ARN 1997-2953

I ärendet, som haft sitt upphov i en trafikolycka där en hund blivit påkörd av en bil, har nämnden tagit ställning till ansvarsfördelningen mellan en bilförare och en hundägare, som båda enligt lag har ett strikt ansvar.

I mars 1997 körde H på en hund, som skadades. Ur H:s trafikförsäkring utgick ersättning för veterinärkostnaderna. Skador uppstod även på bilens strålkastare, skärm och stötfångare. Hundägarens försäkringsbolag, som ansåg att hunden varit vållande till olyckan, ersatte H för 2/3 av kostnaderna. H yrkade hos nämnden full ersättning för skadorna på bilen och åberopade hundägarens strikta ansvar.

Försäkringsbolaget bestred yrkandet och anförde som grund för bestridandet att skadeståndsanspråket enligt 18 § andra stycket trafikskadelagen skulle jämkas till skäliga 2/3.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Den aktuella tvisten rör hur ansvarsfördelningen skall ske mellan en bilförare och en hundägare, som båda enligt lag har ett strikt ansvar. Av 11 § trafikskadelagen (1975:1410) framgår att trafikskadeersättning för sakskada utgår från fordonets trafikförsäkring. Bilföraren har sålunda ett strikt ansvar. Å andra sidan framgår av 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter att skada som orsakas av en hund ersättas av dess ägare, även om ägaren inte är vållande till skadan. Även hundägaren har alltså strikt ansvar.

Hundägarens försäkringsbolag har som stöd för sitt yrkande utöver 18 § trafikskadelagen åberopat rättsfallet NJA 1985 s. 309 samt anfört att H:s skadeståndsanspråk skall jämkas till 2/3 med hänsyn till bilförarens strikta ansvar. Eftersom det åberopade rättsfallet rör hur ansvarsfördelningen bör ske mellan en cyklist med vårdslöshetsansvar och en bilförare med strikt ansvar finner nämnden att detta rättsfall inte äger direkt tillämpning i den nu aktuella tvisten.

I ärendet är ostridigt att hunden är vållande till olyckan. Fråga om jämkning av skadestånd behandlas normalt i 6 kap. 1 § andra stycket skadeståndslagen. I detta fall skall emellertid jämkning ske med tillämpning av 12 § trafikskadelagen. Av detta stadgande framgår att en jämkning skall ske med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Då hunden bedömts som vållande till olyckan finner nämnden vid en skälighetsbedömning att ersättning för skadorna på H:s bil skall utgå fullt ur hundägarens ansvarsförsäkring. Hundägarens försäkringsbolag rekommenderas sålunda att utge ytterligare 3 006 kr till H.