1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommuner, landsting och kommunalförbund för mottagande av och insatser för vissa utlänningar.

2 §  En kommun har rätt till en årlig grundersättning enligt 9 § för mottagande av utlänningar som avses i 5–5 b §§. Förordning (2017:487).

3 §  En kommun som har tagit emot skyddsbehövande eller vissa andra utlänningar för bosättning har rätt till

• schablonersättning enligt 10–14 §§,
• ersättning för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd enligt 15–17 §§,
• ersättning för ekonomiskt bistånd, stöd och service samt hälso- och sjukvård enligt 18–27 §§,
• ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 28–31 a §§, och
• ersättning för vissa hyreskostnader enligt 32 a §.

Ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 29–29 b och 30–30 b §§ ska dock lämnas till den kommun som i enlighet med 2 a kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun. Förordning (2017:199).

4 §  Landsting har rätt till ersättning enligt 33-35 §§ för vissa hälso- och sjukvårdskostnader för skyddsbehövande och vissa andra utlänningar.

5 §  Ersättning enligt 3 och 4 §§ lämnas för utlänningar som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt

• 5 kap. 1, 2, 4, 6 eller 11 § utlänningslagen (2005:716),
• 12 kap. 18 § utlänningslagen,
• 21 eller 22 kap.utlänningslagen, eller
• någon av 16 c–16 h §§ lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förordning (2017:487).

5 a §  Ersättning enligt 3 och 4 §§ lämnas för utlänningar som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av de bestämmelser som anges i 5 §.

Ersättning enligt 3 och 4 §§ lämnas även för en utlänning som är ett ogift barn och som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som i sin tur har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen (2005:716) på grund av anknytning till en person som avses i 5 §.

Ersättning enligt första eller andra stycket lämnas under förutsättning att

1. utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som utlänningen har anknytning till först togs emot i en kommun, och
2. den person som utlänningen har anknytning till inte var svensk medborgare vid tidpunkten för utlänningens ansökan om uppehållstillstånd. Förordning (2017:487).

5 b §  Ersättning enligt 3 och 4 §§ lämnas även för utlänningar som har haft ett uppehållstillstånd som avses i 5 eller 5 a § och som inom giltighetstiden för det uppehållstillståndet har ansökt om ett nytt eller fortsatt tillstånd som avses i 5 eller 5 a §. Om ansökan avslås lämnas ersättning fram tills beslutet har fått laga kraft. Förordning (2017:487).

6 §  För utlänningar som har varit registrerade vid en mottagningsenhet hos Migrationsverket eller som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska tidpunkten då utlänningen först togs emot i en kommun anses vara den dag då han eller hon faktiskt togs emot i kommunen. För övriga utlänningar som omfattas av 5–5 b §§ ska tidpunkten då utlänningen först togs emot i en kommun anses vara då han eller hon folkbokfördes i kommunen enligt uppgift i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet. Förordning (2017:487).

7 §  Ersättning lämnas också, i mån av tillgång på medel,

• för vissa särskilda kostnader enligt 32 §,
• för extraordinära kostnader för vårdinsatser enligt 36 §,
• för insatser för att skapa beredskap och mottagningskapacitet och för att utveckla samverkan enligt 37 §, och
• för att stärka och utveckla verksamhet med flyktingguider och familjekontakter enligt 37 a §. Förordning (2016:42).

8 §  Länsstyrelserna prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt 37 §.

Länsstyrelsen i Jönköpings län prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt 37 a och 37 b §§.

Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning i övrigt. Förordning (2014:367).

9 §  Den årliga grundersättningen motsvarar fem prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.

Grundersättningen ska betalas ut före utgången av april månad varje kalenderår. Förordning (2016:42).

10 §  Schablonersättning till en kommun avser kostnader för

1. mottagande och praktisk hjälp i samband med bosättning,
2. särskilda introduktionsinsatser inom skola, förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap.skollagen (2010:800),
3. kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen,
4. sådan kommunal vuxenutbildning som särskilt anpassats för utlänningar som omfattas av 14 § förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,
5. samhällsorientering,
6. tolkning, och
7. andra insatser för att underlätta etablering i samhället.

