AFS 2003:4

SYSTEMATISKT

ARBETSMILJÖARBETE

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ändring i Arbetsmiljöverkets föreskrifter

(AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete

AFS 2003:4

ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om

ändring i Arbetsmiljöverkets

föreskrifter (AFS 2001:1) om

systematiskt arbetsmiljöarbete

Beslutade den 22 maj 2003

Arbetsmiljöverket beslutar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen

(SFS 1977:1166) att 6 och 7 §§ Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:1)

om systematiskt arbetsmiljöarbete skall ha följande lydelse.

Arbetsmiljöverket beslutar vidare i fråga om verkets allmänna råd om till-

lämpningen av föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete att av-

snitten Till 6 § och Till 7 § skall ha följande lydelse.

6 § Arbetsgivaren skall fördela uppgifterna i verksamheten på ett så-

dant sätt att en eller flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare

får i uppgift att verka för att risker i arbetet förebyggs och en tillfredsstäl-

lande arbetsmiljö uppnås.

Arbetsgivaren skall se till att de som får dessa uppgifter är tillräckligt

många och har de befogenheter och resurser som behövs. Arbetsgiva-

ren skall också se till att de har tillräckliga kunskaper om

– regler som har betydelse för arbetsmiljön,

– fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som innebär risker för

ohälsa och olycksfall,

– åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall samt

– arbetsförhållanden som främjar en tillfredsställande arbetsmiljö.

Arbetsgivaren skall se till att de som får uppgifterna har tillräcklig kom-

petens för att bedriva ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete.

Dessutom skall kraven i bilaga 1 uppfyllas.

Uppgiftsfördelningen skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio

arbetstagare i verksamheten.

7 § Arbetsgivaren skall se till att arbetstagarnas kunskaper om arbetet

och riskerna i arbetet är tillräckliga för att ohälsa och olycksfall skall före-

byggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. När riskerna i arbe-

tet är allvarliga skall det finnas skriftliga instruktioner för arbetet.

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2003.

KENTH PETTERSSON

Lars Eklund

Maria Hagberg

3

AFS 2003:4

Utkom från trycket

den 30 juni 2003

Till 6 §

Uppgifter

Arbetsgivaren har alltid kvar sitt ansvar för arbetsmiljön, även om olika

uppgifter i arbetsmiljöarbetet fördelats.

I ett litet företag kan arbetsgivaren på ett enkelt sätt klargöra vem som

skall göra vad i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsgivaren kan

också välja att utföra uppgifter själv. I större företag gäller uppgiftsför-

delningen i första hand chefer och arbetsledande personal. De bedriver

arbetsmiljöarbetet som en naturlig del i sin dagliga verksamhet, till

exempel vid beslutsfattande och arbetsledning. De kan i sin tur ofta läg-

ga ut uppgifter på andra arbetstagare.

Uppgifterna behöver fördelas på bestämda personer eller befattningar.

Det är viktigt att en uppgift inte faller mellan stolar, glöms bort eller att

samma uppgift läggs på flera personer. Det är också viktigt att bestäm-

ma vad som skall gälla till exempel vid sjukfrånvaro och semester. Upp-

gifterna bör beskrivas så tydligt som möjligt, särskilt när verksamheten

är rörlig eller bedrivs på olika platser. Det bör vid varje tillfälle stå klart

för alla berörda arbetstagare vem som skall göra vad i arbetsmiljö-

arbetet.

Befogenheter och resurser

Befogenheter gäller rätt att fatta beslut och vidta åtgärder.

Resurser är ekonomiska medel, tillgång till personal, utrustning, lokaler,

tid och kunskaper.

Om en arbetstagares befogenheter, kunskaper eller tid inte räcker för en

tilldelad arbetsuppgift, är det viktigt att han eller hon vänder sig till sin

chef och begär förändring. Det kan bli nödvändigt att arbetstagaren från-

säger sig uppgiften. Detta kan göras helt informellt men behöver uttryck-

as klart och tydligt. Om uppgiftsfördelningen har gjorts skriftligt är det

ofta viktigt att arbetstagaren också frånsäger sig uppgiften skriftligt.

