Med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen (fri- och rättigheter i grundlag) jämte motioner

Konstitutionsutskottets betänkande

KU 1975/76:56

1975/76:56

med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen (fri- och rättigheter i grundlag) jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen jämte följdmotionerna 1975/76:2551-2553,2554 yrkandena 1 och 2 och 2555 samt motionerna 1975:3, 8, 93 yrkandena 5-9, 94, 307, 993, 994 och 999 samt 1975/76:197, 289, 290, 339, 892, 896, 897, 904, 905, 910, 923, 1980 yrkandena 1-6 och 2150.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen riksdagen att anta propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen.

Propositionens huvudsakliga innehåll sammanfattas i propositionen på följande sätt:

I propositionen föreslås att det i regeringsformen (RF) intagna skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna skall utvidgas och förstärkas. Härutöver föreslås att vissa programstadganden om de viktigaste målen för den samhälleliga verksamheten skall tas in i grundlagen.

Utvidgningen av det skyddade området sker genom att ett flertal nya rättigheter föreslås bli införda i RF vid sidan av de nuvarande. De nya rättigheterna är skydd mot tvång att delta i demonstration eller meningsyttring, skydd mot att anteckning om medborgare i allmänt register utan dennes samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning, skydd mot tortyr och kroppsstraff samt mot medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden, krav på domstolsoffentlighet samt rätt för författare, konstnärer och fotografer till sina verk.

Vidare föreslås regler till skydd mot rättighetsbegränsningar enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning och mot föreskrifter som innebär att någon missgynnas på grund av ras eller kön.

Förstärkningen av rättighetsskyddet sker på olika sätt. Till RF:s nuvarande undantagslösa rättigheter - bl. a. förbud mot dödsstraff, landsförvisning av svensk medborgare, berövande av svenskt medborgarskap i vissa fall, retroaktiva straff och tillfälliga domstolar - fogas följande rättigheter, som inte heller kan begränsas: skyddet mot tvång att ge till känna åskådning, skyddet mot tvång att delta i demonstration etc., skyddet mot tvång att tillhöra trossamfund eller annan åskådningssammanslutning, skyddet mot åsiktsregistrering utan samtycke samt skyddet mot kroppsstraff, tortyr och medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden. Även religionsfriheten hör till denna grupp.

1 Riksdagen 1975/76. 4 sami. Nr 56

KU 1975/76:56

2¶Övriga fri- och rättigheter, av vilka de viktigaste är de s. k. opinionsfriheterna - yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet etc. - samt rörelsefriheten skall enligt förslaget kunna begränsas men liksom nu endast genom lag. Möjligheterna att besluta rättighetsbegränsande lagar inskränks på flera sätt. För det första får begränsning ske endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Vidare får en begränsning aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den, och den får heller inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Också förbuden mot diskriminering på grund av åskådning, ras eller kön ingår som led i skyddet för de begränsningsbara rättigheterna.

I fråga om opinionsfriheterna föreslås därutöver gälla att dessa skall få begränsas endast för att tillgodose kvalificerade, till stor del särskilt angivna intressen.

Förslaget innebär vidare att reglerna i 10 kap. 5 § om överlåtelse av konstitutionell befogenhet till mellanfolklig organisation ändras på så sätt att det inte blir möjligt att överlåta kompetens att besluta rättighetsbegränsande föreskrifter.

Skyddet för utlänningarnas rättigheter föreslås bli kraftigt förstärkt. I fråga om de flesta av de icke-begränsningsbara rättigheterna jämställs utlänningar här i riket med svenska medborgare. Såvitt gäller det stora flertalet övriga rättigheter är utlänningarna likställda med svenska medborgare om annat inte följer av särskilda föreskrifter i lag. Förslaget innebär bl. a. att de nuvarande möjligheterna att överlämna till regeringen att besluta om rättighetsbegränsningar starkt begränsas.

Förslaget till förbättrat skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna bygger på att den lagprövningsrätt som f. n. finns i rättspraxis alltjämt skall bestå. En domstol eller annan rättstil lämpande myndighet får således inte grunda ett avgörande på en föreskrift som uppenbart strider mot ett stadgande i grundlag.

I redaktionellt hänseende innebär förslaget att samtliga rättsligt bindande rättighetsregler samlas i ett särskilt kapitel om grundläggande fri- och rättigheter som ersätter RF:s nuvarande 2 kap.

Propositionens lagförslag framgår av bilaga I.

Motionerna

Med anledning av propositionen 1975/76:209 har väckts motionerna 1975/76:2551-2555. Av dessa motioner är motionen 2551 partimotion av folkpartiet, 2553 av moderata samlingspartiet, 2554 av centerpartiet och 2555 av vänsterpartiet kommunisterna. 1 detta betänkande behandlar utskottet även vissa motioner, som väckts under den allmänna motionstiden vid 1975 resp. 1975/76 års riksmöten.

I bilaga 2 intas en sammanställning över motionerna, i vilken yrkandena

KU 1975/76:56

återgetts. Nedan förtecknas motionernas nummer, motionärer och i kort sammanfattning den eller de frågor motionen avser. I kolumnerna till höger redovisas dels på vilken sida i utskottets yttrande motionen behandlas, dels den punkt i utskottets hemställan i vilken utskottet anger sitt ställningstagande till motionen, dels för motion, som föranlett reservation eller särskilt yttrande, reservationens eller det särskilda yttrandets nummer.

Motionerna redovisas

1975:3 av herrar Fiskesjö (c) och Boo (c) om folkomröstning i vilande grundlagsärende

i utskottetsyttrandepå s.

i utskottetshemställan i p.

i reservation (nr) eller särskilt yttrande (SYnr)

1975:8 av herr Sjöholm (fp) angående medlemskap i politiskt parti eller religiöst samfund

29-31 B 5

SY 2

1975:93 - yrkandena 5-9 - av herr Bohman m. fl. (m) om fördjupning och utbyggnad av demokratin

De i motionen framförda förslagen behandlar:

1. kollektivanslutning till politiska partier

2. folkomröstning i vilande grundlagsärende

29-30 B 5

16 B 1

37, 38 33

1975:94 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) angående lagrådsgranskningen av lagförslag

14-15 B 2

1975:307 av herr Ahlmark m. fl. (fp) om folkomröstning i vilande grundlagsärende

16 B

1975:993 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om slopande av rätten att överlåta konstitutionella befogenheter till internationella organ -

40 A 20

1975:994 av fru Jacobsson (m) och herr Turesson (m) om obligatorisk lagrådsgranskning i visst fall

14-15 B 2

1975:999 av fru Kristensson m. fl. (m) om obligatorisk lagrådsgranskning m. m.

a) om obligatorisk lagrådsgranskning

b) om inrättande av ett skattelagråd

14-15

14-15

B 2 B 3

1975/76:197 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om övergång till

republik 43-45 B 6 39

KU 1975/76:56

4 Motionerna redovisas

i ut- i ut- i reserva skottets

skottets tion (nr) el yttrande

hemstäl- ler särskilt

på s. lan i p. yttrande

(SYnr)

1975/76:289 av herr Boo m. fl. (c) om förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti 29-30 B 5

37, 38

1975/76:290 av herrar Fridolfsson (m) och Schött (m)om förbud mot retroaktiv lagstiftning

36-37 A 8

1975/76:339 av herrar Adolfsson (m) och Hovhammar (m) om förbud mot retroaktiv beskattning 36-37

A 8

1975/76:892 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) om förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti 29-30

B 5

37, 38

1975/76:896 av herr Hernelius (m) om ändring av regeringsformen på grundval av fri- och rättighetsutredningens betänkande ' 42

A 1

1975/76:897 av fru Jacobsson (m) om inrättande av en författningsdomstol 18-20 A 23

1975/76:904 av herr Molin m. fl. (fp) om regler för omröstning

inom regeringen 43—45 B 7

1975/76:905 av herr Molin m. fl. (fp) om formerna för utseende av statsminister 43-45 B

1975/76:910 av herr Romanus (fp) om vidgat och stärkt grundlagsskydd för de mänskliga rättigheterna 42 A 1

1975/76:923 av herr Åkerlind (m) om förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti 29-30 B 5

37, 38

1975/76:1980 - yrkandena 1-6 - av herr Bohman m. fl. (m) om fördjupad demokrati, m. m.

De i motionen framförda förslagen behandlar:

1. vid behandlingen av frågan om medborgerliga fri- och rättigheter beaktar vad i motionen 1979 anförts

2. kollektivanslutning till politiskt parti

3. folkomröstning i vilande grundlagsärende

42 A 1

29-30 B 5

16 B 1

37, 38 33

KU 1975/76:56

5 Motionerna redovisas

i utskottetsyttrandepå s.

i utskottetshemställan i p.

i reservation (nr) eller särskilt yttrande (SYnr)

1975/76:2150 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om grundlags -

fäst skydd mot kvinnodiskriminering

197/76:2551 av herr Ahlmark m. fl. (fp) med anledning av pro- positionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen De i motionen framförda förslagen behandlar:

1. RF 1 kap. 2§ ang. den enskildes valfrihet

43 B 4

2. RF 1 kap. 2 § ang. den enskildes integritet

3. RF 1 kap. 2 § ang. föräldrarätt

4. RF 1 kap. 2 § ang. näringsfrihet och egendomsrätt

• 41-42

A 2

5. RF 1 kap. 9 (j ang. likhet inför lagen

6. RF 2 kap. 7 § ang. förbud att utlämna medborgare till annat

21 A 3

land

7. RF 2 kap. 12 § ang. former för beslut om rättighetsinskränk-

31-32

A 7

ning

8. RF 2 kap. 12 § ang. lagrådsgranskning av förslag till lag

11-13

A 16

som innebär begränsning av vissa fri- och rättigheter

14-15

A 16

9. RF 8 kap. 15 § ang. tidsgränser för grundlagsbeslut

16 A 18

10. RF 2 kap. 10 § ang. retroaktiv lagstiftning

35-37

A 8

10 SY 1

11. RF 2 kap. 18 § ang. skälig ersättning vid expropriation

12. Övergångsbestämmelse ang. utlämning av svensk med-

34-35

A 13

16, 17

borgare till annat nordiskt land

31-32

A 21 a

1975/76:2552 av herr Antonsson m. fl. (c) med anledning av prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen 30-31 A 21 b

Det i motionen framförda förslaget gäller övergångsbestämmelsen till 2 kap. 2 § p. 3.

1975/76:2553 av herr Bohman m. fl. (m) med anledning av propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen

De i motionen framförda förslagen behandlar:

1.

RF 1 kap. 2 § ang. likhet inför lagen

21 A

2.

RF 1 kap. 2 § ang. den enskildes integritet "j

3.

RF 1 kap. 2 § ang. den enskildes valfrihet >

41-42

A

4.

RF 1 kap. 2 § ang. minoriteters rätt J

5.

RF 2 kap. 1 § ang. föräldrarätt

38 A

5,

6.

RF 2 kap. 2 § ang. den s. k. negativa mötesfriheten

28 A

5 c

7.

RF 2 kap. 2 § ang. kollektivanslutning till politiskt parti

29-30

A

5a

6 KU 1975/76:56

6 Motionerna redovisas

i ut-

i ut-

i reserva-

skottets

skottets

tion (nr) el-

yttrande

hemstäl-

ler särskilt

på s.

lan i p.

yttrande (SY nr)

8. RF 2 kap. 10 § ang. retroaktiv lagstiftning

9. RF 2 kap. 12 § ang. former för beslut om inskränkningar

35-37

A 8

10 SY 1

av vissa fri- och rättigheter

10. RF 2 kap. 12 § ang. lagrådsgranskning av förslag till lag

11-13

A 16

som innebär begränsning av vissa fri- och rättigheter 11. RF 2 kap. 13 § ang. begränsning av yttrande- och infor-

14-15

A 16

mationsfriheten

25-28

A 10

12. RF 2 kap. 16 a § ang. diskrimineringsförbud

21-22

All

13. RF 2 kap. 19 § ang. egendomsrätten

34-35

A 13, 14 16, 17

14. RF 2 kap. 19 § ang. upphovsrätten

34-35

A 14

15. RF 8 kap. 7 § ang. viss delegering av normgivningen

41 A 17

16. RF 8 kap. 20 § ang. lagprövningsrätten

18-20

A 19

17. Utredning ang. rättighetsskydd för enskild mot enskild

20 A 26

1975/76:2554 av herr Fälldin m. fl. (c) med anledning av prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen De i motionen framförda förslagen behandlar:

1. RF 1 kap. 2§ ang. den enskildes integritet och valfrihet

2. RF 1 kap. 2 § ang. föräldrarätten

3. RF 8 kap. 17 § ang. stiftande av lag genom två beslut med

sex mån. mellanrum

11-14

A 16

4. RF 8 kap. 18 § ang. inhämtande av lagrådets yttrande

5. RO 3 kap. 16 § och 4 kap. 8 § ang. behandling av vilande

14-15

A 16

beslut enligt 8 kap. 17 § RF

11-14

A 16

6. Utredning ang. lagstiftningsförfarandet i riksdagen

1975/76:2555 av herr Hermansson m. fl. (vpk) med anledning av prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen De i motionen framförda förslagen behandlar:

11-14

A 25

1. RF 2 kap. 2§ ang. det s. k. kårobligatoriet^

28-29

A 5b

2. RF 2 kap. 3 § ang. förbud mot åsiktsregistrering

29 A 6

3. RF 2 kap. 12 § ang. begränsningen av fri- och rättigheter

4. RF 2 kap. 13 § ang. begränsningen av yttrande- och in-

21 A 9

formationsfriheten

25-28

A 10

5. RF 2 kap. 17 § ang. fackliga stridsåtgärder

33 A 12

6. RF 2 kap. 18 § ang. ersättning vid expropriation

34-35

A 13

7. RF 2 kap. 20 § ang. utlännings fri- och rättigheter

39 A 15

8. RF 8 kap. 20 § ang. lagprövningsrätten

18-20

A 19

9. RF 10 kap. 5 § ang. slopande av den s. k. EG-paragrafen

10. Utredning om befintlig lagstiftning följer nya RF:s anda

40 A 20

och principer

20 A 27

32 KU 1975/76:56

7 Utskottet

1. Reformens bakgrund och huvudsakliga innebörd

1 det vidsträckta begreppet medborgerliga fri- och rättigheter ryms flera komponenter av skiftande innehåll och betydelse ur demokratisk synvinkel. Särskilt viktig för det demokratiska styrelseskicket anses allmänt vara en omfattande frihet för medborgarna att delta i den samhälleliga opinionsbildningen i dess olika former. Men inte bara rätten att delta utan också friheten från tvång att medverka i opinionsbildningen är ett väsentligt element i varje demokratiskt samhälle. Också ett starkt skydd för den enskildes personliga frihet och kroppsliga integritet utgör ett nödvändigt inslag i ett sådant samhällssystem.

Ett skydd i grundlag för medborgerliga fri- och rättigheter fyller enligt utskottet flera viktiga funktioner. Först och främst får skyddet en rättsligt bindande kraft, vilket har sin särskilda betydelse i tider då demokratin hotas av inre eller yttre faror. Men härtill kommer den psykologiska effekt på medborgaropinionen och på samhällets organ som följer av ett stadfästande av fri- och rättigheter i grundlagen.

Utan stöd av en aktiv och vaksam demokratisk opinion kan aldrig rättighetsskyddet få tillräcklig styrka och fasthet. Självfallet är det också viktigt att det råder en stark och odelad övertygelse om fri- och rättigheternas betydelse hos dem som fattar de offentliga besluten.

Arbetet på ett grundlagsskydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna har hittills försiggått i två etapper. Den första etappens utredningsarbete påbörjades i viss mening redan under 1930-talet och fortsatte sedan i författningsutredningen och i grundlagberedningen. Denna etapp fick sin avslutning i 1973-74 års författningsreform. Genom detta beslut togs vissa viktiga steg. För första gången kom flera rättigheter - t. ex. yttrandefrheten, rätten till information, föreningsfriheten, rörelsefriheten - till positivt uttryck i den svenska rättsordningen. Vidare gavs vissa fri- och rättigheter, bl. a. förbud mot dödsstraff, mot landsförvisning av svensk medborgare, mot retroaktiva straff och tillfälliga domstolar, det starkaste skydd som det svenska lagstiftningsförfarandet erbjuder; de kan inte begränsas än i den ordning som gäller för ändring av grundlag. Övriga rättigheter som skrevs in i grundlagen fick inte inskränkas annat än genom beslut av riksdagen i form av lag.

Ett enigt konstitutionsutskott ansåg emellertid inte denna reform tillräcklig utan tog initiativ till fortsatt utredning av fri- och rättighetsfrågorna. Under denna, den andra etappen har utredningsarbetet bedrivits av en parlamentariskt sammansatt kommitté, den s. k. fri- och rättighetsutredningen, nedan benämnd rättighetsutredningen, vars betänkande Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen (SOU 1975:75) avlämnades förra hösten. I propositionen 1975/76:209 med förslag till ändring i regeringsformen, Fri- och rättigheter i grundlag, framläggs nu i huvudsak i enlighet

KU 1975/76:56

med rättighetsutredningens förslag resultatet av detta utredningsarbete för riksdagens prövning.

Allmänt sett innebär förslaget dels att det grundlagsskyddade området utvidgas i förhållande till gällande rätt, dels att vissa gränser dras för de normgivande organens möjligheter att besluta rättighetsbegränsande föreskrifter.

Utvidgningen innebär först och främst att vissa nya rättigheter föreslås bli införda i 2 kap. RF. Bland dessa rättigheter kan nämnas skydd mot tvång att delta i demonstration eller meningsyttring, mot att anteckning om medborgare i allmänt register utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning och mot tortyr och kroppsstraff. Vidare införs stadganden om skydd mot lag eller annan föreskrift som innebär rättighetsbegränsning enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning och om allmänt skydd mot lag eller annan föreskrift som innebär att någon missgynnas på grund av sitt kön eller därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Ny är också bestämmelsen om rätt för författare, konstnärer och fotografer till sina verk.

Av de rättigheter som redan är intagna i RF föreslås en ökad mötesfrihet så att den omfattar också sammankomster för framförande av konstnärligt verk -1, ex. teater- och biografföreställningar - samt enskilda möten. Även rätten till förtrolig kommunikation och skyddet för det svenska medborgarskapet har utvidgats.

En precisering av yttrande- och informationsfriheterna föreslås ske på så sätt att det blir helt klart att regeringsformen också skuddar rent konstnärliga framställningar. Även skyddet mot husrannsakan och skyddet för förtrolig kommunikation har preciserats i grundlagstexten.

Nu nämnda rättighetsregler föreslås bli rättsligt bindande. Därutöver förordas att en ny paragraf (1 kap. 2 § RF) införs med vissa programmatiska stadganden om målen för den samhälleliga verksamheten.

Beträffande rättighetsskyddets utformning framhålls i propositionen, att det har varit nödvändigt att i viss mån tillåta begränsningar av de i grundlagen beskrivna rättigheterna. Yttrandefriheten i vidsträckt mening måste t. ex. kunna begränsas av bestämmelser om skydd för försvarshemligheter och om förbud mot ärekränkning. Den måste också kunna begränsas bl. a. till skydd för enskildas personliga integritet och andra intressen t. ex. genom föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer i sociallagstiftningen samt i skatte- och annan ekonomisk lagstiftning.

I betydande utsträckning föreslås emellertid förbud mot rättighetsbegränsning genom vanlig lagstiftning. Sådana icke begränsningsbara rättigheter är bl. a. skydden mot åsiktsregistrering och mot tvång att delta i demonstration eller meningsyttring och att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan åskådningssammanslutning. Inte heller förbuden mot tortyr och kroppsstraff får begränsas genom vanlig lagstiftning. Undantagslösa är också förbuden mot rättighetsbegränsning enbart på grund av

KU 1975/76:56

åskådning och mot diskriminering på grund av ras m. m. eller kön.

Övriga rättigheter, av vilka huvuddelen redan finns i regeringsformen, kan enligt propositionen i större eller mindre utsträckning bli föremål för begränsningar men endast genom lag. Beträffande riksdagens möjligheter att besluta rättighetsbegränsande lagar föreslås olika inskränkningar:

1. En rättighetsbegränsning får göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, och den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.

2. En begränsning får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

3. En begränsning får aldrig göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

4. Förbuden mot diskriminering på grund av ras m. m. och på grund av kön gäller också för lagstiftning om rättighetsbegränsningar.

Beträffande opinionsfriheterna gäller härutöver att begränsning flr ske endast för att tillgodose kvalificerade, till stor del specificerade intressen.