För personer som inte har fyllt 65 år ingår även viss ersättning för kostnader för ekonomiskt bistånd och för administration av ärenden om sådant bistånd i schablonersättningen. Förordning (2017:1321).

11 §  Schablonersättning för personer som har tagits emot i en kommun från och med den 1 januari 2016 ska vara

• 133 200 kronor för en person som inte har fyllt 65 år, och – 80 300 kronor för en person som har fyllt 65 år.

Schablonersättningen ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid utgången av månaden innan ersättningen betalas ut. Förordning (2017:1321).

11 a §  Schablonersättning för personer som har tagits emot i en kommun till och med den 31 december 2015 ska vara

• 83 600 kronor för en person som inte har fyllt 65 år, och
• 52 400 kronor för en person som har fyllt 65 år.

Schablonersättningen ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid utgången av månaden innan ersättningen betalas ut. Förordning (2016:1205).

12 §  Den kommun som först tar emot en utlänning har rätt till 10 procent av en schablonersättning. Beloppet ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen.

Den kommun i vilken utlänningen är folkbokförd vid utgången av andra månaden efter den månad då utlänningen först togs emot i en kommun, har rätt till 20 procent av schablonersättningen. Beloppet ska betalas ut vid utgången av månaden därefter.

Resterande delen av schablonersättningen betalas ut för perioder som omfattar tre kalendermånader (ersättningsperiod). Utbetalning med 10 procent av schablonersättningen ska göras månaden efter utgången av varje ersättningsperiod. Rätt till ersättning har den kommun där utlänningen är folkbokförd vid utgången av perioden.

Utbetalning får göras efter den tidpunkt som anges i första, andra eller tredje styckena om det finns särskilda skäl. Förordning (2012:998).

13 §  Om utlänningen flyttar till en ny kommun före utgången av andra månaden efter den månad då han eller hon först togs emot i en kommun och är folkbokförd där vid utgången av andra månaden, har den nya kommunen rätt till ersättning motsvarande 10 procent av schablonersättningen som extra ersättning.

Ersättningen enligt första stycket ska betalas ut samtidigt som ersättning enligt 12 § andra stycket.

14 §  Om utlänningen flyttar till en ny kommun under en ersättningsperiod och är folkbokförd där vid utgången av perioden, har denna kommun rätt till ersättning motsvarande 10 procent av schablonersättningen som extra ersättning. Detta gäller under förutsättning att flytten äger rum inom 18 kalendermånader från det första mottagandet.

Ersättningen enligt första stycket ska betalas ut månaden efter utgången av den ersättningsperiod under vilken utlänningen flyttat.

15 §  För en utlänning som omfattas av 5–5 b §§ har den kommun som först tog emot utlänningen rätt till ersättning enligt 16 och 17 §§ för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Ersättningen ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen. Utbetalning får göras senare om det finns särskilda skäl. Förordning (2017:487).

16 §  För en utlänning som kommunen efter anvisning tar emot och som har anvisats från ett anläggningsboende hos Migrationsverket eller beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) lämnas ersättning för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd med

• 3 000 kronor för en person under 20 år, och
• 7 500 kronor för en person som fyllt 20 men inte 65 år.

Ersättningens storlek ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid utgången av månaden innan ersättningen betalas ut. Förordning (2013:1085).

17 §  För övriga utlänningar som omfattas av 5 och 5 a §§ lämnas ersättning för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd med

• 3 000 kronor för en person under 20 år, och
• 4 000 kronor för en person som fyllt 20 men inte 65 år.

Ersättningens storlek ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid utgången av månaden innan ersättningen betalas ut. Förordning (2015:228).

18 §  För utlänningar som omfattas av 5–5 b §§ har en kommun enligt 19–27 §§ rätt till ersättning för vissa kostnader för – ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),

• stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt socialtjänstlagen,
• insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
• assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken,
• bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m., och
• hälso- och sjukvård. Förordning (2017:487).

