1 §  Beteckningar i förordningen har samma betydelse som i livsmedelslagen (1971:511).

De EG-förordningar som kompletteras av livsmedelslagen anges i ett tillkännagivande av regeringen. Förordning (1998:1247).

2 §  Fråga om godkännande av livsmedelstillsats enligt 6 § livsmedelslagen (1971:511) prövas av Livsmedelsverket. Tillsats får godkännas endast om den är av värde för konsumenterna eller av särskilda skäl behövs för livsmedlets hantering.

4 §  Livsmedelsverket meddelar föreskrifter om livsmedelstillsatser. I fråga om berikningsmedel får föreskrivas att sådana medel får användas endast efter tillstånd av Livsmedelsverket.

Om det finns särskilda skäl, får Livsmedelsverket i enskilda fall medge att en livsmedelstillsats används utan att den är godkänd enligt 6 § livsmedelslagen (1971:511). Förordning (1993:1376).

5 §  Livsmedelsverket föreskriver livsmedelsstandard enligt 7 § livsmedelslagen (1971:511). Förordning (1991:172).

7 §  Material för förpackning av livsmedel eller maskin, redskap, kärl eller annan utrustning för hantering av livsmedel får ej ha sådan beskaffenhet att genom dess användning fara uppkommer för att livsmedlet tillföres främmande ämne, förorenas eller blir otjänligt till människoföda.

8 §  Livsmedel får ej förvaras tillsammans med vara, ämne eller utrustning så att det därigenom kan utsättas för sådan menlig påverkan som avses i 7 §. Särskilt skall iakttagas att livsmedel hålles väl avskilt från vara som är skadlig att förtära.

9 §  Den som yrkesmässigt för in livsmedel i landet skall vara registrerad hos Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket får meddela närmare föreskrifter om registreringsskyldigheten och om undantag från denna skyldighet, om det finns särskilda skäl.

I fråga om hantering av oförtullat livsmedel gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m.m. Förordning (1995:813).

10 §  Livsmedel får inte behandlas med joniserande strålning. Örtkryddor, kryddor och smakgivande ingredienser av vegetabiliskt ursprung får dock på de villkor som Livsmedelsverket föreskriver behandlas med sådan strålning.

Ett livsmedel som har behandlats med joniserande strålning får föras in eller saluhållas i landet endast om behandlingen är tillåten här. Livsmedelsverket meddelar föreskrifter om ytterligare villkor för import av livsmedel från ett land som inte är medlem i Europeiska unionen.

Livsmedelsverket skall tillhandahålla Tullverket en förteckning över

1. slag av livsmedel som bestrålas utomlands,
2. länder där livsmedel bestrålas eller kan antas bestrålas. Förordning (2000:695).

10 a §  Vid varmluftstorkning eller rostning av livsmedel skall luften värmas upp med indirekt teknik genom värmeväxling eller med elvärme.

Om det finns särskilda skäl, får Livsmedelsverket i det enskilda fallet eller genom föreskrifter medge undantag från första stycket. Förordning (1989:462).

11 §  Mjölk eller mjölkprodukter som saluhålls som livsmedel eller används vid framställning eller beredning av livsmedel skall ha genomgått värmebehandling, om inte Livsmedelsverket i det enskilda fallet eller genom föreskrifter medger undantag.

Livsmedelsverket kan föreskriva värmebehandling även av andra livsmedel.

Värmebehandlingen skall ske enligt föreskrifter som Livsmedelsverket meddelar. Förordning (1989:462).

12 §  Endast vatten som är tjänligt som dricksvatten eller är av motsvarande bakteriologiska och hygieniska beskaffenhet får användas vid rengöring, kylning eller annan hantering av livsmedel, om ej Livsmedelsverket medger annat. Detsamma gäller vid rengöring och annan skötsel av utrustning som användes vid livsmedelshantering eller av livsmedelslokal eller annat utrymme där livsmedel hanteras.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om is.

13 §  Vid transport skall livsmedel vara inneslutet i förpackning eller på annat sätt skyddat mot menlig påverkan som avses i 7 §.

Om det behövs med hänsyn till livsmedlets beskaffenhet, dess förpackning eller transportens längd, skall transportmedel för livsmedlet ha slutet förvaringsutrymme och anordningar för frys-, kyl- eller värmeförvaring.

