JK 3535-13-21

Rätten för den som inte behärskar det svenska språket att biträdas av tolk i domstol är en viktigt rättssäkerhetsfråga, som bl.a. kommer till ut­tryck i artikel 6 i Europakonventionen. För att kunna garantera rätten till en rättvis rättegång är det viktigt att tolkningen är av hög kvalitet, vilket bl.a. kräver att tolken ges möjlighet att förbereda sig tillräckligt för uppdraget. Domstolen har del i ansvaret för att så sker, vilket kan innebära att tolken måste beredas tillfälle att ta del av relevant information före en förhandling.

Vilken information en tolk kan behöva ta del av före en förhandling varierar emellertid från fall till fall. Olika faktorer kan då ha betydelse såsom tolkens tidig­are er­far­en­het, målets eller ärendets komplexitet och förhandlingens betydelse i pro­ces­s­en i stort. En bedömning måste därför göras i varje enskilt fall, lämpligen efter en dia­log mel­l­an domstolen och tolken.

Om tolken för att kunna utföra sitt uppdrag behöver få ta del av handlingar före förhandlingen ska domstolen verka för att detta kan ske. När det rör sig om uppgifter som inte omfattas av sekretess bör aktuella handlingar ofta kunna översändas till tolken på det sätt denne önskar. Sak­en ställer sig dock i viss mån annorlunda när fråga är om uppgifter som om­fattas av sekretess.

I domstolarna förekommer en mängd uppgifter som om­fattas av sekretess. Ett sprid­an­de av sådana uppgifter kan i vissa fall utgöra brott och kan också orsaka skada för enskilda och allmänna intressen. Rent allmänt är det därför viktigt att restriktivitet iakttas vid spridning av sådan in­formation och, om den sprids, att detta sker enligt gällande regler och under betryggande former. Fråg­­an är då om och i så fall i vilken mån en domstol bör ge en tolk tillgång till handlingar som innehåller uppgifter vilka omfattas av sekretess före den domstolsförhandling där tolken ska tjänstgöra och i så fall på vilket sätt in­forma­tionen bör göras tillgänglig.

Enligt 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) – OSL – gäll­er att anställda vid en domstol har tystnadsplikt. Tystnadsplikten innebär ett för­bud att röja eller utnyttja uppgifter som är sekretessbelagda enligt OSL eller annan lag eller förordning. Förbudet är straffsanktionerat och över­träd­else av detsamma kan, enligt 20 kap. 3 § brottsbalken, leda till böter eller fäng­else.

Även uppdragstagare vid domstolen omfattas av tystnadsplikten i 2 kap. 1 § OSL. Av detta följer att en tolk som har ett uppdrag hos en domstol om­fatt­as av samma tystnadsplikt som anställda vid domstolen. (Se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen – en kommentar, kommentaren till 2 kap. 1 §.) Härutöver omfattas de tolkar som är auktoriserade av förord­ning­en (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare. Enligt 9 § i den för­­ord­­ningen ska auktoriserade tolkar iaktta god tolksed, vilket bl.a. innebär att de ska iaktta tystnadsplikten. (Se God tolksed – Vägledning för auktori­ser­ade tolkar, Kammarkollegiet, 2004.)

Det är inte helt tydligt vid vilken tidpunkt som tolken ska anses inträda som uppdragstagare vid domstolen. I domstolarna i dag tycks den gäng­se ord­­ning­en vara att en tolk bokas genom en förmedling som bekräftar be­ställ­ningen på så vis att namnet på tolken sänds till domstolen. Tolkens för­­ord­nan­de formaliseras dock i regel av domstolen först när förhandlingen på­börjats genom att beslutet om förordnande antecknas i sammanträdesprotokollet.

Det framstår emellertid som både rimligt och lämpligt att tolken ska anses vara uppdragstagare och därmed bund­­en av tystnadsplikten redan när bekräftelsen av att en viss tolk åtagit sig uppdraget sänds till domstolen. Situa­­­­tion­en kan jämföras med den där en tolk anlitas av andra myndigheter, t.ex. polis och åklagare där något formellt förordnande inte torde ges. Visst stöd för denna uppfattning finns även i förarbetena till lagstiftning som ansluter till be­stäm­mel­sen i 2 kap. 1 § OSL (prop. 1979/80:80 s. 72). Där anges att en tolk omfattas av tyst­nads­plikten i den omfattning han eller hon anlitats av myn­dig­het­en. Fråg­an be­rörs även i viss mån i propositionen Tolkning och över­sätt­ning i brottmål där det konstateras att reglerna kring tystnadsplikt är tillräckliga för att upp­rätthålla de krav som ställs i EU-rätten på att tolkar i brottmåls­för­far­an­d­en ska iaktta konfidentialitet (prop. 2012/13:132 s. 39).

Den omständigheten att tolkförordnandet i regel formaliseras först vid förhand­ling­en bör därför inte innebära att domstolen med hänvisning till sekretess­bestämmelser kan neka tolken att ta del av uppgifter i målet i förväg om detta krävs för att tolken ska kunna fullgöra sitt upp­drag. Som redan har antytts är det dock alltid viktigt att sådan information hanteras med för­sik­tighet.

När det kommer till frågan på vilket sätt en tolk kan få del av in­forma­tion som omfattas av sekretess gör sig samma överväganden gällande som när domstolen förmedlar sådan information till andra. Som framgår av Domstolsverkets ovan nämnda före­skrif­t­er (DVFS 2012:1) får sekretess-belagd information sändas via e-post endast om av Domstolsverket tillhandahållen e-post­krypteringslösning används. När det gäller fax finns inga sådana generella före­skrifter. Saken måste därmed avgöras från fall till fall där en risk­be­döm­ning får ske bl.a. utifrån hur säker faxlinjen kan anses vara i det enskilda fal­l­et. (Se Heuman m.fl. Sekretess m.m. hos allmän domstol – en handbok, 3 uppl., 2010, s. 17, JO 1994/95 s. 63 och JO:s beslut den 26 april 2013 i dnr 872-2013.) När fråga är om mycket känslig information är den lämp­lig­aste lösningen att tolken ges möjlighet att ta del av informationen hos dom­stolen.

Vad som nu redovisats innebär att de uttalanden som gjordes i Justitiekanslerns beslut den 14 november 2008 i någon mån ska modifieras. Det är således inte möjligt att göra några gene­rella ut­taland­en om vilka hand­lingar en tolk ska få del av före en för­hand­ling eller på vilk­et sätt så­dana hand­lingar bör förmedlas till tolken. Det är ytterst domstolens ansvar att förhandlingen kan genom­föras på ett sådant sätt att också den som behöver hjälp av tolk garanteras rätten till en rättvis rättegång. Domstolen bör därför så långt det är möjligt till­mötes­gå en tolks begäran om att före för­handlingen få ta del av relevanta handlingar i mål­et.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.