Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar inom inrikesdepartementets verksamhetsområde till regional utveckling jämte motioner
Inrikesutskottets betänkande nr 7 år 1971 InU 1971: 7
Nr 7
Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar inom inrikesdepartementets verksamhetsområde till regional utveckling jämte motioner.
Propositionen
Kungl. M aj:t har i propositionen 1971: 1, bilaga 13, under punkterna C 1-C 5 och V: 10 föreslagit riksdagen att för budgetåret 1971/72 dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa till 1. Lokaliseringsbidrag ett reservationsanslag av 65 000 000 kr., 2. Stöd till lokaliseringsutbildning ett förslagsanslag av 50 000 000 kr., 3. Infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital ett förslagsanslag av 1 000 kr., 4. Sysselsättningsstöd ett förslagsanslag av 10 000 000 kr., 5. Särskilda stödåtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av 5 000 000 kr. dels på kapitalbudgeten under fonden fö r låneunderstöd anvisa till Lokaliseringslån ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.
Motioner
1971: 38 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller att en särskild inlandsberedning snarast tillsätts för att samordna genomförda, pågående och planerade utredningar och för att föreslå konkreta åtgärder som snabbt kan insättas för att främja utvecklingen inom det s. k. inre stödområdet, 1971: 83 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om flyttningsstöd samt att ökad information härom ges i enlighet med vad i motionen anförts, 1971: 160 av herr Stridsman m .fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om utredning angående möjligheterna att, fö r motverkande av obalansen på arbetsmarknaden, i samråd mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, näringslivet och berörda organisationer bygga upp en effektiv förmedlingsverksamhet för arbetsobjekt, 1971: 219 av herr Blomkvist m . f l. (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte anhålla om föranstaltande av åtgärder för att differentiera näringsstrukturen i Falköpings kommun, 1971: 221 av herr Hermansson i Stockholm m . f l . (vpk), vari föreslås
1 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 7
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär förslag till ny regionalpolitik, grundad på följande huvudmålsättningar, nämligen a) åt varje län full och effektiv sysselsättning utan avfolkning, b) planmässig regionalpolitisk styrning av alla investeringar i produktionsapparaten, c) nettotillväxten till andra regioner än storstäderna, d) total samhällelig kostnadskalkyl - profiten får ej vara styrnings-
faktor,
1971: 224 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär 1. att en utvecklingsplan med klar målsättning för utvecklingen i olika regioner i Norrland utarbetas, och 2. att med ledning av denna utvecklingsplan ett näringspolitiskt program för N orrland upprättas som underlag för statens mer långsiktiga Norrlandspolitik, 1971: 286 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte anhålla att motionen överlämnas till lokaliseringsutredningen med uppdrag till utredningen att i den fortsatta lokaliseringsverksamheten lägga upp en tioårig utvecklingsplan för N orrland, 1971:443 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, s, c, m, vpk), vari föreslås att riksdagen hos Kungl. M aj:t hemställer att utredningen »Sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.» får i uppdrag att bedriva försöksverksamhet även i Gävleborgs län i enlighet med vad i motionen anförts, 1971: 446 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs I. att riksdagen måtte uttala att staten i enlighet med vad som i motionen anförs bör garantera att samhällsservicen kommer att upprätthållas i vissa s. k. prioriteringsorter samt därutöver i ett större antal serviceorter i Norrlands inland och andra glesbygdsområden; II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär 1. att en näringspolitisk plan utarbetas med klart formulerade regionalpolitiska mål och angivande av vilka särskilda insatser från samhällets sida som krävs i de olika orterna, 2. att glesbygdsutredningen får i uppdrag att framlägga förslag till riktlinjer beträffande service i glesbygdsregionerna liksom förslag till organisation av transportservicen, 3. att glesbygdsutredningen får i uppdrag att snabbt utvärdera glesbygdskonsulenternas verksamhet beträffande den sociala servicen för de äldre i glesbygden, som underlag för riksdagsbeslut om mer generella riktlinjer beträffande denna service, samt 4. att en lånefond för butiks- och hantverks- m. fl. lokaler i statsgaranterade serviceorter inrättas,
III. att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts,
1971: 447 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att lokaliseringsstöd jämväl skall kunna utgå till näringsområden, vilka gränsar till jordbruket men som inte omfattas av det statliga jordbruksstödet,
1971: 516 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c), vari hemställs att riksdagen m åtte uttala att allmänna stödområdet skall omfatta även G otlands län,
1971: 520 av herr W ikner m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer om en utredning av form erna för ökat bistånd till marknadsföring av produkter tillverkade inom stödområdet samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer att förslag måtte framläggas om utvidgning av den regionalpolitiska stödverksamheten att även om fatta servicenäringen med avseende på marknadsföring,
1971: 1077 av herr Jonsson i M ora m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till nästa års riksdag om en försöksverksamhet med utställnings-, försäljnings- och servicelokaler i samarbete mellan myndigheter och företagarorganisationer enligt i motionen angivna riktlinjer,
1971: 1105 av herr Boo m. f l . (c, s, fp, m), vari hemställs att riksdagen måtte besluta att Avesta och Ludvika planeringsregioner skall ingå i det allmänna stödområdet,
1971: 1106 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t m åtte anhålla om skyndsamma lokaliseringspolitiska åtgärder i syfte att stärka näringsliv och sysselsättningsmöjligheter i Vararegionen samt i Falköpings och Lidköpings kommunblock,
1971: 1107 av herr Börjesson i Glömminge (c), vari hemställs att riksdagen m åtte uttala att det statliga ekonomiska företagsstödet och stödet för turistanläggningar i lokaliseringspolitiskt syfte m å i högre grad än nu är fallet inriktas på sysselsättningssvaga områden i östra Götaland enligt vad i motionen anförts,
1971: 1109 av herr Eriksson i Bäckmora m . f l. (c, fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller dels om snabbt genomförande av erforderliga utredningar beträffande industricentra, dels om att försöksverksamhet med industricentrum påbörjas i Ljusdal,
1971: l i l l av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Börjesson i Glömminge (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om förslag till sådan ändring av bestämmelserna i kungörelsen om lokaliseringsstöd att stöd kan utgå till turistanläggning även utanför stödområdena,
1971: 1114 av herr Hedlund m. f l . (c), vari hemställs att riksdagen måtte uttala,
1. att lokaliseringspolitiken skall vara inriktad på ett så långt möjligt decentraliserat samhälle;
2. att samhällsservicen skall lokalt och regionalt fördelas så, att ett så långt möjligt decentraliserat samhälle främjas; samt
3. att lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning skall utnyttjas i syfte att skapa ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning i Norrlandslänen och andra s. k. skogslän, att ytterligare befolkningsutflyttning därifrån inte påtvingas,
1971: 1115 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte anhålla om skyndsamt tillsättande av en lokaliseringspolitisk storstadsutredning med uppdrag att överväga åtgärder, som för de överkoncentrerade storstadsområdena kan såväl lätta på inflyttningstrycket som främja utflyttning, främst i syfte att skapa förutsättningar för bättre anpassning av storstadsmiljöerna efter m änniskans fysiska och psykiska betingelser,
1971: 1116 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte anhålla att i enlighet med motionens syfte prövningen av glesbygdsfrågorna måtte inriktas på
1. samlade åtgärder fö r utveckling av ett livskraftigt näringsliv i glesbygderna;
2. åtgärder för en tillfredsställande serviceutrustning i glesbygderna, innefattande bl. a. särskilt stöd åt serviceföretag i mindre serviceorter; samt
3. utformningen av en god trafikförsörjning för glesbygdsområdena,
1971: 1120 av herr Holmberg m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer att Kungl. Majit måtte, med beaktande av vad i motionen anförts, vidtaga åtgärder i syfte att
dels - inom den regionalpolitiska ram en - snarast öka flyttnings- och utbildningsstödet samt kommunikationsstödet, förbättra den industriella miljön, fixera en målsättning för olika orter och regioner, skilja glesbygdspolitiken från regionalpolitiken samt samordna satsningen på bärkraftiga regioner,
dels till 1972 års riksdag framlägga förslag om en målsättning för glesbygds- och regionalpolitiken, till förmån för generella kostnadsutj ämnande åtgärder, ett program för en utbyggnad av turist- och fritidsnäringen samt för en utökad information om regionalpolitiken och dess målsättning i samarbete med näringslivets organisationer,
1971: 1121 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
1. uttalar sig för att en regionalpolitisk målsättning som också innehåller en befolkningsmässig målsättning utarbetas syftande till ett decentraliserat samhälle;
2. anhåller om utredning och förslag till effektiva åtgärder för att balansera storstädernas tillväxt, varvid särskilt bör prövas frågan om stimu
lansbidrag för flyttning av företag från storstadsregionerna, 1971: 1122 av fru Jonäng m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte anhålla om utredning av frågan om extern sjukhuslokalisering ur sociala och ekonomiska m. fl. aspekter, 1971: 1124 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. M aj:t anhåller om en ändring av den inre stödområdesgränsen på så sätt, att även Malungs kommun i M ora planeringsregion hänförs till det inre stödområdet, 1971:1125 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte dels anhålla om åtgärder för ett m er effektivt regionalt samrådsförfarande inom ramen fö r lokaliseringssamrådet, i vilket länsmyndigheter bör ingå, samt dels bemyndiga länsorgan att ge investeringsbidrag till företag som väljer etableringsort utanför storstadsregion, 1971: 1126 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär a. att arbetsmarknadsstyrelsen med förtur får påbörja en snabb utbyggnad av väg 363 längs Vindelälvens dalgång att bekostas av medel u r anslaget för Allmänna beredskapsarbeten m. m., b. att AMS får i uppdrag att låta projektera upprustning och ombyggnad av det bostadsbestånd som för närvarande ej utnyttjas för permanent bebyggelse längs Vindelälven för att detta skall kunna användas för uthyrning till turister, 1971: 1127 av herr Larsson i Öskevik rn. fl. (c), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för att de stödområdesprinciper som nu ligger till grund fö r samhällets regionalpolitiska insatser snarast möjligt ersätts med regionalpolitiska målsättningsprinciper, 1971: 1133 av herr Nilsson i K alm ar m . fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t för beaktande ge till känna de synpunkter som i motionen fram förts angående behovet av ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige vid utformningen av utvecklingsplanen för landets olika regioner samt vid lokaliseringen av allmän service och utbildning, 1971: 1134 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Gustafsson i Byske (c), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer om statliga åtgärder för ökad sysselsättning i Vindelådalen, 1971: 1135 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t m åtte hemställa att Kungl. Maj:t uppdrar åt arbetsmarknadsstyrelsen att föreslå åtgärder i syfte att tem porärt stödja de företag inom turistnäringen, som på grund av den exceptionellt varma och snöfattiga vintern råkat i akuta likviditetssvårigheter, 1971: 1137 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen under inrikesdepartementets huvudtitel till särskilda stöd
åtgärder i glesbygderna för budgetåret 1971/72 anvisar ett med 200 000 kr. till 5 200 000 kr. förhöjt reservationsanslag,
1971: 1141 av herrar Schött (m) och Kronmark (m), vari yrkas att riksdagen hos Kungl. M aj:t måtte hemställa att turistnäringen på öland och Gotland erhåller stöd efter samma grunder som tillämpas inom allmänna stödområdet,
1971: 1142 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om åtgärder för att sprida kännedom om etableringsmöjligheterna i stödområdet bland företag i utlandet,
1971: 1155 av herr H edlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte anhålla om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk kommitté med uppgift att pröva grunderna för en optimal bebyggelsestruktur och för den tätorts/regionklassificering som skall ingå i det regionalpolitiska handlingsprogrammet för hela landet.
1970 års riksdags beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten in. m.
På grundval av riktlinjer som fastställdes av 1964 års riksdag bedrevs t. o. m. budgetåret 1969/70 en femårig försöksverksamhet med 1 o k al i s e r i n g s p o l i t i s k t s t ö d till industriföretag. De stödformer som kom i fråga för sådana företag var lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån. Medelsramen för dessa stödformer var totalt 1 225 milj. kr. för hela perioden. Regler för ekonomiskt stöd till företagens kostnader för att utbilda personal, s. k. lokaliseringsutbildning, fastställdes år 1966. F ö r att underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft till företag som fått lokaliseringsstöd kunde med vissa begränsningar flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen beviljas arbetstagare utan hinder av att han hade anställning före flyttningen.
1970 års beslut beträffande de regionalpolitiska stödformerna (prop. 1970: 75, SU 103, rskr. 270) innebar i korthet att även vissa andra företag än industrier kan få lokaliseringsstöd, nämligen industriliknande verksamhet och industriserviceverksamhet, samt att kreditgarantier för rörelsekapital kan ges i samband med lokaliseringsstöd till investeringar. Förutsättningarna för utbildningsstödet till företagen vidgades. E tt särskilt sysselsättningsstöd på tillhopa 12 500 kr. under tre år för varje nyanställd infördes som direkt stimulans till ökad användning av arbetskraft i företagen. Detta stöd ges till företag i det norrländska inlandet samt Kalix- och Haparandaområdet, det s. k. inre stödområdet. Vidgat flyttningsstöd medges för arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning. Reglerna härom liksom om utbildningsstöd har tagits in i kungörelsen om statligt regionalpolitiskt stöd (1970: 180).
Vidare infördes transportstöd (prop. 1970: 84, SU 105, rskr. 271) för att reducera kostnaderna för järnvägs- och landsvägsfrakter av färdig
varor och halvfabrikat från eller inom stödområdet. Bestämmelser om transportstöd är intagna i kungörelsen 1970: 592.
F ö r treårsperioden 1970/71-1972/73 fastställdes för de olika regionalpolitiska stödformerna inkl. transportstöd en medelsram av 1 200 milj. kr.
Därjäm te godkände 1970 års riksdag (prop. 1970: 85, SU 106, rskr. 272) att Norrlandsfondens möjligheter att främ ja den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering utvidgades.
I förenäm nda prop. 1970: 75 togs upp även frågor om r e g i o n a l p o l i t i k e n s l å n g s i k t i g a m å l o c h d e n r e g i o n a l a u t v e c k l i n g s p l a n e r i n g e n . I denna del behandlades propositionen av bankoutskottet (uti. n r 40, rskr. 304).
Redan i 1964 års beslut om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik fästes stort avseende vid samhällsplaneringen. Dess huvuduppgift som ett medel för regionalpolitiken förutsattes vara att skapa och utveckla instrument dels för samordning av beslutsfattandet inom olika sektorer och på olika nivåer inom den statliga verksamheten och dels för samverkan mellan stat och kommun i syfte att regionalt fördela de samhälleliga resurserna så att en regionalt balanserad ekonomisk tillväxt och en jämnare fördelning av välståndet kunde förverkligas. Länsstyrelserna fick huvudansvaret för planeringsverksamheten i länen och planeringsråd inrättades.
Som första resultat av planeringsverksamheten redovisades länsplanering 1967 för 1969 års riksdag (prop. 1969:1, bil. 13 s. 92-147, SU 57, rskr. 188). I samband härmed antogs vissa grundsatser för utformningen av regionalpolitiska målsättningar, som innefattar bl. a. strävan att däm pa tillväxttakten i storstadsområdena och som alternativ till dessa bygga ut ett antal växtkraftiga stadsregioner, att satsa på områden som bedömdes spontant kunna utvecklas så att de fick en differentierad arbetsmarknad och att i varje län satsa på minst en region med framtida spontan tillväxtkraft.
Länsplanering 1967 kunde inte föras fram till konkreta regionalpolitiska handlingsprogram. Genom beslut den 28 mars 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt länsstyrelserna att försöksvis i samverkan med kommunerna utarbeta sådana program för länen (länsprogram 1970). Enligt meddelade anvisningar skall handlingsprogrammen - med sikte såvitt möjligt p å tiden fram till år 1980 - redovisa dels behovet av sysselsättningspolitiska åtgärder, dels behovet av åtgärder av annan art för att trygga goda levnadsförhållanden i områden där en långsiktig bedömning ger vid handen att en negativ utveckling är ofrånkomlig, dels den regionala fördelningen av investeringsbehoven inom den offentliga sektorn. Handlingsprogrammen skall mynna ut i en prioritering av insatsbehoven mellan olika kommunblock.
I prop. 1970: 75 angavs ytterligare allmänna riktlinjer för planerings-
och programarbetet. Dessa riktlinjer, som godkändes av riksdagen, innebär att ett landsomfattande regionalt handlingsprogram - med länsprogrammen som grund - skall utarbetas. D etta hela landet omfattande program förutsätts vara så konkret att det kan tjäna som vägledning för den regionala politiken. Å andra sidan får programmet inte vara så detaljerat att det utesluter handlingsfrihet på regional och kommunal nivå. F ö r att kunna förena dessa krav bör programmet ange de ram ar inom vilka länsorganen har att arbeta samtidigt som det innehåller tillräckliga preciseringar för att uppnå en enhetlig regionalpolitik i hela landet.