14 §  Sådana nya livsmedel som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser3 får bara saluhållas här i landet om de släppts ut på den gemensamma marknaden i enlighet med förordningens bestämmelser. Förordning (1998:133).

15 §  Om det behövs från hälsosynpunkt får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om eller i enskilda fall besluta om särskilda villkor för eller förbud mot användning av visst slag av förpackningsmaterial, ämne, utrustning eller transportmedel vid hantering av livsmedel. Förordning (1993:1376).

16 §  Livsmedel får inte utan särskilt tillstånd hanteras yrkesmässigt på annat ställe än i en livsmedelslokal. Detsamma gäller i fråga om saluhållande av livsmedel till allmänheten även om saluhållandet inte sker yrkesmässigt. Frågor om tillstånd prövas av den eller de kommunala nämnder som utövar tillsynen enligt livsmedelslagen (1971:511). Tillstånd får meddelas för en viss tid eller tills vidare.

Tillstånd fordras inte för transport av livsmedel eller för hanteringen i samband med sådan transport.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter som avviker från första stycket. Förordning (1991:1613).

17 §  Livsmedelsverket meddelar föreskrifter enligt 3 § livsmedelslagen (1971:511). Förordning (1989:462).

18 §  Vid hantering av livsmedel på annat ställe än i livsmedelslokal skall iakttas den särskilda omsorg och varsamhet som krävs för att förebygga att livsmedlet utsätts för sådan menlig påverkan som avses i 7 §. Förordning (1981:1372).

19 §  Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hantering m.m. av livsmedel enligt 9-12 §§livsmedelslagen (1971:511). Förordning (2000:695).

25 §  Nötkött som kommer från ett djur som är fött, uppväxt och slaktat i Sverige skall vara märkt med dess ursprung.

Ytterligare föreskrifter om märkning av livsmedel meddelas av Livsmedelsverket. Förordning (2000:692).

26 §  Föreskrifter enligt 15 § livsmedelslagen (1971:511) meddelas av Livsmedelsverket. Förordning (1993:1376).

27 §  Om det behövs från hälso- eller näringssynpunkt, får Livsmedelsverket föreskriva villkor för eller förbjuda saluhållande av varor som i fråga om utseende och användning liknar livsmedel av sedvanligt slag och som lätt kan förväxlas med sådana livsmedel. Förordning (2004:163).

28 §  Livsmedelsverket meddelar föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål och av naturliga mineralvatten. Förordning (1993:1376).

29 §  Var och en som sysslar med livsmedelshantering skall vårda sig om en god personlig hygien och även i övrigt iakttaga noggrann renlighet.

Har den som sysslar med livsmedelshantering anledning misstänka att han har sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda, skall han snarast underrätta den som driver eller förestår verksamheten.

30 §  Den som driver verksamhet där livsmedel hanteras skall sörja för att hans arbetstagare får erforderliga anvisningar om personalhygien.

För att hindra menlig inverkan på livsmedel skall den som driver verksamheten tillhandahålla arbetstagarna ändamålsenliga skyddskläder. Förordning (1972:294).

31 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldighet för den som skall syssla med livsmedelshantering att genom läkarintyg visa att han är fri från sjukdom eller smitta som genom livsmedel kan överföras på människor.

Läkarintyget skall utfärdas enligt formulär som Livsmedelsverket fastställer efter samråd med Socialstyrelsen. Förordning (1981:1372).

32 §  Livsmedelsverket meddelar efter samråd med Socialstyrelsen föreskrifter om skyldighet för den som sysslar med livsmedelshantering att genomgå läkarundersökning eller annan hälsokontroll.

Den som driver den verksamhet i vilken livsmedelshanteringen ingår skall föranstalta om och bekosta hälsokontrollen. Förordning (1985:803).

33 §  Om det behövs av livsmedelshygieniska skäl, skall den som sysslar med livsmedelshantering på uppmaning av tillsynsmyndigheten genomgå läkarundersökning. Sådan undersökning bekostas av myndigheten om den inte skall ersättas enligt smittskyddslagen (2004:168). Förordning (2004:258).

