1 §  Denna förordning tillämpas på personal i försvarsmaktens reserver.

Personalen i försvarsmaktens reserver utgörs av pensionsavgången, förtidsavgången, reservanställd och värnpliktsavgången personal. Förordning (1979:1178).

2 §  Försvarsmaktens reserver utgörs av försvarsmaktens gemensamma reserver samt arméns, marinens och flygvapnets reserver. Förordning (1979:1178).

3 §  Försvarsmaktens gemensamma reserver utgörs av försvarets intendentkårs, försvarets medicinalkårs och fortifikationskårens reserver som lyder under vederbörande personalkårchef. Reservofficerare med lägst generalmajors eller konteramirals tjänstegrad lyder dock under regeringen. Förordning (1987:196).

4 §  Arméns reserver utgörs av

1. generalitetets reserv som lyder under regeringen,
2. infanteriets, kavalleriets, pansartruppernas, artilleriets, luftvärnets, ingenjörtruppernas, signaltruppernas, trängtruppernas, arméns tekniska kårs och förbandens reserver som lyder under vederbörande personalkårchef. Förordning (1987:196).

5 §  Marinens reserver utgörs av

1. amiralitetets reserv som lyder under regeringen,
2. flottans, kustartilleriets och mariningenjörkårens reserver som lyder under vederbörande personalkårchef. Förordning (1987:196).

6 §  Flygvapnets reserver utgörs av

1. generalitetets reserv som lyder under regeringen,
2. flygvapnets centrala, förbandens, flygingenjörkårens och meteorologkårens reserver som lyder under vederbörande personalkårchef. Förordning (1987:196).

7 §  Som pensionsavgången inträder i reserv den som enligt särskilda bestämmelser är skyldig att inträda i reserv efter avgång med rätt till ålders- eller förtidspension från en tjänst som yrkesofficer eller från en tjänst som officer på reservstat. Förordning (1987:196).

8 §  Som förtidsavgången får anställas i reserv den som i annat fall än enligt 7 § har avgått från en tjänst som yrkesofficer eller från en tjänst som officer på reservstat.

Som förtidsavgången får också anställas den som avgått från en tjänst som arvodesanställd försvarsläkare, försvarsveterinär, försvarstandläkare eller försvarsapotekare. Förordning (1987:196).

9 §  Personal som avses i 7 och 8 §§ behåller i reserv den tjänstegrad som vederbörande hade vid avgången. Förordning (1987:196).

10 §  Inträde i reserv som reservanställd sker enligt grunder som anges i 11--16 §§. Förordning (1987:196).

11 §  I försvarets intendentkårs reserv får med fänriks eller löjtnants tjänstegrad anställas värnpliktigt kompanibefäl som har genomgått föreskriven utbildning och uppfyller de villkor i övrigt som gäller för anställningen. Som fänrikar anställs dem som har fullgjort utbildningen i en följd och som löjtnanter övriga. Förordning (1987:196).

12 §  I försvarets medicinalkårs reserv får en värnpliktig, som under anställningsåret fyller högst 40 år och som under värnpliktstjänstgöringen visat särskild lämplighet, anställas med löjtnants tjänstegrad som

1. försvarsläkare om han är behörig att krigsplaceras som läkare,
2. försvarsveterinär om han är behörig att krigsplaceras som veterinär,
3. försvarsapotekare om han är behörig att krigsplaceras som apotekare,
4. försvarstandläkare om han är behörig att krigsplaceras som läkarassi- stent. Förordning (1987:196).

13 §  I arméförbandens reserver får anställas med fänriks, löjtnants eller kaptens tjänstegrad värnpliktigt kompanibefäl som har genomgått föreskriven utbildning och uppfyller de villkor i övrigt som gäller för anställningen. Som fänrikar anställs dem som har fullgjort utbildningen i en följd och som löjtnanter eller kaptener övriga. Förordning (1987:196).