Med denna utgångspunkt får enligt propositionen två huvudmoment särskild betydelse i ett handlingsprogram för hela riket.
1. Statsmakterna anger ram ar för länens och de regionala statliga organens verksam het
2. Klassificering av orter eller regioner med angivande av den typ av åtgärder som behövs för att lösa de problem som är förknippade med resp. ortstyp.
F ö r klassificeringsarbetet anges följande typer av orter och regioner.
1. Storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och M almö där expansionen bör dämpas.
2. Storstadsaltemativ. Dessa måste ligga utanför storstädernas influensområden. Endast ett relativt litet antal orter kan ifrågakomma som storstadsaltemativ.
3. Regionala tillväxtcentra. Det är till dessa centra jäm te storstadsaltemativen som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras. Lokaliseringspolitiska stödåtgärder inriktas i stor utsträckning på dessa centra.
4. Serviceorter i glesbygder. Två kategorier.
a. Sådana d är lokaliseringspolitiska stödåtgärder kan ge effekt och som blir de egentliga stödjepunkterna för serviceförsörjningen i stödområdets inland.
b. O rter där erfarenhetsmässigt andra åtgärder än lokaliseringspolitiska måste tillgripas för att upprätthålla tillfredsställande service.
5. Den stora gruppen övriga orter utanför stödområdet där inga speciella åtgärder behöver anges i ett riksprogram. I regel gäller det orter som är välbelägna i förhållande till regionala tillväxtcentra.
Beträffande det pågående planeringsarbetet hos länsstyrelserna har framhållits behovet av att detta får en lokal förankring. Detta tillgodoses därigenom att länsstyrelserna/planeringsråden i samråd med de olika kommunala myndigheterna gör upp preliminära länsprogram. I april 1971 har 18 sådana program getts in till inrikesdepartementet. De preliminära programmen remitteras till berörda landsting och kommunala myndigheter som har att yttra sig till länsstyrelserna. Med beaktande av de avgivna yttrandena har länsstyrelsema/planeringsråden sedan att avge sina definitiva program. Detta beräknas ske till förhösten 1971.
D en regionala utvecklingsplaneringen är inte avslutad härm ed utan avses som en rullande verksamhet. Avsikten är att genomföra en ny länsplaneringsomgång åren 1972-1973.
I sammanhanget bör erinras om pågående försöksverksamhet med k o m m u n a l e k o n o m i s k l å n g t i d s p l a n e r i n g (KELP). K ELP har till syfte att kartlägga kommunernas ekonomiska långtidsplanering på både drifts- och investeringssidan. Arbetet, som sedan år 1968 h ar letts av beredningen för regional planering, bedrevs till en början i begränsad omfattning. U nder år 1969 gjordes en enkät samt två tillläggsundersökningar bland ca 500 kommuner. Resultatet av K ELP 69 är utförligt refererat i bilaga (SOU 1971: 13) till 1970 års långtidsutredning. En ny omfattande försöksomgång pågår f. n. (KELP 70) i inrikesdepartementets regi.
Som ett led i strävandena att dämpa tillväxten i storstäderna antog 1970 års höstriksdag (prop. 1970: 154, BaU 69, rskr. 446) en lag om l o k a l i s e r i n g s s a m r å d (1970:725). Enligt lagen äger Kungl. M aj:t - i den omfattning det är påkallat från regionalpolitisk synpunkt — förordna, att den som planerar nybyggnad av eller annan åtgärd med lokaler, som kräver byggnadslov, skall samråda med lokaliseringsmyndigheten i fråga om lokaliseringen av verksamhet som lokalerna är avsedda för. Innan samrådsskyldigheten fullgjorts får den planerade byggnadsåtgärden inte företas. Enligt den i mars 1971 utfärdade kungörelsen om lokaliseringssamråd (1971: 51) är arbetsmarknadsstyrelsen lokaliseringsmyndighet. Samrådsskyldighet föreligger i vissa i kungörelsen angivna kom m uner och kommunblock i Stockholms-, Malmö- och Göteborgsregionerna. Samrådsskyldighet inträder om den planerade byggnadsåtgärden innefattar ett lokaltillskott av minst 500 m2 och lokalerna är avsedda för i bilaga till kungörelsen angiven verksamhet. Kungörelsen har trä tt i kraft den 1 april 1971.
Organ och utredningar av betydelse för regionalpolitiken
Lokaliseringsberedningen
Beredningen, som är knuten till inrikesdepartementet, inrättades i anledning av statsmakternas beslut år 1964 om lokaliseringspolitiken (prop. 1964: 185 s. 214-215, BaU 48, rskr. 408) för samråd i frågor rörande samhällsplanering och lokaliseringsverksamhet i syfte att samordna åtgärder som berör flera departements och verks ansvarsområden, m. m. I beredningen ingår företrädare för berörda departement och myndigheter samt näringslivets organisationer.
Beredningen fö r regional planering
Beredningen, som är knuten till finansdepartementet, h ar tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 december 1967 med uppgift att undersöka möjligheterna för en ökad samordning och utveckling av
prognoser och planer inom den offentliga sektorn och inom det enskilda näringslivet med sikte på att skapa bästa möjliga underlag för en regional utvecklingsplanering.
Expertgruppen fö r regional utredningsverksamhet (ERU)
ERU har tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 och har till uppgift att i anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, dels biträda forskningsberedningen med att samla informationer om och föreslå koordinering av forskningsverksamhet samt definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrågor.
ER U har under år 1970 lagt fram betänkandet Balanserad regional utveckling (SOU 1970: 3) med bilagorna Urbaniseringen i Sverige (SOU 1970: 14) och Regionalekonomisk utveckling (SOU 1970: 15) samt under år 1971 som bilaga till 1970 års långtidsutredning rapporten Regional utveckling och planering (SOU 1971: 16). Huvudsyftet med sistnäm nda rapport är att bryta ned vissa av långtidsutredningens data på ett fåtal större regioner.
Inom ER U förbereds en ny rapport om bl. a. produktionskostnader i skilda regioner (jfr BaU 1969: 30 s. 41-42, rskr. 309). I denna rapport, som avses bli publicerad år 1973, beaktas såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska faktorer i produktionskostnadsberäkningama. Vid sidan av traditionella kostnadsposter, såsom löner och råvarukostnader, skall redovisas företagens kostnader för personkontakter samt behovet av och kostnader för att uppföra samhällskapital i olika regioner. Även de enskilda individernas kostnader i form av bl. a. restider behandlas. Förhållandena i storstäder, aktuella storstadsaltemativ, regionala centra och glesbygd särredovisas.
Arbetet sker i vad avser forskningsdelama vid företagsekonomiska, kulturgeografiska, nationalekonomiska och sociologiska institutioner vid landets universitet. Vad särskilt gäller glesbygdsforskning bedrivs sådan vid geografiska institutionen vid Umeå universitet.
1968 års lokaliseringsutredning
Utredningen, som tillsattes i februari 1968, avgav följande år delbetänkandet Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969: 49) vilket låg till grund för förslagen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten i prop. 1970: 75. Utredningen fortsätter sitt arbete med att överväga frågor om uppföljning av verksamheten i företag som fått lokaliseringsstöd m. m.
Glesbygdsutredningen
Utredningen, som tillsattes i augusti 1969, avlöste den sedan år 1966 inom Kungl. Maj:ts kansli arbetande gruppen för glesbygdsfrågor. Enligt
direktiven skall utredningen ses som ett led i strävandena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt hänseende mellan människor i olika regioner. Utredningens arbete skall främst vara inriktat på skogslänen även om utredningen är oförhindrad att i arbetet inbegripa områden i södra och mellersta delarna av landet.
E n väsentlig uppgift för utredningen är att på grundval av bl. a. ERU:s forskningsarbete kartlägga glesbygdsproblemen och lägga fram förslag till mera långsiktiga lösningar av dessa. Utredningen har fått stor frihet att själv planera sitt arbete och ta upp frågor som är av intresse i sammanhanget. I första hand skall dock arbetet vara inriktat på långsiktiga lösningar av frågor som gäller samhällelig och kommersiell service. En annan uppgift för utredningen är sysselsättningsfrågorna. I sistnämnda hänseende nämns stödet till hemarbete i glesbygderna. Lokaliseringspolitiken skall dock inte behandlas av utredningen då den är föremål för överväganden i annan ordning. Även frågor rörande jordbrukspolitiken och beskattningen skall i princip ligga utanför utredningens område. I fråga om åtgärder för turism och friluftsliv erinras i direktiven om att kontakt bör hållas med de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.
Utredningen bör lägga fram förslag efter hand i sådana frågor som föranleder omedelbara åtgärder.
Sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.
De sakkunniga, som tillkallades sommaren 1969, h ar i uppdrag att utarbeta och successivt lägga fram förslag rörande lokalisering och utformning av anläggningar och områden för turism och friluftsliv. I sitt arbete bör de sakkunniga enligt direktiven sträva efter att skapa arbetstillfällen inom sysselsättningssvaga regioner. Utredningsuppdraget avser därför särskilt Norrland. En inventering av vilka områden som kan anses lämpliga för anläggningar för turism och friluftsliv bör utföras. Denna kan avse såväl mark som redan säkerställts för friluftsändamål sorn annan lämplig mark.
De sakkunniga har genom tilläggsdirektiv utfärdade i maj 1970 fått i uppdrag att utreda frågan om utformningen m. m. av det statliga lokaliseringsstödet till turistnäringen. Utgångspunkten för detta arbete anges böra vara att lokaliseringsstöd får utgå endast då en ökning av sysselsättningsmöjligheterna eller serviceunderlaget på en ort bedöms som angelägen. De sakkunniga bör särskilt undersöka om stöd bör lämnas till enklare och billigare anläggningar av typ stugbyar o. d., dvs. anläggningar som bättre motsvarar efterfrågan från bredare befolkningsgrupper. Därjäm te bör prövas om stöd bör utgå också till sådana gemensamma anläggningar som är av positiv betydelse för turismens utveckling inom de här avsedda områdena.
De sakkunniga skall vidare pröva huruvida skäl föreligger att i sär
skilda fall medge lokaliseringsstöd även till turistanläggningar utanför det allmänna stödområdet. Även samordningen mellan lokaliseringsstöd, lånegarantier och beredskapsarbeten samt övrigt statligt stöd till turistanläggningar skall ses över av de sakkunniga.
Vid sina överväganden i fråga om stödets form och storlek skall de sakkunniga beakta de konkurrenseffekter som stöd till nya turistanläggningar kan få i förhållande till anläggningar som tillkommit tidigare.
Utredningen har tillagts ytterligare utredningsuppdrag dels beträffande vandringsleder m. m. i fjällvärlden, dels beträffande Vindelälvsområdet. Sistnämnda uppdrag, som gavs den 3 april 1970, skall fullgöras med förtur. Uppdraget som föranletts av ett riksdagsbeslut år 1968 (rskr 1968: 392) innebär att utredningen skall utarbeta ett program för turism och friluftsliv inom Vindel älvsområdet och därefter inkomma med förslag till Kungl. Majit.
Industricentrautredningen
Den 29 juni 1970 tillkallades en sakkunnig för fortsatt utredning av frågan om försöksverksamhet med utbyggnad av industricentra inom det allmänna stödområdet. Den sakkunnige skall särskilt uppmärksamma möjligheterna att förlägga industricentra till det inre stödområdet och i första hand skall undersökas förutsättningarna att anordna industricentrum i ettvart av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. U tredningen skall förutom att pröva lokaliseringsfrågan lämna förslag om industricentras lämpliga storlek och verksamhetsinriktning. Därvid skall även organisationsformer och förvaltningsfrågor behandlas. Utredningen skall bedrivas med skyndsamhet.
Skogsbruksutredningen
Utredningen tillkallades år 1962 fö r att verkställa utredning och avge förslag rörande den fortsatta statliga bidrags-, låne- och kreditgivningen till produktionsbefrämjande åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket och därmed sammanhängande spörsmål.
I riksdagsberättelsen 1971 har angivits att utredningen beräknas slutföra sitt arbete under detta år.
Skogspolitiska utredningen
Utredningen, som tillkallades år 1965, skall pröva bl. a. om de speciella förhållandena i de fyra nordligaste länen gör det motiverat att där ha särskilda bestämmelser för ekonomiskt stöd till skogsbruksdriften.
I riksdagsberättelsen 1971 har angivits att utredningen beräknas slutföra sitt arbete under detta år.
Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet
Delegationen är tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1969 och har i uppdrag att inkomma med förslag om vilken statlig
verksamhet som bör flyttas från Storstockholmsområdet och till vilka orter lokalisering bör ske.
Särskilda direktiv har ej meddelats för delegationen.
Delegationen har under år 1970 avgett betänkandet Decentralisering av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken (SOU 1970: 29) vilket ligger till grund för nedan angivna prop. 1971: 29.
Förslag av regionalpolitisk betydelse i andra propositioner till
1971 års riksdag
Omorganisation av länsstyrelserna (prop. 1971:1, bilaga 14)
Enligt de av 1970 års riksdag antagna riktlinjerna för en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen skall de nya länsstyrelserna få som huvuduppgift att leda och samordna den samhällsplanering som bedrivs inom den statliga länsförvaltningen. I planeringsfrågor av regionalpolitisk betydelse, som handläggs av vissa andra länsorgan, övertar länsstyrelserna beslutanderätten. I prop. 1971: 1 (bilaga 14, p. B 1) föreslås i anslutning till föregående års principbeslut riktlinjer för länsstyrelsernas organisation. Enligt beslutet skall en av länsstyrelsernas tre huvudenheter vara enheten för samhällsplanering. Vidare föreslås vissa personalförstärkningar m. m. betingade av omorganisationen.
Propositionens förslag h ar bifallits av riksdagen (CU 1971: 8, rskr. 1971: 51).
Omlokalisering av viss statlig verksamhet (prop. 1971:29)
I propositionen föreslås omlokalisering av 30 myndigheter och institutioner och väsentliga delar av ytterligare 6 myndigheter och institutioner med sammanlagt 6 300 anställda till 13 orter utanför Storstockholmsområdet. I dessa tal är inräknade effekterna av ny- och omlokaliseringar av statlig verksamhet som föreslås i andra propositioner till årets riksdag.
Utskottet kommer att behandla propositionen i ett senare betänkande.
Högre teknisk utbildning och forskning i Luleå (prop. 1971:59)
På grundval av principbeslut vid 1970 års riksdag föreslås i propositionen att en högskoleenhet för maskinteknisk utbildning och forskning byggs upp i Luleå med start budgetåret 1971/72.
Socialhögskola i Östersund (prop. 1971:36)
I propositionen föreslås bl. a. inrättande av en ny socialhögskola den 1 juli 1971, vilken främ st av regionalpolitiska skäl förläggs till Östersund.
Vuxenutbildning (prop. 1971:37)
Propositionen innehåller bl. a. förslag om vissa åtgärder för den kommunala vuxenutbildningen i glesbygdsområdena. I orter utanför s. k. g-
ort i det allmänna stödområdet förslås minimiantalet elever för inrättande av kurs bli sänkt från tolv till åtta. Vidare föreslås bättre anställningsförmåner för studiehandledare och lärare i studiecirklar resp. kommunal vuxenutbildning i glesbygder.
Stöd till jordbruket i norra Sverige, m. m. (prop. 1971: 74)
På grundval av förslag som lagts fram av utredningen om stöd till jordbruket i norra Sverige läggs i propositionen fram förslag om ökat statligt stöd till jordbruket i norra Sverige.
Propositionens förslag innebär dels ett förstärkt prisstöd, dels vissa förbättringar av stödet till rationalisering av jordbruket i norra Sverige.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande dels Kungl. Maj:ts i prop. 1971: 1 bilaga 13 under rubriken Regional utveckling framlagda förslag till medelsanvisning till det regionalpolitiska stödet, dels 35 motioner, av vilka endast ett fåtal berör grunderna för propositionens anslagsberäkningar medan återstoden antingen tar upp allmänna regionalpolitiska frågeställningar eller mer begränsade spörsmål beträffande stödverksamheten. I ett första avsnitt tar utskottet upp motioner om regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m. De två följande avsnitten handlar om lokaliseringsstöd till vissa områden resp. till vissa näringsgrenar. D ärefter behandlas motioner som gäller särskilda frågor rörande det regionalpolitiska stödet m. m. samt medelsberäkningen under anslagspunkterna C 1-C 4. I ett avslutande avsnitt tar utskottet ställning till särskilda stödåtgärder i glesbygder m. m.
Regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m.
I det föregående har utskottet som en allmän bakgrund i korta drag dels återgett 1970 års beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten, dels redogjort för pågående regionalpolitiska planeringsarbeten. Innebörden härav är sammanfattningsvis denna.
Föregående år fattades beslut om förstärkningar av det regionalpolitiska stödet och om vissa ytterligare preciseringar av de regionalpolitiska målen. Det pågår f. n. ett brett upplagt regionalpolitisk! planeringsarbete med sikte på att 1972 års höstriksdag skall föreläggas förslag om ett riksomfattande regionalt program med lokal förankring. 1973 års riksdag avses sedan få ta ställning till de åtgärder som erfordras för att genomföra detta program.
Utskottet vill erinra om att riksdagen i avvaktan på resultatet av pågående planeringsarbete i år har att ta ställning till flera propositionsförslag av regionalpolitisk betydelse. Förslagen har kort refererats på s. 13-14 i detta betänkande.
De i det följande behandlade motionerna, vari begärs olika typer av regionala utvecklingsplaner m. m., måste bedömas mot bakgrunden av att riksdagen så sent som föregående år godkände vissa principer och mål för det regionalpolitiska arbetet samt att ett brett underlag för ställningstaganden till det försätta arbetet kommer att föreligga redan nästa år. Utskottet vill tillfoga att flera av de nu föreliggande motionsyrkandena prövades även av 1970 års riksdag och då lämnades utan bifall med hänvisning till pågående planeringsarbete. Enligt utskottets mening finns det i år, då länsstyrelsernas arbete med länsprogram 70 står inför sitt avslutande, än mindre anledning för riksdagen att inta annan ståndpunkt. Därtill kommer att tidsschemat för arbetet på 1972 års planerade proposition är hårt pressat, och det finns risk för att direktiv från riksdagens sida som för in nya moment i planeringsarbetet kan fördröja propositionens avlämnande.
Utskottet är medvetet om att motionerna inrymmer många i och för sig angelägna önskemål. D et kan förutsättas att åtskilliga av förslagen kommer att uppmärksammas i propositionsarbetet. I inte ringa utsträckning ligger detta i sakens natur, nämligen i de fall motionsyrkandena ligger i linje med det pågående planerings- och målsättningsarbetet. I övrigt anser utskottet att fram ställda önskemål lämpligen bör prövas på grundval av det utredningsmaterial som kan antas bli redovisat i den aviserade propositionen.
Med dessa inledande synpunkter och påpekanden som en allmän bakgrund övergår utskottet till att behandla motionerna.
Motionen 1971: 221 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) m ynnar ut i att regeringen skall förelägga riksdagen förslag till ny regionalpolitik grundad på i motionsyrkandet angivna huvudmålsättningar. Yrkande av samma innebörd behandlades vid förra årets riksdag (mot. 1970:1: 314 och II: 338, BaU 1970: 40 s. 13-14). I den i år väckta motionen ges en utförlig redovisning för och analys av den regionala utvecklingen. Den förda regionalpolitiken och dess nya inslag - utlokalisering av viss statlig administration, lokaliseringssamråd och regionalpolitiska handlingsprogram - samt effekterna av lokaliseringsstödet granskas kritiskt av motionärerna. De anger vissa huvudmål för den begärda nya regionalpolitiken. F ör det första »åt varje län full och effektiv sysselsättning utan avfolkning». U tskottet får beträffande denna fråga hänvisa till bankoutskottets uttalande i fjol om att förverkligande av de i prop. 1970: 75 angivna regionalpolitiska målen innebär att steg tas i den riktning motionärerna förordade. Bankoutskottet pekade vidare på att statsmakterna år 1969 uttalat att det inte är möjligt att garantera olika län en sådan sysselsättning att ingen nettoutflyttning behöver ske från länen.
E tt annat huvudmål för regionalpolitiken bör enligt motionen vara en
planmässig regionalpolitisk styrning av alla investeringar i produktionsapparaten. Utskottet erinrar om att länsprogram 70 skall redovisa investeringsbehoven inom den offentliga sektom samt om att möjligheter att påverka de enskilda företagens investeringar ges bl. a. genom det lokaliseringspolitiska stödet och det helt nyligen införda lokaliseringssamrådet.
Vidare vill m otionärerna ha en fördelning av »nettotillväxten till andra regioner än storstäderna». H är vill utskottet hänvisa, förutom till lokaliseringssamrådet, till de i prop. 1971: 29 redovisade förslagen om omlokalisering av viss statlig verksamhet.
Slutligen bör enligt motionärerna regionalpolitiken grundas på en »total samhällelig kostnadskalkyl - profiten får ej vara stymingsfaktor», Som utskottet inledningsvis redovisat har ER U i enlighet med beslut av 1969 års riksdag i uppdrag att utreda produktionskostnaderna i skilda regioner. Enligt uttalande av bankoutskottet (BaU 1969: 30 s. 42) är det av särskild vikt att därvid de samhällsekonomiska kostnaderna utreds. De av m otionärerna väckta spörsmålen kan alltså väntas bli belysta i pågående utredning.
Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen.
I motionen 1971: 446 av herr Helén m. fl. (fp) framhålls behovet av ett nät av stödjepunkter för att i stora delar av skogslänen upprätthålla minst nuvarande servicestandard i fråga om skolor, post, social service, lokaler för fritid och kultur m. m. Detta anses inte kunna ske om inte staten garanterar servicenivån under överskådlig tid. I princip bör alla centralorter i nuvarande kommuner eller kommunblock bli statsgaranterade serviceorter. I motionsyrkandet begränsas den avsedda statsgarantin till att gälla vissa s. k. prioriteringsorter samt därutöver ett större antal serviceorter i Norrlands inland och andra glesbygdsområden. För att skapa möjligheter för den kommersiella servicen att bestå föreslås i anslutning härtill inrättande av en lånefond med fördelaktiga lån för butiks- och hantverkslokaler.
U tskottet erinrar om att det pågående regionala planeringsarbetet går ut på att ange dels tillväxtorter, dels serviceorter i glesbygder samt att redovisa behovet av åtgärder av sysselsättningspolitisk och annan art för att trygga goda levnadsförhållanden i områden där en negativ utveckling synes ofrånkomlig. Konkreta ställningstaganden av det slag m otionärerna önskar kan inte göras förrän utredningsarbetet har slutförts. Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. N är det gäller åtgärder fö r att stödja den kommersiella servicen får utskottet dessutom hänvisa till vad utskottet i det följande (s. 33) anför beträffande glesbygdsfrågorna.
I motionen uttalas vidare att samhället måste bestämma sig och klart ange vilka åtgärder som skall sättas in på olika orter och vart dessa åt
gärder skall syfta. Innan detta skett, menar man, kommer osäkerheten om framtiden att bestå i avfolkningsbygdema. Denna ovisshet anses kraftigt bidra till den negativa utvecklingen och lokaliseringspolitikens enligt motionärerna måttliga framgång. Med hänvisning härtill begärs att Kungl. Maj:t skall utarbeta en näringspolitisk plan med klart formulerade regionalpolitiska mål och angivande av vilka särskilda samhällsinsatser som krävs i de olika orterna.
Enligt utskottets mening ligger det begärda planeringsarbetet i linje med det utredningsarbete som nu pågår. A tt resultatet härav inte kan redovisas för riksdagen tidigare än år 1972 hänger samman med den viktiga principen att planeringsarbetet skall förankras lokalt. Därutöver vill utskottet även beträffande detta yrkande hänvisa till att riksdagen avslog ett liknande motionsyrkande föregående år (BaU 1970: 40 s. 17).
Utskottet avstyrker med hänsyn till vad sålunda anförts motionen i nu behandlade delar. Motionens förslag angående vissa uppdrag åt glesbygdsutredningen behandlas senare i detta betänkande. Vad i övrigt anförts i motionen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.
Motionerna 1971: 1114 av herr Hedlund m. fl. (c) och 1971: 1121 av fru Jonäng m. fl. (c) innehåller båda yrkanden om inriktningen av samhällsplaneringen på ett decentraliserat samhälle.
I motionen 1971: 1114 anförs att det givetvis kan sägas vara skäl att till nästa år avvakta en samlad bedömning av den lokaliserings- och regionalpolitik som bör bedrivas fö r framtiden. En mera detaljerad utformning av ett regionalt riksprogram bör därför nu få anstå, men på grund av den allvarliga koncentrations- och centraliseringsutvecklingen bör redan årets riksdag uttala som mål fö r regionalpolitiken att den inriktas på ett så långt möjligt decentraliserat samhälle. Detta bör komma till uttryck i styrningen av lokaliseringspolitiken och den lokala och regionala fördelningen av samhällsservicen. Den av m otionärerna förordade inriktningen av det regionala riksprogrammet innebär enligt deras mening att detta bör ha en befolkningsmässig målsättning. På grund av befolkningsminskningen i skogslänen som enligt motionärerna i stora områden gått så långt att den hotar att rycka undan underlaget fö r fortsatt bebyggelse, bör riksdagen redan nu uttala som en första del av den förordade regionalpolitiska målsättningen att lokaliserings- och regionalpolitiken skyndsamt inriktas på att hindra ytterligare utflyttning från skogslänen.
I motionen 1971: 1121 begärs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t skall uttala sig för en regionalpolitisk målsättning som också innehåller en befolkningsmässig målsättning syftande till ett decentraliserat samhälle. Enligt motionärerna bör den nuvarande koncentrationsprocessen brytas och en jäm nare befolkningsfördelning än den nuvarande åstadkommas.
2 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 7
Utskottet vill till en början erinra om att motionsyrkanden med samma inriktning framställdes vid 1970 års riksdag och behandlades utförligt av bankoutskottet (BaU 1970: 40 s. 14—15). Bankoutskottet fann bl. a. att kravet på en lokaliseringspolitisk målsättning, som gick ut på att någon ytterligare utflyttning från skogslänen inte blir nödvändig, inte var förenligt med den mera förutsättningslösa inställning i fråga om befolkningsramama för olika regioner som år 1969 vann anslutning från riksdagens sida och sedan kom till uttryck i prop. 1970: 75. Bankoutskottet ansåg vidare att formuleringen »ett decentraliserat samhälle» i och för sig kunde användas som en sammanfattning av propositionens regionalpolitiska program. Även i övrigt ställde sig utskottet kritiskt m ot denna formulering, och utskottet avstyrkte det i motionerna begärda uttalandet från riksdagens sida till förmån fö r ett decentraliserat samhälle.
Inrikesutskottet finner inte anledning frångå bankoutskottets av riksdagen godkända ställningstagande. Inrikesutskottet vill tillägga att de förstärkningar av lokaliseringsstödet, som beslutades förra året, prim ärt h ar till syfte att bidra till att inom skogslänen skapa ytterligare arbetstillfällen som kan i vart fall bromsa utflyttningen från dessa län. F ör att ytterligare regionalpolitiska medel och andra åtgärder skall kunna sättas in, behöver behoven härav först klarläggas. D etta sker genom arbetet på länsprogram 70 och i glesbygdsutredningen. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionsyrkandena.
I motionen 1971: 1127 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c) hemställs att riksdagen uttalar sig för att nuvarande stödområdesprinciper för de regionalpolitiska insatserna snarast möjligt ersätts med regionalpolitiska målsättningsprinciper. M otionärerna anför bl. a. att den regionala obalansen hittills drabbat skogslänen hårdast, men verkningarna av regional obalans gör sig alltmer gällande även i landets södra och mellersta delar. De lokaliseringspolitiska problemen är landsomfattande. N är ett regionalt handlingsprogram föreligger och länsorganen fått erforderliga resurser för att förverkliga programmens målsättning är därför, menar motionärerna, metoden att ange särskilda stödområden otidsenlig.
Samma motionsyrkande prövades av 1970 års riksdag. Bankoutskottet anförde i sitt förutnäm nda av riksdagen godkända utlåtande (s. 16- 17) att motionärernas önskemål om regionalpolitiska målsättningsprinciper synes bli tillgodosett genom pågående planeringsarbete och att det är för tidigt att nu yttra sig om »stödområdesprincipen» kan överges i framtiden. Inrikesutskottet delar denna uppfattning och avstyrker därför m otionsyrkandet
I motionen 1971: 1120 av herr Holmberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos Kungl. M aj:t hemställer att en rad olika åtgärder vidtas inom den regionalpolitiska ramen.
I motionen förordas sålunda att flyttnings- och utbildningsstödet samt kommunikationsstödet ökas. Utskottet erinrar om att flyttningsstöd i teknisk bemärkelse - bidrag till täckande av flyttningskostnader för arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning som anställts av företag vilket erhållit lokaliseringsstöd - förbättrades förra året och om att företag samtidigt medgavs ersättning för kostnader att flytta maskiner m. m. Vidare förstärktes stödet till företagens kostnader för utbildning och inträning av personal. Beträffande kommunikationsstödet anser motionärerna fram för allt angeläget att nuvarande transportstöd utvidgas till att gälla persontransporter. Denna fråga utreds f. n. inom kommunikationsdepartementet m ed anledning av riksdagens beslut i ämnet föregående år (SU 1970: 105 s. 14-15). Som nämns senare i betänkandet (s. 20) har motionsyrkanden i ämnet prövats av årets riksdag. M otionärerna önskar vidare en fixerad målsättning för olika orter och regioner med en samordnad satsning på bärkraftiga regioner samt att glesbygdspolitiken skiljs från regionalpolitiken. D et första önskemålet ligger enligt utskottets mening i linje m ed intentionerna för pågående regionalpolitiska planeringsarbete. Även den andra delen av yrkandet får anses tillgodosedd. Regionalpolitiken innefattar nämligen såväl tillväxtfrämjande insatser som socialpolitiska åtgärder fö r att trygga acceptabla levnadsförhållanden i områden med vikande utveckling. Detta innebär att skilda mål redan finns inom regionalpolitikens ram. Vidare yrkas att förslag läggs fram till 1972 års riksdag om målsättning för glesbygds- och regionalpolitiken till förm ån för generella kostnadsutj ämnande åtgärder. Utskottet vill för sin del framhålla att föregående års riksdagsbeslut innebär att valet av regionalpolitiska medel i huvudsak fastlagts för den treårsperiod som löper till den 1 juli 1973. Beträffande planer fö r tiden därefter får utskottet hänvisa till vad tidigare sagts om länsprogram 70. I motionen begärs vidare ett program för utbyggnad av turist- och fritidsnäringen. U tskottet hänvisar till det arbete som nu utförs av de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. Slutligen önskar motionärerna utökad information om regionalpolitiken och dess målsättning i samarbete med näringslivets organisationer. Utskottet erinrar här om det mellan inrikesdepartementet och Sveriges industriförbund år 1969 inledda samarbetet i lokaliseringsfrågor m. m. Näringslivets organisationer är företrädda i bl. a. lokaliseringsberedningen och beredningen för regional planering. I fråga om information kan hänvisas till de möjligheter härtill som lokaliseringssamrådet erbjuder. D et kan därutöver tilläggas att inrikesdepartementet följde upp 1970 års regionalpolitiska beslut med att ge u t en till näringslivet riktad broschyr i ämnet och med annonser i dagspressen m. m. Genom kommunikationsdepartementets försorg utgavs en broschyr om transportstödet.
r
Vad i övrigt anförts i motionen föranleder ej särskilt uttalande från utskottets sida. Sammanfattningsvis kan sägas att motionärernas önskemål redan i väsentliga delar är tillgodosedda. På grund härav och vad i övrigt anförts saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionen.
Tre motioner tar upp enbart Norrlands- och skogslänsfrågor. I motionen 1971: 38 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. M aj:t anhåller om tillsättande av en inlandsberedning avseende det inre stödområdet. I motionen 1971:224 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utvecklingsplan och ett näringspolitiskt program för Norrland. I motionen 1971:286 av herr Winberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos Kungl. M aj:t anhåller att motionen överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning med uppdrag åt utredningen att lägga upp en tioårig utvecklingsplan för Norrland.
Yrkanden av samma slag som i de båda sistnämnda motionerna avslogs av föregående års riksdag (BaU 1970:40 s. 17-18).
Den i motionen 1971: 38 förordade inlandsberedningen avses få till uppgift att samordna genomförda, pågående och planerade utredningar och föreslå konkreta åtgärder som kan sättas in snabbt för att främja utvecklingen inom det inre stödområdet. M otionärerna understryker behovet av snabbhet i åtgärderna, eftersom inlandet eljest, enligt motionärernas mening, riskerar att »utredas till döds». I motionen tas in en katalog av åtgärder som borde kunna genomföras inom arbetsmarknads-, lokaliserings-, transport-, bostads-, närings-, kultur- och forskningspolitiken.
