1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om det arbetsmarknadspolitiska programmet särskilt anställningsstöd.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

2 §  Syftet med programmet är att stimulera arbetsgivare att anställa personer som har svårt att få ett arbete utan särskilt anställningsstöd och bidra till att stärka deras ställning på arbetsmarknaden.

Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadspolitiska program finns i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

En anvisning till särskilt anställningsstöd får kombineras med utbildning eller andra insatser i syfte att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden på längre sikt, om den enskilde är i behov av det och om det i övrigt är lämpligt.

3 §  En anvisning till programmet avser särskilt anställningsstöd i form av introduktionsjobb.

Inom programmet lämnas ekonomiskt stöd till en arbetsgivare som anställer en person som anvisats till programmet.

En arbetsgivare som får stöd eller bidrag för en kostnad med stöd av andra bestämmelser kan endast få ekonomiskt stöd för samma kostnad enligt denna förordning, om det är särskilt föreskrivet. Förordning (2022:1734).

4 §  En anvisning till särskilt anställningsstöd i form av introduktionsjobb får göras

1. för den som deltar i jobb- och utvecklingsgarantin,
2. för den som har fyllt 20 år, som deltar i jobbgarantin för ungdomar och som har gjort det i sammanlagt minst 200 dagar som det kan lämnas ersättning för, och
3. för den som är nyanländ invandrare och uppfyller förutsättningarna i 5 §. Förordning (2018:530).

5 §  De nyanlända invandrare som får anvisas till särskilt anställningsstöd i form av introduktionsjobb är de som har fyllt 20 år och

1. är anvisade till det arbetsmarknadspolitiska programmet etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare enligt förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,
2. är arbetslösa och anmälda som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och någon gång under de senaste 12 månaderna har varit anvisade till detta program, eller
3. är arbetslösa och anmälda som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och inom de senaste 36 månaderna har beviljats
   1. uppehållstillstånd enligt
   • 5 kap. 1, 2, 3, 3 a, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser,
   • 12 kap. 18 § utlänningslagen, eller
   • 21 eller 22 kap.utlänningslagen, eller
   1. uppehållskort i egenskap av familjemedlem till en EES- medborgare efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen.

Vid tillämpning av bestämmelsen om tidsperioder i första stycket 3 ska det bortses från tid när den som ska anvisas har varit förhindrad att arbeta på grund av vård av eget barn som inte har fyllt två år eller, om barnet är adopterat, i två år efter barnets ankomst till familjen. Förordning (2021:805).

6 §  Särskilda krav gäller för att få anvisas till särskilt anställningsstöd i form av introduktionsjobb för den som tidigare varit anställd med särskilt anställningsstöd. För en sådan ny anvisning krävs att den enskilde, utöver att uppfylla förutsättningarna i 4 §, har varit arbetslös och anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen eller deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program som inte utgör en subventionerad anställning i minst sex månader efter tidigare anvisning.

Det finns bestämmelser i 11 § om att den enskilde i vissa fall inte behöver återkvalificera sig för en ny anvisning enligt första stycket.

10 §  Särskilt anställningsstöd får beslutas för längst 12 månader i taget. Särskilt anställningsstöd får beslutas för ytterligare tid men den sammanlagda stödtiden får inte överstiga 24 månader.

En förutsättning för att besluta om ytterligare tid med särskilt anställningsstöd när stödet har varat i minst 12 månader är att den enskilde bedöms ha behov av en längre tid i den anställning som pågår vid beslutstillfället för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Förordning (2022:1734).

11 §  Om en enskild varit anställd med särskilt anställningsstöd under kortare tid än 12 månader får ett nytt beslut om särskilt anställningsstöd fattas utan att den enskilde behöver återkvalificera sig för en ny anvisning enligt 6 §. Vid tillämpning av bestämmelsen om den maximala tiden med särskilt anställningsstöd i 10 § inräknas då den tid med särskilt anställningsstöd som den enskilde har haft enligt tidigare beslut. Förordning (2022:1734).

13 §  Inom programmet särskilt anställningsstöd lämnas

1. ekonomiskt stöd för lönekostnader till den arbetsgivare som anställt den som anvisats till särskilt anställningsstöd, och
2. ekonomiskt stöd för kostnader för handledning till arbetsgivaren eller till den som har kostnaden.

Med kostnader för handledning jämställs även andra kostnader som syftar till att stärka den anställdes förmåga att utföra sina arbetsuppgifter.

