Förkortningar 11

Sammanfattning 15

I INLEDNING 29

1 Bakgrund och genomförande 29

1.1 Den svenska hjälpverksamheten under senare år — en kort inledning 29

1.2 Utredningens uppdrag 30 1.3 Samråd med andra utredningar. m.m. 32

1.4 Utredningens syn på uppdraget 32 1.4.1 Avgränsningar 32 1.4.2 Några grundläggande begrepp 34

1.5 Disposition av utredningens betänkande 36

11. NULÄGE 37 2 Den internationella hjälpverksamheten istora drag 37

2.1. Svenska hjälpinsatser med personal och utrustning 37 2.1.1 Den politiska inriktningen 37 2.1.2 Det svenska katastrofanslaget 39 2.1.3 SlDA:s egna hjälpinsatser med personal 41

2.2 Andra länders hjälpstyrkor 42

2.3. EU:s katastrof- och flyktinghjälp 44 2.3.1 Inledning 44

• Sida 6
•  Original

2.3.2 Ansvar och uppgifter 44 2.3.3 Organisation 45 2.3.4 Beslutsordning 45 2.3.5 Genomförda insatser 46

2.4 Internationell samordning inom katastrof- och flyktinghjälpen 46 2.4.1 Inledning 46 2.4.2 Samordning av räddningsinsatser 47 2.4.3 Samordning av miljöskyddsinsatser 49 2.4.4 Samordning inom flyktinghjälpens område 49 2.4.5 Svensk medverkan i internationella organisationers sann-sla planering och administration 50

Organisation och resurser i Sverige för civila hjälpinsatser 53

3.1 Räddningsverket 53 3.1.1 Inledning 53 3. 1.2 Räddningsinsatser 55 3.1.3 Hjälpinsatser vid akuta tlyktingkatastrofer 56 3. 1.4 Förnödenhetsinsatser 59 3.1.5 Bostadsförsörjningsåtgärder i Bosnien 59 3.1.6 Kostnaderna för Räddningsverkets hjälpinsatser 60

3.2 SWEDRELIEF 62 3.2.1 Inledning 62 3.2.2 Organisation och arbetsuppgifter 62 3.2.3 Personal 62 3.2.4 Utrustning 63 3.2.5 Föreskrifter för användning av SWEDRELIEF 63 3.2.6 Genomförda insatser 64

3.3 Ideella organisationer 64 3.3.1 Inledning 64 3.3.2 Svenska Röda korset 67 3.3.3 Kyrkans Utlandsrekrytering 67 3.3.4 RäddaBarnen 68 3.3.5 Volontärverksamhet 69

3.4 Civilpliktig personal 70 3.4.1 Regelverk, planerad utbildning, m.m. 70 3.4.2 Behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret 72 3.4.3 Förslag om inrättande av en miljövärnskår i Kristianstad 76

• Sida 7
•  Original

4 Svenska militära fredsfrämjande insatser 77 4.1 Inledning 77 '

4.2 Regelverk och organisation 77 4.2.1 Författningar 77 4.2.2 Organisation 78

4.3 Genomförda och pågående insatser 79

111 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 83

5 Den framtida katastrof- och jlyktinghjähien ivärlden 83 5.1 Allvarliga olyckor i fasta anläggningar 83 5.2 Allvarliga miljöolyckor 84 5.3 Naturkatastrofer 84 5.4 Komplexa katastrofer 86

5.5 FN-organens syn på behovet av insatser med svensk personal 89 5.5.1 Inledning 89 5.5.2 UNHCR 90 5.5.3 UNICEF 91

4.3.4 DHA 91 5.5.5 UNHCHR 92 5.5.6 WFP 92 5.5.7 ECHO 92

5.6. Utredningens bedömning av efterfrågan på svenska hjälpinsatser med personal och utrustning 93 5.6.1 Gränssättande faktorer 93 5.6.2 ERerfrågan på svenska insatser 94

6. Organisation och resurser för civila hjälpinsatser 97

6.1 Den internationella samordningen — några utgångspunkter 97

• Sida 8
•  Original

6.2

6.3

6.4

6.5

6.6

6.1.1 Behovet av samordning mellan länder och organisationer 97 6.1.2 Överenskommelser med internationella organisationer och enskilda länder 98 6.1.3 Konsekvenser av EU-medlemskapet 99 6.1.4 Systemet för finansiering av svensk medverkan i hjälpverksamheten 101

Principer för utveckling av den svenska hjälpverksamhetens organisation 104 6.2.1 Inledning 104 6.2.2 Snabbhet 104 6.2.3 Styrkomas sammansättning 105 6.2.4 Sarnutnyttjande av resurser 108 6.2.5 Samlat agerande utåt 108 6.2.6 Fortsatt utveckling av den internationella samordningen 109

Organisation 109

6.3.1 SIDA:s roll 109 6.3.2 Samlat ansvar för genommrandet av den civila statliga hjälpverksamheten 111 6.3.3 SWEDRELIEF:s placering i organisationen 113 6.3.4 Samverkan mellan den statliga hjälpverksamheten och ideella organisationer 116

Personella och materiella resurser för hjälp- verksamheten 118 6.4.1 Räddningsverkets resurser 118

6.4.2 SWEDRELIEFzs nuvarande resurser 121 6.4.3 Försvarsmaktens resurser 122 6.4.4 Ideella organisationers resurser 125

6.4.5 Kvinnors medverkan i hjälpverksamheten 126

Rekrytering av civilpliktig personal 126

6.5.1 Utredningens bedömning av möjligheterna att använda pliktpersonal i hjälpverksamheten 126 6.5.2 Principer för rekrytering 130

Samarbetet mellan SIDA och Räddningsverket 135

• Sida 9
•  Original

Samverkan mellan civila hjälporgan och militära organ ansvariga för fredsfrämjande insatser 137

7.1 Uppdraget 1 3 7

7.2 Tendenser i den internationella fredsfrämjande

7.3

7.4

verksamheten 137 7.2.1 Den internationella utvecklingen i stora drag 138 7.2.2 Multifunktionella insatser 138 7.2.3 Samordningen centralt inom FN-systemet och med ideella organisationer 141 7.2.4 Samordning ute på fältet 142

Det hittillsvarande samarbetet i Sverige 144 7.3.1 Samarbetet i stora drag 144 7.3.2 Erfarenheter av samarbetet 145

Utveckling av en civil och militär samverkan 147 7.4.1 Samverkan på flera plan 147 7.4.2 Samverkan i Sverige 147 7.4.3 Samverkan vid genomförande av insatserna 148

Utbildning för civila och militära insatser 149

8.1 8.2

8.3

Inledning 149

Den nuvarande utbildningen för fredsfrämjande insatser 150

8.2.1 Utbildning för civila insatser 150 8.2.2 Åtgärder inom FN-systemet för utbildning inför militära och polisiära fredsfrämjande insatser 151 8.2.3 Utbildning i de nordiska länderna för militära och polisiära fredsfrämjande insatser 152 8.2.4 Utbildning i utomnordiska länder 153

Utbildning av personal för fredsfrämjande civila och militära insatser — utredningens överväganden 155 8.3.1 Utbildningens syfte och inriktning 155 8.3.2 Utbildningens genomförande 156

Kostnader och finansiering 163

9.1 Nuvarande kostnader och nnansiering 163

• Sida 10
•  Original

9.2 Framtida kostnader och fnansiering 164 9.2.1 Principer 164 9.2.2 Beräknade kostnader 165

BilagaA Utredningens direktiv 169

Bilaga B Organisation och resurser i andra länder för hjälpinsatser med personal och utrustning — några exempel 175

• Sida 11
•  Original

Förkortningar

APELL

DAC

DHA

ECE

ECHO

EPRS

ICRC

IDNDR

IFRC

INSARA G

Awareness and Preparedness for Emergencies at Local Level (den s.k. Apell-processen, som UNEP har tagit initiativ till)

Development Assistance Committee (ett organ inom OECD)

United Nations Department of Humanitarian Affairs (FN :s organisation för samordning av katastrofhjälp — ersatte år 1992 UNDRO)

Economic Commission for Europe (FN :s ekonomiska kommission för Europa — ofta även UNECE)

European Community Humanitarian Office (EU:s admi- nistration för handläggning av frågor om humanitära in- satser)

Emergency Preparedness and Response Section (enhet inom UNHCR)

lntemational Committee of the Red Cross (Internationella Röda Kors-kommittén)

lntemational Decade for Natural Disaster Reduction (Internationella decenniet för reducering av natur- katastrofer)

lntemational Federation of Red Cross and Red Crescent Societies (Internationella Röda Kors-federationen)

lntemational Search and Rescue Advisory Group (rådgivande grupp i frågor om räddningsinsatser inom DHA)

• Sida 12
•  Original

M CDA

OECD

OSSE

OSSOC

PF F

UNC UEA

UNDAC

UNDP

UNDRO

UNEP

nerskapsprogram — reglerar enskilda staters deltagande i PFF)

Military and Civil Defence Assets in Disaster Relief (samarbetsprojekt inom DHA för användning av resurser från det civila och militära försvaret vid internationella hjälpinsatser)

Organisation for Economic Co-operation and Development (samarbetsorganisation för de drygt 20 mest industrialiserade länderna)

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (beteckningen ersätter ESK)

On Site Operation and Co-ordination Centre (lokalt

samordningsorgan vid katastrofer som upprättas av en UNDAC-grupp)

Partnerskap för fred (Partnership for Peace — program för NATO-ländemas samarbete med staterna i Öst- europa)

United Nations Centre for Urgent Environment Assistance (FN:s tidigare organisation för samarbete vid akuta miljöskyddsinsatser)

United Nations Disaster Assessment and Co-ordination Team (organ inom DHA som bistår vid bedömning av hjälpbehoven i ett katastrofområde och inledningsvis koordinerar insatserna)

United Nations Development Programme (FN:s utveck- lingsprogram)

United Nations Disaster Relief Co-ordinator (FN:s tidi- gare organ för samordning av katastrofhjälp)

United Nations Environment Programme (FN:s miljö- skyddsprogram)

• Sida 13
•  Original

UNHCR

UNICEF

UNR WA

WFP

WHO

United Nations High Commissioner for Human Rights (FN :s kommissarie för mänskliga rättigheter)

United Nations High Commissioner for Refugees (FN :s flyktingkommissariat)

United Nations Children's Fund (FN :s bamfond) United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East (FN :s hjälporganisation för Palestinaflyktingar)

World Food Programme (FN :s livsmedelsprogram)

World Health Organization (Världshålsoorganisationen)

• Sida 14
•  Original

• Sida 15
•  Original

Sammanfattning

Svenska hjälpinsatser med personal och utrustning

Sverige bidrar av tradition i hög grad till finansieringen av den katastrof- hjälp som internationella organisationer — framför allt FN-organen och det internationella Röda Korsets olika organ — bedriver. Under senare år har Sverige även i ökad utsträckning genom insatser av statliga organ deltagit med personal och utrustning i de internationella hjälpaktioner som ägt rum. Dessa hjälpinsatser har genomförts av Räddningsverket, som utnyttjat re- surser från framför allt den svenska räddningstjänsten, och av SWEDRELIEF som är Försvarsmaktens särskilda enhet för humanitära hjälpinsatser. Till detta kommer de omfattande insatser i katastrofdrabbadeländer som sedan länge har skett med personal från svenska ideella organisationer.

De sammanlagda kostnadema för Räddningsverkets ca 20 hjälpinsatser sedan deltagandet i Armenien år 1988 uppgår till drygt 315 milj. kronor. SWEDRELIEF:s insatser sedan slutet av 1970-talet har varit ungefär lika många och kostat totalt nästan 130 milj. kronor.

Utredningens uppdrag

Utredningen ska enligt direktiven överväga hur den svenska beredskapen för insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp mest effektivt och ändamålsenligt ska utformas för att möta framtida behov.

Utredningsuppdraget avser hjälpinsatser med personal och utrustning. De

• Sida 16
•  Original

insatser som det gäller tillhör kategorierna skadebegränsande eller återstäl- lande åtgärder. Förebyggande åtgärder - som förhindrar katastrofer eller som gör att förloppen inte blir så dramatiska eller konsekvenserna så om- fattande — omfattas däremot inte av utredningsuppdraget.

De skadebegränsande eller återställande hjälpinsatser som är aktuella består av

Räddningsinsatser: Miljöskyddsinsatser;

Flyktinghjälp; och Åtgärder för återuppbyggnad och utveckling.

DDDD

Internationell samordning

FN-organen

Den internationella katastrofhjälpens mål, inriktning, kapacitet och or- ganisation är för närvarande föremål för omfattande diskussioner och förändringar i olika länder och intemationella organisationer.

Förenta Nationernas roll som samordnare och verkställare av den in- ternationella katastrofhjälpen har ökat med åren. FN-organen har efter generalförsamlingens resolution 46/ 182 1991 om stärkande av samord- ningen av FN:s humanitära katastrofbistånd vidtagit en rad åtgärder för att snabbare och effektivare än tidigare kunna samordna de internatio- nella hjälpinsatsema.

En samordning måste oavsett katastrofemas och insatsemas karaktär ske både i förberedelserna och när insatserna ska genomföras. Departement of Humanitarian Afairs (DI-IA) bildades år 1992 med uppgift att inom FN-systemet samordna den internationella katastrothjälpen (organisatio- nen ersatte UNDRO). United Nations High Commissionerfor Refugees (UNHCR) koordinerar och genomför en väsentlig del av de insatser som äger rum inom flyktinghjälpens område. Även andra FN-organ som är verksamma inom katastrofhjålpens område utövar en viss samordning.

E U-medlemskapet

Tillkomsten av EU:s hjälporganisation ECHO uttrycker både medlems- staternas politiska vilja att vidareutveckla och fördjupa sitt samarbete och

• Sida 17
•  Original

en insikt om den utrikespolitiska betydelsen av att det europeiska samarbe- tet kraftsamlas mot ett område som kommit i centrum efter det kalla kriget.

Som nybliven EU-medlem med stark tradition och en betydande kompetens inom katastrofhjälpens område kommer Sverige att stå inför viktiga vägvals— frågor. Det gäller förhållandet mellan vår nationella politik på detta område — främst inriktad mot FN-systemet — och vårt deltagande i det nyetablerade resursstarka hjälparbetet inom EU. Det är angeläget att Sverige inom ECHO aktivt verkar för att medlemsstaterna ska få ett reellt inflytande över inrikt- ning och prioriteringar.

ECHO kan bli en viktig resurs för finansieringen av svenska hjälpinsatser. Om det svenska katastrofanslaget fortsätter att i framtiden minska i omfatt- ning är det särskilt angeläget att svenska hjälporgan utnyttjar EU som finan- sieringskälla. Sverige bör mot den bakgrunden bl.a. verka för att även stat- liga organ får möjligheter att finansiera hjälpinsatser med EU-medel.

Omfattningen av den svenska hjälpverksamheten

Efterfrågan på svenska insatser

Erfarenheten för Sveriges del är att många naturkatastrofer inträffar för långt bort för att de ska vara meningsfullt att skicka ut en svensk räddnings- styrka som ska delta i räddningsarbetets första skede. Efterfrågan på hjälp- insatser med svensk personal vid naturkatastrofer föreligger framför allt i de länder i vårt närområde som själva inte har tillräckliga resurser om stora na- turkatastrofer skulle inträffa.

Möjligheterna att uppnå resultat på längre avstånd är något annorlunda när det gäller flyktinghjälpen. Skälet är framför allt att det finns mer tid i inled- ningen av insatsen än vid de räddningsinsatser som är föranledda av de plötsligt inträffade naturkatastrofema. Efterfrågan på svensk personal från FN-organens sida har uppkommit framför allt när dessa i början av en om- fattande insats inte har tillräcklig egen kapacitet att ta till.

Flera faktorer sätter emellertid gränser för enskilda länders medverkan med personal och utrustning i hjälpverksamheten och understryker osäkerheten i bedömningarna av efterfrågan på insatser. Erfarenheten visar bl.a. att det råder en konkurrens mellan länder som i en katastrofsituation vill hjälpa till. Efterfrågar påverkas också av den strävan som finns att använda katastrof—

• Sida 18
•  Original

Enligt de internationella organisationerna är erfarenheterna av svenska myn- digheters och ideella hjälporganisationers insatser emellertid mycket goda. Detta är en bidragande orsak till att efterfrågan på svenska insatser samman- taget över en längre period torde komma att öka. För en sådan ökning av Sveriges medverkan talar bl.a. det samarbete när det gäller beredskap och planering som inletts med DHA och UNHCR. Den bilaterala samverkan inom räddningstjänstens område som håller på att utvecklas med stater i östra Europa verkar i samma riktning.

Direkt/inansiering av svenska hjälpinsatser

Finansieringen av internationella hjälpinsatser sker i stor utsträckning med medel som de internationella organisationerna får från givarländema. Det kan vara generella kontantbidrag eller kontantbidrag riktade mot en spe- ciell hjälpinsats. Det har emellertid blivit vanligare att länder som ett alter- nativ erbjuder sig att sända lämpliga styrkor och att på egen hand finansiera deras medverkan.

Sverige har sedan länge i hög grad bidragit till den generella och riktade finansieringen av den katastrofhjälp som internationella organisationer — framför allt FN-organen - bedrivit. Erfarenheterna av svenska hjälpinsat- ser med personal och utrustning visar emellertid att det i en situation där det råder brist på kvalificerade resurser för katastrof- och flyktinghjälp kan vara en tillgång för de internationella organisationerna och de drabbade län- derna att även Sverige, liksom i hög grad flera andra länder, är berett att ge- nom direktfinansiering i ökad utsträckning sätta in egen personal och andra resurser. Detta skulle bidra till att öka omfattningen på den svenska hjälp- verksamheten med personal och utrustning.

De årliga kostnadema för de direktfinansierade svenska insatserna i Rädd- ningsverkets, SWEDRELIEF:s och ideella organisationers regi har under den hittills gångna delen av 1990-talet uppgått till som mest nära 10 % av kata- strofanslaget. Strävan bör enligt utredningens mening vara att något öka denna andel till en direktfinansiering genomsnittligt per år på minst 10 % av anslaget. Detta ska tillsammans med åtgärder inom det organisatoriska om- rådet, stand by-avtal och insatspaket (service packages) ses som ett led i strävandena att öka Sveriges medverkan i den internationella hjälpverksam- heten. En sådan utveckling skulle inte innebära något avsteg från vår tradi- tionella strävan att stödja FN-organen genom i huvudsak kontanta bidrag.

• Sida 19
•  Original

Samutnyttjande av resurser

Erfarenheterna från den svenska hjälpverksamheten visar att det finns åt- skilligt med civila och militära resurser som går att använda i katastrof- och flyktinghjälpen utomlands. En del av personalen och materielen som det gäl- ler är avsedd för de förberedelser som svenska myndigheter har gjort inför krig eller stora olyckor i fred som skulle kunna drabba Sverige.

En annan typ av samverkan — lika viktig för resultaten av den svenska kata- strof- och flyktinghjälpen — syftar till att de svenska hjälporganen ska kunna agera samlat fiämst mot de internationella organisationema. Ett samlat kon- taktarbete visar på bredden i den hjälpverksamhet som Sverige kan bidra med. Det blir också lättare för aktörerna utanför landet att utnyttja de sven- ska resursema om de inte behöver förhandla med flera svenska hjälporgan.

Genomförandet av den civila statliga hjälpverk- samheten

Utredningen anser att genomförandet av statliga hjälpinsatser bör ske under ledning av en statlig myndighet, som har ett sammanhållande ansvar. Efter- som det är fråga om humanitära insatser inom det civila området är det na- turligt att ledningen utövas av en civil myndighet.

Ledning innebär att insatserna med personal och utrustning operativt ska genomföras av den civila statliga myndigheten. Till uppgiften att leda hör också en del åtgärder som har med förberedelserna för verksamheten att göra — t.ex. sammanställning av uppgifter över statliga och andra resurser, planering av styrkor för olika slag av insatser, utbildning av ledningsperso- nal samt beskrivning av de svenska hjälpresursema för internationella orga- nisationer.

Räddningsverket har numera omfattande erfarenheter av internationell kata- strof- och flyktinghjälp. Utredningen föreslår att Räddningsverket ska få i uppdrag att svara för genomförande av räddningsinsatser, miljöskyddsinsat— ser och insatser inom flyktinghjälpens område.

Insatser för återuppbyggnad och utveckling fordrar en annan typ av plane- ring än den mer akuta katastrofhjälpen. Utredningen anser att ansvaret för återuppbyggnadsinsatsema bör ligga på den nya biståndsmyndigheten SIDA.

• Sida 20
•  Original

SWEDRELIEF:s placering i organisationen

SWEDRELIEF kom till som en organisation inom det militära försvaret för nästan 20 år sedan. Det fanns ingen civil myndighet med förutsättningar att genomföra humanitära hjälpinsatser av de olika slag som planerades. Det var i det läget naturligt att uppdra åt det militära försvaret att svara för verksam- heten.

Utredningen föreslår att verksamheten inom SWEDRELIEF nu ska föras över till Räddningsverket. Överföringen bör ske på ett sådant sätt att den inte minskar förutsättningarna att med dessa resurser utföra humanitära åt- gärder av den art som hittills blivit genomförda av SWEDRELIEF. Genom förändringar i organisation och verksamhetsformer bör de resurser som Räddningsverket och SWEDIUELIEF förfogar över efter hand kunna anpas- sas till varandra så att det saudade värdet av beredskapen och insatserna ökar.

Begreppet "särskilda civila insatsstyrkor"

Behovet av svensk hjälp kommer också i framtiden att variera i omfattning och inriktning från insats till insats. Till bilden hör att efterfrågan på insatser inträffar oregelbundet och inte går att förutse. Utredningen anser det ange- läget att vid sammansättningen av de svenska hjälpstyrkoma säkerställa den flexibilitet som under de gångna årens verksamhet visat sig vara en avgöran- de fördel.

Enligt utredningens mening ligger det närmast till hands att låta det i direk- tiven nämnda begreppet "särskilda civila insatsstyrkor" avse ett system som innebär att hjälporganen utarbetar modeller för hjälpstyrkorför olika slag av typinsatser. Med en sådan ansats ökar kretsen av personal som kan kom- ma i fråga för hjälpinsatser. Det kan vara den kommunala räddningstjänstens personal, experter av de olika slag som SWEDRELIEF har kontrakt med, militärt anställda, ideella organisationers deltagare och även pliktutbildade som ingår i en rekryteringsgrupp för frivillig internationell hjälpverksamhet.

Utredningen föreslår att Räddningsverket får i uppdrag att i samråd med SIDA och andra berörda organ utarbeta ett förslag till modeller för hjälp- styrkor för olika typer av insatser. Förslaget bör underställas regeringen in- nan modellema börjar tillämpas i hj älpverksamheten.

• Sida 21
•  Original

Försvarsmakten förfogar över omfattande och allsidiga resurser med per— sonal och utrustning som har förutsättningar att tillgodose väsentliga behov i den internationella hjälpverksamheten. Utredningen ser inga hinder för ett ökat utnyttjande av Försvarsmaktens resurser inom den civila hjälpverksam- heten.

Ett exempel på åtgärder som har stort intresse i det här sammanhanget är oskadliggörandet av de landminor som kan vara ett stort problem både för befolkningen och för personalen i hjälpstyrkoma

Utredningen föreslår att Försvarsmakten får i uppdrag att redovisa förslag till metoder, personal och utrustning som måste finnas för att stöd till en effektiv minspaning och minröjning i konfliktdrabbade områden ska kunna lämnas från svensk sida. Försvarsmakten bör vidare föreslå en organisation för verksamheten som innebär att Sverige bidrar med i första hand instruk- törer och utrustning för verksamheten.

Rekrytering av civilpliktig personal

Civilpliktens och hjälpverksamhetens betydelse från totalfo'rsvarssynpunkt

Totalförsvarsplikten innebär att totalförsvarets personalförsörjning tryggas genom ett pliktsystem. Den uttagning av civilpliktiga som kommer att ske inom totalförsvarspliktens ram har som grund att civila myndigheter och andra organ, som under beredskap och i krig får utökade uppgifter, i fred ska kunna utbilda och krigsplacera den ytterligare personal som de behöver.

Ett försvarspolitiskt viktigt ytterligare steg i denna riktning skulle tas om det gick att bredda uppgifterna för en del av de pliktuttagna inom det civila försvaret till att omfatta frivillig medverkan vid hjälpinsatser utomlands. En sådan ordning skulle, principiellt sett, bereda dem som åtar sig utlandstjänst- göring tillfälle att arbeta under verkliga katastrofförhållanden och skaffa sig erfarenheter som är av stort värde för deras uppgifter i den svenska krigs- organisationen. Användning av pliktpersonal skulle bredda rekryteringen till hjälpstyrkoma till andra grupper i samhället än som deltagarna hittills kom- mit från. Det skulle sannolikt på sikt bidra till att ytterligare utveckla det svenska engagemanget för den internationella hjälpverksamheten.

• Sida 22
•  Original

Den nya lagen om totalförsvarsplikt öppnar möjligheter för en direktrekry- tering till det civila försvaret. Lagen innehåller emellertid samtidigt klara föreskrifter om att all uttagning och utbildning ska tillgodose den svenska krigsorganisationens behov, civilt och militärt. En eventuell rekrytering av civilpliktiga till internationell hjälpverksamhet sker frivilligt och väsentli- gen genom tilläggsutbildning av pliktpersonal som grundutbildats för den svenska krigsorganisationens behov. Detta innebär redan i sig en inskränk- ning i det antal civilpliktiga som kan komma i fråga för hjälpverksamhet.

Om statsmaktema skulle överväga att t.ex. i samband med kommande försvarsbeslut ändra lagen om totalförsvarsplikt på denna punkt, förslags- vis som en ytterligare anpassning till den internationella utvecklingen eller i strävan att att bereda största möjliga antal totalförsvarsplikti ga en roll och en utbildning i totalförsvaret, öppnar detta naturligtvis nya möjligheter. Statsmaktema skulle i samband med en sådan förändring i principema för de civilpliktigas tjänstgöring kunna överväga en utvidgning av pliktsystemet till att omfatta verksamhet som svarar även mot andra hot än de säkerhets- politiska. En sådan utvidgning får bedömas med hänsyn till de grundläggan- de frågorna om totalförsvarets uppgifter, de ekonomiska förhållandena och den utveckling av personalbehovet som kan komma att uppstå under de när- maste åren. Det faller naturligtvis utanför denna utrednings kompetens att göra sådana bedömningar.

Rekrytering av civilpliktiga Utredningen räknar med att efterfrågan på svenska hjälpinsatser kommer att öka under återstoden av 1990-talet. Utvecklingen går samtidigt mot ett ökat behov av specialister av olika slag. Sveriges hjälpinsatser har hittills präglats av hög professionalitet och stort engagemang hos alla deltagare. All med- verkan är frivillig. Erfarenheten hittills visar att det även med denna Bivillig- het varit förhållandevis lätt att finna lämplig personal till de svenska civila hjälpstyrkoma utomlands.

Till detta kommer ett antal faktorer som verkar begränsande på de interna- tionella organens efterfrågan på svenska insatser. Erfarenheten visar att det finns en konkurrens mellan länder som i en katastrofsituation vill hjälpa till. Efterfrågan påverkas vidare av den strävan som finns att använda katastrof- områdets lokala resurser. Samma effekter har det förhållandet att fler länder än tidigare lärt sig att själva eller i samverkan med närliggande länder hante- ra en del av de problem som uppstår. Dessa och andra faktorer bidrar till att

• Sida 23
•  Original

Utredningen vill emellertid framhålla att dessa omständigheter — vars giltig- het dessutom inskränker sig till de förhållanden som kan överblickas och bedömas i dag — inte i sig behöver utgöra något hinder för själva principen om användning av pliktutbildade i hjälpverksamheten, särskilt i den mån det finns starka försvarspolitiska skäl för att pröva en sådan inriktning. Många av de pliktuttagna inom det civila försvaret har eller kommer att få speciella yrkeskunskaper som ofta behövs i hjälpverksamheten. En rekrytering även bland de pliktutbildade skulle kunna få betydelse för Sveriges möjligheter på sikt att äta sig de uppgifter som intemationella organisationer kan kom- ma att begära att vi ska utföra.

Enligt utredningens mening måste det emellertid finnas en balans mellan beredskapsförberedelser och sannolikheten för att den skapade beredska- pen kommer till användning genom faktiska insatser. Det går inte att med bestämdhet ange vilka behov av hjälppersonal av olika slag som kan kom- ma att föreligga under t.ex. resten av 1990-talet — hur stora styrkor som kommer att efterfrågas, vilken inriktning verksamheten får och vilka kim- skaper eller erfarenheter som deltagarna bör ha. Som en beredskap avsedd att kunna öka Sveriges förmåga att medverka i en eventuellt kraftigt växande hjälpverksamhet i framtiden kan det emellertid vara lämpligt att börja bygga upp en rekryteringsbas med pliktutbildade som är beredda att delta i insatser utomlands.

Om några år — när en mer fullständig klarhet kan väntas föreligga om grund- utbildningens omfattning och om uttagningen till krigsorganisationen — finns det sannolikt också en mer långsiktigt hållbar kunskap om det framtida be- hovet av pliktpersonal för svenska hjälpinsatser utomlands. Att i dagsläget söka bedöma hur många civilpliktiga som i olika tidsperspektiv kan komma i fråga är knappast möjligt.

Samverkan mellan civila hjälporgan och militära organ anvarigaförfredsjiämjana'e insatser

En ökad samverkan mellan civila och militära organ bör ske i katastrofsitua- tioner som är av sådan karaktär att de fordrar både humanitära insatser av civila hjälpstyrkor och fredsbevarande insatser av militära enheter. En sådan samverkan civilt-militärt bör, om den ska fungera väl, ske på alla plan i den

• Sida 24
•  Original

Samverkan i Sverige omfattar förberedelser för de åtgärder som ska vidtas i de hjälpbehövande länderna. Förberedelserna omfattar i huvudsak planering av verksamheten och utbildning av personal. Planeringen ska kunna avse det som fordras i Sverige innan styrkorna lämnar landet. Det kan gälla transpor- ter, valet av utrustning och sättet att hålla samband. Planeringen bör emeller- tid också visa på hur de olika kategorierna av personal ute i fält gemensamt ska kunna lösa en del av uppgifterna. Utredningen anser det naturligt att För- svarsmakten och Räddningsverket gemensamt överväger vilka åtgärder som det kan vara fråga om i det här sammanhanget.

Utbildning för civila och militära insatser

Principer

De senaste årens överväganden om en utveckling av den svenska hjälp- verksamheten har i stor utsträckning handlat om behovet att genom en ökad utbildning ytterligare förstärka kunnandet hos den personal som ingår i de civila och militära styrkorna. Behovet av ökad utbildning sammanhänger i stor utsträckning med att de fredsfrämjande insatserna tenderar att bli mer komplicerade och innefatta fler komponenter än tidigare.

Syftet med den utbildning som utredningen enligt direktiven har till uppgift att överväga ska vara att förbereda personalen i den fredsfrämjande svenska verksamheten så att den fungerar effektivt och styrkorna eller motsvarande kan lösa sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningen ska även kunna erbjudas andra länder.

Utredningen anser att en utbildning för civila och militära insatser bör inrik- tas på i huvudsak följande fyra personalkategorier:

( I ) Ledningspersonal på olika nivåer; (2) Experter av olika slag; (3) Övrig personal i de fredsfrämjande styrkorna; (4) Personal som ska tjänstgöra i internationella staber eller som observatörer, förhandlare m.m.

De kunskapsorrrråden i stort som utbildningen bör inriktas på är följande:

[3 De civila respektive militära sakområdena;

• Sida 25
•  Original

Utbildningsbehovet varierar med hänsyn till verksamhetens inriktning — t.ex. civilt-militärt — och vilka olika personalkategorier det gäller. Variationerna blir ännu större om hänsyn tas också till de olika slagen av insatser inom den civila respektive den militära verksamheten.

Utredningen anser att de för genomförandet av den fredsfrämjande verksam- heten närmast ansvariga myndigheterna bör svara för utbildning inom sina respektive sakområden. De olika delar av utbildningen som är gemensamma bör emellertid kunna hanteras på ett samlat sätt.

Kunskaper om de civila och militära sakområdena

Utredningen föreslår att Försvarsmakten liksom hittills ska svara för att personalen får den utbildning som behövs för militära insatser och att Rädd- ningsverket organiserar den utbildning för räddningsinsatser, miljöskydds- insatser och insatser vid flyktingkatastrofer som fordras.

Det är naturligt att Räddningsverket vid genomförandet av den sakområ- desvisa utbildningen i huvudsak använder personal och utrustning vid rädd- ningsskoloma och att Försvarsmakten tar i anspråk resurserna vid SWED- INT och Militärhögskolan.

Kunskaper om det tredsträmiande systemets utzormning i stort

I utbildningen som avser systemet i stort för den fredsfrämjande verksam- heten ingår som framgått sådant som är gemensamt för både den civila hu— manitära och den militära fredsbevarande verksamheten. Utredningen anser att mycket står att vinna om denna utbildning sker i ett sammanhang för de båda verksamhetsonrrådena.

Försvarshögskolan och Militärhögskolan håller på att utveckla ett samarbete för utbildning av civil och militär personal som ska genomföra intemationel- la uppdrag och utredningen timer det naturligt att de fullföljer detta arbete. Skolorna bör få i uppdrag att i samverkan bedriva utbildning om det freds- främjande systemet m.m. för den svenska internationella verksamheten. Ut- bildningen bör utformas så att även svenska ideella organisationer och inter-

• Sida 26
•  Original

nationella organ eller andra länder får anledning att utnyttja de kurser som de båda skolorna kan erbjuda. Det gäller chefer och annan ledningspersonal på olika nivåer samt experter av skilda slag som ska delta i den internatio- nella fredsfrämjande verksamheten.

Kunskaper om insatsmiliön i katastrofområdena Behovet av kunskaper om katastrofområdena kan vara generellt eller inrik- tat på situationer inför en insats i ett bestämt område. Utbildningen inför sär- skilda insatser kommer att vara en del av de förberedelser som Räddnings- verket respektive Försvarsmakten svarar för när personalen ska sändas ut till ett katastrof- eller konfliktområde. Om civila och militära insatser ska ske i samma område kan det vara naturligt att utbildningen sker i samverkan eller i varje fall att myndigheterna utnyttjar varandras underlag och erfarenheter.

Uppdrag till myndigheterna

Utredningen föreslår att Räddningsverket, Försvarsmakten, Försvarshögsko- lan och Militärhögskolan får i uppdrag att tillsammans utarbeta ett förslag till utbildning för den fredsfrämjande verksamheten enligt riktlinjer som utred- ningen redovisat.

Det är naturligt att myndigheterna i sina överväganden därutöver beaktar den roll som SIDA beslutar att Sandö U-centrum ska ha inom biståndsutbildning- en i Sverige. Det gäller inte minst att förbereda den berörda personalen inför de insatser inom katastrofhjälpens ram som syftar till återuppbyggnad och utveckling.

Kostnader och finansiering

Genomförandet av hjälpinsatsema i Räddningsverkets regi kan enligt utred- ningens mening förväntas i princip bli finansierade genom ersättningar från de internationella organ som begär insatserna. Finansiering kommer emeller- tid liksom hittills i ett antal fall — efter beslut av regeringen -— även att ske med medel från det av SIDA administrerade katastrofanslaget. Utredningen förordar som tidigare närrmts att en något ökad andel av detta anslag ska re- serveras för direktfinansiering av hjälpinsatser med svensk personal och ut- rustning.

De internationella hjälporganens ersättningar täcker inte den grundberedskap

• Sida 27
•  Original

för internationella insatser som Räddningsverket numera upprätthåller. Ut- redningen föreslår mot den bakgrunden att även planering, utbildning och andra förberedelser för hjälpverksamheten ska finansieras genom medel från katastrofanslaget. Kostnaderna beräknas till 4,5 miljoner kronor per år.

Enligt vad utredningen erfarit är det vanligt att andra länder finansierar be- redskap och andra förberedelser för hjälpinsatsema med anslagsmedel. Ut- redningens förslag att kostnaderna för Räddningsverkets åtgärder ska täckas av medel från katastrofanslaget innebär att verket får lättare att konkurrera ekonomiskt med hjälporgan i andra länder om de insatser som intemationel- la organisationer avser att genomföra.

• Sida 28
•  Original

• Sida 29
•  Original

I INLEDNING

] Bakgrund och genomförande

1.1 Den svenska hjälpverksamheten under senare år — en kort inledning

Sverige bidrar av tradition i hög grad till finansieringen av den katastrof- hjälp som internationella organisationer — &amför allt FN-organen och det internationella Röda Korsets olika organ — bedriver. Genom generella bi- drag eller bidrag på grund av framställningar i särskilda fall har civila huma- nitära insatser kommit till stånd vid naturkatastrofer och för att lindra effek- terna för människor av allvarliga politiska konflikter. En del resurser kana- liseras också genom svenska ideella organisationer. Bidragen till insatser på grund av särskilda framställningar — medlen beviljas från det svenska kata- strofanslaget - har under den hittillsvarande delen av 1990-talet uppgått till nära 1,3 miljarder kronor i genomsnitt per år.

Under senare år har Sverige i ökad utsträckning med användning av bl.a. medel från det svenska katastrofanslaget också deltagit med personal och utrustning i de internationella hjälpaktioner som ägt rum. Det har skett med anledning av bl.a. jordbävningen i Armenien år 1988, inbördeskriget i f.d Jugoslavien samt flyktingkatastrofema i gränsområdena mellan Turkiet, Irak och Iran och i Somalia, Sudan, Rwanda, Angola och Mocambique. Dessa hjälpinsatser har organiserats av Räddningsverket, som utnyttjat personal och utrustning från framför allt den svenska räddningstjänsten, eller av SWEDRELIEF, som är Försvarsmaktens särskilda enhet för humanitära

• Sida 30
•  Original

hjälpinsatser i andra länder. Till detta kommer de insatser som har skett med personal från svenska ideella organisationer.

De årliga kostnaderna för insatserna med personal och utrustning i Rädd- ningsverkets, SWEDRELIEF:s och ideella organisationers regi har under de hittills gångna åren på 1990-talet motsvarat som mest 10 % av den totalt be- viljade hjälpen från det statliga katastrofanslaget.

1.2 Utredningens uppdrag

Utredningen ska enligt direktiven överväga hur den svenska beredskapen för insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp mest effektivt och ändamålsenligt ska utformas för att möta framtida behov.

På flera punkter specificerar direktiven också uppdraget. Utredningen ska bl.a.

Cl Klarlägga konsekvenserna för verksamheten av Sverige: E U- medlemskap;

Cl Pröva hur insatser med särskilda civila insatsstyrkor lämpligen skulle kunna organiseras;

C] Klarlägga kraven på planering och utbildning som ska nöjliggöra hjälpinsatsema;

D Pröva möjligheterna att utnyttja frivillig personal som genomgått grundutbildning inom ramen för civilplikten;

Cl Överväga utformningen av en kompletterande utbildning för pliktpersonalen;

Cl Överväga och lämna förslag till hur tilläggsutbildningen kan erbjudas andra länder;

D Pröva om rationaliseringsvinster kan uppnås genom att SWEDRELIEF integreras i den övriga hjälpverksamheten;

D Pröva om det behövs några åtgärder från statsmakterna; sida som kan

• Sida 31
•  Original

främja samverkan mellan de ideella organisationemas nätverk och den nya verksamheten för internationell katastrof och flyktinghjälp;

Pröva om det går att utveckla formerna för samordning mellan civila insatsstyrkor och militära fredsbevarande insatser;

Överväga hur en samverkan bör ske mellan svenska civila och mili- tära organ vid planering, utbildning och genomförande av insatser som fordrar både civila och militära styrkor (samverkan i både Sve- rige och de hjälpbehövande länderna);

Överväga frågor om gemensamt utnyttjande av civila och militära resurser;

Klarlägga lämpliga former för samverkan mellan svenska civila respektive militära organ och berörda internationella organisa- tioner.

Direktiven preciserar också flera utgångspunkter för utredningsarbetet:

D

CI

Cl

Beredskapen ska av kostnads- och effektivitetsskäl så långt möjligt byggas upp med utnyttjande av befintliga resurser och befintlig kompetens;

Förutsättningar bör skapas för en effektiv och snabb mobilisering av resurser som är anpasssade till den aktuella olyckan eller katastrof- situationen;

Även resurser som avdelats för det civila försvaret bör kunna utnytt- jas;

Behovet av personal utan särskild utbildning kan tillgodoses genom Iokalförsörjning.

Direktiven i dess helhet framgår av Bilaga A.

Regeringen har enligt särskilt beslut överlämnat en skrivelse från Kristian- stads kommun. som hemställer om att få bedriva försöksverksarnhet med utbildning av personal för en miljövärnskår.

• Sida 32
•  Original

1.3 Samråd med andra utredningar, m.m.

Utredaren har enligt direktiven haft samråd med Utredningen (Fö 1994:05) om rättsliga förhållanden m.m. i samband med försvarets fredofrämjande samarbete med andra länder, Utredningen (Fö 1994:04) om fredstida ut- nyttjande för civila ändamål av resurser avsedda för försvarsöndamål och

Flyktingpolitiska kommittén (Ku 1994:10).

Överläggningar har ägt rum med företrädare för UNHCR, DHA, UNHCHR, ICRC, IFRC och EU:s hjälporganisation ECHO om behovet av hjälpinsatser och formerna för svensk medverkan i dessa. Representanter för berörda stat- liga myndigheter i Sverige har lämnat underlag och synpunkter för bedöm- ningar i frågor som gäller bl.a. verksamhetens organisation.

Samråd har skett med representanter för Svenska Röda korset, Kyrkans Utlandsrekrytering och det nätverk som bildats med företrädare för ideella hjälporganisationer i Sverige i frågor om framför allt samarbetet mellan myn- digheter och ideella organisationer.

