Med anledning av propositionen 1975/76:113 med förslag till lag om ändring i brottsbalken m. m. (angående fylleristraffets avskaffande m. m.) jämte motioner

Justitieutskottets betänkande

JuU 1975/76: 37

1975/76:37

med anledning av propositionen 1975/76:113 med förslag till lag om ändring i brottsbalken m. m. (angående fylleristraffets avskaffande m. m.) jämte motioner

Propositionen m. m.

I propositionen 1975/76: 113 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen

dels att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om omhändertagande av berusade personer m. m.,

3. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472),

4. lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521),

5. lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård,

6. lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff,

8. lag om ändring i lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän, dels att godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet i anslutning till

fylleriets avkriminalisering som förordats i propositionen.

Propositionen innebär att fylleristraffet avskaffas och att en lag om omhändertagande av berusade personer m. m. införs. Enligt den föreslagna lagen skall en berusad person, som är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan, kunna omhändertas av polis. Om den berusade inte kan få annan vård, skall han få förvaras hos polisen, regelmässigt högst i åtta timmar. I propositionen förordas också viss försöksverksamhet med sjukvårdspersonal på polisstationerna samt med vårdkliniker för omhändertagna berusade. Propositionen innebär vidare vissa ändringar i lagen om nykterhetsvård och i andra författningar.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2253, 1975/76:2261,

1975/76: 2262, 1975/76: 2263, 1975/76: 2264, 1975/76: 2265 och 1975/ 76: 2275. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 12.

Yttrande har inhämtats från socialutskottet. Yttrandet fogas som bilaga till detta betänkande.

I ärendet har utskottet vidare inhämtat uppgifter från företrädare för rikspolisstyrelsen, från överläkaren vid Ulleråkers sjukhus Bengt Berggren och från docenten Hans Klette.

Slutligen har utskottet företagit en studieresa till Polen för studium framför allt av det polska systemet med s. k. tillnyktringskliniker.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 37

JuU 1975/76: 37

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken

dels att 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § skall upphöra att gälla,

dels att 16 kap. 16 § skall ha nedan angivna lydelse.

16 kap. 16 8

Nuvarande lydelse

Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, dömes för förargelseväckande beteende till böter, högst femhundra kronor.

Förslagen lydelse

Den som för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på

sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, dömes för förargelseväckande beteende till böter, högst femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Förslag till

Lag om omhändertagande av berusade personer m. m.

1 § Den som på allmän plats, utom- eller inomhus, anträffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel får omhändertagas av polisman, om han till följd av berusningen är ur stånd att taga vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan.

Vad som sägs i första stycket har motsvarande tillämpning, om den berusade anträffas i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats och omständigheterna ger vid handen att han uppehåller sig där endast tillfälligtvis.

2 § Vid omhändertagande skall tillses att åtgärden ej orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig eller väcker onödig uppmärksamhet.

3 § Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd, skall han så snart det kan ske underkastas läkarundersökning.

4 § Omhändertagen, som ej efter läkarundersökning som avses i 3 § skall föras till sjukhus eller kvarstanna där, får hållas kvar hos polisen, om annan vård ej kan beredas honom.

5 § Polisman som har omhändertagit någon enligt denna lag skall så skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet ej redan upphört, skall förmannen omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

6 § Omhändertagen som förvaras hos polisen skall fortlöpande underkastas tillsyn. Skulle den omhändertagnes tillstånd ge anledning till det, skall han föras till sjukhus eller läkare tillkallas så snart det kan ske.

JuU 1975/76: 37

7 § Den som har omhändertagits enligt denna lag skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger. Frigivande skall dock alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver.

Finnes den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen innan omhändertagandet upphör tillhandagå honom med råd och upplysningar samt. i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

8 § Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som har omhändertagits enligt denna lag skall fråntagas denne, om ej särskilda skäl talar däremot. Beslut härom meddelas av den förman som enligt 5 § skall pröva omhändertagandet. Med egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrives i 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendomen tillfaller staten.

Första stycket får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen.

9 § Föreskrifterna i denna lag tillämpas även i fall då förutsättningar för omhändertagande skulle ha förelegat också enligt 3 § lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande.

10 § Vad som sägs i denna lag om polisman gäller även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet, om ej annat framgår av förordnandet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphäves förordningen (1841:58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap.

3 Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen (1948: 372)1 dels att i 1, 5, 7, 13, 19, 58, 60, 61, 65, 70, 71, 82, 84, 87, 90, 92, 94, 95, 105 och 107 §§ samt rubriken närmast före 2 kap. ordet ”krigsmakten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”försvarsmakten” i motsvarande form,

dels att 3, 9 och 36 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av

13 §1975:671 7111975:671

19 § 1975:671 84 § 1964: 200 58 §1960:25 87 §1964: 200

60 § 1975:671 95 §1975:671

61 §1952:122 107 § 1975:671. 70 § 1975:671

2t Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 37

JuU 1975/76: 37

4 Nuvarande lydelse

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 S§ därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 1 —3 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ vämpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

Föreslagen lydelse

3 §2

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 16 § därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 1-3 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ vämpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål; I.

brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid

För följande i brottsbalken omförmälda brott må. där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål: 1.

brott som sägs i 16 kap. 16 §, därest den brottslige vid gärningens

2 Senaste lydelse 1975:671.

3 Senaste lydelse 1975:671.

JuU 1975/76: 37

5 Nuvarande lydelse

gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap.

2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande;

3. brott som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap.

I, 4, 7-9 eller 11-16 §§ eller 22 kap. 4 §.

Föreslagen lydelse begående var iklädd militär tjänstedräkt; 2.

brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 8 eller 12 kap. 2 8, under förutsättning att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande; 3.

brott som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap.

1, 4, 7—9, 11—14 eller 16 §§ eller 22 kap. 4 §.

36 §

Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten eller, iklädd militär tjänstedräkt, på allmän plats uppträder berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, eller eljest stör allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten må enligt förmans förordnande tagas i förvar. Den omhändertagne må ej hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som föranlett omhändertagandet.

Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller, iklädd militär tjänstedräkt, på allmän plats anträffas sä berusad att han är ur stånd att taga vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan eller uppträder så att han stör allmän ordning eller ordningen inom försvarsmakten må enligt förmans förordnande tagas i förvar. Den omhändertagne må ej hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som föranlett omhändertagandet.

Krigsman, som enligt första stycket har omhändertagits på grund av berusning, skall så snart det kan ske underkastas läkarundersökning, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd.

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som på grund av berusning

JuU 1975/76: 37

6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har omhändertagits enligt första stycket, skall fråntagas denne, om ej särskilda skäl talar däremot. Beslut härom meddelas av den förman som har förordnat om omhändertagandet. Med egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrives

i 3 S lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendomen tillfaller staten.

Tredje stycket får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Har fråga om förverkande enligt 1 § första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. ej före ikraftträdandet avgjorts beträffande egendom som tagits i beslag med stöd av 37 § första stycket, får frågan prövas i den ordning som gäller för disciplinmål utan hinder av att ansvar för brott mot 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbalken ej kan åläggas i målet.

4 Förslag till

Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)

Härigenom föreskrives att 18 § rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)* skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

Rusdrycker må ej utminuteras till den som kan antagas ej hava fyllt tjugo

år.

Utminutering må vägras den som är upptagen på särskild förteckning (spärrlista).

På spärrlista skall upptagas På spärrlista skall upptagas

1) den beträffande vilken nykter- 1) den beträffande vilken nykter hetsnämnd

meddelat beslut som hetsnämnd meddelat beslut som

avses i 14 § 2 mom. lagen om nyk- avses i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård; terhetsvård;

2) den som icke må försälja rus- 2) den som icke må försälja rusdrycker och som genom laga kraft- drycker och som genom laga kraft ägande

dom befunnits skyldig till ägande dom befunnits skyldig till

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:702.

2 Senaste lydelse 1975:702.

JuU 1975/76: 37

7 Nuvarande lydelse brott som avses i 80 eller 81 § eller till försök eller medverkan som avses i 89 § 1 och 2 mom. denna lag eller till sådant förfarande med alkoholhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om nykterhetsvård eller 89 § bamavårdslagen; så ock

3) den som genom laga kraftägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig till rattfylleri, brott enligt 4 § 2 mom. lagen om straff för vissa trafikbrott eller fylleri.

Spärrlista skall av detaljhandelsbolaget upprättas för län eller annat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras utminutering skall upptagas på mer än en sådan förteckning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningarna skola förnyas för vaije månad.

Om upptagande på spärrlista beslutar riksskatteverket. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under 1) i tredje stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden bestämt, i det under 2) i tredje stycket nämnda fallet efter tolv månader samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex månader.

Föreslagen lydelse brott som avses i 80 eller 81 § eller till försök eller medverkan som avses i 89 § I och 2 mom. denna lag eller till sådant förfarande med alkoholhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om nykterhetsvård eller 89 § barnavårdslagen; så ock

3) den som genom laga kraftägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig till rattfylleri eller brott enligt 4 § 2 mom. lagen om straff för vissa trafikbrott.

Spärrlista skall av detaljhandelsbolaget upprättas för län eller annat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras utminutering skall upptagas på mer än en sådan förteckning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningarna skola förnyas för varje månad.

Om upptagande på spärrlista beslutar riksskatteverket. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under 1) i tredje stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden bestämt, i det under 2) i tredje stycket nämnda fallet efter tolv månader samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex månader.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Den som då är upptagen på spärrlista med stöd av 18 § tredje stycket 3) i dess tidigare lydelse skall avföras därifrån, om han enligt bestämmelsen i dess nya lydelse ej skulle ha tagits upp på listan.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nykterhetsvård1

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 10, 15 och 57 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Lagen omtryckt 1971: 307.

Sf Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 37

JuU 1975/76: 37

8 Nuvarande lydelse

10 Polis- och åklagarmyndighet, som erhåller kännedom om att någon gjort sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skall ofördröjligen göra anmälan därom hos nykterhetsnämnden.

Föreslagen lydelse

Polismyndighet skall ofördröjligen göra anmälan hos nykterhetsnämnden när någon på grund av alkoholberusning har omhändertagits enligt lagen (1976:000) om omhändertagande av berusade personer m. m. Samma skyldighet att göra anmälan föreligger för polismyndighet som i annat fall får kännedom om att någon har använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan.

Läkare, som i sin verksamhet erhåller kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall göra anmälan därom hos nykterhetsnämnden. Sådan skyldighet föreligger dock icke, då den, varom fråga är, genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad att undanröja skadeverkningarna av missbruket, eller då uttrycklig begäran, att anmälan ej skall göras, framställes av någon alkoholmissbrukaren närstående person och läkaren med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet finner åtgärd av nykterhetsnämnd icke böra ifrågakomma.

Om skyldighet för åklagare att göra anmälan i anledning av uppkommen fråga om förvandling av böter för fylleri är särskilt stadgat.

15 §

Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må av nykterhetsnämnden ställas under övervakning, därest han till följd av sitt missbruk befinnes

a) vara farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för eget liv, eller

b) utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller

c) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller

d) vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller

e) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

Samma lag vare, där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, genom lagakraftvunnen dom funnits skyldig till minst tre under de två senast förflutna åren begångna gärningar, innefattande fylleri, brott, som i 21 kap. 13 eller

14 § brottsbalken sägs, därest han vid brottets begående varit berusad av starka drycker, så att det framgått av hans åtbörder eller tal, eller brott, som avses i 4 § lagen den 28

Detsamma skall gälla, när någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande liv.

JuU 1975/76: 37

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

september 1951 om straff för vissa

trafikbrott, därest brottet varit en

följd av förtäring av starka drycker,

eller

utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande liv.

Beslut om övervakning enligt denna paragraf går i verkställighet utan hinder därav, att det ej äger laga kraft.

57 §

Misstänkes den, som tvångsintagits å allmän vårdanstalt eller, på sätt i 58 § sägs, frivilligt ingått å sådan anstalt och därvid förbundit sig att kvarstanna å anstalten sex månader, att hava före utskrivning från anstalten begått brott, för vilket ej är stadgat svårare straff än fängelse i sex månader, och hör brottet under allmänt åtal, skall åklagaren pröva, huruvida åtal lämpligen bör ske. Har brottet begåtts innan den intagne fyllt aderton år, skall sådan prövning ske ändå att svårare straff än nyss sagts är stadgat för brottet.

Är det eller de brott som begåtts före utskrivningen fylleri eller fylleri jämte annat brott och har den intagne godkänt föreläggande av ordningsbot härför, skall åklagaren, om det finnes lämpligt, förordna att böterna ej skola uttagas.

Innan fråga, som avses i första eller andra stycket, avgöres skall anstaltens styrelse höras, om det ej finnes obehövligt.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om föreläggande av ordningsbot som har godkänts före ikraftträdandet gäller dock 57 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Misstänkes den, som tvångsintagits å allmän vårdanstalt eller, på sätt i 58 § sägs, frivilligt ingått å sådan anstalt och därvid förbundit sig att kvarstanna å anstalten sex månader, att hava före utskrivning från anstalten begått brott, för vilket ej är stadgat svårare straff än fängelse i sex månader, och hör brottet under allmänt åtal, skall åklagaren pröva, huruvida åtal lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan avgöres, skall anstaltens styrelse höras, om det ej finnes obehövligt. Har brottet begåtts innan den intagne fyllt aderton år, skall frågan om åtal prövas i nämnda ordning ändå att svårare straff än nyss sagts är stadgat för brottet.

JuU 1975/76: 37

10 Nuvarande lydelse

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som uppträder berusad på plats och sätt i 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbalken sägs eller ock gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken och därvid är berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit mot 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 6 § luftfartslagen eller 325 § sjölagen eller hos någon som medföljt vid tillfället, såframt berusningsmedlen må antagas hava varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser rusdrycker vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om egendom som har påträffats före ikraftträdandet äger dock äldre bestämmelser om förverkande fortfarande tillämpning. Fråga om förverkande får därvid prövas i den ordning som anges i 2 § 3 även i fall då åtal, som före ikraftträdandet har väckts för brott mot 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbalken, nedlägges.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff2 dels att 4 och 12 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 28 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot "regeringen”, dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§3

Böter må ej förvandlas med mindre de överstiga tio dagsböter eller etthundra kronor omedelbart i penningar. När flera bötesstraff sammanträffa, skall vad sålunda stadgas gälla de sammanlagda straffen. Ingå bland dem både dagsböter och böter omedelbart i penningar, tillämpas 15 § tredje stycket.

1 Senaste lydelse 1968: 197.

2 Senaste lydelse av

4 § 1968:196.

