SOU 1998:100

Acceptera!

1. Antidiskrimineringsbyråema i Nederländerna

Antidiskrimineringsbyråerna i Nederlän- derna är ett exempel på hur myndigheter och folkrörelser kan samarbeta för att motverka diskriminering i samhället och särskilt på arbetsplatser.

Antidiskrimineringsbyråerna (ADB), nu ca 40 till antalet, har till uppgift att hjälpa invånarna i Holland att bemöta både diskri— mineringstendenser och helt tydlig diskrimi— nering i arbetslivet och i samhället i övrigt. De lokala byråerna hjälper individer att for— mulera klagan mot arbetsgivare, myndighe- ter och andra som de upplevt förtryckande eller diskriminerande. I de flesta fall lyckas byråerna att skapa en dialog mellan parterna i frågan, medling sker i 70% av fallen. Medlingen leder till försoning, eller till enklare uppgörelser mellan parterna. Dessa samtal leder också ofta till preventiva strate— gier mot diskriminering inom det aktuella företaget. I ca 20% av fallen prövas diskrimi— neringen juridiskt och ytterst få fall leder till rättegång. Civilrättslagar och strafflagar till- ämpas i berörda fall. De olika lokala ADB:s börjar bli en faktor att räkna med. Ingen vill bli svartlistad av dem.

Det lokala ADB-nätverket arbetar även med myndigheter på tre plan, de lokala myn- digheterna, de regionala/ provinsiella och de nationella.

Gentemot lokala myndigheter Det huvudsakliga arbetet går ut på att avslöja lokala problem till myndigheterna så att bil—

Har rasismen tagit slut nu? 7

AV MARCO HELLES

den klarnar. Samtidigt vill man föreslå lös— ningar på problemen. Därför är insamlandet av statistik och bakgrunder till diskrimine- ringen en viktig uppgift för ADB. I samar- bete med individer och organisationer söker man lösningar på lokala problem. I samarbe— te med lokala jurister söker ADB, i förekom— mande fall, pröva fallen rättsligt när medling inte hjälper.

En viktig målgrupp är skolan, där det pre— ventiva arbetet har sin viktigaste grund.

Gentemot provinsiella mmrjgheter De lokala byråerna samarbetar i provinser för att föra ut statistik och information till de regionala myndigheterna. ADB förmedlar kontakter med experter och myndigheter. Samtidigt söker man kontakt med regionala nätverk för immigranter och lyfter fram "lika rättsprincipen" i regionen. Viktiga förslag till förbättringar och policys lyfts fram till dis— kussion med myndigheterna.

Gentemot nationella myndigheter och regeringen Genom att sammanställa de lokala byråernas statistik och erfarenhet föreslås nationella program mot diskriminering på olika plan (arbetsmarknad, hälso— och sjukvård, skola, myndighetsutövning, sport och fritid osv). Här fokuserar man speciellt på fall och erfa— renheter som lett till juridisk prövning. Statistiken sammanställs av landsorganisa- tionen mot rasism, kallad LBR (se nedan) som föreslår förändring av strukturer och tillämpning av lagar för regeringen. En vik- tig del i arbetet är därför en utbildningssats—

Europaåret mot rasism

krimineringsfall.

Upplevd diskriminering Antidiskrimineringsbyråerna har till uppgift att hindra, avslöja och bekämpa diskrimine— ring som sker genom uttalanden, beteenden och genom regelsystem (s k strukturell dis— kriminering). Diskrimineringen kan vara baserad på uras", etnicitet, kultur, kön, sexua- litet, religion, handikapp, ålder osv. ADB står till förfogande för alla som upplever dis— kriminering eller bevittnar diskriminering. Varje lokal antidiskrimineringsbyrå be— handlar individuella klaganden om diskrimi— nering. Det räcker med att individen upplevt sig som diskriminerad. Varje klagan upp- registreras sig. Bakgrundsinformation samlas in och fakta tas till beaktande. Båda sidor av konflikten hörs och första stegen tas mot medling mel—

märksammas och för

län parterna — mellan individer eller indivi- der och organisationer. Om nödvändigt, kommer ADB att assistera den klagande att rapportera händelsen till polisen och vid behov även assistera vid det juridiska arbetet mot diskrimineringen. ADB har därmed också etablerat goda kontakter med poliser och rättsväsende — advokater, åklagare, dom— stolar.

Preventiv verksamhet Antidiskrimineringsbyråerna arbetar även med preventiv verksamhet så att diskrimine- ringssituationer inte skall uppstå. Infor- mation, konsultationer och kurser lyfter fram företagens policy i dessa frågor. Samtidigt bedriver ADB utbildnings— och informa— tionsverksamhet i skolor och institutioner. En viktig del i arbetet är att avslöja och bekämpa fascistiska och rasistiska organisa— tioner som är lokalt baserade. En annan vik— tig del i arbetet är att ge information till media. Detta sker ofta i samarbete med

Har rasismen tagit slut nu? 8

ADO och ARIC (se nedan). Ibland görs undersökningar och fältstudier genom inter- vjuer och insamlande av fakta.

Arbetsområden Det lokala ADB—nätverket ger särskild upp— märksamhet till följande områden

' Arbetsmarknad

' Boende

' Utbildning ' Offentlig verksamhet ' Transporter

' Media

' Kommersiella tjänster ' Sport och fritid ' Polis och rättsväsende ' Hindrande strukturer ' Extremhögern

I praktiken är de flesta byråerna öppna under kontorstid. Beroende på lokala resur- ser har byråerna bemannats olika från plats till plats. I vissa kommuner och provinser är det offentliga anslaget större och då kan byråerna ha flera anställda. På andra platser drivs verksamheten i princip av frivilliga krafter.

Lokalt exempel: Alkmaar. Ett lokalt exempel är Alkmaar. Kontoret, med sina 5 anställda, hanterar ca 250—300 klaganden per år bland ca 500 000 invånare i provinsen. I de flesta av fallen sker hante- ringen av diskrimineringsfrågorna genom dialog och medling. Studier i Alkmaar visar att individer hellre vänder sig till ADB än till myndigheter i diskrimineringsfall. En stor del av tiden går åt till det preventiva arbetet mot rasism: information, studier, utbildning och konsultationer.

Det primära arbetet handlar dock om att assistera dem som upplevt rasism eller dis- kriminering på grund av etnicitet och ursprung. En annan viktig uppgift är att ge information och service för individer och

Europaåret mot rasism

organisationer. Elever och högskolestude— rande är en viktig målgrupp. Kontoret arbe- tar även målmedvetet med arbetsmarknads— frågor och söker utveckla antidiskrimine— ringsstrategier tillsammans med företag, fackföreningar, minoritetsföreningar och politiker.

Kontoret söker också kartlägga lokala hatgruppsaktiviteter och informera om deras förehavanden.

Kontoret arbetar även med rådgivning och lobbyverksamhet gentemot lokala myn— digheter. Detta arbete upplevs som allt vikti- gare, eftersom det strukturella och preventi- va arbetet från myndigheternas sida skapar utrymmet för antidiskrimineringsarbetet.

Undersökningar och utvärderingar är en annan del av arbetet på kontoret. Detta arbe— te kopplas sedan till arbetet med strategier mot diskriminering.

ADB i Alkmaar samarbetar med lokala frivilligorganisationer och samlar kompetens genom samverkan. Det komplexa förhållan— det till myndigheter gör att utbildningsinsat- ser är nödvändiga, t ex i samarbete med poli- sen som ofta själv anklagas för diskrimine— ring. Ett viktigt arbete utförs även gentemot rättsväsendet med kurser och konferenser om tillämpning av antidiskrimineringslagar— na i Holland.

Alkmaarkontoret stöds ekonomiskt via anslag från 27 av 33 städer i provinsen. Två av de fem anställda är holländare till ur- sprunget. De övriga tre är invandrare. Utöver dessa praktiserar två studenter på kontoret.

2. Antidiskrimineringsnätverket i Nederländerna

Antidiskrimineringsbyråerna arbetar till— sammans i ett nätverk med ADO (Anti— diskrimineringskonsultation) gentemot media, med ARIC (Antirasistisk Informa— tionscentrum) i Rotterdam, med FORUM

Har rasismen tagit slut nu? 9

(Institutet för Multikulturell Utveckling), med Anne Frank Foundation i Amsterdam, med LV (den Nationella Federationen av ADst) och LBR (Landelijk Bureau ter bestrijding van Rassendiscrimiatie — den nationella byrån mot rasdiskriminering).

LV håller samman de olika lokala antidis— krimineringsbyråerna genom utbyte av information och kunskap samt genom att stärka de lokala byråernas professionalitet via konferenser och utbildningsinsatser.

3. LBR (Landelijk Bureau ter bestrijding van Rassendiscrimiatie — den nationella byrån mot rasdiskriminering)

LBR i Utrecht har en viktig roll i arbetet mot diskriminering. Framför allt fokuserar man strikt på de juridiska aspekterna i arbetet mot rasism. Därför är byrån sysselsatt med forskning och sammanställning av fakta. Man utbildar och stödjerjurister som arbetar mot rasism. I och med att arbetet utvecklats har LBR även skapat en databas över anti— diskrimineringsfall som prövats i rätten. Här kan jurister söka efter viktiga prejudikat och även jämföra med andra europeiska tillämp- ningar av lagar inom EU. En annan viktig del i arbetet är att understödja lokala antidis- krimineringsbyråer och lokala jurister som samarbetar med dessa.

För Sveriges del kan det vara viktigt att följa det nederländska exemplet med mera genomgripande lagar mot diskriminering än de vi har i Sverige. Den holländska grundla— gen, de civilrättsliga lagarna och strafflagar— na är mera omfattande och tydliga än de vi har här (ett exempel är bl a tillägget om sex— uell preferens/orientering). Hursomhelst, lagarna är en sak, kompetensen och medve— tenheten bland jurister och myndigheter en helt annan.

Därför behövs organisationer som ADB och LBR, som inte enbart sysslar med juri—

Europaåret mot rasism

diska prövningar av antidiskrimineringsfall, utan framför allt söker höja medvetenheten kring de lagar som redan finns. Därför är arbetet med "code of conduct" så viktigt — att höja kunskapen, medvetenheten och färdig— heten hos individer (jurister, politiker, poliser m fl) och organisationer, företag och myn- digheter så att samhället fungerar och rättar sig efter de lagar som styr den holländska konstitutionen.

Med särskilt intresse följer man de etnis- ka minoriteternas ställning på följande områden: arbetsmarknad, utbildning, det sociala livet och politisk påverkan.

1994 antogs lagen "Wet BEAA" i Nederländerna. Lagen kan sammanfattas som "lagen vars syfte är att stärka etniska minoriteters jämlika deltagande i arbets- marknaden". Lagen påkallar företagen att aktivt söka minoriteter till sina företag. Varje år skall företagen påvisa hur rekrytering skett och redogöra för de aktiva stegen att söka anställa någon ur gruppen ”etnisk minoritet". Lagen är alltså inte passiv men aktiv. Den påkallar således en medveten aktivitet från företagens och myndigheternas sida att söka anställa personer ur minoritetsgrupper. Det räcker inte längre att säga "vi har inte diskri- minerat någon". Nu måste man redogöra för vilka planer och steg man tagit för att inklu— dera minoriteter inom organisationen.

Det LBR, ADB och LV (Nationella fede— ration för ADB) söker uppmärksamma är även minoriteters chanser inom utbildning- en och inom det sociala livet i Holland. Man följer upp lagar som styr utbildningen (bl a utbildning i hemspråk och den egna kultu— ren). Vidare uppmärksammar man de sär- skilda behov olika religiösa och kulturella grupper och traditioner har vid sjukdom, begravningar, firandet av helger m.m.

Inom det politiska fältet finns det klara tendenser inom nederländsk politik att invandrargrupper osynliggörs i allt större

Har rasismen tagit slut nu?

10

utsträckning bland dem som har den politis- ka makten. De politiska organisationerna och partierna har i stort sett varit exklude— rande istället för inkluderande. Få immi— granter har fått inträde till den politiska makten. Här vill antidiskrimineringsorgani— sationerna utöva samma press mot politiker och partier som mot företag och organisatio— ner.

4. GAO — Gemeentelijk Allochtonen Overleg

— ett exempel hur staden Rotterdam söker stärka minoriteters ställning inom sina förvaltningar.

I Rotterdam har stadens kommunfullmäkti- ge beslutat om ett program mot diskrimine— ring inom stadens olika förvaltningar. 1985 antogs en plan att inkludera flera anställda från invandrargrupper eller etniska minorite— ter.

Denna plan har lett till att GAO har bil- dats för att stärka minoriteters ställning inom stadens förvaltningar — såväl numeriskt som kompetensmässigt — samt söka behålla dessa anställda inom organisationen. GAO är en av kommunen understödd organisation bestående av anställda med minoritetsbak— grunder.

De problem man stött på är att det är lät— tare att rekrytera minoriteter till "lägre" posi— tioner men mycket svårare till de "högre", eftersom den inhemska dominansen vid dessa högre tjänster är nästan total. Minoriteterna saknar öppningar och möjlig- heter att ta sig in i systemet. Ett viktigt arbetsområde är därför medvetenheten om att uppskatta och värdera invandrares utbild— ning. Nu har antalet anställda från minori— tetsgrupper börjat öka även vid de högre tjänsterna.

För att behålla minoriteter inom organi- sationen har GAO arbetat med mångfalds—

Europaåret mot rasism

utbildningar (Diversity Training) inom sta— dens olika förvaltningar. GAO har aktivt medverkat till skapandet av policys och "Code of Conduct" bland stadens olika för- valtningar. Samtidigt har man skapat ett mentorsprogram för de anställda från mino- ritetsgrupper — utbildning, stöd och vägled— ning.

GAO:s ansträngningar har lett till flera anställda från minoritetsgrupper inom sta— dens förvaltningar — nu även på högre nivå— er. Vidare har flera förvaltningar adapterat och skapat egna mångfaldsprogram där "Diversity Trainingu är en viktig ingrediens.

GAO söker influera förvaltningarnas företagskultur och skapa kontakter mellan minoriteter och majoriteten. Detta sker genom utbildningar och kontaktskapande aktiviteter, samt genom rådgivning och poli- cyskapande. De hinder man har att möta är dolda strukturer och dolda attityder, fientlig- het och rasism. GAO söker undvika kon- frontationer mellan individer och grupper genom ett medvetet preventivt arbete.

5. Kan vi lära oss av det holländska exemplet?

I Sverige har vi bl a DO—ämbetet att falla tillbaka på när diskriminering uppstår i sam— hället. Våra juridiska ombud är ändå ytterst ovana att följa upp diskrimineringsfall och våra domstolar fäller sällan någon för etnisk — eller annan — diskriminering, trots att uppenbara bevis finns.

Den senaste tidens, av media, uppmärk- sammade fall om etnisk diskriminering visar på ett behov om krafttag från samhällets sida. Lagen om etnisk diskriminering tycks vara en "tandlös tiger", därför att bevisbör— dan upplevs för tung och systemet inte tycks stödja individer som upplever diskrimine- ring. En ny, skarpare lag är på väg. Därför är det viktigt att uppmärksamma det neder-

Har rasismen tagit slut nu?

11

ländska exemplet i Sverige och på så vis locka fram ett nätverk mot etnisk och annan diskriminering i Sverige.

Behöver Sverige antidiskrimineringsbyrå— er? I Sverige finns det redan nu en antidis— krimineringsbyrå i Stockholm, ledd av riks— dagsmannen JUAN FONSECA. Det nederländ— ska exemplet visar på det faktum att männis— kor som upplever diskriminering hellre vän- der sig till oberoende frivilligorganisationer än till myndigheter för hjälp i diskrimine— ringsfall.

Det holländska exemplet manar till efter- tanke. Hur skall man organisera arbetet i Sverige? Kan myndigheter, kommuner och landsting stödja lokala antidiskriminerings— byråer i Sverige? Vilka utbildningsinsatser behövs för att hindra diskriminering? Behövs "Diversity Training" inom alla för- valtningar inom den offentliga sektorn? Kan förvaltningsstödda organisationer som GAO bildas i Sverige? Vad kan AMS göra? Vad kan facket bidra med? Kan man kräva aktiva planer av företagen för att motverka etnisk diskriminering?

Såväl i Sverige som i Nederländerna dis— krimineras invandrare och minoriteter dagli— gen. Det är bara att studera arbetslöshetssta- tistiken för att bilden skall klarna. Vi vet också att utbildning inte alltid hjälper invandrare. Ju högre utbildning, desto högre arbetslöshet tycks vara verkligheten i Sverige.

Det är kanske också på sin plats att ställa frågan: Ser vi antidiskrimineringslagarna på arbetsplatsen som passiva lagar — dvs att vi enbart skall undvika diskriminering — eller behöver vi skapa en lag som det nederländ- ska "Wet BEAA" som kräver aktiva steg av företagare, kommuner, förvaltningar och organisationer att inkludera minoriteter bland de anställda? 3

Europaåret mot rasism

"Gängledaren”

och "the hit man"

Människor med invandrarbak- grund får sällan vara individer. De klumpas ihop i en stor hög om vilken vi har en rad fördomar. Fördomar skapar barriärer och rädsla. Rädsla kan skapa främlingslientlighet. Främlings- fientlighet kan leda till rasism.

Europaåret mot rasisms stora skolprojekt ”Hur är läget?", ville bidra till att förhindra detta genom att vända sig till skolelever, de som kommer att medverka till hur läget i vårt mång- kulturella land bliri framtiden.

"Hur är läget?" är ett arbetsmaterial - fort- farande tillgängligt - om främlingsfientlighet, rasism, antisemitism och mobbning för elever, lärare och föräldrar som under vintern 1997 skickades ut till samtliga grund- och gymnasie- skolor i Sverige. Det togs fram i samarbete med Tidningen i Skolan Stockholm. Arbetsmaterialet är utformat så att det skall vara användbart flera år framöver och innehåller bl. a. lärarhand- ledningar, bok— och kontakttips, samt ett diag- nosunderlag med texter och diskussionsfrågor som på ett förutsättningslöst sätt vill få igång öppna samtal bland alla inom skolans värld.

Typ invandrare...

För att uppmärksamma "Hur är läget?" figurera- de de annonser med ”invandrartyper", som Ni ser prov på på nästa sida, i bl. a. alla större dagstidningar, i tunnelbanan i Stockholm samt i fackpress under våren 1998. Dessa "invandrarty- per", som vid närmare betraktelse inte alls är några typer, utan i allra högsta grad individer. Bakom "the hit man" döljer sig L|LI ASSEFA, artist promotion manager. ”The drug dealer" är

Har rasismen tagit slut nu?

12

pharmaceuten HELIA SEPULVEDA, ”gängledaren" är rektor på Enbacksskolan i Stockholm och heter NUNO FARAUSTO-LOPES, "gudfadern" bär prästkrage, namnet TED HARRIS och jobbar i Adolf Fredriks församling i huvudstaden, ”klott- raren" är KOJI AKAMATSU, lektor på Konstfack och "beskyddaren" heter DIMITRIJ TITOV och är advokat.

"Hur är läget?” stöddes av Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Skolledarna, Hem & Skola och Elevorganisationen, Statsrådsberedningen och Utbildningsradion. Reklambyrån Rififi arbe— tade ideellt med projektets marknadsföring.

För beställning av materialet, se sidan 95.

Europaåret mot rasism

Lili Assefa artist promotion manager, Stockholm

Invandrare typ 1: ”the hit man”

Hela sanningen får inte plats i en rubrik — hur fet den än är. Nu har Sveriges alla grundskolor och gymnasier fått arbetsmaterialet "Hur är läget?". Baserat på händelser vi läser om i våra dagstidningar. är materialet ett funktionellt verktyg för varje elev, klass och lärare - i arbetet mot rasism och fördomar.

Vill du veta mer om "Hur är läget?" — ring Tidningen i Skolan Stockholm 08—725 99 00 eller Europaåret mot rasism 08-405 10 00.

1997 maca...

Tidningen i Skolan Stockholm i SAMARBETE MED ELEVORGANlSATIONEN. HEM OCH SKOLA, LÅRÅRFOR—

. ÅFTUNIILAIIHT. DAGENS N'YIIETER. SUNDET. LARARNAS RIKSFORBUND, SKOLLEDARNA ocn UTBILDNINGSRADION. mot rc15|sm EXPRESSEX. svrzxsm |i.u;ul..uu-:T

Har rasismen tagit slut nu? 13 Europaåret mot rasism

RIFlFI/FOTOGRAF; LENA KOLLER

Europaåret mot

rasism & SABO

Ett gemensamt bostadsprojekt

Vad händer i våra bostadsområ- den? Hur ser där ut när det gäller främlingslientlighet och rasism? Europaåret mot rasism beslöt att tillsammans med SABO, Sveriges allmännyttiga bostadsföretags riksorganisation, genomföra ett projekt i en rad bostadsområden i olika delar av landet. Målet var att försöka få igång ett lokalt för- ankrat arbete mot segregation, främlingsfientlighet och rasism.

Fem bostadsföretag verksamma i sju bostads- områden valdes ut av kommittén och SABO.

I projektet har man strävat efter att skapa mötesplatser för de boende och för de som på olika sätt arbetar i respektive område samt efter att få igång en samverkansprocess där de boende står i fokus. I flera projekt kom syssel- sättningen att stå i centrum.

Följande deltog i projektet:

Bostadsföretag AB Hälsingborgshem Kommunfastigheter Gårdstensbostäder Bostads AB Vätterhem AB Nynäshamns Bostäder

Har rasismen tagit slut nu?

! Backlura har ett framgångsrikt ungdomsar— bete initierats. | Gårdsten försöker bostadsföre- taget hjälpa de boende både med att starta egna företag och arbeta med självförvaltning. | Lagersberg och Råbergstorp har arbetet bl.a. handlat om att bygga upp en träffpunkt i områ- det med datortek och café. | Närlunda och Högaborg är ett lokalt förankrat arbete precis påbörjat. l Råslätt har man framgångsrikt drivit ett projekt kallat "Jobb istället för bidrag”, beskrivet i en separat artikel på sidan 15.

Arbetet i de sju bostadsområdena finns dokumenterat i en rapport som kan beställas från SABO, på telefon 08-406 55 00 eller fax 08-20 99 04. Förhoppningen är att rapporten kommer att stimulera fler bostadsföretag till att genomföra liknande projekt.

Område Högaborg och Närlunda (Helsingborg) Råbergstorp och Lagersberg (Eskilstuna) Gårdsten (Göteborg) Råslätt (Jönköping) Backlura (Nynäshamn)

Europaåret mot rasism

14

Råslätt — Nya riktiga jobb

skapar framtidstro

I projektet "Jobb istället för bidrag" har 25 nya jobb skapats i bostadsområdet Råslätt. Arbetslösa hyresgäster har där- med fått chansen att få in en fot på arbetsmarknaden. Samtidigt har skolan, äldreomsorgen, bostadsförvaltningen, hyresgäst- föreningen och andra verksamhe- ter i Råslätt fått välkommen hjälp och kvalitetshöjning.

Har rasismen tagit slut nu? 15

AV MAUD ALENMARK

Faisal Sabir. Foto: Håkan Falk

Pengar från kommunens socialbidragsbudget har omvandlats till avstalsenliga löner för tidsbegränsade anställningar i Råslätt. Målet är att arbetslösa i Råslätt ska få byta sysslo— löshet och bidragsberoende mot menings— fullt arbete samtidigt som deras kunskap och förmåga tas tillvara i bostadsområdet. För de enskilda individerna betyder det också en möjlighet att öka kompetensen, få nya kon— takter och färska referenser som kan vara till hjälp ijakten på nästa jobb. Tanken är också att de utvalda arbetstagarna ska fungera som positiva förebilder för andra arbetslösa och

Europaåret mot rasism

för områdets ungdomar, och att arbetsge— menskapen på aktuella arbetsplatser ska öka kontakten mellan människor med olika bak— grund. Genom att på detta sätt lyfta fram kompetenta och driftiga personer hoppas man också påverka eventuella negativa atti— tyder till arbetslösa och socialbidragstagare.

— Intresset var stort och ryktet spred sig. Redan innan jag började hade 130 jobban— sökningar kommit in, berättar srv HEDEROS, ledare för projektet.

Segregerat liv Den höga arbetslösheten och att många tvingas leva på socialbidrag är idag det främsta problemet för invånarna på Råslätt. Mindre än hälften av de vuxna här har ett arbete att gå till. I området bor drygt 4.300 personer. Andelen hushåll med invandrar— bakgrund är hög och barnen är många. Nästan hälften av befolkningen är född utomlands. Att inte ha ett arbete innebär för många också att gå miste om daglig språk— träning och naturliga kontakter med män- niskor utanför den egna bekantskapskretsen och Råslätt. Även om de flesta hyresgäster trivs mycket bra med boendet i Råslätt blir kontakterna med omvärlden för få och möj- ligheterna till att skaffa sig egen försörjning och få makt över det egna livet försvåras.

Arbete viktigt

SENAD BOMBIC är en av dem som fick jobb i projektet "Jobb istället för bidrag". Efter tre månader på en projekttjänst hos Vätterhem erbjöds han ett vikariat som fastighetssköta— re.

— Jag trivs mycket bra. Det är viktigt att ha ett jobb och kunna klara sig själv. När jag inte hade jobb varjag tvingad att gå till soci— alen. Jag fick en lägenhet och jag fick peng- ar, men det kändes svårt. För mig är det inte

Har rasismen tagit slut nu? 16

bra att sitta hemma, jag vill jobba och jag sökte många jobb, säger Senad Bombic.

— När man har ett jobb och tjänar pengar själv är livet annorlunda. Då kan man vila på helgen efter arbetsveckan och man kan pla— nera sitt liv, till exempel om man vill flytta eller att åka iväg någonstans på sommaren.

— Ett jobb är också viktigt för att vi måste lära oss svenska. Jag har bott i Sverige i näst— an fem år och jag kan inte säga att jag kan svenska helt än. Man måste lära sig varje dag och det gör man när man jobbar.

Utbyggd service Råslätt ligger lite för sig självt, omgivet av grönområden, sex kilometer utanför Jön- köpings stadskärna. Bostadsområdet bygg— des under åren 1968 till 1975 och består av 30 sex—, sju— och åttavåningshus, numera med varierad färgsättning i ljusa pastellfär— ger. Här finns 2.300 bostäder, förutom van— liga lägenheter, studentboende med 500 rum, servicehus och äldreboende.

Inne i området är det grönt och lummigt under sommarhalvåret. Gräsmattorna är väl— klippta. Ingenstans syns spår av klotter och skadegörelse. Servicen är utbyggd och här finns det mesta av det som behövs i varda— gen; affärer, skola med högstadium, post, bank, apotek, stormarknad, simhall och bibliotek. Barn leker och många vuxna rör sig utomhus. Folk hälsar och småpratar med varandra. Atmosfären är lugn och trivsam. Men så har det inte alltid varit.

Lediga lägenheter

På 70—talet, när området var nybyggt, var omflyttningen hög. Många hushåll hade sociala problem, lägenheter stod outhyrda. Projekt startades för att minska anonymitet och oro. Bostadsföretag, skola, polis, sociala

Europaåret mot rasism

myndigheter och hyresgäster byggde upp samarbete. Olika sociala projekt avlöste varandra och klimatet blev betydligt bättre. Under 80—talet byggdes husen om och måla- des i ljusa färger, olika för varje hus. År 1989 var alla lägenheter uthyrda. Folk trivdes och det var kö för att få en bostad här. Men i bör— jan av 90—talet vände trenden. Många flytta— de och antalet lediga lägenheter växte. Under 1992 —93 användes 300 lägenheter som flyk— tingförläggning. När den lades ned blev många bostäder tomma igen. På nyåret 1998 kvarstår samma problem. Sjutton procent av bostäderna är outhyrda. Trots att servicen är väl utbyggd och området välskött är det svårt att få nya hyresgäster att flytta hit. Den negativa bilden av Råslätt från tidigare år lever delvis kvar.

Lugnt och trivsamt

LENA BRINK är områdeschef på Vätterhem och ansvarar för norra delen av bostadsområ— det. Hon har arbetat på Råslätt i 25 år och även själv bott här.

-Jag har sett Råslätt i alla dess skepnader, från gråa betongklossar till dagens grönskan— de och färgglada område, berättar Lena Brink.

- När området var nytt hade vi helt andra hyresgäster. Ruckel inne i stan revs och folk slussades ut hit. Då var det väldigt oroligt med fylleri och slagsmål. Idag har vi inte alls de bekymren, det är ett lugnt område. Inga problem med skadegörelse eller bråkiga ung— domsgäng. Lite busstreck förekommer någon gång, men inte alls i någon större omfattning.

— Vi har ett bra nätverk härute. Vi träf— far regelbundet socialsekreterare, polis, skola och barnomsorg. Alla har jobbat i många år på Råslätt så vi känner varandra väl och vet vem som är ansvarig för vad. På det sättet kan vi förebygga mycket. Man vet direkt vem

Har rasismen tagit slut nu? 17

man ska ringa till om det uppstår något pro- blem.

Riktigt jobb

Även om boendet och stämningen i Råslätt är bra känner många här maktlöshet, utan- förskap och brist på framtidstro. Är av arbetslöshet har satt sina spår.

— Folk här har förlorat hoppet om att få ett jobb. Därför tror nästan ingen på att jag har fått ett jobb, berättar VILDANE KORABI, som fått elva månaders tjänst som köksbitrå— de på en förskola i området.

— "Är det praktik eller är det ALU", frågar de. Nej, säger jag, det är ett jobb!! Vildane Korabi är 27 år och har bott åtta år i Sverige. Det här är hennes första riktiga anställning.

— Jag har inte haft något jobb tidigare. Efter att jag hade varit hemma med barnen harjag sökt jobb hela tiden, men bara spora— diskt fått småjobb någon vecka eller två. Jag tappade självförtroendet. Det är inte roligt att vara arbetslös, inte för barnen heller. Min flicka är sex år och blev överlycklig när jag fick det här jobbet. "Min mamma har fått jobb", berättade hon för alla.

— Nu är jag jätteglad, jag trivs med jobbet och arbetskamraterna. Man önskar sig ju ett ordentligt liv med familj och jobb, och just nu har jag allting.

Europaåret mot rasism

Outhyrda lägenheter och en tendens till att människor i Råslätt på grund av arbetslöshet alltmer isoleras från det övriga samhället har gjort det nödvändigt att försöka bryta utvecklingen. Ett nytt brett samarbetspro— jektet för att främja integrering och skapa en positiv utveckling för människorna i Råslätt drogs därför igång under 1996. Den här gången ligger fokus på att ta tillvara bostads— områdets egna resurser och mobilisera råslättsborna att själva ta makt och ansvar över sina vardagsliv. ”Jobb istället för bidrag” ingår som del i den satsningen.

I februari 1997 anställdes de första råslättsborna i projektet. Några månader dessförinnan började Siv Hederos, projektle- dare från kommunens arbetsmarknadsavdel— ning, arbetet med att plocka fram jobb i bostadsområdet. Arbetsledarna inom olika verksamheter i Råslätt ombads komma med förslag på arbetsuppgifter som behövde utfö— ras. I samråd med de lokala fackliga organi— sationerna valdes sedan lämpliga sysslor ut. En förutsättning var att de nya jobben skul— le gälla extra kvalitetshöjande sysslor, inte ordinarie arbetsuppgifter. Därefter genom- fördes centrala förhandlingar med facken om Villkor och löner för tjänsterna. Jobben skul— le innebära timanställningar i tre månader

Har rasismen tagit slut nu? 18

med chans till förlängning i åtta månader, då med månadslön. Lönen fastställdes till 65 kr per timme.

Nya tjänster Resultatet blev 25 nya tidsbegränsade tjäns— ter som köksbiträden, lärarassistenter, vakt— mästarassistent, biblioteksassistent, fotbolls— tränare, datalärare, aktiverare, fritidsassistent och arbete med snickeri, målning, underhåll och parkeringsfrågor. Innan ansökningspro— cessen startade fick de olika arbetsplatserna precisera och komma in med kvalifikations— krav för tjänsterna. Förutom dessa krav skul— le ytterligare tre kriterier vara uppfyllda. Den som sökte skulle bo på Råslätt, vara arbetslös och uppbära socialbidrag.

Projektledaren bedömde ansökningar, genomförde anställningsintervjuer, inhämta- de referenser och valde med noggrannhet ut lämpliga personer. Arbetsledarna på respek— tive arbetsplats träffade sedan de utvalda och fällde det slutliga avgörandet om vem som skulle få jobbet. På alla arbetsplatser utsågs också en handledare.

— Jag gick efter kvalifikationerna och gjor— de cirka sjuttiofem anställningsintervjuer. Det finns mycket kompetens i ett sånt här område och jag lyckades hitta personer som verkligen passar för de aktuella jobben, berättar Siv Hederos.

Stor kompetens Bland dem som valdes ut fanns mycket erfa- renhet och olika yrkesbakgrund. Där var musiker, kockar, författare, kemiingenjör, domare, byggnadskonstruktör, maskinist, ungdomsledare m fl. De flesta med dubbel kulturkompetens och flerspråkiga, en till— gång i många av jobben.

Inom skolan på Råslätt anställdes åtta personer. De går nu in som uppskattad extra

Europaåret mot rasism ..

förstärkning på vaktmästeriet, i biblioteket, i klasser och i speciella ämnen. ADEL TRABEL— 51 hjälper till exempel till i engelska och matte och sysselsätter barnen med biljardspel på rasterna. I botten har han en påbörjad lärarutbildning från hemlandet Libyen. Han talar förutom svenska flera av de språk som eleverna talar hemma. Dessutom känner han många av barnen från tidigare eftersom han är tränare i Råslätts sportklubb.

Gör nytta — Jag tycker att det här är roligt. Det känns

verkligen att man behövs. Invandrarbarnen behöver fler förebilder. Det är inte bra när deras föräldrar är arbetslösa länge. I de kul— turer som de flesta kommer ifrån är ett jobb väldigt viktigt, säger Adel Trabelsi.

— Det känns bra att få jobba och göra nytta för pengarna. Man träffar folk, lär sig språket, är delaktig. Jag har varit väldigt aktiv för att få jobb, tjatat mycket. Men alla vågar inte det. Trots att de utbildar sig får de inget jobb. En del ger upp.

Ungefär hälften av eleverna i grundskolan på Råslätt har utländsk bakgrund. Men på lågstadiet är andelen invandrarbarn uppåt 90 procent. Först på mellanstadiet tillkommer fler svenskspråkiga barn från angränsande villaområden. I sjuan kommer ytterligare ungdomar från flera olika bostadsområden och klasserna blandas upp mera.

Manliga förebilder

— För skolans del vore det bättre med en större blandning, framförallt på låg— och mellanstadiet. Men barnen från de etablera- de invandrargrupperna klarar sig ändå lika väl i skolan som barn med svensk bakgrund gör, säger STEFAN JOHANSSON, rektor vid Stadsgårdsskolan på Råslätt.

Har rasismen tagit slut nu? 19

— Men vi har en grupp pojkar som vi fått jobba extra med de senaste åren. Det är poj- kar som är stöddiga och som spelar kungar för att kompensera brister i skolutveckling— en, både språkligt och socialt. Bakgrunden är ofta att föräldrarna är analfabeter och att familjen inte fungerar med arbete och annat.

— Från projektet beställde vi arabisktalan— de män som skulle kunna hjälpa till med skolans fostran av eleverna. Män som poj- karna skulle kunna identifiera sig med. Många pappor är arbetslösa och tvivlar på sitt värde, och krymper därmed också i sina pojkars ögon.

— Vi är nöjda och hade gärna haft fler tjänster. Även om de anställda i projektet inte är lärarutbildade, är de ändå vuxna män— niskor, och fler vuxna behövs i skolan.