Utredaren har på begäran. av kommunledningen i Botkyrka kommun besökt kommunen för att diskutera frågor om utbildning av personal för den inter- nationella hjälpverksamheten. Vid ett besök i Kristianstads konmun har ut—' redaren med företrädare för bl.a. kommunen diskuterat ett förslag till för- söksverksarnhet med utbildning av pliktpersonal för en miljövänskår. Utre-

Scanavia, som på uppdrag av Norrköpings kommuns näringslivsenhet ge- nomför en studie om en flygburen hjälp-, transport— och fredskår lokaliserad till f.d. Bråvalla flygflottilj samt en överläggning med represemanter för NIB lntemational AB om service till hjälpstyrkoma.

1.4 Utredningens syn på uppdraget

I . 4. I Avgränsningar Som utredningen &amhållit förekommer det svenskt bistånd v.d katastrofer som inträffar på olika håll i världen. Det sker framför allt gencm Sveriges bidrag till finansieringen av den katastrofhjälp som internationella organisa- tioner — främst FN—organen — lämnar. Även svenska ideella organisationer får omfattande statliga resurser för att kunna hjälpa människor som drabbas i samband med naturkatastrofer eller konflikter och krig.

• Sida 33
•  Original

Som nämnts har också statliga organ under senare år i ökad utsträckning del- tagit med personal och utrustning i internationella hjälpaktioner. Utredningen tolkar direktiven så att utredningsuppdraget avser sådana insatser med per- sonal och utrustning. Insatserna ska kunna genomföras i samband med nå- gon av följande jyra typer av allvarliga olyckor eller katastrofer:

(l) Allvarliga olyckor i fasta Bränder, explosioner, ras, damm-

anläggningar genombrott m.m;

(2) Allvarliga miljöolyckor Olyckor som leder till utsläpp av olja, skadliga kemikalier eller radioaktiva ämnen;

(3) Naturkatastrofer Jordbävningar, vulkanutbrott, jord- skred, översvämningar, stormar, skogsbränder m.m;

(4) Flyktingkatastrofer m.m. Naturkatastrofer, konflikter eller laig

som leder till att människor behöver hjälp med bostäder, mat, vatten och annat livsnödvändigt.

De hjälpinsatser som ska kunna göras tillhör kategorierna skadebegränsan- de eller återställande åtgärder. Förebyggande åtgärder - som förhindrar ka- tastrofer eller som gör att törloppen inte blir så dramatiska eller konsekven- serna så omfattande — är däremot inte en uppgift för utredningen att övervä- ga. Utredningen knyter emellertid i olika sammanhang i betänkandet an till behovet av förebyggande åtgärder eller pekar på de möjligheter som finns att utveckla dessa.

De skadebegränsande eller återställande hjälpinsatser som behövs vid något av de redovisade fyra slagen av allvarliga olyckor eller katastrofer består av

Cl Räddningsinsatser; Cl Miljöskyddsinsatser; Cl Flyktinghjälp; och El Åtgärder för återuppbyggnad och utveckling.

Matrisen påföljande sida visar vilka olika slag av insatser som kan behöva vidtas vid de olika typerna av händelser.

• Sida 34
•  Original

Räddnings- F kating- Ateruppbygg- nad och utveck-

Allvarliga olyckor i fasta anläggningar

Allvarliga miljö- olyckor

Naturkatastrofer

F lyktingkatastrofer

Vid allvarliga miljöolyckor fordras som framgår av matrisen både räddnings- och miljöskyddsinsatser. Räddningsinsatsen består av de omedelbara åtgär- derna i det inledande skedet när det är fråga om att rädda liv eller egendom eller att begränsa skadorna i miljön så att de i varje fall inte förvärras. Miljö- skyddsinsatsen syftar till att så långt möjligt återställa miljön i de drabbade områdena eher t.ex. ett utsläpp av olja eller kemikalier. Naturkatastrofer kan leda till situationer som gör att alla fyra slagen av åtgärder behöver vidtas av hjälporganen.

Utredningen vill framhålla att övervägandena i rapporten avser hjälpinsat- ser som inte är reglerade genom intemationella konventioner. Ett sådant konventionsbundet samarbete finns för olje- och kemikalieskyddet till sjöss i bl.a. Sveriges närområde och för åtgärder efter utsläpp av radioaktiva äm- nen. De nordiska ländema har ingått ett ramavtal om samverkan även vid andra slag av räddningsinsatser.

1.4.2 Några grundläggande begrepp

Humanitär hjälp — olika slag av fredsfrämjande militära insatser Humanitär hjälp eller humanitära insatser står i betänkandet för åtgärder som innebär att människor får hjälp med bostäder, mat, vatten eller annat livsnödvändigt.

• Sida 35
•  Original

Fredsbevarande verksamhet — peace—keeping — är traditionellt fredsbeva- rande operationer med militär trupp och observatörer. Insatserna sker med parternas medgivande. Dessa insatser utgör numera bara en del av ett helt sortiment av olika slags internationella insatser, som i framtiden kan väntas bli ännu mer diversifierade - med det övergripande syftet att främja fred och säkerhet i vid mening. Insatserna omfattar ett spektrum, som i interna- tionth språkka på området — det finns i flertalet av dessa fall ännu inga vedertagna begrepp på svenska —- indelas i Conflict prevention (konflikt- förebyggande åtgärder som kan bestå av ett brett spektrum av olika civila och militära åtgärder), Peace-making (diplomatiska ansträngningar att lösa konflikter som brutit ut), Peace-keeping (enligt den nu vanliga multifunk- tionella typen), Peace—building (åtgärderna i återuppbyggnadsskedet efter en konflikt) samt Peace enforcement eller Enforcement action (åtgärder av den typ som använts i Irak och Somalia och som syftar till att världs- samfundet enligt VII kap i FN-stadgan ska använda vapenmakt för att tvinga fram fred).

Fredsfrämjande verksamhet är ett sammanfattande begrepp. Det avser både humanitär civil hjälpverksamhet och fredsbevarande eller andra militära in— satser av de olika typer som ovan nämnts.

Iiiälpinsatser, hjälpstyrkor och hjälpverksamhet

Utredningen använder i rapporten termen insatser med personal och utrust- ning för att beteckna den typ av humanitär hjälp som utredningsuppdraget framför allt avser. På många ställen i texten brukar utredningen emellertid också de kortare uttrycken hjälpinsatser — eller enbart insatser - när det av sammanhanget klart framgår att det är fråga om medverkan av svensk personal och utrustning och inte finansiella bidrag.

Termema hjälpstyrkor eller insatsstyrkor använder utredningen för att be- teckna de grupper av personal — i regel med utrustning — som skickas ut för att göra insatser i katastrof- och flyktinghjälpen. FN-organen efterfrågar ofta enstaka specialister eller experter som ska fylla vakanser i hjälporganisatio- nen under ett kritiskt skede av en insats. I sådana fall är det uppenbarligen inte naturligt att tala om styrkor. Utredningen beskriver i kapitel 6 närmare den innebörd som begreppen insats- och hjälpstyrkor enligt utredningens mening bör ha.

Begreppet hjälpverksamheten står i rapporten för de samlade insatserna med personal och utrustning inom ramen för katastrof- och flyktinghjäl-

• Sida 36
•  Original

| ?

pen. Med hjälporganisationen avser utredningen den ledning och _de öv- riga resurser som har byggts upp — eller bör byggas upp — för verksam- heten.

1.5 Disposition av utredningens betänkande

De tre närmast följande kapitlen innehåller utredningens nulägesbeskriv- ning. Kapitel 2 är en redogörelse för det system för insatser meal personal och materiel inom katastrof- och flyktinghj älpens område som förekommer nationellt och internationellt. I kapitel 3 beskriver utredningen de resurser som svenska hjälporgan i stort förfogar över och den verksamhet med civila hjälpinsatser som de bedriver. Redovisningen är inriktad på organisation och insatser hos Räddningsverket och SWEDRELIEF men illustrerar till en del även de insatser med personal och utrustning som ideella orgarisationer gör. Kapitel 4 innehåller en redogörelse för den verksamhet som Försvarsmakten bedriver inom området militära fredsfrämjande insatser.

Utredningens överväganden inleds i kapitel 5 med en redovisnng av det underlag som utredningen sammanställt om behovet av internationella hu— manitära hjälpinsatser och efterfrågan på svenska insatser med personal och utrustning. Kapitlet avslutas med ett avsnitt som innehåller utredningens egna bedömningar i dessa avseenden. I kapitel 6 redovisar utredningen sina överväganden om organSationen och an-vändningen av de svenska resurserna och redogör för de förslag till för- ändringar som syftar till att göra den civila svenska hjälpverksamheten ef- fektivare. Kapitel 7 utgör en redogörelse för möjlighetema att utveckla det civil-militära samarbetet inför insatser som kräver både civila och militära insatser och vid genomförandet av sådana insatser. En väsentl;g del av sam- arbetet gäller utbildning, som i kapitel 8 är föremål för en samlad behand-

ling.

I kapitel 9, slutligen, redovisas utredningens överväganden om kostnaderna för verksamheten och finansieringen av den.

• Sida 37
•  Original

2. Den internationella hjälpverksamheten i stora drag

2.1.1. Den politiska inriktningen

Den internationella katastrofhjälpens mål, inriktning, kapacitet och or- ganisation är för närvarande föremål för omfattande diskussioner och förändringar i olika länder och internationella organisationer. Skälet är att antalet katastrofer — och omfattningen av dem — har ökat kraftigt under de senaste åren. Det gäller särskilt de s.k. komplexa katastrofer- na, dvs allvarliga händelser som har flera orsaker och tvingar det inter- nationella samfundet att ingripa med politiska, militära och humanitära insatser. Antalet flyktingar har ökat betydligt i samband med dessa katastrofer. Förändringarna i Öst- och Centraleuropa — framför allt ut- vecklingen i f.d. Jugoslavien — har gjort att de komplexa katastrofema kommit närmare oss och blivit tydligare än tidigare.

Förenta Nationernas roll som samordnare och verkställare av den in- ternationella katastrofhjälpen har ökat med åren. FN-organen har efter generalförsamlingens resolution 46/ 182 1991 om stärkande av sam- ordningen av FN:s humanitära katastrofbistånd vidtagit en rad åtgärder för att snabbare och effektivare än tidigare kunna samordna de inter- nationella hjälpinsatsema. Utvecklingen av FN-samordningen vid de

• Sida 38
•  Original

komplexa katastrofer som inträffat har — särskilt efter generalsekretera- rens Agenda for Peace 1992 — kommit att omfatta flera olika slag av insatser. Det finns en tydlig utveckling mot att humanitära insatser sam- ordnas med rrrilitära fredsbevarande insatser och blir en del av större operationer som även omfattar bl.a. diplomatiska, militära och polisiära insatser som ska bevara och främja fred. Syfiet med denna samordning har ibland också varit att militärt skydda katastrofhjälpsorganisarionen.

Som ett led i den redovisade utvecklingen har inriktningen av den svenska katastrofhjälpen successivt förändrats. Regeringen &am'råller (prop. 1994/95:100 bil. 4) att det trots ett omfattande arbete återstår mycket innan katastrofbiståndet kan uppfylla de krav som bör stillas på det med hänsyn till behovet av långsiktighet, effektivitet och professio- nalitet i insatserna.

Regeringen kommer under det närmaste året att i följande avseenden särskilt driva arbetet med katastroffrågoma:

Cl Konflikthantering och FN:s förmåga att uppnå kortsiktiga och långsiktiga lösningar på problemen i samband med komplexa katastrofer; Reformering av FN:s katastrofbistånd;

Sambandet mellan akuta katastrofnsatser, återuppbyggrad och utveckling;

Ätgärderför minröjning;

Cl Fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofmsatserna.

Det är enligt regeringen viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas av interna konflikter och att göra vad som är möjligt för att söka förebygga att konflikten bryter ut. Sverige kommer att i internationella organ verka för att FN förbättrar sina möjligheter att tidigt identifiera uppkomman- de konflikter och att inleda förebyggande åtgärder.

Regeringen kommer vidare att fortsätta stödja det reformarbete som pågår inom FN och som syftar till att förbättra samordningen mellan katastrof- hjälpen och de politiska och militära insatserna vid komplexa katastrofer.

• Sida 39
•  Original

Regeringen avser att i det sammanhanget stödja DHA, som har till uppgift att koordinera de olika FN-organens insatser inom katastrofhjälpen.

2.1.2. Det svenska katastrofanslaget

Grunden för finansieringen av den svenska katastrof- och flyktinghjälpen är det s.k. katastrofanslaget, som i sin tur är en del av biståndsanslaget. Andra anslagsposter som har betydelse i dethär sammanhanget är landramamaför programländer, som i flera fall har utnyttjats för katastrof- och flyktinghjälp, en del av bidragen till internationella organisationer och anslagsposten för FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad.. Generella bidrag lämnas till FN-organ som i stor utsträckning ägnar sig åt katastrof- och flyktinghjälp. Det gäller framför allt UNHCR WFP, UNRWA och UNICEF. Sverige ger vidare stöd till och medverkar i militära fredsfrämjande insatser med me- del från försvarsanslaget.

Regeringen framhåller i regleringsbrevet till SIDA för budgetåret 1994/95 bl.a. följande:

Insatserna skall syfta till att mildra följdema av naturkatastrofer och väp- nade konflikter för de människor som drabbats samt att i möjligaste mån främja en långsiktig utveckling. Verksamheten skall främst inriktas på aku- ta insatser för att ge nödhjälp och skydd, och på andra sätt lindra mänsk- ligt lidande. Stöd skall även ges till återuppbyggnadsinsatser och till flyk- tingars återvandring samt för röjning av minor.

Katastrofbiståndets eventuella långsiktiga utvecklingsejfekt skall vägas in när insatserna planeras. Såväl flyktingkvinnor som män skall om möjligt konsulteras vid planering och genomförande av insatserna. Lokala resur- ser, både materiella och personella, skall användas i första hand. När så inte är möjligt, skall prioritet ges åt organisationer som utnyttjar svenskt kunnande, dvs svensk personal eller svenska varor för insatser, ifall där sådant utnyttjande kan bedömas vara ändamålsenligt och vid en interna- tionell jämförelse kostnadsefektivt.

Katastrofanslaget uppgår under budgetåret 1994/95 till 1 290 milj. kronor. Till detta kommer medel ur den s.k. ointecknade reservationen på 99 milj. kronor. Det sammanlagda beloppet för budgetåret 1994/95 är mindre än de beviljade bidragen under de båda föregående budgetåren men betydligt större än de årsvisa medlen under senare hälften av 1980-talet. Detta fram-

• Sida 40
•  Original

Tabell 2.1 Beviljade bidrag från katastrofanslaget med fördelning efter händelser eller verksamheter budgetåren 1984/85-1993/94

/_

Budgetär Natur- Krig och Beredskap Aieruppbyggnad Övrigt Samtliga katastrofer konflikter och förebyg- och utveckling

gande åtgär-

der Mil].kronor: 1984/85 189 148 15 - 30 382 1 985186 143 237 46 1 1 428 1986/87 31 416 65 - 18 530 1987/88 240 236 129 - 20 625 1988/89 119 587 81 - 8 795 1 989190 46 648 39 25 20 778 1990/91 105 490 22 119 119 855 1991/92 114 681 19 179 207 1 200 199293 257 1 019 21 169 137 1 603 1993/94 139 1 101 62 199 - 1 501 Summa 1 383 5 563 499 692 560 8 697 Relativ fördel- ning i %: 1984/85 49 39 . 4 - 8 100 1985/86 34 55 1 1 0 100 1986/87 6 79 12 - 3 100 1987/88 38 38 21 — 3 100 1988/89 15 74 10 — 1 100 1989/90 6 83 5 3 3 100 1990/9 1 12 57 3 14 14 100 1991/92 9 57 2 1 5 17 100 1992/93 16 64 1 10 9 100 1993/94 9 74 4 13 - 100 Hela perioden 16 64 6 8 6 100

/

• Sida 41
•  Original

går av tabell 2.1, som också visar att en ökande andel av katastrofanslaget under de senaste tio åren gått till åtgärder orsakade av krig och konflikter samt till återuppbyggnad och utveckling.

SIDA beslutar normalt om användning av medel från katastrofanslaget för insatser upp till 15 milj. kronor. Åtgärder som fordrar medel över detta be— lopp prövas av regeringen efter beredning av SIDA. Regeringen beslutar i en del fall även vid insatser mindre än 15 milj. kronor. Regeringen kan emellertid också bemyndiga SIDA att besluta om åtgärder som kan Över- stiga 15 milj. kronor.

Svenska hjälpinsatser med personal och utrustning kan finansieras även genom EU:s biståndsorgan ECHO. Av det bidrag som Sverige lämnar till EU:s hela verksamhet kommer — beräknat utifrån den andel av de samlade medlen som EU anslår till biståndsåtgärder — årligen fram till 1998 drygt 700 milj. kronor att användas för finansiering av den gemensamma bistånds- verksamheten. Under år 1993 utnyttjades nära 20 % av biståndsmedlen som EU disponerade för katastrof- och flyktinghjälp.

En del av EU:s medel för katastrof- och flyktinghjälp är reserverade för förebyggande åtgärder mot katastrofer.

2.1.3. SIDA:s egna hjälpinsatser med personal

Utredningen behandlar i detta avsnitt de hjälpåtgärder som SIDA kan vidta i egen regi. Motsvarande redogörelser för Räddningsverkets och SWED- RELIEF:s verksamhet finns i kapitel 3.

SIDA kan ställa sakkunniga till förfogande åt mottagaren för att förstärka dennes kapacitet. Det kan gälla experter som kartlägger behoven inom om- råden dår infrastrukturen blivit förstörd i en konflikt eller som planerar åter- uppbyggnadsinsatser. Återuppbyggrraden kan avse t.ex. bostäder, vatten- försörjning, avlopp, renhållning, vägar och telekommurrikationer. Experter fordras ibland även inom hälsovården och på det psykosociala området för rehabilitering av fysiskt och psykiskt skadade människor.

Det förekommer vidare i samband med en del konflikter att det inte finns någon fungerande mottagarmyndighet och att SIDA rekryterar och ibland även finansierar expertis som internationella hjälporganisationer kan för- foga över.

• Sida 42
•  Original

Konsulter upphandlas av SIDA för olika slag av uppgifter i den egna hjälp- verksamheten. Detta sker när det bedöms angeläget att förstärka SIDA:s egen kapacitet eller att få speciella uppdrag avseende kartläggning, plane- ring, genomförande eller kontroll utförda. Det finns exempel på svenska företag som byggt upp ett eget kunnande och egna internationella nätverk för att inom katastrofbiståndet kunna genomföra sådana uppdrag.

Svenska företag har i flera fall under de senaste tio åren utfört arbeten av olika slag inom ramen för den internationella hjälpverksamheten. Det sker som regel efter upphandling av SIDA för internationella organisationers räk- ning. Som exempel kan nänmas att Hifab under år 1994 uppfört flyktingför- läggningar i Bosnien och att Skanska AB — på uppdrag av Räddningsverket — byggt stabslokaler åt de humanitära hjälporganen i Tanzania. Swedtel AB anlägger för närvarande en telelänk från Sarajevo över Tuzla-området till Ungern.

Kommissionen bildade i april 1992 European Community Humanitarian Offce (ECHO) för att stärka gemenskapens roll vid hjälpinsatser i länder utanför gemenskapen. Organisationen skulle både effektivisera och synlig- göra arbetet med att ge humanitärt bistånd till dem som drabbas av kata- strofer och konflikter. ECHO:s mandat kom att omfatta perioden 1992-1999.

ECHO:s uppgift blev att svara för samordning av kommissionens hjälp- insatser. Syftet var bl.a. att göra EU:s biståndsinsatser effektivare och att höja profilen på EU:s humanitära hjälpprogram. Programmet är baserat på de tidigare befintliga verksamheterna inom kommissionen och andra insti- tutioner.

2.3.2. Ansvar och uppgifter

ECHO:s ansvar omfattar planering och finansiering av hjälpinsatser - katastrofberedskap och förebyggande åtgärder — i länder utanför gemen- skapen. Det gäller framför allt i situationer när sådana länder är dåligt rus- tade att själva klara naturkatastrofer eller andra allvarliga händelser.

ECHO, vars nuarande ledning klart markerar att organisationen inte strävar efter att bli en genomförandeorganisation i konkurrens med andra organ inom FN-systemet m.m., finansierar insatser som genomförs av internatio- nella organisationer och icke-statliga organisationer eller andra organ som lämnar humanitärt bistånd.'FN-organen får en stor del av den totala budget- en. Organisationer som Röda Korset, Caritas, Lutherhjälpen, Läkare utan gränser och Rädda Barnen erhåller en annan stor del av resurserna.

ECHO har ett särskilt program för att mottagarländema ska kunna minska

• Sida 45
•  Original

2.3.3. Organisation

ECHO:s organisation är administrativt sett uppdelad på fyra avdelningar. De två första - ECHO 1 och 2 — samordnar bistånd till olika u-länder och Öst- europa. Den tredje avdelningen handlägger allmänna frågor, svarar för kata- strofberedskap och förebyggande åtgärder, mobiliserar resurser, förmedlar personal, utövar samordning, ger informationsstöd och handlägger juridiska ärenden. Den fjärde avdelningen arbetar med finansiella frågor.

En grupp personer med erfarenheter från fältarbete kommer att ingå i en ny- bildad Technical Advisory Group on Disaster Preparedness (PREP—TAG). Det är fråga om personer med kunskaper om Kommissionens arbete, verk— samheten inom vetenskapliga institutioner och arbetet hos intemationella bi- ståndsorganisationer.

2. 3. 4 Beslutsordning

ECHO beslutar vanligen på grundval av en ansökan om medel från en orga- nisation. Endast i undantagsfall tar ECHO initiativ och söker en organisation som ska genomföra ett projekt. Inriktningen inom ECHO är som närrmts att ta initiativ till och stödja hjälpinsatser via internationella organ eller ideella organisationer. Statliga organ kan i en del fall få stöd för speciella och be- gränsade insatser.

ECHO eftersträvar sedan en tid att upprätta avtal — Framework Partnership Contract — med de organisationer som ansökt eller avser att ansöka om me- del. Det finns för närvarande 150 sådana avtal, som alla är mycket detaljera- de. Svenska organisationer som har tecknat avtal är Diakonia, Erikshjälpen och Svenska Afghanistan-kommittén. Svenska Röda korset har ett eget avtal med ECHO men kan också utnyttja det avtal som Internationella Röda Kors- et har med organisationen. ECHO har hittills intagit ståndpunkten att avtal av detta slag av'principiella skäl endast kan slutas mellan organisationen och internationella hjälporgan respektive ideella organisationer. ECHO synes nu- mera emellertid inte avvisa tanken på att sluta ad hoc-avtal med med t.ex. det svenska Räddningsverket.

ECHO bedömer behovet av den aktuella insatsen och om det är lämpligt att den sökande organisationen utför den. Medlemsstaterna har framhållit att ett land eller en organisation inte bör få för många bidrag. Det finns inte reglerat

• Sida 46
•  Original

hur fördelningen ska ske, men organisationen är medveten omde krav på spridning som finns hos medlemsstaterna.

ECHO:s handläggare bedömer ansökan och diskuterar med deberörda di- rektoraten. Avgörande för bedömningen brukar vara de synpurkter som ECHO:s representant i katastroflandet lämnar på ansökan. ECÄIO får årli- gen ca 1 400 ansökningar. Omkring hälften av dessa brukar bfallas.

2.3.5. Genomförda insatser

Katastrof- och flyktinghjälpen som genomförts med resurser rån ECHO uppgick under år 1994 till över 760 miljoner ECU. Insatser gjrrdes i totalt 63 länder — de största beloppen gick till hjälpåtgärder i f.d. Jrgoslavien, Su- dan, Angola, Haiti, Armenien, Azerbadjan, Georgien och Afghanistan samt till åtgärder orsakade av konflikterna i Rwanda och Burundi. fnsatsema i Afrika utgjorde 40 % av den samlade hjälpen. F.d. Jugoslavien erhöll 35 % och f.d. Sovjetunionen 12 %. Detta var en kraftig förändring _ämfört med år 1993, när katastrofbiståndet utgjorde drygt 600 miljoner ECI och hela 65 % gick till f.d. Jugoslavien. Afrikanska länder fick det året sarnnanlagt endast 16 %. Förändringen beror framför allt på EU:s stora medverlan i hjälpen till flyktingarna i Rwanda och Burundi samt den neddragning avstödet till f.d. Jugoslavien som ägde rum under år 1994.

Bland FN-organen får FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) (ch FN:s livs- medelsprogram (WFP) mest stöd från ECHO. Av de intematonella organen har endast UNHCR träffat ett Framework Partnership Agreenent med ECHO om genomförande av katastrofbistånd.

2.2. Andra länders hjälpstyrkor

Bilaga B innehåller en översikt över den verksamhet som åtta länder bedri- ver inom den katastrof- och flyktinghjälpen —- Danmark, F inland, Norge, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Ryssland och Förenta Stuterna. Redo- visningen är baserad på de uppgifter om insatser med framför allt personal och utrustning som Sveriges ambassader i respektive länder ha: samman- ställt åt utredningen.

Samtliga länder som behandlas i bilagan medverkar med statliga styrda och finansierade insatser. Alla strävar i större eller mindre grad efter ett flexibelt utnyttjande av offentliga och enskilda resurser i de kombinationer som för tillfället är mest lämpliga. Inget av de redovisade länderna har, som det framkommit av de för utredningen gjorda sammanställningarna några ståen— de styrkor med beredskap uteslutande för hjälpinsatser utomlands. Den per- sonal och utrustning som hjälporganen behöver hämtas i de flesta studerade länderna från räddningstjänst- eller civilförsvarsorganisationm, som är av- sedd för nationella uppgifier. I länder som Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Ryssland utgör denna personal (ch utrustning en central del av resursbasen.

Det militära försvaret lämnar överlag stöd till den civila hjälporganisatio- nen. Specialister och andra experter från ideella organisationcr — och ibland från enskilda företag 7- är i praktiskt taget alla ländemz en väsentlig del av resurserna. Röda korset har en central ställning i den htmanitära

• Sida 43
•  Original

hjälpverksamheten i flera av länderna som det finns uppgifter om. Sjuk- vårdsinsatser är en viktig del av de hjälpinsatser som bl.a. Norge, Frankrike, Storbritannien och Förenta Staterna gör och sjukvårdspersonalen som med- verkar är en annan viktig del av resurserna.

Alla länderna har någon form av statlig styming av hj älpverksamheten. Uppgiften för något av de på central nivå ansvariga statliga hjälporganen är bl.a. att åstadkomma en överblick över resursema och se till att de utnyttjas på ett effektivt sätt. Svårigheten för de statliga organen i flera länder är att få till stånd en samordning med de ideella organisationers planering och åtgär- der.

I Frankrike och Förenta Staterna ingår den egna utlandsrepresentationen som en integrerad del i den statliga hjälporganisationen. Frankrike har ett 60-tal attachéer runt om i världen. Dessa har bl.a. till uppgift att rapportera om humanitära kriser och ska hjälpa till vid genomförandet av franska huma- nitära insatser. De fungerar också som sambandsmän med de organisationer i de hjälpbehövande länderna som bedriver humanitär hjälpverksamhet. Fö- renta Statemas ambassader svarar för den katastrofplanering som ingår i den amerikanska verksamheten i en del länder. Den amerikanske ambassadören i ett land som drabbats av en katastrof är den ende från amerikansk sida som kan förklara ett land eller en del av ett land som katastrofområde. Ambassa— dören kan i samband med sin katastrofförklaring begära att omedelbart få en del medel från den amerikanska katastrofhjälpsmyndigheten för att kunna starta hj älpverksamheten.

Enligt de uppgifter som finns om finansieringen av katastrof- och flykting- hjälpen gick 10 % av det danska katastrofanslaget under år 1994 till insatser med dansk personal och utrustning. Motsvarande siffra för Frankrike var 25 %. De franska utlandsmyndighetema disponerade dessutom belopp mot— svarande 20 % av anslagen till den humanitära hjälpen för lokala åtgärder.

Flera länder överväger för närvarande förändringar som syftar till en fastare hjälporganisation och ska göra det lättare att sammanlänka de egna resurser- na. I Finland överväger myndigheterna att organisera en beredskapsbrigad. Frankrike avser att inrätta en Konsultativ kommission för humanitära insat- ser, som ska samarbeta med berörda myndigheter och ideella organisationer. Den ska enligt ett förslag som föreligger behandla frågor om relationen mel- lan humarritära insatser och fredsbevarande operationer, säkerhetsproblem, skattefrågor, fiivilliginsatser, utvecklingen av internationell humanitär rätt samt utvärdering av humanitära operationer.

• Sida 44
•  Original

I Tyskland har diskuterats ett helt nytt hjälporgan på förbundsnivå för sam- ordning av den internationella hjälpverksamheten. Den tyska försvarsmakten har övervägt att inrätta en egen hjälporgarrisation med utbildad personal och utrustning i beredskap. Båda tankarna har emellertid mött starkt motstånd från olika intressenter inom den tyska humanitära verksamheten. Även om de inte realiseras kommer den internationella hjälpverksamheten i Tyskland sannolikt att fortsätta utvecklas mot en mer organiserad och samordnad form.

2.4. Internationell samordning inom hjälpverk- samhetens område

2.4.1. Inledning

Samordning av de insatser som sker med personal och utrusning från olika internationella organisationer eller skilda länder är en riktig förutsätt- ning för den samverkan mellan olika hjälpstyrkor som gör at den interna- tionella hjälpverksarnheten ska kunna bedrivas på ett effekti/t sätt. En sådant samordning måste oavsett katastrofemas och insatsernas karaktär ske både i för-beredelsema och när insatserna ska genomföras. Departement of Humanitarian Ajfairs (DHA) bildades år 1992 med uppgift ltt inom FN-

• Sida 47
•  Original

systemet samordna den internationella katastrofhjälpen (organisationen ersatte UNDRO).

Som ett samordningsorgan under DHA inriktat på förberedelserna för samordnade insatser inrättades senare Inter Agency Standing Committee (IASC), som består av företrädare för de viktigaste FN-organen och för några av de mest framträdande ideella organisationerna. IASC har i en rap- port fastslagit bl.a. att de tre funktionerna i en internationell insats — den militära, den politiska och den humanitära — kan genomföras i integrerade operationer under förutsättning att det finns klart etablerade villkor för ett samarbete som omfattar inforrnationsutbyte, inbördes öppenhet, gemensam planering och logistik.

Samordningen ute i katastrofområdena kan ske genom åtgärder från olika organisationers eller andra organs sida. DHA:s uppgift är att samordna katastrofhjälpen och tar i en del fall på sig ansvaret för att en samordning kommer till stånd i fält. I andra fall utses en Lead Agency bland de FN-ör- gan som deltar i hjälpinsatsen. Om det gäller flyktingkatastrofer är det ofta UNHCR. Även FN:s utvecklingsprogram (UNDP) kan komma att utöva ett samordningsansvar. Det sker i så fall som en utvidgning av organisationens uppgift att samordna utvecklingsinsatser. Slutligen förekommer det att FN:s generalsekreterare utser en Special Representative (SRGS) med uppgift att organisera samverkan.

Utredningen redogör i de följande delavsnitten något mer detaljerat för de uppgifter av sarnordningskaraktär som förekommer vid olika slag av insat- ser. En översikt över den samordning inom bl.a. FN-systemet som syftar till att utveckla samarbetet mellan civila och militära organ vid s.k. multifunk- tionella insatser utgör ett underlag för utredningens överväganden i kapitel 7 och redovisas i detta senare kapitel.

2.4.2. Samordning av räddningsinsatser

FN-organen

Det internationella samarbetet för utveckling av katastrofhjälpen har till stor del skett i den till DHA knutna lntemational Search and Rescue Advisory Group (INSARAG). Gruppen bildades år 1991 och består numera av rep- resentanter för ett femtontal länder och sju internationella organisationer. IN SARAG har lagt fast riktlinjer för koordinering av hjälparbetet vid kata- strofer.

• Sida 48
•  Original

Sedan FN:s generalförsamling år 1991 antagit resolutionen 46/ 182 har kata- strofsarnordningen inom FN-systemet utvecklats. UNHCR har förbättrat den samordnande beredskaps- och insatsfunktionen vid akuta flyktingkatastrofer. Som en konsekvens av resolutionen inrättades under år 1992 DHA, som er- satte den tidigare organisationen UNDRO.

DHA har utifrån INSARAG:s riktlinjer och rekommendationer utvecklat ett system med UNDAC Stand-by Teams (United Nations Disaster Assessment and Co-ordination Teams). Avsikten är att sådana grupper ska vara ett stöd för lokala och nationella räddningsorgan i länder som drabbas av i första hand naturkatastrofer och där internationell hjälp behövs i räddningsarbetet. En UNDAC-grupp ska kunna bistå vid bedömningen av hjälpbehov och ko- ordinering av insatserna. Vid behov inrättar gruppen i samarbete med lokala organ ett On Site Operation and Co-ordination Centre (OSSOC) som bas för arbetet. En UNDAC-grupp består av DHA-personal och särskilt utbildad personal från åtta olika länder, bl.a. Sverige.

För repetitionsutbildnirrg och deltagande i arbetet för att vidareutveckla UNDAC-funktionen kallas gruppdeltagarna till arbetsmöten. Grupper har deltagit i insatser vid t.ex. översvämningar i Nepal, vid en jordbävning i Indien samt vid cykloner i Mocambique och Bangladesh. Vid översvärn- ningarna i Kina är 1994 medverkade två svenska deltagare för att kunna ge en bild av läget och bedöma vilka insatser FN-organen borde delta med.

En samordning sker vidare i DHA:s verksamhet inom ramen för samarbets- projektet MCDA (Military and Civil Defence Assets in Disaster Relief). Syftet är att länderna som deltar i samarbetet ska kunna använda resurser från det civila och militära försvaret vid internationella hjälpinsatser vid stora olyckor i fred. Det kan vara någa om personal och materiel som ut- gör ett komplement till de resurser som räddningsorganen själva förfogar över. Behovet av MCDA-resurser ska anmälas till DHA, som begår stöd från andra länder och samordnar hjälpinsatsen. En övning med praktisk tilllämpning av dessa principer genomfördes i Murrnansk-området våren 1995.

Överväganden pågår om de riktlinjer för samarbetet som utarbetades under år 1994. Det har vid dessa överväganden framkommit att det bland de del- tagande länderna finns olika uppfattningar om t.ex. möjligheterna att utnyttja uniformerad personal vid insatser där strider pågår.

• Sida 49
•  Original

MCDA-resursema ska kunna användas även vid miljöskyddsinsatser och i samband med flyktinghjälp.

PF F

Partnerskap för fred (PFF) har tillkommit på initiativ av NATO för samar- bete med bl.a. tidigare Warszawa-paktsländer. Sverige anslöt sig år 1994 till PFF genom ett individuellt partnerskapsprogram (IPP). PFF omfattar en rad projekt, som primärt avser t.ex. utnyttjande i fred av militära resurser och utveckling av fredsbevarande insatser. Projekten ska främja samarbetet inom det rent militära onrrådet men också bidra till att utveckla en civil- ' '- tär samverkan. Det senare sker bl.a. genom en internationellt inriktad utbild- ning för räddningsinsatser och humanitärt arbete. Sverige har under budget- året 1994/95 i regi av Räddningsverket, Försvarshögskolan, Militärhögsko- lan och SWEDINT genomfört sju kurser för deltagare från främst öst- och centraleuropeiska länder. Se vidare redogörelsen i kapitel 8.

Även PFF-sarnarbetet ska kunna vara en tillgång vid miljöskyddsinsatser och i samband med flyktinghjälp.

2.4.3. Samordning av miljöskyddsinsatser

Frågor om samordning av internationella hjälpinsatser vid miljöolyckor har övervägts inom ramen för ett samarbete mellan DHA och FN:s miljöskydds- program (UNEP). Den senare organisationen bildade år 1994 tillsammans med DHA Joint UNEP-DHA Environment Unit, som ska vara en s.k. focal point inom FN-systemet som förmedlingsorgan för bistånd vid nriljökatastro- fer i bl.a. u-länderna. Det nya organet ersatte UNCUEA, som på uppdrag av UNEP analyserade behovet av katastrofbistånd vid inträffade olyckor och av den beredskap för miljöskyddsinsatser som förekommer. Analysen av beho- ven avsåg i första hand länder i Asien, Sydamerika, Afiika och Östeuropa.

Det svenska engagemanget i dessa frågor hör nära samman med det före- byggande arbete som sker i anslutning till det s.k. APELL-prograrnmet, IDNDR-programmet och det bilaterala samarbete som bedrivs i de baltiska staterna och Ryssland.

2.4.4. Samordning inom flyktinghjälpens område

Generalförsamlingens resolution 46/182 1991 om stärkande av samord- ningen av FN:s humanitära katastrofbistånd ledde, som utredningen &am- hållit, till att UNHCR i slutet av år 1991 och i början av 1992 vidtog en rad

• Sida 50
•  Original

förändringar för att förbättra den omedelbara beredskapen och samord- ningen av hjälpinsatsema vid akuta flyktingkatastrofer UNHCR inrättade bl.a. en särskild enhet -- Emergency Preparedness and Response Section (EPRS) — med hög beredskap för att sända ut fältgrupper som ska samord- na de inledande hjälpåtgärdema.

Det ska också finnas personal som kan bygga upp och organisera flykting- läger. UNHCR har ingått en överenskommelse med bl.a. den svenska rege- ringen om att Sverige genom Räddningsverket vid behov ska delta med stödgrupper som sätter upp basläger och stabsplatser för fältgruppema.

I samband med flyktingkatastrofen i Rwanda utnyttjades DHA UNDAC Stand-by Team och OSOCC för första gången vid en akut flyktingkatastrof i en komplex miljö. Räddningsverkets Support Team användes för att byg- ga upp och stödja ett ledningsorgan, som samordnade hjälpverksamheten för fem FN—organ samt ett 50-tal utländska nationella och internationella statliga och icke-statliga hjälporgan.

Uppgifter om olika länders tillgångar på förläggnings-, försörjnings- och räddningsutrusming finns för närvarande i DHA:s Register of Stockpiles of Disaster Relief Items available for lntemational Assistance.

2.4.5 Svensk medverkan i internationella hjälporganisa- tioners centrala planering och administration Många svenskar är anställda på olika nivåer i internationella organisationer. Det kan gälla befattningar för planering, administration eller annat stabsarbe- te. Att det finns svensk personal på sådana poster i FN-organ som DHA, UNHCR, UNICEF och WFP och i EU:s hjälporganisation ECHO kan indirekt ha betydelse för svenska myndigheters och ideella organisationers möjlig- heter att få medverka med personal och utrustning i internationella hjälpin- satser.

Sverige har traditionellt varit återhållsamt med att tillvarata svenska intres- sen vid tillsättning av tjänster i internationella organisationer. Andelen sven- skar är i flera betydelsefulla organisationer betydligt lägre än den andel av frnansieringen som Sverige svarar för. Regeringen har mot den bakgrunden nyligen tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp som ska verka för en ökad svensk rekrytering till de organisationer där Sverige är en betydande bidragsgivare. Enligt de riktlinjer regeringen antagit som grund för arbets- gruppens verksamhet är det angeläget bl.a. att

• Sida 51
•  Original

D

Koncentrera rekryteringen av fler svenskar till de organisationer som enligt svensk bedömning är mest betydelsefulla;

Förbättra kunskaperna om metoder och villkor som tillämpas vid olika internationella organisationer i samband med extemrekry— tering;

Etablera system för mer heltäckande informationsinhämtningfrån organisationer när det gäller lediga tjänster samt uppkommande och väntade vakanser;

Mer aktivt och systematiskt bearbeta den svenska resursbasen genom medverkan av professionella externa rekryteringsfunktioner;

Inom strategiska områden uppprätta en namnbank med potentiella svenska kandidater.

Arbetsgruppen ska bl.a. följa utvecklingen av uppkomna vakanser och re- kryteringen av svenskar samt utveckla former för stöd till svenska kandi- dater vid förestående tillsättningar av poster inom internationella organisa- tioner som det är angeläget att svenskar irmehar.

• Sida 52
•  Original

• Sida 53
•  Original

3. Organisation och resurser i Sverige för civila hjälp- insatser med personal och utrustning

3. ] Räddningsverket

3.1.1 Inledning Olika slag av hjälpinsatser

Räddningsverket lämnade år 1989 ett förslag till regeringen om former för framtida katastrofhjälp utomlands. Förslaget hade utarbetats mot bakgrund av erfarenheterna från insatsen vid jordbävningskatastrofen i Armenien i december 1988. Regeringen framhöll i prop. 1989/90:100 bil. 6 betydelsen av att det finns en svensk beredskap för räddningsinsatser vid katastrofer i andra länder. Enligt propositionen skulle en beredskap enligt Räddningsver- kets förslag skapas för situationer där insatser inte genomfördes i enlighet med gällande internationella överenskommelser eller i redan etablerade in— ternationella former.

Regeringen ansåg att Räddningsverket skulle ha ett sammanhållande ansvar för insatsberedskapen inom räddningstjänstens omåde. Räddningsinsatser- na skulle genomföras inom ramen för verkets ordinarie verksamhet, men re- geringen skulle fatta beslut om varje enskild insats.

Räddningsverkets beredskap för hjälpinsatser med personal och utrustning har successivt utvecklats med utgångspunkt i de behov som föranlett insat- ser, regeringens olika uppdrag till verket samt de erfarenheter som verket, regeringskansliet och berörda FN-organisationer har fått genom insatsema.

Planeringen av Räddningsverkets hjälpåtgärder har successivt anpassats till DHA:s samordnande verksamhet och till UNHCst behov av stöd. Den in-

• Sida 54
•  Original

delning i fyra beredskapsområden som verket har gjort överensstämmer i stort med den struktur som DHA använder för samordning av hjälpinsatser:

(1) Beredskap för räddningsinsatser (SWEDISH RESCUE TEAM);

(2) Beredskap för hjälpinsatser vid akuta flyktingkatastrofer (SWEDISH SUPPORT TEAM);

(3) Beredskap för fömödenhetsinsatser (SWEDISH EMERGENCY STOCKPILE); och

(4) Beredskap för expertinsatser (SWEDISH EXPERT TEAM).

Handläggningen av ett regeringsärende om insats med personal och materiel Utredningen beskriver i detta avsnitt den normala beredningen inom rege- ringskansliet av ett ärende om uppdrag för Räddningsverket att vid en flyk- tingkatastrof göra en insats med medel från UNHCR. Beredningsordningen är i huvudsak densamma vid beslut om t.ex. räddningsinsatser. Kraven på en snabb handläggning kan emellertid vara större vid dessa senare slag av in- satser. Det ska i det här sammanhanget påpekas att handläggningen av åren- den om insatser med medel från katastrofanslaget har ett delvis annat för- lopp. Som framgått av den tidigare redovisningen är det emellertid vanligt att UNHCR som beställare av insatser också står för finansieringen.

En förutsättning för att regeringen ska besluta om att en insats ska göras är som regel att det föreligger en begäran från UNHCR. En sådan begäran blir ofta resultatet av en underhandsdiskussion mellan parterna, UD och För- svarsdepartementet bereder ärendet gemensamt. Det innebär att de båda departementen behandlar bl.a. den politiska lämpligheten, finansieringen, säkerheten för personalen och frågan om hur insatsen påverkar beredskapen i Sverige. Räddningsverket lämnar underlag för bedömningar av t.ex. den kalkylerade kostnaden för insatsen och de begränsningar i tiden som kan vara lämpliga. SIDA deltar i beredningen med bedömningar av bl.a. kostna- der och andra detaljer i avtalen. Bedömningarna är grundade på uppgifter som SIDA får vid överläggningar med UNHCR.

Regeringen anger som regel i besluten uppgiften för Räddningsverket, var- aktigheten i insatsen, den beräknade kostnaden och finansieringen. SIDA får som regel i uppdrag att ingå avtal med Räddningsverket. Regeringen med-

• Sida 55
•  Original

delar ofta också föreskrifter om säkerhetsåtgärder. Vid ett antal tillfällen har regeringen i samma beslut uppdragit åt en eller flera andra myndigheter att bistå Räddningsverket i samband med insatsen. Som exempel kan nämnas att Försvarsmakten vid flera tillfällen fått i uppdrag att svara för transporter och att ställa materiel till förfogande.

Räddningsverket svarar i varje särskilt fall för utförandet av insatsen. Verket har rätt att komma överens med UNHCR i frågor av praktisk karaktär som har betydelse för insatsens genomförande. Det kan gälla t.ex. frågor om transporter, materiel, sambandssystem samt rapporterings- och debiterings- rutiner.

Beslutsordningen är flexibel. Flera av de redovisade momenten kan pågå samtidigt. Det innebär t.ex. att Försvarsdepartementet, SIDA och Rädd- ningsverket samråder om detaljer, så att verket kan förbereda insatsen. Verkställigheten kan av dessa skäl påbörjas så gott som omedelbart efter regeringens beslut.

3. I . 2 Räddningsinsatser Planering och beredskap

Räddningsverkets beredskap — som utformats med ledning av regeringens uttalanden i principbeslutet hån år 1990 — är inriktad på att en räddnings- styrka mycket snabbt ska kunna organiseras och utrustas för de räddnings- insatser som behövs vid t.ex. jordbävningar, översvämningar, skogsbränder eller kemikalieolyckor. En styrka som består av standardiserade enheter ska kunna omfatta 5 till 100 man beroende på behoven. Den ska kunna lämna landet inom lO-12 timmar efter ett regeringsbeslut. Styrkan ska vidare kunna verka i det hjälpbehövande landet under ca 14 dagar och under den tiden vara självförsörjande med förläggning, förplägnad, materielunderhåll och radiokommunikation.

Överenskommelser om personell beredskap finns med räddningstjänsten i ett antal kommuner samt med hundförare, hälso- och sjukvårdspersonal och radiooperatörer. För insatser med mycket kort varsel finns avtal med rädd- ningstjänsten i de större kommunema om att den personal som för tillfället har beredskap ska kunna disponeras.

För att klara kravet på mycket snabb insats vid en jordbävning — första uppgiften är att rädda överlevande ur rasmassor — har en särskild personell

• Sida 56
•  Original

och materiell beredskap byggts upp.

DHA har som tidigare framgått utvecklat UNDAC Stand-bj Teams. Av- sikten är att grupperna ska vara ett stöd för lokala och nationella räddnings- organ i länder som drabbas av i första hand naturkatastrofer, som år av så- dan omfattning att det behövs internationell hjälp i räddningsarbetet. Rädd- ningsverket ställer för närvarande fyra tjänstemän — två från Räddningsver- ket och två från den kommunala räddningstjänsten — till förfogande åt DHA för UNDAC-funktionen. Deltagarna har ständig beredskap och ska inom fyra timmar kunna börja resa till ett katastrofområde.

Genomförda insatser Svenska räddningsstyrkor har tagits i anspråk vid två tillfalen — vid jord- bävningen iArmenien i december 1988 och de stora skogsärändema i Lett- land under juli 1992. En insats av svensk räddningspersonzl var aktuell även vid jordbävningen i Turkiet år 1992. Tillströmningen av räddningsstyrkor från andra länder var emellertid så stor att regeringen kund: begränsa insat- sen till att omfatta leveranser av räddningsutrustning.

Utbildning

Personalen i Räddningsverkets Rescue Team har hittills ine fått någon sär- skild utbildning. Ett undantag är radiooperatörema, som genomgått utbild- ning i radioutrustning och radiotrafrk enligt FN-standard. Iman en styrka lämnar Sverige går ledningen igenom säkerhets— och samverkansfrågor med personalen.

Räddningsverket överväger att anordna en nationell utbildling för svensk chefspersonal. Det kommer i så fall att ske i anslutning till PFF—uppdraget att genomföra en utbildning för deltagare från olika länderi planering och ut- förande av internationella räddningsinsatser. En sådan utbldning har genom- förts vid Räddningsskolan i Revinge under våren 1995 i samverkan med DHA.

3.1.3 Hjälpinsatser vid akuta flyktingkatastrofer

Inledning

Regeringen uppdrog i december 1991 på begäran av UNHCR åt Rädd- ningsverket att hålla en beredskap för att kurma ge flyktingkommissarien

• Sida 57
•  Original

stöd med logistik och kommunikation vid akuta flyktingkatastrofer. En sår- skild stödgrupp ska efter regeringens beslut i varje särskilt fall kurma sättas in när någon av flyktingkomrnissariens fältgrupper påbörjar sin koordine- rande verksamhet i ett katastrofområde. Regeringen har föreskrivit att bered- skapen i största möjliga utsträckning ska upprätthållas inom ramen för Rädd- ningsverkets befintliga beredskap för räddningsinsatser vid katastrofer utom- lands.

Räddningsverkets uppdrag inom flyktinghjälpens område var enligt rege- ringens beslut är 1991 begränsat till beredskap för logistik och kommuni- kation och alltså snävare än uppdraget som gäller räddningsinsatser. Inom det senare området har verket som tidigare framgått ett sammanhållande an— svar.

Grunden för Räddningsverkets planering av sin internationella hjälpverk- samhet under de senaste åren har varit en föreskrifi i regleringsbreven om att verket ska upprätthålla en beredskap för internationell katastrof- och flyk- tinghjälp.

Planering och beredskap Enligt regeringsbeslutet och de kompletterande överenskommelsema mellan Sverige och UNHCR gäller beredskapen en stödgrupp på sju-nio personer som under en tid av högst sex veckor ska bistå UNHCst fältgrupp med för- läggning, försörjning, sarnband, kommunikation, stabsutrustning och sanitet. Gruppen ska enligt Räddningsverkets planering kunna lämna Sverige senast 24 timmar efter ett regeringsbeslut.

Efter insatserna vid den kurdiska flyktingkatastrofen på gränsen mellan Irak och Turkiet är 1991 (fömödenhets- och vattendistribution) och insatserna i fd. Jugoslavien (flykting- och fömödenhetstransporter, radiokommunika- tioner, fordonsreparationer m.m.) har verkets beredskap breddats till att om- fatta hjälpstyrkor på 20-50 personer för transport- och distribution av livs- medel, medicin, vatten och övriga förnödenheter för flyktingamas överlev- nad och försörjning. Till detta kommer personella och materiella resurser för ledning och samordning samt för radiokommunikation.

Avsikten är att Räddningsverkets stödgrupper och hjälpstyrkor ska verka inom ramen för UNHCst eller ett annat FN—organs ledning och samord- ning. Strävan är att utlustning för två-tre stödgrupper och en hjälpstyrka ska finnas i beredskap.

• Sida 58
•  Original

Genomförda insatser Tre hjälpinsatser har genomförts helt inom ramen för det övergripande rege- ringsbeslutet . Det gäller insatsen i Kenya år 1992 i sanband med tillström- ningen av flyktingar från Somalia, insatsen i Liberia å: 1993 samt insatsen i Tanzania år 1994 i samband med tillströmningen av flyktingar hån Rwanda. Insatserna har varit relativt korta — en till tre månader — med undantag för den två år långa insatsen i f.d. Jugoslavien.

Uppgifterna för de olika hjälpstyrkoma har varit skiftande. Under den kur- diska flyktingkatastrofen år 1991 var huvuduppgiften distribution av vatten och förnödenheter till de kurdiska flyktinglägren i bergen på gränsen mellan Turkiet, Irak och Iran. I f.d. Jugoslavien gällde insatsen transporter av flyk- tingar och förnödenheter till flera av krigsförhållandena isolerade orter i Bosnien. Under den senare delen av insatsen svarade den svenska hjälpstyr- kan även för radiokommunikation åt konvojverksamheten i östra Bosnien. I Zaire år 1994 var uppgifterna att ställa i ordning stora flyktingläger med vägar och sanitet, att ordna vattendistribution och vatenkontroll samt att upprätta och driva en fordonsverkstad. Även insatserna för etablering av stabsplatser och försörjningsbaser åt UNHCR i Kenya, Liberia och Tanzania varierade i karaktär och omfattning.

Sammantaget har hittills drygt 500 personer deltagit ihjälpinsatsema inom flyktingområdet. Flera av insatserna — framför allt den långvariga insatsen i f.d. Jugoslavien och insatsen i Liberia — har på grurd av den komplexa miljön och krigsförhållandena ställt betydande krav på åtgärder för perso- nalens säkerhet.

Ett 70—tal av deltagarna i Räddningsverkets hjälpstyrkor har utgjorts av anställda inom Försvarsmakten, framför allt officerare. Drygt 50 av dessa medverkade i insatserna i f.d. Jugoslavien åren 1992-94. De övriga 20 del- tog i en eller flera insatser i Kurdistan, Kenya, Libena, Tanzania, Rwanda och Zaire.

Räddningsverket använder ofta också utrustning som Försvarsmakten ställer till förfogande. Det är materiel som i allmänhet inte snabbt går att anskaffa på den öppna marknaden, t.ex. terrängbilar, kärror till dessa samt mobil vat- tenreningsutrustning. Av de förnödenheter som hjälpstyrkoma behöver har Försvarsmakten vidare i flera fall levererat torkad eller konserverad mat. Försvarsmakten får ersättning för de kostnader som uppstår när materielen eller fömödenhetema ska ställas i ordning eller ersättas.

• Sida 59
•  Original

Försvarsmaktens transportflygplan Hercules C 130 har använts för trans- porter till och från katastrofområdena i Armenien, Kurdistan, Kenya, Libe- ria, Zaire och f.d. Jugoslavien.

3.1.4 F örno'denhetsinsatser

Beredskap

Räddningsverket har sedan år 1991 sammanfört viss förläggnings- och för- sörjningsutrustning för civilförsvarsorgansiationen till ett begränsat antal för- råd. Syftet är att ha en hög beredskap för att snabbt kunna medverka med utrustning om ett stort antal flyktingar skulle komma till Sverige eller vid en flyktingkatastrof utomlands. Förråden innehåller för närvarande förlägg- nings- och försörjningsutrustning för ca 8 000 flyktingar. Efter beslut av re- geringen kan Räddningsverket också ur civilförsvarsförråd eller från de re- gionala oljeskyddsförråden bidra med utrustning för räddningsinsatser utom- lands.

Räddningsverkets beredskap går ut på att utrustningen tillsammans med instruktörer från Räddningsverket inom 12-24 timmar efter ett beslut ska kunna finnas på plats inom det drabbade området.

Utveckling av beredskapen

De av statsmakterna beslutade förändringarna i planering, organisation, be- manning och materiell beredskap för räddningstjänsten i krig leder bl.a. till att en stor del av den statliga civilförsvarsutrustningen blir övertalig.

Räddningsverket konuner under år 1995 att överväga hur den övertaliga ut- rustningen ska disponeras. Verket avser att i detta sammanhang ta till vara och i centrala förråd sammanföra de artiklar som går att använda vid flyk- tingkatastrofer i Sverige och i andra länder. Enligt Räddningsverkets mening bör det i detta sammanhang också klaras ut i vilken utsträckning det är lämp- ligt att göra vissa kompletterande anskaffningar av bl.a. förläggnings- och försörjningsutrustning.

3. I . 5 Bostadsförsörjningsåtgärder i Bosnien Regeringen uppdrog år 1993 åt Räddningsverket att i samarbete med UNHCR snarast genomföra bostadsförsörjningsåtgärder i Bosnien-Herce- govina inom en kostnader på totalt högst 88 miljoner kronor. Projektet, som slutfördes i juni 1994, kom att omfatta uppbyggnad av ett permanent

• Sida 60
•  Original

transiteringsläger för ca 400 flyktingar i den bosnisk-serbiska orten Sokolac, uppförande av bostäder för nära 3 000 flyktingar och reparation av skadade hus i den bosnisk-muslimska orten Srebrenica samt reparation av en skola i den bosnisk-serbiska orten Kravica.

Räddningsverket fick därefter i uppdrag att genomföra åtgärder i Bosnien med samma inriktning som ovan. Den första etappen slutfördes i januari 1995 till en kostnad av 8 milj. kronor. Regeringen uppdrog i februari 1995 åt Räddningsverket att fortsätta arbetena i Bosnien under en tid av högst sex månader. Kostnaderna för den senare insatsen skulle uppgå till högst 12 milj. kronor. Arbetena påbörjades i mars 1995. SIDA fick i båda fallen i uppdrag av regeringen att ingå avtal med Räddningsverket och finansiera verksamheten.

3.1.6 Kostnaderna för Räddningsverkets hjälpinsatser

De sammanlagda kostnaderna för Räddningsverkets ca 20 hjälpinsatser sedan deltagandet i Armenien år 1988 uppgår till drygt 315 milj. kronor (i löpande priser). Den avgjort största delen av beloppet — drygt 290 milj. kronor — omfattar hjälp åt flyktingar. Något mer än 100 miljoner av de redovisade summoma har gått till åtgärder för bostadsförsörjningen i Bos- nien. Finansieringen av verksamheten har skett dels genom medel direkt från det svenska katastrofanslaget, dels genom ersättningar från i huvud- sak UNHCR.

De mest omfattande verksamheten beslutades under år 1993. Det framgår av följande sammanställning, som visar att omfattningen av åtgärderna emellertid var betydande även åren 1991-92 och år 1994.

/

År Land eller Typ av Kostnad, ] OOO-talkronor Finansiering område händelse Per insats Sammanlagt per år / 1 88 Armenien Jordbävning 7003 7)03 Regeringens ' "_"; anslag för oförutsedda utgifter

1 89 Alaska Oljeutflöde 850 850 Oljebolaget ___—— Exxon

• Sida 61
•  Original

19 1 Gaza Krig (gas- 7 300 Svenska

masker) biståndsmedel T urkiet- Flykting- 25 013 "_ Irak-Iran katastrof Irak "- 16 000 48 313 "- 1992 Turkiet "- 4 780 "- Lettland Skogsbränder 476 "- Kenya Flykting- 3 776 UNHCR katastrof Fd Jugo- "— 38 736 47 768 "- slavien 1993 Liberia "— 3 915 "- F.d Jugo— "- 44 980 "- slavien "- "— (bostäder) 88 002 136 987 Svenska biståndsmedel 1994 Rwanda Flykting- 7 657 DHA och katastrof svenska biståndsmedel Tanzania "- 4 792 UNHCR Zaire "- 35 872 UNHCR och svenska biståndsmedel F.d. Jugo- "- (bostäder) 8 000 56 321 Svenska slavien _— biståndsmedel 19 5 "- "- 12 000 "- Zaire Epidemi 8 000 20 000 "-

Anm. Beloppen är fördelade mellan år efter tidpunkten för regeringens beslut. Beloppen redo- visade under år 1995 anger budgeterade kostnader.

• Sida 62
•  Original

3.2. SWEDRELIEF 3.2. I Inledning

Försvarsmaktens humanitära hjälpinsatser utomlands vid naturkatastrofer eller liknande händelser utförs av specialenheten för katastrofhjälp (SWED- RELIEF), som administreras av Försvarsmaktens internationella centrum (SWEDINT).

3 .2.2 Organisation och arbetsuppgifter

SWEDRELIEF har en organisation och resurser för att kunna genomföra i huvudsak följande slag av insatser: —

Cl Hjälpåtgärder för överlevnad — t.ex. distribution av vatten och livsmedel, anskaffning av tält och byggnadsmaterial, åtgärder för sanitet och hygien samt uppbyggnad av läger för flyktingar och hemlösa;

Cl Samordning eller ledning av hälso- och sjukvård, genomförande av massvaccinationer och hälsoundersökningar, distribution av läkemedel och utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal;

Cl Teknisk hjälp för bl.a. vattenförsörjning, uppförande av bostäder, förråd, skolor, verkstäder och bevattningsanläggningar samt åter- ställande av de kommunikationer och den kraftförsörjning som fordras för att hjälparbetet i övrigt ska kunna genomföras;

Cl Transporter, förråd och verkstäder för den samhällsservice som så snart som möjligt måste börja fungera igen.

SWEDRELIEF ska genom sina insatser vara ett stöd åt de grupper av människor som är drabbade. Utbildning kan ske för en del av den loka- la befolkningen i de situationer som uppkommer.

3 .2.3 Personal SWEDRELIEF har tecknat kontrakt med 160 svenska män och kvinnor, som har åtagit sig att med kort varsel tjänstgöra utomlands i högst sex månader. Om särskilda skäl föreligger ska tjänstgöringen kunna för- längas upp till tolv månader. De antagna väljs ut bland ett mycket stort

• Sida 63
•  Original

antal sökande och har i allmänhet flera års erfarenhet av arbete i u-län- der. Kraven på yrkeserfarenhet och språkkunskaper är betydande.

I styrkan är för närvarande ett 20-tal yrken representerade — bl.a. läka- re och andra anställda inom hälso- och sjukvården, ingenjörer och ar- betsledare inom anläggnings-, bygg- och VVS-branschen, ingenjörer, arbetsledare och tekniker inom fordonsbranschen samt transportledare, förrådschefer, telegrafister och logistiker. Det behövs framför allt per- sonal med erfarenhet av att leda och samordna arbete.

Samtliga rekryterade genomgår en grundläggande utbildning under en vecka. All personal medverkar dessutom varje år i ett informations- och utbildningsmöte under två dagar. I samband med en insats får varje deltagare en kortare utbildning som är inriktad på de uppgifter som han eller hon ska utföra i hjälpområdet.

För administrationen av verksamheten inom SWEDRELIEF finns en och en halv årsarbetskraft — en chef och en assistent under 75 % av normal- arbetstiden.

3. 2. 4 Utrustning

Personlig utrustning till deltagarna i hj älpstyrkan finns i förråd hos SWEDINT. Det gäller också till en del den grupputrustning som ford- ras. Övrig materiel som behövs hämtar SWEDRELIEF från Försvars- maktens förråd eller upphandlar i Sverige, det hjälpbehövande landet, ett land i närheten av hjälpområdet eller något FN-förråd.

3 .2. 5 Föreskrifter för användning av SWEDRELIEF Regeringen beslutade år 1984 att bl.a. följande föreskrifter ska gälla vid de insatser som SWEDRELIEF tas i anspråk för:

(1) Framställning om utnyttjande av specialenheten ska göras av FN eller något av dess specialorgan som har operativt ansvar för biståndsverksamhet i utvecklingsländer.

(2) Personal och utrustning ställs till förfogande för att under en begränsad tidsperiod genomföra en hjälpinsats. Enhetens per- sonal ska som regel tjänstgöra i grupp, men den ska även kunna ställa en eller flera specialister till förfogande. Tjänstgöringen

• Sida 64
•  Original

ska för en och samma insats begränsas till högst sex månader. Om särskilda skäl föreligger ska den kunna förlängas till tolv månader.

(3) SIDA ska vid behov stödja administrationen av SWEDRELIEF:s verksamhet, särskilt i frågor om rekrytering och utbildning i bi- ståndsfrågor som gäller enhetens personal.

(4) Chefen för Utrikesdepartementet (numera biträdande utrikes- ministern) ska bereda ärenden om insats med SWEDRELIEF i samråd med chefen för Försvarsdepartementet och chefen för Finansdepartementet.

(5) Rekognoscering på platsen ska som regel företas av personal från SWEDRELIEF. Företrädare för utrikesförvaltningen eller SIDA ska biträda om det behövs.

Insatserna finansieras som regel med medel från katastrofanslaget. Underlag för beredningen lämnas av SIDA, som sluter avtal med den internationella organisation som har begärt medverkan från SWED- RELIEF.

3. 2. 6 Genomförda insatser

SWEDRELIEF har sedan slutet av 1970-talet genomfört 22 hjälpinsat- ser. Sammanlagt nära 300 personer har deltagit i hjälpverksamheten. Kostnaderna uppgår till totalt knappt 130 milj. kronor.

Drygt hälften av antalet insatser har skett i afrikanska länder, några i Central- eller Sydamerika och ytterligare några i Mellanöstern och Syd- ostasien. Detta framgår av tabell 3.1, som visar omfattningen i stort och inriktningen av'de enskilda insatserna sedan slutet av 1970-talet.

3.3. Ideella organisationer 3.3.1 Inledning

En rad svenska ideella organisationer ägnar sig åt hjälpverksamhet i kata- snofdrabbade länder. De större organisationerna deltar i samordningen inom det nätverk som har bildats.

• Sida 65
•  Original

&

Period

Land

Insatsens innehåll Samarbetande

organisation

T rd Antal Kost- per- nad soner milj./a'

&

I 9 78-80:

Zambia

Thailand Kampuchea

Somalia

A lgeriet

Uppförande av mobilt sjukhus

Vattenförsörjning, samband, transpon- ledning, nutrition

Vattenförsörjning, hälso- vård, byggnadsverksamhet, verkstäder

Byggnadsverksamhet

UNHCR, WFP

UNHCR

UNDP

Dec 1978 4 1 Nov 1979- 50 7 dec 1980

Mars 1980— 25 7,4 mars 1981

Okt-dec 5 1,9 1980

___—K

1981-1985:

Uganda

Honduras

Libanon

Ghana

Etiopien

Bolivia

Mali

Transportledning, vatten- försörjning, hälsovård

Vägbyggnad, verkstad

Röjning

Verkstad, samband

Verkstad

Vattenförsörj ning

Hälsovård, samband, livsmedelstransporter, nutrition

UNDP

UNHCR

UNRWA

UNDRO, UNDP

UNDP

UNICEF

Mars-sept 30 5,8 1981

April 1982- 11 2,5 mars 1983

Okt-dec 5 0,5 1982

Mars-april 3 1,4 1983

Aug-nov 3 0,4 1983

Sept 1983- 4 5,5 mars 1984

Juni 1984- 16 7,5 mars 1985

• Sida 66
•  Original

Period Insatsens innehåll Samarbetande Tid Arial Kost-

organisation ptr- nad, Land srner miUJcr % Sudan Byggnadsverksamhet, UNHCR Mars-nov 11 8 Vattenförsörjning, hälso- 1985 vård _______________————-—————r 1986-1990: Uganda Vattenförsörjning, UNHCR Aug 1986- 12 8 transportledning, radio- okt 1987 kommunikation Västbanken Rehabilitering av flyk- UD April 1988 4 0,15 tingar, planering Sudan Transportledning WFP April-juli 5 0,6 (Lifeline Sudan) 1989 Portarna Seminarium om CEPREDENAC April-maj 4 0,15 utvecklingsfrågor 1 990 Tanzania Vågar och broar SIDA Maj 1990 1 1,9 1 991 -1 995: Liberia Sjukvård, teknik UNICEF Febr—okt 37 15,8 och logistik 1991 Central- Planering CEPREDENAC 1991-94 2—4 3 amerika Somalia Sjukvård, nutrition, UNICEF Juni 1991- 27 13 vattenförsörjning, logistik juni 1992 samband Mozambique Logistik, samband ONUMOZ Juli 1993- 7 22 jan 1995 Angola Minröjning, brorepara- WFP Aug 1994- 7 13,6 tioner, vägunderhåll aug 1995

__f_____________———-———————

• Sida 67
•  Original

Den redogörelse som följer beskriver i stora drag den organisation och de resurser som några av organisationerna i nätverket förfogar över.

3.3.2. Svenska Röda korset

Röda korset ska genom sin verksamhet förhindra och lindra mänskligt lidan- de och arbeta för mänsklig värdighet. Rörelsen medverkar med insatser vid alla stora katastrofer i världen för att åstadkomma en försörjning med livs- medel, kläder och annat. Upprättande av flyktingläger samt skötsel och or— ganisering av verksamheten i dessa är en annan viktig del av verksamheten. Till uppgifterna hör vidare att besöka politiska fångar och krigsfångar, hjälpa till med kontakter och återförening samt ställa krav på respekt för mänsklig värdighet för de av olika konflikter mest utsatta och drabbade människorna.

Röda korset har under de senaste åren använt omfattande resurser även för det förebyggande och långsiktiga utvecklingsarbetet, som efter hand ökar i betydelse. En omfattande metodutveckling pågår för närvarande på detta område inom rörelsen.

Svenska Röda korset bistår både ekonomiskt och personellt de båda gre- narna av den internationella Röda kors-rörelsen: Internationella Röda kors- federationen (IFRC) — med de nationella föreningarna som medlemmar — och Internationella Rödakors-kommittén (ICRC), som är ursprunget för hela rörelsen. Federationen ingriper vid naturkatastrofer och stöder utvecklingen i de nationella föreningarna. Kommittén medverkar framför allt i akuta situa- tioner. Ett hundratal personer rekryteras varje år av Svenska Röda korset för uppgifter utomlands i de internationella organens verksamhet.

Svenska Röda korset håller på att bygga upp moduler -- motsvarande s.k. insatspaket (service packages) — för att kunna förse läger för 40 000 flyk- tingar med vatten och sanitet. Syftet är att ordna dricksvatten av acceptabel kvalitet och att åstadkomma en sanitär standard som förhindrar spridning av sjukdomar samt gör att flyktingarna även i övrigt kan leva drägligt med hän- syn till sanitära krav. Varje grupp kommer att bestå av fyra-fem personer som ska planera, organisera samt leda arbetet i fält. Ett samarbete håller på förberedas inom ramen för det internationella Röda korset med de nationella föreningarna i bl.a. Frankrike, Tyskland och Österrike.

3.3.3. Kyrkans Utlandsrekrytering Kyrkans Utlandsrekrytering (lntemational Church Recruitment, ICR) är ett

• Sida 68
•  Original

samarbetsorgan inom Svenska Missionsrådets ram för Evangeliska Foster- landsstiftelsen (EFS), Svenska Kyrkans Mission (SKM) och Lutherhjälpen. Organisationen har till uppgift att ställa personal till förfogande för katastrof- och flyktinghjälp. Det är personer som tidigare har arbetat som missionärer eller biståndsarbetare under kortare eller längre perioder i samverkan med kyrkor inom länder i Afrika, Asien och Latinamerika.

ICR har sedan början av 1980-talet ett register över ett 30—tal personer som är beredda att med kort varsel resa till ett katastrofområde. Gruppen organi- serades ursprungligen i samband med att det behövde göras insatser i Liba- non. En del av gruppen togs i anspråk vid hungerkatastrofen i Etiopien för ett tiotal år sedan. En svårighet i det sammanhanget var att hjälpstyrkan fick vänta på arbetstillstånd nån den dåvarande regeringen i landet.

Tanken på att använda tidigare utlandspersonal i kyrkan för katastrofinsatser aktualiserades åter i samband med katastrofen i Somalia år 1992. Insatserna genomfördes som en följd av de personliga kontakter som förekom mellan företrädare för ICR och representanter för UNHCR och UNICEF. Somalia- katastrofen följdes av flyktingkatastrofen i Rwanda. I det sammanhanget hade ICR inte de kanaler till FN-systemet som behövdes för att en insats från kyrkans sida skulle komma till stånd.

Enligt Svensk Missionsstatistik arbetade ca 1 400 företrädare för olika missionsorganisationer - även andra än de som ingår i ICR — med uppgif- ter i u—ländema under år 1993.

3.3.4. Rädda Barnen

Rädda Barnen är berett att ge katastrofbistånd i akuta nödsituationer i de länder som inom det svenska biståndets ram är utsedda till programländer. Katastrofbiståndet som organisationen lämnar ska vara inriktat på barn och barns vårdnadshavare — i praktiken oftast mödrar. Rädda Barnens möjlig- heter att ge bistånd är som regel större i länder där organisationen har lokala samarbetspartners och ett fältkontor. I dessa länder har organisationen lät- tare än på andra håll att bedöma läget. Det går också att integrera akuta in- satser i det långsiktiga hjälparbetet.

Rädda Barnen inrättade år 1993 en beredskapsstyrka, som består av ett 20- tal personer med specialkompetens i socialt arbete och psykosociala insatser i katastrofsituationer. Beredskapsstyrkan står till förfogande för UNHCR. Hälften av antalet deltagare har ständig beredskap och beredda att inom tre

• Sida 69
•  Original

dygn rycka ut för att bistå UNHCR. Den återstående delen kan Rädda Barn- en använda för att utforma egna hjälpinsatser eller låta andra FN-organ eller internationella organisationer disponera. Ett stort antal uppdrag har genom- förts sedan verksamheten startade år 1993.

Ett samarbete kan ske med andra hjälporganisationer i samband med utbild- ning och vid genomförandet av hjälpinsatsema.

Rädda Barnen kan bidra till att finansiera andra organisationers katastrof- arbete både inom den egna internationella rörelsen och utanför. F örutsätt— ningen är att insatserna är inriktade på barnens behov och att de är förenliga med Rädda Barnens mandat och huvudprioriteringar.

3.3.5. Volontärverksamhet

Regeringen har (prop. 1994/95:100, bil. 4) gett uttryck för den roll som volontärorgarrisationer kan spela i biståndsverksamheten:

Volontärverksamheten är den i särsklass största personalresursen inom svenskt utvecklingsarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbetet i u-land. Volontärarbetet inriktas allt mera på insatser för demokratisering, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn pågår i syfte att skapa mera flexibla och ändamålsenliga bi- dragsregler för att volontärer med fälterfarenhet skall nyttiggöras för kort- tidsinsatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser.

Många ideella organisationer sänder ut volontärer i för humanitära hjälpin- satser. En av dessa organisationer är Svensk volontärsamverkan (SVS), som inrättades till följd av ett riksdagsbeslut år 1981 genom ombildning av freds- kåren till en organisation där folkrörelsema själva är medlemmar. Omkring 500 volontärer har sedan organisationen kom till deltagit i biståndsarbete under som regel två år.

SVS har en beredskapsgrupp som ska kunna ge personellt stöd under korta- re perioder. Resursbasen omfattar drygt 250 personer. Syftet är att ta tillvara och utveckla den kompetens som finns hos volontärema och att ställa den till förfogande i biståndsverksamheten. Volontärema har kunskaper inom områ- dena undervisning, hälsovård, teknik, socialt arbete, kultur, jord och skog sarnt administration.

SVS går den 1 juli 1995 samman med Föreningen för bistånd och infonna—

• Sida 70
•  Original

tion genom frivilligorganisationema (BIFO) i Forum Syd. som kommer att företräda drygt 80 svenska folkrörelser. Forum Syd ska arbeta med bistånd och kompetensutveckling, nätverksarbete, information och opinionsbildning, ungdomsverksamhet samt idé- och utvecklingsarbete.

3 .4 C ivilpliktig personal

Kapitel 6 innehåller bl.a. en redogörelse för utredningens överväganden om möjligheterna att använda pliktutbildad personal vid internationella hjälpin- satser. I det avsnitt som följer beskriver utredningen reglerna för uttagning av pliktpersonal och den utbildning som preliminärt är planerad.

3.4.1. Regelverk, planerad utbildning, m.m.

Grunder Civilplikten är en del av totalförsvarsplikten, som regleras i

El Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt; och El Förordningen (1995z238) om totalförsvarsplikt.

En totalförsvarspliktig är enligt lagen skyldig att tjänstgöra inom totalförsva- ret i den omfattning som hans eller hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. Tjänstgöringen kan fullgöras som civilplikt, värnplikt eller allmän tjänsteplikt. Skyldigheten avser alla svenska medborgare — män och kvinnor — i åldern 16-70 år. Den gäller också var och en i samma ålder som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

Regeringen har i förordningen föreskrivit att personal får tas ut för tjänstgö- ring med civilplikt inom de verksamheter inom totalförsvaret som framgår av sammanställningen som följer på nästa sida.

Krigsorganisatianens behov, m.m. Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är skyldig att genomgå mönst- ring — om det inte är uppenbart att han inte kan fullgöra värnplikt eller civil- plikt. Grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som efter mönstring har skrivits in för civilplikt får pågå under högst 320 dagar. Repetitionsutbild— ningen fär omfatta högst 240 dagar fördelade mellan flera tjänstgöringstill- fallen.

• Sida 71
•  Original

Det civila försvaret Försvarsmakten

&

l. Polisverksamhet !. Hälso- och sjukvård 2. Befolkningsskydd 2. Tandvård 3. Hemskydd 3. Veterinärverksarnhet 4. Räddningstjänst, 4. Posthantering

inkl. räddningstjänst vid flygplatserna 5. Gränsövervakning 5. Hälso— och sjukvård 6. Väghållning 6. Tandvård 7. Flygtrafrkledning 7. Kommunal tillsyn inom miljö- och

hälsoområdet 8. Underhåll och reparationer av järnvägar

och vägar

9. Veterinärverksarnhet 10. Flyktingrnottagning ll. Drift och underhåll inom elproduktion och nätverksarnhet 12. Barn- och familjeomsorg 13. Handikapp- och äldreomsorg 14. Själavård och sociala insatser 15. Begravningsverksamhet

Den som efter annan utredning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt — eller som är äldre än 24 år — får inte skrivas in för tjänstgöring med en grundutbildning som är längre än 60 dagar. Lagen (1994:1810) om möjlig- het för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundut- bildning reglerar möjligheterna för kvinnor att efter särskild antagnings- prövning skrivas in för värnplikt eller för civilplikt med grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Inskrivning av totalförsvarspliktiga ska ske i den utsträckning som behövs i krig inom Försvarsmakten och det civila försvaret (krigsorganisationens behov) eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Den man som vid mönstring bedöms ha förutsättningar att fullgöra civilplikt eller vämle men inte blir inskriven för sådan tjänstgöring ska placeras i en utbildnings- reserv. Även kvinnor som genomgått särskild antagningsprövning kan, om de själva går med på det, placeras i utbildningsreserven.

Tjänstgöring med civilplikt i verksamhet som är förenad med egentliga

• Sida 72
•  Original

3.4.2. Behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret

ÖCB:s rapport Regeringen gav i 1994 års planeringsanvisningar (1994-03-17) i uppdrag åt ÖCB att i samråd med funktionsansvariga myndigheter redovisa behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret under återstoden av 1990-talet. Uppgifterna skulle avse

Cl Befattningskrav; CI Innehållet i den grundläggande utbildningen; Cl Utbildningstidens längd; och

El Antalet personer som bör tas ut till plikttjänstgöring.

I kompletterande anvisningar uppdrog regeringen åt ÖCB att i samråd med Vapenfi'istyrelsen föreslå hur den del av Vapenfristyrelsens arbetsuppgifter som ska finnas kvar — och det nuvarande anslaget D 5 Vapenfristyrelsen — skulle fördelas mellan berörda myndigheter och organisationer inom total- försvaret. ÖCB har i rapporten (1994-09-13) Pliktpersonal inom det civila försvaret redovisat resultaten av sina och Vapenfristyrelsens överväganden.

ÖCB framhåller i rapporten att behovet av personal för krigsorganisationen inom myndigheter och andra organ i det civila försvaret i första hand går att tillgodose genom anställda och frivilliga. Det underlag som ÖCB fått från berörda centrala myndigheter visar att det fram till är 2000 finns ett behov att ta ut drygt 10 000 civilpliktiga med längre grundutbildning än 60 dagar och omkring 12 500 med grundutbildning på högst 60 dagar. Omfattningen av den längre grundutbildningen varierar enligt myndigheternas bedömningarr mellan 70 och 306 tjänstgöringsdagar.

En revidering av de gjorda bedörrrrringama bör enligt ÖCB fortlöpande ske inför myndigheternas beställningar av personal hos Pliktverket. ÖCB anser att en ny genomgång av personalbehovet bör göras hösten 1996. Regeringenr bör uppdra åt Arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med ÖCB genomföra denna nya prövning.

Behovet av pliktpersonal inom olika verksam/reter Det behov av pliktpersonal med längre grundutbildning än 60 dagar som ÖCB för närvarande anser föreligga framgår av översikten i tabell 3.2.

• Sida 73
•  Original

1995/96—2000 Grundutbildning under mer än 60 dagar budgetåren

Funktion Antal Antal personer

Befattning dagar Summa 1995/96 1997 i998 1999 2000

Befolkningsskydd

och räddningstjänst:

Räddningsman 145 1 000 800 950 950 950 4 650 Ammunitionsröjare 173 50 100 125 125 125 525 Saneringsman 173 50 100 125 125 125 525

Hälso- och sjukvård:

Ambulansförare 105 175 125 100 75 - 475 Medicintekniker 112 125 100 75 25 - 375 Sjukvårdare 70 200 100 300

Transporter:

Medhjälpare i arbets- 255 25 25 25 25 25 125 lag inom Banverket Flygplatsbrandman 306 630 420 420 420 420 2 310

Energiförsörjning:

Linjereparatör 220 120 80 80 80 80 440 Driftbiträde 220 61 45 45 45 45 241 Ställverksreparatör 122 16 16 16 16 16 80

Trossamfunden:

Assistent 220 60 60

Summa - 2 512 1911 1961 1936 1786 10186

• Sida 74
•  Original

ÖCB framhåller att osäkerheten i uppgifterna är stor. Någon inventering av kommunernas behov av pliktpersonal har inte skett. Även de uppgifter som ÖCB redovisar om behovet av pliktpersonal inom den kommunala sektorn är grundade på de statliga myndigheternas uppskattningar. Det gäller inte minst den stora gruppen pliktuttagrra inom Befolkningsskydd och räddnings- tjänst. Antagandena kan behöva omprövas när det finns erfarenheter av hur kommunerna bedömer personalbehovet inom räddningstj änsten i krig och hur de avser att bemanna organisationen. Möjligheterna att för den kom- mande krigsorganisationen utnyttja personalen inom den nuvarande civil- försvarsorganisationen kommer att påverka rekryterings- och utbildnings— behovet.

Bedömningarna av behovet att rekrytera pliktpersonal till Elförsörjning kan behöva revideras sedan NUTEK slutfört den studie om personalförsörj- rringen inom elonrrådet i krig som pågår. Aven Ellagstiftningsutredningens

Tabell 3.3 Grundutbildning under högst 60 dagar budgetåren

I 995/96—2000 Funktion Antal Antal personer Befattning dagar Summa

1995/96 1997 1998 1999 2000

Ordning och säkerhet:

Beredskapspoliser 19 600 400 1 100 1 100 1 100 4 300

Befolkningsskydd och räddningstjänst:

Hundförare 5 750 500 500 500 500 2 750 Hemskyddsgrupp- 12 750 500 500 500 500 2 750 chef (stf) Samverkansgrupp- 12 750 500 500 500 500 2 750 chef (stf)

Summa - 2 500 1 900 2 600 2 600 2 600 12 550

• Sida 75
•  Original

betänkande med förslag till riktlinjer för elberedskapen kan komma att för- ändra personalbehovet. En utredning pågår vidare om trossamfundens be- hov av pliktpersonal i kig.

ÖCB:s bedömningar av hur mycket pliktpersonal med en grundutbildning upp till 60 dagar som kommer att behövas framgår av tabell 3. 3. Större delen av personalbehovet kommer sannolikt även här att föreligga inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Avsikten är att de bered- skapspoliser som redovisas i tabellen ska rekryteras bland militärt utbildad personal som lämnat fältförbanden.

Grundutbildningens innehåll

Den föreslagna grundutbildningen till räddningsman kommer enligt de hit- tills preliminära överväganden som ägt rum att omfatta en inledande utbild- ning under nio veckor och praktik inom den kommunala räddningstjänsten under 12 veckor. Avsikten är att eleverna genom utbildningen ska kunna utföra brandsläckning, olje- och kenrikalieskyddsåtgärder, räddning i sam- band med bl.a. ras och trafikolyckor samt medverka i sjukvård.

Den som har tagits ut till ammunitionsröjare eller saneringsman genomgår först utbildning till räddningsman och får därefter fyra veckors specialutbild- ning i arnmunitionsröjning respektive sanering.

