1 §  Denna förordning gäller arbetstagare med statligt reglerade anställningar. Föreskrifterna i 5, 8, 9 och 13 §§ skall dock tillämpas bara på arbetstagare hos staten.

Förordningen tillämpas inte på de arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete, arbete på särskilda inskolningsplatser eller skyddat arbete. Förordning (1989:518).

2 §  I denna förordning avses med

statligt reglerad anställning en anställning där avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

arbetshandikappad den som har eller förväntas få svårigheter att erhålla eller ha kvar en anställning på grund av ett fysiskt, psykiskt eller socialt arbetshinder, däri inbegripet även nedsättning i arbetsförmågan till följd av alkohol- eller annat drogmissbruk,

rehabiliteringsutredning en utredning i frivillig samverkan med arbetstagaren för att klarlägga behovet av rehabilitering,

rehabilitering undanröjande av arbetshinder för en arbetshandikappad genom frivilliga yrkesinriktade åtgärder, exempelvis arbetsprövning, anpassade arbetsuppgifter, omplacering eller utbildning eller tillhandahållande av arbetsbiträde, särskilda hjälpmedel eller andra anordningar för arbetsanpassning,

omplacering övergång till en annan anställning hos offentlig eller privat arbetsgivare genom en myndighets försorg,

tjänstebefrielse att en arbetstagare under en rehabilitering helt eller delvis befrias från sina vanliga arbetsuppgifter.

3 §  En rehabiliteringsutredning skall göras av myndigheten så snart som möjligt

1. när arbetstagaren har varit helt sjukledig längre tid än 14 dagar i följd, om det inte är uppenbart att någon utredning inte behövs,
2. när arbetstagarens tjänstgöring ofta har avbrutits av sjukledighetsperioder eller när han under en längre tid har varit deltidssjukledig,
3. när arbetstagarens arbetsförmåga under en längre tid har minskat eller blivit ojämn eller andra tecken på svårigheter att klara arbetsuppgifterna har visat sig,
4. när arbetstagaren begär det.

Vid utredningen kan myndigheten anlita företagshälsovården där sådan finns och om arbetstagaren medger det.

4 §  Om en arbetstagare behöver rehabilitering, skall myndigheten se till att denna genomförs så snart som möjligt.

5 §  Om det råder tvekan om behovet eller inriktningen av rehabiliteringen, bör myndigheten så snart som möjligt samråda med företagshälsovården, där sådan finns. Förordning (1989:518).

7 §  En myndighet får besluta om tjänstebefrielse för rehabilitering bara när detta tillstyrks av företagshälsovårdens läkare eller av en läkare som myndigheten utser. Förordning (1989:518).

8 §  En rehabilitering skall så långt som möjligt bekostas av myndigheten.

9 §  Om myndigheten inte själv kan bekosta en rehabilitering inom ramen för tilldelade medel, kan överskridande medges eller medel tillskjutas av regeringen på särskild framställning. Förordning (1989:518).

13 §  Innan en framställning om medel enligt 9 § görs hos regeringen, skall den aktuella rehabiliteringen behandlas i myndighetens skyddskommitté eller dess organ för arbetsanpassning och rehabilitering samt tillstyrkas av företagshälsovården eller av ett annat rehabiliteringsorgan. Förordning (1989:518).

14 §  I fråga om grunder för tjänstetillsättning finns föreskrifter i 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen och 4 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning samt i 7 a--7 c §§anställningsförordningen (1965:601) och i vissa skolförfattningar.

Myndigheterna skall vid nyanställning verka för att arbetshandikappade bereds sysselsättning.

15 §  Åtgärder som avses i denna förordning vidtas av den myndighet där arbetstagaren är anställd, om inte annat är föreskrivet.

16 §  Frågor som rör en arbetshandikappads personliga förhållanden skall handläggas av så få tjänstemän inom myndigheten som möjligt.

17 §  Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Övergångsbestämmelser