Höjer kvalitén Projektledaren, srv HEDEROS, är formellt sett arbetsledare för alla tjänster i projektet utom för de fem tjänsterna hos Vätterhem. Hos Vätterhem har områdescheferna det ansva— ret. De som jobbat hos Vätterhem har också fått lite högre lön än de övriga. För att god- känna tjänsterna ställde nåmligen Fastig- hetsskötarnas fackförbund, Fastighets, kra— vet att alla skulle ha avtalsområdets minimi- lön. För alla tjänster har de fackliga organi— sationerna varit noga med att projektjobbar— na inte skulle utföra ordinarie arbetsuppgif— ter eller fylla tjänster som tidigare dragits in.

— Det finns alltid massor av arbetsuppgif— ter i ett sånt här område. Och jag tror att kil— larna känner sig som en i gänget här på Vätterhem. Vi informerade samtlig personal i förväg och diskuterade med facket. Ingen här har behövt vara ängslig för att projekt— jobbarna skulle gå in på fastighetsskötarnas eller målarnas arbetsuppgifter, berättar områdeschef Lena Brink.

Under projekttiden erbjuds deltagarna

Europaåret mot rasism

förutom jobb också en datakurs. Man har gemensamma träffar för att ta fram idéer och förslag om förbättringar på Råslätt. Alla får också yrkes— och arbetsvägledning av arbets— anställningstiden. Lärarsassistenterna som höll sommarskola under lovet 1997 fick dessutom en påbygg- nadskurs med svenska och information om

förmedlingen under

barns språkutveckling, om socialtjänstens arbete och om hur kommunen styrs.

Större chans Projektet "Jobb istället för bidrag" har mött både uppskattning och intresse på de aktuel— la arbetsplatserna och bland boende i områ— det. Konkret har satsningen lett till att tjugo— sex arbetslösa råslättsbor fått möjlighet att försörja sig genom eget arbete under elva månader. Samtidigt har de fått aktuell arbetserfarenhet, referenser, betyg, stärkt självkänsla och en större chans att få ett nytt arbete. Jobben har också gett språkträning i svenska och ett nytt och större kontaktnät.

I februari 1998 hade fjorton personerjob— bat sina elva månader och slutat. Tio av dem har gått Vidare till andra riktiga jobb; timan- ställningar, vikariat eller provanställningar. En person har fortsatt till en handledarut- bildning på ett datortek. Femton personer arbetade ännu kvar på sina projekttjänster och slutade under våren 1998.

— Konkurrensen om jobben här var hård

Har rasismen tagit slut nu? 20

och många blev utan. Men de som inte fick något jobb, fick ändå en nyttig erfarenhet av att söka jobb, att skriva ansökan, gå på anställningsintervju och skaffa fram referen- ser, säger Siv Hederos.

Genom projekttjänsterna har bostadsom— rådet fått ökad service, utemiljön har blivit fräschare och biltrafiken inne i området har minskat. Områdets barn har fått fler vuxna förebilder. På arbetsplatserna har både arbetsledning och personal fått möjlighet att upptäcka vad medarbetare med annan språk— och kulturkompetens kan tillföra verksam— heten.

Ny omgång jobb Erfarenheterna från projektet på Råslätt har nu lett till att Jönköpings kommun beslutat att satsa pengar på ett utvidgat jobbprojekt efter samma modell. Den här gången ska sammanlagt hundra nya tjänster skapas och fördelas på Råslätt och tre andra bostadsom- råden i Jönköping. Många arbetslösa råslåttsbor har redan visat intresse för att få arbeta i nästa omgång av projektet. Siv Hederos räknar med att de nya jobben kom— mer att tillsättas under hösten 1998. Förutom insatser för fler jobb och ökat engagemang bland de boende behövs fysiska förändringar för att bostadsområdet ska utvecklas i rätt riktning, anser Vätterhems VD KENT SANDéN. Det kan handla om att anpassa hus till fler alternativa boendeformer och att få in nya verksamheter i området. Det gäller att på olika sätt förbättra områdets renommé och göra bostadsområdet mer attraktivt så att fler vill flytta hit. Råslätt behöver tillföras någon attraktion som lock— ar människor från andra kommundelar att

komma på besök och upptäcka områdets kvalitéer.

Europaåret mot rasism

Helia Sepålveda farmaceut, Apoteksbolaget

Invandrare typ 2: ”drug dealer”

Hela sanningen får inte plats i en rubrik — hur fet den än är. Nu har Sveriges alla grundskolor och gymnasier fått arbetsmaterialet "Hur är läget?". Baserat på händelser vi läser om i våra dagstidningar, är materialet ett funktionellt verktyg för varje elev, klass och lärare — i arbetet mot rasism och fördomar.

Vill du veta merom "Hur är läget?" - ring Tidningen i Skolan Stockholm 08—725 99 00 eller Europaåret mot rasism 08—405 10 00.

I 997 m.m.,... Tidningen 1 Skolan Stockholm I SAMARBETE MED ELEVORGANISATIONEN. HEM OCH SKOLA, LARARFÖRv _ .XF'I'UNIH "WT IIU'FYN" YI'IIFTER. BUNDET. LARARNAS RIKSFORBUND, SKOLLEDARNA OCH ursiLoNiNosnAoion, mot IGSISITI EKPRES ner

Har rasismen tagit slut nu? 21 Europaåret mot rasism

RiFIFl/FOTOGRAF' LENA KOLLER

Res med Nisse

Tidningen "Nisses Magazine" är en hyllning till Nils Holgersson, SELMA LAGERLÖF, röda, gula, vita, bruna, svarta och grå — fast allra mest en hyllning till människans vilja att förstå och söka möten med andra. Och Nisses Magazine har kommit till som ett resultat av ett samarbete mellan Riksteatern och Europaåret mot rasism kring teaterpjäsen "Nils Holgersson".

Ur Nisses Magazine kan Ni på nästa sida läsa artikeln om ALIS möte med Sverige och hans liv här.

Pjäsen Nils Holgersson har sagan och myten som utgångspunkt, men Selma Lagerlöfs berät- telse om den elake lille gossen har arbetats om så att Nils resa genom geografin här blir en färd i det nya Sverige, där frågor om människans förhållande till naturen och individens förhållan- de till sina medmänniskor står i centrum. Ett viktigt fokus i föreställningen är mötet mellan olika kulturer, mellan olika människor, mellan dig och mig. Pjäsen turnerar Sverige runt, med början i juni 1998, under fem månader.

Nils Holgersson-projektet är ett samarbete mellan Riksteatern/Shikasta (Riksteaterns mång- kulturella ensemble), Västanå Teater, Samiska Teatern och organisationen "Stockholm — Europas kulturhuvudstad ”98". Riksteatern är huvudman för projektet. Europaåret mot rasism har bidragit med resurser till publikarbete i samband med föreställningen samt till produk— tionen av tidningsbilagan Nisses Magazine i ungdomstidningen Chili. Bilagan kom ut i maj 1998 och kan rekvireras från Chili (se faktaruta) eller Integrationsverket. Adress, se sidan 95.

Har rasismen tagit slut nu?

22

Chili — när inget annat är starkt nog

Chili är en gratisutdelad ungdomstidning som finns i hela Sverige. Tidningen har 124 000 läsare i åldersgruppen 15-24 år, och distribueras gratis 10 gånger om året till alla gymnasieskolor med fler än 100 elever i hela landet (435 stycken), till 38 universitets- nationer och kårer, 41 stora folkhögskolor och till samtliga JC—butiker i landet. Chili är politiskt och religiöst oberoende, och funge- rar som ett helt fristående företag — tidning- en får inte stöd vare sig från staten eller någon organisation. i Chili skrivs om allt som berör unga — musik, utbildning, resor, film, intressanta människor, politik, sex. Chili görs av unga för unga, och står alltid på de ungas sida.

Vill du komma i kontakt med Chili, ring på tel 08 - 791 22 55. faxa på

08 - 791 40 45 eller e-posta på chili©chili.se.

Europaåret mot rasism

Sverige

med fräscha ögon -..-......-

Jag trodde att jag skulle åka till paradiset, säger ALl. Med resor, tjejer och kompisar. Barnsligt. Men för en kille som lever i ett stängt land verkade det otroligt att få åka till väst. Som att åka till månen ungefär.

Ali plockar undan koppar på kaféet där han praoar. Han är 17 år och går i en förberedan— de gymnasieklass för invandrare, ska börja på naturprogrammet till hösten och tänker bli läkare. Han kom till Sverige som sextonår— ing. Ensam. Hitskickad av föräldrar och släkt för att han skulle slippa otryggheten i Irak. Mitt i natten den 21 februari 1996 lan— dade han på Landvetter flygplats i Göteborg. Rädslan gjorde att han inte märkte vinterky— lan. När han vaknade morgonen därpå var snön det första han såg.

- Fan vad fint, tänkte jag. Efter en månad hade jag ändrat mig. När man går ut på nat— ten och det är snö känns det som hela livet stannat. Jag gillar inte snö men jag tycker väldigt mycket om regn på hösten, ljudet när man går på våta löv. Jag tycker om mörkret också. Då kan man sätta på musik, tända ett ljus och läsa en bok. Det är lättare att vara ensam när det är mörkt.

Under två år har Alis bild av Sverige som ett paradis gett efter för verkligheten. Ensamheten.

— Människor år så kalla. I Sverige kan man ligga sjuk i sängen i flera dagar och bara

Har rasismen tagit slut nu?

flickvännen ringer: ”Hej, hur mår du, krya på dig, hejdå.” Jag låg hemma sjuk i fem dagar. Det ringde fem gånger. Det var min mor- bror, alla fem gånger. Ärligt talat är jag ensam som fan. Jag har lärt mig hur man lever utan kompisar.

Ändå har han kompisar. När han går genom köpcentrat efter att ha slutat jobbet på kaféet stannar han upp hela tiden för att hälsa på någon. Skaka hand. Utväxla nyheter. Men det är den djupa vänskapen han saknar, även hos flickvännerna.

-Jag har haft förhållanden men inte som jag drömde om. Jag trodde att man skulle fortsätta med varandra. Ge varandra allt. Men efter en kort stund tycker man inte att man passar för varandra. Så är det slut.

Bara sex med kärlek Sex utan kärlek är inget för honom. Han har testat men tycker inte det känns bra. Det är kärleken som skiljer människan från djuren säger han, och hans gröna ögon är allvarsam- ma när han talar om den överdrivna sexuella friheten han tycker finns i Sverige. För både tjejer och killar.

Dricka sprit gör han inte, och droger är otänkbart. I Irak är det dödsstraff på narko- tikahandel. Det avskräcker. Det var i Sverige som han stötte på droger för första gången.

— En halvqu kille kom fram till mig och frågade om jag hade hasch. Jag visste inte inte ens vad det var för något. Hur gör man för att bli hög, frågade jag mina kompisar, luktar man på det? Är du dum, svarade de. Så jag frågade min socialsekreterare vad det var. Kompisar som har testat säger att det

23 Europaåret mot rasism

ont-***" ...i- "kgia-*""

* www”, .e- du" ' .w*m;;=.rdå”w'1h"” _Wav nv-

”*:—***"

känns

som att flyga iväg. Men jag

är inte intresserad. Jag har ett mål att bli läkare. Inget ska få komma i vägen för det.

Från Bagdad till Göteborg. Ali slipper vara rädd nu när han går ut på stan. Men han saknar livet och rörelsen på gatorna som finns på sommaren i Göteborg men året runt i Bagdad. Och Göteborgs nöjesliv lockar honom inte.

—Jag tycker inte alls om diskotek. När jag var i Irak satt jag hemma med min mamma och mina syskon. Det är det jag saknar. I Irak hälsar man alltid på släktingar. Det är roligt att sitta och äta tillsammans.

Det är det han inte fattar med Sverige, bristen på sammanhållning i familjen. Och bristen på respekt.

-Här orkar man inte höra på sina föräld- rar. En kompis ville flytta hemifrån men

Har rasismen tagit slut nu? 24

hans pappa sa nej och de bråka— de. Sonen slog sin pappa. Han var stolt. Han tyckte han hade rätt. Jag hade inte ens vågat skrika på min mamma och pappa. Aldrig. Inte för småsa— ker som man kan lösa på annat sätt.

Respektlöst i Sverige Men även respekten för saknas säger Ali. I—Ian suckar irri— terat och berättar om sina andra människor

kafégäster.

— Igår fick jag slänga åtta orörda tallrikar med mat. Varför gör de så? De gnäller över skatt och räkningar och sedan slänger de mat. De kunde ha gett de pengarna till de fattiga.

Saknaden efter Irak är stor, samtidigt är det i Sverige han blivit vuxen. Det är här han byggt sina tankar som han säger själv. Han skulle inte kunna leva i en diktatur igen. Men inte heller bli helsvensk.

— Jag tar det bästa från båda kulturer för att bli en bättre människa. Det jag vill ta ifrån den svenska kulturen är att man lyssnar på varandra och är eftertänksam. Men jag kom inte hit för att glömma min kultur. Jag ska inte byta min mask mot din för att du ska tycka om mig; idag arab, imorgon svensk. Jag har min personlighet, jag vet vem jag är. Jag ska inte skämmas.

Europaåret mot rasism

Nuno Faraåsto-Lopes rektor, Enbacksskolan

Invandrare typ 3: ”gängledaren"

Hela sanningen får inte plats i en rubrik — hur fet den än är. Nu har Sveriges alla grundskolor och gymnasier fått arbetsmaterialet ”Hur är läget?". Baserat på händelser vi läser om i våra dagstidningar, är materialet ett funktionellt verktyg för varje elev, klass och lärare — i arbetet mot rasism och fördomar.

Vill du veta mer om "Hur är läget?" - ring Tidningen i Skolan Stockholm 08-725 99 00 eller Europaåret mot rasism 08-405 10 00.

1997 E...-...... Tidningen 1 Skolan Stockholm I SAMARBETE MED stevoacxmsarronsn. HEM ocu SKOLA. LARARFOR' _ ,,,-T , -—_ .m- - ”NYHETER, SUNDET. LARARNAS RIKSFORBUND. SKOLLEDARNA oci-i UTBILDNlNGSRADlON. mot r05|sm mens.—1.5. siusru bull"-uni

Har rasismen tagit slut nu? 25 Europaåret mot rasism

RlFIFl/FOTOGHÅF' LENA KOLLEH

Flyktingar har vi råd med, men inte våra gamla

Vad medierna rapporterar utgör gro- grund För många människors tankar, samtal och diskussioner och det är utifrån mediernas världsbild och sätt att presentera företeelser och skeen- den som de flesta av oss bildar vår uppfattning om situationen i samhäl- let - särskilt om sådant som vi inte själva har någon kontakt med eller egen erfarenhet av.

Medierna kan både bidra till att avslöja och bekämpa rasism och främlingslientlighet, fördomar och förutfattade meningar, och medverka till att sådana synsätt bekräftas och förstärks. Forskning visar att nyhets- rapporteringen kring invandring, etniska minoriteter och rasism i olika västeuropeiska länder ofta förstärker föreställningen om det egna landet som ett etniskt och kulturellt homo- gent samhälle, där invandring och invandrare ses som en störning och en awikelse från det normala.

Kommittén har på olika sätt försökt stimulera till såväl samtal som debatt inom medieområ- det. Ett konkret bidrag till detta är den antolo- gi, med titeln "Vita redaktioner, mörk magi. Journalistik om invandrare, flyktingar och rasism", som är under produktion. l september 1998 ger Carlsson Bokförlag ut boken, för vilken kommittéledamoten YLVA BRUNE är redaktör.

l antologin medverkar följande skribenter under dessa rubriker: Journalisten och doktoranden YLVA BRUNE,

Har rasismen tagit slut nu? 26

"Hotande strömmar och medlidandets hjältinnor. Den kluvna flyktingjournalistiken" och "Kusliga främlingar".

Redaktören CHRISTIAN CATOMERIS, "Som att för- flytta sig tjugo år tillbaka i tiden. Om etnisk 'enfald” på svenska redaktionener".

Professorn HÅKAN HVITFELT, "Den muslimska faran. Mediebilden av islam".

Dokumentärradioreportern BOSSE LINDQUIST, "Förnekelsen. Rasistiska brott i nyhetsbevak- ningen".

Frilansjournalisterna ANNA-LENA LODENIUS och MATS WINGBORG, "Flyktingar har vi råd med, men inte vår gamla. Öppen och dold rasism i fiyktingdebatten".

Sociologiforskaren BIRGITTA LÖWANDER, "Rasism i nyheterna och i verkligheten".

Frilansjournalisten OlVVIO POLITE, "En ny journa- listisk strategi".

Filosofie doktorn i etnologi, PER-MARKKU RlSTI- LAMMI, "Förorten som speglingsyta".

Ur antologin presenteras här ett kapitel, där några av skribenterna samtalar kring frågor som; Kan vi bryta ner benämningar som tycks vara förknippade med ett generaliserande seen- de? Hur kan journalistik, som aktivt bidrar till den etniska och kulturella mångfalden i samhäl- let, bli erkänd och respekterad? Journalistikens möjligheter och tillkortakommanden inom områ- dena rasism och främlingsfientlighet. Hur rap- portera om brott?

"Vita redaktioner, mörk magi. Journalistik om invandrare, flyktingar och rasism"

kan fr o m september 1998 beställas hos Carlsson Bokförlag. Adress, se sidan 96.

Europaåret mot rasism

Ur antologin

Vita redaktioner, mörk magi.

Journalistik om invandrare, flyktingar och rasism

Samtal mellan Ylva Brune, Christian Catomeris, Bosse Lindquist, Anna-Lena Lodenius och Oiwio Polite.

Ylva: Vi ska försöka prata om journalistik som berör invandrar— och flyktingfrågor och rasism och främlingsfientlighet. Det är olika ämnesområden, men det de har gemensamt är att de har att göra med villkoren för män- niskor, som inte bedöms vara svenska. Vilka ingångar har vi själva till temat som journa— lister och personer?

För egen del kom jag av en tillfällighet att intressera mig för konkreta fall av diskrimi— nering, närjag började jobba som journalist— praktikant 1977. jag fascinerades av de möj— ligheter att se mig själv och samhället med andra ögon, som öppnade sig.

Christian: Också jag kom in på frågorna av en tillfällighet, när jag tidigt på åttiotalet började som reporter på ”Det vill jag höra”, riksradions önskeprogram för invandrare och minoriteter. Människor fick skriva dit och önska musik och det förutsattes att de ville sitta och höra skivor från all världens länder i väntan på att en låt från det gamla hemlan— det skulle dyka upp.

Arbetet där gjorde i alla fall att jag börja— de bejaka den "främmande” sidan hos mig själv, som hade hållits i skymundan under uppväxtåren. Jag hade tillbringat somrarna med min pappas släktingar i Grekland, Italien och Frankrike, men i Sverige hadejag alltid legat lågt med de erfarenheterna. Nu

Har rasismen tagit slut nu? 27

började jag fundera över den svenska majori- tetens attityder; vad de gör med oss som kommer utifrån, hur de formar och deforme— rar oss.

Anna-Lena: Det här med rasism och främ— lingsfientlighet komjag in på omedelbart när jag blev journalist 1985, genom mitt elevar- bete på ]ournalisthögskolan. Min egen driv— kraft har med tiden blivit annorlunda, men från början handlade det mest om att försö- ka förstå vad det är som driver människor att ha såna här udda uppfattningar. Med tiden har jag fått ett starkare engagemang för de grupper som utsätts för dessa uppfattningar och handlingar, genom att jag har mött också dem under arbetets gång. Så mitt engagemang har vuxit genom att jag mycket tydligare förstår allvaret, vart rasistiska och främlingsfientliga uppfattningar kan leda och vilka konsekvenser de får.

Oivvio: Mitt intresse började strax efter ton— åren, i en personlig uppgörelse med vad det innebär att vara svart i Sverige. Jag försökte göra något slags hemmaterapiprojekt om vad rasism handlar om och hur jag skulle kunna slå mig ut ur beskrivningar av mig själv, som lagts på mig utifrån.

Bosse: jag är i första hand radioproducent och jobbar med radiodokumentärer, men skriver också och undervisar. Dokumen— tärerna har bland annat handlat om rasism och nazism, nu och förr och angränsande ämnen, som rashygieniska bevekelsegrunder bakom nazismen. Det som jag mest har syss- lat med på senare tid är att titta på hur män-

Europaåret mot rasism

niskor påverkas av makt, av att ha mycket makt eller litet makt, eller ingen makt alls. Tredje riket är just ett sådant brett spän— ningsfält där människor hamnar i väldigt olika positioner i förhållande till makten och jag har bland annat undersökt hur Sverige hanterade att ha Tredje riket så nära inpå knutarna under 40—talet.

Jag har alltid reagerat på det som är out- sagt och till hälften formulerat och det som är undanträngt. Det finns en massa olika slags skäl till varför jag reagerar som jag gör, nästan allergiskt, så fort jag märker och vet något, som man inte säger ut, det är säkert väldigt personligt.

Ylva: Och i det där halvutsagda och halvun— dantrångda finns också rasism, främlingsfi— entlighet?

Bosse: I allra högsta grad.

Ylva: När jag har funderat över nyhetsjour— nalistiken i samband med rasistiska yttring— ar, så tycker jag att den ofta hamnar i en av två fallgropar.

Den ena fallgropen år att rasisterna demoniseras och får stå för ett slags ofattbar, metafysisk ondska. De framstår som långt starkare och mer välorganiserade än vad de är. Och eftersom begreppet ”rasism” har den laddning det har, kommer fenomenen att hamna utanför det igenkännbaras och han— terbaras sfär.

Den andra fallgropen, som jag tycker jag ser mer av numera, är att man tiger om rasis— tiska yttringar på ett sätt som får det att framstå som om allt är lugnt och bra i Sverige. I ett slags motbild till den demoni— serande bekrivs rasisterna här som vilsna unga män, utan arbete och framtidsförhopp- ningar, som hjälps till rätta med olika sociala och terapeutiska insatser. De rasistiska vålds- brotten uppfattas som ett slags pojkstreck, i den mån de överhuvudtaget beskrivs.

Har rasismen tagit slut nu? 28

Problemet med de här två beskrivningar— na är att de inte fogas samman till en användbar beskrivning, där rasismen samti- digt är en del av vårt samhälle och står för något som samhället mirkerar som oaccep— tabelt. I den ena blir rasisten den Andre — helt olik oss. I den andra beskrivningen är hans rasism inte farlig längre och han är bara en vanlig stackars kille. Gemensamt för de båda beskrivningarna år.1tt rasismens konse— kvenser, dess offer, glöms bort.

Anna—Lena: När vissa attribut och symboler gör det möjligt att peki ut någonting som rasism blir det spektakulärt i medierna, medan den vardagsbetonade rasismen — som också kan resultera i brottslighet och våld — uppmärksammas mindre. Ibland handlar det om grova brott med rasistiska inslag, men om man inte kan ställa en rasistisk organisa— tion till svars eller på annat sätt göra något spektakulärt av det, så blir det på sin höjd lokaltidningsnyheter.

Min känsla är att bevakningen är både slumpmässig och styrs av trender. Vissa peri- oder blir nästan varje händelse med rasistisk anstrykning omskriven och sedan efter några månader blir det alldeles tyst, även om det händer saker som är väldigt allvarliga.

Ylva: Om man tittar på nyhetsutbud från mitten av åttiotalet, så beskrivs rasistiska tra- kasserier över hela landet, i samband med att flyktingmottagandt-t då utlokaliseras. Det handlar om BSS eller om lokala raggargäng eller bara om anonymt klotter. Jag tyckte att medierna ofta gjorde större sensation av det här än det var värt. Men de kanske gjorde rätt som slog larm, och min egen inställning kan ha varit blåögd och idylliserande. Idag är det antagligen betydligt vanligare med rasis- tiska trakasserier, men de rapporteras mer sällan.

Anna—Lena: Det är svårt att säga med

Europaåret mot rasism

bestämdhet hur mycket det rasistiska våldet har ökat, eftersom statistiken på området har varit så eftersatt att man inte kan jämföra bakåt i tiden. Möjligen kan man se att det finns en ökning av rasistiska våldsbrott under nittiotalet, men det är väldigt svårt att säga om det är mer nu än under åttiotalet. Det som alldeles tydligt har hänt under nittiota— let är att det finns en ny generation av gans- ka unga människor, som har lånat en del attribut och uppfattningar från den nazistis- ka rörelsen och som är synliga på ett nytt sätt i till exempel skolorna.

Oivvio: Rasism har blivit en populärkulturell marknadsnisch.

Bosse: Samtidigt är det mycket som har fun- nits hela tiden, fast man tillmäter det olika stor vikt vid olika tidpunkter. Attackerna mot invandrare är inget nytt fenomen och de sjöng Kungssången på Lundsberg på kung— ens elevhem i mitten av sextiotalet och Deutschland, Deutschland uber alles. Där gick pojkarna i stövlar av klassisk modell. Det där fick kanske inte så stora verkningar i övrigt, och samhällsklimatet var ett annat då och det kanske inte fanns så många att attackera, men värderingarna har funnits hela tiden och manifesterats på olika sätt.

Men det jag saknar är inte bara en bevak- ning av rasistiskt motiverat våld, utan ännu mer av frågor, som är mera grundläggande.

De handlar om hur vi värderar olika män- niskor, hur vi kan tillåta att vissa människor behandlas med översitteri och paternalism eller till och med blir samhällets paria. Det här är svårare att skriva om, men det går ju, precis som det går skriva om varför en massa unga tjejer svälter ihjäl sig själva.

Christian: Det är en fundamental del i själv— bilden hos många infödda svenskar — även journalister — att Sverige är ett tolerant, rationellt och generöst samhälle. Fientlighet

Har rasismen tagit slut nu?

eller förakt mot de främmande har man tyckt sig upptäcka i ”resurssvaga” grupper, till exempel inom LO—kollektivet, men knap— past inom de egna leden och inte hos eta— blissemanget. Den som ifrågasätter riktighe- ten i den här självbilden kan mötas av myck— et starka aggressioner.

Oivvio: När det pratas om rasism, så pratas det nästan alltid om organisationer på höger— kanten och deras förehavanden och de är väl— digt enkelt identifierbara som samhällsfiender. Det blir nästan omöjligt att tala om rasis- men, som någonting som strukturerar vårt medvetande i vardagen och som kanske inte alltid tar sig obehagliga uttryck. I USA finns ett medvetande också hos majoritetsbefolk- ningen om att man värderar människor på olika sätt och denna insikt ger bättre möjlig— heter att agera emot ojämlika strukturer.

Christian: Det rasistiska tänkandet lever kvar i en kategorisering och hierarkisering av människor och nationer. Tabellerna som rangordnade olika ”raser” och folkgrupper har ersatts av BNP—tabeller, där BNP ses som måttet på en nations utveckling. Rangordningen ser likadan ut —— den vita västvärlden befinner sig i toppen av en skala som de egna vetenskapsmännen har konstru— erat.

Detta tänkande genomsyrar vårt samhälle och i vardagslivets Sverige rangordnas män- niskor efter var på BNP-skalan deras ursprungsländer befinner sig. Det styr vem som fårjobb, vem man kan gifta sig med och vilka roller som tilldelas människor i medier och reklam.

Anna—Lena: jag har ett aktuth exempel på mediernas blindhet inför hur vårt eget sam— hälle behandlar människor.

När Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet publicerade resultaten från en enkät till 8 000 skolelever,

29 Europaåret mot rasism

framgick det bland annat att en stor del av ungdomarna var osäkra om existensen av Förintelsen. Trots att just de resultaten sena- re har visat sig vara tveksamma, beslöt rege- ringen om en kampanj för att informera om Förintelsen.

Men det fanns andra intressanta delar i rapporten, som inte uppmärksammades i medierna eller från regeringshåll. De resulta- ten visar att många invandrade elever känner en stor utsatthet i skolan och att de upplever trakasserier inte minst från lärarhåll. De resultaten är väldigt tydliga och stämmer dessutom med vad man vet från tidigare undersökningar, vilket gör dem ännu mer intressanta. Men både i mediebevakningen och i de uttalanden och åtgärder som har kommit från regeringshåll är detta problem frånvarande.

Att informera om Förintelsen är något som man kan göra, utan att den svenska självbilden blir trampad på tårna. Att upp- märksamma att våra egna lärare och skolele— ver dagligen utsätter elever med utländsk bakgrund för fördomar och trakasserier tycks vara något mycket svårare.

Christian: Behandlingen av ”de andra” är en ödesfråga för samhället. Men det finns ett genomgående mönster, att vi förlägger pro— blemen någon annanstans, utanför oss själva.

Oivvio: Det här är krångligt att diskutera, eftersom det handlar både om hur samhället ser ut, om hur politiker agerar och om vad journalister gör av alltihopa. När det gäller nyhetsjournalistiken, så tror jag att man hamnar väldigt snett om man har föreställ— ningen att en dagstidning är, eller skulle kunna vara, en korrekt avspegling av läget i nationen. journalister går efter mallar för hur en nyhet ska se ut och det mesta av det som är viktigt i vår samtid hamnar utanför de där mallarna.

Har rasismen tagit slut nu? 30

Bosse: Allt är inte nyhetsjournalistik. Medieutbudet är disparat. Det som inte nyanseras i nyheterna kan mycket väl bli genomlyst i ett annat mediesammanhang.

Ylva: Visst, men det är viktigt att diskutera just nyhetsförmedlingen, eftersom den har ett sådant genomslag; nästan alla läser eller hör på nyheterna. Det som förmedlas där blir ett slags gemensam grundmålning för vårt vetande.

Även om det är rörigt att vi samtidigt pra- tar om både politikers förhållningssätt, stäm— ningar i samhället och journalistik, så trorjag att det är nödvändigt.

Nyhetsjournalistiken är starkt beroende av auktoriteter; av vad våra politiker och experter säger för att få stadga, innehåll och legitimitet i rapporteringen. Det här beroen— det är antagligen särskilt stort i de frågor som vi diskuterar nu, där få journalister har egna kunskaper och erfarenheter.

Om det råder okunskap och brist på en- gagemang bland dem som räknas som auk— toriteter, så betyder det mycket för att jour— nalistiken inom området ser ut som den gör.

Christian: Beroendet av de etablerade käl- lorna är ett allmänjournalistiskt problem.

Ylva: Det får speciella konsekvenser när journalistiken berör människor som inte har representanter inom etablissemanget. Den mediala boxningsmatchen mellan företräda— re för olika intressen — som finns i andra viktiga samhällsfrågor — iscensätts inte. När det handlar om invandrar— och flyktingfrå— gor i medierna, så framträder framför allt (infödda) svenska politiker, experter och tjänstemän och formulerar problem som för— knippas med ”dom”, invandrarna—flyktingar— na och hur problemen ska lösas. Det här är speciellt påtagligt när det gäller nyhetsbe— vakning av flyktinginvandring.

Europaåret mot rasism

Christian: Vi gör oss sällan omaket att visa fram flyktingar som subjekt. Det kan kräva tolkhjålp, i varje fall en litet större arbetsin— sats. Vi gör dem därmed en orättvisa, som inte andra grupper utsätts för, och vi förhindrar identifikation med ofärden. Det som sker har anknytning till hur rasism arbetar, och det sker också i språket, som delar upp människor i ett vi och dom.

Oivvio: Vi vet hur det ser ut på en nyhetsre- daktion. Det är fasta strukturer för vem som gör vad och för hur en nyhet ska se ut. En reporter kan göra fyra jobb om dagen och han vet redan innan han gör research och intervjuer, hur artiklarna kommer att utfor— mas.

Av det som hamnar i tidningen är det mesta baserat på sådant som bara flutit in utifrån, det handlar om saker som ska beva— kas, i stället för om något som journalisterna själva har sökt upp.

Bosse: Journalisterna måste upprätta ett tolkningsföreträde, genom att de har något att stå på. Bara om de kan och vet något själ- va, kan de ta sig själva på allvar och förmed— la något viktigt. Detta kan man göra som journalist, i alla fall i Sverige idag.

Oivvio: Journalister uppfattar inte medierna som en maktgrupp, utan är kvar i en före— ställning om sig själva som de kritiska grans— karna som ska stå utanför allting och som ska vara konsekvensneutrala. lVIen om man där— emot tänker sig att medierna är en maktfak— tor i samhället, då är det intressant att, uti- från idén om att journalister ska förhålla sig kritiskt till maktinstitutioner, titta på den egna massmediala verksamheten totalt. Hur ser de bilder ut som medierna tillsammans skapar? Kan vi berätta något annat som är viktigt? Kan vi berätta på ett annat sätt?

Anna—Lena: Alla ord vi använder! Vad tån-

Har rasismen tagit slut nu? 31

ker folk när de hör att ”invandrare” är över- representerade i brottsstatistiken? Jag tror att många ser framför sig människor som kom- mer långt bort ifrån och är väldigt annorlun— da. I själva verket står personer från de nor— diska länderna för en relativt stor del av denna brottslighet.

Ylva: I nyhetsrapporteringen framstår det ofta som om det finns någonting som kan kallas invandrarna och som är väsensskilt från svenskarna. Berättelserna konstrueras utifrån antaganden om olikhet, där invand— rarskap är lika med annorlundaskap. ] krimi— naljournalistiken verkar det finnas ett starkt behov av att tala om att människor kommer utifrån. Man vill tala om att bankrånare X eller våldtäktsman Y inte är infödd svensk. Och så uppstår bryderier på redaktionerna, ska vi skriva att han är invandrare, men oj, då drabbar det ju alla invandrare, det kanske är bättre att vi skriver ut hans nationalitet istäl— let, för då drabbar det bara kosovoalbaner eller iranier, eller vilka det nu kan vara. De här resonemangen är väldigt underliga, tyck- er jag.

Christian: Om man ska fästa vikt vid etnici— tet, nationalitet eller invandrarskap ijourna— listiken, så ska man vara konsekvent. Varje gång man talar om drottning Silvia ska man nämna att hon har tyskt ursprung. När Martin Dahlin eller Henke lägger mål ska vi påpeka varifrån deras fäder kommer. När Leila Freivalds yttrar sig, ska hon omtalas som ”flykting" eller som ”från Lettland”. Det blir tröttsamt.

För att hitta en linje i den här problema- tiken, måste man tänka igenom sin egen grundsyn. Vem hör hit och vem gör det inte? Principen kan inte gärna vara att när män- niskor gör något bra så är de svenskar och när de gör något dåligt så är de utlänningar.

Om vi utgår från grundlagen, ska de som

Europaåret mot rasism

är invånare här behandlas likvärdigt. Är de med permanent uppehållstillstånd i Sverige landets invånare eller ska den likvärdiga behandlingen bara gälla dem med svenskt medborgarskap? Eller ska vi ha andra krite- rier för vilka som hör hit? Blodsbands- principen?

Ylva: När man funderar på redaktioner över om det är viktigt att uppge en brottslings nationella eller etniska bakgrund eller ej, så verkar man hitta sitt facit i en föreställning om läsekretsens eller publikens föreställning— ar. ”Om vi inte skriver ut att de är somalier, så mister vi i trovärdighet. Skriver vi ham— markullegäng, så vet ju ändå alla att de är somalier.”

Christian: Byt ”somalier” mot ”judar", så blir det enkelt att se vart det här tänkandet leder.

Anna-Lena: Jag tycker att det här är en svår fråga. Det borde inte vara konstigare att skri- va att någon är från Somalia än att någon är från Alingsås. Problemet är ju att människor inte uppfattar det på samma sätt.

Ylva: Skillnaden finns i vårt tänkande. Det verkar vara naturligt för oss att förbinda det negativa med det utifrånkommande. Om vi läser att en våldtäktsman är från Alingsås, så uppfattar vi inte det som en förklaring till hans brott. Men om vi läser att han är från Gambia, så sätter en förståelseprocess igång, där hans utifrånskap både förklarar brottet och förlänar det en speciell karaktär. Jag vet inte om detta händer för alla nyhetskonsu— menter, men jag tror att det händer tillräck— ligt ofta, för att man ska ta hänsyn till det som journalist.