12 § 1969:166.

3 Senaste lydelse 1968: 1%.

Föreslagen lydelse I §‘

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken och därvid är berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

JuU 1975/76: 37

11 Nuvarande lydelse Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum, såframt omständigheterna föranleda antagande att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att förvandling erfordras för hans tillrättaförande eller ock böterna ådömts för fylleri samt den bötfällde under de före förvandlingen senast förflutna två åren tre eller flera gånger dömts för sådan förseelse.

Föreslagen lydelse Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum, såframt omständigheterna föranleda antagande att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att förvandling erfordras för hans tillrättaförande.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om böter som har ådömts före ikraftträdandet gäller dock 4 § i dess äldre lydelse.

Böter som före ikraftträdandet ådömts för fylleri får ej förvandlas. Föres efter ikraftträdandet talan om förvandling av böter som utgör gemensamt straff för fylleri och annat brott, prövar den domstol som handlägger målet om förvandling vilken del av straffet som skall anses gälla sistnämnda brott.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän

dels att i 5 och 18 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Disciplinstraff ålägges, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, i stället för böter, när fråga är om brott av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. I fråga om brott som avses i 21 kap. 15 eller 16 § brottsbalken ådömes böterna omedelbart i pengar, högst femhundra kronor.

Föreslagen lydelse

Disciplinstraff ålägges, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, i stället för böter, när fråga är om brott av krigsman enligt 20—22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. I fråga om brott som avses i 21 kap. 16 § brottsbalken ådömes böterna omedelbart i pengar, högst femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

JuU 1975/76: 37

12 Motionerna

I motionen 1975/76: 2253 av herr Nyquist (fp) yrkas att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om rutinmässiga kontroller av berusade personers alkoholhalt i blodet.

I motionen 1975/76: 2261 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar

1. att 3 § lagen om omhändertagande av berusade personer ges följande lydelse: ”Den som omhändertas med stöd av denna lag skall, så snart det kan ske, underkastas undersökning av läkare eller annan sjukvårdsutbildad person”,

2. att staten skall ta kostnadsansvaret för undersökning som utföres med stöd av 3 § lagen om omhändertagande av berusade personer,

3. att uttala att den försöksverksamhet som skall bedrivas i Landskrona blir föremål för utvärdering inom en tvåårsperiod och att förslag till åtgärder därefter föreläggs riksdagen.

I motionen 1975/76: 2262 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) yrkas att riksdagen

1. antar förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

2. avslår förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m.,

3. hos regeringen anhåller om förslag till riksdagen under hösten 1976 om

a) en plan för utbyggnad av akutkliniker för vård och behandling av berusade personer i huvudsak i överensstämmelse med fylleristraffutredningens förslag,

b) nytt system för statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen och kommunerna för vård och behandling av berusade personer i enlighet med vad som anförts i motionen,

c) lag om omhändertagande av bl. a. berusade personer i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 1975/76: 2263 av herr Lidgård m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med särskild vårdklinik anordnas på ytterligare två därför lämpade orter.

I motionen 1975/76: 2264 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om en skyndsam plan för upprustning med lokaler och personal för undersökning och vård av berusade personer i anslutning till sjukhusens akutmottagningar,

2. att medel anvisas att täcka landstingens årliga kostnader för en sådan organisation.

JuU 1975/76: 37

13 I motionen 1975/76: 2265 av herr Westberg i Ljusdal (fp) yrkas att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76: 113 inför rapportskyldighet för polisen om omhändertagande enligt den nya lagen till körkortsmyndighet och systembolaget.

I motionen 1975/76: 2275 av herr Jonsson i Alingsås (fp) yrkas att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen 1975/76: 113 med förslag om avskaffande av fylleristraffet till dess riksdagen förelagts den aviserade propositionen med förslag till reform av körkortsreglerna, vilken — med hänsyn till att den inte upptagits på årets propositionsförteckning — kan bli behandlad tidigast under nästa riksmöte.

Utskottet

Inledning

Enligt 16 kap. 15 § brottsbalken (BrB) döms den som på allmän plats, utom- eller inomhus, uppträder berusad av alkoholhaltiga drycker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, för fylleri till böter, högst femhundra kronor. Till samma straff döms också om ruset orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker. Föreskrifter om polisens befogenhet att omhänderta berusade personer som anträffas på allmän plats finns i förordningen (1841: 58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap. Den enskilde polismannen anses enligt denna förordning ha viss frihet att från fall till fall bedöma om en berusad person skall omhändertas eller inte. Den omhändertagne förvaras i allmänhet i polisarrest till dess han blivit nykter.

Under förarbetena till brottsbalken föreslog strafflagberedningen att gällande straffbestämmelser rörande fylleri skulle utmönstras ur lagen och att reglerna om omhändertagande skulle ändras så att de berusade skulle föras till läkarkliniker, där de skulle kunna kvarhållas några dygn. I propositionen med förslag till brottsbalk föreslogs dock att det i brottsbalken skulle införas en bestämmelse angående ansvar för fylleri i huvudsak i enlighet med vad som gällt tidigare. Enligt ett uttalande av departementschefen (prop. 1962: 10, del B, s. 238) förelåg alltjämt behov av att kunna bestraffa fylleri på allmän plats. Under riksdagsbehandlingen av ärendet uttalade första lagutskottet (1LU 1962: 42 s. 104) med anledning av motioner om avkriminalisering av fylleriet att utskottet vid sin prövning funnit att hithörande frågor borde bli föremål för utredning. Utskottet anförde vidare att problemkomplexet inrymde inte bara frågor av social, medicinsk och juridisk art utan även spörsmål av samhällsekonomisk natur. På vilket sätt de olika synpunkterna skulle avvägas mot varandra var enligt utskottet inte möjligt att ange utan en mer omfattande utredning än den som kunnat ske i samband med utskottets granskning av propositionen och motionerna. Utskottet

JuU 1975/76: 37

förordade att en utredning verkställdes rörande formen för samhällets åtgärder vid omhändertagandet av berusade personer på allmän plats. Vad utskottet hemställt godtogs av riksdagen (rskr 1962: 390).

Genom beslut i oktober 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa en utredning om formerna för samhällets åtgärder vid omhändertagande av berusade personer på allmän plats. Denna utredning, fylleristraffutredningen, avlämnade år 1968 betänkandet Bot eller böter (SOU 1968:55—56).

Fylleristraff utred ningens förslag

Utredningen ansåg att det nuvarande systemet med omhändertagande och bestraffning av akut berusade personer representerar ett förlegat betraktelsesätt. Enligt utredningen är den akuta berusningen att betrakta som ett sjukdomstillstånd, och ett omhändertagande bör ta sikte på att bereda de berusade adekvat vård och behandling. Vidare bör det göras en undersökning av den berusades hälsotillstånd och sociala förhållanden. Mot bakgrunden av de rådande förhållandena vid omhändertagande av berusade personer fann utredningen att en genomgripande reform var nödvändig. Utredningen föreslog att särskilda medicinska kliniker, s. k. akutkliniker, skulle inrättas på ett flertal orter i landet. Tillräckligt underlag för sådana kliniker fanns enligt utredningen, förutom i de tre största städerna, i ett 15-tal större städer. Till verksamheten skulle knytas läkare och annan sjukvårdspersonal. En socialassistent från nykterhetsnämnden föreslogs bli stationerad på akutkliniken för att svara för den sociala sidan av verksamheten. Utredningen utarbetade en modell över en akutklinik och en beskrivning hur verksamheten borde bedrivas. Behandlingen på kliniken skulle vara avgiftsfri för den omhändertagne.

Utredningen framhöll vidare att fylleriklientelet i mycket stor omfattning består av nedgångna, socialt avvikande individer och att straffet i många fall kunde få negativa verkningar från allmänna vårdsynpunkter. Utredningen föreslog därför att fylleristraffet skulle avskaffas.

Utredningen föreslog också införande av en lag om omhändertagande och behandling av berusade personer. När det gäller förutsättningarna för omhändertagande enligt denna lag skulle det enligt utredningen vara avgörande att någon anträffades så berusad att han bedömdes vara i behov av vård.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Departementschefen uttalar att fylleristraffutredningen enligt hans mening har gett anvisning på ett behandlingsprogram som motsvarar mycket högt ställda krav när det gäller vården av akut berusade per -

JuU 1975/76: 37

söner. En mera generell reform i den riktning som utredningen har anvisat när det gäller akutvården måste därför enligt departementschefen betecknas som i och för sig önskvärd. Emellertid är det enligt departementschefen av flera skäl mindre ändamålsenligt att koppla samman frågan om fylleriets avkriminalisering med en så långtgående och resurskrävande satsning på detta vårdområde som ett genomförande av utredningsförslaget i denna del skulle innebära. Det gäller, anför departementschefen, vårdorganisatoriska och personalmässiga problem som inte lämpligen kan bedömas isolerade från andra frågor på socialoch sjukvårdspolitikens område. Departementschefen hänvisar till att frågan om de grundläggande principerna för nykterhetsvården kommer att tas upp i samband med behandlingen av socialutredningens slutbetänkande. Det måste enligt departementschefen ske en kontinuerlig avvägning mellan olika önskvärda reformer och förbättringar inom hela vårdområdet, vilket dock inte utesluter att en utformning av behandlingen av akut berusning, där vårdsynpunkterna står i förgrunden, i och för sig är ett angeläget mål att sträva efter.

I propositionen framläggs således ej något förslag om inrättande av akutkliniker i enlighet med utredningens förslag. Enligt departementschefen har emellertid de skäl som talar för att fylleristraffet utmönstras ur lagen den sammanlagda styrkan att det inte kan vara försvarligt att ytterligare skjuta upp avkriminaliseringen av fylleriet. I propositionen föreslås därför att straffbestämmelserna om fylleri i 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § BrB upphävs. I anslutning härtill föreslås också en ändring i straffbestämmelsen i 16 kap. 16 § BrB angående förargelseväckande beteende.

Vidare föreslås en lag om omhändertagande av berusade personer m. m. Enligt denna får den som på allmän plats, utom- eller inomhus, anträffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel omhändertagas av polisman, om han till följd av berusningen är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör fara för sig själv eller annan. Omhändertagande får också ske om den berusade tillfälligtvis uppehåller sig i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats. I lagen föreskrivs vidare att den omhändertagne, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd, skall underkastas läkarundersökning. Om han efter en sådan undersökning ej omhändertas på sjukhus, får han hållas kvar hos polisen, om annan vård ej kan beredas honom. Den polisman som omhändertagit en berusad skall skyndsamt anmäla åtgärden till sin förman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå. Den omhändertagne skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger, dock regelmässigt senast inom åtta timmar efter omhändertagandet. Om den omhändertagne är i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida skall

4t Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 37

JuU 1975/76: 37

polisen lämna råd och upplysningar. Samråd skall därvid ske med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov. Alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel, som påträffas hos den omhändertagne, skall fråntas honom och förstöras eller säljas. Genom förslag till ändringar i militära rättegångslagen införs motsvarande regler om förvarstagande, läkarundersökning och omhändertagande av alkoholhaltiga drycker beträffande krigsman som på militärt område eller iklädd militär tjänstedräkt på allmän plats anträffas berusad.

Genom en föreslagen ändring i rusdrycksförsäljningslagen avskaffas den s. k. fylleriindikationen för upptagande på spärrlista för alkoholinköp. Vidare föreslås ändringar i lagen om nykterhetsvård (Nvl) som bl. a. innebär ändrade förutsättningar för tvångsåtgärder enligt den lagen. Lagföring i viss utsträckning för nykterhetsbrott skall enligt detta förslag ej såsom hittills generellt ge anledning till sådan tvångsåtgärd.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i lagen om verkställighet av bötesstraff och lagen om disciplinstraff för krigsmän.

Fråga om uppskov

I motionen 2275 yrkas att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen till dess att riksdagen förelagts proposition angående reform av körkortsreglerna. Motionsyrkandet motiveras med önskemål om ytterligare utredning rörande körkortskontrollens utformning såvitt avser personer som missbrukar alkohol.

I propositionen 1975/76: 155, som framlagts sedan motionen väckts och som f. n. är beroende av riksdagens prövning, berörs frågor angående utfärdande m. m. av körkort åt den som missbrukar alkohol. Propositionen har hänvisats till trafikutskottet och avses bli prövad av riksdagen under innevarande riksmöte. Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening skäl att uppskjuta behandlingen av propositionen angående fylleristraffets avkriminalisering m. m. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 2275.

Avkriminalisering m. m.

Fylleristraffutredningens förslag att avskaffa brottsbalkens bestämmelser om ansvar för fylleri tillstyrktes av en praktiskt taget enhällig remissopinion. Enligt utskottets mening får det numera anses klarlagt att straffbestämmelserna i sig inte är ägnade att motverka alkoholmissbruk eller att hindra berusade personer att uppträda på allmänna platser. För att bekämpa alkoholmissbruket i ett modernt samhälle bör man enligt utskottets mening använda sig av andra metoder än bestraffning, framför allt förebyggande upplysningsverksamhet samt vård av dem som blivit alkoholmissbrukare. Lagföringen utgör också såsom departementschefen uttalar en inte oväsentlig belastning på rättsvårdens samlade resurser.

JuU 1975/76: 37

17 Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen nu lagt fram ett sedan länge önskat förslag om fylleristraffets avskaffande.

Avkriminaliseringen av fylleriet kan emellertid som departementschefen uttalar ej genomföras som en isolerad åtgärd. I första hand uppstår frågan vilka åtgärder som från ordningssynpunkt eller av hänsyn till vederbörandes situation skall från samhällets sida vidtas mot den som påträffas berusad på allmän plats. Utskottet återkommer i det följande till den frågan liksom till de följdfrågor i övrigt som behandlas i propositionen och motionerna.

Beträffande de rent straffrättsliga följderna av fylleriets avkriminalisering riktar sig intresset i första hand mot avkriminaliseringens betydelse när det gäller brott som begåtts under rusets inverkan samt på straffbestämmelsen i 16 kap. 16 § BrB angående förargelseväckande beteende. I det förstnämnda hänseendet kan utskottet helt ansluta sig till departementschefens uppfattning att en avkriminalisering inte kan få påverka den sedan lång tid upprätthållna grundsatsen i 1 kap. 2 § BrB att självförvållat rus inte får föranleda att en gärning ej anses som brott. Utskottet vill särskilt understryka att fylleriets avkriminalisering ej får leda till generell straffrihet för straffbara beteenden som vanligtvis äger rum under rusets inverkan, t. ex. våldsamt motstånd och andra brott mot allmän verksamhet som upptagits i 17 kap. BrB. En annan sak är att i de fall gärningsmannen är alkoholmissbrukare skäl i vissa fall kan föreligga för att på den grunden underlåta åtal. Frågan härom får övervägas i det lagstiftningsärende som kan föranledas av det betänkande som inom kort väntas från åtalsrättskommittén (Ju 1970: 63).

