JK 1081-13-40

Bakgrund

Fordonet XXP 431 importerades till Sverige från Frankrike och godkändes av Bilprovningen vid registreringsbesiktning den 15 november 2006. Till grund för ursprungskontrollen låg ett franskt registreringsbevis i original. Samma dag registrerades fordonet av Vägverket i vägtrafikregistret med ett kommanditbolag som ägare. Den 16 november 2006 bytte fordo­net ägare till en privatperson och togs i trafik för första gången i Sverige. Fordonet bytte därefter ägare tre gånger innan den överläts av Jan Österbergs Bilservice AB till OS:s dotter den 15 mars 2008. OS:s dotter överlät därefter bilen till honom den 21 maj 2008.

Den 23 augusti 2010 överlät OS fordonet till en finsk köpare. I samband med tulldeklarationen av fordonet upptäcktes att det hade stulits från Frankrike den 30 oktober 2006 och att det var efterlyst genom Schengens informationssystem (SIS). Fordonet togs i beslag i Finland. I juni 2011 stämde den finska köparen OS i Gällivare tingsrätt. Parterna träffade en förlikning som innebar att OS blev skyldig att betala 100 000 kr till den finska köparen.

Anspråket

OS har, genom ombud, hos Justitiekanslern begärt ersättning med 106 000 kr. Av beloppet avser 100 000 kr förlikningsbeloppet som han betalade till köparen av bilen och 6 000 kr ersättning för ombudskostnader i målet vid tingsrätten. Han har vidare begärt ersättning för ombudskostnader i skaderegleringsärendet med 35 391 kr.

OS har som grund för anspråket anfört i huvudsak följande.

Han överlät bilen till en finsk köpare den 23 augusti 2010. I samband med att bilen skulle registreras i Finland uppdagades att bilen var anmäld stulen i Frankrike den 30 oktober 2006. Bilen beslagtogs då av de finska myndigheterna. Eftersom ansvaret för rättsliga fel, enligt köplagens regler, är strikt blev han genom en förlikning träffad i Gällivare tingsrätt skyldig att betala tillbaka köpeskillingen uppgående till 100 000 kr.

Bilen importerades till Sverige efter att den hade anmälts stulen. Bilen godkändes vid registreringsbesiktning hos Bilprovningen den 15 november 2006 efter att vid ursprungskontroll ha beslutats tillhöra kategorin importerade fordon. I ursprungskontrollen ingår bl.a. att säkerställa att fordonet inte är stulet. Bilprovningen har inte vid ursprungskontroll uppmärksammat att bilen var stulen. Att så var fallet hade dock framkommit om en kontroll i SIS hade gjorts vid tidpunkten för ursprungskontrollen.

Vid tidpunkten för ursprungskontroll och registreringsbesiktning fanns en utredningsplikt för externa registersökningar som del i ursprungskontrollen (se rådets beslut 2004/919/EG). En myndighetskontroll mot SIS register borde därför ha genomförts. Genom att inte kontrollera bilen gentemot SIS utan i stället godkänna bilen vid ursprungskontrollen har Bilprovningen brustit i sin myndighetsutövning. Denna försumlighet har lett till att fordonet har kunnat överlåtas inom Sveriges gränser utan att ny förvärvare av fordonet har kunnat upptäcka det rättsliga felet.

Alternativt har skadan orsakats av fel i myndighetsansvaret för regelgivningen och registerhållningen som omfattar bilens faktiska godkännande och registrering. Bilprovningens agerande har varit en förutsättning och legat till grund för hans godtrosförvärv av bilen. Han har förlitat sig på uppgifterna från myndigheterna. Han har inte kunnat vända sig bakåt i säljarledet för att kräva ersättning för den ekonomiska förlust som han har lidit eftersom inte heller säljaren haft kännedom om det rättsliga felet.

Utredningen

Justitiekanslern har inhämtat yttranden från Bilprovningen och Transportstyrelsen.

Bilprovningen har anfört att det inte är visat att det har förekommit något fel eller någon försummelse vid den registreringsbesiktning som utförts av bilprovningen.

Transportstyrelsen har avstyrkt att ersättning utgår och har anfört bl.a. följande.

