Upphävd författning

Lag (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Justitiedepartementet L6
Utfärdad
1988-05-26
Ändring införd
SFS 1988:589 i lydelse enligt SFS 1993:1424
Ikraft
1988-07-01
Upphäver
Ersättningsstadga (1971:1197) för riksdagens ledamöter
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Inledande bestämmelser

1 §  En ledamot av riksdagen är berättigad till ekonomiska förmåner enligt denna lag. Förmånerna utgår inte för tid då en ledamot är statsråd. Ej heller utgår förmånerna för tid då en ledamot av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga förfall beviljats ledighet under minst en månad i följd.

[S2]För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller samma bestämmelser som för ledamot med de undantag som anges i 2 och 7 §§.

2 §  Bestämmelserna i 3--12 och 28 a §§ tillämpas från och med den dag då ledamoten tar plats i riksdagen till och med utgången av den månad då uppdraget att vara ledamot upphör.

[S2]För den som ersätter annan ledamot än talmannen eller ett statsråd tillämpas 3--12 och 28 a §§ endast för tjänstgöringstiden.

[S3]Riksdagens förvaltningskontor får, då särskilda skäl föreligger, besluta att bestämmelserna i 3--12 och 28 a §§ helt eller delvis skall tillämpas för ersättare även för tid utöver tjänstgöringstiden.

[S4]Pension enligt denna lag utgår från och med den dag då rätten att uppbära pension inträder till och med den dag då en månad förflutit efter pensionstagarens död eller, om pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången av den månad varunder rätten upphört. Egenpension enligt denna lag får inte utgå samtidigt med arvode eller inkomstgaranti. Lag (1989:424).

Arvode

3 §  Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som Riksdagens arvodesnämnd fastställer.

[S2]Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar arvodet till statsministern.

[S3]Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som arbetstagare. Lag (1993:1424).

4 §  Tilläggsarvode betalas för månad till vice talman med tolv procent, till ordförande i utskott med åtta procent och till vice ordförande i utskott med fyra procent av ledamotsarvodet.

5 §  Sjukpenning och föräldrapenning över garantinivån, som tillkommer ledamot, uppbärs i den ordning som anges i 3 kap. 16 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (arbetsgivarinträde).

6 §  Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga förfall, görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och med den sextonde dagen.

[S2]Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs avdrag för samma tid från arvodet och tilläggsarvodet i enlighet med de bestämmelser om sjukavdrag som gäller för tjänstemän hos staten. Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet och tilläggsarvodet delat med antalet dagar i månaden. Lag (1993:757).

Traktamente

7 §  En ledamot som från sin bostad på hemorten har längre färdväg än 50 kilometer till riksdagshuset får för tid då riksmöte pågår, med undantag för uppehåll i samband med jul och nyår, traktamente för varje påbörjat dygn med en etthundrafemtiondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detsamma gäller vid sammanträde eller annan förrättning för riksdagen i Stockholm under tid då riksmöte inte pågår.

[S2]Om en ersättare, som inte kan beredas bostad i riksdagens hus, har kostnader för övernattning som överstiger hälften av traktamentet för dygn, kan förvaltningskontoret bevilja särskild ersättning härför. Lag (1991:922).

8 § har upphävts genom lag (1991:922).

9 §  Om en ledamot under frånvaro som är mindre än sexton dagar har uppburit traktamente för hel dag på annan grund än enligt denna lag, halveras traktamentet enligt 7 § första stycket för det eller de dygn det andra traktamentet har uppburits.

[S2]Om en ledamot varit frånvarande mer än femton dagar i följd, halveras traktamentet enligt 7 § första stycket för dygn från och med den första dagen. Vid frånvaro mer än femton dagar i följd minskas traktamentet för dygn till en fjärdedel från och med den sextonde dagen. Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd utgår inte längre något traktamente. Lag (1991:923).

[S3]/r2/ Kostnadsersättning

10 §  En ledamot är berättigad till kostnadsersättning som betalas årets samtliga månader. Kostnadsersättningen för månad utgör 16 2/3 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Talmannen och vice talmännen är berättigade till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet.

