3 c §  Försvarsmakten ska bedriva militär luftfart. Förordning (2013:979).

4 §  Försvarsmakten är beslutsmyndighet enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter i fall som avses i 2 § 3 samma lag.

5 §  Med beaktande av de krav som uppgifterna enligt 1–4 §§ ställer ska Försvarsmakten ta miljöhänsyn i sin verksamhet i fred. Inom ramen för detta miljöarbete ska Försvarsmakten bidra till att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås samt vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling.

Försvarsmakten ska i fråga om sitt miljöarbete enligt första stycket andra meningen rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs.

Försvarsmakten ska medverka i det internationella försvarsmiljösamarbetet. Förordning (2011:481).

5 a §  Försvarsmakten ska, utöver vad som följer av miljöbalken och i den utsträckning myndighetens resurser medger det, avhjälpa föroreningsskador

1. på fastigheter som avvecklats till följd av riksdagens eller regeringens beslut om reducering av Försvarsmaktens organisation, och
2. i enlighet med Försvarsmaktens inventering av förorenade områden som orsakats av tidigare militär verksamhet.

Försvarsmakten ska vid avhjälpande enligt första stycket 1 prioritera åtgärder på fastigheter som kan antas ha ett inte obetydligt marknadsvärde. Innan beslut om avhjälpande fattas ska samråd ske med Fortifikationsverket. Förordning (2010:650).

5 b §  Försvarsmakten ska till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) årligen redovisa myndighetens medverkan i beredningen av ärenden rörande vind- och vågkraft samt de åtgärder myndigheten har vidtagit för att bidra till att nå den nationella planeringsramen för vindkraft. Förordning (2010:650).

5 c §  Försvarsmakten ska i sin verksamhet verka i enlighet med Förenta nationernas säkerhetsråd resolutioner 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionerna ska särskilt beaktas vid utbildning samt vid planering, genomförande och utvärdering av insatser. Förordning (2010:650).

5 d §  Försvarsmakten ska inom sitt verksamhetsområde kunna bedriva internationell militär test-, utbildnings- och övningsverksamhet i Sverige.

Försvarsmakten ska även, i Sverige och utomlands, kunna genomföra utbildning för svenska och utländska deltagare avseende internationell fredsfrämjande, säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet. Förordning (2010:650).

5 e §  Försvarsmakten ska beställa forskning och utvecklingsarbete, samt bedriva egna studier och försök, för inriktning och utveckling av det militära försvaret. Förordning (2010:1468).

6 §  Försvarsmakten ska, när den bedriver militär säkerhetstjänst, till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) anmäla frågor om att etablera och upprätthålla samarbete med andra stater och internationella organisationer samt informera om viktiga frågor som uppkommer i samarbetet.

Försvarsmakten ska vidare till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) lämna information om den militära säkerhetstjänstens inriktning i övrigt, om verksamhetens bedrivande i stort och om viktiga händelser.

Försvarsmakten ska varje år upprätta en översikt över den militära säkerhetstjänstens verksamhet under föregående år. Översikten ska lämnas in till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) samtidigt med årsredovisningen och hållas tillgänglig för allmänheten.

8 §  Försvarsmakten får handlägga ärenden om anspråk på ersättning för personskada utom ärenden som enligt 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten ska handläggas av Justitiekanslern. Bestämmelserna i 11-13 §§ samma förordning gäller för Försvarsmakten i ärenden om reglering av personskada.

9 §  Försvarsmakten får besluta även om annan ersättning än skadestånd för skador på egendom som tillhör personal i Försvarsmakten som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller som genomgår frivillig utbildning, om skadan har föranletts av tjänstgöringsförhållandena.

10 §  Försvarsmakten får besluta även om annan ersättning än skadestånd för skador på fiskefartyg och fiskeredskap samt ersättning för förlorade inkomster i samband med sådana skador, om skadan har föranletts av militär verksamhet.

11 §  Försvarsmakten får besluta om ersättning för bärgning eller annat tillvaratagande av egendom som tillhör eller brukas av myndigheten eller som är av utländskt militärt ursprung.

11 a §  Försvarsmakten ska anlita Försvarets materielverk vid upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster.