[---] Gällande bestämmelser m.m. Allmänt För att få bruka ett motordrivet fordon i trafik ska ett flertal förutsättningar vara uppfyllda. Omfattningen av kraven beror av fordonslag och i viss mån av typ av brukande. Med utgångspunkt i normalfallet — bilar och motorcyk­lar — är de grundläggande förutsättningarna att fordonet är registrerat i väg­trafikregistret och godkänt med avseende på beskaffenhet och utrustning. Registreringsförfarandet regleras i förordningen (2001:650) om vägtrafikre­gister (FVTR) medan det fordonstekniska kontrollförfarandet regleras i for­donslagen (2002:574) (FoL) och fordonsförordningen (2009:211). Ansvaret för den ursprungskontroll — dokumentkontroll, teknisk kontroll och registerkontroll — som ska göras innan ett fordon registreras, åvilar se­dan den 4 februari 2008 i huvudsak Transportstyrelsen (tidigare Vägverket). Endast den tekniska kontrollen utförs av besiktningsorganet. Vid tidpunkten för besiktningen och registreringen av det aktuella fordonet, gjorde Bilprov­ningen även dokumentkontrollen medan Vägverket gjorde registerkontrol­len. Detta framgår av den ursprungliga lydelsen av 2 kap. 6 § FoL, 6 kap. 7 § FVTR enligt lydelse i SFS 2006:438, Vägverkets föreskrifter (VVFS 1997:1) om ursprungskontroll av fordon m.m., ändrade genom VVFS 2001:120, samt 2 kap. 20 § i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2001:118) om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret. En sammanfattande be­skrivning av det tidigare förfarandet finns också i proposition 2006/07:42, avsnitt 4.2, som behandlar de ändringar av ursprungskontrollen som inför­des i februari 2008. Registerkontroll Bilprovningen har aldrig haft till uppgift, eller faktisk möjlighet, att utföra den del av ursprungskontrollen som här benämns registerkontroll. Det är en uppgift som uteslutande hanteras av registreringsmyndigheten; Vägverket vid aktuell tidpunkt och numera Tranportstyrelsen. I 2 kap. 20 § VVFS 2001:118 sägs således att uppgifter om fordonet ska kontrolleras mot Interpols efterlysningsregister och mot bilregistret i det land varifrån fordonet uppges komma, om det kan göras med hjälp av EUCARIS. Enligt motsvarande bestämmelse i nu gällande föreskrifter, 2 kap. 20 § TSFS 2010:112, ska uppgifter om fordonet kontrolleras mot Interpol, Schengens Information System (SIS), det svenska efterlysningsregistret samt EUCARIS om det är möjligt. Trots regleringen i VVFS 2001:118 hade Vägverket vid den aktuella tidpunkten ingen tillgång till Interpols efterlysningsregister. Avtalet med Interpol hade löpt ut och kunde inte förnyas på grund av bland annat ändrade tekniska förutsättningar hos Interpol. Tillgång till Interpols register uppnåddes först i samband med de nya reglerna om ursprungskontroll. När det gäller SIS är det oklart när Transportstyrelsen fick tillgång till systemet men det var i vart fall senare än februari 2008. Transportstyrelsens anslutning till Interpol och SIS sker via Rikspolisstyrelsen. EUCARIS är ett samarbete på avtalsbasis mellan vissa länder inom EU för utbyte av information. Frankrike var vid aktuell tidpunkt inte medlem i EUCARIS. Transportstyrelsens yttrande Inledning Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bland annat ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Bilprovningens registreringsbesiktning av fordon är en sådan verksamhet. Skadeståndsbestämmelsen är därför i sig tillämplig såväl på Bilprovningen som på fordonsregistreringsmyndigheten. Transportstyrelsen utgår från OS:s uppgift om att fordonet var anmält stulet i Frankrike i oktober 2006 (förlikningsavtalet anger "år 2007" men det är sannolikt en felskrivning). Den avgörande frågan är därför om det förhållandet borde ha uppmärksammats i samband med registreringsbe­siktningen