1 §  För energieffektivisering i industrin som bidrar till att nå energieffektiviseringsmål som riksdagen har antagit får Statens energimyndighet, om det finns medel, ge stöd enligt denna förordning i form av bidrag.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

2 §  Ord och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i

1. kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, och
2. kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.

3 §  Stöd får endast ges till företag i gruvindustrisektorn eller tillverkningsindustrisektorn som är sådana stora företag som avses i lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag.

4 §  Stöd får endast ges i enlighet med

1. kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, eller
2. kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013.

5 §  Ett stöd enligt kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 får endast ges i enlighet med de villkor och till sådana åtgärder som anges i kapitel I och i artiklarna 38 och 49 i den förordningen.

6 §  Ett investeringsstöd till en energieffektivitetsåtgärd enligt artikel 38 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 får endast ges under förutsättning att

1. den som ansöker om stöd först har gjort en energikartläggning enligt lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag eller en miljöstudie enligt artikel 49 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, och
2. den aktuella energieffektivitetsåtgärden föreslås i energikartläggningen eller miljöstudien tillsammans med en redovisning av den beräknade energibesparingen för åtgärden.

7 §  Ett investeringsstöd till en energieffektivitetsåtgärd enligt artikel 38 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 ska ges till de åtgärder som vid varje prövningstillfälle ger högst energibesparing per stödkrona.

8 §  Ett stöd enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 får endast ges om stödet inte medför att det totala belopp av stöd av mindre betydelse som beviljas det berörda företaget under de två föregående beskattningsåren och det innevarande beskattningsåret når upp till en nivå som överskrider det tak som följer av artikel 6.3 i den förordningen.

9 §  En ansökan om stöd ska vara skriftlig, ges in till Statens energimyndighet och innehålla

1. uppgifter om sökanden och om företagets namn, antal anställda, årsomsättning och balansomslutning,
2. uppgifter om åtgärdens plats och start- och slutdatum,
3. en beskrivning av åtgärden och dess finansiering, genomförande och tidsplan,
4. en förteckning över kostnaderna för att genomföra åtgärden och hur stor andel av kostnaderna som stöd söks för,
5. en beskrivning av hur stor energibesparing som åtgärden förväntas medföra jämfört med om åtgärden inte genomförs och en redovisning av de uppgifter som använts vid beräkningen av energibesparingen, om ansökan gäller investeringsstöd till en energieffektivitetsåtgärd enligt artikel 38 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, och
6. en upplysning om allt annat offentligt stöd som sökanden eller någon annan har sökt eller beviljats och som avser samma stödberättigande kostnader som ansökan avser.

10 §  Om ansökan avser ett stöd som omfattas av kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013, ska ansökan utöver det som anges i 9 § innehålla en redogörelse för allt annat stöd av mindre betydelse som företaget har fått under de två föregående beskattningsåren och det innevarande beskattningsåret.

11 §  Om ansökan avser stöd enligt kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, ska ansökan ha kommit in till Statens energimyndighet innan den stödberättigande åtgärden påbörjas.

12 §  Om ansökan avser stöd som omfattas av kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013, ska Statens energimyndighet lämna de upplysningar till företaget som framgår av artikel 6.1 i den förordningen.

13 §  Statens energimyndighet prövar frågor om stöd.

14 §  I ett beslut att ge stöd ska Statens energimyndighet ange

1. den tidpunkt då den stödberättigande åtgärden ska vara slutredovisad,
2. att stödmottagaren, på begäran av myndigheten, ska lämna de uppgifter som krävs för uppföljning och utvärdering av stödet, och
3. de ytterligare villkor som behövs för att kraven enligt denna förordning ska uppfyllas och syftet med stödet enligt 1 § ska tillgodoses.

15 §  Ett stöd enligt denna förordning får inte betalas ut till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd beviljat av en svensk stödgivare olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

16 §  Ett stöd ska inte betalas ut om

1. sökanden genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att stödet getts felaktigt eller med för högt belopp,
2. stödet av annan orsak har getts felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, eller
3. villkoren för stödet inte har följts.

17 §  En genomförd åtgärd som omfattas av stöd enligt denna förordning ska slutredovisas till Statens energimyndighet tillsammans med en ekonomisk redovisning och specificerade skriftliga underlag som styrker den stödberättigande kostnaden.

18 §  Statens energimyndighet utövar tillsyn över att villkoren för stödet följs.

19 §  Mottagaren av ett utbetalat stöd är återbetalningsskyldig om stödet inte skulle ha betalats ut enligt 16 §.

På det belopp som en stödmottagare är återbetalningsskyldig för ska ränta betalas enligt räntelagen (1975:635).

20 §  Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 19 §, ska Statens energimyndighet besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet tillsammans med ränta.

Statens energimyndighet får besluta att helt eller delvis avstå från kravet i första stycket, om det finns särskilda skäl.

21 §  Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

22 §  Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

23 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 15 eller 16 § om att inte betala ut stöd får dock inte överklagas.