JK 7949-13-42

Bakgrund

Sedan Skatteverket genomfört en revision av Queentab i Segeltorp AB (bolaget) beslutade verket i ett omprövningsbeslut den 19 december 2012 att bolaget skulle betala viss ytterligare skatt. Skatteverket överlämnade skattefordringen till Kronofogdemyndigheten för indrivning varefter myndigheten påbörjade en tillgångsundersökning.

I mars 2013 kontaktade bolaget, genom sin företrädare PH, Kronofogdemyndigheten för att diskutera bl.a. möjligheten till en avbetalningsplan. I mitten av april 2013 återkom PH till Kronofogdemyndigheten. Vid ett möte med kronoinspektören AG förklarade han att förvaltningsrätten hade avslagit bolagets överklagande av Skatteverkets beslut och att bolaget önskade få till stånd en avbetalningsplan. AG lämnade information om förutsättningarna för en avbetalningsplan och upplyste PH om att de exekutiva åtgärderna skulle fortsätta tills något annat beslut fattades.

Den 24 april 2013 gav bolaget in underlag till Kronofogdemyndigheten för ekonomisk bedömning av om förutsättningar för en avbetalningsplan förelåg.

Bolagets ansökan om uppskov och avbetalningsplan uppfyllde enligt Kronofogdemyndighetens bedömning kraven för en avbetalningsplan och överlämnades till Skatteverket den 14 maj 2013. Bolaget hade då redan den

3 maj 2013 gjort en delbetalning om 185 000 kr till Kronofogdemyndigheten. Den 20 maj 2013 meddelade Skatteverket Kronofogdemyndigheten att bolagets ansökan avslagits. Bolaget underrättades såväl skriftligen som muntligen om detta samma dag. Den 24 maj 2013 kontaktade bolagets revisor Kronofogdemyndigheten och lät meddela att hela skulden skulle komma att betalas den 3 juni 2013.

Den 3 juni 2013 hade bolagets revisor och kronoinspektören AG förnyad kontakt per telefon. Den 5 juni 2013 översände bolaget till Kronofogdemyndigheten tre fax med kvitton på genomförda betalningar. Vid en telefonkontakt samma dag bekräftade AG att de exekutiva åtgärderna mot bolaget nu skulle avbrytas, eftersom skulden i sin helhet var betald. Revisorn efterfrågade samtidigt ett skuldfrihetsintyg, men informerades om att ett sådant intyg kunde utfärdas först när samtliga betalningar var bokförda.

Den 25 juni 2013 kontaktade bolaget återigen Konofogdemyndigheten för att få ett skuldfrihetsintyg. Eftersom samtliga bolagets betalningar fortfarande inte hade bokförts av Kronofogdemyndigheten kunde dock inte något sådant intyg utfärdas. Påföljande dag sammanställde dock AG ett intyg som skickades till bolaget. Av intyget framgick att bolaget per den 4 juni 2013 hade reglerat alla aktuella skulder och att det per den dagen inte längre fanns några skulder registrerade hos Kronofogdemyndigheten.

AG skickade den 10 juli 2013 e-postmeddelande till Kronofogdemyndighetens enhet för medelshantering för att ta reda på varför bolagets betalning den 3 maj 2013 inte ännu hade bokförts. Den 19 augusti 2013 svarade Kronofogdemyndigheten att betalningen låg i Medea (Kronofogdemyndighetens IT-system för hantering av medel) och inte kunde bokföras p.g.a. transaktioner med senare datum. Betalningen bokfördes slutligen hos Kronofogdemyndigheten den 24 september 2013.

Anspråket

Bolaget har i en skrivelse till Kronofogdemyndigheten den 19 september 2013 begärt skadestånd av staten med ett opreciserat belopp för det lidande bolaget orsakats på grund av myndighetens felaktiga behandling av uppgifter i sitt register. Anspråket har överlämnats hit av Kronofogdemyndigheten. Bolaget har därefter begärt skadestånd även för ekonomisk skada med en miljon kronor motsvarande utebliven vinst för ett år.

