JK 2597-06-31

I en skrivelse den 31 mars 2006 till Justitiekanslern har JT anmält H.R. [namnet har förkortats i detta beslut; Justitiekanslerns anm.] för brott mot det efterforskningsförbud som följer av bestämmelserna i 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen (TF) och i 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). 

Anmälningen innehåller i sammandrag följande uppgifter. JT är medlem av Moderata Samlingspartiet i Lerum. Han står på listan till kommunfullmäktige. Med i det partiet är även kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet H.R. Sedan JT har uppdagat ett bidragsfusk hos en annan av kandidaterna och har påtalat detta har han utsatts för påtryckningar, repressalier och beskyllningar. Partistyrelsen har bl.a., helt ogrundat, dragit slutsatsen att han har skrivit en anonym insändare i Lerums Tidning, publicerad såväl i pappersupplagan som i nätupplagan. Insändaren har rubriken Ripa på kommunen och är undertecknad av pseudonymen ”Förvånad”. Insändaren klandrar H.R. som kommunalråd, inte som privatperson. Den är uppenbarligen en reaktion på en tidigare insändare i tidningen som har skrivits av H.R. Denna insändare är rubricerad Blandin på Banverket och avslutas med H.R.:s namn och tillägget ”kommunstyrelsens ordförande”. – H.R., ensam eller tillsammans med andra, har genomfört en språkanalys av insändaren ”Ripa på kommunen” och av ett e-brev som JT har skrivit. Vid ett möte den 26 mars 2006 har H.R. i sex vittnens närvaro frågat JT om han har skrivit insändaren. Trots att JT har nekat har H.R. därefter meddelat att han ändå tror att JT har skrivit insändaren och att denne inte får kandidera till kommunfullmäktige eller delta i vissa föreningsaktiviteter. Enligt JT:s mening har H.R. som företrädare för en myndighet sökt efterforska källan till en text som har skrivits under pseudonym och har H.R. därigenom brutit mot efterforskningsförbudet. Vidare har H.R. utsatt JT för repressalier. 

Av uppgifter ur Patent- och registreringsverkets tidningsregister framgår att Lerums Tidning är en s.k. tryckt periodisk skrift för vilken det har utfärdats ett utgivningsbevis. 

Justitiekanslern har besökt Lerums Tidnings hemsida. Det som anges där ger vid handen bl.a. att tidningens redaktion publicerar material såväl i form av en ”vanlig” tidning som via Internet och att det är samma person som är utgivare för papperstidningen som för nättidningen. 

Justitiekanslern har tagit del av de insändare som JT har hänvisat till. 

Av föreskrifterna i 1 kap. 1 § andra stycket TF framgår principen att det står var och en fritt bl.a. att i tryckt skrift uttrycka sina tankar och åsikter. Motsvarande regler finns i 1 kap. 1 § första stycket YGL. 

Enligt 3 kap. 1 § TF är en författare till en tryckt skrift inte skyldig att sätta ut sitt namn på skriften. Författaren har alltså en rätt till anonymitet. En bestämmelse med samma innebörd finns i 2 kap. 1 § YGL. 

I det här sammanhanget kan tilläggas att utgivaren är ensam ansvarig för innehållet i en periodisk skrift som Lerums Tidning och att ett motsvarande ensamansvar gäller för tidningens hemsida (se 8 kap. 1 § TF samt 6 kap. 1 § första stycket jämfört med 1 kap. 9 § första stycket YGL). 

I 3 kap. 4 § TF föreskrivs bl.a. att en myndighet eller ett annat allmänt organ inte får efterforska författaren till en framställning som har införts i en tryckt skrift i vidare mån än som erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom eller henne som inte står i strid med TF. Vad som förbjuds genom denna bestämmelse är enligt förarbetena att med anledning av publicering i en tryckt skrift eller erhållen kännedom om ett publiceringsmeddelande söka utröna vem som står bakom såsom författare eller meddelare, när denne inte framträder öppet (se prop. 1975/76:204 s. 145). För efterforskning i strid med denna föreskrift döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år, se 3 kap. 5 § tredje stycket TF. – En motsvarande reglering finns i 2 kap. 4 och 5 §§ YGL. 

Justitiekanslern är enligt 9 kap. 2 § TF och 7 kap. 1 § YGL ensam åklagare i mål som avser brott mot en bestämmelse i dessa grundlagar. 

Av 23 kap. 1 § rättegångsbalken framgår den huvudregeln att förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Bestämmelsen är tillämplig även i ett fall som det nu aktuella (jfr 14 kap. 5 § första stycket TF och 11 kap. 1 § andra stycket YGL). 

Den fråga som jag nu har att ta ställning till är om det skall inledas en förundersökning för brott mot efterforskningsförbudet i TF och YGL. 

En avgörande fråga i det sammanhanget är om H.R., för det fall han nu har agerat så som JT har angett, skall anses ha utgjort en ”myndighet eller annat allmänt organ” i den betydelse som avses i 3 kap. 4 § TF och 2 kap. 4 § YGL. Ett jakande svar på den frågan är nämligen en nödvändig förutsättning för att H.R. skall vara ansvarig för brott mot efterforskningsförbudet. 

Av utredningen framgår att H.R. är inte bara kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande utan även gruppledare för moderaterna i Lerum och att det anmälda handlandet har riktat sig mot JT som medlem av samma parti. 

Frågan huruvida en kommunal politiker och nämndledamot är skyldig till brott mot efterforskningsförbudet har prövats bl.a. i rättsfallet NJA 2001 s. 673. Det fallet gällde en kristdemokratisk politiker som var medlem av kommunfullmäktige och av kommunstyrelsen i Mora. Rättsfallet ger enligt min bedömning fog för ståndpunkten att den som är medlem av en kommunstyrelse i denna sin egenskap utgör en ”myndighet” i den betydelse som avses i bestämmelserna om efterforskningsförbudet. Sett så långt skulle H.R. kunna vara ansvarig för ett brott mot detta förbud, om han har förfarit så som JT har angett. 

Det bör emellertid vidare anmärkas att hovrätten i det nyss nämnda rättsfallet uttalade att en kommunal nämndledamot måste kunna, vid sidan av de funktioner som ankommer på en sådan ledamot, verka allmänt politiskt i egenskap av företrädare för ett visst parti, låt vara att utrymmet härför vid en tillämpning av efterforskningsförbudet måste vara begränsat. Med bl.a. dessa utgångspunkter bedömde hovrätten att det inte fanns tillräckligt underlag för annan slutsats än att den i målet tilltalade fick anses ha vidtagit de påtalade åtgärderna i egenskap av kristdemokratisk politiker. Åtalet mot honom i den delen det rörde honom i egenskap av kommunstyrelseledamot kunde därför enligt hovrätten inte vinna bifall. – Högsta domstolen kom inte in på den nu berörda frågeställningen. 

Med hänsyn bl.a. till det nu nämnda rättsfallet (se även JK-beslut 1993 B. 7) ter det sig enligt min mening osäkert om H.R., vid den efterforskning som sägs ha ägt rum, skall anses ha agerat i egenskap av ledamot i kommunstyrelsen i stället för som en av de ledande medlemmarna i ett politiskt parti. Den osäkerhet som föreligger i denna fråga är enligt min bedömning så påtaglig att jag inte skulle kunna emotse en fällande dom om jag väckte åtal i saken. Det bör därmed inte heller inledas någon förundersökning i ärendet. 

Med detta beslut avslutar jag handläggningen av ärendet.