökning. Ca 9.000 avslutade sjukfall i Malmöhus allmänna försäkringskassa 90.10 — 93.06, Födda dag 1—15. Insamlade av projektet, och kompletterade med uppgifter om arbetsgivare, arbetsställe, primär- och sekundärdiagnos samt yrke (enligt NYK). 15 av 20 lokalkontor ingår ipreliminär analys.
Drygt 11 procent av de studerade långtidssjukfallen resulterade i hel för- tidspension. Man bör i sammanhanget beakta att studien omfattar perioden 1990—1993, dvs. den tid då försäkringskassorna drog igång den stora rehabiliteringssatsning som ovan visades ha inverkat på förtidspensione-
ringsfrekvensen under åren 1992 och 1993. En jämförelse mellan förtids- pensionsfallen och fall med andra avslutningsanledningar i avseende på yttre karakteristika visar på en rad skillnader. När det gäller arbetshinder är andelen med ”hjärt-, lung- och kärlsjukdomar” samt ”ledsjukdom och reumatism” dubbelt så hög för de förtidspensionerade som för de övriga. Arbetshindret ”annan fysisk sjukdom” är i motsvarande grad lägre repre- senterat, medan övriga arbetshinder är ungefär jämnt fördelade mellan de båda grupperna.
Frisk hemmamake 05% Studier 1,4% '» ('Ålderspension 1,7%
Avliden 1,8% OV ' , " försäkrings- ngt 1 3 A) Indragen sjuk- förmån S% penning 1,60/0
Partiell Förtids- pension 3,2%
Annan social- I
Hel förtids- pension 1 1 %
Skyddat arbete 0,3%
Frisk och arbetslös 11% I arbete 58%
Det finns en minimal överrepresentation av arbetslösa bland de förtids- pensionerade och en större överrepresentation anställda i skyddad verk— samhet, medan andelen anställda och egenföretagare är något mindre än vid andra avslutningsanledningar.
54 procent av de studerade långtidssjukfallen utgörs av kvinnor och 46 procent av män. Könsfördelningen bland de förtidspensionerade är 49,8 procent respektive 50,2 procent. Männen är med andra ord överrepre- senterade bland förtidspensionsfallen när man jämför med långtidssjukfall.
Åldersvariabeln är den mest utslagsgivande för avslutningsanledning hel förtidspension. Äldre försäkrade (51—65 år) är, inte överraskande, kraftigt överrepresenterade bland förtidspensionsfallen, med tre fjärdedelar av alla förtida pensioner.
Om den försäkrade hade genomgått rehabilitering någon gårg under de två år som föregick det aktuella sjukfallet fördubblas sannolikheten för att fallet ska avslutas med förtidspension.
Försäkringskassans rehabiliteringsinsatser
Kontakt med den försäkrad e
Rehabiliterings- utredning
Rehabiliterinlgy » 1) an
Kontakt med arbetsgivaren
Arbetsplats- besök .
Rehabiliterings- . ZmPP ' '
Samarbete med
annan aktör
Medicinskt ' utlåtande infordrat
Förtroendeläkare konsulterad
Förekomst av . aktiv åtgärd
Ingen
insats ;
0. 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Procent av avslutade sj ukfall
Sammanfattningsvis är det äldre män och kvinnor (61 -65 år) som är den största riskgruppen för förtidspension. Förtidspensioneringsfrekvensen för dessa grupper är 29 procent respektive 32 procent, att jämföras med I 1 procent för samtliga fall.
I undersökningsmaterialet ingår uppgifter om försäkringskassans rehabili— teringsinsatser i sjukfallen. En jämförelse mellan fall som avslutades med förtidspensionering och fall som avslutades på annat sätt uppvisar intres— santa skillnader.
Det är uppenbart att beslut om förtidspensionering i ett långvarigt sjuk- fall som regel föregås av prövning och överväganden, med betydande insatser av rehabilitering. Att sådana insatser inte förekommit i vart och ett av förtidspensioneringsfallen hänger naturligtvis samman med att vissa individer är så uppenbart utan restarbetsförmåga att rehabilitering ter sig obehövlig.
I pilotstudien delades materialet in i 96 s.k. inputkategorier (se bild sid. 26) på basis av vissa kända karakteristika. Jag vill redovisa några av de kategorier som har störst frekvens förtidspensionering som avslutningsan- ledning. De anges med frekvens för såväl förtidspension som återgång i arbete. Endast kategorier med mer än 10 sjukfall har tagits med och statis— tiken kommer från de 12 500 fall som ingick i pilotundersökningen, dvs avslutade långtidssjukfall från oktober 1990 till juli 1992.
Sagt och samt om... 3101le lllwlfld
Problemet är istället den glidning i tillämpningen av sjukdoms- begreppet som skett hos patien- ter, läkare och inom socialför- säkringsadministrationen m B och som i raktiken innebär att såväl, sj ukpen- ning som förtidspensione- ring riskerar att vara på väg mot den allmänna inkomstbortfallsersättning som föredragande statsråd i prop 1990/91:14] avsåg att undvika.
p- _ :! g 545191
Om de bedöms ha arbetsför- måga i lämpligt arbete, har han inte längre rätt till sjukpen- ning. Om lämpligt arbete inte för närvarande finns att tillgå får samhällets stöd i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ersättning under arbetslöshet användas.
Vid dessa (förslitningsskador och psykiska besvär) och flera andra sjukdomstillstånd är det inte alls självklart att sjukdomen påverkar arbetsförmågan. Och om den gör deti dfzs nuvarande arbete, är det inte alls säkert att sjuk-
domen skulle innbära nedsatt arbetsförmåga i ett annat arbete.
Ökningen av förtids ensionering mellan 1992 och första halvåret 1993 var til f'a'llig och sammanföll med ett aktivt arbete vid försäkringskassorna för att identifiera rehabili-
tåingsbara sjukfall och pensionera i det avseendet hopplösa l.
55-64-åringarnas sysselsättningsintensitet har endast varierat måttli sedan början av 1970-talet. 1970 var den 63,7%, 1986 5,20/0, 1990 68.9% och 1993 63,2%. Antalet nybeviljade förtidspensioner i förhållande till andelen sysselsatta och i förhållande till arbetskraften var
detsamma 1992 som 1970. Det finns blott en minimal överrepresentation arbetslösa bland nybeviljade förtidspensioneringar.
Värt att notera är att endast två av kategorierna på denna ”sex-i-topp— lista” består av arbetslösa; de är för övrigt antalsmässigt mycket små. Det är genomgående äldre försäkrade i samtliga kategorier, naturligt i sammanhanget, och hälften av kategorierna består av män, hälften av kvinnor. Den avslutande bilden illustrerar det tema för mitt föredrag som slås an i titeln, ”Förtidspension under 1990-talet — myt och verklighet”. l ”prat-
bubblorna” citeras ”Rätten till förtidspension och sjukpenning” (Social- departementet, Ds 1994:91), där förtidspensioneringen beskrivs som ett system på väg att tillsammans med sjukförsäkringen bli en allmän inkomstbortfallsersättning. Till grund för denna tolkning ligger felaktiga analyser av det slag jag redovisat ovan. Förtidspension delas inte ut okontrollerat till simulanter, vilket departementsskrivelsen ger intryck av. Så långt myten.
Verkligheten beskrivs bl.a. av de fakta som anges i rutan under prat- bubblorna, och som jag till dels diskuterat ovan. Den kraftiga ökningen av nybeviljade förtidspensioner under åren 1992 och 1993 svarade mot ett uppdämt behov i form av långa sjukfall utan förutsättningar för fram— gångsrik rehabilitering. Att så är fallet framgår bl.a. av att pensionerings- frekvensen mätt i relation till arbetskraften och de sysselsatta var lika stor år 1992 som år 1972. Sysselsättningsintensiteten bland de äldre, de med förhållandevis flest förtidspensioneringar, har genomgått mycket måttliga förändringar sedan början av 1970—talet, och förändringarna speglar snarare arbets]öshetsutvecklingen än pensioneringsfrekvensens utveckling. Till detta kommer att arbetslösa endast är minimalt överrepresenterade bland nya förtidspensionärer.
Att skilja ut relevanta data och att analysera dem korrekt är ett måste, för att vi ska förstå vad som händer i arbetslivet och inom socialförsäk— ringen.
Aktuella siffror om förtidspensionering samt
referat av några aktuella undersökningar
av Hannelotte Kindlund
Debatten inom ohälsoområdet har under senare år förskjutits från att gälla långa sjukfall till att främst handla om förtidspensionering. Detta torde i första hand ha orsakats av det mycket höga nybeviljandet av förtidspen- sioner under åren 1992 och 1993. Dessa är beviljades 58 000 respektive 62 000 nya förtidspensioner. Under andra hälften av 1980-talet har frek- vensen nybeviljade förtidspensioner i genomsnitt uppgått till årligen ca 50 000. Ökningen under de senaste åren har enligt min tolkning i första hand uppstått genom att förtidspensionering numera prövas tidigare i ett långt sjukfall. Ökningen torde således vara tillfällig och motsvaras av en minskning i antalet pågående långa sjukfall. Antagandet att det handlar om en tillfällig ökning styrks av det faktum, att antalet nybeviljade förtidspen- sioner under år 1994 hittills legat markant under frekvensen för de före— gående två åren (se diagram 1). Enligt Riksförsäkringsverkets prognoser kommer antalet nybeviljade förtidspensioner under år 1994 att stanna vid 54 000.
Diagram 1 Nybeviljade förtidspensioner per månad. Åren 1992—1994.
tusen 10 _ , in in. _ f_n. ..,,
1 992
Om min tolkning är korrekt, ligger problemet inte i första hand i den aktuella utvecklingen av förtidspensioneringen. Det problem är i stället av långsiktig art. Nybeviljandet har varierat ganska kraftigt över tiden och från år till år. Däremot har det totala beståndet förtidspensionärer ökat kontinuerligt sedan 1960—talet (se diagram 2).
Diagram 2 Utvecklingen av antalet nybeviljade förtidspensioner (1 OOO-tal) resp. beståndet förtidspensionärer (10 OOO-tal). 1960—1994.
700 Il 600 ............................................... 7.11. ', l I I 5 ,n Nybeviljade, ,/*X,' 00 '""”””"";"*'.'1ooo-'t'a|"";” / '__/x / 400 ............... I ............................... . soo ' I I __! fl - Beståndet ...... / 200 10 OOO-tal 100 .................................................. 0 1960 1970 1980 1990
Beståndet förtidspensionärer har ökat under lång tid. Ökningen är en följd av att antalet nytillkomna förtidspensioner varje år överstiger antalet upphörda. Detta visas i diagram 3.
Diagram 3 Antalet tillkomna och upphörda förtidspensioner 1984—1993. tusen 70
Nytillkomna
60 50
40 *" Upphörda
30 ..................................................................... 20 .....................................................................
10 .....................................................................
1984 1986 1988 1990 1992
Förtidspensioner kan i princip upphöra av tre skäl, dödsfall, indragning och övergång till andra pensionsformer, främst ålderspension. Jag åter— kommer till detta längre fram.
Förtidspension beviljas sällan utan att den föregåtts av ett långvarigt sjukfall. Riksförsäkringsverket har gjort en liten undersökning av hur sjuk— skrivningsmönstret före förtidspension sett ut åren 1991 och 1993. Resul- taten visade att sjukskrivningsmönstret året före förtidspensioneringen inte har förändrats sedan början av 1980—talet. Förtidspensioneringsgraden motsvarar — såsom tidigare — ganska exakt sjukskrivningsgraden året före pensioneringen. Både i början av 1980-talet och i början av 1990—talet bildade nybeviljade hela förtidspensioner bland försäkrade 60 år och äldre ett undantag. För dessa var sjukskrivningsgraden året före pensioneringen lägre. Denna företeelse kan tolkas som en direkt konsekvens av de särskilda reglerna för förtidspensionering bland äldre.
Under 1980-talet diskuterades förtidspensioneringen ganska lite. I stället stod det kontinuerligt ökande antalet mycket långvariga sjukfall i fokus för intresset. Eftersom det finns ett mycket starkt samband mellan långvariga sjukfall och förtidspensioner är det inte rimligt, att man diskuterar utveck— lingen på förtidspensionsområdet utan att beakta utvecklingen av de långa
'—-"'___——————"_""T._.T..T._..—.T._. _._._._._._ T'.—:-.-—.—,._.?'.'l
sjukfallen. Av följande diagram framgår att antalet pågående långa sjukfall minskat kraftigt på senare år. Det totala antalet långvariga ersättningsfall (antalet förtidspensioner plus antalet sjukfall som pågått i över ett års tid) har ökat under hela 1980-talet. Ökningen har varit särskilt stark under 1980—talets andra hälft. Under 1990-talet däremot har ökningen tydligt avstannat.
Diagram 4 Antalet långvariga ersättningsfall. Utveckling december 1980 — december 1993.
tusen
500 Totalt
400 ................................................................... Förtidspensioner 300 ..................................................................... 200 .................................................................... 100 ..................................................................... gående sjukfall >1 år 0 1980 1985 1990
Som tidigare påpekats ökar antalet förtidspensioner på grund av att antalet nytillkommande regelbundet överstiger antalet upphörda. Förtidspensioner upphör på grund av övergång till andra pensionsformer, främst ålderspen- sion samt genom dödsfall och i ett mindre antal fall genom rehabilitering. En viss del av det ökade beståndet förtidspensionärer kan föras tillbaka till den minskade dödligheten inom denna grupp. Riksförsäkringsverket har gjort en undersökning av dödlighetsutvecklingen bland förtidspensionärer, som kommer att publiceras inom kort. Undersökningen visar att de ett- åriga dödsriskerna minskat kraftigt både i relation till 1970-talets nivå och i relation till de nivåer som observerades för början av 1980-talet (se diagram 5)
Diagram 5.1 Ettåriga dödsrisker för förtidspensionärer. Förändring över tiden.
Mån.
50
40
30
Dödsrisk, o/oo
30 40 50 60 Ålder
[_ 1970—tal * ' ' 1980—84 _ ' 1987—91J
Diagaram 5.2 Ettåriga dödsrisker för förtidspensionärer. Förändring över tiden. Kvinnor.
Dödsrisk, o/oo
ST
30
25
20
15
20 30 ' 40 50 60
Alder
* __ 1970—tal ' * ' 1980-84 ' ' 1987-91
Förändringen i dödligheten har sina skäl delvis i att diagnoserna bakom förtidspensionerna förändrats över tiden. T.ex. har andelen nybeviljade pensioner på grund av sjukdomar i rörelseorganen ökat mycket kraftigt. Dödligheten för förtidspensionärer med denna diagnos är relativt låg. Men förändringar i diagnosmönstret förklarar inte hela minskningen i döds- riskerna. Som diagram 6 visar, har dödligheten också minskat inom de flesat diagnosgmpperna.
Diagram 6 Ettåriga dödsrisker, promille, efter pensioneringsdiagnos. Män.
-------------------------------------------- 1 980-84
Det bör påpekas att dödligheten bland förtidspensionärer trots minskningen av dödsriskerna, fortfarande är markant högre än bland personer som inte uppbär förtidspension (se diagram 7).
Diagram 7 Ettåriga dödsrisker 1987-1991. Män. Efter förekomst av förtids- penäon.
Dödsrisk, o/oo
30
Förtidspens 25 -----------------------------------------------
20 ................................................ 15
10
20 30 40 50 60
Till slut skulle jag vilja ta upp några resultat som kommit fram i en under— sökning rörande nybevilajde förtidspensioner under åren 1988—1990. Undersökningen baseras på en samkörning av Folk- och Bostadsräkningen år 1990 med bland annat uppgifter om nybeviljade förtidspensioner åren 1988—1990. Denna studie visar bland annat att utbildningsnivån har mycket stor betydelse för risken att bli förtidspensionerad. Risken för förtidspension är för män med högst folkskola 6 gånger högre än för män med forskarutbildning (se diagram 8).
Diagram 8 Sannolikheten för förtidspensionering 1990 efter utbildningsnivån. Åldersstandardiserade uppgifter.
o/oo
Högst folkskolaO Grundskola 2 år. gymnasium Teor. gymnasium 2 års eftergymnasial 3 års eftergymnasial Forskarutblldnlng
Inom ramen för samma undersökning har en analys gjorts av förtidspen- sionering bland invandrare. Analysen visar att personer födda utomlands har ca dubbelt så hög risk att bli förtidspensionerade som svenskfödda. Resultaten beskrivs närmare i Socialstyrelsens Sociala rapport år 1994. I avsnittet rörande förtidspension bland invandrare visas även ett diagram rörande utvecklingen av andelen förtidspensionärer bland invandrare respektive bland svenskar. Diagrammet har diskuterats mycket och tagits som intäkt för att ökningen i beståndet förtidspensionärer helt ligger på in- vandrarna. Diagrammet har inte tagits fram inom Riksförsäkringsverket men jag har gjort vissa överslagsberäkningar för att kontrollera dess inne— börd. Dessa beräkningar visar entydigt att invandrarbefolkningen inte kan stå för hela ökningen, eftersom den årliga ökningen av totalbeståndet
överstiger det årliga antalet nybeviljade förtidspensioner bland invandrare. Eftersom det även bland invandrare varje år finns ett visst antal upphörda förtidspensioner, torde den årliga ökningen av förtidspensioner bland invandrare ligga markant under totalbeståndets årliga ökning.
Vilken roll spelar individförhållanden, konjunkturer och strukturförhållanden för förtidspensionering?
av Stafett/t Marklund
Inledning
Denna inledning är en sammanfattning av en uppdragsrapport från Socio- logiska Institutionen vid Umeå Universitet Riksdagens socialförsäkrings- utskott i maj 1994'. Här presenteras delar av den rapporten.
Socialförsäkringsutskottet ville utreda orsakerna till den fortsatta ökningen av förtidspensionering i Sverige under senare år. I uppdraget nämns framförallt faktorer som har att göra med de förändrade reglerna inom socialförsäkringen. förändringarna i arbetslöshetens nivå och struk- turförändringar på arbetsmarknaden. Flera av dessa frågor kräver mycket omfattande forskning för att kunna utredas tillfredsställande. Inom ramen för några av de pågående forskningsprojekten vid sociologiska institutio— nen i Umeå finns dock vissa möjligheter att granska några av frågeställ- ningarna utifrån redan genomförda analyser och med hjälp av komplette— ringar och uppdateringar av dessa. Tidigare analyser inom ramen för projekten finns beskrivna i flera av uppsatserna i antologin "Rehabilitering i ett samhällsperspektiv" (Marklund (red) 1992). Det gäller i första hand tre större projekt:
1. Rehabiliteringsprojektet. Här berörs en rad frågeställningar kring arbetsrehabilitering av långvarigt sjuka och problem kring förtidspensione- ring framförallt utifrån olika aktörers synvinkel och med hjälp av en analys av regelsystemets förändringar. Här analyseras också ett material kring andelen arbetslösa och andelen nybeviljade förtidspensioner på kommunnivå för åren 1984—1993.
2. LS-projektet. Med hjälp av databasen från den s.k. LS—undersökningen som genomfördes av Riksförsäkringsverket analyseras dels hur långvarigt sjuka skiljer sig från normalbefolkningen i en rad olika avseenden och dels hur förtidspensionärerna skiljer sig från de långvarigt sjuka som inte för- tidspensioneras. Framförallt granskas betydelsen av yrke, arbetslöshet och arbetsmiljö. Materialet avser de två perioderna 1979—1985 och 1986—1991 och består av uppgifter från en intervju med försäkrade långtidssjuka och en jämförelsegrupp, uppgifter från försäkringskassorna och vissa uppgifter från register.
' Marklund, Staffan & Lindqvist, Rafael & Stattin, Mikael & Grape, Ove "Varför ökar antalet förtidspensionärer? — regelförändringar, yrkesförändringar och arbetslöshet 1980—1993", Riksdagen 1993/94, Sam] Nr 26, Bilaga 3.
3. Yrkesförändringsprojektet. Materialet består av samtliga förtidspensio— nerade 1988 och 1993 kompletterade med data från Folk- och bostadsräk— ningarna 1985 och 1990 vad gäller yrke och familjesammansättning. Detta material har också kompletterats med ett jämförelsematerial av personer i samma ålder som inte förtidspensionerats. Inom ramen för projektet analy- seras yrkets och yrkesförändringarnas betydelse för risken att förtidspen— sioneras i befolkningen.
Attraktions- och utstötningsmodellen
Frågan om varför förtidspensioneringen i Sverige fortsätter att öka under hela tidsperioden 1980—1993 kan inte besvaras på ett enkelt sätt. En rad faktorer påverkar utvecklingen i olika riktningar. På ett teoretiskt plan kan man skilja mellan faktorer som ökar förtidspensionens tillgänglighet och faktorer som minskar människors möjligheter att förbli yrkesverksamma fram till ålderspensioneringen. De tankemodeller som ligger bakom vart och ett av dessa synsätt betecknas här som "attraktionsmodellen" respektive "utstötningsmodellen ". I figur 1.1 ges exempel på faktorer som ofta diskuterats i samband med den ökade förtidspensioneringens samhälle— liga orsaker.
Figur 1 Orsaker till ökad förtidspensionering — attraktionsmodellen och
utstötningsmodellen. Attraktionsmodellen Utstötningsmodellen Försämrad arbetsmiljö
Vidgat sjukdomsbegrepp j_ Okad arbetslöshet
Höjd ersättningsnivå Generösare pensionsprövning Yrkes- och strukturförändringar
Det är ingen tvekan om att synen på vilka förhållanden som kan betraktas som sjukdom gradvis har vidgats. Den medicinska vetenskapen har kommit att acceptera fler tillstånd som sjukdom och har också gradvis accepterat fler tillstånd med diffusa symptom. Denna utveckling har också formaliserats i det rättsliga systemet genom lagregler och praxis som vidgat sjukdomsbegreppet. Även i fråga om prövningen av arbetsförmåga, som utgör den andra delen av prövningen vid sjukskrivning och förtids— pension kan man hävda att det skett en uppmjukning genom att
kravtröskeln i fråga om omfattning och permanens hos arbetsoförmågan sänktsgradvis.
Villkoren i försäkringssystemet har också blivit mer generösa. Ersätt- ningen till förtidspensionärer har höjts och en majoritet av förtidspensio- närerna har en pensionsnivå på över 70 procent av den tidigare inkomsten. Förändringarna av ersättningsnivån inom övriga delar av socialförsäk- ringen kan också spela roll för förtidspensionens relativa attraktion. Det gäller framförallt inom arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Ersättningsnivån inom arbetsskadeförsäkringen är generellt högre och det har skett en kraftig ökning av antalet godkända arbetsskador under senare år vilket påverkat ökningen av andelen förtids- pensionärer.
Hur försäkringskassorna bedömer sjukligheten och nedsättningen i arbetsförmågan i samband med pensionsprövningen påverkar också själv— fallet antalet potentiella förtidspensionärer. Under senare år har rehabilite— ringsambitionerna höjts för att förkorta de långa sjukfallen. En eventuell effekt av försöken att minska den långa sjukfrånvaron kan vara en ökning av förtidspensioneringen i de fall där en återgång till arbete bedöms oreali- stisk. Ett annat problem är de ökade svårigheterna med arbetsrehabilite- ring som beror på det försämrade arbetsmarknadsläget. Visserligen finns inte längre förtidspension av arbetsmarknadsskäl, men bedömningen av individens restarbetsförmåga måste ställas i relation till den faktiska arbetsmarknaden. Särskilt på orter där arbetslösheten är hög måste man räkna med att tillämpningen av förtidspensionering i det konkreta fallet påverkas av arbetsmarknadsläget.
Förändringarna inom utstötningsmodellens faktorer är kanske ännu mer dramatiska under senare år. Det har skett en kraftig ökning av arbetslös— heten sedan 1991. En ökad arbetslöshetsnivå påverkar antalet förtidspen— sionärer genom att rehabiliteringen försvåras och genom att pressen att bli av med anställda ökar. Det är också rimligt att anta att en del anställda upplever att de vid hög arbetslöshet bör lämna plats till yngre personer. Vid sidan av de starka konjunktureffekterna under de senaste årens reces- sion kan man räkna med ett ökat tempo i strukturförändringarna inom industrin. Inom den traditionella industrisektorn minskar antalet anställda kraftigt. Det tycks inte heller ske någon kraftig ökning av antalet anställda trots konjunkturförbättringen. Detta leder också tendetiellt till en ökning av antalet förtidspensioner av samma skäl som en hög arbetslöshet, men med långsiktigt mer allvarliga konsekvenser. Om struktureffekten är stark kan man räkna med att antalet förtidspensionärer tenderar att stiga på lång sikt.
När det gäller arbetsmiljön kan man inte allmänt hävda att det har skett försämringar över tid som skulle kunna medföra en ökad tendens till för- tidspensionering. Den fysiska arbetsmiljön har blivit bättre för de flesta anställda. Det är däremot troligt att den psyke—sociala miljön för vissa grupper försämrats genom att tempot ökat och genom att kraven på lön— samhet och produktivitet skärpts. Framförallt inom den offentliga sektorns yrken har kostnadspressen lett till att färre anställda utför samma arbets— volym. Detta ökar överbelastningsstressen och risken för sjukskrivning och i förlängningen av detta risken för förtidspensionering.
Arbetslöshet och förtidspensionering i Sveriges kommu— ner 1984—19932
Arbetslösheten kan antas ha betydelse för förtidspensioneringen på flera olika sätt. Det är tänkbart att personer med omfattande arbetslöshets- erfarenhet och en svag position på arbetsmarknaden aktivt försöker lösa sina försörjningsproblem genom att ansöka om förtidspension i samband med långtidssjukskrivning. Här betraktas arbetslösheten närmast som en egenskap som individerna bär med sig. Det är också rimligt att anta att arbetslöshetsnivån på den ort individerna bor påverkar möjligheterna till rehabilitering och möjligheterna för partiellt arbetshandikappade att efter en längre sjukfrånvaro återgå till arbete. Denna aspekt på arbetslösheten är inte i första hand ett individuellt utan ett strukturellt problem. I detta avsnitt är det framförallt det senare som kommer att beröras. Arbetslöshet som ett individuellt problem behandlas i samband med prövningen av vilka individegenskaper som skiljer långtidssjuka som förtidspensioneras från övriga långtidssjuka.
Att arbetslöshet i sig själv har en rad negativa konsekvenser för den enskilde har visats i ett flertal tidigare studier. Janlert och Diderichsen har i en rapport till arbetarskyddstyrelsen (Janlert & Diderichsen 1993) samm— anfattat några av de effekter som arbetslöshet kan få för enskilda indivi— der. De anser det belagt att arbetslöshet leder till ökad risk för försämrad psykisk hälsa, ökad stress för individer, samt ökad risk för dödlighet jäm— fört med normalbefolkningen. De menar också att arbetslöshet leder till ökad risk för utslagning från arbetslivet i form av förtidspension.
