JK 6927-16-22

Bakgrund

MZ var anhållen och häktad under tiden den 12 maj – 17 december 2015 på grund av misstanke om viss brottslighet. Genom Lunds tingsrätts dom den 30 december 2015, mål nr B 2379-15, frikändes han från den häktnings­grundande brottslig­heten, men dömdes för annan brottslighet till fängelse två månader. I domskälen angavs bl.a. följande när det gäller påföljd.

Straffvärdet för den samlade brottsligheten är fängelse 2 månader. På grund av brottens art när det gäller hot mot tjänsteman och återfallet i liknande brottslighet ska påföljden bestämmas till fängelse.

MZ har i målet varit häktad som misstänkt för […]. Beslutet om häktning har inte omfattat de brott han nu döms för. Den tid MZ varit häktad ska därför inte avräknas vid straffavtjänandet.

I avräkningsunderlaget som bifogades domen fanns antecknat att MZ hade varit frihetsberövad under tiden 2015-05-12 ­– 2015-12-17 såsom anhållen eller häktad på sätt som avses i 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (strafftidslagen).

Efter att domen hade vunnit laga kraft gjorde frivården Helsingborg en verkställbarhetskontroll och bedömde att MZ hade tid kvar att avtjäna på det fängelsestraff som hade dömts ut. Placeringsenheten vid Kriminalvårdens huvudkontor beslutade därefter att MZ skulle inställa sig vid anstalten Östragård.

MZ inställde sig den 10 augusti 2016 vid anstalten Tygelsjö. Kriminal­vården transporterade honom fredagen den 12 augusti 2016 till anstalten Östragård, där även hans klientakt fanns förvarad.

Måndagen den 15 augusti 2016 fattades ett strafftidsbeslut på anstalten Östra­gård. I samband med detta uppmärksammades de oklarheter som fanns i tingsrättens dom. Anstalten kontaktade Kriminalvårdens huvudkontor. Det konstaterades då att MZ hade avtjänat hela det utdömda fängelsestraffet genom frihetsberövandet som hade föregått domen. Han försattes på fri fot samma dag.

Handläggningen hos Justitiekanslern, ärendet i personalansvarsnämnden och misstanke om tjänstefel

MZ ansökte hos Justitiekanslern om ersättning enligt frihetsberövandelagen (1998:714) dels för frihetsberövandet som föregick domen, dels för frihets­berövandet den 10 ­– 15 augusti 2016.

Justitiekanslern beslutade den 17 november 2016 (dnr 2590-16-40) att tiller­känna MZ ersättning för lidande med 8 000 kr för frihets­berövandet den 10 – 15 augusti 2016. Justitie­kanslern konstaterade att det stod klart att Kriminal­vårdens verkställighetskontroll och beslut att kalla in MZ för verkställighet var klart felaktiga och att det därmed fanns skäl att tillerkänna MZ ersättning enligt 5 § frihetsberövandelagen.

Justitiekanslern beslutade även att inleda detta tillsynsärende för att utreda de omständig­heter som ledde fram till att MZ frihetsberövades felaktigt. Justitiekanslern begärde in yttranden från Kriminalvården och Lunds tingsrätt.

Kriminal­vården beslutade därefter att anmäla ärendet till myndighetens personalansvars­nämnd. Den 7 december 2016 beslutade personalansvars­nämnden att anmäla händelsen till åtal enligt 22 § lagen (1994:2609) om offentlig anställning.

Den 10 januari 2017 beslutade en åklagare vid Åklagarkammaren i Helsing­borg att inte inleda förundersökning angående misstänkt tjänstefel. Enligt motiveringen var brottet att anse som ringa, bl.a. med hänsyn till att det i tingsrättsdomen fanns en skrivning om att den tid som MZ hade varit häktad inte skulle avräknas vid straffavtjänandet. Åklagaren konstaterade att uttalan­­­­det i och för sig inte överensstämde med gällande rätt, men att det var förståeligt att den ansvarige kriminalvårdsinspektören inte hade ifrågasatt uppgiften.

Kriminalvårdens personalansvarsnämnd beslutade den 5 april 2017 att skriva av ärendet från vidare handläggning med hänsyn till Åklagarmyndig­hetens prövning.