Regeringen har inte ansett det möjligt att godta ett system med krav på kvalificerad majoritet som en del av skyddet för de medborgerliga frioch rättigheterna. Som ett tänkbart sätt att ytterligare förstärka skyddet nämns däremot regler om uppskov med beslut om rättighetsbegränsande lagstiftning. Sådana regler kan t. ex. innebära att riksdagen i vissa fall inte får fatta ett slutligt beslut i en lagstiftningsfråga förrän viss tid har förflutit efter det att frågan en gång har varit föremål för sakdebatt i riksdagens kammare. Som fördelar med sådana regler anges förbättrade förutsättningar för allmän debatt och för en noggrann prövning i riksdagen av framlagda lagförslag. Möjligheterna att på detta sätt bygga ut skyddet för fri- och rättigheterna bör enligt ett uttalande i propositionen utredas av en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Förslaget till förbättring av skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna bygger på att den lagprövningsrätt som f. n. i praxis anses tillkomma domstolarna och övriga rättstillämpande myndigheter alltjämt skall bestå. Finner domstol eller annan myndighet att en föreskrift uppenbart strider mot grundlag, får myndigheten således inte tillämpa föreskriften. I motsats till utredningens förslag innehåller det i propositionen framlagda lagförslaget emellertid inte någon uttrycklig bestämmelse i ämnet. Enligt ett uttalande i propositionen är frågan om lagprövningsrätten skall komma till direkt uttryck i grundlagstexten ännu inte mogen för avgörande. Lagprövningsrättens framtida utformning anses ha ett så nära samband med frågan om särskilda uppskovsregler för rättighetsbegränsande lagstiftning att dessa frågor bör utredas i ett sammanhang.

Grundlagen bör enligt propositionen inte ställa upp något krav på att rättighetsbegränsande lagförslag obligatoriskt skall granskas av lagrådet. Lagrådets ställning bör däremot bli föremål för en förutsättningslös utred -

KU 1975/76:56

ning. Utredningsuppdraget bör förenas med uppgifterna att utreda frågorna om särskilda uppskovsregler i fråga om rättighetsbegränsande lagstiftning och om grundlagsreglering av lagprövningsrätten. Det understryks emellertid i propositionen att ställningstagandet i denna fråga inte skall tolkas så att regeringen motsätter sig att rättighetsbegränsande lagstiftning granskas av lagrådet. En sådan granskning bör enligt propositionen ske i betydande utsträckning.

1 samband med denna proposition har utskottet haft att behandla en lång rad förslag om tillägg och ändringar, som förts fram i följdmotioner och motioner väckta under den allmänna motionstiden 1975 och 1976. Dessa ändrings- och tilläggsförslag har i allmänhet inte vunnit bifall från en majoritet av utskottets ledamöter. Detta får dock inte undanskymma det faktum att en bred, i många fall fullständig enighet om flertalet av propositionens huvudlinjer uppnåtts under utskottsbehandlingen. Denna enighet har varit särskilt framträdande när det gällt frågor om utvidgningen av det grundlagsskyddade området. Men även beträffande frågor om de materiella grunderna för rättighetsbegränsande lagstiftning har utskottet i mycket stor utsträckning kunnat samlas bakom en gemensam ståndpunkt. Oenigheten inom utskottet har därför främst kommit att gälla frågor om formerna för det rättsliga skyddet av fri- och rättigheterna, särskilt vissa procedurfrågor i samband med rättighetsbegränsande lagstiftning.

Innan dessa ändrings- och tilläggsförslag tas upp till behandling vill utskottet framhålla att arbetet på en förstärkning av grundlagsskyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna inte får anses avslutat med denna etapp. Utskottet kommer i det följande att - liksom i propositionen - förorda att vissa delar av detta frågekomplex utreds vidare i syfte att bl. a. utröna möjligheterna till en ytterligare förstärkning av det materiella och legala rättighetsskyddet.

I det följande kommer utskottet att behandla de olika frågorna i huvudsak i den ordning som de tas upp i propositionen.

2. Frågorna om särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning och lagrådsgranskningens inriktning

En huvudfråga för rättighetsutredningen var att överväga metoder för att stärka det rättsligt verkande grundlagsskyddet för fri- och rättigheterna. Utredningen stannade för en kombinationsmetod. I grundlagen skulle ställas upp mer eller mindre långtgående förbud mot att ingripa i särskilt beskrivna fri- och rättigheter. De skulle därmed fä det skydd som ligger i att rättigheterna och förbuden att ingripa i dem endast kan sättas åt sidan efter grundlagsändring. Efterlevnaden av grundlagens regler skulle kunna kontrolleras i rättslig ordning genom domstolars och förvaltningsmyndigheters lagprövningsrätt. 1 dessa huvudprinciper var utredningen enig med det undantaget att en ledamot ansåg att rätten att besluta att lag fick sättas

KU 1975/76:56

åt sidan som grundlagsstridig skulle fl fattas bara av ett parlamentariskt organ.

Minoriteter inom utredningen förordade vissa ytterligare skyddsregler. Bl. a. yrkades att rättighetsbegränsande lag i vissa fall skulle få beslutas endast i grundlagsstiftningsordning eller genom ett beslut med viss kvalificerad majoritet. Vidare yrkades att lagrådet alltid skulle höras över förslag till vissa rättighetsbegränsande lagar.

Majoriteten avvisade regler om krav på kvalificerad majoritet. Beträffande frågan om obligatorisk lagrådsgranskning fann majoriteten att frågan ännu inte var mogen för ställningstagande. I stället förordades utredning av de olika krav på obligatorisk lagrådsgranskning som hade aktualiserats i skilda sammanhang.

Flertalet remissinstanser godtog utredningens ståndpunkt i frågan om skydd genom krav på kvalificerad majoritet eller annan särskild beslutsprocedur. Beträffande lagrådsgranskningen var remissinstansernas inställning mer blandad. Utredningens ståndpunkt i denna del godtogs emellertid eller lämnades utan erinran av flertalet remissinstanser.

I propositionen ansluter sig departementschefen till utredningens ståndpunkter beträffande frågan om krav på kvalificerad majoritet eller annan särskild beslutsprocedur och till frågan om lagrådsgranskningen. Han utvecklar sin inställning i dessa delar på s. 88-92, resp. s. 95-96 i propositionen.

1 följdmotionerna 2551 (fp), 2553 (m) och 2554 (c) framläggs ändringsförslag som alla - mer eller mindre - innebär att det materiella rättighetsskydd som propositionens förslag innebär kombineras med bestämmelser som kräver kvalificerad majoritet eller annan särskild procedur för rättighetsbegränsande lagbeslut. Förslagens syfte är att förstärka rättighetsskyddet. I motionen 2554 föreslås metoden med kvalificerad majoritet endast komma till användning när synnerliga skäl föreligger. Enligt motionerna 2551 och 2553 skall den komma till användning om den i första hand anvisade metoden med lagstiftning i grundlagsstiftningsordning inte kan avvaktas. Alternativt till ett förfarande med två riksdagsbeslut skall således enligt alla tre motionerna vara ett förfarande med kvalificerad majoritet. Enligt motionerna 2551 och 2553 skall som redan nämnts reglerna för grundlagsstiftning i första hand komma till användning. Enligt motionen 2554 bör i stället ett annat förfarande komma till användning. Två beslut av riksdagen skall fordras med minst sex månaders mellanrum. Det kan vara en och samma riksdag som fattar båda besluten. Vidare behöver besluten inte vara likalydande. Ändringar får företas som dock inte får innebära ytterligare begränsning av skyddet i 2 kap. RF för grundläggande fri- och rättigheter. Enligt alla tre motionerna skall lagrådet spela en betydande roll. Gemensamt är att lagrådet alltid skall yttra sig när det gäller rättighetsbegränsande lagstiftning. Enligt vad som föreslås i motionerna 2551 och 2553 blir lagrådet den instans som avgör när det särskilda beslutsförfarandet skall komma till användning. Enligt motionen 2554 förblir lagrådet endast remissinstans

KU 1975/76:56

- låt vara obligatorisk sådan. Motionen 2554 tar sikte på lagstiftning som gäller fri- och rättigheter enligt 2 kap. RF medan motionerna 2551 och 2553 endast avser lagstiftning som begränsar de positiva opinionsfriheterna och skyddet för förtrolig meddelelse. Därjämte omfattar förslaget i motionen 2553 också den i samma motion föreslagna ytterligare rättigheten ”föräldrarätten”.

Olika krav uppställs i motionerna på den kvalificerade majoritet som - när ett förfarande med två beslut inte skall tillämpas - lar besluta om rättighetsbegränsning. Enligt förslagen i motionerna 2551 och 2553 skall krävas att fem sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig om beslutet. Enligt förslaget i motionen 2554 skall det räcka om tre fjärdedelarav de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet.

Enligt utskottets mening har rättighetsutredningens majoritet och departementschefen övertygande utvecklat de principiella och praktiska olägenheter som är förenade med krav på kvalificerad majoritet för lagbeslut som innebär begränsning av vissa av de i grundlagen angivna fri- och rättigheterna. Dessa olägenheter gör sig särskilt gällande när föreskrifter om kvalificerad majoritet skall kombineras med regler som i materiellt hänseende begränsar riksdagens möjligheter att stifta lag. Att regler av sistnämnda slag skall ingå i skyddsmekanismen är ju en av huvudpunkterna i rättighetsutredningens och regeringens förslag och ifrågasätts inte heller i följdmotionerna. Som departementschefen anfört kan med en sådan kombination av regelsystem en minoritet motivera ett underkännande av ett majoritetsförslag med påståendet att förslaget är grundlagsstridigt. Enligt utskottets mening talar starka principiella skäl mot ett system som innebär att riksdagsminoriteter kan framträda med anspråk på att kontrollera det grundlagsenliga i riksdagsmajoritetens handlande. Utskottet anser det också vara principiellt betänkligt att-som föreslås i motionerna 2551 och 2553 - lagrådet skall ges befogenhet att med för riksdagen bindande verkan avgöra frågor om tillämpning av grundlag. I likhet med departementschefen finner utskottet också att en ordning med kvalificerad majoritet kommer att medföra olika praktiska problem i fråga om riksdagsproceduren. Sammantagna har de skäl som talar mot ett system med kvalificerad majoritet som en del av skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna enligt utskottets mening en sådan styrka att utskottet inte kan godta en sådan ordning. Detta innebär att utskottet avstyrker de i följdmotionerna 2551, 2553 och 2554 framlagda ändringsförslagen såvitt de har denna innebörd.

Som redan anförts innebär de nu behandlade ändringsförslagen i första hand att för rättighetsbegränsande lagstiftning skall gälla en ordning med två beslut med viss mellanliggande tidsrymd. I motionerna 2551 och 2553 är kravet i denna del så strängt att det skall fordras beslut i grundlagsstiftningsordning. Enligt utskottets mening är det inte möjligt att införa en sådan ordning. Det skulle bl. a. innebära att en inte ringa del av den

KU 1975/76:56

nu gällande lagstiftningen i verkligheten fick nära nog grundlags karaktär utan att detta varit från början avsett och utan att lagstiftningens innehåll anpassats härefter. Konsekvenserna av ett omedelbart genomförande av den angivna ordningen kan enligt utskottets mening inte överblickas. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de ändringsförslag som i denna del framförts i motionerna 2551 och 2553.

I motionen 2554 förutsätts ett mindre strängt krav på beslutsordningen när det gäller rättighetsbegränsande lagstiftning. Enligt utskottets mening kan dock även med avseende på detta förslag resas åtskilliga av de betänkligheter som nyss anförts. Förslaget har inte omfattats av rättighetsutredningens och remissinstansernas överväganden utan presenterats först genom följdmotionen 2554. Det innebär en helt ny konstruktion för riksdagens beslutsfattande. Därtill kommer att det är avsett att komma till användning inte bara när det gäller de positiva opinionsfriheterna och skyddet för förtrolig meddelelse utan även beträffande övriga i 2 kap. RF angivna fri- och rättigheter. Det skulle då bli tillämpligt på en mycket stor del av lagbesluten, t. ex. på alla lagar där frihetsstraff ingår som sanktion. Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att förorda att det i motionen 2554 föreslagna särskilda beslutsförfarandet antas.

Även om utskottet sålunda inte kan tillstyrka de nu behandlade ändringsförslagen innebär detta inte att utskottet ställer sig avvisande till förslagens syfte. Som utskottet i det föregående anfört är det angeläget att arbetet på att förstärka och fördjupa skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna inte ses som avslutat i och med att nu förevarande proposition framlagts och behandlats av riksdagen. I stället bör arbetet även därefter fortsättas med bl. a. en ny utredningsomgång med följande remissbehandling.

I detta utredningsarbete bör enligt utskottets mening ingå överväganden om möjligheterna att i stor utsträckning ge ett fullständigare grundlagsskydd åt i första hand yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten. 1 propositionen aviseras tillsättandet av en utredning som skall ha i uppdrag att utarbeta förslag till en särskild yttrandefrihetsgrundlag innehållande regler om bl. a. yttrandefriheten i film, radio och TV ävensom de ytterligare medier som lämpligen kan bli föremål för sådan särskild reglering. Utskottet vill förorda att till utredning upptas också frågan om att i grundlag på ett sätt som motsvarar regleringen av tryckfriheten i TF infoga närmare bestämmelser om även andra opinionsfriheter än yttrandefriheten. Arbetet skall syfta till att i största möjliga utsträckning i grundlag uttömmande reglera ifrågavarande friheter. På regeringen får ankomma att bedöma om utredningsarbetet i sin helhet bör bedrivas i en eller flera kommittéer. Utskottet förutsätter emellertid som självklart ett betydande inslag av parlamentariker i utredningsarbetet.

Parallellt med arbetet på att i ökad utsträckning bereda ett absolut grundlagsskydd bl. a. för opinionsfriheterna bör enligt utskottets mening övervägas

KU 1975/76:56

frågan om att förstärka skyddet för rättigheter som ej kan skyddas på detta sätt. Detta kan ske genom t. ex. en ordning med två beslut motsvarande den som föreslagits i motionen 1975/76:2554 eller genom andra regler som bättre än riksdagsordningens allmänna bestämmelser om bordläggning, följdmotionsrätt, återremiss till utskott och uppskov med behandlingen av ärende tillgodoser det särskilda behov av utrymme för allmän debatt kring ett rättighetsbegränsande lagförslag som ibland kan förekomma. Sådana regler om tidsutdräkt mellan förslag och slutligt beslut skulle som departementschefen framhåller förbättra riksdagens möjligheter att underkasta framlagda lagförslag en noggrann prövning mot bakgrund av bl. a. de synpunkter som kan ha förts fram i den allmänna debatten. En utredning av det slag som utskottet i denna del förordar tillgodoser också i det väsentliga det utredningsyrkande om lagstiftningsförfarandet som framlagts i motionen 1975/76:2554.

I propositionen förordar departementschefen i likhet med rättighetsutredningen att det fortsatta utredningsarbetet också skall omfatta en förutsättningslös utredning om lagrådets ställning och uppgifter.

Fram till 1971 gällde att lagrådet som ett led i lagstiftningsproceduren skulle höras, innan viss lagstiftning förelädes riksdagen. Det obligatoriska området omfattade bl. a. lagförslag som avsåg civil-, straff- och processrätt. Utanför det obligatoriska området föll t. ex. grundlag, kommunallag, vallag, sekretesslag och skattelag.

Genom grundlagsändring 1971 gjordes i stället lagrådsgranskningen fakultativ, dvs. regeringen fick fritt avgöra när lagrådet skulle höras. I samband med grundlagsreformen 1973-74 infördes den nyheten, att riksdagsutskott medgavs rätt att inhämta lagrådets yttrande. Detta kan enligt 4 kap. 10 § RO ske efter begäran av en tredjedel av utskoitsledamöterna. Utskottsmajoriteten har dock möjlighet att motsätta sig att lagrådets yttrande inhämtas, nämligen om den skulle finna att det därav förorsakade dröjsmålet med ärendets behandling skulle leda till avsevärt men.

Lagrådsgranskningen har sedan obligatoriets avskaffande vid flera tillfällen behandlats av riksdagen dels med anledning av konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning, dels i anledning av motioner (KU 1972:26 och 35, 1973:20 och 26, 1974:22 och 57, 1975:12 samt 1975/76:50).

I förevarande sammanhang behandlar utskottet

dels under allmänna motionstiden 1975 väckta motioner angående lagrådsgranskning, nämligen 1975:94 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), 1975:997 av fru Jacobsson (m) och herr Turesson (m) och 1975:999 av fru Kristensson m. fl. (m),

dels särskilda yrkanden angående lagrådsgranskning i följdmotionerna 1975/76:2551 (fp), 1975/76:2553 (m) och 1975/76:2554 (c).

1 motionen 1975:94 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs om ändring av 8 kap. 18 § regeringsformen av innebörd dels att lagrådets yttrande

KU 1975/76:56

skall inhämtas rörande lagförslag i ämne som avses i 2 och 3 §§ samma kapitel med undantag för skattelagstiftning och lagförslag av ringa vikt, dels att ledamöter i lagrådet skall utses enbart av högsta domstolen och regeringsrätten.

Motionen 1975:999 av fru Kristensson m. fl. (m) har samma hemställan som den föregående samt innefattar därjämte yrkande om skyndsam utredning och regeringsförslag om inrättande av ett skattelagråd.

1 motionen 1975:994 av fru Jacobsson (m) och herr Turesson (m) hemställs som alternativ till yrkandena i motionerna 1975:94 och 1975:999 och under förutsättning att dessa yrkanden inte vinner bifall i riksdagen att riksdagen beslutar att till regeringsformen 8 kap. 18 § skall fogas en mening av följande lydelse: ”Om en lag skulle komma att verka retroaktivt i något avseende skall förslaget därom sändas till lagrådet för granskning.”

I motionen 2551 (fp) föreslås, som angetts i det föregående, att lag som begränsar de fri- och rättigheter som behandlas i propositionens förslag till 2 kap. 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och 11 § andra stycket RF skall granskas av lagrådet, som skall yttra sig om lagens förenlighet med regeringsformen. Finner lagrådet att ett lagförslag innebär begränsning av yttrandefrihten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten eller skyddet för förtrolig meddelelse skall den särskilda beslutsordning tillämpas som föreslås i motionen beträffande inskränkningar i nämnda rättigheter.

Motionen 2553 (m) innehåller samma yrkande som motionen 2551 i förevarande fråga, dock att lagrådets granskning och formerna för beslut om rättighetsinskränkningar föreslås gälla även den i motionen 2553 föreslagna föräldrarätten.

I motionen 2554 (c) föreslås att lagrådets yttrande alltid skall inhämtas i fråga om lagförslag av rättighetsbegränsande innebörd. Yttrandet skall därvid kunna begränsas till frågan om lagförslaget är grundlagsenlig!.

Att införa en ordning med obligatorisk lagrådsgranskning av alla rättighetsbegränsande lagförslag eller inom generellt angivna stora lagstiftningsområden över huvud taget är förenat med svårigheter av olika slag. I propositionen har departementschefen enligt utskottets mening övertygande visat att beslut av sådan innebörd i vart fall måste föregås av en noggrann utredning. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka de motionsyrkanden av denna innebörd som framställts. I stället bör enligt vad departementschefen förordat en förutsättningslös utredning komma till stånd om lagrådets ställning och uppgifter. Som ett led i utredningsarbetet bör förutsättningslöst kunna prövas de förslag i denna del som framkommit i de i det föregående berörda motionerna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet nu förevarande motionsyrkanden.

KU 1975/76:56

3. Villkor för grundlagsändring m. m.

I motionen 1975/76:2551 (fp) föreslås för att förstärka rättighetsskyddet en ändring av 8 kap. 15 § RF som försvårar möjligheterna till grundlagsändring. Enligt motionen bör det första beslutet i en grundlagsfråga inte få fattas senare än sex månader före val till riksdagen. Det andra beslutet bör ej få fattas förrän sex månader efter valet. Vidare bör enligt motionen det val som skall äga rum mellan de båda besluten alltid vara ett ordinarie val. Grundlagsändring skall alltså aldrig kunna förekomma i samband med extra val. Motionsyrkandet är en uppföljning av ett reservationsyrkande inom rättighetsutredningen av Per Ahlmark.

Såväl rättighetsutredningen som departementschefen avvisar tanken att förstärka rättighetsskyddet genom att skärpa villkoren för grundlagsändring. Med hänvisning till vad departementschefen i denna del anfört (prop. s. 90) avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.

I motionerna 1975:3 av herrar Fiskesjö (c) och Boo (c), 1975:93 (punkterna 6-9) av herr Bohman m. fl. (m), 1975:307 av herr Ahlmark m. fl. (fp) och 1975/76:1980 (punkterna 3-6) av herr Bohman m. fl. (m) läggs fram förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen som syftar till att beslutande folkomröstning skall kunna äga rum som ett led i förfarandet vid grundlagsändringar. Förslagen går ut på att även en riksdagsminoritet - minst en tredjedel av riksdagens ledamöter - skall kunna besluta om sådan folkomröstning.