2 Ove Grape har genomfört analysen av sambanden mellan arbetslöshet och andel förtidspensionärer.
Westins studie av arbetslöshet och ohälsa visade att av de som blev arbetslösa vid en företagsnedläggning hade många redan tidigare hälso- problem, men utan att då uppleva sig som sjuka (Westin 1990).Vid före- tagsnedläggningen accentuerades problemen och de arbetslösa upplevde mer smärta och sjuklighet än tidigare, vilket efter en treårsperiod ledde till att de flesta med hälsoproblem var förtidspensionerade. Westins studie pekar också på ett problem som uppstår när man skall undersöka samband mellan arbetslöshet och förtidspension. Arbetslöshetens inverkan på hälsan i form av förtidspension märks enligt Westin först efter lång tid. Förtids- pension utgör slutetappen i en sjukrollskarriär (Westin 1990).
I den fortsatta diskussionen bör man skilja på egen arbetslöshetserfaren- het och arbetslöshetsnivån på den ort individen bor. Berglind (1977) menar att man inte direkt kan sluta sig till ett samband mellan egen arbets- löshet och förtidspension på grundval av den kommunala arbetslöshets- nivån. Det är inte är säkert att det är de som är arbetslösa som blir för— tidspensionerade. Det kan förhålla sig så, att kommunal arbetslöshet är en indikator på sysselsättningsläget, vilket kan innebära att även andra än direkt öppet arbetslösa riskerar att bli förtidspensionerade. Dessa grupper kan i en kommun vara de ogifta, lågutbildade, samt de med hög sjuklig— hetsnivå.
Individuella orsaksfaktorer som ålder och kön spelar en stor roll för risken att förtidspensioneras (Marklund 1992), men risken kan öka eller minska på grund av förhållanden på orten. N äringsstruktur och tätortsgrad påverkar hur bl.a. ålderseffekten på förtidspensionering ser ut (Berglind 1977).
Berglind menar vidare att, ju större regioner man undersöker desto mer heterogena blir de (Berglind 1977). Därmed lämpar de sig också, enligt honom, sämre för att förklara faktorer som exempelvis arbetslöshetsnivå och näringsstruktur. Knudsens (1975) och Siréns (1976) undersökningar visar båda, att andelen invalidpensionerade3 stiger med ökande regional arbetslöshetsnivå. Kolberg ( 1977) finner i sin norska undersökning enbart ett moderat samband mellan arbetsmarknadssituation och förtidspensiond. Han finner däremot ett starkare samband mellan hälsorisker i yrken och förtidspension.
3 Invalidpension används här synonymt med uttrycket förtidspension även om de inte i varje detalj överensstämmer. " Beräknat som antalet arbetsplatser per invånare över 16 år.
Det bör framhållas att den samlade arbetslöshetsnivån i riket eller kon- junktursvängningarna inte har något direkt synligt samband med variatio— nerna i nybeviljade förtidspensioner. För Sverige som helhet kan man inte hävda att arbetslösheten utgör någon entydig förklaring till ökningen av förtidspensioner vare sig trendmässigt eller under de senaste åren. Däremot är det möjligt att arbetslösheten på den ort individen bor sam- varierar med andelen som förtidspensioneras på denna ort. För att pröva detta är det nödvändigt med information på lägsta möjliga nivå. Här gäller det kommuner.
För de 10 åren 1984—1993 har det gått att få fram uppgifter för män och kvinnor om arbetslöshetsnivå och andel förtidspensionerade i landets kom— muner5 . På grund av att det i vissa fall inte är en geografisk överensstäm- melse mellan det försäkringskasseområde som förtidspensionsstatistiken baseras på och den kommun som arbetslöshetsstatistiken omfattar har ett fåtal kommuner slagits samman. Ett annat problem gäller de förändringar i kommunsammansättningen som skett under de senaste åren främst genom att vissa kommundelar bildat egna kommuner. I dessa fall har den gamla indelningsgrunden fått gälla. Sammanlagt omfattar materialet 279 enheter för uppgifter om andel arbetslösa och andel förtidspensionerade män och kvinnor och för de tio åren omfattar materialet alltså 2 790 observationer.
Ett exempel på hur andelen arbetslösa och andelen förtidspensionerade förhåller sig till varandra framgår av figur 2 där uppgifterna för 1992 har plottats. Figuren visar tydligt att observationerna är starkt spridda. Även om man kan markera ett visst positivt samband i form av en regres— sionslinje är svagt och osäkert.
5 Datamaterialet består av uppgifter om andelen öppet arbetslösa och andelen nybeviljade förtidspensioner för män och kvinnor 1984—1993. Arbetslöshetsuppgif— terna kommer från Arbetsmarknadsstyrelsens material över den öppna arbetslösheten på kommunnivå. Uppgiferna över förtidspensionering kommer från Riksförsäkrings— verkets förtidspensionsregister för åren 1984 till 1992 och avser beviljandedatum. För 1993 finns ett mindre bortfall på 1 000 individer (3%) grund av eftersläpning i registreringen.
Figur 2 Andelen arbetslösa och andelen nybeviljade förtidspensioner i Sveriges kommuner 1992 (plott), linjär regression.
Andel förtidspensionerade i kommunema, procent
2,5
20
>
15
»
. ..:T'er-Äl ” ' '
3.51. -_ __
0 2 4 6 8 10
Andel arbetslösa i kommunerna, procent
Utan att gå in på hur sambandet förändrats i detalj från år till år och för män respektive kvinnor kan en korrelationstablå illustrera att det ändå finns ett samband mellan arbetslöshetsnivå och förtidspensionsnivå i kommunerna och att förhållandena för män och kvinnor skiljer sig.
Tabell 1 Korrelationskoefficienter (produktmomentkorrelation) för andel arbetslösa och andel förtidspensionerade årsvis fördelat på män och kvinnor och totalt.
År 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993
Kvinnor 0,29 0,37 0,53 0,42 0,51 0,45 0,40 0,35 0,32 0,23 Män 0,38 0,51 0,56 0,52 0,54 0,60 0,61 0,38 0,44 0,30 Totalt 0,58 0,49 0,60 0,51 0,56 0,56 0,55 0,40 0,41 0,30
Förhållandena ser likartade ut över åren. Korrelationen mellan arbetslöshet och förtidspensionering var något bättre under mitten av 1980—talet i järn— förelse med de första åren under 1990—talet, men korrelationskoefficien- tema är genomgående låga. Det faktum att korrelationskoefficienten sjunker under de senaste åren kan tolkas så att arbetslösheten i allt mindre grad påverkar förtidspensioneringen på kommunnivå.
Utvecklingen för män och kvinnor vad gäller sambandet mellan arbets— löshetsnivå och andel förtidspensionerade i kommunerna skiljer sig åt. Sambandet i form av korrelation mellan arbetslöshet och förtidspension är genomgående starkare för männen än för kvinnorna. Detta kan tolkas som en indikator på att männens förtidspensionering i något större grad än kvinnornas påverkas av arbetslösheten. Ett av skälen bakom detta är att kvinnorna i högre grad än männen arbetar i offentlig verksamhet som är mindre konjunkturkänslig.
Frågan är alltså om volymen förtidspensioneringar är större i kommuner med hög arbetslöshet än i kommuner med låg arbetslöshet. Vi har därför delat in landets kommuner i tre grupper beroende på genomsnittlig arbets- löshetsnivå under perioden 1984—1993. I figur 3 och 4 framgår att utveck— lingen skiljer sig markant mellan lågarbetslöshetskommuner och högarbets— löshetskommuner.
Figur 3 Lågarbetslöshetskommuner. Andel arbetslösa och andel förtidspensio- nerade män och kvinnor i Sveriges kommuner 1984—1993. Kommuner med en medelarbetslöshet under 2,5 procent.
...... u...-nu..."... ...... 4 ,. '*-_: 4 ' . "u.-:|! * ./._o' n......- 'N .
'&-—.-o','
Medelarbetslöshet
Andel ftp kvinnor
Andel ftp man
1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993
Figur 4 Högarbetslöshetskommuner. Andel arbetslösa och andel förtidspensio- nerade män och kvinnor i Sveriges kommuner 1984—1993. Kommuner med en medelarbetslöshet över 3,5 procent.
Medelarbetslöshet
Andel ftp kvinnor
nun-a
Andel ftp män
1984 1985 1986 1987 1968 1989 1990 1991 1992 1993
Resultaten är kanske förvånande. Det tycks nämligen som om andelen förtidspensionerade minskar under de senaste två årens recession i de kommuner som har den högsta arbetslösheten.
Allmänt kan sägas att volymen förtidspensioneringar är större i den grupp kommuner som har högst arbetslöshet. Andelen beviljade förtids— pensioner tycks också fluktuera mer kraftigt i högarbetslöshets— kommunerna än i de övriga kommuntyperna. Ett skäl till detta kan vara att arbetsmarknaden och näringslivet är mer odifferentierat i högarbetslöshets- kommuner. Med ensidig arbetsmarknad dominerad av primärsektorns ofta tunga kroppsarbeten får förändringar i arbetslöshetstalen en mer direkt inverkan på volymen förtidspensioneringar. När arbetslösheten går ner kan fler personer vara kvar i arbete; låt vara med hjälp av sjukskrivnings— perioder. När arbetslösheten ökar och företag måste effektivisera och rationalisera för att klara sig ökar trycket på att göra sig av med äldre lågproduktiv arbetskraft.
I kommuner med den lägsta arbetslösheten ökar förtidspensioneringarna från 1990 parallellt med att arbetslösheten ökar. 1 kommuner med den högsta arbetslösheten är det tvärtom så att andelen förtidspensionärer sjunker när arbetslösheten stiger. Fluktuationerna i förtidspensione— ringarnas volym tycks också mindre i kommuner med låg genomsnittlig arbetslöshet. Gemensamt för dem är emellertid att förtidspensioneringarna ökat sedan arbetslösheten började stiga efter 1990. Någon nedgång i
volymen mot slutet av 1991 förekommer inte beroende på att arbetsmark— nadsskäl som grund för förtidspension sannolikt inte är lika vanligt före— kommande. Om arbetsmarknaden är relativt differentierad torde "arbets— marknadsskäl" i den formella meningen arbetslös och utförsäkrad inte vara någon stor orsak till förtidspensionering. Däremot kan man förvänta sig att en allmän försvagning av sysselsättningsmöjligheterna bidrar till att öka förtidspensioneringarna.
Sammanfattningsvis tyder analysen på att det inte finns något entydigt samband mellan arbetslöshetens nivå och andelen förtidspensionerade i kommunerna. En positiv tendens finns dock så tillvida att kommuner med högre medelarbetslöshet under hela perioden också har en något högre andel förtidspensionärer. Det är dock stora skillnader mellan kommunerna och ett eventuellt samband kan mycket väl vara skenbart. Det är troligt att befolkningens sammansättning i fråga om ålder och fördelning på yrken spelar in. För att analysera dessa förhållanden krävs dock andra analyser som kommer att göras i ett senare sammanhang.
Hur skiljer sig de förtidspensionerade från de långtids— sjuka och befolkningen i övrigt?
Förtidspensionärerna rekryteras från gruppen långvarigt sjuka och man kan betrakta rehabilitering som ett sätt att förkorta sjukperioderna och minska risken för förtidspension. Om man ser förtidspensioneringen som slutpunkten på en relativt lång process av sjuklighet och rehabiliterande åtgärder är det viktigt att veta vilka förhållanden som gör att en del individer återgår i arbete, andra fortsätter att vara långtidssjuka och en tredje grupp pensioneras. Det kan röra sig om egenskaper hos individerna eller förhållanden i det omgivande samhället. Det kan röra sig om för— hållanden som kan åtgärdas med förbättrade rehabiliteringsmetoder, men det kan också gälla mer svårföränderliga förhållanden.
I detta avsnitt kommer en jämförelse av vilka individegenskaper som kännetecknar de förtidspensionerade i förhållande till de långtidssjuka och till befolkningen i övrigt.& Här kommer detta att ske med hjälp av
(” Undersökningen är en del av ett större projekt om långtidssjukskrivning, för- tidspensionering och rehabilitering. Undersökningen stöds ekonomiskt genom ett programanslag från Arbetsmiljöfonden och genom Socialvetenskapliga forsknings— rådet. Staffan Marklund är ansvarig för undersökningen.
Riksförsäkringsverkets s.k. LS-material som möjliggör en jämförelse mellan de förtidspensionerade långtidssjuka, övriga långtidssjuka och befolkningen i allmänhet under perioden 1986—19917. Vissa jämförelser kan också göras med ett material som omfattar perioden 1979—1985.
Materialet omfattar två slumpmässiga urval bland personer i åldern 20—60 år. Det ena består av 2 000 individer som representerar en normal— befolkning medan det andra urvalet utgörs av 3 000 individer med minst ett sjukfall på 60 dagar eller mer under åren 1986—1991. Av dessa har 70 respektive 67 procent besvarat frågor i en besöksintervju kring arbete, sociala nätverk, sjukdom och rehabilitering. Det finns också i materialet uppgifter från försäkringskassorna framförallt kring rehabiliteringen och vissa uppgifter från register om sjukfall och ersättningar. Bortfallet av registeruppgifter och enkätdata omfattande 336 individer och med bort— fallet av intervjuuppgifter var bortfallet totalt 1 228 personer.
Här kommer jämförelser av förtidspensionerade att ske dels med gruppen långtidssjuka och dels med urvalet i befolkningen.
Ålder, kön och familj
Det är känt från flera undersökningar att stigande ålder ökar risken för långtidssjukskrivning och förtidspension. Ålder är också i detta material den enskilda faktor som kraftigast påverkar den indviduella risken för att få hälsoproblem och bli långtidssjuk.
Tabell 2 visar också att personer i den äldsta åldersgruppen är överrep- resenterad bland de långtidssjukskrivna och bland de förtidspensionerade. Gruppen förtidspensionärer är starkt överrepresenterad i förhållande till grupperna långtidssjukskrivna och normalbefolkning där endast 16 respek- tive 19 procent tillhör den äldsta gruppen. I en rapport av Sjuk- och arbetsskadeberedningen (Sjuk- och arbetsskadeberedningen 1994) redovisas jämförelser av förtidspensionstal för 1992 och 1993. Resultaten visar att nybeviljade förtidspensioner minskat med tolv procent för den äldsta åldersgruppen, jämfört med föregående år. Oavsett denna ökning är dock den äldsta gruppen absolut störst av de representerade åldersgmpperna i föreliggande studie.
7 Datamaterialen har ställts till förfogande genom Riksförsäkringsverkets utredningsavdelning. Här kommer framförallt förtidspensioneringen att analyseras. Avsikten är att senare studera även långtidssjukskrivning och rehabilitering med hjälp av denna databas. Systematiska jämförelser kommer också att ske med det data- material som omfattar perioden 1979—1985.
Hela 43 procent av de långtidssjukskrivna tillhör den yngSta ålders- gruppen. Det är en ökning jämfört med föregående material. Andra studier har visat att åldersgruppen 16—49 år har ökat sin andel av förtids— pensionerna med 25 procent mellan 1992 och 1993, (Sjuk— och arbets— skadeberedningen 1994). Den ökade andelen förtidspensioner bland de yngre beror nästan undantagslöst på medicinska skäl, medan förtzdspensio— nering i de äldre åldersgrupperna ofta beror på en kombination av medi- cinska och individuella faktorer (Lindblom 1994). Mycket av ökningen bland de yngre kan hänföras till yngre svårt handikappade 16 årngar som tidigare haft vårdbidrag. I denna undersökning finns dock inga iö-åringar representerade .
Tabell 2 Åldersfördelning bland förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och normalbefolkning (procent).
Förtids— Långtids- Normal— n pensionerade sjukskrivna befolkning 19—39 år 8 43 40 1 202 40—55 år 33 41 41 1 371 56—65 år 59 16 19 863 Total 100 100 100 3 436
Man kan anta att det skulle finnas skillnader mellan män och kvinnor i fråga om andelen som förtispensioneras, men det finns varken idetta eller det tidigare materialet några signifikanta könsskillnader. Männen är något fler än kvinnorna bland förtidspensionärer, men andelen mår. är också något större bland de långtidssjukskrivna. En orsak till detta kan vara att fler kvinnor varken blir rehabiliterade eller förtidspensionerade och på så sätt osynliggörs i material som dessa.
På grund av att förtidspensionärerna ofta är äldre är det fler som inte har hemmavarande barn. Att de ogifta utan barn är fler än de gifta bland för- tidspensionärer, går däremot inte att förklara med hänsyn till åldersfak- torn. Glesare socialt nätverk samt brist på socialt och emotionellt stöd är vanligare bland ensamstående än bland sammanboende och det finns studier som menar att ensamhet och isolering ökar risken för sjuklighet. Bland de ensamstående är det personer i de lägre sociala skikten som löper den största risken för både fysisk och psykisk ohälsa (Östergren 1991, Lundberg 1990). Man bör också vara uppmärksam på förhållandet att
ensamboende inte nödvändigtvis behöver leda till ohälsa. Problemet kan också vara det omvända dvs. att personer som lever ensamma gör det på grund av sin hälsoproblematik (Höög & Stattin 1992:117).
De förtidspensionerade lever i mycket högre utsträckning ihop med någon som likaledes är förtidspensionerad. Hela 25 procent av de förtids— pensionerade i detta material har en partner som också är förtidspensione- rad eller som uppbär sjukbidrag. Detta gäller särskilt för de äldre ålders- grupperna.
De förtidspensionerade är alltså äldre än både befolkningen i allmänhet och än de långtidssjuka. Det finns också en svag överrepresentation av män och av personer utan barn. Det senare gäller både bland de samman- boende och bland de ensamboende.
Utbildning
Utbildning anses i en rad sammanhang kunna påverka risken för långtids- sjukskrivning och för förtidspension. Personer med kort utbildning är överrepresenterade bland de med tunga arbeten och bland de arbetslösa. Bristande utbildning kan också tänkas påverka individens användbarhet i samband med strukturomvandling, men också försvåra för personer med arbetshandikapp att hitta ett nytt yrke eller en ny anställning. I de fallen kan rehabiliteringen innebära en kortare eller längre vidareutbildning.
Tabell 3 Längsta utbildning bland förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och normalbefolkning (procent).
Förtids- Långtids— Normal— n
pensionerade sjukskrivna befolkning Grundskola 64 41 33 1 439 Gymnasium 20 34 34 1 080 Universitet/högskola 10 21 29 755 Annat 6 4 4 158 Total 100 100 100 3 432
Man kan förvänta sig att de med den kortaste utbildningen ofta har manu- ella arbeten. Andelen förtidspensionärer i yrkesgrupper med manuella arbetsinslag (tillverkningsarbete, gruv och stenbrytning samt service— sektorn) är något överrepresenterade i förhållande till yrkesgrupper som huvudsakligen inte har manuella arbetsuppgifter, men skillnaderna är i
övrigt små. Resultaten överensstämmer i huvudsak med de som redovisats i tidigare studier (Försäkringskassan Kronoberg 1994:s.6, Sjuk- och arbetsskadeberedningen 1994:s.59, Marklund 1992).
Det framgår tydligt att utbildning är en faktor som tydligt särskiljer de förtidspensionerade från de långtidssjuka och i ännu högre grad från befolkningen i allmänhet. Även om ett av huvudskälen till detta är att förtidspensionärerna är äldre och att de äldre genomgående har kortare formell utbildning, kan man inte utesluta att bristande utbildning är en verksam faktor vid utslagningen från arbetsmarknaden.
Etnicitet
Förhållandet mellan förtidspensionering, långtidssjukskrivning och etnicitet8 är komplicerat. I vissa studier är invandrare överrepresenterade i förhållande till svenskar bland de långtidssjukskrivna (Marklund 1992:s.86—87). I andra studier har invandrarkvinnor ansetts löpa större risk för förtidspensioneringar än svenska kvinnor (RFV l990:s.34). Invandrare har också oftare besvär i muskler, skelett och bindväv (Höög & Stattin 1992). Marklund fann dock inga signifikanta skillnader mellan invandrare och svenskar i fråga om vilka långtidssjuka som blivit rehabili— terade respektive förtidspensionerade. En förklaring var att etnisk tillhörig— het spelade stor roll för om individerna blev långtidssjukskrivna, men när det gällde förtidspensionering hade andra faktorer ännu större betydelse (Marklund 1992:s. 128).
Tabell 4 Nationalitet bland förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och normal- befolkning (procent).
Förtids— Långtids- Normal- n pensionerade sjukskrivna befolkning Svenskar 93 93 93 3 010 Nordbor 3 3 3 100 Industrialiserade länder* 1 l 1 31 Ovriga 3 3 3 102 Total 100 100 100 3 243
___—[___f
* Till de__industrialiserade nationerna räknas de västeuropeiska länderna utanför det forna Ostblocket samt USA och Japan.
3 Med etnicitet avses här både etnisk härkomst och etnisk tillhörighet. I materia- let finns nationalitet och fördelseland för de intervjuade.
Eftersom många studier visat ett klart samband mellan etnisk tillhörighet och ohälsa är det något förvånande att skillnaderna i detta material (tabell 4) är så små och inte är statistiskt signifikanta i detta avseende. Det har heller ingen betydelse för resultatet om man istället för nationalitet jämför grupperna förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och normalbefolkning avseende födelseland. Man kan emellertid inte med detta, fastslå att något sådant förhållande inte existerar, men de ambivalenta resultaten hitintills tyder på att förhållandet ytterligare bör belysas.
Yrke och arbetsmiljo'förhållanden
Arbetsgivarnas ansvar för rehabiliteringsarbetet bygger till stor del på antagandet att det är i arbetet som många problem uppstår och att arbets- givarna också är mest lämpade att hantera dessa. Majoriteten av de lång- tidssjukskrivna har också en koppling till arbetslivet, men riskerna för de olika yrkesgrupperna skiljer sig något från varandra. Vid selektionen till de långtidssjukskrivna är det de okvalificerade arbetaryrkena som är mest överrepresenterade, risken för långtidssjukskrivning minskar sedan grad— vis, för att vara lägst för högre tjänstemän och företagare. När det gäller förtidspensionering är det framför allt personer i de okvalificerade arbetar- yrkena som löper den största risken att förtidspensioneras. Lägre tjänste- män löper också större risk att förtidspensioneras än yrkesarbetarna (som i selektionen till långtidssjukskrivning var något mer representerade än de lägre tjänstemännen). De som löper den minsta risken för förtidspension är högre tjänstemän och företagare samt lantbrukare.
I den föregående studien (Marklund 1992) hade yrke stor betydelse redan i samband med att personerna blev långtidssjukskrivna. Yrkesskillnaderna bland de långtidssjuka som blev förtidspensionerade var mer begränsade. Enbart företagarna bland de långtidssjukskrivna löpte en något större risk än tjänstemännen, men skillnaden var inte signifikant.
I föreliggande material finns yrkesskillnader både mellan de sjukskrivna och mellan de sjukskrivna och de förtidspensionerade. Det är en kraftig överrepresentation av arbetare bland de långtidssjuka. Bland förtidspensio- närerna är det icke yrkesutbildade arbetare och lägre tjänstemän som är fler. Det finns alltså ett tydligt klassmässigt mönster både vad gäller risken att bli långtidssjuk och vad gäller risken att förtidspensioneras.
Tabell 5 Yrkesgruppstillhörighet (enligt SEI-kod) bland förtidspensionärer, lång- tidssjukskrivna och normalbefolkning 1984—1992 (procent).
Förtids- Långtids- Normal- n
pensionerade sjukskrivna befolkning Okval.arbetare 44 36 27 1 129 Yrkesarbetare 17 20 14 556 Lägre tjänstemän 19 17 18 588 Mellantjänstemän 1 1 15 22 560 Högre tjänstemän 4 6 12 262 Företagare, lantbrukare 5 6 7 204 Total 100 100 100 3 299
Att det finns yrkesmässiga skillnader i sjukfrånvaro och förtidspensione— ring kan bero på olikheter i arbetsmiljö och påfrestningar i arbetet. Flera studier har visat att det finns tydliga samband mellan sjukfrånvaro och arbetsmiljöbelastning. I denna studie finns en rad frågor om förekomst av arbetsmiljöproblem. Dessa har summerats till ett arbetsmiljöindex.
Index på arbetsmiljöbelastning är uppbyggt på samma sätt S)m hälso- index och utgörs av frågor om de anställda själva upplevt att er. hälsorisk föreligger i arbetet, samt frågor om ensidiga/upprepade arbetsuppgifter samt om personerna upplevt någon mening med sitt arbete förutom lön (instrumentell inriktning till arbetet). Andelen med hälsorisk, ensidiga/- upprepade samt instrumentella arbetsuppgifter redovisas i tabell 6.
I föregående studie var skillnaden mellan grupperna mycket liten, vilket tolkades som att arbetsmiljöfaktorer inte hade den avsevärda betjdelse som många andra studier visat. Skillnaderna i detta material är större. Hela 40 procent av de förtidspensionerade i detta material har upplevt att hälso- risker i arbetet har förekommit, och förtidspensionärerna utgör också en större andel av de som upplevt att arbetet varit instrumentellt, samt bestått av ensidiga arbetsuppgifter. Skillnaderna går alltså i förväntad riktning. Selektionen sker redan vid inträdet till de långtidssjukskrivnas grupp men förstärks ytterligare vid förtidspensionering.
Tabell 6 Förekomst av olika typer av arbetsmiljöbelastning bland förtidspensio- närer, långtidssjukskrivna och normalbefolkning 1984—1992 (procent).
Förtids— Långtids— Normal- n pensionerade sjukskrivna befolkning Hälsofarligt arbete 40 24 18 814 Ensidiga/upprepade 76 65 56 2 098 arbetsuppgifter Instrumentellt arbete 22 19 14 589
Psykosociala arbetsmiljöfaktorer, som upplevd egenkontroll i arbets- situationen samt upplevelsen av de krav som ställs på ens person i arbetet har i flera undersökningar visat sig centrala som orsaksfaktorer för olika typer av sjuklighet (Karasek & Theorell 1990). Förhållandet mellan ökad sjuklighet och bristande låg kontroll parad med höga krav är väldokumen— terat (Karasek & Theorell 1990, Nilsson 1994). Även passiva arbeten med låg kontroll i kombination med låga krav har visat sig ge fler symptom på ohälsa än arbeten med hög egenkontroll. De långtidssjukskrivna upplever i större utsträckning än normalbefolkningen sig ha liten egenkontroll i sitt arbete. Kravsituationen är dock för de förtidspensionerade och långtids- sjukskrivna jämförbar med normalbefolkningens. Denna tendens förstärks ytterligare för de förtidspensionerade, som både upplever större krav och mindre kontrollmöjligheter än de långtidssjukskrivna. Skillnaden är statis- tiskt säkerställd.
