Upphävd författning

Förordning (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet
Utfärdad
1997-04-03
Ändring införd
SFS 1997:185 i lydelse enligt SFS 2005:221
Ikraft
1997-06-01
Upphäver
Förordning (1994:1235) om producentansvar för förpackningar
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
Övrigt
Rättelseblad 2004:558 har iakttagits.

1 §  Syftet med denna förordning är att

  1. förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå,
  2. producenter skall anordna system för insamling av allt förpackningsavfall som uppkommer,
  3. förpackningsavfall skall tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt och
  4. nå de återvinningsmål för insamlat förpackningsavfall som anges i bilaga 1 till denna förordning. Förordning (2005:221).

1 a §  För de syften som anges i 1 § skall förpackningar utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt att de kan återanvändas eller materialåtervinnas eller på annat sätt återvinnas så att

  1. utsläppen av skadliga ämnen minimeras när förpackningarna, förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen deponeras eller förbränns och
  2. inverkan i övrigt på miljön begränsas när förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas. Förordning (2004:558).

2 §  Denna förordning skall med undantag för 1 § 4 och 10 § inte tillämpas på förpackningar som omfattas av kravet i 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar.

[S2]Vad som sägs i 4-–6 a §§ om insamling, sortering och borttransport skall inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Om sådant avfall finns bestämmelser i den förordningen. Förordning (2005:221).

Definitioner

3 §  I denna förordning har följande termer och uttryck den betydelse som anges här:

  1. Förpackning: En produkt som framställts för att innehålla, skydda eller presentera varor eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument, om produkten enligt bilaga 2 till denna förordning är en konsumentförpackning (primär förpackning), gruppförpackning (sekundär förpackning) eller transportförpackning (tertiär förpackning). Även en engångsartikel som används i detta syfte skall betraktas som en förpackning.
  2. Förpackningsavfall: Förpackningar och förpackningsmaterial som är avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Som sådant avfall skall dock inte anses restprodukter från produktionen.
  3. Producent: Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan förpackning.
  4. Återanvändning: Varje förfarande varigenom förpackningar som är utformade för att användas på nytt minst ett visst antal gånger, återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är utformade för. Återanvändningen skall ske med eller utan stöd av de hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör återfyllning av förpackningen. Återanvända förpackningar blir förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.
  5. Återvinning: Varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga 4 till avfallsförordningen (2001:1063).
  6. Materialutnyttjande: En upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterialet till det ursprungliga ändamålet eller till andra ändamål. I begreppet ingår biologisk behandling. Energiutvinning ingår inte i begreppet.
  7. Energiutvinning: Användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen.
  8. Biologisk behandling: Aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av förpackningsavfallet. Behandlingen skall ske under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte betraktas som en biologisk behandling.
  9. Hantering av förpackningsavfall: Insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.
  10. Bortskaffande: De förfaranden som anges i bilaga 5 till avfallsförordningen (2001:1063). Förordning (2005:221).

Insamling

4 §  En producent skall se till att det finns ett lämpligt insamlingssystem för förpackningar som är hänförliga till producenten.

[S2]Ett insamlingssystem skall anses som lämpligt om det är lättillgängligt, underlättar för den som innehar förpackningsavfall att lämna ifrån sig detta och i övrigt ger god service åt dem som skall lämna förpackningsavfall till systemet.

[S3]Vid bedömningen av om insamlingssystemet är att anse som lämpligt skall särskilt beaktas vad som vid samråd enligt 5 a § framkommit om förhållandena i kommunen. Förordning (2004:558).

5 §  Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller. Förordning (1998:949).

Samråd

5 a §  En producent som skall tillhandahålla ett insamlingssystem enligt 4 § skall samråda med berörd kommun i frågor som rör insamlingssystemet. Med berörd kommun avses en kommun där skyldigheten enligt 4 § att genom insamlingssystem ta hand om förpackningar skall fullgöras.

[S2]Samrådet skall syfta till att med hänsyn till de lokala förhållandena i kommunen samordna producentens ansvar med kommunens renhållningsskyldighet. I samrådet skall diskuteras hur kommunen kan underlätta uppbyggnaden av insamlingssystemet, exempelvis genom att anvisa platser för insamling av förpackningsavfall, och vilka åtgärder mot nedskräpning runt platserna för insamling som producenten avser att vidta eller som vidtas.

[S3]Producenten skall vid samrådet lämna de uppgifter som kommunen behöver för att kunna informera hushållen enligt 8 §. Förordning (2004:558).

5 b §  Producenten skall fullgöra sin samrådsskyldighet genom att självmant eller på kommunens begäran

  1. lämna en utförlig redogörelse till kommunen för hur producenten fullgör eller avser att fullgöra de skyldigheter som följer av 4 §,
  2. lämna de uppgifter som avses i 5 a § tredje stycket till kommunen, och
  3. ge kommunen tillfälle att överlägga med producenten om de förändringar eller den samordning som kommunen anser behövs. Förordning (2004:558).