Utbildningen till ambulans/förare och sjukvårdare ska förbereda den civil- pliktige för de uppgifter och speciella påfrestningar som orsakas av mass- skadesituationer. Utbildningen för arnbulansförare omfattar en teoridel un- der nio veckor och en praktikdel under sex veckor. Teoridelen innehåller gemensamma grunder för civilpliktiga samt undervisning i fordonsskötsel, motorkunskap, sambandstjänst och sjukvård. Den som blir uttagen till sjuk- vårdare får teoretisk och praktisk utbildning under sammanlagt tio veckor.

Regeringens beslut

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 beslutat om fördel- ning av medel för utbildning av civilpliktig personal under budgetåret. Med- len är avsedda för utbildning i en omfattning som i huvudsak överensstäm- mer med förslaget i ÖCB:s rapport.

• Sida 76
•  Original

3.4.3. Förslag om inrättande av en miljövärnskår i Kristianstad

Regeringen har, som framgått av redogörelsen i kapitel 1, till utredningen överlämnat ett förslag från Kristianstads kommun om inrättande av en miljö- värnskår inom det tidigare P 6-området i Kristianstad. Verksamheten ska enligt förslaget bedrivas på försök under minst två år och vara baserad på tjänstgöring för civilpliktiga enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Utbildningen för de civilpliktiga föreslås omfatta en teoretisk del som Hög- skolan i Kristianstad svarar för och en praktisk del. Den senare delas enligt förslaget i ]yra insatsområden: sanering i samband med miljöolyckor, an- läggande av dammar för reduktion av näringsläckage från jordbruket, åter- förande av vedaska till skogslandskapet och provtagning i milj ön.

Syftet med verksamheten är att samhället genom utbildning av de civilplik- tiga ska få en reurs för insatser till skydd för miljön i landet. I ett längre perspektiv — efter att verksamheten eventuellt blivit permanent — ska nriljö- vämskåren också kurma utföra internationella insatser, t.ex. i länderna runt Östersjön.

• Sida 77
•  Original

4. Svenska militära fredsfrämjande insatser

4.1. Inledning

Från och med upprättandet av den första FN—missionen i Mellanöstern år 1948 har det fram till nu genomförts eller påbörjats ett 30-tal fredsbevaran- de operationer i FN:s regi. Verksamheten har vuxit kraftigt under senare år. Enbart under år 1992 utökades de insatta styrkorna fi'ån omkring 11 500 till ca 50 000 man. Den civila personalen ökade från 700 till 9 000 perso- ner. 1 september 1994 deltog sammanlagt något mer än 78 000 personeri FN:s fredsfrämjande insatser. Flera av operationerna omfattar både civila och rrrilitära uppgifter.

Mer än 60 000 svenskar har under åren gjort FN-tjånst. För närvarande del— tar Sverige med ca 1 300 personer fördelade mellan sju FN-operationer. Drygt 1 200 av dessa tjänstgör i UNPROFOR i f.d. Jugoslavien. De övriga fullgör olika observatörs- och monitoruppdrag runt om i världen.

4.2. Regelverk och organisation

4. 2. ] Författningar Regeringen grundar sina beslut om insatseri internationellt fredsfrämjande operationer på

Cl Lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands.

Enligt denna lag, som den 1 januari 1993 ersatte lagen om beredskapsstyrka

• Sida 78
•  Original

för FN-tjänst, får regeringen efter framställning från FN eller OSSE ställa personal ur den utlandsstyrka som ska finnas organiserad inom Försvars- makten till förfogande för fredsfrämjande verksamhet utomlands. Det fram- går av lagen att högst 3 000 personer samtidigt får tjänstgöra utomlands i väpnad tjänst. Av organisatoriska och praktiska skäl har det utvecklats en praxis som innebär att även obeväpnad civil personal av olika slag - t.ex. diplomater, civilpoliser och tulltjänstemän — kan anställas i Försvarsmak- tens utlandsstyrkor för att delta i t.ex. FN-operationer. Lagen begränsar inte antalet obeväpnade som gör utlandstjänst.

Regeringens beslut om deltagande av en svensk-dansk bataljon i Bosnien- Hercegovina grundade sig emellertid inte på lagen om väpnad styrka för tjänstöring utomlands. Skälet var att FN:s mandat i detta fall ansågs gå ut över den traditionella fredsfrämjande verksamheten. Beslutet fattades i stället efter ett särskilt medgivande av riksdagen.

Riksdagen har under 1994 beslutat om en lag som innebär att regeringen bemyndigas att sända väpnad styrka utomlands för att delta i övningar och annan utbildning för fredsbevarande verksamhet inom ramen för intema— tionellt samarbete. Bestämmelserna syftar i närtid till att möjliggöra sam- verkan inom ramen för PFF.

4.2.2. Organisation

Försvarsmaktens internationella verksamhet ska genomföras med samma ansvarsförhållanden, ledning och organisation som gäller för Försvars- maktens åtgärder i övrigt. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter leder och inriktar verksamheten. Ett produktionsuppdrag lämnas till en regional produktionsledare (fördelningschef), som verkställer åtgärderna.

Försvarets internationella centrum (SWEDINT), som lyder under armé- ledningen, lämnar stöd till produktionsledaren och är sammanhållande för understöd till förband i internationell tjänst. SWEDINT har en expertroll, en utbildningsroll och en arbetsgivarroll. Till utbildningsrollen hör att svara för Sveriges del av det nordiska utbildningssamarbetet inom det fredsfräm- jande området. I Sverige utbildas stabsoft'rcerare och civilpoliser från samt- liga nordiska länder för internationella uppdrag.

Utbildningen av personal för utlandsförbanden sker på många håll i För- svarsmaktens organisation. Kvinnor som ska göra utlandstjänst i militära förband, personal i mindre enheter, officerare och militära observatörer

• Sida 79
•  Original

4.3. Genomförda och pågående insatser

Sverige har under de senaste åren deltagit i tio fredsfrämjande operationer som har avslutats under perioden. Lika många operationer pågår för närva- rande med svensk personal som deltagare.

Fördelningen mellan olika länder och operationer framgår av tabell 4.1.

Den ersättning som Försvarsmakten erhåller för den militära fredsfiämjande verksamheten uppgick under budgetåret 1993/94 till nära en miljard kronor. Beloppet innebar en fördubbling jämfört med ersättningen under budgetåret 1992/93. Det ska framhållas att ersättningen inte täcker samtliga kostnader som Försvarsmakten har för verksamheten. De redovisade beloppen ska göra det möjligt för Försvarsmakten att bestrida kostnadema för utbildning, rekrytering, löner under tjänstgöringstiden, transporter och en del övriga kostnader i operationsområdet. FN står för en väsentlig del av kostnaderna för uppehållet under tjänstgöringstiden. Andra kostnader — t.ex. för förslit- ning av materielen — har hittills belastat olika anslag i försvarshuvudtiteln.

• Sida 80
•  Original

Tabell 4.1 Internationellafredsfrämjande insatser som svensk militär personal deltagit i åren 1948-95 Land Operation År Typ av personal Avslutade operationer: Cypern United Nations Peace- —1987 Bataljon Keeping Force i Cyprus -1993 Civilpoliser (UNFICYP) Libanon United Nations Interim -1986 Sjukhuskompani Force in Lebanon 1986-1994 Underhållsbataljon (inkl (ZWIFIL) sjukhus) Namibia United Nations Transition 1989-1990 Civilpoliser Assistance Group in Namibia (UNTAG) Somalia United Nations Operation 1993 Fältsjukhus in Somalia (Mt/OSOM) 1994 Civilpoliser 1992-93 SWEDRELIEF Kambodja United Nations Transitional 1991-93 Civilpoliser Authority in Cambodja (UNTAC) Mozambique United Nations Operations 1993-94 Militära observatörer in Mozambique (ONUMOZ) "- Civilpoliser "- SWEDRELIEF Afghanistan United Nations Good 1988-90 Militära observatörer Offices Mission in Afgahnistan and Pakistan (UNGOIVIAP) Iran-Irak United Nations Iran-Iraq 1988-91 Militära observatörer Military Observer Group ( UNIIMOG) 80

• Sida 81
•  Original

Land Operation Ar Dp av personal (antal personer) Central— United Nations Obeserver 1989-93 Militära observatörer amerika Group in Central America Civila poliser (ONUCA) El Salvador United Nations Observer 1992-1995 Militära observatörer Mission in El Salvador Civila poliser (ONUSAL) Pågående operationer: Mellanöstern United Nations Tmce 1948- Militära observatörer (17) Supervision Organization (UNTSO) Indien United Nations Military 1951- Militära observatörer (7) Pakistan Obsever Group in India Medicinsk assistent (1) och Kashmir and Pakistan (UNMOGIP) Irak-Kuwait United Nations Iraq-Kuwait 1991- Militära observatörer (6) (UNIKOIW) Georgien, United Nations Observer 1993- Militära observatörer (8) Abschasien Mission in Georgia (UNOMIG) Guatemala United Nations Missions 1994- Militära observatörer (2) in Guatemala WINUGUA) Angola United Nations Angola 1991- Militära observatörer (20) Verification Mission II-III SWEDRELIEF (7) (UNA VEM II-III) Fd Jugo- United Nations Protection 1992— Högkvarterskompani (127) slavien Force (UNPROFOR) Del av Nordbat ] (40) Huvuddelen av Nordbat 2 (1 030) StabsoBicerare (9) Militära observatörer (19) Civilpoliser (35)

• Sida 82
•  Original

Land Operation År 7)? av personal (antal personer) Balkan European Comunity 1991- Monitorer (8) Monitor Mission (ECMM Fd International Conference 1994- Gränsövervakare (15) Jugoslavien on Former Yugoslavia ”Cm Korea Neutral Nations 195 3 - Delegater (6)

Supervisory Commission (NNSC)

• Sida 83
•  Original

5. Den jramtia'a katastrof- och flyktinghjälpen i världen

Utredningen har som underlag för sina överväganden i rapporten sökt bilda sig en uppfattning om hjälpbehovet i världen och om efterfrågan på svenska insatser. En utgångspunkt för de slutsatser utredningen kommit till är några faktorer som sätter gränser för enskilda länders medverkan med personal och utrustning i den internationella hjälpverk- samheten och som också understryker osäkerheten i bedömningarna.

Trots att hjälpbehoven sammantaget i världen är mycket stora finns det omständigheter som hindrar eller försvårar utnyttjandet av hjälpresur- sema. Till detta hör svårigheterna att länka samman ansträngningar fi'ån olika håll till en fungerande och slagkraftig hjälpverksamhet. Det gäller att välja de styrkor och andra resurser som passar in i sammanhanget. Annars minskar värdet av insatsen.

Företrädare för den Internationella Röda Kors-federationen har nyligen framhållit att en del åtgärder rent av kan åstadkomma större skada än nytta. Erfarenheten visar bl.a. att det råder en konkurrens mellan länder som

i en katastrofsituation vill hjälpa till. Flera länder använder olika slag av metoder för att profilera sin verksamhet och se till att de får möjligheter

• Sida 94
•  Original

att medverka. Ett väsentligt medel i det sammanhanget är egen finan- siering av riktade insatser med egen personal och utrustning eller vill- korade bidrag med samma syfte. Detta har ökat i omfattning under senare år — ofta genom bilaterala direktkontakter mellan hjälpande och hjälpbehövande länder. Sådana insatser sker i många fall vid sidan om de behovsbedömningar och den samordning som kan utföras av FN- organen. Efterfrågan påverkas vidare av den strävan som finns att an- vända katastrofområdets lokala resurser. Samma effekter har det för- hållandet att fler länder än tidigare lärt sig att själva eller i samverkan med närliggande länder hantera en del av problemen.

Alla de redovisade faktorerna bidrar till att hjälporgan av olika slag — i Sverige och i andra länder — i allmänhet inte tas i anspråk i den ut- sträckning som de har resurser för och sannolikt inte i den omfattning som de hjälpande länderna av olika skäl själva önskar.

5.6.2. Efterfrågan på svenska insatser

Erfarenheten för Sveriges del är att många naturkatastrofer inträffar för långt bort för att de ska vara meningsfullt att skicka ut en svensk rädd- ningsstyrka som ska delta i räddningsarbetets första skede. Avstånden gör i sådana fall också att kostnaderna för insatserna blir höga. Efter- frågan på hjälpinsatser med svensk personal vid naturkatastrofer före- ligger framför allt i de länder i vårt närområde som själva inte har till- räckliga resurser om stora naturkatastrofer skulle inträffa. Exempel på sådana naturkatastrofer under senare tid är jordbävningen i Armenien år 1988 och skogsbrändema i Lettland år 1992. Stort intresse för sven- ska myndigheter och ideella organisationer inom naturkatastrofområdet har även de förebyggande åtgärderna. Flera svenska organ deltar i re- gionala program eller program i programländer inom området förebyg- gande katastrofhjälp. Sådana åtgärder har hög prioritet i den svenska katastrofhjälpen.

Möjligheterna att uppnå resultat på längre avstånd är något annorlunda när det gäller flyktinghjälpen. Skälet är framför allt att det finns mer tid i inledningen av insatsen än vid de räddningsinsatser som är föranledda av de plötsligt inträffade naturkatastrofema. Det är trots detta framför allt i det första skedet av en omfattande flyktingkatastrof som det finns ett behov av insatser med utländsk personal. Efter en tid kommer denna

• Sida 95
•  Original

personal att kunna ersättas av FN-organens ordinarie anställda och av lokala krafter. Efterfrågan på svensk personal från FN -organens sida har uppkommit när dessa i början av en mer omfattande insats inte har tillräcklig egen kapacitet att ta till eller ännu inte hunnit rekrytera lokal personal i den omfattning som behövs. Det går inte att förutse när och i vilken utsträckning kapacitetsproblem av detta slag kommer att upp- stå.

Utredningen drar av de redovisade iakttagelserna slutsatsen att behovet av svenskt deltagande för samtliga slag av insatser med personal och utrustning kommer att variera i omfattning och inriktning. De faktorer som inverkar på hjälpbehoven har med geografiska, ekonomiska och politiska förhållanden att göra. Även andra länders intresse att ge hjälp och samspelet mellan hjälpstyrkor från olika länder spelar in. Efterfrå- gan på svensk hjälppersonal har varit starkt oregelbunden och kommer sannolikt att fortsätta vara det.

Enligt de internationella organisationemas bedömningar kommer det samlade hjälpbehovet i världen emellertid att växa i framtiden. Erfaren- heterna av svenska myndigheters och ideella hjälporganisationers in- satser är enligt uppgifter från flera FN-organ mycket goda. Detta bidrar enligt utredningens bedömning till att efterfrågan på svenska insatser sammantaget under en längre period torde komma att öka. För en sådan ökning av Sveriges medverkan talar bl.a. det samarbete när det gäller beredskap och planering som inletts med DHA och UNHCR. Den bi- laterala samverkan inom räddningstjänstens område som håller på att utvecklas med stater i östra Europa verkar i samma riktning.

• Sida 96
•  Original

i.u—'_' ." ”': 'qu'l_'-"| ':' '-_ .-'-Him" HI" '%';" '! I_l.."-I1:"' " ' .'|| Ö"" _illf'j' rf'i-E ”färg...-Eat” "V'_ '_' :

'-.'_..'. _": '..I...."'|.|'"_"'1..._||'|ii- "...a-' I-.|. __'_'" "I-i.|-"_: __. :. . " _.l. ff... curl”... -. Jamal-il '.-. .l-.' .,? '

" '.' . .' ' 'Ta'll: _' fil-"Q': E'F'THFU':' "'"-'.." ' '""..':' 'i'.": " . -|_'1' juli-' = få"; 5."_"' .1'

_-..- .it" 11 .r.. . .l_ ', l.-. -'.'| u--.. "u...-.." _"- ."..."ij ":i . "- '-'" Hart.-WP" ':'".Iff-T'il '

.'| '. "'å'-'" . :.plhla

-' "Ångan: '1 ' _ m.'-I..'n'_'|._'|'-mf'r" u...-'n: -'-l-".'l-.-|l.nr.-!._i in". marc-lui 'l|"'|i' vr. ...i-.a ' '.' '.l'im ett.-lukt.... "-' l"'.|'l'-':l...|'|. -

"JIE-| .". .ll.19'--I '|'!" 'F'nh'låya' ||| ' "l."". ä'! " Il "" "'|' | W-w'fiui? .lr lil...—l ';'l'! ' ' "

."..rllll'F' ' l'l".' 'e't'q ,u' ' ""m hff-E' ""t'i'N'l. *:: .'. -...l._5:-..—.r'-'='1.ll.11.'.'--"-..--.'-—=.""i'llrlfhir!l-kliiu ..

-'|'."3'HG-mn'-.31f'.rl.:J'lr..åwmm11'*;g"_

_ ',..U 51: :rF_HJu-ll.t5'_u.1qufrw.h.ur713;l '

||. l'I. LW1WF'Jlf-F'ww1m'ml'uö ' _

'#' ..i._- l.- -ln_'..il.;=.i'. 'HiHWM*M#'UIH ?

'|' 'J' '.1 ... |'.: p_.l.rl'i"|.||'*l"1l'|fll"d -|.._l' 'I'H'HE '...'—. 111.1- |..|H -'_.'_r'r|'=|. ." '.tfli-JI.

'-."'.' T'" AIIIFWLAPJ 'lh'jm ;"1' . T'f __. ln "alm _| 'em” :lli 1.1'51" '-

. . ...... '....JMPIIHHE'JI':.n'fli...'1!rl'*-.'f _ " : l...-...,,g. _.-'. .:._.- 'i'Lzmu'-|'.ull.'...'-u.- - .' -. -—-_.-__.."..--ih3nmu'.-:g-.'.'c Lun _ . -" '1"'u' urklitrhf'l'uni '.'I.-|,,'.. :u'I 1.'J..- . å-n-u-mf.."l!llli.le""_vll.lu—.|2Äii"_l ' . i _ :-"u-rjnt'änäkwmnl Etta-"min.! »: - "

• Sida 97
•  Original

5.1. Allvarliga olyckor i fasta anläggningar

Den moderna samhällsutvecklingen karaktäriseras i ett internationellt perspektiv av en snabbt växande användning av komplicerad tekno- logi, ökad storskalighet i produktionen och hanteringen av varor samt en stark urbanisering. Komplexiteten i samhället ökar som en följd av detta. Det leder i sin tur till en ökning av riskerna för allvarliga olyckor i bl.a. fasta anläggningar.

De mycket svåra olyckor i anläggningar av olika slag som inträffat under det senaste decenniet har inneburit att frågor om riskhantering, skydd och säkerhet efter hand blivit allt mer uppmärksammade. Erfa- renheten från de överväganden och diskussioner som ägt rum visar att både den framtida riskbilden och behovet av internationell hjälp vid räddningsinsatser i samband med sådana olyckor är svåra att bedöma. Det gäller olyckor som drabbar industrier men också händelser i t.ex. lageranläggningar, energiproducerande anläggningar, fasta kommunika- tionssystem och forskningsinstitutioner. Terrorism och sabotage kan orsaka allvarliga händelser — t.ex. explosioner, dammbrott eller stads- bränder -— som påverkar behovet av internationella hjälpinsatser på många olika håll i världen. Mångfalden av olycksscenan'on och skador som kan uppstå talar närmast för att behovet av internationell hjälp kan

• Sida 84
•  Original

komma att öka. En faktor av särskild betydelse för efterfrågan på sven- ska hjälpinsatser är utvecklingen i vårt närområde i östra Europa.

Både förebyggande åtgärder mot olyckor och ingripanden när en allvar- lig händelse har inträffat hanteras i en del sammanhang inom ramen för internationella konventioner. Det gäller kämkralisolyckor och olyckor som leder till att effektema drabbar även andra länder.

5.2. Allvarliga miljöolyckor

Allvarliga miljöolyckor uppkommer framför allt genom de utsläpp av kemiska eller andra skadliga ämnen som ofta blir följden vid olyckor i fasta anläggningar eller vid transportolyckor. Utsläpp som leder till sto- ra skador i miljön kan också inträffa i samband med naturolyckor och krig. En undersökning från Förenta Staterna visar att en av tre natur- katastrofer leder till utflöden av farliga ämnen.

Det finns ingen internationellt överenskommen definition på miljö- olyckor eller någon modell som beskriver konsekvenserna av dem. De redovisningar som gjorts har i allmänhet knutit an till olyckor med ke- miska eller andra skadliga ämnen. De flesta beskrivningarna avser kän- da kemikalieolyckor som fått allvarliga konsekvenser för miljön — t.ex. de mycket svåra kemikalieolyckoma i Bhopal, Basel och Seveso — samt kärnenergiolyckan i Tjernobyl. En undersökning i EU:s regi om olyckor i Frankrike visar att 73 % av antalet händelser med farliga äm- nen orsakade betydande skador i miljön.

Bristen på uppgifter är särskilt stor när det gäller skador som inträffat i u-ländema. Det beror bl.a. på de begränsade kunskaperna i dessa län- der både om det skydd som fordras och om de hjälpåtgärder som kan organiseras genom internationella insatser.

Förbättringe i infrastrukturen i många av u-ländema ökar både den in- dustriella aktiviteten i. dessa länder och omfattningen av transporter av farliga ämnen inom länderna. Det sammanhänger bl.a. med den över- föring av kemisk produktion som sker från industriländer till u-länder. Enligt de bedömningar som gjorts i olika sammanhang kommer utveck- lingen i många u-länder sannolikt att innebära en ökning både av antalet olyckor som skadar miljön och av storleken på dessa olyckor. Den nya

• Sida 85
•  Original

teknologi som kommer fram innebär emellertid risker för fler allvarliga miljöolyckor även i industriländema. Genom effektivare förebyggande åtgärder går det att i stor utsträckning begränsa den ökning av skadorna i miljön som skulle kunna bli följden.

5.3. Naturkatastrofer

Den långsiktiga trenden när det gäller antalet människor som omkom- mer i naturkatastrofer är långsamt stigande. En vanlig förklaring till detta är den ökande folkmängden och att antalet mycket stora städer växer, framför allt i tredje världen. Dessa städer är speciellt sårbara och sekundära effekter, t.ex. brist på mat, vatten och medicin efter jordbäv- ningar, skapar ytterligare offer. Torkkatastrofema beror ofta på föränd- ringar i odlingen — öknen breder ut sig. Även dessa problem blir värre med en ökande befolkning.

Det uppges att flera hundra miljoner människor årligen drabbas av naturkatastrofer. Antalet ökar enligt samma uppgifter med omkring 10 miljoner om året. De flesta av dessa människor lever i fattigdom -— som regel i länder utan sociala skyddsnät där de är särskilt utsatta. Många behöver därför hjälp under lång tid efter själva katastrofen.

Samtidigt med ökningen av antalet drabbade vid naturkatastrofer har beredskapen förbättrats i många länder. Flera länder i framför allt Asien och Latinamerika som tidigare begärde internationell hjälp vid t.ex. vul- kanutbrott och jordbävningar klarar nu en stor del av räddningsarbetet med egna resurser eller med hjälp från närliggande länder.

Under senare år har det vid endast några få naturkatastrofer varit ak- tuellt att sätta in svensk räddningspersonal. Sverige har däremot genom finansiella insatser via ideella organisationer och FN-organ hjälpt fram- för allt u—länder som drabbats av naturkatastrofer. Denna del av kata- strofhjälpen utgjorde sammantaget under budgetåren 1984/85-1988/89 drygt 26 % av den totala svenska katastrofhjälpen. Andelen har sjunkit till 10 % under de senaste åren, samtidigt som katastrofanslaget ökat kraftigt. En minskning av hjälpen till länder drabbade av naturkatastro- fer har emellertid skett även i absoluta tal.

• Sida 86
•  Original

5.4. Komplexa katastrofer

Insatser vid s.k. komplexa katastrofer (complex emergencies) — det kan som tidigare nämnts vara åtgärder vid allvarliga händelser som har flera orsaker och tvingar det internationella samftmdet att ingripa med politiska, militära och humanitära insatser (a major humanitarian crisis of a multicasual nature that requires a system-wide response) — står för de senaste årens stora ökning inom katastrofhjälpens områ- de. Antalet konflikter eller krig som ger upphov till flyktingströmmar har ökat under senare tid. Det gäller framför allt konflikter inom stater, ofta inbördeskrig, vilka genererat ett betydande antal intemflyktingar. Dessa beräknas enligt FN-organen för närvarande uppgå till 25 miljo- ner. En del av de inomstatliga konflikterna är permanenta eller regel- bundet återkommande. Outlösta sociala konflikter leder cha till krig. Konflikter inträffar allt oftare utan att en statsmakt kan kontrollera skeendet. Det gör det svårare än i andra fall att åstadkomma lösningar — t.ex. att ge hjälp och att skapa fred.

Sovjetunionens och Jugoslaviens sönderfall har lett till konflikter i t.ex. Moldavien, Azerbadzjan, Armenien, Georgien, Tadzjikistan, Tjetjenien och f.d. Jugoslavien.

Många afrikanska stater står i dag på gränsen till anarki, I t.ex. Somalia finns det fortfarande ingen regering och i länder som Liberia och Sudan saknar den sittande regeringen kontroll över betydande delar av landet. I Mocambique och Angola har fredsprocesser inletts efter långvariga interna konflikter. Hjälpbehovet är fortfarande mycket stort. I Rwanda och Burundi har de inbördes konflikterna särskilt under år 1994 lett till omfattande flyktingströmmar både inom och mellan länder.

I Asien fortsätter konflikten i Afghanistan. Hjälpbehovet för kurder i norra Irak och s.k. träskaraber i södra Irak är också stort.

Speglingen av dessa komplexa katastrofer i media har också bidragit till ett tryck på regeringar — och på FN-systemet - att ge hjälp. De större givarländemas insatser för katastrofhjälp har ökat dramatiskt under de senaste åren. Ökningen har skett på bekostnad av det lång- siktiga biståndet. De faktorer som utlöser kriserna finns emellertid fortfarande kvar och hjälpbehoven kommer av allt att döma att fort-

• Sida 87
•  Original

US $ billion 4

Emergency food

General disaster and

distress relief, (exet. food

and refugees)

Figur 5.1

89 90 91 92 93

Kostnader för katastrof- och flyktinghj "Ip i världen (DA C-ländern a) åren 1 98 7-93

Anm. DAC=Development Assistance Committee, som

är ett organ inom OECD. Med DAC-ländema menas omkring 150 länder eller områden betecknade som ut- vecldingsländer eller utveck- lingsområden.

Källa: OECD, Development Assistance Committee, Development Co-operation, Eforts and Policies of the Members of the Development Assistance Committee, Report 1994.

• Sida 88
•  Original

US$billion 2,5 ' 4 i_ 4 . Källa: Sefigur5.1.

2,0

L—

1,5 1,0 0,5

1983 85 87 89 91 93

Figur 5.2 Bidragen från DA C-länderna till internationella organi- sationers åtgärder för katastrof- och flyktinghjälp åren ¹ 983-1 993

• Sida 89
•  Original

sätta växa. Det är viktigt att hjälporganen i den ökande verksamheten beaktar de långsiktiga utvecklingsaspektema. Strävan i det samman- hanget måste vara bl.a. att lokala resurser ska användas i större om- fattning ån hittills.

Figur 5.1 visar att det samlade katastrof- och flyktingbiståndet i värl- den var mer än tre gånger större är 1993 än i slutet av 1980-talet. Upp- gången berodde framför allt på att flyktinghjälpen ökade.

De FN-organ som framför allt blivit engagerade i flyktinghjälpen är UNHCR, WFP, UNWRA och UNICEF. Betydande insatser sker också genom Röda Kors-organisationema ICRC och IFRC. Utredningen har tidigare beskrivit DHA:s uppgift att koordinera hjälpinsatser. Bidragen till FN-organen har ökat kraftigt under de senaste åren, vilket framgår av figur 5.2.

I situationer när nya stora konflikter bryter ut har FN-organen visat sig få stora problem med att i det första skedet snabbt mobilisera tillräck- ligt med egen personal och utrustning. De tydligaste exemplen på större katastrofer av denna typ under senare år är urnbärandena för kurderna i Gulf-kriget och konfliktema i Somalia, Rwanda och f.d. Jugoslavien.

5.5. De internationella organens syn på be- hovet av insatser med svensk personal

5. 5. 1 Inledning

De internationella hjälporganisationema har i allmänhet egna personella och materiella resurser för att kunna bedriva hjälpverksamhet i en viss omfattning. Insatser vid katastrofer som fordrar mycket omfattande re- surser eller som inträffar samtidigt som stora insatser redan pågår kan emellertid inte hanteras med hjälp enbart av de resurser som organisa- tionerna långsiktigt kan upprätthålla utan förutsätter i regel en mobilise- ring av ytterligare styrkor som är utrustade och på annat sätt förberedda för uppgiften.

Flera FN-organ har gjort den erfarenheten att insatser med personal och

• Sida 90
•  Original

utrustning &ån enskilda länder underlättar — eller är rent av ett krav — i situationer när omfattande åtgärder måste ske snabbt. Det finns mot den bakgrunden hos flera internationella organisationer ett intresse att hjälporganen i olika länder har en beredskap så att de omedelbart kan hjälpa till. Några internationella hjälporgan har träffat stand by-avtal med nationella myndigheter och ideella organisationer i bl.a. Sverige. Det innebär att dessa snabbt ska kunna sända personal och utrustning till katastrofområden utomlands. De diskussioner om införande av in- satspaket (service packages) som för närvarande pågår hos olika organ syftar till att hjälporganen i olika länder ska utveckla förberedelserna för en sådan medverkan.

Utredningen redovisar i de följande delavsnitten de synpunkter som framkommit i diskussioner med företrädare för internationella organ om behovet av insatser med svensk personal och utrustning.

5.5.2. UNHCR

Räddningsverket håller, som utredningen redovisat i kapitel 3, en beredskap för insatser vid akuta flyktingkatastrofer i samarbete med UNHCR. Samma sak gäller Rädda Barnen. Inga andra svenska orga- nisationer har gjort liknande förberedelser, däremot de norska och danska flyktingråden. UNHCR uppger att organisationen för närva- rande har tillräckligt många stand by-avtal och därför inte behöver träffa överenskommelse med fler svenska hjälporgan. Den "nordiska kvoten" är fylld genom de norska och danska flyktingrådens avtal. Om alltför många organisationer har avtal, är risken stor att dessa bara undantagsvis får uppdrag. Till detta kommer att ytterligare stand by-avtal skulle fördyra verksamheten. UNHCR har emellertid påpekat att organisationen kommer att kontakta även svenska ideella organisa- tioner utan avtal om styrkorna hos de organ som UNHCR har stand by-avtal med inte räcker till. Eftersom avtal alltid är förenade med kostnader vill organisationen för närvarande emellertid inte ytterligare utöka beredskapen.

När själva akutfasen i en katastrof är över behöver UNHCR en annan typ av personal än den som har deltagit i det första skedet. I sådana lägen finns det förutsättningar för svenska ideella organisationer att medverka. Det finns för närvarande inget system för hur dessa resur-

• Sida 91
•  Original

ser ska kanaliseras till UNHCR och hur rekryteringen ska göras. Det måste bli fråga om ett ad hoc-förfarande. Enligt UNHCR är personal vars medverkan helt eller delvis finansieras av sändarlandet alltid en resurs som organisationen kan ta tillvara. Organisationen föredrar emellertid att hjälpen lämnas i form av kontanta bidrag.

UNHCR hör till de internationella organ som startat ett arbete för ut- veckling av insatspaket med personal och utrustning. Insatspaketen ska kunna omfatta t.ex. flyg- och landtransporter, hantering av fömö- denheter, vattenförsörjning, sanitär verksamhet, anläggande av läger och vägar samt hälso- och sjukvård. De statliga organ — framför allt Räddningsverket — som själva kan utveckla idén och har förutsätt- ningar att erbjuda paket till konkurrenskraftiga priser kommer sanno- likt att ha goda möjligheter att delta i kommande insatser. Nära till hands för Sverige med tanke på tidigare insatser ligger insatspaket för landtransporter, vattenförsörjning, sanitär verksamhet och an- läggningsverksamhet.

5. 5. 3 UNICEF

UNICEF &amhåller att organisationen vill få till stånd stand by-avtal med svenska hjälporgan. Organisationen önskar i första hand ett avtal med SWEDRELIEF. Det är ett resultat av samarbetet mellan dessa båda organ. Även UNICEF utarbetar för närvarande förslag om insatspaket.

Flera svenska ideella organisationer strävar efter att träffa avtal med UNICEF. SIDA har utvecklat ett standardavtal för samarbetet mellan de ideella organisationerna och UNICEF.

5.5.4. DHA

DHA har normalt ingen egen faltverksamhet. Det finns därför inget större behov av hjälppersonal. I Rwanda har DHA emellertid ett kontor för samordning av de mycket stora och mångsidigt sammansatta hjälp- insatsema. Räddningsverket har bistått DHA i detta sarnordningsarbete och organisationen har övervägt att skaffa en viss utrustning. Inom re- geringskansliet bereds för närvarande en hemställan från DHA till den svenska regeringen om att Räddningsverket ska hålla en beredskap för liknande stödinsatser.

• Sida 92
•  Original

Även DHA överväger att få till stånd insatspaket i någon form.

5.5.5. UNHCHR

Ett led i det internationella arbete som ska förhindra eller dämpa kon- flikter är att värna mänskliga rättigheter. Verksamheten ökar för närva- rande. En särskild post som kommissarie för mänskliga rättigheter (UN HCHR) har inrättats.

Den organisation som står till kommissariens förfogande har under senare tid ställt frågor om svensk medverkan i denna fältverksamhet. Norge och Danmark har utvecklat beredskapsstyrkor inom området.

5.5.6. WFP

WFP har genom ett samarbetsavtal med UNHCR successivt tagit över försörjningen av livsmedel för flyktingar från denna organisation. WFP har nu till uppgift att hos givarländema ansöka om de nödvändiga re- surserna och se till att livsmedelsbiståndet når fram till flyktingarna.

Mer än 60 % av det totala livsmedelsbiståndet i katastrofsituationer kanaliserades under år 1993 genom WFP. Over 47 miljoner människor — till dessa hörde 27 miljoner flyktingar — fick del av detta bistånd.

Företrädare för WFP har förklarat att organisationen är intresserad av en samverkan med svenska hjälporgan.

5.5.7. ECHO

ECHO har som framgått av den tidigare redovisningen kommit att bli en av de viktigaste aktörerna inom den internationella hjälpverksam- heten. Detta sarnmanhänger med de betydande resurser som EU-län- dema kanaliserar för katastrofinsatser genom detta organ.

På grundval av det förslag till riktlinjer för den fortsatta hjälpverksam— heten som har uarbetats inom ECHO kommer under år 1995 en för- djupad dialog att äga rum med medlemsstaterna. Overvägandena kom-

• Sida 93
•  Original

mer särskilt att gälla den stora andel av verksamheten och medlen som inte är avsedda för snabba insatser i akuta skeden.

ECHO:s inriktning är som nämnts att i allt väsentligt förbli ett organ som stöder andra organs och aktörers hjälpverksamhet på fältet. Ut- över de långsiktiga partnerskapsavtal som redan slutits med flera sven- ska ideella organisationer uppger sig företrädare för ECHO:s ledning ha intresse av att utveckla ett samarbete med svenska hjälporgan, inkl. Räddningsverket på ad hoc-basis, för att få till stånd konkurrenskraftiga insatser.

6.1. Den internationella samordningen — några utgångspunkter

6.1.1. Behovet av samordning mellan länder och organisationer

De katastrofer som inträffar och som fordrar hjälp utiii'ån har oha en sådan omfattning -— det ligger i sakens natur — att det är svårt för FN- organen att tillsammans med ideella organisationer ge den hjälp som behövs. Detta gäller framför allt vid katastrofer eller andra händelser som utvecklas mycket snabbt.

En effektiv hjälpverksamhet fordrar ett samspel med resurser från olika håll inom ramen för de internationella organisationemas arbete. Sam- spelet ställer krav på samordning. Flera organisationer inom framför allt FN-systemets ram söker att på olika sätt koordinera det internationella hjälparbetet så att insatserna i omfattning och inriktning svarar mot be- hoven. Det finns som regel också ett behov av att samordna de olika internationella organisationemas åtgärder i ett katastrofområde.

Som utredningen redovisat tidigare i rapporten håller flera av organisa- tionema på att utveckla instrumenten för samordningen. Det innebär att

• Sida 98
•  Original

de i ökad utsträckning kommer att kunna styra användningen av enskil- da länders hjälpstyrkor och andra resurser. Genom de resultat som har uppnåtts i förberedelserna för samordningen har flera länder skapat en beredskap för att så gott som omedelbart kunna sända i väg de hjälp- styrkor som behövs för olika slag av uppgifter. Organisationerna kan vidare behöva resurser för t.ex. sambandstjänst och logistik om de ska klara det stabsarbete som samordningen i katastrofområdena fordrar. Det är en viktig uppgift för givarländema att bistå med personal även i planeringen av samordningsverksamheten och i uppbyggnaden av den beredskap som behövs också i stabsarbetet.

Svenska myndigheter bör fortsätta att stödja internationella organisa- tioner i deras strävanden att utveckla samordningen. Det kan ske t.ex. genom en förstärkning av deras stabsresurser i katastrofområdena. Den utveckling av hjälpverksamheten som effektiva förberedelser på olika plan leder till kommer att väsentligt kunna öka användningen av de hjälpstyrkor som står till förfogande och utbytet av deras insatser.

Utredningen vill i det här sammanhanget framhålla att den bedömer det som angeläget att fler svenskar rekyteras till poster i internationella hjälporgan där de kan påverka användningen av svenska resurser i hjälpverksamheten. Det gäller framför allt FN-organen och EU:s hjälp- organisation ECHO. Som framgått av redogörelsen i kapitel 2 har rege- ringen tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp, som ska främja rekry- teringen av svenskar till befattningar i internationella organisationer. Arbetsgruppen bör enligt utredningens mening särskilt beakta den be- tydelse som en rekrytering av fler svenskar till internationella hjälp— organ har för utvecklingen av den svenska humanitära hjälpverksam- heten.

6.1.2. Överenskommelser med internationella organ isa— tioner och enskilda länder

Effektiva förberedelser är grundläggande för ändamålsenligheten i hjälpverksamheten. Till förberedelserna hör att olika länder träffar överenskommelser med internationella hjälporganisationer om sam— arbete. Det gäller framför allt medverkan med personal och utrustning vid de hjälpinsatser som ska genomföras. Sådana överenskommelser kommer i framtiden sannolikt att vara en förutsättning för att ett lands

• Sida 99
•  Original

hjälporganisation ska kunna tas i anspråk redan i det inledande skedet. Det system med insatspaket som flera internationella organisationer håller på att utveckla kan bli ett av instrumenten för en sådan samver- kan i planerade och avtalade former.

Räddningsverket har medverkat i det arbete inom UNHCR som syftar till en utveckling av idén om insatspaket. Det är angeläget att de sven- ska hjälporgan — statliga myndigheter och ideella organisationer — som har förutsättningar för ett sådant samarbete söker få till stånd den sam- verkan med internationella organisationer som insatspaketen innebär.

Räddningsverket och Socialstyrelsen förbereder ett samarbete som innebär att hälso- och sjukvården ska kunna bidra med medicinsk personal och utrustning. Det innebär att åtgärderna inom ramen för Räddningsverkets insatspaket ska kunna omfatta även medicinskt omhändertagande, smittskydd, vaccinering och andra allmänt hälso- skyddande åtgärder. Inom det medicinska området gäller det framför allt att ge utbildning åt personal i de hjälpbehövande länderna. Det kan ske akut i samband med en händelse eller som en förebyggande åtgärd. Räddningsverket och Socialstyrelsen samarbetar för närvarande vid genomförandet av den insats i Zaire som ska underlätta omhänder- tagandet av människor som drabbats av ebolaepidemin. Samarbetet sker inom ramen för WHO:s insats i landet.

Även ett bilateralt samarbete kan komma att behövas med länder i närområdet. Det är i sådana fall fråga om räddnings- och miljöskydds- insatser. Sverige har ett samarbetsavtal med de nordiska länderna för insatser inom räddningstjänsten, Räddningsverket har i en promemoria föreslagit att en liknande överenskommelse om samverkan ska träffas med Estland och Lettland. Genom samarbetet ska den estniska och lettiska räddningstjänsten vid de stora olyckor som inträffar snabbt kunna få hjälp med personal och utrustning.

6.1.3. Konsekvenser av EU-medlemskapet

Tillkomsten av EU:s hjälporganisation ECHO är en betydelsefull hän- delse i den internationella hjälpverksarnhetens utveckling. Tillkomsten uttrycker både medlemsstatemas politiska vilja att vidareutveckla och fördjupa sitt samarbete och en insikt om den utrikespolitiska betydelsen

• Sida 100
•  Original

av att det europeiska samarbetet kraftsamlas mot ett område som kom- mit i centrum efter det kalla kriget. Företrädare för ECHO understryker med hänsyn till dessa förhållanden starkt vikten av att de betydande hjälpresurser som ECHO — med EU:s samlade ekonomiska makt — får möjligheter att hantera kommer till synlig användning i insatser. Denna synlighet anses viktig både av allmänna EU-politiska skäl och med hän- syn till rådande, företrädesvis transatlantiska konkurrensförhållanden.

Inriktningen av ECHO:s verksamhet har hittills styrts av EU-kommis- sionen inom ramen för dess ansvar. Medlemsstaterna har under de få år som ECHO funnits som samordnande organ och katalysator haft relativt begränsade möjligheter att påverka eller ens få insyn. Detta gäller inte enbart snabba insatser, som måste genomföras utan tids- ödande samrådsprocedurer.