Det är framförallt kombinationen av höga krav och låg egenkontroll som är mest riskabel (Karasek & Theorell 1990) I tabell 7 redovisas ett index baserat på krav- och kontrollvariablerna. Kategorierna är placerade i ord- ningsföljd från den ur arbetsmiljösynpunkt "bästa" kombinationen till den sämsta.
Tabell 7 Krav — kontroll index för förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och normalbefolkning (procent).
Förtids- Långtids- Normal- n pensionerad sjukskrivna befolkning Höga krav/hög kontroll 32 33 36 _ 108 Låga krav/hög kontroll 41 50 53 _ 617 Låga krav/låg kontroll 15 11 7 328 Höga krav/låg kontroll 12 6 4 205 Total 100 100 100 7— 258
Det framgår att en något högre andel av de långtidssjukskrivna ha." upplevt arbeten med den sämsta kombinationen av höga krav och låg egenkontroll. Detta är ännu tydligare för de förtidspensionerade där 12 procent arbets- aktiva period upplevt höga krav och låg kontroll i arbetssituatioaen. Det totala antalet individer som upplevt den "sämsta" krav/kontroll kombina- tionen är dock inte stort (205 stycken).
Sammanfattningsvis visar detta material i likhet med en serie tidigare undersökningar att yrkes- och arbetsmiljöförhållanden särskiljer sig för de som blir förtidspensionerade i förhållande till långtidssjuka och befolk— ningen i övrigt.
Arbetslöshetserfarenhet och regional arbetslöshet Tidigare studier över sambandet mellan arbetslöshet och förtidspension har som nämnts betonat vikten av att skilja på den egna arbetslöshetens be- tydelse och den regionala arbetslöshetens betydelse för ökad förtidspen- sionsrisk. Man kan inte veta om det är personer med en omfattande arbetslöshet som löper den största risken för förtidspension. Det kan också vara så att en hög arbetslöshetsnivå på den ort individen bor, framförallt ökar förtidspensionsrisken för anställda (Berglind 1977).
I detta avsnitt kommer individernas egen arbetslöshetserfarenhet och arbetslösheten på den ort individen bor att diskuteras. Tabell 8. visar an- talet arbetslösa månader i medeltal för de olika delgrupperna. Medelvärdet för de olika grupperna är mycket lågt vilket beror på att många inte haft någon erfarenhet alls av arbetslöshet. De långtidssjukrivna har här den längsta arbetslöhetserfarenheten i förhållande till de övriga grupperna medan förtidspensionärerna har den minsta. Antalet personer som haft någon form av arbetslöhetserfarenhet är också minst i den gruppen, endast 34 personer.
Tabell 8 Antal arbetslösa månader i medeltal under perioden 1986—1992 för förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och normalbefolkning (för de som varit arbetslösa i respektive grupp).
Förtids- Långtids- Normal- pensionerade sjukskrivna befolkning Arbetslöhetserfarenhet 1,2 3,0 1,8 (medelantal månader) 11 34 208 137
I materialet har också arbetslöshetstal samlats in för alla kommuner som individerna bor i under tidsperioden 1984 till 1993. Detta har bearbetats och kopplats till individernas övriga uppgifter. För varje individ har arbetslöshetsnivån på den ort han eller hon bor beräknats som ett medel— värde för åren 1984—1993 och för olika perioder. Resultatet visas i tabell 9.
Tabell 9 Regional arbetslöshet (kommuner) bland förtidspensionärer, långtidssjuk- skrivna och normalbefolkning under längsta sjukperiod (procent).
Arbetslös- Förtids- Långtids- Normal— n hetsnivå pensionerade sjukskrivna befolkning
( 1,4% 31 37 46 1 356 > 1,4 ( 2 % 25 26 20 803 > 2 ( 3 % 31 26 24 899 > 3 % 13 l 1 10 378 Total 100 100 100 3 436
Inga signifikanta skillnader finns för den senaste sjukperioden, men för den längsta sjukperioden visar arbetslöshetsnivå ett samband med andelen förtidspensionärer. Förtidspensionärerna är relativt fler om de bor i kommuner med hög eller mycket hög arbetslöshet under den längsta period de varit sjukskrivna.
Sammanfattningsvis kan man se att individens egen arbetslöshets- erfarenhet inte har något tydligt samband med en högre andel förtidspen— sioner, men däremot har den lokala arbetslöshetsnivån under sjukskriv— ningsperioden betydelse för risken att bli förtidspensionerad bland de lång— tidssjuka. Ett skäl till dessa resultat kan vara att de förtidspensionerade i många fall varit sjukskrivna under lång tid och att de därför inte kan ha varit arbetslösa. I en del fall kan man också se långtidssjukskrivning som en dold arbetslöshet.
Vilka individfaktorer påverkar risken för långtidssjuka att förtidspensioneras?
Det har alltså framkommit att en rad faktorer spelar in på risken för för- tidspensionering. Det gäller bl.a. ålder, sjukskrivningens längd, yrke, arbetslöshet, utbildning, riskbeende och arbetsmiljöbelastning. Eftersom dessa faktorer ofta har samband med varandra finns det stor risk att det som ser ut som ett samband i verkligheten är skenbart. Ett exempel på detta är att personer med okvalificerade yrken ofta också har den sämsta arbetsmiljön och den kortaste utbildningen. För att kontrollera vilken effekt enskilda faktorer har när man samtidigt kontrollerar effekter för andra faktorer kan man använda en regressionsmodell. På grund av karak— tären på de tillgängliga data används här en s.k. logistisk regression?
I den modell som presenteras granskas vilka faktorer av de som finns tillgängliga i datamaterialet som bäst förklarar vilka bland de långtidssjuka som blir förtidspensionerade. Det är alltså fråga om vilka mekanismer som ökar risken att de långtidssjuka beviljas förtidspension eller sjukbidrag.
I modellen ingick ursprungligen alla faktorer som har något bivariat signifikant samband med förhöjd risk för förtidspension och dessutom både arbetslöshetserfarenhet och arbetslöshetsnivå på den ort individen bor”). Två faktorer har mätts i form av index. Det gäller arbetsmiljö— belastning och riskbeteende. Det har tidgare framgått hur dessa har konstruerats .
I prövningen av modellen har interaktionseffekter mellan de ingående faktorerna prövats, men i samtliga fall funnits vara icke signifikanta och därför uteslutits. Analysen presenteras i form av relativa risker, s.k. odds- kvoter. De enkla oddskvoterna anger vilken relativ betydelse olika egen- skaper har för att en individ ska riskera att bli förtidspensionerad utan att kontroll har skett för övriga faktorers inverkan. De statistiskt signifikanta över— eller underriskerna har markerats på konventionellt sätt för dessa
9 Den statistiska grunden för metoden kommer inte att behandlas här. Intresse- rade läsare hänvisas till statistisk litteratur. Det dataprogram som använts är SPSS- Windows i PC-version. 1” Krav/kontroll index har uteslutits här trots att det har en statistiskt signifikant effekt. Skälet är att detta index har ett starkt samband med index för arbetsmiljö— problem och att användning av två faktorer som mäter liknande förhållanden skapar problem med sk multikollineraritet. När modellen prövats med krav/kontroll index istället för index för arbetsmiljö förändras inte övriga faktorer
Oddskvoter”. De justerade oddskvoterna kan tolkas som de faktiska rela— tiva riskerna när övriga faktorer i modellen hålls under kontroll. Även här anges sedvanliga signifikanser för dessa relativa risker. Inom varje faktor har en av redovisningsgrupperna betraktats som jämförelsegrupp och den relativa risken utgör avvikelsen från denna. Oddskvoter under värdet ett innebär en lägre risk än jämförelsegruppen och Oddskvoter över ett innebär på motsvarande sätt en överrisk.
Tabell 10 Enkla och kontrollerade Oddskvoter (relativa risktal) för risken att bli förtidspensionerad bland de långtidssjuka — signifikanta faktorer.
Enkel Justerad oddskvot odsskvot"
Signifikanta faktorer
Ålder
under 35 år (ref) 35—44 år 45—54 år 55 år och äldre
Antal sjukdagar mindre än 60 dagar (ref) 61—90 dagar 90—180 dagar 181 eller fler dagar
**
***
*** *** I'lS
Arbetsmiljöbelastning Ingen Låg
Medel
Hög Utbildning Grundskola Gymnasium Universitet (ret)
Arbetslöshetserfarenhet Ingen arbetslöshet (ref) 1—20 veckor 21—40 veckor
> 41 veckor
**
IIS ***
ns
HS l'lS
II: Signifikansnivåerna anges enligt följande: p( 0,001= ***, p(0,05=**, p(0,10=* III: Oddskvoten är kontrollerad för alla de signifikanta faktorer som ingår i modellen.
Det gäller ålder, sjukskrivningens längd, arbetsmiljöbelastning, utbildning och arbetslöshetserfarenhet.
” Den lägsta accepterade signifikansnivån är satt till 0,10 vilket innebär att rresultaten i 10 procent av fallen kan ha orsakats av rena slumpfaktorer.
Resultatet av denna analys visar att ålder är den enskilda faktor som har den mest dramatiska och entydiga effekten på risken för en långtidssjuk att bli förtidspensionerad. Även sjukperiodens längd har i viss mån en förvän- tad effekt, även om den kontrollerade relativa risken för den äldsta gruppen inte signifikant skiljer sig från den yngsta grupp som utgör jämförelsegrupp. Detta innebär förmodligen att de flesta mycket långa sjukfall utgörs av äldre personer och att ålderseffekten slår ut sjukperio— dens längd i den kontrollerade modellen.
När det gäller arbetsmiljöbelastning så har gruppen med hög arbetsmiljö- belastning en dubbelt så hög relativ risk som personer utan arbetsmiljö- belastning eller med begränsade arbetsmiljöproblem. En ansamling av arbetsmiljöproblem är alltså en tydlig riskfaktor för förtidspensionering bland de långtidssjuka. Även utbildning slår igenom. Personer med kortare utbildning har en signifikant överrisk för förtidspensionering även efter kontroll för andra faktorer. Övriga utbildningskategorier avviker här inte från referensgruppen som utgörs av högskoleutbildade personer.
Effekten av regional arbetslöshet gäller bara för gruppen som bor på orter med en extremt hög arbetslöshet. Faktorn är sammantaget inte signi- fikant som förklaring till förtidspensionering bland de långtidssjuka. Här gäller dock samma tolkningsproblem som i fråga om individens arbetslös- hetserfarenhet. Arbetslösheten på orten slår kanske inte i första hand igenom som en faktor som ökar förtidspensionsrisken, men kan indirekt spela roll genom att hög arbetslöshet leder till fler långtidssjuka.
I följande tabell anges de prövade faktorer som inte har någon betydelse för den relativa risken att bli förtidspensionerad bland de långtidssjuka. Ännu mer intressant än att konstatera att hög ålder, lång sjukskrivning, hög arbetsmiljöbelastning och låg utbildning ökar förtidspensionsrisken bland de långtidssjuka är att granska vilka faktorer som inte slår igenom.
Tabell ll Icke signifikanta faktorer för relativ risk att bli förtidspensionerad bland de långtidssjuka.
Icke signifikanta faktorer
Yrkesgrupp (SEI) Okvalficerade arbetare Yrkesarbetare Lägre tjänstemän Mellantjänstemän Högre tjänstemän och egna företagare (ref) Riskbeteende Inget Lågt
Medel
Högt Regional arbetslöshet ( 1.0 (ref)
1.0—l.9 2.0—2.9 3.0—3.9 >4.0
Diagnoskategori
Infektioner, tumörer m.m. Psykiska besvär Cirkulation, mage m.m. Rörelseorgan, muskler Olycksfall m.m. (ref)
Födelseland Sverige (ref) Norden Ovriga länder Kön Kvinnor (ref) Män
Yrkesgrupp har inte någon kontrollerad effekt trots att både okvalificerade arbetare och lägre tjänstemän har signifikant högre risktal i den enkla jämförelsen. Detta överensstämmer dock med tidigare resultat (se bl.a. Marklund 1992) och betyder bara att yrkeseffekten redan har slagit igenom i samband med den starka överrisk att bli långtidssjuk som finns för dessa yrkesgrupper. Att riskbeteende inte har någon betydelse trots ett omvänt samband som innebär att personer som röker, brukar alkhol och inte motionerar faktisk har en lägre förtidspensionsrisk kan också ses som resultat av en tidigare selektion till gruppen långvarigt sjuka. Det kan naturligtvis också bero på att dessa personer sannolikt har en överdödlig- het och därmed inte finns i materialet. Effekterna är dessutom mycket
begränsade.
Enkel oddskvot
** ns
l'lS
ns **
***
ns HS l'lS
l'lS ns IIS ns
l'lS ns
När det gäller individernas egen arbetslöshetseifarenhet visar resultaten inte några signifikanta överrisker även om gruppen med extremt många arbetslöshetsveckor har en högre relativ risk. Som tidigare nämnts är dock skälet till att arbetslöshetserfarenheten inte slår igenom i många fall att individerna varit sjuka under långa perioder och därmed inte formellt kunnat vara arbetslösa.
Att det inte finns några signifikanta skillnader mellan de olika diagnos— grupperna eller mellan män och kvinnor överensstämmer med tidigare studier (se bl.a. Marklund 1992). I båda fallen bör dock en viss försiktig- het i tolkningen påbjudas. Skälet till att skillnaderna mellan män och kvinnor är så små kan bero på att andra skillnader (t.ex. i fråga om arbetsmiljöbelastning) är så starka att de tar ut könseffekten. Mer för- finade analyser där separata modeller prövas för män och kvinnor är nödvändiga. När det gäller det faktum att det inte tycks finnas några överrisker för någon av de grova diagnoskategorierna kan det kanske framförallt bero på att kategorierna är så grova så att de döljer de faktiska sjukdomarna. Det betyder att man inte kan dra slutsatsen att det inte spelar någon roll vilken sjukdom en långtidssjuk har för risken att bli förtidspen- sionerad.
Det är något överraskande att varken födelseland eller nationalitet har någon effekt. Visserligen har personer födda utanför Norden en förhöjd risk att förtidspensioneras, men den är inte statistiskt säkerställd. Material från den tidigare delen av 1980-talet visade en relativt stark kontrollerad effekt av etnicitet. Skälen till att den uteblir i denna undersökning kan vara flera. Å ena sidan finns kan det vara så att många tidigare arbets- kraftsinvandrare redan har beviljats förtidspension och att de därmed inte finns med i materialet. Å andra sidan är rimligt att anta att de nytillkomna invandrarna som främst utgörs av flyktingar inte kommer in på arbets- marknaden och därmed också är underrepresenterade bland de långtids- sjuka.
På ett mer konkret och praktiskt plan kan man säga att det dominerande intrycket överensstämmer med tidigare forskning (se bl.a. Marklund 1992). Ålder är den viktigaste faktorn vid sidan av sjukskrivningens längd. Detta betyder att befolkningens ålderssammansättning är viktig för ökning— en av förtidspensionering och att åtgärder för att minska sjukperiodernas längd kan vara effektiva för att hålla nere antalet förtidspensionärer. Ana— lysen visar vidare att anställnings- och arbetsmiljöfaktorer är centrala. Eftersom dessa är samhälleligt lättare att påverka än exempelvis ålder är de också centrala ur åtgärdssynvinkel.
De tendenser till försämring av arbetsmiljön för vissa grupper av kvinnor under det senaste decennitet är oroande även i detta avseende (Fritzell & Lundberg 1994). Man måste räkna med att förtidspensions- risken ökar för de grupper som har en ökande arbetsmiljöjbelastning. Det faktum att arbetslösheten inte spelar roll är kanske mindre förvånande eftersom det här rör sig om personer som redan är långtidssjuka. Arbets— lösheten påverkar dock långtidssjukskrivningen och det finns därmed risk arbetslöshetskostnaderna därmed delvis övervältras på sjukförsäkringen och förtidspensioneringen. Som framgick visar också analysen av det sam- lade materialet att det finns en tendens till en högre andel förtidspensione- rade i kommuner med hög arbetslöshet och under år med högre arbetslös- hetsnivå.
Yrkesförändringarnas betydelse för förtidspensioneringarna 1988 och 1993
En annan aspekt på arbetsmarknadsförändringar och arbetslöshet i fråga om risk för förtidspensionering gäller de mer långsiktiga struktureffek— terna. Är det så att människor som arbetar inom vissa yrkesområden har en större risk att förtidspensioneras än andra? Är det så att människor som arbetar i brancher som är på tillbakagång har en högre förtidpensione- ringsrisk än personer i växande brancher?
I detta avsnitt redovisas data rörande 1988 och 1993 års samtliga nyblivna förtidspensionärer. Tidigare har 1988 års förtidspensionärers yrkesbakgrund kartlagts i en rapport till arbetsmiljökommissionens kart- läggningsgrupp (Höög & Stattin 1989, SOU l990z49). I ett forsknings- projekt med samma inriktning studeras nu 1993 års förtidspensionärer där också en jämförelse kan göras med materialet från 1988.
Det finns flera poänger med att jämföra 1988 och 1993 års förtidspen— sionärer. År 1988 rådde en överhettning i den svenska ekonomin med låga arbetslöshetstal i hela landet. En helt annorlunda situation förelåg 1993. Då befann sig landet i en djup lågkonjunktur med mycket hög arbetslös- het. Dessutom har det skett en viktig förändring när det gäller förtidspen- sionsreglerna genom avskaffandet av rätten att förtidspensioneras på grund av arbetsmarknadsskäl.
Datamaterialen för 1988 års och 1993 års nyblivna förtidspensionärer är likartade. De innehåller information om alla förtidspensionärer de båda åren, cirka 54 000 år 1988 och drygt 62 000 år 1993. Materialen är
resultatet av samkörningar av registerdata från Riksförsäkringsverkets förtidspensionsregister och Statistiska centralbyråns Folk- och bostadsräk- ningar. Från RFV kommer data om individerns pensionstyp, diagnos och från SCB är data om yrke och social bakgrund insamlade. När det gäller 1993 års förtidspensionärer är de senaste uppgifterna om yrke, civilstånd osv. från 1990, alltså tre år innan förtidspensioneringen. Det är rimligt att anta dessa uppgifter är lämpliga att sätta i relation till förtidspensione- ringen eftersom den process då individen lämnar arbetsmarknaden genom förtidspensionering är relativt långdragen. Det finns också data om individeras yrke för åren 1985 och 1980 men dessa kommer inte att användas i detta sammanhang. Eftersom datamaterialet omfattar alla för- tidspensionärer de båda åren finns ingen risk för felaktigheter som kan vara fallet vid urvalsundersökningar.
För att kunna skatta den relativa risken att förtidspensioneras ingår också ett jämförelsematerial. Detta utgörs av ett slumpmässigt urval ur den sven- ska befolkningen i åldersintervallet 16—65 är omfattande 75 000 individer. För dessa finns samma uppgifter som för förtidspensionärerna undantaget RFV-data. Fördelningen av yrken i urvalet är mycket nära den som gäller för hela befolkningen vilket innebär att urvalet är av god kvalitet.
I den följande analysen har den antalsmässiga förändringen i olika yrken uttryckts som kvoten mellan antalet personer i ett yrke 1990 respektive 1975. När denna kvot understiger 100 har antalet anställda i yrket sjunkit medan det vuxit om det är över 100. Analysen är gjord separat för kvinnor och män.
Tabell 12 1993 års förtidspensionärer fördelade efter yrken indelade efter antals- mässig utveckling mellan 1975 och 1990. Procent samt ålderskontrollerad relativ risk att förtidspensioneras. ' Referensgrupp är växande yrken.
Yrke Män Kvinnor
FTP FOB RR FTP FOB RR Krympande yrken (90 55,5 46,4 1,5** 5,9 3,5 2,1** Stabila yrken 90—110 28,1 33,6 0,9 44,3 38,1 1,3** Växande yrken > 110 16,4 20,0 1,0 49,9 58,3 1,0 Summa 100 100 100 100 Antal 22 835 27 379 25 614 26 074
* l tabell är yrkena indelade. i tre klasser, krympande = (90, stabila = 90—110, och de växande = > 110.
** Sign=0,000
Av tabellen framgår att en majoritet av de förtidspensionerade männen arbetade i krympande yrken 1993 medan bara var tjugonde kvinna gjorde det. Samma förhållande gäller för befolkningen i stort. Orsaken till det är kvinnornas intåg på arbetsmarknaden vilket skett på i stort sett alla yrkes- områden. För såvål män som kvinnor är det dock vanligare att förtids- pensionärerna har arbetat i krympyrken än vad som gäller för befolk- ningen. Att arbeta inom krympande yrken innebär för män en överrisk på 1,5 och för kvinnor 2,1, jämfört med dem som arbetar i växande yrken.
Strukturella förändringar på arbetsmarknaden, här mått som yrkens antalsmässiga förändring, tycks alltså ha betydelse för benägenheten att förtidspensioneras i olika yrken. 1988 års undersökning visade emellertid att det är svårt att renodla de strukturella förändringarnas effekt från andra faktorers påverkan (Höög & Stattin 1992). Så till exempel sammanfaller ofta strukturella förändringar och arbetsmiljömässigt negativa egenskaper i yrkena. Det har ofta varit de tunga och slitsamma jobben som försvunnit när ny teknik har introducerats. Förtidspension blir en lösning på problem med den övertalighet som då uppkommer, vilket gör det svårt att avgöra
. om det är hälsoskäl eller svårigheter att få en ny befattning som är huvud- orsak till pensioneringarna.
I förhållande till tidigare studier visar denna analys att sambandet mellan strukturförändringar och risk att förtidspensioneras har blivit starkare i synnerhet för kvinnor. I den undersökning som genomfördes av Berglind, Tunevall och Solbrandt (1979) fanns inget sådant samband. Detta för- klarades med att kvinnorna expanderade över hela arbetsmarknaden. I undersökningen av 1988 års förtidspensionärer (Höög & Stattin 1992) förelåg dock ett samband också för kvinnor. I denna undersökning för- stärks den tendensen. Sambandet har blivit starkare.
Sammanfattning
Det har framgått att ökningen av antalet förtidspensionärer kan förklaras såväl med en tendens till ökad generositet i socialförsäkringen som med utstötningsfaktorer. Här har framförallt utstötningsfaktorerna berörts. Förtidspensionering samvarierar på individnivå med yrkesförhållanden, arbetsmiljöförhållanden och arbetslöshetserfarenhet. Det finns också tydliga tecken att arbetslöshet på den ort individen bor ökar risken för förtidspensionering och att personer som är sysselsatta i brancher som är på tillbakagång har en högre risk att förtidspensioneras. Detta betyder att
såväl konjunkturförändringar som strukturförändringar tenderar att pressa upp antalet förtidspensionärer. Det faktorer som påverkar den individuella förtidspensionsrisken är bl.a. ålder, yrke, dålig arbetsmiljö, arbetslöshets- erfarenhet och arbetslöshet på den ort individen bor.
Litteraturförteckning
Berglind Hans ( 1977) Förtidspension eller arbete? — en studie av utveck- ling och regionala variationer, i SOU 1977:88 Förtidspensionering. Berglind, Hans & Tunevall, C M & Solbrand A ( 1979). Förtidspensione— ring inom olika yrken 1971—1976, Stockholm: Statens Arbetsklinik (stencil)
Fritzell, Johan & Lundberg, Olle (1994) Välfärdsförändringar 1968—1991, i Fritzell, Johan & Lundberg, Olle (red) Vardagens villkor, Stockholm: Brombergs
Gould, Raija (1985) Unemployment and disability — some sociological aspects of elimination from the labour market, i Studies and research, No 22;Geneva: International Social Security Association. Hedström, Peter (1980) Förtidspension — välfärd eller ofärd?, Institutet för Social Forskning, Stockholms Universitet. Höög, Jonas & Stattin Mikael (1989) Förtidspensionärernas yrkesbak— grund, i Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker, Bilagedel A, Rapport inom arbetsmiljökommissionens kartläggning, Stockholm: Gotab Höög, Jonas & Stattin Mikael (1992) Förtidspension och yrke, Umeå: Umeå Universitet, Sociologiska institutionen (stencil) Höög, Jonas & Stattin Mikael (1992) Vilka blir förtidspensionärer? i Staffan Marklund (red) Rehabiliering i ett samhällsperspektiv, Lund: Studentlitteratur
Höög, Jonas & Stattin Mikael (1993) Förtidspension och yrke, Arbets— miljöfondens sammanfattningar No 1536 Karasek, Robert & Theorell Töres (1990) Healthy Work—stress, produc- tivity and the reconstruction of working life, New York, Basic books. Kolberg, Jon Eivind (1991) En empirisk prövning av utstötningsmodellen, i Hatland Aksel (red), Trygd som fortjent?, Oslo; Ad Notam.
Lindblom S (1994) Vilka är de nya förtidspensionärerna? — en undersök- ning utförd av elva av försäkringsakassans lokalkontor i landet, Rapport till Sjuk— och arbetsskadeberedningen, (stencil) Lundberg Olle (1990) Den ojämlika hälsan — om klass och könsskillnader i sjuklighet, Stockholm, Almqvist & Wiksell.
Nilsson, Anders (1994) Arbetslmiljö och sjukfrånvaro — en prövning av krav-kontrollmodellen, C-uppsats, Stockholms Universitet, Sociologiska Institutionen (mimeo) Riksförsäkringsverket (1989) RFV anser l989:12 Riksförsäkringsverket (1992) RFV anser 1992: 10 Riksförsäkringsverket (1993) RFV Informerar. Statistikinforrnation Is-I 1993119. Riksförsäkringsverket (1994) RFV informerar IS-R 1994:3
Riksrevisionsverket (1990) Sjukpenning och rehabilitering (Revisions- promemoria Dnr 1989: 1494). Socialdepartementet (1969) Vidgad förtidspensionering, Stockholm. SOU l990:49 Arbete och hälsa, Betänkande av arbetsrniljökoncmissionen
SOU 1994:72 Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension - förutsätt- ningar och erfarenheter, Rapport från Sjuk— och arbetsskadeberedningen Wadensjö, Eskil (1985) Disability pensions of older workers in Sweden — a comparison of studies based on Time—series and cross-sertion data, Meddelande 15/1985, Institutet för Social Forskning, Stockholms Univer— sitet.
