1 §  Denna förordning gäller transport av farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

2 §  Transportmyndighet är i fråga om

landtransporter: statens räddningsverk,

lufttransporter: Luftfartsstyrelsen,

sjötransporter: sjöfartsverket.

För frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag är statens räddningsverk transportmyndighet. Förordning (2004:1111).

3 §  Lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning skall inte tillämpas på transporter av varor enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, när transporterna sker under ledning av militärt befäl eller annan person som förordnats av Försvarsmakten eller Försvarets materielverk. Förordning (1994:665).

3 a §  Med avsändare förstås den som till någon annan lämnar farligt gods för transport eller som för egen räkning transporterar sådant gods.

Om en transport på väg, i terräng eller på järnväg eller annan spåranläggning utförs i enlighet med ett transportavtal skall med avsändare förstås den som är avsändare enligt transportavtalet.

Den som tagit emot farligt gods för vidaretransport skall tillhandahålla de handlingar och vidta de åtgärder i övrigt som ankommer på avsändare enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller denna förordning. Detta gäller dock inte om något annat är särskilt föreskrivet, åtgärden är uppenbart obehövlig eller bara kan vidtas av den ursprungliga avsändaren. Förordning (2002:374).

4 §  Transportmyndigheterna får meddela föreskrifter enligt vad som anges i 2 § och 5 § lagen (1982:821) om transport av farligt gods. Förordning (1999:335).

5 §  Farligt gods indelas i följande klasser:

klass 1 för explosiva ämnen och föremål klass 2 för gaser klass 3 för brandfarliga vätskor klass 4 för brandfarliga fasta ämnen, självantändande ämnen och ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten klass 5 för oxiderande ämnen och organiska peroxider klass 6 för giftiga ämnen och smittförande ämnen klass 7 för radioaktiva ämnen klass 8 för frätande ämnen klass 9 för övriga farliga ämnen eller föremål som en transportmyndighet föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att en klass skall vara indelad i underavdelningar. Förordning (1999:335).

6 §  Transportmyndigheterna får föreskriva att farligt gods skall vara klassificerat när det transporteras. Godset skall vid klassificeringen hänföras till den klass och eventuella underavdelning till klassen som omfattar godsets huvudrisk från transportsynpunkt. Förordning (2001:828).

7 §  På ansökan skall transportmyndigheten meddela beslut om ett visst ämne eller föremål är att anse som farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods. I beslutet skall myndigheten ange den för godset tillämpliga klassen samt godsets placering inom klassen.

Sökanden skall lämna underlag för den prövning som behövs för beslutet. Sökanden skall betala de kostnader som prövningen orsakar. Transportmyndigheten får bestämma avgiften till lägre belopp om omständigheterna föranleder det. Förordning (1999:335).

8 §  I ett ärende enligt 7 § får transportmyndigheten på sökandens begäran besluta vad som skall gälla för transport av ämnet eller föremålet intill dess att ärendet slutligt avgjorts. Sådana beslut kan när som helst ändras av myndigheten. Förordning (1999:335).

9 §  Transportmedel, enhetslastanordningar, behållare, emballage och annan transportmateriel skall med hänsyn till material, konstruktion, utförande och utrustning uppfylla de transportsäkerhetskrav som transportmyndigheterna föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att materiel enligt första stycket får användas till transport endast om den är provad och godkänd för sitt ändamål.

10 §  Enhetslastanordningar, behållare och emballage skall vid transport vara märkta på det sätt transportmyndigheten föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att även transportmedlet skall vara märkt.

11 §  I den utsträckning som transportmyndigheten föreskriver skall det för transporterna finnas transporthandlingar samt skriftliga instruktioner som anger på vilket sätt godset är farligt och vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka eller undanröja fara som kan uppstå under transporten.

Transporthandlingar och skriftliga instruktioner skall tillhandahållas av avsändaren om inte annat är särskilt föreskrivet.

Den som innehar transporthandlingar eller skriftliga instruktioner skall, när innehavet är ett led i en pågående transport, lämna handlingarna vidare till den som i nästa led behöver dem för den fortsatta transporten. Förordning (2000:913).

13 §  Transportmyndigheterna får föreskriva att särskild utrustning för brandsläckning, sanering, personligt skydd eller annat säkerhetsändamål skall finnas tillgänglig vid transport.

14 §  Transportmyndigheterna får föreskriva att olika slag av farligt gods skall hållas åtskilda från varandra. Farligt gods skall hållas åtskilt från annat gods i den utsträckning som behövs för att förebygga fara. Förordning (2001:828).

15 §  När transportmedel och enhetslastanordningar inte längre måste vara märkta enligt 10 §, skall märkningen avlägsnas eller täckas över.