Till stöd för sitt anspråk har bolaget angett i huvudsak följande. Skatteverket har begärt indrivning och Kronofogdemyndigheten har vidtagit exekutiva åtgärder trots att något domstolsbeslut inte har meddelats. Detta är särskilt anmärkningsvärt då kronoinspektören AG först har gett bolaget beskedet att det förmodligen inte skulle vara något problem att få till stånd en avbetalningsplan. Det stämmer visserligen att bolaget informerades om att det är Skatteverket som beslutar i saken. Av oklara skäl har emellertid Kronofogdemyndigheten senare ändrat inställning i frågan och i utlåtande till Skatteverket inte rekommenderat ett godkännande av avbetalningsplanen.

– Bolaget har, utan klagomål, haft uppdrag för olika statliga institutioner under de senaste 10-15 åren. Efter att bolaget har fått en betalningsanmärkning och Kronofogdemyndigheten vidtagit indrivningsåtgärder har flera av uppdragsavtalen sagts upp utan motivering. Efter tio års samarbete med Kungliga tekniska högskolan har högskolan i september 2013 sagt upp avtalet med bolaget. Bolagets intäkter enligt avtalet har uppgått till 327 000 kr per månad. Bolaget har vidare haft uppdrag åt Kungliga slottet under elva år. Slottet har varit mycket nöjt med utfört arbete, men har i mars 2014 sagt upp avtalet utan motivering. Bolagets intäkter enligt avtalet har uppgått till 140 290 kr per månad. Trots möjlighet till förlängning av avtalen var det enligt uppdragsgivarna omöjligt med en förlängning p.g.a. bolagets betalningsanmärkning. – En förutsättning för att ett bolag ska kunna delta och lämna offert vid offentlig upphandling är att det är skötsamt, har en mycket god ekonomisk ställning och inte har några registrerade betalningsanmärkningar. På grund av bolagets betalningsanmärkning är det inte förrän om flera år möjligt för bolaget att offerera nya kommande upphandlingar. På grund av Kronofogdemyndighetens handläggning av ärendet är bolaget nu tvunget att söka kunder utanför stat och kommun. – Bolaget har betalat hela sin skuld den 4 juni 2013, men Kronofogdemyndigheten har bokfört betalningen först långt senare. Trots att bolaget har betalat skulden har Kronofogdemyndigheten fortsatt att ta i anspråk medel på bolagets skattekonto.

– Bolaget har vidare begärt att bolagets betalningsanmärkning ska tas bort.

Bolaget har i en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO) den 13 september 2013 framfört klagomål mot Kronofogdemyndighetens hantering av bl.a. bolagets betalning den 3 maj 2013 (JO:s dnr 5066-2013). Efter samråd har JO den 4 februari 2014 överlämnat bolagets klago­mål till Justitiekanslern för samordnad handläggning med skadeståndsanspråket.

Utredningen

Kronofogdemyndigheten har, med anledning av bolagets anmälan till JO, lämnat upplysningar om myndighetens handläggning av ärendet. Kronofogdemyndigheten har i sitt yttrande till JO anfört i huvudsak följande.