5 c §  Kommunen skall vid samrådet ge producenten möjlighet att lämna synpunkter på utformningen av informationen till hushållen enligt 8 §. Förordning (2004:558).

Hanteringen av utsorterade förpackningar

6 §  En producent skall se till att utsorterade förpackningar som hushållen och andra förbrukare har lämnat i producentens insamlingssystem transporteras bort samt återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt. Förordning (2004:558).

6 a §  När utsorterade förpackningar enligt 6 § skall transporteras genom en producents försorg, får inte någon annan än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet ta befattning med transporten. Förordning (1998:949).

6 b §  En producent skall se till att förpackningar som används i Sverige i första hand återanvänds om detta är miljömässigt motiverat.

[S2]En förpackning anses återanvändningsbar om förpackningens fysiska egenskaper och utformning gör det möjligt att

  1. under normalt förutsebara användningsförhållanden återanvända förpackningen flera gånger,
  2. behandla den använda förpackningen i enlighet med hygien- och säkerhetskrav för arbetstagare och
  3. återvinna förpackningen när den inte längre återanvänds. Förordning (2004:558).

7 §  För att förpackningar skall anses vara återvinningsbara skall följande gälla:

  1. Förpackningar som kan återvinnas genom materialutnyttjande skall vara framställda på ett sådant sätt att det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av de material som används vid framställningen av säljbara produkter i enlighet med gällande standarder inom gemenskapen. Denna procentsats kan variera beroende på vilken typ av material förpackningen består av.
  2. I de fall förpackningar kan återvinnas genom energiutvinning skall förpackningsavfallet som bearbetas för energiutvinning ha ett lägsta värmevärde för att ge optimal energiutvinning.
  3. I de fall förpackningar kan återvinnas genom kompostering skall förpackningsavfallet vara biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat insamling och den komposteringsprocess eller komposteringsaktivitet som avfallet underkastas.
  4. Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall skall vara av sådan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbrytning på ett sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten.

Skyldighet att informera om omhändertagande av förpackningar

8 §  När en kommun informerar hushållen om avfallshanteringen inom kommunen skall informationen i fråga om förpackningar innehålla upplysningar om

  1. syftet enligt 1 § med insamlingen,
  2. skyldigheten att sortera ut förpackningsavfall i enlighet med 5 § och anvisningar om hur sorteringen skall gå till,
  3. de insamlingssystem som hushållen har tillgång till,
  4. målen i bilaga 1 till denna förordning, och
  5. de återvinningsresultat som sorteringen bidrar till. Förordning (2005:221).

9 §  En producent skall i fråga om förpackningar se till att andra än hushåll får sådan information som avses i 8 §. Förordning (2004:558).

Producentens uppgiftsskyldighet

10 §  En producent skall till Naturvårdsverket lämna

  1. uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten, återanvändningen, återvinningen och materialutnyttjandet samt andra förhållanden som rör bortskaffandet av utsorterade förpackningar, och
  2. de uppgifter om tillverkning, införsel till Sverige, utförsel från Sverige till land utanför Europeiska unionen, försäljning och andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver för att
    1. beräkna uppfyllelsen av målen i bilaga 1 till denna förordning, och
    2. rapportera till Europeiska gemenskapernas kommission i enlighet med artikel 12 och bilaga 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG.

[S2]När det gäller uppfyllelse av målen i bilaga 1 till denna förordning för sådant förpackningsavfall som förs ut från Sverige till ett land utanför Europeiska unionen skall producenten kunna visa att återvinning och materialutnyttjande skett på sådant sätt som anges i denna förordning.

[S3]I fråga om förpackningar som omfattas av kravet i 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar gäller uppgiftsskyldigheten den som enligt den bestämmelsen skall se till att förpackningen ingår i ett godkänt retursystem. Förordning (2005:221).

10 a §  Kommunfullmäktige får föreskriva att en producent skall lämna de uppgifter i fråga om förpackningsavfallets art, sammansättning, mängd och hantering som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning. Förordning (1999:190).

Ett särskilt avsnitt om förpackningar i kommunala avfallsplaner

10 b §  En kommunal avfallsplan skall innehålla särskilda avsnitt om förpackningar och platser för insamling av förpackningsavfall. Planen skall även innehålla uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpackningsavfall uppstår och åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar. Förordning (2004:558).

Tillsyn m.m.

11 §  I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn. Förordning (1998:949).

12 §  Har upphävts genom förordning (1998:949).

Bemyndiganden

13 §  Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om de skyldigheter som avses i 4, 6 och 10 §§.