RF innehåller ett stadgande - 8 kap. 4 § - enligt vilket föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket meddelas genom lag. Frågan om även beslutande folkomröstning borde införas diskuterades ingående i författningsförslaget 1973 men avvisades. Därvid framhölls bl. a. att förslaget till ny författning byggde på den grundförutsättning som både författningsutredningen och grundlagberedningen utgått ifrån, nämligen att den svenska folkstyrelsen även i framtiden huvudsakligen borde förverkligas genom ett representativt system.

Vid riksdagens behandling av författningsförslaget förelåg beträffande frågan om folkomröstningsinstitutets utformning motioner med samma syfte som nu förevarande. Utskottet (KU 1973:26 s. 37) uttalade att den i motionerna föreslagna ordningen skulle innebära ett så väsentligt avsteg från det parlamentariska systemet sådant det utformats i vårt land att den inte kunde godtagas. En reservation (3 c, 2 fp, 2 m) med förslag till grundlagsstadganden om beslutande folkomröstning i enlighet med vad som förordats i nu förevarande motioner hade fogats till utskottets betänkande men avslogs av riksdagen.

Utskottet finner inte anledning att frångå den inställning till förevarande fråga som kom till uttryck i samband med antagandet av den nya RF. Utskottet avstyrker därför de nu behandlade motionsyrkandena.

KU 1975/76:56

4. Lagprövningsrätten

1 gällande rätt saknas uttryckliga regler om domstolars och förvaltningsmyndigheters lagprövningsrätt. En sådan rätt får emellertid anses ha utbildats i praxis och befästs genom motivuttalanden, senast i samband med tillkomsten av 1974 års regeringsform. I propositionen i författningsfrågan som i denna del godkändes av riksdagen (prop. 1973:90 s. 200-201) förutsattes att den lagprövningsrätt som utvecklats i praxis skulle bestå. Departementschefen uttalade sig i detta sammanhang närmare om innebörden av lagprövningsinstitutet. Han framhöll bl. a. att lagprövningsrätten kan sägas innebära att en domstol eller en myndighet har rätt - och skyldighet - att i sin rättstillämpande verksamhet sätta åt sidan en föreskrift som strider mot en bestämmelse i en författning av högre konstitutionell valör. För att åsidosätta en lag, dvs. en föreskrift beslutad av riksdagen, skulle emellertid enligt departementschefen krävas att den ifrågasatta lagen stod i uppenbar strid med en klar bestämmelse i grundlag. Liksom dittills varit fallet ansågs lagprövningsrätten i framtiden få ringa eller ingen praktisk betydelse.

I rättighetsutredningen diskuterades ingående lagprövningsinstitutet. Utredningen föreslog inga förändringar av institutets faktiska innebörd men ansåg det lämpligt att uttryckliga bestämmelser i ämnet infördes i regeringsformen. Denna ståndpunkt motiverades bl. a. med lagprövningens roll i skyddssystemet för den betydligt utvidgade fri- och råttighetsreglering som utredningen föreslog. Enligt utredningen borde vidare en uttrycklig författningsbestämmelse kunna undanröja den tvekan om institutets innebörd som annars skulle kunna föreligga.

Inte heller i den nu aktuella propositionen (s. 90-95) föreslås några förändringar i fråga om lagprövningsrättens innebörd. Däremot har i ett par avseenden preciseringar gjorts i förhållande till uttalandena i 1973 års proposition i författningsfrågan. Den viktigaste torde gälla skyldigheten för de rättstillämpande organen att aktualisera frågan om en föreskrifts eventuella motstridighet med en föreskrift på högre författningsnivå. En sådan prövning bör enligt propositionen inte ingå som ett mera normalt led i myndigheternas rättstillämpning utan komma till stånd endast om en påstådd normkonflikt uttryckligen åberopas som grund för ett yrkande eller om en myndighet i ett visst fall har särskild anledning att förmoda att en normkonflikt föreligger. 1 lagprövningsrätten skulle med andra ord inte ligga någon allmän skyldighet för myndigheterna att undersöka om de rättsregler som skall tillämpas till äventyrs står i strid med föreskrifter på högre nivå.

På en punkt avviker propositionen från rättighetsutredningens förslag. Till skillnad från utredningen föreslår inte regeringen att bestämmelser om lagprövningsrätten införs i regeringsformen. Enligt propositionen är frågan om lagprövningsrätten skall komma till direkt uttryck i grundlagstexten ännu inte mogen för avgörande. Departementschefen anser att det i själva verket finns skäl som talar för att lagprövningsrätten liksom hittills lämnas

2¶Riksdagen 1975176. 4 samI. AV 56

KU 1975/76:56

oreglerad. En grundlagsregel skulle enligt propositionen - även med en restriktiv utformning - kunna inge den oriktiga föreställningen att lagprövningen skall utgöra ett normalt inslag i rättstillämpningen. Vidare framhåller departementschefen i likhet med flera remissinstanser att det är svårt att Hnna en för alla författningsnivåer invändningsfri avfattning av en grundlagsregel. Till sist hänvisas till den föreslagna utredningen om möjligheterna att införa särskilda uppskovsregler i fråga om rättighetsbegränsande lagstiftning. Departementschefen anser det uppenbart att tillkomsten av sådana regler skulle få betydelse för lagprövningsrättens innehåll. Dessa två frågor bör därför utredas i ett sammanhang.

Enligt motionen 1975/76:2553 (m) bör beslut fattas nu om att föra in ett stadgande om lagprövningsrätt med den lydelse som föreslagits av rättighetsutredningen. Något behov av ytterligare utredning av frågan anses inte föreligga. Enligt motionen är det svårt att tänka sig att beslut skulle kunna fattas vid ett tillfälle vid vilket lagprövningsrätten har diskuterats och debatterats mera ingående än nu. I motionen hänvisas till den ingående behandling frågan fått i remissyttrandena överrättighetsutredningens förslag och till att remissinstanserna med mycket få undantag har ställt sig positiva till utredningens förslag i sak.

Huruvida ett särskilt grundlagsstadgande om lagprövningsrätt skall införas eller om rätten skall vara oreglerad som hittills är enligt motionen 1975/76:2554 (c) närmast en teknisk fråga. Båda alternativen är godtagbara under förutsättning att en lagprövningsrätt av nuvarande innehåll består. Detta bör enligt vad som uttalas i motionen uttryckligen slås fast av riksdagen.

I två andra motioner aktualiseras frågan om lagprövningsrätten bör anförtros åt andra organ än vanliga domstolar och förvaltningsmyndigheter.

t motionen 1975/76:897 av fru Jacobsson (m), väckt under allmänna motionstiden 1976, begärs utredning och förslag om inrättande av en författningsdomstol.

Enligt motionärens uppfattning ligger det en fara i rättighetsutredningens synsätt att lagprövningsrätten har mindre betydelse under normala förhållanden men är desto viktigare i ett krisläge. Är det realistiskt, frågar motionären, att räkna med att grundläggande fri- och rättigheter endast skulle hotas i ett plötsligt extraordinärt läge? Ligger inte i stället den största faran i ”en smygande utveckling mot en långsam uppluckring av fri- och rättigheterna”? I så fall är det av största vikt att lagprövningsrätten utövas av ett självständigt och handlingskraftigt organ på ett relativt tidigt stadium av en dylik utveckling. För en sådan lagprövningsrätt synes en författningsdomstol, förslagsvis bestående av ett antal framstående domare och lika många av riksdagen valda ledamöter, vara bättre lämpad än allmänna domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Ytterligare en annan organisation av utövandet av lagprövningsrätten föreslås i följdmotionen 1975/76:2555 (vpk). Enligt förslaget skall visserligen domstol vara skyldig att verkställa en prövning av en lags grundlagsenlighet.

KU 1975/76:56

19 Men skulle domstolen finna att lagen står i strid med grundlagen, skall frågan om föreskriftens tillämpning underställas riksdagens konstitutionsutskott för avgörande. Motionen innehåller förslag till lagtext med denna innebörd.

Enligt motionen bör principen för lagprövning vara att rätten till tolkning av gällande lag och grundlag i sista hand vilar hos den lagstiftande makten själv. Föreställningen att domstolarna skulle vara en upphöjt opartisk och opolitisk instans som fungerar som skydd för folkets fri- och rättigheter är felaktig. En mer realistisk och av historien bekräftad utgångspunkt synes enligt motionen vara att också domstolarna är ”inbäddade i det politiska kraftfältet i samhället”. Det avgörande skyddet för de demokratiska frioch rättigheterna ligger hos folkviljan. Den kan i princip påverka riksdagens sammansättning, inte domstolarnas.

Enligt utskottet är lagprövningsrätten otvivelaktigt en fråga av stor principiell betydelse för vårt konstitutionella system. Det är därför värdefullt att frågan om lagprövningsrättens innebörd och konsekvenser i detta sammanhang blivit föremål för en mer utförlig och ingående belysning än tidigare. Utskottet vill särskilt peka på den uppmärksamhet som frågan fått såväl i remissyttranden över rättighetsutredningens betänkande som i den allmänna debatten kring utredningsförslaget. Då denna fråga tidigare behandlats i olika sammanhang har den knappast engagerat många utöver en tämligen liten krets av fackinstanser och konstitutionella experter. I den nu aktuella diskussionen har framkommit ett brett spektrum av åsikter och synpunkter alltifrån en uttalat kritisk syn på lagprövningsinstitutets roll i vårt konstitutionella system till en oreserverad anslutning till uppfattningen om lagprövningen som en logiskt ofrånkomlig konsekvens av vår rättsordnings uppbyggnad.

Bl. a. mot bakgrund av de skilda uppfattningarom lagprövningsinstitutet, som således framförts under diskussionen av rättighetsutredningens förslag, finner utskottet det välbetänkt att på denna punkt följa propositionens förslag att tills vidare bibehålla en oreglerad lagprövningsrätt med den utformning som den fått i praxis och genom motivuttalanden, samtidigt som frågan utreds vidare. I detta sammanhang vill utskottet erinra om sitt ställningstagande till förmån för den i propositionen föreslagna utredningen om möjligheterna att införa särskilda uppskovsregler i fråga om rättighetsbegränsande lagstiftning. Som departementschefen framhåller skulle införandet av sådana regler påverka lagprövningsrättens innehåll. Likaså är det enligt utskottet uppenbart att lagrådets framtida ställning, som också föreslagits bli föremål för utredning, får betydelse för utformningen av lagprövningsinstitutet. Lagprövningsrätten bör alltså också av dessa skäl omfattas av utredningsuppdraget.

I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete bör, som utskottet redan betonat, ingen förändring göras i lagprövningsinstitutet. Utskottet avstyrker således förslaget i motionen 1975/76:2553 (m) att nu införa ett stadgande

KU 1975/76:56

om lagprövningsrätten i grundlagen.

Av samma skäl kan utskottet inte heller tillstyrka yrkandet i motionen 1975/76:2555 (vpk), som enligt föreslagen bestämmelse i RF innebär att frågan om tillämpning av lagprövningsrätten i visst fall skall hänskjutas till konstitutionsutskottet för avgörande.

Den tanke på en specialdomstol för lagprövningsfrågor, en författningsdomstol, som väcks i motionen 1975/76:897, saknar f. n. all aktualitet i vårt land. Utskottet avstyrker motionen.

5. Vissa utredningsyrkanden

I det föregående har utskottet förordat ett omfattande fortsatt utredningsarbete med frågor av betydelse för skyddet för den enskildes fri- och rättigheter. Som ett led i detta arbete torde i betydande utsträckning komma att belysas förhållandet mellan nu gällande vanlig lagstiftning och reglerna i grundlag. Därmed bör också delvis tillgodoses det yrkande om utredning rörande frågan om de principer och den anda som uttrycks i RF också verkligen präglar övrig gällande lagstiftning som framställts i följdmotionen 1975/76:2555 (vpk). Frågeställningen kommer självfallet också att fortlöpande vara aktuell i samband med regeringens och riksdagens lagstiftningsarbete. Något särskilt riksdagsinitiativ i denna del är enligt utskottets mening inte erforderligt. Det ifrågavarande motionsyrkandet avstyrks sålunda.

I följdmotionen 1975/76:2553 (m) föreslås att riksdagen skall hos regeringen anhålla om utredning angående rättighetsskydd för enskild mot enskild. Därvid skall bl. a. särskilt övervägas den enskildes förhållande till organisationerna.

Enligt utskottets mening är det inte vare sig praktiskt möjligt eller lämpligt att till utredning uppta också den i sin helhet mycket omfattande frågan om rättighetsskydd för enskild mot annan enskild. Frågor om sådant skydd bör enligt utskottets mening som hittills lösas inom den vanliga lagstiftningens ram. De olika önskemål som därvid kan vara aktuella får övervägas allteftersom de framkommer. Vid sin behandling av olika sakfrågor i t. ex. motioner och propositioner kan riksdagen ta initiativ till erforderliga utredningar. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet det förevarande utredningsyrkandet i motionen 2553.

6. Diskrimineringsförbud i grundlag

Under denna rubrik behandlas i propositionen frågan om särbehandlingsförbud med bindande verkan också mot lagstiftaren. I denna del föreslås i propositionen förbud mot åsiktsdiskriminering (2 kap. 12 § andra stycket sista punkten), förbud mot rasdiskriminering (2 kap. 15 S) och ett könsdiskrimineringsförbud (2 kap. 16§).

I föreliggande avsnitt av propositionen behandlar departementschefen till

KU 1975/76:56

en början rättighetsutredningens förslag att i det inledande målsättningsstadgandet (1 kap. 2 §) skall finnas ett programmatiskt stadgande som anger att den offentliga makten bör utövas så att alla är lika inför lagen. Departementschefen anser sig inte kunna biträda förslaget. Därvid hänvisar han bl. a. till reglerna i 1 kap. 8 § (enligt propositionens förslag 1 kap. 9 §), som innebär att domstolar och förvaltningsmyndigheter skall i sin verksamhet iakttaga saklighet och opartiskhet.

I följdmotionerna 1975/76:2551 (fp) och 2553 (m) föreslås att likheten inför lagen skall fastslås i ett målsättningsstadgande. I motionen 2551 förordas att ett tillägg av denna innebörd skall göras till propositionens förslag såvitt gäller 1 kap. 9 §. Enligt motionen 2553 bör en motsvarande komplettering göras i 1 kap. 2 §.

Som departementschefen anfört ger RF redan uttryck för den uppfattningen att de rättstillämpande organert skall behandla lika fall lika. Utskottet vill emellertid inte motsätta sig att begreppet ”likhet inför lagen” uttryckligen införs i grundlagen. Detta bör lämpligen ske genom ett tillägg till propositionens förslag till 1 kap. 9 §. Utskottet föreslår att bestämmelsen får följande lydelse: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.” Med utskottets förslag tillgodoses i det väsentliga yrkandet i motionen 2551. Yrkandet i motionen 2553 avstyrks däremot.

Det i propositionen föreslagna förbudet mot åsiktsdiskriminering innebär att begränsning av de rättigheter som avses i 2 kap. 1 § 1-5 samt 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket inte får göras enbart på grund av politisk, religiös eller annan åskådning.

1 motionen 1975/76:2555 (vpk) föreslås att förbudet mot åsiktsdiskriminering skall skärpas genom att ordet ”enbart” i lagtexten utgår.

Som rättighetsutredningen framhållit måste det vara möjligt att ingripa mot någon med anledning av handlingar som beskrivs med hjälp av rekvisit utan åskådningsanknytning även om ingreppet i det särskilda fallet kan komma att drabba en viss åskådning. Vore detta inte möjligt skulle t. ex. redan den påstådda anslutningen till en viss åskådning kunna i vissa fall åberopas som hinder för straffpåföljd för vanliga förmögenhetsbrott. Detta är uppenbart orimligt. Skyddet måste därför, som både rättighetsutredningen och departementschefen funnit, begränsas till att avse ingripanden enbart på grund av någons verkliga eller förmodade åskådning. I denna del tillstyrker utskottet således propositionen och avstyrker motionen 1975/76:2555.

I motionen 1975/76:2553 (m) föreslås en annan komplettering till propositionens diskrimineringsförbud. Motionärerna anser att en helt ny paragraf, förslagsvis betecknad 2 kap. 16a§, bör införas. Enligt denna skall åtnjutandet av de i 2 kap. angivna fri- och rättigheterna tryggas ”utan åtskillnad av något slag”. Som faktorer som ej får föranleda åtskillnad i rättighetsåtnjutandet anges ”språk, religion, nationell eller social härkomst,

KU 1975/76:56

tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt”. Paragrafen är uppbyggd med artikel 14 i europakonventionen som förebild.

Såväl rättighetsutredningen som departementschefen avvisar tanken att direkt anknyta grundlagens regler för rättighetsskydd till de internationella fri- och rättighetskonvenstionerna. Därvid åberopas bl. a. att konventionstexterna är svåröverskådliga och svårtillgängliga samt att de bygger på en terminologi som varken är enhetlig eller anpassad till svensk lagstiftningsteknik. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Redan på denna grund framstår det i motionen 2553 föreslagna nya stadgandet som mindre lämpligt. I sak kan det dessutom inte sägas innebära någon förstärkning av det genom propositionen föreslagna rättighetsskyddet. Utskottet vill i denna del bl. a. hänvisa till de föreslagna nya bestämmelserna i 2 kap. 12-16 §§ och till vad utskottet ovan anfört om begreppet ”likhet inför lagen”. På anförda skäl avstyrker utskottet motionen 2553 såvitt nu är i fråga.

7. Det materiella skyddet för opinionsfriheterna

1 motsvarande avsnitt av propositionen behandlas opinionsfriheterna - yttrande- och tryckfrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.

a. Vissa frågor rörande begränsningar i opinionsfriheterna

Allmänt framhålls i propositionen (s. 108) att yttrandefriheten med fog kan betecknas som den viktigaste av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Det är därför naturligt att uppställa krav på att lagstiftaren skall iaktta största möjliga restriktivitet när det gäller att begränsa denna frihet. Å andra sidan täcker yttrandefriheten om den definieras formellt större områden av mänsklig verksamhet och kommer därmed i konflikt med fler motstående intressen än någon annan rättighet. Det föreligger därför, som rättighetsutredningen funnit, ett legitimt behov av begränsningar i yttrandefriheten av mångskiftande slag.

Mot bakgrund av yttrandefrihetens centrala betydelse i det demokratiska styrelseskicket vore det enligt vad departementschefen framhåller önskvärt att låta grundlagen ange den centrala kärna av yttrandefriheten, som är av grundläggande betydelse för den fria opinionsbildningen och som därför inte får angripas, genom att uttömmande ange de ändamål för vilka begränsningar får ske. Enligt departementschefens uppfattning har emellertid utredningen på ett övertygande sätt visat att det inte är möjligt att utforma begränsningsregleringen på detta sätt. Det är sålunda praktiskt taget ogörligt att få en tillfredsställande överblick över behovet av legitima yttrandefrihetsbegränsningar nu och i framtiden. En reglering som innefattar en uttömmande ändamålsuppräkning kommer enligt departementschefen med andra ord alltid att medföra risker för att också mycket angelägen lagstiftning,

KU 1975/76:56

t. ex. till skydd för enskildas integritet, kommer att förhindras.

Sammanfattningsvis uttalas i propositionen att ett skydd som innefattar en fullständig uppräkning av tillåtna begränsningsändamål kommer att ge upphov till en svåröverskådlig och svårtillämpbar reglering som kan hindra också önskvärd lagstiftning utan att ändå medföra någon förstärkning av skyddet för yttrandefriheten på centrala områden. Departementschefen delar därför utredningens uppfattning att man måste söka sig fram på andra vägar för att ge yttrandefriheten ett tillfredsställande värn. En viktig utgångspunkt är härvid att den mest betydelsefulla delen av yttrandefriheten - tryckfriheten - redan bereds ett särskilt starkt skydd genom regleringen i TF. Det skydd för yttrandefriheten som följer av TF sträcker sig i själva verket långt utanför det område som direkt berörs av det där intagna regelsystemet. Departementschefen framhåller att det måste framstå som föga meningsfullt att förbjuda t. ex. muntliga yttranden av visst innehåll om sådana yttranden straffritt kan återges i tryckt skrift.

I propositionen aviseras att en ny utredning inom kort kommer att tillkallas med uppgift att fullfölja massmedieutredningens arbete. En central uppgift för denna nya utredning blir att lägga fram förslag till utvidgning av det nuvarande rättighetsskyddet i TF till att omfatta yttranden i olika andra för opinionsbildningen betydelsefulla medier. I en framtid kan sålunda en ny yttrandefrihetsgrundlag komma att gälla förutom tryckt skrift, radio, television, film, teater, utställningar, videogram, fonogram m. m. Det bör i sammanhanget erinras om att de av utskottet nyligen tillstyrkta förslagen i propositionen 1975/76:204 innebär en praktiskt mycket betydelsefull utvidgning av grundlagsskyddet för yttrandefriheten, nämligen så till vida att tillämpningsområdet för TF utvidgas till stenciler och fotokopior m. m.