KFM:s inställning till klagomålen KFM får anföra följande synpunkter över de klagomål som riktats mot myndigheten och dess personal. KFM besvarar inledningsvis de konkreta frågor som bolaget ställt i sin anmälan. Kan en myndighet (SKV) med hjälp av antaganden (de saknar skriftliga bevis) bestämma sig för ett beslut som innebär att belasta ett företag med ett oerhört stort belopp? Denna fråga bör riktas till SKV och KFM bemöter därför inte frågan. Kan en myndighet (KFM) utföra en indrivning utan ett domstolsbeslut? I 1 kap. 6 § utsökningsbalken (UB) anges definitionen på allmänt respektive enskilt mål. Som allmänt mål räknas mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och andra medel som staten har rätt till och som får utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare föreskriver, annan liknande fordran som staten eller kommun har rätt till. I annan lag kan föreskrivas att även mål om uttagande av någon annan fordran är allmänt mål. Det grundläggande för allmänna mål är således att de får utsökas utan föregående dom, dvs. myndigheters beslut är direkt verkställbara. En sådan typ av fordran som utgör allmänt mål – är som framgår av definitionen – skatter. I 3 kap. UB anges de exekutionstitlar som kan läggas till grund för verkställighet. Bland dessa återfinns förvaltningsmyndighets beslut som får verkställas, se 3 kap. 1 § 6 p. och 20 § UB. Regler om indrivning av obetald skatt återfinns i 70 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244). Ett underskott på skattekontot får således drivas in utan något beslut av domstol. Kan man äventyra ett helt företags existens (35-40 anställda) genom hänsynslös indrivning och lamslå hela företaget trots att företaget ville göra rätt för sig och betala skulden genom avbetalningsplan även om de anser att beslutet från SKV är felaktigt? KFM uppfattar frågan som en fråga om rätten att få betala skulden genom avbetalningsplan. Reglerna om uppskov med betalning återfinns i 7 § lag (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen). Där framgår att uppskov kan medges under följande förutsättningar: ”Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen 1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna, 2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden, eller 3. i avvaktan på att frågan om anstånd med betalningen prövats av behörig myndighet. Uppskov enligt första stycket får beviljas endast om SKV, efter utredning enligt 3 § lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter, inte har något att invända mot det eller om verkets inställning uppenbarligen saknar betydelse. Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).” Det är således inte en ovillkorlig rätt för gäldenären att få avbetala sin skuld. Först måste något av de tre villkoren i första stycket av bestämmelsen vara uppfyllt. Dessutom ska SKV inte ha någon invändning mot att uppskov medges eller så ska SKV:s inställning uppenbart sakna betydelse. Kravet på uppenbart sakna betydelse innebär ett mycket högt ställt krav för att bortse från SKV:s inställning. Som framgår av verkställighetens yttrande fann tjänstemannen vid KFM att det fanns förutsättningar för att bevilja uppskov förenad med avbetalningsplan, men att SKV motsatte sig detta då SKV avsåg att vidta åtgärder. KFM har då inte möjlighet att bevilja uppskov förenat med avbetalningsplan och det får antas att det inte var uppenbart för tjänstemannen att KFM kunde bortse från SKV:s uppfattning. Förutsättningarna för att bevilja avbetalningsplan saknades således. Det antecknas att ett beslut att inte medge uppskov förenad med avbetalningsplan inte kan överklagas, se 20 § indrivningslagen. Är det inte ett oansvarigt beteende från en myndighet att inte bokföra ett belopp på fyra månader och genom sitt handlande orsaka minus på skattekontot och därmed nya olägenheter för klienten? Huvudregeln är att medel ska betalas till borgenären, i det här fallet SKV, skyndsamt och kan inte utbetalning ske inom 14 dagar ska medlen göras räntebärande. I det aktuella fallet har bokföringen av inbetalda medel dröjt oacceptabelt lång tid; ca 4 månader. Som framgår av yttrandet från enhetschefen för medelshanteringen har tidsutdräkten berott på byte av bokföringssystem och med detta tillhörande problem. Det är en förklaring, men inte en ursäktlig förklaring. Myndigheten beklagar den långsamma handläggningen som varit och de problem som den fördröjda handläggningen orsakat bolaget. Bolagets kritik mot att KFM vidtog indrivningsåtgärder Efter det att frågan om avbetalningsplan föll, genomförde KFM utmätning av bankkonton och en fordran mot en av bolagets uppdragsgivare. I och med att avbetalningsplan inte kunde medges har det ålegat KFM att söka tillgångar till betalning av skulden. KFM ska då söka tillgångar som kan – med minsta skada, kostnad och besvär för gäldenären – betala skulden. Detta innebär att KFM normalt sett söker efter pengar, banktillgodohavanden, fordringar och andra tillgångar som enkelt kan göras likvida innan annan egendom söks, se 4 kap. 3§ UB. I detta arbete att söka tillgångar har KFM rätt att fråga tredje man om gäldenären har en fordran mot eller annat mellanhavande med denne som behövs för att avgöra om gäldenären har utmätningsbar egendom. Tredje man är skyldig att lämna KFM begärda uppgifter, se 4 kap. 15§ UB. KFM:s huvudkontor kan inte se att de exekutiva åtgärderna har varit felaktiga; tvärtom har det ålegat tjänstemannen att vidta åtgärder när skulden inte var betald. Som framgår av yttrandet av enhetschefen för medelshanteringen skedde en nedsättning av skulden den 26 juni 2013 på grund av överskott på skattekontot och att denna nedsättning inte hade behövts eftersom skulden då var fullbetald. Nedsättningen skedde dock på grund av att skulden inte var slutreglerad i databasen och nedsättning sker då med automatik. Som framgår av yttrandet kan det antas att nedsättningsbeloppet skulle ha betalats ut till bolaget i stället. KFM beklagar att beloppet togs i anspråk och det beror på den långsamma handläggningen med bokföring av inbetalda medel.