19 §  Ersättning lämnas för sådant ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) som kommunen lämnat till utlänningar som omfattas av lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser och som

1. är helt förhindrade att delta i insatser inom det arbetsmarknadspolitiska programmet etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare enligt förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, på grund av en sjukdom eller funktionsnedsättning som medför att de helt saknar förmåga att delta i insatser inom programmet,
2. på grund av en sjukdom eller funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har anvisats på deltid till det arbetsmarknadspolitiska programmet etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare enligt 8 § första stycket 1 förordningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,
3. har skrivits ut från det arbetsmarknadspolitiska programmet etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare enligt 17 §4 eller 6 förordningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare för att de påbörjat en period med sjukfrånvaro på heltid eller bedömts helt sakna förmåga att delta i insatser inom programmet,
4. efter att ha deltagit i insatser enligt förordningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare under maximal tid enligt den förordningen inte kan försörja sig på grund av en sjukdom eller funktionsnedsättning som
   • de hade när de först togs emot i en kommun,
   • har ett direkt samband med deras situation som skyddsbehövande, eller
   • har legat till grund för ersättning enligt 1–3, eller
5. har varit helt förhindrade att delta i insatser inom det arbetsmarknadspolitiska programmet etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare enligt förordningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, på grund av en sjukdom eller funktionsnedsättning som medför att de helt saknar förmåga att delta i insatser inom programmet, och inte kan försörja sig på grund av en sjukdom eller funktionsnedsättning som
   • de hade när de först togs emot i en kommun,
   • har ett direkt samband med deras situation som skyddsbehövande, eller
   • har legat till grund för ersättning enligt 1.

Ersättning enligt första stycket lämnas inte för utlänningar som fyllt 65 år. Förordning (2017:1167).

20 §  Ersättning ska lämnas för sådant ekonomiskt bistånd som utgör försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) som kommunen har lämnat till utlänningar som

1. har fyllt 18 men inte 21 år,
2. saknar föräldrar här i landet,
3. går i gymnasieskola, och
4. inte är föremål för sådan vård i annat hem än deras eget som ges med stöd av socialtjänstlagen eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Ersättning enligt första stycket ska inte lämnas för personer som kommunen har rätt till ersättning för enligt 30 eller 30 b §. Förordning (2017:199).

21 §  Ersättning för kostnader för en utlänning enligt 19 § första stycket 1 eller 2 ska minskas med ersättning som lämnats till kommunen för utlänningen för samma tid enligt 16 eller 17 §.

22 §  Ersättning för kostnader för stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453) lämnas om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av ålderdom, sjukdom eller funktionshinder. Ersättning för kostnader för en insats på grund av ålderdom lämnas endast om behovet av insatsen fanns när utlänningen först togs emot i en kommun. Ersättning för kostnader för en insats på grund av sjukdom eller funktionshinder lämnas endast om utlänningen hade sjukdomen eller funktionshindret när han eller hon först togs emot i en kommun eller om sjukdomen eller funktionshindret annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

Ersättningen till kommunen ska motsvara 75 procent av kommunens kostnader för insatsen minskat med den avgift utlänningen själv har betalat.

23 §  Ersättning för kostnader enligt 19-22 §§ betalas ut i efterskott för varje kalenderår efter ansökan. Den första ansökan ska för respektive ersättningsslag ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från utgången av den period ansökan avser.

24 §  Ersättning för kostnader för insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt för kostnader för assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken lämnas om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande. Förordning (2010:1441).

25 §  Ersättning för kostnader för bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. lämnas om utlänningen har behov av sådant bidrag på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

26 §  Ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård lämnas om utlänningen, på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande, måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. Ersättning lämnas endast om vården bedöms ha en varaktighet av minst tre år. Ersättningens storlek bestäms enligt Riksavtalet för utomlänsvård om inte annat avtalats.

När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2010:1441).

27 §  Ersättning för kostnader enligt 24-26 §§ lämnas endast om kommunens sammanlagda kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade, assistansersättning, bostadsanpassningsbidrag samt hälso- och sjukvård för en utlänning uppgått till lägst 60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Ersättning betalas ut i efterskott efter ansökan. Den första ansökan ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från utgången av den period ansökan avser. Förordning (2010:1441).

28 §  En kommun har rätt till ersättning enligt 29–29 c §§ för mottagandet av ensamkommande barn som omfattas av 5–5 b §§. Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan någon sådan ställföreträdare. Rätten till ersättning gäller endast så länge barnet är att anse som ensamkommande.

En kommun har även rätt till ersättning enligt 30–30 b §§ för mottagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som har varit ensamkommande barn och som omfattas av 5–5 b §§. Förordning (2017:487).

