JK 937-11-80

Justitiekanslerns remissyttrande över promemorian Olovlig fotografering (Ds 2011:1)

Departementspromemorian Olovlig fotografering (Ds 2011:1)

(Justitiedepartementets dnr J2011/512/L5)

(Justitiedepartementets dnr J2011/512/L5)

Allmänna synpunkter

Allmänna synpunkter

Departementspromemorians förslag har sin utgångspunkt i Integritetsskyddskommitténs slutbetänkande (SOU 2008:3) Skyddet för den personliga integriteten. Jag delar kommitténs och promemorians bedömning att det finns behov av lagstiftning för att stärka skyddet för den enskildes integritet. Som utförligt beskrivits i betänkandet har bl.a. den digitala fototeknikens utbredning och en ökad tillgång till mobiltelefonkameror och Internet inneburit att spridningen av integritetskränkande bilder har underlättats och vuxit i omfattning. Att det förhåller sig så bekräftas av de anmälningar som Justitiekanslern får ta del av i sin egenskap av åklagare på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Jag ställer mig alltså i princip positiv till promemorians förslag om ett straffsanktionerat förbud mot olovlig fotografering. Den föreslagna bestämmelsens utformning är dock inte oproblematisk och behovet av en avvägning gentemot yttrandefrihetsintressena är påfallande. Jag redovisar i det följande några mera konkreta synpunkter på förslaget.  

Effekter av kriminaliseringen på det yttrandefrihetsrättsliga området

Effekter av kriminaliseringen på det yttrandefrihetsrättsliga området

I promemorian saknas en djupare analys av fotograferingsförbudets effekter på det yttrandefrihetsrättsliga området. Här bör inledningsvis anmärkas att det ur ett informations- och yttrandefrihetsperspektiv givetvis är problematiskt med ett förbud som riktar sig mot ett av de vanligaste sätten för anskaffning av information för publicering i olika medier. I promemorian diskuteras visserligen förhållandet till den grundlagsskyddade anskaffarfriheten och den föreslagna kriminaliseringen anses vara förenlig med anskaffarfriheten så länge kriminaliseringen tar sikte på sättet för anskaffandet. Jag vill emellertid, i likhet med vad JO anförde i sitt remissyttrande över Integritetsskyddskommitténs betänkande, erinra om att när själva informationsanskaffningen – fotograferingen – är just det som bestraffas ter det sig svårt att hävda att det är sättet för informationsanskaffandet och inte detta anskaffande i sig som är föremål för kriminaliseringen. I promemorian anförs att anskaffning av information genom olovlig fotografering bör kunna jämställas med anskaffning av information genom olovlig avlyssning. Här bör dock påpekas att det kriminaliserade området vid olovlig avlyssning t.ex. inte omfattar en intervju med dold mikrofon.

Även andra frågor synes olösta. Som Yttrandefrihetskommittén har anfört i sitt yttrande över departementspromemorian kan det t.ex. uppstå tveksamheter om den föreslagna straffbestämmelsen kan tillämpas eller om tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens exklusivitet utesluter en sådan tillämpning vid en direktsändning.

De gränsdragnings- och tillämpningsproblem som nu antytts innebär att det finns risk för att ett genomförande av det nu framlagda förslaget inte skulle komma till rätta med de problem som föranlett kriminaliseringen. Samtidigt bör lagförslagets inverkan på de grundlagsskyddade mediernas möjligheter att straffritt anskaffa uppgifter genom fotografering ytterligare belysas.

Straffbestämmelsens närmare utformning

Straffbestämmelsens närmare utformning

Den föreslagna straffbestämmelsen ska bl.a. omfatta den som, på ett sätt som är ägnat att kränka den enskildes personliga integritet, olovligen fotograferar eller annars med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme.

inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme

En utgångspunkt för kriminaliseringen i denna del har varit att den ska avse vissa klart avgränsade platser som tillhör den enskildes särskilt privata miljö eller som annars är avsedda för särskilt privata förhållanden. Straffbestämmelsen har därför, anförs det, fått en snäv och tydlig avgränsning. I författningskommentaren anges att med bostad avses en lokal eller annan plats där en person bor beständigt eller för en längre tid liksom en tillfällig bostad, t.ex. ett hotellrum, en båthytt eller ett tält. Det finns emellertid flera platser jämförbara med dem som räknas upp i promemorian. Integritetsskyddskommittén räknade i sitt betänkande t.ex. upp vistelse på ett sjukhus. Det kan därför ifrågasättas om gränsdragningen är så klar som bör krävas vid strafflagstiftning. I författningskommentaren anförs också som ett exempel på en situation som ska omfattas av straffbestämmelsen att någon fotograferar en person på en fest i en enskilds bostad.  Det kan ifrågasättas om inte samma skydd bör ges mot olovlig fotografering av någon på en privat fest som sker i en hyrd lokal. Med den i promemorian valda utformning av bestämmelsen krävs en mera utförlig kommentar med ytterligare exemplifieringar för att klarlägga lagstiftarens avsikt och för att försöka uppnå en likabehandling i rättstillämpningen.

Som bl.a. JO anförde i sitt remissyttrande över Integritetsskyddskommitténs betänkande kan det, mot bakgrund av det nyss sagda, ifrågasättas om inte de fall då integritetsskyddet ska gälla avgränsas bättre med ett rekvisit som anknyter till situation och omständigheter och inte till plats. Invändningen att en sådan modell skulle överlämna åt praxis att sätta gränserna för kriminaliseringen framstår inte som helt övertygande och den nu valda ordningen kommer istället att riskera att skapa osakliga skillnader mellan fall som måste anses lika straffvärda.  

Att straffbestämmelsen innehåller en försvarlighetsventil är bra men den kan bli svårtillämpad. Ytterligare överväganden bör ske också i den frågan under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

2008 års kameraövervakningsutredning har i sitt betänkande (SOU 2009:87) En ny kameraövervakningslag föreslagit att privat kameraövervakning över huvud taget inte ska omfattas av den nya kameraövervakningslagens reglering. Detta skulle innebära att det nuvarande kravet på upplysning om att kameraövervakning sker t.ex. i en privatbostad försvinner. Den föreslagna straffbestämmelsen om olovlig fotografering omfattar emellertid kameraövervakning som sker i privata bostäder. En fråga blir då om förekomsten av en upplysningsskylt om övervakningen är tillräcklig för att den besökande ska anses ha gett sitt samtycke till att bli filmad eller om en bostadsinnehavare i förhållande till varje besökare måste upplysa särskilt om kameraövervakningen för att undgå straffansvar. 

Frågan om en kriminalisering av spridningen av bilder som tagits i strid med fotograferingsförbudet

Frågan om en kriminalisering av spridningen av bilder som tagits i strid med fotograferingsförbudet

I sitt remissvar över integritetsskyddskommitténs slutbetänkande ställde Justitiekanslern sig tvekande till kommitténs förslag att spridningen av olovligt tagna bilder borde lämnas straffri. Regeringen har i promemorian kommit till samma slutsats som integritetsskyddskommittén i denna del. De argument som i promemorian har framförts mot en kriminalisering av spridningen av olovligt tagna bilder framstår enligt min uppfattning inte som övertygande. Jag utvecklar inte min uppfattning vidare här men vill framhålla att frågan om enskildas skydd mot sådan spridning inte kan anses färdigbehandlad utan att det, vilket också är promemorians slutsats, finns skäl att i annat sammanhang på ett mer generellt plan överväga möjligheterna att förstärka skyddet mot integritetskränkningar genom spridning av bilder. Det torde närmast bli aktuellt att ta upp frågan inom ramen för Yttrandefrihetskommitténs arbete (dir. 2008:42). I det fortsatta arbetet med promemorians lagstiftningsförslag bör vikten av samordning med den kommitténs överväganden beaktas.

Konkurrensfrågor

Konkurrensfrågor

Tillämpningsområdet för den föreslagna straffbestämmelsen om olovlig fotografering kan i viss utsträckning komma att sammanfalla med tillämpningsområdena för andra straffstadganden, t.ex. bestämmelserna om ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken) och sexuellt ofredande (6 kap. 10 § brottsbalken i den av sexualbrottsutredningen i SOU 2010:71 föreslagna lydelsen). Sexualbrottsutredningen anför (s. 382) att en kriminalisering av olovlig fotografering inte utesluter möjligheterna att döma även för sexuellt ofredande i brottskonkurrens om brottsrekvisiten är uppfyllda. I promemorian anges att bestämmelsen om ansvar för olovlig fotografering bör ges företräde framför bestämmelsen om ofredande. Några ytterligare överväganden i konkurrensfrågor finns inte i promemorian. Även konkurrensfrågorna bör utvecklas och klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.