eller registreringen och om fordonet av det skälet skulle ha väg­rats registrering i Sverige. Bilprovningen Det är helt klart att det inte har ålegat Bilprovningen att göra någon register­kontroll. Det är inte heller visat att Bilprovningen på annat sätt har förfarit felaktigt eller försumligt. Godkännandet av fordonet vid registreringsbesikt­ningen har därför skett i enlighet med gällande bestämmelser. Vägverket När det gäller Vägverkets registerkontroll har myndigheten visserligen ge­nom normgivning ålagt sig själv att kontrollera fordonet mot Interpol. Å andra sidan var det inte faktiskt möjligt att göra kontrollen vid den tidpunk­ten. Transportstyrelsen kan inte  heller se att de EU-rättsakter som åberopas ställde krav på fordonsregistreringsmyndigheten att kontrollera mot SIS. Vägverket hade i alla händelser ingen faktiskt tillgång till SIS när fordonet registrerades. Transportstyrelsen anser vidare att OS inte har visat att stöldan­mälan i Frankrike fanns tillgänglig i Interpols efterlysningsregister eller i SIS vid den tidpunkt när fordonet registrerades i Sverige. Däremot kan med stor säkerhet sägas att fordonet hade vägrats registrering enligt 6 kap. 7 § FVTR om Vägverket hade haft kännedom om att det var stulet. Kretsen av ersättningsberättigade   OS var inte ägare till fordonet när det besiktigades och registrerades. Bilprovningens respektive Vägverkets myndighetsutövning har således inte riktats mot honom. Frågan är därför om OS tillhör kretsen av ersättningsberättigade. Rättsläget är i dessa frågor – som omfattar principen om skyddat intresse och avgränsningen gentemot tredjemansskador – allmänt sett osäkra. I Justitiekanslerns beslut den 4 mars 2011 (dnr 7688-09-40) konstaterades en felaktigt angiven årsmodell på ett fordon som därefter såldes. Den nye ägaren begärde ersättning med hänvisning till Bilprovningens fel. Justitiekanslern ändrade i beslutet tidigare praxis och avslog anspråket. Detta talar i sig för en striktare hållning i bedömningen av kretsen av ersättningsberättigade. I detta fall är ett av syftena med ursprungskontrollen att i görligaste mån motverka att stulna fordon registreras under en ny identitet. Från den utgångspunkten anser Tran­sportstyrelsen att varken principen om skyddat intresse eller avgränsningen gentemot tredjemansskador utesluter OS från kretsen av ersättningsberättigade. Övrigt Transportstyrelsen vill även upplysa om Justitiekanslerns beslut den 11 juni 2007 (dnr 3652-05-40). Ärendet avsåg ursprungskontroll, inklusive register­kontrollen, och anspråket avslogs. Den yrkade ersättningen Med utgångspunkt från förlikningsavtalet har Transportstyrelsen i och för sig ingen invändning mot det yrkade beloppet. Den fråga som dock inte besvaras i handlingarna är fordonets fortsatta histo­ria i Finland. Transportstyrelsen har ingen annan kännedom än att fordonet registrerades i Finland i november 2011, dvs. i tiden efter förlikningsavtalet. Rimligen var beslaget då hävt men de närmare omständigheterna, och i vad mån de har påverkat OS:s möjligheter att begränsa skadan efter förlikningsavtalet, är okända. Transportstyrelsen ställer sig också frågande till uppfattningen att OS inte kunde agera gentemot säljaren, dvs. J-Ö Bilservice AB, när det rättsliga felet uppdagades. Att bolaget saknade kännedom om felet har rimligen ingen betydelse om reklamation görs i rätt tid. OS köpte fordonet (genom SS) den 15 mars 2008 och såvitt förstås uppdagades felet strax efter överlåtelsen till ML i augusti 2010. Tiden för reklamation enligt konsumentköplagen var då inte försutten. Slutsats OS har inte visat att det förekommit något sådant fel eller någon sådan försumlighet som krävs för ersättning enligt 3 kap. 2 § skadeståndsla­gen. Hans anspråk bör därför avslås.