Vad gäller ansvaret för förargelseväckande beteende har det enligt departementschefen förutsatts att bestämmelsen härom inte med nutida synsätt kan ges den innebörden att den offentliga berusningen som sådan skulle anses falla under lagrummet. Detsamma bör enligt departementschefen gälla sådana inslag i en berusad persons beteende som typiskt sett har omedelbart samband med berusningen och som visserligen medför att hans tillstånd kan konstateras av utomstående men ändå inte tar sig några mer uppseendeväckande eller störande uttryck. En riktpunkt vid tillämpningen bör enligt departementschefen vara att bestämmelsen om förargelseväckande beteende anses tillämplig i sådana fall då hittills

16 kap. 15 och 16 §§ brottsbalken har brukat åberopas i konkurrens. Utskottet har för sin del ingen erinran mot de sålunda angivna riktlinjerna för straffbarhet i berört hänseende. Om den som uppträder berusad på allmän plats åstadkommer förargelse på annat sätt än genom att vara berusad, exempelvis genom att antasta förbipasserande, bör han således kunna ådömas ansvar för ofredande eller förargelseväckande beteende. Utskottet återkommer i det följande till de gränsdragningsfrågor som kan uppkomma när det gäller polisens möjligheter att ingripa mot och omhänderta personer som uppträder ordningsstörande.

JuU 1975/76: 37

18 Omhändertagande av berusade personer m. m.

Departementschefen uttalar i propositionen att i avvaktan på en fortsatt utveckling, som medför att man genom skilda insatser på sjuk- och nykterhetsvårdens område efter hand får ökade möjligheter att tillgodose de vård- och behandlingsbehov som det här är fråga om, polisen även i fortsättningen måste ha befogenhet att verkställa omhändertaganden och att ansvara för de omhändertagnas förvaring.

Enligt departementschefen bör vidare avkriminaliseringen av fylleriet kombineras med nya bestämmelser om omhändertagande, trots att dessa inte kommer att kunna utgöra någon definitiv lösning på de frågor som här är aktuella.

I motionen 2262 yrkas i denna del att riksdagen dels avslår förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m. (yrkande 2), dels hemställer hos regeringen om förslag till lag om omhändertagande av bl. a. berusade personer i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 3 c). Motionärerna uppger att gränsdragningen mellan den föreslagna lagen och den gällande lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) kan vålla problem vid tillämpningen. Förslaget innebär enligt motionärernas mening en konstlad uppdelning på ”vårdfall” och ”ordningsfall”. Den föreslagna lagen och LTO bör därför enligt motionärernas mening ersättas med en enda lag som täcker såväl vårdfallen som ordningsfallen.

Liknande synpunkter anförs i motionen 2263. Motionärerna anser sig dock inte böra föreslå andra kriterier för omhändertagande enligt den föreslagna lagen men förutsätter att gränsdragningsproblematiken uppmärksammas i de instruktioner som kan komma att utfärdas liksom att regeringen följer utvecklingen.

Departementschefen uttalar att det primära syftet när det gäller omhändertagande av en berusad person alltid måste vara att tillgodose dennes egna intressen. Med hänsyn till den avgörande skillnad som sålunda föreligger mellan LTO och den nya lagen när det gäller syftet för ingripandena, bör de nya bestämmelserna om omhändertagande av berusade personer enligt departementschefen tas in i en särskild författning.

Frågan hur polisens befogenheter när det gäller omhändertagande av berusade personer lagtekniskt skall regleras måste enligt utskottets mening ses mot bakgrunden av vad som i övrigt gäller beträffande polisens befogenheter och skyldigheter att ingripa mot enskilda personer. Härom kan i korthet nämnas följande.

Polisen har genom flera olika bestämmelser tillerkänts rätt att gripa personer under närmare angivna förutsättningar. I första hand har polisen enligt olika regler i rättegångsbalken rätt att gripa personer som är misstänkta för brott. För dessa fall finns också i rättegångsbalken

JuU 1975/76: 37

regler beträffande formerna och tidpunkten för förhör samt, när det gäller åklagarens och domstolens befattning med den gripne, beträffande anhållande och häktning. I rättegångsbalken finns också bestämmelser om hämtning av misstänkta och förhörspersoner till polisförhör och domstol.

Enligt 21 § Nvl kan polisstyrelse förordna om tillfälligt omhändertagande av alkoholmissbrukare i avvaktan på intagning på vårdanstalt. Regler om tillfälligt omhändertagande i avvaktan på annan myndighets beslut finns också i barnavårdslagen, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och i utlänningslagen.

Enligt 1 § LTO får polisman i avvaktan på polisstyrelsens beslut om omhändertagande enligt särskilda bestämmelser verkställa omhändertagande, om förutsättningar för omhändertagande bedöms föreligga och ett dröjsmål med åtgärden skulle innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende.

Enligt 2 § LTO äger polisman i vissa fall omhänderta barn under

15 år, och i 3 § samma lag föreskrivs att polisman skall omhänderta den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna, om ett omhändertagande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant omhändertagande skall ske också när det fordras för att avvärja straffbelagd gärning.

När någon har omhändertagits enligt 3 § LTO, skall han förhöras så snart som möjligt. Dessutom skall vid behov göras en utredning om hans personliga levnadsförhållanden, om möjligt av företrädare för social myndighet. Den omhändertagne skall friges så snart förhör och utredning har slutförts och han inte längre kan anses utgöra en omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter omhändertagandet. För tillämpningen av 3 § LTO är det i princip utan betydelse om personen är berusad eller nykter. Föreskrifterna tar sålunda inte sikte på omhändertagande och behandling av berusade personer och de är inte heller avsedda att användas vid fylleri.

Enligt 2 § polisinstruktionen (PI) åligger det polisen att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och därvid bl. a. hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störs genom brott eller på annat sätt. Vidare har polisen enligt samma stadgande att vidta erforderliga åtgärder när den allmänna ordningen och säkerheten kränks på annat sätt än genom brott och i övrigt att lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp. Bestämmelsen ger härigenom polisen befogenhet att ingripa i dessa speciella situationer. Hur långt polisens befogenheter sträcker sig vid ett sådant ingripande kan, såsom departementschefen framhåller, i vissa fall vara tveksamt. Enligt ett uttalande av JO (JO:s ämbetsberättelse 1975/76 s. 81) torde det av allmänna tolkningsprinciper få anses framgå att denna ingreppsrätt upphör att gälla eller in -

JuU 1975/76: 37

skränks när en bestämmelse i en specialförfattning — såsom 3 § LTO

— berör ett skyddsintresse, t. ex. allmän ordning, som formellt omfattas av 2 § PI. Härav skulle enligt JO följa att omhändertagande enligt

2 § PI kan ske om det endast syftar till att lämna någon skydd eller hjälp, t. ex. när någon — på enskild eller allmän plats — anträffas i sådan grad påverkad av alkohol eller narkotika, att det bedöms lämp^ ligt att han kommer under vård eller uppsikt.

Av det ovan sagda framgår att polisens ingripande mot enskilda personer redan nu kan grunda sig på flera olika lagbestämmelser och att formerna för och följderna av ett omhändertagande varierar från fall till fall. Det är enligt utskottets mening från rättssäkerhetssynpunkt ytterst angeläget att förutsättningarna för polisens ingripande finns noggrant reglerade, så att risk för godtycke i tillämpningen elimineras. Regleringen måste i största möjliga mån vara entydig och utformad på ett sådant sätt att det inte uppstår gränsdragningsproblem i den praktiska tillämpningen.

Från dessa synpunkter kunde det enligt utskottets mening anses lämpligt att sammanföra den föreslagna omhändertagandelagen med LTO. Härför kan också tala den relativt likartade regleringen i de båda lagarna.

Det bör i detta sammanhang påpekas att fylleristraffutredningens förslag till lag om omhändertagande och behandling av berusade personer framlades innan LTO — med dess anvisningar om sociala vårdåtgärder — tillkommit. När det gäller förutsättningarna för omhändertagande av en person som uppträder berusad på allmän plats torde i många fall såväl 1 § i den föreslagna lagen som 3 § LTO och möjligen även 2 § PI formellt bli tillämplig. Frågan om tiden för omhändertagandet, insättande av medicinska och sociala åtgärder samt möjligheter att frånta den omhändertagne spritdrycker m. m. som påträffas hos honom blir då beroende av den enskilde polismannens eller det vakthavande befälets bedömning i en situation då det på grund av omständigheterna kanske inte lämnas tillfälle till närmare eftertanke.

Mot de skäl, som enligt utskottets mening kan anföras för en sammanföring av de båda lagarna talar dock följande. Som departementschefen framhåller föreligger det en avgörande principiell skillnad när det gäller syftet med ingripandena. Vidare bör beaktas att på sätt som utskottet nedan kommer att utveckla målsättningen bör vara att skapa en helt ny ordning för samhällets åtgärder beträffande den som påträffas berusad på allmän plats. Det nya systemet bör syfta till att bereda vederbörande adekvat vård utanför polisstationerna. I den nya ordningen blir omhändertagandet av en berusad även i praktiken helt artskilt från andra omhändertaganden, och reglerna för ett sådant omhändertagande — som även i framtiden torde få ankomma på polisen

— och dess följdåtgärder bör då också skiljas från reglerna om omhän -

JuU 1975/76: 37

dertagande av renodlade ordningsskäl. Det kan mot denna bakgrund enligt utskottets mening vara motiverat att redan nu uppställa särskilda regler för omhändertagande av berusade personer, regler som lätt kan anpassas till framtida mer adekvata vårdformer.

Vid en avvägning av för- och nackdelar med de olika lösningarna har utskottet stannat för att regler för omhändertagande av berusade personer efter fylleristraffets upphörande bör på sätt departementschefen föreslår upptas i en särskild lag. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att det är nödvändigt med särskilda åtgärder för att den berörda gränsdragningsproblematiken skall kunna bemästras i den praktiska tillämpningen. Tillämpningsföreskrifter och anvisningar bör utfärdas till ledning för den enskilde polismannen, och tillämpningen bör följas med särskild uppmärksamhet. Uppkommande svårigheter bör skyndsamt leda till en omprövning av lagregleringen.

Vad utskottet sålunda, delvis i linje med önskemålen i motionen 2262, anfört om bl. a. tillämpningsföreskrifter till den nya lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. bör ges regeringen till känna.

När det gäller de i den nya lagen angivna förutsättningarna för omhändertagande har departementschefen uttalat att lagens avfattning inte torde medföra några större förändringar i förhållande till 1841 års förordning sådan denna har tillämpats i praktiken och att avsikten inte varit att få till stånd någon förskjutning av praxis i den riktningen att antalet omhändertaganden skulle bli högre än hittills. För omhändertagande enligt den nya lagen skall det enligt departementschefen krävas en tämligen höggradig berusning. Om vederbörande ej uppnått en sådan grad av berusning, skall det enligt departementschefen krävas att han kan antas utgöra en fara för sig själv eller annan t. ex. i trafiksammanhang. För att detta skall kunna konstateras, måste berusningen framgå på ett påtagligt sätt såsom exempelvis genom att personen saknar förmåga att behärska sina kroppsrörelser.

Utskottet vill med instämmande i dessa uttalanden framhålla att kriterierna för omhändertagande såvitt gäller berusningsgraden bör överensstämma med vad som nu uppställs för ansvar för fylleri. Samtidigt bör beaktas att bestämmelsen har utformats så att den ger den enskilde polismannen viss frihet att från fall till fall bedöma om en berusad person, som inte direkt stör någon, skall omhändertas eller inte.

I denna del uttalar departementschefen att enligt hans mening polisen också fortsättningsvis bör ha befogenhet att avstå från omhändertagande i vissa fall. Även om berusningsgraden är så kraftig att det skulle vara vanskligt att lita till att den berusade kan ta sig hem själv, bör det enligt departementschefen vara möjligt för polismannen att ibland ändå underlåta ett omhändertagande t. ex. därför att den berusade kan tas om hand av någon anhörig eller annan vederhäftig, nykter person. Beträffande de situationer då den berusade omhändertagits men

JuU 1975/76: 37

polismannen anser sig kunna konstatera, att den berusade utan fara för honom själv eller annans säkerhet kan föras till sin bostad och lämnas kvar där, kan det enligt departementschefen vara ett realistiskt alternativ till förvaring i polisarrest, att polisen undersöker möjligheten av att han förs hem till sin bostad genom anhörigs försorg. I andra fall kan enligt departementschefen den lämpligaste lösningen vara att den omhändertagne transporteras till sin bostad av polisen. Sist nämnda möjlighet förtjänar enligt departementschefen att övervägas, förutsatt att det inte är fråga om en våldsam eller oregerlig person eller berusningen har nått ett sådant stadium att han måste förvaras under särskild tillsyn.

I motionen 2262 och i socialutskottets yttrande har påpekats att omhändertagande enligt 1 § i den nya lagen — som får ske — ej är obligatoriskt i motsats till vad som gäller enligt 3 § LTO, som föreskriver att omhändertagande skall ske. Motionärerna anser att omhändertagande enligt den nya lagen bör prioriteras framför omhändertagande enligt LTO. Socialutskottet uttalar att lagtextens utformning i detta avseende bör övervägas särskilt.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot att bestämmelsen får sådan utformning att utrymme ges för de av departementschefen angivna alternativen till omhändertagande. Förfarandet stämmer också överens med den för alla polisingripanden allmänt tillämpliga bestämmelsen i 16 § PI, enligt vilken polismannen för att verkställa tjänsteåtgärd ej får använda strängare medel än förhållandena kräver och i första hand bör söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar. När det gäller överlåtande av vården av den berusade åt dennes anhöriga eller andra privatpersoner, bör enligt utskottets mening generellt gälla att den enskilde polismannen alltid noga överväger risken av att den berusade kan utgöra en fara för sig själv eller annan. Härvid bör inte bortses från att den berusade i ett senare stadium kan bli våldsam eller oregerlig. Samråd bör därför ske med de anhöriga eller andra närstående för att i största möjliga mån skapa garantier för att överlämnande av den berusade kan ske utan risk. Enligt utskottets mening synes omhändertagande inte sällan kunna underlåtas beträffande berusade ungdomar med ordnade hemförhållanden. Utskottet vill i detta sammanhang med anledning av ett uttalande av departementschefen på s. 92 i propositionen framhålla att enligt utskottets mening principen att ett omhändertagande inte bör vålla onödig olägenhet eller uppmärksamhet ofta kan tala mot en lösning som innebär att den omhändertagne förs hem till sin bostad genom polisens försorg.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet icke anledning förorda annan lydelse av 1 § i berört hänseende än den som regeringen föreslagit.