34 §  Livsmedelsverket meddelar ytterligare föreskrifter enligt 21 § andra stycket livsmedelslagen (1971:511). Avser föreskrift hälsokontroll av personal, skall verket samråda med Socialstyrelsen.

35 §  Utrymmen i fordon skall anses som livsmedelslokal enligt 22 § första stycket livsmedelslagen (1971:511) endast om fordonet används vid beredning av livsmedel, vid saluhållande av livsmedel till allmänheten eller vid leverans av livsmedel till återförsäljare utan förhandsbeställning. Förordning (1983:423).

36 §  Livsmedelslokal skall vara inredd på sådant sätt och skötas så att fara ej finns för att livsmedel i lokalen utsättes för sådan menlig påverkan som avses i 7 §.

I fråga om konstruktion och utformningen i övrigt av byggnad som inrymmer livsmedelslokal samt om bygglov finns bestämmelser i plan- och bygglagen (1987:10) och med stöd av nämnda lag meddelade föreskrifter. Förordning (1987:177).

37 §  En livsmedelslokal får inte tas i bruk förrän lokalen med dess inredning blivit färdigställd och godkänd för sitt ändamål. Godkännandet skall inte avse sådant byggnadstekniskt förhållande som prövas i ärendet om bygglov och inte heller utrustningen i lokalen i andra fall än som avses i andra stycket. Godkännandet kan förenas med villkor.

Livsmedelsverket får föreskriva att en livsmedelslokal får godkännas bara om verksamheten och utrustningen i den anläggning som lokalen ingår i kan antas uppfylla de krav som verket föreskriver.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter som avviker från första stycket. Förordning (1993:1376).

38 §  Frågor om godkännande av livsmedelslokal prövas enligt följande, om inte något annat följer av andra stycket:

Om tillsynen över verksamheten i en livsmedelslokal med stöd av 46 § femte stycket flyttas över från en kommunal nämnd till Livsmedelsverket, skall verket i fortsättningen pröva frågor om godkännande av livsmedelslokalen. Förordning (2002:183).

41 §  Ansökan om godkännande av livsmedelslokal skall göras skriftligen hos den myndighet som prövar godkännandet. Förordning (1981:1372).

42 §  Innan en livsmedelslokal med dess inredning eller verksamheten i lokalen ändras väsentligt skall anmälan göras till den myndighet som utövar tillsyn över verksamheten i lokalen. Förordning (1993:1376).

43 §  Den som överlåter och den som övertar en livsmedelslokal skall genast anmäla detta till den myndighet som utövar tillsyn över verksamheten i lokalen. Förordning (1993:1376).

44 §  Godkännande av livsmedelslokal får återkallas av den myndighet som prövar godkännandet av lokalen

1. om lokalen inte längre uppfyller de krav som anges i 36 § första stycket,
2. om verksamheten eller utrustningen i den anläggning som lokalen ingår i inte uppfyller kraven i livsmedelslagen (1971:511), i denna förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen,
3. om den i lokalen bedrivna verksamheten har upphört eller ändrats väsentligt,
4. om lokalen eller dess inredning ändrats väsentligt,
5. om villkor som meddelats vid godkännandet inte följs. Förordning (2001:747).

45 §  Livsmedelsverket meddelar ytterligare föreskrifter enligt 22 § tredje stycket livsmedelslagen (1971:511).

46 §  Den myndighet som prövar godkännandet av den livsmedelslokal som ingår i en anläggning utövar tillsyn över verksamheten i anläggningen.

Livsmedelsverket utövar tillsyn över den livsmedelshantering som bedrivs av det detaljhandelsbolag som avses i 5 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738).

I fråga om tillsyn över livsmedelshantering i skeppshandelslager, tullager, frilager och frizon som avses i 38 § 11 finns bestämmelser i förordningen (2000:269) om kontroll av livsmedel som importeras från tredje land.

Livsmedelsverket får, i fall som avses i första och andra stycket, efter samråd med den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, i det enskilda fallet besluta att tillsynen över en viss verksamhet skall flyttas över från verket till nämnden.

Livsmedelsverket får, efter samråd med den kommunala nämnden, i det enskilda fallet besluta att den tillsyn över en viss verksamhet som nämnden annars har skall flyttas över till verket, om verksamheten har särskilt stor omfattning, är komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Förordning (2002:183).

