JK 3561-98-40

Karolina M dömdes i juni 1998 av Umeå tingsrätt för medhjälp till hets mot folkgrupp. Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland. Vid ett telefonsamtal med en tjänsteman vid hovrätten lämnade Karolina M sin nya adress. Hon uppgav därvid att den var skyddad och att den inte fick lämnas ut. Enligt Karolina M fick hon uppgift om att tjänstemannen skulle göra en anteckning i akten att adressen var skyddad. När hovrätten meddelade dom i målet angavs Karolina M:s adress i domen.

Karolina M har framställt anspråk på skadestånd av staten på grund av att hovrätten lämnat ut den skyddade adressen. Hon har begärt ersättning för det påtagliga obehag som offentliggörande av adressen har inneburit samt för de eventuella ekonomiska skador detta kan komma att orsaka henne.

Hovrätten för Övre Norrland har avgett ett yttrande i ärendet vilket bifogas detta beslut som bilaga (här utesluten).

Karolina M har fått del av hovrättens yttrande och har kommit in med synpunkter.

I 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) finns en bestämmelse om sekretess i folkbokföringsärenden. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess "i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller honom närstående lider men om uppgiften röjs."

Sekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen överförs inte automatiskt till andra verksamhetsområden. För uppgifter som lämnas till en domstol kan dock sekretessen i vissa fall överföras enligt särskilda regler i 12 kap. 1 § sekretesslagen. Erhåller domstol i sin rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet från domstol eller annan myndighet uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos domstolen.

I 9 kap. 17 § sekretesslagen finns regler till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden under förundersökning i brottmål. Sekretesskyddet enligt denna bestämmelse upphör dock när åtal väcks.

Regler om vilka uppgifter en brottmålsdom skall innehålla finns i 30 kap. 5 § rättegångsbalken. Vidare har Domstolverket utfärdat föreskrifter om avfattningen av brottsmålsdomar (DVFS 1993:21, B 86; ändr. DVFS 1997:5, B 864). Enligt dessa föreskrifter skall den tilltalades adress anges i domen. Är den skyddad av sekretess skall i stället anges "Skyddad adress".

Karolina M har själv lämnat uppgift om sin adress till domstolen. Någon överföring av sekretessen enligt 12 kap. 1 § sekretesslagen kan sålunda inte ha förekommit. Någon annan sekretessbestämmelse har inte heller gällt för uppgiften. Hovrätten har således inte brutit mot någon bestämmelse i sekretesslagen. Inte heller har Domstolsverkets föreskrifter om utelämnande av adress som omfattas av sekretess varit tillämpliga.

Frågan om hovrätten skulle ange Karolina M:s adress har således varit en lämplighetsfråga. När det gäller bedömningsfrågor måste det enligt skadeståndsrättslig praxis till mycket påtagliga felbedömningar innan det kan hävdas att någon skadeståndsgrundande vårdslöshet föreligger (jfr prop. 1972:5 s. 518 samt Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen s. 64 ff.).

Hovrätten har i sitt yttrande redogjort för de överväganden som gjorts. Enligt min mening kan hovrättens bedömning inte anses innefatta en sådan felbedömning att skadeståndsskyldighet har uppkommit för staten. Karolina M:s ansökan om skadestånd skall därför avslås.