Upphävd författning

Förordning (1978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden;

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Finansdepartementet
Utfärdad
1978-09-28
Ändring införd
SFS 1978:724
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

1 §  I fråga om tillämpningen av det avtal och den överenskommelse som i förordningen (1978:723) om avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden skall följande gälla.

Handräckning i annat nordiskt land i svenskt skatteärende

Allmänna bestämmelser

2 §  Svensk myndighet kan på sätt föreskrivs i denna förordning få handräckning i annat nordiskt land för delgivning av handlingar i svenskt skatteärende, för utredning i sådant ärende samt för indrivning av svensk skatt.

[S2]Ansökan om handräckning får göras endast under förutsättning att mot svarande handräckningsåtgärd kan vidtas här i riket i likartat skatteärende på begäran av myndighet i den stat till vilken framställning om handräckning riktas.

3 §  Med svensk skatt avses i denna förordning i förhållandet till

  1. samtliga övriga nordiska länder:
  1. den statliga inkomstskatten,
  2. kupongskatten,
  3. sjömansskatten,
  4. den statliga förmögenhetsskatten,
  5. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar,
  6. ersättningsskatten,
  7. utskiftningsskatten,
  8. den kommunala inkomstskatten,
  9. gåvoskatten samt
  10. de skatter och avgifter som anges under punkterna 3 A e, 3 B e och 3 C e i överenskommelsen;
  11. arvsskatten samt
  12. skatter, som utgår efter samma grunder som de under punkt a 1-8 samt 1 av förevarande punkt angivna skatterna;
  13. skogsvårdsavgiften,
  14. arvsskatten samt
  15. skatter och avgifter, som utgår efter samma grunder som de under punkt a 1-8 samt 1 och 2 av förevarande punkt angivna skatterna och avgifterna;

[S2]skatter, som utgår efter samma grunder som de under punkt a 1-8 angivna skatterna;

  1. skogsvårdsavgiften,
  2. arvsskatten samt
  3. skatter och avgifter, som utgår efter samma grunder som de under punkt a 1-8 samt 1 och 2 av förevarande punkt angivna skatterna och avgifterna.
    1. Danmark, dessutom:
    2. Finland, dessutom:
    3. Island, dessutom:
    4. Norge, dessutom:

4 §  Vad i denna förordning sägs om svensk skatt gäller även

  1. ränta och avgift på svensk skatt samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning eller redovisning av skatt,
  2. skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) eller lagen (1968:430) om mervärdeskatt samt avgiftstillägg eller förseningsavgift enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.,
  3. vite, som har ådömts enligt 124 § taxeringslagen, 83 § uppbördslagen (1953:272), 69 § lagen om mervärdeskatt, 67 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och 35 § lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m., samt
  4. ersättning för sådan statsverkets kostnad vid indrivning av svensk skatt som ej har samband med rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol.

[S2]Med svenskt skatteärende förstås i denna förordning ärende angående svensk skatt eller offentlig avgift på vilken denna förordning äger tillämpning.

[S3]Med svensk myndighet förstås i denna förordning svensk statlig eller kommunal myndighet, den som på grund av allmän tjänst tar befattning med svenskt skatteärende samt ordförande i nämnd som handlägger sådant ärende.

[S4]Vad i denna förordning sägs om Danmark eller Norge tillämpas inte beträffande Färöarna och Grönland respektive Svalbard, Jan Mayen och de norska besittningarna utom Europa.

Delgivning i annat nordiskt land av handling i svenskt skatteärende

5 §  Svensk myndighet, som önskar delgivning i annat nordiskt land av handling i svenskt skatteärende, skall ansöka hos riksskatteverket om handräckning för sådan delgivning. Ansökningen bör innehålla uppgift om mottagarens namn, personnummer eller organisationsnummer, adress och hemortskommun samt om handlingens innehåll.