46 a §  Livsmedelsverket skall utföra de inspektioner som behövs för att övervaka att Sverige på livsmedelsområdet fullgör de förpliktelser som föranleds av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Livsmedelsverket skall utföra de uppgifter som enligt avdelning II avsnitt II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/974 ankommer på en behörig myndighet eller, enligt artikel 18 i förordningen, en medlemsstat.

Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet inom kommunen skall utföra de uppgifter som enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 ankommer på ett oberoende kontrollorgan. Vid de anläggningar som står under Livsmedelsverkets direkta tillsyn skall dock dessa uppgifter utföras av verket. Förordning (2000:692).

47 §  Inom Försvarsmakten har generalläkaren de uppgifter som en tillsynsmyndighet annars har. Förordning (1994:1092).

48 §  Tillsynsmyndigheten skall fortlöpande ta de prov och göra de undersökningar som fordras för tillsynen med hänsyn till livsmedelshanteringen inom myndighetens ansvarsområde.

Det åligger länsstyrelsen och en sådan kommunal nämnd som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) att biträda vid särskild provtagning och undersökning som Livsmedelsverket bestämmer.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas och om undersökning och annan kontroll som behövs för att livsmedelslagen och de EG-förordningar som kompletteras av lagen skall följas. Livsmedelsverket får också meddela föreskrifter om skyldighet för övriga tillsynsmyndigheter att underrätta Livsmedelsverket om den tillsynsverksamhet som bedrivs och resultaten av verksamheten.

49 §  För kontrollen av kött får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om

1. köttbesiktning,
2. åtgärder som har samband med köttbesiktning,
3. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.

Sådana föreskrifter får meddelas för kött från olika djurslag i den utsträckning de behövs från hälso- eller näringssynpunkt. Förordning (1990:310).

49 a §  Livsmedelsverket får föreskriva vad som skall göras med kött som tagits om hand i samband med slakt med stöd av 27 § första stycket livsmedelslagen (1971:511). Förordning (1990:310).

49 b §  Innehavare av ett kontrollslakteri skall betala avgifter till Livsmedelsverket för den kontroll som utförs av verket. Avgifterna bestäms av Livsmedelsverket efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Förordning (1998:447).

50 §  Laboratorier som utför undersökningar av prov på dricksvatten och övriga livsmedel skall vara ackrediterade av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.

Om det finns särskilda skäl för att prövningen av sådana laboratorier skall ske på annat sätt, får Livsmedelsverket i föreskrifter bestämma att laboratorierna i stället skall godkännas av verket.

Om det behövs, får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om särskilda krav för ackreditering av sådana laboratorier som utför undersökningar av prov på dricksvatten och övriga livsmedel. Livsmedelsverket får också meddela föreskrifter om vilka krav som skall ställas på laboratorier som verket skall godkänna. Förordning (1995:197).

51 §  Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll har tillsyn över ackrediterade laboratorier enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Livsmedelsverket har tillsyn över de laboratorier som verket har godkänt.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Livsmedelsverket skall samråda i frågor om tillsyn över livsmedelslaboratorier och i fråga om föreskrifter för sådana laboratorier. Förordning (1995:197).

52 §  Om det behövs från allmän hälsosynpunkt och om Livsmedelsverket begär det, skall innehavaren av eller föreståndaren för en verksamhet där livsmedel hanteras eller ett laboratorium anmäla när sjukdomsalstrande bakterier eller främmande ämnen har iakttagits vid undersökning av livsmedel och andra tillsynsprov. Sådan anmälan skall göras till Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet.

En läkare eller veterinär som finner grundad anledning att anta att matförgiftning orsakats av att livsmedel vid yrkesmässig hantering förorenats av sjukdomsalstrande bakterier eller något främmande ämne skall anmäla detta till länsstyrelsen, smittskyddsläkaren och den eller de kommunala nämnder som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511). Detta gäller dock inte om anmälan skall göras enligt smittskyddslagen (2004:168).

En läkare som finner grundad anledning att anta att en person som yrkesmässigt hanterar oförpackade livsmedel har sjukdom, smitta, sår eller annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda skall anmäla detta till den eller de kommunala nämnder som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen i den kommun där hanteringen sker samt till smittskyddsläkaren. Anmälan skall innehålla uppgift om personens namn och arbetsplats.