Christian: Den här bilden av Den Andre

som dyker upp, är ett arv från en lång tradi- tion av svenska berättelser. Albert Eng- ströms antisemitiska skämtteckningar, Elsa

Har rasismen tagit slut nu? 32

Beskows svartmuskige positivhalare som rövar bort lille Prick, en hel genre tattarfilmer från trettiotalet, där de lömska och opålitliga tattarna hotar den svenska bondeidyllen

Bosse: Ändå — ibland måste man hitta en beskrivning av människor som utifrånkom— mande, annars blir den historia som ska berättas obegriplig. Jag gjorde en dokumen— tär om en familj som utsattes för rasistiska trakasserier och försökte hitta en form för att beskriva vilka de är. Jag försökte placera dem på ett slags karta, vilket inte är så lätt. De är svenskar, svenska medborgare och barnen är födda här. Hur anger man då att föräldrarna är födda någon annanstans, utan att detta tillmäts en betydelse som det inte har i deras egna liv, som är helt sverigeanpassade. Jag sa, att det handlar om en värmländsk familj av palestinsk härkomst. Det var ett sätt, men knöligt. ”Invandrare” gick inte att använda, eftersom föräldrarna har varit här i tjugo år och mer, barnen är födda här. Men jag var tvungen att markera att det finns någonting som gör att de utsätts för rasistiskt våld.

Anna—Lena: Att det finns något som i angri— parens ögon gör dem till legitima villebråd. Ja, vad gör man som journalist, när ens egen bild av offret är en annan än angriparens och man ändå ska försöka förklara varför veder— börande blir angripen?

Oivvio: ”Svartskalle” är ett bra ord, som fångar vad det handlar om. ”Svartskallar” utsätts för angrepp. Samtidigt kan ju inte vi använda en rasistisk kategorisering av män— niskor. Man måste kanske försöka hitta en ny beskrivning i varje enskilt fall.

Anna—Lena: Hur presenterar du dig själv?

Oivvio: Min pappa är svart amerikan, min biologiska mor är svenska, min mamma som jag har växt upp med är från Osterrike. Jag

Europaåret mot rasism

Bosse: Och när du inte hinner vara så utför—

lig?

Oivvio: Då slingrar jag mig på något sätt, vilket är ett sätt att tillbakavisa frågans gil- tighet. Folk vill kunna placera mig. De vill veta om jag skall stoppas i deras mentala invandrarfack eller i svenskfacket. Den allra vanligaste frågan i sammanhanget är ”känner du dig svensk”? Vilket om man tänker på saken är en mycket konstig fråga. Jag tror att väldigt få människor skulle kunna beskriva vad det innebär att känna sig svensk och att de som gjorde det skulle ge väldigt skilda beskrivningar.

Frågan försätter mig i en situation där jag har att välja mellan att vara två olika sorters människor, svensk eller invandrare. Jag tror att många unga människor som befinner sig i min situation tar frågan på allvar och tror att det där är ett verkligt val. Då kan de göra två saker, antingen anstränger de sig för att vara så ”svenska” som möjligt och skär av sin förbindelse med sina föräldrars kulturer, eller så skär de av förbindelsen med det svenska och finner sin identitet i ett utanförskap.

Så den till synes oskyldiga frågan ”var kommer du ifrån” hjälper till att göra ”vi” och ”dom” till verklighet. Trots att många idag talar om Sverige som ett mångkulturth samhälle saknas nästan helt massmediala bil— der av människor som faktiskt inlemmar flera kulturer i sin identitet. Vi skulle kanske kunna kallas ”kosmopoliter” men det ordet känns lite väl högtidligt och är också av någon anledning förbehållet intellektuella.

När unga invandrare beskrivs i medierna, så accentueras i stället en icke—svenskhet och ett negativt annorlundaskap. De unga män- nen förväntas vara kriminella. Deras situa— tion, som journalisterna föreställer sig den, borde leda till kriminalitet. Och inte bara

Har rasismen tagit slut nu? 33

journalister — direkt i anslutning till Stureplansmorden sa f cl integrationsminis- ter Blomberg att nu måste vi skapa bättre svenskundervisning för invandrarbarnen. Det såg ut som en kille vars föräldrar är från Chile var den mest skyldige. Morden tolka— des som ett invandrarproblem; en brist på svenskhet.

Anna-Lena: Det här slaget av tolkningar har varit väldigt populära på senare år. Lyfta—på- locket-idén, som har haft ett sådant genom— slag ijournalistiken under nittiotalet, hand— lar om att nu måste vi äntligen berätta om invandringens negativa sidor, annars blir läsarna hänvisade till sin egen ryktessprid— ning. Vijournalister måste ”säga som det är”. Vad handlar det om?

Christian: Journalisters dåliga samvete för att inte ha sagt ”som det är”, gör mig beklämd. Vad är det man inte har sagt? Finns det någon kostnad eller något problem med invandringen som har förbisetts i nyhetsför- medlingen?

Ylva: Det journalistiken kring invandrar— och flyktingfrågor har handlat om sedan årtionden är kostnader och problem. I prak— tiken handlar trenden att ”lyfta på locket” mer om att göra en perspektivförskjutning än om att förmedla nya fakta och sanningar.

De perspektiv på invandring och invand- rare, som ledande opinionsbildare stod för under sjuttio— och åttiotalen var i huvudsak välvilliga, även om de ibland också var patri— arkala och etnocentriska. Problemformuler— ingsprivilegiet i medierna tillhörde i alla fall hyggliga personer, som pläderade för tole— rans och öppenhet.

En förändring skedde i början av nittiota- let, tror jag, då främlingsfientliga åsikter blev mer rumsrena. ”Sanningen om invandrarna” började formuleras av personer som tidigare inte hade åtnjutit legitimitet i medierna. Ny

Europaåret mot rasism

demokratis företrädare fick ett stort genom— slag i nyheterna, men också en lång rad andra personer som systematiskt misstänk- liggjorde och baktalade flyktingar och invandrare. Och journalister backade upp med egna reportage om brottslighet, bidragsmissbruk, bråk på förläggningar.

Bosse: Det finns en gränslös och oroväckan— de trendkänslighet bland journalister.

Anna-Lena: Den trendkänsligheten gäller också vilka som får vara med i artiklar och reportage. Invandrare får vara med i reporta— ge som handlar om invandrarfrågor, men när det ska handla om andra samhällsfrågor, till exempel hur ekonomiska nedskärningar drabbar mänriskor, så väljer journalisten i all- mänhet att låta någon som man tycker är en typisk svensk framträda som exempel. Det behöver inte vara att man själv har fördomar, utan man förväntar sig att tittarna eller läsar— na ska ha fördomar och att de har lättare att identifiera sig och ta till sig reportaget om man gör på det gamla vanliga sättet.

Bosse: Som när NK rensade ut judar ur sin personalstyrka i slutet av trettiotalet. Det var inte med hänsyn till några uttalade önskemål från kundkretsen som man gjorde det, utan man kände bara det behovet, man kände det trycket från omvärlden.

De flesta som gör så här, vi gör det säkert själva också, är ju inte onda människor eller

dåliga journalister. Frågan är varför, varför vi faller in i det här.

Oiwio: Det här träffar själva kärnan i vad jag tycker att rasism handlar om. Det hand— lar inte om en ideologisk övertygelse om att vissa människor har fel gener och att vi ska upprätthålla den rätta genpoolen. Det hand— lar snarare om en väldigt informell auktori— tetsstruktur, där en människa kan komma in i ett rum och vara mindre värd än alla andra

Har rasismen tagit slut nu? 34

människor, bara genom att se ut på ett visst sätt.

Anna-Lena: Eller inte ens vara sedd, det tror jag egentligen är mer typiskt. I massmedier— na som helhet är osynliggörandet det mest påtagliga. I barnprogram, naturprogram, ekonomiprogram och såpoperor är den etniska mångfalden i samhället nästan helt frånvarande, även om den numera märks lite mer än förr.

Christian: Risken är att när svenskar med främmande rötter får vara med i tv, så blir det som ett slags exotisk krydda. Helst vill man ha med afrosvenskar, så att det kan se ut som i amerikansk tv. Åtagandet att spegla mång— falden sköts oerhört slappt. Ännu är inte brytning eller ett sydländskt kroppsspråk accepterade hos reportrar och programleda- re, utom i några udda program som Elbyl.

Ylva: Elbyl tycker jag har lyckats bra med att göra samhällsrelevanta reportage, där man upplever hur intressant journalistik kan vara, när den belyser samhället ur olika slags pers— pektiv. Fast det är ju nedlagt nu.

Christian: En av kvaliteterna med Elbyl är att det bryter mot tv:s traditionella form— språk och ger utrymme för dem som deltar att vara subjekt och att vara sig själva. Och därför kan tittaren känna igen sig i dem, även om de är aldrig så olika till utseende och brytning.

Oivvio: Det är nästan motsatt mot hur nyheter om invandrare och flyktingar ofta fungerar. Man känner inte igen sig i männis- kan som det handlar om för hon är förmenad sin subjektivitet. Men i nyhetsformeln kän— ner man igen sig; den är trygg och välbekant.

Bosse: Det är centralt att lyssnaren/läsaren känner igen sig i de personer som vi berättar

Europaåret mot rasism

om. Det handlar mycket om hur man berät— hos en nazist eller vem som helst. Det är tar. Om man satsar på att komma under ytan först då, som berättelsen blir verklig och bör— på en människa, så hittar man alltid likheter, jar beröra. [ möjliga identifikationspunkter, det må vara

RIFIFl/FOTOGRAF LENA KOLLER

Ted Harris präst, teol.dr., Adolf Fredriks Församling

Invandrare typ 4: ”gudfadern”

Hela sanningen får inte plats i en rubrik — hur fet den än är. Nu har Sveriges alla grundskolor och gymnasier fått arbetsmaterialet "Hur är läget?". Baserat på händelser vi läser om i våra dagstidningen är materialet ett funktionellt verktyg för varje elev. klass och lärare — i arbetet mot rasism och fördomar.

Vill du veta mer om "Hur är läget?" — ring Tidningen i Skolan Stockholm 08—725 99 00 eller Europaåret mot rasism 08—405 10 00.

i 997 em..

Tidningen i Skolan Stockholm

AFTONBLADET. [mosse munen. mot rasism mxrnsssss. SVENSKA HAGBLADET

I SAMARBETE MED ELEVORGANISATIONEN. HEM OCH SKOLA. LÅRARFOR- EuNDEY, LÄRARNAS RIKSFORBUND, SKOLLEDARNA OCH uTBlLDNlNGSRADION,

Har rasismen tagit slut nu? 35 Europaåret mot rasism

Olika som bär Mångfalden och

Världen håller i en mängd avseenden på att bli alltmer homogen, samtidigt som lokal- samhället blir alltmer heterogent. Mångfalden sätter sina tydliga spår också i Sverige och före- tagen blir alltmer internationella. Det är något kommittén har tagit fasta på i sin verksamhet på arbetslivets område. Kommittén har velat belysa de fördelar som kan finnas i en arbetsorganisation präglad av mångfald, samtidigt som man velat lämna ett bidrag i debatten om etnisk diskriminering i arbetslivet.

Kommittén tog tidigt kontakt med Rådet för arbetslivsforskning (RALF) för att diskutera forskningsläget vad gäller etnisk diskriminering i arbetslivet. Kontakterna ledde till att docenten STEN HÖGLUND i Umeå gavs uppdraget att göra en kunskapsöversikt på området. Samtidigt hade den amerikanska professorn LOIS WISE, på uppdrag av RALF och Institutet för framtidsstu- dier, under en längre tid arbetat med en kuns- kapsöversikt över forskningen rörande mångfald i arbetslivet.

Dessa båda forskningsproiekt togs till utgångs- punkter när kommittén tillsammans med RALF och Institutet för framtidsstudier i mars 1998 arrangerade två seminarier om mångfald respek-

Har rasismen tagit slut nu?

36

arbetslivet

tive etnisk diskriminering i arbetslivet. Seminarierna bar titeln "Olika som bär”.

Mot bakgrund av dessa, och vad som i övrigt framkom vid seminarierna, utger Europaåret mot rasism, RALF och Institutet för framtidsstudier hösten 1998 en bok för att öka kunskapen och stimulera till diskussion på området. I boken ingår bl.a. den artikel av journalisten MATS WlNGBORG som kan läsas med början på nästa sida.

Boken om mångfald och etnisk diskriminering i arbetslivet kan beställas hos RALF. Adress, se sidan 97.

Europaåret mot rasism

Argumenten or etnisk mångfald i arbetslivet

Fram till mitten av 1970-talet hade Sverige en omfattande arbetskraftsinvandring. Under denna period var förvärvsfrekven- sen högre bland personer födda utanför Sverige jämfört med per- soner födda i Sverige. Under 1970-talet ökade istället flykting- invandringenk för att skjuta riktigt i höjden under slutet av 1980- talet och början av 1990-talet. Därefter har även flyktinginvand— ringen avtagit, främst beroende på striktare visumregler.

Situationen på arbetsmarknaden för de nya flyktinginvandrargrupperna är långt sämre än för de tidigare arbetskraftsinvandrarna. Förklaringarna till detta är många:

— Under början av 1990—talet var flykting— invandringen större än vad den varit någon— sin tidigare. Under exakt samma period ökade arbetslösheten kraftigt. Bara under de fyra första åren under 1990—talet försvann omkring en halv miljon arbeten. Detta gjor- de det drastiskt svårare att komma ut på arbetsmarknaden, vilket både drabbade invandrare och ungdomar.

— Flyktinginvandrarna har för det mesta inte haft tillstånd att börja arbeta direkt när de anlänt till Sverige utan varit tvungna att vänta på uppehållstillstånd. Under väntepe— rioden har yrkeskompetensen föråldrats. Det

Har rasismen tagit slut nu? 37

AV MATS WINGBORG

blir också svårare att vinna tilltro hos en arbetsgivare om man befunnit sig utanför arbetsmarknaden under en lång tid.

— Arbetslöshet bland flyktinginvandrare har lett till bostadssegregation och margina— lisering. Detta skapar en ond cirkel. Arbets— lösheten och segregationen leder till få kon— takter med ”det svenska samhället” och där— igenom bristfälliga kunskaper i svenska, vil— ket i sin tur bidrar till att det blir svårare att få arbete, vilket leder till färre kontakter etc.

— Det förekommer en omfattande etnisk diskriminering på arbetsmarknaden. Diskri- rnineringen riktar sig dock inte i allmänhet mot personer med icke-svenskt ursprungs— land eller medborgarskap. Större betydelse för diskrimineringen har personliga egenska— per som framstår som avvikande (namn, klä— dedräkt, språkligt uttal, hudfärg etc). Exempelvis är andra generationens invand— rare med föräldrar födda i Somalia långt mer diskriminerad än första generationens invan— drare födda i Polen. Det finns också skäl att anta att diskrimineringsfaktorn fått större betydelse under de senaste femton åren. Inte främst beroende på att personer som lever i Sverige skulle ha blivit mer benägna att dis- kriminera, men därför att invandringen av personer som upplevs som ”avvikande”, framför allt från länder utanför Europa, ökat kraftigare än invandringen från Norden och Europa.

Allra sämst anknytning till svensk arbets- marknad har flyktinginvandrare från Mellanöstern och Afrika (i synnerhet från Afrikas horn). Arbetsmarknadsforskaren ]an

Europaåret mot rasism

Ekberg hävdar att det finns en stor risk för att dessa grupper kan bli ”permanent utan- för arbetsmarknaden", det vill säga även vid framtida högkonjunkturer.2

Problemet är inte bara den höga arbetslöshe— ten utan att många av de nya flyktinginvan— drarna överhuvudtaget inte tillhör arbets— kraften. 1997 fanns 33 000 personer i åldern 16—64 år som var födda i Afrika men nu har uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa ingick endast drygt hälften i arbetskraften och av dessa var en tredjedel arbetslösa. Totalt sett hade endast 6 000 arbete. Nästan lika kata- strofala är motsvarande siffror för flyktingin- vandrare från Irak.

En faktor som endast delvis förklarar den allvarliga situationen är att en del av dessa flyktinginvandrare endast har vistats i Sverige under en kort tid. Inom denna grupp är det naturligt att endast ett fåtal finns på den svenska arbetsmarknaden. Men även bland de utomeuropeiska flyktinginvandrare som levt i Sverige i många år är en extremt hög andel utanför den svenska arbetsmark— naden. Bland personer födda i Somalia som leveri Sverige har inte en högre andel kom— mit in på den svenska arbetsmarknaden under 1990—talet trots att genomsnittstiden för hur länge personer från Somalia levt i Sverige har ökat (beroende på att invand— ringen från Somalia avtagit).3

Även när det gäller andra generationens invandrare vars föräldrar kommit till Sverige som flyktinginvandrare från länder utanför Europa är läget allvarligt. jAN EKBERG kons— taterar i tidskriften ”Arbetsmarknad och Arbetsliv”, nr 1/1997 att läget visserligen är ljust för andra generationens invandrare vars föräldrar kommer från Europa:

”Däremot är läget annorlunda för andra generationsinvandrare med utomeuropeisk här—

Har rasismen tagit slut nu?

38

komst. Detta gäller med avseende på samtliga undersökta variabler. Sysselsättningen är lägre, arbetslösheten är högre ocb årsarbetsinkomsten lägre. Mycket av arbetsmarknadsskillnaderna mellan andragenerationsinvandrare med euro— peisk respektive icke europeisk bärkomst åter— finns också i föräldragenerationen. Å.. / Som hel/yet förefaller arbetsmarknadsläget vara betydligt bättreför andragenemtionsinvandra— re än vad som ofta framkommer i svensk debatt. Det finns dock anledning till pessimism beträjjnnde andra generationens invandrare med utomeuropeisk härkomst. ” 4

Det är mot denna bakgrund som två omfat— tande debatter uppstått i Sverige. Den ena, som främst förts på kultursidorna, handlar om att Sverige är och bör vara mångkultu- rellt. Den andra, som i första hand initierats av svenska företagare, går ut på att svenska företag bör eftersträva etnisk mångfald.

Det finns flera skilda motiv bakom dessa debattinitiativ. En sak förenar dem dock: Det finns ett desperat behov efter nya strate- gier för att öka integrationen i det svenska samhället, framför allt för att öppna den svenska arbetsmarknaden för gruppen av utomeuropeiska flyktinginvandrare. Strate- gin att bekämpa diskriminering är nödvän- dig, men har samtidigt visat sig långtifrån tillräcklig. Nya vägar måste prövas.

Tanken med mångfaldsstrategin är följande: kulturell mångfald i arbetslivet förbättrar effektivitet och produktivitet, därför ligger det i arbetsgivarnas egna intresse och i sam— hällets intresse att mångfalden i arbetslivet ökar.

Europaåret mot rasism

Två frågor kan undersökas utifrån denna strategi:

1) Vad betyder det att en arbetsplats får ökad grad av mångfald? 2) Är det sant att mångfald i arbetslivet bidrar till ökad effektivitet och produktivitet?

Den resterande delen av texten handlar om att försöka finna svar på dessa frågor.

***

Mångfald är i detta sammanhang ett uttryck för att beskriva en grupp där medlemmarna har många skilda kulturella egenskaper. Uttrycket har främst använts för att beskriva olikheter i etnisk tillhörighet, religionstillhö- righet, ursprungsland etc. Men mångfald kan också gälla kön, handikapp, sexuell lägg— ning, civiltillstånd etc. I denna text kommer jag docki första hand att analysera mångfald i betydelsen etnisk mångfald. I viss mån kommer jag även behandla andra former av

mångfald.

Även med avgränsningen etnisk mångfald är uttrycket mångfasetterat. Begreppen etnici— tet eller etnisk bakgrund är både mångtydiga och vaga. För det första ingår, för de flesta som använder begreppen, flera olika kompo— nenter i beskrivningen: ursprungsland, reli— gionstillhörighet, kulturell tillhörighet, språk, politisk åskådning, medborgarskap etc. För det andra finns inga tydliga gränser för när etniska skillnader råder. Hur stor kul— turell olikhet måste det exempelvis vara mel— lan två personer för att dessa personer till- sammans ska utgöra en mångkulturell

gmpp?

En förutsättning för att det ska vara möjligt att undersöka korrelationen mellan etnisk mångfald och effektivitet och produktivitet i arbetslivet är att det finns instrument för att

Har rasismen tagit slut nu?

gradera graden av etnisk mångfald. Ett sätt är att räkna andelen på en arbetsplats som är födda i annat land, men det skulle ge en snedvriden mätmetod. Ännu mer hopplöst blir det om graden av kulturell, religiös, poli- tisk avvikelse etc också ska vägas in. Vem skiljer sig exempelvis mest från det svenska genomsnittet: en muslim invandrad från Norge eller en kristen invandrare från Eritrea?

Mätproblemet är i själva verket ännu mer komplicerat än att mäta graden av etnisk skillnad mellan två personer. Uttrycket mångfald används inte för att beskriva ensta- ka olikheter, utan mixen av alla våra olikhe— ter. Graden av etnisk mångfald på en arbets— plats utgörs följaktligen av summan av etnis— ka olikheter i samtliga de mänskliga relatio— ner som finns på arbetsplatsen. På en arbets— plats med tio anställda finns 45 relationer, om samtliga dessa skulle uppvisa stora etnis— ka olikheter, så skulle den etniska mångfal— den på arbetsplatsen vara mycket stor.

Men inte heller med detta är mätproblemen slut. Hittills har etnisk mångfald beskrivits utifrån ett företagsinternt perspektiv. En annan möjlighet är att beskriva hur företa— gets mångfald ser ut i de externa relationer— na med kunder, samarbetspartner etc. Även där finns en rad relationer som skulle kunna beskrivas utifrån olika grader av etnisk olik— het.

Ytterligare en komplikation är att den faktis— ka etniska olikheten, utifrån en fastslagen mätmetod, kan komma att skilja sig från den upplevda olikheten både i de interna och externa relationerna.

De upplevda relationerna är dessutom kon—

junkturkänsliga. I Sverige har upprepade undersökningar genomförts där personer

Europaåret mot rasism

som lever i Sverige får skatta den upplevda avvikelsen gentemot olika invandrargrupper i Sverige. Av dessa undersökningar framgår bland annat att gruppen "kineser" upplevdes som något mindre avvikande 1993 nu än vad de gjorde 1981, samtidigt upplevdes etiopi— erna som något mer avvikande.5

***

De största erfarenheterna av att försöka uppnå ökad mångfald i arbetslivet finns i USA. Exakta kriterier för vad som menas med etnisk mångfald har dock sällan formu- lerats av de amerikanska företagare som före- språkar mångfald. Istället används ett mer grovt mått där mångfalden anses öka när andelen svarta, asiater och hispanics ökar på en arbetsplats eller när könssammansätt- ningen på arbetsplatsen blir mer sammansatt etc.

Rörelsen för ökad mångfald kan närmast beskrivas som en managementfilosofi. Utgångspunkten har varit att använda mångfald för att göra företagen mer konkur- renskraftiga.

Flera orsaker anges till att etnisk mångfald skulle gynna konkurrensförmågan:

— Den lokala arbetskraftens sammansätt— ning gör att det på många orter är nödvän- digt med etnisk mångfald om det överhu- vudtaget ska vara möjligt att hitta tillräckligt med arbetskraft. Om vissa etniska grupper uteslöts från arbetsmarknaden skulle lönsam produktion få lägga ned.

— Det finns en utbredd uppfattning att ökad etnisk mångfald på arbetsplatserna kan bidra till en bättre förmåga att lösa problem och därigenom en ökad produktivitet i arbetslivet.

— Det finns en utbredd uppfattning att etnisk mångfald inom företag kan bidra till framgångar på marknader som är etniskt

Har rasismen tagit slut nu? 40

blandade, det vill säga när kundkretsen är mångkulturell.

— Etnisk mångfald i arbetslivet minskar risken för att företagare ska bli stämda för etnisk diskriminering.

Flera företag i USA har upprättat formella program för mångfald. Det är dock stora skillnader mellan stora och små företag:

"Knappt 20 procent av företag med 1—499 anställda har formella program för mångfald. Knappt 40 procent av företag med 500— 2 499 anställda har program. Omkring 50 procent av företag med 2 500—9 999 anställ— da har formella program för mångfald och drygt 70 procent av företag med 10 000 eller fler anställda.)”

ljämförelse med Sverige uppvisar den ame— rikanska arbetsmarknaden dock påtagliga skillnader. Arbetslösheten är lägre i USA men till priset av betydligt djupare löneklyf— tor. Många arbetar, men klarar ändå inte att tjäna ihop till ett existensminimum.

Att etnisk mångfald är en nödvändig strate- gi för att hitta arbetskraft kan även spåras inom vissa fält av den svenska arbetsmarkna- den. Företag som Ericsson Radio System och VBB Beco har anställt många flykting- invandrare för att täcka behovet av kvalifice— rad personal. Dock har rekryteringen enbart varit inriktad på gruppen av högutbildade flyktinginvandrare. Så här uttalar sig exem— pelvis LARS BONDELIND, avdelningschef från Ericsson Radio System:

”jag tror att nästan alla invandrare jag rekryterat varit civilingenjörer, möjligen finns någon som arbetar med administrativa sysslor. Men för invandrare med låg utbildning bar jag aldrig baft något att eråjuda. Ålla måste också ba goda kunskaper i engelska, även om företaget kan ge en viss vidareutbildning. jag har också stål/t stora krav på kommunikativ

Europaåret mot rasism

arbeta i team. ” 7

En liknande skildring har publicerats av VBB Becozs anställningspolitik (DN DEN 25/8 1996). I artikeln beskrivs hur elkon- sultföretaget anställt ”tekniskt mycket kvali— ficerade invandrare”. Det började "när läns- arbetsnämnden bad att Ismad från Syrien skulle få en praktikplats”. Därefter har tolv invandrare anställts.

”I gruppen finns exempelvis en przfessor, två doktorer, en [biff från ett arabiskt energi— ministerium och en före detta ebeffrän en alu— miniumfabrik med drygt tusen anställda. Dessa bögutbildade personer bade sökt bundra— tals jobb utan resultat. Flera bade mot sin vilja

levt på socialbidrag. ” 8

Företag som medvetet vidgat sin rekryte— ringsbas genom att anställa högutbildade flyktinginvandrare kan fungera som goda exempel. Även bland ytterst kvalificerade flyktinginvandrare är arbetslösheten opro— portionerligt hög. Däremot är den svenska arbetsmarknaden för lågutbildade flykting— invandrare i stort sett begränsad till arbeten inom städbranschen, vissa industrijobb och anställningar inom invandrarföreningarna. På den amerikanska låglönemarknaden finns betydligt fler arbeten för lågutbildade invandrare.

En annan skillnad mellan Sverige och USA är att de amerikanska så kallade medborgar— rättslagarna innehåller mycket långtgående krav på positiv särbehandling av etniska minoriteter, motsvarande lagstiftning finns inte i Sverige. Institutioner och företag i USA riskerar att få betala skadestånd på mil— jontals kronor om domstolsväsendet kan påvisa att diskriminering förekommit). I Sverige är det ekonomiska risktagandet med att diskriminera betydligt mindre.

Har rasismen tagit slut nu? 41

Ytterligare en skillnad mellan USA och Sverige är att den amerikanska debatten om etnisk mångfald främst är inriktad på diskri— minering av etniska minoriteter, medan den utgångspunkten "invandrare". På sikt kommer förmodligen den svenska debatten också att ändra pers— pektiv. Når tredje eller fjärde generationens svenska snarare varit invandrare upplever diskriminering är det förfelat att tala om diskriminering på grund av invandrarskap, då blir det tydligt att dis- krimineringen istället har sin grund i utseen- de, hudfärg, namn, religionstillhörighet etc.

I flera avseenden har den amerikanska debatten om etnisk mångfald kommit längre än i Sverige. Samtidigt finns vissa moraliska invändningar mot en del av den amerikanska argumentationen för ökad mångfald. Argu- mentet att mångfald gynnar framgångar på en marknad som är mångkulturell är tveeg— gat. Argument får en progressiv effekt när det är sant att kundkretsen är mångkulturell, men exakt samma argument kan också används i främlingsfientligt syfte när en kundkrets är etniskt homogen. Dubbeltydig- heten i argumentet gör att det bör nyttjas med försiktighet.

***

Den mest utförliga kartläggningen av inter- nationell forskning om mångfald i arbetslivet har genomförts av professor LOIS WISE från Indiana University i USA på uppdrag av det svenska Institutet för framtidsstudier.

Lois Wise utgår från ett mycket brett pers— pektiv. Hon konstaterar inledningsvis i rap— porten ”Diversity Research A Meta- Analysis”10 att uttrycket ”diversity" används på många skilda sätt både inom forskningen och i dagligt tal. Ett vanligt misstag är dock, enligt henne, att förknippa mängfaldsstrate- gin med sociala mål eller social kvotering.

Europaåret mot rasism

Strategin för mångfald är enligt henne, enbart motiverad utifrån affärsmässiga skäl. Det är ”en strategi för att förbättra organisa— tioners konkurrensförmåga och effektivitet”, nära förknippad med andra ledarstrategier som teamarbete och försök att uppmuntra individuth engagemang och ansvar inom företagen.

De studier som utförts, framför allt i USA, av effekten av mångfaldsstrategin har inte enbart utgått ifrån etnisk mångfald. De för— sta studierna utgick från hur olika bland- ningar av skilda personlighetskaraktärer påverkade gruppers förmåga att lösa pro- blem. Här finns, enligt Lois Wise, entydiga resultat som visar att ”heterogena grupper producerar mer kreativa och mångsidiga lös— ningar på problem än homogena grupper” (VERDI OCH WHEELAN, 1992).

Ett annat forskningsområde är hur köns— blandade grupper och arbetsplatser fungerar jämfört med enkönade grupper och arbets— platser. SACKETT, DUBOIS och NOE (1991) fm— ner att könsblandade grupper är effektivare och att samarbetsklimatet är bättre än enkö— nade arbetsplatser. Samtidigt hävdar dessa forskare att slutsatserna om fördelarna med viss typ av mångfald inte är generaliserbar till andra typer av mångfald, slutsatsen kan allt- så inte ”överföras till grupper präglade av etniska skillnader”.

Lois Wise påvisar vidare att flera amerikan— ska forskare spekulerat över hypotesen att arbetsgrupper med många asiater, svarta och hispanics förhöjer arbetsresultatet eftersom de är mer kollektivistiska i sin problemlös— ning jämfört med amerikaner som är mer utpräglade individualister. Dock finns inga entydiga empiriska resultat som stödjer hypotesen.

Har rasismen tagit slut nu? — 42

En annan kategori av forskningsstudier om mångfald utgår ifrån demografiska skillnader inom befolkningen och arbetskraften. Forskningen har analyserat både orsakerna till den demografiska sammansättningen och konsekvenser av sammansättningen. En övergripande slutsats är att faktorer som utbildningsbakgrund, arbetslivserfarenhet, etnisk tillhörighet och kön kan korreleras med utförandet och samarbetet inom arbets— grupper, vilka ställningstagande och beslut som uppmuntras inom gruppen och omsätt— ningen inom gruppen.

Från dessa studier anser Lois Wise att det är möjligt att dra åtminstone välgrundad slut— sats, att mångfald inom en grupp är en posi- tiv egenskap relativt omsättningen inom gruppen. Ökad mångfald, beträffande en rad olika demografiska egenskaper, är associera— de med minskad organisatorisk tillgivenhet och lägre grad av social integration både bland majoritetsgruppen och minoritets— grupperna, vilket i sin tur ökar benägenheten att lämna organisationen (TSUI, EGAN OCH () REILLY, 1992).

Ännu en forskningskategori är så kallad grupp-proportion—teori. En slutsats som kan dras från denna ansats är, enligt Lois Wise, att toleransen för människor från olika grup— per i samhället ökar när människor tillhör arbetsgrupper som präglas av mångfald. Kontakt med människor från andra grupper skapar ökad förståelse. Störst blir intoleran- sen bland dem som sällan eller aldrig möter människor från andra grupper än den egna (BLAU, 1977).

En liknande slutsats är att den negativa attityden till antagonistiska grupper avtar när de interpersonella kontakterna mellan grup— perna tilltar.

Ytterligare ett forskningsområde handlar om

Europaåret mot rasism

kommunikation och samarbete inom grup- per. Till detta forskningsfält hör studier av hur mångfald och gruppers storlekar påver- kar den interna kommunikationen. Några resultat som berör bedömningen av etnisk mångfald finns dock inte inom detta forsk— ningsfält.

Lois Wise föreslår slutligen ett antal områ— den för fortsatt forskning inom området mångfald. Förslagen till ny forskning är föl- jande:

1) Ökad betoning på fältforskning och anställningsfrågor. Områden att undersö— ka är bland annat hur grupperingar på arbetsplatser, bristande kommunikation, misstroende etc kan påverkas av ökad

mångfald. 2) Ökad betoning på komplexitet. Huvuddelen av den nuvarande forsk— ningen om mångfald har utgått ifrån genomförandet av förhållandevis enkla arbetsuppgifter. Utifrån denna forskning går det emellertid inte att dra några slut— satser om hur ökad mångfald påverkar en arbetsgrupp som ska fatta mer komplice— rade beslut och genomföra mer avancera- de arbetsuppgifter.

3) Mer utförliga definitioner av ”mångfald”. I dag är uttrycket mångfald mångtydigt, även inom forskningen. Mångfald används också både för att beskriva nor— mativa mål och en vanlig ledningsstrategi bland företagare. 4) Ökad betoning på generaliserbarhet av forskningens slutsatser. Den forskning som genomförts hittills kan endast ligga till grund för några få praktiska rekom— mendationer. Forskningen om mångfald måste också tydligare utkristallisera olika konsekvenser av olika typer av mångfald, på grund av etnisk sammansättning, könssammansättning etc. 5) Ökad betoning av longitudinell forsk—

Har rasismen tagit slut nu? 43

ning. Endast ett fåtal forskningsstudier behandlar effekterna av om arbetsgrup— per pråglade av mångfald tillåts arbeta under en längre tidsperiod, de kortsiktiga konsekvenserna kan mycket väl skilja sig från de långsiktiga. 6) Ökad betoning av kopiering och efter— analys av forskning. Enstaka forsknings— resultat ger svag vägledning för praktisk implementering. Därför behövs flera lik— artade studier och analys av forskningsre- sultaten.

7) Motivering av forskning i syfte att uppnå säkrare resultat. Forskare som undersökt effekterna av mångfald har i alltför ringa utsträckning analyserat en tillräcklig mängd av arbetsgrupper präglade av mångfald. Denna typ av mer kvalitativa studier behövs för att öka säkerheten i forskningsresultaten.

8) Utvecklandet av ett forskningsprogram om attityder till mångfald. Nuvarande forskning om attityderna till minoritets— grupper och hur attityderna förändras över tiden behöver förbättras. I många länder är denna typ av forskning ytterst begränsad eller överhuvudtaget inte exis— terande.

9) Mer formaliserade utvärderingar av genomförandet av mångfaldsprogram. Dokumentationen av konsekvenserna av mångfaldsstrategierna måste förbättras genom spridning av resultaten av kvalita— tiv forskning. Ett syfte är att uppnå bätt— re information om effekterna av olika typer av strategier.

Sammanfattning:

En växande grupp av utomeuropeiska flyktingin- vandrare befinner sig utanför den svenska arbetsmarknaden (de är antingen arbetslösa eller utanför arbetskraften). Särskilt utsatta på den svenska arbetsmarknaden är personer som kommer från länder som personer födda i Sverige upplever som "avvikande". Nya strategi-

Europaåret mot rasism

er behövs för att integrera dessa grupper i Sverige och framför allt för att öka deras möjlig- heter på arbetsmarknaden. Lyckas inte detta är risken stor för ett permanent utanförskap för huvuddelen av denna flyktinginvandrargrupp. Risken är även stor att de utomeuropeiska för- äldrarnas svårigheter att komma in på arbets- marknaden "smittar" den andra generationens flyktinginvandrare.

En ny strategi som kan bidra till att öppna arbetsmarknaden för nya flyktinginvandrargrup- per har lanserats framför allt av näringslivet och går under beteckningen ”diversity" eller mång- fald. Mångfalden innefattar många olika kompo- nenter; olika personlighetskaraktärer, kön, och åldrar. En viktig komponent är också etnisk mångfald.