Tidigt utträde ur arbetsmarknaden i Sverige — i ett internationellt perspektiv
av Eskil Wadensjö
Sverige har haft en nedgång i arbetskraftsdeltagandet bland äldre män, framför allt i åldersgrupperna 55—64 år. Utvecklingen i Sverige är inte unik'. Jag skall här presentera vissa huvuddrag av utvecklingen dels i de nordiska länderna, dels i fyra andra OECD-länder. De övriga länderna är utvalda för att ge ett perspektiv på utvecklingen inom Norden och för att peka på några alternativa möjligheter till politik. Jämförelsen görs i två steg: Först jämförs utvecklingen i de nordiska länderna. Därefter kontra- steras utvecklingen i dessa länder mot den i Frankrike, Nederländerna, Japan och USA.
Figur 1 och 2 visar utvecklingen av arbetskraftsdeltagandet bland män i åldern 60—64 och 55—59 i de fyra nordiska länderna? För åldersgruppen 60—64 måste en uppdelning göras i tre grupper av länder. Finland har lägst arbetskraftsdeltagande, Sverige och Norge högst. Nedgången har också varit högre i Finland än i de båda andra länderna. Finland införde år 1971 ett system med arbetslöshetspension. Lägsta åldern för att kunna erhålla arbetslöshetspension har varierat mellan 55 och 60 år. Mellan åren 1970 och 1972 sjönk arbetskraftsdeltagandet bland finländska män i åldern 60—64 från 67,0 till 60,8 procent. Fram till år 1979 låg arbetskraftsdelta— gandet i Danmark bland män i åldern 60—64 på samma nivå som i Norge och Sverige. Det föll därefter på ett år — efter introduktionen av efterlönen — till en nivå som med mer än tio procentenheter underskrider den svenska och norska.
Finland avviker också från de andra tre länderna vad gäller arbetskrafts- deltagandet för män i åldern 55—59 år. I Finland var arbetskraftsdeltagan- det i denna åldersgrupp redan i början av 1970-talet betydligt lägre än i de andra nordiska länderna och nedgången betydligt större. Arbetskraftsdelta- gandet i Finland bland män i åldern 55—59 var i början av 1990-talet 20 procentenheter lägre än i övriga nordiska länder.
1 Några jämförelser av olika länder är Guillemard (1989) och (l991a) och Rein & Jacobs (1993). En utförligare presentation av de nordiska länderna finns i Wadensjö (1994). 2 Här kommer genomgående uppgifter om andelen i arbetskraften att redovisas. Den relativa positionen mellan länderna påverkas inte i någon avgörande utsträckning om i stället andelen sysselsatta av befolkningen i åldersgruppen skulle ha använts.
Figur 1 Arbetskraftsdeltagande bland män 60—64 år i de nordiska länderna 1972—1993.
100
25
0 . . 72 74 76 748? _39_ _85 jag" ge "giro 92 Danmark _ _ " _ Norge ----:_-:- Finlandi —-—— Sverige
Not: Det finns ett brott i de statistiska serierna för Sverige 1987. Källa: OECD, Labour Force Statistics 1970—1990 och 1972—1992. För Danmark arbetskralisundersökningarna.
Figur 2 Arbetskraftsdeltagande bland män 55—59 år i de nordiska länderna 1972—1993. 100
50
25
0 . . 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 Danmark _ ' _ _ Norge -------- Finland -—-—- Sverige
Not: Det finns ett brott i de statistiska serierna för Sverige 1987. För Danmark arbets- kraftsundersökningarna. Kal/u: OECD. [.a/mur Force SIu/is/ics [WO—199!) och 1972—1992.
För kvinnor i åldern 60—64 skiljer sig utvecklingen markant åt mellan de nordiska länderna. I Norge och Sverige har andelen i arbetskraften konti- nuerligt ökat fram till lågkonjunkturen i början av 1990-talet, medan utvecklingen har gått i motsatt riktning i Danmark och Finland. Arbets- kraftstalen skiljer sig nu markant mellan de båda grupperna av länder. I Finland förvärvsarbetar mindre än 20 procent av kvinnorna i denna ålders— grupp. Efterlön och arbetslöshetspension är liksom för männen viktiga element i denna nedgång.
Bland kvinnor i åldern 55—59 finns en tendens till stigande arbetskrafts- deltagande i samtliga fyra länder även om det har skett en stabilisering under lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Kvinnors allmänt stigande arbetskraftsdeltagande har haft större betydelse än tendenserna till tidigt utträde bland förvärvsarbetande. Trenden är starkast i Sverige och svagast i Finland. Sverige och Finland hade år 1972 ungefär samma arbetskrafts- deltagande i denna grupp medan Sverige år 1993 hade 15 procentenheter högre arbetskraftsdeltagande än Finland. Kvinnor i Norge och Danmark har nu ungefär samma arbetskraftsdeltagande som i Finland i denna åldersgrupp medan de båda länderna i början av 1970-talet hade ett betydligt lägre arbetskraftsdeltagande.
Figur 3 Arbetskraftsdeltagande bland kvinnor 60—64 år i de nordiska länderna 1972—1993. 100
75
50
25
7'2 74 76 78 80 82 84 8.6 88 90 92
”Danmark " — _ _ Norge '.." ------ Finland —-——- Sverige
Not: Det finns ett brott i de statistiska serierna för Sverige 1987.
Kala OECD, labow Form .Siaistics ]970L1990 och 1972—1992. För Damnatk Mmm
Figur 4 Arbetskraftsdeltagande bland kvinnor 55—59 år i de nordiska länderna l972—l993.
100
75
257
() , . 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 F Danmark _ _ " _ Norge -------1_Finland _——_—"— Sverige l, ,
Not: Det finns ett brott i LiC statistiska serierna för Sverige 1987.
Källa: OECD. [.a/mur FUI'CL' Statistics [9704990 och I9724992. För Danmark arbetskraftsundersökningarna.
Figurerna 5 och 6 återger arbetskraftsdeltagandet bland män i åldern 60—64, respektive 55—59 år i fyra andra OECD—länder. Länderna är som tidigare nämnts utvalda för att de uppvisar olika mönster.
I Japan har mån ett mycket högt arbetskraftsdeltagande såväl i åldern 55—59 som i åldern 60-64.3 I båda åldersgrupperna är det högre än i något annat industrialiserat land och det finns ingen tendens till minskat arbets— kraftsdeltagande. Sverige och Norge har också i ett internationellt perspek— tiv mycket högt arhetskraftsdeltagande bland äldre män, men nivån är betydligt lägre än i Japan. Det höga japanska arbetskraftsdeltagandet för- klaras inte av en hög pensionsålder. Tvärtom utgår pension från social- försäkringssystemet redan från 60 års ålder om vissa förutsättningar är uppfyllda (formellt är pensionsåldern 65) och viktigare är att de flesta har
3 Avsnittet om Japan bygger främst på Oka (1992), Takayama (1992) och Kimu- ra m.fl. (1994).
en än lägre pensionsålder från sin "livstidsanställning".4 Denna pensions— ålder — [einen — är i regel 55 eller 58 år. En pension utbetalas antingen som ett engångsbelopp (ett avgångsvederlag) eller som en annuitet. De flesta väljer att ta ut ersättningen som ett engångsbelopp. Efter teinen fortsätter de flesta att arbeta men inte i samma befattning i samma företag som de tidigare arbetade i. Vanliga lösningar är att ta anställning i ett dotterbolag eller en underleverantör, att starta ett eget företag (med av— gångsvederlaget som startkapital) men också att ta en ny anställning i det företag man tidigare arbetat inom men nu på en annan befattning och med betydligt lägre lön. Det finns förmodligen flera faktorer bakom det mycket höga arbetskraftsdeltagandet efter avslutad "livstidsanställning". Låga ersättningar inom socialförsäkrings— och avtalspensionssystemen är en för— klaringsfaktor. En andra faktor är att personer slutar sin livstidsanställning vid en så pass låg ålder att det går att börja på nya arbeten och en tredje faktor är att företagen aktivt bistår de anställda i att hitta dessa nya arbe— ten. De låga lönerna för de som arbetar efter teinen ökar möjligheterna att få nya arbeten.
Arbetskraftsdeltagandet bland män i USA är högt i ett internationellt perspektiv — nästan på samma nivå som i Norge och Sverige.5 Nedgången av arbetskraftsdeltagandet i USA har varit gradvis liksom i Norge och Sverige. Ålderspension utgår i USA från 65 år med möjlighet att få en reducerad pension från 62 års ålder (80 procent av full pension om pensio- nen börjar tas ut från 62 års ålder). En stor andel av arbetskraften slutar emellertid sin fasta anställning före 65 år och många före 62 års ålder. En viktig förklaring är företagens personalpolitik. Företagen söker ofta med olika medel påverka de anställda att sluta före 65 års ålder. Ett medel är företagens pensionsplaner. Företagspensionerna var tidigare ofta kombi— nerade med en obligatorisk (mandatory) pensionsålder. Detta motverkas nu av lagstiftningen. Den lägsta obligatoriska pensionsåldern höjdes från 65 till 70 år 1977 och sedan år 1986 är obligatorisk pensionsålder för- bjuden så när som i ett fåtal yrken. Företagen uppnår i stället att de an— ställda slutar före 65 års ålder genom att utforma pensionssystemen så att det blir mest fördelaktigt att avgå vid en viss ålder — oftast vid 62 men i många fall så tidigt som vid 55 års ålder — i stället för att stanna kvar. Många som går tidigt med eller utan företagspensioner tar andra arbeten
" Regeringen har föreslagit en förändring som innebär att pensionen reduceras om den börjar uppbäras före 65 års ålder. Reformen innehåller också andra förslag som syftar till att senarelägga utträdet ur arbetslivet. Se Takayama (1994).
5 Avsnittet om USA bygger främst på Burkhauser & Quinn (1989), Shepphard (1991) och Gustman, Mitchell & Steinmeier (1994).
under åren fram till pensioneringen (bridge jobs). Delvis påminner detta om det japanska systemet, men en stor skillnad är att företagen inte har samma aktiva roll vad gäller att skaffa nya arbeten till dem som pensioneras.
Frankrike och Nederländerna uppvisar en utveckling som är typisk för flera länder i Europa. Arbetskraftsdeltagandet bland män i de båda ålders- grupperna 60—64 och 55—59 har fallit dramatiskt. Nedgången i åldern 55—59 är ungefär densamma som i Finland men den är ännu större än i Finland i åldern 60—64 år. Mindre än en fjärdedel av männen i denna åldersgrupp tillhör nu arbetskraften. Förklaringen är för båda ländernas del främst att söka i utvecklingen av ersättningssystemen.
Nederländerna har länge haft ett förtidspensionssystem med höga ersätt- ningsnivåer och lätt tillträde.6 År 1967 beslutades att arbetsmarknadsskäl skulle tas i beaktande vid beslut om förtidspensionering. Dessutom hade Nederländerna länge obegränsad ersättningstid för äldre arbetslösa från arbetslöshetsförsäkringssystemet — i praktiken en form av arbetslöshets— pension.
Flera försök har gjorts att dämpa utflödet från arbetsmarknaden. En åtstramning av arbetslöshetsersättningsreglerna genomfördes i slutet av 1970-talet. Arbetslöshetsersättningen är dock fortfarande mycket generös vad gäller såväl ersättningsnivå som ersättningstid även jämfört med länder som Danmark och Sverige. Äldre personer (över 57,5 år) som blir arbetslösa kan i regel påräkna arbetslöshetsersättning fram till ålderspen- sioneringen.7 En större förändring av socialförsäkringssystemet gjordes år 1987 inklusive förändringar av reglerna för förtidspensionering (arbets— marknadsskäl skall inte längre beaktas vid beslut om förtidspensionering).8 När de offentliga transfereringssystemen blev mer restriktiva så växte det i stället fram andra system. Ett system är att företagen efter avtal med fackföreningarna etablera vad som kallas en social plan (SOP) som i prak— tiken innebär en kombination av ersättningar från socialförsäkrings— systemet och från företagen till äldre som sägs upp före pensionsåldern. Ett andra system är sektorsbaserade avtal om tidig pensionering mellan arbetsmarknadens parter och speciella fonder för att betala ersättningen fram till ålderspensionering (VUT). När VUT-systemen började etableras
” Avsnittet om Nederländerna bygger på de Vroom & Blomsma (1991), OECD (1993) och Trommel & de Vroom (1994).
7 Einerhand, Eriksson & Hansen (1993) innehåller en noggrann jämförelse av arbets]öshetsersättningssystemen i Danmark, Sverige och Nederländerna. 3 Se Aarts & de Jong (1990). s. 44—47 för en detaljerad presentation av 1987 års reform av socialförsäkringssystemet.
arbetsmarknadens parter och speciella fonder för att betala ersättningen fram till ålderspensionering (VUT). När VUT—systemen började etableras år 1977 var den lägsta åldern för ersättning i regel 63 eller 64 år men den har sedan sjunkit till 60 eller 61 år och i en del fonder till så låg ålder som 55 år. Det uttalade syftet var att öka ungdomssysselsättningen och minska ungdomsarbetslösheten — ett syfte som inte uppnåtts. Systemen är privata, baserade på avtal. Staten skall dock godkänna avtalen. Eventuellt kan systemet verka så att arbetskraftsdeltagandet gradvis krymper. En nedgång i arbetskraftsdeltagandet leder via lägre skatteintäkter och högre utgifter till att arbetsgivaravgifterna höjs och arbetsgivarnas kostnader för arbetskraft höjs. Det leder i sin tur till att färre blir anställda och att arbetskraftsdeltagandet ytterligare sjunker. den Butter (1993) har gjort en simuleringsmodell av det nederländska socialförsäkringssystemet som denna typ av resultat.
Frankrikes har delvis haft en likartad utveckling som Nederländerna men ersättningssystemen för de äldre som lämnar arbetskraften har varit andra — arbetslöshetsersättning och sänkt ålder för ålderspension har varit de viktigaste medlen.9 Redan år 1972 etablerades möjligheten för personer 60 år och äldre som hade blivit arbetslösa genom uppsägning och betalat avgifter till arbetslöshetsförsäkringen minst 10 år att få en ersättning om 70 procent av tidigare lön fram till pensionsåldern. Ersättningen kom från arbetslöshetsförsäkringsfonden. Från år 1975 kunde i praktiken personer vid uppsägning genom en kombination av olika ersättningar från arbetslös- hetsförsäkringsfonden få ersättning från 56 år och 3 månader fram till ålderspensionering vid 65 års ålder. År 1977 vidgades systemet till att också gälla personer som själva sagt upp sig.
År 1975 sänktes pensionsåldern i Frankrike till 60 års ålder för kropps— arbetare med minst 40 års arbete. År 1983 ändrades bestämmelserna så att alla löntagare 60 år gamla med minst 37,5 arbetsår fick rätt till ålderspension. Samtidigt infördes ett system under två år som innebar att om uppsägningar av personer 55 år och äldre kombinerades med anställning av yngre så kunde ersättning till de uppsagda utgå fram till ålderspensionering vid 60 års ålder. Många lämnade arbetskraften på detta sätt men effekterna på ungdomssysselsättningen var inte de önskade. Sedan år 1987 och i ökad utsträckning från år 1989 har flera åtgärder vidtagits för att minska det tidiga utträdet ur arbetslivet, bl.a. genom att främja deltidsarbete genom deltidspensionering framför heltidsutträde för personer i åldersgrupperna närmast under ordinarie pensionsålder. År 1993 beslu-
9 Framställningen bygger på Guillemard (1991) och Reday—Mulvey (1994).
i åldersgrupperna närmast under ordinarie pensionsålder. År 1993 beslu- tades om att höja kravet för ålderspension från 60 års ålder till 40 arbets— år. Effekterna har dock ännu inte blivit de önskade. Ett försatt tidigt utträde har skett främst med utnyttjande av arbets]öshetsersättnings— systemet.
Både Nederländerna och Frankrike har försökt (och misslyckats) med en politik att genom tidig pensionering underlätta för ungdomarna att få arbete. Under de senaste åren har politiken förändrats i båda länderna. Strävan är nu att motverka tidigt utträde men ännu går det xnte att se några tydliga resultat.
Figur 5 Arbetskraftsdeltagande bland män 60—64 år i Japan, Frankrike, Japan, Nederländerna och USA 1972—1993.
100
50
25
0: . . 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 Ftankrike _: .; _ i": _INederländern -------- Japan ———— USA
Not: Det finns brott i de statistiska serierna för Frankrike 1982 och för Nederländerna 1981 och 1987.
Källa: OECD. Labour Force Statistics 197041990 och 1972—1992.
Figur 6 Arbetskraftsdeltagande bland män 55—59 är i Frankrike, Japan, Nederländerna och USA 1972—1993.
100
75 50 25 o' . 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 -_'__' Frankrike : — — — Nederländern :; ----- Japan ———— USA
Not: Det finns brott i de statistiska serierna för Frankrike 1982 och för Nederländerna 1981 och 1987.
Källa." OECD, Labour Force Statistics 1970—1990 och 19 7241 992.
Kvinnornas arbetskraftsdeltagande uppvisar ett delvis annorlunda mönster än männens i de fyra länderna. Se figur 7 och 8. I åldern 60—64 finns det svaga tendenser till ökat arbetskraftsdeltagandet i Japan och USA och en mycket markant nedgång i Frankrike. Nedgången i Frankrike kan främst hänföras till ändrad pensionsålder. Arbetskraftsdeltagandet är under hela perioden mycket lågt i Nederländerna. Sverige och Norge har jämfört med dessa länder högre arbetskraftstal medan Danmark och Finland har lägre arbetskraftstal än Japan och USA men högre än Frankrike och Neder— länderna.
Bland kvinnor i åldern 55—59 finns det antingen ett svagt stigande eller (för Frankrikes del) ett relativt stabilt arbetskraftsdeltagande. Den allmänna uppgången i arbetskraftsdeltagande bland kvinnor uppväger att allt fler av de yrkesverksamma pensioneras tidigt. Jämfört med de nordiska länderna är arbetskraftsdeltagandet i Nederländerna extremt lågt. Flertalet gifta kvinnor är fortfarande hemmafruar i Nederländerna. En viss ökning av arbetskraftsdeltagandet bland gifta kvinnor i yngre kohorter har
ännu inte fått något genomslag bland dem i åldern 55—59 år. Arbetskrafts— deltagandet i Japan och USA är närmast jämförbart med det i Finland och Norge. Sverige och också Danmark har högst arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor i åldern 55—59 år av alla industrialiserade länder.
Figur 7 Arbetskraftsdeltagande bland kvinnor 60—64 år i Frankrike, Japan, Ned- erländerna och USA 1972—1993.
100
75
50
25
0
72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Frankrike "T'" ' '- Nederländern -------- Japan —-—— USA
Not: Det finns brott i de statistiska serierna för Frankrike 1982 och för Nederländerna 1981 och 1987.
Källa: OECD, Labour Force Statistics 1970—1990 och 1972—1992.
Figur 8 Arbetskraftsdeltagande bland kvinnor 5559 år i Frankrike, Japan, Nederländerna och USA 1972—1993.
100
72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Frankrike — — — JNéderiäriäér'ni -------- Japan ———— USA
Not: Det finns brott i de statistiska serierna för Frankrike 1982 och för Nederländerna 1981 och 1987.
Källa: OECD, Labour Force Statistics 197041990 och 1972—1992.
De ovan gjorda jämförelserna pekar på att de flesta länderna har haft en kraftig nedgång i arbetskraftsdeltagandet bland äldre män men att skillna- derna är mycket stora mellan länderna. Jämförelsen pekar också på att skillnader i utformning av pensionssystemen, förekomsten och utform— ningen av andra ersättningssystem samt åldersrelaterade regler för upp- sägning har betydelse för skillnader i utvecklingen mellan olika länder.
Jag vill här avslutningsvis framhäva två saker:
1. Det är viktigt att inte bara se på ett system — förtidspensionerna — utan också andra system inom socialförsäkringarna och också olika typer av avtals— och företagsinitierade försäkringar. Avtalsförsäkringar kan för— stärka eller motverka effekter av förändringar inom avtalsförsäkringarna.
2. Erfarenheterna från bl.a. Frankrike och Nederländerna visar att det är svårt att vända en nedgång i arbetskraftsdeltagandet bland äldre. Det går inte att tillfälligt sänka pensionsåldern under en lågkonjunctur och sedan hoppas att det skall gå att höja den under nästa konjunkturuppgång.
Referenser
Aarts, Leo & Philip de Jong (1990), Economic Aspects of Disability Behavior (diss), Erasmus Universiteit, Rotterdam. Burkhauser, Richard & John Quinn (1989), "American Patterns of Work and Retirement", i Winfried Schmähl (red.), Redejining the Process of Retirement. An International Perspective, Berlin: Springer-Verlag.
den Butter, Frank (1993), "Supply of Social Security as a Cause of Low Labour Participation in the Netherlands; A Cliometric Analysis", Research Memorandum 1993z56, Alert, Vrije Universiteit Amsterdam. Einerhand, M.; Eriksson, I. & H. Hansen (1993), "Unemployment Insurance in the Netherlands, Denmark and Sweden", DGSZ/FEBO Research Memorandum 93/ 1.
Guillemard, Ann—Marie (1989), "The Trend Toward Early Labour Force Withdrawal and the Reorganization of the Life Course: a crossnational analysis", i Johnson, Paul; Conrad, Christoph & David Thomson (1989) (red.), Workers versus Pensioners. Intergenerational justice in an ageing world, Manchester: Manchester University Press. Guillemard, Ann-Marie (1991), "France: Massive Exit through Unemployment Compensation" i Ann—Marie Guillemard & Herman van Gunsteren (red.), Time for Retirement. Comparative studies of early exit from the labor force, Cambridge, Mass: Cambridge University Press.
Guillemard, Ann—Marie (1991a), "International Perspectives on Early Withdrawal from the Labour Force" i John Myles & Jill Quadagno (red.), States, Labour Markets, and the Formation of Old-Age Policy, Philadelphia: Temple University Press. Gustman, Alan; Mitchell, Olivia & Thomas Steinmeier (1994), "The Role of Pensions in the Labor Market: A Survey of the Literature", Industrial and Labor Relations Review, Vol 47, no. 3, 417—438. Kimura, Takeshi; Tagaki, Ikuro; Oka, Masato & Maki Omori (1994), "Japan: Shukko, Teinen and Re-employment", i Frieder Naschold & Bert de Vroom (red.), Regulating Employment and Welfare, Walter de Gruyter: Berlin.
OECD (1992), Labour Force Statistics 1970—1990, Paris: OECD. OECD (1993), The Labour Market in the Netherlands, OECD Documents, Paris: OECD.
OECD (1994), Labour Force Statistics 1972—1992, Paris: OECD.
Oka, Shinishi (1992), "Older workers: Conditions of Work and Transition to Retirement. Country report: Japan", Working Papers Condi/T/- 1992/WP.2, ILO, Geneva. Reday—Mulvey, Genevieve (1994), "The Move Towards Gradual Retirement Policies in the EU", 5th International Conference of the Geneva Association, Strategic Issues in Insurance, London 21—26 oktober 1994. Rein, Martin & Klaus Jacobs (1993) "Ageing and employment trends: a comparative analysis for OECD countries", i Paul Johnson & Klaus Zimmerman (red.), Labour Markets in an Ageing Europe, Cambridge: Cambridge University Press. Sheppard, Harold (1991), "The United States: The Privatization of Entry", i Martin Kohli, Martin Rein, Ann-Marie Guillemard & Herman van Gunsteren (red.), Time for Retirement. Comparative studies of early exit from the labor force, Cambridge, Mass.: Cambridge University Press.
Takayama, Noriyuki (1992), The Greying of Japan: An Economic Perspective on Public Pensions, Tokyo: Kinokuniya. Takayama, Noriyuki (1994), "The 1994 Reform Bill for Public Pensions in Japan", paper presented at the seminar "Pension Reform and Social Vision of the Future for Japan and Sweden", Tokyo 21 april 1994.
Trommel, Willem & Bert de Vroom (1994), "The Netherlands: The Loreley-Effect of Early Exit", i Frieder Naschold & Ber. de Vroom (red.), Regulating Employment and Welfare, Walter de Gruyter: Berlin. de Vroom, Bert & Martin Blomsma (1991), "The Netherlands: An Extreme Case", i Martin Kohli, Martin Rein, Ann-Marie Guillemard & Herman van Gunsteren (red.), Time for Retirement. Comparative studies of early exit from the labor force, Cambridge, Mass.: Cambridge University Press. Wadensjö, Eskil (1994), "De äldre och arbetsmarknaden" under utgivning i Eskil Wadensjö, (red) 1990—talets arbetsmarknad, Nordiska rådet.
Arbetslöshetens effekter på friska och sjuka — konsekvenser för sjukförsäkringen
av Finn Diderichsen
Långsiktig ökning av förtidspensionsrisken.
Debatten om förtidspensioneringen har under 1990-talets första år i hög grad varit fokuserad på den kraftiga ökningen 1992—1993. Även om preli— minära tal för 1994 talar för en återgång till mera normala nivåer är det dock värt att framhålla att när väl hänsyn tas till arbetskraftens ändrade ålder- och könsstruktur har risken att förtidspensioneras (eller få sjukbi— drag) uppvisat en långsiktigt ökande trend på ca 1,5 procent per år under perioden 1971—1994 (fig 1). Därtill kommer mera kortvariga kraftiga fluktuationer. Ökningen var fram till 1985 i hög grad koncentrerad till personer över 50 år. För kvinnorna påbörjades 1985 en tydlig ökning även i åldersgruppen 30—49 år. År 1985—1993 fördubblades risken bland kvinnor i denna åldersgrupp medan det bland männen inträffade en kraftig Ökning 1992—1993. I åldersgruppen 16—29 år skedde praktiskt taget inga förändringar 1970—1992. År 1993 inträffade dock en kraftig Ökning på knappt 40 procent. År 1994 har förtidspensionsrisken åter minskat men det är för tidigt att uttala sig om åldersfördelningen detta år.
Medan ökningen under 1980-talet var särskilt uttalad för diagnoser inom röreselseorganens sjukdomar har 1990-talets ökning i hög grad varit kon- centrerad till psykiatriska diagnoser.
1990—talets ökande prevalens av förtidspensioner motsvarar en minst lika stor minskning av antalet långvarigt (>1 år) sjukskrivna. Andelen sjuk- bidrag av de nybeviljade förmånerna har enligt en studie i Stockholms FK inte ökat (Lagerdahl 1994).
Figur 1 Antal nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag per 10.000 i arbetskraften (enligt AKU) 1971—1994 (prel). Aldersstandardiserat med arbetskraften 1990 som Mandard.