Med anledning av motionärernas och socialutskottets jämförelse mel -

JuU 1975/76: 37

lan utformningen av 3 § LTO och 1 § i den föreslagna lagen vill utskottet med hänvisning till det ovan nämnda stadgandet i 16 § PI endast framhålla att ett omhändertagande enligt 3 § LTO ej bör ske såvida inte vederbörande anmodats att sluta med sitt ordningsstörande uppträdande eller att avlägsna sig (se prop. 1973: 115 s. 33, JuU 1973: 26 s. 22). Vederbörande polisman har alltså även vid ifrågasatt tillämpning av 3 § LTO möjlighet att med hänsyn till omständigheterna underlåta omhändertagande.

Utskottet vill tillägga att då förutsättningar för omhändertagande föreligger såväl enligt den nya lagen som enligt 3 § LTO ingripande skall ske enligt den nya lagen. Detta framgår uttryckligen av 9 § i samma lag.

Beträffande utformningen av 2 § noterar utskottet att den i propositionen föreslagna lydelsen ansluter sig till 4 § LTO med den ändringen, att det enligt den nya lagen skall tillses att åtgärden ej orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig, medan det enligt LTO skall tillses att åtgärden ej orsakar större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte. Avvikelsen har ej motiverats i propositionen. Enligt utskottets mening bör lagarna i berört avseende erhålla samma lydelse. 2 § i den föreslagna lagen bör ändras i enlighet härmed.

Enligt 3 § i den föreslagna lagen skall den omhändertagne, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd, så snart det kan ske underkastas läkarundersökning. 1 motionen 2261, yrkande 1, föreslås att den omhändertagne skall, så snart det kan ske, underkastas undersökning av läkare eller annan sjukvårdsutbildad person. Härigenom skulle man enligt motionärerna avlasta polisen ett många gånger svårt ställningstagande till behovet av sjukvårdande åtgärder. Även i motionen 2262 förordas en starkare skrivning i detta hänseende.

Rikspolisstyrelsen har fastställt särskilda anvisningar (FAP 253-1) angående omhändertagande, förvaring och vård av berusade eller eljest omtöcknade personer. Enligt anvisningarna är läkarundersökning i vissa fall obligatorisk, bl. a. då en sådan person företer kroppsskada av inte ringa omfattning eller kan befaras ha ådragit sig sådan, t. ex. skallskada, samt då berusningen eller omtöckningen kan misstänkas vara förorsakad helt eller delvis av andra medel än alkoholhaltiga drycker. Enligt utskottets mening skulle det både från den omhändertagnes och från polisens synpunkt vara mycket värdefullt om läkarundersökning alltid kom till stånd. En sådan ordning är ju också enligt vad utskottet i det följande utvecklar målet för den framtida vården av omhändertagna berusade. Att nu ge föreskrift om ovillkorlig läkarundersökning inom ett system med förvaring på polisstationerna är emellertid enligt utskottets mening inte möjligt med hänsyn till tillgängliga resurser. Utskottet anser sig därför böra godta den av regeringen föreslagna lydelsen av

3 §. Därvid utgår utskottet från att bestämmelsen kommer att komplet -

JuU 1975/76: 37

teras med regler i centrala anvisningar och lokala arbetsordningar. Dessa regler bör utgå från att läkarundersökning av den omhändertagne bör komma till stånd i alla situationer då den omhändertagnes tillstånd är sådant att behov av sjukhusvård inte kan uteslutas. Till frågan om behovet av annan sjukvårdsutbildad personal återkommer utskottet i det följande.

I 7 § första stycket i den föreslagna lagen sägs att den som omhändertagits enligt lagen skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger. Frigivande skall dock alltid äga rum senast inom 8 timmar efter omhändertagandet, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver. I motionen 2263 understryks att om den omhändertagne önskar kvarstanna ytterligare någon tid, en sådan önskan skall kunna villfaras. Utskottet vill i denna del hänvisa till departementschefens uttalanden på s. 126—127 i propositionen. Härutöver kan framhållas att i den mån en sådan begäran inte anses kunna villfaras inom ramen för den nya lagen, den torde kunna omfattas av 2 § PI, enligt vilken bestämmelse polisen är skyldig att lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp. Exempel på fall då den omhändertagne bör få kvarhållas utöver åttatimmarsfristen utgör den mycket vanliga situationen att den omhändertagne somnat i förvaringslokalen och uppenbarligen är i behov av att återhämta sig ytterligare innan han lämnar denna.

Föreskriften i 9 § i den nya lagen om företräde för denna i förhållande till LTO får enligt utskottets mening den konsekvensen att en del av de omhändertaganden som nu kan ske enligt LTO i fortsättningen kommer att ske enligt den nya lagen. Enligt utskottets mening är det angeläget att de som omhändertagits enligt denna lag förutom den medicinska vården erhåller hjälp och stöd även i andra avseenden på samma sätt som föreskrivs i LTO. För LTO-fallen finns i 6 § LTO regler om förhör med den omhändertagne så snart som möjligt, varvid den omhändertagne skall underrättas om anledningen till omhändertagandet. I de fall då den omhändertagne är kraftigt berusad av alkohol eller narkotika bör de nämnda åtgärderna anstå tills förutsättningarna härför förbättrats (prop. 1973: 115 s. 143). Förhöret, som skall röra de faktiska omständigheterna kring omhändertagandet, kan bl. a. fungera som dokumentation över ingripandet. Enligt utskottets mening bör förhör och underrättelse i tillämpliga delar enligt 6 § LTO äga rum även vid omhändertaganden enligt den nya lagen. Särskild föreskrift härom bör intas i 7 §. Om den omhändertagne, innan förhör kan hållas, bereds vård utanför polisstationen, får självfallet förhör underlåtas.

Enligt 7 § andra stycket i den föreslagna lagen skall polisen tillhandagå den omhändertagne med råd och upplysningar eller samråda med annat samhällsorgan, om den omhändertagne finnes vara i behov

JuU 1975/76: 37

av hjälp eller stöd från samhällets sida. Fullgörandet av denna uppgift torde enligt utskottets mening inte sällan förutsätta en utredning rörande den omhändertagnes levnadsförhållanden liknande den som föreskrivs i 6 § andra stycket LTO. I anslutning till det sagda vill utskottet understryka vikten av ett samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna i de situationer det här gäller. Gjorda undersökningar visar att de omhändertagna fylleristerna i stor utsträckning utgörs av människor som är i behov av sociala hjälpåtgärder. Inte sällan kan situationen vara sådan att det sociala hjälpbehovet har blivit helt akut, t. ex. genom att den omhändertagne tillfälligt saknar bostad eller medel för sitt omedelbara uppehälle. I sådana fall kan den omhändertagne behöva hänvisas till ett organ som kan göra en omedelbar insats för honom. I andra fall kan situationen vara mindre akut. Även då är det emellertid i de flesta fall värdefullt att åtgärder vidtas som kan leda till att den omhändertagne får kontakt med myndigheter eller vårdorgan. Liksom departementschefen vill utskottet i detta sammanhang erinra om önskvärdheten av att företrädare för sociala organ finns tillgängliga i anslutning till polisens lokaler eller genom särskild jourverksamhet.

I denna del vill utskottet slutligen erinra om att den underrättelseskyldighet gentemot nykterhetsnämnden som polisen f. n. enligt 10 § Nvl har vid fall av fylleri i sak behålls i propositionen. Skyldigheten har knutits till omhändertagande enligt den nya lagen.

Beträffande befogenheten att förordna att berusningsmedlen skall fråntas den omhändertagne föreslås i 8 § sistnämnda lag att sådan befogenhet skall tillkomma den förman som har att pröva omhändertagandet, dvs. vanligtvis det vakthavande befälet på polisstationen. I anslutning till förslaget vill utskottet påpeka att det härvid får förutsättas att vederbörande polisman i avvaktan på förmannens beslut äger vidta ifrågavarande åtgärd [jfr 2 § lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. och 27 kap. 4 § rättegångsbalken].

Fylleristraffutredningen föreslog att den som omhändertagits enligt den av utredningen föreslagna lagen skulle kunna påkalla prövning av omhändertagandet hos allmän domstol. Departementschefen har uttalat att något behov av ett omprövningsinstitut inte torde föreligga enligt regeringens förslag. Han hänvisar därvid till lagen (1974: 515) om ersättning vid frihetsinskränkning och reglerna om skadeståndsanspråk mot staten enligt skadeståndslagen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i detta avseende. Frihetsberövande enligt den föreslagna lagen får enligt utskottets mening anses vara så kortvarigt att det inte enligt RF 11:3 kräver möjlighet till domstols- eller nämndprövning (prop. 1973: 90 s. 384).

JuU 1975/76: 37

26 Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen

Enligt den i propositionen föreslagna ändringen av 18 § rusdrycksförsäljningslagen upphör den automatiska avstängningen av fyllerister från inköp av rusdrycker. Departementschefen har i motiveringen till denna ändring hänvisat till alkoholpolitiska utredningens (APU) betänkande Alkoholpolitik (SOU 1974: 90—93). Enligt ett av APU framlagt förslag till ny lagstiftning om handel med drycker skall systemet med särskild spärrlista avskaffas. Departementschefen uttalar att det enligt hans mening inte kan komma i fråga att i fortsättningen låta den automatiska avspärrningen knytas till att någon har omhändertagits på grund av berusning. I avvaktan på att hela frågan om spärrlistan tas upp i samband med ställningstagandet till den framtida alkoholpolitiken förordar departementschefen att den schablonmässiga spärrningen upphör i samband med att avkriminaliseringen sätts i kraft.

I motionen 2265 uttalar motionären att han inte finner det rimligt att man utan att invänta behandlingen av APU-förslaget tar bort möjligheten att avstänga alkoholskadade personer från inköpsrätt på systembolaget. Motionären föreslår att det införs rapportskyldighet för polisen till systembolaget om omhändertaganden enligt den nya lagen.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att man efter fylleriets avkriminalisering inte bör behålla sådana schematiska rättsverkningar som f. n. knyts till lagföring för fylleri. Frågan om vad som skall gälla beträffande alkoholskadade personers alkoholinköp bör i stället bedömas i ett större sammanhang i samband med behandlingen av APU-förslaget. Med avstyrkande av motionen 2265 i denna del tillstyrker utskottet därför regeringens förslag till ändring i rusdrycksförsäljningslagen.

Lag om ändring i lagen om nykterhetsvård

De i propositionen föreslagna ändringarna i Nvl innebär bl. a. att den s. k. fylleriindikationen såsom grund för nykterhetsvårdsmyndigheternas tvångsingripanden utgår liksom den indikation som knyter an till lagföring för de militära alkoholbrotten och trafiknykterhetsbrotten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Utskottet har därvid även beaktat den ovan berörda skyldigheten för polisen att göra anmälan till nykterhetsnämnden när någon på grund av alkoholberusning tas om hand enligt den nya omhändertagandelagen. Vad särskilt gäller trafiknykterhetsbrotten bör intresset av samhällsingripanden till skydd för trafiksäkerheten kunna tillräckligt tillgodoses inom ramen för körkortsprövningen. Utskottet återkommer nedan till denna fråga.

Lag om ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Enligt regeringens förslag till ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. (förverkandelagen) föreslås med hänsyn till det föreslagna särskilda förfarandet med alkoholhaltiga drycker i 8 § om -

JuU 1975/76: 37

händertagandelagen och 36 § tredje stycket militära rättegångslagen att reglerna om förverkande vid fylleri enligt 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § BrB skall utgå. Enligt den föreslagna lydelsen av 1 § förverkandelagen kan alkoholhaltiga drycker förverkas, om de påträffas hos den som gör sig skyldig till övergivande av post (21: 13 BrB) eller onykterhet i tjänsten (21: 14 BrB) och vederbörande därvid är berusad så att det framgår av hans åtbörder eller tal. Den särskilda bestämmelsen om förverkande vid de militära nykterhetsbrotten tillkom 1960 för att undanröja uppkomna tvivel att förverkandelagen var tillämplig mot krigsman som beträds med fylleri eller begår brotten övergivande av post eller onykterhet i tjänsten och därvid är påverkad i sådan grad som krävs för fylleriansvar (prop. 1960: 47, 1LU 1960: 16).

Enligt utskottets mening kan den föreslagna regleringen, såvitt gäller fall då en krigsman uppträder alkoholberusad i tjänsten, ge anledning till osäkerhet huruvida förverkandelagen eller de särskilda reglerna i 36 § tredje stycket militära rättegångslagen skall tillämpas då alkoholhaltiga drycker påträffas hos den berusade. Frågan härom är av betydelse bl. a. då det gäller beslutsfattandet och talerätten. Om krigsman i tjänsten är så berusad att det kommer i fråga att tillämpa reglerna i 36 § militära rättegångslagen, torde det enligt utskottets mening regelmässigt kunna bli aktuellt med straffrättslig påföljd. Förverkandelagen blir då tillämplig beträffande alkoholhaltiga drycker som påträffas hos den omhändertagne. Den föreslagna regleringen bör följas av särskilda tillämpningsföreskrifter och anvisningar inom den militära rättsvården.

Förslag till lag om ändring i lagen om disciplinstraff för krigsmän

1 konsekvens med motsvarande i förevarande proposition föreslagna ändringar i militära rättegångslagen bör i detta sammanhang i fråga om lagen om disciplinstraff för krigsmän föreskrivas att i 6 § ordet ”krigsmakten” skall bytas ut mot ”försvarsmakten”. Vidare bör med hänsyn till att suspension numera borttagits som påföljd för brott detta ord utgå ur texten i 13 och 14 §§.

Körkortskungörelsen

En fylleridom har enligt körkortskungörelsen betydelse för den dömdes möjlighet att få körkort eller för hans körkortsinnehav. Reglerna motsvaras av anmälningsskyldighet till länsstyrelsen från domstol, åklagare och polis samt från nykterhetsnämnd. I förevarande proposition har departementschefen under hänvisning till ett aviserat förslag från kommunikationsdepartementet förordat att det nuvarande systemet med särskilda presumtionsregler för fyllerifallen slopas. En annan sak är det enligt departementschefen att man måste räkna med att det även efter fylleriets avkriminalisering behövs ett system som garanterar att körkortsmyndigheten får underrättelse om fall då innehavare av körkort

JuU 1975/76: 37

tas om hand på grund av akut berusning. Frågan har berörts i motionen 2265, där motionären uttalar att körkortsmyndigheternas möjlighet att meddela varning eller dra in körkort på grund av fylleri med säkerhet har en återhållande verkan och är av stor betydelse för trafiksäkerheten. Motionären föreslår införande av rapportskyldighet till körkortsmyndighet för polisen om omhändertagande enligt den nya lagen.