Det finns en rad vetenskapliga problem med strategin för att öka den etniska mångfalden i arbetslivet. Det är oklart exakt hur etnisk mång- fald ska definieras. Det finns heller ingen utar- betad mätmetod för att mäta graden av etnisk mångfald.

| USA finns en omfattande rörelse för ökad mångfald. Inom en rad företag har särskilda pla- ner för ökad mångfald upprättats. Syftet med mångfaldsstrategin är emellertid inte att under- lätta för etniska minoriteter etc att komma in

på arbetsmarknaden. Syftet bygger helt på kom- mersiella antaganden om att ökad mångfald stärker konkurrensförmågan, breddar kundun- derlaget etc. En bieffekt av strategin är dock att etniska minoritetsgrupper stärker sin ställning på arbetsmarknaden.

Den amerikanska professorn Lois Wise har i en omfattande studie kartlagt den forskning som har utförts om mångfald i arbetslivet. Kart- läggningen visar att det finns starkt stöd för att arbetsgruppers produktivitet och förmåga att lösa problem ökar om de är könsblandade istäl- let för enkönade. Motsvarande stöd för att ökad etnisk mångfald skulle öka produktiviteten etc är svårare att påvisa, men det finns inte heller stöd för att hypotesen skulle kunna avvisas. Däremot finns entydiga resultat som tyder på

Har rasismen tagit slut nu? 44

att deltagande i arbetsgrupper präglade av etnisk mångfald ökar människors tolerans gent— emot grupper som upplevs som avvikande.

Lois Wise efterlyser ny forskning om mångfald i arbetslivet. Det behövs fler studier som kan ligga till grund för praktiska rekommendationer om hur mångfalden ska kunna ökas. Likaså behövs fler studier för att undersöka hur effekti- viten påverkas av ökad mångfald, särskild intressant i detta sammanhang är etnisk mång- fald. Lois Wise förespråkar också studier som definierar mångfaldsbegreppet.

FOTNOTER

' Med flyktinginvandring menas här asylsökande som fått uppehållstillstånd, kvotflyktingar och anhörighetsinvandring kopplad till de två tidigare nämnda grupperna.

3 Citat från skriften "Sysselsättning och arbetsmark— nadskarriär bland invandrare", utgiven av lnvandrar— och Flyktingkommittén 1994.

* ”Somaliska och irakiska kvinnor på svensk arbets— marknad", MATS WINGBORG, Arbetsmarknadsdepartementet, 1998.

* Arbetsmarknad och Arbetsliv, nr 1/1997.

5 Uppgifterna kommer från CHARLES WESTINS arti— kel "Attityder till invandrare och invandring i ett 24-års perspektiv”, publicerad i skriften "Invandrarna på Arbetsmarknaden", Rådet för Arbetslivsforskning, 1995. Statistiken grundar sig på upplevd avvikelse relativt andra grupper i sam—

hället.)

6 Promemorian skriven av ERLING RIBBING, daterad 13 mars 1998.

7 Citat från skriften "Invandrare i svenskt arbetsliv”, MATS wchoac, LO—TCO—SAF, 1997.

B DN, den 25/8, 1986, artikeln är skriven av CHRIS— TINA ZAAR.

” SVANTE NYCANDER skriver i DN den 2 juni 1998 att "Lagstiftningen mot diskriminering är i USA den kraftfullaste delen av en i övrigt tandlös arbetsrätt".

*" Rapporten är utgiven av Institutet för Framtidsstudier 1997. Alla nedanstående citat är hämtade från denna rapport.

Europaåret mot rasism

Dimitrij Titov advokat, Advokatfirman Fylgia

Invandrare typ 6: ”beskyddaren”

Hela sanningen får inte plats i en rubrik — hur fet den än är. Nu har Sveriges alla grundskolor och gymnasier fått arbetsmaterialet ”Hur är läget?". Baserat på händelser vi läser om i våra dagstidningar, är materialet ett funktionellt verktyg för varje elev, klass och lärare — i arbetet mot rasism och fördomar.

Vill du veta mer om "Hur är läget?" — ring Tidningen i Skolan Stockholm 08—725 99 00 eller Europaåret mot rasism 08—405 10 00.

, 997 Europaåret

Tidningen i Skolan Stockholm I SAMARBETE MED ELEVORGANISATlONEN, HEM OCH SKOLA. LÄR/ARFÖR—

. AFTONBI. DET. DAGENS NYHETER. SUNDET. LARARNAS RIKSFÖRBUND, SKOLLEDARNA OCH UTBILDNINGSRADION. mot rasmm nxpnnss .. SVENSKA IIAGRLADET

Har rasismen tagit slut nu? 45 Europaåret mot rasism

RIFlFI/FOTOGRAF' LENA KOLLER

Nassar, våld och ra5|sm | skolan

Förekommer nazistkonserter med unga på andra orter än Brottby? Försöker elever strypa rektorn på många skolor? Har eleverna på Älvsbyns Gymnasium, Friaborgsskolan i Simrishamn eller högstadiet i Svedala tillgång till rasistiska hemsidor på Internet?

Skolan och ungas situation har varit i fokus på senare tid. Och för det mesta har det varit en nedslående bild som getts. Men det finns motvikter. En sådan är Pow-Wow, rådslag mot rasism.

Initierat av Europaåret mot rasism, genomfördes Pow-Wow, rådslag mot rasism i samarbete med riksorganisationen Ungdom Mot Rasism under vintern 1997 och våren 1998. Rådslagen har velat erbjuda ett forum, där elever genom dis- kussioner, analyser, övningar och rollspel getts möjligheter att utbyta erfarenheter, kontakter och idéer.

MARIA HANSSON, projektledare för de rådslag mot rasism som turnerade runt på gymnasier och högstadieskolor från Boden i norr, Lomma i söder, Svanesund i väster och Degerfors i mit— ten, drar slutsatsen att elever — i skolan - måste utmanas och få chansen att börja prata om vär— deringar, våld, främlingsfientlighet, rasism och mobbning, om fördomar och hur tolerant man egentligen är osv. På så sätt kan ett engage- mang att själv ta itu med situationen växa fram hos eleverna.

Har rasismen tagit slut nu? 46

Många skolor har handlingsplaner mot mobb- ning och rasism, men de planerna är sällan för- ankrade bland eleverna. Detta har Pow-Wow- projektet velat ändra på genom att försöka ge eleverna verktyg att själva förändra situationen på den egna skolan.

Pow-Wow, uppföljningskonferensen på Barnens Ö i Stockholms skärgård, maj 1998.

Europaåret mot rasism

Hur kan ett Pow-Wow, rådslag mot rasism, gå till?

Under rådslagen genomförs olika övningar, grupparbeten, analyser och rollspel. Projektledaren måste vara flexibel och anpassa meto- derna till respektive grupp. Deltagarnas kunskaper, erfaren- heter och idéer används som utgångspunkt i många av diskus- sionerna.

Det är viktigt att poängtera att ett samarbete mellan elever och skol- personal år nödvändigt för att framgång skall nås samt att skol- personalen bör bistå eleverna att genomföra den handlingsplan som framtas under rådslaget.

Metodiken under kommitténs rådslag har till stor del baserats på MODS (Mångfald och Dialogs) pedagogik (se sidan 6). MOD utgår från att det bästa sättet att bekämpa okunskap och rädsla för det främmande är att samtala om både gemensamma och skil— da värderingar. Vi behöver lära oss att reso— nera om fördomar och att angripa myter och föreställningar om människor med annan kulturell bakgrund än vår egen. MOD—peda- gogiken går ut på att få igång en dialog och ett engagemang bland deltagarna. I samtal, gruppövningar och rollspel prövas deras vär- deringar. På så sätt övas förmågan upp att se sig Själv och vem man i verkligheten är. Samtalen behandlar även förmågan att han-

Har rasismen tagit slut nu? 47

Indianuttryck

Ordet Pow—Wow kommer från de rådslag som många indianfolk i Nordamerika har. På dessa rådslag samlas folk och diskuterar hur de skall lösa olika problem utan våld, men ett Pow— Wow kan även vara en gemensam dans och fest. Dessa Pow—Wows pågår än idag. Namnet valdes eftersom det stämde bra med projektets mål, att lösa problem, att ge utrymme för samtal om rasism.

Plattform för möten och samarbete Målsättningen med projektet var att elever på 25 skolor, väl geografiskt spridda, skulle ta fram en handlingsplan mot rasism för sin skola. Förhoppningarna var att elever och skol- personal tillsammans skulle bli aktiva i såväl diskussionen om som arbetet mot rasism och främlingsfientlighet på sina respektive skolor. Pow-Wow ville skapa en plattform där elever inte bara skulle få möjlighet att utbyta erfaren— heter, kontakter och idéer utan även forma visioner för framtiden. Tanken var att Pow—Wow skulle kunna fungera som ett exempel på hur skolor kan arbeta med dessa frågor med utgångsläge från elevernas situation.

Pow-Wow gruppen Endagarsrådslagen ägde rum på såväl kommu- nala som privata skolor. Projektet riktade sig till ungdomar i åldern 13-19 år, som var intresserade av att arbeta aktivt efter rådslaget och utgångspunkten var att alla medverkade frivilligt. Idealet är att ha en grupp som består av max 18 elever plus någon vuxen. Gruppens sammansättning bör i möjligaste mån präglas av mångfald när det gäller ålder, bakgrund, intressen och skolklasser. Vuxna stödpersoner är viktiga.

tera konflikter — att kunna se människan istället för hotbilden.

Europaåret mot rasism

1) Analys 2) Praktik 3) Åtgärd 4) Avslutning

1) Analys

En inledning, innehållande presentation och "lära känna—övningar" med gruppen, är väsentlig. T ex att alla presenterar sig kort och berättar vad de är rädda för, vad de tyck— er mest om eller liknande. Detta för att få en personlig och lättsam prägel från början. Alla skall känna sig trygga och vara införstådda med rådslagets mål.

Eleverna skall: ' Identyfiera och definiera begrepp samfördo- mar, främlingrrädr/a/fientlighet och rasism. ' Beskri'Ua och granskajördomar etc och dess roll i samhället ochföreträder'vis i skolan. ' Få möjlighet att uttrycka personliga erfaren— heter, tankar och känslor kring fördomar etc.

Nedan är några exempel på övningar:

A. Skjuter alla norrlänningar älg?

För att bli medvetna om sina egna fördomar uppmanas deltagarna att räkna upp en rad generella fördomar om t ex invånarna i grannbyn eller närmaste staden, om Skåning— ar eller norrlänningar, om lapplisor eller lära— re och slutligen om Vilka fördomar som finns om den egna gruppen, ungdomar. Detta leder ofta till aha—upplevelser och utifrån det kan gruppen sedan diskutera vad fördomar är, varför människor har sådana, varifrån för- domar kommer och vad de kan leda till.

B. Vi är bäst! De flesta motsättningar mellan människor kan återspeglas i ett tydligt "vi och dom"— tånkande. Spelet handlar om att människor ofta delar upp andra grupper av människor

Har rasismen tagit slut nu?

48

som onda eller goda. Denna förenklade bild av den andra gruppens egenskaper ger näring till att den egna gruppen mobiliserar sig, för— svarar sig, sätter upp gränser, generaliserar, förenklar och kanske diskriminerar. Detta kan i yttersta fall leda till s k etnisk rensning.

Exempelvis kan "vi och dom"-problema- tiken tydliggöras genom att deltagarna upp— märksammar skillnaderna inom den egna gruppen, t ex olikheterna mellan killar och tjejer, ljushåriga och mörkhåriga, långa och korta och vilken etnisk bakgrund de har. Detta leder ofta till att eleverna letar fel på den andra gruppen.

Del två av övningen är att samtliga får försöka finna gemensamma egenskaper för hela gruppen, t ex att "alla bor i samma kom- mun, alla pratar svenska, alla går på samma skola, alla är människor" osv. Denna avslut— ning vänder ofta stämningen i rummet, från att ha varit spänt mellan de olika grupperna växer en positiv känsla, gemensam för samt— liga, fram.

C.Därefter följer ett samtal om hur det känts att bli indelad och klassificerad i olika grup- per. Vad eleverna uppmärksammat och tänkt på under övningen är viktigt att ha som upp- följning på de kommande diskussionerna under dagen.

D. Fortsättningsvis får eleverna i uppgift att diskutera vilka egenskaper hos människor som lett till att det har bildats olika grupper som känner gemenskap. Det kan t ex vara religion, musiksmak, åsikter, kultur och gemensam historia. Diskussion om vad som händer om en grupp känner hot "utifrån" eller om det blir förändring i gruppen. Med utgångspunkt från detta diskuteras relatio— nerna mellan olika grupper på skolan, t ex punkare, skatare, lokalvårdare, lärare, skol- ledningen, coola gänget m fl.

Europaåret mot rasism

2) Praktik A. Levande statyer Detta är en gruppövning där eleverna har mycket inflytande och stort ansvar. Gruppen delas in i smågrupper, bestående av 4—6 ele- ver, Som alla får i uppdrag att göra varsin staty. I statyn Skall finnas både offer och för- tryckare. Hela gruppen skall på något sätt vara med i statyn och med sina kroppar och sitt kroppsspråk visa innebörden av ord som t ex våld, mobbning, utanförskap, förtryck eller rasism.

Åter i helgrupp visar var och en av små- grupperna upp sina statyer och åskådarna får i uppgift att - med så få ändringar av statyn som möjligt — lösa konflikten och bryta för— trycket som statyn gestaltat.

Övningen innebär att eleverna får tänka ut en konflikt, gestalta den med sig själva som redskap, spela upp den inför de andra och även lösa de andra gruppernas gestaltade konflikter.

Övningen är inte i sig det viktigaste momentet, det är diskussionen som följer om mekanismerna bakom förtryck mellan män- niskor och om hur det kan lösas som är bety— delsefull.

någan

Gruppen utvecklar gemensamma strategier samt framtar en handlingsplan för skolan. Genom olika grupparbeten får eleverna för- söka att först kartlägga vilka problem som finns på skolan, därefter måla upp en ideal- bild av hur de skulle önska att situationen var och till sist finna strategier för och lösningar på hur de kan göra för att uppnå målen och avhjälpa skolans problem. De får diskutera hinder och risker med arbetet samt fundera ut vilka resurser som behövs för att uppnå målen, var och hos vem de kan söka stöd och var de har inflytande.

Har rasismen tagit slut nu?

A. Utvärdering av dagen Deltagarna fyller i en enskild anonym utvär— dering som ligger till grund för att förbättra och utveckla rådslagen.

B. Utdelning av verkgggslåda Gruppen får en verktygslåda innehållande Ungdom Mot Rasisms metodpärm, tips på böcker och filmer, planscher, klistermärken m.m. som kan ge hjälp att bedriva antirasis— tiskt arbete.

"Levande statyer", en konitiktlösningsövning på Grennaskolan Riksinternat i Gränna.

49 Europaåret mot rasism

Synpunker hämtade från utvärderingar av Pow—Wow, rådslag mot rasism på skolorna

Det bästa med rådslaget var...

Man har lärt sig om respekt och vänskap m.m. jag tycker det var roligt att både ettor och tvåor jobbade gemensamt.

...att man vet mycket mera nu, känner sig "engagerad ", vill göra någonting åt rasismen och våldet.

***

Det fick mig att börja tänka. jag förstod hur viktigt det är att engagera sig mot rasismen.

Man lärde sig mycket om var man själv stod... Det var inte bara en massa snack utan man kände sig engagerad..efteråt.

***

...att man verkligen kände att man fick någonting gjort, för en gångs skull. Vi fick mycket gjort och det kändes bra.

...att få insikt i att problemen kan läsas och att vi kan läsa dem.

* * *

Man får vara med och påverka. Är det något som man tror på får man mycket och bra infor— mation om rasism och förtryck och vad man ska gårajb'r att motverka.

* * *

Man fick reda på att det finns många olika faktorer som ligger bakom rasismen. Hur man skulle handla och var man skulle börja.

...att vi fick f*am så mycket konkreta saker på så kort tid.

Det sämsta med rådslaget var...

...att inte alla på skolan fick höra detta och lära sig mer om detta med vad rasism innebär.

Det kunde kanske ha varit på flera dagar, det är lite jobbigt att ta in informationen så inten— sivt.

***

jag tycker egentligen inte att det var något dåligt. Kanske tog det lite för lån g tid, man blev lite trött efter ett tag.

Ibland talade folk i man på varandra. ...att det var så få som fick deltaga.

Har rasismen tagit slut nu? 50

Det stora Pow-Wow, rådslaget - en uppföljningskonferens

Den 8—10 maj 1998 samlades omkring femtio förväntansfulla och "sa ungdomar på Barnens Ö utanför nästan samtliga tju besökt, samt några r - ' ntanter från kom— mittén för Europaå % sism träffades en helg på ett stort Po- Att få mötas

rensen och elev

blandning av di renheter och ås”

hade gemensamt var de var unga och hade bestämt sig för att intltillasittande se på när de och deras omgi

m. Två elever från olor som Pow-Wow

rala under konfe- ed en härlig

r, bakgrunder, erfa-

da som deltagarna

tips av förtryck och orättvisor.

Grupparbeten oc sätten som använd

ingar var arbets-

- - r detta Pow-Wow.

rnas rådslag tidi- rsta hand gruppens h kompetens som låg nferensen.

gare under året var . samlade erfaren till grund för up

På plats var även tva gäster. Christer Mattsson, expert i kommittén, kom med sin uppskattade förestå ' " arpe Diem". Under

en och en halv tim vligen trollband

han åskådarna me olog om människo- öden, orättvisor MMV att leva i nuet. Den andra, mera n " a gästen, var Jonathan Long Sol outh Dakota i USA. Han beskrev år till på Pow—Wows i Nordamerika GW en häftig uppvis- ning där alla fick p va att dansa indian- dans. Long Soldier ö ning innehöll även r diskussioner och d gavs en bild av hur indianer ser på frågor om respekt, moral och människors lika värde.

Helgen gav eleHärdefulla möjlighe- ten att träffa likasin f" att hämta ny kraft och de fick dessutm att leda och inspirera andra ung nför det fortsätta

lokala arbetet. Q

Europaåret mot rasism

En projektledares

Pow—Wow, rådslag mot rasism har varit ett viktigt projekt. Viktigt på många sätt. Det har än en gång visat sig att ungdomars kraft kan sätta igång processer som kan tyckas näst intill omöjliga att genomföra. Kraft som alla har inombords och som det bara gäller att hitta kanaler för där detta kan utvecklas och leda till positiva förändringar.

De rådslag som genomförts under Europaåret mot rasism har belyst de problem som finns på skolan, men även gått ett steg vidare och sökt en lösning.

Pow-Wow har nått ungdomar i olika åldrar, med olika intressen, bakgrund och kön. Få av dessa har varit föreningsaktiva eller engagerade i liknande frågor förr. Ungdomarna har trots dessa olikheter kun— nat arbeta tillsammans — med hoppet om en förändring av situationen som gemensamt mål.

Hur lyckas man då? För att få ett lyckat rådslag och i förläng— ningen en lycklig skola så gäller det att dels lyfta fram de goda egenskaper som varje individ har och dels att se till att ha roligt. Ungdomar behöver få känna att de är vikti— ga, att de sitter inne med lösningar och att om det skall bli en förändring så hänger det på att de tar ansvar. Om de engagerar sig och om de arbetar för att nå det gemensamma målet, bara då kan läget förbättras.

Ungdomar vill, kan och klarar av att ta ansvar, men de måste få stöd. Stöd av äldre ungdomar eller av vuxna som finns till hands som bollplank, som kanske avlastar praktiskt eller kan vara den som vet vilka knappar man skall trycka på för att få saker att hända. Knappar som trycker igång saker i vuxen— Världen.

På de skolor där arbetet har fungerat som

Har rasismen tagit slut nu?

Maria Hansson

bäst efter rådslagen, finns dessa goda stöd— personer.

Demokratiarbete Rådslagen har genomsyrats av elevernas del— tagande, att allas åsikter är viktiga och att deltagarna skall lösa problem tillsammans. Det har poängterats att det som kan förän— dra situationen är ett personligt, aktivt ställ- ningstagande och engagemang. Demokrati helt enkelt.

Ett stort tack och en lyckospark ger jag till alla som har varit med i Pow— Wow!

Bra jobbat och kämpa vidare!

MARIA HANSSON PROJEKTLEDARE FÖR POW—WOW UNGDOM MOT RASISM

51 Europaåret mot rasism

I den offentliga debatten

Under sin verksamhetstid gav sig kommittén vid några tillfällen in i den offentliga debatten genom att publicera debattartiklar i olika dagstidningar. Den 1 mars 1998 tog ordföranden MONA SAHLIN upp frågan om medias Sverigebild i en artikel i Dagens Nyheter. Den finns att läsa här bredvid.

Den 15 juni 1998, samma dag som Europaåret mot rasism höll sin avslutningskonferens, gjorde Mona Sahlin och kommitténs huvudsekreterare PONTUS RINGBORG ett inlägg i Dagens Nyheter i vilket det bland annat betonades att en systematisk genomgång av hur myndigheterna i dag fungerar, när det gäller att anpassa verksamheten till mångfalden i vårt lands befolkning, är nödvändig. Denna artikel finner ni på sidan 56.

l

" 99 edieTS fe l

— ten. . 'ämlingslientltghe i.

in 0" mer " intersak " b '— " me'” " in!

_, . smm

.. .— ?Är-m rumsvarmt-$n ' " nu» . 'inv- .. Wim- 1',_ W, ...a .a. 'huuur_

r...nu."- ., m. nam

& | .nu"- " mim

. l .m- .dlunl

Har rasismen tagit slut nu? 52 Europaåret mot rasism

"Rasism mediers fel"

VAD HÄNDER NÄR ALLA som har kommit hit relativt nyligen klumpas ihop under begrep— pet "invandrare"? Vad menas när en finlän— dare, som kom hit för 30 år sedan, antas ha massor gemensamt med den som kom från Somalia igår? Och vilket ansvar har massme— dia för fördomar och trångsynthet som finns i Sverige idag?

Bilderna vi som medborgare har av Sverige får vi dels av den del av verkligheten som vi själva ser, dels från det vi ser och läser om i medierna. Och i den svenska vardag ofta "invandrare". Samhället i allmänhet, om det så gäller miljöfrågor, inrikespolitik, samhälls— som medierna beskriver utesluts ekonomi eller vad som helst, är inte något som journalister verkar tro berör "invandrar- na". De tillfrågas sällan i rapporteringen när det gäller sådana frågor och därmed — något tillspetsat formulerat — säger media att "invandrarna" inte har något med resten av samhället att göra.

Vilka konsekvenser detta får för den enskilde individens intresse av och engage- mang för samhället såväl som för samhällets utveckling i stort kan vi bara spekulera i. Men knappast motverkar det segregationen och inte heller ökar det förståelsen männis- kor emellan.

1 EN B—UPPSATS, som journaliststudenten PIA HELENIUS vid Institutionen för journalistik, Medier och Kommunikation i Stockholm nyligen lagt fram, görs ett ambitiöst försök att — med den uetniska minoritetens" pers— pektiv i fokus - fånga den bild av det svenska samhället som media ger oss idag. Under en vecka i oktober 1997 undersökte hon nyhets— rapporteringen om Sverige, vilket resulterade i en kvantitativ innehållsanalys av 1.510

Har rasismen tagit slut nu? 53

artiklar och inslag i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Svenska

Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet, Aktuellts (SVT) sändningar kl 21.00-21.30, Nyheter— nas (TV4) sändningar kl 18.30, Rapports (SVT) sändningar kl 19.30 och Luncheko— sändningarna (SR).

I uppsatsen försöker hon bland annat utröna om ”invandrare" får komma till tals i det svenska nyhetsmedieutbudet och vem den person med invandrarbakgrund som syns och hörs i media är.

EN DYLIK ANALYS är en knivig uppgift att ge sig i kast med, inte minst på grund av att det kan vara svårt att avgöra vem som faller under beteckningen "svensk" respektive "invandrare". Uppsatsförfattaren valde att utgå från hur en människa utifrån sitt efter— namn uppfattas av läsaren/lyssnaren/ tittaren, en definition som givetvis har sina brister.

I den kvantitativa innehållsanalysens 1 510 artiklar och inslag uttalar sig 2 603 personer. Av dessa 2 603 namn uppgår ande— len "svenskar" till 2 391 namn, medan ande— len "invandrare" uppgår till 212 namn. Detta betyder "att 92 procent av de som fick komma till tals uppfattas som *svenskar' medan åtta procent uppfattas som männis— kor med till synes utländsk bakgrund".

Man bör dock titta närmare på de där åtta procenten. Av de 212 namnen uppfattas 38 som nordiska (finska, norska...) och 53 som engelska, tyska, franska. Det betyder att "invandrare" med ett mer avlägset ursprung bara utgör knappt fem procent.

Utan att göra någon jämförelse kan det kanske "vara på sin plats att erinra sig om att 19 procent av Sveriges befolkning har utländska rötter, antingen genom att själva

Europaåret mot rasism

vara födda i ett annat land eller genom att ha minst en förälder som år det".

MEN OM "iNVANDRARE" sällan kommer till tals, så beskrivs de desto oftare och då gärna i sammanhang som rör deras liv som ”invan- drare" alternativt i samband med brott, ofta som offer eller förövare. Mer eller mindre oreflekterat föses de ofta ihop i en stor massa, invandrarkollektivet, flyktingström— men, vilket i mediekonsumentens ögon blir en hotande jättegrupp. När brott begåtts finns förklaringen i det etniska ursprunget, alla "invandrare" dras över en kam och blir, med forskaren YLVA BRUNES ord, "kulturstyr— da automater". "Invandrares" brott ges en kulturell förklaring medan "de svenskar som bryter mot samma lagar beskrivs som undan— tag, de är psykiskt störda, alkoholiserade eller nerknarkade individer".

Men om medierna, liksom övriga samhäl— let, envisas med att fortsätta använda sig av ”invandrares” kulturella eller religiösa tillhö— righet Som förklaring till ett beteende så bör de väl, i konsekvensens namn, även beskriva konsertbesökande nynazister som "protes- tantiska kristna som igår samlades till nazist— konsert..."

OM MAN SÖKER PRESSKLIPP om "invandrare" i kombination med arbetslöshet, kriminali— tet, ghettoområden osv, så får man tjocka mappar, om man Söker information om van- liga "invandrare" som vanliga medborgare i vårt svenska samhälle, då blir mapparna för- svinnande tunna.

Närjag besökte en kyrka i Skåne i novem— ber kom en busslast med medelålders och äldre rasister dit för att lyssna. De satt med stora buntar av artiklar i knät där de strukit under när "invandrare" gjort något hemskt. Med dem som utgångspunkt häcklade de vårt försök att tala om mångfaldens rikedom (och svårigheter), om främlingsfientlighe—

Har rasismen tagit slut nu? 54

tens hot mot demokratin och alla männis- kors lika värde.

Det är förståeligt. Det media Skriver om blir deras bild av verkligheten. Det finns många som inte har mångfald i sitt sociala nätverk och de får inte någon annan bild av mångfalden i Sverige än den som media för— ser dem med och när media mestadels visar "invandrare" ur ett negativt perspektiv och så Sällan skildrar dem i den vanliga vardagen eller som den engagerade, intresserade sam— hällsmedborgaren — så, visst, det är inte konstigt att de äldre damerna och herrarna där i Skåne krävde att utlänningarna slängs ut ur vårt "fina" land.

MEDIA BRUKAR Av ALLMÄNHETEN betraktas som den "instans" som beskriver verklighe- ten. Vad media rapporterar om utgör gro— grunden för många människors tankar, sam- tal och diskussioner och det är utifrån medi- as "världsbild" och sätt att presentera förete— elser och skeenden som de flesta av oss bildar sin uppfattning om olika saker i samhället — åtminstone om de saker vi inte själva har någon kontakt med eller egen erfarenhet av.

DOCK ÄR DET INTE BARA en kvantitativ ök- ning av en rapportering, som låter "invand— rare" komma till tals i vardagsfrågor, som är önskvärd. Även kvaliteten kunde ses över. Det finns en, många gånger skrämmande, omedvetenhet i det sätt på vilket journalister skriver. Fördomarna smyger sig på även där välviljan är som störst, som t ex när TV-seri— en Hammarkullen drog igång i höstas och recensenterna talade om programmen "som visar att även invandrare är individer". Pröva att byta ut ordet "invandrare" mot, säg läka— re, som någon påpekade. "Det visar att även läkare är individer", vore en rätt absurd kom— mentar att läsa i tidningen.

SNEDFÖRDELNINGEN 1 MEDiAs rapportering

Europaåret mot rasism

berör i och för sig vårt samhälles medborga— re på flera sätt. Att Helenius uppsats även ger vid handen att 70 procent av alla som fick komma till tals var män och 68 procent tillhörde elitskiktet både är en annan debat- tartikel och inte. "Invandrare" förekommer inte lika ofta i samhällets elitskikt som "svenskar". Men oavsett detta så får det själv— klart konsekevenser när "invandrare" utesluts ur den vardagsbild som media ger.

MEDIA BÖR NOGA PROVA sina egna beskriv- ningar av "invandrare" och ”svenskar". Varje

redaktion borde diskutera hur det etniskt mångfaldiga Sverige beskrivs i det egna mediet. Dessutom kan man fråga sig hur många av journalisterna på våra tidningar, tv- och radiokanaler som har en egen bak— grund i invandring? Precis som politiken oftast uppvisar etnisk enfald istället för mångfald, så gör media det också.

Kanske har både politik och media del i skulden för den rasism som brett ut sig i Sverige!

Mona Sahlin

ORDFÖRANDE 1 EUROPAÅRET MOT RASISM

[_

Koll Akamauu lektor, Konstfack

Har rasismen tagit slut nu?

Invandrare typ 5: ”klottraren”

Hela sanningen får inte plats i en rubrik — hur let den än är. Nu har Sveriges alla grundskolor och gymnasier lätt arbetsmaterialet ”Hur är läget?". Baserat på händelser vi läser om i våra dagstidningar. är materialet ett funktionellt verktyg för varje elev. klass och lärare — i arbetet mot rasism och lärdomar.

Vlll du veta mer om "Hur är läget?" —— ring Tidningen i Skolan Stockholm 08-725 99 00 eller Europaåret mot rasism 08—405 10 00.

| sammans MED ELEVORGANISA'HONEN. NEM ocn SKOLA. LÅRARFOH' BUNGE! Mammas mxstoaeuno. sxotLEoAnNA oc» ureltonmesmolou

_l

Rinn/Fotoram" LENA korten

! 997 sm.. Tidningen i Skolan _ Stockholm mot ruslsm 31:35:33.” JJÄÄÄNÄIÅZ'SJJ;

55 Europaåret mot rasism

”Domstolarna är etniskt enfaldiga”

I DAG AVSLUTAR DEN SVENSKA samordnings— kommittén för Europaåret mot rasism sitt utåtriktade arbete genom att i Stockholm arrangera en avslutningskonferens. Och den 20 juli överlämnar kommittén till integra- tionsminister LARS ENGQVIST sitt slutbetän- kande innehållande ett stort antal slutsatser och förslag. I och med det är ett och ett halvt års arbete syftande till att på bredast möjliga sätt förebygga och motverka rasism, främ— lingsfientlighet och antisemitism i det svens— ka samhället till ända. En hel del har vi gjort. En del är Vi nöjda med. Annat inte lika nöjda med. Och mycket återstår att göra.

EN AV KOMMITTENS UPPGIFTER har varit att

uppmuntra myndigheter och kommuner att överväga och ta ställning till hur man bör

Har rasismen tagit slut nu? 56

förhålla sig till och agera i den nya situation som det mångkulturella samhället innebär. Denna uppgift ligger väl i linje med de tan— kar som regeringen ger uttryck för i proposi- tionen 1997/98:16 ”Sverige, framtiden och mångfalden — från invandrarpolitik till inte— grationspolitik”, där en nyckelformulering lyder:

”Samhällets etniska och kulturella mångfald bör tas rom utgångspunkt för den generella Politikens mformning och genomförande på alla samhällsområden orb nivåer”.

DET ÄR VÅR UPPFATTNING att det på flera olika myndighetsområden finns stora brister i detta avseende. Och också att insikten om dessa brister är begränsad. Det handlar inte

Europaåret mot rasism

om att vi tror att offentliga organ i allmänhet i någon större utsträckning medvetet skulle diskriminera medborgare på grund av deras etniska ursprung — även om sådant förekom— mer — utan snarare om att rutiner och regel— verk av gammal vana eller av obetänksamhet är utformade på ett sätt som får diskrimine— rande effekter. Man har ännu inte tagit till sig att förändringen av befolkningens etniska sammansättning ställer nya krav på verksam— heten och att det i olika avseenden krävs för- ändrade synsätt.

ETT AKTUELLT EXEMPEL på detta är den bestämmelse i Regeringsformen 6 kap 9 5 som säger att "Endast den får vara statsråd som är svensk medborgare sedan minst tio år". Exemplet är intressant just för att krav på medborgarskap för vissa typer av offentlig anställning är något som lever kvar i ganska stor utsträckning. Här finns, enligt vår upp— fattning, skäl till en allmän översyn. Ett annat exempel är den skillnad som i kom— munallagen 4 kap 2 € görs på EU-medbor— gare och icke EU—medborgare när det gäller rösträtt vid kommunala val. Vi menar att man också på detta område bör överväga för— ändringar.

ETT KÄRNPROBLEM ÄR, som vi ser det, att myndigheter, kommunala organ, sjukvårds— enheter m.fl. i mötet med allmänheten och i verksamheten i övrigt inte tar tillräcklig hän- syn till individens förutsättningar och sär— drag. Här handlar det förstås inte enbart om etnisk eller kulturell bakgrund utan också om sådant som ålder, kön, utbildningsnivå, för- måga att formulera sig i tal och skrift m.m..

PROBLEMET BLIR OFTA SOM TYDLIGAST då "invandrare” som kollektiv särbehandlas just på grund av sitt invandrarskap. Rutiner och regler utformas utifrån föreställningen att alla dessa individer som delar en - i och för sig viktig — erfarenhet i allt väsentligt har

Har rasismen tagit slut nu? 57

samma förutsättningar och därmed också samma behov av utbildning, service och bistånd från det allmänna. Syftet med särbe— handlingen skulle alltså i någon mening vara just att anpassa verksamheten till klienterna eller brukarna, men resultatet blir inte sällan både att individer upplever sig kränkta och oförstådda, och ett slöseri med mänskliga resurser.

I SAMMANHANGET kan det vara av intresse att påminna om en annan formulering i den integrationspolitiska propositionen, nämli- gen att det normalt bör ”vara behovet i sig, och inte invandrarskapet” som motiverar säråtgårder av olika slag.

PÅ ARBETSMARKNADSPOLITIKENS område är det, menar vi, alltför vanligt med en schab- lonmässig hantering av personer med utländsk bakgrund. Det största problemet är förmodligen att personer med vitt skilda kunskaper och erfarenheter föses samman på olika typer av utbildningar och kurser enbart med motiveringen att de alla råkar vara ”invandrare”. Många upplever hår stor frust- ration. Detta är knappast något nytt prob— lem, men fortfarande tyvärr lika aktuellt. Det kan också handla om så enkla saker som att arbetsförmedlingar har särskilda handlägga- re och särskilda mottagningstider för ”invandrare”. Ett skäl till detta är säkert att man räknar med att då kunna ge en bättre anpassad service. Men det är självfallet full— ständigt oacceptabelt när systemet får sådana effekter att människor som är födda i Sverige och talar flytande svenska, men råkar ha en utländsk förälder eller ett utländskt efter— namn, bara på grund av det hänvisas till sår— skilda ”invandraransvariga” eller särskilda mottagningstider.

LIKNANDE EXEMPEL FRÅN SKOLVÄRLDEN finns också. Det har förekommit att skolor

Europaåret mot rasism

låtit samtliga elever med invandrarbakgrund — nya och gamla — att i samband med över- gången till högstadiet genomgå särskilda tes- ter för att kontrollera deras kunskaper i eng- elska. Syftet är säkert gott även här; man vill ha ett så bra underlag som möjligt vid nivå— grupperingen av eleverna. Det är emellertid knappast ett tillräckligt skäl för att särbe- handla en stor grupp elever enbart på grund av deras ursprung. Andra skolor har på de blanketter som nyinskrivna elever skall fylla i ett särskilt avsnitt med rubriken ”Invandrar— elev". Därunder ska man bl.a. uppge natio— nalitet. Visst kan man förstås att skolorna vill planera inför hösten och se till att nödvändi- ga personalresurser för t.ex. modersmålsun— dervisning finns tillgängliga. Men vad ska man ha uppgiften om nationalitet till? Och varför denna rubrik — ”Invandrarelev”?