Kriminalvårdens och Lunds tingsrätts yttranden

Kriminalvården har i yttrande hit angett att det var Kriminalvårdens ansvar att göra verkställighetskontrollen, att denna var felaktig och att Kriminal­vården därmed brustit i sina åtaganden. Enligt Kriminalvården bidrog dock motsägelserna i tingsrättens dom till att kontrollen blev felaktig. Det hade även viss betydelse att MZ inställde sig vid en annan anstalt än den han hade hänvisats till, vilket försvårade möjligheterna att kontrollera uppgifter­na om avräkning vid inskriv­ning­en. Kriminalvården har slutligen upplyst om att verkställighetskontroll­en sedan den 16 mars 2016 har centraliserats. Den utförs numera av huvud­kontorets placeringssektion.

Lunds tingsrätt har i yttrande hit angett att det avräkningsunderlag som bifogades brottmålsdomen var korrekt, men att felaktiga uppgifter i fråga om rätten till avräkning förekom i domskälen. Tingsrätten har beklagat det inträffade och uttryckt förståelse för att formuleringen i domskälen bidrog till den felaktiga verkställighets­kontrollen. Tingsrätten har även upplyst om att samtliga domare vid tings­rätten – och särskilt med den rådman som dömde i målet – har uppmärk­sammats på det olämpliga i att uttala sig i verkställighetsfrågor domskälsvis.

Författningsbestämmelser m.m.

I 19 a § strafftidslagen finns bestämmelser om s.k. obligatorisk avräkning för den som har dömts till fängelse på viss tid. Enligt bestämmelsen har den, som på grund av misstanke om brott som prövats genom dom i målet varit frihetsberövad som anhållen eller häktad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, rätt att avräkna denna tid när fängelsestraffets tid bestäms. 

Av 20 § strafftidslagen framgår att det ankommer på Kriminalvården att fatta beslut om s.k. obligatorisk avräkning, vilket sker genom ett s.k. straff­tidsbeslut.

Enligt 16 § första stycket förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol ska domstolen i en särskild handling som fogas till domen anteckna den tid som en person varit frihetsberövad på bl.a. ett sådant sätt som avses i 19 a § strafftidslagen (avräkningsunderlag). Av 15 a § förord­ning (1996:381) med tingsrättsinstruktion framgår att avräknings­underlaget ska upprättas av rättens ordförande.

I 33 kap. 6 § brottsbalken finns bestämmelser om s.k. fakultativ avräkning. Enligt den bestämmelsen får rätten när den dömer någon till fängelse på viss tid förklara att fängelsestraffet ska anses helt verkställt. En förutsättning för ett sådant förordnande är att den utdömda påföljden inte överstiger det frihets­­­berövande som den dömde kan tillgodoräkna sig enligt 19 a § straff­tidslagen mer är med en ringa tid.

I kommentaren till 33 kap. 6 § brottsbalken sägs följande. Bestämmelsen är ett uttryck för att domstolen vid avgörande av målet bör beakta intresset av att helt korta strafftider som framstår som mer eller mindre betydelselösa i förhållande till det samlade frihetsberövandet inte ska behöva befordras till verkställighet. Det är angeläget att domstolen uppmärksammar denna proble­matik och i möjlig mån undviker att verkställighetsåtgärder av detta slag behöver tillgripas. (Fitger m.fl., Rättegångsbalken [8 maj 2017, Zeteo], kommentaren till 33 kap. 6 §.)

Enligt 9 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:3) om doms befordran till verkställighet samt strafftidsberäkning börjar en person som dömts till fängelse att avtjäna fängelsestraffet genom att han eller hon skrivs in i anstalt eller häkte. Det framgår att den dömdes verk­ställig­hets­handlingar ska kontrolleras innan inskrivning sker. För det fall ett före­läggande om inställelse har utfärdats kan dock kontrollen normalt begränsas till att avse uppgifterna i föreläggan­­­­­­det.

Det följer av 20 § strafftidslagen att Kriminalvården ska meddela ett straff­tidsbeslut så snart det kan ske sedan verkställigheten påbörjats. Enligt Kriminalvårdens allmänna råd ska dels eventuella kompletteringar inhämtas omedelbart, dels ett strafftids­beslutet meddelas omedelbart när underlaget är fullständigt. Det framgår vidare att strafftidsbeslutet endast undantagsvis bör utfärdas senare än på andra vardagen efter verkställighetens början.