Förordning om Europeiska unionens punktskatteområde

Vid tillämpningen av lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi ska Europeiska unionens punktskatteområde avse unionens territorium, som detta definieras i artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Följande territorier, som ingår i unionens tullområde, ska inte ingå i Europeiska unionens punktskatteområde:

1. 1.Kanarieöarna,
2. 2.de franska territorier som avses i artiklarna 349 och 355.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
3. 3.Åland,
4. 4.Kanalöarna. Förordning (2014:1516).

De territorier som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 355.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska inte ingå i Europeiska unionens punktskatteområde.

Följande territorier, som inte ingår i unionens tullområde, ska inte ingå i Europeiska unionens punktskatteområde:

1. 1.ön Helgoland,
2. 2.territoriet Büsingen,
3. 3.Ceuta,
4. 4.Melilla,
5. 5.Livigno. Förordning (2019:791).

Monaco, San Marino, Isle of Man och Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia ska anses ingå i Europeiska unionens punktskatteområde.

Flyttningar av punktskattepliktiga varor som utgår från eller är avsedda för

1. 1.Monaco behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Frankrike,
2. 2.San Marino behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Italien,
3. 3.Isle of Man behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Förenade kungariket,
4. 4.Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Cypern,
5. 5.Jungholz och Mittelberg (Kleines Walsertal) behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Tyskland.