1 §  I denna förordning finns bestämmelser om

• undantag från bestämmelserna om sjukpenning och karens i 27 och 28 kap.socialförsäkringsbalken,
• undantag från de begränsningar i rätten till ersättning för vissa sjuklönekostnader som anges i 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön, och
• avvikelser från vad som sägs i 17 b § andra stycket lagen om sjuklön.

Förordningen innehåller även bestämmelser om viss ersättning för karensavdrag som har gjorts enligt 6 § andra stycket lagen om sjuklön.

Förordningen är meddelad med stöd av 2 a § lagen om sjuklön i fråga om 9 och 10 §§ och med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

2 §  En försäkrad som har fått ett karensavdrag enligt 6 § andra stycket lagen (1991:1047) om sjuklön har rätt att efter ansökan få ersättning för avdraget från Försäkringskassan. Sådan ersättning lämnas i form av sjukpenning för en hel dag oavsett om den försäkrade har fått karensavdrag från en eller flera arbetsgivare. Ersättningen lämnas med ett belopp om 700 kronor oavsett karensavdragets storlek. För rätt till ersättning krävs inte att den försäkrade har en sjukpenninggrundande inkomst.

Den försäkrades arbetsförmåga ska anses vara nedsatt på grund av sjukdom om arbetsgivaren har gjort ett karensavdrag enligt 6 § andra stycket lagen om sjuklön.

3 §  Om den försäkrade har fått ett eller flera karensavdrag på grund av nya sjuklöneperioder inom fem dagar från första dagen i den första sjuklöneperioden enligt 7 § lagen (1991:1047) om sjuklön, lämnas inte någon sjukpenning enligt 2 § för de andra karensavdragen.

Om sjukpenning enligt 6 § första stycket har beviljats, lämnas inte sjukpenning enligt 2 § för samma dag.

4 §  Bestämmelsen om sjukanmälan i 27 kap. 17 § socialförsäkringsbalken gäller inte för sjukpenning enligt 2 §.

5 §  Om sjukperioden inleds med sjukpenning som svarar mot inkomst av anställning, ska karensavdrag enligt 27 kap. 27 § socialförsäkringsbalken inte göras.

6 §  Om sjukperioden inleds med sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete, får sjukpenning lämnas för de första 14 dagarna av sjukperioden oavsett vilken karenstid den försäkrade har enligt 27 kap.27 a eller 30 §socialförsäkringsbalken. För dessa dagar lämnas sjukpenning för en hel dag. Ersättningen lämnas med ett belopp om 804 kronor per dag.

För tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden ska sjukpenning beräknas och lämnas enligt bestämmelserna i 27 och 28 kap.socialförsäkringsbalken.

7 §  Om sjukpenning enligt 6 § första stycket har beviljats, lämnas inte sjukpenning beräknad på sjukpenninggrundande inkomst för samma tid. Om sjukpenning enligt 2 § har beviljats, lämnas inte sjukpenning enligt 6 § första stycket för samma dag.

Om den försäkrade uppfyller förutsättningarna för att beviljas såväl sjukpenning enligt 2 § som sjukpenning enligt 6 § första stycket, lämnas endast sjukpenning enligt 6 § första stycket.

8 §  Bestämmelsen om sjukanmälan i 27 kap. 17 § socialförsäkringsbalken gäller inte för sjukpenning enligt 6 § första stycket.

9 §  En arbetsgivare har rätt till ersättning för kostnader för sjuklön, inklusive därpå belöpande avgifter och skatt, utan de begränsningar som anges i 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön.

Med avgifter och skatt avses avgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

10 §  Försäkringskassan ska skyndsamt besluta om ersättning för kostnader för sjuklön enligt 9 §.

11 §  Försäkringskassan får meddela ytterligare föreskrifter om ersättning för karensavdrag, karens och sjukpenning enligt 2-8 §§. Försäkringskassan får även meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna om handläggning av ärenden i 110 kap.socialförsäkringsbalken när det gäller ärenden om ersättning för karensavdrag, karens och sjukpenning enligt 2-8 §§.

Föreskrifter enligt första stycket får endast meddelas vid extraordinära händelser i fredstid.

Försäkringskassan får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.