I propositionen 1975/76: 155 har chefen för kommunikationsdepartementet uttalat att omhändertagande på grund av berusning bör rapporteras till körkortsmyndigheten, som har att med utgångspunkt från rapporten och personutredningen i övrigt pröva behovet av åtgärd i körkortshänseende. Propositionen är f. n. föremål för riksdagens prövning, och utskottet finner ej skäl att i detta ärende göra några uttalanden angående de i propositionen upptagna frågorna. Motionen 2265 bör därför i denna del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vårdfrågor

Fylleristraffutredningen föreslog i sitt betänkande 1968 att särskilda vårdkliniker, s. k. akutkliniker, skulle inrättas för akut vård av berusade omhändertagna personer. Till verksamheten skulle knytas läkare och annan sjukvårdspersonal samt företrädare för nykterhetsnämnden på orten.

Som utskottet redovisat i det föregående uttalar departementschefen i propositionen att en mera generell reform i den riktning som utredningen har anvisat när det gäller akutvården måste betecknas som i och för sig önskvärd. Ett mera generellt förverkligande av tanken på akutkliniker i den form som utredningen föreslagit skulle emellertid enligt departementschefen bli mycket resurskrävande. Härtill kommer att förslaget i denna del endast berör ett delproblem av ett övergripande frågekomplex, nämligen principerna för en socialvård, där steget tas fullt ut till en helhetssyn med en samordning av olika insatser för att effektivt bearbeta de många skiftande sociala problem som uppkommer i det moderna samhället. De aktuella strävandena på detta område, anför departementschefen, inriktas i allt högre grad på att nå fram till ändamålsenliga riktlinjer när det gäller formerna för ett samarbete mellan socialvården, sjukvården och andra samhällsverksamheter. En sammankoppling av fylleriets avkriminalisering med en isolerad men samtidigt förhållandevis kostnadskrävande lösning av frågan om korttidsvården för de akut berusade riskerar mot denna bakgrund enligt departementschefen att alltför mycket binda utvecklingen och försvåra avvägningen mellan olika angelägna reformer och förbättringar inom hela vårdområdet.

I enlighet med de anförda synpunkterna har i propositionen ej upptagits något förslag till utbyggd vård och behandling av omhändertagna berusade utöver vad som föreslagits i anslutning till omhändertagandelagen. Avsikten är dock att i anslutning till avkriminaliseringen starta en

JuU 1975/76: 37

försöksverksamhet, innebärande dels att sjukvårdsutbildad personal knyts till polisarresterna i ett antal polisdistrikt, dels att den av fylleristraffutredningen framlagda modellen med vårdklinik för de omhändertagna realiseras i modifierad form inom ramen för en pågående försöksverksamhet i Kristianstads och i Malmöhus län. Till försöksverksamheten återkommer utskottet i det följande.

I motionen 2262, yrkande 3 a, hemställs att riksdagen skall anhålla hos regeringen om förslag till riksdagen i höst om en plan för utbyggnad av akutkliniker för vård och behandling av berusade personer i huvudsak av den typ som fylleristraffutredningen föreslagit. Motionärerna uppger att det sannolikt inte skulle krävas större resurser att genomföra utredningens förslag i denna del än det krävs för att förverkliga tanken i propositionen att sjukvårdspersonal skall tjänstgöra på polisstationerna. Enligt motionärernas mening är det hög tid att påbörja en ökad satsning på nykterhetsvården utan ytterligare dröjsmål. Motionärerna föreslår därför att riksdagen begär förslag till en plan för en sådan uppbyggnad, varvid det förutsätts att planen skall realiseras i samband med avkriminaliseringen.

I motionen 2264 hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om en plan för upprustning med lokaler och personal för undersökning och vård av berusade personer i anslutning till sjukhusens akutmottagningar. Motionärerna förutsätter att planen läggs fram skyndsamt och genomförs i samband med avkriminaliseringen. I motionen uttalar motionärerna att de delar den tveksamhet, som åtskilliga remissinstanser gett uttryck åt då det gäller utredningsförslaget om akutkliniker. Enligt motionärernas mening skulle det vara bättre om sjukhusens akutmottagningar försågs med lämpliga lokaler och med utbildad personal, inklusive beredskapspersonal, för att ta hand om berusade. Motionärerna framhåller att akutmottagningarna vid sjukhusen nu ofta varken är lokal- eller personalmässigt utrustade för att ta emot ett stort antal berusade och att det är självklart att en omhändertagen fyllerist inte bara ställs i efterhand, då angelägna sjukdomsfall samtidigt förekommer, utan också inte sällan blir ett allvarligt störande element vid en akutmottagning.

Som utskottet ovan redovisat avvisas i propositionen tanken på att nu genomföra en mera genomgripande reform när det gäller vården av akut berusade. Utskottet kan för sin del godta de ovan berörda skäl som departementschefen anför till stöd för sitt ställningstagande. Enligt utskottets mening måste det emellertid redan i samband med fylleriets avkriminalisering läggas fast en bestämd målsättning för behandlingen och vården av de personer som omhändertagits enligt den nya lagstiftningen. Utgångspunkten bör därvid vara att akutvården skall vara en social-medicinsk och inte en polisiär uppgift och att akutvården skall

JuU 1975/76: 37

ingå i en behandlingskedja, där de övriga leden utgörs av fysisk och psykisk rehabilitering och social omvårdnad i stort.

Vid bedömande av hur vården skall gestaltas riktas intresset självfallet i första hand mot den typ av akutkliniker, som föreslogs av fylleristraffutredningen. I likhet med socialutskottet anser emellertid utskottet att riksdagen inte nu bör uttala sig för inrättandet av sådana fristående kliniker. Såsom socialutskottet framhållit torde såväl de personella resurserna på området som möjligheterna att ge en lämplig specialutbildning åt personalen inom överskådlig tid vara klart otillräckliga för inrättande av annat än enstaka akutkliniker av denna typ.

Enligt utskottets mening förefaller det f. n. vara mer realistiskt att i största möjliga utsträckning sträva efter att utnyttja de befintliga resurserna inom sjukvården och inrätta vårdenheter för berusade personer i anslutning till sjukhusen i huvudsaklig överensstämmelse med önskemålen i motionen 2264. Även här skapar självfallet resursfrågorna i vidsträckt bemärkelse problem. Dessa måste emellertid enligt utskottets mening bli avsevärt mindre än vid en lösning i enlighet med fylleristraffutredningens betänkande, och på sikt bör det vara möjligt att skapa förutsättningar för ett mer vårdinriktat omhändertagande i enlighet med vad utskottet anfört i det föregående. Utskottet förordar därför att riksdagen uttalar sig för en målsättning som innebär att omhändertagandet av berusade personer skall förbindas med akutvård och att vården skall ges inom nykterhetsvårdens eller sjukvårdens ram utanför polisstationerna. Hur verksamheten mer preciserat skall bedrivas bör enligt utskottet inte avgöras innan ställning tagits till de mer övergripande frågeställningar på bl. a. nykterhets-, social- och sjukvårdens område som f. n. övervägs inom socialutredningen. Anledning finns också att avvakta erfarenheterna av den försöksverksamhet, som utskottet i det följande förordar. Utskottet anser därför i likhet med socialutskottet att det inte är motiverat att riksdagen nu begär en plan för utbyggnad av akutkliniker. Utskottet avstyrker på grund av det sagda bifall till motionerna 2262 och 2264 i denna del. Vad utskottet anfört om målsättningen för vården av omhändertagna berusade personer bör ges regeringen till känna.

Beträffande försöksverksamheten uttalar departementschefen bl. a. att det enligt hans mening är mycket som talar för att man undersöker möjligheterna av att — särskilt i de större distrikten — mera permanent knyta sjukvårdspersonal till polismyndigheterna för tillsyn av omhändertagna akut berusade personer. Han anser det ändamålsenligt om en sådan verksamhet kan initieras i anslutning till att den nya regleringen när det gäller omhändertagande av berusade personer genomförs. En försöksverksamhet i detta syfte bör enligt departementschefen kunna utformas så att man i ett antal polisdistrikt till verksamheten knyter sjukvårdsutbildad personal, och då helst personer med sjuksköterske -

JuU 1975/76: 37

utbildning, för tjänstgöring direkt i anslutning till de polisarrester sorn används för förvaring av omhändertagna berusade personer. Regeringen har därför, uppger departementschefen, för avsikt att genom överläggningar med vederbörande huvudmän för sjukvården undersöka förutsättningarna för ett sådant arrangemang.

Enligt departementschefen är det vidare av värde om man på någon ort får tillfälle att pröva om den av fylleristraffutredningen framlagda modellen med vårdklinik för de omhändertagna kan realiseras i en modifierad och mindre resurskrävande utformning. Detta bör enligt departementschefen lämpligen kunna ske i samband med den försöksverksamhet som f. n. pågår i Kristianstads och i Malmöhus län och som bl. a. omfattar nykterhetsvården där. Departementschefen föreslår att den nu aktuella försöksverksamheten förläggs till Landskrona.

I motionen 2263 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med särskild vårdklinik anordnas på ytterligare två därför lämpade orter.

I motionen 2261, yrkande 3, hemställs att riksdagen beslutar uttala att den försöksverksamhet som skall bedrivas i Landskrona blir föremål för utvärdering inom en tvåårsperiod och att förslag till åtgärd därefter föreläggs riksdagen. Som grund för motionsyrkandet uttalar motionärerna att utvärdering bör ske inom en tvåårsperiod för att en mer genomgripande förbättring när det gäller omhändertagande av akut berusade inte skall onödigtvis fördröjas ytterligare.

Utskottet vill i denna del till en början framhålla att det hade varit värdefullt om regeringen under den tid som fylleristraffutredningens betänkande övervägts inom regeringskansliet initierat en försöksverksamhet som nu kunde ha legat till grund för ställningstagandena om utformningen av den ifrågavarande akutvården. Det skulle också ha varit till fördel om de överläggningar med vederbörande huvudmän för sjukvården som aviseras i propositionen hade ägt rum.

Den av regeringen förordade försöksverksamheten med anknytning av sjukvårdspersonal till polisstationerna är mindre väl förenlig med utskottets ställningstagande ovan att förutsättningar bör skapas för ett mer vårdinriktat omhändertagande inom nykterhetsvårdens eller sjukvårdens ram utanför polisstationerna. I avvaktan på att omhändertagandena kan ske på sådant sätt är utskottet emellertid berett att acceptera en verksamhet av angivet slag. Utskottet har härvid beaktat att erfarenheterna av en sådan försöksverksamhet, som främst synes böra komma i fråga i storstäderna, bör — om den visar sig möjlig att genomföra — kunna utnyttjas även vid genomförandet av den lösning som utskottet förordat. Med dessa uttalanden förordar utskottet att riksdagen godkänner de av regeringen förordade riktlinjerna för försöksverksamhet i nu angivet hänseende. Riksdagen bör också godkänna regeringens förslag till försöksverksamhet i Landskrona.

JuU 1975/76: 37

32 Den i propositionen angivna försöksverksamheten kan enligt utskottets mening ej anses tillräcklig för att bedöma hur vården av de omhändertagna berusade i framtiden skall organiseras. Ytterligare försöksverksamhet bör därför komma till stånd i linje med önskemålen i motionen 2263. Verksamheten bör också omfatta försök med anordnande av vårdkliniker i anslutning till sjukhusen enligt den modell som i det föregående förordats av utskottet. Som framhålls i socialutskottets yttrande är det en förutsättning för att försök av detta slag skall kunna ge ett meningsfullt resultat att sjukvårdshuvudmännen och den kommunala socialvården medverkar i betydande omfattning. Vid denna försöksform gäller det nämligen inte endast att pröva frågan om vården av de omhändertagna medan de befinner sig i ett akut berusningsskede. Stor vikt måste tillmätas kravet på att försöken skall ge svar på frågan vilka särskilda förutsättningar som finns att i nära anslutning till de omhändertagnas tillnyktrande få in dessa i en fungerande vårdkedja. Med hänsyn till det anförda bör riksdagen uppdra åt regeringen att snarast inleda överläggningar med vederbörande huvudmän så att en utökad försöksverksamhet i enlighet med utskottets önskemål kan igångsättas. Uppdraget bör innefatta en inventering av de lokala förutsättningarna för den av utskottet förordade vården. Kostnaden för försöksverksamheten bör bestridas av statsmedel. Resultatet av överläggningarna jämte en plan för den utökade försöksverksamheten bör snarast redovisas för riksdagen. Verksamheten bör utformas så att den efter utvärdering kan ligga till grund för beslut om en planmässig uppbyggnad av vårdenheter i enlighet med vad utskottet i det föregående förordat.

Försöksverksamheten bör också i begränsad utsträckning omfatta kontroll av alkoholhalten i blodet hos de omhändertagna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförs i motionen 2253. Därvidlag måste beaktas att provtagningen inte bör ske mot den omhändertagnes vilja.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 2253, 2261, 2262, 2263 och 2264 i berörda delar bör ges regeringen till känna.

Såvitt gäller försöksverksamheten i Landskrona framgår av socialutskottets yttrande att en särskild grupp har fått i uppdrag att utvärdera försöken vid vårdkliniken. En successiv utvärdering kommer att ske under den tvåårsperiod, under vilken försöken skall fortgå. Yrkandet i motionen 2261 att försöksverksamheten skall utvärderas inom en tvåårsperiod och att förslag till åtgärder därefter föreläggs riksdagen torde sålunda bli tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd med anledning av yrkandet erfordras därför inte.

I motionen 2261, yrkande 2, hemställs att staten skall ta kostnadsansvaret för undersökning som utförs med stöd av 3 § lagen om omhändertagande av berusade personer.

I motionen 2262, yrkande 3 b, hemställs att riksdagen hos regeringen

JuU 1975/76: 37

hemställer om nytt system för statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen och kommunerna för vård och behandling av berusade personer i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionärerna framhåller att det är nödvändigt att utbyggnaden av akutkliniker stöds genom förbättrade statsbidrag, som tar hänsyn till behovet av såväl medicinska som sociala vårdinsatser.

I motionen 2264, yrkande 2, hemställs att medel anvisas att täcka landstingens årliga kostnader för den av motionärerna förordade organisationen för undersökning och vård av berusade personer.

Med hänsyn till utskottets ställningstagande beträffande inrättande av akutkliniker anser utskottet att anledning saknas för riksdagen att i vidare mån än som framgår av det föregående nu ta ställning till frågan om statsbidrag skall utgå till landsting och kommuner för den utbyggnad av akutkliniker m. m. som förordas i motionerna 2262 och 2264.

Härför talar också som socialutskottet framhåller att huvudmannaskapsfrågorna, då det gäller nykterhetsvården, kommer att tas upp i samband med behandlingen av socialutredningens förslag och att statsbidragsfrågorna på området därigenom också aktualiseras. Motionsyrkandena avstyrks.

Sistnämnda skäl bör också föranleda avslag på yrkandet i motionen

2261 om statligt kostnadsansvar för undersökning enligt 3 § i den nya omhändertagandelagen.

Övrigt

I avvaktan på genomförandet av en lösning beträffande akutvården för omhändertagna berusade personer i enlighet med utskottets uttalanden ovan bör eftersträvas att inom ramen för den ordning som föreslås i propositionen åstadkomma en mer vårdinriktad behandling av de omhändertagna. Utskottet vill i detta hänseende särskilt hänvisa till departementschefens uttalande (s. 125) att, i den mån andra praktiska möjligheter än förvaring genom polisens försorg föreligger, dessa skall tillgripas i första hand. Självfallet måste, som departementschefen framhåller, möjligheten till alternativa lösningar t. v. i stor utsträckning bli beroende av de lokala förhållandena, dvs. tillgången på särskilda eller eljest lämpliga vårdresurser inom sjuk- och nykterhetsvården, liksom förutsättningarna för överenskommelser som innebär att omhändertagna kan överföras till sådan alkoholpoliklinik som har sängplatser och jourtjänst eller till sjukhus med särskild toxikomaniavdelning. Utskottet förutsätter att stora ansträngningar görs för att få till stånd dylika överenskommelser.

I linje med nu berörda önskemål ligger departementschefens uttalanden angående upprustning av det äldre arrestbeståndet och utformningen av nya arrester. Utskottet har ingen erinran mot dessa utta -

JuU 1975/76: 37

landen. Självfallet måste emellertid, framför allt vid nybyggnadsverksamheten, uppmärksammas den ändrade situation som uppkommer då den av utskottet förordade ordningen för behandlingen av berusade personer genomförs.

I övrigt föranleder propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande uppskov med behandlingen av propositionen 1975/76:113 avslår motionen 1975/76: 2275;

2. att riksdagen dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken, dels avslår motionen 1975/76: 2262 i denna del (yrkande 1) i den mån yrkandet ej tillgodosetts genom utskottets hemställan under 2 i övrigt;

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2262 såvitt däri yrkats avslag på det i propositionen framlagda förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m. (yrkande 2);

4. att riksdagen antar 2 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m. med den ändringen att lagrummet erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Vid omhändertagande skall till- Vid omhändertagande skall tillses att åtgärden ej orsakar den om- ses att åtgärden ej orsakar den omhändertagne större olägenhet än händertagne större olägenhet än

som är oundviklig eller väcker som är oundviklig med hänsyn till

onödig uppmärksamhet. åtgärdens syfte eller väcker onödig

uppmärksamhet.

5. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 2261 i motsvarande del (yrkande 1 delvis) antar 3 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m.;

6. att riksdagen antar 7 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m. med den ändringen att lagrummet erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 §

Den som har omhändertagits en- Den som är omhändertagen enligt denna lag skall friges så snart ligt denna lag skall förhöras så

det finnes kunna ske utan men för snart som möjligt och därvid un -

JuU 1975/76: 37

35 Regeringens förslag

honom själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger. Frigivande skall dock alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver.

Finnes den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen innan omhändertagandet upphör tillhandagå honom med råd och upplysningar, samt i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

Den omhändertagne skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger. Frigivandet skall dock alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver.

7. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m. i övrigt;

8. att riksdagen beträffande tillämpningsföreskrifter m. m. till den nya lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. med anledning av motionen 2262 i denna del (yrkande

3 c) ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende; 9.

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472);

10. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 2265 i motsvarande del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521);

11. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård;

12. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.;

13. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff; 14.

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigs -

Utskottets förslag

derrättas om anledningen till omhändertagandet.

JuU 1975/76: 37

män med de tilläggen dels att i 6 § ordet ”krigsmakten” byts ut mot ”försvarsmakten”, dels att i 13 och 14 §§ orden ”böter eller suspension” byts ut mot orden ”eller böter”, dels ock att ingressen ändras i överensstämmelse härmed,

15. att riksdagen beträffande körkortsprövningen avslår motionen 1975/76: 2265 i denna del;

16. att riksdagen beträffande målsättningen för vården av omhändertagna berusade personer ger regeringen till känna vad utskottet i denna del anfört; '

17. att riksdagen beträffande plan för akutkliniker avslår motionen 1975/76: 2262 i denna del (yrkande 3 a delvis) samt motionen 1975/76: 2264 i denna del (yrkande 1 delvis);

18. att riksdagen beträffande försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen av fylleriet med anledning av propositionen 1975/76: 113, motionen 1975/76: 2261 i denna del (yrkande 1 delvis), motionen 1975/76: 2262 (yrkande 3 a delvis), motionen 1975/76: 2263 samt motionen 1975/76: 2264 i denna del (yrkande 1 delvis) dels godkänner de riktlinjer för sådan verksamhet som förordats i propositionen, dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende;

19. att riksdagen beträffande kontroll av alkoholhalten i blodet hos omhändertagna berusade personer med anledning av motionen 1975/76: 2253 ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende;

20. att riksdagen beträffande utvärdering av försöksverksamheten i Landskrona avslår motionen 1975/76: 2261 i denna del (yrkande 3) i den mån yrkandet inte tillgodosetts genom utskottets hemställan under 18;

21. att riksdagen beträffande kostnads- och statsbidragsfrågor avslår motionen 1975/76: 2261 i denna del (yrkande 2), motionen 1975/76:2262 i denna del (yrkande 3 b) och motionen 1975/76: 2264 i denna del (yrkande 2) i den mån yrkandena inte tillgodosetts genom utskottets hemställan under 18.

Stockholm den 11 maj 1976

På justitieutskottets vägnar LISA MATTSON

Närvarande: fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Nilsson i Visby (s), fru Wiklund (c), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Wijkman (m), Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s), Pettersson i Västerås (vpk) och Nyquist (fp).

JuU 1975/76: 37

37 Reservationer

1. vid 17,18 och 21 i utskottets hemställan

av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande plan för akutkliniker m. m. anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med ”Vid bedömande” och slutar på s. 33 med ”nya omhändertagandelagen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte uttala sig för inrättandet av sådana fristående kliniker som föreslogs av fylleristraffutredningen. Såsom socialutskottet framhållit torde såväl de personella resurserna på området som möjligheterna att inom överskådlig tid ge en lämplig specialutbildning åt personalen vara klart otillräckliga för inrättande av annat än enstaka akutkliniker av denna typ.

Enligt utskottets mening förefaller det f. n. vara mer realistiskt att i största möjliga utsträckning sträva efter att utnyttja de befintliga resurserna inom sjukvården och inrätta vårdenheter för berusade personer i anslutning till sjukhusen i huvudsaklig överensstämmelse med önskemålen i motionen 2264. Även här skapar självfallet resursfrågorna i vidsträckt bemärkelse problem. Dessa måste emellertid enligt utskottets mening bli avsevärt mindre än vid en lösning i enlighet med fylleristraffutredningens betänkande, och det bör vara möjligt att på denna väg skapa förutsättningar för ett mer vårdinriktat omhändertagande i enlighet med vad som ovan anförts.

För att den av utskottet förordade målsättningen skall kunna uppnås utan onödigt dröjsmål bör regeringen skyndsamt lägga fram en plan för utbyggnad av vårdenheter i enlighet med vad utskottet förordat. Erforderligt underlag för vårdens utformning föreligger genom den försöksverksamhet vid Ulleråkers sjukhus som år 1967 genomfördes genom fylleristraff utredningens försorg. Självfallet måste planen utarbetas i samarbete med berörda huvudmän.

Med hänsyn till det sagda tillstyrker utskottet bifall till motionen 2264 i nu berörd del och avstyrker bifall till motionen 2262 i motsvarande del.

Den av regeringen förordade försöksverksamheten med anknytning av sjukvårdspersonal till polisstationerna strider mot den målsättning som enligt vad utskottet i det föregående uttalat bör läggas fast för behandling av vård av omhändertagna berusade. Riksdagen bör därför ej godkänna denna försöksverksamhet. Vad gäller den föreslagna försöksverksamheten i Landskrona bör enligt utskottets mening erfarenheterna av denna kunna vara till nytta vid den fortsatta planmässiga uppbyggnaden av vårdenheter för vården av omhändertagna berusade personer. Riksdagen bör därför godkänna denna verksamhet. Någon utökad försöksverksamhet i enlighet med vad som föreslås i motionen 2263 bör inte tillstyrkas.

JuU 1975/76: 37

38 Kostnaden för vården och behandlingen av de omhändertagna berusade bör med hänsyn till bl. a. statsverkets skatteinkomster från alkoholförsäljning bestridas av statsmedel. Riksdagen bör med anledning av motionerna 2261 och 2262 i denna del samt med bifall till motionen 2264 i samma del uttala att så skall vara fallet.

dels att utskottets hemställan vid 17, 18 och 21 bort ha följande lydelse: 17.

att riksdagen beträffande plan för akutkliniker med avslag på motionen 1975/76: 2262 i denna del (yrkande 3 a delvis) och med bifall till motionen 1975/76: 2264 i denna del (yrkande 1 delvis) anhåller hos regeringen om en plan för vårdenheter för omhändertagna berusade i enlighet med vad utskottet anfört;

18. att riksdagen beträffande försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen av fylleriet med anledning av propositionen 1975/76: 113 och motionen 1975/76: 2264 i denna del (yrkande 1 delvis) med avslag på motionen 1975/76: 2261 i denna del (yrkande 1 delvis), motionen 1975/76: 2262 i denna del (yrkande 3 a delvis) och motionen 1975/76:2263 dels godkänner de riktlinjer för försöksverksamhet i Landskrona som förordats i propositionen, dels lämnar utan bifall regeringens begäran om godkännande av sådana riktlinjer beträffande försöksverksamheten i övrigt;

21. att riksdagen beträffande kostnads- och statsbidragsfrågor med anledning av motionen 1975/76: 2261 i denna del (yrkande 2) och motionen 1975/76: 2262 i denna del (yrkande 3 b) samt med bifall till motionen 1975/76: 2264 i denna del (yrkande 2) ger regeringen till känna vad utskottet anfört om statens kostnadsansvar för utbyggnad av vårdenheter för omhändertagna berusade.

2. vid 18 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby (s), fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s) och Mathsson i Fagersta (s) som beträffande försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen av fylleriet anser att i utskottets betänkande den mening i första stycket på s. 32 som lyder: ”Kostnaden för försöksverksamheten bör bestridas av statsmedel. ” bort utgå ur texten.

3. vid 19 i utskottets hemställan av fröken Mattson (s), fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby (s), fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk) som beträffande kontroll av alkoholhalten i blodet hos omhändertagna berusade personer anser

JuU 1975/76: 37

dels att den del av utskottets betänkande på s. 32 som börjar med ”Försöksverksamheten bör” och slutar med ”omhändertagnes vilja” bort ha följande lydelse:

I motionen 2253 framförs önskemål om att kontroll av alkoholhalten i blodet skall ske rutinmässigt vid omhändertagande av berusade personer i syfte att dels underlätta polisens beslutsfattande när det gäller åtgärder i samband med omhändertagandet, dels ge nykterhetsnämnderna ökade möjligheter att komma i kontakt med personer som har eller är på väg att få alkoholproblem. I avvaktan på uppbyggnaden av alkoholkliniker bör enligt motionären provtagningen handhas av polisen som för ändamålet bör ges tillgång till erforderlig provutrustning.

Utskottet som haft hearing rörande de frågor som upptas i motionen har inte blivit övertygat om att motionsförslaget är ägnat att tillgodose de angivna syftena. Från principiella synpunkter kan invändas att ett genomförande av motionsförslagen förutsätter lagstiftning av ett slag som f. n. endast förekommer då misstanke om brott föreligger. På dessa skäl avstyrker utskottet bifall till motionen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen beträffande kontroll av alkoholhalten i blodet hos omhändertagna berusade personer avslår motionen 1975/ 76: 2253.

Särskilda yttranden

1. vid 6 i utskottets hemställan av herrar Nilsson i Visby (s) och Lundgren (s) som anför:

Utskottet har i betänkandet föreslagit ett tillägg till den i propositionen föreslagna lydelsen av 7 § i den nya omhändertagandelagen. Tilllägget, som i tillämpliga delar överensstämmer med 6 § första stycket LTO, innebär att den sorn- omhändertagits enligt den nya lagen skall höras så snart som möjligt och därvid underrättas om anledningen till förhöret. Vid lagtextens utformning har använts ordet ”förhöras”. Enligt vår mening leds tanken härigenom på ett olyckligt sätt till ett brottmålsförfarande varom ju efter fylleristraffets avskaffande ej alls är fråga. Bättre hade enligt vår mening varit att använda det mjukare ordet ”höras”. Eftersom LTO-lagens motsvarande bestämmelse upptar ordet ”förhöras” och ordet ”förhör” jämte avledningsformer därav även eljest förekommer i författningstexter utanför brottmålsförfarandet, har vi emellertid — med den markering som detta yttrande innefattar — i förevarande sammanhang ansett oss kunna godta den föreslagna lydelsen. De här framförda synpunkterna kan också avse användningen i detta sammanhang av ordet ”frige”. Ett bättre ord hade enligt vår mening varit ”utskriva”.

JuU 1975/76: 37

2. vid 17 och 18 i utskottets hemställan av herr Nyquist (fp) som anför:

I motionen 1975/76: 2261 har jag biträtt yrkandet om en plan för utbyggnad av akutkliniker för vård och behandling av berusade personer i huvudsak i överensstämmelse med fylleristraffutredningens förslag. Utgångspunkten har varit att ett omhändertagande av en berusad person skall länkas in i en behandlingskedja för erforderlig vård och uppföljande stöd. Den polisiära förvaringen skall ersättas med behandling inom nykterhetsvårdens och sjukvårdens ram. Endast i undantagsfall skall vårdåtgärderna kopplas till polisstationerna. I avbidan på att ett institutionellt vård- och behandlingssystem för berusade personer kommer till stånd kan det emellertid inte undvikas att så kommer att ske. Inte minst med hänsyn till de skiftande lokala förhållandena kan det sålunda inte uteslutas att den utbyggda försöksverksamhet, som utskottet föreslår, även kommer att inkludera vårdåtgärder på annan plats än på sjukhus/vårdcentral, t. ex. på polisstation. Det är emellertid angeläget att framhålla att vård på polisstation mera är att betrakta som ett ofrånkomligt provisorium än som ett led i en försöksverksamhet med syfte att eventuellt bygga in vårdresurser på polisstationerna.

Då det sedan gäller frågan om vårdsystemets utformning och huvudmannaskapet för detsamma talar den aktuella resurssituationen för att man börjar med en upprustning av befintliga akutmottagningar vid sjukhusen/vårdcentralerna som ett första väsentligt steg mot ett kliniksystem.

3. vid 18 i utskottets hemställan av fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby (s), fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s) och Mathsson i Fagersta (s) som anför:

I anslutning till utskottets uttalanden (s. 31) om värdet av en försöksverksamhet som kunde legat till grund för riksdagens ställningstagande rörande akutvården bör enligt vår mening framhållas att en inte obetydlig försöksverksamhet genomfördes av fylleristraffutredningen. Att i ytterligare utsträckning initiera sådan verksamhet hade enligt vår mening varit att föregripa riksdagens ställningstagande och hade kanske också inneburit en medelsförbrukning utan nytta. Beträffande utskottets uttalanden om fördelen av att överläggningar ägt rum med vederbörande huvudmän för sjukvården vill vi endast framhålla att utan ett ställningstagande av riksdagen i principfrågorna förhandlingsunderlaget skulle varit minst sagt begränsat.

4. vid 21 av herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c), fru Wiklund (c) och fru André (c) som anför:

Utskottet har i anslutning till sitt ställningstagande rörande försöksverksamheten med särskilda vårdenheter knutna till sjukhusen enligt den modell som utskottet förordat i betänkandet uttalat att kostnaden för försöksverksamheten bör bestridas av statsmedel. Enligt utskottets

JuU 1975/76: 37

mening saknas nu anledning för riksdagen att i vidare mån än som skett genom detta uttalande ta ställning till frågan om statsbidrag skall utgå till landsting och kommuner för den utbyggnad av akutkliniker som utskottet förordat. Vi har anslutit oss till denna uppfattning men finner angeläget framhålla att vi också delar den grundsyn på frågan om statens kostnadsansvar som kommit till uttryck i motionen 2261.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1974 760047

Socialutskottets yttrande 1975/76: 2 y

över motioner väckta med anledning av prop. 1976/76: 113 om änd ring i brottsbalken m. m.

Till justitieutskottet

I propositionen 1975/76: 113 om ändring i brottsbalken m. m. föreslås att fylleristraffet avskaffas. Vidare föreslås en lag om omhändertagande av berusade personer m. m. I anslutning till införandet av den nya lagen föreslås en partiell upprustning av de arrestlokaler som används för förvaring av berusade. Det förordas också att en försöksverksamhet skall bedrivas enligt vilken tillsynen av de omhändertagna i viss utsträckning anförtros åt sjukvårdspersonal. Dessutom skall enligt propositionen en modell för akutvård av berusade personer prövas i samband med pågående försöksverksamhet på nykterhetsvårdens område. Slutligen föreslås vissa konsekvensändringar i bl. a. lagen (1954: 579) om nykterhetsvård.

Med anledning av propositionen har väckts sju motioner. Propositionen och motionerna har hänvisats till justitieutskottet. Nämnda utskott har beslutat inhämta yttrande från socialutskottet över följande motioner, nämligen motionen 1975/76: 2261 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), såvitt avser yrkandena 2 och 3, motionen 1975/76: 2262 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp), såvitt avser yrkandena 3 a och 3 b, motionen 1975/76: 2263 av herr Lidgård m. fl. (m) och motionen 1975/ 76: 2264 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk). Beträffande innehållet i motionsyrkandena och motionsskälen hänvisar socialutskottet till motionerna och till framställningen i det följande.

Utskottet

Förslagen i propositionen bygger på det av fylleristraffutredningen år 1968 avlämnade betänkandet (SOU 1968: 55 och 56) Bot eller Böter. Såväl i betänkandet som i propositionen betraktas frågan om hur samhället bör ta hand om akut berusade personer och vad ett omhändertagande bör syfta till som ett avsevärt större problem än frågan om avkriminaliseringen av fylleri. Detta synsätt står helt i överensstämmelse med den i vårt land i dag allmänt accepterade uppfattningen då det gäller att angripa alkoholproblemen. De motioner, som väckts med anledning av propositionen, ger också stöd härför. Utskottets ställningstaganden till motionsyrkandena ansluter nära till det synsätt som kommer till uttryck i propositionen. Utskottet anser det därför erfor 1

Riksdagen 1975176.12 sami. Yttr. nr 2

JuU 1975/76: 37

BILAGA

JuU 1975/76: 37

derligt att relativt utförligt redovisa innehållet i propositionen i aktuella delar.

En grundläggande tanke i fylleristraffutredningens betänkande är att ett omhändertagande av en akut berusad person bör ta sikte på att bereda denne vård och behandling. En väsentlig del av utredningens förslag går ut på att denna vård skall förläggas till särskilda medicinska kliniker, s. k. akutkliniker, som föreslås inrättade på ett flertal orter i landet. Fyllerister som omhändertas av polisen skall enligt utredningsförslaget föras till sådana kliniker och tas in där för avgiftning och akutvård. Till verksamheten på klinikerna skall knytas läkare och annan sjukvårdspersonal samt en företrädare för nykterhetsnämnden på orten. Utredningen har också utarbetat en modell över en akutklinik och därvid ingående beskrivit hur verksamheten bör bedrivas för att akutvården skall få det avsedda innehållet.

Justitieministern anför i propositionen (s. 76) som sin mening — som stämmer överens med den uppfattning som de flesta remissinstanserna har gett uttryck åt — att det står klart att utredningen med sitt förslag om inrättande av akutkliniker har gett anvisning på ett behandlingsprogram som motsvarar mycket högt ställda krav när det gäller vården av akut berusade personer. Han anför vidare bl. a. att en mera generell reform i den riktning som utredningen har anvisat när det gäller akutvården sålunda måste betecknas som i och för sig önskvärd. Emellertid pekar han på flera omständigheter som talar emot ett genomförande av utredningsförslaget i denna del i samband med fylleriets avkriminalisering. Justitieministern hänvisar härvidlag inte enbart till att ett genomförande av förslaget skulle ställa sig mycket kostnadskrävande utan även till att vårdorganisatoriska och personalmässiga problem skulle uppstå som inte lämpligen kan bedömas isolerade från andra frågor på social- och sjukvårdspolitikens område. Hela frågan om de grundläggande principerna för den framtida nykterhetsvården ligger f. n. i stöpsleven och kommer att tas upp i samband med behandling av socialutredningens slutbetänkande. T. v. måste det i detta liksom i andra sammanhang bli fråga om en kontinuerlig avvägning mellan olika önskvärda reformer och förbättringar inom hela vårdområdet. Detta utesluter emellertid inte, anför justitieministern, att en utformning av behandlingen av akut berusning där vårdsynpunkterna står i förgrunden i och för sig är ett angeläget mål att sträva efter. Vidare anför han följande.

Detta mål ligger också helt i linje med nykterhetsvårdens nuvarande inriktning. Under senare år har denna vård sålunda präglats av en strävan efter ökad samordning och integration med den övriga socialvården och sjukvården. Sjukhusvård — framför allt vid psykiatriska sjukhus och psykiatriska kliniker — är numera ett väsentligt inslag i nykterhetsvården. Särskilda alkoholavdelningar har inrättats bl. a. vid flera av de större psykiatriska sjukhusen. Samtidigt har den öppna och

JuU 1975/76: 37

halvöppna nykterhetsvårdens resurser ökat kraftigt. I linje härmed har på olika håll betydelsefulla initiativ tagits till förbättringar av vårdinsatserna när det gäller de akut berusade. F. n. inriktas strävandena bl. a. på försök med olika modeller för en samordning av sociala och medicinska resurser för omhändertagande av människor med alkoholbesvär och alkoholsjukdomar. Det är naturligtvis angeläget att den utveckling som sålunda pågår underlättas så att man på sikt kan avveckla det system som kännetecknas av att polisen har att ansvara för förvaringen av de personer som det här gäller.

Justitieministern lägger således inte fram förslag som innebär en allmän övergång till klinikvård för de akut berusade. Han anför bl. a. (s. 83) att, i avvaktan på en fortsatt utveckling som medför att man genom skilda insatser på sjuk- och nykterhetsvårdens område efter hand får ökade möjligheter att tillgodose de vård- och behandlingsbehov som det här är fråga om, polisen sålunda även fortsättningsvis måste ha en befogenhet att verkställa omhändertaganden och att ansvara för de omhändertagnas förvaring. Efter ytterligare överväganden i detta avseende kommer han fram till att nya bestämmelser om omhändertagande av berusade personer bör tas in i en särskild författning, lag om omhändertagande av berusade personer m. m. Av de bestämmelser, som föreslås finnas i lagen, må här särskilt nämnas innehållet i 3 och 4 §§. Enligt 3 § skall den omhändertagne, om det behövs med hänsyn till dennes tillstånd, så snart det kan ske underkastas läkarundersökning. Vidare får enligt 4 § omhändertagen, som ej efter läkarundersökning som avses i 3 § skall föras till sjukhus eller kvarstanna där, hållas kvar hos polisen om annan vård ej kan beredas honom. Det framhålls av justitieministern att i de fall då en omhändertagen person underkastas läkarundersökning, beslutet angående den fortsatta behandlingen bör ankomma på läkaren. Justitieministern anför vidare att, då det gäller andra fall än sådana då den omhändertagne ovillkorligen måste komma under läkarvård, det fortsatta förfarandet blir beroende av vilka möjligheter till förvaring och behandling som i det aktuella fallet står till buds. Det är givetvis, anför han, av mycket stor vikt att ett nära samarbete upprätthålls mellan polisen, de nykterhetsvårdande organen och sjukvårdsmyndigheterna. Möjligheten att finna alternativ till förvaring i polisarrest måste t. v. bli beroende av lokala förhållanden, dvs. tillgången på särskilda eller eljest lämpliga vårdresurser inom sjuk- och nykterhetsvården. Det bör därvid kunna förutsättas att fylleristraffets avskaffande kommer att ge anledning till åtgärder och initiativ som syftar till att skapa ökade möjligheter till vård för de akut berusade. Efter hand som man lyckas komma fram till sådana lösningar bör dessa naturligtvis tillgripas så långt det är möjligt. Här bör slutligen, då det gäller innehållet i den nya omhändertagandelag, som föreslås, nämnas att enligt 7 § andra stycket, om den omhändertagne finnes vara i behov

2\ Riksdagen 1975/76. 12 sami. Yttr. nr 2

JuU 1975/76: 37

av hjälp eller stöd från samhällets sida, polisen innan omhändertagandet upphör skall tillhandagå honom med vård och upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

Då det gäller polisens förvaringslokaler för personer som omhändertagits på grund av berusning erinras i propositionen om att de fylleriarrester som har färdigställts under senare år i allmänhet har kunnat utformas efter moderna principer. Departementschefen framhåller vikten av att vid nybyggnad av polishus särskild uppmärksamhet inriktas på polisarresterna när det gäller de lokaler som skall användas för förvaringen av berusade personer. Han förordar vidare en partiell upprustning av det äldre arrestbeståndet. Kostnaderna för denna upprustning har beaktats vid arbetet med budgetpropositionen för budgetåret 1976/77.

Som inledningsvis nämnts föreslås i propositionen en försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen. Justitieministern uttalar bl. a. att enligt hans mening det är mycket som talar för att man undersöker möjligheterna av att — särskilt i de större distrikten — sjukvårdspersonal mera permanent knyts till polismyndigheterna för tillsyn av omhändertagna akut berusade personer. Han utvecklar närmare de betydande fördelar som enligt hans mening står att vinna genom ett system av angivet slag och anför därefter följande (s. 102).

Jag anser det ändamålsenligt om en sådan verksamhet kan initieras i anslutning till att den nya regleringen när det gäller omhändertagande av berusade personer genomförs. En försöksverksamhet i detta syfte bör kunna utformas så att man i ett antal polisdistrikt knyter sjukvårdsutbildad personal och då helst personer med sjuksköterskeutbildning för tjänstgöring direkt i anslutning till de polisarrester som används för förvaring av omhändertagna berusade personer. Detta behöver givetvis inte förutsätta en tjänstgöring på heltid från den berörda personalens sida utan kan ske i andra former, såsom genom att personalen finns till förfogande vid tider då arrestemas beläggning erfarenhetsmässigt är särskilt hög eller genom ett system med beredskapstjänstgöring. Flera skäl talar vidare för att den personal det här gäller inte bör vara anställd inom polisväsendet utan bör lyda under vederbörande huvudman för sjukvården. Regeringen har därför för avsikt att genom överläggningar med dessa organ undersöka förutsättningarna för ett sådant arrangemang. Det bör sedan ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att välja ut distrikten och i övrigt leda försöksverksamheten, som lämpligen bör omfatta en tvåårsperiod. Jag räknar med att en utvärdering av verksamheten därefter kommer att ge underlag för fortsatta ställningstaganden.

Det är enligt min mening samtidigt av värde, anför justitieministern, om man på någon ort får tillfälle att pröva om den av fylleristraffutredningen framlagda modellen med vårdklinik för de omhändertagna kan realiseras i en modifierad och mindre resurskrävande utformning. Han fortsätter på följande sätt.

JuU 1975/76: 37

5 Detta bör lämpligen kunna ske i samband med annan försöksverksamhet på nykterhetsvårdens område. Jag tänker härvid närmast på den försöksverksamhet som f. n. pågår i Kristianstads och Malmöhus län och som bl. a. omfattar nykterhetsvården där. Medel för fortsatt försöksverksamhet under nästa budgetår har begärts under socialhuvudtiteln (prop. 1975/76: 100 bil. 7 s. 152—158). Jag vill här erinra om att riksdagen vid behandlingen av 1975 års budgetproposition på förslag av socialutskottet (SoU 1975: 5 p. 29) uttalade att det bör ankomma på den ledningsgrupp som tillsatts för denna verksamhet att närmare pröva utformningen av försöken på nykterhetsvårdens område. Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag föreslå att försöksverksamheten förläggs till en ort inom ett av dessa län. Ledningsgruppen har ansett Landskrona vara den lämpligaste orten för ett sådant försök. Verksamheten bör bedrivas i samverkan med landstingets sjukvård och den kommunala socialvården. Ledningsgruppen har lagt fram ett förslag i frågan som innebär att försöken kan påbörjas fr. o. m. nästa budgetår och pågå under minst två år. Medel för detta ändamål avses komma att ställas till ledningsgruppens förfogande. Ledningsgruppen bör i samråd med landstinget och kommunen svara för den närmare utformningen av verksamheten.