[S2]Om myndigheten finner anledning anta, att delgivning kommer att kunna ske endast genom handlingens överlämnande i särskild ordning, får myndigheten begära att delgivning sker i sådan särskild ordning som kan vara föreskriven enligt lagstiftningen i den stat där delgivningen skall äga rum.

Utredning i annat nordiskt land i svenskt skatteärende

6 §  Svensk myndighet kan begära handräckning i annat nordiskt land för införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter som är erforderliga i svenskt skatteärende.

[S2]Svensk myndighet kan vidare i skatteärende av väsentlig betydelse för beskattning i Sverige begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredning i skatteärende i annat nordiskt land.

7 §  Ansökan enligt 6 § görs hos riksskatteverket.

[S2]Ansökan som avses i 6 § första stycket bör innehålla uppgift om namn, personnummer eller organisationsnummer, adress och hemortskommun beträffande den person saken gäller. Av ansökningen bör vidare framgå att ärendet rör svensk skatt.

[S3]Ansökan enligt 6 § andra stycket bör innehålla en kort redogörelse för det svenska skatteärendet och skälen för ansökningen.

Indrivning i annat nordiskt land av svensk skatt

8 §  Svensk myndighet kan begära handräckning i annat nordiskt land för indrivning av sådan svensk skatt som anges i 3 och 4 §§ i förhållande till detta land. Ansökan om handräckning för sådan ränta och avgift som avses i punkt 1 b av överenskommelsen får dock göras endast i särskild framställning. Ansökan kan avse handräckning för indrivning inte blott hos skattskyldig utan även hos arbetsgivare eller annan som enligt svensk lagstiftning är ansvarig för skatt.

[S2]Ansökan om handräckning enligt första stycket får dock göras endast,

  1. om beslutet i skatteärendet är verkställbart i Sverige,
  2. om skatten inte kan indrivas i Sverige utan väsentliga svårigheter, samt
  3. om det sammanlagda betalningsanspråket gentemot den betalningsskyldige - däri ej inräknat belopp som avses i 4 § första stycket a) och b) - uppgår till minst 350 svenska kronor.

9 §  Ansökan enligt 8 § första stycket ställs till riksskatteverket och inges till länsskattemyndigheten. Ansökningen skall innehålla utredning om att de i 8 § angivna förutsättningarna för handräckning föreligger. I ansökningen anges vidare:

  1. beträffande betalningsskyldig fysisk person: namn, yrke eller titel, bostadsadress, födelsedata och hemortskommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistelseort i den stat där indrivning skall ske;
  2. beträffande betalningsskyldig juridisk person: juridisk karaktär samt namn och adress;
  3. betalningsanspråkets art och belopp, däri inbegripet upplupen ränta, den tid anspråket avser samt den tidpunkt då anspråket helt eller delvis preskriberas enligt svensk lagstiftning;
  4. grund för beräkning av sådan ränta eller avgift som avses i 4 § första stycket a) och b);
  5. i förekommande fall ort i den stat i vilken indrivning skall ske, där egendom som tillhör den betalningsskyldige finns; samt
  6. annan omständighet som kan underlätta eller påskynda indrivning av fordringen.

[S2]Till ansökningshandlingen fogas, i huvudskrift eller avskrift, det beslut på vilket anspråket grundas eller utdrag av restlängd eller annan handling av vilket grunden för anspråket framgår.

[S3]Länsskattemyndighet, som har mottagit ansökan enligt första stycket, skall med eget yttrande snarast översända ansökningshandlingarna till riksskatteverket. Förordning (1986:1365).

10 §  Önskar svensk myndighet, som har gjort ansökan enligt 9 § första stycket, anföra ytterligare något i ärendet eller förete utredning eller bevisning, inges handlingarna i fråga till länsskattemyndigheten, som snarast möjligt översänder dem med eget yttrande till riksskatteverket.