Sådan märkning bör undvikas också på behållare och emballage som inte längre måste vara märkta enligt 10 §. Förordning (2001:828).

16 §  Artiklarna 1 och 2 i den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) och bestämmelserna i bilagorna A och B till överenskommelsen skall gälla för sådana internationella vägtransporter som utförs i Sverige och som avses i överenskommelsen (ADR-transporter). Bilagorna till ADR är delar av överenskommelsen. Förordning (1999:335).

17 §  Statens räddningsverk får föreskriva att sådana ändringar i bilagorna till ADR, som enligt artikel 14 skall anses antagna, skall gälla för ADR-transporter.

Statens räddningsverk får också föreskriva att vad som sägs i sådana avtal som avses i artikel 4 punkt 3 och i ändringar av sådana avtal, skall gälla för ADR-transporter i stället för vad som annars är föreskrivet med stöd av lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller med stöd av bemyndigande i denna förordning. Förordning (1992:595).

18 §  Statens räddningsverk skall offentliggöra vilka stater som är bundna av ADR samt hålla ADR och bilagorna till ADR tillgängliga på originalspråken. Verket skall även hålla de svenska versionerna tillgängliga av rådets direktiv 94/55/EG av den 21 november 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg med bilagor samt ändringar i direktivet och i bilagorna. Förordning (1996:1072).

19 §  Behörig myndighet enligt bilagorna till ADR är för Sveriges del följande myndigheter.

Behörig myndighet enligt bilagorna till ADR är för Sveriges del även de tillsynsmyndigheter för vägtransporter som anges i 25 § och de andra myndigheter som enligt annan författning har en uppgift som överensstämmer med någon av de uppgifter som anges i bilagorna till ADR.

Om det vid utförandet av någon uppgift som avses i bilaga A eller B till ADR hos en myndighet uppkommer frågor som tillhör en annan myndighets ansvarsområde, skall uppgiften utföras i samråd med denna myndighet.

De organ för teknisk kontroll som avses i bilagorna till ADR skall för Sveriges del vara

1. på fordonsområdet: de besiktningsorgan som anges i fordonslagen (2002:574),
2. för sådan utrustning som omfattas av rådets direktiv 1999/36/EG av den 29 april 1999 om transportabla tryckbärande anordningar: de organ som av något land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet anmälts till Europeiska unionen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse under direktivet och
3. för övriga områden: de organ som ackrediterats för motsvarande uppgifter beträffande nationella transporter enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Förordning (2002:932).

20 §  Bestämmelserna i bilaga I (RID) till bihang B till fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF) skall gälla i fråga om sådana här i riket utförda internationella järnvägstransporter som avses i fördraget (RID-transporter).

Statens räddningsverk får föreskriva att sådana ändringar i RID som enligt artikel 19 § 4 i fördraget skall anses antagna skall gälla för RID-transporterna.

Statens räddningsverk skall offentliggöra vilka stater som är bundna av COTIF samt hålla COTIF med bihang och bilagor tillgängliga på originalspråken. Verket skall även hålla de svenska versionerna tillgängliga av rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg med bilaga samt ändringar i direktivet och bilagan. Förordning (1996:1072).

21 §  Behörig myndighet enligt RID är för Sveriges del följande myndigheter.

Behörig myndighet enligt RID är för Sveriges del även de tillsynsmyndigheter för järnvägstransporter som anges i 25 § och de andra myndigheter som enligt annan författning har en uppgift som överensstämmer med någon av de uppgifter som anges i RID.

Om det vid utförandet av någon uppgift som avses i RID hos en myndighet uppkommer frågor som tillhör en annan myndighets ansvarsområde, skall uppgiften utföras i samråd med denna myndighet.

De organ för teknisk kontroll som anges i RID skall för Sveriges del vara

1. för sådan utrustning som omfattas av rådets direktiv 1999/36/EG av den 29 april 1999 om transportabla tryckbärande anordningar: de organ som av något land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet anmälts till Europeiska unionen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse under direktivet och
2. för övriga områden: de organ som ackrediterats för motsvarande uppgifter beträffande nationella transporter enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Förordning (2001:828).

21 a §  Kravet på säkerhetsrådgivare i 10 a § lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller inte

• Försvarsmakten eller Försvarets materielverk, när myndigheten avsänder farligt gods eller transporterar farligt gods under ledning av militärt befäl eller annan person som förordnats av myndigheten eller
• den som bedriver verksamhet där det ingår att transportera eller att avsända farligt gods som uppgår till högst de kvantiteter per lastenhet och som uppfyller de övriga villkor som Statens räddningsverk föreskriver.

Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om andra undantag från 10 a § samma lag för den vars huvud- eller biverksamhet inte består av att transportera eller avsända farligt gods, men som tillfälligt genomför eller avsänder sådan transport inom landet, under förutsättning att risken för sådana skador som avses i 8 § lagen är liten. Förordning (1999:335).

21 b §  Säkerhetsrådgivaren har, utöver de uppgifter som anges i 10 b § lagen (1982:821) om transport av farligt gods, särskilt till uppgift att

1. se till att bestämmelser om transport av farligt gods följs,
2. ge råd om verksamhet som rör transport av farligt gods och
3. överlämna en årlig rapport till verksamhetsledningen om den verksamhet som rör sådana transporter.

Verksamhetsledningen skall bevara rapporten i fem år och på Statens räddningsverks begäran ge in den till verket.

Statens räddningsverk får meddela närmare föreskrifter om uppgifter för säkerhetsrådgivare. Förordning (1999:335).

21 c §  Säkerhetsrådgivare skall ha genomgått ett prov som godtagits av Statens räddningsverk och inneha ett giltigt intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods. Förordning (1999:335).

21 d §  Statens räddningsverk eller organ som verket utsett får anordna prov som avses i 21 c §. Prov kan begränsas till att avse väg-, järnvägs-, sjö- eller lufttransporter. Verket skall utfärda intyg som avses i 21 c § till den som genomgått ett prov med godkänt resultat. Intyget är giltigt i fem år. Giltighetstiden förlängs med fem år i taget om säkerhetsrådgivaren, under det år som föregår intygets sista giltighetsdag, har godkänts vid ett prov som verket har godtagit.

Statens räddningsverk får meddela närmare föreskrifter om krav på kompetens hos säkerhetsrådgivare. Förordning (1999:335).

21 e §  Intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar som är utfärdade i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) gäller i Sverige enligt sitt innehåll.

Intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg eller järnväg som är utfärdade i Schweiz gäller i Sverige enligt sitt innehåll. Förordning (2002:374).

21 f §  Den som enligt 10 a § lagen (1982:821) om transport av farligt gods skall ha säkerhetsrådgivare skall omgående till Statens räddningsverk meddela vem eller vilka personer som är säkerhetsrådgivare.

Den som skall ha säkerhetsrådgivare skall vidare snarast till Statens räddningsverk lämna upplysningar om olyckor i samband med transport av farligt gods i de fall som det farliga godset orsakat skador på människor, djur, egendom eller i miljön. Denne skall snarast till verket även lämna upplysningar om tillbud som inneburit en allvarlig risk för en sådan olycka. Upplysningarna skall så långt som möjligt klarlägga såväl händelsen och orsaken till den som skador och effekter i övrigt. Förordning (1999:335).

22 §  Transportmyndigheterna, var och en inom sitt område, får

1. utöver vad som framgår av denna förordning meddela föreskrifter enligt 9 och 10 §§ lagen (1982:821) om transport av farligt gods;
2. meddela föreskrifter enligt 6 § första stycket 2 och 3 lagen om transport av farligt gods;
3. meddela ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen om transport av farligt gods och denna förordning utom vad gäller säkerhetsrådgivare.

Statens räddningsverk får utöver vad som framgår av första stycket meddela föreskrifter för verkställighet av lagen och denna förordning när det gäller säkerhetsrådgivare. Förordning (1999:335).

22 a §  Statens räddningsverk får ta ut en avgift för sina kostnader med anledning av prov och intyg för förare vid transport av farligt gods. Verket får även ta ut en avgift för sina kostnader för prov och utfärdande av intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods. Förordning (1999:335).

23 §  Har föreskrifter meddelats om krav på tillstånd eller förhandsanmälan enligt 10 § lagen (1982:821) om transport av farligt gods, får transportmyndigheterna uppdra åt en polismyndighet att pröva ärenden om tillstånd eller att ta emot förhandsanmälan.

Sådana ärenden prövas av statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut inom respektive verksamhetsområde om de avser varor enligt klass 7.

24 §  Innan en transportmyndighet meddelar föreskrifter skall samråd ske med övriga transportmyndigheter. Berör föreskrifterna en annan myndighets verksamhetsområde, skall samråd ske även med denna myndighet. Detta gäller även när Statens räddningsverk meddelar föreskrifter för verkställighet av lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning när det gäller säkerhetsrådgivare. Om det är fara för miljön, liv, personlig säkerhet eller risk för betydande ekonomisk skada och samråd inte kan ske inom skälig tid, skall i stället information lämnas efter det att föreskriften meddelats.