[---]

Gällande bestämmelser m.m.

Allmänt

För att få bruka ett motordrivet fordon i trafik ska ett flertal förutsättningar vara uppfyllda. Omfattningen av kraven beror av fordonslag och i viss mån av typ av brukande. Med utgångspunkt i normalfallet — bilar och motorcyk­lar — är de grundläggande förutsättningarna att fordonet är registrerat i väg­trafikregistret och godkänt med avseende på beskaffenhet och utrustning. Registreringsförfarandet regleras i förordningen (2001:650) om vägtrafikre­gister (FVTR) medan det fordonstekniska kontrollförfarandet regleras i for­donslagen (2002:574) (FoL) och fordonsförordningen (2009:211).

Ansvaret för den ursprungskontroll — dokumentkontroll, teknisk kontroll och registerkontroll — som ska göras innan ett fordon registreras, åvilar se­dan den 4 februari 2008 i huvudsak Transportstyrelsen (tidigare Vägverket). Endast den tekniska kontrollen utförs av besiktningsorganet. Vid tidpunkten för besiktningen och registreringen av det aktuella fordonet, gjorde Bilprov­ningen även dokumentkontrollen medan Vägverket gjorde registerkontrol­len. Detta framgår av den ursprungliga lydelsen av 2 kap. 6 § FoL, 6 kap. 7 § FVTR enligt lydelse i SFS 2006:438, Vägverkets föreskrifter (VVFS 1997:1) om ursprungskontroll av fordon m.m., ändrade genom VVFS 2001:120, samt 2 kap. 20 § i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2001:118) om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret. En sammanfattande be­skrivning av det tidigare förfarandet finns också i proposition 2006/07:42, avsnitt 4.2, som behandlar de ändringar av ursprungskontrollen som inför­des i februari 2008.

Registerkontroll

Bilprovningen har aldrig haft till uppgift, eller faktisk möjlighet, att utföra den del av ursprungskontrollen som här benämns registerkontroll. Det är en uppgift som uteslutande hanteras av registreringsmyndigheten; Vägverket vid aktuell tidpunkt och numera Tranportstyrelsen. I 2 kap. 20 § VVFS 2001:118 sägs således att uppgifter om fordonet ska kontrolleras mot Interpols efterlysningsregister och mot bilregistret i det land varifrån fordonet uppges komma, om det kan göras med hjälp av EUCARIS. Enligt motsvarande bestämmelse i nu gällande föreskrifter, 2 kap. 20 § TSFS 2010:112, ska uppgifter om fordonet kontrolleras mot Interpol, Schengens Information System (SIS), det svenska efterlysningsregistret samt EUCARIS om det är möjligt.

Trots regleringen i VVFS 2001:118 hade Vägverket vid den aktuella tidpunkten ingen tillgång till Interpols efterlysningsregister. Avtalet med Interpol hade löpt ut och kunde inte förnyas på grund av bland annat ändrade tekniska förutsättningar hos Interpol. Tillgång till Interpols register uppnåddes först i samband med de nya reglerna om ursprungskontroll. När det gäller SIS är det oklart när Transportstyrelsen fick tillgång till systemet men det var i vart fall senare än februari 2008. Transportstyrelsens anslutning till Interpol och SIS sker via Rikspolisstyrelsen. EUCARIS är ett samarbete på avtalsbasis mellan vissa länder inom EU för utbyte av information. Frankrike var vid aktuell tidpunkt inte medlem i EUCARIS.

Transportstyrelsens yttrande

Inledning

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bland annat ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Bilprovningens registreringsbesiktning av fordon är en sådan verksamhet. Skadeståndsbestämmelsen är därför i sig tillämplig såväl på Bilprovningen som på fordonsregistreringsmyndigheten.

Transportstyrelsen utgår från OS:s uppgift om att fordonet var anmält stulet i Frankrike i oktober 2006 (förlikningsavtalet anger "år 2007" men det är sannolikt en felskrivning). Den avgörande frågan är därför om det förhållandet borde ha uppmärksammats i samband med registreringsbe­siktningen eller registreringen och om fordonet av det skälet skulle ha väg­rats registrering i Sverige.

Bilprovningen

Det är helt klart att det inte har ålegat Bilprovningen att göra någon register­kontroll. Det är inte heller visat att Bilprovningen på annat sätt har förfarit felaktigt eller försumligt. Godkännandet av fordonet vid registreringsbesikt­ningen har därför skett i enlighet med gällande bestämmelser.