Försvarsmakten får tilldela kontrakt som grundar sig på ramavtal som ingåtts med en enda eller flera leverantörer, om tilldelningen av kontraktet grundar sig på ramavtalet genom tillämpning av villkoren i ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud. Försvarsmakten får också upphandla varor och tjänster som uppgår till högst värdet för direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket första meningen lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.

Försvarsmakten får vidare upphandla varor och tjänster som är av särskild betydelse för rikets säkerhet och som ska användas av enheter i Försvarsmakten som bedriver verksamhet som kräver ett kvalificerat säkerhetsskydd. Förordning (2012:899).

12 §  Försvarsmakten leds av en myndighetschef.

12 a §  Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter. Insynsrådets verksamhet ska inte omfatta försvarsunder-rättelseverksamhet, militär säkerhetstjänst eller Försvarsmaktens nämnd för kvalificerade skyddsidentiteter. Förordning (2010:650).

13 §  Myndighetschefen får överlåta till generaldirektören, chefsjuristen eller chefen för säkerhetsinspektionen att avgöra ärenden som avser föreskrifter.

15 §  I Högkvarteret ska det finnas en ledningsstab, en enhet för produktion, en enhet för insatser, en enhet för underrättelse- och säkerhetstjänst, en chefsjurist, en ekonomidirektör, en personaldirektör, en säkerhetsinspektion, en generalläkare och en flygsäkerhetsinspektör.

I säkerhetsinspektionen ska representanter för Försvarets materielverk ingå. Förordning (2013:979).

16 §  Försvarsmakten bestämmer vilka organisationsenheter som ska samverka med länsstyrelser, kommuner, landsting och andra samhällsorgan för att åstadkomma dels en enhetlig inriktning och ledning av totalförsvarets olika delar, dels en samordnad användning av militära och civila resurser. Försvarsmakten bestämmer inom sitt ansvarsområde också hur stöd och utbildning av hemvärn och frivilliga försvarsorganisationer ska organiseras.

17 §  Inom Försvarsmakten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Försvarsmaktens nämnd för kvalificerade skyddsidentiteter och som har till uppgift att besluta om kvalificerad skyddsidentitet i fall som avses i 2 § 3 lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter. Beslutsorganet prövar också andra frågor som hör till ärenden om kvalificerade skyddsidentiteter.

18 §  Nämnden består av en ordförande och en vice ordförande samt högst tre andra ledamöter, varav minst en med särskild erfarenhet av verksamhet som avser folkbokföring. Ordföranden och vice ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare eller ha motsvarande erfarenhet av kvalificerat juridiskt arbete.

Vice ordföranden får träda i ordförandens ställe, när det behövs.

19 §  Nämnden är beslutför om ordföranden och minst två av de övriga ledamöterna är närvarande.

I brådskande fall får ordföranden besluta i ärenden om kvalificerad skyddsidentitet. Ett sådant beslut ska anmälas till nämnden vid nästa sammanträde.

20 §  Försvarsmaktens ledning ansvarar inför regeringen för att nämnden tilldelas medel och resurser i övrigt för sin verksamhet samt för att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt samt att den redovisas på ett tillförlitligt sätt.

20 a §  Vid Försvarsmakten finns ett råd som har till uppgift att säkerställa rekryternas medinflytande över rekrytutbildningen samt verka för att utbildningen genomförs och vidareutvecklas på ett lämpligt sätt. Rådet ska också ge stöd till den personal vid Försvarsmaktens högkvarter som arbetar med medinflytande för rekryter.

Rådet består av en ordförande, en vice ordförande och högst åtta andra ledamöter. Som ledamöter ingår bland andra representanter från arbetstagarorganisationer och andra personer med särskild erfarenhet av medinflytandefrågor. Förordning (2012:122).

21 §  Generalläkaren ansvarar inom Försvarsmakten för tillsynen över miljöskyddet, hälso- och sjukvården m.m. samt för offentlig kontroll av djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet. Generalläkaren är därvid behörig myndighet att utöva offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Generalläkaren får meddela interna föreskrifter för Försvarsmakten för efterlevnaden av gällande bestämmelser inom området.

När generalläkaren utövar sin tillsyns- eller kontrollfunktion, är generalläkaren inte underställd överbefälhavaren.