14 §  Ekonomiskt stöd för lönekostnader lämnas med 80 procent av lönekostnaden. Förordning (2022:1734).

15 §  De stödgrundande lönekostnaderna är

1. kontant bruttolön inklusive sjuklön och semesterlön, och
2. avgifter som ska betalas på lönen enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

16 §  Endast den del av bruttolönen som vid heltidsarbete uppgår till som högst 20 000 kronor per månad och de avgifter som ska betalas på denna del, ska ligga till grund för det ekonomiska stödet.

Vid deltidsarbete ska det ekonomiska stödet för lönekostnader minskas i förhållande till arbetstiden.

17 §  Ekonomiskt stöd för kostnader för handledning får lämnas med 1 000 kronor per kalendermånad under anställningens första sex kalendermånader.

Vid deltidsarbete där arbetstiden är mindre än 50 procent av en heltidsanställning ska det ekonomiska stödet endast uppgå till 500 kronor per kalendermånad.

Ekonomiskt stöd för kostnader för handledning får endast lämnas om arbetsgivaren åtar sig att handleda den anställde eller har eller åtar sig kostnader som syftar till att stärka den anställdes förmåga att utföra sina arbetsuppgifter. Förordning (2022:1734).

18 §  Arbetsförmedlingen ska säkerställa att det ekonomiska stödet lämnas så att vissa företag eller viss produktion inte gynnas på det sätt som framgår av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Förordning (2022:1734).

19 §  Särskilt anställningsstöd får endast beslutas för en anställning hos en arbetsgivare som vid beslutstillfället är registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket och är antingen en fysisk person som bedriver näringsverksamhet eller en juridisk person.

20 §  Särskilt anställningsstöd får endast beslutas för en anställning hos en arbetsgivare om arbetsgivaren intygar att

1. lön och andra anställningsförmåner följer av kollektivavtal eller i väsentliga delar är likvärdiga med förmåner enligt kollektivavtal inom branschen,
2. arbetsgivaren inte senare än 12 månader före den aktuella anställningen har sagt upp en eller flera anställda på grund av arbetsbrist på den driftsenhet där den anställde är tänkt att placeras, och
3. löneutbetalningar görs elektroniskt under hela den tid som stödet betalas ut.

Om Arbetsförmedlingen har kännedom om att det som arbetsgivaren intygar enligt första stycket är felaktigt får särskilt anställningsstöd inte beslutas för en anställning hos arbetsgivaren.

21 §  Särskilt anställningsstöd får inte beslutas för en anställning hos en arbetsgivare som

1. har näringsförbud,
2. a) är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning, är föremål för ackord, genomgår företagsrekonstruktion eller tills vidare har inställt sina betalningar, eller
   1. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord, företagsrekonstruktion eller något annat liknande förfarande, eller
3. inte har fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter eller socialförsäkringsavgifter.

Om arbetsgivaren är en juridisk person, får stöd inte beslutas när en företrädare med väsentligt inflytande över den juridiska personen har näringsförbud. Förordning (2022:1024).

21 a §  Arbetsförmedlingen får avstå från att besluta om särskilt anställningsstöd för en anställning hos en arbetsgivare om

1. arbetsgivarens förhållanden är sådana att det kan antas att verksamheten som den enskilde ska vara sysselsatt inom inte bedrivs eller kommer att bedrivas i enlighet med de föreskrifter som gäller för verksamheten,
2. arbetsgivaren inte fullgör eller det kan antas att arbetsgivaren inte kommer att fullgöra sina åtaganden mot Arbetsförmedlingen eller mot den enskilde som stödet avser,
3. arbetsgivaren har gjort sig skyldig till ett allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att arbetsgivarens redbarhet kan ifrågasättas,
4. arbetsgivaren genom en dom som fått laga kraft är dömd för brott som avser yrkesutövningen, eller
5. arbetsgivaren i ärendet inte har lämnat de uppgifter som Arbetsförmedlingen begärt eller har lämnat felaktiga uppgifter.

Om arbetsgivaren är en juridisk person får Arbetsförmedlingen avstå från att besluta om stöd, om en företrädare med väsentligt inflytande över den juridiska personen

1. har gjort sig skyldig till ett sådant fel som avses i första stycket 3,
2. är dömd för ett sådant brott som avses i första stycket 4, eller
3. har företrätt en annan arbetsgivare eller en anordnare som på grund av sådana omständigheter som anges i denna paragraf inte beviljats bidrag eller stöd, inte längre får bidrag eller stöd, har fått bidraget eller stödet återkrävt eller inte har fått ett arbetsmarknadspolitiskt program eller en insats förlagd till sig. Förordning (2022:1024).