& O
: (D t' (U L .! U) H G) .D ]- IE 0 8 030 ,. L (D & 0 U M =' > 0.) .D >. 2
0 1970 1975 1980 1985 1990 1995
[—Män? - Kvinncj
Hälsoutvecklingen positiv — för männen
Ökningen av förtidspensioner motsvaras inte av någon allmän försämring av hälsoläget i befolkningen. Dödligheten i de yrkesverksamma åldrarna har minskat dramatiskt sedan början av 1980—talet och detsamma gäller vissa funktionsnedsättningar (bl.a. rörelsehinder). Den självrapporterade sjukligheten uppvisar ett mera splittrat mönster med en tydlig uppgång under 1980—talet för nacke—skulderbesvär bland kvinnor — en ökning som dock kommit av sig under 1990-talets första hälft. Allergiska besvär är en annan sjukdomsgrupp som ökar. Sammantaget har detta lett till en ökning av antalet hälsovägda levnadsår för männen under perioden 1975—1990 medan ökningen för kvinnor stannat av under 1980—talets senare hälft. Hälsoutvecklingen i huvudstadslänet har varit positivare än i övriga landet, sannolikt till följd av en inflyttning av relativt friska välutbildade personer till Stockholm (tabell 1).
Tabell 1 Antal hälsovägda år i åldern 16—64 år i Stockholms län och hela Sverige 1975—1990.
&
STOCKHOLMS LÄN SVERIGE
Män Kvinnor Män Kvinnor 1975—1980 42,9 43,7 43,1 43,9 1981—1985 43,6 44,5 43,5 44,3 1986—1990 43,8 44,3 43,7 44,1 ___x
Källa: Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1994.
Kvinnors försämrade arbetsmiljö
1980—talets ökning av sjukfrånvaron var koncentrerad till kvinnor och kan i hög grad relateras till att kvinnor upplevde en relativt försämrad arbets— miljö i ergonomiskt och psykosocialt hänseende, och att sambandet mellan arbetsmiljö och sjuklighet och mellan sjuklighet och sjukfrånvaro för— stärktes för kvinnor (se tabell 2). Under denna period ökade också andelen sysselsatta av de som uppgav sig ha långvarig sjukdom med höggradigt nedsatt arbetsförmåga. En ökad sysselsättning bland personer med nedsatt
hälsa och/eller ökad sårbarhet var således en viktig faktor.
Andelen kvinnor med psykosocialt krävande arbeten ökade under 1980- talet. Mycket forskning har visat på negativa effekter av arbeten präglade av höga krav och små möjligheter att kontrollera hur man ska kunna leva upp till kraven. Denna typ av jobb har ökat bland kvinnor. Även arbeten präglade av höga krav med stora möjligheter att påverka arbezssitutionen har ökat. Andelen anställda med låga krav har således minskat (se tabell 3).
Tabell 2 Sjukfrånvaro, långvarig sjukdom och arbetsmiljö. Andel helårsanställda (procent), med långvarig sjukdom och höggradigt nedsatt arbetsförmåga och andel exponerade för vissa risker i arbetsmiljön. Sjukfrånvaro (dagar per år och anställd) bland sjuka/exponerade och bland anställda totalt. 1986—1989 och för- ändring (+/—) sedan 1975—1976.
Andel anställda (%) Sjukdagar per år 1986-89 +/— 1986—89 +/— KVINNOR Långv sjukd med 6,5 +2,l 123,5 +30,1 neds arbetsförmåga Olämpl arb ställn 41,5 + 13,3 33,1 +6,3 Jäktigt o enf 10,3 —3,2 46,4 +12,3 Ej lära nytt 46,8 -12,2 28,2 +5,1 KV TOTALT 24,0 +4,2 MÄN Långv sjukd med 4,8 +0,2 89,2 -3,8 neds arbetsförmåga Olämpl arb ställn 38,3 +4,6 22,4 -0,6 Jäktigt o enf 8,7 -2,4 27,6 +3,l Ej lära nytt 34,9 —23,2 24,0 +3,4 MÄN TOTALT 16,2 —0,9
_________________——————_
Källa: Diderichsen, Kindlund, Vogel: Läkartidningen 1993
Tabell 3 Andel med höga krav och litet respektive stort beslutsutrymme.
Höga krav — litet beslutsutrymme Höga krav — stort beslutsutrymme Män Kvinnor Män Kvinnor 1981 11 15 22 16 1991 12 21 24 20
Källa: SOFI/LNU: Lundberg & Fritzell (red) Vardagens villkor. 1994
Förtidspensionsrisken socialt starkt snedfördelad
Att ställningen på arbetsmarknaden har en avgörande betydelse för risken att förtidspensioneras har belysts av Staffan Marklunds analyser (1993/94:5fU26). I en annan studie av personer som intervjuats i SCB:s ULF—undersökningar 1980—83 har risken att under perioden 1981—89 bli förtidspensionerad inom socialförsäkringen beräknats. Risken för en lång- varigt arbetslös är avsevärt förhöjd jämfört med yrkesverksamma. Denna skillnad är särskilt uttalad bland yngre och man kan även notera att den finns oavsett hälsotillstånd (tabell 4). Om man i stället för långvarig arbetslöshet vid intervjutillfället frågar om arbetslöshetserfarenhet under de föregående fem åren finner man en relativ risk på 1,6 jämfört med de som inte varit arbetslösa. Risken är även kraftigt förhöjd bland invandrare. Denna grupp är dock utsatta för fler arbetsmiljörisker ofta under längre perioder än den svenskfödda befolkningen.
Tabell 4 Relativ risk för förtidspension 1981—89. Män och kvinnor 25—64 år som ULF-intervjuats 1980—83. Antal förtidspensionerade = 1250. Siffrorna anger relativ risk (OR) för varje variabel när hänsyn tas till övriga variabler (inkl ålder).
___—_____—-————
25—44 45—64 år Långvarigt Ej långv är sjuka sjuka
___—___—
Långvarig sjukdom 6,0 2,7 — -
Utlandsfödd 2,6 1,9 2,0 1,8 Norra glesbygd (H6) 1,6 1,5 1,4 1,9 Frånskild 2,2 1,6 1,6 1,6 ___—___—
Hög tjm + företagare 0,3 0,4 0,6 0,2 Lägre + mellan tjm 1 l l 1 Arbetare 1,7 1,9 1,6 2,0 Långv arbetslösa 9,4 4,0 4,2 4,2
Källa: Diderichsen, Kihlbom. Varde 1994)
Ökande psykiska besvär i befolkningen utan förvärvs— arbete
En aktuell studie från Stockholms län (på 5 000 slumpmässzgt utvalda personer 20—64 år) kan illustrera den kraftiga effekt som den höga arbets— lösheten har på sambandet mellan psykisk ohälsa och arbete (Stockholms läns Folkhälsorapport 1994). Andelen med psykiska besvär i hela befolk— ningen är närmast oförändrad mellan 1990 och 1994, men samtidigt som andelen av befolkningen som står utan sysselsättning (dvs arbetslösa, hem- arbetande och förtidspensionerade) har ökat tre gånger har ardelen med psykiska besvär i denna grupp ökat kraftigt. Med andra ord: 1994 står en tredjedel av de som har psykiska besvär utan arbete. År 1990 gällde det mindre än en tiondel. Det faktum att förekomsten av psykiska besvär minskar bland den arbetande befolkningen kan tala för att rörligheten till och kanske framförallt från arbetslöshet är selektiv med avseende på psykiska besvär, dvs att människor med psykiska besvär har fått allt svårare att ta sig ur arbetslösheten. Utöver den hårda konkurrensen om jobben kan arbetsgivarnas ökade kostnadsansvar för sjukfrånvaro här spela in. Dessutom har den omfattande förtidspensioneringen av långtidssjuk- skrivna 1992—93 säkert också påverkat talen.
Tabell 5 Estimerade andelar (procent) av befolkningen 25—64 år 1990 och 1994 i Stockholms län fördelade på psykiska besvär (enl GHQlZ) och ställning på arbets- marknaden.
1990 1994 Ej psyk besvär Psyk besvär Ej psyk besvär Psyk besvär
I arbete 80 14 71 11 Ej i arbete 5 1 13 5 TOTALT 85 15 84 16
Nedsatt hälsa bland arbetslösa kraftigt hinder för återgång i arbete
Ovanstående studie gäller två tvärsnittstudier och kan således inte särskilja vad som är effekter av arbetslösheten på hälsan och vad som är effekter på risken att bli och förbli arbetslös av nedsatt psykisk hälsa.
I tabell 6 analyseras vad som skiljer de som 1994 är arbetslösa i Stock— holms län från de som icke är arbetslösa och dessutom jämförs de som varit arbetslösa men nu har återgått i arbete med de som är kvar som arbetslösa. Resultaten talar för en hälsomässig selektion tillbaka i arbete. Tabell 6 visar i första kolumnen att det finns ett starkt samband mellan arbetslöshet och ungdom, invandrarskap och psykiska besvär. Bland de som återgår i arbete är det betydligt fler unga, fler ensamboende, men färre invandrare, och färre med nedsatt hälsa, s.k. nedsatt psykiskt välbefinnande.
Att det finns många med nedsatt psykiskt välbefinnande bland de arbets— lösa är främst ett resultat av arbetslöshetens effekter på det psykiska väl- befinnandet. Tabellen visar dock även att bland de som återgått i arbete är det inte bara psykiska besvär som är lågt (som effekt av återgången) utan även andra hälsovariabler, vilket talar för viss selektion.
Tabell 6 Den relativa risken att vara utsatt för olika faktorer blind arbetslösa jämfört med icke arbetslösa och bland de som varit arbetslösa mm nu åter är i arbete jämfört med de som är kvar som arbetslösa. Oddskvoter när övriga faktorer hålls konstanta. (*) anger att OR avviker sign från 1.
Arbetslös/ Åter i arbete/ Övriga Arbetslös 20—24 år 2,2* 3,4* 25—44 år 1,4* 2,0* Kvinna 0,8* 1,1 Utlandsfödd 2,0* 0,7* Ensamboende 1,1 1,6* Nedsatt hälsotillstånd 1,0 0,5* Neds psykisk välb 2,3* 0,6* Värk i rygg eller leder 1,1 0,8
Summering
Risken att förtidspensioneras visar en långsiktigt ökande trenc' under perio- den 1971—1994. Den kraftiga ökningen 1992—1993 gick anmärkningsvärt långt ner i åldrarna.
Arbetslivets krav, ergonomiskt och psykosocialt, visar en klart ökande trend framförallt bland kvinnor under 1980-talet. Kvinnors hälsa och lång- tidsfrånvaro har påverkats negativt av detta och även förtidspensionsrisken ökade för yngre kvinnor efter 1985.
Dessa samband förstärktes av en ökad andel med nec'satt hälsa på arbetsmarknaden. Andelen av befolkningen med långvarig sjukdom och höggradigt nedsatt arbetsförmåga som var i arbete ökade under 1980-talet till 54 procent. Denna utveckling torde dock ha vänt i och med 1990-talets arbetslöshet.
Förekomsten av psykiska besvär i den växande gruppen av människor utanför arbetsmarknaden har ökat kraftigt 1990—1994 enligt en studie från Stockholms län. Det beror dels på att fler människor fått psykiska besvär av långvarig arbetslöshet men det beror sannolikt också på att de som har har psykiska besvär (oavsett orsaken) har fått allt svårare att återgå i arbete på grund av dessa besvär. Arbetslivets ökade krav, konkurrensen om jobben och arbetsgivarnas ökade kostnader för sjukdom bland anställda kan ha bidragit till detta. Detta försvårar på ett avgörande sätt möjligheterna att få ned arbetslösheten och därmed ökas trycket på förtidspensionsinstrumentet.
Diskussion
Lars-GunnarAlbåge: Vi fortsätter nu våra överläggningar med diskussion, svar på frågor och genomlysning av olika aspekter.
Jan—Åke Brorsson: De frågor som har ställts berör i stort sett tre områden. Det första gäller ersättningsnivåernas betydelse. Owe Larsson tog upp en fråga om att förtidspensioneringen ökar på grundval av förändringar i regelverket. Nu har det skett negativa förändringar genom införandet av karensdag och sänkta nivåer osv. Kan man då inte förvänta sig motsatt effekt, dvs. att förtidspensioneringen minskar? Eller medför riksdagens beslut att förtidspensioneringen bara ökar?
Det andra området handlar om rehabiliteringen och rehabiliteringens effekter.
Det tredje området berör helheten och kopplingen när det gäller sjukför- säkring, förtidspensionering, avtalsförsäkringar samt arbetslöshetsersätt— ningen och arbetsmarknadspolitiken. Det handlar om arbetsförmåge- diskussionen, sjukdomsbegreppen osv.
Dessa är de tre huvudområdena. Sedan finns det dessutom ett antal frågor där man efterlyser förslag till åtgärder. Hur skall man jobba vidare på detta? Vilka saker skall man ta tag i?
Vi kan börja med dessa grundfrågor. Jag föreslår att vi ägnar oss åt ett tema i taget och att vi börjar med Owe Larssons fråga om ersättnings— villkoren och ersättningsnivåerna.
Eskil Wadensjö: Två av frågorna hänger mycket nära samman. Jag skall beröra den första frågan, men jag kommer nog in även på den tredje frågan. Den första frågan handlade om ersättningsnivåerna och villkor och hur dessa påverkar i båda riktningarna.
Gjorda undersökningar visar att när ersättningsnivåerna höjs, blir fler förtidspensionerade. När ATP—systemet efter hand slog igenom och för- tidspensionerna blev högre, blev ett större antal förtidspensionerade. Också när tillgängligheten genom reformer åren 1970, 1972, 1974 och 1976 gjordes större ökade förtidspensioneringen. Det är uppenbart att det finns ett samband, även om det inte alltid är individerna själva som tar initiativ till förtidspensionering. Ofta används förtidspensionering i sam— band med omstruktureringar i företagen. Denna typ av inflytande kan man se i land efter land. Görs systemet generösare, blir det fler som förtids- pensioneras.
Sedan kan man fråga sig vad som händer vid förändringar åt andra hållet, t.ex. om åldern för olika ersättningar höjs, om ersättningen blir lägre, om vissa grupper utesluts osv. Erfarenheterna i Sverige är ännu så länge inte så stora i och med att nedskärningarna i förtidspensionerings— systemet har skett så nyligen. Vi har kunnat se effekter i andra system, såsom sjukersättningssystemet, där de har uppstått snabbt. Men förtids— pensioneringssystem är långsamma.
Vi skall inte vara alltför optimistiska och tro att effekterna i motsatt riktning blir stora. Erfarenheterna från andra länder tyder på att andra typer av ersättningssystem går in i stället. Om ersättningsnivåerna blir lägre, lägger kanske företagen, när de vill göra större omstruktureringar, till litet extra för att kompensera för nedgången. Jag tror att dessa erfaren- heter från andra länder gäller också för vår del.
Man skall inte bara se på förtidspensioneringssystemet eller bara på socialförsäkringarna, utan man skall se på hela systemet sammantaget. Men det får vi komma tillbaka till senare.
Hans Berglind: Jag skulle litet grand vilja kommentera detta med ersätt- ningssystemet och hur förändringar kan påverka. Eskil sade att om man gör bidragen generösare, blir det fler förtidspensionerade. Men man skall inte glömma bort att förändringarna i ersättningssystemet ofta tillkommer för "att man skall försöka hjälpa folk ut från arbetsmarknaden. Föränd— ringarna i sig är nog inte orsak till överströmning, även om de kanske är bidragande till en viss del. Bakom ligger väldigt ofta att man måste hitta på något sätt för att kunna ta hand om de personer som har blivit utan jobb. Jag vill gärna framhålla att reformerna inte bara är gripna ur luften.
När man reformerade och genomförde en liberalisering år 1970 var det med anledning av att folk hade svårt att klara sig. Människor fick inte jobb, och många av dem som hade blivit friställda hade det väldigt knapert.
Stajjfan Marklund: Ett akut problem i Sverige i dag är att man aldrig kommer att kunna svara på frågan. Politikerna har ändrat alldeles för många regler samtidigt. Det betyder att man inte kan avläsa på förtids- pensionsnivån vad som är enskild effekt av varje åtgärd. Det som Hannelotte i sin presentation var inne på är också viktigt att komma ihåg, dvs. att samma åtgärd kan slå åt olika håll. Jag skall ge några exempel.
Arbetsrehabilitering i anslutning till arbetsplatsen reformerades år 1992. I det beslutet ingick att arbetsrehabiliteringsåtgärderna skulle koncentreras på de potentiellt arbetsföra. Det låter som någonting positivt, och det är det väl också i stort sett. Men problemet är att man då ökar förtids— pensionsrisken för de icke—potentiellt arbetsföra. Den åtgärden kan alltså slå precis hur som helst. Man kan inte förutse om den är positiv eller negativ.
Detsamma gäller för kompensationsnivån i sjukförsäkringen, som också hänger ihop med detta. Kompensationsnivån i sjukförsäkringen har ju sänkts samtidigt som det har blivit en stramare prövning av rätten till sjukpenning. Detta betyder — om generositetsresonemanget skall gälla — att vi långsiktigt skall få ner förtidspensionsnivån. Men det är inte alldeles säkert. Kortsiktigt är det rimligt att anta att det leder till en höjd förtids— pensionsnivå, eftersom pensionsnivån inte förändras samtidigt.
Med dessa exempel ville jag bara illustrera att det är oerhört komplicerat att avgöra hur åtgärderna slår. Ni skall misstro varje politiker som säger att man med en enkel åtgärd kan sänka förtidspensionsnivån. Antingen poppar det upp någon annanstans eller också slår själva åtgärden litet blint.
Antoinette Hetzler: Jag vill ansluta mig till det som Hans Berglind sade. Det finns vanligtvis ett uppdämt behov innan det sker en förändring. Mina undersökningar om förtidspensionering som jag har gjort sedan slutet av 1970-talet visar klart att det rör sig om ett administrativt beslut av försäk- ringskassan. Cirka 85—90 procent ansöker inte om förtidspension. De förs över till förtidspension efter en lång tids sjukskrivning. Det är fortfarande billigare med förtidspension än med långtidssjukskrivning. Det är alltså inte så ofta som individen tar initiativ till förtidspensionering jämfört med hur det är i andra system.
Finn Diderichsen: Mycket av den forskning som har redovisats i dag visar väldigt tydligt att den grundläggande drivkraften i förtidspensionsutveck— lingen är de strukturella förändringarna i arbetslivet. Om en viss andel av befolkningen inte är fullt friska och inte attraktiva på arbetsmarknaden och
om arbetslivet successivt skärper kraven och blir mindre öppet för människor med nedsatt arbetsförmåga, måste detta hanteras på något sätt. Om man i något socialförsäkringssystem höjer eller sänker ersättnings- nivåerna, leder detta framför allt till att problemet förskjuts från det ena området till det andra medan den grundläggande mekanismen bakom utvecklingen inte påverkas.
Eskil Wadensjö: Man bör se på hur systemen fungerar på företagsnivå. Det finns ju fall där hemarbetande och egenföretagare har förtids- pensionerats, men huvudsakligen förtidspensioneras dels personer med fast anställning som har varit sjukskrivna dels arbetslösa. Man måste se till företagens totala beslutssituation och totala kostnader. Om förtidspensions- ersättningen blir högre, blir det också billigare för företagen att ge en fullgod kompensation till de personer som lämnar arbetskraften. Är ersätt— ningsnivån lägre, blir det dyrare för företagen, vilket då kan påverka besluten.
Det finns mycket att lära vid olika typer av jämförelser. Jag har hämtat en hel del från en bok som har titeln "Tidigt utträde ur arbetsmarknaden i de nordiska länderna". Den kommer ut om några månader, och där görs jämförelser mellan olika länder.
Bland annat jämförs nedläggningen av två varv, ett i Sverige — Udde- vallavarvet _ och ett i Danmark — Helsingörs varv — som lades ned vid likartade arbetsmarknadslägen. Båda orterna ligger en bit ifrån relativt stora städer, Göteborg respektive Köpenhamn. Man kan se att resultatet av nedläggningarna är beroende av vilken typ av politik som har tillämpats.
I Sverige lämnade alla personer som var 58 år och äldre arbetskraften. I Danmark fick en betydande andel av de personer som var över 58 år arbete. En mycket stor andel av de som var mellan 50 och 58 år överfördes till olika typer av skyddat arbete i Sverige, medan det rörde sig om betydligt färre i Danmark. Det negativa med den danska modellen var att många av dem som var mellan 50 och 58 år eller över 58 år gick ut i arbetslöshet. I Danmark fick således flera sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden samtidigt som betydligt fler personer blev arbetslösa. I Sverige var det ingen över 58 år som blev arbetslös i och med de bestäm- melser som finns här. Då har man inte inräknat dem som gick via arbets- löshetsersättning till förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl.
Man skall se på hur systemen är utformade. De har olika typer av effekter. Inför man ett system, kommer både personer och företag att agera efter det systemet. Ändras systemet, kommer de att agera på ett annat sätt.
Jan-Åke Brorsson: Jag vill ställa en kompletterande fråga till Eskil. I Danmark är det arbetslöshetsförsäkringen som fångar upp den här typen av problem medan det i Sverige är förtidspensioneringen. Du sade att det var många i Sverige som lämnade arbetsmarknaden. Men i Danmark var de ju också personer som blev arbetslösa. I det danska systemet går man arbetslös några år, och sedan kommer man över i efterlönesystem. Även där kommer man alltså bort från arbetsmarknaden.
Eskil Wadensjö: För många av dessa arbetslösa är det ju så, att de i prak- tiken är arbetslösa fram till dess att de får vanlig ålderspension vid 65 års ålder. Arbetslöshetsförsäkringen kan för närvararande gälla i 7,5 år i Danmark, vilket innebär att om man är 58 år kan man gå arbetslös fram till ålderspensioneringen. Arbetslöshetsersättningen är också ofta gynnsam— mare än efterlönerna vid den tidiga pensioneringen. Man väljer därför att vara arbetslös tiden ut. I Damnark gick en del till ordinarie arbeten utan— för Helsingörsvarvet och en del fick ersättning genom arbetslöshets— systemet. I Sverige gick huvuddelen via förtidspensionssystemet. Det visar att de institutioner som man har bestämmer var personerna hamnar.
Lars—Gunnar Albåge: Jag vill ställa en kompletterande fråga till Eskil Wadensjö. År 1980 gick 2 procent av arbetskraften i förtidspension och år 1990 var siffran 7,3 procent. Vad betyder denna förskjutning för ett sam- hälles ekonomi och för den aktiva befolkningen?
Eskil Wadensjö: Om man har större offentliga utgifter och transfereringar måste detta rimligen finansieras, även om man kan ha kortsiktiga under— skott. Det innebär att skatter och avgifter måste höjas, vilket medför att arbetskraftskostnaderna stiger. Den här typen av ersättningssystem leder till att andra får betala, vilket i sin tur kan innebära ytterligare problem genom att arbetskraften blir dyrare och genom att arbetsgivaravgifterna ökar. Detta att pensionera bort arbetslösheten eller olika kohorter är alltså ingen lätt lösning.
Lars—Gunnar Albåge: Då går vi över till det andra huvudområdet, nämligen rehabilitering.
Staffan Marklund: Jag har visst varit otydlig. Det är alltså på det sättet att det svenska material som finns när det gäller effekten av rehabilitering av personer som är långtidssjuka och risken att de blir förtidspensionerade, visar att resultaten helt entydigt är ganska dystra. De som har fått rehabili- tering får inte bara i större utsträckning förtidspension jämfört med dem som inte har fått rehabilitering, utan förhållandena är ännu värre. Ju mer rehabilitering som en person får, desto större är risken för förtidspesione- ring. Försäkringskassan sätter helt enkelt inte in rehabiliteringsåtgärder när det gäller enkla benbrott och annat som har god prognos.
I en mening kan man säga att man inte behöver bekymra sig så mycket. Men å andra sidan är rehabiliteringssystemet uppbyggt enligt miss- lyckandeprincipen, dvs. man börjar med lindriga åtgärder utan närmare sortering. Sedan trappar man upp insatserna efter varje misslyckande. Man prövar med en enkel kontakt genom t.ex. ett telefonsamtal. I nästa steg sätter man in en åtgärd som kan betyda kontakt med arbetsgivaren eller med den sjukskrivande läkaren och på det sättet fortsätter man. Det betyder att det blir fler åtgärder över tid efter det att man har misslyckats med de tidigare åtgärderna.
Förhållandena har varit likartade på en rad olika områden. Enligt min uppfattning är detta inget bra system. Jag tror att man måste vända upp och ner på det hela och sortera i rehabiliteringen. Man måste helt enkelt bestämma sig för kriterier och vilken typ av rehabilitering som skall sättas in med en gång. Alla vet att tidigare rehabilitering är bättre än sen rehabi- litering. Man måste följa upp rehabiliteringen ganska omedelbart. Man kan alltså inte ha den misslyckande— och upptrappningsstrategi som för närvarande förefaller att vara huvudstrategin. Den leder bara till misslyck— anden. Ju mer resurser som sätts in, desto mer eländigt blir resultatet. Och det är inte bra.
Finn Diderichsen: Jag instämmer i Staffans bedömning. Siffrorna är ganska dystra när det gäller rehabiliteringens resultat. Man skulle kunna modifiera det hela genom att säga att detta gäller framför allt den rehabili- tering, som i huvudsak har varit koncentrerad på medicinska och fysio- terapeutiska insatser. Det finns få positiva exempel på insatser som har gjorts i nära samarbete med patientens arbetsplats. Det gäller situationer där arbetsgivaren har haft en positiv vilja att få tillbaka denna individ. Man har givit arbetsgivaren ett utökat rehabiliteringsansvar, vilket kan ha ökat kostnaderna för sjukfrånvaron.
De förändringar som jag talade om i mitt anförande var på ett sätt rätt tänkta när det inte fanns någon hög arbetslöshet. Nu har det i stället blivit
den effekten att arbetsgivarens motiv att anställa människor med något nedsatt hälsa har starkt försvagats i och med, att detta nu är förbundet med högre kostnader än vad det var tidigare. Därför har möjligheten för människor med dålig hälsa att komma tillbaka från arbetslöshet försämrats.
Hans Berglind: Jag vill ta upp en bidragande orsak till att det inte har fungerat så bra med rehabilitering. Det är ju många som har satt sina förhoppningar till att en aktiv rehabilitering skall bidra till att minska förtidspensionering och utslagning. Man måste komma ihåg att det i stor utsträckning har hängt på försäkringskassan. Försäkringskassan har haft som uppgift att samordna rehabilitering.
Tidigare i år kom det en rapport från Riksrevisionsverket som har rubriken; "Att återupprätta — om försäkringskassans rehabiliteringsverk- samhet. " Angående försäkringskassans insatser påpekas i den rapporten att RRV har uppfattat att verksamheten grundas på förmågan att göra professionella bedömningar. Det handlar bl.a. om att göra bedömningar av olika typer av funktionshinder, välja och bedöma olika typer av åtgärder och rehabiliteringsprogram samt att samordna ett kontaktnät av olika aktörer som ibland har motstridiga intressen. Dessutom ingår att följa upp aktivitet som pågår under en relativt lång tid och att bedöma resultatet av olika åtgärder.
