JK 2277-18-4.3

Skadeståndsanspråk med anledning av att polisen lämnat ut bilder ur en förundersökning på en misstänkt person för publicering

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner AA ersättning med 10 000 kr och uppdrar åt Polismyndigheten att betala ut ersättningen till henne.

Ärendet

AA har begärt skadestånd av staten med 75 000 kr för förlorad arbetsförtjänst och med 140 000 kr för kränkning av hennes personliga integritet samt fysiskt och psykiskt lidande i form av sveda och värk. Grunden för ansökan är att polisen har lämnat ut bilder på henne ur en förundersökning för publicering utan att det funnits förutsättningar för det.  

Bakgrund

Två personer var misstänkta för bedrägeri och försök till bedrägeri genom att vid ett tillfälle ha handlat med en tredje persons kort och vid ett annat försökt handla med det då spärrade kortet i en butik. Polisen hämtade in en övervakningsfilm från butiken och kunde på så sätt identifiera en av de misstänkta personerna. I syfte att identifiera den andra personen skickade förundersökningsledaren bilderna från övervakningskameran till en annan anställd vid polisen för att de skulle visas i programmet Brottsplats som webbsändes av Vestmanlands Läns Tidning. Den 2 juni 2016 publicerades bilderna i programmet och tidningen. Samma dag anmälde sig AA hos polisen efter att ha sett bilderna på sig själv i tidningen. Då brott inte kunde styrkas avfördes hon som misstänkt den 30 juni 2016 gällande båda brottsmisstankarna.

Händelsen anmäldes till Riksdagens ombudsmän (JO). I ett beslut den 21 februari 2018 (dnr 3572-2016) kritiserade JO Polismyndigheten för att åtgärden att lämna ut bilder på AA för den aktuella publiceringen inte var förenlig med bestämmelserna i 10 kap. 2 § och 35 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) och inte heller med den s.k. hänsynsprincipen i 23 kap. 4 § rättegångsbalken.

Utredningen

Polismyndigheten har i ett yttrande tillstyrkt att AA ska beviljas skadestånd, med ett belopp som Justitiekanslern anser skäligt, på den grunden att hennes personuppgifter inte behandlades på ett korrekt sätt, och avstyrkt bifall till begäran i övrigt.

AA har beretts tillfälle att yttra sig över vad Polismyndigheten anfört.

Justitiekanslerns bedömning

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

De grundläggande bestämmelserna om det allmännas skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.  

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadeståndslagens bestämmelser ska endast tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet (1 kap. 1 § skadeståndslagen). Den i ärendet aktuella behandlingen av personuppgifter omfattas av regleringen i den då gällande polisdatalagen (2010:361), som hänvisar till den numera upphävda personuppgiftslagen (1998:204, PUL).

I 9 § PUL anges bl.a. att uppgifterna alltid ska behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed. Enligt 48 § PUL utgår skadestånd för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat.

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning. 

Regler om sekretess m.m.

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas om eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs (18 kap. 1 § OSL). Sekretess gäller också för en uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men (35 kap. 1 § fösta stycket 1 OSL). En uppgift om att någon är misstänkt för brott är normalt så känslig att den omfattas av sekretess (prop. 2003/04:93 s. 65 f.).

Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Publicering på internet av övervakningsbilder i syfte att identifiera en misstänkt person kan under vissa förutsättningar vara tillåten (JO 2011/12 s. 118).

Enligt Rikspolisstyrelsens numera upphävda allmänna råd om publicering av bilder m.m. på polisens hemsida på internet (RPSFS 2011:7, FAP 188-1) bör en publicering som huvudregel komma ifråga endast för brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i minst sex månader eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Det bör inte vara någon tvekan om att personen på bilden är den misstänkte. En publicering bör vara nödvändig och användas restriktivt. En publicering bör komma ifråga endast som alternativ till att lägga ner förundersökningen.