28 §  Särskilt anställningsstöd får beslutas för både hel- och deltidsanställningar samt för anställningar som gäller tills vidare, provanställningar och andra tidsbegränsade anställningar.

29 §  Frågor om särskilt anställningsstöd prövas av Arbetsförmedlingen.

30 §  Arbetsgivaren får del av det ekonomiska stödet inom särskilt anställningsstöd genom kreditering på ett sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

Arbetsförmedlingen ska lämna de uppgifter som behövs för krediteringen till Skatteverket.

Det ekonomiska stödet krediteras arbetsgivarens skattekonto senast den 12 i månaden efter det att underlag enligt 31 § inkommit, med undantag för januari då stödet i stället krediteras senast den 17.

31 §  En arbetsgivare ska lämna underlag till Arbetsförmedlingen för beräkning av det stödbelopp som ska krediteras skattekontot. Underlaget ska lämnas inom 180 dagar efter den arbetsmånad som stödet avser. Om underlaget inte lämnas inom denna tid, förlorar arbetsgivaren rätten till det stödbeloppet.

Om det finns särskilda skäl får Arbetsförmedlingen besluta om undantag från skyldigheten att lämna underlag inom 180 dagar.

Skyldigheten gäller inte om Arbetsförmedlingen redan har tillgång till underlaget på annat sätt. Förordning (2022:1270).

32 §  Arbetsförmedlingen ska se till att det ekonomiska stöd som betalas ut enligt denna förordning används på föreskrivet sätt.

Den arbetsgivare som tar emot ekonomiskt stöd enligt denna förordning ska ge Arbetsförmedlingen eller den som Arbetsförmedlingen utser tillfälle att granska verksamheten och lämna de uppgifter som behövs för granskningen. Detsamma gäller även andra än arbetsgivare som tar emot ekonomiskt stöd för kostnader för handledning.

33 §  En arbetsgivare som får ekonomiskt stöd är skyldig att omgående anmäla förändringar som kan påverka rätten till stöd eller stödets storlek. Arbetsförmedlingens beslut om ekonomiskt stöd ska innehålla en upplysning om denna skyldighet.

Ett beslut ska omprövas vid ändrade förhållanden. Detta gäller både sådana ändrade förhållanden som anmäls av arbetsgivaren och sådana som kommer till Arbetsförmedlingens kännedom på annat sätt.

34 §  En mottagare av ekonomiskt stöd enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om mottagaren har förorsakat att stödet har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp

1. genom att lämna oriktiga uppgifter,
2. genom att inte fullgöra sin skyldighet enligt 33 § att omgående anmäla förändringar som kan påverka rätten till stöd eller stödets storlek, eller
3. genom något annat agerande.

Om ekonomiskt stöd har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp i något annat fall, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om mottagaren insett eller skäligen borde ha insett felet.

35 §  Om en mottagare av ekonomiskt stöd är återbetalningsskyldig, ska Arbetsförmedlingen besluta att återkräva det felaktigt tillgodoförda beloppet.

36 §  Vid återkrav får Arbetsförmedlingen bevilja anstånd med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en avbetalningsplan. Arbetsförmedlingen ska i sådana fall ta ut ränta på det obetalda beloppet.

Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet skulle ha betalats.

Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

37 §  Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet. Detsamma gäller när den återbetalningsskyldige har beviljats anstånd med betalningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan och betalningen inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller av avtalet.

38 §  Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får Arbetsförmedlingen besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning eller ränta. Myndigheten ska i så fall i beslutet ange vilka de särskilda skälen är och dokumentera den information som ligger till grund för beslutet.

39 §  Vid återkrav får Arbetsförmedlingen i samband med en senare utbetalning av ekonomiskt stöd till den återbetalningsskyldige besluta att dra av ett skäligt belopp i avräkning på vad som har betalats ut för mycket. Detsamma gäller för skyldigheten att betala ränta.

40 §  Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska lämnas in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning.

41 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Endast följande beslut får överklagas, nämligen beslut om omprövning av beslut om

1. förlorad rätt till stödbelopp enligt 31 §,
2. rätt till stöd vid ändrade förhållanden enligt 33 §, och
3. avräkning enligt 39 §. Förordning (2022:1432).

42 §  Arbetsförmedlingen får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.