[S2]Finner länsskattemyndigheten efter anmälan av den myndighet som har gjort ansökningen om handräckning eller av annan anledning, att den betalningsskyldige bör försättas i konkurs i den stat där handräckningen skall ske, gör länsskattemyndigheten särskild framställning till riksskatteverket om att sådan åtgärd vidtas. Motsvarande gäller om länsskattemyndigheten anser att rättegång bör anhängiggöras vid annan domstol än förvaltningsdomstol i denna stat eller att annan åtgärd, som för sin giltighet kräver medverkan av sådan domstol, bör vidtas. Förordning (1986:1365).

11 §  Om, innan ärende om handräckning för indrivning enligt denna förordning har avslutats, rätten att ta ut svensk skatt helt eller delvis har upphört på grund av nedsättning eller undanröjande av taxering, betalning direkt till svensk myndighet, avkortning eller av annan anledning, skall den myndighet som har begärt handräckningen snarast möjligt anmäla det inträffade till länsskattemyndigheten. Sådan anmälan skall även ske om anstånd med betalning av skatten har medgivits. Har länsskattemyndigheten översänt ansökningshandlingarna enligt 9 § sista stycket, vidarebefordrar länsskattemyndigheten omedelbart anmälningen till riksskatteverket. Förordning (1986:1365).

12 §  Svensk skatt, som har uttagits genom handräckning i annat nor diskt land, anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit behörig svensk myndighet till handa vid tiden för uttagandet.

[S2]Skatt, som inbetalas på riksbankens konto, tillgodoförs genom bankens försorg den svenska myndighet som har begärt handräckningen.

[S3]Har myndighet i annat nordiskt land vid överförande av medlen gjort avdrag för kostnader, skall det avdragna beloppet påföras den svenska myndigheten.

Särskild bestämmelse

13 §  Vid handräckning enligt denna förordning har myndighet i annat nordiskt land rätt till ersättning för kostnader i samband med rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller vid konkursförfarande i sådant land. Har myndigheten inte gjort avdrag för sådana kostnader vid redovisning av uttagen svensk skatt, betalas ersättning för kostnaderna från anslag som har anvisats för ändamålet. Har sådant avdrag gjorts, förs avdragsbeloppet av från nämnda anslag.

Handräckning i Sverige åt myndighet i annat nordiskt land i skatteärende

Allmänna bestämmelser

14 §  På begäran av myndighet i annat nordiskt land skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning handräckning lämnas här i riket för delgivning av handlingar i ärende angående skatt i sådant land, för utredning i sådant ärende och för indrivning av sådan skatt.

15 §  Med skatt i annat nordiskt land avses i denna förordning skatt och offentlig avgift i respektive Danmark, Finland, Island och Norge på vilken avtalet den 9 november 1972 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden äger tillämpning.

[S2]Vad i denna förordning sägs om sådan skatt gäller även dröjsmålsräntor, restavgifter och andra avgifter, indrivningskostnader samt viten, allt i den omfattning som anges i punkt 2 i överenskommelsen.

16 §  Riksskatteverket förordnar om handräckning, som avses i 14 §, i varje särskilt fall. Sker handräckningen inte genom riksskatteverkets försorg, uppdrar verket åt vederbörande länsskattemyndighet att ombesörja handräckningen.

[S2]Föranleder handräckningen talan inför svensk domstol eller myndighet, äger riksskatteverket eller länsskattemyndigheten mottaga stämning samt själv eller genom ombud tala och svara inför sådan domstol eller myndighet.

[S3]Avser begäran om handräckning framställning att företrädare för myndighet i annat nordiskt land skall få närvara vid utredning i svenskt skatteärende, förordnar riksskatteverket sådan företrädare och underrättar i förekommande fall vederbörande länsskattemyndighet om detta. Förordning (1986:1365).

Delgivning av handling i ärende angående skatt i annat nordiskt land

17 §  Om ej annat följer av riksskatteverkets förordnande enligt 16 § skall handling i ärende angående skatt i annat nordiskt land delges i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428) och delgivningskungörelsen (1970:467).