TAGNA VAR OCH EN FöR SIG kanske inte de ovan anförda exemplen förefaller så allvarli- ga. Men om man betänker att människor med utländsk bakgrund i situation efter situ— ation, år efter år, utsätts för särbehandling och kategorisering av liknande slag i sam— hällslivet, inser man att det är allvarligt. Att aldrig bedömas för vad man är, utan alltid för vad man tros vara är förintande för själv- känslan. Och att känna att man aldrig helt och fullt accepteras som en normal, fullvär— dig samhällsmedborgare skapar i längden knappast lojalitet med och respekt för sam— hållet och dess institutioner.

ALL FORM AV REGISTRERING eller kategorise— ring på grund av etniskt ursprung måste noga övervägas, inte minst om den sker inom ramen för offentlig verksamhet. Är frå- gor rörande ursprunget irrelevanta ska de självklart inte förekomma. Har de relevans måste värdet av den information som erhålls vägas mot riskerna att människor upplever att deras integritet kränks eller hotas.

Har rasismen tagit slut nu? 58

HELT OBEFOGAT FRAMSTÄR för oss t.ex. kra— vet på att uppgift om födelseort, i praktiken födelseland, numera ska finnas med på kör- kortet. Vi vet att detta av många uppfattas som diskriminerande och att det också utomlands kan leda till allvarliga problem. Bakgrunden till regeln är EG-rättslig. Men för den skull bör inte den svenska regeringen vara helt passiv i frågan. Trots olika propåer har, såvitt vi känner till, regeringen inte gjort något för att få en ändring till stånd.

ETT MYNDIGHETSOMRÅDE där det är alldeles uppenbart att bristen på kunskap om mång- falden i den svenska befolkningen och bris— ten på ”individualisering” i verksamheten kan få allvarliga följder är domstolsväsendet. I länder som Storbritannien, Australien och Kanada, där man har längre erfarenhet av invandring och minoriteter, bedrivs sedan många år arbete för att öka kompetensen i domstolarna om andra kulturer och religio- ner och om kulturmötesfrågor. Bakgrunden är helt enkelt att man menar att dessa kun— skaper krävs i mötet med misstänkta och vittnen i rättssalen och också att de i för— längningen kan ha betydelse för själva dömandet.

DET KAN ILLUSTRERAS Av exemplet där den misstänkte eller vittnet i rättegångssituatio- nen inte ser domaren i ögonen utan viker med blicken. Ett sådant beteende skulle mycket väl kunna tolkas som ett tecken på att personen ifråga ljuger, något som i och för sig kan vara fallet. Har denne emellertid sitt ursprung i en kulturkrets där det är oar— tigt att se en högt uppsatt person i ögonen, måste detta förstås vägas in i trovärdighets— bedömningen.

DISKRIMINERINGSOMBUDSMANNEN (Do) översände för snart två och ett halvt år sedan till Domstolsverket exempel på utbildnings—

Europaåret mot rasism

material som användes i de brittiska domsto— larna och föreslog att verket mot bakgrund av det skulle överväga åtgärder. Domstols— verket hade efter två år övervägt färdigt och i april i år genomförde man ett seminarium om de aktuella frågorna för att "få fram ett

underlag för eventuella ytterligare åtgär— der"...

DET ÄR VÅR UPPFATTNING att det redan i dag finns en hel del kunskap som borde kunna tas till utgångspunkt i en systematisk genomgång av hur myndigheterna i dag fun- gerar när det gäller att anpassa verksamheten till mångfalden i vårt lands befolkning. Dels finns generella undersökningar av hur perso- ner med utländsk bakgrund upplever mötet med myndigheter, som t.ex. DO:s undersök— ningar ”lnvandrare om diskriminering” och Socialstyrelsens studie av levnadsförhållan- den för fyra Olika invandrargrupper. Dels finns mer kvalitativa studier av enskilda myndigheters verksamhet. Här kan t.ex. nämnas rapport ”Invandrarna i socialförsäkringen” (RFV Redovisar 1996:11) och Skolverkets rapport "Barn mellan arv och framtid", som bl.a.

Riksförsäkringsverkets

behandlar bristerna i kommunernas hante— ring av ansökningar om tillstånd att starta friskolor med annan religiös, läs muslimsk, inriktning.

FÖRHOPPNINGSVIS KOMMER det nya Integra— tionsverket att kunna spela en viktig roll i arbetet för att se till att den allmänna sam— hällspolitiken verkligen blir en politik som omfattar alla som bor i Sverige. Men rege— ringen har det yttersta ansvaret. Och för— modligen krävs det att regeringen, mot bak— grund av en analys av respektive myndighets verksamhet, i regleringsbreven eller på annat sätt ställer specifika krav på varje myndighet. Dessa krav bör omfatta både verksamheten i sig och personalsituationen på myndigheten.

Har rasismen tagit slut nu?

Vår övertygelse är nämligen att en förutsätt- ning för att det offentliga Sveriges ställ- ningstagande för etnisk mångfald ska vara trovärdigt, är att det inte självt i så hög grad förblir etniskt enfaldigt.

FÖRST NÄR DETTA UPPFYLLS, tror vi att de stolta deklarationer som återfinns i den inte- grations—politiska propositionen kan få ett reellt innehåll. Först då, blir den gemensam— ma sektorn verkligen gemensam för oss alla, oavsett hudfärg, hårfärg, var vi är födda eller vilken religion vi bekänner oss till.

MONA SAHLIN PONTUS RINGBORG Dagens Nyheter, 15 juni 1998.

59 Europaåret mot rasism

Spegla det nya Sverige i lärarutbildningen

Konferensen "Lärarutbildning med ett interkulturellt perspektiv" anordnades av Europaåret mot rasism tillsammans med Göteborgs universitet den 15-17 december 1997 i Kungälv. Där behandlades olika aspekter av mångkultur och behovet av att det nya Sverige speglas i lärarutbildningen. Konferensen samlade ansvariga från landets lärar- utbildningar samt en rad spännande föreläsare, vilkas bidrag finns att läsa i konferensrapporten "Lärarutbildning med ett interkulturellt perspektiv".

Ur den publiceras här GUNLÖG BREDÄNGES bidrag ”Påbyggnadsutbildning vid Göteborgs universitet för lärare med utländsk lärarexamen".

Gunlög Bredänge är universitetslektor och lärar- Med bl a Bred- utbildare vid Institutionen för pedagogik och änges synpunkter ledamot av lärarutbildningsnämnden vid som grund föreslår Göteborgs universitet. Bredänge är engagerad i Europaåret mot frågor som rör det interkulturella perspektivet i rasism i sitt slutbe— lärarutbildningen och hon arbetar just nu med tänkande att kompletterande lärarutbildning förr ett projekt om utländska lärare i den svenska personer med utländsk lärarexamen skall inrät— skolan. tas på landets alla större lärarutbildningar.

Övriga medverkande i rapporten är:

Inger Andersson, forskare vid Pedagogiska insti- föresatser och forskningsresultat i lärarutbild- tutionen, Umeå universitet. Hon föreläste på ningarna. temat "Föreställningar och förhållningssätt i läs- lärans värld". Hon beskriver hur skolan via läro- Pirjo Lahdenperä, från Lärarhögskolan i medel har förhållit sig till samtida minoritets- Stockholm, disputerade våren 1997 med avhand- grupper i samhället. lingen Invandrarbakgrund eller skolsvårigheter? Hon föreläste på temat "Lärarrollen i en mång- ]agdish Gundara, från University of London, har kulturell skola". bl.a. deltagit i en utvärdering av svensk lärarut- bildning. l sin föreläsning vid konferensen belys- _ te han två olika teman. Dels forskning om mång— Rapporten kan rekwreras hå" kultur i skolan, dels implementeringen av både Integrationsverket. Adress, se sidan 95..

Har rasismen tagit slut nu? 60 Europaåret mot rasism

Påbyggnadsutbildning vid Göteborgs universitet för lärare med utländsk

lärarexamen

Ett interkulturth perspektiv i lärarutbild- ning måste enligt min mening också ägna uppmärksamhet åt frågan om hur de stude— randegrupper ser ut som utgör våra framtida lärarkår. Hur väl speglar egentligen lärarkå- ren i svensk skola de elevgrupper den arbetar med? Det enkla svaret måste bli "Knappast alls”. Man kan tänka sig två sätt att komma tillrätta med denna brist. Den ena handlar om att till lärarutbildning särskilt rekrytera studerande från minoritetsgrupper. Detta har i liten utsträckning skett i Sverige. De minoritetsstuderande som genomgår utbild- ningen fmns inte där som resultat av någon aktiv rekryteringsinsats utan av egen driv— kraft. Förslag om rekryteringsinsatser har uttalats i olika sammanhang, bl.a. i slutbe— tänkandet Skolkommittén (sou 1997:rzr). Det andra sättet att komma tillrät— ta med bristen på minoritetslärare är att

från

utnyttja den grupp, ofta erfarna, utlandsut— bildade lärare som finns i Sverige men som inte kunnat få arbete inom sitt yrke (t.ex. SOU 1996:143 ). Genom en utbildning som tar till vara dessa lärares tidigare utbildning och erfarenhet och som möjliggör för dem att anpassa sitt yrkeskunnande till den svenska skolan kan deras kompetens bättre komma till sin rätt i yrkesverksamheten.

Vid Göteborgs universitet har fram tills nu genomförts fyra omgångar av komplette-

Har rasismen tagit slut nu? 61

AV GUNLÖG BREDÄNGE

rande utbildning för personer med utländsk lärarexamen. En femte är på väg och ytterli— gare grupper står "på kö". Utbildningarna har haft delvis olika karaktär och också rik— tat sig till olika lärarkategorier. Jag kommer att något beröra uppläggning och genomfö— rande av dessa utbildningar. Jag har också genomfört en intervjustudie med kursdelta— garna i den s.k. läraraspirantutbildningen, som startade i november 1995 och avslutades under vårterminen 1997. Från denna vill jag ge er några bilder av den svenska skolan för— medlade av de intervjuade utländska lärarna. Jag ska också kort redovisa dagsläget när det gäller anställning och sysselsättning.

Att lägga upp en kompletterande utbild— ning för utländska lärare är en svår och grannlaga uppgift, som man nog får räkna med kräver nytänkande och ny kunskap. De krav man stället är ju att lärare med utländsk bakgrund ska klara att översätta sitt yrkes- kunnande till att fungera i den svenska sko— lan. En aspekt av detta översättande handlar då sannolikt om vad man uppfattar som centralt i skolan i Sverige och hur man som utländsk lärare förhåller sig till detta och till det faktum att mycket i den svenska skolan inte är vad man är van vid. Vad känner man sig främmande inför och på vilka punkter känner man förtrogenhet? Hur uppfattar man sina egna möjligheter till anpassning

Europaåret mot rasism

och omställning? Kan något i den tidigare erfarenheten medföra att man kan bli mera klarsynt och reflekterande än tidigare eller är den snarare ett hinder? Svaren på dessa frå- gor torde vara av stor vikt för utformning av och innehåll i utbildningen.

Kompletterande utbildning

Den första erfarenheten av sådan daterar sig från 90—talets början. Då startade den s.k. KUL—utbildningen som var en komplette— rande utbildning för lärare i MaNO—ämnen och med erfarenhet från undervisning på motsvarande högstadium—gymnasium. Den första omgången följdes av en andra och erfarenheterna var så goda att man började överväga att försöka hitta en modell som skulle kunna vara lämplig för lärare för lägre åldrar. En sådan utbildning utgörs av den s.k. läraraspirantutbildningen, som i oktober 1995 startade vid Göteborgs universitet för ett 60—tal utlandsutbildade lärare, varav ca 40 var lärare för yngre elever. Samtliga lärare hade förutom sin lärarutbildning också ett varierande antal tjänsteår som lärare bakom sig. De representerar många olika ämnesin— riktningar och har erfarenhet från olika åldersgrupper av elever. I dagligt tal kallades utbildningen (LASP).

I de båda första utbildningsvarianterna (KUL) utgjordes basen av 40 poäng ämnes— studiekomplettering plus en inledande ”språktermin”, med fokus på den egna språk— färdighetsträningen, samt en praktisk—peda— gogisk del omfattande ca en termin. 1 den senare utbildningsvarianten (LASP) har så småningom utvecklats en liknande modell.

Kompletteringsbehov har bedömts indivi— duellt vad gäller ämnesstudier. De bedöm— ningar som VHS (Verket för högskoleser— vice) gjort av den tidigare utbildningen har varit utgångspunkt. Man har sedan använt sig av redan befintliga kurser inom lärarpro—

läraraspirantutbildningen

Har rasismen tagit slut nu? 62

grammet och hänvisat kursdeltagarna till dessa. Efter den kompletterande utbildning— en, där såväl teori som praktik betygsätts på sedvanligt sätt, bedöms de utlandsutbildade lärare som godkänts uppfylla behörighets- villkoren enligt skollagen för tjänst som lära— re i det allmänna skolväsendet.

Bakgrund och förutsättningar Lärarutbildning är och måste förmodligen vara starkt socialiserande till sin karaktär. Utbildningen skall ytterst göra den studeran— de rustad att föra vidare ett kulturarv till sina elever. Det handlar om samhällets önskade normer och värderingar, om dess historiska bakgrund, om dess kulturella särdrag. Som varje yrkesutbildning måste den, för att vara effektiv, präglas av kunskap om den verk- samhet där yrket ska utövas och färdigheter att nå upp till av samhället avsedda mål för skolan. Det samhället vill med skolan måste också lärarna kunna föra vidare. Lärar— utbildning är ett samhällsuppdrag. Därmed är lärarutbildningen också starkt präglad av såväl dagens samhälle som av den historia i vilken skola och utbildning vuxit fram. Eftersom skola och undervisning i mycket är en spegel av det samhälle och den kultur som skall betjänas, är det svårt att direkt överföra lärarkompetens som utvecklats i ett annat samhälle.

Lärarutbildningen är som yrkesutbildning unik i den meningen att var och en som sik— tar mot läraryrket också varit utsatt för yrkesutövningen. Var och en som ska bli lärare har också varit elev. Den bakgrunden är inte oväsentlig och har också visat sig ha ett starkt inflytande på hur man dels förhål— ler sig till utbildningen, dels beter sig iyrkes- utövningen (t.ex. LORTIE, 1977). Detta är sär— skilt märkbart under utbildningens praktik— delar, då studerande har en tendens att, i syn- nerhet i situationer som kräver snabba beslut, ”återuppliva” sina egna lärare och

Europaåret mot rasism

handla — inte som de lärt sig och egentligen vill, utan efter den bild av ”lärarbeteende” som de för med sig från tidigare.

Den professionella kunskap man börjar förvärva under utbildningen finner inte sin slutliga form förrän efter att ha konfronterats med olika slags ”verkligheter”, dvs förrän den yrkesmässiga erfarenheten också har kunnat läggas till vad utbildningen har givit. Detta är inte oproblematiskt. Lärarutbildning i Sverige (liksom förmodligen också på andra håll i världen) uppfattas ofta av lärarstude- rande som ett idealiserande av skolverklighe- ten och som en förmedlare av kunskaper och färdigheter som inte håller i en konfronta- tion med den hårda skolvardagen. Blir kon- frontationen tillräckligt stark finns en risk för att ”verkligheten" segrar och att de delar av utbildningen som inte stämmer med denna bild bleknar bort. I sämsta fall för— svinner de och ersätts av den gamla oreflek- terade lärarbilden från elevtiden. Det finns också något konserverande i att föra vidare ett kulturarv, dvs i detta ligger en strävan att inte förändra verkligheten på något drama— tiskt sätt utan att föra in nya tankar och nya perspektiv med försiktighet, så att det nya kan samsas med det gamla. Utbildningen ska vara ”lagom” progressiv. Kanske gäller detta särskilt för ett land som Sverige med sin star— ka konsensuskultur (se t.ex. DAUN, 1994).

I yrkesverksamheten som lärare formas sedan yrkesidentiteten med allt vad det inne— bär av anpassning till eller motstånd mot rådande strukturer, tillämpning av kunskaper och färdigheter, utveckling av metodiska strategier etc. Det sammanhang i vilket detta skall ske varierar på olika sätt beroende på en rad olika faktorer, som elevernas ålder, aktu— ella teman eller ämnesområden, social struk— tur i skolans närmiljö, den aktuella skolans anda och miljö etc. Denna kontext kan tyck— as uniki långa stycken men har ändå ett drag av homogenitet genom att vara en del av den

Har rasismen tagit slut nu?

svenska skolan i det svenska samhället och genom att vara möjlig att känna igen från såväl lärarens egen skolgång som genom utbildningen.

Om man mot det svenska utbildningssys— temet av idag ställer andra system, i samhäl— len som står långt från det svenska med avse— ende på politiska värderingar, ekonomisk verklighet och ideologisk tradition, blir det tydligt att skillnaderna kan vara stora. Några exempel: I länder med ett kolonialt förflutet har kolonialmaktens skolsystern givit stark prägel åt det inhemska. Ett land som Colombia (1 POSTLETHWAITE, 1988) har t.ex. på detta sätt ”utsatts" för både franskt, spanskt och nordamerikanskt inflytande på sitt skolsystern, utan större möjlighet att för— rän på senare tid ge detta lokal anpassning. I länder som Iran med stark och ”oantastbar” statsideologi görs den nationella utform— ningen genom markerat avståndstagande från t.ex. ”det europeiska idealet" (AZIZ— ZADEH, 1995). Vad händer då med den pro— fessionella lärarkunskapen i en ny kontext? Kan man med bibehållen yrkesidentitet flyt- ta sig ut ur det kraftfält som uppväxt, utbild— ning och erfarenhet utgör och in i ett annat kraftfält bestående av samma komponenter men med främmande kulturell förankring? Det är i denna situation den utlandsutbilda- de lärare befinner sig, som vill utöva sitt yrke i Sverige. Om man ska kunna göra det, inne— bär det sannolikt att den nya kontext man förväntas fungera inom är kulturellt olik vad man tidigare socialiserats in i. Om det kultu— rella avståndet är stort blir också olikheterna mellan den ”gamla” och den ”nya” kontexten stora. Det handlar för den enskilda läraren om att "översätta” sin yrkeskompetens, dvs att försöka identifiera vilka sidor av kompe— tensen som är fortsatt användbara och Vilka som måste förändras eller rent av förkastas. Denna process kräver förmodligen hög grad av medvetenhet och motivation för att lyck-

63 Europaåret mot rasism

as. En direktöversättning torde vara mindre meningsfull. I stället gäller det att rätt tolka det budskap som det nya sammanhanget sänder till den som förväntas fungera där.

Man kan ha anledning att betrakta inne- håll och form som två separata faktorer. Innehållet i skola och utbildning är, som nämnts tidigare, starkt präglat av ideologiska överväganden och utbildningsmässiga tradi— tioner. Det är genom innehållet ”kulturarvet” skall föras vidare, det är här samhällets grundläggande värderingar skall vara basen för allt arbete. Samhället väljer olika strategi— er för att kontrollera att den ”rätta” grunden byggs i skolan. I Sverige ligger kontrollfiink- tionerna inbyggda i ett decentraliserat sys- tem där varje aktör inom skolan har ett utta- lat eget ansvar för att värdegrunden byggs upp och bibehåller en stabilitet. I andra län— der sköter staten kontrollen genom olika for- mer av inspektörssystem. Möjlighet till sanktioner mot den/de som bryter mot påbjudna riktlinjer är sannolikt både större och mera synliga i samhällen med stark yttre kontroll än i samhällen uppbyggda på en inre kontroll.

Om något är unikt i ett undervisningssys— tem är det snarare innehållet än formen. Vid en genomgång av skolsystern i olika länder (POSTLETHWAITE, 1988) finner man att de ideologiska målen för skolan är starkt knut— na till de rådande värderingarna och den ide— ologiska grunden för respektive samhälle. Dessa värderingar skiftar som bekant avse- värt beroende på om samhället vilar på demokratisk eller totalitär grund, om det präglas av industrialism eller är ett agrart samhälle, om det genom tiderna utsatts för stora eller små influenser utifrån, om det som i—land eller u—land Påfallande är dock att de rekommenderade arbetsformerna i skolan ofta omnämns i ter— räknas etc.

mer av elevaktiva och undersökande, samt att man uttryckligen säger sig vilja bort från

Har rasismen tagit slut nu?

64

ett traditionellt utantillärande. Kanske man därför kan dra slutsatsen att undervisnings— former är tämligen universella i meningen att de i sina olika varianter förekommer överallt, medan innehåll och ideologisk grund för skolan kan variera stort. Detta innebär givetvis inte att t.ex. undersökande arbetsformer är vanligare än reproducerande, utan att de i stället ses som ideal snarare än realitet. Sannolikt definieras också ”undersö— kande och elevaktiva" arbetsformer olika beroende på kulturell kontext. Var och en med inblick i den svenska skolvärlden kan ju också konstatera att det önskvärda ofta inte är det gängse ens i den svenska skolan!

I ”översättningsprocessen” finns ytterliga- re en komplikation. Det är inte bara de kul- turella skillnaderna som är stora, det handlar också om att tillägna sig ett nytt språk att både undervisa på och bli bemött på. Att från t.ex. arabiska, persiska, rumänska eller polska övergå till svenska som undervis- ningsspråk är en ytterligt både tids— och arbetskrävande uppgift. Eftersom språket är en lärares kanske viktigaste instrument, måste språkbehärskningen ha nått en sådan nivå att språket låter sig hanteras med både struktur, automatik och djup, samtidigt som brytningen inte får vara alltför stark. Det handlar både om att göra sig förstådd och att förstå, att vara både sändare och mottagare i en språklig kommunikation där motparten oftast är ett barn. Det är inte givet att det enklaste är att förstå. Den som i vuxen ålder lär sig ett nytt språk gör det i form av just ett vuxenspråk. Barns och ungdomars språk är i stark förändring och har särdrag som ibland inte ens en vuxen med samma modersmål behärskar. Samtidigt är det viktigt att inse att kommunikation inte endast beror av språk. Brister i språkbehärskning kan kompenseras av andra tillgångar, som t.ex. social kompe- tens, lyhördhet och psykologisk närvaro. Det är den totala kommunikativa kompetensen

Europaåret mot rasism

Det ligger också en komplikation i att lärare förväntas vara modeller för sina elever. Inte minst gäller detta just språket. I en miljö som domineras av majoritetsspråket, i vårt fall svenska, är det möjligen mindre avgöran— de att just läraren är en god språklig förebild. I den miljön finns gott om andra vuxna, jämnåriga, medier etc. som kan komplettera eller till och med ersätta läraren som språklig modell. I en miljö där majoritetsspråket är i minoritet kan det däremot vara av vital bety- delse att åtminstone läraren kan fungera som språkmodell. Detta är en fråga som inte har uppmärksammats särskilt mycket. I de dis— kussioner som förs om barns och ungdomars språk i minoritetstäta områden (som Rinkeby i Stockholm, Gårdsten i Göteborg eller Rosengård i Malmö) handlar det oftast om konsekvenser för språkbehärskningen i svenska av bristen på svenska jämnåriga, inte av bristen på lärare med svenska som modersmål.

Många länder kräver inte postgymnasiala studier för utbildning till lärare för primär- stadiet utan har denna utbildning inom ramen för en gymnasial skola. Man kan också se att lärarutbildning för de tidiga åren har kortare tradition än utbildning för sena- re stadier. De små barnens uppfostran och undervisning var länge hemmets uppgift. Detta innebär möjligen också att lärarutbild- ning för primärstadiet oftare har en mera ideologiskt laddad tradition, dvs att fostrans- aspekter, som ju är starkt kulturbundna, har varit påtagliga inslag i utbildningen. För undervisning på gymnasienivå gäller i de flesta länder universitetsstudier i det eller de ämnen man valt som undervisningsämne/n. Det svenska systemet att utbildas för under- visning i två eller flera ämnen i gymnasie- skolan är jämförelsevis ovanligt. Ettämnes- lärare är internationellt sett betydligt vanli— gare på övre sekundärstadiet. Vad gäller

Har rasismen tagit slut nu?

65

selekterade skolsystern som, till skillnad från i Sverige, är mycket vanligt förekommande, är utbildningskraven på lärare ofta lägre i statliga och kommunala skolor än i privata. Privatskolor i storstäder har mycket litet gemensamt med byskolor på landsbygden vad gäller tillgång till kvalificerad lärarkraft. Här kan man också ställa kraven på utbild— ning högre även för primärstadiet. Konse— kvenserna av dessa skillnader i organisation och innehåll i lärarutbildning är därför att det är lättare att ekvivalera examina vid jäm- förelse mellan svensk och utländsk lärarut— bildning för gymnasieskolan än för de första skolåren.

För att man med en icke-svensk bakgrund i yrkesutbildning och erfarenhet skall kunna verka som lärare i den svenska skolan förefal— ler det vara två områden som framstår som särskilt vitala att behärska. Dels handlar det om att ha kunskap om och att förstå den svenska skolan i alla dess dimensioner, såväl ideologiska och innehållsliga som organisa— toriska. Dels gäller det också att behärska det svenska språket på ett sådant sätt att kom— munikationen fungerar på alla nivåer, såväl gentemot kollegor och andra vuxna som gentemot elever. Sett ur ett utbildningspers— pektiv kan dessa områden introduceras och grundligt penetreras i en anpassande utbild— ning. Fördjupningen måste dock till stora delar överlämnas åt den enskilde att fortsät— ta med i egen verksamhet.

Några bilder av svensk skola förmedlade av en grupp utländska lärare i komplet- terande utbildning. Den grupp s.k. läraraspiranter (LASP) som antogs till kompletterande utbildning i okto— ber 1995 var indelad i fyra undervisnings— grupper. Två grupper var inriktade mot undervisning i grundskolans år 4-9 alterna- tivt gymnasieskolan, den ena bestod av 14 lärare i Ma/NO, den andra av 11 lärare i

Europaåret mot rasism

främmande språk. Två grupper var inriktade mot undervisning i grundskolans år 1-7. Den ena, som bestod av 17 personer har huvudsaklig inriktning mot MaNO—ämnen, den andra, 20 personer, var inriktad mot SO- ämnen. Totalt fanns alltså 62 utlandsutbilda- de lärare i utbildning. Av dessa 62 var 40 kvinnor och 22 män. Äldersspridningen var mellan 24 och 56 år med en genomsnittlig ålder på 39 år. Av de fyra undervisnings— grupperna har alla utom en, nämligen språk- gruppen, intervjuats under sin avslutande praktisk—pedagogiska termin. Språkgruppen ligger en termin efter övriga med sina ämnesstudier. 52 kursdeltagare har intervju— ats. De representerar 26 olika nationaliteter från samtliga världsdelar utom Australien och Nordamerika. 23 personer är från olika asiatiska länder. Den största enskilda grup- pen bland dessa är lärare från Iran (11 perso' ner). 17 personer är européer, framför allt från östeuropeiska länder, varav 8 från det forna Jugoslavien. 8 personer är från nästan lika många latinamerikanska länder och 3 är från afrikanska länder. Spridningen är alltså stor. De flesta har kommit till Sverige under slutet av 80—talet och början av 90—talet. Alla har lärarutbildning (ett villkor för att bli antagen till kompletterande utbildning). Flertalet har också hunnit verka som lärare i sina hemländer. Hur länge de varit lärare varierar kraftigt, från några månader till 22 år. Det framgår dock inte alltid av ansök— ningshandlingarna hur länge man varit yrkesverksam i sitt hemland.

Ibland har lärarna i sin tidigare yrkesverk— samhet varit inriktade mot andra åldersgrup— per än dem de nu får sin kompletterande utbildning för. Förändringarna har i samtliga dessa fall gått mot en överflyttning från arbete med äldre till arbete med yngre elever. Skäl till förändring har i några fall varit eget önskemål att få arbeta med yngre ålders— grupper. Vanligast är dock att ekvivaleringen

Har rasismen tagit slut nu? 66

av den tidigare utbildningen mot svensk utbildning har visat att ämneskomplette— ringen mot 4—9/Gymnasieskolan blir för omfattande för att rymmas inom de 40 veck- or som står till buds. Ingen bedömning har i dessa fall gjorts av hur relevant den tidigare lärarutbildningen varit för arbete med yngre barn. Ibland har överflyttningen upplevts som klart degraderande.

De utländska lärarnas intryck har samlats i några olika teman enligt nedan.

läroplan/verklighet

elever lärarrollen INTRYCK kollegor skolmiljö

exempel

Läroplan/ verklighet

Påfallande många av de kursdeltagare, som i egenskap i föräldrar kommit i kontakt med den svenska skolan, säger sig fram till sin egen kompletterande utbildning ha varit ovetande om hur den läroplan ser ut som ska styra verksamheten och till och med okunni— ga om dess existens. På ett teoretiskt plan uttrycker man sitt gillande av läroplanen som dokument. Man är i regel imponerad av den demokratiska ton som man starkt upplever. Läroplanstextens allmänna karaktär inbjuder också till ett accepterande och ett gillande och detta gäller kanske lika för alla oavsett bakgrund. När man beskriver den praktiska verklighet man har upplevt är dock kritiken starkare. Endera tycker man sig inte återfin— na läroplanens text i skolans vardag eller också menar man att tolkningen av texten gått för långt. När idealen förverkligas på ett sätt som kommer på kollisionskurs med vad man själv anser vara god undervisning och

Europaåret mot rasism

Lärarrollen

Några kursdeltagare ger uttryck för iaktta— gelser av svenska lärare, som man menar inte agerar i läroplanens anda. Man menar att lärarna alltför lättvindigt har övergivit stora delar av sin undervisande funktion och man lyfter också fram de nackdelar av detta för eleverna som man tycker sig ha sett. Särskilt oroad är man över att läraren förefaller ha lämnat över för mycket ansvar på eleverna, ett ansvar som man inte tycker att alla elever klarar att ta. Därmed har läraren inte längre kontroll över elevernas kunskaper. I resone- manget framkommer ofta att man efterlyser uttryck för lärares kontrollfunktioner, en funktion som man ser som mycket central. En osäkerhet som blir framträdande hos många är hur man i den nya kontext som den svenska skolan utgör, ska kunna ställa krav på en adekvat prestationsnivå hos eleverna. Flera av kursdeltagarna har tidigare arbetat på en annan åldersnivå än de nu har mött. Dessa ser svårigheten att hitta rätt abstrak- tionsnivå på sin kommunikation med elever— na. Flera kommer från skolsystern som gene- rellt ställer högre krav på elever än det svens— ka. Dessa uttrycker oro för att de krav de ser som naturliga ska möta motstånd hos de svenska eleverna.

Det man är tilltalad av är möjligheten att göra undervisningen mindre abstrakt än man varit van vid. Många har upptäckt hur det praktiska och konkreta i skolarbetet har hjälpt elever till större förståelse. Reflek— tioner över det tidigare egna lärararbetet visar också ofta en tilltro till den egna yrkes- kompetensen och till möjligheterna att behålla det bästa av det gamla samtidigt som man tar till sig vad man upplever som det bästa av den svenska läroplanen. Kursdel— tagarnas egen motivation är genomgående hög att försöka ställa om sig efter de nya för—

Har rasismen tagit slut nu? 67

utsättningarna. Man är beredd till eftergifter och att lära om. En del mycket positiva utta- landen om den svenska skolan har nog en grund i detta snarare än i en övertygelse om förträffligheten i det man uppfattar som det svenska systemet.

Om elever

När de utlandsutbildade lärarna talar om de elever man mött är beskrivningarna livfulla och engagerade. Många ger uttryck för den glädje de har känt över att åter få kontakt med barn och ungdomar. "Barn är barn över— allt i världen” och man tycker att kontakten med elever har varit mycket lättare att få än med de vuxna i skolan. Samtidigt är det just elevernas sätt att vara, som väckt mest reak— tioner, både positiva och negativa. På den positiva sidan finns upptäckten att elever har mycket större kapacitet än man väntat sig och att de kan vara kapabla till ett eget ansvar för sitt lärande. Det mera slutna sys- tem, som många varit vana vid, menar man inte har gjort det möjligt att få syn på såda— na kvaliteter hos de elever man har mött i sin tidigare yrkesverksamhet.

Man ser ett värde i den frimodighet många svenska elever uppvisar och man revi— derar i många avseenden sin egen bild av den svenska skolan som disciplinlös. Intressant är också att notera att kursdeltagare, som har eller har haft egna barn i den svenska skolan, under sin egen praktik tycker sig ha fått en ny syn på just disciplinfrågan. De uttrycker därmed också en tillfredsställelse över att ha fått kunskap om skolans mål och om inne— hållet i de måldokument som gäller. Samtidigt är de också kritiska till att föräld— rar, enligt deras egen upplevelse, inte är in- formerade och att dessa därmed inte heller kan ge stöd åt skolan när det gäller det ansvar för skolarbetet som eleverna förväntas ta.

I diskussionen om disciplin eller frånvaro av disciplin kommer några in på frågan om

Europaåret mot rasism

lärares makt. Man tycker sig i den svenska skolan se ett demokratiskt system genomfört från grunden. De värderingar som är basen för detta system kan för en del vara en väsentlig politisk fråga och en faktor som kan ha avgjort flykten från hemlandet. Därför kritiserar man särskilt uttryck för en auktoritär syn på relationen mellan lärare och elever.

Flera tar också fram den skillnad man har noterat mellan svenska barn och invandrar- barn när det gäller förtrogenhet med normer och regelsystem. Man tycker sig se att svens— ka barn vet var gränsen går, den gräns som man inte överträder. Invandrarbarn är vana vid helt andra gränser och helt andra sank— tioner vid gränsöverträdelser. Detta vållar problem.

Det finns också de som inte låtit sig påverkas i sin uppfattning om svenska elever som respektlösa och alltför fria. Några har upplevt klassrummet som kaotiskt — ”det var en förfärlig röra” - och lärarna som alltför eftergivna. De vuxna i skolan har svårt att sätta gränser menar man. Skälet till detta är enligt flera att lärare saknar sanktionsmedel. Att bara diskutera är enligt dem otillräckligt. Några menar att hårdare kunskapskrav och flera prov skulle kunna avhjälpa den dåliga ordningen. Också vad gäller synen på elever visar många en vilja att tänka om, att minska avståndet mellan sig och eleverna. Man reso— nerar om vikten av att först lära känna syste- met inifrån innan man uttalar sig med säker— het. Här uttrycker man också tydligt att anpassningen måste ske utifrån och in och att man måste tolerera vissa företeelser som man egentligen ännu inte kan acceptera.

Ytterligare en synpunkt återkommer vid flera samtal och det handlar om att bry sig om eleverna även utanför klassrummet. Uppenbarligen har några läraraspiranter upplevt ett mindre engagemang för eleverna bland de svenska lärarna än man hade väntat

Har rasismen tagit slut nu? 68

sig. De uttrycker bestörtning över att det ”skvallras” om besvärliga elever på personal— rummet. Andra är förvånade över att en del svenska lärare de har mött har visat sig ha mycket liten kunskap om sina elevers situa— tion och villkor utanför skolan. Särskilt har man fäst sig vid att dessa lärare inte känt till eller varit intresserade av sina invandrarele— vers ursprung. De flesta har ändå upplevt motsatsen, lärare som visat stark känsla för sina elever och förtrogenhet med vars och ens situation. En del ser också självkritiskt tillbaka på sin egen tidigare verksamhet.