Detta ställer höga krav på den personal som jobbar på försäkringskassan. Det är nog nödvändigt att konstatera att man hittills inte har haft en till— räckligt god utbildning för att göra professionella bedömningar. Här i Stockholm är det 6 procent av försäkringskassans anställda som har akade- misk utbildning. Jag tror att det är väldigt viktigt att man höjer den professionella kompetensen hos denna grupp av personal. Den kan i dags— läget inte betraktas som riktigt professionell, och det är inte personalens fel. Den gör ett väldigt fint jobb med tanke på den bakgrund som de an- ställda bar. Men det skulle behövas en ordentlig utbildning, inte bara för försäkringskassans handläggare utan också för dem som jobbar med reha— bilitering och rehabiliteringsplaner på olika företag och arbetsplatser, någonting som uppenbarligen inte fungerar. Detta gäller också för dem som jobbar inom AMI och AMU och på olika håll inom samhälls- apparaten.
Jag har deltagit i den senaste tidens diskussion där det har gällt att till- skapa en grundutbildning där både samhällsvetenskapliga och medicinska kunskaper skulle kunna kombineras. På sikt skulle man då förbättra reha— biliteringsmöjligheterna. Man kan nog inte lösa problemet helt och hållet,
men en sådan utbildning skulle ändå vara ett viktigt bidrag. Detta borde de politiska beslutsfattarna ta sig en funderare över. Den här typen av åtgärder är inte omöjliga att vidta.
Antoinette Hetzler: Jag skall tala om försäkringskassan och rehabilitering, men först vill jag säga att också Arbetslivsfonden arbetar med rehabilite- ring. Jag är för närvarande involverad i en utvärdering av fondens verk— samhet. När man har gått igenom företag efter företag har man kunnat se, att företagen är mycket villiga att arbeta med förebyggande åtgärder och mindre villiga att arbeta med rehabilitering. De företag som trots allt har varit positiva till individuell rehabilitering har försökt att få in det som en del av deras PR och marknadsföring.
Det har gjorts en undersökning av 12 500 långa sjukfall där man har sett vilka som fick rehabilitering och med vilken effekt. Man fick just de resultat som Staffan Marklund talade om. Som måttstock användes hur många av dem som blivit föremål för rehabiliteringsåtgärder som återgick till arbete. Sannolikheten för att man skall återgå till arbete är mindre om man har genomgått rehabilitering.
Man kan arbeta med rehabilitering för dem som man vet skall återgå till arbete för att minska sjukskrivningstider. Men det har man inte gjort. Försäkringskassan har använt rehabilitering för mycket svåra fall dock inte för de fall som har klassificerats som klara pensionsfall. Problemet är att det är svårt att identifiera fall. Försäkringskassan har inte heller haft den målsättningen att rehabilitering skall användas för dem som skall gå tillbaka till arbete i syfte att nedbringa sjukskrivningstiden.
Det finns också en kritik mot de rehabiliteringsåtgärder som försäkrings— kassan använder sig av. Som Hans påpekade måste vi komma ihåg att vi nu bara är i början av en ny rehabiliteringsverksamhet. Folk är inte utbildade. Det står inte klart att företagen är med på rehabiliterings— satsningen. Man får lätt en rutinisering av åtgärder. Om man t.ex. skall skicka så och så många till olika ryggterapier finns det inte utrymme för någonting annat. Man måste hela tiden förnya rehabiliteringstänkandet och vara kritisk.
En annan sak är att människor blir rehabiliteringsklienter. Efter att de har genomgått en åtgärd är risken stor att de förr eller senare skickas vidare till någonting annat. Det kan inte vara meningen med rehabilite— ringen.
Anledningen till de än så länge negativa resultaten är nog en blandning av dessa olika faktorer. Man har valt fel grupp. Man har brutaliserat åt- gärderna. Företagen är inte speciellt intresserade av rehabilitering och ibland blir det rundgång i hela systemet.
Stafan Marklund: Jag känner behov av att klargöra läget. Det är politiskt väldigt problematiskt. Det finns en lagstiftning som utom varje tvivel förelägger arbetsgivarna ett rehabiliteringsansvar. Enbart mellan 10 procent och 20 procent av arbetsgivarna behagar att bry sig om denna lagstiftning. Det står helt klart, vilket också har visats genom mängder av undersökningar.
Det är riktigt som Antoinette säger, att det finns några duktiga arbets— givare som har gjort mycket fina insatser. Den slutsats som man kan dra av detta är att om arbetsgivaren sköter rehabiliteringen mycket bra, då fungerar den också. Om företagen anstränger sig, satsar resurser och tar in de långtidssjuka i arbete, så fungerar det. Men en mycket stor majoritet av Sveriges arbetsgivare har antingen inte läst lagen eller aldrig bekymrat sig om den. Det finns ingenting som tyder på att det har skett en förändring i form av en ökning av arbetsgivarnas intressen av att rehabili- tera folk, tvärtom.
Detta är också juridiskt problematiskt. Varför skall man ha sådana lagar? Det är ungefär som med lagen om röd gubbe. Det är ingen som bryr sig om den, och då kan man lika gärna ta bort den. Eller också får man skapa ett sanktions— eller morotssystem — vilket som är bäst vet jag inte. Ett av skälen till den negativa utvecklingen är att arbetsgivarna inte bryr sig. De skall alltså inom 14 dagar upprätta en rehabiliteringsutredning. Sedan skall de tillsammans med försäkringskassan komma överens om en rehabilite- ringsplan. Men så sker inte.
Man kan naturligtvis införa sanktioner, dvs. bötfälla arbetsgivarna. Eller också kan man införa morötter och betala arbetsgivarna någon tusenlapp per rehabiliteringsplan. Det är ju så man tänker i dag, och det är väl inte alldeles orimligt. Vilket system man än väljer att använda kan det vara väl använda pengar.
Även om de inte utgör majoriteten av rehabiliteringsfallen finns det ju också personer som inte har någon arbetsgivare. Antingen har de aldrig haft någon arbetsgivare eller också är de arbetslösa i samband med sjuk— skrivning. I realiteten har de alltså ingen arbetsgivare som tar något ansvar. Enligt min uppfattning har man glömt bort denna grupp. Vem tar rehabiliteringsansvaret för personer utan reell arbetsgivare? Här behövs en bättre kontroll, om man nu tror att rehabilitering kan fungera.
Anders Forsberg: Det är uppenbart att det finns flera aktörer när det gäller rehabiliteringen. Jag är i det sammanhaget särskilt intresserad av arbets— marknadspolitikens roll. Ni har en rad forskarkontakter, både i Sverige och utomlands. Har ni tips på några intressanta försök där man har prövat nya idéer i fråga om arbetsmarknadspolitikens roll i rehabiliteringen?
Margaretha Ekman: Jag vill ta upp frågan om utbildningen av de kassa— anställda och anknyta till det som Hans Berglind framförde, att försäk- ringskasseanställda, rehabiliterarna, skulle behöva en annan typ av utbild— ning. Samma typ av utbildning skulle de som arbetar på arbetsförmed- lingar, på AMI och även på vårdcentralerna nog kunna förses med. En önskan är dock att dessa inte utbildas till minimidoktorer eller felfinneri— personal.
När man tidigare har utbildat kassafolk har det funnits en tendens att man lär personalen sjukdomslära. Det finns tillräckligt många som sysslar med den delen, dvs. att synliggöra sjukdomen. Samma analys som man i dag ägnar patientens tillkortakommanden önskar jag att man i stället ägnade åt patientens resurser. Utbildningen borde inriktas på hur man tar till vara restarbetsförmågan. Det skulle ge en direkt effekt både för oss och för de enskilda personerna. De skulle då själva bli varse att de har en restarbetsförmåga, vilket man många gånger har glömt, i synnerhet efter en lång rehabilitering.
En tredje effekt av att ge rehabiliterarna samma grundutbildning är att man skulle kunna gå mellan de olika myndigheterna. Med den intern— utbildning som finns i dag blir man så att säga livegen vid den egna myndigheten och också väldigt myndighetslojal. Jag tror att det inverkar hämmande på utvecklingen att man inte vågar att ifrågasätta systemet.
Carina Nilsson: Som panelen säger finns det rätt mycket brister när det gäller möjligheten att ge rehabilitering. Man talade t.ex. om sanktioner, och det är väl en del sådant på gång. Men man kan också fråga sig om rehabiliteringsinsatserna görs någorlunda i förhållande till den risk som olika grupper löper att bli förtidspensionärer. Jag vet att långtidssjuk— skrivna kvinnor får mindre rehabilitering i kronor räknat än vad männen får. Kvinnor har i alla fall tidigare varit en stor riskgrupp när det har gällt förtidspensionering. Hannelotte Kindlund kan kanske säga någonting om hur utvecklingen är nu. Kan man inrikta insatserna mera mot just kvinnorna och utöka de insatserna jämfört med hur det hittills har varit?
Hans I—Ijortzberg—Nordlund: Jag är docent i socialmedicin, förtroendeöver— läkare i Göteborg och riksdagsman. Jag anser nog att angreppen på arbets- givarna är litet orättvisa. De arbetsgivare som har resurser att ha hand om rehabiliteringen gör oftast så gott de kan. Ett stort problem är att arbets— uppgifterna inom den svenska småföretagsamheten är väldigt likartade. Det är därför väldigt svårt att omplacera folk inom branschföretag. Så fort man lämnar företaget finns det väldigt dåligt utbyggda möjligheter att få folk placerade, även om det har sagts annorlunda här, vilket jag inte alls håller med om. Slutplaceringen efter rehabiliteringen är en mycket viktig punkt, där vi i dag i stort sett saknar resurser.
När det gäller utbildningen inom försäkringskassan är det riktigt att det där finns mycket få akademiker. Det rör sig om socionomer och enstaka jurister, men det är kanske inte alltid som de är utbildade i terapi. Där- emot har alla försäkringskassor i Riksförsäkringsverkets regi fått utom— ordentligt vidsträckt internutbildning ungefär på samma sätt som bankerna har. Personalen är alltså inte dåligt utbildad, men visst kan det bli bättre.
Alf Ecker/tall: När man mäter kvalitet brukar man ha någonting att jämföra med. Alla här som har uttalat sig om rehabilitering är fördömande när de har talat om kvalitet, om jag uppfattade det hela rätt, detta trots att det finns en väl utbyggd hälsovård i vårt land som saknar motstycke i de flesta andra länder. Det finns en företagshälsovård i företagen som såvitt jag vet saknar motstycke i något annat land. Det finns en skydds— organisation som också fungerar väldigt väl. Försäkringskassorna har tilldelats särskilda medel i flera omgångar, 500 miljoner och 700 miljoner. Man har också fått bestämma över en del av Dagmarpengarna.
Vad är det för goda exempel som ni jämför med och som vi borde lära oss av när ni gör er betygsättning?
Eskil Wadensjö: Jag kan inte svara för rehabiliteringen utan mer på Anders Forsbergs fråga om utvärderingsforskning när det gäller rehabilite— ringar. För min del handlar det då om ekonomiska utvärderingar. Det finns egentligen mycket litet forskning på det breda området arbetsmark- nadspolitiska åtgärder för arbetshandikappade.
Det har gjorts en del utvärderingar internationellt av det som vi skulle kunna kalla för lönebidragsersättning. Det finns rätt många studier från USA som gjordes för 10—15 år sedan, där man har sett på effekten av den typen av åtgärder. Det finns också en del utvärderingar av sådant som motsvarar Samhall, dvs. olika typer av skyddade verkstäder. Däremot finns det inte så många utvärderingar av direkta rehabiliteringsåtgärder.
Men det är kanske inte så överraskande, eftersom Sverige internationellt sett har en mycket omfattande arbetsmarknadspolitik för just araetshandi- kappade.
Jämfört med andra länder är det vi som avviker mest. Tyvärr är detta ett område som de flesta arbetsmarknadsforskare än så länge har undvikit. Det är ett svårt och komplicerat område, och det finns andra ka'rske mera närliggande områden.
Det finns en utvärdering av rehabiliteringsinsatser som gjordes 15—20 år tillbaka, nämligen en utvärdering av AMI i Blekinge län. Övriga utvärderingar är framför allt inriktade på Samhall och på anställning med lönebidrag. Sedan finns det början till en utvärdering av insatser för unga förtidspensionärer. När programmet var relativt nytt gordes en utvärdering vid Lunds universitet. Sedan dess har det skett mycket, och internt inom Arbetsmarknadsstyrelsen har man bedömt det hela som framgångsrikt. Men det finns ingen aktuell utvärdering av just rehabilite- ringsinsatserna, och det tycker jag det borde finnas.
Staffan Marklund: Jag tänkte något utveckla diskussionen kring rehabilite- ring. Det är naturligtvis viktigt att ha ett kriterium för vad som är god rehabilitering och vad man bedömer detta utefter. Jag har bedömt — vilket kanske är något orättvist - utifrån om individen efter en långvarig sjuk— skrivning återgår i arbete eller inte. Men det är bara ett kriterium. Framför allt läkarkåren brukar invända att detta att återgå i föriärvsarbete ju inte är det enda här i livet, i varje fall när det gäller den medicinska rehabiliteringen. Idéen är naturligtvis att förbättra individens allmänna hälsa och livssituation och förmåga att kunna leva med eller utan svårig— heter.
Utifrån den diskussion om förtidspensionssystemet som vi är här för tycker jag ändå att återgång i arbete är ett rimligt kriterium för rehabilite— ringsinsatser. Jag har läst alla utredningar som har presenterats sedan år 1980. Själva motivet till att man har satsat så oerhört mycket pengar är just detta. Det är inte folks lycka som man har eftersträvat när man har ökat rehabiliteringsinsatserna, utan det är att minska förtidspensione— ringarna och att öka folks chanser att kunna återgå i arbete. Därför tycker jag att det kriteriet är lämpligt, trots att det är litet cyniskt och snävt.
När det gäller olika faktorer som kan påverka har vi tittat på företags— storlek. Jag hade precis samma känsla att det borde vara svårare för de små företagen än vad det är för de stora. Men empiriskt förhåller det sig icke så. Det slår alldeles vilt och slumpmässigt. Både små och stora före— tag är lika dåliga, enligt min uppfattning. Rehabiliteringen har inte mycket
med företagsstorleken att göra. Det finns många bra exempel på mycket små företag som sköter rehabiliteringen minst lika bra som företag som har tiotusentals anställda. Det är inte företagsstorlek som är det avgörande utan det är den möjliga arbetsmarknaden internt för den individ som det gäller. Det hjälper inte att det är fråga om ett högteknologiskt specialiserat företag av LM:s typ med hundratusen anställda. Det är kanske lättare i en Konsumbutik med mycket få anställda. Jag tror alltså inte att företagsstor- leken är avgörande.
Det är möjligt att det ändå pågår bra rehabilitering, men enligt de kriterier som finns att mäta efter — att arbetsgivarna lämnar in den rehabi— literingsutredning som staten har bett om och att försäkringskassan utifrån denna eller tillsammans med arbetsgivaren upprättar en plan för rehabili- tering, vilket är ett rimligt ganska lågt ställt krav — pågår det inte mycket aktiviteter, vilket förbryllar både mig och de flesta andra forskare.
Jag instämmer helt i detta med företagshälsovården, men jag är djupt oroad över vad som pågår just nu. Vi hade nog världens bästa företags- hälsovård i Sverige, men jag är inte alls säker på att det kommer att fort- sätta att vara så. Förändringarna i företagshälsovården på grund av föränd- ringarna av statsbidragen har ju bl.a. lett till en kantring över mot mer sjukvård och mindre förebyggande hälsovård. Det har skett en förändring av möjligheterna att faktiskt hjälpa till. Detta är enkelt att studera om man ser på förändringarna av Statshälsan, alltså de statliga myndigheternas företagshälsovård.
När vi har tittat på vilka som deltar i rehabiliteringen när det gäller enskilda fall har vi funnit att företagshälsovården är förbryllande litet inblandad. De behandlande läkarna är de som är centrala, alltså inte före— tagshälsovårdsläkaren utan distriktsläkaren, om jag förenklar problema— tiken. Vi har försökt att diskutera varför det är så. Företagshälsovårds- personalen har mycket bätttre kontakt med arbetsplatserna än vad distriktsläkarna eller sjukhusläkarna har. Därför borde företagshälsovårds— läkarna vara bättre. Men i majoriteten av fallen är det inte dessa som skriver pensionsintygen och som gör rehabiliteringsutredningarna. Såvitt jag förstår är detta ett matchningsproblem.
Antoinette Hetzler: Jag skall först svara på frågan om arbetsmarknads— politiska åtgärder. Det är alldeles för tidigt att säga någonting om utvär— deringen av Arbetslivsfondens verksamhet. Man måste arbeta långsiktigt tillsammans med företag och kanske ändra sitt tänkande. Man kan inte utgå från individerna, utan man måste arbeta gemensamt med företagen. Det måste finnas incitament för företagen att delta i detta arbete. Det finns
vissa företag där jag har sett att rehabiliteringen har varit mycket lyckad.
Man har undrat varför resultatet av rehabiliteringen har varit så dåligt. Liksom Staffan använder också jag kriteriet återgång till arbete som en måttstock. Det gör jag därför att försäkringskassan har detta som en objektiv arbetslinje. Om man såg på livskvaliteten hos dem som har genomgått rehabilitering kunde man säkerligen få en annan utvärdering av kassans insatser.
Vi i Sverige överskattar vad man kan åstadkomma med rehabilitering. Vi ser individen som ett objekt, som en maskin. Om bara individen får träffa sin läkare eller genomgå någon form av rehabilitering förväntar vi oss att han kan gå tillbaka till sitt arbete för 10—15 yrkesverksamma år. Jag vill gärna ta upp de undersökningsresultat som stora privata föräkringsbolag i USA har kommit fram till när det gäller arbetsmarknaden. Försäkrings- bolaget Aetna har gjort en undersökning som visar att 85 procent av den amerikanska arbetsmarknaden befinner sig i riskzonen för det som man kallar för cumulative trauma disorder. Att mista rörligheten i handen är inte någon sjukdom som man dör av, men om man inte har rörligheten i handen kvar, är det rätt svårt att bli rehabiliterad till någonting, även om man har en restarbetsförmåga.
Under de senaste två tre åren har de stora försäkringsbolagen i USA som försäkrar mot arbetsskada lämnat delstat efter delstat. Det går inte att för— säkra mot de skador som arbetslivet ger arbetstagare. Vi måste se på förändringarna i arbetsmiljön innan vi utgår ifrån att all rehabiliterings- verksamhet skall vara framgångsrik. Folk som inte har någon restarbets- förmåga slås oftast ut på grund av den arbetsmarknad som vi har. Dessa människor skall vara förtidspensionerade.
Först vill jag svara på den direkta frågan om kvinnornas rehabilitering. Jag har i mitt minne bara bilderna av hur stor andel av män respektive kvinnor som får rehabiliteringspenning under en period. I det samman- hanget är det faktiskt så att kvinnorna utgör en högre andel. Däremot är det enligt vad jag kan minnas — rätta mig om jag har fel — så att kvinnorna erbjuds rehabiliteringsinsatser på en lägre nivå än vad männen får. Där har det inte kommit fram något nytt.
När det gäller rehabiliteringsforskning vill jag först och främs: nämna att den internationella socialförsäkringsorganisationen under hösten startar upp ett stort forskningsprojekt. Jag är inte alls involverad i detta, så därför kan jag inte informera er närmare, men jag ville ändå nämna det. På sikt kan detta projekt kanske ge ganska intressanta resultat.
Det är så gott som omöjligt att mäta effekter av rehabiliteringsinsatser, inte minst av den rehabiliteringsverksamhet som försäkrirgskassorna
sysslar med. Försäkringskassorna har skyldighet att ge rehabilitering till alla som behöver sådan, och det utesluter kontrollgrupper. Man kan inte kontrollera åtgärderna. Då är det helt och hållet avgörande vilket urval som man gör av de personer som skall rehabiliteras. Om man bara lägger sig på tillräckligt låg nivå och plockar ut folk som kan antas ha en 50- procentig chans att spontant återvända till arbetsmarknaden, får man fram bra resultat. Lägger man sig på en hög nivå där denna spontana förmåga närmar sig noll, blir resultatet sämre. Det är därför önskvärt att man mera systematiskt sysslade med metodutveckling på rehabiliteringsområdet, dvs. att explicit säga att det inte bara är tillåtet utan även önskvärt att man sysslade med kontrollerade försök.
Jan-Åke Brorsson: Jag vill ta upp den fråga som Anders och även Alf var inne på. Om rehabiliteringen har lyckats eller inte lyckats får väl bedömas utefter de ambitioner och mål som har fastställts i regelverket i samband med att förändringarna infördes. Om man gör en jämförelse med utlandet, hur skall vi då se på våra rehabiliteringsinsatser? Min erfarenhet är att diskussionen i Europa och även utanför Europa handlar väldigt mycket om medicinsk rehabilitering. Det finns mycket litet av arbetslivsinriktad reha— bilitering. Ur den aspekten ligger vår rehabilitering långt framme. Vi har inte kunnat finna några riktigt bra utländska exempel när det gäller just den arbetslivsorienterade rehabiliteringen. Jag skulle vilja ha respons på om jag har rätt eller fel.
Staffan Marklund: Begreppsmässigt är det inte alldeles galet. Det finns i både amerikansk och en del övrig litteratur det som jag tror ligger närmast arbetsrehabilitering. Det kallas för vocational rehabilitation. Skälet till att jag inte tänker automatiskt på detta som yrkesrehabilitering är att det nästan uteslutande är fråga om utbildningsprogram. Det rör olika typer av försök med utbildning för ofta gravt fysiskt handikappade. Man tänker sig inte hela populationer på det vis som vi gör utan det handlar om små- grupper av fysiskt handikappade. Vocational rehabilitation är nog det som ligger närmast, och där finns en hel del.
Finn Diderichsen: Jämfört med många andra länder har Sverige varit unikt på det sättet att vi har sysselsatt en väldigt stor andel människor med ned— satt hälsa. Vad är det då i vår arbetsmarknadspolitik eller rehabiliterings— verksamhet som har gjort att vi har lyckats med detta? Den frågan har jag inte hört något klart svar på, men det kommer kanske senare när vi diskuterar åtgärdssidan.
Lars-Gunnar Albåge: Vi har ytterligare ett ämne kvar, och det är samspelet mellan sjuk- och arbetsskadeförsäkringar, förtidspensioner och andra typer av bidrag, såsom t.ex. arbeslöshetsersättning och socialbidrag. I det sammanhanget är vi också tacksamma för synpunkter från er sida.
Sedan har vi den för oss i beredningen brännande frågan: Vad skall vi göra med det här? Vi har i uppdrag att åstadkomma ett system, som inte bara får gå av sig självt utan som skall styras på ett sätt där arbete är viktigare än bidrag och där människans värdighet bibehålls. Det skall vara ett rimligt ersättningssystem med en god kostnadskontroll, och det skall vara så konstruerat att det skall ligga utanför statsbudgeten och icke medföra underskott.
Det är en verklig utmaning för oss att dra slutsatser av den vetenskapliga framställningen här.
Alf Ecker/tall: Jag har ett spörsmål som rör detta. Frågan är hur man kan vidta motivationsskapande åtgärder dels för de försäkrade, dels för arbets— givarna, dels för försäkringskassan, dels naturligtvis för alla andra som kan vara inblandade.
När jag lyssnade till er här på förmiddagen tyckte jag att ni var väldigt defaitistiska. Det lät ungefär som att den enskilde individen inte får ha någon egen vilja utan att han vackert måste inordna sig i statistiken. Jag tror inte att det är så, även om det har gjorts väldigt mycket för att det skall vara så genom de stora kostnader som göms inom system och som inte går att påverka. Här finns det möjligheter att vidta åtgärder. Från yrkesrehabiliteringsläkarhåll kan man ibland höra att hälften av förtids— pensionärerna är pensionerade alldeles i onödan. Det borde alltså inte vara 410 000 förtidspensionärer utan 205 000.
När det gäller förtidspensionsfrågan skall detju göras en övervägning av alla tänkbara arbetsuppgifter på arbetsmarknaden. Man skall alltså inte bara ta hänsyn till det gamla yrket, vilket jag tror ofta sker. Det finns olika infallsvinklar, t.ex. ersättningsnivåer och harmoni mellan olika ersättningssystem. För något år sedan diskuterade socialförsäkrings— utskottet vid en hearing den frågan. Om jag minns rätt var väldigt många av den uppfattningen att det inte är bra att ha system, som ger en högre ersättning vid förtidspension än vid sjukdomsfall. Det är uppenbart för de flesta att 80 procent är mer än 70 procent.
Är självrisker någonting som kan användas? I debatten har det nämnts medborgarkonton och sådant. Är det någonting som man kan använda just för att skapa motivation på olika håll för att få önskvärda effekter? Antingen kan man använda sig av regelsystem eller av ekonomiska
styrsystem. På det här området tror jag att de ekonomiska styrsystemen är överlägsna övriga regelsystem.
Eskil Wadensjö: Jag skall framför allt beröra sambandet mellan olika ersättningssystem. Men jag börjar med den optimistiska sidan. Jag tror att man egentligen skall ha en ganska optimistisk bedömning. Jämfört med många andra länder har vi i Sverige fortfarande ett högt arbetskraftstal bland män. Det är bara Japan som har högre medan Norge ligger på ungefär samma nivå. Bland kvinnor har vi det högsta arbetskraftstalet. Vi ligger alltså på en hög nivå. Det innebär att de problem som vi har är små om man jämför med problemen i så gott som alla andra länder. Vi bör alltså ha en optimistisk inställning. Läget är för närvarande bättre än i andra länder, men det kan tendera att bli sämre och det måste vi i så fall motverka.
Sedan över till detta med samverkan mellan olika system. Det är egentligen litet grand av nonsens att tala om ersättning med 70 och 80 procent. Det är inte dessa ersättningsnivåer som är aktuella utan det är andra ersättningsnivåer. Vi vet alla att när vi får ålderspension får vi inte bara folkpension och ATP. Om man har varit statligt anställd får man extra pension också från staten. De som har varit kommunalt anställda får extra pension från kommunen. Om man har varit privat anställd får man extra pension via ITP eller STP. Med en liten förändring av bokstavskom- binationerna gäller detsamma om man förtidspensioneras.
Det är alltså inte bara de offentliga systemen som betalar ut pension. När man jämför ersättningen inom sjukförsäkringssystemet och förtidspensions- systemet skall man inte bara jämföra vad de offentliga systemen ger utan man skall jämföra summan av de olika systemen. Vid analysen skall man också se på de företagsspecifrka insatser som görs vid varje särskilt till— fälle.
