1 §  Förordningen ansluter till vad som föreskrivs i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten för den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka.

2 §  Vid Rikspolisstyrelsen skall det finnas en utlandsstyrka med uppgift att utföra internationell fredsfrämjande verksamhet utomlands i den omfattning som regeringen bestämmer (Polisens utlandsstyrka).

Insatser enligt första stycket får utföras på uppdrag av Förenta nationerna, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa eller någon annan internationell organisation i syfte att skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet.

3 §  I Polisens utlandsstyrka får endast den tjänstgöra som behövs för sådan verksamhet som anges i 2 § i denna förordning och som hos Rikspolisstyrelsen begärt att få fullgöra sådan tjänstgöring.

4 §  Den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka får under tjänstgöringen lön enligt de grunder som Rikspolisstyrelsen bestämmer. Dessa grunder skall bestämmas efter hörande av berörda arbetstagarorganisationer.

5 §  När semesterledighet och annan ledighet beviljas för den som tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka, skall Rikspolisstyrelsen beakta de föreskrifter och rekommendationer som kan ha fastställts av den internationella organisation som lämnat uppdraget för styrkan.

6 §  Den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka omfattas även under sin tjänstgöring utomlands av statens tjänstegrupp- livförsäkring, avtalet om ersättning vid personskada (PSA) och statliga pensionsbestämmelser.

7 §  Under tjänstgöring utomlands betalas ersättning enligt de bestämmelser som enligt kollektivavtal gäller för andra anställda vid Rikspolisstyrelsen. Detsamma gäller vid resa från Sverige till tjänstgöringsplatsen och åter samt under annan ledighet än semester.

Rikspolisstyrelsen får även besluta om ersättning för andra merkostnader än de som avses i första stycket om de föranleds av tjänstgöring utomlands. Förordning (2005:171).

8 §  Den som tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka har för varje hel sexmånadersperiod rätt till en fri resa hem från tjänstgöringsplatsen och åter.

Rikspolisstyrelsen får även besluta om ytterligare fria resor hem från tjänstgöringsplatsen och åter, samt att sådana resor skall medges även för kortare tjänstgöringsperioder.

9 §  Om den som tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka enligt riktlinjer från den internationella organisation som lämnat uppdraget för styrkan har rätt att ta med anhöriga till tjänstgöringsplatsen, betalas ersättning enligt 7 och 8 §§ för kostnader med anledning av att anhöriga medföljer. Rikspolisstyrelsen bestämmer ersättningens storlek.

10 §  Under tjänstgöringstiden utomlands har den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka rätt till fri sjukvård och akut tandvård i den mån motsvarande förmån inte bereds honom eller henne i annan ordning.

11 §  Vid skada som medför nedsatt arbetsförmåga under tjänst- göringstiden utomlands i Polisens utlandsstyrka har den skadade under denna tid rätt till bibehållna tjänstgöringsförmåner. Den skadade har därvid inte rätt till sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid sådan skada som omfattas av och som inträffar under tid som avses i 5 § lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvars- makten och som medför nedsatt arbetsförmåga efter tjänstgö- ringstidens slut skall Rikspolisstyrelsen, under tiden från tjänstgöringstidens slut och så länge sjukdomsfallet varar, som tillägg till sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring betala en andel av den grundlön den skadade hade under den sista hela tjänst- göringsmånaden i Polisens utlandsstyrka. Tillägget skall utgöra tio procent av lönen till den del denna motsvarar en årslön som inte överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, och högst nittio procent av lönen till den del den motsvarar en årslön som överstiger samma belopp.

Andra stycket tillämpas på motsvarande sätt om den som tjänstgjort i Polisens utlandsstyrka till följd av sjukdomen eller skadan uppbär ersättning enligt 3 kap. 7 b § eller 22 kap. 7 § lagen om allmän försäkring.

12 §  Den som skadats under tjänstgöring utomlands i Polisens utlandsstyrka har under en tid av tre år efter det att tjänstgöringen upphört rätt till skälig ersättning för sjukvårdskostnader som föranletts av skadan.

Om den som tjänstgjort i Polisens utlandsstyrka efter tjänstgöringstidens utgång genomgår läkarundersökning för utredning av om skada uppkommit under tjänstgöringen utomlands eller läkarundersökning för att erhålla invaliditetsintyg, betalas ersättning för kostnader för undersökningen samt för resa, uppehälle och tidsspillan efter samma grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen.

13 §  Staten lämnar en riskgaranti, som är ett dödsfalls- och invaliditetskapital, för den som drabbats av arbetsskada enligt 5 § lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten under tjänstgöring utomlands i Polisens utlandsstyrka.

14 §  Vid fullständig invaliditet betalas ersättning enligt riskgarantin ut med tjugotvå prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vid annan invaliditet betalas ersättning ut med det lägre belopp som svarar mot invaliditetsgraden.

15 §  Vid dödsfall betalas ersättning enligt riskgarantin ut med tjugotvå prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till dödsboet, om den avlidne efterlämnar arvingar som nämns i 2 kap.1 och 2 §§ärvdabalken. Dessutom betalas tre prisbasbelopp till varje efterlevande barn som vid dödsfallet är under tjugoett år.

Har ersättning tidigare betalats ut som ersättning vid invaliditet, skall ersättningen till dödsboet minskas med motsvarande belopp.

16 §  Rikspolisstyrelsen skall ha en på lämpligt sätt organi- serad verksamhet för att fullgöra det rehabiliteringsansvar som följer av lag. En kontaktperson skall utses inom rehabilite- ringsorganisationen för den som skadats utomlands under tjänstgöring i Polisens utlandsstyrka. Kontakpersonen skall stödja och vägleda den skadade.

17 §  Om någon skadas under tjänstgöring utomlands i Polisens utlandsstyrka och det finns anledning att anta att skadan kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, skall Rikspolisstyrelsen, utöver vad som följer av 6 och 7 §§ lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, stödja och bistå den skadade så att hans eller hennes möjligheter att leva ett aktivt och självständigt liv stärks.

Av 7 § lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten följer att ekonomiskt stöd för anskaffande av hjälpmedel även gäller skadade som inte kan antas återgå till arbetslivet.

18 §  Även efter det att tjänstgöring i Polisens utlandsstyrka upphört, åligger det Rikspolisstyrelsen att utreda att en som tidigare tjänstgjort inte drabbats av skada under tjänst- göringen som kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art. Utredningen skall ha den form och den omfattning som motiveras av förhållandena under utlands- tjänstgöringen. Den skall innefatta personlig kontakt, om detta inte av särskilda skäl kan anses obehövligt eller ogenomförbart.

Rikspolisstyrelsens ansvar enligt första stycket kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen upphört.

19 §  Ersättning enligt 10-15 §§ bestäms av Rikspolisstyrelsen.

20 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Endast beslut enligt 8 § första stycket samt 10–15 §§ får överklagas. Förordning (2005:171).

21 §  Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om tillämpningen av denna förordning.