I takt med att katastrofinsatsemas volym och utrikespolitiska betydel- se ökat — och ECHO:s disponibla resurser för ändamålet svällt — har svårigheterna ökat för medlemsstaterna att relatera inriktningen av sin egen, nationella hjälpverksamhet till den kollektivt finansierade verk- samheten via ECHO. Det uppenbara behovet av ett tydligt och bland medlemsstaterna förankrat regelsystem som grund för ställningstagan- den till prioriteringar m.m. har nyligen börjat tillmötesgås. ECHO har utarbetat ett förslag till regelsystem som under det närmaste året kom- mer att bli föremål för dialog och överläggningar mellan EU-kommis- sionen, ECHO och medlemsstaterna. Det är i det sammanhanget vik- tigt att klargöra fördelningen av roller mellan ECHO och den västeuro- peiska unionen (WEU) inom vars ram en parallell diskussion äger mm om civila katastrofinsatser.

Som nybliven EU-medlem med stark tradition och en betydande kom- petens inom katastrofhjälpens område kommer Sverige att stå inför viktiga vägvalsfrågor. Det gäller förhållandet mellan vår nationella poli- tik på detta område — främst inriktad mot FN-systemet — och vårt del- tagande i det nyetablerade, ännu kontursvaga men resursstarka hj älp- arbetet inom EU.

Enligt utredningens mening knyter det svenska intresset an till framför allt två frågor. Det är för det första av naturliga skäl angeläget att Sve- rige aktivt verkar för att nuvarande vilja från kommissionens och ECHO-ledningens sida att ge medlemsstaterna reellt inflytande över in-

• Sida 101
•  Original

riktning och prioriteringar leder till resultat i substantiellt och procedu- rellt avseende. Efter måttet av vår förmåga och politiska tyngd inom EU bör vi söka påverka ECHO:s verksamhetsinriktning utin'ån svenska värderingar och erfarenheter.

Det är för det andra uppenbart att ECHO är en viktig — på sikt sanno- likt ännu viktigare — källa till finansiering av svenska hjälpinsatser. Om det svenska katastrofanslaget fortsätter att i framtiden minska i omfatt- ning är det särskilt angeläget att svenska hjälporgan utnyttjar EU:s re- surser. Sverige bör mot den bakgrunden bl.a. verka för att även statliga organ får möjligheter att finansiera hjälpinsatser med EU-medel. Med de omfattande resurser som organisationen disponerar bör fler svenska ideella organisationer söka få till stånd avtal med ECHO och planera projekt som gör det möjligt för dem att ta i anspråk de medel som står till förfogande.

Av det bidrag som Sverige lämnar till EU:s hela verksamhet konnner — beräknat utifrån den andel av de samlade medlen som EU anslår till biståndsåtgärder — årligen fram till 1998 drygt 700 milj. kronor att an- vändas för finansiering av den gemensamma biståndsverksamheten. Under år 1993 utnyttjades nära 20 % av biståndsmedlen inom EU för katastrof- och flyktinghjälp.

Svenska hjälporgan har ännu inte ansökt om några medel nån EU för specifika humanitära hjälpinsatser, och det är för tidigt att bedöma hur stor betydelse den här typen av finansiering kan komma att få.

6.1.4. Systemet för finansiering av svensk medverkan i hjälpverksamheten

Finansieringen av internationella hjälpinsatser sker i stor utsträckning med medel som de internationella organisationerna får från givarlän- dema. Det kan vara generella kontantbidrag eller bidrag riktade mot en speciell insats. De riktade bidragen lämnas i alhnänhet på begäran av en organisation med anledning av en händelse som nyligen har inträffat. De kan vara förenade med villkor, t.ex. att organisationen ska använda givarlandets personal och utrustning. Ofta ställer givarlandet emellertid inga krav. Den internationella organisationen gör med de medel som inte är villkorade en upphandling av den medverkan med personal, ut—

• Sida 102
•  Original

rustning, mat och medicin som behövs — och väljer av naturliga skäl det eller de alternativ som enligt organisationens bedömning samman- taget ger den bästa hjälpen.

Det förekommer emellertid också att länder erbjuder sig att sända lämpliga styrkor och att på egen hand jinansiera deras medverkan. Den internationella hjälporganisationen har i en sådan situation att godta erbjudandet eller att inte göra det. Den här metoden för finan- siering har för- och nackdelar för både organisationerna och givar- ländema. Negativt är det att en organisation inte har full handlings- frihet och att åtgärderna som en följd av detta kan bli dyra. Metoden kan emellertid vara lämplig när insatser med en resurs av det slag som myndigheterna i givarlandet erbjuder måste ske mycket snabbt och det inte finns tid för upphandling eller överläggningar med flera parter. För givarlandet har det givetvis betydelse att de mer direkt kan påverka an- vändningen av sina egna hjälpstyrkor. Det kan vara fråga om enheter som ännu inte har utnyttjats ute i katastrofområdena och behöver få den erfarenhet som endast hjälpinsatser kan ge. Åtskilliga länder anser vidare att det inrikes- och Utrikespolitiskt har ett värde att de får visa upp sin hjälpverksamhet.

Sverige har, som utredningen framhållit, sedan länge i hög grad bidragit till finansieringen av den katastrofhjälp som internationella organisatio- ner — framför allt FN-organen — bedrivit. Bidragen till dessa insatser har lämnats inom ramen för det s.k. katastrofbiståndet, som i sin tur är en del av biståndsverksamheten. Som utredningen redogjort för har Sverige emellertid under senare år i ökad utsträckning även deltagit med personal och utrustning i de internationella hjälpaktioner som ägt rum inom framför allt FN-systemets ram.

De erfarenheter av svenska hjälpinsatser med personal och utrustning som nu finns visar att det i en situation där det råder brist på kvalifice- rade resurser för katastrof- och flyktinghjälp kan vara en tillgång för de internationella organisationerna och de drabbade länderna att även Sverige är berett att i ökad utsträckning sätta in personal och andra resurser. Ett annat skäl för dessa insatser, som nrmalt får stor mass— medial uppmärksamhet, är att svenskt bistånd blir mer synligt. Viktigt i det här sammanhanget är också att de svenskar som. deltagit kan för- medla personliga intryck till sin omgivning. Insatsstyrkomas arbete kan även medföra en ökning av den svenska tjänste- och varuexporten.

• Sida 103
•  Original

Ökad svensk närvaro internationellt utvecklar vidare kunnande och er- farenheter hos svenska hjälporgan om olika slag av katastrofer. Alla får efter hand ökade kunskaper om hjälpbehoven och hur de kan tillgodo- ses. Motivationen stiger allmänt sett i verksamheten.

Direktfinansering av en del hjälpåtgärder — i första hand inom ramen för de internationella organisationemas verksamhet — är ett sätt att verka för att det egna landet får göra de insatser som åtminstone moti- verar den beredskap som har organiserats. Enligt utredningens mening kan det mot den redovisade bakgrunden vara en fördel för samarbetet inom den internationella hjälpverksamheten om Sverige i likhet med ett antal andra länder planerar för att använda en del av de medel som är avsedda för katastrof- och flyktinghjälpen till direktfinansierade åt- gärder. En sådan ordning är som framgått en styrka framför allt i situa- tioner när de internationella hjälporganen inte har kapacitet för att snabbt kunna mobilisera egen personal och utrustning. Om de direkt- finansierade svenska insatserna är efterfrågade och kostnadseffektiva, bör en sådan inriktning inte vara oförenlig med vår traditionella strävan att stödja FN-organen i huvudsak genom kontanta bidrag. Det ska på- pekas att även direktfinansierade insatser bör initeras på begäran från FN-organ eller andra internationella hjälporganisationer.

Hjälpbehoven växlar i omfattning och inriktning från år till år och det är svårt att med bestämdhet ange hur stor andel det skulle vara lämpligt att avsätta för egenfinansierade insatser. Som framgått av redovisning- en tidigare i betänkandet har beloppen som Räddningsverket, SWED- RELIEF och ideella organisationer disponerat för insatser med personal och utrustning enstaka år utgjort uppemot 10 % av katastrofanslaget. Strävan skulle enligt utredningens mening kunna vara att uppnå en direktfinansiering genomsnittligt per år på minst 10 % av detta anslag. Ett slutligt ställningstagande och en närmare precisering i denna fråga fordrar mycket noggranna avvägningar.

Utredningen vill &amhålla att en större andel direktfinansierade insatser innebär möjligheter att öka volymen i verksamheten, vilket leder till att de fasta kostnadema för beredskapen kan slås ut på fler insatser och att kostnaderna per insats därmed minskar. Detta ska tillsammans med åt- gärder inom det organisatoriska området, stand by-avtal och insats- paket (service packages) ses som ett led i strävandena att öka Sveriges medverkan i den internationella hjälpverksamheten.

• Sida 104
•  Original

6.2. Principer för utveckling av den svenska hjälpverksamhetens organisation

6. 2. 1 Inledning

Den svenska katastrof- och flyktinghjälpen med personal och utrust- ning bör som utredningen framhållit inriktas på fyra slag av insatser, nämligen

D Räddningsinsatser; Cl Miljöskyddsinsatser; Cl Flyktinghjå'lp; och D Åtgärder för återuppbyggnad och utveckling.

Räddnings- och miljöskyddsinsatsema har hittills varit få. Åtgärder i samband med flyktingkatastrofer har ökat under senare år i omfattning och utsträckning i tiden. Det är som regel fråga om komplexa katastro- fer. Åtgärder som syftat till återuppbyggnad har förekommit. Som &am- går av utredningens bedömning i kapitel 5 torde frekvensen i efterfrå- gan på svenska hjälpinsatser — och omfattningen av dem — komma att öka.

En effektiv och ändamålsenlig användning av svenska resurser i den internationella katastrof— och flyktinghjälpen fordrar en inriktning av verksamheten som svarar mot de allmänna förutsättningar som utred- ningen behandlar i de följande avsnitten.

6. 2. 2 Snabbhet

En grundläggande förutsättning för en effektiv hjälpverksamhet med personal och utrustning är att insatserna i en del fall snabbt kan sättas i gång. Behovet av snabbhet varierar emellertid. Omedelbar hjälp ford- ras vid t.ex. jordbävningar, kemikalieolyckor och skogsbränder. Endast om händelsen har kunnat förutses eller räddningsinsatsen ser ut att bli utdragen kan kravet på snabbhet eftersättas. Tidsaspekten har i allmän- het större betydelse vid räddningsinsatser än när det är fråga om flyk- tinghjälp eller åtgärder för återuppbyggnad och utveckling. Ibland kan

• Sida 105
•  Original

emellertid även hjälpbehoven vid flyktingkatastrofer vara av akut ka- raktär.

Behovet av att kunna ingripa på ett tidigt stadium gör det naturligt att inrikta beredskapen för räddnings- och miljöskyddsinsatser på händel- ser i närområdet. Erfarenheten visar att åtgärderna för flyktinghjälp och återuppbyggnad kan bedrivas även på relativt långt håll från Sverige. Kraven på transportorganisationen ökar emellertid med avstånden. Det gäller &amför allt kostnaderna, som kan bli stora om hjälpbehoven är betydande och det fordras förhållandevis mycket personal och utrust- ning. Om verksamheten ska bedrivas i relativt stor skala och insatsen behöver göras snabbt, är Sydostasien och Sydamerika inga naturliga områden för svenska hjälporgan. Det finns länder på närmare håll som har lättare att ge den hjälp som fordras i sådana områden.

6.2.3. Styrkornas sammansättning

Inledning

En annan förutsättning för effektiva svenska hjälpinsatser är att vi med- verkar med enheter som är anpassade till hjälpbehoven. Detta har inte bara med avstånden och kraven på transportorganisationen att göra. Hjälpstyrkomas storlek och sammansättning påverkar också deras sätt att fimgera.

Erfarenheten från den hittillsvarande svenska hjälpverksamheten är att det i alhnänhet inte fordras några stora styrkor. Alltför omfattande en- heter gör det svårt att bedriva en flexibel verksamhet anpassad till för- hållandena i hjälpområdena och till den verksamhet som andra organ svarar för i dessa områden. Om styrkorna tvärtom är för små, påverkar det slagkraften och uthålligheten. Det går på den här punkten inte att dra några generella slutsatser. Förhållandena är aldrig identiska i de olika hjälpsituationema. Det aktuella läget avgör vad som fordras. ORa ändras sammansättningen in i det sista med hänsyn till bl.a. andra länders insatser.

Begreppet "särskilda civila insatsstyrkor " Till utredningens uppgifter hör att pröva hur insatser med särskilda

• Sida 106
•  Original

civila insatsstyrkor lämpligen skulle kunna organiseras. Begreppet särskilda civila insatsstyrkor kan tolkas så att personalen som ska ingå i dem är avdelad uteslutande för uppgifterna i den internationella hjälp- verksamheten. Det finns också utrustning avpassad och iordningställd för de uppgifter som organisationen ska lösa. Styrkoma är samtrim- made genom planer, utbildning och övning. Personalen vistas under tjänstgöringen vid de anläggningar som organisationen disponerar. Det finns vidare någon form av beredskap — styrkorna ska kunna ge sig av inom en fastställd tid för att påbörja insatserna. Beredskapsgraden kan givetvis förändras med hänsyn till de behov som för tillfället föreligger och vilka uppgifter som kan bli aktuella. Skälen för dessa långtgående förberedelser har med kraven på styrkorna i det mest akuta skedet att göra.

En hjälporganisation som uppfyller mycket höga krav på beredskap och operationsfönnåga har möjligheter att snabbt vidta effektiva åt- gärder. Det har betydelse framför allt vid katastrofartade olyckor när många människors liv är i fara och det fortfarande genom räddnings- insatser går att rädda åtminstone en del av de drabbade. Vid insatser

i samband med de andra slag av händelser som verksamheten tar sikte på — miljöskyddsinsatser, flyktinghjälp och återuppbyggnad — har tids- faktom som tidigare nämnts i alhnänhet inte samma betydelse. Gemen- samt för alla fyra slagen av insatser gäller att sammansättningen på styrkan givetvis ska svara mot hjälpbehovet i situationen som förelig- ger. Det är ofta svårt att i någon större utsträckning komplettera eller på annat sätt förändra resurserna när styrkan har gett sig i väg — fram- för allt om det är långt till katastrofområdet. En felaktigt sammansatt och utrustad styrka kan ha svårt att göra sig gällande i hjälparbetet.

Vid de insatser som hittills ägt rum har det gått att bemanna tillräckligt stora styrkor och att på ett tillfredsställande sätt uppfylla tidskraven. Det gäller både räddningsinsatser, som till största delen utförts av den kommunala räddningstjänstens personal, och de hjälpinsatser av övriga slag som SWEDRELIEF eller ideella organisationer svarat för. För de senare mer långvariga insatserna har det som regel funnits betydligt mer tid för förberedelser än när det varit fråga om räddningsinsatser. Det karaktäriserar också den del av hjälpen i samband med flykting- katastrofema och i ännu högre grad åtgärderna som syftat till återupp- byggnad och utveckling och som framför allt SWEDRELIEF deltagit i.

• Sida 107
•  Original

Som utredningen framhållit kommer behovet av svensk hjälp också i framtiden att variera i omfattning och inriktning från insats till insats. Det ligger i sakens natur och utgör en grund för utredningens slutsatser tidigare i detta kapitel. De faktorer som inverkar på hjälpbehoven har som tidigare nämnts med geografiska, ekonomiska och politiska för- hållanden att göra. Även andra länders intresse att ge hjälp och sam- spelet mellan hjälpstyrkor från olika länder spelar in. Till bilden hör att efterfrågan på insatser inträffar oregelbundet och inte går att förut- se. Utredningen anser mot den bakgrrmden att det är angeläget att vid sammansättningen av de svenska hjälpstyrkoma säkerställa den flexi- bilitet som under de gångna årens verksamhet visat sig vara en avgö- rande fördel. Detta gäller oavsett hur ansvar och uppgifter i framtiden fördelas mellan olika myndigheter och andra organ. Som framgår av redogörelsen i Bilaga B utnyttjar även en rad andra länder i sin inter- nationella hjälpverksamhet de resurser som är avsedda för i första hand nationella uppgifter.

Termen "särskilda civila insatsstyrkor" leder tanken till i förväg beman- nade, samövade och utrustade enheter som svenska hjälporgan är be- redda att omedelbart sätta in. Enligt utredningens mening bör begreppet emellertid också kunna avse ett system som innebär att hjälporganen utarbetar modeller för hjälpstyrkor för olika slag av typinsatser. Detta bör innefatta både insatser som måste ske omedelbart, dvs i akuta lä- gen, och insatser som det inte är lika angeläget att snabbt få till stånd. Räddningsverket har som &amgått gjort sådana förberedelser för insat- ser vid jordbävningar och för logistikstöd till UNHCR. Utredningen be- dömer emellertid att arbetet kan drivas betydligt längre. För en vidare- utveckling talar &amför allt det förhållandet att resurser från olika slag av svenska hjälporgan i ökad utsträckning ska kunna utnyttjas tillsam- mans. Dessa frågor behandlas vidare i avsnitt 6. 4.

Med den ansats som utredningen väljer ökar kretsen av personal som kan komma i fråga för insatser. Det kan vara den kommunala rädd- ningstjänstens personal, experter av de olika slag som SWEDRELIEF har kontrakt med, militärt anställda, pliktutbildade som ingår i en rekry- teringsgrupp för frivillig internationell hjälpverksamhet (se vidare av- snitt 6. 5) och de ideella organisationemas deltagare. Den personal som förklarar sig villig att medverka informeras om vilka typer av styrkor som de kan behöva att ingå i. Chefer och annan ledningspersonal och de som svarar för nyckelfunktioner — t.ex. sambandspersonalen — kan

• Sida 108
•  Original

ges en enklare utbildning eller få möjligheter att vidta andra slag av för- beredelser. Det kommer vidare att behövas en organisation som gör det möjligt att ta till vara personal med olika slag av kunskaper, erfarenhe- ter och intressen.

FN-organen efterfrågar ofta enstaka specialister eller experter för att fylla vakanser i organisationen under ett kritiskt skede av en katastrof (s.k. sekondering). Det går inte att i det fallet tala om en insatsstyrka. Det behövs emellertid en organisatorisk lösning som gör det möjligt att besvara förfrågningar och att besluta om dessa specialisters och exper- ter's medverkan i hjälpinsatsema.

6. 2.5 Samutnyttjande av resurser Erfarenheterna från den svenska hjälpverksamheten visar att det finns en hel del civila och militära resurser som går att använda i katastrof- och flyktinghjälpen utomlands. Dessa resurser är avsedda för de för— beredelser som svenska myndigheter har gjort inför krig eller stora olyckor i fred som skulle kunna drabba Sverige. Både personalen och materielen i organisationen kan utnyttjas även för den internationella hjälpverksamheten. Det är därmed inte nödvändigt att engagera per- sonal med hög beredskap exklusivt för hjälpverksamheten utomlands. Det behövs inte heller någon särskild utrustning annat än för mycket begränsade uppgifter — t.ex. vissa slag av fordon och utrustning för satellitkommunikation. Kostnaderna för materielen avser till största delen den hantering som fordras och den materiel som blivit försliten och måste ersättas. Möjligheterna att använda befintliga resurser inom det civila och militära försvaret och räddningstjänsten i fred gör det möjligt att snabbt mobilisera de svenska hjälpstyrkoma. Det håller vidare kostnaderna nere.

6. 2. 6 Samlat agerande utåt

En annan typ av samverkan — lika viktig för resultaten av den svenska katastrof— och flyktinghjälpen — syftar till att de svenska hjälporganen ska kunna agera samlat både mot internationella organisationer och mot enskilda hjälpbehövande länder. Ett samlat kontaktarbete visar på bredden i den hjälpverksamhet som Sverige kan bidra med. Det blir också lättare för aktörerna utanför landet att utnyttja de svenska resur-

• Sida 109
•  Original

serna om de inte behöver förhandla med flera svenska hjälporgan. Ett samlat agerande utåt ökar av naturliga skäl möjligheterna för svenska hjälporgan att delta i insatser som deras resurser lämpar sig för. Slutsat- sen gäller både statliga hjälporgan och ideella organisationer i Sverige.

6. 2. 7 Fortsatt utveckling av den internationella samordningen

En förutsättning för effektiva svenska hjälpinsatser är, slutligen, att de internationella organisationerna fortsätter att utveckla instrumenten för samordningen mellan sina olika verksamheter och mellan olika länders åtgärder. Betänkandet innehåller beskrivningar av den utveckling som skett och av de åtgärder som Sverige vidtagit för att stödja samord- ningssträvandena. Utredningen har i avsnitt 6.1 redovisat sina princi- piella synpunkter i flera frågor som har med den internationella sam- ordningen att göra.

Räddningsverket bidrar som framgått med personal till DHA och UNHCR för planering och för koordinering i samband med genom- förandet av hjälpinsatsema. Den här typen av medverkan och stöd har enligt utredningens mening ett stort värde för den internationella hjälp- verksarnhetens utveckling. Svenska myndigheter bör fortsätta att stödja den operativa samordningen. Den medverkan som sker när en händelse har inträffat avser som regel endast ett fåtal personer och avstånden be- gränsar i dessa fall inte deltagandet på det sätt som utredningen pekat på för de större och mer personal- och materielkrävande insatserna.

Till strävandena att utveckla den internationella samordningen hör att Sverige förbättrar samarbetet både med internationella organisationer och med enskilda länder. Det senare gäller framför allt länder i Sveri- ges närområde som kan behöva medverkan eller själva medverka vid omfattande och krävande räddningsinsatser.

6.3. Organisation 6.3.1 SIDA:s roll

SIDA disponerar medel under anslagsposten katastrof- ochflykting-

• Sida 110
•  Original

bistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m. (det s.k. katastrofanslaget) efter beslut av regeringen eller av biståndsmyndigheten. Beslut om bi- drag under 15 milj. kronor fattas normalt av SIDA, medan övriga ären- den prövas av regeringen efter framställning från biståndsmyndigheten. SIDA kan ibland för katastrofhjälp använda även de anslag som är av— sedda för långsiktigt samarbete med vissa länder.

SIDA:s uppdrag inom katastrofbiståndets område är att Cl Aktivt bevaka utvecklingen ! katastrofområdena;

CI Bereda ärenden om insatser genom FN—organ, ideella organisationer eller andra aktörer;

Cl Efter beslut av myndigheten eller regeringen ingå avtal med den genomförande parten och att följa upp biståndet;

Cl Föra en dialog med katastrofbiståndets aktörer och ta initiativ till åtgärder;

Cl Rapportera resultat och låta utvärdera insatser på katastrof- området;

D Svara för utvecklingsarbete inom hjälpverksamheten.

SIDA använder sig av olika kanaler, t.ex. ideella organisationer och FN-organen, när den ska genomföra biståndet. Myndigheten kan i un- dantagsfall också själv genomföra insatser med hjälp av t.ex. konsult- företag.

Vid en akut katastrof kommer en förfrågan till SIDA från FN-organen eller de organisationer som är verksamma på platsen med långsiktigt bistånd. Förfrågan från FN-organen gäller främst ekonomiskt stöd, men det kan ibland också vara fråga om personal eller varor.

UNHCR är en av de viktigaste aktörerna inom katastrofområdet bland FN-organen. SIDA ingår årligen avtal med denna organisation om stöd till förutsebara insatser i länder som drabbas av långvariga katastrofer. Till detta kommer en post som inte är avsedd för något bestämt områ- de. Medlen brukar användas för plötsligt uppkomna flyktingkatastrofer.

• Sida 111
•  Original

Om UNHCR beslutar att införa ett system med insatspaket (service packages), skulle — enligt överväganden inom SIDA — en del av de geografiskt icke bundna medlen kunna tas i anspråk för sådana insatser i den operativt ansvariga myndighetens regi. Detta skulle vara en paral- lell till biståndsmyndighetens samarbete med ICRC. Medlen är i dessa fall avsatta för insatser genomförda av Svenska Röda korset.

Svenska ideella organisationer kommer vanligen in i den akuta fasen av en katastrof endast om de på grund av långsiktigt utvecklingSarbete är representerade i det drabbade området. Det är i sådana fall sällan fråga om några insatsstyrkor utan om upphandling av t.ex. mat eller utsäde som bidrar till att lindra katastrofens verkningar. Som regel kommer organisationerna emellertid in först i nästa skede av en kata- strof, när det är fråga om att planera för återuppbyggnad m.m. SIDA har vanligen överläggningar med de organisationer som är verksamma i katastrofdrabbade länder eller regioner. I dessa överläggningar bör också den i nästa avsnitt föreslagna operativt ansvariga statliga myn- digheten delta, om den bedriver verksamhet i dessa områden.

Ansvaret för kontakter mellan staten och det nätverk för samråd mellan ideella hjälporganisationer som har tillkommit på initiativ av'Utrikes- departementet bör i fortsättningen ligga på SIDA. Förutom möten för informationsutbyte och samordning bör biståndsmyndigheten ta på sig uppgiften att i de dagliga kontakterna med FN-organen söka underlätta för organisationerna att få göra insatser i FN-organens regi.

6.3.2. Samlat ansvar for genomförandet av den civila statliga hjälpverksamheten

Utredningen anser att genomförandet av statliga hjälpinsatser bör, ske under ledning av en statlig myndighet, som, har ett sammanhållande an- svar. Eftersom det är fråga om humanitära insatser inom det civila om- rådet är det naturligt att ledningen utövas av en civil myndighet. _

Ledning irmebär att insatserna med personal och utrustning operativt ska genomföras av den civila statliga myndigheten. Till uppgiften att leda hör också en del åtgärder som har med förberedelserna för verk- samheten att göra: sammanställning av uppgifter över statliga och andra resurser, planering av styrkor för olika slag av insatser, utbildning av

• Sida 112
•  Original

ledningspersonal samt beskrivning av de svenska hjälpresursema för internationella organisationer.

SIDA utför som tidigare framgått mycket begränsade hj?" _ i egen regi. Det är inte lämpligt att belasta biståndsmynf * . operativa uppgifter av det slag som utredningens överväganden nan- fattar. Att inrätta en helt ny myndighet för internationell nia./river;- samhet med resurser från andra berörda organ är inte heller ett rea- listiskt alternativ. En sådan myndighet skulle bli beroende av kunna.—r.— de och resurser hos andra organ. Alternativet skulle adnnnrsnativr sett leda till kostnader som inte motsvaras av besparingar på nära nå't

i förvaltningen.

Räddningsverket har numera omfattande erfarenheter av int...:niatic katastrof- och flyktinghjälp. Till verkets uppgifter hör ett sarrnnanh ansvar för den beredskap Sverige håller för att karma bisrä med tät ningstnsatser vid katastrofer i andra länder. Enligt den inriktning som regeringen beslutat om - en redogörelse finns i prop. ; 9539/90J0tl bil. 6 - ska verksamheten planeras så att insatser kan genomföras i samarbete med berörda myndigheter samt nationella och Lil'-reninna— nella organisationer. Räddningsverket har senare också "fått i uppdrag;; att hålla beredskap för insatser utomlands inom flyktingömrådet. Re- geringen har i flera fall beslutat om sådana insatser.

Räddningsverkets hjälpinsatser har enligt de utvärderingar som gj ' - och enligt bedömningar inom de berörda intemationelia org nema — varit effektiva. Inom verkets centrala förvalnting och vi' ningsskoloma finns den kunskap, administrativa kapacitet och ut ' , _» lighet som sådana insatser fordrar. Myndigheten är van att samordna verksamhet och att utnyttja resurser inom många olika verksamheter i samhället. De internationella kontakterna är väl utvecklade inom så gott som alla verkets områden.

Det är naturligt att fortsätta bygga den humanitära hjälpverksarnht "* " . kring den svenska räddningstjänsten. För detta talar att räddning . . ten har kunnande och resurser som kan användas för både räddnings— insatser och andra slag av hjälpinsatser. Ett annat skäl är som framgått att erfarenheterna av insatser i andra länder har stor betydelse även för vår egen beredskap inför stora olyckor och allvarliga störningar i vik- tiga samhällsfunktioner samt för planeringen av räddningstjänsten

• Sida 113
•  Original

krig. Från dessa utgångspunkter är det naturligt att Räddningsverket operativt håller samman verksamheten.

Utredningen föreslår att Räddningsverket ska få i uppdrag att svara för genomförande av räddningsinsatser, miljöslg/ddsinsatser och in- satser inom jlyktinghjälpens område. I uppgiften bör ingå att se till att de befintliga resurserna utnyttjas på ett effektivt sätt och att olika strävanden samordnas så att onödigt dubbelarbete inte uppstårn

Uppgiften att verka för ett samlat uppträdande från de verkställande svenska hjälporganens sida i förhållande till internationella organisa- tioner och till enskilda länder som behöver hjälp bör däremot vara en uppgift för SIDA och regeringen. Räddningsverkets föreslagna roll i den internationella hjälpverksamheten förutsätter att förhållandet till den statliga biståndmyndigheten och de ideella organisationerna blir klargjorda. SWEDRELIEF:s placering i organisationen behöver också övervägas. Utredningens bedömningar i dessa frågor redovisas i de närmast följande avsnitten.

Insatser för återuppbyggnad och utveckling fordrar en annan typ av planering än den mer akuta katastrofhjälpen. Prioriterade områden för återbyggnadsinsatsema år de s.k. programländerna, vilket innebär att finanseringen kan ske genom utnyttjande av medel från landrarnarna. Ansvaret för dessa insatser bör ligga på SIDA. Biståndsmyndigheten har en överblick över resurserna som finns inom området. De svenska myndigheter eller andra organ som varit involverade i den akuta fasen bör emellertid kunna bidra med bedönmingar och om de i det aktuella fallet har kompetens också kunna tas i anspråk för att utföra även mer långsiktiga insatser som syftar till återuppbyggnad och utveckling. Räddningsverket har genom bostadsförsörjningsprojektet i f.d. Jugo- slavien rört sig i gränsområdet mellan insatser i den akuta fasen och återuppbyggnadsåtgärder. '

6.3 . 3 S WEDRELIEF :s placering i organisationen

Bakgrund Utredningens bedömning i föregående avsnitt att hjälpverksamheten inom det civila området ska byggas kring den svenska räddnings- tjänsten och att Räddningsverket ska få i uppdrag att hålla samman

• Sida 114
•  Original

hjälpverksamheten inom det civila onrrådet aktualisaar trög m. om. SWEDRELIEF:s placering.

SWEDRELIEF:s operativa resurser består framför att»: av den mamma! som är beredd att med kort varsel — högst en vecka _. in. att delta i hjälpinsatser. Nyrekrytering av ett 40—tal person annat år. Dessa ska efter att de inträtt i organisationen gener utbildning och efter hand få information. De behov./er i.u—ruv- r ' '» insats ska genomföras. SWEDINT biträder med dessa SWEDRELIEF har också möjligheter att utnyttja andra i Försvarsmakten.

tjänsteman som under 75 % av normal arbetstid är engagerad to a ' leda verksamheten. Uppdragen har varit fler under den senaten * ' perioden än tidigare. Fortfarande är de emellertid förhållandevis få -— i genomsnitt ett nytt uppdrag per år.

Erfarenheten visar att SWEDRELIEF:s resurser bäst tas tillvara i fasen efter det akuta skedet — när en verksamhet ska återställas eller det fordras hjälp med uppbyggnad av infrastrukturen och med utveckling. Tyngdpunkten i Räddningsverkets hjälpverksamhet är som framgått de relativt resurskrävande insatserna i ett tidigt skede av ett händelseför- lopp. De båda organen kompletterar varandra sett över tiden.

Bör SWEDRELIEF även i fortsättningen till/röra Försvarsmakten? Den svenska hjälpverksamheten utomlands bör även i fortsättningen innehålla en funktion av den typ som SWEDRELIEF svarar för. Det gäller emellertid att klargöra om Försvarsmakten ska fortsätta att vara huvudman. Hot- och riskutredningen har i sitt betänkande (SOU 1995zl9) Ett säkrare samhälle föreslagit att verksamheten ska överfö- ras till Räddningsverket.

SWEDRELIEF kom till som en organisation inom det militära. försvaret för nästan 20 år sedan. Räddningsverket existerade inte vid ot.—n riden. Det fanns ingen civil myndighet med förutsättningar att genomföra hu- manitära hjälpinsatser av de olika slag som planerades. Det var i det

• Sida 115
•  Original

läget naturligt att uppdra åt det militära försvaret att svara för verksam- heten.

För en lösning som innebär att SWEDRELIEF fortsätter att tillhöra För- svarsmakten talar att organisationen kan repliera på hela det militära försvarets resurser. Det har visat sig vara en fördel att kunna utnyttja de militära resurserna. Officerare kan tas i anspråk civilt för att leda insat- ser som organisationen genomför. Specialister av olika slag som finns inom Försvarsmakten kan behövas för insatser som SWEDRELIEF ska utföra. Det gäller t.ex. minröjning, som av allt att döma kommer att bli en allt vanligare uppgift i det internationella hjälparbetet. Insatser krä- ver ofta materiella resurser av olika slag som finns i stor utsträckning inom det militära försvaret. Administrativt får organisationen utan stör- re merkostnader stöd från SWEDINT. Från Försvarsmaktens synpunkt kan det vara värdefullt att även det militära försvaret bedriver en viktig fredlig och humanitär verksamhet.

Utredningen utgår emellertid från att militära personella och materiella resurser ska kunna användas i en integrerad hjälporganisation även un- der ledning av en civil myndighet. Militärt anställda och militär utrust— ning har utnyttjats i flera av Räddningsverkets hjälpinsatser. Det samar- bete som fordras har inte varit svårt att få till stånd. Samverkan har varit naturlig mot bakgrund av att de ansvariga myndighetema i det här samarbetet —— Försvarsmakten och Räddningsverket — sorterar under samma departement i regeringskansliet och att ett nära samarbete mel- lan dem förekommer inom många andra områden i totalförsvaret.

Ett avgörande skäl för en överföring av SWEDRELIEF till Räddnings- verket är enligt utredningens mening att uppgifterna i båda fallen är civila och att de i sak hör samman. SWEDRELIEF har personella re- surser som ibland behövs vid insatser som Räddningsverket gör. Om- vänt händer det att Räddningsverkets resurser har betydelse i det arbe- te som SWEDRELIEF utför. En sammanföring skulle från den utgångs- punkten innebära en förenkling och effektivisering. Det senare gäller inte minst kontakterna med de internationella organisationer och en- skilda länder som kan komma att begära svensk medverkan i kata- strof- eller flyktinghjälpen. Dessa kontakter är mycket arbetskrävande. På den här punkten skulle integreringen även leda till minskade kostna- der. En överföring ter sig naturlig även med hänsyn till principen — som

• Sida 116
•  Original

det understryks i direktiven - att civila insatser bör stå under civil led- ning.

Räddningsverket har som framgått en omfattande personell samverkan med bl.a. DHA och UNHCR. Samarbetet med UNHCR har resulterat i en beredskap för hjälpinsatser. Liknande förberedelser kan komma att ske i samarbetet med DHA. SWEDRELIEF har för sin del väl upparbe- tade kontakter med UNICEF. En för Räddningsverket och SWED- RELIEF gemensarn organisation för planering och förberedelser vid den typ av insatser som de båda organen utför skulle göra det lättare för internationella organisationer att inhämta underlag och i ett allvarligt läge bedöma vilka svenska resurser som de skulle behöva eller kunna anlita. Samma sak gäller enskilda länder som Sverige samarbetar med. Bredden i det svenska kontaktarbetet skulle öka, och svenska hjälp- resurser skulle sannolikt som en följd av detta i större utsträckning än hittills komma att tas i anspråk för hjälpinsatser. En sammanföring skulle höja potentialen i den svenska hjälpverksamheten och den sam- lade nyttan av de insatser som Sverige utför skulle stiga. Det finns synergieffekter i detta.

Utredningen jöreslår att verksamheten inom SWEDRELIEF ska föras över till Räddningsverket. Överföringen bör ske på ett sådant sätt att den inte minskar förutsättningama att med dessa resurser kunna utföra humanitära åtgärder av den art som hittills blivit genomförda av SWED- RELIEF. Genom förändringar i organisation och verksamhetsformer bör de resurser som Räddningsverket och SWEDRELIEF för närvarande förfogar över efter hand kunna anpassas till varandra så att det samlade värdet av beredskapen och insatserna ökar.

6.3.4. Samverkan mellan den statliga hjälpverksamheten och ideella organisationer

En rad svenska ideella organisationer arbetar med att ge humanitär hjälp i andra länder. En del av hjälparbetet finanserar organisationerna med egna insamlade medel. Normalt får de emellertid hjälp med finan- sieringen från det statliga katastrofanslaget för att kunna genomföra in- satser i katastrofområden utomlands.

• Sida 117
•  Original

De ideella organisationerna är, som utredningen framhållit, en viktig del av den svenska resursbasen för katastrof- och flyktinghjälp. Som ett led i strävandena att utveckla den här delen av verksamheten har de ideella organisationema på Utrikesdepartementets initiativ bildat ett nätverk. Syftet är att förbättra samarbetet med myndigheterna och med varandra så att de i ökad utsträckning kan få tillfälle att ställa personal — enskil- da personer eller grupper — till förfogande åt framför allt FN-organen för hjälpinsatser.

Utredningen ska enligt direktiven pröva om det behövs några åtgärder från statsmakterna för att främja samverkan mellan nätverket och den organisation som i &amtiden bör ha ett sammanhållet ansvar inom den statliga sektorn för internationell katastrof- och flyktinghjälp.

Enligt utredningens mening bör en samverkan mellan de ideella organi- sationerna i nätverket och SIDA, som svarar för kontakterna med den statliga hjälpverksamheten, omfatta åtgärder som gör att

(I ) Uppgifter om de resurser som finns inom nätverket systema- tiseras och presenteras för de internationella organisationer som kan komma att ha behov av dem;

(2) Ett ökat samarbete kan ske mellan statliga myndigheter och ideella organisationer när hjälpbehoven uppstår och insatser ska genomföras.

Det gäller på den första punkten att sammanställa uppgifter om de per- soner och den utrustning som organisationerna disponerar och att när- mare klargöra vad de kan användas till. Det kan vara lämpligt att i det här sammanhanget också bedöma vilka kompletteringar eller andra för- ändringar som eventuellt behöver göras för att insatserna ska kunna bli effektivare.

Utrikesdepartementet har utarbetat en beskrivning av den resursbas som nätverkets organisationer utgör och bidrar på olika sätt — t.ex. i överläggningar med bl.a. FN-organen — till att utveckla organisationer- nas internationella kontakter. Erfarenheten visar att det finns ett stort behov av förbättringar i dessa avseenden. Som utredningen tidigare framhållit bör det ankomrna på SIDA att svara för kontakterna med nätverket.

• Sida 118
•  Original

Även Räddningsverket kan emellertid sprida information om hjälp- behoven och annat till organisationerna i nätverket. Detta gäller både löpande och när någonting har inträffat som fordrar internationella hjälpinsatser. De svenska ideella organisationerna bidrar självfallet också genom utbyte av kunskaper och erfarenheter. Flera av organi- sationerna har lokala kontor eller andra kontaktställen i andra länder. De statliga organen och nätverkets organisationer kan dra nytta av varandras specialområden eller lokala kontakter när hjälpinsatsema ska genomföras.

6.4. Personella och materiella resurser för hjälpverksamheten

6. 4. ] Räddningsverkets resurser

Samutnyttjande

Den internationella hjälpinsatsema med personal och utrustning bör som utredningen tidigare nämnt — och som det &amhålls i direktiven

— i allt väsentligt ske genom användning av befintliga resurser. Det innebär till att börja med att personal och materiel som finns i bered- skap för räddningstjänsten ifred och krig ska kunna utnyttjas så länge det inte påverkar möjligheterna till effektiva räddningsinsatser inom landet. Den här resursbasen är omfattande och flexibel. Den kan använ- das för en i de här sammanhangen betydande verksamhet innan det blir nödvändigt med restriktioner. Räddningsverket har, som utredningen redovisat, träffat överenskommelser med räddningstjänsten i de större kommunerna i landet om att dessa vid en brådskande insats ska kunna delta med personal ur de styrkor som för tillfället är i tjänst. Det finns också inom den svenska räddningstjänstens organisation en omfattande utrustning som med kort varsel kan utnyttjas för &amför allt räddnings- och miljöskyddsinsatser utomlands.

Räddningsverket kan med det ansvar för organiserande och genom- förande av räddningsinsatser, miljöskyddsinsatser och åtgärder vid flyktingkatastrofer som utredningen föreslagit behöva använda resur- ser även från andra verksamheter i samhället. Erfarenheten visar att det i allmänhet inte finns några hinder för ett sådant samutnyttjande. En stor del av de resurser som Räddningsverket behöver — utöver det

• Sida 119
•  Original

som räddningstjänsten har — finns i SWEDRELIEF:s nuvarande orga- nisation, inom Försvarsmakten samt hos de övriga myndigheter och andra organ som räddningstjänsten normalt samarbetar med. Utred- ningen återkommer i avsnitten 6. 4.2 och 6. 4.3 till användningen av den tillgång som dessa resurser utgör.

Modeller för hjälpstyrkor vid typinsatser

Utredningen har tidigare i betänkandet konstaterat — det framgår ock- så av direktiven — att beredskapen för hjälpinsatser utomlands så långt möjligt ska byggas upp med befintliga resurser. Enligt utredningens mening kan det vara lämpligt att det inom hjälporganisationen utarbetas modeller för hjälpstyrkor vid olika typer av insatser. Dessa styrkor be- mannas med personal från resursbasen när insatsbehovet uppstår. Sam- ma slag av principiella överväganden om hur insatsstyrkoma ska vara sammansatta och dimensionerade gör Räddningsverket redan nu för de olika slag av insatser som ska ske i Sverige.