14 §  I flottans reserv får med fänriks tjänstegrad anställas värnpliktigt kompanibefäl som genomgått föreskriven utbildning och uppfyller de villkor i övrigt som gäller för anställningen.

I kustartilleriets reserv får med löjtnants tjänstegrad anställas värnpliktigt kompanibefäl som genomgått föreskriven utbildning och uppfyller de villkor i övrigt som gäller för anställningen. Förordning (1987:196).

15 §  I flygvapnets reserver får anställas

dels i förbandens reserver med fänriks tjänstegrad värnpliktigt kompanibefäl eller annan med samma befälsutbildning som har genomgått föreskriven utbildning och uppfyller de villkor i övrigt som gäller för anställningen,

dels i meteorologkårens reserv med löjtnants tjänstegrad värnpliktig som har motsvarande utbildning som meteorolog anställd som yrkesofficer och uppfyller de villkor i övrigt som gäller för anställningen. Förordning (1987:196).

16 §  I reserver som anges i 13--15 §§ får med fänriks tjänstgrad också anställas värnpliktigt plutons- eller kompanibefäl som vid krigsförbandsövningar eller annan motsvarande tjänstgöring som försvarsgrenschefen bestämmer visat framstående skicklighet i befattningar som ställer speciella krav.

Anställning får ske tidigast efter utgången av det år vederbörande fyller 36 år. Förordning (1987:196).

17 §  Som värnpliktsavgången får vid värnpliktstidens utgång i reserv anställas

dels värnpliktigt befäl som är särskilt lämpligt för fortsatt tjänstgöring vid försvarsmakten,

dels värnpliktig meteorolog med lägst fänriks tjänstegrad eller värnpliktig läkare, veterinär, apotekare eller tandläkare vars fortsatta tjänstgöring vid försvarsmakten är särskilt önskvärd.

Personal som anges i första stycket erhåller i reserv den tjänstegrad som vederbörande senast hade som värnpliktig. Personal i försvarets medicinalkårs reserv får dock lägst löjtnants tjänstegrad. Förordning (1987:196).

18 §  Anställning enligt 8 och 11--17 §§ sker efter ansökan. Förordning (1987:196).

20 §  Beslut om anställning i reserv meddelas i fråga om personal med lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad av regeringen och i fråga om annan personal av överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef eller en chef för reserv. Förordning (1987:196).

21 §  Anställning i reserv sker genom förordnande tills vidare.

Bestämmelsen i 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning att tjänst som myndighet tillsätter skall kungöras ledig till ansökan gäller inte anställning i reserv. Förordning (1979:1178).

22 §  Endast den som visat duglighet och pålitlighet i tjänsten och i övrigt är lämplig får befordras. Tillfällig sjukdom utgör ej hinder för befordran.

För befordran krävs medgivande av den som skall befordras. Den som ej vill komma i fråga till befordran skall bekräfta det skriftligen.

23 §  Beslut om befordran meddelas i samma ordning som beslut om anställning, om ej annat följer av 28 §.

24 §  Den som anställts i reserv som förtidsavgången och vid avgången från tjänsten som yrkesofficer uppfyller villkoren för befordran till högre tjänstegrad, får befordras till den högre tjänstegraden vid den tidpunkt, då han skulle ha befordrats om han kvarstått som yrkesofficer. Förordning (1987:196).

25 §  Den som avgått från en tjänst som yrkesofficer får inte bli befordrad i reserv tidigare än han skulle ha blivit, om han kvarstått på tjänsten.

Den som under anställning som yrkesofficer eller officer på reservstat har fullgjort krigsförbandsövningar får tillgodoräkna sig dessa övningar vid tillämpningen av 27, 29 och 30 §§. Förordning (1987:196).

26 §  Reservanställd fänrik i försvarets intendentkårs reserv får befordras till löjtnant, om han har fullgjort en krigsförbandsövning eller annan motsvarande tjänstgöring som överbefälhavaren bestämmer.