Mot bakgrund av de nyssnämnda övervägandena angående vilka begränsningsregler för opinionsfriheterna som bör gälla enligt RF anför departementschefen att utredningens förslag att ställa upp ett generellt krav på särskilt viktiga skäl för begränsningar kompletterat med en exemplifierande uppräkning av tillåtna begränsningsändamål och en beskrivning av de särskilda delarna av yttrandefriheten utgör en lämplig skyddsmetod. Enligt departementschefen är det lämpligt att i betydande utsträckning samordna RF:s exemplifierande uppräkning av tillåtna ändamål för begränsningar av den medborgerliga yttrandefriheten med TF:s regler om grunderna för handlingssekretess. Det är uppenbart framhålls det i propositionen att man i allt väsentligt finner samma intressen bakom t. ex. föreskrifter om tystnadsplikt som bakom regler om hinder mot att lämna ut allmänna handlingar.

I propositionen föreslås att det i RF föreskrivs att yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det såsom av hänsyn till 1) rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, 2) myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, 3) intresset att förebygga eller beivra brott,

KU 1975/76:56

4) allmän ordning och säkerhet, 5) det allmännas ekonomiska intresse, 6) skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, 7) intresset att reglera eller begränsa kommersiell reklam.

Enligt utredningens förslag angavs som begränsningsgrunder hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare stadgades att friheten att yttra sig i näringsverksamhet fick begränsas och att i övrigt begränsningar endast fick ske om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Både i utredningens och propositionens förslag förutsätts att man vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av de föreslagna bestämmelserna särskilt skall beakta vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Nu berörda bestämmelser har i regeringsförslaget tagits in i 2 kap. 13 § RF. I specialmotiveringen till stadgandet (s. 154) uttalas att den föreslagna regleringen till sin innebörd knappast skiljer sig från motsvarande bestämmelser i utredningens förslag. Som nyss framgått har vissa ändringar beträffande tillåtna begränsningsändamål vidtagits i förhållande till utredningens förslag.

Enligt vad som uttalas i specialmotiveringen är syftet härmed att få till stånd en samordning mellan RF och de bestämmelser i 2 kap. 2 § TF om grunderna för sekretessbeläggning av allmänna handlingar som nyligen godkänts av riksdagen (prop. 1975/76:160, KU 1975/76:48). Enligt 2 kap. 2§ TF i den som vilande antagna lydelsen får rätten att ta del av allmänna handlingar begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till 1) rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, 2) rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik, 3) myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, 4) intresset att förebygga eller beivra brott, 5) det allmännas ekonomiska intresse, 6) skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, 7) intresset att bevara djur- eller växtart. Enligt stadgandet skall begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar anges noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande i sådan bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet.

I special motiveringen till de nu aktuella bestämmelserna i 2 kap. 13 § RF uttalas vidare bl. a. att med rikets säkerhet förstås liksom i utredningens förslag både rikets inre och dess yttre säkerhet. De ifrågavarande inskränkningsändamålen tar i första hand sikte på sådana straffbestämmelser som finns i 18,19 och 22 kap. brottsbalken. Genom ändamålet myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn ges stöd för vissa bestämmelserom tystnadsplikt för funktionärer knutna till inspekterande myn -

KU 1975/76:56

digheter. Också ändamålet intresset att förebygga eller beivra brott tjänar i första hand till att ge underlag för tystnadspliktsbestämmelser. Beträffande inskränkningsändamålet allmän ordning och säkerhet erinras om att uttrycket allmän ordning redan förekommer på skilda håll i lagstiftningen.

Enligt specialmotiveringen avses genom bestämningen det allmännas ekonomiska intresse i första hand att ge stöd för vissa tystnadsplikter. Detsamma gäller beträffande ändamålet skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sistnämnda begränsningsändamål ger bl. a. stöd för de regler i datalagen (1973:789) och kreditupplysningslagen (1973:1173) som tjänar till att skydda den enskildes integritet. Beträffande begränsningsregeln i fråga om kommersiell reklam uttalar departementschefen i den allmänna motiveringen att några särskilda begränsningar i regelns räckvidd inte bör förekomma i RF. Eftersom den volymmässigt helt dominerande reklammängden förekommer i tryckt skrift bör sådana avvägningar i första hand göras i samband med utformningen av det tryckfrihetsrättsliga regelsystemet. Frågan om grundlagsreglering av den kommersiella reklamen hör enligt departementschefen till de ämnen som får behandlas av den särskilda yttrandefrihetsutredning som inom kort kommer att tillsättas.

Inom regeringskansliet förbereds f. n. ett lagstiftningsarbete som syftar till att få till stånd en samordning i tekniskt och sakligt hänseende av lagstiftningen om handlingssekretess och den muntliga sekretessen för offentliga funktionärer. Överhuvudtaget är hela frågekomplexet om tystnadsplikt föremål för översyn.

I motionerna 1975/76:2553 (m) och 1975/76:2555 (vpk) föreslås att de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 13 § RF får ändrad utformning i syfte att minska möjligheterna att begränsa yttrande- och informationsfriheten.

Motionen 1975/76:2553 (m) innehåller bl. a. följande uttalanden i frågan. Enligt motionen är det inte godtagbart att på sätt som föreslås i propositionen jämställa begränsningarna av yttrande- och informationsfriheten i allmänhet med TF:s begränsningar av rätten att ta del av innehållet i allmänna handlingar. Sekretessbestämmelserna motsvarar i stället de mycket speciella yttrandefrihetsinskränkningar som ligger i åläggandet av tystnadsplikt i offentlig tjänst eller i offentliga uppdrag. I motionen framhålls att propositionens förslag innebären icke godtagbar utvidgning av begränsningsändamål i förhållande till vad utredningen stannat för. Enligt motionen kan sålunda mycket vittgående begränsningar göras genom utvidgningen till ”rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation” och hänsyn till ”det allmännas ekonomiska intresse”. Möjligheten att göra ingripande inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten av hänsyn till annan stat är enligt motionen ytterligt riskabel. Ingrepp i yttrandefriheten av hänsyn till "det allmännas ekonomiska intresse” skulle kunna motivera ingrepp rörande yttrande och information om stora delar av det ekonomiska livet.

KU 1975/76:56

26 I motionen anförs vidare att en förbättring av skyddet för yttrande- och informationsfriheten såväl i förhållande till propositionen som till rättighetsutredningens förslag förutsätter att skillnad görs mellan begränsningar av yttrande- och informationsfriheten i allmänhet och begränsningar som motiveras av att tystnadsplikt måste kunna åläggas i offentliga uppdrag. Begränsningsgrunderna för tystnadsplikt bör därför samordnas med de föreslagna bestämmelserna om sekretess till vilka hänvisas i propositionen. Begränsningarna av yttrande-och informationsfrihet i övrigt bör anknyta till TF:s bestämmelser om skydd för yttrande i tryckt skrift.

Det måste vidare enligt motionen framgå som helt självklart, att det som får sägas i tryckt skrift också bör få sägas på annat sätt. Det som får sekretessbeläggas i en allmän handling bör också få sekretessbeläggas vid samband med offentlig tjänst. Den lagtekniskt enklaste metoden för att åstadkomma detta är att i RF:s yttrandefrihetsregler direkt hänvisa till relevanta delar av TF.

I motionen 1975/76:2555 (vpk) understryks att det är av stor vikt att yttrandefriheten inte kan inskränkas annat än i mycket speciella och klart definierade fall. Yttrande- och informationsfriheten får enligt motionen bara begränsas av följande sju anledningar: 1. för att skydda rikets säkerhet,

2. för att förebygga och beivra brott, 3. för att hindra förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller etniskt ursprung, 4. föratt skydda enskildas anseende, hälsa och personliga integritet, 5. för att reglera och begränsa kommersiell reklam, 6. för att trygga upphovsrätt, 7. för att skydda rösthemlighet och förtrolig kommunikation.

Enligt motionen är de begränsningsskäl som rättighetsutredningen och propositionen anger alltför oprecisa. Enligt regeringsförslaget skall yttrandeoch informationsfriheten kunna begränsas t. ex. av hänsyn tili ”allmän ordning och säkerhet”. Det är enligt motionen svårt att se vilka politiska eller sociala fördomar som inte skulle kunna rymmas däri och utnyttjas för begränsning av yttrandefriheten. Propositionens förslag har allmänt sett en enorm räckvidd. Yttrandefriheten och rätten till information skall sålunda få begränsas om särskilt viktiga skäl föranleder det. De övriga ”begränsningsändamålen” anges i propositionen som ”en förtydligande utläggning av huvudregelns innebörd”. Det står därför enligt motionen utan vidare klart att en grundlagsparagraf av denna karaktär i praktiken utesluter möjligheten av att en yttrandefrihetsbegränsande lag kan stå i uppenbar strid mot grundlagen. En sådan brist på precision avväpnar den politiska kontroll, som den demokratiska opinionen skulle kunna utöva med stöd av klara grundlagsbestämmelser. Den gör också lagprövning verkningslös.

Vad först gäller den i motionen 2553 diskuterade samordningen mellan RF:s och TF:s regelsystem när det gäller de begränsningar av yttrandeoch informationsfriheten som nödvändigtvis måste göras av hänsyn till vissa särskilt angelägna samhällsintressen vill utskottet erinra om att i rättig -

KU 1975/76:56

hetsutredningens betänkande (bil. 6) lämnas en redogörelse för viss lagstiftning m. m. utanför tryckfrihetslagstiftningens område som innebär inskränkningar i berört avseende. Bland exempel härpå kan nämnas radiolagen som förutsätter ensamrätt för visst eller vissa företag att sända radio- och televisionsprogram, krav på tillstånd att inneha radiosändare m. m., datalagens reglering med krav på tillstånd för viss informationshantering, processuella bestämmelser om avstängning av telefon och om beslag av skrifter, kvarhållande av brev till och från intagna i vissa anstalter, förbudet i RO för talare i riksdagen att tala på sätt strider mot god ordning etc. Utskottet vill också erinra om att det förslag till reglering av frågan om tystnadsplikt som nyligen framlagts av tystnadspliktskommittén enbart tar sikte på offentliga funktionärer. Frågan om tystnadsplikter för andra än offentliga funktionärer omfattas alltså inte av förslaget. I denna del innehåller gällande rätt en hel del tystnadsplikter inom skilda områden. Frågor om sådana tystnadsplikter kan uppkomma i olika sammanhang.

Även om det av bl. a. angivna skäl i nu förevarande sammanhang saknas förutsättningar att göra TF:s regelsystem fullt ut tillämpligt i fråga om begränsningar av de s. k. positiva opinionsfriheterna enligt propositionens förslag är det som utskottet redan tidigare uttalat påkallat att dessa frågor görs till föremål för prövning. Av propositionen framgår att regeringen har för avsikt att tillsätta en ny utredning föratt fullfölja massmedieutredningens arbete. En central uppgift för utredningen blir att lägga fram förslag till utvidgning av det nuvarande rättighetsskyddet i TF till att omfatta yttranden

1 olika andra för opinionsbildningen betydelsefulla medier såsom radio, television, film etc.

Mot bakgrund av vad utskottet nyss framhållit bör i arbetet inför en framtida yttrandefrihetsgrundlag övervägas även de frågor som utskottet pekat på i det föregående. Enligt utskottet bör sålunda bl. a. övervägas principerna för inskränkningar i de berörda opinionsfriheterna, nämligen yttrandefriheten och informationsfriheten, men även hithörande problem såvitt gäller mötesfriheten och demonstrationsfriheten. Härvid bör som utskottet tidigare framhållit övervägas möjligheterna att tillämpa TF:s modell för inskränkningar av tryckfriheten. Det får som utskottet förut uttalat ankomma på regeringen att avgöra i vilka former det utredningsarbete beträffande skilda konstitutionella frågor som utskottet i det föregående förordat skall bedrivas.

Beträffande den nu föreslagna utformningen av begränsningsreglerna i

2 kap. 13 § RF har som tidigare framgått i både motionen 2553 och 2555 anförts invändningar av innebörd att propositionens förslag är alltför vittgående. I motionen 2553 har bl. a. hävdats att rättighetsutredningens förslag frångåtts i vissa väsentliga hänseenden.

Enligt departementschefens förut återgivna uttalanden skiljer sig den i propositionen föreslagna regleringen till sin irtnebörd knappast från motsvarande bestämmelser i utredningens förslag. Vid övervägande av frågan

KU 1975/76:56

vilken utformning berörda bestämmelser nu bör ges har utskottet stannat för att förorda den lydelse som framlagts av rättighetsutredningen med några formella justeringar. Motionerna 2553 och 2555, såvitt nu är i fråga, avstyrks.

b. Vissa frågor rörande utformningen av rättighetsskyddet

Bland de av rättighetsutredningen föreslagna s. k. negativa opinonsfriheterna ingår som tidigare framgått skydd mot tvång att delta i möte, demonstration eller annan opinionsyttring. Inte heller kan dessa skydd som saknar motsvarighet i nuvarande RF bli föremål för begränsningar. I propositionen uttalas att grundlagsskyddet inte bör avse tvång att delta i möten. Departementschefen anför att han i motsats till utredningen inte kan finna annat än att användandet av detta uttryck, om därmed skall förstås sådana sammankomster som omfattas av skyddet för den positiva mötesfriheten, kommer att få till följd att grundlagsregeln drabbar också t. ex. det tvång att närvara vid lektioner som följer av skolplikten. Den skyddseffekt som avses med utredningens förslag torde enligt departementschefen uppnås till fullo även om ordet möte inte tas in i grundlagstexten.

I motionen 1975/76:2553 (m) hävdas att den s. k. negativa mötesfriheten också bör omfatta möte. Härigenom blir det exempelvis omöjligt att genom lagstiftning tvinga någon att delta i olika stormöten. Enligt motionen kan i motivtexten till grundlagsstadgandet understrykas det självklara förhållandet att lektioner i den obligatoriska skolan inte omfattas av paragrafen.

Utskottet ansluter sig till vad som anförts i propositionen vad gäller innebörden av begreppet möte men förordar en precisering i 2 kap. 2 § RF i förhållande till propositionens förslag på det sätt att skyddet i berört avseende skall gälla tvång att delta i sammankomst för opinionsbildning, eller i demonstration eller annan meningsyttring. Som en följd härav bör motsvarande ändring göras i 2 kap. 20 § RF (första stycket p. 1).

Med hänvisning till det anförda får motionen 2553 på denna punkt anses besvarad.

Beträffande skyddet enligt 2 kap. 2 § RF mot tvång att tillhöra sammanslutning för åskådning uttalar departementschefen i likhet med rättighetsutredningen att föreskriften inte berör reglerna om det s. k. kårobligatoriet, eftersom de ifrågavarande studentföreningarna inte kan betraktas som åskådningssammanslutningari paragrafens mening. Detta uttalande kritiseras i motionen 1975/76:2555 (vpk). Enligt motionen måste studentorganisationer som skall tillvarata sina medlemmars intressen ha politiska syften. Därmed faller dessa sammanslutningar under den negativa föreningsfriheten. I motionen föreslås en omformulering av paragrafen så att det klart framgår att kårobligatoriet strider mot grundlagen.

Utskottet har inte funnit anledning att inta annan ståndpunkt i fråga om de berörda sammanslutningarnas karaktär än den som redovisas i propositionen och avstyrker följaktligen motionsyrkandet. Det kan tilläggas

KU 1975/76:56

att obligatoriekommittén i ett nyligen framlagt betänkande föreslagit att kårobligatoriet skall avskaffas. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Som tidigare framgått föreslås i propositionen att ett förbud mot åsiktsregistrering skall införas i RF. Den föreslagna bestämmelsen - 2 kap. 3 § RF - innebär att ingen medborgare får utan eget medgivande antecknas

1 register enbart på grund av sin politiska åskådning.

1 motionen 1975/76:2555 (vpk) föreslås att förbudet mot åsiktsregistrering skall skärpas genom att ordet ”enbart” i lagtexten utgår.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i propositionen och rättighetsutredningens betänkande att åsiktsregistrering utan anknytning till befarade brottsliga handlingar inte skall få förekomma men att å andra sidan sådan registrering som f. n. görs i det s. k. SÄPO-registret inte kan undvaras som ett led i skyddet för det demokratiska samhällsskicket. Det måste anses vara värdefullt att de yttersta gränserna för det allmännas möjligheter att registrera medborgarnas politiska åsikter klart anges i grundlagen. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975/76:2555 såvitt nu är ifråga.

c. Kollektivanslutning lill politiskt parti

Frågan om kollektivanslutning till politiskt parti har behandlats i riksdagen vid åtskilliga tillfällen under senare år bl. a. i samband med antagandet av 1974 års författning. Grundlagberedningens majoritet hade tagit avstånd från tanken att i grundlagen införa förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti. Samma ståndpunkt intogs i propositionen i författningsfrågan samt av konstitutionsutskottets majoritet vid behandlingen av grundlagsförslaget (KU 1973:26). I en reservation (2 m) föreslogs ett grundlagsstadgande om förbud mot kollektivanslutning medan en andra reservation (3 c,

2 fp) gick ut på att riksdagen skulle göra ett uttalande av innebörd att kollektivanslutning inte borde förekomma men att frågan borde lösas inte i första hand genom lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas sida i form av opinionsbildning mot kollektivanslutningen. Riksdagen biföll sistnämnda reservation. Även senare har riksdagen bifallit motionsyrkanden av motsvarande innebörd (KU 1974:54).

I den nu aktuella propositionen (s. 118) erinras om att gällande rätt inte innehåller något mot enskilda riktat förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti och att något sådant förbud inte heller föreslagits av rättighetsutredningen. Departementschefen har inte funnit anledning att inta någon annan ståndpunkt i frågan.

1 följdmotionen 1975/76:2553 (m) föreslås att i 2 kap. 2 § RF skall föreskrivas förbud mot bl. a. kollektivanslutning till politiskt parti. Yrkanden till förmån för lagstiftning i ämnet har även framförts i de tidigare väckta motionerna 1975:8 av herr Sjöholm (fp), 1975:93 och 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m) samt 1975/76:923 av herr Åkerlind (m). I motionerna 1975/76:289 av herr Boo m. fl. (c) och 1975/76:892 av herrar Enlund (fp)

KU 1975/76:56

och Jonsson i Alingsås (fp) yrkas att riksdagen skall göra ett uttalande mot kollektivanslutningen av samma innebörd som tidigare.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt i kollektivanslutningsfrågan, nämligen att det måste tillkomma fackliga organisationer att fatta beslut i egna angelägenheter. Utskottet avstyrker sålunda de motionsyrkanden som väckts i denna fråga.

d. Medlemskap i svenska kyrkan

De s. k. negativa förenings- och religionsfriheterna skyddas f. n. genom en bestämmelse i 2 kap. 2 § RF enligt vilken varje medborgare är skyddad mot att myndighet tvingar honom att tillhöra förening eller trossamfund. Som tidigare framgått innebär utredningens och propositionens förslag på denna punkt att det skyddade området begränsas men att skyddet i stället görs absolut. Med hänsyn till att reglerna om medlemskap i svenska kyrkan får anses stå i strid med det nya grundlagsskyddet föreslås i propositionen en övergångsbestämmelse enligt vilken bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan gäller utan hinder av 2 kap. 2 § RF i den nya lydelsen.

I sammanhanget skall erinras om att i 1951 års religionsfrihetslag ges vissa föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan. Endast svenska medborgare eller i riket bosatt utlänning får enligt lagen vara medlem av svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder vid födelsen i svenska kyrkan om någon av föräldrarna tillhör kyrkan. Detsamma gäller barn utom äktenskap om modern tillhör kyrkan. Om utträde föreskrivs att om medlem av svenska kyrkan inte längre vill tillhöra denna skall han göra anmälan härom - genom personligt besök eller i skriftlig handling - hos pastor i den församling, där han är kyrkobokförd. Beträffande omyndig görs utträdesanmälan av vårdnadshavaren. Lagen innehåller även vissa regler för inträde i svenska kyrkan beträffande personer som icke genom födelsen blir medlemmar. Bl. a. gäller att den som förvärvar svenskt medborgarskap upptas i kyrkan utan särskild ansökan om han är evangelisk-luthersk trosbekännare och ej anmält att han inte vill inträda i svenska kyrkan.