Kunskaper

Chefer och arbetsledande personal har avgörande betydelse för att

arbetsförhållandena skall vara tillfredsställande och för att ohälsa och

olycksfall skall förebyggas. De behöver därför gedigna kunskaper om ar-

betet, riskerna i arbetet och åtgärder för att förebygga skador. Det är vik-

tigt att de har god insikt i hur människor reagerar i olika situationer och

4

AFS 2003:4

att de är insatta i de hälsomässiga effekterna av till exempel hög arbets-

belastning, övertid, kränkande särbehandling, våld och hot och miss-

bruk. De bör då lättare kunna ge arbetstagarna det stöd som de behöver.

Chefer och arbetsledande personal behöver ha kunskaper om vilka be-

stämmelser som finns på området och hur dessa skall tillämpas i verk-

samheten. Regler som har betydelse för arbetsmiljön är främst arbets-

miljölagen, arbetsmiljöförordningen och föreskrifter från Arbetarskydds-

styrelsen och Arbetsmiljöverket. Föreskrifterna om systematiskt arbets-

miljöarbete är grundläggande för arbetsmiljöarbetet. De beskriver hur

arbetsgivaren skall arbeta med arbetsmiljön. Vilka åtgärder som arbets-

givaren kan vidta för att förebygga ohälsa och olycksfall framgår av and-

ra föreskrifter om arbetsmiljön. Kollektivavtal som gäller för verksam-

heten kan också innehålla bestämmelser av betydelse för arbetsmiljön.

Andra regler av betydelse för arbetsmiljön är arbetstidslagen, diskrimi-

neringslagarna, jämställdhetslagen och tobakslagen. Beroende på verk-

samhetens art kan även annan lagstiftning ha betydelse, till exempel el-

lagen, fartygssäkerhetslagen, järnvägssäkerhetslagen, lagen om brand-

farliga och explosiva varor, lagen om transport av farligt gods,

luftfartslagen, miljöbalkens avsnitt om kemiska produkter och bioteknis-

ka organismer, plan- och bygglagen, räddningstjänstlagen, sevesolagen

samt trafikförordningen.

Vanliga risker i arbetsmiljön framgår av föreskrifterna från Arbetar-

skyddsstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Bestämmelserna gäller både

fysiska, psykologiska och sociala faktorer. För att kunna bedöma vilka

risker som finns i den egna verksamheten behöver arbetsförhållandena

undersökas regelbundet och systematiskt. Chefer och arbetsledare bör

ha kunskaper om sambandet mellan riskerna i arbetsmiljön och vad

dessa kan leda till i form av ohälsa och olycksfall.

Kompetens

Arbetsgivaren fördelar vanligen uppgifterna i det systematiska arbets-

miljöarbetet på chefer och arbetsledare. För att dessa skall kunna utföra

uppgifterna på ett bra sätt behöver uppgifterna ingå som en naturlig del

i deras arbete.

Chefer och arbetsledare bör kunna genomföra åtgärder som ligger i linje

med deras personalansvar och ansvar för arbetsledning. Det gäller till

exempel att ge introduktion och instruktioner, förtydliga arbetsuppgifter,

hjälpa till med prioritering av arbetstagarnas arbetsuppgifter och att ge

stöd och återkoppling.

Chefer och arbetsledare bör kunna genomföra undersökning av arbets-

5

AFS 2003:4

förhållandena genom enskilda samtal, personalmöten och skyddsron-

der. Därigenom kan klarläggas om arbetsförhållandena behöver för-

ändras. Enskilda samtal behöver ofta genomföras för att bedöma be-

hovet av arbetsanpassning och rehabilitering. Chefer och arbetsledare

bör kunna göra en första, grov riskbedömning efter samtalen och möte-

na.

I regel behöver chefer och arbetsledare också kunskaper om andra vanli-

ga metoder för undersökning och riskbedömning.

Uppgiftsfördelning och ansvar

Arbetsgivaren behöver hela tiden ha klart för sig att uppgiftsfördelning-

en fungerar bra och göra ändringar i fördelningen när det behövs.

Uppgiftsfördelning innebär inte att den som fått uppgifter automatiskt

blir straffad vid en arbetsolycka eller sjukdom i arbetet. Fördelningen in-

nebär alltså inte att arbetsgivaren kan bestämma vem som skall straffas

om till exempel en olycka inträffar. Detta ansvar fastställs av domstol.

Om en olycka leder till åtal och domstolsbehandling, kan det ha stor be-

tydelse för domstolens bedömning om den åtalade haft tillräckliga kun-

skaper och tillräckliga befogenheter och resurser för sina uppgifter.