[S2]För ledamot som disponerar viss teknisk utrustning tillhörig riksdagen minskas kostnadsersättningen enligt föreskrifter som meddelas av riksdagens förvaltningskontor.

[S3]Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd upphör kostnadsersättningen. Då skall, om inte annat överenskoms mellan förvaltningskontoret och den enskilda ledamoten, den tekniska utrustningen återställas.

[S4]/r2/ Reseförmåner

11 §  Ledamot får anlita inrikes järnvägar och statliga busslinjer på riksdagens bekostnad. Detsamma gäller för resor med reguljära flyglinjer, om resan avser utövandet av uppdraget som riksdagsledamot.

12 §  Riksdagens förvaltningskontor kan bestämma, enligt 29 §, att ledamot på riksdagens bekostnad får anlita annat färdmedel än som anges i 11 § och att ledamot äger åtnjuta traktamente vid resa med anledning av uppdraget som riksdagsledamot.

[S2]/r2/ Egenpension

13 §  Egenpensionsförmåner är ålders- och sjukpension.

[S2]Pensionsunderlaget utgörs vid varje tidpunkt av det arvode för månad som utgår till en ledamot.

[S3]Talmannen erhåller förordnandepension med tillämpning av förordningen om tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS 1987:6 B4). Vad som sägs i förordningen (1984:1041) om förordnandepension m. m. om regeringen skall i stället gälla riksdagens förvaltningskontor.

[S4]Utgår inte förordnandepension erhåller talmannen egenpension eller inkomstgaranti enligt denna lag. Den tid varunder talmansuppdraget innehafts jämställs därvid med tid som ledamot.

14 §  För hel pension fordras att ledamoten fullgjort tolv riksdagsår senast vid utgången av det riksdagsår varunder han fyller 65 år.

[S2]Då fråga är om sjukpension, inräknas utöver antalet uppnådda riksdagsår även de år som återstår fram till utgången av det riksdagsår varunder ledamoten fyller 65 år.

15 §  Ledamot äger rätt till ålderspension om han fullgjort minst sex riksdagsår senast vid utgången av det riksdagsår varunder han fyller 65 år.

[S2]Om särskilda skäl föreligger får riksdagens förvaltningskontor bevilja ålderspension till en ledamot som inte uppfyller de villkor som föreskrivs i första stycket.

[S3]Ålderspension utgår från och med den månad varunder ledamoten fyller 65 år eller från och med månaden efter den senare tidpunkt då uppdraget att vara ledamot upphör.

[S4]Hel ålderspension utgör för månad 16 procent av pensionsunderlaget. För ledamot som är född före år 1914 ökas procenttalet med 2,6 för varje år han är född före år 1914.

[S5]Uppgår antalet riksdagsår inte till tolv utgår så stor del av hel ålderspension som svarar mot antalet riksdagsår.

16 §  Sjukpension utgår till en ledamot som frånträder sitt uppdrag på grund av sjukdom som är varaktig eller kan antagas bli bestående avsevärd tid.

[S2]Sjukpension utgår längst till och med månaden före den månad varunder ledamoten fyller 65 år.

[S3]Hel sjukpension utgör för månad 65 procent av pensionsunderlaget.

[S4]Bestämmelserna i 15 § femte stycket äger motsvarande tillämpning på sjukpension.

17 §  Från sjukpension avdrages vad ledamoten är berättigad att uppbära i form av sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, sjukpenning dock endast om den börjat utgå vid pensionstillfället.

[S2]Utgår ej hel pension minskas avdrag i motsvarande mån som pensionen.

[S3]/r2/ Familjepension

18 §  Familjepension utgår efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till egenpension enligt 15 eller 16 §. Den tillkommer efterlevande make, under förutsättning att äktenskapet ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år, samt efterlevande barn som inte fyllt 19 år.