Reservanställd fänrik i arméns reserver får befordras till löjtnant, då han har fullgjort en krigsförbandsövning eller en särskild övning i en befattning på plutonchefsnivå.

Reservanställd fänrik i flottans reserv med sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen får befordras till löjtnant om han har fullgjort sådan första reservtjänstgöring som föreskrivs i 43 §. Annan reservanställd fänrik i flottans reserv får befordras till löjtnant om han har fullgjort minst 55 dagar av den första reservtjänstgöringen.

Reservanställd fänrik i flygvapnets reserver får befordras till löjtnant, om har har fullgjort en krigsförbandsövning eller annan motsvarande tjänstgöring som chefen för flygvapnet bestämmer. Förordning (1987:196).

27 §  Reservanställd eller förtidsavgången löjtnant får befordras till kapten, om han efter anställningen i reserv dels har fullgjort två krigsförbandsövningar, varav en i en befattning på kompanichefsnivå, eller annan motsvarande tjänstgöring, dels med godkända betyg har genomgått krigshögskolans reservofficerskurs (kaptenskursen) eller motsvarande utbildning. Förordning (1981:252).

28 §  En reservofficer som genom militär utbildning och tjänstgöring samt civil verksamhet är särskilt lämplig att uppehålla en befattning på bataljonschefsnivå eller högre får befordras till den tjänstegrad som svarar mot befattningen. Ett beslut om befordran till högre tjänstegrad än major eller örlogskapten meddelas av regeringen efter förslag av överbefälhavaren eller, enligt hans beslut, försvarsgrenschefen.

Militär utbildning och tjänstgöring enligt första stycket skall för befordran till major eller örlogskapten omfatta dels väl vitsordad tjänstgöring i en krigsbefattning på kompanichefsnivå, dels militärhögskolans reservofficerskurs (majorskursen) eller motsvarande utbildning. Förordning (1987:196).

29 §  Förtidsavgången eller reservanställd löjtnant i försvarets medici- nalkårs reserv får befordras till kaptens tjänstegrad, om han har dels fullgjort två krigsförbandsövningar, varav en i en befattning på kompanichefsnivå eller någon annan motsvarande tjänstgöring, dels med godkända betyg genomgått kaptenskursen eller motsvarande utbildning. Förordning (1987:196).

30 §  Förtidsavgången eller reservanställd meteorolog med löjtnants tjänstegrad får befordras till kaptens tjänstegrad, om han med löjtnants tjänstegrad har dels fullgjort två krigsförbandsövningar, varav en i en befattning på kompanichefsnivå eller någon annan motsvarande tjänstgöring, dels med godkända betyg genomgått kaptenskursen eller motsvarande utbildning. Förordning (1987:196).

30 a §  Förtidsavgången trafikledare får befordras till högre tjänstegrad med tillämpning av de regler som gällde för honom före hans avgång från anställning som yrkesofficer. Förordning (1987:196).

31 §  Reservanställd och förtidsavgången personal kan medges transport till annan reserv, om särskilda skäl föreligger. Transport från flottans reserv får inte ske av den som inte har fullgjort första reservtjänstgöringen.

I fråga om tjänstgöringsskyldigheten för den som erhåller transport tillämpas bestämmelserna för den reserv till vilken transport sker med rätt för vederbörande att tillgodoräkna annan tjänstgöring som har fullgjorts före transporten än första reservtjänstgöringen. Dessutom gäller att sådan tjänstgöring som belöper på första tjänstgöringsperioden inte får tillgodoräknas på andra tjänstgöringsperioden. Förordning (1987:196).

32 §  Beslut om transport inom samma försvarsgren meddelas av försvarsgrenschefen.

Beslut om transport mellan försvarsgrenar meddelas av chefen för den försvarsgren, till vilken transport skall ske, i samråd med chefen för den försvarsgren, varifrån transport skall ske, och med försvarets civilförvaltning. Om myndigheterna är av olika mening, överlämnas ärendet till överbefälhavaren för avgörande.