Några reflektioner Lärarutbildning syftar bl.a. till att lärare skall

kunna nå en integrering av läroplanens intentioner med vardagsarbetet i skolan. Det är svårt nog att åstadkomma detta under den reguljära utbildningen av svenska studenter och visar sig vara än svårare i en komplette— rande utbildning för utlandsutbildade lärare. Många av dessa uttrycker visserligen stor beundran för läroplanens demokratiska grundvärderingar och det stora utrymme de ges. På en övergripande nivå har flertalet på denna punkt tagit den svenska läroplanen till sitt hjärta. Men intentioner och övergripan- de mål är en sak, vardagsverkligheten en annan och betydligt mera konkret. Det är därför inte oväntat att enigheten är stor och positiv kring mål och riktlinjer medan upp— fattningarna varierar starkt när man kommer in på uppnåendemål i olika ämnen. I ämne- na kan man förmodligen också som enskild lärare betydligt bättre känna igen sig och relatera till sina tidigare erfarenheter. Reaktionerna på den svenska lärarrollen i praktiken framstår som en bild av den abdi- kerade läraren, en lärare som lägger över allt ansvar på eleverna och inte längre ser sig som undervisare. Man riktar kritik mot att lärare inte håller samman arbetet i klassen, inte

Europaåret mot rasism

strävar efter att i gemensamma aktiviteter ge eleverna en gemensam grund, inte tillräck- ligt följer upp enskilda elevers aktiviteter och prestationer. Bilden präglas också av osäker- het om vad rollen som handledare egentligen innehåller, vilka krav man kan ställa på ele— verna och hur man kan kombinera sitt lärar- ansvar med ett utökat elevansvar. För många av de intervjuade lärarna har den svenska grundskolan varit det första mötet med "en skola för alla", eftersom de tidigare yrkeser— farenheterna gjorts i ett selekterat skolsys— tem. Detta kan ha bidragit till att man inte riktigt känner igen sig i det svenska klass- rummet.

Motbilden till den abdikerade läraren ges i bilden av den närvarande eleven. Man uttrycker överraskning över elevers innebo- ende kapacitet, glädje över vad det utökade elevansvaret kan resultera i och insikt om hur man i ett mera förtryckande system kan för— kväva resurser hos enskilda elever. Man ser hos eleverna frimodighet och vana att ge uttryck för sina uppfattningar och upplever det befriande att kunna ha personliga i stäl— let för hierarkiska relationer till elever. Man lägger också åldersrelaterade aspekter på elevaktiviteterna och ger uttryck för att gamla föreställningar om när elever är mogna för eget ansvar måst revideras.

Många iakttagelser rörande elever har naturligtvis gjorts. En uppfattning som många ger uttryck för är att de fått tänka om när det gäller den svenska skolans förment totala brist på disciplin. Den närmare kon— takten med skolan har gjort synligt ett normsystem som man menar att de flesta svenska elever är förtrogna med men som är fördolt för andra. Samtidigt har man drab— bats av insikten om vad detta innebär för ele- ver med invandrarbakgrund. Här ger man uttryck för en del kritik mot sina svenska kollegor som man menar ibland underlåter att ta reda på så mycket om sina elevers bak—

Har rasismen tagit slut nu?

grund att de kan hjälpa dem att få syn på gäl- lande regler och normer.

Det finns i materialet mycket som talar för att skolan som yrkesmiljö upplevs vara välbekant oavsett varifrån i världen man än har sin lärarerfarenhet. I utsagorna finns många uttryck för att man snabbt känner sig hemma, att många strukturer känns förtrog- na och att man också känner att man så små- ningom kan hitta sin plats igen. Till viss del kan detta säkert vara en bedräglig känsla. Underliggande strukturer och strömningar tydliggörs förmodligen inte förrän efter en längre tids erfarenhet.

Det som för flertalet av de intervjuade lärarna har varit den stora stötestenen är inte i första hand nya och obekanta sidor av undervisningssituationen och miljön i sko— lan. Här har man uppenbarligen ganska snart börjat känna fast mark under fötterna. I stället är det språket, svenskan, som foku- seras. Detta har kanske en flerdubbel inne- börd.

För det första handlar det om att man känner sig inte räcka till språkligt. Man hin— ner inte uppfatta vad eleverna säger och man märker att det egna språkflödet hindras av att man kommunicerar på ett främmande språk. Särskilt under press blir detta märk— bart, ett fenomen som dock inte heller är obekant för svenska lärare! Till viss del inne- bär denna upplevelse förmodligen något av en återgång till den osäkerhet man som ny och ovan lärare kan känna. Språktillägnande och språkfärdighet är en livslång process även på det egna modersmålet.

För det andra kanske självbilden föränd- ras av att man berövats full tillgång till ett av lärarens viktigaste instrument, nämligen det talade ordet. Det nyanserade språkliga sam— spel man varit van vid och kanske byggt upp under lång tids lärarverksamhet har ersatts av en kommunikation som man själv upple— ver som tunn, ordfattig och själlös. Detta är

69 Europaåret mot rasism

kanske för den enskilde mera oroande än själva det upplevda språkliga handikappet. Om självbilden hinner ändras alltför mycket kanske svårigheten att ”komma igen” som lärare kan bli för stor. Omgivningens reak- tioner spelar här säkert en avgörande roll.

För det tredje oroas man av hur eleverna, svenska kollegor och elevernas föräldrar skall reagera. Detta hänger delvis samman med självbilden, men har också inslag av tidigare erfarenheter av diskriminering och åsidosät— tande. Att bryta sig väg in i en främmande kultur dit man oftast inte själv har sökt sig och där man inte har någon given plats kan ge mycket näring åt oron för omgivningens reaktioner. Det kan kanske också leda till en fixering vid språkliga frågor så att man tolkar omgivningens reaktioner alltför snävt. Med tanke på att kommunikation sägs bestå till mindre än hälften av verbal kommunikation kan det finnas risk för att denna språkfixe— ring lägger hinder i vägen för att man ska våga använda sig av andra kommunikativa kompetenser.

Till viss del kan man säga att de uppfatt— ningar de utlandsutbilda— de lärarna givit uttryck åt tämligen förut—

är

vad som förespråkas i svenska styrdokument? Vilka betingelser underlättar en sådan pro- cess och finns det gruppskillnader i sättet att reagera? Dessa frågor står nu i tur att belysas. Det finns vissa tecken som tyder på att det paradoxalt nog kan vara lättare att väckas till medvetenhet om vad man behöver förändra, om man tidigare levt i ett system som myck- et starkt avviker från det svenska. Kanske kan det vara så att de stora kontrasterna gör det lättare att se både det egna och det svens— ka kulturella mönstret. I kontrasterna blir det möjligt att komma till insikt om att egen för- ändring är den enda möjligheten för att överleva som ”svensk” lärare. Kanske är det också så att känslan av förtrogenhet kan bidra till att en anpassning kan påbörjas och att, när de okända mönstren börjar framträ- da, man har fått tillräckligt fotfäste för att kunna fördjupa sin integrering i den svenska skolan.

Hur har det gått? Just nu (december 1997) pågår en uppfölj— ning av alla de lärare som lämnat den komp—

sägbara. Om man kommer från ett starkt auktoritärt, hie- rarkiskt och externt kontrollpräglat skolsystern till det, åtminstone officiellt, demokratiska, jämlika och självkontrollerande systemet i Sverige

(varav 4 i bild)

reagerar man självfallet just på företeelser som avviker mest från det man vuxit in i. Men det är egentligen nästa steg som är mera intressant. Kommer reaktionen att hos den enskilde leda till ett medvetet föränd— rande av den egna lärarrollen i riktning mot

Har rasismen tagit slut nu? 70

letterande utbildningen. Vi försöker kartläg— ga var och en med avseende på sysselsättning just nu och planerar att kontakta en mindre grupp av dem som har tillsvidareanställning som lärare för intervjuer under våren 1998. I den första grupp som blev klara ht 1993 är situationen mycket ljus. De är samtliga MaNO—lärare med inriktning mot undervis— ning från år 4 och uppåt. Av de 23 lärare som

Europaåret mot rasism

avlutade utbildningen har idag 16 personer tillsvidareanställning som lärare på högstadi- um, gymnasieskola eller vuxenutbildning. 1 har vikariat, 3 är timanställda och 3 är arbetssökande. I den andra gruppen, 15 lära— re som blev klara vt 1995, har 3 personer tillsvidareanställning som lärare, 7 har vika- riat, 3 är arbetssökande och 3 har valt att inte söka lärarjobb (barnledighet, flyttat utom— lands). I den s.k. LASP—utbildningen har det (som väntat) gått bäst för den grupp som har samma inriktning som de tidigare, liksom för en liten grupp på 4 bildlärare, som samtliga fått tillsvidaretjänst. I gruppen MaNO har idag 4 personer tillsvidaretjänst, 5 vikarierar som lärare, 2 studerar, 3 är arbetssökande och en arbetar med annat.

Däremot är situationen betydligt besvärli- gare bland de ca 40 1-7—inriktade lärarna. Flera av dessa är ännu inte klara med sina ämneskompletteringar. Av de ca 21 som har avslutat sin kompletterande utbildning har 1 fått tillsvidareanställning. De flesta är fortfa- rande arbetslösa. En lärare har sökt 50 (!!) anställningar, blivit kallad till 1 (I!) intervju men inte fått något arbete. En starkt bidra- gande orsak till den ljusa bilden för de första grupperna är den stora bristen på lärare i MaNO, som de flesta av Västsveriges kom— muner uppvisar.

En förklaring till svårigheterna för 1—7— lärare att med samma framgång skapa sig en framtid som lärare i Sverige kan vara att språket sannolikt är av större betydelse ju yngre eleverna är. Detta är en upplevelse som delas av de utländska lärarna och av de skol- ledare som möter dem i en anställningssitu- ation. Vanliga argument mot anställning från skolledares sida är t.ex. att de yngre elevernas språkutveckling i svenska är mera lättstörd än de äldres, att lärarens roll som språklig förebild inte kan uppfyllas, att föräldrar rea- gerar mot en icke-svensk lärare av språkliga skäl, att invandrarelevers föräldrar oroar sig

Har rasismen tagit slut nu? 71

för sina barns färdigheter i svenska med en icke-svensk lärare. Vad som är sakligt moti— verat och vad som är fördomsfullt i dessa argument är omöjligt att säga. Det finns också goda exempel på icke—svenska lärare som gått mycket snabbt framåt i sin egen svenska språkfärdighet när de väl har kom- mit in i den svenska skolan, liksom goda exempel på hur arbetslag förmått utnyttja andra kompetenser än språkliga hos utländs— ka kollegor.

Visioner I det policydokument för kompletterande utbildning som tagits fram av utbildningsve— tenskapliga sektionen vid Göteborgs univer— sitet förs ett resonemang om högskolans roll när det gäller att se till att utländska lärares utbildning och yrkeserfarenhet blir använd— bara i den svenska skolan. Vi menar att olika typer av kompletterande utbildning bör vara högskoleförlagda och att högskolan måste arbeta för att statsmakterna lägger ansvaret för denna utbildning hos utbildningsanord- naren, högskolan. Idag ligger initiativet hos arbetsmarknadsmyndigheterna, vilket inne- bär vissa begränsningar i form av ett regel— verk som inte är högskolans, t.ex. vad gäller möjligheter att få kvalificerad handledning under praktik. Det är också av vikt att de erfarenheter som hittills gjorts såväl i Göteborg som vid de övriga högskolor i lan— det som har samma typ av utbildning, kan samordnas så att en fortsatt positiv utveck— ling kan ske.

Högskolan måste också föra ut sina erfa- renheter till skolledare och skolor och vara behjälplig i att se olika områden där utlands— utbildade lärare kan användas på ett för sko— lan och dem själva utvecklande sätt. Skolledare skall enligt skollagen som ett första kriterium avgöra om den som söker tjänst ”behärskar svenska språket”. Vår erfa— renhet är att man behöver hjälp att diskutera

Europaåret mot rasism

vad detta innebär i de fall en person inte talar en brytningsfri svenska. Mentorer på skolor som nyanställer lärare bör också få hjälp att vägleda kollegor med lång yrkeserfarenhet men med kort erfarenhet av den svenska skolkoden.

Om skolan och samhället menar allvar med sin retorik om vikten av att rekrytera personer med invandrarbakgrund till skolan måste man också vara beredd att tänka i nya banor och på alla nivåer finna nya sätt att ta vara på annorlunda kompetens och våga pröva även lösningar som kan kännas risk— fyllda och osäkra. Detta gäller såväl skol— myndigheter som skolledare och kollegor. Den enskilda utländska läraren kan aldrig ensam påläggas hela ansvaret för en lycko— sam inbrytning i svensk skola!

REFERENSER

Aziz-Zadeh, H. (1995) Iran. In Postlethwaite, T.N. (ed). International Encyclopedia of National Systems of Education. Pergamon. Cambridge

Daun, Å. (1994) Svensk mentalitet — ett jämförande perspektiv. Andra , omarbetade upplagan Rabén Prisma. Stockholm

Lottie, D. C. (1977) Scbaalteacber ." a sociological study. University of Chicago Press

Postlethwaite, T.N. (ed). International Encyclopedia rf National Systems of Education. Pergamon. Cambridge

SOU 1996:143 . Krock eller möte.? Om den mångkul- turella skolan. Delbetänkande av skolkommittén. Stockholm

SOU 1997:121 . Skayrågar — om skola i en ny tid. Slutbetänkande av Skolkommittén

Utbildningsdepartementet (1994) Läraplanerför det abligatariska skolväsendet acb de frivilliga skolformerna. Lpo 94 - Lpf 94

Har rasismen tagit slut nu? Europaåret mot rasism

Fonden för journalistik i ett mångkulturellt samhälle

Stipendiet vill ge journalister möjlighet att fördjupa sina kunskaper om Sverige som ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle. Syftet är att stipendiaten ska skaffa sig kunskaper om invandrares och minoriteters villkor, om kulturella betingelser och förändringar samt om fenomen som rasism och främlingsfientlighet.

Stipendiet bör användas för att finansiera deltagande i olika slag av kurser inom de aktuella ämnesområdena, men framför allt för självständigt upplagda studier enligt en väl preciserad arbetsplan.

Såväl studier som undersökningar skall vara inriktade på förhållanden i Sverige.

intentionen från stipendiestiftarnas sida är att uppmuntra en journalistik som med fördjupade kunskaper kan bidra till öppenhet, respekt för olikhet och förståelse mellan olika etniska, kulturella och religiösa grupper och som på ett insiktsfullt sätt motverkar intolerans, förföljelse och diskriminering på etnisk grund.

Europaåret mot rasism är ett EU-initiativ och i Sverige fick en samordningskommitté uppdraget av regeringen att - under 1997 och halva 1998 - på ett långsiktigt sätt arbeta med frågor som rör rasism, främlingsfientlighet och antisemitism. Inom fem arbetsområden;

arbetsmarknad, skola/utbildning, boende/fritid, kultur/idrott och medier, genomförde kommittén en rad projekt. Ett av initiativen inom medieområdet var inrättandet av en stipendiefond för journalister, vars inriktning finns beskriven ovan.

Fondens initiativtagare och bidragsgivare är alltså den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism, den förvaltas av Publicistklubben/Hiertanämnden och har, förutom kommittén, även Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet som bidragsgivare.

Kommitténs önskan om att stipendiet delas ut även sedan kommittén den 30 juni 1998 lade ner sin verksamhet har genom detta tillgodosetts.

Sti endet kommer att de! 5 u en än om ret mb ör't av P licis klubben till vilka journalister som önskar söka stipendiet kan vända sig.

För information om stipendiet och ansökningsregler, kontakta: Hiertanämnden Tel: 08-663 96 64 Fax: 08-663 20 82 eller Publicistklubben Långholmsgatan 19, 1 tr 117 33 Stockholm Telefon: 08 - 669 61 24 Fax: 08-720 78 30

Har rasismen tagit slut nu? 73 Europaåret mot rasism

Racism, Ideology

and Political Organisation — en internationell konferens i Stockholm

Den 5-7 december 1997 anordnade Europaåret mot rasism och Centrum för invandringsforskning (CEIFO) vid Stockholms universitet en internationell konferens i Stockholm på temat "Racism, Ideology and Political Organisation". | Första hand ägnades konferensen åt att kartlägga och diskutera den rasism som tar sig uttryck i politiska partier och andra etablerade strukturer. Konferensen var indelad i två sessioner, en där ett mindre antal internationella forskare samlades och en mer allmän del där såväl dessa akademiker som "praktiker", dvs företrädare för bl.a. Europeiska kom- missionen, politiska partier på europeisk nivå och olika ideella organisationer verksamma på området deltog. Omkring 120 personer närvarade. Konferensen har dokumenterats i två olika rapporter. En innehållande de ”papers" som pre- senterades under den akademiska ses- sionen och en innehållande en samman- fattning av vad som framkom vid den allmänna delen.

På den allmänna delen av konferensen talade bland andra ALLAN LARSSON, Director General DG V, European Commission, DR. SIMON EPSTEIN, Hebrew University in Jerusalem, PROFESSOR ROGER GRIFFIN, Brookes University in Oxford, MR. KHAN MOGHAL, Vice President of Migrants Forum of the EU, SVANTE HANSSON, Political Scientist, Paris, EUROPE SINGH, Commissioning Executive,

Har rasismen tagit slut nu? 74

BBC Education, London, KHALID SALIMI, Director of the Anti-Racist Center in Oslo och MARIANNE VAN KALMTHOUT, Public Relation Officer at the National Bureau Against Racial Discrimination (LBR), Utrecht.

På den akademiska delen föreläste DR. MATTIAS GARDELL, Department of the History of Religions, Uppsala University, PROFESSOR JEFFREY KAPLAN, Arctic Sivunmun Ilisagvik College, Barrow, PRO— FESSOR LEONARD WEINBERG, Nevada State University, Reno, MARI KALLIALA, PhD Student, Helsinki University, DR. LASZLO KURTI, University of Budapest, DR. ROB WITTE, Political Scientist, Amsterdam, DR. UGO MELCHIONDA, Sociologist and Consultant for the Italian Federation of Migrant Workers and Families, DR. NELLY HANS- SON, Historian Scientist and Director of the Foundation of French Judaism, Paris, DR. WOLF- GANG KUHNEL, Interdisciplinary Institute for Conflict and Violence Research, University of Bielefeld och PROFESSOR PETER MERKL, Political Science Faculty, University of California, Santa Barbara.

På nästa sida publiceras en artikel med rubri— ken; "Främlingsfientlig aktivitet, den allmänna opinionen och integrationspolitik i Europa" av PROFESSOR CHARLES WESTIN från CEIFO, som introducerade den akademiska delen av konfe— rensen.

"Racism, Ideology and Political Organisation. A report from an internatio- nal conference in Stockholm, December 1997" rekvireras från Integrationsverket. Adress, se sidan 95. "Racism, Ideology and Political Organisation" beställes hos CEIFO. Adress, se sidan 98.

Europaåret mot rasism

Främlingsfientlig aktivitet, den allmänna opinionen och integrationspolitik

i Europa

Under 1990—talet har vi kunnat bevittna en tillväxt av främlingsfientligt våld i Väst— europa. I Storbritannien är det främst män— afrokaribiskt eller asiatiskt ursprung som varit utsatta, i Frankrike migranter från Mahgreb. I Tyskland är det den turkiska befolkningen som varit utsatt. l Holland, Skandinavien och Tyskland har högerextremistiskt våld riktats mot asylsö— kande och personer med flyktingstatus, främst från icke—europeiska länder. Ända sedan andra världskriget har några oansenli— ga högerextremistiska organisationer ut— tryckt antisemitiska, invandringsfientliga, flyktingfientliga och rasistiska åsikter. Under 1970—talet och under större delen av 1980— talet var dessa grupper obetydliga till med— lemsantalet. De saknade ekonomiska medel och de var politiskt marginaliserade. En dra— matisk förändring har skett under de senaste tio åren såtillvida att dessa organisationer nu har börjat få en betydligt större anslutning än tidigare. Kanske viktigare ändå är att de har erhållit stora ekonomiska resurser, som möj- liggör att de kan förbättra och professionali— sera sin politiska propaganda. Det finns inga enkla förklaringar till vad som givit upphov till denna utveckling. Förklaringar måste niskor med därför sökas i samspelet mellan en mängd faktorer och villkor. En central fråga är huru—

Har rasismen tagit slut nu? 75

AV CHARLES WESTIN

vida dessa högerextremistiska aktiviteter har påverkat eller kommer att påverka den all- männa opinionen i framtiden. Uppgifterna härom är motsägelsefulla.

Tillväxten av högerextrema aktiviteter under 1990-talet Under det senaste decenniet har partier upp- stått, eller återuppstått, som exploaterar det allmänna missnöjet med arbetslöshet, skatter och framför allt invandring. Stödet för radi- kala högerpartier har ökat dramatiskt runt— om i hela Europa. Siffrorna är slående. I Antwerpen erhöll Vlaams Blok 28 procent av rösterna, Front National i Frankrike erhöll 15 procent i det senaste presidentvalet, det österrikiska Frihetspartiet fick 22 pro— cent av landets röster och i Italien har Lega Nord vunnit ett omfattande väljarstöd.

Å andra sidan tyder attitydundersökning— ar genomförda i Tyskland och Sverige, och tidigare i Danmark och Finland, på att öppen främlingsflentlighet inte har ökat bland allmänheten (WIMMER 1997; WESTIN 1993; LANGE 1996). Hur går detta ihop med valresultaten?

För det första, internationella jämförelser försvåras genom lokala skillnader i politisk

Europaåret mot rasism

kultur, erfarenheter från krig, demografiska och socioekonomiska strukturer, i den mening att det sannolikt inte finns endast en uppsättning förklaringar som skulle gälla samtliga länder. För det andra, analys av data från opinionsundersökningar innebär alltid metodologiska problem och snedvridningar — bortfall, social önskvärdhet, svarsbias etc. Undersökningar av den här typen utgör inte särskilt skarpa mätinstrument, och är inte bättre än de frågor som de består av. I Sverige föreligger en unik serie av jämförba- ra attitydundersökningar från 1969, 1981, 1987, 1993 och 1995 (WESTIN 1993, LANGE 1996). Det svenska resultatet kan inte förkla— ras med hjälp av metodologiska snedvrid- ningar, det vill säga frågor och mått som utarbetats för att mäta rasistiska attityder tyder inte på någon signifikant ökning av rasistiska eller främlingsfientliga attityder.

Observationen att omfattningen av öppen främlingsfientlighet inte har ökat strider mot uppgifterna om att antalet rasistiska förseel- ser har tilltagit betydligt under senare år i Storbritannien (BACK, KEITH OCH SOLOMOS, 1996) och Sverige (TEGSTEN 1997), fastän i Tyskland tycks det ha minskat under 1994 (WILLEMS 1996). I Sverige polisanmäldes 660 förseelser av rasistisk, främlingsfientlig eller nazistisk karaktär 1994. 1995 hade denna siffra stigit till 1 481. En betydande del av dessa brott betraktas som allvarliga: skänd— ning av judiska gravplatser, övervåld och misshandel, brandbombning och mord— brand. Tre frärnlingsfientligt relaterade mord rapporterades 1995. I Tyskland rapportera— des 6 721 förseelser 1993, och 3 491 1994 (WILLEMS 1996). Internationella jämförelser av den här typen innebär metodologiska kategoriseringsproblem. Detsamma gäller för jämförelser över tid inom ett land på grund av att kriterier för och uppfattningar av vad som anses (av polisen) vara en främ—

Har rasismen tagit slut nu?

76

lingsfientlig eller rasistisk förseelse föränd— ras. Tillväxten av rasistiska brott i Sverige kan delvis vara en effekt av ökad medveten- het bland polisen. Minskningen i Tyskland kan mycket väl ha sin grund i att polisen har blivit mer slapphänt när det gäller att kate— gorisera förseelser som främlingsfientliga.

I Sverige har antalet prenumeranter på rasistiska och främlingsfientliga publikatio— ner tilltagit, och försäljningen av så kallad 'vit makt, musik har ökat dramatiskt (Lööw 1993). Sverige är en av de större producenter- na, distributörerna och exportörerna av den här sortens musik, och försäljningen har för— sett den främlingsfientliga rörelsen med betydande ekonomiska resurser.

I en attitydundersökning bland fyra invandrargrupper i Sverige, rapporterar Lange (1997) att 67 procent av afrikanska män uppger att de har nekats arbete på grund av rasdiskriminering, 48 procent tra— kasserats på arbetsplatsen, 65 procent vägrats inträde till en restaurang, och 60 procent bli— vit öppet hotade och förolämpade på offent- liga platser. Siffrorna är något lägre för migranter från mellanöstern och Sydost- asien, men fortfarande oacceptabelt höga i ljuset av den Officiella jämlikhetspolitiken. Förutom dessa erfarenheter av förolämp— ningar och diskriminering, att dessutom utsättas för den öppna rasistiska propaganda som de nya främlingsfientliga rörelserna sprider, är det knappast förvånande att etnis- ka minoriteter, invandrare, flyktingar, och särskilt människor med icke-europeiskt ursprung, upplever rädsla inför vad framti— den har i beredskap åt dem. Denna rädsla bör också betraktas som en indikator på ökad omfattning av främlingsfientlighet bland all- mänheten. Förklaringen till de oförenliga uppgifterna tycks vara att främlingsfientliga organisationer och grupper fortfarande är

Europaåret mot rasism

tämligen marginella när det gäller antall. Däremot har de blivit mycket aktiva och de engagerar sig i sin politiska verksamhet med nyvunnen tillförsikt. De agerar utifrån före- ställningen om att de har den allmänna opi— nionens underförstådda stöd.

Sammanfattningsvis vill jag påstå att den allmänna opinionen i Europa inte (ännu) är beredd att stödja främlingsfientliga förseel- ser, och definitivt inte brott som till exempel mordbrand, eller främlingsfientligt relatera- de mord. Men en stor del av den allmänna Opinionen är allvarligt oroad för flyktingin— vandringens inverkan på och konsekvenser för samhället. Även om de frågor och instru— ment som mäter rasism och främlingsfient- lighet i ovan nämnda undersökningar inte tyder på att en förändring till det sämre har ägt rum, så har en definitiv och högst påtag— lig förändring skett i människors föreställ— ningar om invandring. I både det svenska och det tyska materialet finner vi ett starkt missnöje med invandringspolitiken. Dessa uppfattningar får stöd av en del av den all— männa opinionen som förmodligen skulle tänka sig för innan de lägger sina röster på ortodoxa nazistpartier med all utstyrsel och symbolik, men som inte är ovilliga att rösta på partier av nationell front eller missnöjes— partier som för fram invandringsfientliga åsikter.

Ny och gammal rasism

I Frankrike, Holland och Storbritannien, som har stora migrantgrupper från före detta kolonier, är rasism en högst påtaglig realitet. Nynazistiska grupper gör ingen hemlighet av det faktum att de hyser rasistiska övertygel- ser. Överallt kan man bevittna en rad hand- lingar, kränkningar, nedsättande tillmälen, diskriminering på arbetsplatsen, etc. som

inte kan uppfattas som annat än vanlig 'gam— maldags) rasism, men där förövarna förnekar att deras handlingar baseras på ringaktning av hudfärg eller något annat kroppsligt kän— netecken. Istället lyder argumentet att det är migranternas underordnade kulturella status som rättfärdigar den behandling som den utsatta parten tolkar som diskriminering.

Detta har fått några brittiska teoretiker (HALL, 1993) att hävda att rasism i dagens Europa motiveras av kulturella skillnader — kulturell rasism. De vidhåller att negativ sär- behandling av migranter inte baseras på tra— ditionella raskriterier (biologi), utan på etno— kulturella egenskaper. Migranter särbehand— las negativt på grund av att de kulturer de representerar anses vara underlägsna. Även om argumentet kan förefalla övertygande, så är den nyskapade terminologin missvisande. Enligt min'uppfattning handlar rasism om särbehandling som rättfärdigas på grundval av 'ras', mer specifikt på vad de överordnade anser vara biologisk underlägsenhet hos de underordnade. Alldeles inunder fernissan av kulturella attributioner tänker den äkta rasis- ten i termer av biologiska attributioner. En omfattande litteratur finns kring begreppet rasism (BANTON 1987; MILES 1989; LANGE 1992). Här räcker det med att säga att i ras- begreppets tidiga historia användes det för att beteckna vissa grundläggande skillnader mellan olika delar av mänskligheten. En innebörd var att dessa indelningar baserades på skilda ursprung. Med tiden, och utan tve— kan som ett resultat av de koloniala erfaren— heterna, kom begreppet dock att likställas med fysiska och fenotypiska skillnader. Det är den betydelsen som det bibehållit i egen— skap av vardagsbegrepp, långt efter det att 'ras' förkastades som ett vetenskapligt giltigt eller användbart begrepp. Forskning om iras'

' Om man antar att aktivisterna i Sverige utgör så många som 4000, vilket är en hög uppskattning, är sanno- likheten för att få med en aktivist i ett slumpmässigt, riksre presentativt urval på 2000, 1 på 2000.

Har rasismen tagit slut nu? 77 Europaåret mot rasism

handlar numera inte om någon vetenskaplig analys av sambanden mellan somatiska skill— nader hos olika delar av mänskligheten och psykologiska, personlighetsmässiga egenska- per, utan om studiet av föreställningar och uppfattningar om sådana skillnader som hyses bland den breda Forskning om Yras' handlar inte längre om

allmänheten.

fysisk antropologi, utan om socialpsykologi, attributioner och föreställningar om krop- pen. Kroppen spelar en avgörande roll i alla typer av rasism. 'Det annorlunda' definieras i termer av kroppsliga kännetecken som t.ex. hudfärg. Massiva tatueringar över hela krop- pen som manliga nynazister exponerar är ett sätt att på samma gång visa upp och dölja 'vitheten' hos den egna kroppen. Tatueringen är ett sätt med vilket den andres blick kont— rolleras. All rasism handlar i sista hand om att förneka den andres kropp. Folkmord utgör det mest extrema exemplet på förne— kelse av den andres kropp.

Främlingsfientlighet är fruktan för och antipati mot främlingen, den utomstående, och en ovillighet att släppa in honom i den egna gruppen. Ett centralt element i främ— lingsfientlig ideologi är den sociala kon— struktionen av ,det annorlunda'. Erfaren— heten av 'det annorlunda' — av olikheter, av att inte tillhöra, av det okända — motsvarar en grundläggande mänsklig erfarenhet, väsentlig för erfarenheten av socialitet, vilken endast kan införlivas genom att särskilja (WONG 1991), en uppfattning som går tillba- ka till SIMMELS (1971) provokativa analys av främlingen mitt ibland oss.

Främlingsfientligt våld beskrivs ibland som relaterat till nedbrytningen av sociala normer och familjestrukturer och till social desintegrering. Medan detta kan gälla för många av förövarna av främlingsfientligt våld, kan det i bästa fall endast utgöra en del—

Har rasismen tagit slut nu?

78

förklaring. Dessutom tenderar etnocentriskt och främlingsfientligt våld att ofta förekom- ma i starkt integrerade samhällen, där lojali- tetsband till familj, släkt och etniska grupper fungerar som viktiga mekanismer för inte— gration (WILLEMS 1995).

Mot en förklaring Främlingsfientligt våld kan inte förklaras med personlighetsproblem. Förövare av främlingsfientligt våld är vanligtvis unga mån, de flesta under 20 år. De har svaga skolbetyg, många har hoppat av skolan och några är långtidsarbetslösa. Ganska många har ett kriminth förflutet och ofta har de vuxit upp i arbetarklassmiljö. Många lockas av skinnskallerörelsen. De representerar sociala grupper som upplever konkurrens från invandrare och flyktingar på arbets— marknaden, på bostadsmarknaden och på läktenskapsmarknaden'. Skinnskallekultur- en, som ursprungligen utvecklades inom den brittiska arbetarklassen, har exporterats till en rad andra europeiska länder. Skinnskalle— kulturen är i sig en identitet av ,det annor- lunda).

Över hela Europa har en förskjutning av den offentliga debatten ägt rum i riktning mot uteslutning och intolerans. De traditio— nellt demokratiska partierna i det politiska mittfältet, det vill säga Socialdemokraterna, Centerpartiet och de Konservativa (eller Kristdemokraterna i vissa länder) omvärde- rar nu sina idéer om migrationspolitik och de förespråkar restriktiva och begränsande be- stämmelser. Syftet är att inte förlora politis— ka poäng och att inte låta högerextremister— na fritt få exploatera denna opinion. Man kan därför hävda, att detta är ett sätt att kontrollera extremistpartiernas frammarsch. Det kan dock vara ett riskabelt sätt att göra det på.

Europaåret mot rasism

En högst avgörande faktor i detta sam— manhang har varit den kontinuerliga tillväx— ten av flyktinginvandring till Västeuropa under senare delen av 1980-talet. Sedan arbetskraftsinvandringen stoppades i början på 1970—talet, har asylsökandet utgjort den viktigaste drivkraften i de migrationsproces— ser som berört Västeuropa. Nätverk har byggts upp mellan mottagarländer i väst och sändarländer i Mellanöstern, Nordafrika och västra Asien. Kriget i Bosnien gav upphov till en omfattande flyktingström inom Europa. Antalet asylsökande var under dessa år av en sådan storlek att själva asylbegreppet urholkades. Detta gäller speciellt för Tyskland, som har varit den huvudsakliga destinationen för asylsökande i Europa.

Det kalla krigets slut är också en viktig faktor att beakta. Det har inte bara omfor— mat våra föreställningar om världen i termer av kontrasterande identiteter, utan också öppnat för nya migrationssystem och ökad ekonomisk konkurrens. Under det kalla kri— get kontrasterades västerländska sjålvföre- ställningar att vara liberala, demokratiska välfärdsstater med sovjetbyråkrati och kom- munistisk totalitarism. Flera försök av cent- raleuropeiska stater att få till stånd en förän- dring av det politiska systemet slogs ned bru- talt och effektivt av sovjetkontrollerade mili— tära styrkor. För en majoritet i väst var det helt uppenbart att kommunism var en ideo— logi om grundläggande västerländska värde— ringar om frihet och social välfärd, mark— nadsekonomi och modernitet. I några väster— ländska samhällen var kommunistpartierna ganska stora till medlemsantalet. Detta var fallet i Italien, Frankrike, Grekland och Finland. Men av uppenbara orsaker fanns inga ryska eller östeuropeiska kommunister i Västeuropa.

Efter Sovjetkommunismens fall 1991, har muslimsk fundamentalism tagit dess plats

Har rasismen tagit slut nu? 79

som yttersta kontrasterande identitet. Denna process var på god väg i Iran genom gisslan— dramat på den amerikanska ambassaden i Teheran. Trots att Saddam Hussein i Irak och Moammar Qtdaffi i Libyen inte är asso— cierade till muslimsk fundamentalism, utnämnde de också Väst, USA och Israel till sina yttersta fiender. Detta underströks under den irakiska invasionen av Kuwait och det efterföljande Gulfkriget. En markant skillnad med Islam som den kontrasterande identiteten, till ett demokratiskt, fritt och ekonomiskt utvecklat västerländskt samhäl- le, jämfört med Sovjetkommunismen, är närvaron av ett tämligen stort antal muslims— ka migranter i Västeuropa från Mellan— östern, den indiska subkontinenten, Mahgreb och Turkiet. Den kontrasterande identiteten, 'det annorlunda', finns mitt i Europa. Detta var inte fallet med Sovjet— kommunismen.

Extremistgrupper på den politiska höger- kanten inriktar sig på att använda våld och vinner åter styrka och 'erkånnande'. Några analytiker hävdar att högerextrema organisa— tioner har vunnit ny styrka genom frånvaron av kraftigt och tydligt avståndstagande från det politiska etablissemangets sida. Trots det faktum att Socialdemokrater för närvarande har regeringsmakten i 13 av EU:s 15 med— lemsstater, har den politiska mittpunkten förskjutits något åt höger när det gäller invandring. Missnöjespartier och högerext- rema partier som exploaterar en frustrerad opinion genom att peka på invandring som en av de grundläggande orsakerna till arbets— löshet, ekonomiska nedskärningar, brottslig— het, och social konflikt, tvingar andra partier att inta mer restriktiva ståndpunkter om invandring och flyktingar.