18 §  När delgivningsärendet har slutförts meddelar länsskattemyndighet, som har anmodats ombesörja delgivningen, detta snarast till riksskatteverket och översänder i förekommande fall delgivningsbevis. Länsskattemyndigheten avger samtidigt intyg om tidpunkt och sätt för delgivningen, om detta ej framgår av delgivningsbevis, samt återställer handlingarna i ärendet.

[S2]Har hinder mött för delgivningen, lämnas uppgift om hindrets beskaffenhet och om övriga omständigheter, som kan vara av betydelse för delgivningsärendets vidare behandling. Förordning (1986:1365).

Utredning i Sverige i ärende angående skatt i annat nordiskt land

19 §  Om ej annat följer av riksskatteverkets förordnande enligt 16 §, skall deklarationer eller andra uppgifter i ärende angående skatt i annat nordiskt land införskaffas på samma sätt som i fråga om ett motsvarande svenskt skatteärende. Det tillkommer dock riksskatteverket eller länsskattemyndigheten att för infordrande av uppgift meddela vitesföreläggande eller anlita annat tvångsmedel i den mån det behövs och sådan åtgärd får vidtas enligt lagstiftningen i Sverige i motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift. Förordning (1986:1365).

20 §  När handräckningsärendet har slutförts skall länsskattemyndighet, som har anmodats ombesörja handräckningen, förfara i tillämpliga delar på sätt föreskrivs i 18 § för där avsett fall. Förordning (1986:1365).

21 §  I fråga om tillhandahållande av uppgifter enligt artikel 12 första och fjärde styckena i avtalet och punkt 6 i överenskommelsen gäller särskilda bestämmelser.

22 §  Finner svensk myndighet vid utredning i svenskt skatteärende uppgifter som kan antas beröra ärende angående skatt i annat nordiskt land, skall myndigheten snarast anmäla detta till riksskatteverket.

Indrivning i Sverige av skatt i annat nordiskt land

23 §  Skatt i annat nordiskt land, som enligt riksskatteverkets förordnande skall tas ut här i riket, skall, om inte annat framgår av denna förordning eller anges i förordnandet, indrivas i den ordning som gäller i fråga om indrivning av svensk skatt och med iakttagande av de regler om preskription för uttagande av skatt som enligt svensk lagstiftning gäller beträffande svensk skatt av motsvarande slag. Införsel enligt införsellagen (1968:621) får ske vid indrivning i Sverige av skatt i annat nordiskt land och av restavgift enligt 25 §, om införsel får äga rum för svensk skatt av motsvarande slag.

24 §  Länsskattemyndighet, som har fått uppdrag enligt 16 § att ombesörja handräckning för indrivning av skatt i annat nordiskt land, ålägger vederbörande kronofogdemyndighet att indriva skatten i fråga.

[S2]Innan annan åtgärd vidtas, anmanar kronofogdemyndigheten den betalningsskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet inom viss angiven tid, minst tio och högst tjugo dagar, efter det att anmaningen har utfärdats.

[S3]Anmaning enligt föregående stycke behöver inte göras, om den betalningsskyldige vistas utom riket eller på okänd ort och ej har känt ombud inom riket eller om annars särskilda skäl att underlåta anmaning föreligger. Förordning (1986:1365).

25 §  Efterkommer betalningsskyldig inte anmaning enligt 24 § andra stycket eller föreligger fall som avses i 24 § tredje stycket, utgår restavgift enligt de grunder som anges i 58 § 1 mom.första stycketuppbördslagen (1953:272). Därvid äger 58 § 2 mom. samma lag motsvarande tillämpning.

[S2]Avgift enligt första stycket utgår ej vid indrivning av vite eller indrivningskostnad som avses i 15 § andra stycket.

26 §  Vid indrivning i Sverige av skatt i annat nordiskt land får åtgärd för att försätta betalningsskyldig i konkurs eller inleda rättegångsförfarande vid annan svensk domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter bemyndigande av riksskatteverket. Motsvarande bemyndigande erfordras för att anta ackordsförslag beträffande sådan skatt.