Beslut om transport till eller från försvarsmaktens gemensamma reserver meddelas efter samråd med försvarets civilförvaltning av överbefälhavaren eller den han bestämmer. Förordning (1979:1178).

33 §  Om den tid som pensionsavgången personal är skyldig att kvarstå i reserv finns särskilda bestämmelser. Tillstånd att därutöver kvarstå i reserv kan medges för högst fem år, om särskilda skäl föreligger.

34 §  För annan personal än den som anges i 33 § och i andra stycket upphör anställningen i reserv vid utgången av det år då vederbörande fyller 52 år. Den som har visat särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring kan få tillstånd att kvarstå i reserv fram till utgången av det år han fyller 60 år. Tillståndet får förlängas, varje gång med högst fem år, fram till utgången av det år då han fyller 70 år.

För den som enligt 28 § har befordrats till major eller örlogskapten samt för personal i flygtrafiktjänst och i försvarets medicinalkår upphör anställningen i reserv vid utgången av det år då vederbörande fyller 60 år. Den som har visat särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring kan få tillstånd att kvarstå i reserv fram till utgången av det år då han fyller 65 år. Tillståndet får förlängas, dock längst fram till utgången av det år då han fyller 70 år. Förordning (1987:196).

35 §  Anställning i reserv upphör för den som tillträder en tjänst som yrkesofficer.

Av 7 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning följer att den som är anställd i reserv kan entledigas om han till följd av förlust eller nedsättning i arbetsförmågan förklaras oduglig till krigstjänst. Förordning (1987:196).

36 §  Tillstånd enligt 33 och 34 §§ meddelas i fråga om pensionsavgången personal som är skyldig att kvarstå i reserv efter fyllda 65 år av regeringen och i fråga om annan personal av överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef eller en chef för reserv. Förordning (1979:1178).

37 §  Frågor om en anställnings upphörande enligt 7 kap.2 eller 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning prövas i fråga om pensionsavgången personal med lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad av regeringen, i fråga om annan personal med lägst kaptens tjänstegrad av en försvarsgrenschef och i fråga om övrig personal av en chef för reserv.

Frågor om en anställnings upphörande enligt 7 kap. 10 § lagen om offentlig anställning prövas av överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef eller en chef för reserv. Förordning (1987:196).

38 §  För personal i försvarsmaktens reserver gäller en ömsesidig uppsägningstid av tre månader. En myndighet som prövar frågan om en anställnings upphörande får dock medge att anställningen upphör utan att föreskriven uppsägningstid iakttas. Förordning (1979:1178).

39 §  Pensionsavgången personal är skyldig att i reserv tjänstgöra 30 dagar för varje hel treårsperiod, som infaller före utgången av det år vederbörande fyller 55 år.

40 §  Om inget annat följer av andra--fjärde styckena samt 41 och 42 §§ är reservanställd och förtidsavgången personal skyldig att i reserv fullgöra en tjänstgöringsperiod (första tjänstgöringsperioden) om 170 dagar före utgången av det år då vederbörande fyller 36 år och en tjänstgöringsperiod (andra tjänstgöringsperioden) om 150 dagar efter utgången av sist angivna år men före utgången av det år då han fyller 47 år.

Den som enligt 28 § har befordrats till major eller örlogskapten är, om inte annat anges i 41 §, skyldig att genomföra en tjänstgöringsperiod (tredje tjänstgöringsperioden) om 60 dagar efter utgången av det år då han fyller 47 år men före utgången av det år då han fyller 55 år. Överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef eller en chef för reserv får besluta att den som utan att ha befordrats till major eller örlogskapten kvarstår i reserv till utgången av det år han fyller 60 år också skall fullgöra den tredje tjänstgöringsperioden, om reservofficeren medger det.