Detta är någonting som man kan se i land efter land. Varje land tror att det egna landet är unikt. Det händer saker och ting på företagsnivå. Man kombinerar socialförsäkringar, avtalsförsäkringar och företags specifika insatser. Man ger ett avgångsvederlag utöver de avgångsvederlag som eventuellt är fastställda enligt avtal eller försäkringar. Detta gör att ersätt- ningsnivåerna är annorlunda än när man bara ser på socialförsäkrings— systemet.
När man gör utredningar och översyner måste man därför se på de sammantagna systemen. Man kan alltså inte bara se på de offentligrättsliga systemen. För att få en samlad överblick måste man också se på avtals- systemen. Man måste även granska de regler som reglerar avtalspensioner
och avtalsersättningar av olika slag, vilka bestäms fritt genom avtal. Samtidigt påverkas dessa regler av de beslut som fattas på politisk nivå. Skatteregler är ett typiskt exempel på politiska beslut som påverkar, t.ex. om avtalspensioner är skattemässigt gynnade respektive missgynnade, om det finns samordningsregler som innebär att det faller bort delar av ersätt— ningarna från de offentliga systemen om man får andra typer av ersätt— ningar. Det är ett sätt att påverka den totala ersättningen, att kunna styra det hela i någon riktning. Även om man inte kan påverka avtalet som sådant kan man påverka de skattemässiga konsekvenserna och de totala ersättningarna.
När man ser på åtgärder riktade mot åldersgruppen 55—64 år kan man således inte bara se på socialförsäkringssystemen.
Lars—Gunnar Albåge: Jag vill ställa en kompletterande fråga till Eskil Wadensjö. Betyder det att du förordar ett slags helhetssyn beträffande sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring? När i varje fall storföretag tillgriper avtalspenisoneringar gäller det huvudsakligen fall där arbetsbrist har uppstått och inte därför att folk är sjuka. Det finns väldigt många fall där folk har gått igenom sjukkvarnen och för länge sedan har lämnat arbetsgivaren och då ofta utan de extra ersättningarna.
Eskil Wadensjö: Det finns ju alla möjliga typer av lösningar. Det finns en del svenska undersökningar och flera holländska undersökningar. Där kan man se att när företagen skall dra ner går de först igenom hälsotillståndet hos personalen. Man ser efter om det finns några äldre personer som skulle kunna vara berättigade till förtidspensionering, och då lägger man ofta till litet extra.
Fallstudier, som det nu finns ett stort antal av, visar att det finns kombinationer av olika ersättningsformer. Genom att de kombineras och i viss mening är substitut till varandra är det viktigt, att man ser på de olika systemen samtidigt och på den totala nivån. Detta gäller oberoende av om man lämnar arbetskraften via arbetslöshetsvägen, via förtidsepnsionerings— vägen, via tidiga pensioneringsvägen eller via arbetsskadevägen. Om man gör en väg svårare, ökar i stället utträdet via andra vägar. Detta visar på vikten av att se på samtliga vägar samtidigt.
Hans Berglind: Jag vill anknyta till det som nu sades och återkomma till den figur som jag visade i förmiddags.
Som jag påpekade har inströmningen i detta system att göra med arbets- marknadens funktionssätt. En första fråga blir då om man kan minska
inströmningen i systemet genom att ha en hög sysselsättningsnivå. Det måste vara den primära uppgiften, tycker jag. Nu är som bekant detta inte så lätt. Det är ungefär som att säga tulipanaros. Men om vi kan hitta vägar för att hålla sysselsättningen uppe minskas inströmningen.
Det är också mycket en fråga om fördelning mellan de olika systemen. Det påpekades tidigare att vi kanske inte hade tagit tillräcklig hänsyn till vad individerna själva vill. Den första brytpunkten gäller frågan: Vill man arbeta eller inte? Om man inte vill arbeta kan man ändå vara tvungen att göra det. Hur de olika besluten utformas och vilka regler som de baseras på kommer att påverka utflödet i de olika kategorierna. Då kan man fråga sig: Skall vi ändra reglerna för förtidspensionering så, att bedömningen av detta med arbetsoförmåga inte skall influeras av hänsyn till tillgången på jobb? I annat fall får man en massa människor som formellt inte är arbets— oförmögna men som kanske inte kan få arbete. I sista hand kanske de får gå med socialbidrag.
Den här uppfattningen om kommunicerande kärl stämmer ganska bra överens med det som Eskil Wadensjö sade för en stund sedan.
Stajjfan Marklund: Frågan om ersättningsnivåer måste också kopplas till själva grundidéen med ersättningsnivån som den formulerades redan i början av 50—talet. Poängen var ju det som man kallade för bibehållen levnadsstandard. Människor som av olika anledningar blev oförmögna att arbeta skulle få behålla sin levnadsstandard. Det var detta som man grun- dade sig på när man höjde kompensationsnivån i det offentliga social— försäkringssystemet.
Det bekymmersamma är att man aldrig har tagit reda på vad detta innebär. Jag skulle helt enkelt vilja veta exakt var den nivån ligger. Jag föreställer mig att det kostar att arbeta. Man har alltså större utgifter när man förvärvsarbetar än när man inte gör det. Vad man än kommer fram till bör man kunna bestämma någorlunda hyggligt om den nivån är 70, 80 eller 90 procent. Men om man inte vill ha kvar detta med bibehållen levnadsnivå, innebär det att man vill bestraffa de individer som av en eller annan anledning inte kan förvärvsarbeta därför att de är sjuka eller arbets- lösa.
Någonting annat som man måste komma ihåg när det gäller just förtids— pensionärerna är att ersättningsnivåerna för Sveriges förtidspensionärer är relativt låga på grund av den sammansättning som förtidspensionärerna har — det är tur att den här gruppen inte är förtidspensionerad för då skulle det bli dyrt.
På grund av att majoriteten av de förtidspensionerade i Sverige kommer från LO—grupperna är ersättningsnivåerna relativt låga. Det betyder också att en del av de bekymmer som Eskil var inne på inte är extremt utpräg— lade just i förtidspensionssystemet. Enligt min uppfattning förhåller det sig ännu värre i ålderspensionssystemet. Där finns ju demonstrerade kompen— sationsnivåer som ligger på långt över 100 procent. Som pensionär kan man då ha långt mer att leva av än vad man hade när man förvärvs— arbetade, framför allt om man kombinerar inte bara det offentliga systemet med avtalssystemet utan också med det privata försäkringssystemet. Sett från socialförsäkringssynpunkt är det helt irrationellt att ha ett system där man blir rik när man går i pension.
Det vore en önskvärd forskaruppgift att ta reda på var ersättningsnivån skall ligga, om man vill ha kvar premissen bibehållen levnadsstandard.
Det är viktigt att betona det Eskil Wadensjö tog upp, nämligen att ersätt— ningsnivåerna bör vara likadana. Det är ett viktigt och eftersträvansvärt mål. De bör inte vara olika om det inte finns väldigt speciella skäl för det. Jag kan inte se att det finns det i de olika delarna av systemet eftersom de kommunicerar med varandra.
Jag tror inte att vi skall inskränka frågan om motivation till en fråga om ersättningsnivåer. Den viktiga poängen när det gäller motivation — och som vi inte alls har diskuterat i dag - är att vi inte arbetar med denna fråga i samband med rehabiliteringen. För mig är motivation en fråga om att diskutera med de sjuka hur de vill ha det, och om det är bra eller dåligt för dem att fortsätta att vara sjuka, att få förtidspension eller inte. Enligt de undersökningar jag känner till sker det i liten utsträckning att man öppet diskuterar motivationen med de försäkrade.
Innan man tänker sätta i gång en omfattande rehabiliteringskvarn är det viktigt att få svar på frågan: "Vill du egentligen bli förtidspensionerad? " Det är naturligtvis mycket svårt att göra det jobbet om individen inte är intresserad.
Men jag är optimist på denna punkt, och jag tror att det går att förändra och höja motivationen hos individen. Det är bl.a. för att det inte är särskilt lyckat att förlora kontakten med arbetsmarknaden. Det är inte alltid individen alldeles klar över när han befinner sig i en långtidssjuk- skrivning eller i början av en förtidspensionering. Tidsförloppet bland förtidspensionärer visar att de blir mer olyckliga ju längre tid det går. Omedelbart efter det att de har lämnat arbetsmarknaden drar de en lättnadens suck och tycker att det är ganska skönt. Men efter ett tag blir det ensamt och andra effekter dyker upp.
Jag tycker att man också skall diskutera den rent psykologiska motiva- tionen. Där finns väldigt dåliga resurser i dag, både på försäkrings— kassorna och bland övriga rehabiliteringsaktörer. Man skall ta tag i den enskilda individens motivation, inte bara den ekonomiska situationen.
Lars-Gunnar Albåge: Jag skulle gärna vilja ställa en kompletterande fråga. Vår beredning har till uppgift att i ett mycket ansträngt statsfinansiellt läge skapa ett system för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och förtids- pensioner som är värdigt ett samhälle av vår typ men samtidigt är kost- nadsbesparande och icke medför att vi åker ned i en nedåtgående spiral när det gäller den totala levnadsstandarden.
Då går det väl inte bara att säga att individen får avgöra? Vill han bli förtidspensionerad skall han få bli det, vill han inte skall han inte få bli det. Då faller hela grundvalen för vår beredning. Vår uppgift är att hävda arbetslinjen. Det står i våra direktiv att vi skall hävda arbetslinjen.
Staffan Marklund: Det är väl inte så bekymmersamt?!
Svenska folket kännetecknas enligt alla studier av en extremt hög arbets- moral. Det är det som kallas det lutherska arvet. Om individer blir till- frågade om de vill arbeta — även långtidssjuka — svarar de att de vill arbeta. Problemet är att de inte tror att de kan eller får. Restriktionerna finns generellt inte hos individerna. Men det är klart att det finns en och annan individ som på grund av hur arbetet och arbetsplatsen ser ut och hur de har upplevt situationen under sjukdomen har låg motivation. Jag menar att den kan bearbetas. Det rör naturligtvis arbetsmotivationen.
Lars—Gunnar Albåge: Jag är mycket nöjd när du säger så.
Finn Diderichsen: Jag vill säga en sak om motivationen. En viktig sak är att lyfta fram de ekonomiska konsekvenserna. En jämförelse av levnads- nivå för förtidspensionärer och den övriga befolkningen visar stora skill— nader. Det finns en enkel fråga i undersökningar om levnadsnivå om huru- vida det går att skaka fram 10 000 kr på en vecka. I den yrkesverksamma befolkningen i olika inkomstskikt är det 2—20 procent som har problem. Men bland yngre pensionärer med psykiatriska diagnoser är det 50 procent.
Det är svårt att leta fram en grupp i det svenska samhället som har en så dålig ekonomisk och social levnadsnivå som yngre förtidspensionärer har. Det är naturligtvis viktigt för frågan om motivationen.
En annan "självrisk" i systemet är hur hälsan påverkas av dessa frågor. Effekterna av förtidspensioner för dem som får det och deras hälsa talar mycket för, att för dem som innan förtidspensionen hade betydande kroppsliga krämpor har det varit oerhört gynnsamt att förtidspensioneras. För dem som har haft psykiska besvär och missbruksproblem råder snarare den motsatta situationen, nämligen att det är negativt. Detta stäm- mer också med omfattande erfarenheter från psykiatrin. Människor med psykiska sjukdomar gynnas mycket i sina symtombilder av att ha ett arbete, en daglig verksamhet. Bilden är alltså litet splittrad.
Hannelotte Kindlund: När jag lyssnar på debatten här får jag en känsla av att ingen har sett det diagram jag visade över utvecklingen av det totala antalet långa ersättningsfall. De ersättningsfallen har under större delen av 1980-talet ökat med 10 000 per år. De senaste två åren har det knappt skett någon ökning.
Det är givetvis möjligt att en del av utvecklingen har styrts av över— flyttning till andra ersättningsformer. Det vet jag ingenting om. Sådana undersökningar görs för närvarande inte. Men det är också möjligt att de signaler som har givits, det arbete som har lagts ned, ändå har givit resultat.
Den mycket kraftiga pessimism som jag har hört från somliga är inte nödvändigtvis berättigad.
Antoinette Hetzler: Vi har hört i dag att en andel av arbetspopulationen är sjuka. Vi har också hört Eskil säga att de problem vi har i Sverige inte är problem internationellt sett.
Låt oss titta på detta problem och på dem i arbetskraften som arbetar trots att de är sjuka. 85 — 88 procent av de långtidssjuka har en arbets— givare. Det betyder att de har en anställningstrygghet. Arbetsgivaren måste vara involverad i att få de långtidssjuka tillbaka till arbetet.
Staffan påpekade att det finns de som är arbetslösa. Vi har sett att för- säkringskassan arbetar med dem som är arbetslösa, dvs. så till vida att vissa avslutar en sjukdom med att återgå i arbete. De är inte helt och hållet lämnade vid sidan om.
Vi vet av Trelleborgsundersökningen, där försäkringskassan har försökt att arbeta aktivt med arbetsgivarna, att arbetsgivarna var glada över att ta emot hjälp från försäkringskassan när kassan hjälpte till att förtids- pensionera bort s.k. hopplösa fall. Det var fall som inte hade den arbets— förmåga arbetsgivaren ville ha.
Så länge dessa rutiner finns är det inte mycket som kan göras utan att individen hela tiden lastas. I de flesta fall har han ett arbete. Han kan återgå till arbetet.
Lars—Gunnar Albåge: Jag vill ge en kommentar till vad Hannelotte sade och till vad som har sagts tidigare om att vi inte skall vara helt och hållet pessimistiska.
Jag fick nyligen besked från ett storföretag inom skogsindustrin. För 3—4 år sedan hade företaget 120 långtidssjukskrivna. Med hjälp av ordentliga åtgärder och mycket stor uppmärksamhet från företagshälsovårdens och företagets sida är det 19 kvar. Några stycken är säkert gångna till förtids— pension, men huvuddelen har gått tillbaka till arbetet.
När detta berättades för mig, vittnade andra storföretag om likadana åtgärder. Vid en sådan här hearing måste vi dra slutsatser om vad vi skall göra och vad det är som ger bestående resultat för att minska den ohälsa som yttrar sig i förtidspension.
Jag tycker att det är en viktig slutsats — om vi nu kan dra den här — att situationen inte är så hopplös som vissa delar av statistiken visade. Några av bilderna visade att en del faktorer inte kan påverkas — det var i alla fall den slutsats jag drog. Det går inte att påverka åldern, det går inte att påverka att folk har blivit arbetslösa — i varje fall inte i nuläget — och det går inte att påverka långtidssjukdom.
Men det finns saker som går att påverka. Vårt mål med denna hearing är att få fram det som kan påverkas för att nå ett system som är bra både för människorna och för samhällsekonomin.
Staffan Marklund: Jag har fått en fråga i anslutning till detta. Det var väl meningen att vi skulle svara på dem?
Flera av oss har drivit linjen att de olika försäkringssystemen hänger ihop med varandra. Dyker det inte upp ett problem med det ena, dyker det upp ett med det andra. Det får mig att dra slutsatsen att det inte spelar någon roll. Går det inte att ha ett allförsäkringsverk som sköter allt? Man behöver inte bekymra sig över huruvida det råkar vara sjukdom, arbets— löshet, yrkesskador eller Gud vet vad. Det kanske ligger något i det.
Men jag är inte så säker. Jag skulle snarare gå åt andra hållet, dvs. försöka hålla isär de faktorer som ligger bakom ersättningsanspråket eller skälet till varför människor behöver ersättningar. Framför allt skall sådant hållas isär från arbetslöshet. Trots att de kausalt påverkar varandra, menar jag att de är olika saker.
Enligt min uppfattning — och det finns mycket som tyder på detta — är en överväldigande majoritet av dem som förtidspensioneras inte bara sjuka med en arbetsoförmåga, utan de har också en arbetsförmåga. Den varierar naturligtvis beroende på vad det är för skador och sjukdomar Om den delen fungerar, jobbar naturligtvis individen. Men om dem delen inte går att realisera, är individen enligt min mening arbetslös och skall ersättas som arbetslös. Annars kommer vi att få en helt galen uppfattning om var arbetslöshetsnivån ligger, och vi kommer att få en felaktig föreställning om vad som egentligen är problemet.
Jag är helt övertygad om att kombinationen — jag skall inte överdriva tesen — av ett relativt generöst förtidspensionssystem och ett i inter- nationellt perspektiv restriktivt arbetslöshetsförsäkringssystem naturligtvis leda måste till, att vi har överfört en del av arbetslösheten på försäkrings- kassorna. Jag tycker inte att det är praktiskt. Jag vill hålla isär de olika systemen.
Det kan verka litet fånigt sett ur ett individperspektiv att få olika potter för sin försörjning, en från arbetslöshetsförsäkringen och en från systemet med förtidspensioner. Men jag tycker att det är principiellt sett viktigt att hålla isär dem.
Vidare har vi frågan om vilka faktorer som kan påverkas. Jag menar att man kan påverka åldern. Jag tycker att det är tramsigt att Jävda, att människor över 50 år inte längre kan förvärvsarbeta när vi vet att de lever till 85 år. Vi borde egentligen ha en minskad ålderseffekt, eftersom folk blir friskare och friskare och lever längre och längre — särskilt kvinnor. Då kan vi inte sänka ambitionsnivån i fråga om att människor också kan förvärsarbeta. Vi kan inte påverka åldern i bokstavlig mening, men vi kan påverka vår syn på hur länge en människa skall ha rätt att förvärvsarbeta.
De flesta undersökningar har en mängd faktorer som är direkt manipu- lerbara. Det gäller t.ex. utbildningsnivå. Det gäller frågan om arbetslös- hetsnivån. Det gäller arbetsmiljöfaktorer - som fortfarande har en dramatisk effekt på förtidspensionerings- och sjukförsäkringsrzsken. Det går att göra något åt dem.
Det har gjorts något åt den fysiska arbetsmiljön. Det märks i statistiken. Det finns fortfarande bekymmer med den psykosociala arbetsmiljön, kanske t.o.m. för kvinnorna en ökande mängd bekymmer i dag.
Jag skall visa ett exempel som framgår av uppföljningen av undersök- ningar av levnadsnivåer. Kvinnor i vården utsätts i dag för betydligt större påfrestningar när det gäller den psykosociala arbetsmiljön. Förklaringen är mycket enkel. Sjukvården och andra offentliga verksarrheter har "slimmats". De kvinnor som är kvar får "slita häcken av sig". Det betyder
naturligtvis att risken för förtidspensioneringar i den gruppen ökar. Det gäller om några år. Det tar antagligen en tid. Övertidsuttaget är ur denna synvinkel mycket problematiskt.
Det går att göra mycket, men inte allt. Även om det är fråga om struk— turella faktorer, är allt inte omöjligt.
Lars-Gunnar Albåge: Jag talade nyss om konferensen med skogsindustrin. Där framkom det att de svåraste fallen att rehabilitera inom företagen var missbruksfallen. Jag vet inte om det är någon som vill kommentera detta. Det var ett omvittnat svårt problem som krävde särskilda koncept och projekt.
Finn Diderichsen: Jag vill kommentera det senaste. Det är riktigt att vi inte har så effektiva behandlingsmetoder för missbrukare. Men det är ändå så att många missbrukare slutar att missbruka. Det är inte alltid sjuk- vårdens förtjänst.
Jag skulle vilja ta upp tre saker i fråga om påverkbarhet. Det var någon som sade att sjukligheten i befolkningen inte kan påverkas. Det går i hög utsträckning bra. Vi ser själva mycket stora förändringar i sjukdoms- mönstret. Staffan nämnde att den äldre arbetskraften är oerhört mycket friskare än vad den äldre arbetskraften var för 10—20 år sedan. Vissa sjuk- domar ökar i omfattning och andra minskar. Vi vet mycket om före- byggande åtgärder, som också vidtas i viss utsträckning. Det går visst att påverka sjukligheten i hög utsträckning.
Det andra är frågan om i vilken mån vi kan påverka sjukdomars sociala konsekvenser. Jag tror att nyckelfrågan handlar om vad det finns för incitament som kan konstrueras för att ta till vara restarbetsförmågan. Jag tycker att lönebidragsinstrumentet har kommit i bakgrunden. Det har blivit en diskussion om att människor antingen är sjuka eller inte sjuka. Sedan kallas somliga för sjuka fast de inte är det. Det fuskas eller det finns inte tillräckligt tydliga medicinska kriterier.
I själva verket handlar det om att alla är både något sjuka och något friska. Men i dag finns det inte riktigt bra incitament för att ta till vara den del av arbetsförmågan som finns. Där är kanske olika typer av subventionerade anställningar ett instrument. Det finns säkert många andra.
Slutligen har vi frågan om påverkbarheten. Många sjukvårdsreforrner har genomförts i landet under senare år som handlar om att pengarna skall följa patienten. Jag vet att många av mina kolleger — inte minst här i staden — har vissa svårigheter att "ragga" tillräckligt många patienter så att
inkomsterna räcker till. Det betyder att också läkarens roll som myndig- hetsperson och social kontrollant — vilket inte är minst viktigt i dessa sammanhang — successivt ändras till ett mera service — kund—förhållande.
Jag tror inte att vi ser effekterna av detta ännu. Men jag skulle vilja nämna att jag tror att sjukvårdsreformerna kan ha en viss betydelse för hur sjukförsäkringarna hanteras av läkarkåren framöver.
Hans Berglind: Jag skulle vilja peka på fyra åtgärder.Jag har berört en del av dem.
För det första tror jag att det är viktigt, om man vill hålla ned förtids- pensioneringen och utslagningen på arbetsmarknaden, att försöka hålla uppe efterfrågan på arbetskraft med hjälp av den ekonomiska politiken osv. Om arbetslösheten stiger över en viss nivå är det svårt att backa. Det får till resultat att ett antal människor blir långtidsarbetslösa eller hittar sig andra vägar i bidragssystemet. Sedan är det svårt att komma tillbaka till ett jobb.
För det andra har vi frågan om en samordning av transfereringarna. Jag sade tidigare att jag tycker att det är fråga om att skyffla över kostnaderna mellan olika bidragssystem. Om förtidspensioneringarna minskar blir kanske följden att det blir en ökning av socialbidragen. Det kan förmodas uppträda, och det har redan uppträtt. Detta innebär att på något sätt måste transfereringsreglerna samordnas. Det måste också vara så att myndig— heterna inte bara gör utbetalningarna utan att ha koll på varandra.
Frågan om missbruk tror jag är överdriven, speciellt i den populära debatten. Men insatserna drar ofta åt olika håll. Människor skyfflas mellan olika myndigheter.
För det tredje tror jag att det speciellt för kvinnornas del behövs arbets— miljöinsatser. Staffan var också inne på detta. Deras förtidspensionsnivå har stigit. Det finns mycket som tyder på att arbetsmiljön i en del grupper inte är tillräckligt bra.
För det fjärde skall man inte begära att människor utan professionell utbildning — det har jag nämnt tidigare — skall göra professionella bedömningar. Satsa alltså på en rejäl utbildning. Jag håller med om att det inte skall vara fråga om en läkarutbildning. Men det skall vara fråga om en rejäl grundutbildning på, låt oss säga, 120 poängsnivå eller mot- svarande socionomexamen. Utbildningen skall vända sig till människor som arbetar med rehabilitering. Då skapas större möjligheter att tackla sådana problem som att motivera sina klienter och lyssna på dem. Det skall inte bara vara fråga om att vidta snabba åtgärder, vilket alltför ofta sker i dag.
Lars—Gunnar Albåge: Antoinette Hetzler visade en bild där det framgick att 11 procent av arbetskraften gick ut i förtidspension. Där var katego— rierna tillverkningsarbete och utbildning överrepresenterade. Jag frågade dig i pausen vilka kategorier som låg under dessa 11 procent. Det var sjukvården med dess huvudsakliga kvinnliga arbetskraft. Hur går detta ihop? Vad finns det för förklaring?
Antoinette Hetzler: Det är inte 11 procent av arbetskraften. Man måste komma ihåg att min population utgörs av dem som har varit sjukskrivna mer än 60 dagar. Men det gäller nästan alla som har förtidspension. Av dem som kommer från vårdområdet och har varit sjukskrivna mer än 60 dagar är det bara 9 procent som har fått förtidspension. Vi kommer att intervjua en större andel av de yngre sjukskrivna kvinnorna. Vården är ett område som har tagit rehabilitering på allvar och vet var dessa människor kan omplaceras. Men i min undersökning är de underrepresenterade bland de förtidspensionerade.
Jag vill påpeka att yrkesområden där vi inte är vana vid förtidspensione— ringar, t.ex. utbildning, finanssektorn osv., är överrepresenterade. Än så länge är det fråga om ett mindre antal. De är osynliga i det stora stati— stiska materialet. Jag har försökt att bevisa med hjälp av diagnoser att det är fråga om psykiska besvär. Det är mycket konkurrens på arbets- marknaden, och på dessa områden är arbetsgivare inte så villiga eller vana vid att omplacera och rehabilitera utslagna människor. Det är kanske tendenser som vi kommer att se mer av under 1990—talet.
Jag är mycket glad att se att transportindustrin och i viss mån skogs— och gruvindustrin arbetar med rehabilitering. De är också underrepresenterade.
Det finns dock bra företag. Det finns ett företag i Skåne som har producerat fler arbetsskador under det sena 1980—talet än något annat företag. Då brydde man sig inte om de långtidssjukskrivna. Detta har ändrats helt under 1990-talet. Företaget köptes upp och är nu ett utlandsägt dotterbolag. Nu har det skett en total omvandling. Arbets- kraften består till 85 procent av invandrarkvinnor. I dag är kanske 3 procent långtidssjuka jämfört med under 1980-talet. Det går att ändra verkligheten.
Eskil Wadensjö: Vi ser faktorer som verkar i riktning mot att man stannar kvar längre i arbete. Hälsotillståndet förbättras. De generationer som kommer upp i de högre åldrarna kommer efter hand att vara mer och mer utbildade. Det är t.o.m. så att de kohorter som har längst utbildning har längre utbildning än dem som är betydligt yngre. Grupperna födda på
1940—talet har fått den längsta utbildningen. Det skulle tala för en pensionering vid högre åldrar och att man stannar kvar längre på arbetsmarknaden. Det gäller både hälstillståndet och utbildningsnivån.
Sedan finns det faktorer som talar i motsatt riktning. Jag tror att det är viktigt att gå ned på företags- och arbetsplatsnivå. Där finns det löne- system som går ut på att man får stigande lön med ålder och anställnings— tid. Samtidigt vet vi att produktiviteten för de flesta inte har en sådan utveckling. Man når sin topp tidigare. Den är olika i olika yrken. Det blir då en diskrepans mellan löneutveckling och produktivitetsutveckling. Mer- parten av människorna har i dessa åldrar en betydande kapacitet. De har kanske inte lika stor kapacitet som 10—15 år tidigare och jämfört med lönen kan det ses som en tveksam affär för företaget.