KFM:s inställning till klagomålen

KFM får anföra följande synpunkter över de klagomål som riktats mot myndigheten och dess personal. KFM besvarar inledningsvis de konkreta frågor som bolaget ställt i sin anmälan.

Kan en myndighet (SKV) med hjälp av antaganden (de saknar skriftliga bevis) bestämma sig för ett beslut som innebär att belasta ett företag med ett oerhört stort belopp?

Kan en myndighet (SKV) med hjälp av antaganden (de saknar skriftliga bevis) bestämma sig för ett beslut som innebär att belasta ett företag med ett oerhört stort belopp?

Denna fråga bör riktas till SKV och KFM bemöter därför inte frågan.

Kan en myndighet (KFM) utföra en indrivning utan ett domstolsbeslut?

Kan en myndighet (KFM) utföra en indrivning utan ett domstolsbeslut?

I 1 kap. 6 § utsökningsbalken (UB) anges definitionen på allmänt respektive enskilt mål. Som allmänt mål räknas mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och andra medel som staten har rätt till och som får utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare föreskriver, annan liknande fordran som staten eller kommun har rätt till. I annan lag kan föreskrivas att även mål om uttagande av någon annan fordran är allmänt mål. Det grundläggande för allmänna mål är således att de får utsökas utan föregående dom, dvs. myndigheters beslut är direkt verkställbara. En sådan typ av fordran som utgör allmänt mål – är som framgår av definitionen – skatter.

I 3 kap. UB anges de exekutionstitlar som kan läggas till grund för verkställighet. Bland dessa återfinns förvaltningsmyndighets beslut som får verkställas, se 3 kap. 1 § 6 p. och 20 § UB. Regler om indrivning av obetald skatt återfinns i 70 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244). Ett underskott på skattekontot får således drivas in utan något beslut av domstol.

Kan man äventyra ett helt företags existens (35-40 anställda) genom hänsynslös indrivning och lamslå hela företaget trots att företaget ville göra rätt för sig och betala skulden genom avbetalningsplan även om de anser att beslutet från SKV är felaktigt?

Kan man äventyra ett helt företags existens (35-40 anställda) genom hänsynslös indrivning och lamslå hela företaget trots att företaget ville göra rätt för sig och betala skulden genom avbetalningsplan även om de anser att beslutet från SKV är felaktigt?

KFM uppfattar frågan som en fråga om rätten att få betala skulden genom avbetalningsplan.

Reglerna om uppskov med betalning återfinns i 7 § lag (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen). Där framgår att uppskov kan medges under följande förutsättningar:

”Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen

1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,

2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden, eller

3. i avvaktan på att frågan om anstånd med betalningen prövats av behörig myndighet.