Med fordran på skatt i annat nordiskt land följer ej förmånsrätt enligt lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

27 §  Har betalningsskyldig avlidit, får vid indrivning i Sverige av skatt i annat nordiskt land ej tas ut mer hos dödsboet efter honom eller hos arvinge eller annan som förvärvat egendom på grund av dödsfallet än vad som gäller i fråga om indrivning av närmast jämförlig svensk skatt eller avgift.

28 §  Dom eller slutligt beslut i mål, som har föranletts av handräckningen, insänds ofördröjligen av länsskattemyndigheten till riksskatteverket. Förordning (1986:1365).

29 §  Gör betalningsskyldig invändning att förutsättningarna för hand räckning helt eller delvis har bortfallit på grund av betalning, nedsättning eller undanröjande av taxering eller avkortning eller av annan anledning eller att anstånd med betalning av skatt har medgivits och visar den betalningsskyldige sannolika skäl för invändningen, lämnar länsskattemyndigheten, om invändningen har gjorts hos denna, meddelande därom till riksskatteverket. Har invändningen gjorts hos annan myndighet, lämnar myndigheten meddelande därom till länsskattemyndigheten, som underrättar riksskatteverket. Förordning (1986:1365).

30 §  Medel, som har influtit på grund av handräckning enligt denna förordning, insätts av kronofogdemyndigheten inom sex dagar från mottagandet på konto som innehas i riksbanken av respektive Danmarks Nationalbank, Finlands Bank, Islands Sedelbank eller Norges Bank. Vid inbetalningen anges namn och adress på den indrivningsmyndighet i respektive land som äger uppbära beloppet samt det ärende till vilket beloppet är att hänföra.

[S2]Utan hinder av bestämmelserna i föregående stycke kan kronofogdemyndigheten inom där angiven tid insätta influtet belopp på postgirokonto för den indrivningsmyndighet i respektive land som har begärt handräckningen.

31 §  Har handräckning fullgjorts eller har hinder helt eller delvis mött på grund av preskription enligt svensk lagstiftning eller av annan anledning mot att ta ut skatten, lämnar kronofogdemyndigheten snarast meddelande härom till länsskattemyndigheten och överlämnar samtidigt handlingarna i ärendet.

[S2]Länsskattemyndigheten underrättar skyndsamt riksskatteverket om utgången av handräckningsärende och översänder de handlingar som länsskattemyndigheten har erhållit enligt föregående stycke. Har hinder helt eller delvis mött mot att ta ut skatten, lämnas uppgift om hindrets beskaffenhet och om övriga omständigheter, som kan vara av betydelse för skatteärendets vidare behandling. Förordning (1986:1365).

Särskilda bestämmelser

32 §  Har handräckning för indrivning i Sverige av skatt i annat nordiskt land föranlett konkursförfarande eller rättegång vid annan svensk domstol än förvaltningsdomstol, förskotterar länsskattemyndigheten, om så erfordras, statsverkets kostnad för sådant förfarande eller sådan rättegång från anslag som har anvisats för ändamålet.

[S2]Vid insättning av influtna medel enligt 30 § får avdrag göras för kostnad som har förskotterats enligt första stycket. Har sådant avdrag ej gjorts, görs framställning hos riksskatteverket om åtgärd för att från den myndighet i annat nordiskt land som har begärt handräckning få ersättning för kostnaden. Förordning (1986:1365).

[S3]33 § har upphört att gälla genom förordning (1980:1009).

Ändringar

Förordning (1978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden

Förordning (1980:1009) om ändring i förordningen (1978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden

    Omfattning
    upph. 33 §; utgår rubr. närmast före 33 §

Förordning (1986:1365) om ändring i förordningen (1978:724) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden

    Omfattning
    ändr. 9-11, 16, 18-20, 24, 28, 29, 31, 32 §§
    Ikraftträder
    1987-01-01

Ändring, SFS 1990:314

    Omfattning
    upph.