Utarbetandet av modeller innebär att Räddningsverket i samråd med SIDA och andra berörda organ tänker igenom vilka personella och ma- teriella resurser som behövs för att en hj älpstyrka under olika förhål- landen ska fimgera effektivt. Det kan vara fråga om insatser föranledda av olika slags händelser och -— för en och samma slag av händelse - vid insatser i situationer som växlar med hänsyn till bl.a. årstider, vä- derlek, avstånd från Sverige och tillgången på service i katastrofområ- dena. Bedömningar bör kunna ske med utgångspunkt i ett antal scena- rion. Räddningsverket har som nämnts gjort en bedömning av resurs- behovet för insatser vid jordbävningar och även förrådsställt en del av den befintliga materielen så att den ska vara lätt tillgänglig för flyg- transporter från Sverige. Förberedelser har också gjorts för logistikstöd vid flyktinginsatser och för en del slag av räddningsinsatser i närområ- det, framför allt Baltikum.

Valet av scenarion bör givetvis ske med hänsyn till den efterfrågan på svenska insatser som kan komma att finnas och som utredningen [har diskuterat i kapitel 5. Överväganden av samma slag som för jordbäv- ningar - som alltså resulterar i modeller för hjälpstyrkor —- skulle kunna göras för t.ex.

• Sida 120
•  Original

Översvämningar;

Vulkanutbrott; Stormar och snöaväder;

Skred och ras;

Skogsbränder; Oljeolyckor;

Kemikalieolyckor; och Flyktingkatastrofer av olika slag.

DDDCIUDDD

Övervägandena bör vara grundade på bedömningar om den taktik som hjälpstyrkoma ska använda sig av vid olika typer av händelser. Med ledning av sådana bedömningar går det att i stort ange vilka slag av personal som kommer att behövas, hur stor bemanningen bör vara, vilka inställelsetider som fordras och hur utrustningen och stödfunk- tionema ska se ut. Kraven kommer i verkligheten att växla från fall till fall. Modellema bör emellertid kunna vara ett grundkoncept som går att variera i innehåll med hänsyn till behoven i den aktuella situationen. Det säger sig självt att modellerna kan läggas till grund för den utbild- ning som i förekommande fall bör komma till stånd samt för de anpass- ningar i materielens utformning och i förrådshållningen som i allmänhet går att åstadkomma med förhållandevis enkla medel. Dessa förberedel- ser innebär vidare att olika slag av personal får information om vilka typer av insatser som de kan komma att tas i anspråk för.

Enligt utredningens mening är det naturligt att utnyttja modellerna för hjälpstyrkor i den planering för insatspaket som bl.a. Räddningsverket bör göra.

Beredskap med personal

Enligt utredningens bedömning finns det i den svenska resursbasen en beredskap med personal som kan användas för hjälpinsatser utomlands. Räddningsverket bör som operativt ansvarig myndighet liksom hittills träffa överenskommelser med andra organ om medverkan av deras personal — och i förekommande fall med enskilda. Det bör framgå av överenskommelserna vilka inställelsetider som ska gälla. En stor del av den personal som behövs finns i Räddningsverkets egen organisation och verket har givetvis i dessa fall goda förutsättningar att snabbt kun- na påverka planeringen och genomförandet.

• Sida 121
•  Original

Beredskap med materiel

Räddningsverket har hittills i samband med hjälpinsatsema i väsentlig utsträckning utnyttjat befintlig utrustning. Det är utrustning som Rädd- ningverket förfogar över för verksamheten i det! eller krig. Det har ibland också fordrats materiel eller förnödenheter från andra organ, framför allt Försvarsmakten. Även enskilda företag har bidragit med vad som fordrats.

Erfarenheten visar emellertid att en särskild anskaffning måste ske av utrustning som inte fnns i beredskap för insatser inom Sverige men som behövs vid intemationella hjälpinsatser. Det gäller bl.a. utrustning för satellitkommunikation. Samma sak är det med utrustning av nyckel- karaktär som det tar tid att ställa i ordning för insatser utomlands, t.ex. fordon som ska vara målade och märkta enligt föreskrifter för operativ verksamhet i FN-organens regi.

Förslag

Utredningen föreslår att Räddningsverket får i uppdrag att i samråd med SIDA och andra berörda organ utarbeta ett förslag till modeller för hjälpstyrkor för olika typer av insatser. Förslaget bör underställas rege- ringen innan modellerna börjar tillämpas i hjälpverksamheten.

Räddningsverket, SIDA och de övriga berörda organen bör vid utform- ningen av modellerna utgå från att personal ska rekryteras i huvudsak enligt de principer som för närvarande gäller för katastrof— och flykting- hjälpen. De planerande organen bör när det gäller materielen sträva efter att så långt möjligt utnyttja befintliga resurser. Övervägandena bör emellertid också omfatta den anskaffning som kan vara nödvändig för att hjälpstyrkoma i en del fall snabbt ska kunna påbörja insatserna. Ut- redningen återkommer i kapitel 9 till finansieringen av denna senare form av beredskap. '

6.4.2. SWEDRELIEF.-s nuvarande resurser

SWEDRELIEF har för närvarande 160 specialister av olika slag som är beredda att senast inom en vecka inställa sig för att delta i en insats. Er- farenheten visar emellertid att många i praktiken kan påbörja insatsen

• Sida 122
•  Original

inom en kortare tid. Denna kontraktsbundna personal är en resurs som även i fortsättningen bör utnyttjas i hjälpverksamheten.

Utredningens förslag att ansvaret för verksamheten ska överföras till Räddningsverket bör som tidigare nämnts inte innebära några föränd- ringar som minskar förutsättningama att utföra humanitära insatser av den att som hittills blivit genomförda av SWEDRELIEF. Förändringar sker lämpligen efter hand om de visar sig nödvändiga för att verksam- heten i ökad utsträckning ska kunna tillgodose den efterfrågan på irr- satser som kommer att föreligga. Utredningen räknar som framgått med att överföringen till Räddningsverket ska kunna leda till fler in- satser med personal från SWEDRELIEF:s organisation. Ett sådant ökat utnyttjande av resurserna är det främsta skälet för den förändring av ansvaret för verksamheten som utredningen föreslagit.

6. 4. 3 Försvarsmaktens resurser

Allmänt

Försvarsmakten förfogar över omfattande och allsidiga resurser med personal och utrustning som har förutsättningar att tillgodose väsentliga behov i den internationella hjälpverksamheten. Utredningen har i kapi- tel 3 kort beskrivit den medverkan med militär personal och materiel som skett i samband med Räddningsverkets och SWEDRELIEF:s hjälp- insatser sedan år 1988.

Utredningen ser inga hinder för ett ökat utnyttjande av Försvarsmak- tens resurser inom den civila hj älpverksamheten. Den orientering mot en hotbild med ett brett spektrum av även andra hot än rent militära som - enligt statsmakternas direktiv — pågår inom Försvarsmakten kommer att underlätta det ökade samarbete som fordras.

Behovet av transporter är som regel mycket stort vid svenska hjälp- insatser utomlands. Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 har För- svarsmakten under de senaste åren medverkat med långväga flygtrans- porter i samband med civila humanitära insatser i sex olika länder. För- svarsmakten har vidare bl.a. ett stort antal terränggående lastbilar som kan användas —- och har använts — för många av uppgiRema i hjälp- verksamheten.

• Sida 123
•  Original

Minräjning

Hotet från antipersonella landminor är i flera områden där fredsfräm- jande insatser äger rum — t.ex. f.d. Jugoslavien, de kaukasiska kon- fliktområdena och flera afrikanska stater — ett stort problem både för befolkningen och för personalen i hjälpstyrkoma. Att oskadliggöra minor är en kvalificerad uppgift som ligger i linje med den militära verksamhetens uppgifter i krig. Behovet av åtgärder i konfliktområden utomlands är emellertid så omfattande och verksamheten så tidsödande och arbetskrävande att det knappast fyller någon funktion att sända ut svensk personal som har till uppgift att söka efter minor och röja dem. En effektivare användning av våra resurser och vår kompetens är att låta svenska instruktörer utbilda personal i de konfliktdrabbade länder- na för uppgiften och att förse den med utrustning som verksamheten fordrar.

Regeringen har i juni 1994 uppdragit åt SIDA att ingå avtal med För- svarets materielverk (FMV) om att myndigheten ska utveckla och ut- prova en minröjningsutrustning baserad på en svensk uppfinning. Ut- rustningen är avsedd för maskinell röjning av personminor i konflikt- områden. Efter det utvecklingsarbete som ägt rum har en anbudsin- fordran nyligen avslutats. En prototyp beräknas vara klar i december 1995 . Under senare tid har Försvarets forskningsanstalt (FOA) inlett ett samarbete med några svenska försvarsindustriföretag om utveck- ling av en i första hand handburen minspaningsutrustning baserad på impulsradar och andra sensorer.

Den minspaning och minröjning som behöver ske fordrar till stor del andra metoder än dem som den svenska Försvarsmakten har planerat » för inom sin krigsorganisation. Den utveckling av den internationella minröjningsverksarrrheten som det är angeläget att Sverige bidrar med förutsätter att ett svensk militär personal med kunskaper och erfaren- heter irrom området närmare överväger vilka metoder som bör använ- das samt även i övrigt organiserar den hjälp som ska lämnas inom detta område.

Utredningen föreslår att Försvarsmakten får i uppdrag att redovisa förslag till metoder, personal och utrustning som måste finnas för att stöd till en effektiv minspaning och minröjning i konfliktdrabbade om- råden ska kunna lämnas från svensk sida. Försvarsmakten bör vidare

• Sida 124
•  Original

föreslå en organisation för verksamheten som innebär att Sverige bidrar med i första hand instruktörer och utrustning för verksamheten.

Utredningen omfredstida utnyttjande för civila ändamål av resurser avsedda för jörsvarsändamål En allmän genomgång av möjligheterna att i civil verksamhet använda Försvarsmaktens resurser har utförts av Utredningen om fredstida ut- nyttjande för civila ändamål av resurser avsedda för försvarsända- mål. I en skrivelse till chefen för Försvarsdepartementet den 22 maj 1995 med avslutande redovisning av uppdraget redogör utredningen förhållandevis detaljerat för det stöd som Försvarsmakten ska kunna lämna vid stora olyckor eller allvarliga störningar i viktiga samhälls- funktioner inom landet. Åtgärderna ska enligt denna utredning kunna omfatta bl.a.

Cl Lednings- och sambandsstödpå land eller till sjöss i samband med områdesövervakning;

D Efterspaning av försvunna, bevakning av skyddsobjekt och annat stöd till polisen;

Transporter; Sjukvård;

Förläggning och utspisning;

ECDC!

Undervattensundersäkningar och andra arbeten under vatten vid olyckor;

Cl Brandbekämpning; Cl Bombröjning eller motsvarande; EI Begränsning av skador vid miljöolyckor.

Utredningen pekar också på personella och materiella resurser som finns inom det civila försvarets område och som ska kunna användas

• Sida 125
•  Original

vid insatser i samband med katastrofer och olyckor av olika slag. I ut- redningens redovisning ingår bl.a.

D Personal inom olika myndigheters krigsorganisation samt renodlade beredskapsmyndigheters ifred anställda personal;

Cl Personal inom totalförsvarets frivilligorganisationer;

Cl Materiel inom transportområdet (t. ex. batteridrivna drivmedels- pumpar);

Reservkraftverk;

Beredskapslagren inom varuområdet (t.ex. livsmedel, läke- medel, vattenreningskemikalier, sjukvårdsutrustning och sam- bandsmateriel);

Cl T eleutrustning (t. ex. rörliga basstationer för mobiltelefoner och flyttbara AXE-stationer).

Förslagen från Utredningen om fredstida utnyttjande för civila ända- mål av resurser avsedda för försvarsändamål omfattar som framgått åtgärder vid händelser i Sverige. Utredningen om civila insatser för katastrof- och flyktinghjälp anser emellertid att stöd av motsvarande slag ska kunna lämnas vid insatser även utanför landet. Utredningen vill framhålla att det här är fråga om militär medverkan i civila insatser under civil ledning. Den samverkan som kan komma att behövas mel- lan civila och militära organ när det fordras både humanitära och freds- bevarande insatser behandlas i kapitel 7.

6.4.4. Ideella organisationers resurser

Ideella organisationer har en värdefull personalresurs som i så stor utsträckning som möjligt bör utnyttjas vid hjälpinsatser utomlands. Många av de personer det gäller är kunniga inom något specialområde. De allra flesta har erfarenheter av uthålligt biståndsarbete. De känner bl.a. till förhållandena i flera av de miljöer där insatser kan behöva ske. Åtskilliga finns också i SWEDRELIEF:s organisation och kan, om det behövs, delta även i insatser med den organisationens resurser.

• Sida 126
•  Original

Utredningen räknar med att även ideella organisationer i fler fall än hit- tills ska kunna delta i statliga hjälpinsatser. Det pågår diskussioner om att organisationerna själva genom ett ökat samarbete sinsemellan ska kunna ta på sig större uppgifter än vad var och en själv har resurser för. Utredningen anser det angeläget att dessa diskussioner leder till åtgär- der som bidrar till att öka den samlade kapaciteten i hjälporganisatio- nen.

6. 4. 5 Kvinnors medverkan i hjälpverksamheten

Möjligheter att medverka i hjälpverksamheten står öppen för män och kvinnor som har det kunnande och de erfarenheter som insatserna ford- rar. Det övervägande flertalet deltagare i styrkorna är män. Ett antal kvinnor deltar emellertid varje år både i de civila hjälpinsatsema och i den fredsfrämjande militära verksamheten.

Utredningens förslag i betänkandet kan komma att leda till en ökad re- krytering av såväl män som kvinnor till den svenska humanitära hjälp- verksamheten. Utredningen pekar i följande kapitel på möjligheterna för kvinnor som i egenskap av civilpliktiga genomgår längre utbildning för krigsorganisationens behov att delta i hjälpinsatser som är lämpliga för denna pliktpersonal.

6.5. Rekrytering av civilpliktig personal

6. 5.1 Utredningens bedömning av möjligheterna att använda pliktpersonal i hjälpverksamheten Civilpliktens och hjälpverksamltetens betydelse från tatal/örsvarssynpunkt Totalförsvarsplikten innebär att totalförsvarets personalförsörjning tryggas genom ett pliktsystem. Den uttagning av civilpliktiga som kom- mer att ske enligt den nya lagen om totalförsvarsplikt har som grund att civila myndigheter och andra organ, som under beredskap och i krig får utökade uppgifter, i fred ska kunna utbilda och krigsplacera den yt- terligare personal som de behöver. Uttagningen av civilpliktiga leder emellertid också till att fler får en utbildning och en uppgift i krigsorga- nisationen än som hade blivit möjligt om enbart det militära försvarets

• Sida 127
•  Original

behov av pliktpersonal skulle tillgodoses. Uttagningen av totalförsvars- pliktiga för det civila försvarets behov fyller även med den utgångs- punkten en vikti g funktion.

Ett försvarspolitiskt viktigt ytterligare steg i denna riktning — som sam- manhänger med den pågående intemationaliseringen och de säkerhets- politiska förändringarna — skulle tas om det gick att bredda uppgifterna för en del av de pliktuttagna inom det civila försvaret till att omfatta fii- villig medverkan vid hjälpinsatser utomlands. En sådan ordning skulle, principiellt, bereda dem som åtar sig utlandstjänstgöring tillfälle att är- beta under verkliga katastrofförhållanden och på det sättet skaffa sig erfarenheter som är av stort värde för deras uppgifter i den svenska krigsorganisationen. Användning av pliktpersonal skulle bredda relay- teringen till hjälpstyrkoma till andra grupper i samhället än som delta- garna hittills kommit från. Det skulle sannolikt på sikt bidra till att yt- terligare utveckla det svenska engagemanget för den internationella hjälpverksamheten. De frågor som ställs i direktiven om möjligheterna att låta frivillig personal som gnmdutbildats inom ramen för civilplikten ingå i rekryteringsunderlaget för svenska hj älpstyrkor har detta bredare försvarspolitiska synsätt som utgångspunkt.

Lagen om totalförsvarsplikt öppnar således möjligheter för en direktre- kr'ytering till det civila försvaret. Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 om lagens syfte och inriktning innehåller den emellertid samtidigt kla- ra föreskrifter om att all uttagning och utbildning ska tillgodose den svenska krigsorganisationens behov, civilt och militärt. Det förutsätts i direktiven att en eventuell rekrytering av civilpliktiga till internationell hjälpverksamhet sker frivilligt och väsentligen genom tilläggsutbildning av pliktpersonal som grundutbildats för den svenska krigsorganisatio- nens behov. Detta innebär redan i sig en inskränkning i det antal civil- pliktiga som kan komma i fråga för hjälpverksamhet. Lagen medger inte att på denna grund fler civilpliktiga tas ut för grundutbildning än som krävs och dimensioneras för svenska behov.

Om statsmakterna skulle överväga att t.ex. i samband med kommande försvarsbeslut ändra lagen om totalförsvarsplikt på denna punkt, för- slagsvis som en ytterligare anpassning till den internationella utveck- lingen eller i strävan att att bereda största möjliga antal totalförsvars- pliktiga en roll och en utbildning i totalförsvaret, öppnar det naturligtvis nya möjligheter. Statsmaktema skulle i samband med en sådan föränd-

• Sida 128
•  Original

ring i principerna för de civilpliktigas tjänstgöring kunna överväga en utvidgning av syftet med de civilpliktigas tjänstgöring - i förhållande vad som är fastlagt i lagen om totalförsvarsplikt —- så att möjligheter öppnas även för t.ex. en miljövärnskår av den typ som Kristianstads kommun har föreslagit att statsmaktema på försök ska inrätta. Miljö- värnskåren skulle enligt förslaget, som utredningen kortfattat redo- gjort för i kapitel 3, ha i huvudsak nationella rniljövårdsuppgifter men kunna tas till vara även i den svenska civila hjälpverksamheten. Förut- sättningen är att tjänstgöringen utomlands även i dessa fall blir fiivillig.

En utvidgning av pliktsystemet till att omfatta verksamhet som svarar även mot andra hot än de säkerhetspolitiska får bedömas med hänsyn till de grundläggande frågorna om iöiaiförsvarets uppgifter, de ekono- miska förhållandena och den utveckling av personalbehovet i den sven— ska krigsorganisationen som kan komma att uppstå under de närmaste åren. Det faller naturligtvis utanför denna utrednings kompetens att göra sådana bedömningar. Utgångspunkten för de fortsatta övervägan- dena är således den befintliga lagen. Utredningen vill emellertid i det här sammanhanget peka på denna grundläggande faktor, eftersom den torde påverka både inriktningen av och takten i genomförandet av en rekrytering av civilpliktiga för hjälpinsatser utomlands.

En i sammanhanget för utredningen viktigare fråga är vilket behov, i dag och i framtiden, som kan bedömas föreligga av ett ytterligare per- sonaltillskott genom rekrytering av civilpliktiga. Frågan om behov bör i detta sammanhang mätas i måttet av omvärldens behov — förmedlat främst av de internationella organisationerna — av insatser med civil hjälppersonal i samband med olika katastrofer.

Behovet av personal för hjälpverksamheten De svenska civila hjälpinsatsema utomlands har, som framgått av den tidigare redogörelsen, ökat i omfattning under senare år. Verksamheten har framför allt omfattat flyktinghjälp vid s.k. komplexa katastrofer. Räddningsinsatserna är få. Hjälp med förnödenheter har förekommit vid en miljöskyddsinsats. Åtgärder som syftar till återuppbyggnad och utveckling har förekommit i flera fall genom SWEDRELIEF:s och ideella organisationers arbete.

• Sida 129
•  Original

De faktorer som utlöser kriser och konflikter på olika håll i världen kommer av allt att döma att finnas kvar. Mönstret i hjälpbehovet för- ändras sannolikt inte i någon större utsträckning. Utredningen räknar emellertid som framgått med att efterfrågan på svenska hjälpinsatser fortsätter att öka under återstoden av 1990-talet.

Utvecklingen går samtidigt mot ett ökat behov av specialister av olika slag. Internationella organisationer strävar efter att i allt större utsträck- ning sarnordna hjälpverksamheten — både på planeringsstadiet ochi hjälpområdena när behovet uppkommer. Det innebär att organisatio- nerna i ökad utsträckning styr sammansättningen av de personella och materiella resurserna. Strävan är, som också framgår av direktiven, att behovet av personal utan särskild utbildning ska tillgodoses genom lokal försörjning i hjälpområdena. Detta sker redan nu i en ökande

grad.

Sveriges hjälpinsatser har präglats av hög professionalitet och stort engagemang hos alla deltagare. All medverkan är fiivillig. Erfarenheten hittills visar att det även med denna frivillighet varit förhållandevis lätt att finna lämplig personal till de svenska civila hjälpstyrkoma utom- lands. Det har gått att snabbt rekrytera anställda från bl.a. Räddnings- verkets centrala förvaltning, räddningsskoloma och den kommunala räddningstjänsten till de hjälpstyrkor som har organiserats. Även an- ställda inom bl.a. hälso- och sjukvården, Försvarsmakten och enskilda företag samt medlemmar i totalförsvarets frivilligorganisationer har del- tagit när så krävts. Räddningsverket har ingått avtal med räddnings- tjänsten inom flera av de största kommunerna i landet om att dessa ska ställa personal till förfogande som med kort varsel kan delta i hjälpin- satser utomlands. Det finns en rekryteringsbas enbart bland heltidsan- ställda brandingenjörer, brandmästare, brandförmän och brandmän på flera tusen anställda. SWEDRELIEF har en kontraktsbunden styrka på 160 personer, som är beredda att delta. Kretsen som anmält intresse för att delta i verksamheten är emellertid betydligt större. Till detta kom- mer de ideella organisationemas omfattande personella resurser.

Som utredningen redovisat i kapitel 5 sätter flera faktorer gränser för bl.a. Sveriges medverkan med personal och utrustning i hjälpverksam- heten. Till detta hör svårigheterna att länka samman ansträngningar från olika håll till en fungerande och slagkraftig hjälpverksamhet. Erfaren- heten visar att det finns en konkurrens mellan länder som i en katastrof-

• Sida 130
•  Original

situation vill hjälpa till. Efterfrågan påverkas vidare av den strävan som finns att använda katastrofområdets lokala resurser. Samma eB'ekter har det förhållandet att fler länder än tidigare lärt sig att själva eller i sam- verkan med närliggande länder hantera en del av de problem som upp- står. Dessa och andra faktorer bidrar till att hjälporgan av olika slag — i Sverige och i andra länder — inte tas i anspråk i den utsträckning som de har resurser för.

Sammantaget dominerar således bilden av påtagliga begränsningar vad gäller det sakliga behovet i nuläget av personaltillskott till intema— tionella hjälpinsatser genom rekrytering av civilpliktiga. Utredningen vill emellertid framhålla att dessa omständigheter — vars giltighet dess- utom inskränker sig till de förhållanden som kan överblickas och be- dömas i dag — inte i sig behöver utgöra något hinder för själva prin- cipen om användning av pliktutbildade i hjälpverksamheten, särskilt i den mån det finns starka försvarspolitiska skäl för att pröva en sådan inriktning. Många av de pliktuttagna inom det civila försvaret har eller kommer att få speciella yrkeskunskaper som ofta behövs i hjälpverk— samheten. En rekrytering även bland de pliktutbildade skulle kunna få betydelse för Sveriges möjligheter på sikt att äta sig de uppgifter som internationella organisationer kan komma att begära att vi ska utföra.

Om rekryteringen till hjälpstyrkoma vidare sker bland pliktuttagna med de personliga egenskaper och det intresse för verksamheten som ford- ras av alla som deltar i hjälpverksamheten, finns det förutsättningar för att de ska kunna bli en värdefull del av den bredare rekryteringsbas som kan komma att behövas. En sådan breddning skulle i ett framtids- perspektiv öka Sveriges handlingsfrihet att med hög arnbitionsnivå kunna möta de utmaningar som följer av en framtida väsentlig ökning av efterfrågan på insatser. Det skulle också ge viktiga handlingsmöj- ligheter i en fortsatt anpassning av vårt totalförsvar och pliktbaserade folkförsvar till den säkerhetspolitiska utvecklingen.

6.5.2. Principer för rekrytering

En stor del av den pliktpersonal som enligt de hittills preliminära pla- nerna kommer att tas ut och utbildas för krigsplacering inom det civila försvaret får en grundutbildning som gör att de i många fall skulle kun- na ingå i de styrkor som kommer att utföra hjälpinsatser i andra länder.

• Sida 131
•  Original

Det kan gälla räddningsinsatser, flyktinghjälp, miljöskyddsåtgärder el- ler insatser för återuppbyggnad och utveckling.

En av förutsättningama för att pliktutbildade ska kunna ingå i hjälp- verksamheten är att de har de personliga egenskaper som fordras för de ofta krävande insatserna. Det gäller givetvis alla slag av personal i hjälpverksamheten. Ett starkt önskemål är vidare att de pliktutbildade har — eller avser att skaffa sig — något slag av specialkunnande eller en yrkeserfarenhet som det i regel finns behov av vid de olika slagen av insatser. Åtagandet måste vara fiivilligt och förutsättningen är att plikt- personalen har ett starkt intresse för verksamheten.

Det kommer att dröja ett antal år innan myndigheter och andra organ inom det civila försvaret har fått det antal pliktutbildade som de behö- ver. Det tar därmed också tid innan en allsidigt genomförd rekrytering i större skala kan börja ske till hjälpverksamheten.

Enligt utredningens mening måste det finnas en balans mellan bered- kapsförberedelser och sannolikheten för att den skapade beredskapen kommer till användning genom faktiska insatser. Det går inte att med bestämdhet ange vilka behov av hjälppersonal av olika slag som kan komma att föreligga under t.ex. resten av 1990-talet — hur stora styrkor som kommer att efterfrågas, vilken inriktning verksamheten får och vilka kunskaper eller erfarenheter som deltagarna bör ha. Som en be- redskap avsedd att kunna öka Sveriges förmåga att medverka i en eventuellt kraftigt växande hjälpverksamhet i framtiden kan det emel— lertid vara lämpligt att börja bygga upp en rekryteringsbas med plikt- utbildade som är beredda att delta i insatser utomlands.

Utredningen anser att de olika överväganden och faktiska omständig- heter som här har redovisats bör utgöra grunden för statsmaktemas överväganden om möjligheterna att komplettera befintliga personella resurser för hjälpinsatser med pliktutbildad personal och den planering av verksamheten som bör ske. Om statsmakterna väljer att besluta om rekrytering av pliktpersonal för dessa uppgifter kommer tidpunkten för igångsättning av verksamheten som nämnts att bestämmas av takten i genomförandet av utbildningen av civilplikti ga för krigsorganisationens behov, alternativt av hur snabbt det bedöms lämpligt och möjligt att genomföra en ändring i lagen om totalförsvarsplikt.

• Sida 132
•  Original

Om några år — när en mer fullständig klarhet kan väntas föreligga om grundutbildningens omfattning och om uttagningen till krigsorganisa- tionen — finns det sannolikt också en mer långsiktigt hålle kunskap om det framtida behovet av pliktpersonal för svenska hjälpinsatser utomlands. Denna kunskap kan utgöra en grund när statsmakterna ska ta ställning till det antal civilpliktiga som årligen ska tas ut för denna specialinriktning — med eller utan förändringar i lagen om totalförsvars- plikt. Att i dagsläget söka bedöma hur många civilpliktiga som i olika tidsperspektiv kan komma i fråga är enligt utredningens mening knap- past möjligt.

Kvinnor som genomgår utbildning för uppgifter i krigsorganisationen av de olika slag som kan vara lämpliga för tjänstgöring i svenska hjälp- styrkor utomlands bör ha samma möjligheter som män att kunna delta i hjälpinsatser.

Utredningen skisserar i det följande vissa åtgärder som bör vidtas, om regeringen beslutar om rekrytering av pliktutbildad personal till den in- ternationella hjälpverksamheten.

Åtgärder som utvecklar användningen av pliktutbildade Utgångspunkten är att pliktpersonalen ska bli en förstärkning. T illkom- sten av uppgiften för den pliktutbildade personalen att tjänstgöra utom- lands fordrar åtgärder av olika slag som utvecklar rekryteringen och användningen av personalen. Detta kommer att vara nödvändigt, om strävan är att de svenska hjälpinsatsema ska vara lika efterfrågade som hittills.

Till de åtgärder som det finns skäl att överväga hör t.ex.

(1 ) Att utveckla ett urvalssystem med bl.a. kravprofiler som gör det möjligt att välja ut personer med erforderliga specialkunskaper — t.ex. i udda språk - för olika slag av uppgifter i hjälpverk- samheten;

(2) Att ge dem som är avsedda att väljas ut möjligheter att under

den obligatoriska praktiktjänstgöringen så långt möjligt för- djupa sina kunskaper och bredda sina erfarenheter;

• Sida 133
•  Original

(3) Att utveckla ett system med tilläggsutbildning som är anpassat till det kunnande som kommer att behövas;

(4) Att utarbeta modeller för hur styrkor där pliktutbildad personal ingår ska vara sammansatta och hur arbetet mellan olika slag av deltagare ska fördelas.

Det går inte att i förväg klargöra om dessa åtgärder är tillräckliga. Först sedan det blivit möjligt att i praktiken — under genomförandet av insat- ser — pröva olika lösningar kan det bedömas vad resultatet kommer att bli. Det är framför allt nödvändigt att överväga vilka specialkunskaper hjälpstyrkor av olika slag kan komma att behöva samt vilken tilläggsut- bildning som det är lämpligt att organisera. Det är möjligt att andra fak- torer än en extra utbildning har större betydelse i dethär sammanhanget och att medlen ska användas för de åtgärder som det finns skäl att in- rikta förberedelserna på. Underlaget för dessa överväganden kommer att finnas i de modeller för hjälpstyrkor för olika slag av typinsatser som bör utarbetas.

Utbildning

Arbetsuppgiftema kommer att variera kraftigt mellan olika slag av in- satser. Uppgiftema kommer emellertid i många fall sannolikt att ligga nära dem som de pliktuttagna för räddningstjänst och hälso- och sjuk- vård ska utföra i krigsorganisationen. Många får grundläggande kun- skaper och erfarenheter som gör att de kan anpassas till de varierande uppgifterna. Det gäller inom räddningstjänsten &amför allt kategorin räddningsmän. Saneringsman skulle kunna kunna utföra en stor del av de arbetskrävande uppgifter som föreligger vid nriljöskyddsolyckor. Inom hälso— och sjukvården har pliktutbildade ambulansförare och sjukvårdare förutsättningar att svara för viktiga uppgifter.

Avsikten är att grundutbildningen för en räddningsman ska omfatta en inledande utbildning under nio veckor och en praktiktjänstgöring inom den kommunala räddningstjänsten under 12 veckor. Utbildningen för saneringsmän och ammunitionsröjare är densamma som för räddnings- män men innehåller en tilläggsutbildning under fyra veckor. Utbildning- en för sjukvårdare har beräknats till tio veckor och för ambulansförare till 15 veckor. Samtliga kommer dessutom att genomgå repetitionsut-

• Sida 134
•  Original

bildning.

Innan innehållet i grundutbildningen för uppgifterna i krigsorganisatio- nen blivit fastställt och de civilpliktigas roll i de internationella hjälp- styrkoma närmare definierats är det inte möjligt att bedöma om det även behövs en tillläggsutbildning för uppgifterna i hjälpverksamhe- ten. Behovet sammanhänger med de tänkta katastrofrnsatsemas karak— tär sarnt de kunskaper och erfarenheter som var och en har genom sin ordinarie yrkesverksamhet. Den tilläggsutbildning som eventuellt be- hövs bör utformas med ledning av de erfarenheter som framkommer i den praktiska verksamheten eller i planeringen av den. En tilläggsut- bildning som varierar mellan förslagsvis fyra och sex veckor med hän- syn till grimdutbildningens omfattning skulle enligt den preliminära be- dömning som nu är möjlig kunna omfatta ämnen som sjukvård, rädd- ningstjänst (för dem som inte är råddningsmän), miljöskydd, materiel- kunskap, internationell hjälpverksamhet och personligt skydd. Utred- ningen ser ingen anledning att på det här stadiet i detalj utforma ett för- slag till tillläggsutbildning för civilpliktiga som ska delta i hjälpinsatser.

Den som vid mönstringen eller den särskilda antagningsprövningen för kvinnor blir inskriven för tjänstgöring som t.ex. räddningsman — och vill ha möjligheter att delta i svenska hjälpinsatser — ska kunna anmäla det vid mönstringen. Ett beslut om att den civilpliktige ska ges möjlig- heter att genomgå en tilläggsutbildning behöver emellertid inte fattas förrän under grundutbildningen. Den slutliga placeringen i en rekryte- ringsgrupp för hjälpinsatser utomlands kan göras efter tilläggsutbild- ningens slut. Det kan även ske i anslutning till en repetitionsutbildning, när det finns förutsättningar att väga in den yrkesutbildning och övriga färdigheter som den civilpliktige då har skaffat sig. Utgångspunkten är som framgått att det även vid genomförandet av insatserna ska vara en frivillig tjänstgöring från pliktpersonalens sida.

Rättslig reglering av skyldigheter, förmåner m.m.

Det bör övervägas i vilken omfattning det kan vara lämpligt att ut- sträcka tillämpningen av lagen och förordningen om totalförsvarsplikt så att de bestämmelser i pliktlagstiftningen som reglerar t.ex. skyldig- heter, förmåner, personskadeskydd och skadeståndsansvar kommer

• Sida 135
•  Original

att gälla även under den frivilliga tilläggsutbildningen och under tjänst- göringen i samband med en insats.

6.6. Samarbetet mellan SIDA och Rädd- ningsverket

Beslut om insatser med personal och utrustning i internationella hjälp- insatser som genomförs av Räddningsverket fattas av regeringen. Ären- den som gäller Räddningsverkets insatser bereds av Utrikesdeparte- mentet och Försvarsdepartementet. SIDA deltar i allmänhet i bered- ningen av sådana ärenden.

Som framgått av utredningens överväganden tidigare i betänkandet kan utvecklingen av den svenska humanitära hjälpverksamheten väntas leda till att insatserna blir fler än tidigare. Utredningen anser mot den bak- grunden det angeläget att SIDA och Räddningsverket utvecklar samar- betet mellan myndigheterna vid bedömningen av ärenden om insatser som ska genomföras inorn Räddningsverkets organisation. Det gäller att allmänt sett ta tillvara erfarenheterna nån den hjälpverksamhet som äger rum, att samordna de internationella kontakterna och att finna ru- tiner för en effektiv bedömning av ärenden om den finansiering som fordras — både insatser som finansieras med medel från det svenska katastrofanslaget och insatser som internationella organ avser att lämna ersättning för.

Utredningen föreslår att SIDA och Räddningsverket får i uppdrag att närmare överväga hur ett närmare samarbete mellan de båda myndig- heterna i deras olika roller i den internationella hjälpverksamheten ska komma till stånd, så att beredningen av ärendena om finansiering av hjälpinsatsema kan ske på ett ändamålsenligt sätt.

Myndigheternas överväganden om formerna för ett ökat samarbete — som har att göra både med den växande verksamheten och med över- föringen av SWEDRELIEF — kommer att kunna ge ett fördjupat under— lag för bedömningar av den fortsatta hanteringen av ärenden om hjälp- insatser med svensk personal och utrustning.

• Sida 136
•  Original

• Sida 137
•  Original

7. Samverkan mellan civila hjälporgan och militära organ ansvariga ör jiedsjia'mjana'e insatser

7.2. Tendenser i den internationella freds- främjande verksamheten

7.2.1. Den internationella utvecklingen i stora drag

Det nya slag av interna konflikter som präglat den politiska utveck- lingen sedan det kalla krigets slut — och som ofta haft etniska och reli- giösa motsättningar som bakgrund — har ställt FN:s fredsfrämjande verksamhet inför nya utmaningar och problem. Konflikterna har ofta både reguljära arméer och mer eller mindre fast organiserade militie- grupper, inkl. kriminella element, som aktörer. Frontlinjema är oklara och civilbefolkningen drabbas ofta antingen indirekt eller som ett re- sultat av medvetna krigshandlingar. Humanitära katastrofer följer i konfliktemas spår och sällan, om ens någonsin, finns det lokala resur- ser som kan undanröja eller lindra människors nöd och lidande. Antalet flyktingar registrerade hos UNHCR — s.k. extemflyktingar — steg från 13 miljoner år 1987 till 26 miljoner år 1994. Antalet internflyktingar ökade ännu mer dramatiskt.

Utmärkande för dessa konflikter är att samhällssystemet kollapsar. Det gäller t.ex. polisverksarnheten och domstolsväsendet — med en ohejdad kriminalitet och kaos som följd. Statens tillgångar plundras och utbilda- de tjänstemän flyr från landet.

7.2.2. Multifunktionella insatser

Internationella insatser i det sammanhang som utredningen beskriver blir mer komplexa jämfört med insatser av traditionellt slag som in-

• Sida 139
•  Original

skränker sig till t.ex. övervakning av ett avtal om eld upphör. Åtgär- derna sker i sådana fall med parternas godkännande. I den nya typen av operationer — s.k. multiftrnktionella insatser — ingår civila och militära komponenter som ska göra det möjligt att i ett sammanhang uppnå poli- tiska, humanitära och militära mål.

Det tillägg som FN:s generalsekreterare i januari 1995 .orde i An Agenda for Peace innehåller bl.a. de uppgifter i följande sammanställ— ning, som beskriver utvecklingen mot mer varierade åtgärdsprogram.

Händelse, åtgärd m.m. Antal år 1978 Antal år 1994 Antagna resolutioner i 15 78 FN:s säkerhetsråd

Konflikter som varit 11 28 eller är föremål för någon form av FN-insats

Fredsbevarande operationer som pågår:

" Klassisk typ 5 9 " Multifimktionell typ - 8 Personer i militär trupp 9 570 73 393 Civilt engagerade 1 551 4 390 Bidragande länder 26 76

Två typfall av multifunktionella insatser kan urskiljas: En typ av ope- rationer, t.ex. FN:s insatser i Bosnien, har som huvudsyfte att ge mili- tärt skydd åt humanitära hjälporgan som ska genomföra insatser i en krigsmiljö. Konfliktens parter har här egna taktiska och strategiska in- tressen när det gäller distribution av förnödenheter och annan praktisk hjälp till befolkningen. Detta skapar särskilda och ibland svårhanterliga

• Sida 140
•  Original

förhållanden för och relationer mellan de olika slag av komponenter som utgör delar av den samlade hjälpinsatsen.

En annan typ av insats är den brett upplagda operationen, som mer okomplicerat kan verka i en miljö där ett vapenstillestånd av något slag har kimnat åstadkommas. Sådana operationer kan omfatta t.ex. över- vakning av ett eld-upphöravtal, demobilisering av trupper, upprättande och genomförande av minröjningsprogram, repatriering av flyktingar, åtgärder för internflyktingar, upprättande av polisverksamhet, kontroll av efterlevnaden när det gäller mänskliga rättigheter, övervakning av reformer på de juridiska och konstitutionella områdena, inkl. valsyste- met, samt koordinering av det ekonomiska stödet för återuppbyggnad. Det handlar här — i senaste FN-terminologi — om skillnaden mellan ut- vidgad "fredsbevarande (peace-keeping) verksamhet under pågående konflikt och "peace—building" efter avslutad konflikt.

I en FN—studie från år 1994 framhålls att den "typiska" multifunktio- nella insatsen innehåller sex olika komponenter: infomation, valöver- vakning, repatriering, mänskliga rättigheter, civilpolisverksamhet och militära åtgärder. Studien har velat ge en bild av den fredsfrämjande verksamhetens inriktning och koordinering och för var och en av kom- ponenterna ställt ett antal grundläggande frågor: Finns det ett adekvat centrum för verksamheten? Finns det en etablerad doktrin på området? Finns det standardiserade operationsprocedurer? Är den operativa kapaciteten, inkl. insatsberedskapen, adekvat? Rapportens slutsatser när det gäller t.ex. mänskliga rättigheter och information var i dethär sammanhanget klart negativa, medan repatrieringen uppfyllde kraven. På den militära sidan var bristen på en sammanhållen doktrin och en svag beredskap två svaga punkter. Ju fler positiva svar som kan ges på dessa frågor desto större är förutsättningama för en bra samordning, framgår det av rapporten.

Vid multifunktionella operationer är varken militära eller humanitära insatser ett substitut för ansträngningarna att hitta en politisk lösning på konflikten. De får aldrig vara en ursäkt för politisk eller diplomatisk passivitet. En framgångsrik operation förutsätter att varken de humani- tära eller de militära aktörernas målsättningar är oklara. För de militära aktörerna blir ett kriterium för fi'amgång just i vilken utsträckning de säkerhetsvillkor som är avgörande för genomförandet av säkerhets- rådets mandat blivit uppfyllda. För de humanitära insatserna är mått-

• Sida 141
•  Original

stocken på framgång hur många nödlidande människor som kunnat tillgodogöra sig hjälpsändningama. Med skilda mål samt olika orga- nisatoriska strukturer och kulturer är en total integrering av civila och militära insatser därför knappast något att sträva efter. Att samarbete och koordinering mellan civila och militära aktörer emellertid bör främjas förefaller att vara en uppfattning som allt fler ansluter sig till

— även om uppfattningarna varierar om var gränserna för omfattningen av samarbetet bör gå.

7.2.3. Samordningen centralt inom FN-systemet och med ideella organisationer

Utvecklingen har kommit att ställa helt nya krav på FN-systemets sätt att fungera när det gäller både den intema koordineringen och samver- kan med andra aktörer. En rad reformer har genomförts under senare år för att hjälpinsatsema ska kunna bli mer effektiva.