Tillsynsmyndigheten skall utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor. Förordning (2004:258).

53 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om att den som hanterar livsmedel skall utöva tillsyn över verksamheten (egentillsyn) och om program som närmare reglerar hur kontrollen skall utövas (kontrollprogram). Förordning (2001:747).

53 a §  Om ägg för konsumtion eller kött av nöt, svin eller fjäderfä förs in från ett land som är medlem i Europeiska unionen utan handlingar som visar att äggen kommer från en besättning med godkänt kontrollprogram för salmonella eller att salmonella inte har påvisats i köttet, skall anmälan utan dröjsmål göras till tillsynsmyndigheten av den som första gången tar hand om äggen eller köttet. Anmälan behöver inte göras om äggen skall användas vid tillverkning av äggprodukter eller om kött av nötkreatur eller svin skall användas som råvara vid tillverkning av värmebehandlade köttprodukter.

Kostnaderna för den provtagning och undersökning som föranleds av anmälan skall ersättas av den hos vilken provtagningen och undersökningen utförs. Förordning (1997:48).

53 b §  Om salmonella påvisas vid undersökning av kött i egentillsynen, skall detta utan dröjsmål anmälas till tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten är en kommunal nämnd som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511), skall nämnden snarast underrätta Livsmedelsverket om att salmonella har påvisats. Förordning (1995:813).

53 c §  De kostnader som uppkommer för en tillsynsmyndighet till följd av åtgärder enligt 27 § livsmedelslagen (1971:511) skall ersättas av den som var ägare till livsmedlen när dessa togs om hand. Förordning (1995:813).

53 d §  Livsmedelsverket skall utföra de uppgifter som enligt de EG-förordningar som kompletteras av livsmedelslagen (1971:511) ankommer på en behörig myndighet.

Verket skall också utföra

1. den uppgift som enligt artikel 4 i rådets förordning 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter ankommer på en medlemsstat,
2. de uppgifter som enligt artikel 5.2 i rådets direktiv 91/492/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av hygienkrav för produktion och utsläppande på marknaden av levande tvåskaliga mollusker ankommer på den behöriga myndigheten,
3. de uppgifter som enligt artikel 21 i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter ankommer på en medlemsstat.

Livsmedelsverket skall svara för godkännande av sådana tävlingar som avses i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002. Förordning (2004:135).

54 §  Frågor om undantag enligt 4 § livsmedelslagen (1971:511) prövas av Livsmedelsverket eller såvitt gäller försvarsmakten av generalläkaren i samråd med livsmedelsverket. Förordning (1994:1092).

55 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter till komplettering av de EG-förordningar som helt eller delvis faller inom livsmedelslagens (1971:511) tillämpningsområde.

Närmare föreskrifter för verkställighet av livsmedelslagen och denna förordning meddelas av Livsmedelsverket.

Föreskrifter som avses i andra stycket meddelas dock

1. i fråga om lagens tillämpning på försvarsmakten av generalläkaren efter samråd med Livsmedelsverket,
2. i fråga om anmälningsskyldighet enligt 52 § andra stycket av Socialstyrelsen efter samråd med Livsmedelsverket.

Statens jordbruksverk får i det enskilda fallet medge undantag från 1 § förordningen (1956:413) om klassificering av kött. Förordning (1998:133).

56 §  Föreskrift, som meddelas enligt denna förordning och som uppenbarligen har väsentlig ekonomisk betydelse eller på annat sätt är av större vikt, skall fastställas av regeringen. Förordning (1981:1372).

57 §  Beslut av en kommunal nämnd enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen. Förordning (1998:1105).

58 §  Bestämmelser om hur beslut som Livsmedelsverket meddelat enligt denna förordning överklagas, finns i livsmedelslagen (1971:511).

Beslut som generalläkaren har meddelat enligt denna förordning och som inte är beslut i särskilt fall får överklagas hos regeringen. Detsamma gäller om beslut som Socialstyrelsen meddelat enligt denna förordning. För att tillvarata konsumentintresset inom livsmedelsområdet får en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan överklaga beslut som avses i detta stycke.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1105).