I motionen 1975:8 av herr Sjöholm (fp) hävdas att medlemskap i kyrkan icke skall ske automatiskt utan endast efter en klart tillkännagiven personlig önskan härom. Den enskilde medborgaren skall alltså inte behöva begära utträde ur en sammanslutning som vederbörande aldrig begärt inträde i. Den föreslagna övergångsbestämmelsen i RF bör inte införas enligt motionen 1975/76:2552 av herr Antonsson m. fl. (c). I motionen uttalas att det är anmärkningsvärt att grundläggande regler om svenska kyrkan skall få karaktären av övergångsanordningar utan samband med närmare överväganden i stat-kyrka-frågan. Enligt motionen bör det ifrågavarande stadgandet ersättas av ett motivuttalande av riksdagen om den möjlighet till utträde ur svenska kyrkan som föreligger enligt religionsfrihetslagen.

KU 1975/76:56

31 Beträffande grundlagsregleringen av de i motionerna berörda frågorna om medlemskap i svenska kyrkan har utskottet inte funnit anledning att frångå propositionens förslag. I övrigt hänvisas till vad utskottet (KU 1975/76:38) tidigare anfort om förhållandet mellan stat och kyrka. Utskottet avstyrker sålunda motionerna, såvitt nu är ifråga.

8. Det materiella skyddet för de kroppsliga fri- och rättigheterna

De fri- och rättigheter som här avses är i propositionens förslag upptagna i 2 kap. 4-8 §§. Bland dessa är förbuden mot dödsstraff, kroppsstraff och mot tortyr och medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden samt förbuden mot landsförvisning av svensk medborgare och - i betydande utsträckning - berövande av svenskt medborgarskap inte begränsningsbara genom vanlig lagstiftning. I förhållande till gällande rätt innebär propositionens förslag i detta avseende en utvidgning genom att dit hänförs även förbuden mot kroppsstraff, tortyr och medicinsk påverkan.

De begränsningsbara kroppsliga fri- och rättigheterna anges i 6 och 8 §§. Till skillnad från vad som gäller beträffande de positiva opinionsfriheterna föreslås inte här någon uppräkning av de tillåtna begränsningsändamålen. Skyddet föreslås ligga dels i de allmänna kraven att en rättighetsbegränsning inte får gå längre än nödvändigt eller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen, dels i förbuden mot åsikts-, ras- och könsdiskriminering.

Propositionens principiella uppläggning av skyddet för de kroppsliga frioch rättigheterna överensstämmer med rättighetsutredningens förslag, som på denna punkt i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna.

Inte heller utskottet har funnit skäl till några invändningar i detta hänseende. Utskottet instämmer sålunda i departementschefens uttalande att det mot bakgrund av t. ex. de problem som möter i fråga om inskränkningar i rörelsefriheten på grund av bestämmelser om frihetsstraff för brott inte torde vara möjligt att ytterligare förstärka skyddet för de kroppsliga frioch rättigheterna genom att mera detaljerat precisera kriterierna för tillåtna inskränkningar.

I motionen 2551 (fp) föreslås att till 2 kap. 7 § första stycket lägges en bestämmelse att ingen medborgare skall få utlämnas till annat land.

Utskottet vill erinra om att lagen (1957:668) om utlämning för brott innehåller ett generellt förbud mot utlämning av svensk medborgare. Enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge är det under vissa i lagen närmare angivna omständigheter tillåtet att utlämna även svensk medborgare till något av de nordiska länderna. Enligt vad som anförs i motionen kan detta beaktas genom att i en övergångsbestämmelse till regeringsformen stadga, att gällande bestämmelser om utlämning av svensk medborgare till annat nordiskt land även fortsättningsvis får tillämpas.

KU 1975/76:56

32 Den föreslagna regeln i 2 kap. 7 § om förbud mot landsförvisning av svensk medborgare och förlust av svenskt medborgarskap innebär den ändringen i förhållande till gällande grundlag att bestämmelserna överförs från normgivningskapitlet till rättighetskapitlet. Vidare utvidgas skyddet mot förlust av svenskt medborgarskap till att omfatta - förutom medborgare som är bosatt i riket - även medborgare som har varit bosatt i riket.

Rättighetsutredningen behandlade i samband med landsförvisningsförbudet även frågan om förbudet mot utlämning av svensk medborgare borde ingå bland fri- och rättigheterna. Enligt utredningen innebar förbudet mot landsförvisning i viss mån ett sådant skydd genom att därigenom förhindras utlämning, som i verkligheten är detsamma som landsförvisning, t. ex. om dödsstraff väntar den utlämnade i den främmande staten. Med hänsyn till att svensk medborgare under vissa omständigheter kan utlämnas till annat nordiskt land var det vidare enligt utredningen svårt att ställa upp en enkel och lättillämpad grundlagsregel.

Departementschefen instämmer i utredningens uppfattning att grundlagen inte bör innehålla något förbud mot utlämning av svensk medborgare till annan stat. Möjligheten att utlämna svensk medborgare till annat nordiskt land skulle innebära att man i regeringsformen gjorde skillnad mellan olika stater. En sådan uppdelning kan enligt departementschefen inte komma ifråga. Förutom de skäl utredningen anfört mot införandet av ett utlämningsförbud pekar departementschefen också på att föreliggande förslag till rättighetsskydd bl. a. innebär att utlämning på grund av någons åskådning eller etniska tillhörighet inte får förekomma.

Utskottet delar uppfattningen att ett förbud mot utlämning ligger landsförvisningsförbudet nära. Landsförvisningsförbudet är härigenom också ett visst skydd för utlämning av svensk medborgare till annat land. Det ligger enligt utskottets mening i sakens natur att landsförvisningsförbudet inte skall ges en formell tolkning. Skyddet mot landsförvisning bör uppfattas så att det t. ex. även avser det fall då utlämning av svensk medborgare till annan stat på grund av brott skulle ge anledning till antagandet att den utlämnade skulle bli berövad sin frihet underså lång tid att han knappast skulle kunna någonsin återvända till Sverige. Liksom departementschefen vill utskottet i sammanhanget vidare understryka det skydd för åskådning och etnisk tillhörighet som det föreliggande förslaget till fri- och rättigheter i grundlag innebär. Härav följer att sådana skäl inte får läggas till grund för utlämning varken beträffande svensk medborgare eller utlänning.

Redan med propositionens förslag föreligger sålunda enligt utskottets uppfattning ett viktigt skydd mot utlämning av svensk medborgare till annan stat. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att tillstyrka det i motionen föreslagna tillägget som skulle innebära en för grundlag främmande konstruktion därigenom att en i princip icke begränsningsbar rättighet med hänsyn till internordisk lagstiftning gavs begränsad räckvidd.

Utskottet vill i förevarande sammanhang även något beröra ett annat

KU 1975/76:56

spörsmål. JO har i skrivelse till regeringen den 6 maj 1976 påtalat, att det föreligger en brist i frågan om den lagliga regleringen av kontrollåtgärder till förebyggande av brott och förhindrande av störningar av ordning och säkerhet i samband med domstolsförhandlingar. Denna brist har särskilt aktualiserats genom det nu föreslagna skyddet i grundlag mot bl. a. kroppsvisitation.

Utskottet förutsätter att regeringen ägnar denna och likartade frågor, som kan aktualiseras genom de nya grundlagsreglerna, uppmärksamhet och tar de lagstiftningsinitiativ som kan vara påkallade.

9. Fackliga friheter

Med fackliga friheter avses i förevarande sammanhang de som tar sikte på förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, och således inte opinionsfriheterna - rätten att organisera sig, hålla möten, demonstrera etc. - som ju också har stor betydelse på det fackliga fältet.

I motionen 2555 (vpk) föreslås att rätten till fackliga stridsåtgärder inte bara skall omfatta organisation av arbetstagare utan också varje enskild arbetstagare. Det föreslås vidare att arbetsgivarens rätt att företa stridsåtgärder inte skall vara förankrad i grundlag.

Propositionens förslag rörande grundlagsregleringen av de fackliga friheterna överensstämmer med gällande rätt och är identiskt med det förslag som rättighetsutredningen lade fram. Remissinstanserna har allmänt godtagit utredningens ståndpunkt att ytterligare fackliga friheter inte bör föras in i regeringsformen. LO, TCO och SACO/SR har sålunda anslutit sig till utredningens förslag.

Departementschefen framhåller den fackliga traditionen i Sverige enligt vilken det i största möjliga utsträckning bör överlämnas åt arbetsmarknadens parter att själva lösa uppkommande frågor på det fackliga området utan inblandning från statens sida. Denna grundinställning hindrar enligt departementschefen visserligen inte ingripande genom lagstiftning om det visar sig omöjligt att avtalsvägen nå en tillfredsställande reglering eller andra särskilda skäl talar härför. Detta motiverar emellertid inte en utförlig grundlagsreglering på området. Tvärtom skulle man, anför departementschefen, riskera att en grundlagsreglering av t. ex. förhandlingsrätten snabbt skulle bli föråldrad och därmed kunna fungera som broms på önskad utveckling. Departementschefen erinrar också om det reformarbete som f. n. pågår på arbetsrättens område.

Utskottet, som vill erinra om att ifrågavarande bestämmelse intogs i nuvarande grundlag på utskottets enhälliga förslag (KU 1973:26 s. 51 f.), anser av samma skäl som rättighetsutredningen och departementschefen att bestämmelsen oförändrad bör överföras till det nya rättighetskapitlet. Utskottet avstyrker således det yrkande som i förevarande hänseende framställts i motionen 2555.

3 Riksdagen 1975/76. 4 sami. Nr 56

KU 1975/76:56

10. Egendomsrätten

I 8 kap. 1 § fjärde stycket RF föreskrivs, att enskild skall vara tillförsäkrad ersättning enligt i lag bestämda grunder, när hans egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande. I propositionen har bestämmelsen oförändrad förts över till 2 kap. 18 § RF. Rättighetsutredningen hade på denna punkt samma förslag som propositionen.

I motionerna 2551 (fp) och 2553 (m) framförs krav på att det skall utsägas i grundlagen att ersättningen skall vara skälig. I motionen 2553 föreslås dessutom att rätten till skälig ersättning inte bara skall gälla när det allmänna tvångsvis övertar någons egendom eller upphovsmannarätt utan också det fallet, att det allmänna bestämmer att egendom eller upphovsmannarätt tvångsvis skall överföras från en enskild till annan enskild, t. ex. från författare till en folkrörelse eller från aktieägare till en organisation. Enligt motionen 2553 bör de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 18 och 19 §§ med angivna ändringar sammanföras i en paragraf (19 §).

Enligt motionen 2555 (vpk) bör regeringsformen inte innehålla något stadgande av den innebörd som föreslås i 2 kap. 18 § och paragrafen bör därför utgå.

I propositionen 1973:90 med förslag till ny regeringsform m. m. föreslogs en bestämmelse av målsättningskaraktär på ifrågavarande område, nämligen att enskild vid expropriation eller annat sådant förfarande bör vara tillförsäkrad ersättning enligt i lag bestämda grunder. Vid riksdagsbehandlingen ändrades på konstitutionsutskottets enhälliga förslag ”bör” till ”skall” och stadgandet flyttades från rättighetskapitlet till normgivningskapitlet. Genom ändringen som enligt utskottet (KU 1973:26 s. 52) innebar, att ersättningskravet gjordes tvingande men inte att ersättning alltid måste utgå i kontant form, följde riksdagen i allt väsentligt grundlagberedningens i detta hänseende enhälliga förslag.

Rättighetsutredningen fann inte anledning att gå ifrån den enighet som i förevarande hänseende manifesterats i grundlagberedningen och i konstitutionsutskottet.

Skyddets tyngdpunkt låg enligt utredningen i att ersättningsgrunderna inte skulle få bestämmas på annat sätt än genom lag. Utredningen ansåg det självklart, att sådan lag inte får ges den innebörden att expropriation får ske mot symbolisk ersättning.

Vid remissbehandlingen av rättighetsutredningens betänkande förordade några remissinstanser att någon form av ersättningsnorm vid expropriation borde föras in i RF. En del av dessa ansåg att ordet ”skälig” skulle sättas in före ersättning. Även för motsatt uppfattning gavs emellertid uttryck. Hovrätten för Västra Sverige ansåg t. ex. att en bestämmelse utan ersättningsnorm närmast kunde erbjuda en säkrare ersättningsrätt och utgick därvid från att bakom stadgandet låg en given förutsättning att den som utsattes för expropriation skulle hållas skadeslös.

KU 1975/76:56

35 Departementschefen anser att det med hänsyn till den mångfald av situationer som kunde komma att omfattas av stadgandet varken är möjligt eller önskvärt att i grundlag ange efter vilka grunder ersättningen skall bestämmas. Liksom rättighetsutredningen framhåller departementschefen det som självklart, att en ersättning som är endast symbolisk inte uppfyller grundlagens krav.

Utskottet anser det värdefullt att regeringsformen i rättighetskapitlet innehåller en regel om skydd för den enskildes egendomsrätt. Med enskild bör här givetvis forstås också enskild juridisk person. Liksom hittills skall det enligt förslaget anges i grundlagen, att ersättningsnormerna inte får bestämmas på annat sätt än genom lag. Häri ligger enligt utskottets mening en betydande garanti för den enskildes rättssäkerhet. Utskottet anser det vidare självklart att ordet ersättning har en materiell innebörd. Härmed utesluts - som också rättighetsutredningen och departementschefen framhållit - möjligheten till att ersättning utgår med enbart symboliska belopp, något som ej heller kommer i fråga enligt gällande rätt.

Sammanfattningsvis anser utskottet, att grundlagsstadgandet tillräckligt klart ger uttryck för det skydd som i ifrågavarande avseende bör tillerkännas den enskilde. Utskottet avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena i motionerna 2551 och 2553 liksom yrkandet i motionen 2555 att grundlagen inte bör innehålla något stadgande om egendomsskydd för den enskilde.

11. Särskilda rättssäkerhetsgarantier i grundlag

De rättigheter som behandlas i propositionen under denna rubrik är sådana som slår fast vissa särskilt betydelsefulla straff- och processrättsliga principer. Hit hör förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning och mot tillfälliga domstolar, rätten till domstolsprövning av frihetsberövande och principen om domstolsförhandlings offentlighet. Av dessa finns de tre förstnämnda upptagna även i gällande grundlag och förslaget innebär härvidlag ingen annan ändring än att stadgandena flyttas från 8 och 11 kap. till 2 kap. En nyhet i förhållande till gällande rätt är att principen om domstolsförhandlings offentlighet skrivs in i RF. Till skillnad från de övriga rättigheterna av ifrågavarande kategori föreslås sistnämnda rättighet kunna begränsas genom lag inom de allmänna ramar som eljest ställs upp för rättighetsbegränsande lagstiftning. Detta har bedömts nödvändigt med hänsyn till att domstolsförhandlingar på grund av skilda intressen kan hållas inom stängda dörrar.

I följdmotionerna 2551 (fp) och 2553 (m) föreslås att grundlagsförbudet mot retroaktiv lagstiftning skall utsträckas att gälla föreskrifter om nya eller förhöjda skatter, avgifter eller andra pålagor. Förbudet skall gälla såvida inte särskilda skäl i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförbara förhållanden föranleder att lag ges retroaktiv verkan. Beträffande andra ämnen än straff- och skattelagstiftning, som kan få för den enskilde betungande effekt, får lagstiftningen enligt motionen inte heller ges till -

KU 1975/76:56

bakaverkande kraft om inte synnerliga skäl föranleder det.

Även de under allmänna motionstiden 1976 väckta motionerna 290 av herrar Fridolfsson (m) och Schött (m) och 339 av herrar Adolfsson (m) och Hovhammar (m) behandlar frågan om retroaktiv lagstiftning. I motionen 290 begärs riksdagens uttalande att retroaktiv lagstiftning, som är till förfång för enskilda medborgare och juridiska personer, inte skall få förekomma. Motionen 339 avser skattelagstiftningen och har i det hänseendet samma syfte som motionerna 2551 och 2553.

Rättighetsutredningen övervägde om ytterligare förbud mot retroaktiv lagstiftning borde införas i grundlag. Utredningen förklarade sig dela uppfattningen att retroaktiv lagstiftning på förmögenhets- och, framför allt, skatterättens område som huvudregel bör undvikas. Medborgaren har, anförde utredningen, ett berättigat anspråk på att kunna planera sina förhållanden utifrån gällande rätt. När utredningen trots detta stannade för att inte föreslå ett förbud mot retroaktiv lagstiftning motiverade den sitt ställningstagande i huvudsak på följande sätt: Tungt vägande skäl har ibland ansetts kunna motivera avsteg från huvudregeln att retroaktivitet bör undvikas. Att i lagtextmed någon grad av precision ange förutsättningarna för när sådana avsteg får medges fann utredningen inte möjligt. Vidare kunde det ibland vara svårt att avgöra vad som förstås med att en lag har retroaktiv verkan. Så t. ex. har det från vissa håll gjorts gällande att det är fråga om retroaktiv verkan om man genom ett beslut enligt allmänna prisregleringslagen den 1 september ett år inför förbud för tiden efter denna dag att överskrida det pris som gällde den 1 augusti samma år. Andra hävdar emellertid att det här endast gäller en beräkningsnorm som också kunnat uttryckas på annat sätt. Även beträffande föreskrifter om anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten avseende förhållanden i förfluten tid skulle kunna hävdas att det är fråga om retroaktiv lagstiftning.

Angående innebörden av förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning ansåg utredningen att detta - åtminstone genom analogisk tillämpning - träffade också straffliknande administrativa påföljder såsom skattetillägg, restavgift och förseningsavgift enligt olika skatteförfattningar, överlastavgift etc.

Departementschefen instämmer i utredningens uppfattning att det inte är möjligt att i grundlagstexten med någon grad av precision ange förutsättningarna för avsteg från ett mera generellt förbud mot retroaktiv lagstiftning och finnér bl. a. med hänsyn härtill utredningens ståndpunkt välgrundad. Han förklarar sig därför inte vilja förorda några ytterligare grundlagsförbud mot retroaktiv lagstiftning.

Med anledning av en motion till 1974 års riksdag behandlade utskottet (KU 1974:60) frågan om införande av förbud mot retroaktiv lagstiftning. Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande motionen med följande motivering:

Den nya regeringsform som riksdagen i år slutligt antagit innehåller till skillnad från 1809 års regeringsform ett uttryckligt förbud mot retroaktiv

KU 1975/76:56

strafflagstiftning. Principen härom har dock sedan länge varit lagfäst i strafflagens - numera brottsbalkens - promulgationsbestämmelser. Utskottet anser det utomordentligt värdefullt att den nu också fått sin förankring i grundlag.

Även beträffande viss annan lagstiftning tillämpas i princip en motsvarande regel. På förmögenhetsrättens område har sålunda stor vikt fästs vid den enskildes möjligheter att vid en rättshandlings ingående kunna överblicka konsekvenserna härav. En allmän strävan har därför varit att undvika att ge lagstiftningen retroaktiv verkan. Endast tungt vägande sociala hänsyn har ansetts kunna medge avsteg från denna grundsats. Beträffande skattelagstiftning med retroaktiv verkan hänvisas till det i det föregående redovisade yttrandet av 1973 års riksdag. På familjerättens område kan de ändrade värderingar i etiska frågor som ofta ligger bakom lagändringar kräva att de nya bestämmelserna blir tillämpliga på redan bestående rättsförhållanden. Även här måste lagstiftningen självfallet inriktas påen varsam övergång och noggranna överväganden föregå frågan om lösningen av övergångsbestämmelsernas utformning.

Uppenbarligen kan man beträffande retroaktiv lagstiftning i vissa fall ställas inför svårlösta avvägningsproblem. Det är en angelägen uppgift för riksdagen som lagstiftare att noggrant pröva hithörande frågor och därvid sträva efter en sådan lösning av problemen som bäst tillgodoser såväl den enskildes rättsskydd som det samhällsintresse som kan motivera avsteg från den allmänna principen på detta område. Utskottet vill erinra om att frågan om retroaktiv lagstiftning hör till de ämnen som behandlas av 1973 års fri-och rättighetsutredning.

De hinder som enligt vad utredningen och departementschefen anfört måste anses föreligga mot införande av ett mera generellt förbud mot retroaktiv lagstiftning är enligt utskottets mening övertygande och står också i överensstämmelse med den ståndpunkt utskottet intog 1974 och som riksdagen då ställde sig bakom. Utskottet avstyrker sålunda de föreliggande motionsyrkandena men vill liksom i sitt betänkande 1974 understryka vikten av att riksdagen har sin uppmärksamhet riktad på hithörande frågor och noggrant prövar dem.

12. Vissa andra fri- och rättigheter

Under denna rubrik hänförs i propositionen vissa fri- och rättighetsregler, som f. n. helt saknar motsvarighet i RF. Bland de frågor som behandlas i sammanhanget kan nämnas de s. k. sociala rättigheterna, författares, konstnärers och andra upphovsmäns rätt till sina verk samt olika rättigheter med anknytning till familjen. Enligt propositionens förslag, som i detta hänseende överensstämmer med vad rättighetsutredningen föreslagit, anges de sociala rättigheterna och skyddet för den enskildes privat- och familjeliv i 1 kap. RF genom s. k. målsättningsstadganden. Principen om upphovsmäns rätt till sina verk slås fast i en särskild bestämmelse i fri- och rättighetskapitlet

(19 S).