Generalsekreteraren har ett generellt ansvar för de fredsfrämjande åt- gärderna på grundval av de mandat som säkerhetsrådet beslutar om. För att stärka FN—sekretariatets kapacitet när det gäller planering och ledning skapades år 1992 The Department for Peace-keeping Opera— tions (DPKO). Det nya organet ska fimgera som " generalsekreterarens operationella arm och ett institutionellt minne" inom sitt område samt ha en beredskap att sätta i gång fredsfrämjande operationer. Utom DPKO är Department for Political Afairs (DPA), DHA och de avdel- ningar inom FN-sekretariatet som är ansvariga för administrativa frå- gor, legala frågor och informationsfrågor engagerade i arbetet med de fredsfrämjande frågoma.

Generalsekreteraren har tillsatt en s.k. Task Force under ledning av chefen för DPA — med representanter för de redovisade organen och avdelningarna, UNDP och särskilda rådgivare till generalsekreteraren. Gruppens uppgift är att diskutera de övergripande politiska aspekterna på enskilda operationer. Arbetsgrupper har bildats för olika konkreta frågor. DPKO är ansvarigt för frågor som gäller den militära kompo- nenten, civilpolisverksamheten och valövervakningen, DHA för frågor med anknytning till den humanitära hjälpen, katastrof- och återupp- byggnadsfrågor samt koordinering med Centrat för mänskliga rättig— heter och UNHCR. Arbetsgrupperna analyserar tillgänglig information

• Sida 142
•  Original

och ger rekommendationer till generalsekreterarens Task Force om åtgärder. Systemet är ett ramverk för ett integrerat förhållningssätt till komplexa katastrofer när det gäller planering och genomförande av insatser.

Ute i fält varierar den organisatoriska strukturen från insats till insats, beroende på mandatets utformning, storlek och funktion.

De ideella organisationemas roll vid humanitära insatser i konfliktom- rådena har vuxit dramatiskt sedan slutet på det kalla kriget. Organisa- tionemas allt starkare finansiella bas har ökat behovet av koordinering inom en FN-insats och mellan olika FN—organ. De ideella organisatio- nemas verksamhet måste vidare beaktas både i planeringsarbetet och vid genomförandet av insatserna. Tillkomsten av DHA år 1992 var ett viktigt steg i denna riktning. Som framgått av redogörelsen i kapitel 2 bildades under DHA Inter Agency Standing Committee (IASC), som består av företrädare för de viktigaste FN-organen och för några av de ledande ideella organisationerna.

IASC har i en rapport fastslagit bl.a. följande:

(I ) De tre funktionerna i en internationell insats — den militära, den politiska och den humanitära - kan genomföras i integ- rerade operationer under förutsättning att det finns klart etab- lerade villkor för ett samarbete som omfattar informations- utbyte, inbördes öppenhet. gemensam planering och logistik.

(2) Samarbetet mellan de olika komponenterna i komplexa insatser bör förstärkas på "central högkvartersnivå " och ute i fältarbe- tet. Slutsatser som olika Task Forces dragit bör delges alla in- volverade.

(3) Humanitära insatser bör baseras på principen om neutralitet,

opartiskhet och humanitet.

7.2.4. Samordning ute på fältet

Generalsekreteraren kan utnämna en Special Representative (SRSG), som svarar för den övergripande samordningen i fältarbetet. Dennes

• Sida 143
•  Original

uppgift är att leda och koordinera de olika insatserna. Samtidigt ska generalsekreterarens företrädare ta hänsyn till de humanitära insatser som pågår genom ideella organisationers verksamhet enligt generalför- samlingens mandat.

För de ideella organisationerna är det av grundläggande vikt att roller och identiteter för olika aktörer i konflikthärdama är klara. Dessa orga- nisationer måste kunna nå fram till den befolkning vars lidande verk- samheten syftar till att lindra. De drabbade står alltid i centrum. Huma- nitära insatser får enligt de ideella organisationerna aldrig bli politise- rade och — än mindre — militariserade.

Även om företrädare för organisationerna erkänner att det finns ett samband mellan humanitära och fredsbevarande insatser som kan hjäl- pa till att skapa en dialog mellan parterna i en konflikt — och bereda väg för fred och politiska förhandlingar — tar de bestämt avstånd från att ge detta samband ett formellt uttryck eller en struktur. En associe- ring med FN—insatser, som i många fall har en vidare omfattning, är därför en känslig fråga. De ideella organisationema anser att deras självständiga status inte får ifrågasättas. Samtycke från konfliktens olika parter har en grundläggande betydelse. ICRC har av dessa skäl t.ex. systematiskt avstått från att begära väpnad FN-eskort för sina leveranser till de nödställda. Det kan emellertid finnas situationer när även denna typ av organisationer begär militär hjälp, t.ex. när den egna personalen är hotad till livet. De kan också vilja ha ett visst logistiskt stöd. Ett samarbete av detta slag sker t.ex. mellan UNPROFOR och ICRC i Bosnien.

Även för de organ inom FN -systemet som arbetar med de humanitära frågoma står förmågan att nå fram till den nödlidande befolkningen I centrum. Även om de inte har samma problem med identiteten som de ideella organisationerna är det viktigt fört. ex UNHCR att den egna rollen som ett instrument för bistånd till människor i nöd inte suddas ut. De humanitära insatserna ska i p1incip genomföras med parternas sam- tycke och utan militärt stöd. Hjälpverksamheten ska inte heller politise- ras.

Samtidigt har UNHCR tvingats att konstatera att konfliktens parter som i t.ex. Bosnien har utnyttjat "humanitan'an access" som ett vapen

• Sida 144
•  Original

i kriget. För att kunna utföra sina uppgitter har UNHCR kunnat begära militär eskort till sina leveranser. Konflikter har uppstått när de militära organen velat påtvinga organisationen sitt stöd. Flyktingkommissarien har slagit fast att om FN-trupper i en speciell operation skulle komma att engageras i fredsframtvingande åtgärder enligt VII kap i FN-stadgan skulle det inte längre vara möjligt att behålla den opolitiska och opar- tiska basen för UNHCR:s åtgärder, oavsett hur stora hjälpbehoven är.

Om en humanitär organisation som UNHCR vid en viss insats anlitar militär expertis eller annat militärt stöd, uppstår lätt problem i befäls- och ledningsstruktren. Ett sätt — och kanske det enda — att undvika sådana problem är att skapa ett effektivt system för koordinering, sam- band och information på alla nivåer mellan de civila och militära kom- ponenterna i insatsen.

I diskussionen om hur denna koordinering ska kunna åstadkommas har föreslagits en rad konkreta åtgärder. Mål- och ansvarsfrågor för olika verksamheter bör i ett tidigt skede vara klargjorda för alla deltagande organ. Civila och militära aktörer bör bli medvetna om de olika arbets- metoder som skilda organ verksamma inom insatsen använder. Klarhet bör också skapas om de geografiskt bestämda ansvarsområden som de olika aktörema arbetar inom. Kompatibel utrustning för radiokommu- nikation har visat sig vara en av de allra viktigaste förutsättningama för en effektiv civil-militär samordning. En militär sambandsofficer som placerats hos UNHCR har varit ett bra medel för samordning men också regelbundna interagencymöten och rutinkontakter mellan desk- oflicers. s.k C ivil-Military Operations Centres har också visat sig fungera väl i det här sammanhanget. Dessa centra — placerade inom det militära högkvarteret — är en lämplig kanal för civila organs för- frågningar om militär assistans.

7.3. Det hittillsvarande samarbetet mellan svenska civila och militära organ

7.3.1 Samarbetet i stora drag Ett visst samarbete förekommer i den fredsfrämjande verksamheten mellan civila och militära organ i Sverige. Försvarsmakten bedriver inom SWEDINT utbildning även för civil personal och använder lärare

• Sida 145
•  Original

och instruktörer från civila myndigheter och ideella organisationer för utbildning av officerare som ska delta i den militära fredsfrämjande verksamheten. Utbildningen av civil personal inom Försvarsmakten har hittills framför allt gällt civilpolisverksamheten. Till detta kommer den utbildning som personalen inom SWEDRELIF får.

Ett organiserat samarbete med utbyte av kunskaper och erfarenheter i planeringen för civila respektive militära insatser sker däremot inte annat än i undantagsfall. Ett samarbete i större skala mellan svenska civila och militära enheter vid insatser utomlands har hittills endast ägt rum i Bosnien under hösten 1993 och våren 1994, när svensk militär personal i den fredsbevarande styrkan svarade för eskort av Räddnings- verkets transporter av förnödenheter i Tuzla-området. Det har också förekoth att svensk militär personal medverkat vid omhändertagande av skadade inom den civila svenska hjälpstyrkan.

7.3.2. Erfarenheter av samarbetet

Utbildning för uppgifter i den internationella verksamheten sker både inom den civila och i den militära verksamheten. Erfarenheten visar att samarbetet i Sverige mellan civila och militära organ i det avseendet fungerar väl. Det finns på olika områden en tradition att den militära organisationen ger stöd till den civila när det behövs. Det förekommer inom t.ex. räddningstjänsten och vid allvarliga störningar i viktiga sam- hällsfunktioner.

Civila och militära organ har tillsammans viktiga uppgifter i totalförsva- ret. Det ligger i totalförsvarstanken att samarbetet mellan dem ska fun- gera både i fred och i krig. Statsmaktema har under senare tid snarast lagt ökad vikt vid betydelsen av samverkan och ömsesidigt stöd mellan totalförsvarets civila och militära delar. Det gäller både när målen för verksamheterna ska formuleras och i den konkreta planeringen inför kriser och krig. Även om det är två skilda kulturer som möts skulle det således knappast uppstå några problem om de civila och militära orga- nen i ökad utsträckning gemensamt skulle förbereda sig för insatser utomlands.

Friktioner i samarbetet ska emellertid inte uteslutas om de i samband med insatser ute i katastrofområdena skulle komma att agera sida vid

• Sida 146
•  Original

sida. Ett skäl är att de civila och militära organen har olika mandat och roller. Eftersom uppdragsgivarna inte är desamma blir följden organi- satoriskt sett att det inte finns någon gemensam ledning av civila och militära operationer. Konsekvensen kan bli att de ansvariga för olika verksamheter bedömer problemen på skilda sätt och att åtgärderna som de beslutar om inte harmonierar med varandra. Risken för sådana prob- lem är naturligtvis större vid en samverkan mellan svenska civila hjälp- styrkor och utländska militära enheter, som är det långt vanligaste fal- let. Det brister i dessa fall som regel i kunskaperna om den andra styr- kans sätt att arbeta och ibland också i förståelsen för de problem som den andra styrkan kan komma att möta. Detta påverkar framför allt de åtgärder som ledningen på olika nivåer beslutar om.

En faktor som ibland gör det svårt att utveckla samarbetet är givetvis skillnaderna mellan civila humanitära och militära fredsbevarande in- satser. Även om det grundläggande humanitära syftet ytterst är gemen- samt blir de underliggande målen olika och självfallet även medlen. De civila och militära åtgärderna uppfattas ofta på skilda sätt av politiska och militära organ och av de invånare som är berörda av verksamheten i mottagarlandet. Det händer t.ex. att parter betraktar den humanitära hjälpen som en del av de militära operationema.

Gränssättande är allmänt sett också det förhållandet, som utredningen tidigare berört, att den formella grunden — hjälporganisationemas man- dat, regler och de ekonomiska förutsättningama för arbetet — varierar mellan civila och militära insatser. Det har hittills inte heller gjorts till- räckligt för att motsättningar av dessa olika slag ska kunna överbryg- gas. Det finns t.ex. inga i förväg utformade instrument — regelsystem eller organisatoriska lösningar — för den samordning som kan behövas. Som &amgått att den tidigare redovisningen pågår emellertid ett omfat- tande arbete, framför allt inom FN—organisationen, som syftar till att göra det möjligt för de berörda organen att bemästra dessa svårigheter.

Vid en sammanvägning av dels den faktiska utvecklingen av det inter- nationella fredsfrämjande arbetet, dels det konstaterade behovet av en närmare samverkan på olika plan och dels de faktorer som verkar gränssättande för en sådan samverkan anser utredningen att det finns både förutsättningar för och behov av ett mer utvecklat samarbete mellan civila och militära organ i Sverige, framför allt i planerings-

• Sida 147
•  Original

och utbildningsverksamheten.

7.4. Utveckling av en civil och militär samverkan

8. Utbildning är gemensamma civil—

militara insatser, m.m.

8. 1 Inledning

De hittillsvarande svenska civila och militära internationella insatserna har varit effektiva. Det beror sannolikt till en stor del på att personalen som deltagit har en god grundutbildning. Som en förberedelse för ge- nomförandet av insatsema har de också i många fall fått en utbildning anpassad till uppgifterna utomlands. Denna tillkommande utbildning har inom den humanitära verksamheten i huvudsak omfattat lednings- personal och experter av olika slag. Inom det militära området får all personal en särskild utbildning för att kunna utföra sina uppgifter i den fi*edsfrämjande verksamheten.

De senaste årens överväganden om en utveckling av den svenska hjälpverksamheten har i stor utsträckning handlat om behovet att genom en ökad utbildning ytterligare förstärka kunnandet hos den personal som ingår i de civila och militära styrkorna. En breddad utbildning behövs också för at hemmaorganisationen på ett effektivt sätt ska kunna plnaera, stödja och leda den internationella verksam-

• Sida 150
•  Original

heten. Behovet av ökad utbildning sammanhänger i stor utsträckning med att de fredsfrämjande civila och militära insatserna tenderar att bli mer komplicerade. De innefattar fler slag av komponenter än tidi- gare. Det fordras därmed också i högre grad än förr en samverkan mellan olika organ — ofta även mellan civila och militära enheter.

Utredningens överväganden i detta kapitel är inriktade på den sarnver- kan som bör äga rum mellan civila och militära organ. Redovisningen innehåller emellertid också synpunkter på den utbildning som det är lämpligt att civila och militära organ bedriver på egen hand inom sina verksamhetsområden.

8.2 Den nuvarande utbildningen för Feds- främjande insatser

8.2.1 Utbildning för civila hjälpinsatser

Regeringen uppdrog i augusti 1994 åt Räddningsverket att under bud- getåret 1994/95 inom ramen för Individuellt partnerskapsprogram (IPP) planera och genomföra en utbildning i planering och genomfö- rande av humanitära insatser och en i planering och genomförande av räddningsinsatser. Varje utbildning skulle omfatta ca 20 deltagare och pågå under två veckor. Kostnaderna fick uppgå till sammanlagt högst en miljon kronor. Beslutet fattades i samband med att regeringen god- kände partnerskapsprogrammet för Sveriges deltagande i samarbets- programmet Partnerskap för fred (PFF).

Kurserna genomfördes i april respektive juni 1995 med stöd av före- trädare för DHA. Syftet var att ge deltagarna kunskaper så att de i sam- band med katastrofer av olika slag i andra länder — med resurser från sina egna länder — skulle kunna organisera och genomföra hjälpinsat- ser.

I uppgiften ingick att förbereda sig för att kunna bedöma behovet av hjälpinsatser, så att deltagama efter hand skulle kunna bidra till att öka det egna landets beredskap för insatser i andra länder. Förutsättningen var att hjälpinsatsema skulle genomföras på uppdrag av ett FN-organ, andra internationella organisationer eller enskilda länder. Deltagarna i

• Sida 151
•  Original

Räddningsverkets båda kurser kom till största delen från öst- och cen- traleuropeiska länder.

Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 genomför Räddningsverket också en utbildning för dem som i Sverige svarar för UNDAC-funk- tionen samt för ett antal styrkechefer och radiooperatörer. De före- trädare för den svenska räddningstjänsten som deltar i uppbyggnaden eller utvecklingen av räddningsorganisationen i t.ex. baltiska länder får genom denna verksamhet kontakter, kunskaper och erfarenheter som har betydelse om de ska medverka vid räddningsinsatser med svenska resurser även i dessa länder.

Personal som deltar i SWEDRELIEF:s verksamhet genomgår en sär- skild utbildning inför utlandsuppdragen. I övrigt får all personal som ska delta i internationella insatser i direkt anslutning till tjänstgöringen en särskild lands- och verksamhetsinriktad utbildning utöver grundut- bildningen.

Sandö U-centrum, som fr.o.m. den 1 juli 1995 ingår i SIDA, genom- för olika slag av utbildning för biståndspersonal. Skolan har med början under år 1995 anordnat allmänna kurser inför arbete i katastrof- och konfliktsituationer med deltagare från i första hand svenska ideella organisationer. Kurserna omfattar framför allt momenten säkerhet, personligt skydd, konflikt- och krishantering samt "det större sam- manhanget för hjälpinsatser".

8. 2.2 Åtgärder inom FN—systemet för utbildning inför militära och polisiära fredsfrämjande insatser

(Redogörelsema i avsnitten 8. 2.2-8. 2.4 är baserade på redovisningen i rapporten, Ds 199524, Sveriges deltagande i internationella freds- främjande insatser)

Utbildning av personal för deltagande i fredsbevarande insatser är pri- mätt en nationell uppgift. Ansvaret ligger på de enskilda medlemslän- derna att försäkra sig om att den styrka eller de enskilda individer som de ställer till FN:s förfogande är kompetenta att utföra sina arbetsupp- gifter. I den s.k. omnibusresolutionen om fredsbevarande insatser

• Sida 152
•  Original

1994 uppmanade FN:s generalförsamling medlemsländer med omfat- tande erfarenheter av FN-insatser att bistå nykomlingar på området.

FN:s uppgift i det här sammanhanget är att stödja medlemsländerna genom att fastställa utbildningsmål och föreslå kursplaner, utarbeta gemensamma utbildningsmanualer och annan relevant litteratur och vid behov förse medlemsländerna med kvalificerade instruktörer och rådgivare. FN-organen har också fått i uppdrag att på försök ta fram ett program för utbildning av nationella instruktörer, som ska kunna komplettera existerande nationella utbildningsresurser.

Mot bakgrund av de redovisade strävandena har FN nyligen — med bistånd från Canada, Österrike och Sverige — påbörjat ett projekt, som syftar till utbildning av "rörliga " utbildningsteam. Ett antal väl kvali- ficerade officerare kommer att utbildas i de tre länderna för att därefter — under en period av minst två år — stå till FN:s förfogande för att vid behov stödja nya truppbidragarländer när dessa utbildar sina nationella förband.

FN-sekretariatet har under det senaste året utarbetat en utbildningsplan för polismonitorer. En handbok för civilpoliser håller på att förberedas. UNHCR har utarbetat en handbok för civilt-militärt samarbete.

8.2.3 Utbildning i de nordiska länderna för militära och polisiära fredsfrämjande insatser

De nordiska länderna har inom ramen för arbetet i Nordiska sam- arbetsgruppen för militära fredsbevarande ärenden (NordsamFN) utvecklat en regional samverkan på utbildningsområdet. Den arbets- fördelning som under årens lopp utvecklats mellan länderna innebär att Finland svarar för utbildning av militära observatörer (UNMOC), Sverige för utbildning av stabsotticerare (UNSOC) och Danmark för utbildning av militärpoliser (UNMILPOC). Norge genomför årligen utbildning för underhålls- och transportledningspersonal (UNLOC- MOVCC). Omkring fem platser per kurs reserveras normalt för utom- nordiska deltagare vid denna nordiska utbildning.

Finland har de senaste åren dessutom anordnat en särskild utbildning för Sisu APC-förare och mekaniker och Sverige kurser för civilpoliser

• Sida 153
•  Original

(UNPOC). I Sverige har kvinnor från de nordiska ländema möjligheter att genomgå en särskild förberedande FN-utbildning (F öFNKv) inför tjänstgöring utomlands.

Den svenska utbildningen äger rum vid Försvarets intemationella cen- trum i Almnäs (SWEDINT). Antalet kurser per år varierar med hänsyn till efterfrågan. Utbildningstiden har i flera fall förlängts för att ge ut- rymme åt nya utbildningsmoment. Regeringen har beslutat att F örsvars- makten under år 1995 — inom ramen för tillgängliga medel och om det finns särskilda skäl — får göra avsteg från den utbildningstid för ut- landsstyrkans personal som är reglerad genom förordning (1984z309). Utbildningstiden får emellertid inte i något fall vara längre än tio veck- or.

Inom ramen för Partnerskap för fred (PFF) har Sverige under budget- året 1994/95 genomfört sju kurser, anordnade av SWEDINT, Militär- högskolan, Försvarshögskolan och Räddningsverket. Kurserna har varit inriktade på planering och genomförande av fredsbevarande operatio- ner och humanitära insatser men har också syftat till att öka öppenheten i de nationella försvarsplanerings— och budgeteringsprocessema och att säkra den demokratiska kontrollen över nationella stridskrafter.

Vid det nordiska försvarsministermötet i Karlskrona i april 1993 fick Nordiska samarbetsgrupen för militära fredsbevarande frågor (Nor- samFN) i uppdrag att inför försvarsministerrnötet i november sanuna år redovisa förslag till förändringar i utbildningsverksamheten. Gruppen skulle bl.a. överväga möjligheten att skapa en särskild grundkurs för länder som tidigare inte deltagit i &edsbevarande insatser. NordsamFN konstaterade i sin rapport till mötet i november 1993 bl.a. att antalet nordiska kurser borde utökas.

8. 2.4 Utbildning i utomnordiska länder

Många länder har någon form av militär utbildning för deltagande i fredsbevarande operationer. Utbildningen är ibland integrerad i den militära grundutbildningen. Om utbildningen inte ingåri grundutbild- ningen ges den antingen vid särskilda FN-centra eller i samband med en förestående utlandsstationering. Förekomsten, organisationen och omfattningen av utbildningen för den fredsbevarande verksamheten

• Sida 154
•  Original

sammanhänger med hur länge landet i någa aktivt har deltagit i FN:s fredsbevarande insatser och om FN-tjänstgöringen är frivillig eller inte.

Belgien är ett exempel på ett land där den de militära FN-utbildningen är helt integrerad i den ordinarie utbildningen. Den särskilda utbildning som krävs med hänsyn till insatsemas karaktär och omfattning genom- förs vid den kompani- eller bataljonsenhet som utgör kader för det ut- sända förbandet. I Ryssland ges FN-utbildning i begränsad omfattning till de hedsskapande styrkorna inom ramen för ordinarie förbandsut- bildning. Förenta Staterna har två utbildningscentra med fredsbeva- rande åtgärder på programmet.

I Polen sker all FN-inriktad utbildning efter grundutbildningen vid ett särskilt utbildningscentrum, som är öppet för både civil och militär personal. Det tjeckiska systemet liknar det polska men utbildar endast militär personal.

Frankrike och Österrike — samt de nordiska länderna — förefaller att ha de mest utvecklade utbildningsprogrammen. I Frankrike finns det specialutbildning både för förband och för officerare. Den senare ut- bildningen är inriktad på tjänstgöring i FN-staber, i förband med opera- tiva uppgifter och i enheter som har uppgifter inom logistikområdet. I Östenike finns särskilda förberedelsekurser för varje förband, FN- stabskurser och kurser i logistik. Till de länder som anordnar särskilda kurser för militära observatörer hör Frankrike, Nederländerna, Ryss- land, Tyskland och Österrike.

Poliser som ska medverka i fredsbevarande insatser får i flera länder delta i den militära utbildning som förekommer. Spanien har emellertid särskilda kurser i polisens och Guardia Civils regi. Detsamma gäller den italienska polisen. Österrike har särskilda kurser för militärpoliser.

• Sida 155
•  Original

8. 3 Utbildning av personal för fredsfrämjande civila och militära insatser — utredningens överväganden

8. 3. I Utbildningens syfte och inriktning

Syftet med den utbildning som utredningen enligt direktiven har till uppgift att överväga ska vara att förbereda personalen i den fredsfräm- jande svenska verksamheten så att den fungerar effektivt och styrkorna eller motsvarande kan lösa sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

Utredningen anser att utbildningen kan inriktas på i huvudsak följande fyra kategorier av personal:

(] ) Ledningspersonal på olika nivåer; (2) Experter av olika slag; (3 ) Övrig personal i de fredsfrämjande styrkorna;

(4) Personal som ska tjänstgöra i internationella staber eller som observatörer, förhandlare m.m.

Detta är en grov indelning, som syftar till att täcka både den civila och den militära verksamhetens behov av personal för fredsfrämjande upp- gifter. För de närmare överväganden om innehållet i den framtida ut- bildningen och omfattningen av den som enligt utredningens uppfatt- ning bör ske på myndighetsnivå fordras en mer detaljerad beskrivning.

Alla som deltar i verksamheten har någon form av grundutbildning, som regel en yrkesutbildning och yrkeserfarenheter som gör att de bedöms kompetenta att ingå i de olika slagen av civila eller militära styrkor. Den utbildning som det nu gäller ska ge dem de speciella kun- skaper som det civila humanitära eller militära fredsfrämjande arbetet utomlands fordrar. Militära chefer får en stor del av de kunskaper som de internationella uppdragen ställer krav på genom sin utbildning vid Militärhögskolan.

De kunskapsområden i stort som utbildningen bör inriktas på är föl-

• Sida 156
•  Original

jande:

Cl De civila respektive militära sakområdena

Civil verksamhet:

*

***

***—***iz

Insatser vid t.ex. jordbävningar och översvämningar; Återställande av miljön efter miljöolyckor; Insatser vid flyktingkatastrofer;

Återuppbyggnad och utveckling.

ilitär verksamhet:

Övervakning; Eskorttjänst; Mim—öjning; Sj ukvård; Transporter; Embargoverksamhet; Fältarbeten.

Cl Det fredsfrämjande systemets utformning i stort, m.m.

***-l-

* *

Den utrikes- och säkerhetspolitiska bakgrunden; Olika former av stöd till andra länder; Folkrätt; FN-systemet, grundläggande principer för den fredsfräm- jande verksamheten; Konfliktanalys och konfliktlösningar; Olika slag av fredsfrämjande verksamhet och samordning av den;

Valövervakning; Ledarskap i internationell miljö.

Cl Insatsmiljön i katastrofområdena

*

8.3.2

Principer

Kulturella, etniska och religiösa skillnader mellan befolkningsgrupper, m.m.

Utbildningens genomförande

Utbildningsbehovet varierar med hänsyn till verksamhetens inriktning

• Sida 157
•  Original

— t.ex. civilt-militärt — och vilka olika personalkategorier det gäller. Variationerna blir ännu större om hänsyn tas också till de olika slagen av insatser inom den civila respektive den militära verksamheten. Det är i nuläget inte möjligt att ytterligare specificera utbildningsbehovet. Sådana bedömningar kan endast göras med de kunskaper och erfaren- heter från olika verksamhetsområden och länder som de ansvariga myndigheterna har. I det utbildningssystem som utredningen här skis- serar ingår däremot bedömningar av vilka organ som bör svara för de i föregående avsnitt redovisade tre huvudområden som utbildningen bör bestå av.

Utredningen har som utgångspunkt för sina överväganden haft ett ren- odlat system där all civil och militär utbildning inom det fredsfrämjande området samlas i en organisation — under ledning av en ansvarig myn- dighet eller annat ansvarigt organ. En sådan modell skulle sannolikt ha ett antal fördelar när det gäller effektiviteten i verksamheten. Den för- hållandevis stora utbildningsvolym som det totalt är fråga om skulle göra det möjligt att i ett sammanhang hålla både bredd och djup i verk- samheten. Ju mer kvalificerade utbildningsbehov det är fråga om desto mer centraliserat skulle utbildningen bedrivas. Det skulle finnas ett un- derlag för en omfattande och kvalificerad utvecklingsverksamhet. Or- ganisationen skulle internationellt sett kunna dra till sig uppmärksamhet och mot den bakgrrmden utgöra en tillgång utrikespolitiskt sett.

Fördelarna med en gemensam och centraliserad civil och militär utbild- ning ska emellertid ställas mot de nackdelar som föreligger, t.ex. de omfattande administrativa kostnaderna för den omorganisation och uppbyggnad som skulle bli följden. Avgörande för utredningens ställ- ningstagande i fråga om en gemensam organisation för civil-militär ut- bildning är emellertid att de berörda civila och militära myndigheterna själva mycket bestämt motsätter sig en sådan gemensam organisation. En av statsmakterna mot respektive parters vilja genomförd lösning skulle uppenbarligen inte främja den utveckling av utbildningsverksam- heten som är angelägen och som i stället bör komma till stånd på annat sätt.

Utredningen drar således slutsatsen att de för genomförandet av den fredsfrämjande verksamheten närmast ansvariga myndigheterna bör även i fortsättningen svara för utbildning inom sina respektive områ- den. De olika delar av utbildningen som är gemensamma bör emeller-

• Sida 158
•  Original

tid hanteras på ett samlat sätt. De ansvariga myndigheterna bör vidare inom de delområden där de själva svarar för genomförande av utbild- ningen i ökad utsträckning utnyttja varandras resurser och erfarenheter.

Enligt utredningens mening bör det i det perspektiv utredningen teck- nar vara möjligt — även med ett delat utbildningsansvar — att tala om ett samlat och övergripande utbildningsystem. Ett sådant synsätt kan ha betydelse för t.ex. samarbetet mellan de ansvariga myndigheterna och i varje fall indirekt för rekryteringen av elever från andra länder.

Kunskaper om de civila respektive militära sakområdena Utredningen anser det naturligt att de båda statliga myndigheterna som svarar för genomförandet av fredsfrämjande insatser inom det statliga området har ansvaret för utbildningen i sakfrågor inom sina respektive områden. Det innebär att Försvarsmakten liksom hittills svarar för att personalen får den utbildning som behövs för militära insatser och att Räddningsverket organiserar den utbildning för räddningsinsatser, mil- jöskyddsinsatser och insatser vid flyktingkatastrofer som fordras.

För Försvarsmaktens del innebär detta att myndigheten även anordnar den utbildning inom områden som har nära anknytning till den militära verksamheten utan att vara en egentlig del av den. Utredningen syftar här i första hand på civilpolisverksamheten och minröjningen. Det finns även i övrigt beröringspunkter mellan den civila och den militära utbild- ningen för nedsfrämjande insatser. Genom utbyte av lärare, materiella resurser och i en del fall elever kan de båda utbildningsmyndighetema ta tillvara erfarenheter som framkommer inom verksamheten i dess hel- het. Detta har särskild betydelse för de förberedelser inför multifunktio- nella insatser som utbildningen i allt högre grad kan komma att inriktas på.

Det är naturligt att Räddningsverket vid genomförandet av den sakom- rådesvisa utbildningen i huvudsak använder personal och utrustning vid räddningsskoloma och att Försvarsmakten tar i anspråk resurserna vid Militärhögskolan och SWEDINT. Militärhögskolan håller för närvaran- de på att ge sin chefsutbildning en tydlig internationell profil. Enskilda elever eller grupper av elever har möjligheter till fördjupade studier i internationell verksamhet.

• Sida 159
•  Original

Kunskaper om det fredsfrämjande systemets utformning i stort I utbildningen som avser systemet i stort för den fredsfrämjande verk- samheten ingår som framgått sådant som är gemensamt för både den civila humanitära och den militära fredsbevarande verksamheten. Ut- redningen anser att mycket står att vinna om denna utbildning sker i ett sammanhang för de båda verksarnhetsområdena. Det ökar underla- get för utbildningen, vilket i sin tur gör det lättare att hålla resurser för en kvalificerad utbildning inriktad på framför allt ledningspersonal och experter. En utbildning med den kvalitet som utredningen anser nöd- vändig kommer att vara attraktiv för elever även från andra länder.

Både Försvarshögskolan och Militärhögskolan bedriver utbildning med anknytning till den internationella verksamheten. Militärhögskolan utbildar framför allt militär personal. Försvarshögskolan rekryterar civi- la och militära elever i ungefär lika stora proportioner. Båda inriktar sig huvudsakligen på chefer.

Försvarshögskolan är sedan tillkomsten på 1950-talet ett självständigt utbildningsorgan. Militärhögskolan blev det när skolan under år 1994 organisatoriskt frigjordes från Försvarsmakten. Verksamheten inom Militärhögskolan har under det senaste året utvecklats i olika avseen- den. Skolan bygger för närvarande upp en kapacitet inom forsknings— området med inriktning även på civila områden.

Försvarshögskolan och Militärhögskolan håller på att utveckla ett sam- arbete för utbildning av civil och militär personal som ska genomföra internationella uppdrag och utredningen fmner det naturligt att de full- följer detta arbete. De båda skolorna bör få i uppdrag att i samverkan bedriva utbildning om det fredsfrämjande systemet m.m. för den sven- ska internationella verksamheten. Utbildningen bör utformas så att även svenska ideella organisationer och internationella organ eller and- ra länder får anledning att utnyttja de kurser som de båda skolorna kan erbjuda. Det gäller chefer och annan ledningspersonal på olika nivåer samt experter av skilda slag som ska delta i den internationella freds- främjande verksamheten.

Kunskaper om insatsmiljön ikatastrofområdena Behovet av kunskaper om katastrofområdena kan vara generellt eller

• Sida 160
•  Original

inriktat på situationer inför en insats i ett bestämt område. Det handlar i det första fallet om att ge eleverna allmänna kunskaper om betydelsen av att ta hänsyn till olikhetema mellan befolkningsgrupper i bl.a. kultu- rella, etniska och religiösa frågor och att känna till de stora dragen i dessa olikheter. Det senare gäller framför allt de områden i världen där konflikter eller naturkatastrofer är vanliga. En utbildning i miljöförhål- landen som är inriktad på särskilda insatser avser givetvis att ge kun- skaper om de områden där insatsema för tillfället ska äga rum.

Utredningen anser att den generella utbildningen om miljöförhållanden bör genomföras gemensamt för ledningspersonal och experter inom hela den fredsfrämjande svenska verksamheten. Det ger ett brett elev- underlag och underlättar strävandena att följa utvecklingen inom olika områden. Denna del av utbildningen bör enligt utredningens bedömning knytas till utbidningen om det fredsfrämjande systemet i stort och alltså ske i Försvarshögskolans och Militärhögskolans regi. Förutsättningen är att de båda skolorna ad hoc skaffar sig den speciella kompetens som den här utbildningen fordrar.

Utbildningen inför särskilda insatser kommer att vara en del av de förberedelser som Räddningsverket respektive Försvarsmakten svarar för när personalen ska sändas ut till ett katastrof— eller konfliktområde. Det kan i det läget vara ont om tid och är av det skälet sannolikt i de flesta fallen mest praktiskt att myndigheterna själva anordnar utbild- ningen. Om civila och militära insatser ska ske i samma område kan det vara naturligt att utbildningen sker i samverkan eller att myndigheterna utnyttjar varandras underlag och erfarenheter.

Uppdrag till myndigheterna

Utredningen har ovan redovisat bedömningar som närmast får betrak- tas som en idéskiss. Overvägandena behöver konkretiseras i större ut- sträckning än som kunnat ske i utredningens arbete. Det är naturligt att detta sker i gemensam regi av de berörda statliga myndighetema, som bör ta hänsyn till behoven av utbildning både inom de egna verksam- heterna sarnt hos svenska ideella organisationer, internationella organ eller andra länder. I övervägandena bör ingå att klargöra vilka behov av utbildning som föreligger för olika slag av personal.

• Sida 161
•  Original

Utredningen föreslår att Räddningsverket, Försvarsmakten, Försvars- högskolan och Militärhögskolan får i uppdrag att tillsammans utarbeta ett förslag till utbildning för den fredsfrämjande verksamheten enligt de riktlinjer som utredningen redovisat.

Det är naturligt att myndigheterna i sina överväganden beaktar den roll som SIDA beslutar att Sandö U-centrum ska ha inom biståndsutbild- ningen i Sverige. Det gäller inte minst att förbereda den berörda hjälp- personalen inför de insatser inom katastrofhjälpens ram som syftar till återuppbyggnad och utveckling.

• Sida 162
•  Original

• Sida 163
•  Original

9. Kostnader för och finansiering av den civila hjälpverksamheten

9.1. Nuvarande kostnader och finansiering

Utredningen har tidigare i betänkandet redovisat kostnaderna för de civila humanitära hjälpinsatser med personal och utrustning som har genomförts av Räddningsverket sedan år 1988 och av SWEDRELIEF sedan år 1978. Det totala beloppet uppgår för Räddningsverkets del till ca 315 milj. kronor, medan SWEDRELIEF haft kostnader för sam- manlagt nära 130 miljkronor.

Kostnader för insatsema har debiterats uppdragsgivarna — internatio- nella hjälporganisationer eller, om detär fråga om direktfinansierade svenska insatser, SIDA. Insatsen har i ett fall finansierats med medel från regeringens anslag för oförutsedda utgifter. I debiteringen ingår kostnader för personal, utrustning och andra förnödenheter samt trans- porter. Kostnaderna för materiel eller förnödenheter som förbrukats beräknas efter avslutat uppdrag. För den utrustning som återförs till Sverige — t.ex. fordon och sarnbandsutrustning — debiteras en kostnad för förslitning och avskrivning på minst 20 % av anskaltiringsvärdet.

Även myndighetens direkta administrativa kostnader för insatserna in- går i debiteringen. Det kan gälla kostnaderna för rekrytering av perso- nal och kontakter med anhöriga samt kostnader för den personal som

• Sida 164
•  Original

planerar och leder verksamheten. De direkta administrativa kostrrader- na utgör normalt 5-10 % av den totala kostnaden för en insats.

Räddningsverket har med anslagsmedel för sin ordinarie verksamhet byggt upp ett förråd med särskild materiel som inte förekommer i den nationella verksamheten. Förrådet har inrättats med anledning av rege- ringens uppdrag att hålla en beredskap för räddnings- och katastrof- insatser. Materielen i förrådet består bl.a. av radioutrustning, lastbilar, ledningsfordon, specialmateriel och viss personlig utrustning.

Värdet på utrustningen i beredskapsförrådet beräknas till 14 milj. kro- nor. Beloppet utgör en investeringsskuld, som Räddningsverket avser att betala av genom användning av medel från ersättningar för hjälpin- satsema. Utrustning motsvarande en tredjedel av värdet är avsedd för räddningsinsatser. Dessa insatser är förhållandevis få, vilket för denna del av utrustningen begränsar möjligheterna till en reglering med hjälp av ersättningar från uppdragsgivarna.

9.2. Framtida kostnader och finansiering

9. 2. I Principer Utredningen har i betänkandet föreslagit att Räddningsverket ska svara för genomförandet av den statliga hjälpverksamhet i andra länder med personal och utrustning som är räddningsinsatser, miljöskyddsinsatser och insatser i samband med flyktingkatastrofer. Den resurs som SWED- RELIEF utgör ska enligt förslaget föras över till Räddningsverket.

Genomförandet av hjälpinsatser i Räddningsverkets regi kan enligt ut- redningens mening i princip finansieras genom ersättningar från de in- ternationella organ som begär insatserna. Finansieringen kommer emel- lertid liksom hittills i ett antal fall — efter beslut av regeringen — även att ske med medel från det av SIDA administrerade katastrofanslaget. Utredningen förordar, som framgått av övervägandena i kapitel 6, att en något ökad andel av detta anslag ska reserveras för direktfinansie- ring av insatser med svensk personal och utrustning.

De internationella hjälporganens ersättningar täcker inte den grundbe-

• Sida 165
•  Original

redskap för internationella insatser som Räddningsverket svarar för. Utredningen föreslår mot den bakgrunden att även planering, utbild- ning och andra förberedelser för hjälpverksamheten ska finansieras genom medel från katastrofanslaget. Det bör övervägas om det ska anslås medel från t.ex. katastrofanslaget även för att reglera den inves- teringsskuld som Räddningsverket enligt redovisningen i föregående avsnitt har ådragit sig. En avveckling av denna skuld skulle göra det lättare för verket att konkurrera med hjälporgan i andra länder om de insatser som internationella organ avser att genomföra.

De myndigheter och andra organ som i en del fall deltar med personal eller utrustning — t.ex. Försvarsmakten, den kommunala räddnings- tjänsten och de ideella organisationerna — bör liksom hittills få ersätt- ning för sin medverkan genom Räddningsverket.

9.2.2. Beräknade kostnader

Kostnaderna för Räddningsverkets beredskap enligt utredningens förslag till verksamhet beräknas av verket till 4,5 milj. kronor per år. Som framgår av sammanställningen som följer består kostnadema till knappt hälften av kostnader för utbildning. Övriga kostnader är

Typ av kostnad Kronor, ] OOO-tal

( ]) Omsättning av utrustning 600 för olika slag av insatser

(2) Förrådshållning av särskild 950 utrustning för räddningsinsatser

(3) Jour för ledningspersonal, m.m. 250

(4) Utvecklingsarbete m.m. 600

(5) Utbildning av ledningspersonal 2 100

och experter

Summa 4 500

• Sida 166
•  Original

enligt beräkningen en följd av att en del utrustning behöver omsättas och att det måste finnas förråd för särskild utrustning, jour för lednings- personal och resurser för utvecklingsarbete.

I den första delposten ingår kostnader för omsättning av specialutrust- ning som enligt de principer uppdragsgivarna tillämpar inte räknas in i underlaget för beräking av insatsemas kostnader. Det gäller bl.a. säker- hetsutrustning av olika slag — t.ex. materiel för satellitkommunikation, viss personlig utrustning och verktyg. Den särskilda utrustning som in- går i den andra posten består av ledningsfordon, lastbilar, radioutrust- ning, sjukvårdsmateriel och personlig utrustning som ska kunna använ- das vid de räddningsinsatser som Räddningsverket håller beredskap för. Kostnaderna avser förrådslokaler och personal som sköter mate- rielen.

Den hjälpverksamhet som övervägandena avser fordrar en ständigt be- mannad ledningsfunktion inom Räddningsverket. Den tredje posten består av jourersättningar samt kostnader för drift och underhåll av den sambandsutrustning som ledningsfunktionen behöver. Till kostnaderna för verksamheten hör vidare ersättningar för utvecklingsarbete av olika slag, som är den fjärde posten. l utvecklingsarbetet ingår bl.a, samarbe- tet med internationella organ och andra länder, utformningen av de mo- deller för typstyrkor som utredningen föreslagit i betänkandet samt transportplanering och materielutveckling.