29 §  Schablonersättning ska lämnas med 1 350 kronor per barn och dygn för kostnader för sådan vård i ett annat hem än barnets eget som ges till ett ensamkommande barn med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Förordning (2017:199).

29 a §  Ersättning ska lämnas för kostnader för vård som ges till ett ensamkommande barn med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen. Förordning (2017:199).

29 b §  Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet tidigare har varit familjehemsplacerat hos och kommunen med stöd av 6 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) betalar ersättning till dessa vårdnadshavare, ska skälig ersättning lämnas för kommunens kostnader. Förordning (2017:199).

29 c §  En kommun som får ersättning enligt 29, 29 a eller 29 b § har också rätt till ersättning för kostnader för god man och särskilda kostnader inom socialtjänsten för ensamkommande barn i form av en schablonersättning med 30 000 kronor per barn. Förordning (2017:199).

30 §  Schablonersättning ska lämnas med 750 kronor per person och dygn för mottagandet av en person som

1. har fyllt 18 men inte 21 år,
2. har varit ensamkommande barn,
3. inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige, och
4. har beviljats studiehjälp enligt studiestödslagen (1999:1395) för någon av månaderna i det kvartal som ersättningen avser. Förordning (2017:199).

30 a §  För personer som har fyllt 18 men inte 21 år och som har varit ensamkommande barn ska ersättning lämnas för kostnader för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats före 18 års ålder.

Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per person och dygn. Om schablonersättning har betalats ut enligt 30 §, ska ersättning lämnas för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen. Förordning (2017:199).

30 b §  Om en kommun inte har rätt till ersättning enligt 30 eller 30 a §, ska ersättning lämnas för sådant ekonomiskt bistånd som utgör försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) som kommunen har lämnat till en person som

1. har fyllt 18 men inte 21 år,
2. har varit ensamkommande barn, och
3. inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige. Förordning (2017:199).

31 §  Schablonersättning enligt 29 § ska betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser och schablonersättning enligt 30 § kvartalsvis inom tre månader från det kvartal som ersättningen avser.

Ersättning enligt 29 c § ska betalas ut inom en månad från det att ersättning enligt 29, 29 a eller 29 b § för första gången har betalats ut till en kommun. Förordning (2017:199).

31 a §  Ersättning för kostnader enligt 29 a, 29 b, 30 a och 30 b §§ ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan. En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrationsverket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser. Förordning (2017:199).

32 §  Utöver ersättning enligt 9–30 b §§ får Migrationsverket, i mån av tillgång på medel, lämna ersättning till kommuner för särskilda kostnader för mottagandet av utlänningar som har beviljats sådant uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) och för betydande särskilda kostnader för insatser för personer eller familjer som omfattas av 5–5 b §§ och som har särskilda behov. Migrationsverket får fatta beslut om sådan ersättning efter ansökan eller i direkt anslutning till ett beslut om anvisning. Förordning (2017:487).

32 a §  En kommun som har anmält tillgängliga bostäder för nyanlända till Migrationsverket enligt 12 § förordningen (2016:39) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, har rätt till ersättning för kommunens hyreskostnader för en bostad som en utlänning som omfattas av 5–5 b §§ flyttar in i. Ersättning får lämnas under förutsättning att utlänningen har tagits emot i kommunen efter ett beslut om anvisning.

Ersättning lämnas endast för hyreskostnader som avser en sammanhängande tidsperiod från det datum då det av anmälan framgår att en bostad är tillgänglig till dess att utlänningen flyttar in i bostaden. Ersättning betalas ut i efterskott efter ansökan.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrationsverket senast ett år från den dag då utlänningen togs emot i kommunen. Förordning (2017:487).

33 §  Ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård av en utlänning som på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. Ersättning lämnas endast om vården bedömts ha en varaktighet av minst tre år och landstingets sammanlagda vårdkostnad för utlänningen uppgått till lägst 60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Ersättningens storlek bestäms enligt Riksavtalet för utomlänsvård om inte annat avtalats.

När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2010:1441).