Vägverket

När det gäller Vägverkets registerkontroll har myndigheten visserligen ge­nom normgivning ålagt sig själv att kontrollera fordonet mot Interpol. Å andra sidan var det inte faktiskt möjligt att göra kontrollen vid den tidpunk­ten. Transportstyrelsen kan inte  heller se att de EU-rättsakter som åberopas ställde krav på fordonsregistreringsmyndigheten att kontrollera mot SIS. Vägverket hade i alla händelser ingen faktiskt tillgång till SIS när fordonet registrerades.

Transportstyrelsen anser vidare att OS inte har visat att stöldan­mälan i Frankrike fanns tillgänglig i Interpols efterlysningsregister eller i SIS vid den tidpunkt när fordonet registrerades i Sverige. Däremot kan med stor säkerhet sägas att fordonet hade vägrats registrering enligt 6 kap. 7 § FVTR om Vägverket hade haft kännedom om att det var stulet.

Kretsen av ersättningsberättigade

OS var inte ägare till fordonet när det besiktigades och registrerades. Bilprovningens respektive Vägverkets myndighetsutövning har således inte riktats mot honom. Frågan är därför om OS tillhör kretsen av ersättningsberättigade. Rättsläget är i dessa frågor – som omfattar principen om skyddat intresse och avgränsningen gentemot tredjemansskador – allmänt sett osäkra.

I Justitiekanslerns beslut den 4 mars 2011 (dnr 7688-09-40) konstaterades en felaktigt angiven årsmodell på ett fordon som därefter såldes. Den nye ägaren begärde ersättning med hänvisning till Bilprovningens fel. Justitiekanslern ändrade i beslutet tidigare praxis och avslog anspråket. Detta talar i sig för en striktare hållning i bedömningen av kretsen av ersättningsberättigade.

I detta fall är ett av syftena med ursprungskontrollen att i görligaste mån motverka att stulna fordon registreras under en ny identitet. Från den utgångspunkten anser Tran­sportstyrelsen att varken principen om skyddat intresse eller avgränsningen gentemot tredjemansskador utesluter OS från kretsen av ersättningsberättigade.

Övrigt

Transportstyrelsen vill även upplysa om Justitiekanslerns beslut den 11 juni 2007 (dnr 3652-05-40). Ärendet avsåg ursprungskontroll, inklusive register­kontrollen, och anspråket avslogs.

Den yrkade ersättningen

Med utgångspunkt från förlikningsavtalet har Transportstyrelsen i och för sig ingen invändning mot det yrkade beloppet.

Den fråga som dock inte besvaras i handlingarna är fordonets fortsatta histo­ria i Finland. Transportstyrelsen har ingen annan kännedom än att fordonet registrerades i Finland i november 2011, dvs. i tiden efter förlikningsavtalet. Rimligen var beslaget då hävt men de närmare omständigheterna, och i vad mån de har påverkat OS:s möjligheter att begränsa skadan efter förlikningsavtalet, är okända.

Transportstyrelsen ställer sig också frågande till uppfattningen att OS inte kunde agera gentemot säljaren, dvs. J-Ö Bilservice AB, när det rättsliga felet uppdagades. Att bolaget saknade kännedom om felet har rimligen ingen betydelse om reklamation görs i rätt tid. OS köpte fordonet (genom SS) den 15 mars 2008 och såvitt förstås uppdagades felet strax efter överlåtelsen till ML i augusti 2010. Tiden för reklamation enligt konsumentköplagen var då inte försutten.

Slutsats

OS har inte visat att det förekommit något sådant fel eller någon sådan försumlighet som krävs för ersättning enligt 3 kap. 2 § skadeståndsla­gen. Hans anspråk bör därför avslås.

OS har lämnat synpunkter på yttrandena och anfört bl.a. följande.

Bilen registrerades som stulen i SIS den 30 oktober 2006, vilket framgår av den finska polisrapporten. En kontroll från svensk sida hade visat detta. Bilen var förmodligen även registrerad som stulen hos Interpol vid tidpunkten för ursprungskontrollen. Genom att inte kontrollera bilen gentemot dessa register har Vägverket brustit i sin myndighetsutövning. Han fick ett krav från den finska köparens ombud i maj 2011, dvs. drygt tre år efter att fordonet hade köpts från bilfirman. När parterna hade förlikts var tiden för reklama­tion försutten.