Uppskov enligt första stycket får beviljas endast om SKV, efter utredning enligt 3 § lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter, inte har något att invända mot det eller om verkets inställning uppenbarligen saknar betydelse.

Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).”

Det är således inte en ovillkorlig rätt för gäldenären att få avbetala sin skuld. Först måste något av de tre villkoren i första stycket av bestämmelsen vara uppfyllt. Dessutom ska SKV inte ha någon invändning mot att uppskov medges eller så ska SKV:s inställning uppenbart sakna betydelse. Kravet på uppenbart sakna betydelse innebär ett mycket högt ställt krav för att bortse från SKV:s inställning. Som framgår av verkställighetens yttrande fann tjänstemannen vid KFM att det fanns förutsättningar för att bevilja uppskov förenad med avbetalningsplan, men att SKV motsatte sig detta då SKV avsåg att vidta åtgärder. KFM har då inte möjlighet att bevilja uppskov förenat med avbetalningsplan och det får antas att det inte var uppenbart för tjänstemannen att KFM kunde bortse från SKV:s uppfattning. Förutsättningarna för att bevilja avbetalningsplan saknades således.

Det antecknas att ett beslut att inte medge uppskov förenad med avbetalningsplan inte kan överklagas, se 20 § indrivningslagen.

Är det inte ett oansvarigt beteende från en myndighet att inte bokföra ett belopp på fyra månader och genom sitt handlande orsaka minus på skattekontot och därmed nya olägenheter för klienten?

Är det inte ett oansvarigt beteende från en myndighet att inte bokföra ett belopp på fyra månader och genom sitt handlande orsaka minus på skattekontot och därmed nya olägenheter för klienten?

Huvudregeln är att medel ska betalas till borgenären, i det här fallet SKV, skyndsamt och kan inte utbetalning ske inom 14 dagar ska medlen göras räntebärande. I det aktuella fallet har bokföringen av inbetalda medel dröjt oacceptabelt lång tid; ca 4 månader. Som framgår av yttrandet från enhetschefen för medelshanteringen har tidsutdräkten berott på byte av bokföringssystem och med detta tillhörande problem. Det är en förklaring, men inte en ursäktlig förklaring. Myndigheten beklagar den långsamma handläggningen som varit och de problem som den fördröjda handläggningen orsakat bolaget.

Bolagets kritik mot att KFM vidtog indrivningsåtgärder

Efter det att frågan om avbetalningsplan föll, genomförde KFM utmätning av bankkonton och en fordran mot en av bolagets uppdragsgivare. I och med att avbetalningsplan inte kunde medges har det ålegat KFM att söka tillgångar till betalning av skulden. KFM ska då söka tillgångar som kan – med minsta skada, kostnad och besvär för gäldenären – betala skulden. Detta innebär att KFM normalt sett söker efter pengar, banktillgodohavanden, fordringar och andra tillgångar som enkelt kan göras likvida innan annan egendom söks, se 4 kap. 3§ UB. I detta arbete att söka tillgångar har KFM rätt att fråga tredje man om gäldenären har en fordran mot eller annat mellanhavande med denne som behövs för att avgöra om gäldenären har utmätningsbar egendom. Tredje man är skyldig att lämna KFM begärda uppgifter, se 4 kap. 15§ UB. KFM:s huvudkontor kan inte se att de exekutiva åtgärderna har varit felaktiga; tvärtom har det ålegat tjänstemannen att vidta åtgärder när skulden inte var betald.

Som framgår av yttrandet av enhetschefen för medelshanteringen skedde en nedsättning av skulden den 26 juni 2013 på grund av överskott på skattekontot och att denna nedsättning inte hade behövts eftersom skulden då var fullbetald. Nedsättningen skedde dock på grund av att skulden inte var slutreglerad i databasen och nedsättning sker då med automatik. Som framgår av yttrandet kan det antas att nedsättningsbeloppet skulle ha betalats ut till bolaget i stället. KFM beklagar att beloppet togs i anspråk och det beror på den långsamma handläggningen med bokföring av inbetalda medel.