Utskottet ansluter sig till propositionens principiella uppläggning beträffande ifrågavarande rättigheter. Motionsyrkandet i motionen 2553 (m) rö -

KU 1975/76:56

rande utformningen av stadgandet och upphovsmannarätten m. m. har utskottet behandlat under avsnittet Egendomsrätten.

Motionen 2553 innehåller yrkande om att föräldrarätten, dvs. föräldrars rätt att utöva vårdnaden om sina minderåriga barn, att välja mellan likvärdiga skol- och utbildningsformer för dessa samt att handha barnens fostran i tros- och livsåskådningsfrågor, även skall upptas i RF.

Rättighetsutredningen ansåg att regler som tog sikte på föräldrarätten inte lämpade sig för grundlag. Departementschefen instämmer.i denna bedömning.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört om svårigheterna att utforma en grundlagsregel om föräldrars rätt till vårdnaden om sina minderåriga barn på ett sådant sätt att den ger ett verkligt skydd för vårdnadsrätten men ändå inte kommer i konflikt vare sig med föräldrabalkens regler om vårdnad eller med barnavårdslagens föreskrifter om samhällsvård.

Beträffande frågan om föräldrars rätt att själva ordna sina barns undervisning framhålls i propositionen att en sådan i grundlag angiven rättighet måste förenas med krav på att undervisningen skall motsvara den allmänna skolans. Däremot kan grundlagen inte innehålla någon regel om rätt till bidrag från det allmännas sida till sådan undervisning. I likhet med utredningen och departementschefen anser utskottet att en grundlagsregel under sådana omständigheter skulle bli av mycket ringa betydelse. Slutligen skulle, som framhålls i propositionen, en allmänt avfattad regel om rätt för föräldrar att få barnen befriade från den allmänna skolans undervisning i livsåskådningsfrågor inte vara förenlig med skollagens nuvarande reglering av frågan. Ett grundlagsstadgande av denna innebörd skulle således avvika från de principer rörande skolans religionsundervisning som riksdagen hittills anslutit sig till.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet det yrkande rörande införande av föräldrarätten i grundlag som framförs i motionen 2553.

13. Grundlagsskydd för utlänningars fri- och rättigheter

Den nuvarande fri- och rättighetsregleringen i RF omfattar i princip endast svenska medborgare. Vissa rättigheter gäller dock utan avseende på nationalitet. Detta är fallet med förbuden mot dödsstraff och retroaktiv strafflagstiftning, rätten till ersättning vid expropriation, förbudet mot tillfälliga domstolar, rätten till domstolsprövning av frihetsberövande på grund av brott och rätten till fackliga stridsåtgärder.

Rättighetsutredningen fann det möjligt att utan avkall på det legitima behovet att i vissa fall möjliggöra beslut om särskilda begränsningar i utlänningars fri- och rättigheter införa bestämmelser i RF om skydd också för utlänningars rättigheter. Sålunda ansåg utredningen att man i vissa hänseenden helt kunde jämställa utlänningar med svenska medborgare och att man i övrigt så gott som undantagslöst skulle kräva lagform för be -

KU 1975/76:56

gränsningar i utlänningars fri- och rättigheter.

Propositionens förslag, som i detta hänseende helt följer vad rättighetsutredningen föreslagit, innebär att utlänningar helt jämställs med svenska medborgare i fråga om skyddet mot tvång att delta i demonstration etc., de negativa förenings- och religionsfriheterna, skyddet mot dödsstraff, tortyr och kroppsstraff samt mot medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden, skyddet mot retroaktiva straffdomar, rätten till ersättning vid expropriation och annat sådant förfogande, skyddet mot tillfälliga domstolar m. m., rätten till domstolsprövning vid frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott, skyddet mot ras- och könsdiskriminering och rätten till fackliga stridsåtgärder. 1 fråga om huvuddelen av övriga fri- och rättigheter föreslås att utlänningar skall vara likställda med svenska medborgare om annat inte föreskrivs i lag. Från det skyddade området undantas emellertid frågor om åsiktsregistrering och om andra begränsningar av rörelsefriheten än frihetsberövanden. Dessa undantag är föranledda av de i gällande rätt föreliggande möjligheterna att registrera medlemmar av utländska terroristorganisationer och av bestämmelserna om militära skyddsområden. Utlänningar omfattas inte heller av skyddet mot landsförvisning eller annat hinder mot att inresa i riket.

I motionen 2555 (vpk) föreslås att utlännings grundlagsfästa rättigheter utökas till att också avse skyddet mot anteckning i allmänt register på grund av politisk åskådning.

Enligt utskottet har med det föreliggande förslaget de problem som föreligger i fråga om att tillerkänna även utländska medborgare grundlagsfästa rättigheter fått en godtagbar lösning. Utskottet anser detta mycket tillfredsställande. Som framhålls i propositionen står en sådan förbättring av utlänningars rättsställning i god överensstämmelse med de grundläggande värderingar på ifrågavarande område som har kommit till uttryck bl. a. i riksdagens beslut om målen för invandrar- och minoritetspolitiken och om kommunal rösträtt för invandrare.

Som framgår av det föregående kan emellertid utlänningar inte jämställas med svenska medborgare i fråga om skydd mot åsiktsregistrering, eftersom utlänningar enligt bestämmelser i gällande rätt får registreras enbart på grund av att de tillhör eller sympatiserar med organisation eller grupp som kan befaras här i landet eller i andra stater bedriva eller ha bedrivit politisk omstörtningsverksamhet, vari ingår utnyttjande av våld, hot eller tvång som medel. Mot denna bakgrund anser utskottet att en sådan grundlagsbestämmelse som föreslås i motionen skulle sakna reell innebörd. Utskottet avstyrker därför motionen.

14. Möjligheterna att överlåta inskränkningsbefogenhet till internationellt organ

Enligt 10 kap. 5 § RF kan beslutanderätt som enligt RF tillkommer riks -

KU 1975/76:56

dagen, regeringen eller annat i RF angivet organ i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilket riket är eller skall bli anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Överlåtelserätten innefattar dock inte frågor om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag. För beslut om överlåtelse fordras antingen samma former som för stiftande av grundlag eller, om en sådan ordning inte kan avvaktas, att minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av ledamöterna röstar för beslutet.

Av det anförda framgår, att teoretiskt hinder inte föreligger mot att ge en mellanfolklig organisation befogenhet att besluta föreskrifter rörande svenska medborgares fri- och rättigheter inom samma begränsningsramar som den svenska lagstiftaren har att iaktta.

I propositionen anses liksom i rättighetsutredningen att de hinder som nu föreligger mot att överlåta rättighetsbegränsande normgivningskompetens inte är tillräckliga. Det föreslås därför att 10 kap. 5 § RF kompletteras med en föreskrift som helt förbjuder sådan överlåtelse.

Enligt motionen 2555 (vpk) är den föreslagna ändringen av 10 kap. 5 § RF en förbättring i förhållande till gällande rätt men stadgandet medger även med den föreslagna inskränkningen allvarliga kränkningar av grundläggande demokratiska rättigheter. Paragrafen bör därför i sin helhet utgå ur grundlagen. Att paragrafen skall utgå yrkas även i motionen 1975:993 av herr Hermansson m. fl. (vpk).

Utskottet delar den uppfattning som givits uttryck för i rättighetsutredningen och i propositionen att en mellanfolklig organisation inte skall kunna ges befogenhet att begränsa några av de i RF fastslagna fri- och rättigheterna. Utskottet ansluter sig sålunda till propositionens förslag i denna del. Däremot finner utskottet inte anledning att frångå den ståndpunkt som utskottet tidigare gett uttryck för(se t. ex. KU 1973:26 och 1974:45) beträffande frågan om grundlagen över huvud taget skall innehålla ett stadgande om möjlighet att överlåta beslutanderätt till internationellt organ och som innebär att ett sådant stadgande behövs. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkanden.

15. Skyddet för fri- och rättigheter vid krig och krigsfara

Bestämmelser om normgivningsmakten vid krig, krigsfara och vissa liknande situationer behandlas i 13 kap. 5 och 6 §§ RF. Propositionen föreslår i likhet med rättighetsutredningen inte någon ändring i de särskilda möjligheter som enligt stadgandena finns att vid sådana onormala förhållanden överlämna normgivningsmakten till regeringen. Däremot förordar propositionen i enlighet med utredningens förslag att de materiella gränser för normgivningsmaktens utövning som uppställs i fri- och rättighetskapitlet också skall gälla de särskilda förhållanden som avses i 13 kap. Härav följer bl. a. att regeringen när den beslutar föreskrifter enligt 13 kap. 5 § eller med stöd av bemyndigande enligt 13 kap. 6 § måste beakta föreskrifterna i 2 kap.

KU 1975/76:56

41 Som såväl utredningen som departementschefen framhållit har ett förstärkt grundlagsskydd för fri- och rättigheterna sin största betydelse i tider när den demokratiska samhällsordningen utsätts för påfrestningar. Utskottet delar denna uppfattning och vill betona vikten av att det inte finns möjligheter till undantagsregler för det materiella skyddet för dessa rättigheter i just sådana situationer. Utskottet tillstyrker sålunda propositionens förslag såvitt nu är i fråga.

16. Fråga om delegering av byggnadslagstiftning

I propositionen föreslås en ändring av 8 kap. 7 § första stycket 3 RF av innebörd att till det delegeringsbara lagområdet skall föras också ämnena "utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö". I specialmotiveringen (s. 162-163) framhålls bl. a. att i fråga om byggandet kan uppkomma behov av en så skyndsam och detaljbetonad normgivning att ett undantagslöst krav på lagform framstår som mindre ändamålsenligt.

I denna del förordas i följdmotionen 1975/76:2553 (m) avslag på propositionen bl. a. under hänvisning till att det område som på detta sätt kan undandras riksdagens lagstiftning är centralt för de enskilda människorna- utformningen av deras boendemiljö. Enligt motionen måste kraven på detaljreglering i stället anpassas så att de inte kommer i konflikt med riksdagens rättigheter.

Utskottet kan ansluta sig till vad som anförs i propositionen och tillstyrker därför den föreslagna ändringen i 8 kap. 7 S RF. Utskottet vill erinra om att riksdagen vid begagnande av denna delegeringsmöjlighet kan och bör närmare precisera de befogenheter som regeringen skall erhålla på ifrågavarande område. Det är självfallet inte avsett att delegering skall omfatta annat än befogenheter att meddela detaljbetonade föreskrifter. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 2553 såvitt nu är i fråga.

17. Programstadganden

I propositionen föreslås att vissa programstadganden om de viktigaste målen för den samhälleliga verksamheten skall tas in i grundlagen och där placeras i 1 kap. 2 § RF. 1 sak överensstämmer propositionens förslag i allt väsentligt med vad rättighetsutredningen förordat.

I följdmotionerna 1975/76:2551 (fp), 2553 (m) och 2554 (c) föreslås vissa ändringar i propositionens förslag i denna del.

Motionen 2553 innehåller det längst gående ändringsförslaget med annan uppbyggnad och delvis annat innehåll än propositionens förslag. I motionerna 2551 och 2554 föreslås vissa tillägg till propositionens förslag.

Ändringsförslagen tar sikte på att i målsättningsstadgandena ange vissa ytterligare mål förden samhälleliga verksamheten, nämligen l)den enskildes

KU 1975/76:56

valfrihet (c, fp, m), 2) den enskildes integritet (c, fp, m), 3) föräldrars och barns rätt (c, fp), 4) näringsfriheten (c, fp, m), 5) egendomsrätten (c, fp, m), 6) likheten inför lagen (m) och 7) rätten att ingå äktenskap (m).

Utskottet har redan i det föregående (s. 21) behandlat frågan om införande i programstadgande av begreppet ”likhet inför lagen”.

I propositionen har departementschefen uttalat sin anslutning till rättighetsutredningens ståndpunkt att i programstadgande inte uttryckligen införa de under 1-5 och 7 ovan angivna begreppen. Med hänvisning till vad som i dessa delar anförs i propositionen (främst s. 136-138) tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna, allt såvitt nu är i fråga.

18. Propositionens förslag i övrigt

1 de delar som utskottet inte särskilt behandlat i det föregående tillstyrker utskottet propositionens förslag.

19. Motionsyrkanden grundade på rättighetsutredningens förslag

Under allmänna motionstiden i år väcktes två motioner, 1975/76:896 av herr Hernelius (m) och 1975/76:910 av herr Romanus (fp), i vilka för riksdagens prövning framlades rättighetsutredningens förslag till ändringar i regeringsformen med de förslag till ändrad lydelse i vissa delar som inom utredningen framlagts av Allan Hernelius resp. Per Ahlmark. Motionernas syfte var att säkerställa att riksdagen fick tillfälle att fatta beslut i frågan.

I motionen 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m), likaledes från allmänna motionstiden i år, föreslås i yrkandet 1 att riksdagen vid behandlingen av frågan om medborgerliga fri- och rättigheter beaktar vad som anförts i motionen 1975/76:1979 av samma motionärer. Där utvecklas i huvudsak de synpunkter på det fortsatta arbetet med frågan om medborgerliga frioch rättigheter som ledamoten i rättighetsutredningen Allan Hernelius framfört i reservationer till rättighetsutredningens betänkande. Motsvarande synpunkter framförs i följdmotionen 1975/76:2553 (m).

Sedan propositionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen nu framlagts och följdmotioner väckts med anledning av denna skall frågan om fri- och rättigheter i grundlag i första hand avgöras på detta underlag. Rättighetsutredningens lagförslag, som återges i motionerna 1975/76:896 och 910, har i propositionen överarbetats med beaktande bl. a. av remissutfallet. De särskilda yrkanden som framfördes inom rättighetsutredningen genom reservationer har i allt väsentligt fullföljts i riksdagen genom följdmotioner till propositionen. I detta läge finns det inte längre anledning att i detalj granska förslagen i de nämnda motionerna. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att motionerna, såvitt nu är i fråga, avslås.

KU 1975/76:56

20. Grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering

I motionen 1975/76:2150 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås under hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76:2149 av samma motionärer att riksdagen skall hos regeringen hemställa om att förbud intas i den kommande massmediegrundlagen mot spridning av kvinnodiskriminerande uppfattningar och att särskild lag antas som förbjuder spridning av kvinnodiskriminerande text och bild i pornografiska alster.

Motionen 1975/76:2149 avser åtgärder mot diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden. Där sägs bl. a. att huvuddelen av massmedierna sprider diskriminerande uppfattningar om kvinnan. De värsta exemplen återfinns enligt motionen inom den öppet pornografiska pressen, litteraturen och filmen. Mera smygande befästs kvinnodiskrimineringen i andra media. Liksom det i TF nu finns stadganden om förbud mot hets mot folkgrupp bör enligt motionärerna en kommande massmediegrundlag innehålla förbud mot spridning av kvinnodiskriminerande uppfattningar. Vidare bör - anför motionärerna - en särskild lag införas med förbud mot spridning av kvinnodiskriminerande text och bild i pornografiska alster.

Som utskottet anfört i det föregående kommer arbetet på en ny yttrandefrihetsgrundlag att fortsätta. Därvid kommer också frågan om yttrandefrihetens gränser att behandlas. En kommande utredning på området bör inte bindas genom att riksdagen nu tar ställning i sak i den av motionärerna aktualiserade frågan. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2150.

21. Vissa särskilda grundlagsfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet tre motioner i skilda grundlagsfrågor. Motionerna väcktes under den allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte.

I motionen 1975/76:197 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen såsom vilande antar i motionen föreslagna grundlagsändringar, innebärande övergång till republik med riksdagens talman som rikets statschef samt att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan följdlagstiftning m. m. som kan föranledas av grundlagsändringarna.

Enligt motionen strider ett system med ärftlig monarki mot grundläggande principer i ett demokratiskt samhälle. Med monarkin följer dessutom mytbildning och chauvinism. Riksdagens talman bör ges funktionen som rikets statschef.

Regeringsformens inledande kapitel om statsskickets grunder innehåller stadgandet (1 kap. 4 §) att konungen är rikets statschef. I propositionen 1973:90 i författningsfrågan uttalades att konungadömets bevarande var en given utgångspunkt vid utformningen av en ny författning, om författningen skulle få önskvärt stöd i riksdagen och folkopinionen. Utskottet (KU 1973:26, s. 29) instämde i de uttalanden som gjordes i propositionen beträffande statsformen och avstyrkte motionsyrkanden om övergång till republik. Riksdagen godkände utskottets ställningstagande.

KU 1975/76:56

44 Vid behandlingen hösten 1975 av motionsyrkande om övergång till republik förklarade sig utskottet (KU 1975/76:1) inte finna anledning att frångå den ståndpunkt som intagits i samband med behandlingen av propositionen i författningsfrågan år 1973. Reservation (1 vpk) hade avgivits till förmån för motionen. Riksdagen följde utskottet.

I motionen 1975/76:904 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen såsom vilande antar i motionen föreslagna grundlagsändringar innefattande särskilda regler för omröstning inom regeringen. Enligt motionens förslag skall vid skilda meningar i ett vid regeringssammanträde förekommande ärende något avgörande inte få fattas utan att minst hälften av statsråden är närvarande. Begärs i sådant fall omröstning skall enligt motionen den mening gälla, som flertalet av de närvarande statsråden biträder. Vid lika röstetal föreslås statsministern få utslagsröst.

Enligt den nya regeringsformen gäller att minst fem statsråd skall delta i regeringssammanträde samt att vid sådant sammanträde skall föras protokoll, vari skiljaktig mening skall antecknas. Däremot innehåller regeringsformen inga omröstningsregler och följaktligen uppställs ej heller krav på att ett beslut för att bli gällande skall omfattas av ett visst antal statsråd.

Vid riksdagsbehandlingen av författningsreformen behandlade utskottet (KU 1973:26 s. 34) två motioner (fp och m) med syfte att införa särskilda bestämmelser om omröstningsregler inom regeringen. I sitt av riksdagen godkända yttrande över motionerna anslöt sig utskottet till departementschefens uppfattning att regeringsarbetet inte onödigtvis borde bindas av formella regler, som kunde hindra anpassningen av arbetet till växlande förhållanden. Grundlagsstadganden angående regeringsarbetet måste därför enligt utskottet utformas så, att de passade olika typer av regeringar; den föreslagna ordningen anknöt till vad som i praktiken redan tillämpades i statsrådsöverläggningarna, där regeringsbesluten i realiteten fattades. I en reservation (m och fp) hade yrkats att regler för omröstning inom regeringen skulle införas i grundlagen.

Motionskrav om regler för omröstning inom regeringen behandlades av riksdagen senast hösten 1975. Utskottet (KU 1975/76:1) avstyrkte med hänvisning till att utskottet inte funnit anledning att frångå sin i samband med behandlingen av författningsreformen intagna ståndpunkt. I en reservation (2 m, 1 fp) hemställdes om bifall till motionen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I motionen 1975/76:905 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om formerna för utseende av statsminister görs till föremål för utredning.

Enligt motionen är nu gällande regler om utseende av statsminister behäftade med flera svagheter. En sådan svaghet anges vara den möjlighet som reglerna erbjuder att framtvinga nyval. En annan svaghet är att en regeringsbildningsprocedur efter nyval i realiteten inte kan komma i gång förrän den nya riksdagen samlats och valt talman. En tredje svaghet, som

KU 1975/76:56

motionärerna pekar på, är att eftersom för val av statsminister inte krävs positiv majoritet i riksdagen kan till statsminister utses någon som egentligen saknar stöd av riksdagsmajoriteten. 1 motionen föreslås att riksdagen skall tillerkännas en egen initiativrätt i vad gäller val av statsminister genom att visst lägsta antal riksdagsledamöter får rätt att lämna förslag till statsminister. Vidare anser motionärerna att man vid en första omröstning skall kräva absolut majoritet för val av statsminister. Relativ majoritet bör däremot kunna komma i fråga vid senare omröstningar och efter en viss tidsintervall från den första omröstningen.

De regler som enligt den nya regeringsformen gäller för val av statsminister innebär i korthet att talmannen efter samråd med företrädare för de politiska partierna i riksdagen och vice talmännen lämnar riksdagen förslag till statsminister. Röstar inte mer än hälften av riksdagens ledamöter mot förslaget är det antaget. I annat fall skall talmannen avge nytt förslag för omröstning enligt samma regler. Om riksdagen fyra gånger avvisat talmannens förslag skall förfarandet avbrytas och återupptas först efter nyval. Vid regeringsbildning efter nyval skall statsminister utses av den nyvalda riksdagen.