Under normala förhållanden arbetar personerna kvar fram till pensioneringen. Men normala förhållanden är inte alltid normala. Det finns ständiga förändringar, och det är normalt med förändringar, omstruktureringar, sammanslagningar osv. Det finns då starka motiv på företagsnivå att just dessa personer skall sluta. Det finns ersättningssystem som kan få dessa personer att sluta. På lokal nivå kan det finnas sociala överväganden om att ungdomar skall få arbete. Sett på nationell nivå kan de vara felaktiga, men på lokal nivå kan det synas vara en förnuftig lösning. Här måste man gå in och vidta åtgärder. Det är samtidigt något som är oerhört svårt.
Jag nämnde det japanska systemet med att byta arbete vid 55 års ålder. Personer lämnar det vanliga arbetet för en annan anställning med mindre krav än det tidigare arbetet i samma företag eller i ett dotterföretag.
Det är möjligt att vi också måste ha denna typ av inställning, dvs. att inte ha samma arbete fram till ålderspensionsgränsen. Det kan vara en typ av lösning. Jag tror att det är viktigt att se på och påverka de konkreta besluten med hjälp av institutionella åtgärder.
Det är viktigt att se på alla system och samordningen i systemen, både avtal och socialförsäkringar. Flera av oss har understrukit detta. Ett dras- tiskt exempel är att jämföra Holland och Belgien. I Holland är folk sjuka och förtidspensionerade. l Belgien är folk arbetslösa. Orsaken är naturligtvis att det finns högre ersättningar inom arbetslöshetsförsäk- ringssystemet i Belgien, och tvärtom inom förtidspensionssystemet i Holland. Människor styrs eller vänder sig till det system som givet ett visst problem ger den bästa ersättningen.
Vidare finns det en sak som vi inte har diskuterat men som är viktig. Vi skall se på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för de äldre. Här skiljer sig Sverige från andra länder. Det finns relativt många som är placerade i
den typen av åtgärder och som är över 30—35 år. I de flesta andra länder finns det en stark tonvikt på arbetsmarknadsutbildning och en stark tonvikt på att det är yngre personer som placeras i den typen av åtgärder. I vissa länder är det nästan bara ungdomar. I Sverige är det också personer i andra åldersgrupper. Det är möjligt att vi skall betona det mer.
Staffan Marklund: Vi får tydligen önska oss vad vi vill ha. Då tänker jag förstås passa på.
Jag tänkte ta upp en sidoaspekt. Det är en liten aspekt som jag ändå tycker att man inte skall hoppa över. Bertolt Brecht sade: "Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral."
Frågan om moralen i socialförsäkringssystemet i allmänhet har kommit att diskuteras i former som jag inte är riktigt förtjust i. Jag tror att vi i allmänhet har en hygglig moral. Men jag tycker inte att man skall glömma bort moralen.
Frågan är om vi har ett tillräckligt säkert system för att undvika fusk. Det är inte meningen att några av ersättningssystemen skall ge människor ersättning bara för att de vill ha ersättning. Frågan skall prövas av myndigheter och andra, och den prövningen måste vara helt vattentät. Det är viktigt att hålla fast vid det.
En liten aspekt är att återrestaurera förtroendeläkarrollen och den obero- ende läkarprövningen i samband med bedömningar av förtidspensioner och liknande. K G Scherman anser att det finns 5 procent fuskfall. Jag vet inte hur många de är eller ens hur det kan bedömas. Det finns också många typer av missbruk. Jag menar att det är viktigt att återupprätta det förtro- ende som det svenska socialförsäkringssystemet i ett internationellt pers— pektiv har haft ungefär fram till början av 1990-talet.
Människor litar i allmänhet på att systemet är till för dem som behöver det och att människor inte fuskar sig till ersättningar. Hittar man tecken på det skall man slå till stenhårt. Däremot kommer man inte att tjäna mycket pengar på det, eftersom det hela inte rör sig i den skalan. Men befolk- ningens allmänna förtroende för systemet är viktigt.
Antoinette Hetzler: Under början av 1980—talet forskade jag om förtroende— läkarnas roll i något som kallades för Pensionsdelegationen. Jag arbetade hårt för att de inte skulle finnas kvar.
Vi måste komma ihåg att förtidspension än så länge är en social rättighet. Det är lekmannabeslut. Än så länge är det inte bara fråga om medicinska grunder som är avgörande. Det medicinska fick en sådan otrolig övervikt att det inte gick att tala om rättsliga beslut. Jag tar avstånd från detta.
Jag kan tala om hur siffran 5 procent kom fram. Informationen kommer från mig. Jag ringde upp direktören för Malmöhus län efter det att jag såg felaktiga skandalrubriker i tidningar och på nyheterna. Det handlade om fusk i systemet. Det fanns inte underlag för detta.
Vi diskuterade hur mycket fusk det kunde tänkas finnas. Jag kom ihåg att jag någon gång i USA hade läst att man räknade med omkring 5 procent i alla stora samhällssystem. Men jag sade att det troligen är mindre. Nu säger forskare att det är fråga om 5 procent. Jag menar att det är helt omöjligt att fastställa siffran. Det finns faktiskt inget underlag. Det underlag som har tagits fram säger att de som är förtidspensionerade arbetar svart. Jag bara önskar att rubrikerna blev lika stora när dessa upp- gifter korrigerades nästa dag.
Lars—Gunnar Albåge: Är det någon ytterligare bland deltagarna som vill belysa frågorna och ge oss råd på vägen?
Vi har fått en stark uppmaning att titta på alla våra ersättningssystem på en gång. Det är svårt för oss i vår beredning, för vi har direktiv som begränsar oss till sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och förtidspension. Men vi har å andra sidan anat detta. Det är därför vi har arrangerat denna hearing tillsammans med Arbetsmarknadspolitiska kommittén.
Är det någon i panelen som har något ytterligare ord på vägen? Vi är tacksamma för alla sådana ord.
Hannelotte Kindlund," Jag tror ändå att jag skall nämna något om begreppet arbetsförmåga. Jag tycker trots allt att det begreppet har disku— terats relativt litet i Sverige. Eftersom jag är tyska och har tillgång till tysk litteratur, har jag läst en del av de arbeten som finns i Tyskland om det begreppet.
Jag tycker att ni borde fördjupa er i den tyska forskningen. Bl.a. har forskning genomförts på uppdrag av EG. Förtidspensioner är ju en export- vara. Delar av förtidspensionerna exporteras ju. Därför måste begreppet arbetsförmåga ses i ett internationellt sammanhang. Hur skapas ett sådant allmängiltigt begrepp?
Jag är själv statistiker. Jag vill inte ge mig in på dessa frågor. Men jag vill ändå uppmärksamma er på att det finns mycket som redan är gjort på det området som ni även borde diskutera i Sverige.
Lars-Gunnar Albåge: Jag gör följande reflektion av det du säger. Begreppet arbetsförmåga och restarbetsförmåga, som Margaretha Ekman talade om, är en sida av saken. En annan sida av saken är att få
vederbörande individ att utnyttja den restarbetsförmågan. Det måste då finnas ett jobb.
En annan utmaning är väl att hitta dessa arbeten som kan utföras till vissa delar av människor som har dessa olika arbetshinder. Det är en tänkt fråga. Jag kan väl åtminstone våga yttra det påståendet att antalet arbeten inte är en gång för alla givna i ett samhälle av vår typ. Antalet arbetstill— fällen utgör inget nollsummespel. De är också något som kan utvecklas.
Jag läste nyligen att man i Belgien har skapat ett system med checkar. Arbetsförmedlingen utfärdade dem. En privatperson kunde köpa en check om han behövde hjälp med barnpassning, trädgårdsarbete eller reparations— arbete av tillfällig natur. Någon som kunde utföra dessa arbetsuppgifter gjorde detta. Ersättningen som betalades ut till den som hade arbetat räknades av från den arbetslöshetsersättning som vederbörande fick. Det var ett sätt att skapa jobb som ändå måste utföras i samhället.
Jag tycker att detta är en naturlig reflektion när du nämner restarbets- förmågan. Det måste finnas ett utbud av arbeten som vederbörande kan göra. Mot bakgrund av vad ni har sagt dristar jag mig att tro att människor i allmänhet tycker att det är ett framsteg att få göra någon nytta och på det sättet få arbetsglädje.
Stajjfan Marklund: Det går att kommentera det tyska systemet i fråga om kvotering. Arbetsgivarna pressas lagstiftningsvägen att anställa personer med arbetshandikapp. Det är personer som kan arbeta men har vissa hinder. Det systemet har av en del bedömare uppfattats som mycket positivt. Det leder till att en högre andel "arbetsoförmögna" förvärsarbetar i Tyskland än i Sverige.
Men själv är jag litet tveksam. Det här leder också till risker. Risken är att det skapas två lag, ett A- och ett B—lag. Det tyska systemet tillåter, åtminstone enligt min bedömning, arbetsgivarna att mot mycket höga avgifter köpa sig fria. Om de underskrider kvoten får de betala — per anställd som de inte anställer. En del företag gör så.
Poängen är att vi måste se över det hela och inte utgå från att det svenska systemet i alla avseenden är det bästa — som vi tenderar att göra. Det finns många varianter i Europa för att öka arbetshandikappades möjligheter att förvärsarbeta.
Eskil Wadensjö: Kvotering av arbetshandikappade förekommer i en del länder. Det är i regel inte särskilt effektivt. Storbritannien har ett sådant system, och det är få företag som har så många handikappade som de skall ha. Det finns ingen ersättning som skall betalas för de som inte följer reglerna.
I Tyskland har företagen i genomsnitt så många arbetshandikappade de förväntas ha. En del företag har flera och får ersättning och andra har färre och får betala.
Problemet i detta system är att människor får en tendens att anmäla handikapp. Det är personer som har handikapp, men som inte är handi— kappade i sitt arbete. De är "kvothandikappade". På så sätt kan kvoten uppfyllas. De som är gravt handikappade får inte arbete genom detta system.
Vi har arbetat med ett par jämförande projekt angående arbetsmarknads- politik för handikappade under 1980-talet. Vi fann att kvotsystemen inte är särskilt effektiva. Vi bör söka andra system. Jag tror att det svenska systemet är mer effektivt.
Lars-Gunnar Albåge: Det finns ju varianter på detta system i Sverige. De är inte tvångsmässiga. Jag känner till flera stora företag inom verkstads- industrin som har inrättat särskilda verkstäder, som drivs som egna juridiska personer, med människor som av olika skäl inte kan göra en fullgod prestation i den ordinarie produktionen. De står där i de verk- städerna och producerar vad de kan. Detta görs tillsammans med myndig- heterna.
Samhall har ju liknande tankar på gång. Det skulle väl vara ett av de positiva elementen som vi tar med oss från denna hearing.
Margaretha Ekman: Jag tror att det vore bra om det skapades olika system att ta till vara restarbetsförmågan. En del personer orkar arbeta på halv- fart, t.ex. fyra timmar per dag. Det är relativt lätt att med hjälp av löne— bidrag hitta en arbetsplats för dem.
Det är större problem med dem som har en varierande arbetsförmåga. Många av dem som förtidspensioneras dras med smärt- eller värkproblem. Den ena dagen orkar de arbeta en viss mängd, men nästa dag klarar de inte något alls. Det är dem vi hittar bland svartjobbarna. Det är i och för sig positivt att dessa förtidspensionärer ägnar sig åt svartjobb. De är aktiva och vill göra något som bidrar till något positivt i samhället. Problemet är att det är fråga om svartjobb.
Min önskan är att behålla dem aktiva på samma sätt som i dag, men att deras arbeten i stället konverteras till vita jobb. Kanske det skulle vara idéen med checkar. Det finns en stor flexibilitet i deras arbetsinsatser som kan räknas per månad e.d. Jag tror inte att de kan arbeta som egna före- tagare. De har inte de kunskaper i bokföring och sådant som behövs. Men med hjälp av stöd från arbetsförmedlingen kan de hjälpas att göra det som
de vill göra, dvs. både arbeta i egen takt och samtidigt få göra det som ett vitt arbete.
Ulla Hojinan: Jag tycker att det har varit givande att sitta här och lyssna. Jag tror att det var Antoinette som sade att det är trist att det inte är lika mycket medier här som t.ex. när Pensionsarbetsgruppen hade sin hearing. Här kommer sådana fakta fram om förtidspensioneringen som borde komma ut.
Jag tycker också att vi måste fokusera diskussionen på efterfrågan på arbetskraft. Det handlar inte bara om att arbeta fyra timmar, dvs. halvfart. Det kan vara fråga om att någon vill arbeta åtta timmar men på halvfart. En person kan jobba på max av sin kapacitet, som för någon annan bara är 50 procent.
Vi har alldeles för litet tolerans vad gäller olika människors möjligheter till att arbeta och finnas ute på arbetsmarknaden. Det har blivit extra tydligt när det har skett nedskärningar i bl.a. den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn kunde tidigare fånga upp en del människor som inte kunde arbeta med samma kapacitet som andra. Men nu har de varit de första som har fått gå.
Jag tyckte att det som Staffan sade var viktigt, nämligen om slimmade organisationer för kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn. De jobbar ofta med sig själva som arbetsinstrument. På det sättet blir de snabbt utbrända och går till förtidspensionering.
Jag ville egentligen inte ställa någon fråga utan bara skicka med detta till beredningen.
Lars—Gunnar Albåge: Jag kan inte låta bli att tala om ett av mina sköte- barn som jag inte har lyckats få fram. Det gäller utbildning av personer i ledande ställning i företag och förvaltningar om hur människor fungerar fysiskt och psykiskt i arbetsorganisationer, i människa—maskin—system, vårdsystem osv.
Det finns såvitt jag vet nästan inte någonstans inom de tekniska hög- skolorna sådan utbildning för blivande civilingenjörer som skall ut i produktionen. De arbetar ju på lång sikt, och det är mycket som skall göras. Men huvudsaken är att vi inte får intrycket att inte något kan göras. Det går att arbeta vidare med frågorna.
Jag tycker att det under eftermiddagen har kommit fram att det går att arbeta med frågorna, och det är vår mening att göra så.
Jag vill gärna lämna ordet till någon ytterligare som vill ta chansen att ställa panelen mot väggen eller få bidrag av den.
Kronologisk förteckning
69.
70. 71.
72. 73.
74. 75. 76.
77. 78. 79. 80.
81. 82.
83.
84. 85.
86. 87.
88. 89. .Kan- och fastighetsverksamhet
91.
92. 93. 94. 95. 96. 97. 98.
On the General Principles of Environment Protection. M. lnomkommunal utjämning. Fi. Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. Sjukpenning. arbetsskada och förtidspension — förutsättningar och erfarenheter. S. Ungdomars välfärd och värderingar — en under- sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. Punktskatterna och EG. Fi. Patientskadelag. C . Trade and the Environment — towards a sustainable playing field. M. Tillvarons trösklar. C. Citytunneln i Malmö. K. Allmänhetens bankombudsman. Fi. lakttagelser under en reform - Lägesrapport från Resursberedningens uppföljning vid sex universitet och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. U. Ny lag om skiljeförfarande. Ju.
Förstärkta miljöinsatser ijordbruket
— svensk tillämpning av EG:s miljöprogram. Jo. Övergång av verksamheter och kollektiva upp- sägningar. EU och den svenska arbetsrätten. A. Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. U. Ny lag om skatt på energi.
En teknisk översyn och IBG-anpassning.
— Motiv. Del 1.
— Författningstext och bilagor. Del 11. Fi. Teknologi och vårdkonsumtion inom sluten somatisk korttidsvård 1981-2001. S. Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Fi. Mervärdesskattcn och EG. Fi. Tullagstiftningen och EG. Fi.
— finansiering, samordning och författningsreglering. M. Trafiken och koldioxiden — Principer för att minska trafikens koldioxidutsläpp. K.
Miljözoner för trafik i tätorter. K. Levande skärgårdar. Jo. Dagspressen i 1990-talets medielandskap. Ku. En allmän sjukvårdsförsäkring i offentlig regi. S. Följdlagstiftning till miljöbalken. M. Reglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. M. Beskattning av förmåner. Fi.
99.
100.
101.
102. 103. 104. 105. 106.
Domaren i Sverige inför framtiden — utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. Del A +B. Ju. Beskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG, m.m. Fi. Höj ribban! Lärarkompetens för yrkesutbildning. U. Analys och utvärdering av bistånd. UD. Studiemedelstinansierad polisutbildning. Ju. PVC - en plan för att undvika miljöpåverkan. M. Ny lagstiftning om radio och TV. Ku. Sjöarbetstid. K.
107.Säkrare finansiering av framtida kämavfalls -
108.
109. 110. 111. 112.
113. 114. 115. 116. 117. 118.
119.
120. 121. 122.
123. 124. 125. 126. 127.
128. 129. 130. 131. 132.
133. 134.
kostnader. M. Säkrare finansiering av framtida kämavfalls- kostnader — Underlagsrapporter. M. Tåget kommer. K. Omsorg och konkurrens. S. Bilars miljöklassning och EG. M. Konsumenterna och livsmedelskvaliteten. En studie av konsumentupplevelser. Jo. Växande råvaror. M. Avfallsfri framtid. M. Sjukvårdsreformer i andra länder. S. Skyldighet att lagra olja och kol. N. Domstolsprövning av förvaltningsärenden. Ju. lnformationsteknologin—Vingar åt människans förmåga. SB. Livsmedelspolitik för konsumenterna. — Reformen som kom av sig. Jo. Finansiell leasing av lös egendom. Ju. Bosparande. Fi. Trygghet mot brott i lokalsamhället. Kartläggning, principiella synpunkter och förslag. Ju. Miljöombudsman. M. Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. Ju. Samordnad insamling av miljödata. K. Husläkarrcformcns första halvår. S. Kronan Spiran Äpplet. En ny universitetsstruktur i södra Stockholmsområdet. U.
Lokal Agenda 21 — en vägledning. M. Företagares arbetslöshetsersättning. A.
Försäkring under krigsförhållanden. Fi. Skyddet vid den inre gränsen. Ju.
Landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete. S.
Miljöpolitikens principer. M. Överprövning av beslut i plan- och byggärenden. M.
Kronologisk förteckning &
135. The Key to Europe — a comparative analysis of entry and asylum policies in Western countries. Ku. 136. Statliga myndigheters avtal. Fi. 137. Internationella adoptionsfrägor. 1993 års Haagkonvention m.m. S. 138. Rapport från Klimatdelegationen 1994. M. 139. Ny socialtjänstlag. S. 140. Gemensamt genomförande. Hur kan Sverige samarbeta med andra länder för att uppfylla åtaganden enligt klimatkonventionen. M.
141. Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial utarbetat av sekretariatet vid 1992 års arbetsrätts- komrnitté. A. 142. Vägmllar i Stockholmsregionen. K.
143. Ekonomiadministrationen vid Linköpings universitet. U. 144. Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting. Fi. 145. Ägarkoncentration i dagspress och radio/TV — fem promemorior och diskussionsinlägg. Ku. 146. Massmedieforskning för bransch och samhälle. Ku. 147. Former för statlig verksamhet, Fi. 148. Förtidspension — en arbetsmarknadspolitisk ventil? S.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militän bistånd 1949—1969 + Bilagedel. [l ]] lnforrnationsteknologin
-Vingar åt människans förmåga.[118]
J ustitiedepartementet
Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års— och koncemredovisning enligt EG—direktiv. Del 1 och 11. Ju. [17] Förvalta bostäder. [23] Vallagen. [30] Utrikessekretessen. [49] 6 Juni Nationaldagen. |58]
Personnummer — integritet och effektivitet. [63] Ny lag om skiljeförfarande. [81] Domaren i Sverige inför framtiden — utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. Del A+B. [99]
Studiemedelsfinansierad polisutbildning. [103] Domstolsprövning av förvaltningsärenden. |117] Finansiell leasing av lös egendom. [120] Trygghet mot brott i lokalsarnhället. Kartläggning, principiella synpunkter och förslag. [122] Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. [124] Skyddet vid den inre gränsen. [131]
Utrikesdepa rtementet
Historiskt vägval * Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. [10] Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsR'irvaltning. [19] Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 1900-talet i Sverige. [37] Kvinnor. barn och arbete i Sverige 1850-1993. [38] Analys och utvärdering av bistånd. [102]
F örsvarsdepartementet Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad. [67]
Socialdepartementet
Mäns föreställningar om kvinnor och Chefskap. [3] Reformerat pensionssystem. [20] Reformerat pensionssystem. Bilaga A.
Kostnader och individeffekter. [21] Refonnerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28]
Barn — Föräldrar — Alkohol. [29]
Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] Sambandet mellan samhällsekonomi, n'ansfereringar och socialbidrag. [46] Rätten till ratten — reformerat bilstöd. [55] Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. [56] Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. [71] Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension — förutsättningar och erfarenheter. [72] Teknologi och vårdkonsumtion inom sluten somatisk korttidsvård 1981-2001. [86]
En allmän sjukvårdsförsäkring i offentlig regi. [95] Omsorg och konkurrens. [110] Sjukvårdsreformer i andra länder. [115] Husläkarreformens första halvår. [126] Landstingens ansvar för kliniskt forsknings— och utvecklingsarbete. [ 132] lntemationella adoptionsfrågor. 1993 års Haagkonvention m.m. [137] Ny socialtjänstlag. [139]
Förtidspension — en arbetsmarknadspolitisk ventil? [148]
Kommunikationsdepartementet
På väg. [15] Citytunneln i Malmö. [78] Trafiken och koldioxiden — Principer för att minska trafikens koldioxidutsläpp. [91] Miljözoner för trafik i tätorter. [92] Sjöarbetstid. [106] Tåget kommer. [109] Samordnad insamling av miljödata. [125] Vägtullar i Stockholmsregionen. [142]
Finansdepartementet
Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden, m.m. [13]
Vissa mervärdeskattefrågor Ill -— Kultur m.m. [31]
Systematisk förteckning &
Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse för den privata tjänstesektorn. [43] Folkbokföringsuppgifterna i samhället. [44] Allemanssparandet — en översyn. [50] Beskattning av fastigheter, del 11 — Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57] Rationaliserad fastighetstaxering, del I. Fi. [62] Statistik och integritet, del 2 * Lag om personregister för officiell statistik m.m. [65] Finansiella tjänster i förändring. [66]
Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor. [68] lnomkommunal utjämning. [70] Punktskatterna och EG. [74] Allmänhetens bankombudsman. [79] Ny lag om skatt på energi. En teknisk översyn och EGvanpassning.
— Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 11. [85]
Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter. [87] Mervärdesskatten och EG. [88] Tullagstiftningen och EG. [89] Beskattning av förmåner. [98] Beskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG, m.m. [100] Bosparande. [121] Försäkring under krigsförhällanden. [130] Statliga myndigheters avtal. [136] Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting. [144] Former för statlig verksamhet. Fi. [147]
Utbildningsdepartementet
Grunden för livslångt lärande. [45] Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. [47] Iakttagelser under en reform — Lägesrapport från Resursberedningens uppföljning vid sex universitet och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. [80] Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. [84] Höj ribban! Lärarkompetens för yrkesutbildning. [101] Kronan Spiran Äpplet. En ny universitetsstruktur i södra Stockholmsområdet. [127] Ekonomiadministrationen vid Linköpings universitet. [143]
J ordbruksdepartementet
F örstårkta miljöinsatser i jordbruket — svensk tillämpning av EG:s miljöprogram. [82] Levande skärgårdar. [93] Konsumenterna och livsmedelskvaliteten. En studie av konsumentupplevelser. [112] Livsmedelspolitik för konsumenterna.
— Reformen som kom av sig. [119]
Kulturdepartementet
Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur
i framtiden. [9] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33] Tekniskt utrymme för ytterligare TV—sändningar. [34] Vår andes stämma — och andras. Kulturpolitik och intemationalisering. [35] Minne och bildning. Museemas uppdrag och organisation + bilagedel. [51] Teaterns roller. [52] Mästarbrev för hantverkare. [53] Utvärdering av praxis i asylärenden. [54] Särskilda skäl — utformning och tillämpning av 2 kap. 5 5 och andra bestämmelser i utlänningslagen. [60] Dagspressen i 1990—talets medielandskap. [94] Ny lagstiftning om radio och TV. [105] The Key to Europe — a comparative analysis of entry and asylum policies in Western countries. [135] Ägarkoncentration i dagspress och radio/TV — fem promemorior och diskussionsinlägg. [145] Massmedieforskning för bransch och samhälle. [146]
Näringsdepartementet
Pantbankernas kreditgivning. [61] Skyldighet att lagra olja och kol. [116]
Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstiliningen — en översyn [41] Kunskap för utveckling + bilagedel. [48] Övergång av verksamheter och kollektiva upp- sägningar. EU och den svenska arbetsrätten. [83] Företagares arbetslöshetsersättning. [129] Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial utarbetat av sekretariatet vid 1992 års arbetsrätts- kommitté. [141]
Systematisk förteckning
_____________—-——————-—
Civildepartementet
Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [14] Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. [18] Mycket Under Samma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42] Ungdomars välfärd och värderingar — en under- sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. ]73] Patientskadelag. [75] Tillvarons trösklar. [77]
Miljö- och naturresursdepartementet
EU, EES och miljön. [7] Skoterkörning påjordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36]
Långsiktig strålskyddsforskning. [40]
Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och förslag. [59] Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av vattenområden. [59] Med raps i tankarna? [64] On the General Principles of Environment Protection. [69]
Trade and the Environment — towards a
sustainable playing field. [76] Kan- och fastighetsverksamhet — finansiering, samordning och författningsreglering. [90] Följdlagstiftning till miljöbalken. [96] Reglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. [97] PVC — en plan för att undvika miljöpåverkan. [104] Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader.
[107]
Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader — Underlagsrapporter. [108] Bilars miljöklassning och EG. [l l 1] Växande råvaror. [113] Avfallsfri framtid. [114]
Miljöombudsman. [123]
Lokal Agenda 21 — en vägledning. [128]
Miljöpolitikens principer. [133]
Överprövning av beslut i plan- och byggärenden. [134]
Rapport från Klimatdelegationen 1994. [138] .; » *- — - Gemensamt genomförande. Hur kan Sverige [ , ' ' i" ' samarbeta med andra länder för att uppfylla [ _ , åtaganden enligt klimatkonventionen. [140] i ' .' . j_) * *... 1 '
. . .,. . . u., : v '= . , , 4 ..u . . .. , . . .
POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM Fax 08-205021, TELEFON o8-690 90 90
ISBN 91 -38-1 3855-7 ISSN 0375-250X