Utbildningskostnadema — den femte posten i tabellen — syftar till att ledningspersonal och experter av olika slag ska vara väl förberedda inför insatsemå, så att de kan genomföra verksamheten på ett effektivt sätt. Utredningen bedömer med ledning av underlag som utarbetats inom Räddningsverketxatt den utbildning som fordras ska omfatta i huvudsak den verksamhet som framgår av sammanställningen på följande sida.

Den allmänna utbildning för ledningspersonal som utredningen redovi- sar svarar mot de PFF-kurser som Räddningsverket på regeringens uppdrag genomfört under budgetåret 1994/95. En del av de i samman- ställningen redovisade kurserna kommer att erbjudas utländska deltaga- re och leder i viss utsträckning till intäkter för utbildningsanordnaren.

• Sida 167
•  Original

Typ av utbildning Anordnare Omfattning Kostnad, per år ] OOO-tal kronor

&_—

CI Allmän utbild- ning för led- ningspersonal

Cl Utbildning av styrkechefer

Cl Utbildning av experter:

" Räddnings- insatser

* Andra slag av insatser (motsva- rar verksamheten inom SWED- RELIEF)

D Utbildning om det fredsfräm- jande systemet och förhållande- na i katastrof- områden, m.m.

Summa

Räddnings- En kurs under 2 600 verket veckor för 20-25 deltagare

"- 2 kurser under 2 200 dagar för 20 delta- gare varje gång

"- 6 kurser under 300 2 dagar för 20 deltagare varje gång "_ "_ 400 FHS 4 kurser under en 600 vecka för 20 delta-

gare varje gång

2100

• Sida 168
•  Original

Som utredningen erfarit är det vanligt att andra länder finansierar be- redskap och andra förberedelser för hjälpinsatsema med anslagrnedel. Utredningens förslag att kostnadema för Räddningsverkets förbere- delser ska täckas av medel från katastrofanslaget innebär att verket får lättare att konkurrera ekonomiskt med hj älporgan i andra länder om de insatser som internationella organisationer avser att genomföra.

• Sida 169
•  Original

m

"l.!"

Kommittédirektiv &

Civila insatser för internationell katastrof- Dir. och flyktinghjälp l995:3

Beslut vid regeringssammanträde den 12 januari 1995

Sammanfattning av uppdraget

Frågan hur Sveriges samlade resurser för internationell katastrof- och flyktinghjälp kan effektiviseras för att möta framtida behov skall utredas. I uppdraget - som anförtros en särskild utredare - skall särskilt prövas hur insatser med särskilda civila insatsstyrkor lämpligen skulle kunna organiseras.

Utredaren skall överväga och lämna förslag till hur samverkan med berörda ideella organisationer och samordningen med Försvarsmaktens fredsbevarande insatser skall utformas.

Uppdraget skall vara slutfört senast vid utgången av juni 1995. En delrapport skall lämnas under våren 1995.

Bakgrund

Inledning

Behovet av civila humanitära insatser vid naturkatastrofer och för att lindra effekterna för människor av allvarliga politiska konflikter har ökat markant under senare år. De insatser från svensk sida som genomförts är en del av den traditionella svenska biståndspolitiken. Behovet av internationell katastrof— och flyktinghjälp bedöms komma att fortsätta att

• Sida 170
•  Original

öka. Det finns därför skäl att nu pröva hur denna ökning skall kunna mötas genom en ytterligare effektivisering och närmare samordning av de svenska insatsema.

Regeringen har i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/901100, bil 6) redovisat inriktningen av den svenska beredskapen för räddningsinsatser vid katastrofer i andra länder. Redovisningen skedde bl.a. med utgångspunkt från erfarenheterna vid insatsen i december 1988 med anledning av jordbävningskatastrofen i Armenien. Denna inriktning innebär att Statens räddningsverk, i samarbete med berörda myndigheter samt nationella och internationella organisationer, skall ha ett sammanhållet ansvar för insatsberedskapen. Räddningsverket har som en följd av detta genomfört planerings- och förberedelseåtgärder så att insatser som är anpassade till behovet i varje särskilt fall kan påbörjas inom 10 - 12 timmar efter beslut av regeringen.

Nuvarande civila insatser

Den civila humanitära katastrofhjälpen är till övervägande del baserad på den personal och materiel som den svenska räddningstjänsten förfogar över. Resurserna finns inom Statens räddningsverks centrala del och vid räddningsskoloma samt inom den kommunala räddningstjänsten. Även andra resurser i samhället, både civila och militära, utnyttjas. Omfattande civila humanitära insatser görs också av olika ideella organisationer med stöd från allmänheten. Inom Försvarsmakten finns en organisation - SWEDRELIEF - med uppgift att utföra humanitära hjälpinsatser i andra länder, främst återuppbyggnadsåtgärder.

Finansieringen av de svenska insatserna har i stor utsträckning skett genom de FN-organ som efterfrågat insatserna.

Räddningsverkets beredskap för insatser vid katastrofer utomlands omfattar fyra områden, nämligen beredskap för räddningsinsatser, för hjälpinsatser vid akuta flyktingkatastrofer, för fömödenhetsinsatser och för expertinsatser. Inom ramen för denna beredskap kan en anpassning göras till olika typer av katastrofer och andra förutsättningar. Beredskapen har också betydelse för räddningstjänstens beredskap för

• Sida 171
•  Original

allvarliga olyckor i Sverige. Den kunskap och de erfarenheter som Räddningsverket får genom det internationella engagemanget kan tillföras den svenska räddningstjänsten.

Kombinerade civila och militära insatser

Svenska insatser av olika slag har sedan många år genomförts i ett stort antal länder. Dessa har som regel varit antingen civila räddningstjänstinsatser och humanitära insatser eller militära fredsbevarande insatser. De senaste årens insatser i f.d. Jugoslavien och i Somalia har varit både militära och civila. Erfarenheterna från dessa insatser visar att det är viktigt att utveckla effektiva samverkansformer.

Uppdraget

Utvecklingen av de civila katastrof— och flyktinginsatsema

Frågan om hur det ökande behovet av civila katastrof— och flyktinginsatser men också av miljöskyddsinriktade internationella katastrofmsatser skall tillgodoses bör bli föremål för utredning. Konsekvenserna för verksamheten av Sveriges EU—medlemskap bör även klarläggas. Uppgiften bör anförtros en särskild utredare.

Utredaren bör överväga hur beredskapen för insatser för internationell katastrof— och flyktinghjälp mest effektivt och ändamålsenligt skall utformas för att möta framtida behov. Därvid skall särskilt prövas hur insatser med särskilda civila insatsstyrkor lämpligen skulle kunna organiseras.

Kraven på planering och utbildning för att möjliggöra insatserna bör klarläggas.

Av kostnads- och effektivitetsskäl skall en utgångspunkt vara att beredskapen så långt möjligt skall byggas upp med utnyttjande av befintliga resurser och befmtlig kompetens. Förutsättningar bör skapas för effektiv och snabb mobilisering av resurser som är anpassade till den

• Sida 172
•  Original

aktuella olyckan eller katastrofsituationen. Även resurser som avdelats för det civila försvaret bör kunna utnyttjas.

Utredningsuppdraget innefattar vidare att pröva möjligheterna för att som rekryteringsunderlag utnyttja frivillig personal som grundutbildats inom ramen för civilplikten. Samtidigt bör beaktas att det vid insatserna i regel fordras specialister. Behovet av personal utan särskild utbildning kan tillgodoses genom lokal försörjning. Genom lagen om totalförsvarsplikt, som träder i kraft den 1 juli 1995, införs en civilplikt som kan fullgöras inom såväl det civila som det militära försvaret. Även kvinnor får möjlighet att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning. Civilplikten skall inte förenas med egentliga krigsuppgifter, annat än om det är fråga om ordningshållnings- och bevakningsuppgifter.

Utredaren bör överväga utformning av utbildningen av denna pliktpersonal så att den efter erforderlig frivillig kompletterande utbildning kan utgöra en värdefull del av civila insatsstyrkor för internationell katastrof— och flyktinghjälp.

Utredaren bör vidare överväga och lämna förslag till hur denna utbildning kan erbjudas andra länder.

Utredaren bör även pröva om rationaliseringsvinster kan uppnås genom att integrera SWEDRELIEF i verksamheten utan att minska denna organisations förmåga att genomföra humanitära åtgärder av den art som genomförts hittills.

För civila humanitära internationella insatser spelar också svenska ideella organisationer en betydelsefull roll. Dessa har på senare tid ökat sitt engagemang i det internationella hjälparbetet genom att bistå FN- organisationcr med personal. Ett nätverk för samverkan mellan dessa organisationer och berörda myndigheter har bildats. Utredaren bör pröva om det behövs några åtgärder från statsmakterna för att främja samverkan mellan detta nätverk och den nya verksamheten för internationell katastrof— och flyktinghjälp.

• Sida 173
•  Original

Samordningen av civila katastrof— och flyk_tinginsatser och militära fredsbevarande insatser

Utredaren skall som framgått tidigare överväga hur beredskapen för insatser med civila insatsstyrkor för internationell katastrof— och flyktinghjälp bör utformas och hur en sådan verksamhet bör organiseras. Även för allvarliga industri- och miljöolyckor fordras internationella insatser med civil kompetens och erfarenhet.

En given utgångspunkt är att civila insatser står under civil ledning medan genomförandet av de militära fredsbevarande insatserna sker under militär ledning. Inom utredningsarbetet bör prövas om man kan behöva utveckla fonnema för den samordning som fordras mellan civila insatsstyrkor och militära fredsbevarande insatser. Detta bl.a. i syfte att uppnå en ökad effektivitet och rationaliseringseffekter.

I väpnade konflikter kan den civila humanitära verksamheten behöva ett militärt stöd. I ett besvärligt säkerhetsläge kan det t.ex, finnas militära uppgifter som behöver lösas, innan hjälpinsatser sätts in. Det finns också situationer då militär trupp inom ramen för sina fredsbevarande uppgifter kan engageras i humanitärt arbete, t.ex. skydd och bevakning av transporter, vägbyggande, minröjning och annan röjning på krigskådeplatser.

En särskild uppgift i utredningsarbetet bör vara att överväga hur en samverkan bör ske mellan svenska civila och militära organ vid planering, utbildning och genomförande av insatser där det fordras både militära och civila insatsstyrkor. Samverkan såväl i Sverige som i de hjälpbehövande länderna bör således utredas. Utredaren bör lämna förslag till former för hur denna samverkan vid planering, utbildning och genomförande av insatser skall uppnås i de fall samverkan är ändamålsenlig. Även frågor om gemensamt resursutnyttjande bör övervägas av utredaren.

Vidare bör utredaren klarlägga lämpliga samverkansformer mellan svenska civila respektive militära organ och berörda internationella organisationer.

• Sida 174
•  Original

Den särskilde utredaren skall samråda med berörda svenska myndigheter. Samråd bör också ske med närmast berörda nationella och internationella organisationer. Utredaren skall vidare hålla sig informerad om det arbete som bedrivs av den särskilde utredaren (dir. 1994:122) som tillkallats för att kartlägga de olika frågor om rättslig status för personal, ansvar och skadestånd m.m. som kan uppkomma vid försvarets fredsfrämjande samarbete med andra länder, i Sverige eller utomlands.

Den särskilde utredaren skall även samråda med den särskilde utredaren (dir. 1994161) som tillkallats för att utreda det fredstida utnyttjandet för civila ändamål av resurser avsedda för försvarsåndamål och med den parlamentariska kommittén (dir. 1994:129) som skall se över invandrings- och flyktingpolitiken.

Tidsramar för utredningsarbetet

Den särskilde utredaren skall under våren 1995 redovisa en delrapport med sin kartläggning och preliminära analys. Delrapporten bör även ange inriktningen av arbetet med de konkreta förslag som kommer att övervägas inför slutredovisningen. Den särskilde utredaren bör lämna sin slutredovisning med förslag till åtgärder senast vid utgången av juni 1995.

Den särskilde utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av det offentliga åtagandet (dir. 1994:23), om beaktande av EU—aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) och redovisning av jämställdhetspolitiska konsekvenser (1994:124).

Kostnaderna för utredningen skall belasta första huvudtitelns anslag Cl. Regeringskansliet m.m., anslagspost 3, delpost 2. Utredningar m.m.

(Försvarsdepartementet)

• Sida 175
•  Original

Organisation och resurser i andra länder för hjälpinsatser med per- sonal och utrustning — några exempel

Danmark Finland Norge Storbritannien Frankrike Tyskland Ryssland

OONIO'ttll-ÄWNi—n

Förenta staterna

Detta är en översikt över organisation och resurser för hjälpinsatser med personal och utrustning i ett antal länder. Texten bygger på redo- görelser som de svenska ambassaderna i respektive länder utarbetat på begäran av utredningen.

Länderlistan upptar ett antal stater som är aktiva inom den humanitära hjälpverksamheten men är långt ifrån fullständig. Redogörelsema har utformats med ledning av det material som varit tillgängligt. De är inte i alla avseenden uttömmande och i alhnänhet inte heller helt jämför- bara. Texten visar emellertid i stora drag på den struktur som hjälp- verksamheten med personal och utrustning har i olika länder och de skillnader som föreligger mellan dem.

• Sida 176
•  Original

I Danmark

I . I Katastrof- och flyktinghjälpen istora drag

Danskt internationellt humanitärt bistånd bygger på ett flexibelt utnytt- jande av myndigheters och ideella organisationers resurser. Själva in- satserna genomförs endast i begränsad utsträckning i statlig regi. De ideella organisationema spelar av tradition en viktig roll i det humani- tära biståndet. Tonvikten läggs alltmer på boeredygtig bedring, dvs katastrofhjälp sedd i ett längre perspektiv och helst kombinerad med återuppbyggnadsinsatser.

För år 1995 har budgeterats omkring 700 miljoner Dkr för humanitär hjälp. Av dessa är 550 miljoner kr avsedda för katastrofrnsatser (s.k. extraordinärt katastrofbistånd), medan 125 miljoner är ordinarie bidrag till internationella organ verksamma inom området.

Under år 1994 kanaliserades ca 10 % av biståndet via Regeringsudfört humanitazr bistand. Av den återstående delen slussades nästan hälften genom ideella organisationer och den andra hälften via multilaterala organ.

Katastrofhjälpen bygger av tradition i betydande grad på insatser av de ideella organisationerna, som anses ha sin styrka i att de ofta arbetar tillsammans med välutvecklade nätverk av lokala samarbetspartners. Det ger, framgår det av en rapport från de berörda ministeriema om det danska humanitära biståndet från mars 1994, bättre möjligheter att "till- rättalägga insatserna med utgångspunkt i en lokal bedömning av priori- teringsbehoven och mest lämpliga former för genomförande".

De ideella organisationerna samarbetar nära med de myndigheter som är aktiva på katastrof- och flyktinghjälpens område, främst Rednings- beredskabet. Som exempel kan nämnas att de danska hjälpinsatsema för flyktingar i Kroatien och Bosnien administreras av Danska Röda korset respektive Dansk F lyktinghjälp. Redningsberedskabet ger

• Sida 177
•  Original

Inom regeringskansliet hanteras ärenden rörande det internationella hu— manitära biståndet av Utrikesministeriet. Ministeriets roll är i det här sammanhanget främst att ge riktlinjer och fördela anslag. Samordningen av hjälpinsatsema sker via den s.k. Humanita'ra kontaktgruppen som består av företrädare för alla viktigare statliga och ideella hjälporgan.

Genomförandet av insatserna läggs till stor del ut på de statliga myn- digheter och ideella organisationer som framgår av följande samman- ställning. Ansvaret för förberedelser, utbildning, upphandling och upp- följning ligger på samma organ som genomför insatserna.

Statliga organ F rivilligorganisatianer Redningsberedskabet Dansk F lyktinghja'lp (Inrikesministeriet) Dansk Röde Kors Folkekirkens Nödhjälp Den Danske Int. Brigade Red Barnet (F örsvarsministeriet) Caritas Danmark ASF Dansk Folkhja'lp Polisen (Justitieministerict)

Utrikesministeriet hanterar endast i begränsad omfattning verksamhet på fältet. Ett undantag från denna regel är den verksamhet som inleddes år 1994 inom ramen för Det Internationale Humanitwre Beredskab (IHB). Detta organ svarar för dansk medverkan i de civila delarna av internationella humanitära, konflikttörebyggande eller fredsbevarande operationer. Avsikten är att IHB i första hand ska bidra med personal till civila insatser som syftar till att förebygga, förhindra, begränsa eller avhjälpa lokala och regionala konflikter. II—IB utgör en integrerad del av Utrikesministeriets Kontor för humanitärt bistånd Verksamheten finansieras i år genom medel på sammanlagt 30 miljoner kronor.

Inom Utrikesministeriet anses erfarenheterna av den nuvarande ord- ningen vara goda. Den ger Danmark möjlighet att vid varje tillfälle ta i anspråk den kombination av offentliga och privata resurser som

• Sida 178
•  Original

Genom att katastrofhjälpsanslagen finns samlade under en hatt kan Utrikesministeriet också kombinera katastrofhjälp med mer långsiktiga återuppbyggnadsinsatser. Strävan är att arbeta i mer långsiktiga banor redan när en katastrofinsats inleds. Även den konfliktförebyggande verksamheten har ökat i betydelse. Inrättandet av IHB är ett uttryck för detta.

1.2 Organisationer, uppgifter och resurser

1.2.1 Civila myndigheter

Redningsberedskabet är underställt Inrikesministeriet och har ungefär de funktioner som svarar mot det svenska Räddningsverkets. Rednings- beredskabet fick sin roll genom Beredskapslagen (Lov nr. 1054 af 23. december 1992), som bl.a. innebar den statliga och kommunala organi- sationen inom räddningsområdet — bl.a. civilförsvaret och brandväsen- det — lades samman.

Det framgår av lagen att Redningsberedskabet kan sättas in i utlandet i fredstid "i tilfaelde af katastrofer der medförer alvorlig skade på eller udgör en alvorlig fare for personer, ejendom eller miljöet". Det ska i samråd med Utrikesministeriet kunna åta sig uppgifter i FN-, EU- och NATO-regi. Redningsberedskabet deltar bl.a. i arbetet inom NATO:s civilförsvarskommitte' (CDC). Det har särskilda avtal om samverkan med Danska Röda korset och Dansk Flyktinghjälp.

Redningsberedskabets insatser i utlandet finansieras av Utrikesministe- riet eller av den internationella organisation som begår en insats. Ibland är det en gemensam finansiering.

Redningsberedskabet har för hela sin verksamhet — inkl. den nationella -— ca 200 befäl och omkring 700 värnpliktiga under utbildning. Alla är skyldiga att delta i nationella insatser. Den humanitära hjälpverksamhe- ten utomlands bygger däremot på frivillig medverkan. Befäl (nyckel- personal) kan i särskilda fall beordras till tjänstgöring i utlandet.

Förberedelser pågår för närvarande om upprättandet av en särskild organisation inom Redningsberedskabet för insatser utomlands (Bered-

• Sida 179
•  Original

skapskorpsets internationella insatsstyrka). Det kommer inte att vara en stående enhet utan ska bestå av ett register över personer som kan sändas ut på internationella uppdrag. Det handlar främst om personal för ledning, logistik, räddning, miljö, samt läger- och transportfrågor. Styrkan är tänkt att

Cl Bygga på befintliga strukturer och resurser, men kompletteras materiellt för tjänstgöring utomlands;

Kunna sättas in med kort varsel;

Cl Kunna arbeta i ett insatsområde i minst två veckor och under denna tid vara självförsörjande.

Redningsberedskabet har under senare år bl.a. deltagit i insatser med anledning av en jordbävning i Turkiet är 1992 och i f.d. Jugoslavien fr.o.m. år 1992. Det har under senare år också genomfört en rad större och mindre insatser i bl.a. Ryssland, Baltikum, Afghanistan, Iran, Irak, Sri Lanka, Somalia och Liberia.

1.2.2 Militära organ

Det danska försvarets uppgifter definieras i lag nr 909 af 8. decem- ber 1993. Enligt denna lag har försvarsmakten möjligheter att med- verka i humanitära insatser på mandat av FN, OSSE eller NATO. In- satser utomlands bygger på frivillighet. Danska Internationella Bri— gadens (DIB) personal har åtagit sig att stå till förfogande för tjänst- göring utomlands under en treårsperiod.

Dansk militär kan således sättas in för att lösa även humanitära uppgif- ter utomlands. Enligt försvarsministeriet kan detta ske om "det antages. at indscettelse af militcere midler til direkte humanitter indsats vil were betinget af, at civile ajjfentlige eller private organisationer ikke kan påtage sig opgaven, fx af sikkerhedsmtessige årsager eller af indlysen- de mangel på egnede resourser". Insatserna kan avse t.ex. transporter, tillhandahållande av materiel och specialister, upprättande av faltsjuk- hus eller tältläger, utspisning av flyktingar, trafrkkontroll, upprätthållan- de av lag och ordning och byggnadsverksarnhet. Försvarets kostnader i det här sammanhanget ska ersättas av den myndighet eller organisa- tion som har begärt insatsen.

• Sida 180
•  Original

1.2.3 Polisen Dansk polis kan delta i humanitära insatser utomlands. Polisiära insat- ser kan behöva göras både i ett katastrofläge och i fasen därefter eller mer långsiktigt i ett återuppbyggnadsskede. Sådana polisiära insatser finansieras med medel från katastrofanslaget.

1.2.4 Ideella organisationer

De ideella organisationemas verksamhet är som framgått en viktig del av det danska humanitära biståndet. Huvudaktörema i anslagstermer är Danska Röda korset (1 10 miljoner kronor år 1994), Folkekirkens Nöd- hjälp (60 miljoner kronor), Dansk Flyktinghjälp (48 miljoner kronor), Red Barne! (27 miljoner kronor), Caritas Danmark (5 miljoner kronor) och Dansk Komité for K urdernes Menneskerettigheder (5 miljoner kronor).

Förhållandet mellan staten och de ideella organisationerna bygger på en kombination av ramtänkande och projektinriktning. Utrikesministe- riet sätter årligen upp inofficiella rarnbelopp för respektive organisa- tion. Rarnama är förknippade med anvisningar, som i praktiken innebär att organisationerna kan påräkna medel för olika typer av insatser inom en givna tidsramar. Om ingen framställning inges till myndigheterna inom denna tid upphör utfästelsen.

] . 3 Finansiering

Utrikesministeriet har det finansiella ansvaret för det humanitära bistån- det, vars huvudposter i årets statsbudget är:

CI UNHCR 100 mkr Cl UNR WA 18 mkr CI Internationellt livsmedelsbislånd (IEFR/PRO) 25 mkr Cl Internationella Röda Korset (ICRC) 7 mkr Cl Extraordinära humanitära bidrag 500 mkr

Det extraordinära humanitära bidraget på 500 miljoner kronor är huvudanslaget för dansk medverkan i oförutsedda humanitära insatser vid bl.a. naturkatastrofer, inbördeskrig och flyktingströmmar. Insatser beslutas som regel på förslag av intemationella organisationer eller av

• Sida 181
•  Original

privata organisationer. Anslagsposten utnyttjas också för konfliktföre- byggande insatser inom ramen för IHB:s verksamhet.

En ambitionshöjning på sikt av hjälpverksamheten finns i statsbudge- tens s.k. Mil/"ö- och katastrofram, som i år uppgår till 1 456 miljoner kronor. Miljö- och katastroframen tillkom i samband med 1993 års budget. Den ska enligt ett då framlagt betänkande byggas upp gradvis fram till år 2002, då den ska utgöra 0,5 % av bruttonationalinkomsten, eller ca 6 miljarder kronor i 1994 års priser. Avsikten är att hälften ska användas för miljöändamål och hälften för katastrofmsatser i bl.a. de öst- och centraleuropeiska länderna.

3.1. Inledning

Under år 1994 uppgick den norska humanitära hjälpen till andra länder till ca en miljard norska kronor. Detta var nästan 14 % av den totala biståndsbudgeten.

Utöver humanitär hjälp till länder som råkat ut för naturkatastrofer eller t.ex. flyktingkatastrofer lämnar Norge bidrag till åtgärder som syftar till att förbättra de mänskliga rättigheterna och till program för uppbyggnad eller utveckling av demokratin. De båda senare slagen av bidrag är en- ligt norska myndigheter en allt viktigare del av utvecklingshjälpen.

• Sida 184
•  Original

Det norska katastrofhjälpssystemet NOREPS inrättades år 1991 mot bakgrund av de första erfarenheterna från den kurdiska flyktingkrisen. Syftet var att underlätta och förstärka FN-systemets och andra interna- tionella organisationers förmåga att genomföra hjälpinsatser.

NOREPS förfogar över utrustning och andra förnödenheter för att kun- na hjälpa till med katastrofinsatser. Utrustningen och fömödenhetema finns i beredskapsförråd både i Norge och i tänkbara katastrofområden. Det inkluderar även en stand by-styrka (N ORSTAF F), som består av 300 erfarna personer, beredda att rycka ut inom 72 timmar.

Etter bedömningar av vilka produkter som ska ingå i beredskapsförrå- den upprättas bindande kontrakt mellan Utrikesministeriet och de leve- rerande företagen. För närvarande har ett 20-tal norska företag sådana kontrakt.

För en godkänd produkt gäller följande krav: D Produkten måste ha en godkänd kvalitet;

D Den måste inom 24 timmar kunna levereras till en norsk inter- nationell flygplats;

CI Produkten måste vara väl utprovad;

Cl Producenten måste vara kapabel att leverera den begärda kvan- titeten; samt

Cl Produkten måste i pris vara konkurrenskraftig på världsmark- naden.

FN-organ och andra internationella organisationer kan, liksom norska ideella organisationer, söka medel från det norska Utrikesministeriet för leveranser från NOREPS. Sådana medel är emellertid inte en förut- sättning för ett samarbete. Sedan tillkomsten av systemet våren 1991 har FN-organen, den Europeiska unionen och andra internationella organisationer i ökande grad köpt norska varor och tjänster direkt från NOREPS-företag.

Det norska systemet för katastrofhjälp erbjuder varor och tjänster inom fyra huvudområden:

• Sida 185
•  Original

CI Hälso- och sjukvård; D Förläggningsverksamhet; Cl Varudistribution och underhåll; samt Cl Katastrofhjälpsarbete

NOREPS sjuk- och hälsovårdsenhet innehåller ett stort antal medicin- ska funktioner:

Cl NORSHOSP, som är ett komplett fältsjukhus; CI NORAID, som är ett modulsystem med kliniska enheter; och

El Den kirurgiska underhållsenheten har tillräcklig medicinsk en-

gångsutrustning för att kunna att behandla 100 kirurgpatienter under 10 dagar.

NORSHELTER—begreppet representerar en komplett flyktingby eller ett katastrofhjälpsområde för 500 personer bestående av tält, flyttbara byggnader eller prefabricerade hus.

Den norska regeringen har upprättat permanenta katastrofberedskaps- förråd irrom olika delar av Attika. Dessa förråd, som ligger i Nairobi, Addis Abeba, Khartoum och Beira, fylls regelbundet på med livsmedel monteringsbara tält samt hälso- och sjukvårdsutrustning. Utrustningen kan med kort varsel disponeras av FN-organ och ideella organisationer till fasta priser.

,

Stand by-styrkan NORSTAFF har fält-, repatrierings- och skyddsperso- nal, teleingenjörer och logistikpersonal. Sedan 1992 har personal från NORSTAFF årligen försett FN-organen med specialister av olika slag, bl.a. minröjningsexperter och sjukvårdspersonal. NOREPS varor och tjänster har använts i hjälpinsatser av den typ som har ägt rum inom bl.a. f.d. Jugoslavien, Angola, Rwanda, Somalia och Kambodja.

3.4. Fortsatt utveckling

Med ledning av erfarenheterna från katastrofema i Somalia och Rwan- da arbetar Norge för ytterligare förbättringar av den egna katastrof- hjälpen. Det sker bl.a. genom förberedelser för s.k. insatspaket (service packages). För att ytterligare kunna öka stödet till den internationella humanitära hj älpverksarnheten avser norska myndigheter att samordna användningen av varor, tjänster och personal inom NOREPS och NOR- DEM.

• Sida 187
•  Original

4.4. Erfarenheter

Behovet av att snabbt få tillgång till lokala behovsbedömningar har ökat under senare år hos de brittiska katastrofhjälpsorganen. Inga in- satser bör, heter det, genomföras utan sådana bedömningar. FN-

• Sida 189
•  Original

organen eller t.ex. Röda korset kan bistå med bedömningar. ODA:s katastrofavdelning har emellertid — delvis i DHA:s regi — börjat ut- bilda den egna personalen så att den själv omgående kan bege sig till ett katastrofområde och göra en behovsanalys. Katastrofavdelningen har vidare i ökad utsträckning börjat stödja lokal utbildning i rådd- ningstjänst — utbildning av utbildare, uppbyggnad av orkaninfonnation i lokala radiosändningar m.m. Det senare gäller främst det orkandrab- bade Karibien. Denna verksamhet har prioriterats under senare år. De brittiska myndigheterna anser att den internationella samordningen be- höver koncentreras ytterligare, lämpligen till DHA.

7.5. Genomförda insatser

Större hjälpinsatser som sedan år 1991 genomförts med ryska hjälp- insatser utanför Ryssland är bl.a. dessa:

D Humanitära hjälptransporter i samband med naturkatastrofer i Kazakstan, Turkiet, Albanien och Montenegro år 1992;

• Sida 202
•  Original

D Brandbekärnpning i Armenien år 1992; D Skadebekämpning vid ett vulkanutbrott i Nicaragua år 1992;

D Leverans av humanitär hjälp under FN:s beskydd till befolk- ningen i f.d. Jugoslavien åren 1993-95;

D Leverans av olja till den ryska befolkningen i Georgien är 1994;

D Humanitär hjälp under FN:s beskydd till rwandiska flyktingar i Tanzania och Zaire.

8.2. Koordinering och ledning

Samarbetet och koordineringen mellan amerikanska myndigheter och ideella organsationer har ökat starkt efter den omfattande hjälpinsatsen i Somalia som påbörjades år 1993. I samband med denna insats fi'am- kom att amerikanska militära förband hade begränsade kunskaper om humanitära organsiationers kompetens. För närvarande pågår ett omfat- tande arbete som syftar till att öka förståelsen hos olika amerikanska organ för andra aktörers möjligheter att gripa in. Ett omfattande sam- arbete har kommit i gång mellan OFDA och andra myndigheter, främst försvarsmakten, och ideella organisationer. Det finns bl.a. ett omfat- tande utbildningsutbyte.

OFDA ger sin personal intern utbildning så att organisationen ska kun- na bemanna fem DART för insatser samtidigt på olika håll i världen. Ett 50-tal strategiska simuleringsövningar har genomförts med personal från OFDA, försvarsmakten och ideella organisationer. Den första verk- liga koordineringen ägde rum i samband med den amerikanska inter- ventionen på Haiti. OFDA deltog i planeringen och en DART transpor- terades till landet i operationens första väg.

Den amerikanske ambassadören i det drabbade landet är ansvarig för all civil amerikansk verksamhet och personal inom landets gränser. Den militära personalen står under ledning av en regional amerikansk militär befälhavare. Ambassadören får kontinuerligt information från OFDA och rapporterar till organisationen i Washington.

Strukturen på den organisation som katastrofverksarnheten använder bygger på den militära organsationsstrukturen. OFDA, försvarsmakten

• Sida 205
•  Original

och ideella organisationer har gemensamt utarbetat följande principer som de arbetar efter:

Koordinering och ledning sker på olika nivåer. Strategiskt finns det i Washington en IWG (Interagency Working Group), operativt i det drabbade landet en HACC (Humanitarian Assistance Cordination Center) och taktiskt i katastrofområdet en HOC (Humanitarian Opera- tions Center) och CMOC (Civil Military Operations Center).

HACC är den centrala koordinerings- och ledningsfunktionen för ame- rikanska organ som deltar i hjälpinsatsen. I HACC ingår som regel OFDA-personal, militär personal, ambassadpersonal, representanter för amerikanska och internationella ideella organisationer, andra internatio- nella organisationer, lokala rådgivare och företrädare för andra länder. Samtliga ska kunna agera för sina myndigheters eller organisationers räkning och fatta bindande beslut.

På taktisk nivå fimgerar HOC som en länk mellan amerikanska och in- ternationella intressen. Det binder också samman HACC och CMOC. Inom ramen för HOC utarbetas internationella riktlinjer och priorite- ringar. HOC leds av amerikansk personal eller av företrädare för andra länder. I sin mest utvecklade form står HOC under ledning av FN- personal.

CMOC verkställer de beslut som fattas i HACC och de prioriteringar och riktlinjer som är resultatet av arbetet i HOC. FN-organens motsva- righet till CMOC är OSOCC (On Site Operations Cooperation Center).

8.3. Planering, genomförande och avveckling av en hjälpinsats

Den amerikanska ambassaden svarar för katastrofplanering inom den amerikanska verksamheten i landet där ambassaden finns. Till plane- ringen hör utbildning och övning. OFDA bistår de flesta ambassaderna med upprättande av särskilda katastrofplaner.

Den amerikanske ambassadören i det katastrofdrabbade landet är den ende från amerikansk sida som kan förklara ett land eller en del av ett land som katastrofområde. Ambassadören kan i samband med sin

• Sida 206
•  Original

katastrofförklaring begära 25 000 dollar i omedelbart katastrofbistånd från OFDA.

För att OFDA ska påbörja en hjälpinsats fordras

D En begäran från dem amerikanske ambassadören i det drabbade landet;

D Att det drabbade landet ber om Förenta staternas hjälp;

D Att de amerikanska katastrofnsatsema bedöms vara ett natio- nellt amerikanskt intresse.

OFDA har formellt 60 alternativt 90 dagar på sig att genomföra insat- sen. På grund av katastrofemas komplexitet kan insatsen emellertid sträckas ut i tiden. När OFDA awecklar sin verksamhet i ett land går ansvaret ofta över till en eller flera andra myndigheter inom USAID. Dessa fortsätter med sitt norrnaliserings- och utvecklingsarbete. Det finns ett särskilt organ inom USAID som har till uppgift att svara för övergången.

8.4. Genomförda och pågående insatser

OFDA koordinerar eller leder för närvarande hjälpinsatser i 13 länder. Det är i de flesta fallen katastrofer orsakade av inre oroligheter. Som sådana klassar OFDA insatserna iAngola, Burundi, Etiopien, f.d Jugoslavien, Kenya, Liberia, Sierra Leone och Somalia. Flykting- katastrofer har föranlett hjälpinsatser i Burundi, norra Irak och Sudan. I Mocambique var orsaken en cyklon, i Kenya torka och i Etiopien svält.

• Sida 207
•  Original

Kronologisk förteckning

26.

27. 28.

29.

30. 31. 32.

33. 34. 35. 36.

37. 38.

39.

. Ett renodlat nåringsförbud. N. . Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. A. . Grön diesel — miljö— och hälsorisker. Fi. . långtidsutredningen 1995. Fi. . Vårdens svåra val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. S. . Muskövarvets framtid. Fö. . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. . Pensionsrätrigheter och bodelning. Ju.

Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. .Översyn av skattebrottslagen . Fi. . Nya konsumentregler. Ju. .Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för

redovisning och betalning. Fi. .Anajys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. .Ny Elmarknad + Bilagedel. N. .Könshandeln. S. .Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. S. . Homosexuell prostitution. S. .Konst i offentlig miljö. Ku. .Ett säkrare samhälle. Fö.

. Utan el stannar Sverige. Fö. . Staden på vatten utan vatten. Fö. . Radioaktiva änmen slår ut jordbnrk i Skåne. Fö. . Brist på elektronikkomponenter. Fö. .Gasmoln lamslår Uppsala. Fö. . Samordnad och integrerad tågtrafik på Arlandabanan och i Mälardalsregionen. K. Underhållsbidrag och bidragsförskott, Del A och Del B. 5. Regional framtid + bilagor. C. Lagen om vissa internationella sanktioner — en översyn. UD. Civilt bruk av försvarets resurser —

regelverken, erfarenheter, helikoptrar. Fö. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. M. IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Förslag till nya samverkansformer. Ju. Ersättning för ideell skada vid personskada. Ju. Kompetens för strukturomvandling. A. Avgifter inom handikappområdet. S.

Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. Fi. Vårt dagliga blad — stöd till svensk dagspress. Ku. Yrkeshögskolan - Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. U. Some reflections on Swedish Labour Market Policy. A. Några utländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolirik. A.

40. 41. 42. 43. 44. 45. 46.

47.

48. 49. 50. 51. 52. 53. 54.

55. 56.

57.

58.

59.

61. 62. 63.

65. 66.

67. 68. 69. 70. 71.

72.

Älvsåkerhet. K. Allmän behörighet för högskolestudier. U. Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. Sambandet Redovisning — Beskaturing. Ju. Aktiebolagets organisation. Ju. Gnrndvartenskydd. M. Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen. A. Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen . Ju. EG—anpassade körkortsregler. K. Prognoser över statens inkomster och utgifter. Fi. Kunskapslåget på kärnavfallsområdet 1995. M. Elförsörjning i ofred. N. Godtrosförvårv av stöldgods? Ju. Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen. Fö. Fastighetsbildning — en gemensam uppgift för stat och kommun. M. Ett samlat verksamhetsansvar för asylårenden. A. Förmåner och sanktioner

— utgifter för administration. Fi. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- universitet i Norrköping-Linköping. U. Kompetens och kunskapsutveckling — om yrkes— roller och arbetsfält inom socialtjänsten. S. Ohälsoförsäkring och samhällsekonomi — olika aspekter på modeller, finansiering och incitament. S. .Kvinnofrid. Del A+B. S.

Myndighetsutövning vid medborgarkontor. C.

En renar Skåne. M.

Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar. Fi. .Klimatföråndringar i trafikpolitiken. K.

Näringslivets tvistlösning. Ju. Polisens användning av övervakningskameror vid förundersökning. Ju. Naturgrusskatt, m.m. Fi. II"-kommissionens arbetsprogram 1995-96. SB. Betaltjänster. Fi.

Allmänna kommunikationer — för alla? K. Behörighet och Urval. Förslag till nya regler för antagning till Universitet och högskolor. U. Svenska insatser för internationell katastrof— och flyktinghjälp. Kartläggning, analys och förslag. Fö.

• Sida 208
•  Original

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen lT—kommissionens arbetsprogram 199596. [68]

Justitiedepartementet Pensionsrättigheter och bodelning. [8]

Nya konsumentregler. [] ]]

IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Förslag till nya samverkansformer. [32] Ersättning för ideell skada vid personskada. [33] Sambandet Redovisning — Beskattning. [43] Aktiebolagets organisation. [44] Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen . [47] Godtrosförvärv av stöldgods? [52]

Näringslivets tvistlösning. [65]

Polisens användning av övervakningskameror vid förundersökning. [66]

Utrikesdepartementet

Lagen om vissa internationella sanktioner — en översyn. [28]

Försvarsdepartementet

Muskövarvcts framtid. [6] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ett säkrare samhälle. [19] Utan el stannar Sverige. [20] Staden på vatten utan vatten. [21] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skärte. [22] Brist på elektronikkomponcnter. [23] Gasmoln lamslår Uppsala. [24]

Civilt bruk av försvarets resurser —

regelverken, erfarenheter, helikoptrar. [29] Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen. [53]

Svenska insatser för internationell katastrof» och flyktinghjälp. Kartläggning, analys och förslag. [72]

Socialdepartementet

Vårdens svära val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5] Könshandeln. [15] Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] Homosexuell prostitution. [17] Underhållsbidrag och bidragsförskott, Del A och Del B. [26] Avgifter inom handikappområdet. [35] Kompetens och kunskapsutveckling — om yrkes- roller och arbetsfält inom socialtjänsten. [58]

Ohälsoförsäkring och samhällsekonomi - olika aspekter på modeller, finansiering och incitament. [59] Kvinnofrid. Del A+B. [60]

Kommunikationsdepartementet

Samordnad och integrerad tågtrafik på Arlandabanan och i Mälardalsregionen. [25] Älvsäkerhet. [40] Framtidsanpassad Gotlandstraftk. [42] EG-anpassade körkortsregler. [48] Klimatförändringar i trafikpolitiken. [64] Allmänna kommunikationer — för alla? [70]

Finansdepartementet

Grön diesel — miljö- och hälsorisker. [3] långtidsutredningen 1995. [4]

Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn av skattebrottslagen. [10] Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. [12]

Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. [36] Prognoser över statens inkomster och utgifter. [49] Förmåner och sanktioner — utgifter för administration. [56] Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar. [63]

Naturgrusskatt, mm. [67] Betaltjänster. [69]

Utbildningsdepartementet

Yrkeshögskolan - Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. [38] Allmän behörighet för högskolestudier. [41] Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- universitet i Norrköping-Linköping. [57] Behörighet och Urval. Förslag till nya regler för antagning till Universitet och högskolor. [71]

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. [2] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7] Kompetens för strukmromvandling. [34] Some reflections on Swedish Labour Market

Policy. [39] Några utländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik. [39] Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen. [46] Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden. [55]

• Sida 209
•  Original

Statens offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet

Konst i offentlig miljö. [18] Värt dagliga blad — Pstöd till svensk dagspress.[37]

Näringsdepartementet

Ett renodlat nåringsförbud. [1] Ny Elmarlcnad + Bilagedel. [14] Elförsörjning i ofred. [51]

Civildepartementet Regional framtid + bilagor. [27] Myndighetsutövning vid medborgarkontor. [61] Miljödepartementet

Alkylat och Miljöklassning av bensin. [30] Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31] Gnindvattenskydd. [45] Kunskapsläget på kåmavfallsområdet 1995. [50] Fastighetsbildning — en gemensam uppgift för stat och kommun. [54] Ett renat Skåne. [62]

• Sida 210
•  Original

• Sida 211
•  Original

• Sida 212
•  Original