JO har i sitt beslut i AA:s ärende anfört att bedömningen av om bilderna kunnat lämnas till ett medieföretag för publicering bör göras med ledning av de förutsättningar som angetts i JO 2011/12 s. 118. Dessa stämmer i allt väsentligt överens med Polismyndighetens riktlinjer för publicering på sin webbplats (PM 2017:25), som ersatte de ovan nämnda allmänna råden den 1 augusti 2017.  

Bedömningen i detta fall

När det gäller behandling av sekretesskyddade personuppgifter är utgångspunkten, som Justitiekanslern funnit i tidigare beslut, att 48 § PUL inte är tillämplig när det är fråga om utlämnande av uppgifter i strid med OSL (jfr JK:s beslut den 10 augusti 2015 i ärende nr 10588-14-40). Övervägande skäl talar dock för att 48 § PUL ska tillämpas i aktuellt fall. Bedömningen av AA:s rätt till ersättning för inkomstförlust och kränkning kommer därför att ske med stöd av den bestämmelsen.

I likhet med Polismyndigheten anser Justitiekanslern att AA:s personuppgifter inte har behandlats på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed. Under-laget ger således stöd för slutsatsen att Polismyndigheten i samband med den aktuella händelsen har agerat på sätt som kan grunda skadeståndsskyldighet för staten (se 9 § första stycket b och 48 § PUL).

Ersättningen för kränkning enligt 48 § PUL får enligt förarbetena uppskattas efter skälighet mot bakgrund av samtliga omständigheter i det aktuella fallet (se prop. 1997/98:44 s. 143 f.). Det ska då beaktas bl.a. om den felaktiga behandlingen avsett personuppgifter av känslig art, om det funnits risk för otillbörlig spridning av känsliga eller felaktiga uppgifter och om den registrerade på grund av den felaktiga behandlingen har blivit utsatt för något beslut eller några åtgärder som kunnat innebära något negativt för honom eller henne. Högsta domstolen har slagit fast att kränkningsersättning enligt PUL ska bestämmas utifrån en bedömning av den kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit (NJA 2013 s. 1046). I rättsfallet sägs vidare att ersättningsnivån i fall som inte kan anses allvarliga bör ligga under 5 000 kr, och att ersättning för kränkningar som är att bedöma som mindre allvarliga, om än inte helt obetydliga, normalt bör bestämmas till ett schablonbelopp på 3 000 kr.

Publiceringen har i aktuellt fall avsett personuppgifter av särskilt känslig karaktär och har skett på ett sådant sätt som typiskt sett kan få stora konsekvenser för den enskilde. Vid en samlad bedömning finner Justitiekanslern att AA bör tillerkännas ersättning för kränkning med 10 000 kr.

Vad gäller ersättningen för inkomstförlust visar inte den utredning som AA har presenterat att hon har lidit någon skada. Hennes begäran om ersättning i denna del ska därför avslås.

Skadeståndslagen är tillämplig på den del av anspråket som avser sveda och värk. Justitiekanslern delar den bedömning som JO gjorde i sitt beslut i AA:s ärende, nämligen att polisens beslut att digitalt lämna ut övervakningsfilmerna till tidningen har skett i strid med bestämmelserna i bl.a. 10 kap. 2 § och 35 kap. 1 § OSL. Utredningen i ärendet ger därför stöd för slutsatsen att Polisen har agerat på ett sådant sätt som kan grunda skadeståndsskyldighet för staten enligt skadeståndslagen.

Enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen omfattar skadestånd till den som har tillfogats personskada ersättning för bland annat fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men). För att psykiska besvär ska anses som en personskada krävs att en medicinskt påvisbar effekt föreligger. Någon utredning som visar att AA har drabbats av en sådan skada har inte presenterats. Någon ersättning för personskada kan därför inte utgå i detta fall.

Sammanfattningsvis ska AA tillerkännas ersättning för kränkning med 10 000 kr och anspråket i övrigt avslås.

Tillsyn

Jag instämmer i den kritik som JO har riktat mot Polismyndigheten med anledning av åtgärden att lämna ut bilder på AA för publicering. 

Jag finner inte anledning att vidta någon ytterligare åtgärd inom ramen för Justitiekanslerns tillsynsverksamhet.