Innan utskottet tar upp till närmare behandling de olika motionsyrkandena vill utskottet uttala att utskottet i allt väsentligt kan ansluta sig till de överväganden och ställningstaganden som sålunda redovisats från propositionen.

De motionsyrkanden som utskottet skall yttra sig över avser frågan om plan för utbyggnad av akutkliniker eller av lokaler för omhändertagande av berusade i anslutning till sjukhusens akutmottagningar, frågan om omfattningen och utvärderingen av försöksverksamheten med vårdklinik samt vissa kostnadsfrågor.

I motionen 1975/76: 2262 (yrkandet 3 a) förordas att riksdagen skall anhålla om förslag under hösten till en plan för utbyggnad av akutkliniker för vård och behandling av berusade personer i huvudsak i överensstämmelse med fylleristraffutredningens förslag. Motionärerna förutsätter att planen skall börja realiseras i samband med avkriminaliseringen. I motionen 1975/76: 2264 (yrkandet 1) uttalar motionärerna att de delar den tveksamhet, som åtskilliga remissinstanser gett uttryck åt, då det gäller utredningsförslaget om akutkliniker. Motionärerna menar att det skulle vara bättre om sjukhusens akutmottagningar försågs med lämpliga lokaler och med utbildad personal, inklusive beredskapspersonal, för att ta hand om berusade. Motionärerna framhåller att akutmottagningarna vid sjukhusen nu ofta varken är lokal- eller personalmässigt utrustade för att ta emot ett stort antal berusade och att det är självklart att en omhändertagen fyllerist inte bara ställs i efterhand, då angelägna sjukdomsfall samtidigt förekommer, utan också inte sällan blir ett allvarligt störande element vid en akutmottagning. Motionärerna vill att regeringen skyndsamt skall lägga fram en plan för upprustning

JuU 1975/76: 37

med lokaler och personal för undersökning och vård av berusade personer i anslutning till sjukhusens akutmottagningar.

I överensstämmelse med vad utskottet ovan anfört om sin allmänna inställning till innehållet i propositionen i de avseenden som denna redovisats i yttrandet, anser utskottet att riksdagen inte nu bör uttala sig för inrättandet av akutkliniker av det slag som förordats av fylleristraffutredningen. Utskottet vill härvidlag särskilt framhålla att såväl de personella resurserna på området som möjligheterna att ge en lämplig specialutbildning åt personalen inom överskådlig tid torde vara klart otillräckliga för annat än att enstaka akutkliniker skulle kunna inrättas. Utskottet anser det inte heller motiverat att riksdagen begär en plan för utbyggnad av akutkliniker. Det är nämligen angeläget att en rad viktiga ställningstaganden inom hela nykterhetsvårdsområdet — liksom inom socialvårdsområdet i övrigt — tas innan man binder sig för en långtgående resurssatsning på en ytterst liten del av vårdområdet. I detta hänseende vill utskottet peka på de remissyttranden som redovisas på s. 55—57 i propositionen. I anslutning til! det sagda kan erinras om att socialutredningen i oktober i år beräknas framlägga förslag till en ny socialvårdslagstiftning som blir av grundläggande betydelse även för den fortsatta nykterhetsvården. Proposition i ämnet kan väntas bli förelagd nästa riksmöte. Vidare vill utskottet framhålla att den försöksverksamhet som äger rum i Skåne och som är avsedd att ge praktisk erfarenhet för reformarbetet inom socialvården, innebär att primärkommunerna skall ges möjlighet att som huvudmän för vården pröva nya behandlingsmetoder och att ta det sammanhållna huvudansvaret för såväl den öppna som den institutionella vården. Försöksverksamhet skall dessutom belysa en rad frågor som gäller samordningen mellan primärkommunemas sociala verksamhet och landstingens hälso- och sjukvård. Genom det särskilda försöket med en vårdklinik i Landskrona, som förordas i propositionen och som utskottet tillstyrker, bör samordningsproblematiken kunna bli föremål för en grundläggande praktisk prövning i de avseenden som här är av intresse. Slutligen vill utskottet nämna att socialstyrelsen håller på med en omfattande kartläggning om nykterhetsvården inom nykterhetsvårdens strukturgrupp (NyS). Detta kartläggningsarbete beräknas vara slutfört före årets slut.

Såvitt avser den i motionen 1975/76: 2264 begärda planen kan i viss utsträckning samma synpunkter anföras som redovisats då det gäller en plan för akutkliniker. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att det är av värde om sjukvårdshuvudmännen söker få till ständ förbättrade vårdinsatser särskilt i anslutning till alkoholkliniker vid sjukhusen utan att avvakta ett slutligt ställningstagande till de mera övergripande vårdfrågorna. Självfallet är det också av värde om huvudmännen i sadant sammanhang upprustar lokalerna och ställer särskild personal till förfogande för vården. Att i nuvarande läge ta något initiativ för en

JuU 1975/76: 37

riksomfattande plan på området är dock enligt utskottets mening inte påkallat.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:

2262 (yrkandet 3 a) och motionen 1975/76: 2264 (yrkandet 1).

Som en konsekvens av utskottets ställningstagande till de i det föregående behandlade båda motionsyrkandena avstyrker utskottet även yrkanden i samma motioner (1975/76: 2262 yrkandet 3 b och 1975/76: 2264 yrkandet 2), som syftar till att statsbidrag skall utgå till landsting och kommuner för kostnaderna för den utbyggnad av akutkliniker eller andra lokaler m. m. som förordas i motionerna. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att huvudmannaskapsfrågorna, då det gäller nykterhetsvården, kommer att tas upp i samband med behandlingen av socialutredningens förslag och att statsbidragsfrågorna på området därigenom också aktualiseras.

I motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2) föreslås att staten skall ta kostnadsansvaret för läkarundersökning som utförs med stöd av 3 § lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. Av yrkandets motivering synes framgå att yrkandet har en vidare syftning och tar sikte på kostnadsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i ett läge, där sjukvårdshuvudmännen i högre grad än för närvarande medverkar vid omhändertagandet av berusade personer.

Även såvitt avser denna motion hänvisar utskottet till att statsbidragsfrågorna, då det gäller nykterhetsvården, kommer att aktualiseras i samband med behandlingen av socialutredningens förslag. Utskottet vill tilllägga att, om man begränsar sig till yrkandet sådant detta formellt framställts, frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och sjukvårdshuvudman f. n. bör prövas enligt samma regler som gäller för andra fall där samhällets sjukvårdsresurser tas i anspråk.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet även motionen 1975/76:

2261 (yrkandet 2).

I det föregående har utskottet tillstyrkt att i Landskrona kommun prövas om den av fylleristraffutredningen framlagda modellen med vårdklinik för de omhändertagna kan realiseras i en modifierad och mindre resurskrävande utformning. En förutsättning för att försök av detta slag skall kunna ge ett meningsfullt resultat är att sjukvårdshuvudmännen och den kommunala socialvården medverkar i betydande omfattning. Vid denna försöksform gäller det nämligen inte endast att pröva frågan om vården av de omhändertagna medan de befinner sig i ett akut berusningsskede. Stor vikt måste tillmätas kravet på att försöken skall ge svar på frågan vilka särskilda förutsättningar som finns att i nära anslutning till de omhändertagnas tillnyktrande få in dessa i en fungerande vårdkedja. Enligt utskottets mening krävs således avsevärda resurser för försök av detta slag. Särskilda krav ställs därvid på ledningsfunktionen.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte är motiverat

JuU 1975/76: 37

att splittra de resurser som kan ställas till förfogande på mer än en vårdklinik. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76: 2263, i vilken föreslås att försöksverksamhet på ytterligare två platser skall bedrivas.

Såvitt avser försöksverksamheten i Landskrona kommun har utskottet inhämtat att en särskild grupp har fått i uppdrag att utvärdera försöken vid vårdkliniken. En successiv utvärdering kommer att ske under den tvåårsperiod, som försöken skall fortgå. Utskottet anser därför att någon riksdagens åtgärd inte är påkallad med anledning av motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 3), vari yrkas att den försöksverksamhet som skall bedrivas i Landskrona blir föremål för utvärdering inom en tvåårsperiod och att förslag till åtgärder därefter föreläggs riksdagen.

Utan att i detta samanhang gå närmare in på frågan om vård oberoende av eget samtycke av personer som missbrukar berusningsmedel vill utskottet peka på att det framstår som inkonsekvent att i den i propositionen föreslagna omhändertagandelagen stadgas att berusad person får omhändertagas av polisman medan det i lagen om tillfälligt omhändertagande (LTO) stadgas bl. a. att, om en person stör allmän ordning — något som ofta är fallet då en mindre höggradig påverkan föreligger — denne skall omhändertagas. Utformningen i här aktuellt avseende av den i propositionen föreslagna lagen synes därför särskilt böra övervägas. Utskottet vill också peka på att det synes svårt att utläsa av propositionen i vad mån frågan om polisens skyldighet att ta hand om en berusad person med stöd av 2 § polisinstruktionen påverkas av ett införande av den i propositionen föreslagna lagen.

Stockholm den 21 april 1976

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s),* herrar Romanus (fp), Andreasson i östra Ljungby (c), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c),* fru Lagergren (s), herr Alftin (s), fru Ohlin (s) och herr Karlehagen (c);

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

1. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson i Östra Ljungby (c), fru Wigenfeldt (c) och herr Karlehagen (c) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Även såvitt” och slutar med ”1975/76: 2261 (yrkandet 2)” bort ha följande lydelse:

JuU 1975/76: 37

9 Som ovan angetts kommer statsbidragsfrågorna, då det gäller nykterhetsvården, att aktualiseras i samband med behandlingen av socialutredningens förslag. Utskottet vill starkt understryka vikten av att den ökade ekonomiska börda, som otvivelaktigt kommer att läggas på sjukvårdshuvudmännen allt efter hand som omhändertagandet och vården av berusade personer flyttas från polisen till sjukvårdshuvudmännen, kompenseras senast i samband med 'att riksdagen föreläggs förslag med anledning av socialutredningens slutbetänkande. Det finns enligt utskottets mening skäl att med anledning av motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2) ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

2. av herr Romanus (fp) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”1 överensstämmelse” och slutar på s. 7 med ”motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2)” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig självfallet till uppfattningen i propositionen att vården och behandlingen av alkoholmissbrukare måste anpassas till genomförda och pågående förändringar inom socialvården och sjukvården. Redan nu synes emellertid en allmän uppfattning vara att behandlingen måste bestå av både korta, intensiva avgiftningsperioder i sluten sjukhusmiljö och socialt inriktat stöd och behandling. Fylleristraffutredningens förslag syftar också till att den medicinska avgiftningen följs av och kombineras med sociala stöd- och behandlingsåtgärder. Enligt utskottets mening kan således utbyggnaden av akutkliniker i huvudsak genomföras i överensstämmelse med fylleristraffutredningens förslag. Betydande utrymme bör emellertid lämnas åt det lokala initiativet då det gäller verksamhetens innehåll. Det är möjligt att samma resultat på en del håll kan uppnås genom upprustning av befintliga akutmottagningar vid sjukhusen. De senaste årens erfarenheter från verksamheten med social jour får utvisa om de ökade sociala insatserna vid omhändertagandet av berusade personer kan organiseras genom en utbyggd social jour. Genom detta ställningstagande bör även yrkandet 1 i moticnen 1975/76: 2264 kunna anses tillgodosett.

Behovet av kraftfulla insatser inom nykterhetsvården gör sig alltmer kännbara. Enligt utskottets mening bör därför utbyggnaden av akutkliniker komma i gång utan ytterligare dröjsmål. Inrättandet av akutkliniker skulle även enligt fylleristraffutredningens uppfattning bli en fråga cm utveckling på relativt lång sikt och ske efter hand som förutsättningar finns. Utskottet tillstyrker således förslaget i motionerna att regeringen bör förelägga riksdagen en plan för en sådan utbyggnad, varvid förutsättes att planen skall börja förverkligas i samband med avkriminaliseringen. Utbyggnaden av akutkliniker torde inte i inledningsskedet ställa orimligt stora krav på sjukvårdens resurser i jämförelse med propositionens förslag att sjukvårdspersonal skall tjänstgöra på polisstationerna. I detta sammanhang vill utskottet emellertid under -

JuU 1975/76: 37

stryka att det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtages för att öka rekryteringen av sjuksköterskor, oavsett vilken av dessa lösningar som väljes, för att de allmänna målen för sjukvården skall kunna uppfyllas. Enligt utskottets mening talar dock flera skäl för att en organisation som innebär att den berusade förs till sjukvården är att föredra framför en organisation där sjukvårdspersonal tjänstgör på polisstationerna. De i propositionen omnämnda förhandlingarna med sjukvårdshuvudmännen bör därför avse utbyggnaden av akutkliniker.

Den särskilda vårdklinik på försök i Landskrona, som förordas i propositionen och som utskottet tillstyrker, bör kunna ingå i utbyggnadsplanen som en av de första klinikerna.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1975/76:

2262 (yrkandet 3 a). Härigenom torde även motionen 1975/76: 2264 (yrkandet 1) i huvudsak vara tillgodosedd.

Som en konsekvens av utskottets ställningstagande till de i det föregående behandlade båda motionsyrkandena tillstyrker utskottet även yrkanden i samma motioner (1975/76: 2262 yrkandet 3 b och 1975/76: 2264 yrkandet 2), som syftar till att statsbidrag skall utgå till landsting och kommuner för kostnader för den utbyggnad av akutkliniker eller andra lokaler m. m. som förordas i motionerna. Statsbidragsbestämmelserna bör utformas så att de tar hänsyn till behovet av såväl medicinska som sociala vårdinsatser. De nya bestämmelserna bör föreläggas riksdagen i höst, så att de kan träda i kraft samtidigt som fylleristraffet avskaffas.

I motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2) föreslås att staten skall ta kostnadsansvaret för läkarundersökning som utförs med stöd av 3 § lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. Av yrkandets motivering syns framgå att yrkandet har en vidare syftning och tar sikte på kostnadsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i ett läge, där sjukvårdshuvudmännen i ännu högre grad än för närvarande medverkar vid omhändertagandet av berusade personer. Genom utskottets ställningstagande till de båda närmast föregående motionsyrkandena torde därför även motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2) vara tillgodosedd.

NORSUbTS TRYCKERI STOCKHOLM l»7* 740051