[S2]Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om särskilt omhändertagande i fråga om vissa slag av förpackningar, om det finns särskilda skäl för det från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Förordning (2004:558).

14 §  Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1998:949).

Bilaga 1

Slag av förpackningsavfall Återvinning i viktprocent
Allt förpackningsavfall Till och med år 2008: 50 % varav minst 25 procentenheter utgör materialutnyttjande
Från och med år 2009: 60 % varav minst 55 procentenheter utgör materialutnyttjande
Förpackningar av metall, dock inte dryckesförpackningar 70 % materialutnyttjande
Förpackningar av papp, papper, kartong och wellpapp 65 % materialutnyttjande
Förpackningar av plast, dock inte dryckesförpackningar 70 % materialutnyttjande varav minst 30 procentenheter utgör materialutnyttjande tillbaka till plast
Förpackningar av glas 70 % materialutnyttjande
Dryckesförpackningar av metall 90 % materialutnyttjande
Dryckesförpackningar av polymera material 90 % materialutnyttjande
Förpackningar av trä 70 % varav minst 15 procentenheter utgör materialutnyttjande
Förpackningar av övriga material Per materialslag: 30 % varav minst 15 procentenheter utgör materialutnyttjande
(Förordning (2005:221).

Bilaga 2

Kriterier för vad som skall anses vara en sådan förpackning som avses i 3 § 1 förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar
Konsumentförpackning: En förpackning som på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten.
Gruppförpackning: En förpackning som på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället, och de kan tas bort utan att det påverkar produktens egenskaper.
Transportförpackning: En förpackning som underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador. Transportförpackningar omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar
Vid bedömningen av vad som skall anses som en förpackning skall även följande kriterier beaktas.
  1. En produkt skall anses vara en förpackning oberoende av övriga funktioner som produkten eventuellt har, såvida den inte är en fast del av en vara och den behövs för att omfatta, stödja eller bevara varan under hela dess livslängd och alla delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsammans.
Exempel:Förpackning: konfektaskar, plastfolien kring CD-fodral
Ej förpackning: blomkrukor avsedda att följa med växten under hela dess livstid, verktygslådor, tepåsar, vaxskikt (t.ex. runt ost), korvskinn
  1. En produkt skall anses vara en förpackning om den är utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället, förutsatt att den fyller en förpackningsfunktion. En engångsartikel skall även anses vara en förpackning om den när den säljs är fylld vid försäljningsstället.
Exempel:Förpackning utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället: bärkassar av papper eller plast, engångstallrikar, engångskoppar, hushållsfolie, smörgåspåsar, aluminiumfolie
Ej förpackning: omrörare, engångsbestick
  1. Förpackningskomponenter och underordnade element som är integrerade i förpackningar skall räknas som en del av den förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästa vid en produkt och som fyller en förpackningsfunktion skall räknas som förpackningar, såvida inte dessa är en fast del av produkten och alla delar är avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans.
Exempel:Förpackning: etiketter hängda direkt på eller fästa på en vara
Del av förpackning: mascaraborste som utgör en del av förpackningens tillslutning, självhäftande etiketter fästa på annat förpackningsföremål, häftklamrar, plastmanschetter, doseringsmått som utgör en del av tillslutningen av förpackningen för rengöringsmedel
Förordning (2005:221).
Bilaga 3 Har upphävts genom förordning (1998:949).

Ändringar

Förordning (1997:185) om producentansvar för förpackningar

    CELEX-nr
    394L0062
    Ikraftträder
    1997-06-01

Förordning (1998:949) om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Omfattning
upph. 12 §, bil. 1, 2, 3; ändr. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 10, 11, 13, 14 §§; ny 6 a §
CELEX-nr
394L0062
Ikraftträder
1999-01-01

Förordning (1999:190) om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Omfattning
nya 10 a, 10 b §§, rubr. närmast före 10 b §
CELEX-nr
394L0062
Ikraftträder
1999-07-01

Förordning (2001:1070) om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Omfattning
ändr. 2, 3 §§
Ikraftträder
2002-01-01

Förordning (2004:558) om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Omfattning
ändr. 1, 2, 4, 6, 8, 9, 10, 10 b, 13 §§; nya 1 a, 5 a, 5 b, 5 c, 6 b §§, rubr. närmast före 5 a, 8 §§, bil.
Ikraftträder
2005-01-01

Förordning (2004:990) om ändring i förordningen (2004:558) om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Omfattning
ändr. bil. i 2004:558

Förordning (2005:221) om ändring i förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar

Omfattning
nuvarande bil. betecknas bil. 1; ändr. 1, 2, 3, 8, 10 §§; ny bil. 2
Ikraftträder
2005-06-01

Ändring, SFS 2006:1273

Omfattning
upph.