34 §  Migrationsverket ska ersätta kostnader för hälsoundersökning av en utlänning som omfattas av 5–5 b §§ som har genomförts inom tolv månader från den tidpunkt då utlänningen först togs emot i en kommun enligt 6 §, om utlänningen inte har genomgått någon hälsoundersökning innan han eller hon först togs emot i en kommun eller om en hälsoundersökning krävs av smittskyddsskäl.

För en hälsoundersökning enligt första stycket betalas en schablonersättning ut med 2 125 kronor. I ersättningen ingår kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen. Förordning (2017:1321).

35 §  Ersättning för kostnader enligt 33 och 34 §§ betalas ut i efterskott efter ansökan.

Den första ansökan enligt 33 § ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare.

En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från utgången av den period som ansökan avser.

36 §  Utöver ersättning enligt 33 och 34 §§ får Migrationsverket, i mån av tillgång på medel, lämna ersättning till landsting för betydande extraordinära kostnader för vårdinsatser för utlänningar som omfattas av 5–5 b §§. Sådan ersättning betalas ut efter ansökan. Förordning (2017:487).

37 §  Länsstyrelserna får, i mån av tillgång på medel, lämna ersättning till kommuner och kommunalförbund för insatser för att skapa beredskap och tillräcklig mottagningskapacitet för utlänningar som omfattas av 5–5 b §§, och för att utveckla samverkan mellan kommuner och mellan kommuner och andra organ i syfte att underlätta etableringen i samhället. Sådan ersättning får även lämnas för utlänningar som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och är ensamkommande barn.

Länsstyrelserna får fatta beslut om ersättning enligt första stycket efter ansökan.

En kommun eller ett kommunalförbund som tagit emot ersättning enligt denna paragraf ska lämna en ekonomisk redovisning av de utbetalda medlen och en redovisning av vad medlen har använts till.

Länsstyrelsen i Jönköpings län får meddela föreskrifter om förfarandet för ansökan och redovisning enligt denna paragraf. Förordning (2017:487).

37 a §  Länsstyrelsen i Jönköpings län får, i mån av tillgång på medel, lämna ersättning till kommuner för att stärka och utveckla verksamhet med flyktingguider och familjekontakter som i huvudsak riktas till nyanlända utlänningar som omfattas av 5–5 b §§ och till utlänningar som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., och som syftar till att

• underlätta etableringen i samhället,
• skapa nätverk,
• stödja språkinlärning, eller
• ge socialt stöd till ensamkommande barn.

Ersättning får lämnas för verksamhet som bedrivs utan vinstsyfte och som genomförs antingen av kommunen i egen regi eller av kommunen i samverkan med en eller flera organisationer. Förordning (2017:487).

37 b §  Ersättning för verksamhet som anges i 37 a § får lämnas efter ansökan. Innan Länsstyrelsen i Jönköpings län beslutar i frågan om ersättning ska den berörda länsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig.

En kommun som tagit emot ersättning enligt 37 a § ska lämna en ekonomisk redovisning av de utbetalda medlen och en redovisning av vad medlen har använts till.

Länsstyrelsen i Jönköpings län får meddela föreskrifter om förfarandet för ansökan och redovisning enligt denna paragraf. Förordning (2014:367).

38 §  Kommuner och landsting är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för att verket ska kunna bedöma deras rätt till ersättning enligt denna förordning.

39 §  En mottagare av ersättning enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om ersättningen har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mottagaren, är denna återbetalningsskyldig endast om mottagaren insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.

40 §  En mottagare av ersättning enligt 32, 36, 37 eller 37 a § är även återbetalningsskyldig för medel som inte har använts för avsett ändamål. En upplysning om detta ska tas in i beslutet om ersättning. Förordning (2013:7).

41 §  Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 39 §, ska den myndighet som beslutat om ersättningen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.

Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 40 §, får den myndighet som beslutat om ersättningen besluta att återkräva de medel som inte har använts för avsett ändamål.

Om det finns särskilda skäl för det, får ett krav på återbetalning efterges helt eller delvis.

42 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 32, 36, 37 och 37 a §§ får inte överklagas. Förordning (2016:42).

43 §  Migrationsverket får meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning, dock inte i fråga om 37–37 b §§.

Innan Migrationsverket meddelar sådana föreskrifter ska Sveriges Kommuner och Landsting höras. Förordning (2014:367).