Utskottet vill för sin del peka på att en del av de i motionerna berörda frågorna tagits upp vid årets riksdag i andra sammanhang. Detta gäller om utvidgat transportstöd, där flera motioner i ämnet prövats av trafikutskottet (TU 1971:3). Förslag om förbättrade bidrag till s. k. pendelresor har redan bifallits av riksdagen (InU 1971: 3 s. 5). ö k a t statligt stöd till jordbruket i norra Sverige föreslås i prop. 1971:74, åtgärder för att förstärka vuxenutbildningen i glesbygder i prop. 1971: 37 och inrättande av en socialhögskola i östersund den 1 juli 1971 i prop. 1971: 36. Forskning i glesbygdsfrågor bedrivs, som nämnts i inledningen till detta betänkande, bl. a. vid universitetet i Umeå. Fjolårets riksdagsbeslut innebar förstärkta regionalpolitiska stödåtgärder i det inre stödområdet. På andra, för bedömning av motionerna betydelsefulla områden pågår utredningar som kan väntas avge förslag som snart kan realiseras. Av avgörande betydelse är, som utskottet tidigare framhållit, arbetet med länsprogram 70. Även om utskottet har förståelse för den otålighet som återspeglas i motionerna, kan utskottet med hänsyn till det pågående landsomfattande planeringsarbetet inte anse det lämpligt
att vid sidan av detta för Norrlands del ingångsätts ytterligare planläggningsarbete. Resultatet av länsprogram 70 bör i stället avvaktas. Motionerna bör m ed hänsyn till vad sålunda anförts inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Motionen 1971:1115 av herr Hedlund m. fl. (c), den förut delvis behandlade motionen 1971: 1121 av fru Jonäng m. fl. (c) och motionen 1971: 1125 av herr Larsson i Staffanstorp (c) tar upp storstadsproblemen u r olika aspekter.
I motionerna 1971:1115 och 1971:1121 begärs utredningar med syfte att begränsa storstädernas tillväxt och att skapa bättre och mer stimulerande samhällsmiljö i dessa städer. Särskilt i motionen 1971:1115 tecknas en m örk bild av storstadsmiljöns brister. I motionen föreslås tänkbara åtgärder fö r att motverka vad man betecknar som överkoncentrationen i storstadsområdena. Sålunda förordas att statligt flyttningsbidrag inte alls eller endast delvis bör utgå till arbetstagare som flyttar till storstadsområde. I stället bör arbetsgivaren helt eller delvis svara för rekryteringskostnaden. Flyttningsbidrag bör vidare kunna utnyttjas för att främ ja utflyttning av arbetskraft från storstadsområde till annan region. Utflyttningsstimulansen till företag som flyttar från »överkoncentrationema» kan behöva differentieras så att »den blir starkare vid flyttning till stödområde än andra områden».
Utskottet ställer sig tveksamt till dessa uppslag. Beträffande flyttningsstöd till enskilda arbetstagare kan, om uppgörelse inte nås med arbetsgivaren om täckande av flyttningskostnaderna eller om lämpligt arbete över huvud inte erbjuds annat än i storstadsregion, det bli arbetstagaren som direkt drabbas av kostnaderna. Dessutom kan en vidsträckt bidragsgivning till arbetstagares utflyttning från storstäderna till exempelvis orter i stödområdet öka konkurrensen om arbetstillfällena för där bosatta arbetslösa. E tt motionsyrkande av liknande innebörd men med den mer begränsade inriktningen på företag som fått lokaliseringsstöd i stödområdet behandlas senare i betänkandet (s. 30). M otionärernas förslag att flyttningsstöd till företag skulle vara större vid flyttning till ort inom stödområdet än utom detta område är svårförståeligt, eftersom lokaliseringsstödet främst är inriktat på stödområdet och endast i särskilda fall utgår vid lokalisering utanför detta område. Vissa form er av lokaliseringsstöd avser f. ö. enbart stödområdet.
I motionen 1971: 1115 ifrågasätts att komplettera lokaliseringssamrådet med någon form av hårdare restriktionssystem, såsom direkt etableringskontroll, särskilda etableringstillstånd och/eller etableringsavgifter. I motionen 1971: 1121 aktualiseras frågan om investeringsavgifter. U tskottet vill erinra om att behovet av starkare styrning av företagsetablering diskuterats vid åtskilliga tillfällen. Tanken avvisades senast i samband med övervägandena om införandena av lagen om lokaliseringssam-
råd.
I motionerna 1971: 1121 och 1971: 1125 förordas vidare flyttningsresp. investeringsbidrag till företag som lämnar storstadsområde. Bidrag skulle utgå även vid flyttning till andra orter i landet än inom stödområdet. Flyttningen förutsätts självfallet inte ske till annan storstadsregion. I motionen 1971: 1121 är motivet att allmänt driva på utflyttningen från storstäderna, i motionen 1971: 1125 att stimulera företag, med vilket inletts förfarande enligt kungörelsen om lokaliseringssamråd, att välja ort utanför en storstadsregion som är aktuell för samrådsförfarandet.
Utskottet ifrågasätter för sin del om inte de föreslagna bidragen på ett icke önskvärt sätt skulle komma att konkurrera med det i första hand för stödområdet avsedda lokaliseringsstödet. A tt införa nya former av lokaliseringsstöd bör i dagens läge inte komma i fråga.
I motionen 1971: 1125 yrkas slutligen även ett effektivare lokaliseringssamråd. Vad yrkandet går ut på exemplifieras i motionen med att länsmyndigheterna i såväl Kristianstads, Kronobergs och Blekinge som Malmöhus län bör fungera som instans i samrådsförfarande om etablering i Malmöregionen.
Gemensamt för nu behandlade motioner är ett tvivel på lokaliseringssamrådets effektivitet. Bestämmelserna om samrådsskyldighet har trätt i kraft så sent som den 1 april i år. D et förefaller rimligt att avvakta erfarenheterna av den nuvarande ordningen innan starkare styrningsmedel övervägs. Om etableringssamrådet inte ger åsyftat resultat, får andra åtgärder prövas. Utskottet vill slutligen erinra om att storstadsområdenas tillväxt och problemen i samband härmed togs upp vid 1970 års riksdag i ett flertal motioner med delvis samma yrkanden som framställts i år. Motionerna avslogs (se BaU 1970: 40, s. 20—24). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1971: 1115, 1971: 1121 såvitt nu är i fråga, och 1971: 1125.
I motionen 1971: 1133 av herr Nilsson i K alm ar m. fl. (s) yrkas att det skall tas ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige vid pågående regionalpolitiska planeringsarbete och lokalisering av allmän service och utbildning. M otionärerna avser K alm ar län med öland, G otland och östra Blekinge. I motionen sammanfattas problemen på följande sätt. Invånarna i denna del av landet h ar mycket lågt genomsnittligt löneläge, låg sysselsättningsgrad (speciellt kvinnorna), dålig tillgång till högskoleutbildning, otillfredsställande allmän service, låg skattekraft, hög utdebitering och dålig bostadskvalitet. Därtill kommer att prisläget är högt.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att problemen i de delar av landet det h är gäller i den regionalpolitiska debatten kan synas ha trängts tillbaka i förhållande till skogslänens och storstadsregionernas problem. Utskottet förutsätter emellertid att sydöstra Sveriges problem
kommer att bli belyst i de av berörda länsstyrelser/planeringsråd i samråd med de kommunala myndigheterna uppgjorda länsprogrammen. Resultatet av detta arbete kommer sedan att beaktas vid utformningen av ett riksomfattande regionalt handlingsprogram. Någon riksdagens åtgärd anser utskottet därför inte vara erforderlig och avstyrker med hänsyn till det anförda motionsyrkandet.
I motionen 1971: 1155 av herr Hedlund m. fl. (c) hemställs om tillsättande av en parlamentarisk kommitté med uppgift att pröva grunderna för en optimal bebyggelsestruktur och för den tätorts-/regionklassificering som skall ingå i det regionalpolitiska handlingsprogrammet för hela landet. En sålunda till optimal bebyggelsestruktur syftande ortsklassificering bör enligt motionärerna så långt möjligt bygga på vetenskapliga undersökningar liksom på önskemålen hos olika människor och grupper av människor. M otionärerna anser att miljövärdena skall beaktas i väsentligt större utsträckning än hittills. Som fram går av den inledningsvis gjorda redovisningen av pågående regionalpolitiska planeringsarbete ingår ortsklassificeringen som en mycket väsentlig beståndsdel häri. A tt nu införa ett nytt moment i planeringsarbetet i form av en särskild utredning, som visserligen skall bedrivas skyndsamt men som dock måste grundas på vetenskapliga undersökningar m. m., skulle försena detta arbete på ett sätt som utskottet inte anser bör komma i fråga. D et är i hög grad angeläget att tidsplanen för planeringsarbetet med sikte på en proposition till hösten 1972 kan hållas. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.
Lokaliseringsstödets geografiska fördelning
F ör att administrativt bestämma det om råde till vilket de lokaliseringspolitiska insatserna bör koncentreras h ar avgränsats ett allmänt stödområde som om fattar dels norrlandslänen med undantag för större delen av Gästrikland, dels Kopparbergs län förutom Avesta- och Ludvikaregionema, dels Värmland, utom ett område i sydost, dels Dalsland och norra Bohuslän. Statsmakterna tog i fjol ställning till det allmänna stödområdets omfattning. En viss utvidgning skedde i Kopparbergs och V ärm lands län. Lokaliseringsstödet är emellertid inte enbart inriktat på det allmänna stödområdet. Punktinsatser kan göras i övriga delar av landet när avsevärda sysselsättningssvårigheter förutses eller uppkommit till följd av industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering eller av liknande orsak. Detsamma gäller när särskilda skäl talar för att områden med ensidigt näringsliv eller isolerat läge erhåller stöd. Möjligheten att ge stöd utanför det allmänna stödområdet har begagnats i ganska stor omfattning. U nder perioden den 1 juli 1965-1 januari 1971 har något över en fjärdedel av det lokaliseringspolitiska stödet utgått i or
ter utanför det allmänna stödområdet.
I samband med förra årets riksdagsbehandling av regionalpolitiken uppmärksammades det tröskelproblcm som uppstår vid stödområdesgränserna. Föredragande departementschefen framhöll i det sammanhanget att gränsen inte skall uppfattas som en stelt fixerad demarkationslinie och att det just i gränsområdet fanns skäl att tillämpa stödbestämmelser på ett smidigt sätt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (SU 1970: 103 s. 20) underströk statsutskottet dessa uttalanden.
I motionerna 1971: 219 av herr Blomkvist m. fl. (s) och 1971: 1106 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) behandlas lokaliseringspolitiska insatser i vissa delar av Skaraborgs län. Med hänvisning till bl. a. problem inom TEKO-industrin och porslinsindustrin hävdas i motionen 1971: 1106 att Vararegionen samt Lidköpings och Falköpings kommunblock bör hänföras till det allmänna stödområdet. I motionen 1971: 219 begärs åtgärder för att differentiera näringsstrukturen i Falköpings kommun. M otionärerna anför som skäl härför att stora sysselsättningsproblem uppkommit till följd av svårigheterna i TEKO-industrin som sysselsätter en stor del av kommunens invånare.
N ä r det gäller lösningen av sådana problem som aktualiserats i motionerna får utskottet hänvisa till vad tidigare anförts om punktvisa åtgärder på orter med särskilda sysselsättningssvårigheter. Strukturproblem av den art som här föreligger bör alltså lösas med speciella insatser. D enna inställning h ar f. ö. inrikesministern gett uttryck för i svar den 14 december 1970 på enkel fråga av herr Blomkvist angående lokaliseringsstöd till Lidköpings och Falköpings kommunblock. Med hänsyn til] det anförda bör riksdagen lämna motionerna utan åtgärd.
I motionen 1971: 1107 av herr Börjesson i Glömminge (c) yrkas att lokaliseringsstödet till företag i ökad grad bör inriktas på sysselsättningssvaga områden i östra Götaland. Motionären pekar bl. a. på det sviktande näringslivet i Kalm ar läns inland till följd av svårigheter i glas- och möbelindustrierna. D et resonemang utskottet redovisat beträffande punktvisa insatser i områden med sviktande näringsliv är tillämpligt även i detta fall. I övrigt får utskottet hänvisa till vad ovan anförts i anslutning till motionen 1971: 1133. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionsyrkandet kan inte anses erforderlig.
I motionen 1971: 1105 av herr Boo m. fl. (c, s, fp, m) begärs också utvidgning av det allmänna stödområdet. M otionärerna vill att de delar av Kopparbergs län som ligger utanför området - Avesta och Ludvika planeringsregioner - skall inlemmas däri. M otionärerna fram håller att dessa delar av länet h ar stora problem på grund av ett odifferentierat näringsliv. Detta h ar tagit sig uttryck i bl. a. en kraftig befolkningsminskning. I motionen hävdas dessutom att ett län bör vara ett samman
hållet regionalpolitisk! område och att det är mindre lyckligt att lämna delar av ett län utanför området.
Vid fjolårets behandling av stödområdets utsträckning prövade statsutskottet bl. a. gränsdragningen i Kopparbergs län. I sitt av riksdagen godkända utlåtande avstyrkte statsutskottet motioner med samma yrkande som det nu förevarande (SU 1970: 103, s. 18-20). Statsutskottet hänvisade bl. a. till den rekommenderade flexibla tillämpningen av stödet i gränsområdet. I och för sig ansågs inte heller administrativa skäl tala för att stödområdesgränsen måste sammanfalla med en länsgräns.
Inrikesutskottet är inte berett att förorda att riksdagen går ifrån den bedömning som gjordes i fjol. Utskottet avstyrker alltså motionen.
I motionen 1971: 516 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att det allmänna stödområdet skall omfatta även Gotlands län.
Enligt utskottets uppfattning talar goda skäl för det förslag motionären framställt. Gotlands isolerade läge i kombination med strukturomvandlingen i näringslivet på ön motiverar särskilda insatser. Redan nu torde Gotland i praktiken behandlas som stödområde när det gäller lokaliseringslån och -bidrag. Detta talar i och för sig för att ön även formellt inbegrips i det allmänna stödområdet. Därtill kommer att om så sker, blir det möjligt att använda en del lokaliseringspolitiska medel som är exklusiva för stödområdet. Bl. a. kan stöd ges till turistanläggningar. Däremot kan med den nuvarande konstruktionen av transportstödet industrin på ön inte komma i åtnjutande av denna form av subvention som gäller för det allmänna stödområdet.
U tskottet ansluter sig med hänvisning till det anförda till motionärens förslag om utsträckning av det allmänna stödområdet till Gotlands län. D et finns anledning räkna med att frågan om stöd till transporter kommer att tas upp i annat sammanhang.
I motionen 1971: 1124 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) aktualiseras en annan gränsdragningsfråga, nämligen gränsen för det inre stödområdet. Detta område består i huvudsak av Norrlands inland och de tre nordligaste kommunblocken i Kopparbergs län. M otionärerna begär att Malungs kom m un, som ligger omedelbart utanför gränsen, skall hänföras till det inre stödområdet. Som skäl åberopas bl. a. att den nuvarande gränsen går rakt igenom M ora planeringsregion, som Malung tillhör, och att det är olämpligt med en sådan uppdelning av en region.
Innebörden av motionärernas förslag är främst att företag i kommunen kan dra fördel av det förra året införda sysselsättningsstödet.
Skall man uppnå speciella effekter med det inre stödområdet måste det begränsas till de glesbygdsområden där de verkligt stora avfolkningsoch sysselsättningsproblemen föreligger. Gränsen för det inre stödområdet bör inte sättas alltför långt söderut för att tröskelproblemen i förhållande till områden utanför de båda stödområdena inte skall bli allt
för stora. M ot denna bakgrund och med hänsyn till de ringa erfarenheter man har av sysselsättningsstödets effekt är utskottet inte berett att föreslå någon ändring av om rådet för denna försöksverksamhet. Utskottet tillmäter inte heller anmärkningen mot delning av planeringsregionen någon avgörande vikt. Sådan delning förekommer i åtskilliga fall och utskottet vill hänvisa till vad i motsvarande fråga sagts om gränsen för det allmänna stödområdet. M ed hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen.
I motionerna 1971:1126 av herr Larsson i U m eå m. fl. (fp) och 1971: 1134 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Gustafsson i Byske (c) begärs åtgärder för ökad sysselsättning i Vindelådalen. I motionen 1971: 1126 yrkas snabba åtgärder för utbyggnad av väg 363 längs Vindelälvens dalgång. M otionärerna vill dessutom att åtgärder skall vidtas för upprustning av ledigt bostadsbestånd för användning för turiständamål. I motionen 1971: 1134 hävdas att riksdagen lovat bestående lokaliseringspolitiska åtgärder som kompensation för att älven inte blev utbyggd. M otionärerna vill ha ökade insatser för lokalisering av industri till dalen. De föreslår även andra åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget, däribland utbyggnad av väg 363.
Utskottet är medvetet om de sysselsättningsproblem som föreligger i om rådet kring Vindelälven, problem som f. ö. i hög grad är gemensamma för stora delar av Västerbottens inland. Utskottet anser sig kunna utgå från att berörda myndigheter gör vad som är möjligt för att lokalisera bärkraftiga företag till det berörda området. Beträffande väg 363 pågår upprustning i begränsad skala. D et finns anledning anta att sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden inom kort kommer att lägga fram ett program som berör bl. a. vägarna i det aktuella området. Utredningen har, som tidigare redovisats, fått i uppdrag att utarbeta ett program för turism och friluftsliv inom Vindelälvsområdet. Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen i det förslag, som kan väntas inom den närmaste tiden, att föreslå en del åtgärder som kan vidtas med relativt kort varsel. Utredningen planerar att sedan lägga fram ett m er omfattande förslag beträffande detta område. D et material som ligger till grund för utredningens ställningstagande kan antas få betydelse för bedömning av insatser även på andra områden än inom turismen. Med hänsyn till vad sålunda redovisats anser utskottet att i dag inte finns anledning till något initiativ från riksdagens sida. M otionerna bör alltså inte föranleda någon åtgärd.
Stöd till vissa näringsgrenar
Frågor som rör lokaliseringsstöd till turistnäringen behandlas i flera motioner. Enligt hittills tillämpade principer kan lokaliseringsstöd i form av lån utgå till ny-, till- eller ombyggnad av turistanläggning inom det
allmänna stödområdet. Stöd till turistnäringen kan dessutom lämnas i form av statlig lånegaranti. Betydande stöd har därutöver givits i form av beredskapsarbeten.
I motionen 1971: l i l l av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Börjesson i Glömminge (c) yrkas att lokaliseringsstöd skall kunna ges till turistanläggning även utanför stödområdet. Motionerna 1971: 1141 av herrar Schött (m) och Kronm ark (m) och 1971: 1107 av herr Börjesson i Glömminge (c) h ar samma syfte, dock att yrkandena begränsas till att gälla Öland och G otland resp. östra Götaland.
I den mån motionerna berör G otland hänvisar utskottet till sitt ställningstagande beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet att avse Gotland. Den allmänna frågan om lämpligheten att utge lokaliseringsstöd till turistanläggningar i områden utanför det allmänna stödområdet skall prövas av de ovan näm nda sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. enligt i maj 1970 lämnade tilläggsdirektiv. M ed hänsyn till att frågan således är under utredning avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
I motionen 1971: 443 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, s, c, m, vpk) angående försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs län yrkas att de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. får i uppdrag att driva försöksverksamhet i Järvsödelen av Ljusdals kommun.
D en åberopade utredningen beträffande turistnäringen har lagt fram vissa förslag om en omfattande utbyggnad av friluftslivet och turismen i Åreregionen. Utredningen skall vidare som tidigare nämnts lägga fram förslag beträffande Vindelälvsområdet. D et är inte möjligt för utskottet att göra en bedömning av motionärernas uppslag och väga det mot andra projekt som utredningen kan ha att pröva. En sådan styrning av utredningsarbetet kan heller inte anses lämpligt. U tskottet avstyrker därför motionen.
I motionen 1971: 1135 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) tar man upp de svårigheter som drabbat turistnäringen i fjällvärlden till följd av den ringa snötillgången i december 1970 och januari 1971. M otionärerna yrkar att arbetsmarknadsstyrelsen skall få i uppdrag att föreslå åtgärder för att hjälpa företag som råkat i akuta likviditetssvårigheter. M otionärerna tänker sig att turistföretag skall kunna få lokaliseringslån för att täcka amorteringar och räntor som förfallit till betalning. Dessutom skulle bidrag med 100 000 kr. ges till en förening som skulle verka för att genom marknadsföringsåtgärder söka mildra de ekonomiska verkningarna av den oförmånliga väderleken.
U tskottet vill hänvisa till vad handelsministern anförde vid besvarande den 26 mars 1971 av två interpellationer angående stöd till turistnäringen på grund av ogynnsam väderlekssituation och konflikter på ar
betsmarknaden. Handelsministern konstaterade i sitt svar att turistnäringen i vintersportområdena befinner sig i ett läge som kännetecknas av vissa finansieringssvårigheter och en icke särskilt god lönsamhet. Snöbristen och arbetsmarknadskonflikter h ar ökat svårigheterna. Handelsministern uppger att vissa initiativ har tagits för att lindra de akuta problemen. Kommerskollegium har vidtagit åtgärder för att ansökningar om anstånd med amorteringar på garantilån skall behandlas särskilt snabbt. Arbetsmarknadsstyrelsen har sträckt u t sina medgivanden beträffande räntor och amorteringar på lokaliseringslån så långt gällande bestämmelser medger, överläggningar i hithörande frågor förekommer mellan T uristhotellens riksförbund och kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.
Åtgärder av det slag m otionärerna påyrkat för att hjälpa vinterturistnäringen över de akuta svårigheterna har alltså redan vidtagits eller planerats. Med hänsyn till att motionens syfte tillgodosetts är någon riksdagens åtgärd i anledning av densamma inte erforderlig.
Förutom till industriell verksamhet och till turistnäringen kan lokaliseringsstöd utgå till industriliknande verksamhet och - inom allmänna stödområdet - till viss industriservice. I motionen 1971: 447 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) om lokaliseringsstöd till näringsområdeti som gränsar till jordbruket berörs frågan vad som skall anses som industriliknande verksamhet. M otionärerna anser att verksamhet som innebär förädling av jordbruksprodukter och som inte omfattas av jordbruksstödet bör kunna komma i åtnjutande av lokaliseringsstöd.
Stödet till industriliknande verksamhet infördes vid fjolårets riksdag. I prop. 1970: 75 (s. 206) angavs att stödet skulle gälla verksamhet som ligger nära tillverkningsmomentet. Djuruppfödnings- eller odlingsverksamhet skulle inte i någon form hänföras till industriliknande verksamhet. Som exempel på stödberättigad verksamhet anfördes djupfrysningsföretag som tar hand om produkter från jordbruk, trädgårdsnäring, jakt eller fiske fö r rensning och styckning och efter djupfrysning och eventuell förvaring av produkterna levererar dem vidare till livsmedelsindustrier. Som ytterligare exempel angavs verksamhet som under industriella former i större skala bedriver viss förädling, t. ex. kafferosterier och skinn- och pälsberedning.
Det i motionerna behandlade problemet är en tillämpningsfråga. D et gäller gränsen för vad som är industriliknande verksamhet. M otionärerna har inte anfört något konkret exempel som illustrerar vilken ändring de önskar i nuvarande regler eller praxis. Med hänsyn härtill och då utskottet utgår ifrån att praxis i förevarande hänseende kommer att vara liberal erfordras inte någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen.
Lokaliseringsstödet till industriell service avser endast verksamhet som är knuten till den industriella produktionsprocessen. Stöd kan inte utgå till servicetjänster som administration, marknadsföring och utvecklingsarbete. I motionerna 1971: 520 av herr W ikner m. fl. (s) och 1971: 1137 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c, fp, m) kritiseras detta förhållande. I motionen 1971: 520 begärs utredning av form erna fö r ökat bistånd till marknadsföring av produkter tillverkade i stödområdet. Motionärerna yrkar dessutom att förslag skall läggas fram om regionalpolitis k stöd till servicenäringen med avseende på marknadsföring. Även i motionen 1971: 1137 föreslås att lokaliseringsstödet skall innefatta marknadsföring. M otionärerna vill ha försöksverksamhet med stöd till N orrlandsföretag för deltagande i varumässor. I motionen yrkas att 200 000 kr. för ändamålet anvisas genom höjning av anslaget Särskilda stödåtgärder i glesbygder.
Såsom anförs i motionerna är en effektiv marknadsföring av avgörande betydelse för företagens utveckling. D et är naturligt att det allm änna som ett led i stödet till industriföretag även intresserar sig för marknadsföringsfunktionema. Genom Norrlandsfonden stöds på olika sätt marknadsföring för Norrlandsföretag. De insatser som f. n. görs från det allmännas sida på det aktuella området är emellertid splittrade. En arbetsgrupp i vilken representanter för industridepartementet ingår har tillsatts för att skyndsamt utreda frågan om en övergripande organisatorisk lösning som skulle beröra bl. a. Norrlands Center i Stockholm, Expolaris i Skellefteå samt det industriella utvecklingscentret i Skellefteå, vilket föreslås få vissa marknadsstödjande uppgifter. En planerad, av Norrlandsfonden delvis finansierad exportkonsulttjänst berörs också av utredningsarbetet.
E tt visst stöd till marknadsföring ges även via företagareföreningarnas verksamhet. Delegationen för de mindre och medelstora företagen torde kom m a att ta upp frågan om en utökning av företagareföreningarnas insatser när det gäller marknadsföring.
Det utredningsarbete som sålunda pågår beträffande effektivare stöd till marknadsföring ligger i linje med motionärernas syfte. Utskottet anser för sin del att resultatet av dessa överväganden bör avvaktas innan man prövar andra vägar att med lokaliseringspolitiska medel stödja marknadsföring. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1971: 160 av herr Stridsman m. fl. (c). M otionärerna begär som ett led i strävandena att motverka obalans på arbetsmarknaden utredning av möjligheterna att i samråd mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, näringslivet och berörda organisationer bygga upp en effektiv förmedling av arbetsobjekt.
Riksdagen har flera gånger prövat denna fråga och avvisat tanken som
orealistisk (SU 1970: 54, s. 12). U tskottet kan inte finna att det fram kommit något som rubbar denna bedömning och avstyrker därför motionen.
I motionen 1971: 1122 av fru Jonäng m. fl. (c, fp, m) tas upp frågan om lokalisering av sjukhus till områden med sysselsättningsproblem. Motionärerna vill att frågan utreds med beaktande av bl. a. sociala och ekonomiska aspekter. Enligt m otionärerna bör en del av de sjukvårdsinrättningar som betjänar befolkningen i storstadsområdena placeras i orter på rimligt avstånd från vederbörande storstad. För Stockholmsregionens räkning nämns som lämpliga placeringsorter Ljusdal, Söderhamn, Mora och Ludvika. M otionärerna anser att lokaliseringspolitiskt stöd bör kunna utgå till nu ifrågavarande kommunala och landstingskommunala verksamhet.
Vid 1970 års riksdag behandlades m otioner av samma innebörd som den förevarande. Riksdagen avslog motionerna. Statsutskottet, som tog ställning till motionerna i utlåtandet 1970: 103 (s. 15), anförde att den samhälleliga servicen genom sin långsiktiga och konjunkturoberoende arbetskraftseffekt h ar särskilda fördelar. Statsutskottet uttalade emellertid att, även om möjligheterna att inom sjukvårdsområdet uppnå beaktansvärda resultat måste anses begränsade, det fanns anledning att utgå från att även detta område beaktas utan någon riksdagens åtgärd. Inrikesutskottet ansluter sig till denna uppfattning och vill dessutom framhålla att ett bifall till motionärernas förslag skulle medföra risker för försämrad service för berörda människor. U tskottet avstyrker således den förevarande motionen.
Annat regionalpolitisk stöd
Sedan den 1 juli 1965 gäller att flyttningsstöd i form av respenning och bortavistelsebidrag kan utgå till den som har kvalificerad yrkesutbildning och som har fått stadigvarande anställning i yrket vid nyetablerat eller utvidgat industriföretag i ort inom stödområdet. Sådant regionalpolitiskt betingat flyttningsbidrag utgår i motsats till vad som annars är fallet oberoende av om sökanden är arbetslös eller riskerar bli arbetslös och oberoende av varifrån han flyttar. F ör att förstärka flyttningsstödet i samband med den vidgade regionalpolitiska stödverksamheten beslöts vid fjolårets riksdag att även starthjälp skall kunna utgå i dessa fall av regionalpolitiskt motiverad flyttning samt att flyttningsbidrag i de ifrågavarande form erna skall kunna utgå även om arbetstagaren inte skaffar sig arbetet på egen hand, vilket tidigare var en förutsättning.
Motionen 1971: 83 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c) syftar till ändring av bestämmelsen om flyttningsstöd så att det blir möjligt att i ökad omfattning ge stöd till arbetskraft som återvänder till ort inom stöd
området för att ta arbete i dit lokaliserade företag. M otionärerna vill att kravet på att arbetskraften skall vara kvalificerad skall tas bort. De begär vidare förbättrad information beträffande flyttningsstödet.
E tt huvudmotiv för regionalpolitiken är att bereda arbete för människor som är bosatta i områden där av olika orsaker sysselsättningsproblem föreligger. D et flyttningsbidrag som ges till personer med kvalificerad yrkesutbildning har till syfte att underlätta etablering och utbyggande av företag i de fall då arbetskraft med behövlig utbildning inte kan erhållas lokalt. M ot den redovisade bakgrunden ter det sig föga ändamålsenligt att generellt stimulera arbetskraft att flytta till sysselsättningssvaga regioner. I fråga om kravet på ökad information må hänvisas till arbetsförmedlingens verksamhet samt till att arbetsmarknadsstyrelsen fortlöpande inform erar om bl. a. flyttningsstöd i tidningen Arbetsmarknaden. Inrikesdepartementet har vidare, som tidigare nämnts, gett u t en broschyr om det förstärkta regionalpolitiska stödet i vilken upplysningar lämnas om flyttningsstödet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
I motionen 1971: 1142 av herr Stjernström m. fl. (c) anhålls om åtgärder för att sprida kännedom om etableringsmöjligheterna i stödområdet bland företag i utlandet.
Såsom anförs i motionen föreligger inga speciella hinder för utländska företag att få lokaliseringsstöd. Upplysningsverksamheten i utlandet om stödmöjligheterna får ske inom ramen för den allmänna information som lämnas beträffande företagsetablering i Sverige. Utskottet utgår från att de myndigheter och organisationer, som kanaliserar information till utlandet, beaktar detta i sin verksamhet. Några särskilda åtgärder bedöm er utskottet inte som erforderliga. M otionen avstyrks därför.
Lokaliseringsutredningen föreslog (SOU 1969: 49) försöksverksamhet med s. k. industricentra, dvs. koncentrerad utbyggnad av industrilokaler för uthyrning till industriföretag. Vid behandlingen av utredningens förslag ansåg statsmakterna att denna fråga borde utredas närmare (prop. 1970: 75, s. 221, SU 1970: 103, s. 25).
I motionen 1971: 1109 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp) yrkas ett snabbt genomförande av erforderliga utredningar om industricentra samt att försöksverksamhet med ett sådant centrum påbörjas i Ljusdal.
Som fram går av utskottets tidigare redovisning har den utlovade u tredningen om industricentra tillsatts. Utredningen skall bl. a. lägga fram förslag om lämpliga orter för sådana centra. Utredningsarbetet skall bedrivas med skyndsamhet. Med hänsyn till den pågående utredningen saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av m otionen som således avstyrks.
Medelsberäkningen beträffande anslagspunkterna C 1 -C 4 m. m.
F ör treårsperioden 1970/71-1972/73 har riksdagen för regionalpolitiskt stöd fastställt en medelsram på 1 200 milj. kr. H ärav avses 75 milj. kr. för det särskilda transportstödet. Av återstående medel beräknades 200 milj. kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, 800 milj. kr. för lokaliseringslån, 100 milj. kr. för utbildningsstöd och 25 milj. kr. för sysselsättningsstöd. För innevarande budgetår har anslagen till lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, lokaliseringslån, utbildningsstöd och sysselsättningsstöd förts upp med 350 milj. kr. F ö r nästa budgetår föreslås en höjning till 375 milj. kr. Den största ökningen avser stödet till lokaliseringsutbildning med 15 milj. kr. till 50 milj. kr. Departementschefen påpekar att det ökade medelsbehovet för detta ändamål kan föranleda omdispositioner inom totalramen. Utskottet delar departementschefens uppfattning att ställning härtill bör tas när säkrare utgångspunkter för utgiftsutvecklingen föreligger.
Utskottet har inte någon erinran att göra mot anslagsberäkningen.
U nder anslaget Lokaliseringsbidrag anmäls i propositionen att Kungl. M aj:t med avsteg från de av riksdagen godkända principerna för lokaliseringsstöd beviljat ett företag lokaliseringsbidrag i stället för lån vid förvärv av ledig fabrikslokal. Det gällde ett företag i det inre stödområdet där någon risk för snedvridande priseffekt inte kunde anses föreligga. Bidraget utgjorde en nödvändig förutsättning för att fortsatt drift skulle bli möjlig. I propositionen framhålles att - under förutsättning att riksdagen inte har något att erinra - Kungl. Maj:t bör ha möjlighet att även framdeles i likartade undantagsfall inom det allmänna stödområdet bevilja lokaliseringsbidrag och avskrivningslån vid förvärv av fabrikslokal om synnerliga skäl härför föreligger.
Utskottet har under hand inhämtat kompletterande uppgifter om omständigheterna kring stödet till det företag som åsyftas i propositionen. M ed hänsyn till de starka begränsningar som Kungl. M aj:t föreslagit beträffande möjligheten att i undantagsfall bevilja lokaliseringsbidrag eller avskrivningslån vid förvärv av fabrikslokaler bör riksdagen kunna godta Kungl. Maj:ts förslag.
Vidare har departementschefen under anslaget Lokaliseringslån anmält att han senare avser föreslå Kungl. M aj:t att lämna Stiftelsen N orrlandsfonden ett räntefritt lån på 2,5 milj. kr. att av fonden användas för särskilda stödåtgärder i Norrbottens inland, företrädesvis Tornedalen. U tskottet har ingen invändning häremot.
Särskilda stödåtgärder i glesbygder m. m.
U nder denna rubrik tas under anslagspunkten C 5 i statsverkspropositionen upp ett reservationsanslag på 5 milj. kr. Medlen är avsedda för försöksvis anordnad verksamhet med hemarbete i form av hemslöjd eller legoarbeten för industriföretag. Verksamheten, som organiseras av före-
tagareföreningarna under tillsyn av kommerskollegium, resulterade under budgetåret 1969/70 i 1 265 nya arbetstillfällen. F ör innevarande budgetår beräknas minst lika stor sysselsättning.
I statsverkspropositionen anmäls vidare att glesbygdsutredningen anhållit att en vidgad försöksverksamhet anordnas med sysselsättningsfrämjande åtgärder i glesbygder. Utredningen önskar få klarlagt vilka förutsättningar det finns att genom långtgående lokal sysselsättningsplanering förbättra möjligheterna till arbete för lokalt bunden arbetskraft i bygder där det visat sig svårt att förbättra sysselsättningsläget med lokaliseringspolitiska insatser. Glesbygdsutredningens förslag har remissbehandlats. I propositionen förbehåller sig Kungl. Majit att disponera medel från förevarande anslag om förslaget anses böra genomföras. Kostnaderna för försöksverksamheten beräknas kunna rymmas under anslaget tack vare den relativt stora reservationen, 5,7 milj. kr.
Utskottet har för sin del inte något att erinra m ot vad som anförts under förevarande anslagspunkt och tillstyrker alltså propositionen i denna del. Utskottet erinrar om att utskottet tidigare i betänkandet avstyrkt ett förslag i motionen 1971: 1137 om uppräkning av anslaget med 200 000 kr. att användas till vissa marknadsföringsåtgärder.
Frågor som rör servicen i glesbygder behandlas i motionerna 1971: 446 av herr Helén m. fl. (fp) och 1971: 1077 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp). Servicefrågor behandlas också i motionen 1971: 1116 av herr Hedlund m. fl. (c). Den sistnämnda motionen innehåller därutöver yrkanden av mer långtgående karaktär i fråga om glesbygdspolitiken.
I motionen 1971:446 yrkas att glesbygdsutredningen skall få i uppdrag att lägga fram förslag till riktlinjer beträffande service i glesbygdsregionerna och förslag till organisation av transportservicen. U tredningen bör vidare få i uppdrag att snabbt utvärdera glesbygdskonsulenternas verksamhet beträffande den sociala servicen för de äldre i glesbygder. Materialet bör enligt m otionärerna utgöra underlag för riksdagsbeslut om generella riktlinjer för denna service.
I motionen 1971: 1077 begärs förslag om försöksverksamhet med utställnings-, försäljnings- och servicelokaler i glesbygderna. M otionärerna tänker sig att i vissa orter i glesbygder lokaler tem porärt efter en fastställd tidsplan tillhandahålls företagen i handels-, hantverks- och serviceyrken. Verksamheten skall bedrivas i samarbete mellan myndigheter och företagarorganisationer.
I motionen 1971: 1116 yrkas att glesbygdspolitiken, skall inriktas på dels samlade åtgärder för utveckling av ett livskraftigt näringsliv, dels åtgärder till stöd för serviceföretag, dels insatser för en god trafikförsörjning. Motionärerna synes avse att glesbygdsutredningens uppdrag skulle vidgas att omfatta allmänna lokaliserings-, jordbruks- och trafikpolitiska frågeställningar.
Glesbygdsutredningens uppdrag om fattar förutom vissa sysselsätt
ningsfrågor i första hand den samhälleliga och kommersiella servicen i glesbygderna. Utredningen behandlar vidare problem för åldringar och handikappade. Därvid kommer även transportfrågor med i bedömningen. Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag innevarande år.
De frågor som tagits upp i motionerna 1971: 446 och 1971: 1077 liksom åtskilliga i motionen 1971: 1116 behandlade spörsmål faller inom ramen för utredningens verksamhet. Med hänsyn härtill kan det inte anses erforderligt med någon riksdagens åtgärd beträffande dessa frågor.
Vid bedömning av motionen 1971: 1116 i övrigt får utskottet fram hålla att det är angeläget att utredningsarbetet inte fördröjs genom att utredningen läggs på nya uppgifter. Sedan utredningen lagt fram sina förslag får statsmakterna på vanligt sätt pröva vad som skall realiseras av dessa. Dessutom får då bedömas hur man skall få underlag för fram tida insatser för glesbygderna, ty det är uppenbart att behovet av fortsatta undersökningar, försöksverksamhet o. d. kommer att bestå under överblickbar framtid. I anslutning till motionen 1971: 1116 vill utskottet dessutom framhålla att åtskilliga spörsmål som motionärerna synes vilja ha utredda inom glesbygdsutredningen är föremål för prövning i andra sammanhang. Av avgörande betydelse är exempelvis ortsvalfrågoma inom länsprogram 70. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 1116 i dess helhet.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag till ny regionalpolitik att riksdagen avslår
motionen 1971: 221,
2. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. att riksdagen
avslår motionen 1971: 446, utom såvitt angår yrkandena II 2.
och 3.,
3. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decen
traliserat samhälle m. m. att riksdagen avslår motionerna 1971:
1114, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 1, och 1971: 1127,
4. beträffande åtgärder inom den regionalpolitiska ramen att riks
dagen avslår motionen 1971: 1120,
5. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor att riksdagen avslår
motionerna 1971: 38, 1971: 224 och 1971: 286,
6. beträffande storstadsproblemen att riksdagen avslår motioner
na 1971: 1115, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 2, och 1971:
1125,
7. beträffande ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige
att riksdagen avslår motionen 1971: 1133,
8. beträffande en optimal bebyggelsestruktur att riksdagen avslår
motionen 1971: 1155,
9. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Skaraborgs län att riksdagen avslår motionerna 1971:219 och 1971: 1106, 10. beträffande stöd till företag i östra Götaland att riksdagen avslår motionen 1971: 1107, såvitt nu är i fråga, 11. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i K opparbergs län att riksdagen avslår motionen 1971: 1105, 12. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 516 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört beträffande Gotlands läns inordnande i det allmänna stödområdet, 13. beträffande utsträckning av det inre stödområdet till Malungs kom m un att riksdagen avslår motionen 1971: 1124, 14. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet att riksdagen avslår motionerna 1971: 1126 och 1971: 1134, 15. beträffande lokaliseringsstöd till turistanläggningar utanför allmänna stödområdet att riksdagen avslår motionerna 1971: 1107, såvitt nu är i fråga, 1971: l i l l och 1971: 1141, 16. beträffande försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs län att riksdagen avslår motionen 1971: 443, 17. beträffande temporärt stöd till turistnäringen i fjällvärlden att riksdagen avslår motionen 1971: 1135, 18. beträffande lokaliseringsstöd till näringsområden som gränsar till jordbruket att riksdagen avslår motionen 1971: 447, 19. beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföringsåtgärder att riksdagen avslår motionen 1971: 520, 20. beträffande förmedling av arbetsobjekt att riksdagen avslår motionen 1971: 160, 21. beträffande lokalisering av sjukhus att riksdagen avslår motionen 1971: 1122, 22. beträffande flyttningsstöd att riksdagen avslår motionen 1971: 83, 23. beträffande information i utlandet om etableringsmöjligheter i stödområdet att riksdagen avslår motionen 1971: 1142, 24. beträffande industricentra att riksdagen avslår motionen 1971: 1109, 25. beträffande service i glesbygder m. m. att riksdagen avslår motionerna 1971: 446, såvitt angår yrkandena II 2 och 3, 1971: 1077 och 1971: 1116, 26. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971: 1137 till Särskilda stödåtgärder i glesbygder för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr., 27. att riksdagen för budgetåret 1971/72 dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisar till
A. Lokaliseringsbidrag ett reservationsanslag av
65 000 000 kr.,
B. Stöd till lokaliseringsutbildning ett förslagsanslag av
50 000 000 kr.,
C. Infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte till
rörelsekapital ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
D. Sysselsättningsstöd ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,
dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisar
till Lokaliseringslån ett investeringsanslag av 250 000 000 kr. Stockholm den 15 april 1971
På inrikesutskottets vägnar
BENGT FA G ERLU N D
Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i östersund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru H örnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Rimås (fp), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Stridsman (c), Fransson (c), Ekinge (fp) och Hallgren (vpk).
Reservationer
1. beträffande regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Rimås (fp), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 14 med »I det» och slutar på följande sida med »behandla motionerna» bort ha följande lydelse:
»I det föregående har utskottet som en allmän bakgrund i korta drag dels återgett 1970 års beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten, dels redogjort för pågående regionalpolitiska planeringsarbeten. I anslutning härtill vill utskottet framhålla följande beträffande den regionalpolitiska situationen i stort.
En förstärkt lokaliserings- och regionalpolitik är nödvändig, om man eftersträvar ett decentraliserat samhälle. I viss mån har regeringspolitiken under de senaste åren lagts närmare denna målsättning. Principbeslutet vid 1970 års riksdag om lokaliseringsstödet för innevarande treårsperiod innebar viss förstärkning av såväl resurser som instrument. Positiv betydelse bör också tillmätas beslutet om skyldighet till s. k. lokaliseringssamråd i storstadsområdena liksom det förslag, som nu förelagts riksdagen om utflyttning av viss statlig verksamhet från Stockholmsregionen.
Utskottets bedömning är dock att insatserna hittills varit otillräckliga för att effektivt kunna tjäna en regionalpolitisk målsättning, som är in
riktad på ett decentraliserat samhälle. Regeringspolitiken har i betydande grad främjat centraliseringsutvecklingen. Alltjämt överväger flyttningen av arbetskraft till mer koncentrerade bebyggelseområden. Strävandena att skapa nya arbetstillfällen i områden med brist på sysselsättning har kommit i andra hand. Målsättningen i denna politik, även om den inte givits någon preciserad utformning, kan sägas vara att endast dämpa takten i centraliseringen och koncentrationen till storstadsområdena. För skogslänen och andra områden med undersysselsättning har politiken, som det ofta utsagts, närm ast varit inriktad på att göra tillbakagången balanserad.
M ot denna bakgrund vill utskottet understryka angelägenheten av att regionalpolitiken förstärks väsentligt i fråga om både att skapa nya sysselsättningstillfällen i skogslänen och andra områden med liknande problem och att avlasta de överkoncentrerade storstadsområdena. Pågående utrednings- och planeringsarbeten torde ge riksdagen underlag för att inom snar framtid fatta mera preciserade beslut i dessa frågor. Lokaliseringsutredningens slutbetänkande bör kunna föreläggas nästa års riksdag, då också det länge efterlysta förslaget om ett riksomfattande regionalt program skall kunna presenteras.
Det anförda kan givetvis sägas vara skäl att avvakta med den samlade bedömning av den lokaliserings- och regionalpolitik, som utskottet finner nödvändigt för framtiden. Men koncentrations- och centraliseringsutvecklingen är så allvarlig, att riksdagen inte bör vänta med att som mål för regionalpolitiken ange att ett så långt möjligt decentraliserat samhälle bör skapas. Denna fråga diskuterar utskottet närm are i det följande.»
2. beträffande förslag till ny regionalpolitik av herr Hallgren (vpk), som anser
dels att det avsnitt på s. 15 i utskottets yttrande som börjar med »Motionen 1971:221» och slutar på följande sida med »utskottet motionen» bort ha följande lydelse:
»Regionalpolitiken i Sverige utgår från ett system av i stort sett okontrollerad kapitalism. 1 detta systems egen natur ligger att det producerar klasskillnader såväl som regionala skillnader och brist på regional balans. Geografiskt ojämn industrialisering, ensidig inriktning av näringslivet på begränsade branschområden inom stora regioner o .h snabbexploatering av norra Sveriges råvarutillgångar har sedan 100 år varit dominerande utvecklingslinjer i systemets framväxt.
Den regionala utvecklingen har de senaste decennierna alltmer kommit att präglas av monopolkapitalets växande inflytande. Småföretagsamhetens utträngande har i hög grad drabbat de regionalt och lokalt förankrade delarna av näringslivet. Kapitalkoncentrationen har i allt
större utsträckning skapat två poler i det regionala schemat: storstadsregionerna och utflyttningsområdena. M ajoriteten av befolkningen bor numera i någon av dessa extrema typregioner.
Polariseringen har inte varit i folkflertalets intresse. I de nedåtgående regionerna har skapats en ekonomisk miljö, präglad av undersysselsättning och stagnation. I de stora tillväxtregionema h ar hela planeringssituationen råkat totalt ur balans, något som både med avseende på service och yttre miljö degraderat dessa områdens kvalitativa standard och belastat levnadskostnader och levnadsförhållanden. Segregeringen mellan olika regioner har skärpts och i allt högre grad kommit att motsvaras av en skärpt social segregering i storstäderna.
För den överväldigande majoriteten av de lönearbetande, liksom för flertalet jordbrukare och andra småföretagare, har den nu skildrade utvecklingen inneburit en belastning. Endast för det stora kapitalet har fördelarna varit obestridliga. Det stora kapitalet har kunnat tillgodogöra sig vinster genom att samtidigt utnyttja det tryckta läget i utflyttningsområdena och den uppskruvade och spekulationsbetonade ekonomin i tillväxtområdena.
Den statliga regionalpolitiken har i sina huvudlinjer helt anslutit sig till det monopolkapitalistiska intresset. De statliga planerna har som uttalad målsättning fortsatt storstadskoncentration resp. avfolkning.
I regionalpolitikens olika konkreta moment ryms emellertid sida vid sida åtgärder av skenbart olika slag. Samtidigt som det betalas flyttningsbidrag till specialarbetare som flyttar in till stödområdet sätts vida större stimulansåtgärder in för utflyttningen. Samtidigt som avfolkningsområdena på olika vägar tillförs nya arbetstillfällen, sker en vida större krympning av sysselsättningsbasen i dessa områden på andra vägar. Detta står i det totala perspektivet inte i motsättning till vartannat. Samtidigt som det är monopolkapitalets intresse att utnyttja koncentrationseffektema, finns det ett intresse att också utnyttja löne- och arbetsmarknadsläget i avfolkningsområdena. Även den statliga sektom kan göra liknande bedömningar. Ju längre koncentrationen och avfolkningen fortskrider, desto mer kan man vänta att stödpengar och socialpolitiskt betonade åtgärder måste sättas in i avfolkningsområdena. N ettoeffekten av hela processen förblir densamma. Och stödåtgärdernas finansiering via skattepengarna garanterar att även stödpolitiken tar formen av inkomstöverflyttning från arbete till kapital. Kapitalet förtjänar såväl på avfolkningen som på koncentrationen och stödpolitiken.
Det nu pågående arbetet med s. k. regionalpolitiska handlingsprogram är inget nytt moment i regionalpolitiken. De innebär i stort sett en formalisering och systematisering av den rådande inriktningen. De baserar sig på redan fixerade målsättningar för olika regioner.
Den nuvarande regionalpolitiken har därför mer och mer kommit
att domineras av det monopolkapitalistiska intresset. E tt annorlunda tänkande, en värdering av utvecklingen i folkflertalets intresse, en lösning på avfolknings- och koncentrationsproblemen och dess sociala skadeverkningar - allt detta är endast möjligt genom en fullständig och radikal ändring av regionalpolitikens utgångspunkter.
M ot bakgrund av det anförda och med hänvisning i övrigt till motionen 1971:221 anser utskottet att riksdagen bör understryka angelägenheten av en ny och annorlunda regionalpolitisk grundsyn och målsättning i enlighet med de yrkanden vilka fram förs i motionen. Vad utskottet anfört i detta avsnitt bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»
dels att utskottet bort hemställa
»1. beträffande förslag till ny regionalpolitik att riksdagen med
bifall till motionen 1971: 221 i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening ger till känna vad utskottet anfört»
3. beträffande förslag till en ny regionalpolitik av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med »Motionen 1971:221» och slutar på följande sida med »utskottet motionen» bort ha följande lydelse:
»I detta sammanhang vill utskottet ta upp till behandling yrkandet i motionen 1971:221 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om förslag till en ny regionalpolitik, grundad på vissa i motionen angivna målsättningar. Bl. a. synes motionärerna åsyfta en statlig detaljstyrning av alla investeringar i näringslivet. En sådan politik kan inte förenas med den sociala marknadsekonomi, som enligt utskottets mening måste gälla för vårt lands näringsliv. Utskottet avstyrker därför motionen.»
4. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Utskottet erinrar» och slutar på följande sida med »utskottets sida» bort ha följande lydelse:
»Utskottet erinrar om att det pågående regionala planeringsarbetet går ut på att ange dels tillväxtorter, dels serviceorter i glesbygder samt att redovisa behovet av åtgärder av sysselsättningspolitisk och annan art för att trygga goda levnadsförhållanden i områden där tillväxtfrämjande samhällsinsatser inte kan komma i fråga. De kommunala serviceorterna bör utvecklas enligt en länskommunal utvecklingsplanering. D et är uppenbart att det behövs ett nät av stödjepunkter för att upprätthålla servicenivån i stora delar av skogslänen. Denna service kommer inte att kunna upprätthållas om inte staten i vissa fall garanterar servicestandarden under överskådlig tid. Utskottet anser i enlighet med motionä
rerna att en sådan garanti skulle ha en positiv effekt på viljan att investera i en ort.
I motionen uttalas vidare att samhället klart måste ange vilka åtgärder som skall sättas in på olika orter och vart dessa åtgärder skall syfta. Innan detta skett kommer osäkerheten om framtiden att bestå i avfolkningsbygderna. Denna ovisshet bidrar till den negativa utvecklingen och lokaliseringspolitikens måttliga framgång. Med hänvisning härtill begärs att Kungl. Maj:t skall utarbeta en näringspolitisk plan med klart formulerade regionalpolitiska mål och angivande av vilka särskilda samhällsinsatser som krävs.
Enligt utskottets mening ligger det begärda planeringsarbetet i linje med det arbete som nu pågår. Utskottet utgår ifrån att det utan att fördröja detta planeringsarbete kan beaktas i den redovisning som föreläggs riksdagen 1972.»
dels att utskottet bort hemställa
»2. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. att riksdagen
i anledning av motionen 1971: 446, utom såvitt angår yrkandena
II: 2 och 3, i skrivelse till Kungl. M aj:t som sin mening ger till
känna vad utskottet anfört»
5. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decentraliserat samhälle av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Fransson (c), som anser
dels att det avsnitt på s. 18 i utskottets yttrande som börjar med »Utskottet vill» och slutar med »därför motionsyrkandet» bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill understryka, att en aktiv regionalpolitik, som bl. a. måste kännetecknas av en samordning mellan samhällsplanering och åtgärder av lokaliseringspolitisk natur, skall ha till uppgift att enligt en preciserad målsättning, inriktad på ett decentraliserat samhälle, trygga en viss angiven regional balans i fråga om ekonomisk, social och kulturell standard. Syftet med det aviserade regionalpolitiska riksprogramm et och den riksplanering, som det måste innefatta, bör vara att ange riktlinjer och ram ar för regional och kommunal planering. Tyngdpunkten i planeringen bör ligga på läns- och kommunal nivå. Den översiktliga utvecklingsplaneringen för länet bör enligt utskottets mening handhas av ett länskommunalt organ, som inom ramen för riksplaneringen skall göra upp ett regionalt utvecklingsprogram.
De regionala utvecklingsprogrammen kan emellertid inte bli meningsfulla förrän genom riksdagsbeslut en preciserad regionalpolitisk målsättning angivits. Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget, att nästa års riksdag får möjlighet att fatta ett sådant beslut, som kan ligga till grund för en utvecklingsplanering enligt de förordade linjerna.
Den lokaliseringspolitik som förts har naturligtvis i viss utsträckning
kunnat främja decentralisering i samhällsutvecklingen. E n viss koncentration i näringslivs-, service- och bebyggelsestruktur är naturligtvis nödvändig och önskvärd, men utvecklingen har, såsom motionärerna fram håller, lett till överkoncentration i storstadsområdena. I stort sett måste politiken under 1960-talet sägas ha påskyndat denna koncentrationsutveckling, som enligt utskottets mening är ogynnsam för samhället. Exempel härpå ges i de förevarande motionerna 1971: 1114 och 1971: 1121. Även motionen 1971: 1133 om förhållandena i sydöstra Sverige illustrerar dessa problem. Sistnämnda motion behandlar utskottet närmare i det följande.
I motionerna 1971: 1114 och 1971: 1121 uttalas, att såväl ekonomiska som miljöpolitiska skäl motiverar en m er decentraliserad samhällsstruktur. Med hänsyn till den allvarliga koncentrations- och centraliseringsutveckling, som alltjämt pågår, yrkas i den förstnämnda av dessa motioner, att redan årets riksdag skall uttala, att lokaliseringspolitiken skall vara inriktad på ett så långt möjligt decentraliserat samhälle. Ett sådant uttalande är angeläget för såväl den lokaliseringspolitiska tillämpningen som för det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
I motionerna 1971: 1114 och 1971: 1121 understrykes också, att decentraliseringssträvandena måste baseras på en befolkningsmässig målsättning. I den förstnämnda motionen yrkas, att riksdagen skall uttala, att lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning skall utnyttjas i syfte att skapa ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning i Norrlandslänen och andra s. k. skogslän, att ytterligare befolkningsutflyttning därifrån inte påtvingas. D et måste enligt utskottets mening vara en förstahandsuppgift att hjälpa Norrland och skogslänen i övrigt till ett näringsliv och en serviceutrustning, som kan ge sysselsättning och levnadsbetingelser för den nuvarande befolkningen. Lokaliserings- och regionalpolitiken bör skyndsamt inriktas på denna målsättning. Utskottet tillstyrker alltså motionen även i denna del.
I sistnämnda motion föreslås även riksdagsuttalande om att samhällsservicen lokalt och regionalt bör fördelas så, att ett så långt möjligt decentraliserat samhälle främjas. M otionärerna påtalar, att regeringspolitiken under senare år närmast haft en sänkt ambitionsgrad i fråga om t. ex. vägbyggande och bostadsbyggande i skogslänen och motsvarande områden. Utskottet tillstyrker riksdagsuttalande enligt motionen.
D et i motionen 1971: 1127 fram förda önskemålet om att nuvarande stödområdesprinciper som grund för regionalpolitiken skall kunna ersättas med regionalpolitiska målsättningsprinciper bör kunna förverkligas, när ett regionalpolitiskt riksprogram skapats och länsorganen fått möjligheter att med de resurser, som därmed ställs till förfogande, förverkliga målsättningen för länen. D et fortsatta planeringsarbetet får utvisa huruvida detta är möjligt.»
dels att utskottet bort hemställa
»3. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decen
traliserat samhälle m. m. att riksdagen i anledning av motionerna
1971: 1114, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 1, och 1971: 1127
i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad ut
skottet anfört»
6. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 20 med »Utskottet vill» och slutar på följande sida med »riksdagens sida» bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser att de negativa preliminära siffrorna över befolkningsutvecklingen i N orrland vid det senaste årsskiftet ger anledning att pröva det i motionen 1971:286 framställda yrkandet om en utvecklingsplan. D et är nödvändigt att fler samordnande och omfattande åtgärder än hittills vidtas inom en nära framtid. Således bör, såsom motionärerna föreslår, lokaliscringsutredningcn få i uppdrag att lägga upp ett förslag till utvecklingsplan för Norrland. Denna plan bör innehålla både sysselsättningspolitiska och socialpolitiska stödåtgärder. Den bör också beakta behovet av ökade möjligheter till högre utbildning i N orrland liksom nödvändigheten av att den ungdom som är född och uppväxt i N orrland får fler produktiva arbetstillfällen i landsdelen, så att den icke på grund av avsaknaden av arbete där tvingas söka sysselsättning inom andra landsdelar.
D et är, såsom motionärerna framhåller, nödvändigt, att det i N orrland skapas ett antal näringspolitiskt välutvecklade regioner som kan ge en m er differentierad och rikare arbetsmarknad än den som finns för närvarande. U nder utredningsarbetet bör även beaktas frågeställningar av den art som tagits upp i motionerna 1971: 38 och 1971: 224.»
dels att utskottet bort hemställa
»5. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor att riksdagen med
bifall till motionen 1971:286 samt i anledning av motionerna
1971: 38 och 1971: 224 i skrivelse till Kungl. M aj:t som sin me
ning ger till känna vad utskottet anfört»
7. beträffande storstadsproblemen av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Fransson (c), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 21 med »I motionerna» och slutar på följande sida med »och 1971: 1125» bort ha följande lydelse:
»I motionen 1971: 1115 begärs tillsättande av en lokaliseringspolitisk storstadsutredning för åtgärder, som för de överkoncentrerade storstadsom rådena kan lätta på inflyttningstrycket och främ ja utflyttning, så att
förutsättningar kan skapas för bättre anpassning av storstadsmiijöema efter människans fysiska och psykiska betingelser. Motionen 1971: 1121 har i ifrågavarande del samma syfte. I motionen 1971: 1125 behandlas storstadsproblemen särskilt med avseende på Öresundsregionen.
Såsom framhålls i den förstnämnda motionen måste de tre storstadskoncentrationerna betraktas som överkoncentrationer, som medför komplicerade problem för befolkning och samhälle. D et är sannolikt att dessa storstadskoncentrationer såväl samhälls- som företagsekonomiskt är överdimensionerade, innebärande att bästa möjliga ekonomiska resultat inte kan uppnås. Fram för allt är överkoncentrationen otillfredsställande från miljöpolitiska synpunkter. D et är vid denna utveckling mycket svårt och i vissa avseenden omöjligt att skapa goda och stimulerande miljöer för människorna. Utskottet vill i sammanhanget rikta uppmärksamheten på den ytterligare komplicering av problemen, som skulle följa t. ex. vid en utbyggnad av Storstockholm till 2,55 milj. invånare enligt förutsättningarna i det aktuella regionplaneförslaget för detta område.
Under de senaste åren h ar vissa åtgärder vidtagits för avlastning av storstadskoncentrationema. Fjolårets riksdag fattade beslut om s. k. lokaliseringssamråd för de tre storstadsområdena, vilket i viss utsträckning kan främ ja lokalisering till andra orter. Av betydelse är också förslaget om utflyttning från Stockholm av viss statlig verksamhet, vilket nu behandlas av riksdagen. M otionärerna framhåller, att dessa åtgärder är otillräckliga för att man i tillräcklig utsträckning skall kunna ge storstäderna lättnader och därmed bättre möjligheter till stimulerande miljöer. U tskottet delar denna uppfattning.
I motionen 1971: 1115 framhålls bl. a. att de flyttningsstimulerande åtgärderna hittills haft en utformning, som gynnat en otillfredsställande flyttning av arbetskraft från skogslänen till de överkoncentrerade storstadsområdena. Härm ed avses inte, att arbetstagaren skulle berövas nuvarande flyttningsstöd utan i stället att företagare/arbetsgivare, som vill rekrytera arbetskraft till storstadsområdena, själv kunde svara för rekryteringskostnaderna. I varje fall borde m an kunna tänka sig en differentiering, så att det statliga flyttningsbidraget till storstadsområde blir lägre. Mellanskillnaden skulle då företaget/arbetsgivaren betala. Det statliga flyttningsbidraget till arbetstagare bör också kunna utnyttjas så att det främ jar flyttning av arbetskraft från storstadsområde till annat område, fram håller motionärerna.
Regionalpolitiken bör vidare enligt motionerna inriktas på att i större utsträckning främ ja utflyttning av arbetsställen från storstadsområdena. Enligt fjolårets riksdagsbeslut kan särskilt stöd utgå för utflyttning av enskilda centrala förvaltningsenheter från storstadsområdena. F ör de statliga verksamhetsområdena kan samma syfte tillgodoses genom beslut av statsmakterna, såsom nu enligt det i riksdagen föreliggande förslå-
get. I motionerna 1971: 1115 och 1971: 1121 framhålls, att man bör överväga en särskild utflyttningsstimulans för företag och verksamheter, differentierad så att den blir starkare vid flyttning till stödområde än till andra områden. I motionen 1971: 1125 diskuteras i samma syfte ett särskilt investeringsbidrag.
En utbyggnad av bestämmelserna om lokaliseringssamråd berörs också i de förevarande motionerna. Någon form av mera direkt etableringskontroll kan bli erforderlig i storstadsområdena, exempelvis ett system med särskilda etableringstillstånd och/eller etableringsavgifter.
Utskottet finner det angeläget, att möjligheterna till en effektivare regionalpolitik, som kan ge en bättre avlastning av storstadsområdenas överkoncentrationer, prövas skyndsamt. En lokaliseringspolitisk storstadsutredning bör därför tillsättas med detta uppdrag.
I motionen 1971: 1125 har förordats en omedelbar ändring av bestämmelserna om lokaliseringssamråd, innebärande att den centrala samrådsmyndigheten vid fråga om lokalisering till storstadsområde skall ha kontakt även med angränsande läns myndigheter för att lättare kunna klargöra möjligheterna av etableringsaltemativ utanför storstadsområdet. M otionärerna har exemplifierat yrkandet med att länsmyndigheterna i Kristianstads, Kronobergs och Blekinge län bör fungera som instans i samrådsförfarandet, när det gäller ärende angående etablering i Malmöregionen. U tskottet tillstyrker även detta yrkande.»
dels att utskottet bort hemställa
»6. beträffande storstadsproblemen att riksdagen i anledning av
motionerna 1971: 1115, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 2,
och 1971: 1125 i skrivelse till Kungl. M aj:t som sin mening ger
till känna vad utskottet anfört»
8. beträffande ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige av herr Hallgren (vpk), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med »Utskottet delar» och slutar på följande sida med »anförda motionsyrkandet» bort ha följande lydelse:
»Utskottet delar motionärernas uppfattning att problemen i de delar av landet det här gäller i den regionalpolitiska debatten måste röna ett avgjort större beaktande än som hittills varit fallet. Utskottet tillstyrker därför motionärernas hemställan att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t för beaktande ge till känna de synpunkter som i motionen framförts angående behovet av ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige vid utformningen av utvecklingsplanen för landets olika regioner samt vid lokalisering av allmän service och utbildning.»
dels att utskottet bort hemställa
»7. beträffande ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige
att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1133 i skrivelse
till Kungl. M aj:t som sin mening ger till känna vad utskottet
anfört»
9. beträffande optimal bebyggelsestruktur av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Fransson (c), som anser
dels att det avsnitt på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med »Som framgår» och slutar med »således motionsyrkandet» bort ha följande lydelse:
»En optimal bebyggelsestruktur för hela landet bör, såsom framhållits i motionen 1971: 1155, baseras på en optimal tätortshierarki, representerad över hela landet. En tätorts/regionklassificering, som syftar till en sådan bebyggelsestruktur, bör så långt möjligt bygga på vetenskapliga undersökningar inom t. ex. ekonomiska, sociala och miljöpolitiska ämnesområden. Det är härvid viktigt att undersöka vilka önskemål som i olika avseenden finns hos olika människor och grupper av människor.
I det regionala handlingsprogram för hela landet, som avses föreläggas 1972 års höstriksdag, måste en tätorts/regionklassificering ingå. Denna måste i sista hand bli en politisk värdering. Såsom motionärerna framhållit har regeringens regionalpolitik och de ansatser till tätorts/ regionklassificering, som hittills ingått i denna, kännetecknats särskilt av att miljövärdena blivit föga beaktade i sammanhanget. Utskottet tillstyrker motionsyrkandet om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk kommitté med uppgift att pröva grunderna för en optimal bebyggelsestruktur och för den tätorts/regionklassificering, som skall ingå i det regionalpolitiska handlingsprogrammet för hela landet.»
dels att utskottet bort hemställa
»8. beträffande optimal bebyggelsestruktur att riksdagen med bi
fall till motionen 1971: 1155 i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening ger till känna vad utskottet anfört»
10. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs län av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser
dels att det avsnitt på s. 25 i utskottets yttrande som börjar med »Vid fjolårets» och slutar med »alltså motionen» bort ha följande lydelse:
»Den i föregående års beslut uttalade meningen om en flexibel tilllämpning av stödet i gränsområdet anser utskottet fortfarande bör äga giltighet. D et finns emellertid ingen anledning att inte efter hand ändra på gränsdragningen om erfarenheterna givit starka skäl härför. Med hänsyn till den negativa befolknings- och näringslivsutvecklingen i södra Dalarna anser utskottet att Avesta och Ludvika planeringsregioner bör infogas i stödområdet.»
dels att utskottet bort hemställa
»11. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i Köp-
parbergs län att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1105
i skrivelse till Kungl. M aj:t som sin mening ger till känna vad
utskottet anfört»
11. beträffande åtgärder i vindelälvsområdet av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser
dels att det stycke på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med »Utskottet är» och slutar med »någon åtgärd» bort ha följande lydelse:
»Utskottet är medvetet om de sysselsättningsproblem som uppstått i om rådet kring Vindelälvens dalgång och som delvis har sin grund i den långa väntetiden på beslutet om en eventuell utbyggnad av älven. I den osäkerhet som rådde under väntetiden lamslogs näringslivet längs ådalen, då grundvalarna var osäkra för ekonomisk planering av investeringar inom såväl kommuner som företag. Den förlamning av näringslivets utveckling som orsakats av brist på stimulans har i stor utsträckning förorsakats av den ovisshet som rått under ett antal år om huruvida det skulle bli en utbyggnad av älven eller inte.
Riksdagen gjorde 1967 uttalandet att ett bevarande av Vindelälven var att betrakta som en riksangelägenhet. Därför borde bestående lokaliseringspolitiska åtgärder ersätta det ökade antal arbetstillfällen som en utbyggnad av älven skulle ha gett. D et åberopade riksdagsuttalandet har av den berörda befolkningen uppfattats som ett löfte.
Fullföljandet av ifrågavarande riksdagsuttalande står i god överensstämmelse med regeringens principiella inställning att kompensera mistade arbetstillfällen i Vilhelmina kommun, när malmbrytningen i Stekenjokk tills vidare skrinlagts. Malmbrytningen i Stekenjokk liksom utbyggnaden av Vindelälven var av staten projekterade företag som ingett befolkningen förväntningar om väsentliga tillskott av arbetstillfällen.
En upprustning av väg 363 är en av de viktigaste förutsättningarna för skapande av varaktiga sysselsättningar i området. Vägarbetena kan omedelbart igångsättas och mycket snabbt lösa de mest akuta sysselsättningsproblemen.
De i motionerna 1971: 1126 och 1971: 1134 anförda synpunkterna finner utskottet beaktansvärda och i överensstämmelse med riksdagens tidigare uttalanden.
Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna ansluter sig utskottet till de i nämnda motioner anförda synpunkterna och fram förda förslagen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.»
dels att utskottet bort hemställa
»14. beträffande åtgärder i vindelälvsområdet att riksdagen med
bifall till motionerna 1971: 1126 och 1971: 1134 som sin
mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört»
12. beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföringsåtgärder av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser
dels att det avsnitt på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med »Såsom anförs» och slutar med »aktuella motionerna» bort ha följande lydelse:
»Såsom framhålls i motionen 1971: 520 spelar i dag marknadsföringen av producerade produkter en många gånger avgörande roll. D etta problem är särskilt m ärkbart för den mindre företagsamheten. Inom stödområdet finns ett stort antal mindre företag med produkter, som om de kunde nå ut till ett bredare konsumentunderlag sannolikt skulle finna ökad avsättning och genom ökad produktion skapa fler sysselsättningstillfällen inom stödområdet.
U tskottet delar motionärernas uppfattning att olika former för att bistå den mindre och medelstora företagsamheten när det gäller m arknadsföring bör utredas och att lokaliseringsstödet bör utvidgas att omfatta även servicenäringar avseende marknadsföring. Utskottet är däremot inte berett att biträda anslagsyrkandet i motionen 1971: 1137.»
dels att utskottet bort hemställa
»19. att riksdagen beträffande lokaliseringsstöd till marknads
föringsåtgärder med bifall till motionen 1971: 520 i skrivelse
till Kungl. M ajit hemställer dels om utredning av form erna
för ökat bistånd till marknadsföring av produkter tillverkade
inom stödområdet, dels om förslag till utvidgning av den re
gionalpolitiska stödverksamheten att om fatta även service
näringen med avseende på marknadsföring»
13. beträffande förmedling av arbetsobjekt av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser
dels att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med »Riksdagen har» och slutar på följande sida med »därför motionen» bort ha följande lydelse:
»I en aktiv regionalpolitik måste det vara angeläget att i möjlig u tsträckning flytta arbetstillfällena till arbetskraften. H ärför krävs en effektiv förmedling av arbetsobjekt i form av underleveranser och beställningsarbeten från orter med brist på arbetskraft till områden med undersysselsättning. Samhällets rörlighetsfrämjande åtgärder bör kunna inriktas även på en sådan service. Praktiska försök inom vissa sektorer av näringslivet ger vid handen, att det bör vara möjligt att i samarbete med olika branschorganisationer använda den statliga arbetsmarknadsorganisationen och företagareföreningarna i detta syfte. Härmed skulle uppnås inte endast bättre tillgodoseende av en regionalpolitisk målsätt
ning utan också bättre tillvaratagande av produktionsresurserna över huvud taget. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen 1971: 160 om utredning angående en effektiv förmedling av arbetsobjekt i regionalpolitisk! syfte.»
dels att utskottet bort hemställa
»20. beträffande förmedling av arbetsobjekt att riksdagen med
bifall till motionen 1971: 160 i skrivelse till Kungl. Maj:t
som sin mening ger till känna vad utskottet anfört»
14. beträffande flyttningsstöd av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Rimås (fp), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser
dels att det stycke på s. 31 i utskottets yttrande som börjar med »Ett huvudmotiv» och slutar med »utskottet motionen» bort ha följande lydelse:
»Ett nystartat företag i lokaliseringsområde kan, såsom framhålls i motionen 1971: 83, möta betydande svårigheter att få yrkesutbildad och intrimmad arbetskraft. Enligt nuvarande bestämmelser kan flyttningsstöd medges till arbetstagare, som har kvalificerad yrkesutbildning och som fått stadigvarande anställning vid nyetablerat eller utvidgat företag i allmänna stödområdet, om sådan arbetskraft inte kunnat erhållas på orten. Denna möjlighet bör naturligtvis vara av betydelse. Men såsom motionärerna framhåller kan initialsvårigheterna oftast bestå i brist på arbetskraft för uppgifter, som inte kräver kvalificerad yrkesutbildning men dock en viss yrkesskolning, intrimning och industrivana. M ånga som oftast mot sin vilja fått flytta med statligt flyttningsbidrag från lokaliseringsområde till industrier i andra delar av landet och genom omskolning och erfarenheter i arbetet förvärvat sig sådan yrkesskicklighet önskar flytta tillbaka till hemregionen, om de där kan få lämpligt arbete. Om så kunde ske med statligt flyttningsstöd, skulle möjligheterna öka att etablera företag i lokaliseringsområdena och därmed skulle också skapas ökade sysselsättningstillfällen i dessa områden. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet om en översyn i detta syfte av bestämmelserna om flyttningsstöd. Vad motionärerna framhållit beträffande ökad information om gällande stödformer finner utskottet också väsentligt.»
dels att utskottet bort hemställa
»22. beträffande flyttningsstöd att riksdagen med bifall till motio
nen 1971: 83 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger
till känna vad utskottet anfört»
15. beträffande service i glesbygder m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Rimås (fp), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser
dels att det avsnitt på s. 34 i utskottets yttrande som börjar med
»De frågor» och slutar med »dess helhet» bort ha följande lydelse:
»De frågor som tagits upp i motionerna 1971:446 och 1971: 1077 liksom åtskilliga i motionen 1971: 1116 behandlade spörsmål faller endast delvis inom ramen för glesbygdsutredningens verksamhet. Utskottet finner det emellertid angeläget att glesbygdsfrågorna får en mera allsidig belysning än vad utredningens nuvarande direktiv ger möjlighet till. D et måste anses nödvändigt att pröva den nuvarande lokaliseringspolitikens och trafikpolitikens effekt på glesbygdsproblematiken.
Utskottet finner det angeläget att riksdagens behandling av de förslag som glesbygdsutredningen inom den närmaste tiden kommer att framlägga inte fördröjs. Men samtidigt vill utskottet beklaga att utredningen inte beretts möjligheter att ta det samlade grepp om glesbygdsproblematiken, som är nödvändig för att en bestående glesbygdsbebyggelse skall kunna klaras på rimliga och tillfredsställande villkor. Sådana mera omfattande och djupgående överväganden måste ske antingen genom att glesbygdsutredningen får fortsätta sitt arbete eller också genom en ny utredning.
F ör en bestående glesbygdsbebyggelse måste den första målsättningen vara att trygga sådana förutsättningar, att ett tillräckligt befolkningsunderlag kan finnas kvar. Serviceapparaten bör i största möjliga utsträckning bygga på ett självbärande underlag. Förutsättningen härför är att glesbygdsområdena får möjligheter till ett livskraftigt näringsliv. D et bör vara en huvuduppgift att pröva samlade åtgärder för utvecklingen av glesbygdernas näringsliv.
Härvid måste samordning ske med olika överväganden som i andra sammanhang görs beträffande jordbruk, skogsbruk, landskapsvård och andra verksamheter, som kan sägas vara geografiskt bundna till glesbygdsområdena. Turism och friluftsliv måste härvidlag tillmätas stor betydelse. Men minst lika viktigt är det att komplettera glesbygdernas näringsliv med tillverkningsföretag av olika slag. Den s. k. hemarbetsformen med legoarbeten för industriföretag bör kunna få stor betydelse för glesbygdsområdena. Man bör också kunna tänka sig, att ett väsentligt kraftigare lokaliseringsstöd lämnas till glesbygdsområdena.
Även med ett förstärkt näringsliv i glesbygderna måste man räkna med att vissa nödvändiga serviceorter inte kan upprätthållas utan särskilt servicestöd. D et är härvid angeläget att överväga i vilken mån en tillfredsställande service kan garanteras genom samarbete mellan samhälle och enskilda serviceföretag.
Slutligen är det angeläget att i ett större glesbygdspolitiskt sammanhang pröva hur en god trafikförsörjning skall kunna utformas i glesbygdsområdena. Utskottet anser sig kunna utgå från att en rationell glesbygdspolitik måste innefatta väsentligt större åtaganden från samhällets sida vad beträffar trafikförsörjningen än vad nuvarande trafikpolitik medger. D etta gäller också vägpolitiken.
U tskottet tillstyrker därför motionsyrkandena om fortsatta överväganden rörande glesbygdsproblematiken i syfte att få fram åtgärder, som är nödvändiga för bestående glcsbygdsbebyggelse.» dels att utskottet bort hemställa »25. beträffande service i glesbygder m. m. att riksdagen i anledning av motionerna 1971:446, såvitt angår yrkandena II 2 och 3, 1971: 1077 och 1971: 1116 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört»
Särskilda yttranden
1. beträffande åtgärder inom den regionalpolitiska ramen (s. 18) av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anfört: I motionen 1971: 1120 av herr Holmberg m. fl. (m) yrkas att nuvarande kommunikationsstöd utvidgas. Däri inbegriper motionärerna införande av transportstöd även för persontransporter samt utjämning av teletaxor. Frågan om stöd till persontrafiken har prövats av trafikutskottet tidigare denna vår. I en borgerlig reservation till utskottets betänkande (TU 1971: 3) yrkades att åtgärder skulle vidtas i syfte att reducera persontransportkostnadema. Riksdagen har sålunda redan behandlat de frågor i motionen som avser kommunikationsstöd. Med hänsyn härtill finns det nu inte anledning att framställa yrkande i frågan. Vi vill emellertid med detta yttrande framhålla vikten av en justering av taxor för persontransporter och sänkning av teletaxorna.
2. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor (s. 20) av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Fransson (c) som anfört: I motionen 1971: 38 har föreslagits en inlandsberedning för det inre stödområdet. Näraliggande förslag finns i motionerna 1971: 224 och 1971: 286 om utvecklingsplan för Norrland. Vi fäster stor vikt vid de frågor, som aktualiserats genom de nämnda motionerna. Syftet i motionerna kan i väsentlig utsträckning främjas genom de förslag, som vi fram fört i reservationer till utskottets betänkande. Särskilt gäller detta i fråga om en förbättrad glesbygdspolitik och riksdagsuttalande om att lokaliserings- och regionalpolitiken skall inriktas på att ge Norrland och skogslänen ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning att ytterligare befolkningsutflyttning inte behöver ske. I motionen 1971: 38 har intagits en värdefull katalog över åtgärder, som särskilt för det inre stödområdet borde kunna genomföras inom arbetsmarknads-, lokaliserings-, transport-, bostads-, närings-, kulturoch forskningspolitiken. Den förordade inlandsberedningen skulle samordna genomförda, pågående och planerade utredningar samt föreslå
konkreta åtgärder, som kan sättas in snabbt för att främja utvecklingen inom det inre stödområdet. Detta initiativ bör övervägas i samband med behandlingen av det betänkande från glesbygdsutredningen, som beräknas vara färdigt inom kort.
3. beträffande försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs län (s. 27) av herrar Nordgren (m) och Ekinge (fp) som anfört:
D et ökade behovet av vidgade möjligheter till rekreation och friluftsliv, som bl. a. är en följd av de snabba förändringarna i samhället, nödvändiggör en ökad satsning för att skapa betingelser för rekreation och friluftsliv åt så många som möjligt. Inom stödområdet blir en sådan satsning även ett värdefullt komplement till övriga åtgärder för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna.
Inom ramen för den utredning för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. som särskilt tillkallade sakkunniga arbetar med, borde det vara möjligt och även angeläget att initiera försöksverksamhet inom områden där betingelser härför är särskilt goda. Ett sådant område är enligt vårt förmenande Järvsöområdet inom Ljusdalsregionen. Det förtjänar härvid framhållas att förutsättningar för ett relativt snabbt ställningstagande synes föreligga till följd av områdets naturliga förutsättningar och genom att anläggningar av skilda slag i viss utsträckning finns inom detta område. Till detta kommer att länsstyrelsen i Gävleborgs län år 1968 lagt fram en utredning om turism och fritid i länet, vilken bl. a. redovisar förslag till långsiktig utvecklingsplanering och där målsättningen varit att kartlägga länets förutsättningar som fritidslän. Denna målsättning har bl. a. konkretiserats i form av en särskild zonplan för hela länet.
4. beträffande lokalisering av sjukhus (s. 30) av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Fransson (c) som anfört:
Servicesektorn synes ur sysselsättningssynpunkt även i framtiden komma att expandera. Såsom framhålls i motionen 1971: 1122 torde detta gälla inte minst sjukvårdsområdet. Sjukvårdens planering, lokalisering och utformning i övrigt ligger emellertid helt hos landstingen och några större städer. Vi förutsätter att sjukvårdshuvudmännen kommer att beakta de i motionen framförda synpunkterna så att sjukvårdens medicinska, sociala och miljömässiga krav tillgodoses.
5. beträffande medelsberäkningen för anslagspunkterna C 1— C 4 m. m. (s. 32) av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Rimås (fp), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp) som anfört:
Vi har i olika sammanhang framhållit, att de resurser, som nu ställs till förfogande för lokaliserings- och regionalpolitiken, är otillräckliga. Men vi har funnit det lämpligt att avvakta med kraven på erforderlig förstärkning tills nu pågående utrednings- och planeringsarbete be
träffande regionalpolitikens huvudlinjer slutförts och presenterats för riksdagen.
Det regionalpolitiska stödet för innevarande år har upptagits till 350 milj. kr. och för nästkommande budgetår föreslås höjning till 375 milj. kr. Den största ökningen avser stödet till lokaliseringsutbildning med 15 milj. kr. till 50 milj. kr. Departementschefen har uttalat, att det ökade medelsbehovet för detta ändamål kan föranleda omdispositioner inom totalramen. Det är inte lämpligt att ta ställning till frågan om ett eventuellt ökat utgiftsbehov i nämnda avseende förrän säkrare utgångspunkter kunnat preciseras. Men vi vill redan i detta sammanhang understryka, att andra angelägna ändamål inom regionalpolitiken inte får eftersättas. Behov av ökade medel för t. ex. lokaliseringsutbildningen bör därför tillgodoses genom tilläggsanslag.
ESSELTE TRYCK. STHLM 71 7 1 2 1 1 5