Kronofogdemyndigheten har vidare yttrat sig över bolagets ursprungliga anspråk på ersättning för kränkning. Myndigheten har avstyrkt bifall till ersättningsanspråket.

Bolaget har inkommit med synpunkter på Kronofogdemyndighetens yttrande och har i samband därmed, som nämnts, framställt ett anspråk på ersättning för ren förmögenhetsskada med en miljon kronor.

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta person­skada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­summelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Kronofogdemyndighetens handläggning och beslut i verkställighetsmål utgör sådan verksamhet. Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. Ersättning för kränkning kan enligt skadeståndslagen emellertid inte utgå till en juridisk person.

Av 1 kap. 1 § skadeståndslagen framgår att bestämmelserna om skadestånd i den lagen ska tillämpas endast om inte annat är särskilt föreskrivet.

Vid behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet tillämpas delar av personuppgiftslagen (1998:204), PUL, bl.a lagens bestämmelser om skadestånd vid den behandling av personuppgifter som sker i databaserna (3 kap. 3 § lagen [2001:184] om behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, KFMdbL). Vid myndighetens behandling av uppgifter om juridiska personer, t.ex. ett aktiebolag, tillämpas däremot inte PUL (jfr 1 kap. 1 § andra stycket KFMdbL).

För en rätt till ersättning krävs förutom att det har förekommit ett skade­stånds­grundande fel eller en försummelse att detta kan anses ha vållat eller annorlunda uttryckt direkt orsakat skada för den enskilde. Det betyder att det ska finnas ett orsakssamband mellan den skadegörande handlingen och skadan. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer gäller att det ankommer på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning.

Relevanta bestämmelser i skatteförfarandelagen

Av 68 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) följer att beslut enligt den lagen gäller omedelbart. Det betyder att skattebeslut kan verkställas direkt och utan att frågan först har avgjorts av domstol.

Om ett skattebelopp eller avgiftsbelopp inte har betalats i rätt tid, ska, enligt huvudregeln i 70 kap. 1 § skatteförfarandelagen, fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning om det obetalda beloppet uppgår till

minst 10 000 kronor för en betalningsskyldig som ska lämna skattedeklaration eller är godkänd för F-skatt och den betalningsskyldige har uppmanats att betala beloppet. I förevarande fall har bolagets skatteskuld uppgått till betydligt högre belopp än så.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske (70 kap. 3 § skatteförfarandelagen).

Bedömningen i detta fall

Som framgår tillämpas inte PUL vid Kronofogdemyndighetens behandling av uppgifter om juridiska personer. PUL gäller endast uppgifter som kan hänföras till en fysisk person (se 3 och 5 §§ PUL). Bolaget har därför inte någon rätt till skadestånd enligt 48 § PUL.

Fråga uppkommer då om bolaget har rätt till skadestånd enligt bestämmelserna i skadeståndslagen.

Som framgår av redogörelsen beträffande den rättsliga regleringen gäller beslut om skatt omedelbart. Betalas inte skatten inom föreskriven tid ska fordran på skatt av i ärendet aktuellt slag överlämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Det var således korrekt av Kronofogdemyndigheten att vidta åtgärder för att driva in skatten från bolaget.   

Av utredningen i ärendet framgår att bolagets betalning med 185 000 kr den 3 maj 2013 kom att bokföras i utsöknings- och indrivningsdatabasen först nästan fem månader efter det att betalningen gjordes. Enligt 9 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring ska kontanta inbetalningar bokföras senast påföljande arbetsdag. Andra ekonomiska händelser ska bokföras så snart det kan ske. Det står klart att Kronofogdemyndighetens dröjsmål innefattar en sådan avvikelse från skyndsamhetskravet att staten har ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen gentemot bolaget för ren förmögenhetsskada. Ett bolag kan dock inte tillerkännas ersättning för kränkning enligt skadeståndslagen.   