Europa möter nu konsekvenserna av en oundviklig övergång mot ett postindustriellt

Europaåret mot rasism

samhälle med dess höga nivåer av strukturell arbetslöshet. Varken tung industri eller den offentliga sektorn kan skapa okvalificerade arbeten i sådan utsträckning att det påtagligt skulle ändra arbetslöshetsnivåerna. Oför— mågan hos det politiska systemet att ta itu med dessa strukturella problem kan mycket väl vara relaterat till det faktum att parti— strukturer och de ideologier som de ansluter sig till i grund och botten härrör från 1800— talets erfarenheter. Generationsklyftor bidrar till problemen. Unga människor finner det allt svårare att få in en fot på arbetsmarkna— den och möter konkurrens från invandrare över fåtaliga arbetstillfällen. Medelålders personer med tryggade arbetsförhållanden försvarar sina intressen. Social uteslutning drabbar grupper som är på väg in på arbets— marknaden — unga och invandrare. Man skulle kunna säga att för fyrtio år sedan fanns ett överflöd av arbetstillfällen i Västeuropa, men begränsade möjligheter att skaffa sig god utbildning. Idag finns ett överflöd på utbildningsmöjligheter, men det råder brist på arbeten.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konsta— tera att invandringspolitiken har blivit allt— mer restriktiv sedan början på 1970—talet, och att restriktionerna nu har utvidgats till att omfatta även politiska migranter och familjeåterföreningar. Flyktingar möter en allt mer kritisk allmän opinion, en ökning av rasistiska handlingar, och ett växande folkligt stöd för högerextremistiska partier. En mar- kant tillväxt av högerextrema politiska akti- viteter och ett tilltagande av våld riktat mot invandrare, flyktingar, och minoriteter har ägt rum i en rad europeiska städer. Nynazistiska nätverk och fascistiska organi- sationer etablerar sig över nationsgränser. Nationalistisk ideologi breder ut sig runtom i Europa och genererar en ond cirkel av soci- al uteslutning, intolerans, och misstro mot

Har rasismen tagit slut nu? 80

demokratiska lösningar. Invandrare och flyk- tingar accepterar dock knappast rollen som passiva offer för rasistiskt våld, utan tenderar att mobilisera motkrafter. Ett sätt att beskri- va denna utveckling är således i termer av en allt större polarisering.

Politik och den allmänna opinionen En central fråga är i vilken utsträckning den restriktiva invandringspolitiken har påver- kats av kritiska uppfattningar inom den all— männa opinionen. Eller är det omvändning— en som gäller? Har regeringars försök att minska tillströmningen av flyktingar påver- kat den allmänna opinionen i en negativ riktning?

Modellen som föreslås här fokuserar på nationell invandrings— och integrationspoli- tik; den allmänna opinionen; högerextremis- tisk, nationalistisk, rasistisk och främlingsfi- entlig aktivism, och invandrares och etniska minoriteters föreställningar om och reaktio— ner på främlingsfientligt våld. Dessa är de fyra fixeringspunkterna. Ovanför detta, bild— ligt talat, finns de faktiska och givna realite— tema som rör migrationstryck, global ekono— mi, och EU:s regelverk och målsättningar vad gäller migration och integration. Dessa dimensioner går in varandra och påverkar varandra på ett inte helt okomplicerat sätt. (Made/l se nästa sida)

Europaåret mot rasism

MIGRATIONS- EU:s

GLOBAL EKONOMI

/

MÅLSÄTTNINGAR

!

NATIONELL INVANDRINGS- OCH INTEGRATIONSPOLITIK

TRYCK

X

HÖGEREXTREM, NATIONALISTISK. FRÄMLINGSFIENTLIG AKTIVISM

X

MIGRANTERS

FÖRESTÄLLNINGAR OM ocn REAKTIONER PÅ FRÄMLINGS- EIENTLIGT VÅLD

/

DEN ALLMÄNNA OPINIONEN

Praktiskt taget alla EU:s medlemsländer erfar ett allt större migrationstryck och ökade ekonomiska problem — budgetunder- skott, strukturell arbetslöshet etc. EU:s huvudsakliga målsättning är att stimulera ekonomisk utveckling för att på så sätt främ— ja en fredlig integration av Europas stater. Dessa faktorer — migrationstryck och globa- la ekonomiska problem — är högst betydelse— fulla för utformningen av en nationell

Har rasismen tagit slut nu? 81

invandrings— och integrationspolitik i de olika medlemsländerna.

Den nationella invandrings— och integra— tionspolitiken representerar ett centralt fokus. Denna politik påverkas uppenbarligen av de ovan nämnda givna faktorerna. Invandringspolitikens syfte är att kontrollera invandring. lntegrationspolitikens syfte är att få etniska relationer som invandringen

Europaåret mot rasism

resulterar i att fungera utan negativa sam— hällskonsekvenser, och att underlätta vägen in i samhället för invandrarminoriteter, spe— ciellt inom viktiga domäner som arbetsmark— nad, bostadsmarknad och utbildning.

Nationell politik påverkas emellertid i detta avseende också av den allmänna opini- onen. Politiska partier och politiker är inte okänsliga för folkliga åsiktsmanifestationer, betydande förändringar i den allmänna opi— nionen, eller uttryck för allmänt missnöje. Man skulle kunna säga att den allmänna opi- nionen begränsar en regerings manöverut— rymme med några procent.

Den allmänna opinionen representerar självklart ett brett spektrum av åsikter, av vilka några står i total motsats till varandra. Icke desto mindre är det meningsfullt att tala om vissa åsiktstendenser, tyngdpunkter om man så vill, vilka varierar med tiden, delvis som ett resultat av direkt opinionsbildning, delvis som ett resultat av människors anpass- ning till förändrade villkor och realiteter i vardagslivet. Media spelar en viktig roll i opinionsbildningen, och mer så, tycks det, genom att förstärka redan existerande opi— nionsrörelser än att agera som självständiga opinionsbildare. Det är självklart så att opi- nionsförändringar påverkas av vad som hän- der utanför den opinionsmässiga tyngd— punkten. Om den allmänna opinionen i varje specifik fråga kan uppfattas som ett kontinu— um av åsikter, då innebär varje opinionsför- ändring en (svag) förskjutning av tyngd— punkten i riktning mot en av extrempolerna.

Rörelser som verkar vid de politiska ytter- kanterna kanske inte förväntar sig att få stort opinionsmässigt stöd. Likväl påverkar poli— tisk mobilisering av extremistgrupper den allmänna opinionen i termer av förskjutning av tyngdpunkter, så att säga. Föreställningar,

Har rasismen tagit slut nu? 82

representationer, värderingar, talesätt, ned— sättande skämt och stereotyper tränger sig in mot mitten långt utanför kretsen av engage- rade aktivister. Ord som tidigare inte ansågs acceptabla att använda kan, om de är effekt— fulla och lättlärda, plötsligt spridas och så småningom komma att bli accepterade.

främlingsfientliga och högerextrema organisationer blir nu alltmer aktiva. De har bidragit starkt till polarise- ringen av den allmänna opinionen. Flertalet

Nynazistiska,

indikationer i en rad europeiska länder pekar mot det faktum att tyngdpunkten angående åsikter om invandring och integration har förskjutits i riktning mot mer restriktivitet och ett mindre allmänt accepterande av flyk— tingar. För mindre än tio år sedan kunde knappast någon föreställa sig att nazister skulle vara på marsch igen.

Reaktionerna på främlingsfientligt våld från de kategorier som är dess offer påverkar också den allmänna opinionen. Motkrafter mobiliseras. De flesta människor accepterar inte att man använder våld mot våld, utan lutar sig hellre mot demokratins moraliska styrka, rationellt tänkande, och solidaritet. Grupper kan emellertid, i synnerhet om de upplever att de inte har myndigheters skydd, vara beredda till självförsvar, eller till och med gå till motattack med våld.

En nyckelfråga lyder alltså: Hur påverkar invandrings— och integrationspolitik den all— männa opinionen? På vilket sätt förstärker de mentaliteter, stereotyper och förväntning- ar? Hur påverkar de föreställningar om invandrare? Regering och riksdag är de vik- tigaste opinionsbildarna. Lagstiftning som antas är ämnad att påverka allmänt beteende, seder och bruk, och åtminstone indirekt (även) åsikter. I förlängningen av detta måste vi fråga oss vilken inverkan EU:s politik kan

Europaåret mot rasism

tänkas få för grupprelationerna i Europa? Vilka följder har konsolideringen av Europa (som vissa kritiker talar om i termer av 'Fästning Europa') för folkgrupper med icke— europeiskt ursprung som är bosatta i Europa? Relationer och samspel mellan dessa faktorer, eller fokuseringspunkter, behöver analyseras teoretiskt och empiriskt.

Betydande satsningar pågår att formulera en gemensam europeisk kontrollpolitik. Denna kontroll är tänkt att vara mer effektiv och mer restriktiv än den varit tidigare och harmoniserad inom EU. Samtidigt tas emel— lertid interna gränser bort i avsikt att skapa en europeisk region med fri rörlighet för arbetskraft som endast gäller medborgare i EU. Enligt Schengenavtalet har asylsökande som avvisas från ett land ingen rättighet att resa in i övriga länder. Information ska utby— tas mellan stater beträffande tidiga varnings- signaler på nya migrationsströmmar, och om färdvägar och hemliga organisationer som är inblandade i illegal invandring. Åtgärder som vidtas av en stat som kan få konsekven— ser för andra stater etc. är en annan aspekt på denna informationsspridning. Pessimistiska framtidsprognoser presenteras av experter som hävdar att den internationella migratio- nen från syd till nord och från öst till väst snart kommer att vara oproportionerligt stor i förhållande till de resurser som avsatts för integrering av migrantpopulationer in i vård— samhället, förutsatt att inte radikala åtgärder vidtas snarast (APPLEYARD 1991; BROCH— MANN 1996).

Traditionella statsvetenskapliga modeller baseras på nationella ramverk. Vissa arbeten fokuserar på transnationella situationer; men mera sällan analyseras interaktionen mellan dessa två nivåer. Med tanke på den snabba utvecklingen av den europeiska gemenska— pen till en europeisk union, är det också av

Har rasismen tagit slut nu? 83

stor betydelse att analysera dels försöken att utveckla och implementera en gemensam europeisk invandringspolitik genom att koordinera nationell politik, genom att utveckla utbyte av information etc., och dels de verkningar dessa åtgärder kan få på det allmänna opinionsbildandet.

Medborgarskap är ett viktigt begrepp på den här nivån: helt lagligt får selektiv och diskriminerande åtskillnad göras i termer av medborgarskap. Endast medborgare har den ovillkorliga rätten att bosätta sig och leva i det land som tillerkänt dern medborgarska— pet, och att återinträda efter en utomlandsre- sa. I invandringsländer är många migranter permanent bosatta utan att vara medborgare i detta land. Vad betyder detta i ett europe— iskt perspektiv? Och hur påverkas medbor— garskapsbegreppet av den europeiska inte— grationsprocessen?

Europa måste inse att mångkulturalism kommer att vara en demografisk realitet i framtiden (ATCHISON 1993). Frågan är om Europa är villigt att acceptera den demogra— fiska realiteten där människor med olika kul— turella ursprung lever sida vid sida (demo— grafisk mångkulturalism), om Europa är vil— ligt att sätta värde på kulturell mångfald (holistisk mångkulturalism), och slutligen om Europa är villigt att framhäva den roll som politiska processer har i etniska relatio— ner och legitimeringen av etniska grupper (politisk mångkulturalism).

Översättning Catarina Nyberg

REFERENSER

APPLEYARD, R r991. Internatian Migration. Challenge for fbe Ninetier. Geneva: International Organisation for Migration.

ATCHISON, ]. 1993. 'The Symbian: ofArsimilation and Multiculturalirml In GAMAGE, s. (Ed.),

Europaåret mot rasism

A Question of Power and Survival. Studies on Assimilation, Pluralism and Multiculturalism in

Australia. Armidale: University of New England.

BACK, L., KEITH, M. & SOLOMOS, ]. 1996. "Ethnology, Race and Neo—Fascism in a Digital Åge: The New Modalities of Racist Culture”. Patterns of Prejudice, Vol. 30, No.2, 3—27.

BANTON, M. 1987. Racial Theories. Cambridge: Cambridge University Press.

BAUMGARTL, a. & FAVELL, A. (Eds) 1995. New Xenophobia in Europe. London: Kluwer Law International.

BJÖRGO, T. & WITTE, R. 1993. London: McMillan.

BROCHMANN, G. 1996. European Integration and Immigration from Third Countries. Oslo: Scandinavian University Press.

CARTER, F. w., FRENCH, R. A. & SALT, ]. 1993. International Migration between East and West in Europe'. Ethnic and Racial Studies, Vol. 16, No. 3, 467—491.

DANIEL, E. v. & KNUDSEN, ]. c. (EDS.) 1995. Mistrusting Refugees. Berkeley: University of California Press.

ESCALONA, A. & BLACK, R. 1995. 'Refugees in Western Europe: Bibliographie Review and State of the Art'. Journal of Refugee Studies, Vol. 8, No. 4, 364-389.

FERNHOUT, R. 1993. 'Europe 1993 and its refugees”. Ethnic and Racial Studies. Vol. 16, No. 3, 492—506. 'Foreigners out”. Xenophobia and Right— Wing Violence in Germany'. New York: Human Rights Watch. 1992. 'Germany for Germans”. Xenophobia and Racist Violence in Germany. New York: Human Rights Watch. 1995.

GILROY, P. 1987. There ain't no Black in the Union jack. London: Hutchinson.

GILROY, P. 1993. The Black Atlantic. Modernity and Double Consciousness. London: Verso.

HALL, S. 1993. 'Culture, Community, Nation,. Cultural Studies, 7, 349—63.

I—IAMMAR, T. 1990. Democracy and the Nation State. Aldershot: Avebury.

HUTCHINSON, ]. & SMITH A. D. (EDS.) 1994. Nationalism. Oxford: Oxford University Press.

LANGE, A. 1996. Den svårfångade toleransen. Stockholm: CEIFO.

LANGE, A. 1997. Immigrants on Discrimination II. Stockholm: CEIFO. Lööw, H. 1993. 'The Cult ofViolence: The Swedish

Har rasismen tagit slut nu? 84

Racist Counterculture'. In T. BJÖRGO and R. WITTE (Eds) Racist Violence in Europe. London: McMillans.

MILES, R. 1989. Racism. London: Routledge.

SIMMEL, G. 1971. 'The Stranger'. In On Individuality and Social Forms. Chicago: The University of Chicago Press.

TEGSTEN, A. 1997. Brottslighet med en politisk dimen- sion kopplad till rikets inre sakerhet under 1994 och 1995. Stockholm: Säkerhetspolisen.

WESTIN, C. 1993. Immigration to Sweden 1940—1990 and the response of the public opinion'. Migration. A European Journal of International Migration and Ethnic Relations. Vol .18, NO. 2, 143—70.

WILLEMS, H. 1996. 'Right—wing Extremism, Racism or Youth Violence? Explaining Violence against Foreigners in Germany'. New Community, Vol. 21, No. 4, 501—523.

WIMMER, A. 1997. 'Explaining Xenophabia and Racism:A Critical Review tf Current Research Åpproaches'. Ethnic and Racial Studies. Vol. 20, No. 1, 17—41.

WITTE, R. 1996. 'Racist Violence in Western Europe'. New Community, Vol. 21, No. 4. 489—500.

WONG, D. 1991. Hsylum as a Relationship chtherness: A Study of Asylum Holders in Nuremburg, Germany”. Journal of Refugee Studies. Vol. 4, No. 2, 150-163.

WTULICH, ]. 1994. American Xenophobia and the Slav Immigrant. A Living Legacy cnyind and Spirit. New York: Columbia University Press.

ZETTER, R. 1991. 'Labelling Refugees: Forming and

Transforming identity). Journal of Refugee Studies. Vol. 4, No. 1, 39—62.

Europaåret mot rasism

Lili Assefa artist promotion manager, Stockholm

Invandrare typ 1: ”the hit man”

Hela sanningen får inte plats i en rubrik — hur fet den än är. Nu har Sveriges alla grundskolor och gymnasier fått arbetsmaterialet "Hur är läget?". Baserat på händelser vi läser om i våra dagstidningar. är materialet ett funktionellt verktyg för varje elev, klass och lärare - i arbetet mot rasism och fördomar.

Vill du veta mer om "Hur är läget?" — ring Tidningen i Skolan Stockholm 08-725 99 00 eller Europaåret mot rasism 08-405 10 00.

I 997 tumma...

Tidningen i Skolan Stockholm I SAMARBETE MED ELEVORGANISATIONEN. HEM OCH SKOLA, LÅRARFOR»

. AFTONBLADET. DAGENS NYHETER. SUNDET. LÄRARNAS RIKSFORBUND. SKOLLEDARNA OCH UTBILDNINGSRADION. mot I'GSISITI EXPRESSEN. SVENSKA "Annuli"

Har rasismen tagit slut nu? 85 Europaåret mot rasism

RIFIFI/FOTOGRAFI LENA KOLLER

Ett långt år till ända 1997 01 01 - 1998 06 30

"Ändrar vi inte någonting där på djupet, så kommer vi att för evigt syssla med att försöka lösa konsek- venserna av problemet och aldrig själva problemet." Ord ur ett av talen på Europaåret mot rasisms avslutningskonferens den 15 juni 1998. Ord som beskriver lite av kom- mitténs intentioner, för det är under ytan som kommittén Försökt gräva genom de projekt som den dragit igång under sin verksamhetstid.

Den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism avslutade sin verksam- het den 30 juni 1998, men den officiella avslut- ningskonferensen hölls alltså redan den 15 juni. På denna erbjöd kommittén mötesplatser och erfarenhetsutbyte för alla som arbetar mot eller vill börja arbeta mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism. Ett femtontal organisationer, företag, myndigheter osv visade i ord, ljud, bild och skrift hur och med vad de arbetar. Och ytterligare några medverkade via länk. Konferensen var uppkopplad på nätet och bland andra MONA SAHLIN "chattade", dvs kommunice- rade per dator, med antirasistiskt engagerade personer i bl. a. Ronneby, Göteborg, Kristianstad och Malmö.

Men avslutningskonferensen var också kom- mitténs sätt att inför allmänheten överlämna stafettpinnar till olika myndigheter, inte minst till det nya Integrationsverket. Eftersom kommit- tén valt att inrikta sig på långsiktiga processer och konkreta åtgärder, som skulle kunna leva vidare efter Europaårets slut, så presenterade Mona Sahlin i sitt avslutningstal flera förslag till hur fördomar och främlingsfientlighet kan mot- verkas i vårt svenska samhälle. Kommitténs för- slag överlämnas formellt till integrationsminister LARS ENGQVIST den 20 juli 1998 och finns pre—

Har rasismen tagit slut nu? 86

senterade i en sammanfattning på sidan 90 i denna antologi.

Blodigare än man kunde tro Men avslutningskonferensen bjöd på mer, såväl ett spännande samtal om hur vi i framtiden kan och bör arbeta mot rasism med bland andra RITVA och KEIJO BERG, MAGDA EGGENS, BENNY GRUNFELD, FERENC GÖNDÖR, MARCUZ HAILE, EME- RICH ROTH och SIOMA ZUBICKY som den uppskat- tade föreställningen "Mångfald", en interaktiv teater utförd av Vardagens Dramatik. Det bjöds dessutom på tal av integrationsminister LARS ENGQVIST, sång av artisten RIKARD WOLFF och — inte minst — ett starkt och uppfordrande tal av JASENKO seumowc, konstnärlig ledare vid Göteborgs stadsteater.

"Det är uppenbart att de här frågorna är bland de viktigaste vi har, inte bara nu utan också i det nästkommande seklet. Och det är också uppenbart att nästan hela det här århundradet handlat om de här frågorna och att utgången ofta varit blodigare än man kunde tro. Låt mig bara för en liten stund påminna om att bara i detta sekel har man mördat fler männis- kor än i alla andra sekel sammanlagt och att i de flesta fall har en av anledningarna varit just rasism, nationalism och främlingsfientlighet", sade Jasenko och påminde om händelserna i hans hemland, det forna Jugoslavien.

Men att minnas ondskan räcker inte, det "är bara en av förutsättningarna... minnet måste för— ädlas med förståelsen”, betonade han.

Och just förståelsen samt insikten om att vi aktivt måste jobba med dessa frågor för att det mångkulturella Sverige skall bli och vara ett sam- hälle för alla sina medborgare, är vad Europaåret mot rasism velat lyfta fram.

Läs gärna Jasenko Selimovics tal i sin hel- het här på nästa sida.

Europaåret mot rasism

Kära vänner, och herrar...

DET FINNS MER ELLER mindre viktiga prob- lem och frågeställningar som ständigt måste diskuteras, och rasism, nationalism och främlingsfientlighet är verkligen en av de viktigaste. Men det finns också mer eller mindre obligatoriska sätt att hantera de här frågorna på, vars politiska korrekthet och "kliche'fiering" nästan alltid lyckas ta udden av den styrka och den tragedi som de här frå— gorna bär med sig.

Och den här dubbelheten är faktiskt skrämmande, åtminstone för mig. Det är uppenbart att de här frågorna är bland de viktigaste vi har, inte bara nu utan också i det nästkommande seklet. Och det är också uppenbart att nästan hela det här århundra— det handlat om de här frågorna och att utgången ofta varit blodigare än man kunde tro. Låt mig bara för en liten stund påminna om att bara i detta sekel har man mördat fler

Har rasismen tagit slut nu?

mina damer

87

Jasenko Selimovic. Foto: Lars Nyman/DN

människor än i alla andra sekel sammanlagt och att i de flesta fall har en av anledningar— na varit just rasism, nationalism och främ- lingsfientlighet.

Kanske är det just därför som vi inte kan undvika att föra en diskussion om de här frå— gorna, men det är kanske också så att frågor— nas skrämmande tyngd gör att vi underskat— tar vikten av sättet att diskutera dem på.

ocn VARI LIGGER PROBLEMET? För mig lig— ger det först och främst i distansen. Distan— sen från själva problemets kärna, från själva händelsen. Distansen som gör att en våldta- gen mamma, en ihjälgasad leksaksbil eller ett förstört familjealbum förvandlas till ansikts— lösa siffror, till miljoner flyktingar och ihop- skrapade museer. Distansen som gör att hela nationer och folkgrupper försvinner på en halvsida i nån historiebok och som PETER

Europaåret mot rasism

ENGLUND uttryckte det en gång: distansen som tvingar oss att mer och mer adjektivise- ra beskrivningarna av dessa händelser för att på det sättet försöka fylla det hål som upp- står. De på riktigt våldtagna kvinnorna i Bosnien, en av dem är min väninna SUADA från Srebrenica som lade sig under en illa— luktande pojke för att köpa sig fri lejd till sin kärlek i Sarajevo, förvandlades bara några timmar efter det i någon tidningsspalt till "en oerhörd tragedi av nästan ofattbar storlek".

Tillåt mig därför, med respekt för Suada och alla andra hennes systrar, att nämna några fler problem som jag har påträffat i mina försök att hantera de här frågorna, allt i hoppet att en renare diskurs och ett ifråga- sättande av de rutiner vi redan har hunnit etablera skulle kunna hjälpa oss att lättare och bättre handskas med dessa frågor.

DISTANSEN ÄR SOM SAGT inte enda problemet. Det finns en dos av oförsiktighet och schablonise— ring där också, som smiter in i våra diskussioner och debatter. Och ett av de mest kända exemp— len är den ständigt upprepade meningen om att vi måste min— nas för att det inte ska upprepas. Men kriget i forna Jugoslavien visade oss att det är en farlig halvsanning. Det finns få natio- ner som mindes så mycket och som vårdade sin historia så ordentligt och det upprepades ändå. I de mest konfliktfyllda områden i världen idag träffar man hela tiden på människor som minns. Som minns ordent— ligt mycket. Och i själva minnet hämtar kraft för nästkommande slag och konflikt.

Har rasismen tagit slut nu? 88

Minnet i sig är bara en av för— utsättningarna, en nödvändig förutsättning, men tyvärr inte tillräcklig. Minnet måste förädlas med förståelsen. Måste bearbe- tas. Måste handskas försiktigt med. Och först när vi har gjort detta finns kanske en chans att upptäcka de andra delarna som saknats i det komplicerade puss— let.

EN AV DE DELAR SOM JAG HAR SAKNAT i hela mitt liv är att jag aldrig tidigare utvecklade någon allvarligare förståelse för bödlar. För offer, visst, men offer väljer man inte att bli - det blir man bara. Men bödlar? De som har utfört allt det där värsta. De som har skurit upp magen på gravida kvinnor, de som har lekt olika lekar med levande människors huvuden. Det enda man hörde då och då var att de inte var människor, att de var odjur. Och jag kan förstå att det är väldigt svårt att utveckla förståelse för en sådan människa, särskilt om man är uppvuxen med tron att människan är god i grunden, men det visade sig i det kriget — som jag har framför mina inre ögon rätt ofta - att det var vanliga poj- kar, precis som jag och precis som alla andra. Inte psykiskt sjuka, inte störda, inte krimi— nella, inte ens okänsliga. Vanliga. Som vi. Precis som vi. Det var först då det slog mig att det verkligen är nödvändigt att förstå dem, att förstå hur de har hamnat där, vilken är vägen dit och vad är den kantad av. Just för att det är nödvändigt att känna igen vägen om man vill kunna stoppa sig själv.

OCH DET ÄR DET SVÅRA. Att förstå att det är vi som utför de handlingarna, att det är vi som mördar. Inte de, vi. Vanliga pojkar som inte ens blivit slagna när de växte upp. Efteråt heter de ofta någonting känt och

Europaåret mot rasism

konstigt, men innan heter de som våra barn. Och det är det som är det tragiska: att de är våra barn. Att förstå detta är inte så svårt egentligen, utan snarare kantat av vår ovilja att göra det. Vi vill inte förstå att det händer. Och att det händer här och inte där. Inte i Somalia, inte i Bosnien, utan här i Stockholm, i Klippan, i polishuset. Det är faktiskt så att den där önskan att blunda för sådana möjligheter och förflytta ondskan till något annat ställe i världen är väldigt mänsk- lig, men denna önskan är också ett villkor för att det ska hända här. Ett av de Villkor för att sådana saker ska kunna hända är att det finns människor som påstår att det inte kan hända. Inte här. Inte med oss.

ocn DET ÄR LÄTT ATT TÄNKA SÄ. För när man går förbi de små patetiska skinheads— gången på våra gator, så kan man knappast känna att det är jag som är där. Uppen- barligen är det människor som ser annorlun- da ut, som pratar en aning annorlunda eller till och med ibland rör sig lite annorlunda beroende på blodmängden i spriten. Men problemet har aldrig varit dem, rasister eller skinheadsgäng på våra gator. Problemet är att de är ett synligt uttryck för den dolda rasism som finns under samhällets yta. Det är de som har uppfattat som sin uppgift, som de Själva definierar den, "att säga allt det där som alla tycker fast ingen vågar säga". Och de orden är inte deras. Förmodligen vet de inte om det, men de orden är faktiskt Raskolnikovs ord ur Brott och Straff av Dos- TOJEVSKI.

Och på samma sätt som Dostojevski redan förra seklet beskrev Raskolnikov som en produkt av det samhälle han bodde i, så är de här pojkarna ett något lättvindigt uttryck för ett mycket djupare problem. Nämligen att vi lever i ett samhälle som på ett mycket klumpigt sätt skickar farliga signaler, inte bara till de här pojkarna utan också till resten

Har rasismen tagit slut nu?

av befolkningen. Ett samhälle som anser att krigskungar är värda ett minnesmärke (även om ursäkten är att de kommer från 1600- talet), ett samhälle som stänger Sina gränser för hjälpbehövande flyktingar och ett sam— hälle som skiljer på människor från vårt land och andra länder kommer kanske någon gång att bli av med dessa pojkgäng på våra gator, men det blir aldrig av med den dolda rasismen som de här pojkarna är det synliga uttrycket för. Ändrar vi inte någonting där på djupet, så kommer vi för evigt att syssla med att försöka lösa konsekvenserna av problemet och aldrig själva problemet.

Jag hoppas att det här året mot rasism, och den här konferensen, är en början av det väsentliga arbete vi har framför oss.

Tack för er uppmärksamhet! JASENKO SELIMOVIC

89 Europaåret mot rasism

Europaåret mot rasism Verksamhet, tankar och förslag

Den 23 juli 1996 antog EU en resolution om att 1997 skulle vara ”Europaåret mot rasism”. Syftet var att visa att rasism och främ- lingsfientlighet hotar grundläggan- de mänskliga rättigheter, uppmuntra till diskussion och främja erfarenhetsutbyte. Varje medlemsstat uppmanades att till- sätta en nationell samordnings- kommitté.

Den svenska kommittén för Europaåret mot rasism inriktade sin verksamhet på konkreta åtgär- der som skulle kunna leva vidare efter Europaårets slut. Detta skul- le inte få bli en kortlivad och på sikt verkningslös ”kampanj”.

Har rasismen tagit slut nu? 90

Kommitténs verksamhet

En lång rad aktiviteter har genomförts inom ramen för Europaåret mot rasism. Här är några exempel:

Mångfald & Möjligheter — ett mångfaldsmagasin som sänts till samtliga arbetsplatser med fler än 50 anställda.

"Vardagens Dramatik" — tillsammans med Utveck— lingsrådet för den statliga sektorn har kommittén tagit fram en teaterförest'a'llning om etniska relatio— ner och vikten av mångfald i arbetslivet.

"Hur är läget” — studiematerial till skolor som sänts till samtliga grund— och gymnasieskolor.

Pow-Wow — lokala rådslag mot rasism på ett 25-tal olika skolor från norr till söder.

En stipendiefond, som ger journalister möjlighet att öka sina kunskaper om invandrares och minori— teters villkor, har instiftats på initiativ av kommit- tén.

Samarbete med bostadsföretag för att bryta segre— gationen och skapa lokalt engagemang mot främ— lingsfientlighet i områden med typiska "miljonprog-

ramsproblem".

Nils Holgersson — ett samarbete med bl.a. Riks— teaterns mångkulturella ensemble Shikasta kring en föreställning om Nils resa genom ett nytt Sverige.

"Starta vågen” - tillsammans med Riksidrottsför— bundet har kommittén finansierat projekt som ska motverka rasism och främja integration inom idrottsrörelsen.

En quick response-funktion kommer att inrättas under huvudmannaskap av Röda Korsets ungdoms— förbund på initiativ och med ekonomiskt Stöd av kommittén.

Opinionsbildning i form av nyhetsbrev, pressbear— betning och debattartiklar.

Ett stort antal konferenser, seminarier, workshops och personliga samtal har genomförts under året om bl.a. mångfald i arbetslivet, lärarutbildningen, diskrimineringslagstiftningen och bilden av Sverige i medierna.

Europaåret mot rasism

Diskussion och förslag

Kommittén har inte haft något uttryckligt upp- drag att lägga förslag. I sitt arbete har man dock inte kunnat undvika att se behov av en rad åtgär— der. Vissa av de förslag kommittén presenterar är konkreta, andra mer visionära. Men samtliga är viktiga steg på vägen mot ett mångkulturth samhälle utan segregation.

Arbete Ett arbete innebär egen försörjning och självkäns— la. Ett arbete innebär också möten som kan skapa förståelse och kunskap. Därför har arbetsmarkna— den en avgörande betydelse när det gäller att minska segregationen och motverka rasism och främlingsfientlighet. Arbetet för ökad mångfald — hos regering, myndigheter, kommuner, företag och organisationer — måste intensifieras. Kommit— tén ser fyra viktiga steg på vägen mot en etniskt jämställd arbetsmarknad:

1) Ge alla samma chans — ingen får diskvalifice- ras på grund av till exempel språklig brytning eller annorlunda namn.

2) Arbeta i mångfald - övervinn rädslan för etniskt blandade arbetsmiljöer.

3) Se lönsamheten i olikheterna - den som har invandrat från ett annat land har värdefull kulturell och språklig kompetens.

4) Skapa dynamisk mångfald » verklig integra- tion - där alla anställda påverkas positivt av den etniska mångfalden.

Kommittén har Stora förhoppningar på arbets— marknadens parter och deras nybildade råd för etnisk mångfald. Sverige 2000 är också ett viktigt initiativ — genom ett medlemsskap tar företag offentlig ställning och kan utbyta erfarenheter. Institutet för Kvalitetsutveckling (SIQ) bör kunna få en ännu mer framträdande roll i arbetet för etnisk mångfald genom att till exempel införliva mångfaldsaspekten i sina kvalitetskriterier. Den offentliga sektorn, från regering till enskilda stadsdelsnämnder, måste i större utsträckning leva upp till Sitt ansvar som förebild.

Har rasismen tagit slut nu? 91

Förslag: - Alla arbetsplatser bör utse mångfaldsansvari- ga.

- Alla arbetsgivare bör ha en plan för hur man ska hantera fall av etniska trakasserier eller rasistiska tillmälen.

- Sverige 2000 bör erbjuda företag en hand- lingsplan för mångfald.

- Inrätta en mångfaldsutmärkelse för företag och organisationer - SIQ och Sverige 2000 kan ta initiativet.

- Öka den etniska mångfalden i de statliga myndigheterna - använd regleringsbreven.

- Sprid information om befintliga yrkesnätverk för personer med utländsk bakgrund.

- Sammanjämka diskrimineringslagstiftningen avseende diskriminering på grund av kön, etnicitet, funktionshinder respektive sexuell

läggning.

Skola/utbildning ,

Ett interkulturellt synsätt måste genomsyra all verksamhet i skolan, även lärarutbildningarna. Ett Sådant synsätt utgår från att alla elever är olika, med skilda erfarenheter och bakgrunder, och tyd— liggör vilka nationella och internationella om— ständigheter som formar den enskildes liv och möjligheter. Centrala begrepp är mänskliga rät- tigheter, tolerans och demokrati. Först när detta perspektiv är en självklar grund för undervisning- en kommer man på allvar att kunna ta itu med främlingsfientlighet och rasism bland elever, för— äldrar, lärare och övrig skolpersonal.

För att klara det mångkulturella samhällets krav måste kompetensen öka hos lärarna. Lärar— kåren måste avspegla befolkningens etniska sam- mansättning och lärarutbildningarna måste ta fram strategier för hur det interkulturella synsät- tet ska få genomslag i utbildningen. Lärarna behöver också fler och bättre konkreta, pedago- giska redskap som stöd i sitt dagliga arbete. Läromedlen bör ses över och en kunskaps— och idébank inrättas.

Europaåret mot rasism

Förslag: - Öka andelen studerande med utländsk bak— grund på lärarutbildningarna.

- Erbjud kompletterande ettårig utbildning till lärare med utländsk utbildning.

- Ålägg lärarutbildningarna att ta fram policy- dokument som visar hur de arbetar för att ett interkulturellt synsätt ska få genomslag i den utbildning de erbjuder.

- Utveckla och sprid arbetssättet i projektet Pow—Wow, med lokala rådslag för skolelever om främlingsfientlighet och rasism.

- Se över bilden som läromedlen ger av andra länder, religioner och kulturer.

- Skapa en kunskaps- och idébank för skolan om rasism och främlingshentlighet.

- Avsätt kommunala medel till skolanknutna organisationer, till exempel Hem & Skola och Elevorganisationen, för att utvärdera hur det interkulturella perspektivet präglar undervis- ningen.

Boende

Alltför mycket saknas i storstädernas utsatta för— ortsområden: arbetstillfällen, social och kommer— siell service, riskkapital, utbildningsmöjligheter m.m.. Socialbidragsberoende, kriminalitet och tomma lägenheter är samtidigt alltför vanligt.

Dessa områdens styrka är dynamiken, kraften och givetvis deras geografiska läge i tillväxtregio— ner. Näringslivet borde kunna hitta ut i förorterna med rätt lockbeten. En möjlighet är att låta de stödformer som finns för särskilt prioriterade glesbygdsområden också omfatta utsatta bostads— områden, något som bland annat kan innebära slopade arbetsgivaravgifter.