Den som har anställts som kapten enligt 13 § skall inte fullgöra första tjänstgöringsperioden.

Den som har anställts enligt 16 § är endast skyldig att fullgöra andra tjänstgöringsperioden. Tjänstgöringsskyldigheten skall dock minskas med tio dagar för varje år levnadsåldern överstiger 37 år det år då han anställs. Förordning (1987:196).

41 §  För personal i försvarets medicinalkårs reserv omfattar första tjänstgöringsperioden 230 dagar och fullgörs inom sex år från anställningen i reserven. Andra tjänstgöringsperioden omfattar 195 dagar och fullgörs före utgången av det år vederbörande fyller 52 år. Den som enligt 28 § har befordrats till major eller örlogskapten är skyldig fullgöra en tjänstgöringsperiod (tredje tjänstgöringsperioden) om 60 dagar efter utgången av det år han fyller 52 år men före utgången av det år han fyller 60 år. Förordning (1987:196).

42 §  För förtidsavgången personal i flygvapnets reserver i flygförartjänst och meteorologtjänst omfattar var och en av första och andra tjänstgöringsperioderna 225 dagar. För reservanställd personal i flygförartjänst samt för personal i marktjänst i flygvapnets reserver utom förtidsavgångna plutons- och kompaniofficerare omfattar första tjänstgöringsperioden 235 dagar. För personal i flygtrafiktjänst omfattar första tjänstgöringsperioden dock 135 dagar och andra tjänstgöringsperioden 110 dagar.

Personal i flygtrafiktjänst är även skyldig att i reserv fullgöra en tjänstgöringsperiod (tredje tjänstgöringsperioden) om 110 dagar efter utgången av det år vederbörande fyller 47 år men före utgången av det år vederbörande fyller 58 år. Försvarsgrenschefen får föreskriva att också personal i flygförartjänst skall fullgöra tredje tjänstgöringsperioden.

Försvarsgrenschefen får föreskriva att förtidsavgången personal i flygförartjänst helt eller delvis skall fullgöra första och andra tjänstgöringsperioderna före utgången av tredje året efter det att vederbörande anställdes i reserv samt tredje tjänstgöringsperioden före utgången av det år då vederbörande fyller 47 år. Förordning (1987:196).

43 §  I flottans reserv fullgör reservanställd fänrik och förtidsavgången löjtnant med kortare anställningstid än ett år en tjänstgöringsperiod (första reservtjänstgöringen) inom fyra år från det han anställdes i reserven och innan han påbörjar den i 40 § angivna första tjänstgöringsperioden.

För förtidsavgångna löjtnanter och reservanställda fänrikar med sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen omfattar första reservtjänstgöringen 365 dagar. För övriga är den 420 dagar. Förordning (1987:196).

44 §  Personal i försvarsmaktens reserver är utöver vad som följer av 39--43 §§ skyldig att tjänstgöra i krig och när värnpliktiga i annat fall tas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet eller för fullgörande av beredskapsövning. Förordning (1979:1178).

45 §  I antalet tjänstgöringsdagar enligt 39--43 §§ inräknas inte in- och utryckningdagar, om inte regeringen bestämmer annat.

Reservanställd och förtidsavgången personal är skyldig att underkasta sig de jämkningar i tjänstgöringsskyldigheten som regeringen föreskriver. Tjänstgöringstiden får dock inte överstiga det i 40--43 §§ angivna sammanlagda dagantalet. Förordning (1979:1178).

46 §  Varje tjänstgöringsperiod uppdelas i krigsförbandsövningar, särskilda övningar, mobiliseringsövningar, befälskurser och annan tjänstgöring (tjänstgöringsomgångar). Inom varje tjänstgöringsomgång får högst sextio dagar tas ut. Förordning (1981:252).

47 §  Krigsförbandsövning får efter beslut av överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef eller en chef för reserv delas upp i två delomgångar med högst sex veckors mellanrum.