[S2]Riksdagens förvaltningskontor kan bevilja skälig pension till frånskild make ävensom till efterlevande make oaktat äktenskapet ingåtts senare än som sagts i första stycket.

[S3]Familjepension utgår till efterlevande till talmannen med tillämpning av förordningen om tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS 1987:6 B4).

19 §  Hel familjepension utgör för månad för en förmånsberättigad (make eller barn) fem procent av pensionsunderlaget och för två eller flera förmånsberättigade tio procent av pensionsunderlaget.

[S2]Om ledamoten var född före år 1914, skall för varje år han var född före detta år de angivna procenttalen ökas med 1,04 för änka och med 0,26 för varje barn. Ökning skall dock ske med 1,04 för ett barn, om ledamoten inte efterlämnade änka.

[S3]Om mer än en förmånsberättigad finns, fördelas familjepensionen så att make alltid erhåller vad som skolat utgå till en förmånsberättigad. Mellan flera barn delas lika.

20 §  Bestämmelserna i 13 § andra stycket, 14 § första stycket samt 15 § femte stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om familjepension.

[S2]Vid fastställande av pension efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller uppbar sjukpension äger även 14 § andra stycket motsvarande tillämpning.

21 §  Rätten till familjepension upphör för make vid ingående av nytt äktenskap.

[S2]/r2/ Inkomstgaranti

22 §  En ledamot som lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande tjänstgöring är från och med den tidpunkt arvodet upphör berättigad till inkomstgaranti enligt denna lag. Garantin gäller, med de begränsningar som framgår av andra och tredje styckena, till ingången av den månad varunder den ersättningsberättigade fyller 65 år. Om ledamoten åter tar plats i riksdagen upphör garantin så länge uppdraget att vara ledamot består.

[S2]För en ledamot som tjänstgjort kortare sammanhängande tid än sex år gäller inkomstgarantin ett år.

[S3]För en ledamot som tjänstgjort minst sex år men inte uppnått 40 års ålder då han lämnar riksdagen gäller inkomstgarantin i fem år.

[S4]Om särskilda skäl föreligger får riksdagens förvaltningskontor förlänga den tid under vilken garantin utgår enligt andra eller tredje stycket med högst ett år eller medge att även tjänstgöringstid som inte är sammanhängande får tillgodoräknas. Vid ett sådant beslut kan garantin bestämmas till ett lägre belopp.

23 §  Hel inkomstgaranti utgör för månad under det första garantiåret för den som har en sammanhängande tjänstgöringstid av minst sex år 80 procent av pensionsunderlaget enligt 13 § andra stycket och eljest 66 procent därav. För tid därefter utgår inkomstgarantin med följande andelar av pensionsunderlaget i förhållande till ledamotens tjänstgöringstid i riksdagen

66procent efter minst 12 år
60,5 procent efter minst 11 år men ej 12 år
55procent efter minst 10 år men ej 11 år
49,5 procent efter minst9 år men ej 10 år
44procent efter minst8 år men ej9 år
38,5 procent efter minst7 år men ej8 år
33procent efter minst6 år men ej7 år.

24 §  Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten uppbär i form av sjukbidrag och förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring under den tid inkomstgarantin utgår.

[S2]Inkomstgarantin minskas dessutom med följande inkomster.

  1. Inkomst som är pensionsgrundande enligt 11 kap.2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring.
  2. Sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige.
  3. Kompletterande delpension.
  4. Pension och livränta i andra fall än som avses i första stycket.

[S3]Minskningen på grund av inkomster som avses i andra stycket beräknas som en tolftedel av skillnaden mellan å ena sidan 65 procent av inkomsten beräknad per kalenderår och å andra sidan ett belopp som svarar mot två gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för det år inkomstgarantin avser. Om inkomstgarantin inte utgår under hela kalenderåret skall vid minskningen endast medräknas inkomster och delar av basbelopp som hänför sig till tid då inkomstgarantin utgår. Minskningen fördelas därvid på det antal kalendermånader under vilka garantin utgår.