Sjöfartsverket och Luftfartsstyrelsen skall genom automatisk databehandling löpande lämna uppgifter till Statens räddningsverk om föreskrifter och beslut som myndigheterna meddelat enligt denna förordning.

Statens räddningsverk skall hålla samtliga myndigheters föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning tillgängliga. Förordning (2004:1111).

25 §  Följande myndigheter skall inom nedan angivna områden ha tillsyn över efterlevnaden av lagen (1982:821) om transport av farligt gods och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

När det gäller Sjöfartsverkets och Tullverkets tillsynsområden skall även Kustbevakningen ha tillsyn i den utsträckning som Sjöfartsverket och Tullverket var och en inom sitt område beslutar i samråd med Kustbevakningen. Tullverket skall vid sin tillsyn samråda med polismyndigheten.

Rikspolisstyrelsen och Tullverket var och en inom sitt område får meddela de verkställighetsföreskrifter till lagen om transport av farligt gods och denna förordning som behövs för polismyndigheternas och Tullverkets tillsynsverksamhet. Förordning (2004:1111).

26 §  Om en transport på väg sker i strid mot lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan fortsätta utan påtaglig risk för skada, får polismän hindra transporten.

26 a §  Allvarliga eller upprepade överträdelser som äventyrar säkerheten vid transport på väg av farligt gods och som har begåtts med ett fordon eller av ett företag som är registrerat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), skall av tillsynsmyndigheten rapporteras till de behöriga myndigheterna i den staten. Om en sådan överträdelse har begåtts med ett fordon som är registrerat i Schweiz, skall tillsynsmyndigheten rapportera överträdelsen till de behöriga myndigheterna där. Om en sådan överträdelse har begåtts av ett företag som är registrerat i en stat som är ansluten till ADR men inte är medlem i EES, skall tillsynsmyndigheten rapportera överträdelsen till de behöriga myndigheterna i den staten.

Allvarliga eller upprepade överträdelser som äventyrar säkerheten vid transport på järnväg av farligt gods och som har begåtts av ett företag som är registrerat i en stat som är ansluten till RID, skall av tillsynsmyndigheten rapporteras till de behöriga myndigheterna i den staten. Förordning (2002:374).

26 b §  Om det vid en vägkontroll av ett fordon som är registrerat i en annan stat inom EES eller i Schweiz framkommer omständigheter som ger anledning att anta att det begåtts allvarliga eller upprepade överträdelser men dessa inte kan styrkas vid kontrolltillfället på grund av att nödvändiga uppgifter saknas, skall tillsynsmyndigheten och behöriga myndigheter i den andra staten bistå varandra vid utredningen av ärendet. Tillsynsmyndigheten skall i motsvarande fall bistå behöriga myndigheter i andra stater inom EES eller i Schweiz beträffande fordon som är registrerade i Sverige. Om tillsynsmyndigheten i dessa syften kontrollerar ett företags lokaler, skall resultatet av denna kontroll meddelas den andra berörda staten. Förordning (2002:374).

26 c §  Statens räddningsverk skall senast den 31 december varje år till Europeiska gemenskapernas kommission lämna en rapport om föregående års kontroller av vägtransporter och därvid lämna uppgifter om

1. uppskattad mängd farligt gods som transporterats på väg,
2. antal utförda kontroller,
3. antal kontrollerade fordon, uppdelat i antal fordon som är registrerade i Sverige, i andra stater inom EES och i stater utom EES,
4. antal anmälda överträdelser och
5. antal och slag av påföljder.

Tillsynsmyndigheterna skall senast den 1 juli varje år förse Statens räddningsverk med ovanstående uppgifter beträffande föregående års vägtransporter. Förordning (1996:1072).

26 d §  Statens räddningsverk skall, om det bedöms nödvändigt, vidarebefordra de rapporter om svåra olyckor eller tillbud som Räddningsverket tagit emot inom ramen för sina uppgifter som behörig myndighet enligt 19 § eller 21 §. Rapporterna skall vidarebefordras till sekretariatet för Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa när det gäller vägtransporter och till centralkontoret för den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) när det gäller järnvägstransporter. Förordning (2001:828).

27 §  En polismyndighets beslut enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. Förordning (1999:335).

28 §  Beslut som Statens kärnkraftinspektion meddelat enligt lagen om transport av farligt gods eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos regeringen.

Beslut i fråga om godkännande vid prov för säkerhetsrådgivare enligt 21 d § får inte överklagas.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2000:913).

29 §  En myndighet får förordna att dess beslut enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall gälla omedelbart även om beslutet har överklagats.

30 §  Om ansvar för överträdelse av denna förordning eller av föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen finns bestämmelser i lagen (1982:821) om transport av farligt gods.