Annan tjänstgöringsomgång än krigsförbandsövning får delas upp, om den tjänstgöringsskyldige medger det och det är lämpligt från utbildningssynpunkt eller påkallat av särskilda tjänsteförhållanden. Beslut om detta meddelas i den ordning som anges i första stycket. Förordning (1979:1178).

48 §  Överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef eller en chef för reserv får medge anstånd med fullgörande av den tjänstgöring som belöper på första, andra eller tredje tjänstgöringsperioden samt, om det påkallas av utbildningskäl eller annan anledning, avkorta varje tjänstgöringsperiod med högst tio dagar. Förordning (1979:1178).

49 §  Om ej annat följer av 50--52 §§, får förtidsavgången personal tillgodoräkna sig varje helt kalenderår av anställningstiden som yrkesofficer från och med det år vederbörande fyller 27 år till och med det år han fyller 36 år som en tiondel av den tjänstgöring som belöper på första tjänstgöringsperioden och varje kalenderår därefter till och med det år han fyller 46 år som en tiondel av den tjänstgöring som belöper på den andra tjänstgöringsperioden. Förordning (1987:196).

50 §  Förtidsavgången personal i flygvapnets reserver får tillgodoräkna sig varje helt kalenderår av anställningstiden som yrkesofficer från och med det år vederbörande fyller 22 år till och med det år han fyller 36 år som en femtondel av den tjänstgöring som belöper på den första tjänstgöringsperioden. För tiden därefter gäller 49 §. Förordning (1987:196).

51 §  Förtidsavgången personal i flottans reserv får tillgodoräkna sig tjänstgöringstid som yrkesofficer, utöver vad som föreskrivs i 49 §, som fullgjord första reservtjänstgöring. Förordning (1987:196).

52 §  Förtidsavgången personal i försvarets medicinalkårs reserv får tillgodoräkna sig vart och ett av de fyra första hela kalenderåren av anställningstiden som yrkesofficer som en fjärdedel av den tjänstgöring som belöper på första tjänstgöringsperioden och varje kalenderår därefter som en femtondel av den tjänstgöring som belöper på andra tjänstgöringsperioden. Förordning (1987:196).

53 §  Uppkommer vid tillämpning av 49--52 §§ brutet dagantal, avrundas detta till närmast högre hela dagantal.

54 §  Den som till följd av sjukdom eller skada, vartill tjänstgöringen kan antagas ha varit orsak, ej deltagit i tjänstgöring till vilken han ryckt in får som tjänstgöringstid tillgodoräkna sig den tid han sålunda varit tjänstledig. Tid för annan tjänstledighet tillgodoräknas under förutsättning att vederbörande fullgjort minst fyra femtedelar av den för tjänstgöringsomgången föreskrivna tjänstgöringstiden.

55 §  Om frivillig tjänstgöring för personal i försvarsmaktens reserver samt om tillgodoräknande av sådan tjänstgöring och tjänstgöring enligt 44 § vid tillämpning av 39--43 §§ finns särskilda bestämmelser. Förordning (1979:1178).

56 §  Personal i försvarsmaktens reserver är skyldig att tjänstgöra i annan reserv än den han tillhör. Förordning (1979:1178).

57 §  Frågor om avskedande, avstängning eller läkarundersökning prövas av överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef. I fråga om personal med lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad prövas dock frågan av statens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning. I ärenden om läkarundersökning gäller även 22--25 §§anställningsförordningen (1965:601). Förordning (1987:196).

58 §  Om lön, premier och andra förmåner till personal i försvarsmaktens reserver finns bestämmelser i kollektivavtal. Förordning (1981:252).

59 §  Beslut i ärenden om tjänstetillsättning överklagas hos försvarets personalnämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.

I fråga om överklagande av andra beslut enligt denna förordning tillämpas 18 § allmänna verksstadgan (1965:600). Förordning (1987:196).

60 §  Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef. Förordning (1981:252).