Justitiekanslern har inhämtat kompletterande upplysningar från Transportstyrelsen och även under hand kontaktat Rikspolisstyrelsen, Enheten för internationellt polissamarbete, IPO, som i sin tur inhämtat upplysningar från polismyndigheten i Finland.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

För en rätt till ersättning krävs förutom att det har förekommit ett skade­stånds­grundande fel eller en försummelse att detta kan anses ha vållat eller annorlunda uttryckt direkt orsakat skada för den enskilde. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer gäller att det också ankommer på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning.

Det är utrett att någon registerkontroll inte gjordes i samband med registreringsbesiktningen av det aktuella fordonet.

I likhet med Transportstyrelsen finner Justitiekanslern att det inte har ålegat Bilprovningen att göra någon register­kontroll. Inte heller är det visat att Bilprovningen på annat sätt har förfarit felaktigt eller försumligt i samband med godkännandet av fordonet vid registreringsbesikt­ningen.

Frågan är om det har ålegat dåvarande Vägverket – i egenskap av registreringsmyndighet – att göra en registerkontroll mot SIS, Interpols efterlysningsregister eller via EUCARIS och om underlåtenhet att göra en sådan kontroll har medfört att skadeståndsskyldighet har uppkommit för staten.

Schengens informationssystem (SIS)

Schengens informationssystem (SIS) är ett gemensamt efterlysningssystem för alla länder som ingår i Schengen.

Av 3 § punkt 7 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem framgår att registret ska innehålla framställningar om omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång.

I 9 § förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem anges att Vägverket vid prövningen av ansökningar om registrering av fordon ska ha tillgång till sådana uppgifter som avses i 3 § punkt 7 lagen om Schengens informa­tionssystem och som gäller bl.a. motorfordon med en cylindervolym som överstiger 50 cc. 

Transportstyrelsen har förklarat att Vägverket trots vad som sägs i förordningen inte hade någon tillgång till SIS vid det aktuella tillfället och att någon kontroll mot registret därför inte var möjlig.

Även om avsikten med regleringen är att Vägverket vid registreringen ska ha möjlighet att kontrollera mot SIS för att förhindra att fordon som är stulna registreras uppställs inte genom bestämmelserna någon skyldighet för Vägverket att göra en sådan kontroll.

Inte heller det rådsbeslut (RÅ 2004/919/EG) som OS har hänvisat till uppställer något krav på fordonsregistreringsmyndigheten att kontrollera mot SIS.

Den omständigheten att Vägverket inte gjorde någon kontroll mot SIS kan därför inte innebära att skadeståndsskyldighet har uppkommit för staten.  

Interpols efterlysningsregister och EUCARIS

Enligt 2 kap. 20 § Vägverkets föreskrifter om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret, VVFS 2001:118, som gällde vid den i ärendet aktuella tidpunkten, ska Vägverket i fråga om anmälan om registrering kontrollera uppgifter om fordon mot Interpols efterlysningsregister och mot bilregistret i det land varifrån fordonet uppges kom­ma, om det kan göras med hjälp av EUCARIS.

I 2 kap. 21 § VVFS 2001:118 hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 7 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregistret där det anges att Vägverket får vägra registrering om ett fordon är efterlyst.   

Transportstyrelsen har upplyst att Frankrike, som fordonet importerades från, inte var anslutet till EUCARIS vid den i ärendet aktuella tidpunkten. Det var alltså inte möjligt att göra en kontroll mot bilregistret i Frankrike med hjälp av EUCARIS.  Att någon sådan kontroll inte gjordes kan därför inte innebära att Vägverket gjorde sig skyldig till en skadeståndsgrundande försummelse.    

Vad gäller Interpols efterlysningsregister står det klart att Vägverket genom att inte kontrollera mot registret brutit mot en föreskrift som uttryckligen ålagt Vägverket att göra en sådan kontroll.

Transportstyrelsen har förklarat att avtalet med Interpol, som gav Vägverket tillgång till registret, hade löpt ut och att det inte kunde förnyas bl.a. på grund av ändrade tekniska förutsättningar hos Interpol. Transportstyrelsen har vidare uppgett att det inte är praktiskt genomförbart att ta del av uppgifterna i re­gist­ret genom t.ex. telefonförfrågningar på grund av den stora mängd ärenden som det rör sig om.

