1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen.

2 §  De termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen. 3 § All kommunikation och allt samråd i samband med verkställighet av en svensk eller utländsk dom på frivårdspåföljd ska ske mellan Kriminalvården och den behöriga myndigheten i den andra staten.

Kommunikationen och samrådet får ske på det sätt som är lämpligast i det enskilda fallet.

4 §  Kriminalvården får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen och denna förordning.

1 §  Om det enligt lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen finns förutsättningar för att sända över en dom på frivårdspåföljd till en annan medlemsstat för att erkännas och verkställas där, ska Kriminalvården, om det är möjligt, upplysa den dömde om detta. Kriminalvården ska även upplysa den dömde om innebörden av att domen erkänns och verkställs i den andra staten.

2 §  Om en övervakningsnämnd vid handläggningen av ett ärende anser att det finns förutsättningar att sända över en dom på frivårdspåföljd enligt lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen, ska övervakningsnämnden upplysa Kriminalvården om detta.

3 §  Vid Kriminalvårdens prövning av om det finns förutsättningar för att sända över en dom på frivårdspåföljd till en annan medlemsstat får myndigheten inhämta upplysningar från Migrationsverket, Skatteverket, Polismyndigheten eller någon annan myndighet.

Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning.

4 §  Om den dömde har barn i Sverige, ska Kriminalvården samråda med och inhämta yttrande från socialnämnden.

Socialnämnden ska lämna upplysningar om barnets tidigare kontakter med den dömde, barnets fortsatta behov av kontakt och hur kontakten skulle påverkas av att en frivårdspåföljd verkställs i en annan medlemsstat.

5 §  Om den andra medlemsstatens medgivande krävs för att sända över en dom på frivårdspåföljd till den staten, ska Kriminalvården samråda med den behöriga myndigheten där. Samråd med den behöriga myndigheten i den andra staten ska även ske om den myndigheten begär det.

Kriminalvården får i övrigt vid behov samråda med den behöriga myndigheten i den andra staten.

6 §  En dom på frivårdspåföljd som Kriminalvården sänder över till en annan medlemsstat för erkännande och verkställighet i den staten ska åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet med bilaga 1 till rådets rambeslut

2008/947/RIF om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder.

Kriminalvården ska upprätta intyget. Intyget ska skrivas på eller översättas till den andra medlemsstatens officiella språk eller ett annat språk som den staten godtar.

7 §  Domen på frivårdspåföljd och intyget ska sändas över genom post eller bud.

Kriminalvården får dock efter överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten sända över domen och intyget genom telefax, elektronisk post eller på annat sätt.

8 §  Om en övervakare har förordnats för den dömde, ska Kriminalvården entlediga övervakaren när den verkställande staten har erkänt domen på frivårdspåföljd.

9 §  Om den dömde har åtalats för annan brottslighet i Sverige efter det att en dom på frivårdspåföljd har erkänts av en annan medlemsstat, ska åklagaren underrätta Kriminalvården om åtalet och om huruvida verkställigheten bör återföras till Sverige.

10 §  En domstol eller övervakningsnämnd som meddelar ett beslut till följd av ett överlämnande enligt 2 kap. 5 § andra stycket lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen ska sända en kopia av domen eller beslutet till Kriminalvården.

11 §  Om den andra medlemsstaten inte har lämnat en sådan förklaring som avses i artikel 14.3 i rådets rambeslut 2008/947/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, ska Kriminalvården från den andra staten begära sådan information som framgår av artikel 16.2 i samma rambeslut i samband med att domen sänds över enligt 6 §. Om det är lämpligt får Kriminalvården även annars begära in sådan information från den andra staten.

12 §  Kriminalvården ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten om

1. alla omständigheter som skulle kunna föranleda ett följdbeslut i den staten,
2. en dom eller ett beslut till följd av ett överlämnande enligt 2 kap. 5 § andra stycket lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen, och
3. ett beslut om upphävande enligt 2 kap. 6 § lagen om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen.

1 §  Om en dom på frivårdspåföljd eller andra handlingar har sänts över till en annan myndighet än Kriminalvården, ska den myndigheten genast vidarebefordra domen och övriga handlingar till Kriminalvården.

Kriminalvården ska underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om detta.

2 §  Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten

1. innan Kriminalvården medger att en dom på frivårdspåföljd får sändas över till Sverige,
2. om intyget till form eller innehåll är bristfälligt,
3. innan ett beslut att inte erkänna en dom på frivårdspåföljd meddelas,
4. innan ett beslut att upphäva en verkställbarhetsförklaring meddelas enligt 3 kap. 15 § första stycket 3 lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen, eller
5. om Kriminalvården fått tillfälle att yttra sig enligt 4 kap. 3 § andra stycket lagen om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen och samråd inte är uppenbart obehövligt.

3 §  Kriminalvården ska i övrigt vid behov samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten i frågor som rör erkännande och verkställighet av en dom på frivårdspåföljd.

4 §  Vid Kriminalvårdens prövning av om det finns förutsättningar för att erkänna och verkställa en dom på frivårdspåföljd får myndigheten inhämta upplysningar från Migrationsverket, Skatteverket, Polismyndigheten eller andra myndigheter.

Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning.

5 §  Om den dömde har barn i Sverige, ska Kriminalvården samråda med och inhämta yttrande från socialnämnden.

Socialnämnden ska lämna upplysningar om barnets tidigare kontakter med den dömde, barnets fortsatta behov av kontakt och hur kontakten skulle påverkas av att en frivårdspåföljd verkställs i Sverige.

6 §  Om en dom på frivårdspåföljd som har sänts över till Sverige för erkännande och verkställighet rör en gärning på tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens områden, ska Kriminalvården samråda med och vid behov inhämta yttrande från Justitiekanslern.

7 §  Kriminalvården ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om det inte kan meddelas ett beslut i fråga om erkännande och verkställighet inom 60 dagar efter det att Kriminalvården har tagit emot domen på frivårdspåföljd. Kriminalvården ska ange orsaken till förseningen och vid vilken tidpunkt myndigheten bedömer att ett beslut kan meddelas.

8 §  Kriminalvården ska underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om

1. ett beslut i fråga om medgivande till att en dom på frivårdspåföljd sänds över till Sverige,
2. ett beslut i fråga om erkännande och verkställighet av en dom på frivårdspåföljd,
3. ett beslut under verkställigheten i Sverige som innebär en ändring av den skyldighet den dömde ska iaktta med anledning av domen på frivårdspåföljd, och
4. ett beslut enligt 3 kap. 15 § första stycket 3 lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen om upphävande av verkställbarhetsförklaringen eller annat beslut som innebär att verkställigheten av frivårdspåföljden upphör.

9 §  När Kriminalvården enligt 3 kap. 14 § andra stycket lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen återför behörigheten att meddela följdbeslut till den andra staten, ska myndigheten använda formuläret i bilaga II till rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder.