JK 2716-04-40

Den 3 juni respektive den 1 juli 2003 inkom till Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna (nedan KFM) ansökningar om betalningsföreläggande mot UBA. KFM tog upp ansökningarna och utfärdade förelägganden enligt 25 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning för UBA att inom viss tid yttra sig över ansökningarna. Föreläggandena delgavs UBA genom att sändas till henne tillsammans med delgivningskvitton, s.k. ordinär delgivning. UBA skrev under delgivningskvittona och returnerade dem till KFM.

Eftersom ansökningarna inte bestreds inom den av KFM utsatta tiden meddelade KFM den 2 juli respektive den 16 juli 2003 utslag i målen. Uppgifter om utslagen registrerades i betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen. I enlighet med 2 kap. 1 § tredje stycket utsökningsbalken inledde KFM självmant verkställighet av utslagen. Uppgifter om utslagen registrerades i samband med detta i utsöknings- och indrivningsdatabasen.

UBA klagade därefter över domvilla och yrkade att utslagen skulle undanröjas. Som grund för yrkandet åberopade hon att hon hade förvaltarskap anordnat för sig och att hon därmed inte var behörig att företräda sig själv i mål om betalningsföreläggande. Eftersom delgivning endast hade skett genom att handlingarna hade skickats till henne och inte också till hennes förvaltare ansåg hon sig inte ha blivit delgiven på föreskrivet sätt.

Svea hovrätt undanröjde utslagen genom ett beslut den 19 mars 2004. Hovrätten anförde att domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förelåg eftersom UBA inte hade delgetts ansökningarna om betalningsföreläggande på föreskrivet sätt. Målen återförvisades till KFM för erforderlig handläggning. Därefter återkallade sökandena båda målen hos KFM.

UBA har begärt ersättning av staten med, så som Justitiekanslern har uppfattat att hon slutligt har utformat sin talan, 21 500 kr. Av beloppet avser 18 000 kr ideell skada och 3 500 kr kostnader som hon har haft för att kunna ta tillvara sin rätt i hovrätt och hos Justitiekanslern.

Som grund för anspråket har UBA anfört att KFM har gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid myndighetsutövning samt att hon har blivit felaktigt registrerad i KFM:s register. Hon har i övrigt anfört bl.a. följande.

Beslut om förvaltarskap kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Ett av syftena med denna kungörelse är att ge huvudmannen ett extra skydd framöver. KFM hade på ett enkelt sätt kunnat undvika en felaktig delgivning. Hur KFM rent tekniskt skulle administrera en kontroll av vilka personer som har förvaltarskap anordnat för sig är ointressant för själva bedömningen. Det är försumligt av myndigheten att man inte har anordnat verksamheten på ett sådant sätt att en sådan kontroll har kunnat göras. KFM kunde ha kontaktat överförmyndaren. Det är också så att det fanns en särskild postadress registrerad för henne hos Skattemyndigheten. Trots detta har hon delgetts ansökningarna på sin folkbokföringsadress. KFM borde vidare ha reagerat eftersom man i tidigare ärenden hade haft kontakt med hennes förre förvaltare.

De felaktiga utslagen har inte bara pekat ut henne som ej kreditvärdig, utan har också de facto gjort henne till en icke kreditvärdig medborgare. Eftersom hon har haft förvaltarskap anordnat för sig har hon haft ett extra stort skyddsbehov.

Det är svårt att beräkna vilken ekonomisk skada hon har lidit på grund av det inträffade. Kostnaden för att söka hjälp för att tillvarata hennes rätt i hovrätt och hos Justitiekanslern torde dock uppgå till 3 500 kr.

Skatteverket har i ett yttrande anfört bl.a. följande.

”BEDÖMNING

UBA:s skadeståndsanspråk grundar sig i första hand på att KFM har agerat felaktigt eller försumligt genom att vid delgivningen av ansökningarna om betalningsföreläggande inte överbringa handlingarna till hennes förvaltare, samt genom att meddela utslag trots att delgivning således inte har skett på föreskrivet sätt. I denna del har verket att bedöma huruvida skadestånd kan utgå med stöd av den allmänna skadeståndsregeln rörande fel eller försummelse vid myndighetsutövning i 3 kap. 2 § SkL [skadeståndslagen].

Då UBA:s begäran om ersättning även aktualiserar frågor om den behandling av uppgifter rörande utslagen som har skett i betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen samt utsöknings- och indrivningsdatabasen, ser sig verket föranlåtet att jämväl yttra sig över huruvida skadestånd kan utgå med stöd av 48 § PUL [personuppgiftslagen (1998:204)].

Ersättning enligt 48 § PUL

När kronofogdemyndigheten har meddelat utslag i mål om betalningsföreläggande registreras uppgifter om utslaget i betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen. I samband med att kronofogdemyndigheten inleder verkställighet av utslaget kommer uppgifterna även att registreras i utsöknings- och indrivningsdatabasen (betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen samt utsöknings- och indrivningsdatabasen benämns fortsättningsvis gemensamt databaserna). Regler om kronofogdemyndigheternas behandling av uppgifter i databaserna finns i lag (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofodemyndigheternas verksamhet (KFDBL) och i förordning (2001:590) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet (KFDBF). Genom hänvisningar från KFDBL är även vissa specifikt angivna bestämmelser i PUL tillämpliga på den behandling av personuppgifter som sker i databaserna.

Enligt 1 kap. 3 § KFDBL gäller PUL:s grundläggande krav på behandling av personuppgifter (se 9 § PUL), med vissa undantag, för den behandling av personuppgifter som sker i databaserna. Detta innebär, såvitt nu är av intresse, att de personuppgifter som behandlas skall vara riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella (jfr 9 § 1 st. g PUL). De grundläggande kraven innebär vidare att alla rimliga åtgärder skall vidtagas för att rätta, blockera eller utplåna sådana uppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen (jfr 9 § 1 st h PUL). Enligt 3 kap. 3 § KFDBL gäller PUL:s bestämmelser om rättelse och skadestånd vid den behandling av personuppgifter som sker i databaserna. Detta innebär att kronofogdemyndigheterna på begäran skall rätta, blockera eller utplåna personuppgifter som har behandlats i strid med PUL (jfr 28 § PUL), samt att staten skall ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som den felaktiga behandlingen har orsakat (jfr 48 § PUL).

I förevarande fall inställer sig då frågan huruvida det faktum att utslagen mot UBA var behäftade med formella fel, vilka medförde att utslagen kom att upphävas efter klagan över domvilla, även har inneburit att uppgifterna om utslagen har varit oriktiga eller felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Frågeställningar av denna och liknande karaktär har varit uppe till bedömning hos JK vid ett antal tillfällen under senare år. JK synes därvid ha intagit ståndpunkten att uppgifter om en exekutionstitel, som kronofogdemyndigheten har varit skyldig att registrera, är förenliga med PUL så länge uppgifterna korrekt återger innehållet i exekutionstiteln. Att exekutionstiteln sedermera upphävs eller undanröjs p.g.a. felaktigheter i materiellt eller formellt hänseende innebär inte att behandlingen av uppgifterna har varit oförenlig med PUL (…).

(…)

Mot bakgrund av det nu sagda anser verket att UBA inte kan tillerkännas skadestånd med stöd av 48 § PUL.

(…)

Ersättning enligt 3 kap. 2 § SkL

Enligt 3 kap. 2 § SkL skall stat eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommun svarar. Enligt denna regel är det den skadelidande som skall styrka att en skada har uppkommit och att denna är en följd av fel eller försummelse vid myndighetsutövning.

Enligt 29 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall föreläggande för svaranden att yttra sig över ansökan om betalningsföreläggande delges i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Det står klart att UBA sedan år 1995 har haft ett obegränsat förvaltarskap anordnat för sig i enlighet med 11 kap. 7 § föräldrabalken (FB) och att hon därmed inte är behörig att företräda sig själv inför domstolar och andra myndigheter (jfr 11 kap. 9 § FB). Till följd härav skulle föreläggandet för UBA att yttra sig över ansökan om betalningsföreläggande rätteligen ha överbringats till hennes förvaltare för att delgivning av föreläggandet skulle anses ha skett (jfr 7 och 19 §§delgivningslagen [1970:428]).

Den kronofogdemyndighet som handlägger ett mål om betalningsföreläggande skall självmant tillse att delgivningslagens bestämmelser följs vid delgivning av förelägganden, samt att utslag inte meddelas mot någon som inte har blivit delgiven på föreskrivet sätt. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter kan kronofogdemyndigheten emellertid endast utgå från uppgifter som antingen är tillgängliga för myndigheten genom dess tillgång till olika register, eller blir kända i målet. Beslut om att någon har fått förvaltarskap anordnat för sig skall av den domstol som meddelat beslutet kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (jfr 11 kap. 27 § FB). Kronofogdemyndigheterna har emellertid vid sin löpande hantering av mål om betalningsförelägganden inte tillgång till uppgifter om vilka personer som har förvaltarskap anordnat för sig. I förevarande fall har det inte heller i målet framkommit något som givit KFM anledning misstänka att UBA hade förvaltarskap anordnat för sig. Det faktum att utslag har meddelats mot UBA kan mot denna bakgrund inte läggas staten till last som fel eller försummelse vid myndighetsutövning.

Som ovan har sagts är UBA:s anspråk på ersättning för ekonomisk skada (ren förmögenhetsskada) opreciserat och obestyrkt. Enligt 3 kap. 2 § SkL ersätts endast sådan ideell skada som består i att den enskilde, genom felaktig eller försumlig myndighetsutövning, har utsatts för sådan kränkning som anges i 2 kap. 3 § SkL. Sådant ideellt skadestånd är inte aktuellt i förevarande fall. Även bortsett från verkets bedömning att fel eller försummelse inte har förekommit samband med KFM:s handläggning av målen om betalningsföreläggande mot UBA, kan således hennes anspråk på ersättning inte bifallas enligt 3 kap. 2 § SkL.”

UBA har yttrat sig över vad Skatteverket har anfört och har därvid framfört ytterligare argument till stöd för den ståndpunkt som anges ovan under Anspråket.

Staten skall enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i en sådan verksamhet som staten svarar för. Enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan skadestånd också utgå för ideell skada (psykiskt lidande eller kränkning) som någon drabbas av till följd av att vederbörande har utsatts för vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

I 1 kap. 1 § skadeståndslagen stadgas att lagens bestämmelser om skadestånd skall tillämpas bara om inte annat är särskilt föreskrivet. I personuppgiftslagen (1998:204) finns särskilda bestämmelser om skadestånd som tar sikte på skador som har uppkommit genom att det har förekommit felaktiga uppgifter i ett register. Dessa skadeståndsregler har alltså företräde framför skadeståndslagens.

Justitiekanslern prövar därför först om UBA kan ha rätt till ersättning med stöd av 48 § personuppgiftslagen för uppgiften om utslaget i betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen.

Den aktuella registreringen var korrekt gjord utifrån det material som låg till grund för den. Den omständigheten att utslaget senare befanns vara felaktigt av den anledningen att det visade sig att UBA inte var behörig att skriva under delgivningskvittot medför enligt Justitiekanslerns uppfattning inte att registreringen av utslaget skall anses ha gjorts i strid med personuppgiftslagen. Justitiekanslern instämmer på grund av vad som nu har sagts i Skatteverkets bedömning att UBA inte kan anses ha rätt till ersättning med stöd av 48 § personuppgiftslagen.

Fråga uppkommer då om UBA kan ha rätt till ersättning med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen med anledning av något annat än uppgiften i registret.

Kronofogdemyndigheten skickade delgivningskvittot till den adress som sökanden hade uppgett. Det har i efterhand upplysts att UBA har en särskild postadress registrerad i folkbokföringsregistret. Det kan emellertid inte anses utgöra fel eller försummelse av kronofogdemyndigheten att godta den av sökanden uppgivna adressen i samband med att delgivningskvittot skickades ut.

Ett beslut om anordnande av förvaltarskap skall, enligt 11 kap. 27 § föräldrabalken, kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. UBA har gjort gällande att syftet med kungörelsen måste vara att ge huvudmannen ett extra skydd framöver och att bl.a. kronofogdemyndigheter måste förutsättas ha kännedom om sådana förvaltarskap som har kungjorts.

I kommentaren till den aktuella bestämmelsen anges att syftet med kungörelsen är att ge tredje man kunskap om att förvaltarskap har anordnats eller upphört. Bestämmelsen är till för att skydda en utomstående tredje man som kan komma att ingå ett avtal med en person som har förvaltare förordnad för sig, detta då ett avtal som en person som har förvaltare har ingått normalt sett inte är gällande (se 11 kap. 10 § samt 9 kap.6 och 7 §§föräldrabalken). Kungörelsen får däremot inte den effekten att myndigheter och domstolar därefter skall anses ha kunskap om förvaltarskapet.

I det aktuella fallet hade det inte framkommit något som borde ha gett kronofogdemyndigheten anledning att misstänka att UBA hade förvaltare förordnad för sig. Det kan i den situationen inte anses ha funnits någon skyldighet för kronofogdemyndigheten att på egen hand efterforska om så var fallet.

Sammantaget finner Justitiekanslern att kronofogdemyndigheten inte har gjort sig skyldig till något fel eller någon försummelse som är skadeståndsgrundande för staten. UBA:s skadeståndsanspråk skall därför avslås.

Eftersom skadeståndsanspråket avslås bör UBA inte heller tillerkännas ersättning för kostnader i ärendet här.