[S4]Om hel inkomstgaranti inte utgår avkortas minskningen i motsvarande mån.

25 §  Ett efterlevandeskydd utgår efter den som vid sin död var berättigad till inkomstgaranti i annat fall än som avses i 22 § andra stycket. Skyddet tillkommer efterlevande barn som inte fyllt 19 år. Om särskilda omständigheter föreligger kan riksdagens förvaltningskontor bevilja efterlevandeskydd även till efterlevande make.

[S2]Efterlevandeskyddet utgör för månad för en förmånsberättigad fem procent av pensionsunderlaget och för två eller flera förmånstagare sammantaget tio procent av pensionsunderlaget. Beloppet fördelas lika mellan flera förmånstagare.

[S3]Utgår inte hel inkomstgaranti reduceras efterlevandeskyddet i motsvarande mån.

[S4]Ett beslut om efterlevandeskydd till make kan omprövas.

26 §  Den som vill komma i åtnjutande av inkomstgaranti eller efterlevandeskydd skall göra ansökan hos riksdagens förvaltningskontor. Inkomstgaranti kan inte utgå för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden. Efterlevandeskydd kan inte utgå för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden.

[S2]/r2/ Grupplivförsäkring

27 §  Ledamöterna är grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad.

28 § har upphävts genom lag (1991:922).
/r2/ Sjukvårdsförmåner

28 a §  Riksdagsledamot har rätt till sjukvårdsförmåner motsvarande dem som tillkommer tjänsteman inom den inre riksdagsförvaltningen. Lag (1989:424).

[S2]/r2/ Tillämpningsföreskrifter m. m.

29 §  Riksdagens förvaltningskontor meddelar tillämpningsföreskrifter till denna lag.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 då ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
    2. Den som vid lagens ikraftträdande är ledamot eller ersättare för ledamot eller beviljats pension på grund av uppdrag som ledamot eller ersättare för ledamot skall fortfarande omfattas av äldre bestämmelser om pension, dock att ålderspension som utges med tillämpning av bestämmelserna i 14--17 §§ersättningsstadgan (1971:1197) skall beräknas till det högre belopp som följer av bestämmelserna i 15 § nya lagen.
    3. Den nya lagens bestämmelser om inkomstgaranti tillämpas för den som den 1 juli 1988 var ledamot eller ersättare om han senast trettio dagar efter det att uppdraget att vara ledamot eller ersättare upphört avgett en skriftlig förklaring till riksdagens förvaltningskontor att han önskar omfattas av bestämmelserna om inkomstgaranti i stället för den gamla lagens bestämmelser om visstidspension.
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1989:424) om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

    Omfattning
    ändr. 2 §; ny 28 a §, rubr. närmast före 28 a §
    Ikraftträder
    1989-07-01

Lag (1989:607) om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

    Omfattning
    ändr. 10 §
    Ikraftträder
    1990-01-01

Lag (1991:922) om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991.
    För tiden den 1 januari--den 28 februari 1991 skall traktamente utgå med samma belopp som gällde vid utgången av år 1990.
    Omfattning
    upph. 8, 28 §§, rubr. närmast före 28 §; ändr. 6, 7, 9, 10 §§
    Ikraftträder
    1991-06-01

Lag (1991:923) om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 mars 1991.
    Omfattning
    ändr. 9 §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag (1991:1875) om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

    Omfattning
    ändr. 3 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1993:757) om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i 6 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 april 1993.
    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:434
    Omfattning
    ändr. 6 §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:1424) om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1993:147) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
  2. Om beslut enligt 3 § första stycket inte föreligger vid den tidpunkt då underlag för utbetalning av ledamotsarvode senast måste finnas, skall ledamotsarvodet för den månaden betalas med 23 425 kronor. Beloppet skall räknas av från det högre belopp som Riksdagens arvodesnämnd kan komma att fastställa för samma månad.
Förarbeten
Rskr. 1993/94:62
Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
1994-01-01

Ändring, SFS 1994:1065

    Omfattning
    upph.