Även om det som Vägverket anfört om orsakerna till att det inte gick att kontrollera mot Interpols register förklarar denna underlåtenhet är frågan vad Vägverket borde ha gjort när det stod klart att registerkontrollen inte kunde genomföras.

Transportstyrelsen har anfört att det med stor säkerhet kan sägas att fordonet inte skulle ha registrerats om Vägverket hade känt till att det var stulet. Trots detta registrerades fordonet i vägtrafikregistret utan att det av registret framgick att föreskriven kontroll av fordonet mot Interpols efterlysningsregister inte hade genomförts. Registreringen gav därmed det felaktiga intrycket att kontroll hade genomförts men att det inte hade framkommit att fordonet var stulet.

För att undvika att registreringen av fordonet misstolkades borde Vägverket, enligt Justitiekanslerns mening, i avsaknad av faktisk möjlighet att göra den kontroll som ålåg verket, i vägtrafikregistret ha antecknat att någon kontroll mot Interpols register inte hade genomförts. För en potentiell köpare av ett importerat fordon har en sådan upplysning rimligen stor betydelse.

Genom att inte göra någon kontroll mot Interpols efterlysningsregister och inte heller vid registreringen i vägtrafikregistret anteckna att så inte hade skett har Vägverkets handläggning vid registreringen av fordonet innefattat skadeståndsgrundande fel eller försummelse. Skadeståndsskyldighet kan alltså ha uppkommit för staten om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. 

Kretsen av ersättningsberättigade

En förutsättning som måste vara uppfylld för att skadestånd ska kunna utgå är att OS tillhör kretsen av ersättningsberättigade.

OS var inte ägare till fordonet när det registrerades. Vägverkets felaktiga handläggning kan därmed sägas inte ha riktats mot honom.

Som Transportstyrelsens anfört har Justitiekanslern i ett tidigare ärende med hänvisning till de skadeståndsrättsliga principerna om skyddat intresse och tredjemansskada uppgett sig som utgångspunkt inte vara beredd att inom ramen för statens frivilliga skadereglering godta ettt anspråk från en senare förvärvare av ett fordon som grundar sig på en felaktigt angiven uppgift beträffande fordonet vid en tidigare registreringsbesiktning  (JK:s dnr 7688-09-40).

I detta fall grundar sig anspråket dock inte på felaktiga uppgifter om fordonet i samband med registreringsbesiktningen utan på brister i den del av ursprungskontrollen som utförs genom att fordonet kontrolleras mot vissa register för att utesluta att stulna fordon registreras under en ny identitet. Brottslig verksamhet kopplad till stulna fordon är ett betydande och gränsöverskridande problem. Registerkontroll är en viktig del i kampen mot bedrägeri och olaglig handel med stulna fordon. Att en sådan kontroll utförs på föreskrivet sätt är uppenbarligen av avgörande betydelse även för senare förvärvare av fordonet. Dessa bör kunna förlita sig på att ett fordon som är registrerat i vägtrafikregistret i vart fall inte är efterlyst i de register som fordonet ska kontrolleras mot. Någon möjlighet för en förvärvare av fordonet att själv göra denna kontroll torde heller inte finnas.

Även senare köpare av ett fordon bör med hänsyn härtill innefattas i den krets personer som kan vara berättigade till skadestånd av staten till följd av felaktigheter i ursprungskontrollen i den del som benämns registerkontroll. OS bör därför kunna vara berättigad till ersättning för de skador som han har lidit till följd av det inträffade.  

Adekvat orsakssamband

En ytterligare förutsättning som måste vara uppfylld för att rätt till skadestånd ska föreligga för OS är att det måste finnas ett adekvat orsakssamband mellan den felaktiga handläggningen och den skada för vilken skadestånd begärs. Vid besvarande av frågan om ett sådant samband är för handen ska en jämförelse göras mellan å ena sidan det som faktiskt har hänt och å andra sidan det händelseförlopp som skulle ha inträffat om myndigheten inte hade varit vårdslös. 

En första fråga som måste besvaras är då om en kontroll i Interpols register i samband med att bilen registrerades i Sverige skulle ha utvisat att fordonet var efterlyst med den följden att Vägverket hade vägrat registrering. 