21 a §  När flygsäkerhetsinspektören utövar sin tillsynsfunktion över militär luftfart enligt luftfartslagen (2010:500) och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, är flygsäkerhetsinspektören inte underställd överbefälhavaren. Förordning (2013:979).

22 §  Generaldirektören, chefsjuristen, ekonomidirektören samt, i den utsträckning de är berörda, personaldirektören och högre militära chefer i Högkvarteret, ska ges tillfälle att yttra sig innan myndigheten avgör ärenden som

1. kan leda till en framställning till regeringen,
2. rör myndighetens organisation, eller
3. annars är av stor vikt eller har principiell betydelse.

I brådskande fall får myndighetschefen avgöra ett ärende utan att inhämta ett sådant yttrande. Förordning (2010:650).

24 §  Överbefälhavaren är myndighetschef. Vid myndigheten finns en generaldirektör som är ställföreträdande chef.

Anställning som generaldirektör, chef för enheten för underrättelse- och säkerhetstjänst, general och amiral beslutas av regeringen. Förordning (2008:287).

25 §  Regeringen beslutar efter förslag från Försvarsmakten om anställning som generallöjtnant, viceamiral, chefsjurist, ekonomidirektör och personaldirektör.

Efter förslag från Försvarsmakten beslutar regeringen om placering på befattning som anges i bilaga 2 till denna förordning.

Övriga anställningar och placeringar på befattningar beslutas av Försvarsmakten. Förordning (2008:287).

26 §  Till Försvarsmaktens förslag om anställning och placering på befattning ska fogas

• meritförteckning,
• uppgift om att säkerhetsprövning gjorts enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) och säkerhetsskyddsförordningen (1996:633), och
• betyg och intyg över tjänstgöring under de senaste fem åren samt de handlingar i övrigt som Försvarsmakten vill åberopa. Förordning (2008:287).

27 §  I fråga om anställning i Försvarsmakten av militär tjänsteman tillämpas inte 6 § anställningsförordningen (1994:373).

28 §  Ledamöterna i Försvarsmaktens nämnd för kvalificerade skyddsidentiteter utses av regeringen för en bestämd tid.

28 a §  Ledamöterna i Försvarsmaktens råd för medinflytande för rekryter utses av myndighetschefen. Förordning (2012:122).

29 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Försvarsmaktens personalansvarsnämnd består av överbefälhavaren, chefsjuristen, personaldirektören, personalföreträdarna och de chefer som överbefälhavaren utser. Överbefälhavaren eller den överbefälhavaren sätter i sitt ställe är nämndens ordförande.

30 §  I ärenden som gäller disciplinansvar, avstängning, avskedande, uppsägning eller anställningens upphörande på grund av sjukdom bestämmer ordföranden om ett förfarande inför nämnden ska inledas. Ordföranden får avskriva ett ärende, om det är uppenbart att ärendet inte ska leda till någon åtgärd från nämndens sida.

Har nämnden beslutat att avstänga någon från arbetet och är det på grund av ändrade förhållanden uppenbart att beslutet inte längre bör gälla, får ordföranden ensam besluta i frågan.

Beslut som har fattats enligt denna paragraf ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

31 §  Försvarsmakten ska tillämpa internrevisionsförordningen (2006:1228) och personalföreträdarförordningen (1987:1101). Bestämmelserna i 6 § personalföreträdarförordningen är dock tillämpliga endast i fråga om beslut i administrativa ärenden. Vid höjd beredskap tillämpas inte personalföreträdarförordningen på Försvarsmakten.

32 §  Försvarsmakten får meddela föreskrifter för Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Kustbevakningen för den del av deras verksamhet som under höjd beredskap ska bedrivas av Försvarsmakten.

32 a §  Försvarsmakten får meddela föreskrifter i fråga om skyldigheten för Försvarets materielverk att tillhandahålla logistik i form av service-, förråds- och verkstadstjänster för att Försvarsmakten ska kunna fullgöra verksamhet under höjd beredskap. Förordning (2012:899).

34 §  Försvarsmakten ska inte tillämpa 29 § myndighetsförordningen (2007:515) om ärendeförteckning.

35 §  Försvarsmaktens beslut enligt 9-11 §§ får inte överklagas.