ARN 2002-4108

Fråga om banks kreditprövning varit bristfällig och om banken har brustit i sin vårdplikt beträffande pantsatta aktier.

Fråga om banks kreditprövning varit bristfällig och om banken har brustit i sin vårdplikt beträffande pantsatta aktier. Avgörande 2003-02-17; 2002-4108

O antog ett erbjudande om att teckna aktieoptioner i det bolaget där han var anställd. Vid konverteringstillfället erbjöds O av en bank möjlighet att finansiera konverteringen av teckningsoptionerna till aktier under förutsättning att aktierna pantsattes hos banken. Efter egen ansökan erhöll O kredit i banken. Värdet på aktierna översteg vid detta tillfälle vida värdet på lånet. I avtalet med banken under rubriken ”pant” framgår att han till säkerhet för samtliga förpliktelser gentemot banken som gäldenär pantförskrev samtliga aktier i depån och medel på anslutet konto. Enligt O innebar detta avtal att banken skulle vårda och säkerställa att pantens värde täckte åtagandet för lånet.

Enligt O vidtog banken inte en korrekt kreditprövning i enlighet med Finansinspektionens riktlinjer. Bankens bedömning av hans återbetalningförmåga hade, enligt O:s mening, helt och hållet baserats på den underliggande säkerhetens värde och inte av hans faktiska återbetalningsförmåga. Hade banken gjort en kreditupplysning hade banken upptäckt att aktierna i huvudsak var hans enda tillgång.

O yrkade att bankens fordran på 277 000 kr skulle avskrivas samt ersättning med 150 112 kr. Som grund för sina yrkanden uppgav O att banken genom bristande kreditprövning och fel eller försummelse i sin tillsynsplikt beträffande de pantsatta aktierna orsakat honom skada.

Banken bestred yrkandena åberopande att banken hade agerat i enlighet med de villkor som gällde för krediten och depån samt att bankens kreditprövning visade att O hade återbetalningsförmåga. Vidare åberopade banken att den inte hade brustit i sin tillsynsplikt beträffande panten.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Tvisten i ärendet föranleder nämnden att ta ställning till två frågor. Den första gäller huruvida banken har försummat sina skyldigheter i fråga om kreditprövningen. Den andra gäller huruvida banken har brustit i sin vårdplikt beträffande pantsatta aktier.

Vad gäller den första frågeställningen konstaterar nämnden att enligt 2 kap. 13 § bankrörelselagen (1987:617) får en bank bevilja kredit endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen, dvs. att i enlighet med lånevillkoren bl.a. betala ränta och amorteringar. Dessutom krävs betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Banken får avstå från säkerhet om den kan anses obehövlig eller om det annars föreligger särskilda skäl. Bestämmelsen har till syfte att skydda banken från förlust eller – med andra ord – skydda de medel allmänheten genom inlåning eller på annat sätt placerat i banken (se NJA 1996 s. 3).

I 5 § konsumentkreditlagen (1992:830) föreskrivs att en näringsidkare i sitt förhållande till en konsument skall iaktta god kreditgivningssed och därvid ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg. Bestämmelsen är osanktionerad. Att en kreditgivare har brutit mot god kreditgivningssed kan dock enligt motiven få betydelse vid tillämpning av t.ex. 36 § avtalslagen (se prop. 1991/92:83 s. 108). I motiven sägs även att, när det rör sig om en kredit som kan antas ha betydelse för kundens ekonomi, får det anses strida mot god kreditgivningssed att avstå från kreditprövning, om inte kreditgivaren har särskild anledning att utgå från att konsumenten har utrymme i sin ekonomi för åtagandet.

Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1996 s. 3 uttalat att kreditprövningen har till främsta syfte att utreda huruvida låntagaren har förmåga att uppfylla villkoren i kreditavtalet och utrymme i sin ekonomi för kreditåtagandet. Om en bank har försummat sina skyldigheter i fråga om kreditprövningen kan detta, enligt Högsta domstolen, endast i undantagsfall föranleda att låntagaren blir fri från sin betalningsskyldighet för lånet.

Av utredningen framgår att O i sin kreditansökan lämnat uppgifter om sin ekonomi och att banken med ledning av dessa uppgifter gjorde bedömningen att O hade återbetalningsförmåga för den kredit på 277 000 kr som han beviljades (i kreditansökan uppgavs bl.a. följande: fast anställd sedan 1997, inkomst av tjänst 276 000 kr, hyra/månad 5 500 kr, studielån/månad 300 kr, bil 40 000 kr, värdepappersinnehav 1 600 000 kr, total studieskuld 300 000 kr). Av utredningen framgår vidare att det fanns ett etablerat kundförhållande sedan 1998 och att tidigare beviljad kredit hade skötts utan anmärkningar. Banken kände även till O:s anställning hos bolaget och som säkerhet för krediten pantförskrevs aktierna i depå.

Mot bakgrund av det anförda konstaterar nämnden att banken haft erforderliga kunskaper om O och dennes ekonomi och att banken således haft fog för sin bedömning att O hade möjlighet att återbetala den krediten han fick. Banken har således inte varit försumlig vid sin kreditprövning.

Av det anförda följer att det inte finns grund att bifall O:s yrkanden på den grunden.

Frågan är då om banken har brustit i sin vårdplikt beträffande de pantsatta aktierna.

Nämnden konstaterar att det rör sig om en kredit för konsumenters enskilda bruk. Av de tillämpliga allmänna villkoren för kreditavtalet, punkten 12, framgår vilka pantvårdande åtgärder banken åtar sig. Av villkoret framgår även att bankens pantvård inte omfattar mer än vad som angetts. Utredningen visar också att bolaget löpande har informerat O om depåns innehav och aktiekursen på de pantsatta aktierna.

Nämnden kan inte heller i denna del finna att det föreligger grund att bifalla O:s yrkande.