Polismyndigheten i Finland har bekräftat att fordonet registrerades som stulet i SIS den 30 oktober 2006. Fordonet var alltså efterlyst via SIS när Vägverket registrerade det i vägtrafikregistret den 16 november 2006. Frågan är då om fordonet även var efterlyst via Interpols register.

Justitiekanslern har inför detta beslut under hand haft kontakt med Rikspolisstyrelsen, Enheten för internationellt polissamarbete (IPO), som har förklarat att de nationella efterlysningsregistren är kopplade till SIS och Interpols register. När ett fordon ska efterlysas läggs efterlysningen in i samtliga register vid ett och samma tillfälle. Allt talar alltså för att uppgiften om att fordonet var stulet fanns inte bara i SIS register utan även i Interpols efterlysningsregister när Vägverket registrerade fordonet.

Man bör därför kunna utgå från att om Vägverket hade gjort en kontroll i Interpols register så skulle verket ha upptäckt att fordonet var stulet och vägrat registrering. OS skulle då aldrig ha förvärvat fordonet och han hade därmed inte heller lidit någon skada på grund av krav från den som förvärvade fordonet från honom.

Om Vägverket hade registrerat fordonet utan att göra en kontroll i Interpols efterlysningsregister men med en upplysning om att någon sådan kontroll inte hade gjorts skulle fordonet i och för sig ha funnits tillgängligt för försäljning här i landet. Enligt Justitiekanslerns mening är det dock osannolikt att en poten­tiell köpare skulle ha varit villig av att förvärva det importerade fordonet utan någon kontroll av om det var anmält stulet. Även vid detta händelseförlopp kan det därför antas att OS inte skulle ha lidit någon skada.

Det bör därför anses föreligga orsakssamband mellan Vägverkets felaktiga handläggning och OS:s skada.

OS:s möjlighet att begränsa sin skada

Transportstyrelsen har invänt att OS borde ha begränsat sin skada genom att vända sig mot den bilfirma som han köpte bilen från. OS har emellertid förklarat att kravet från köparen framställdes mot honom först i maj 2011, dvs. mer än tre år efter att bilfirman sålde bilen till honom via hans dotter. Tiden för reklamation enligt konsumentköpslagen var därmed försutten.

Transportstyrelsen har vidare påpekat att fordonet registrerades i Finland i november 2011, dvs. efter det att förlikningsavtalet hade ingåtts, och att beslaget då rimligen måste ha hävts. Polismyndigheten i Finland har förklarat att registreringen skedde sedan den rätte franska ägaren sålt fordonet till den finska köparen. Detta förhållande har således inte påverkat OS:s möjlighet att begränsa sin skada.      

OS är sammanfattningsvis berättigad till ersättning för den skada som han lidit.

Yrkad ersättning

Av utredningen framgår att OS träffade en förlikning med köparen av fordonet som innebar att han återbetalade den avtalade köpeskillingen jämte skälig ränta, sammanlagt 100 000 kr, till denne. Han bör vara berättigad till ersättning för denna kostnad.

OS har vidare begärt ersättning med 6 000 kr avseende rättegångskostnader i anledning av tvisten med köparen. Han har inte åberopat någon utredning i denna del, men av förlikningsavtalet framgår att han företräddes av en advokat. Justitiekanslern finner inte skäl att ifrågasätta att OS:s ombudskostnader uppgått till angivet belopp. 

OS ska alltså tillerkännas ersättning med sammanlagt106 000 kr.

OS är även berättigad till skälig ersättning för sina ombudskostnader i skaderegleringsärendet. Han har i denna del begärt ersättning med sammanlagt 35 391 kr, varav 7 000 kr för framställande av krav gentemot Bilprovningen och Transportstyrelsen och 28 391 kr för ärendet hos Justitiekanslern. Han har varken angett tidsåtgång eller timkostnad.  

Den angivna ombudskostnaden framstår som hög, bl.a. mot bakgrund av att OS framställt samma anspråk (med åberopande av samma omständigheter) till Transportstyrelsen, Bilprovningen och Justitiekanslern. Justitiekanslern finner mot den bakgrunden skäligt att begränsa ersättningen till 20 000 kr.