JO dnr 368-2003

I en anmälan till JO klagade AA på Länsstyrelsens i Hallands län beslut och handläggning av ett ärende om förlängning av parkeringstillstånd för rörelsehindrad. AA uppgav bl.a. följande. Sedan hon överklagat ett beslut av Gatunämnden i Varbergs kommun att avslå hennes ansökan om förlängning av parkeringstillståndet hade handläggaren hos länsstyrelsen begärt in flera kompletterande medicinska intyg. Konsultläkaren hade dock inte ansett att det förelåg tillräckliga medicinska skäl för parkeringstillstånd. Den 9 januari 2003 beslutade länsstyrelsen, som ansåg att parkeringstillstånd alltjämt borde medges, att undanröja det överklagade beslutet och visade ärendet åter till gatunämnden för ny behandling. Länsstyrelsens beslut avslutades med följande mening: ”Med anledning av vad som kommit fram om Era medicinska förhållanden avser länsstyrelsen att pröva dessa i ett särskilt ärende avseende Ert körkort.”

Länsstyrelsens akt i ärendet om parkeringstillstånd lånades in.

Med anledning av innehållet i sista stycket i länsstyrelsens beslut den 9 januari 2003 anmodades styrelsen att yttra sig rörande tillämpligheten i ärendet av 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) . Länsstyrelsen, genom länsrådet BB, uttalade i remissvar den 26 maj 2003 följande.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 § sekretesslagen om sekretess myndigheter emellan gäller enligt andra stycket också i förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.

I ett beslut den 28 februari 1985 uttalade regeringen (Civildepartementet) följande i fråga om besvär från allmänna ombudet för körkortsfrågor över sociala funktionens vid samma länsstyrelse vägran att tillmötesgå hans begäran om upplysningar rörande en körkortsinnehavares nykterhetsförhållanden. ”Både den sociala funktionen och funktionen som allmänt ombud i körkortsmål är organisatoriskt sett knutna till en och samma enhet vid länsstyrelsen, den allmänna enheten. Närmast ansvarig för verksamheten inom enheten är chefen för allmänna enheten. Inte någon av enhetens funktioner är så fristående i förhållande till chefen

Reformeringen av länsstyrelserna i riktning mot en mera samordnad länsförvaltning (se prop. 1988/89:154 ) torde enligt kommentaren till sekretesslagen ( Sekretesslagen . En kommentar. Göran Regner, Marianne Eliason, Sigurd Heuman, Norstedts gula bibliotek 2001 sidan 1:8) ha lett till att 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen inte längre har samma aktualitet som tidigare på länsstyrelseområdet.

Länsstyrelsen i Hallands län är uppdelad på ett flertal organisatoriska enheter. Förvaltningsenhetens, rättsenhetens och körkortsenhetens arbetsuppgifter består av allmänt förvaltningsrättsligt arbete såsom tillståndsgivning, prövning av överklaganden och tillsynsärenden. Överklagande i fråga om parkeringstillstånd handläggs på förvaltningsenheten medan beslut fattas hos rättsenheten. Omprövning av körkort handläggs på körkortsenheten medan beslut fattas hos rättsenheten.

I det nu aktuella ärendet har länsstyrelsen undanröjt kommunens beslut att avslå en ansökan om parkeringstillstånd för en person som enligt utredningen har yrselattacker, balanssvårigheter m.m. Enligt 3 kap. 1 § Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200) utgör överraskande anfall av balansrubbning eller yrsel som innebär en trafiksäkerhetsrisk, hinder för innehav av körkort. Vid förekomst av vissa sjukdomar på balanssinnet skall enligt 4 § omprövning ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. Om det finns anledning att anta, att en körkortshavare inte uppfyller de förutsättningar som gäller för att inneha körkort, skall länsstyrelsen enligt 5 kap. 2 § första stycket körkortsförordningen skyndsamt utreda dennes lämplighet.

Den aktuella personen innehar enligt vägtrafikregistret körkort utan särskilt villkor enligt 3 kap. 10 § körkortslagen (1998:488) . Av sistnämnda bestämmelse framgår att särskilda villkor får föreskrivas efter det att körkortet har utfärdats om villkoren är nödvändiga från trafiksäkerhetssynpunkt.

I det här fallet har länsstyrelsen ansett att trafiksäkerhetsskäl kräver en prövning huruvida de aktuella yrselattackerna och balanssvårigheterna – oberoende av sekretessfrågan – utgör hinder för körkortsinnehav eller om körkortet bör förenas med särskilt villkor om uppföljande läkarintyg.

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen inte hindrar utnyttjande av de aktuella uppgifterna på det sätt som skett.

AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

I ett beslut den 8 november 2005 anförde JO Berggren följande.

Enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen gäller inom socialtjänsten sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men. Av tredje stycket framgår att med socialtjänst jämställs ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade.

Gäller sekretess enligt sekretesslagen för uppgift som förekommer hos viss myndighet, får uppgiften enligt 1 kap. 3 § första stycket samma lag inte röjas för annan myndighet i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Vad som sägs om myndighet gäller enligt andra stycket också mellan olika verksamhetsgrenar inom samma

myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. De angivna sekretessgränserna inom myndigheterna syftar till att förhindra att uppgifter om den enskilde, utan lagstöd, sprids inom myndigheten för andra ändamål än det för vilket myndigheten har fått uppgifterna.

I vart fall när det gäller de medicinska uppgifterna i ärendet om parkeringstillstånd har gällt sekretess hos den enhet som inom länsstyrelsen har handlagt ärendet. Frågan är om länsstyrelsens beslut i ärendet den 9 januari 2003 att pröva AA:s medicinska förhållanden i ett särskilt ärende avseende hennes körkort inneburit att de sekretessbelagda uppgifterna överförts mellan självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheten.

Jag konstaterar att lagstiftningens förarbeten, litteraturuttalanden och praxis inte ger något entydigt besked om lagens tolkning i det nu aktuella hänseendet. Frågan har också utretts av Offentlighets- och sekretesskommittén ( SOU 2003:99 , se särskilt s. 252–260). Det synes dock stå klart att enbart en uppdelning på organisatoriska enheter inom en myndighet inte är tillräckligt för att sekretess skall gälla mellan enheterna. Det krävs också att de har separata beslutsfunktioner.

Länsstyrelsens uppfattning är att sekretesslagen inte har hindrat utnyttjandet av de aktuella uppgifterna för omprövning av AA:s körkortsinnehav. Länsstyrelsen har allmänt hänvisat till ett regeringsuttalande, reformeringen av länsstyrelserna i riktning mot en mera samordnad länsförvaltning, länsstyrelsens organisation och trafiksäkerhetsskäl.

Av remissvaret framgår bl.a. att överklaganden i fråga om parkeringstillstånd handläggs på länsstyrelsens förvaltningsenhet medan körkortsärenden handläggs på körkortsenheten. Besluten i båda ärendetyperna fattas hos rättsenheten. Främst på grund härav kan det enligt min mening inte göras gällande att länsstyrelsen handlagt ärendet i strid med sekretesslagens regler om sekretess mellan och inom myndigheter. Det här remitterade ärendet föranleder därför inte något ytterligare uttalande eller någon annan åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.