Bolaget har gjort gällande att den försenade bokföringen av skattebetalningen har medfört att bolaget blivit föremål för en betalningsanmärkning som gjort att bolaget har gått miste om intäkter från avtal som har sagts upp av dess kunder.  

En betalningsanmärkning kan hänföras till uppgifter om bl.a. obetalda skatter, som kreditupplysningsföretaget inhämtar från Kronofogdemyndigheten. I detta fall hade bolaget en obetald skatteskuld som Skatteverket hade begärt indrivning av. Det har inte kommit fram något som visar att betalningsanmärkningen avseende bolaget har uppkommit av annat skäl än den då förekommande skatteskulden. Enligt den redogörelse för ärendets handläggning som Kronofogdemyndigheten har gett in framgår också att bolagets företrädare redan vid mötet den 17 april 2013 uppgav att han var bekymrad över den betalningsanmärkning som bolaget hade fått. Bolaget kan därmed inte anses ha visat att det finns något samband mellan betalningsanmärkningen och Kronofogdemyndighetens dröjsmål med att bokföra den av bolaget i juni 2013 gjorda betalningen.

Det sagda utesluter ändå inte att bolaget kan ha vållats ekonomisk skada till följd av Kronofogdemyndighetens dröjsmål med att registrera bolagets betalning. Det ska emellertid beaktas att bolaget, efter Skatteverkets revision, hade restförda skatter till ett relativt högt belopp och att det vid tidpunkten pågick en skatteprocess i förvaltningsdomstolarna. Mot den bakgrunden kan man inte utgå från att bolagets kunder underlät att förlänga de aktuella avtalen med anledning av den försenade registreringen av bolagets betalning. Bolaget har inte heller presenterat någon som helst utredning som ger stöd för slutsatsen att det var den försenade registreringen av betalningen som var orsaken till att avtalen inte förlängdes. Det kan tilläggas att det inte ingetts någon utredning som ger stöd för att bolaget har drabbats av någon förmögenhetsskada i den omfattning som görs gällande.

Bolagets anspråk på ersättning för ekonomisk skada kan därför inte bifallas. Vad bolaget har anfört om Kronofogdemyndighetens ställningstagande i frågan om möjligheten till en avbetalningsplan föranleder inte någon annan bedömning.

Tillsynsaspekter m.m.

Kronofogdemyndighetens dröjsmål har bl.a. fått till följd att medel på bolagets skattekonto har tagits i anspråk trots att det saknades förutsättningar för det. Även om detta inte grundar någon rätt till skadestånd för bolaget förtjänar Kronofogdemyndigheten kritik för hur bokföringen av bolagets betalning har hanterats.

Av Kronofogdemyndighetens yttrande framgår att dröjsmålet enligt myndigheten förklaras av problem i samband med myndighetens byte av bokföringssystem. Detta ger intryck av det skulle ha varit fråga om ett övergående problem. Det kan dock konstateras att Kronofogdemyndighetens handläggningstider vid registrering av betalningar tidigare har kritiserats, även om det inte har varit fråga om så långa handläggningstider som i detta ärende (se Justitiekanslerns beslut den 30 maj 2014, dnr 2314-14-42 samt JO:s beslut den 10 januari 2012, dnr 4408-2011 och den 15 mars 2012, dnr 3655-2011). Mot denna bakgrund finns det skäl att inskärpa vikten av att Kronofogdemyndighetens tekniska system kvalitetssäkras och att det finns rutiner som säkerställer att myndighetens bokföring av betalningar inte släpar efter. Justitiekanslern utgår från att Kronofogdemyndigheten, om det inte redan skett, vidtar de förebyggande åtgärder som krävs för att denna typ av problem inte ska kunna uppkomma.   

Bolagets klagomål mot Skatteverket föranleder inte något uttalande eller någon ytterligare åtgärd från Justitiekanslerns sida.

Justitiekanslern kan inte besluta att en betalningsanmärkning ska tas bort.