Kraven i bilaga 1 är en överföring av artiklar i EG:s ramdirektiv.

Föreskrifterna i 6 § och i bilaga 1 gäller inte skyddsombuden.

Till 7 §

Allmänt om kunskaper

Arbetstagarna kan få kunskaper om arbetsmiljön genom att delta i sär-

skild utbildning och genom att syssla med arbetsmiljöfrågor i arbetet.

Även om arbetet i sig inte är särskilt riskfyllt kan felhandlingar eller

olämplig hantering leda till ohälsa och olycksfall, både för arbetstagaren

själv och annan personal. Om arbetstagaren inte anser sig ha tillräckliga

kunskaper för att ohälsa och olycksfall skall kunna förebyggas är det vik-

tigt att arbetstagaren anmäler detta till arbetsgivaren.

Arbetstagarna behöver ha kunskaper om vilken personlig skyddsutrust-

ning och vilka tekniska hjälpmedel som kan behövas i arbetet. Det är vik-

tigt att arbetsgivaren lägger ner tillräcklig tid på att motivera dem att an-

vända utrustningen och hjälpmedlen och att arbetstagarna använder

dessa.

6

AFS 2003:4

Det är ofta nödvändigt att komplettera kunskaperna vid ändringar i

arbetsuppgifter, arbetsutrustning, arbetsmetoder, verksamhet och orga-

nisation och efter lång bortovaro. Det är viktigt att arbetsgivaren ser till

att kunskaperna hela tiden hålls aktuella.

Det är angeläget att arbetstagarna får information i god tid vid planerade

ändringar i verksamhetens omfattning, inriktning och organisation och

att de ges möjlighet att delta i förändringsarbetet. Det är särskilt viktigt

inför verksamhetsinskränkningar och nedläggning så att fysiska och psy-

kiska belastningar i arbetet kan förebyggas.

Risker i arbetet

Det är helt nödvändigt att arbetstagaren får klart för sig vilka risker som

finns med de egna arbetsuppgifterna och vad som skall göras för att

undvika ohälsa och olycksfall. Det är också väsentligt att känna till andra

risker som arbetstagaren kan komma i kontakt med i arbetet.

Det är särskilt viktigt att arbetstagaren har grundliga kunskaper om ris-

kerna vid arbete på platser som den egna arbetsgivaren inte kan bestäm-

ma över, till exempel vid arbete där flera arbetsgivare driver verksamhet

och vid distansarbete.

Introduktion

Arbetsgivaren bör så tidigt som möjligt introducera arbetstagaren i arbe-

tet. Det gäller särskilt arbetstagare som saknar tidigare erfarenheter av

arbetslivet.

Introduktionen bör ge en uppfattning om arbetstagarens egna arbets-

uppgifter och sambandet med andras, inblick i hur verksamheten i stort

fungerar och om vilka risker som finns i verksamheten. Introduktionen

bör också beskriva det systematiska arbetsmiljöarbetet, till exempel vem

arbetstagaren skall vända sig till när det gäller arbetsmiljön.

Skriftliga instruktioner

Det är viktigt att det finns skriftliga instruktioner för vad som skall göras

vid haverier, driftstörningar, tillbud och olycksfall. Det behövs ofta skrift-

liga instruktioner för reparation, underhåll och annan service liksom för

svårbemästrade situationer i arbete med till exempel klienter och patien-

ter. Det är angeläget att instruktionerna är tillgängliga på arbetsplatsen

och är lätta att förstå. Det är också viktigt att de hålls aktuella och inne-

7

AFS 2003:4

håller uppgift om när de är uppdaterade. Skriftliga instruktioner kan be-

höva kombineras med muntliga.

Arbetsgivaren bör anpassa introduktion och instruktioner till arbetstaga-

rens ålder, erfarenhet, vana vid arbetsuppgiften och arbetslivet, språk-

kunskaper, kulturella bakgrund och eventuell funktionsnedsättning.

Arbetsgivaren bör också förvissa sig om att instruktionerna uppfattats

riktigt.

8

AFS 2003:4

Utgivare: Maria Hagberg

ISBN 91-7930-428-1

ISSN 1650-3163

Elanders Gotab. Stockholm 2003

ARBETSMILJÖVERKET

Publikationsservice

Box 1300 ^•

171 25 SOLNA

Tfn: 08-730 97 00 ^•

Telefax: 08-735 85 55