Vid riksdagsbehandlingen av grundlagsärendet riktades i en motion (fp) kritik mot den föreslagna ordningen och framlades ett alternativt förslag till regler för statsministerval, innebärande bl. a. att viss initiativrätt skulle tillerkännas riksdagen.

1 sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande avstyrkte utskottet (KU 1973:26 s. 32) motionen. I en reservation (fp) hade yrkats bifall till motionen.

En motion med samma innehåll som den nu förevarande behandlades av riksdagen hösten 1975. Utskottet (KU 1975/76:1) hänvisade till sina överväganden i samband med behandlingen av propositionen i författningsfrågan 1973 och förklarade sig inte finna anledning att ändra sitt ställningstagande. Reservation (1 fp) hade avgivits till förmån för motionens begäran om utredning av frågan om formerna för utseende av statsminister. Riksdagen följde utskottets hemställan och avslog motionen.

Som framgått ovan har utskottet behandlat de grundlagsfrågor som aktualiseras i motionerna vid flera tillfällen under senare år, senast hösten 1975. Utskottet hänvisade därvid till sina uttalanden i samband med behandlingen av propositionen i författningsfrågan 1973 och avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet. Utskottet har inte funnit anledning att frångå sina ståndpunkter beträffande frågorna om övergång till republik, regler för omröstning inom regeringen och formerna för utseende av statsminister. Utskottet avstyrker därför nu förevarande motioner.

KU 1975/76:56

46 Utskottets hemställan

A. Yrkanden i anslutning till propositionen 1975/76:209

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande förslag till ändringar i RF m. m. avslår motionerna 1975/76:896, 910 och 1980, yrkandet 1,

2. beträffande 1 kap. 2 § RF med avslag på motionerna 1975/76:2551, 2553 och 2554, alla såvitt nu är i fråga, som vilande antar propositionens förslag i denna del,

3. beträffande l kap. 9 § RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2551 såvitt nu är i fråga som vilande antar den lydelse som framgår av bilaga 1,

4. beträffande 2 kap. 1 § RFm&A avslag på motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

5. beträffande 2 kap. 2 § RF

a) avslår motionen 1975/76:2553 såvitt gäller förbud mot kollektivanslutning,

b) med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar den lydelse som framgår av bilaga 1,

c) förklarar motionen 1975/76:2553 såvitt den avser utformningen av bestämmelser om den s. k. negativa mötesfriheten besvarad med vad utskottet i denna del anfört och hemställt,

6. beträffande 2 kap. 3 § RF med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

7. beträffande 2 kap. 7 § RF med avslag på motionen 1975/76:2551 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

8. beträffande 2 kap. 10 § RF med avslag på motionerna 1975/76:290 och 339 samt 2551 och 2553, de båda sistnämnda såvitt nu är i fråga, som vilande antar propositionens förslag i denna del,

9. beträffande 2 kap. 12 § RF (första och andra styckena) med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

10. beträffande 2 kap. 13 § RF med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1975/76:2553 och 2555, båda såvitt nu är i fråga, som vilande antar den lydelse som framgår av bilaga 1,

11. beträffande förslag till 2 kap. 16 a § RF avslår motionen 1975/76:2553 i denna del.

KU 1975/76:56

12. beträffande 2 kap. 17 § RF med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

13. beträffande 2 kap. 18 § RF med avslag på motionerna 1975/76:2551, 2553 och 2555, alla såvitt nu är i fråga, som vilande antar propositionens förslag i denna del,

14. beträffande 2 kap. 19 § RF med avslag på motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

15. beträffande 2 kap. 20 sv RF med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar den lydelse som framgår av bilaga 1,

16. beträffande särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning avslår motionerna 1975/76:2551 yrkandet 3, 1975/76:2553 såvitt avser förslag till 2 kap. 12 § RF tredje och fjärde styckena, 1975/76:2554 såvitt avser förslag till 8 kap. 17-20 §§ RF ävensom förslag till lag om ändring av riksdagsordningen.

17. beträffande 8 kap. 7 § RF med avslag på motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

18. beträffande förslag till ändring av 8 kap. 15 § RF avslår motionen 1975/76:2551, yrkandet 4,

19. beträffande förslag till 8 kap. 20 § RF avslår motionerna 1975/76:2553 och 2555, båda såvitt nu är i fråga,

20. beträffande 10 kap. 5 § RF med avslag på motionerna 1975:993 och 1975/76:2555, den sistnämnda såvitt nu är i fråga, som vilande antar propositionens förslag i denna del,

21. beträffande övergångsbestämmelserna

a) avslår motionen 1975/76:2551 såvitt nu är i fråga,

b) med avslag på motionen 1975/76:2552 som vilande antar propositionens förslag i denna del,

22. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen i övrigt antar detta som vilande,

23. beträffande fråga om inrättande av en författningsdomstol avslår motionen 1975/76:897,

24. beträffande utredning rörande ytterligare grundlagsskydd för vissa fri- och rättigheter m. m., lagrådsgranskningen och lagprövningsrätten hos regeringen anhåller om utredning enligt vad utskottet uttalat i det föregående,

25. beträffande utredning angående lagstiftningsförfarandet i riksdagen förklarar motionen 1975/76:2554 såvitt nu är i fråga besvarad med vad utskottet anfört och hemställt i det föregående,

26. beträffande utredning angående rättighetsskvdd för enskild mot enskild avslår motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga,

KU 1975/76:56

27. beträffande utredning om nu gällande lagstiftnings förenlighet med RF avslår motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga.

B. Yrkanden utan samband med det i propositionen 1975/76:209 framlagda lagförslaget

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande folkomröstning i grundlagsärende avslår motionerna 1975:3, 93 yrkandena 6-9, 307 och 1975/76:1980 yrkandena 3-6,

2. beträffande obligatorisk lagrådsgranskning avslår motionerna 1975:94, 994 och 999 yrkandet 1,

3. beträffande inrättande av ett skattelagråd avslår motionen 1975/76:999 yrkandet 2,

4. beträffande grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering avslår motionen 1975/76:2150,

5. beträffande kollektivanslutning till politiskt parti m. m. avslår motionernal975:8, 93 yrkandet 5, 1975/76:289, 892, 923 och 1980 yrkandet 2,

6. beträffande övergång till republik avslår motionen 1975/76:197,

7. beträffande regler för omröstning inom regeringen avslår motionen 1975/76:904,

8. beträffande formerna för utseende av statsminister avslår motionen 1975/76:905.

Stockholm den 28 maj 1976

På konstitutionsutskottets vägnar HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s). Mossberg (s), Fiskesjö (c), Molin (fp), Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård (c), Bergqvist (s). Björck i Nässjö (m), Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Olsson i Edane (s), Hernelius (m) och Berndtson (vpk).

Vid behandling av punkterna B 6-8 har herr Werner i Malmö ersatt herr Hernelius och herr Johansson i Malmö ersatt herr Olsson i Edane.

KU 1975/76:56

49 Reservationer

1. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c) och Nordin (c) vilka beträffande programstadganden (1 kap. 2 } RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”1 propositionen” och slutar ”är i fråga.” bort ha följande lydelse:

Ett allmänt programstadgande i grundlagen har sin betydelse främst genom att det pekar ut vissa grundläggande värden i samhället, vilka en stor majoritet ansluter sig till. Mot den bakgrunden anser utskottet att det i propositionen föreslagna programstadgandet bör kompletteras med ett par punkter, vilka också i en reservation i rättighetsutredningen av Per Ahlmark och Karl Boo föreslogs ingå i programstadgandet. Punkterna är:

1. Den enskildes valfrihet

2. Den enskildes integritet

3. Näringsfrihet och egendomsrätt, som är ett uttryck för ett fritt näringsliv 4.

Föräldrarnas rätt att vårda sina barn och barnens rätt till en god social miljö är hörnstenar i familjerätten. Barnen är de mest försvarslösa individerna i samhället och deras rätt bör därför uttryckas i grundlagens målsättningsstadgande.

Utskottet anser således, att 1 kap. 2 § bör fä en i förhållande till propositionen ändrad lydelse och framlägger i det följande förslag härtill.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motionerna 2551 och 2554, båda såvitt nu är i fråga, i huvudsak tillgodoses medan det förslag till ändrad lydelse av programstadgandet som framlagts i motionen 2553 avstyrks.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 2 bort ha följande lydelse:

A 2. beträffande 1 kap. 2 § RF med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:2551 och 2554 och med avslag på motionen 1975/76:2553, allt såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

1 kap. 2 §

Den offentliga makten (=prop.) och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning, att värna näringsfrihet och egendomsrätt, samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Vid förverkligandet av detta skall det allmänna värna den enskildes valfrihet.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika

4 Riksdagen 1975/76. 4 sami. Nr 56

KU 1975/76:56

rättigheter samt värna den enskildes integritet, privatliv och familjeliv. Föräldrarnas rätt att vårda sina barn och barnens rätt till en god social miljö skall respekteras.

Etniska, språkliga (=prop.) bör främjas.

2. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande programstadganden (s. 41—42) anfört och hemställt:

Fri- och rättighetsskyddet har åtminstone tre sidor med i viss mån skilda motiveringar. Dels skall genom fri- och rättighetsregler i grundlagen ges ett skydd för den personliga integriteten och för den enskildes frihet. Dels skall genom reglerna de opinionsfriheter skyddas förutan vilka det demokratiska samhällssystemet icke kan upprätthållas. Minoriteten skall också skyddas gentemot en majoritet.

Mellan dessa olika sidor i fri- och rättighetsskyddet föreligger ett spänningsförhållande. I den moderna välfärdsstaten är den offentliga maktapparaten stark och värnet för den enskildes frihet kan då ställas emot den offentliga makt, som ytterst bäres upp av majoritetens vilja. Skyddet för det demokratiska statsskicket som sådant är också ett skydd för att majoritetens vilja skall få sitt genomslag i den offentliga maktutövningen. Men om majoritetens rätt missbrukas till förtryck av minoriteten, måste skyddsregler finnas för denna. Den enskilde individen, hans integritet och frihet har i sådana fall behov av skyddsmekanismer. Detta deras behov av skyddsmekanismer underskattas och förbises i propositionen.

En annan väsentlig skillnad mellan regeringens uppfattning och den som förekommer i motionen från moderata samlingspartiet är att regeringen anser att det för normala förhållanden knappast är erforderligt med en förstärkning av rättsskyddet i vårt land. "Att riksdagen i tider av inre och yttre lugn skulle missbruka sina beslutsbefogenheter framstår som höggradigt osannolikt. ” Gentemot detta kan sägas att skyddet för de medborgerliga frioch rättigheterna ständigt är angeläget i det fortlöpande lagstiftningsarbetet och i den dagliga myndighetsutövningen. Såväl det demokratiska statsskicket som sådant som den enskildes frihet kan alltid hotas. Makthavare behöver alltid kontrolleras och bevakas. I välfärdsstaten med dess ständigt växande offentliga makt blir detta behov av kontroll av makthavarna särskilt trängande.

Medborgarnas rättigheter har hos oss framför allt vuxit fram genom vanlig lagstiftning och i nära samband med utvecklingen av vår folkstyrelse. Men ett grundlagsskydd har varit önskvärt sedan åtskilliga decennier. Händelseutvecklingen under mellankrigstiden i diktaturens skugga med framväxande kommunism samt fascism och nationalsocialism öppnade ögonen på många. Händelserna under efterkrigstiden har därefter erbjudit skrämmande exempel.

Redan 1938 begärde dåvarande högerpartiet i riksdagen en utredning om stärkt skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Under de nära

KU 1975/76:56

40 år som sedan dess förflutit har frågan behandlats i flera större utredningar. Motståndet mot ett sådant skydd minskade under tiden och 1974 års RF medförde stora framsteg. Regeringspropositionen 1975/76 innebär i några avseenden ett förstärkt rättsskydd. Men samtidigt har regeringen i några avseenden föreslagit ändringar i fri- och rättighetsutredningens förslag, vilka måste betecknas som försämringar från denna synpunkt.

Om propositionen nu vinner bifall i sina huvuddrag kvarstår alltså stora brister. Skyddet för den personliga integriteten är icke beaktat på ett tillfredsställande sätt.

Tendenser i det moderna samhället, kollektiviseringen, centraliseringen, den tekniska utvecklingen, datatekniken samt statens växande anspråk medför ständigt nya risker för ingrepp i den enskildes integritet.

1 konkreta stadganden i grundlagen bör på särskilda områden skyddet för den personliga integriteten klart fastställas. Så bör ske i fråga om föräldrarätten, häri inbegripet föräldrarnas rätt till vårdnad om sina minderåriga barn och rätten att handha minderåriga barns uppfostran i tros- och livsåskådningsfrågor. Ett införande av ett allmänt diskrimineringsförbud, utformat i enlighet med det som finns i Europakonventionen, ökar garantierna för en likformig behandling av medborgarna. Den mot elementär åsiktsfrihet stridande s. k. kollektivanslutningen till parti- och meningsriktning bör förbjudas i grundlag. Skyddet för äganderätten, materiell eller ideell, bör utformas på ett klart och otvetydigt sätt. Lagstiftning eller föreskrifter med tillbakaverkande kraft bör icke tillåtas annat än under mycket speciella omständigheter.

Medborgarnas behov av valfrihet bör komma till uttryck i målsättningsstadgandena. I många nya författningar är rätten till arbete och utbildning inskriven men ingalunda någon valfrihetens princip. En av skiljelinjerna mellan den auktoritära staten och det öppna samhället är dock att i det förra råder statsledningen i detalj över medborgarna; i det senare, valfrihetens samhälle, är medborgarnas önskemål primära. Vid den praktiska tillämpningen måste valfriheten i många fall av tvingande skäl inskränkas, t. ex. vid arbetslöshet. Men principen bör oaktat detta slås fast. Medborgarna skall inte kunna dirigeras eller kommenderas till viss utbildning, visst arbete, viss näring eller viss bostad.

Oroväckande är att enligt regeringen varje skyddsmekanism gentemot majoritetens möjligheter att omedelbart - över en natt - inskränka fri- och rättigheterna anses inge "principiella betänkligheter”. Det undantag som godtages utgöres främst av tidsfristen och formerna som föreskrives vid grundlagsändring. Alla argument för att en kvalificerad majoritet bör krävas vid inskränkningar i de s. k. opinionsrättigheterna eller i rätten till kommunikation eller familjerätten avvisas.

Emellertid skulle det vara djupt otillfredsställande om även efter nu föreslagen grundlagsändring riksdagen med någon eller några rösters majoritet skulle kunna besluta inskränkningar i de nämnda friheterna. Bestämmelse

KU 1975/76:56

om beslut med kvalificerad majoritet bör därför införas vid beslut om kränkningar i ovan nämnda rättigheter. I sådana fall bör dock grundlagsändringens form i första hand väljas.

Det har under remissbehandlingen ifrågasatts om behov av en särskild målsättningsparagraf i regeringsformen föreligger. Vid prövning av skälen för och emot framgår emellertid att en sådan paragraf har en uppgift att fylla. Men den bör utformas på ett annat sätt än enligt regeringens förslag. Förslaget från moderata samlingspartiets representant i fri- och rättighetsutredningen synes väl avvägt. I detta förslag betonas valfrihetens princip samt behovet av skydd för den personliga friheten och integriteten samt för privat- och familjelivet.

I majoritetens förslag från samma utredning har regeringen nu gjort bl. a. den ändringen att stadganden om allas rätt till likhet inför lagen uteslutits. Detta grundläggande självklara krav i en rättsstat bör dock finnas i ett målsättningsstadgande. Ett strykande av detta krav eller en omformulering i samband med placering på annan plats i förslaget skulle kunna ge upphov till onödiga missförstånd och felaktiga tolkningar, särskilt om en jämförelse göres med utredningsförslaget.

Med hänvisning till det anförda anser vi att utskottets hemställan under punkten A 2 bort ha följande lydelse:

A 2. beträffande 1 kap. 2 \v RF med anledning av propositionen samt med bifall till motionen 1975/76:2553 och med avslag på motionerna 1975/76:2551 och 2554, allt såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

1 kap. 2 §

Den offentliga makten skall i överensstämmelse med de principer som slas fast i f sv utövas sd att alla människors värdighet och lika värde erkännes, att alla ättika inför lagen, att män och kvinnor åtnjuter lika rättigheter samt att den enskildes personliga frihet och integritet samt kulturella, ekonomiska och sociala välfärd främjas.

Grundläggande mål för det allmännas strävan skall vara att tillförsäkra envar dels rätt att välja utbildning, arbete, yrke, näring och bostad, dels ock social trygghet, vård och omvårdnad liksom en god levnadsmiljö. Vidförverkligandet av dessa målskall del allmänna värna om den enskildes valfrihet, hans rätt att ingå äktenskap och hans privat- och familjeliv.

Etniska, religiösa och språkliga minoriteters rätt till eget kulturliv och samfundsliv skall främ jas.

3. av herr Berndtson (vpk), som beträffande programstadganden (I kap. 2 j RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar ”1 propositionen” och på s. 42 slutar ”är i fråga.” bort ha följande lydelse:

KU 1975/76:56

53 Att - som propositionen föreslår - inleda 2 kap. RF med ett målsättningsstadgande är även enligt utskottets mening lämpligt. Visserligen saknar sådana grundlagsformuleringar av allmänna målsättningar rättslig verkan. De kan emellertid ha en allmänt förpliktande kraft som kan stödja utkrävandet av politiskt ansvar.

Den av regeringen föreslagna formuleringen av målsättningsstadgandet är enligt utskottet i väsentliga avseenden ofullständig. I stadgandet bör uttryckligen fastslås erkännandet av den kraft som kan förverkliga målsättningarna att åt envar garantera arbete, bostad, utbildning, kultur och social trygghet: folkets kamp mot utsugning och klassförtryck och för nya samhällsförhållanden. Att statsmakten skall respektera folkets rättigheter bör också skrivas in i stadgandet. Även i övrigt bör målsättningsstadgandet ges en annorlunda utformning än regeringen föreslår.

De ändringsyrkanden beträffande målsättningsstadgandet som framlagts i motionerna 2551, 2553 och 2554 avstyrks.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 2 bort ha följande lydelse:

A 2. beträffande 1 kap. 2 § RF med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1975/76:2551, 1975/76:2553 och 1975/76:2554, alla såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

1 kap. 2 §

Folket har rätt att försvara sig mot och bekämpa utsugning och klassförtryck och att forma sådana samhällsförhållanden, som kan garantera arbete, bostad, utbildning, kultur och social trygghet åt envar.

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Det åligger statsmakten att respektera folkets rättigheter. Den skall verka för att demokratiska principer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter. Angrepp mot folkets demokratiska rättigheter strider mot denna grundlag.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

4. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius(m) vilka- under förutsättning av bifall till reservationen 2 - beträffande införande av begreppet likhet inför lagen (1 kap. 9§ RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar ”1 följdmotionerna” och slutar ”avstyrks däremot.” bort ha följande lydelse:

Som utskottet närmare utvecklat i ett annat sammanhang (se res. 2) bör begreppet ”likhet inför lagen” medtagas i målsättningsstadgandet i 1 kap.

KU 1975/76:56

2 § RF. Av detta ställningstagande (oljer att motionen 2551 såvitt nu är i fråga avstyrks. Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna utformningen av 1 kap. 9 § RF.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 3 bort ha följande lydelse:

A3. beträffande1 kap. 9§ RF med avslag på motionen 1975/76:2551 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del.

5. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hemelius (m) vilka beträffande föräldrarätten (2 kap. 1 ,\v RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar ”Under denna” och på s. 38 slutar ”denna bedömning.” bort ha följande lydelse:

Ansvaret för vård av minderåriga barn vilar i första hand på föräldrarna. Denna rätt för föräldrar är erkänd och fastslagen i alla med vårt samhälle jämförliga kultursamhällen. De enda tillåtna inskränkningarna är sådana som är påkallade med hänsyn till barnens bästa, t. ex. vid fall av vanvård från vårdnadshavamas sida eller vid psykisk eller fysisk sjukdom hos dessa. I sådana fall kan man tala om en barnens rätt gentemot föräldrar.

Föräldrar bör vidare ha rätt att välja mellan likvärdiga skolor och utbildningsformer för sina barn. De bör inte ha rätt att ge sina barn sämre utbildning än andra, men vid valet mellan sinsemellan likvärdiga utbildningsformer, bör föräldrarnas önskan respekteras. Till föräldrarnas rätt hör också att handha sina minderåriga barns uppfostran i tros- och livsåskådningsfrågor. Föräldrar skall inte kunna tvingas att ge barnen en andlig uppfostran som uppenbarligen strider mot deras egen djupt kända övertygelse.

Rättigheter av nu angivet slag förekommer såväl i Europakonventionen som i moderna författningar i andra länder.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med vad som anförs i motionen 2553, att en föräldrarätt med nu angivet innehåll bör skrivas in i grundlagen.

