JK 3541-97-21

Klagomål mot en färdtjänstnämnds handläggning av ansökningar om extra tilldelning av resor

Justitiekanslerns beslut

Klagomålet föranleder inte någon ytterligare åtgärd här.

Ärendet

Hans V har i en skrivelse hit den 19 november 1997 framfört klagomål mot Färdtjänstnämndens i Stockholms läns landsting handläggning av ansökningar om extra tilldelning av färdtjänstresor. Skälen för klagomålet är att färdtjänstnämnden vid extra tilldelning av färdtjänstresor gör sig skyldig till åsiktsregistrering, eftersom det krävs verifikation på medlemskap eller närvaro vid olika föreningsaktiviteter. Hans V har därefter i en skrivelse hit den 6 januari 1998 begärt att hans klagomål skall prövas i relation till 2 kap. 2 § regeringsformen.

Färdtjänstnämnden har yttrat sig över Hans V:s klagomål och därvid anfört följande.

Vi har ett system där vi förutom en grundtilldelning tilldelar resor för specifika ändamål som bl.a. kan vara föreningsaktiviteter.

Vi registrerar dock inte föreningsaktivitet i vårt dataregister, däremot registrerar vi en kod för statistiska ändamål, t.ex. kod 2103 som innebär föreningsaktivitet i allmänhet. Koder säger således ingenting om aktivitetens ändamål. På motsvarande sätt finns koder för andra fritidsaktiviteter. Sammanfattningsvis registrerar vi inte i klartext till vilka föreningsaktiviteter resor har tilldelats.

Färdtjänstens tilldelning av resor (förutom grundtilldelning av 104 biljetter) sker genom ansökan om extra tilldelning av resor för olika ändamål. I normalfallet redovisar kunden till vilket ändamål man önskar tilldelning. Detta kan ske på olika sätt, dels genom telefonkontakt med Färdtjänstens kundtjänst eller genom skriftlig ansökan.

Beroende på omfattningen av begärd tilldelning kan intyg begäras. I de allra flesta fall handlar det om helt okontroversiella uppgifter ur den sökandes synpunkt. Om det av politisk eller religiös synpunkt upplevs som känsliga uppgifter avstår Färdtjänsten från att begära intyg för tilldelningen.

Hans V ansökte om biljetter för deltagande i fem olika föreningars aktiviteter vilket tillstyrktes utan begäran om intyg. När Hans V åberopade ytterligare deltagande i femton olika föreningars aktiviteter, som vi inte uppfattade berörde hans politiska eller religiösa uppfattning, begärde Färdtjänsten att detta på vanligt sätt skulle styrkas.

Vid telefonsamtal med Hans V angående detta hade han ingenting att erinra och skulle ordna det.

Färdtjänsten bedömer att de begärda intygen inte på något sätt står i konflikt med 2 kap. 2 § regeringsformen.

Hans V har fått del av yttrandet och har lämnat synpunkter på det.

Datainspektionen har till Justitiekanslern för kännedom översänt inspektionens beslut den 27 februari 1998 (dnr 5158-97) beträffande tillsyn enligt datalagen (1973:289) mot Färdtjänstnämnden i Stockholms läns landsting. Inspektionen har i beslutet konstaterat följande.

Färdtjänstnämnden har Datainspektionens tillstånd enligt datalagen att föra personregistret "Tillståndsregister". I registret får registreras uppgift om kod för "föreningsverksamhet". Någon annan registrering av uppgifter om vilken eller vilka föreningar en färdtjänstkund är medlem i förekommer inte hos nämnden i personregister som avses i datalagen. Datainspektionen finner därför inte anledning vidta någon ytterligare åtgärd i tillsynsärendet.

Justitiekanslerns bedömning

Ärendet aktualiserar för Justitiekanslerns vidkommande dels en fråga rörande förhållandet mellan färdtjänstnämndens krav på intyg ed. vid extra tilldelning av färdtjänstresor och förbudet i 2 kap. 2 § regeringsformen att tvinga någon att röja sin åskådning, dels en fråga om färdtjänstnämnden bedriver åsiktsregistrering.

Kravet på intyg ed. vid ansökningar om extra tilldelning av färdtjänstresor

Den 1 januari 1998 trädde lagen (1997:736) om färdtjänst i kraft samtidigt som socialtjänstlagens (1980:620) bestämmelser om färdtjänst upphörde att gälla. Genom den nya lagen betraktas färdtjänst i första hand som en transportform i stället för som tidigare en form av bistånd. I undantagsfall kan även efter den 1 januari 1998 bistånd för resa ges enligt 6 g § socialtjänstlagen (jfr prop. 1996/97:115 s. 53).

I detta sammanhang bör även nämnas att lagen (1993:963) om kommunal riksfärdtjänst ersattes per den 1 januari 1998 av lagen (1997:735) om riksfärdtjänst.