Stat och kommun måste också se över den offentliga servicen i de utsatta bostadsområdena med kravet påjämlikhet för ögonen. Hög kvalitet i skola, vård och omsorg höjer ett områdes attrak— tionskraft och kan vända en nedåtgående spiral.

Förslag:

- Ställ högre krav på jämlikhet vad gäller offentlig service (skola, barnomsorg, post, apotek m.m.) i storstädernas utsatta bostads-

Har rasismen tagit slut nu? 92

- Undersök möjligheten att sänka de sociala avgifterna och slopa arbetsgivaravgifterna i utsatta bostadsområden.

- Utlokalisera statlig och kommunal verksamhet till utsatta bostadsområden.

- Utveckla modeller för att räkna ut samhälls- ekonomisk vinst vid förebyggande arbete i utsatta bostadsområden.

Kultur/idrott

Genom kulturen, idrotten och religionen möts hundratusentals människor varje dag på sin fritid. Alla dessa positiva möten måste tas tillvara på ett bättre sätt i integrationsarbetet.

Statens bidragsgivning måste återspegla den etniska, religiösa och kulturella mångfalden i befolkningen. I dag är till exempel den europeis— ka konstmusiken överrepresenterad inom det offentligt stödda musiklivet. Indelningen i ”van— lig" kultur och "världskultur", dvs all kultur som inte är västerländsk, är olycklig.

Ingen folkrörelse engagerar fler ungdomar än idrottsrörelsen. Integrations— och antirasistarbetet inom idrotten måste därför få särskilt stöd — en uppgift för det nyinrättade Integrationsverket.

Religionen spelar en stor roll för många som invandrat, därför behövs mer information, diskus— sion och retlektion om andra religiösa inriktning— ar och religionens roll i det relativt sekulariserade Sverige.

Förslag:

- Kartlägg de kommunala musikskolornas verk- samhet i relation till det mångkulturella Sverige.

- Säkerställ att de statliga kulturinstitutionerna — inte minst nationalscener som Operan och Dramaten - har ett utbud som speglar mång- falden i Sveriges befolkning.

- Verka för att de konstnärliga högskolorna gör särskilda insatser för att öka andelen lärare och elever med invandrarbakgrund.

- Se över den offentliga bidragsgivningen så att den bättre återspeglar den etniska, religiö- sa och kulturella mångfalden i befolkningen.

Europaåret mot rasism

- Inrätta en särskild enhet inom Statens invandrarverk som handlägger ansökningar om visum och arbetstillstånd från kulturut- övare och idrottsmän.

Medier Alltför ofta saknas mångfaldsperspektivet i medi— ernas världsbild. Människor med utländsk bak- grund tillfrågas sällan när allmänna samhällsfrå— gor skildras. Rapporteringen innehåller generali— seringar och stereotyper. En förklaring är bristen på kunskap hos journalistkåren i frågor som rör invandring och etniska relationer. Utbildningen behöver fler inslag om mångfald och etniska rela— tioner för att kompetensen ska öka. Dessutom är det viktigt att komma till rätta med den tydliga etniska — såväl som sociala — snedrekryteringen till journalistyrket.

Förslag:

- Verka för att journalistutbildningarna gör sär— skilda insatser för att öka andelen studenter med invandrarbakgrund.

— Verka för att arbetsgivarna på mediaområdet anställer fler journalister med utländsk bak- grund.

- Vidta åtgärder för att stimulera till diskussion och reflektion inom medierna om invandring och etniska relationer.

- Inrätta särskilda högskolekurser för journalis- ter om invandring, etniska relationer, rasism och främlingsfientlighet.

- Ge medel till forskning om mediernas roll och deras skildring av det mångkulturella Sverige.

Kampen mot vardagsdiskrimineringen I Sverige 1997 händer sådant vi förknippar med apartheid eller amerikanska södern. Människor får sina ansökningshandlingar returnerade olästa, vägras inträde till restauranger, nekas socialbidrag och uppmanas att åka hem av främmande män— niskor på gatan - enbart på grund av sin hudfärg eller hårfärg eller sitt etniska ursprung. Det talas mycket om vit-makt-musik och nynazistiska demonstrationer. Men vardagsdiskrimineringen är på många sätt en större fara för stabiliteten i samhället på sikt.

Har rasismen tagit slut nu? 93

Mobilisera organisationssverige Ny lagstiftning är på väg, liksom ett Integra— tionsverk som ska arbeta mot diskriminering. Men vi måste göra mer. Facket måste bli bättre på att identifiera och åtgärda fall av etnisk diskrimi— nering. Företag och branschorganisationer måste ta offentlig ställning och ingripa mot etnisk sär— behandling. Möjligheten att inrätta lokala anti— diskrimineringsbyråer drivna av ideella organisa— tioner bör prövas.

Anpassa den offentliga verksamheten Det finns många exempel på hur god vilja slår fel — elever med invandrarbakgrund särbehandlas, arbetsförmedlingar hänvisar alla med utländsk bakgrund till särskilda tider och särskilda tjänste— män. Vi tenderar att klumpa ihop människor med vitt skilda erfarenheter och förutsättningar under begreppet "invandrare". Offentliga institutioner måste se individen och anpassa sin verksamhet till det nya, mångkulturella Sverige. Och den offent- liga sektorn måste också ställa krav på det omgi— vande samhället, t.ex. i samband med upphand- ling av varor och tjänster, men också i samband med offentliga stödåtgärder i vid bemärkelse. Skattemedel skall inte finansiera verksamhet i vil- ken etnisk diskriminering förekommer!

Tillämpa lagen! Det finns tydliga brister i hur polis och åklagare hanterar utredningar rörande brottet olaga diskri- minering. Och det är få fall av diskriminering som polisanmäls. En orsak är att de drabbade upplever att anmälningar inte leder någonvart. Samtidigt är ett fungerande rättsväsen en förutsättning för att vi ska kunna stävja vardagsdiskrimineringen. Åtgärder av olika slag, bl.a. en översyn av tillämp— ningen av lagen samt utbildningsinsatser riktade mot hela rättsväsendet, är angelägna.

Förslag: - Pröva möjligheten att inrätta lokala antidiskri- mineringsbyråer.

- Driv frågan om antidiskrimineringsklausuler i samband med offentlig upphandling. - Utred möjligheten att beakta frågan om etnisk diskriminering och mångfald i samband med offentliga stödåtgärder.

Europaåret mot rasism

— Prioritera brottsutredningar om olaga diskri- minering.

- Se över lagstiftningen om olaga diskrimine- ring.

- Ge polis-, åklagar— och domstolsväsende utbildning i frågor som rör etnisk diskriminering, rasistiskt våld m.m..

Det offentliga samtalet Det viktigaste redskapet i försvaret för demokra- tiska värden är den öppna diskussionen. Men hur undviker vi att grupper med öppet främlingsfient— liga åsikter får parlamentariskt inflytande? De folkvalda, från statsministern till kommunpoliti— ker, måste ta ställning mot varje kränkning av mänskliga rättigheter. De politiska partierna bör ha ett genomtänkt förhållningssätt för att möta fråmlingsfientliga budskap. Partierna måste också rekrytera och släppa fram fler medlemmar med utländsk bakgrund i sina organisationer. Mediernas ansvar är uppenbart. Kommittén har anslagit medel för att Röda Korsets ungdoms- förbund ska kunna inrätta en "quick response- funktion”. Målet är att nyansera debatten i frågor som rör rasism och främlingsfientlighet genom att snabbt förse massmedier, opinionsbildare och organisationer med fakta och bakgrundsinforma— tion när felaktiga uppgifter sprids om t.ex. in— vandringens kostnader eller religiösa sedvänjor. För att quick response—funktionen på sikt ska kunna fortleva och utvecklas krävs ekonomiskt stöd från regeringen.

Förslag: - Stöd "quick response-funktionen” ekono- miskt.

Det fortsatta arbetet mot rasism och främlingsfientlighet Det finns mycket för många att ta tillvara på i det arbete som bedrivits i samband med Europaåret mot rasism. Arbetet mot rasism och främlingsfi— entlighet måste fortsätta på alla plan, överallt i samhället. Vi har alla ett ansvar!

På nationell nivå har det nya Integrations— verket en central roll. Det är viktigt att verket blir

Har rasismen tagit slut nu? 94

den offensivt arbetande och pådrivande kraft som tanken varit. Det är också viktigt att kunskaper och uppgifter inte faller mellan stolarna i den omstrukturering av arbetet mot rasism och främ- lingsfientlighet som nu pågår.

På EU-nivå gjordes under Europaåret viktiga landvinningar som måste förvaltas. Efter topp— mötet i Amsterdam innehåller fördragstexten numera en allmän artikel om förbud mot diskri— minering, artikel 13. Ett europeiskt centrum för övervakning av rasism, främlingsfientlighet och antisemitism har inrättats. Och ett nätverk för

NCC:s inom EU har bildats med stöd från Europeiska kommissionen. Mot bakgrund av de resultat som uppnåtts under Europaåret lade kommissionen i mars 1998 fram en handlingsplan för att bekämpa rasismen inom EU fram till mil- lennieskiftet.

Kommittén menar att regeringen, inför och under Sveriges ordförandeskap i EU 2001, bör spela en aktiv roll. Det är viktigt att man stödjer den kontaktgrupp som bildats av svenska NGO:s, vars uppgift bl.a. är att följa vad som händer på EU-nivå. Kommittén föreslår också att regering- en under andra halvåret 2001 anordnar en stor, europeisk konferens som följer upp och utvärde- rar Europaåret mot rasism 1997 och det arbete som blivit följden av den av kommissionen fram—

lagda handlingsplanen.

Europaåret mot rasism

Europaåret mot rasisms ? pukaaäoner

Under sin verksamhetstid har kommittén publicerat en rad skrifter inom olika områden.

På följande sidor finns korta presentationer av dessa. De flesta kan, om inte annat angives, beställas via Kristina Fahlén på Integrationsverket, Box 6044, 600 06 Norrköping. Telefon: 011-36 13 oo, fax o11-36 13 01 eller e-post: Integrationsverket©integrations- verket.se

Mångfald & Möjligheter

"Mångfald &Möjligheter” är ett mångfalds— magasin som syftar till att väcka intresse och ge kunskap om mångfald i arbetslivet. Materialet vänder sig främst till arbetsgivare, personalchefer och ledare på arbetsplatser som är intresserade av att utveckla sin arbets— organisation kvalitets- och konkurrensmäs- sigt. Magasinet bjuder på intervjuer av per— soner som framgångsrikt arbetat med mång— fald i sitt företag eller organisation. Dess- utom innehåller det en guide som praktiskt hjälper läsaren att orientera sig och gå vidare i mångfaldsarbetet på arbetsplatser.

"Mångfald & Möjligheter" rekvireras från Integrationsverket. Adress, se ovan.

Har rasismen tagit slut nu? 95

Hur är läget?

"Hur är läget?" är ett arbetsmaterial för ele— ver, lärare och föräldrar som syftar till att få igång samtal, dialog och debatt bland alla inom skolans värld.

Materialet består av ett häfte för läraren, som ger förslag på och idéer om hur man kan arbeta med frågorna. I det finns även tips på böcker, filmer, organisationer och myndig— heter att kontakta. Vidare innehåller arbets— materialet ett slags diagnosunderlag med texter och diskussionsfrågor som på ett för— utsättningslöst sätt vill få igång öppna sam— tal i klassrummet.

En annan del av arbetsmaterialet berättar om en judisk familj under andra världskriget och ger eleverna möjlighet att lära mer om Förintelsen. Dessutom finns ytterligare ett lärarmaterial som ger tips om hur eleverna, med hjälp av dagstidningar, kan arbeta med det mångkulturella samhället, konflikter och våld.

"Hur är läget?" fokuserar på elevernas erfarenheter, tankar och insikter och det vill peka på fördomar och mönster och rulla igång tankeprocesser som kan få bli en del av ett grundläggande och långsiktigt arbete mot främlingsfientlighet, mobbning, rasism och antisemitism. Arbetsmaterialet är utformat så att det skall vara användbart flera år fram— över.

"Hur är läget?" kan beställas från Tidningen i Skolan Stockholm på telefon: 08—725 99 00 eller fax: 08—649 91 90 eller från Inte- grationsverket, adress se inledningen.

Europaåret mot rasism

Lärarutbildning med ett interkulturellt perspektiv

Landets lärarutbildningar skall genomsyras av ett interkulturellt perspektiv, men sker det i praktiken? Vad innebär ett interkulturellt perspektiv egentligen?

För att bringa klarhet och för att stimule— ra till diskussion och eftertanke anordnade kommittén, tillsammans med Göteborgs universitet, en konferens kring temat "Lärar- utbildning med ett interkulturth perspek- tiv" den 15-17 december 1997 i Kungälv. Från denna finns en rapport med samma titel. (Se även sidan 60 i denna antologi.)

Konferensen behandlade olika aspekter av mångkultur och behovet av en spegling av det nya Sverige i lärarutbildningen i syfte att uppmärksamma vikten av att skolor arbetar med frågor som rör rasism, främlingsfient— lighet och antisemitism på en daglig basis. Konferensen samlade de ansvariga för prog- raminnehållet i landets lärarutbildningar. I princip alla utbildningar var representerade.

Lärarutbildningsrapporten rekvireras från Integrationsverket. Adress, se inledningen.

Tankar inför drakens tid

Innan vintern 1997 hade samtliga politiska ungdomsförbund i Sverige aldrig agerat gemensamt utåt i en kampanj, men i antolo- gin "Tankar inför drakens tid" skriver alla förbundsordförande om sina olika framtids— visioner för vårt mångkulturella land. Boken är initierad av kommittén och har dess vice ordförande Joe Frans som redaktör. Antologin tar sitt avstamp i en önskan att det mångkulturella samhälle vi lever i blir de positiva möjligheternas samhälle. De olika förbundsordförandena ger sin syn på vad

som krävs för att detta skall uppnås. Mona Sahlin skriver i sin baksidetext till

Har rasismen tagit slut nu?

96

antologin: "De har insett att det egna ansva- ret är viktigt och att det finns ett samband mellan vad samhälllet i stort och vad vi som individer gör. Vi kan inte bara prata bort rasismen, utan samhällets makthavare måste själva agera och ta ansvar. Att döma av "länkar inför drakens tid' så tar de komman— de makthavarna detta på mycket stort allvar."

”Tankar inför drakens tidn rekvireras från Integrationsverket. Adress, se inledningen.

Vita redaktioner, mörk magi.

En antologi med titeln "Vita redaktioner, mörk magi. Journalistik om invandrare, flyk— tingar och rasism", med bidrag från medie— forskare och verksamma journalister, kom— mer att publiceras i september 1998. Carlsson Bokförlag ger ut boken, för vilken kommittéledamoten Ylva Brune är redaktör. Medverkande skribenter är Ylva Brune, Christian Catomeris, Håkan Hvitfelt, Bosse Lindquist, Anna—Lena Lodenius och Mats Wingborg, Birgitta Löwander, Oivvio Polite och Per—Markku Ristilammi.

"Vita redaktioner, mörk magi. Journalistik om invandrare, flyktingar och rasism" kan beställas hos Carlsson Bokförlag, på telefon 08—411 23 49 eller på fax 08—796 84 57.

Mångfaldskontakter

Broschyr i vilken presenteras ett antal yrkes— nätverk och "utbildningsnätverk" för och med människor med utländsk bakgrund.

En värdefull guide för den arbetsgivare som söker ny kompetens och ytterligare resurser.

Broschyren rekvireras från Integrations— verket. Adress, se inledningen

Europaåret mot rasism

A...—'Mmeof

"Hur ser rasismen i Sverige ut och hur mot— arbetas detta hot mot demokratin?" var frå- gan som kommittén sökte svar på när den utlyste en uppsatstävling på landets alla uni— versitet och högskolor.

En rad spännande uppsatser skickades in. Juryn, bestående av skådespelerskan Bibi Andersson, Uppsalasociologen José Alberto Diaz, journalisten och översättaren Yukiko Duke, chefredaktören Arne Ruth och pro— fessor Charles Westin gav förstapriset till den intressanta uppsatsen Rasism: Ett annat ( ut)reende, författad av Stockholmsbon André Mkandawire. Andrapristagaren Laura Welmont skrev om Rasism oct/främ- lingrfientligbet i Sverige — ett problem med många förgreningar och Markus Ågrens upp- satstitel löd Att våga säga annorlunda i lan— det Sammalunda.

Dessa och ytterligare fyra uppsatser finns publicerade i en uppsatsantologi med titeln; "Hur ser rasismen i Sverige ut och hur mot— arbetas detta hot mot demokratin?".

Uppsatsantologin rekvireras från Integrationsverket. Adress, se inledningen

Pow-Wow-handboken

Pow—Wow, rådslag mot rasism, projektet som det berättas om på sidan 46 i denna antologi, finns även beskrivet i en längre slut— rapport. Denna är utformad så att den skall fungera som en konkret handbok för hur ele- ver och personal praktiskt kan arbeta mot främlingsfientlighet, våld, rasism och mobb- ning på den egna skolan. ”Pow—Wow, en handbok för rådslag mot rasism" ger prov på övningar och diskussioner, vidareförmedlar tankar från genomförda rådslag, berättar om vad läroplaner och skollag säger i frågorna, visar hur en handlingsplan kan utformas osv.

Har rasismen tagit slut nu? 97

Pow—Wow-handboken beställes hos Ungdom Mot Rasism på telefon: 08—642 69 90 eller fax: 08—642 69 95 .

Etnisk diskriminering och mångfaldens möjligheter i arbetslivet

Världen håller i en mängd avseenden på att bli alltmer homogen, samtidigt som lokal- samhället blir alltmer heterogent. Mång— falden sätter sina tydliga spår också i Sverige och företagen blir alltmer internationella. i Det skapar såväl problem som möjligheter. Om mångfald och etnisk diskriminering i arbetslivet handlade "Olika som bär", två seminarier som kommittén anordnade i mars 1998 tillsammans med Rådet för arbetslivs— forskning (RALF) och Institutet för fram— tidsstudier. Vid seminarierna presenterades bl.a. två kunskapsöversikter, författade av Sten Höglund respektive Lois Wise. Mot bakgrund av dessa, och vad som i övrigt framkom vid seminarierna, ger Europaåret mot rasism, RALF och Institutet för fram— tidsstudier hösten 1998 ut en bok för att öka kunskapen och stimulera till diskussion på området. (Se även sidan 36.)

Boken om mångfald och etnisk diskrimine— ring i arbetslivet kan beställas hos RALF på telefon: 08—791 03 46 eller fax: 08—791 85 90.

Förändringskraften hnns i bostadsområdet

Dokumentation av kommitténs samarbets— projekt med SABO (se även sidan 14). En skildring av det konkreta arbetet mot segre— gation och främlingsfientlighet i sju olika bostadsområden utkommer hösten 1998.

Rapporten kan beställas hos SABO, på tele- fon: 08-406 55 00 eller fax: 08-20 99 04.

Europaåret mot rasism

Racism, Ideology and Political Organisation

I december 1997 hölls en internationell kon— ferens där teoretiker och praktiker från hela Europa möttes för att försöka analysera och kartlägga de rasistiska strömningar som tar sig uttryck i politiska partier och andra etab— lerade strukturer. Jämförelser mellan antifas— cistiska rörelser innan andra världskriget och nu, kampen mellan demokrati och "etnokra- ti", politisk extremism gentemot invandrare, medias roll osv togs upp under tre dagar i Stockholm. (Se även sidan 74.)

Deltog gjorde internationella forskare, akademiker, ledande inom området, samt företrädare för Europeiska kommissionen, politiska partier på europeisk nivå och olika NGOs verksamma inom området. En rap— port från konferensens allmänna del, med titeln "Racism, Ideology and Political Organisation. A report from an international conference in Stockholm, December 1997" har publicerats av kommittén. En rapport från den akademiska delen av konferensen, med inlägg av bland andra Dr. Simon Epstein från Israel, Professor Roger Griffin

från Storbritannien m. fl. har publicerats av CEIFO. Dess titel är "Racism, Ideology and Political Organisation".

"Racism, Ideology and Political Organisation. A report from an internatio- nal conference in Stockholm, December 1997" rekvireras från Integrationsverket. Adress, se inledningen.

"Racism, Ideology and Political Organisation" beställes hos CEIFO på telefon: 08-16 20 00 eller fax: 08—15 67 20.

Har rasismen tagit slut nu?

98

Etnisk mångfald, delaktighet och diskri- minering (stencil)

Under perioden april till juni 1998 lät kom- mittén Högskolan i Örebro/Novemus genomföra en enkätstudie om hur landets kommuner, bl.a. i deras egenskap av arbets- givare, arbetar med och förhåller sig till frå— gor om mångfald, rasism, främlingsfientlig— het och etnisk diskriminering. Undersök- ningens resultat finns tillgängliga i rapporten "Etnisk mångfald, delaktighet och diskrimi— nering. En enkätstudie av kommuner med över 16 000 invånare”. Av den framgår bl.a. att andelen anställda med invandrarbak- grund i de undersökta kommunerna gene- rellt sett är låg. I synnerhet gäller detta, kans— ke inte så överraskande, andelen med utom— europeisk invandrarbakgrund i chefspositio- ner. Också när det gäller kommunernas beredskap och benägenhet att vidta åtgärder för att motverka rasism, främlingsfientlighet och diskriminering framgår att mer borde kunna göras. Det område där kommunerna visar störst aktivitet är skolområdet.

Rapporten kommer genom Svenska kom— munförbundets försorg att hösten 1998 spri— das till landets samtliga kommuner.

Rapporten rekvireras från Integrationsverket. Adress, se inledningen.

Övrigt

Tidningen "Nisses Magazine", en bilaga till ungdomstidningen Chili (beskriven på sidan 22) kan beställas hos Chili eller rekvireras från Integrationsverket.

Affischer i hårdpapp, storlek 50x70, av några av de "Invandrare, typ..."-annonser, som finns beskrivna på sidan 12, kan rekvireras från Integrationsverket. De aktuella annon- serna är ”the drugdealer” (sidan 21), ”gängle- daren” (sidan 25) eller ”klottraren" (sidan 55).

Europaåret mot rasism

,e—vjam

Antirasism på webben

SVENSKA SALTER

Alarm ............................ http://www.rasism.com/1.html Den mångkulturella salongen ............ http://www.dds.se/dms

Folkfest mot rasism ................... http://www.folkfest-mot-rasism.se/borjahar.html Förintelsefömekamas Mest Använda Argument Och Deras Genmäle ........... http://www.wiesenthal.com/resource/swede.htm

Gränslösafestivalen ................... http://hem1.passagen.se/festival/

Heia Sverige - CD-Rom om främlingsiientlighet och mobbing ......... http://www.itz.se/5i12/ Immigrant-lnstituet .................... http://www.algonet.se/—migrant/index.htm

Levande Historia ..................... http://www.levandehistoria.org Mats Larssons länkar ................. http://hem.passagen.se/lson/ Praxis i Hammarkullen ................. httpzl/hem2.passagen.se/praxis/ The NoNazi page .................... http://www.torget.se/users/m/mental/nonazi/ 36 frågor om Förintelsen ............... http://www.wiesenthal.com/resource/36qsv.htm Vi ger Nordland svar på tal! ............. http://www.geocities.com/CapitolHill/Lobby/6854/

UTLÄNDSKA SAlTER

Artists Against Racism ................. http://www.vrx.net/aar/home.html Crosspoint Anti Racism ................. http://www.magenta.nl/crosspoint/ Human Rights Watch .................. http:/lwww.hrw.org/

Nazis among us ...................... http://users.powernet.co.uk/orion/ Antifascistisk sida med många bra länkar Refuse & Resist! ..................... http://mojo.calyx.net/—refuse/altindex.htrnl Seventh Seal ........................ http://www.grs.se/marcus/seven/antirasism.htm Många länkar till andra antirasistiska sidor

Simon Wiesenthal Center ............... http://www.wiesenthal.com/

Why do people deny the Holocaust? ....... http:/lwww.nizkor.org/

MEDIAMR

Expo ............................. http:/lwww.hill.se/ Håller koll på högerextremism GöteborgsPosten ..................... http://www.GP.se/baser/bakgrund/rasism/rasoo.htm Faktabank om rasismen i Sverige Searchlight ......................... http://www.s-light.demon.co.uk/ Expos engelska motsvarighet Stop BSB .......................... http://www.ur.se/stop/bsb/index.html Utbildningsradions tv-program om invandrare, rasism osv SverigeFakta på nätet .................. http://www.inv.se/svefa/innehall.html

Sveriges Radios

Minoritetesspråksredaktion .............. http://www.sr.se/rs/min/index.htm

Kommitténs egen hemsida uppdateras inte längre, men ligger kvar en tid till på adress Europaåret mot rasism ................ http://www.dds.se/eu97

Har rasismen tagit slut nu? 99 Europaåret mot rasism

Kronologisk förteckning

1. 2.

3. 4.

10. 11.

12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.

20.

21.

23. 24.

25.

26.

27.

28.

Omstruktureringar och beskattning. Fi. Tänder hela livet

— nytt ersättningssystem för vuxentandvård. S. Välfärdens genusansikte. A. Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecitika processer med exempel från handeln. A. . Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och

maktdiskurser. A. Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och detjämställda Sverige. A. Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Fi . Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker

och Systembolagets produkturval. S.

Integritet -— Effektivitet — Skattebrott. Fi.

Campus för konst. U. Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. U. Sj älvdeklaration och kontrolluppgifter

— förenklade förfaranden. Fi.

Säkrare kemikaliehanter'mg. Fö E-pengar — näringsrättsli ga frågor. Fi. Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. M. När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. S. Samordning av digital marksänd TV. Ku.

En gräns — en myndighet? Fi.

IT och regional utveckling. l20 exempel från Sveriges län. K. IT-kommisionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997—10-24. I(. Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997-1 1-14.K. F örsäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersättningar. Fi. Staten och exportfinansieringen. N. Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. Översyn av tiskeriadministrationen m.m. Jo. Tre städer. En storstadspolitik för hela landet.

+ 4 st bilagor. S. Från hembränt till Mariakliniken.

— fakta om ungdomar och svartsprit. S.

Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. Fi. Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning. S.

29.

30. 31.

32. 33. 34. 35. 36.

37. 38 .

39.

41. 42.

43.

45.

47. 48.

49.

50.

51.

52. 53. 54.

55.

1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. UD. Utlandsstyrkan. Fö. Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. S. Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. S. Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. In. Företagare med restarbetsförmåga. S. Förordningartillmiljöbalken. + Bilagor. M. Identifiering och identitet i digitala miljöer — Referat från en hearing den 12 november 1997. II"-kommissionens rapport4/98. K. Den framtida arbetsskadeförsäkringen. S. Vad får vi för pengarna? — Resultatstyrning av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. S. Det finsk—svenska gränsälvssamarbetet. M. BROTTSOFFER Vad har gjorts? Vad bör göras? Ju. Läkemedelsinformation föralla. S. Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. Fö. Hur skall Sverige må bättre? — första steget mot nationella folkhälsomål. S. En samlad vapenlagstiiining. Ju. Sotning i framtiden. Fö. Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. Ju. Bulvaner och annat. Ju. Kontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshinder. S. Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas inom EU. K. De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel i vård och handel, SOU 1998228. S. Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyttet. U. Utstationering av arbetstagare. A. Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. N. Hur offensiv IT—användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT-kommissionen på uppdrag av Kommunikations- departementet, Närings— och handelsdepartementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-1 1-18.K. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriiiserie. SB.

Kronologisk förteckning

56. Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. Fi 57. DUKOM Distansutbildningskommitte'n. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. U. 58. IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. IT-kommissionens rapport 6/98. K. 59. Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skydda. Fo. 60. Kring Hallandsåsen. M. 61. LivsmedelstillsyniSverige.Jo. 62. Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomröstningen i Malå kommun 1997. M. 63. En god affär i MotalaJoumalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skrihse- rie. SB. 64. Bättre och mertillgänglig infomation. Småföretagsdelegationens rapport 2. N. 65. Nya tider, nya förutsättningar... lT-kommissionens rapport 8/98. K.

66. FUNKIS — tiJnktionshindrade elever i skolan. U.

67. Socialavgiftslagen . S. 68. Kunskapsläget på kämavfallsområdet 1998. M. 69. Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg. U. 70. Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och lT-kommissionen, Rosenbad 1997—12-04, IT-kommmissionens rapport 7/98. K.

71. Den kommunala revisionen - ett demokratiskt kontrollinstrument. ln. 72. Kommunala finansförbund. Fi. 73. Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer m.fl. In. 74. Styrningen av polisen. Ju. 75. Djurförsök. Jo. 76. Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluftslivets organisationer. ln.

77. Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. N. 78. Regelförenkling för framtiden. Småföretags— delegationens rapport 4. N. 79. IT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT-kommmissionens rapport 9/98. K. 80. BostadsrättsregisterJu. 81. Användningen av vissa statstlygplan, m.m. SB. 82. Försäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem Fi.

83. DUKOMDistansutbildningskommittén. På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. U. 84. DUKOMDistansutbildningskommittén. Flexibel utbildning på distans. U. 85. Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz. SB. 86. Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. Ju. 87. Premiepensionsmyndigheten. Fi. 88. Domaren och Beredningsorganisationen - utbildning och arbetsfördelning. Ju. 89. Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskommittén. N. 90. Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. Ju. 91. Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens- utveckling. In. 92. Goda idéer om småföretag och samverkan. Småföretagsdelegationens rapport 5. N. 93. Kapitalförsörjningtillsmåföretag. Småföretagsdelegationens rapport 6. N. 94. Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 7. N. 95. Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. M. 96. Naziguldet och Riksbanken. Interimrapport. UD. 97. Gör barn till medborgare! Om bmi och demokrati under 1900-talet. SB. 98. Konkurrenslagens regler om företags- koncentration. N. 99. acceptera! Betänkande från den nationella sam- ordningskommittén för Europaåret mot rasism. In. 100. Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism. In.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. [55] En god affär i Motala. Joumalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftserie. [63] Användningen av vissa statsflygplan, m.m. [81] Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz. SE. [85] Gör bam till medborgare! Om barn och demokrati under 1900-talet. [97]

J ustitiedepartementet

BROTTSOFFER Vad har gjorts? Vad bör göras? [40] En samlad vapenlagstiftning. [44] Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. [46] Bulvaner och annat. [47] Styrningen av polisen. [74] Bostadsrättsregister.[80] Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. [86] DOMAREN OCI—I BEREDNINGSORGANISATI ONEN — utbildning och arbetsfördelning. [88] Steget före. Nedslag i det lokala bronsförebyggande arbetet. [90]

Utrikesdepartementet

1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. [29] Naziguldet och Riksbanken. lnterimrapport. [96]

Fö rsvarsdepartementet Säkrare kemikaliehantering. [13] Utlandsstyrkan. [30] Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. [42]

Sotning i framtiden. [45] Räddningstjänsten i Sverige

— Rädda och Skydda. [59]

Socialdepartementet

Tänder hela livet — nytt ersättningssystem för vuxentandvård. [2] Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. [8] När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. [16] Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. + 4 st bilagor. [25] Från hembränttill Mariakliniken. _ fakta om ungdomar och svartsprit. [26]

Läkemedel i vård och handel. Om en säker, tlzxibel och samordnad läkemedelsförsörjning. [28] Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. [31] Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydl vid psykiatrisk tvångsvård. [32] Företagare med restarbetsförmåga. [34] Den framtida arbetsskadetörsäkringen. [37] Vad får vi för pengarna? — Resultatstyming rv statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. [38] Läkemedelsinforrnation för alla. [41] Hur skall Sverige må bättre? — första steget mot nationella folkhälsomål. [43] Kontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshincer. [48] De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel ivård och handel, SOU 1998128. [50] Socialavgilislagen. [67]

Kommunikationsdepartementet

IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. [19] IT-kommisionens hearing om infrastrukturer. fördigitalamedier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997—10-24. [20] Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret l997-ll-14.[21] Identifiering och identitet i digitala miljöer

— Referat från en hearing den 12 november 1997. lT-kommissionens rapport 4/98. [36] Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen awecklas inom EU. [49] Hur offensiv IT-användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT-kommissionen på uppdrag av Kommurikations- departementet, Närings- och handelsdepatementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-l 1-18. 154] IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenaiier. IT-kommissionensrappor16/98.[58]

Nya tider, nya förutsättningar... IT-kommissionens rapport 8/98. [65] Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartenentet och IT—kommissionen, Rosenbad 1997-12-04, IT-kommmissionens rapport 7/98. K. [70]

m" ' '.z-VJJLL—V ....

whe-

Systematisk förteckning

IT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT-kommmissionens rapport 9/98. [80]

Finansdepartementet

Omstruktureringar och beskattning. [l] Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. [7]

Integritet — Effektivitet — Skattebrott. [9]

Sj älvdeklaration och kontrolluppgitter

— förenklade förfaranden. [12]

E-pengar — näringsrättsliga fi*ågor. [14] En gräns — en myndighet? [18] F örsäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersättningar. [22] Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. [27] Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. [56] Kommunala finansförbund. [72] F örsäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem [82] Premiepensionsmyndigheten. [87]

Utbildningsdepartementet

Campus för konst [10] Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. [1 1] Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyftet. [51] DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. [57]

FUNKIS — funktionshindrade elever i skolan. [66] Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg. [69] DUKOM Distansutbildningskommittén.

På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. [83] DUKOM Distansutbildningskommittén. Flexibel utbildning på distans. [84]

Jordbruksdepartementet

Fiskeriadministrationen i ett EU—perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. [24] Livsmedelstillsyn i Sverige. [61]

Djurförsök. [75]

Arbetsmarknadsdepartementet

Välfärdens genusansikte. [3] Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifika

processer med exempel från handeln. [4] Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. [5] Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och detjämställda Sverige. [6] Utstationering av arbetstagare. [52]

Kulturdepartementet Samordning av digital marksänd TV. [17]

Närings- och handelsdepartementet

Staten och exportfrnansieringen. [23] Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. [53] Bättre och mer tillgänglig information. Småföretagsdelegationens rapport 2. [64] Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. [77] Regelförenkling för framtiden. Småtöretagsdelegationens rapport 4. [78] Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskommittén. [89] Goda ideer om småföretag och samverkan. Småtöretagsdelegationens rapport 5. [92] Kapitaltörsörjning till småföretag. Småtöretagsdelegationens rapport 6. [93] Förslagskatalog. Småtöretagsdelegationens rapport 7. [94] Konkurrenslagens regler om företagskoncentration. [98]

Inrikesdepa rtementet

Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. [33] Den kommunala revisionen - ett demokratiskt kontrollinstrument. [71] Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationerm.fl. [73] Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluftslivets organisationer. [76] Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens- utveckling. [91] acceptera! Betänkande från den nationella samordnings- kommittén tör Europaåret mot rasism. [99] Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism. [100]

Systematisk förteckning

Miljödepartementet

Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. [15]

Förordningar till miljöbalken. + Bilagor. [35] Det finsk—svenska gränsälvssamarbetet. [39] Kring Hallandsåsen. [60] Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomrösmingeniMalåkommun 1997. [62] Kunskapsläget på kämavfallsområdet 1998. [68] Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. [95]

Har rasismen tagit slut nu?

Bilaqa till betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism

"Rasismen har inte tagit slut. Den ligger på lur bakom arbetslöshet, dumhet, rädsla, okunskap och slentrian. Jag hoppas att Europaåret mot rasism har givit några bidrag iarbetet för att alltid hålla debatt och diskussion levande", skriver MmaämminnmhmmqmmmmammmdempmmenHwawde mmwthmodnmnwsmanBomvanswdmnmwmm samordningskommittén för Europaåret mot rasism. Kommitténs önskan är att antologin kan fungera som en idébank och ',i'nspirationskälla i det väsentliga arbetet för en vardag utan främlinqsfientliqhet, ”rammmmmmmmpamwmmmmmmmmmmwämanmN nödvändigheten av

SOU 1998:100

”??...—,...».

rasism

(NllNilltJ Pi ixiikniuxiir

P()sernrss: rof» 47 STOCKHOLM FAX 08—690 91 91. TELEFON208-690 91 90 E-POST: frirzes.order©liber.se Fair/rs lNTLRNETBOKHANDEL: www.lrrtzessc

(I) (I) 2 o en xi 9" ru ur 0 )(