För att komma i åtnjutande av färdtjänst eller riksfärdtjänst måste den enskilde ansöka om denna typ av förmån hos vederbörande kommun eller ett annat bestämt organ. I ärenden om färdtjänst eller riksfärdtjänst gäller sekretess med ett s.k. omvänt skaderekvisit (7 kap. 31 § sekretesslagen fr.o.m. den 1 januari 1998 och tidigare 7 kap. 4 § sekretesslagen).

Enligt 2 kap. 2 § första stycket regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.

Denna bestämmelse avser endast sådana områden där begreppet åskådning är ett naturligt uttryck för de åsikter en person omfattar (se prop. 1975/76:209 s. 116). Med "åskådning" avses således ett mera sammanhängande komplex av åsikter inom ett visst område. De skyddade åskådningarna är endast sådana som avser politik, religion, kultur och liknande. (Se Petrén/Ragnemalm, Sveriges grundlagar, s. 50).

Endast vissa föreningsaktiviteter skyddas därmed av bestämmelsen. Föreningsaktiviteter som inte har något att göra med en persons åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller liknande hänseende skyddas alltså inte. Att en person tvingas uppge till en myndighet att han t.ex. är medlem i en idrottsförening eller skall göra ett teaterbesök strider därför inte mot bestämmelsen.

Grundlagen förbjuder det allmänna att tvinga någon att röja sin åskådning i vissa skyddade hänseenden. Räckvidden av detta förbud framgår dock inte helt klart av lagtexten. Att direkt tvång eller hot vid äventyr av särskilda sanktioner (ådömande av straff, utdömande av vite) inte får förekomma torde vara klart, jfr a. Petrén/Ragnemalm s. 49. Fråga är då om det som villkor för åtnjutande av någon förmån kan uppställas ett krav på att vederbörande lämnar uppgifter om sin åskådning. Denna fråga ges ett visst svar i förarbetena (prop. 1975/76:209 s. 145) till bestämmelsen. Där uttalas bl.a. att bestämmelsen inte utgör något hinder mot regler som innebär att någon för att komma i åtnjutande av en särskilt förmånlig behandling, t.ex. att få fullgöra vapenfri tjänst eller helt befrias från värnplikt, måste lämna vissa uppgifter om sin inställning t.ex. i religiöst hänseende.

Förbudet mot att tvinga någon att röja sin åskådning synes därmed i vart fall inte utgöra något hinder för den som vill komma i åtnjutande av en särskilt förmånlig behandling. Huruvida t.ex. extra tilldelning av färdtjänstresor är att betrakta som en sådan förmånlig behandling är dock en öppen fråga. Någon rättspraxis på området finns inte. Enligt min mening kan det inte anses helt uteslutet att ett sådant krav på uppgiftslämnande skulle kunna uppställas, särskilt när en begäran innefattar många färdtjänstresor utöver grundtilldelningen. Det bör även nämnas att sekretess gäller för uppgifter i ärenden om tillstånd till färdtjänst. Oavsett hur det skulle förhålla sig i det nu exemplifierade fallet bör det rent allmänt från myndigheternas sida vid ansökningar om olika slags förmåner inte uppställas krav på uppgiftslämnande om den enskilde därigenom tvingas röja sin åskådning inom de områden som skyddas av 2 kap. 2 § regeringsformen. Om krav på intyg som rör hans åskådning begärs för erhållandet av en viss förmån bör den enskilde, om så är fallet, därmed kunna hänvisa till förbudet.

I förevarande fall har det inte framkommit att färdtjänstnämnden vid extra tilldelning av färdtjänstresor uppställer något krav på intyg av en enskild om denne därigenom blir tvungen att röja sin åskådning ur politisk eller religiös synpunkt. Inte heller har det framkommit att Hans V skulle ha varit tvungen att röja sin åskådning när han begärde extra tilldelning av färdtjänstresor. Med hänsyn härtill och till vad jag ovan uttalat kan jag inte finna att Hans V:s klagomål i denna del bör föranleda någon ytterligare åtgärd från min sida.

Frågan om åsiktsregistrering

Enligt 2 kap. 3 § första stycket regeringsformen får anteckning om medborgare i allmänt register ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

Detta förbud avser allmänna register, dvs. sådana som upprättas och föres av offentlig myndighet. Stadgandet innebär att det inte får förekomma ren åsiktsregistrering efter exempelvis partitillhörighet, om denna faktor är den enda som föranlett registreringen. Däremot utesluter bestämmelsen inte att ett register som upprättats för annat ändamål förses med tillägg om personens politiska åskådning, om denna notering har någon betydelse med hänsyn till registrets syfte (jfr Petrén/Ragnemalm, Sveriges grundlagar, s. 51 f.).

Av paragrafens andra stycke framgår att varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling.

Med hänsyn till vad färdtjänstnämnden uppgivit och till vad som i övrigt framkommit vid granskningen av ärendet här kan jag inte heller i denna del finna att Hans V:s klagomål bör föranleda någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet är med dessa uttalanden härmed avslutat.