För inskränkande lagstiftning bör krävas samma majoritet som för opinionsfriheterna och bestämmelsen således införas som en p. 7 till de i 2 kap.

1 § uppräknade rättigheterna.

dets ansett att utskottets hemställan under punkten A 4 bort ha följande lydelse:

A 4. beträffande 2 kap. 1 § RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2553, såvitt nu är i fråga som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 1 §

Varje medborgare (=prop.) sin religion.

7. Föräldrarätt: rätt att utöva vårdnaden om sina minderåriga barn, att

KU 1975/76:56

välja mellan likvärdiga skol- och utbildningsformer för dessa samt att handha barnens fostran i tros- och livsåskådningsfrågor.

Beträffande tryckfriheten (=prop.) allmänna handlingar.

6. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hemelius (m) som beträffande kollektivanslutning till politiskt parti (2 kap. 2 sv RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar ”Frågan om” och på s. 30 slutar ”denna fråga.” borg ha följande lydelse:

En grundläggande princip för vårt demokratiska samhällssystem är att var och en har rätt att fritt och självständigt välja åskådning och därmed politisk partitillhörighet. Fortfarande tillämpar emellertid det parti som under en lång följd av år haft regeringsansvaret i detta land ett system som klart strider mot denna princip genom att partiet erhåller övervägande delen av sina medlemmar genom kollektiv anslutning. Befrielse från medlemskapet kan i de fall där det över huvud taget är möjligt endast vinnas genom röjande av åsikt. Såväl gällande grundlag som det nu aktuella förslaget till förstärkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna vilar på den uttryckliga förutsättningen att åsiktsfriheten skall respekteras och värnas.

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid tidigare tillfällen, bl. a. i samband med 1974 års författningsreform, bestämt tagit avstånd från detta antidemokratiska system. Mycket betänkligt är enligt utskottets uppfattning att kollektivanslutning även förekommer av utländska medborgare, som under kanske tillfälligt arbete i Sverige, ofta utan kännedom om svenskt partiliv eller svenska förhållanden, på detta sätt registreras som medlemmar i ett parti.

Då riksdagens beslut inte respekteras av det socialdemokratiska partiet har frågan kommit i det läget, att ett förbud i grundlagen bör införas. Mot förslaget till förbud har riktats den invändningen att ett sådant skulle utgöra ett ingrepp i föreningsfriheten. Utskottet anser denna invändning ohållbar, eftersom det här rör sig om att hindra en kränkning av individens fundamentala rättigheter och integritet.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 5 a bort ha följande lydelse:

A 5 a. beträffande 2 kap. 2 \v RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga som vilande antar ett andra stycke i stadgandet av följande lydelse:

Ej heller får medborgare genom beslut av sådan sammanslutning i vilken medlemskap är av väsentlig betydelse för hans utkomst eller för tillvaratagande av viktiga ekonomiska intressen kollektivt anslutas till politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första stycket.

KU 1975/76:56

7. av herr Berndtson (vpk) som beträffande det s. k. kårobligatoriet (2 kap. 2 i RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar ”Utskottet har” och på s. 29 slutar ”remissbehandlas f. n.” bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionen 2555 och föreslår att stadgandet utformas i enlighet med motionens förslag.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 5 b bort ha följande lydelse:

A 5 b. beträffande 2 kap. 2 § RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 2 §

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Flan är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga

1 sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning, i vars verksamhet ingår utformning av ståndpunkter i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.

8. av herr Berndtson (vpk) som beträffande åsiktsregistrering (2 kap. 3 •) RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Utskottet ansluter” och slutar ”är i fråga.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att såväl rättighetsutredningen som regeringsförslaget har till syfte att åsiktsregistrering inte skall få förekomma. Emellertid har i propositionens förslag till utformning av 2 kap. 3 § öppnats möjlighet att under vissa omständigheter företa sådan åtgärd. Dessa har i paragrafen uttryckts så att ”anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning”.

Enligt utskottet bör åsiktsregistrering aldrig få förekomma. Utskottet föreslår därför att ordet ”enbart” utgår ur lagtexten. På denna punkt tillstyrker utskottet således motionen 1975/76:2555 och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 6 bort ha följande lydelse:

A 6. beträffande 2 kap. 3 § RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 3 §

Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas på hans politiska åskådning.

KU 1975/76:56

9. av herr Molin (fp) som beträffande utlämning av svensk medborgare (2 kap.

7 # RF).

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar ”Utskottet delar” och slutar ”begränsad räckvidd.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar visserligen uppfattningen att ett förbud mot utlämning ligger landsförvisningsförbudet nära. Detta kan innebära också ett visst skydd för utlämning av svenska medborgare till annat land, nämligen om den utlämnade riskerar att i det andra landet ådömas dödsstraff eller så långvarigt frihetsstraff att han i praktiken måste anses förhindrad att någonsin återvända till Sverige.

Landsförvisningsförbudet utgör dock enligt utskottets uppfattning inte ett tillräckligt starkt skydd för den oinskränkbara rätt en svensk medborgare bör ha att få vistas inom sitt lands gränser. Utan ett särskilt skydd i grundlag mot utlämning av svensk medborgare kan utlämningslagen ändras på vanligt sätt och med knappast möjliga majoritet. En lag som tillåter utlämning av svensk medborgare kan beslutas under trycket från någon stormakt eller

1 ett upphetsat opinionsläge inom Sverige. En svensk medborgare kan på så sätt löpa risken att bli utlämnad till ett land med helt andra rättsprinciper än våra och med straff för handlingar som inte är straffbara här.

Som framgår av det föregående avser det i lag stadgade förbudet mot utlämning av svenska medborgare till annat land inte utlämning till någon av de nordiska staterna. Även om utskottet delar uppfattningen, att rättsförhållandena och de politiska traditionerna i de nordiska länderna utgör skäl för en lagstiftning om utlämning av nordiska medborgare mellan de nordiska staterna är dock en sådan lagstiftning av principiella skäl tveksam. Nu gällande lagstiftning på området bygger på överenskommelser inom Norden och en ändring av reglerna bör därför självfallet inte komma till stånd utan föregående överläggningar mellan de nordiska länderna.

Mot bakgrund av det anförda ansluter sig utskottet i förevarande del till förslaget i motionen 2551.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 7 bort ha följande lydelse:

A 7. beträffande 2 kap. 7 § med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2551, yrkandet 7, som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 7 §

Ingen medborgare får landsforvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen medborgare får utlämnas till annat land.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt här i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i annan stat.

KU 1975/76:56

10. av herrar Molin (fp), Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande förbud mot retroaktiv lagstiftning (2 kap. 10 $ RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar "De rättigheter” och på s. 37 slutar ”fri- och rättighetsutredning.” bort ha (oljande lydelse:

I en rättsstat är ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning något självklart. Varje människa skall kunna överblicka konsekvenserna av sitt handlande vid varje tillfälle; en efteråt beslutad lag med tillbakaverkande kraft får inte försätta honom i en ny och sämre straffrättslig situation.

Samma skäl talar emellertid för att retroaktivitetsförbudet också skall gälla vissa andra områden än straffrättens. Från den enskildes synpunkt kan pålagor av annat slag, t. ex. nya eller förhöjda skatter eller avgifter verka som en hårdare sanktion än en direkt straffrättslig påföljd. Utskottet anser därför i likhet med vad som anförs i motionerna att sådana pålagor inte bör få införas genom föreskrifter som ges tillbakaverkande kraft. Under senare år har det förekommit att tillbakaverkande föreskrifter införts, där motiven enligt utskottets mening närmast synes ha varit en strävan efter perfektionism eller bekvämlighetsskäl eller att undvika övergångsbestämmelser.

Utskottet är medvetet om att i fråga om skatter, avgifter eller andra pålagor situationen ibland kan vara sådan att det från allmän synpunkt föreligger ett berättigat intresse att ge en föreskrift retroaktiv verkan. Delta kan inträffa i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförbara förhållanden. Som exempel kan nämnas att vid beräkning av krigskonjunkturskatt kan skatteperiodens början någon gång behöva läggas före beslutsdatum och ikraftträdande. Ett grundlagsstadgande om förbud mot retroaktiv lagstiftning bör därför innehålla undantag för sådana särskilda situationer.

Retroaktivitetsförbudet bör emellertid inte enbart avse strafflagstiftning och skatte- och avgiftslagstiftning. Det bör enligt utskottets mening även framgå av grundlagen att föreskrifter över huvud taget med för den enskilde betungande effekt inte skall få ges tillbakaverkande kraft med mindre synnerliga skäl föranleder det.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att tiden nu är mogen för att i grundlag införa ett mera omfattande förbud mot retroaktiv lagstiftning än det som nu gäller. Utskottet tillstyrker således bifall till förevarande motioner.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 8 bort ha följande lydelse:

A 8. beträffande 2 kap. 10 § med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:290 och 1975/76:339 och med bifall till motionerna 1975/76:2551 och 1975/76:2553, de båda sistnämnda såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

KU 1975/76:56

2 kap. 10 §

Straff eller (=prop.) av brott.

Ny eller förhöjd skatt, avgift eller annan pålaga, får icke införas genom

föreskrift som ges tillbakaverkande kraft, försåvitt det icke föranledes av särskilda skäl i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförliga förhållanden.

Föreskrifter i andra ämnen än som avses i första och andra stycket och som har en för den enskilde betungande effekt får icke ges tillbakaverkande kraft med mindre än att synnerliga skäl föranleder det.

11. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka - under för utsättning

av bifall till reservationen 5 - beträffande 2 kap. 12 i RF första och andra styckena såvitt avser föräldrarätten anfört och hemställt:

Med hänvisning till vad vi anfört om föräldrarätten i vår reservation nr 5 bör enligt vår mening även denna rättighet medtagas i uppräkningen i 2 kap. 12 § första stycket om rättigheter som i vissa fall får begränsas. Begränsning i föräldrarätten får då ske endast under de förutsättningar som anges i paragrafen för övriga därmed avsedda rättigheter.

Vi anser sålunda att utskottets hemställan under punkten A 9 bort ha följande lydelse:

A 9. beträffande 2 kap. 12 $ RF första och andra styckena med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1975/76:2555, båda såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 12 §

De fri- och rättigheter som avses i I ss 1-5 och 7 samt i 6 och 8 W och i 11 It andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 \SV medgiver, begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag enligt 8 kap. 7 §första stycket 7 eller 10 f

Begränsning som (=prop.) sådan åskådning.

12. av herr Berndtson (vpk) som beträffande diskrimineringsförbud i grundlag (2 kap. 12 $ RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar ”Under denna” och på s. 21 slutar ”lagtexten utgår.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att såväl rättighetsutredningens som regeringens förslag åsyftar ett uttryckligt förbud mot åsiktsdiskriminering. Det skall sålunda när det gäller begränsning av fri- och rättigheterna inte vara möjligt för lagstiftare eller myndigheter att diskriminera på grund av åskådning. Emellertid har i propositionens förslag till utformning av 2 kap. 12 § RF föreskrivits att begränsning av åsiktsfriheten under vissa omständigheter får göras. Detta har uttryckts så att ”begränsning får ej göras enbart på

KU 1975/76:56

grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning”.

Enligt utskottet bör åsiktsdiskriminering aldrig få förekomma. Utskottet föreslår därför att ordet ”enbart" utgår ur lagtexten. På denna punkt tillstyrker utskottet således motionen 1975/76:2555.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 9 bort ha följande lydelse:

A 9. beträffande 2 kap. 12 sv RF (första och andra styckena) med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar följande lydelse:

De fri- och rättigheter (= prop.) folkstyrelsens grundvalar. Begräns ning

får ej göras pä grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

13. av herr Berndtson (vpk) som beträffande begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten (2 kap. 13 $ RFj

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar ”Enligt departementschefens” och på s. 28 slutar ”i fråga, avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Vid övervägande av frågan vilken utformning berörda bestämmelser nu bör ges har utskottet stannat för att förorda den lydelse som föreslagits

1 motionen 2555. Utskottet avstyrker sålunda propositionen och motionen 2553 på denna punkt.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 10 bort ha följande lydelse:

A 10. beträffande 2 kap. 13 § med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555 och med avslag på motionen 1975/76:2553, båda såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse av stadgandet:

2 kap. 13 §

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas endast för att

1. skydda rikets säkerhet,

2. förebygga och beivra brott,

3. hindra förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfäig eller av visst etniskt ursprung.

4. skydda enskildas anseende, hälsa och personliga integritet,

5. reglera och begränsa kommersiell reklam,

6. trygga upphovsrätt,

7. skydda rösthemlighet och förtrolig kommunikation.

KU 1975/76:56

14. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande diskrimineringsförbud i grundlag (2 kap. RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar "Såväl rättighetsutredningen” och slutar ”är i fråga.” bort ha följande lydelse:

Genom Europakonventionen är Sverige redan bundet av ett sådant diskrimineringsförbud i avseende på de fri- och rättigheter som anges i konventionen. Dessa överensstämmer enligt uttalande i propositionen i betydande utsträckning med de fri- och rättigheter som i och med den nu förestående grundlagsändringen tillförsäkras de svenska medborgarna. För att det inte skall råda någon tvekan om att den svenska fri- och rättighetsregleringen ger samma skydd som Europakonventionen bör diskrimineringsförbudet. som är en av de mest centrala bestämmelserna i konventionen, också fastslås i den svenska grundlagen. Utskottet tillstyrker därför förevarande yrkande i motionen 2553. Beträffande innebörden av ett sådant förbud vill utskottet tillägga följande.

Det här förordade diskrimineringsförbudet är inte ett allmänt diskrimineringsförbud riktat till lagstiftarna. Det är ett förbud mot diskriminering

1 avseende på de fri- och rättigheter som anges i andra kapitlet. Innebörden av ett så utformat diskrimineringsförbud har utvecklats i praxis såväl av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna som av domstolen för de mänskliga rättigheterna. Invändningar mot att direkt anknyta svensk grundlagstext till konventionen kan rimligen inte gälla utformningen av svensk grundlagstext i enlighet med motsvarande text i en konvention.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 11 bort ha följande lydelse:

A 11. beträffande förslag till 2 kap. 16 a § med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2553 i denna del med motsvarande tillägg till ingressen i propositionens lagförslag som vilande antar en ny paragraf i regeringsformen, 2 kap. 16 a §, av nedan angiven lydelse:

2 kap. 16 a §

Åtnjutande av de fri- och rättigheter, som här angivas skall tryggas utan åtskillnad av något slag såsom förutom på de grunder som sägs i 12 § 2 stycket

3 p., 15 § och 16 § även språk, religion, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

15. av herr Berndtson (vpk) som beträffande fackliga friheter (2 kap. 17 j RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Med fackliga” och slutar "motionen 2555." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den i 2 kap. 17 § föreslagna rätten att vidtaga

KU 1975/76:56

fackliga stridsåtgärder utformad på ett sätt som inte ger det skydd arbetstagarna i en demokrati bör åtnjuta gentemot arbetsgivarna. I kampen för en utvecklad och fördjupad demokrati är yttrande-, förenings- och mötesfriheterna på arbetsplatserna av avgörande betydelse. Detta bör komma till uttryck i grundlagen. Däremot saknas enligt utskottets mening självklart fog för att i grundlag tillerkänna arbetsköparna samma skydd.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 12 bort ha följande lydelse:

A 12. beträffande 2 kap. 17 § RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga som vilande antar följande lydelse av 2 kap. 17 § RF:

2 kap. 17 §

Arbetstagare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder.

De arbetande har gentemot privata och offentliga företag och myndigheter följande rättigheter:

rätt att organisera sig fackligt och politiskt;

rätt att på sina arbetsplatser bedriva agitation, propaganda och mötesverksamhet; rätt

att genom sina fackliga organisationer förhandla i alla frågor rörande arbets- och anställningsvillkor, arbetstid, arbetsledning och arbetsfördelning, lön och löneformer, anställning, avskedanden och permitteringar;

rätt att tillgripa strejk.

Avtal eller föreskrifter, som inskränker dessa rättigheter, förbjuds i lag.

16. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande egendomsrätten (2 kap. 18 $ RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar ”Utskottet anser” och slutar "den enskilde.” bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér det angeläget att grundlagens regler om de medborgerliga fri- och rättigheterna utformas så klart som möjligt. Härigenom vinnes att medborgarna kan skapa sig klarhet om vilka fri- och rättigheter som de tillförsäkras gentemot lagstiftaren samt att domstolarna vid eventuell prövning av viss lagbestämmelses överensstämmelse med grundlag inte behöver tveka om grundlagens innebörd.

Den rättsliga innebörden av den nuvarande egendomsskyddsparagrafen kan med skäl sägas vara oviss. Oklarheten efter ett eventuellt bifall till propositionen hade blivit än större. Genom propositionen föreslås ingen ändring av egendomsskyddsparagrafen. Samtidigt görs i propositionen uttalanden om innebörden av det skydd som ges. Det är svårt att bedöma vilken vikt som skall fästas vid motivuttalanden som gjorts utan samband med ändring av ett stadgande. Inte minst gäller detta naturligtvis då fråga är om grundlagsstadganden.

KU 1975/76:56

63 En föreskrift om att ersättning vid expropriation och andra sådana förfoganden skall vara skälig innebär att den som drabbas av denna typ av förfoganden skall ges ersättning för den förlust som uppkommer. I skälighetskravet ligger alltså att tvångsmässiga förfoganden av egendom inte skall medföra förmögenhetsförlust som på ett diskriminatoriskt sätt drabbar innehavare av den egendom det allmänna av någon anledning tager i anspråk. Samma rätt till skälig ersättning bör gälla för immaterialrätterna. På grund av det anförda bör ifrågavarande yrkanden i motionerna 2551 och 2553 bifallas. Yrkandet i denna del i motionen 1975/76:2555 avstyrks.

Enligt utskottets mening bör bestämmelserna i 2 kap. 18 § (ersättning vid tvångsmässiga förfoganden) och 19 § (skydd för immaterialrätterna) med de ändringar som förordats i det föregående sammanföras i en paragraf. Utskottet föreslår att 19 § utbyggs i enlighet med det anförda. Som en följd härav bör 18 § propositionens förslag utgå.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 13 bort ha följande lydelse:

A 13. beträffande 2 kap. 18 § RF med avslag på motionen 1975/76:2555, såvitt nu är i fråga, och med anledning av motionerna 1975/76:2551 och 1975/76:2553 avslår propositionens förslag i denna del.

17. av herr Molin (fp) vilken beträffande egendomsrätten (2 kap. 18 $ RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar "Utskottet anser” och slutar ”den enskilde.” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att grundlagens regler om de medborgerliga fri- och rättigheterna utformas så klart som möjligt. Härigenom vinnes att medborgarna kan skapa sig klarhet om vilka fri- och rättigheter som de tillförsäkras gentemot lagstiftaren samt att domstolarna vid eventuell prövning av viss lagbestämmelses överensstämmelse med grundlag inte behöver tveka om grundlagens innebörd.

Den rättsliga innebörden av den nuvarande egendomsskyddsparagrafen kan med skäl sägas vara oviss. Oklarheten efter ett eventuellt bifall till propositionen hade blivit än större. Genom propositionen föreslås ingen ändring av egendomsskyddsparagrafen. Samtidigt görs i propositionen uttalanden om innebörden av det skydd som ges. Det är svårt att bedöma vilken vikt som skall fastas vid motivuttalanden som gjorts utan samband med ändring av ett stadgande. Inte minst gäller detta naturligtvis då fråga är om grundlagsstadganden.

En föreskrift om att ersättning vid expropriation och andra sådana förfoganden skall vara skälig innebär att den som drabbas av denna typ av förfoganden skall ges ersättning för den förlust som uppkommer. Hur ”skälig ersättning” skall tolkas i olika fall avgörs i lagstiftningen. På grund av det anförda bör ifrågavarande yrkanden i motionerna 2551 och 2553 bifallas.

KU 1975/76:56

2 kap. 18 § RF bör ges den lydelse som föreslås i motionen 2551. Yrkandet

1 denna del i motionen 2555 avstyrks.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 13 bort ha följande lydelse:

A 13. beträffande 2 kap. IS y RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2553 samt med bifall till motionen 1975/76:2551 och med avslag på motionen 1975/76:2555, allt såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 18 §

Varje medborgare skall vara tillförsäkrad skälig ersättning enligt de grunder som bestämmes i lag för det föll att hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande.

18. av herr Berndtson (vpk) som beträffande egendomsrätten (2 kap. 18 \v RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar ”Utskottet anser” och slutar "den enskilde.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte uppfattningen att skyddet för enskild egendom bör hänföras till de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna. Ett sådant stadgande är ett uttryck för ett konserverande av det privatkapitalistiska samhället, i vilket den privata äganderätten till produktionsmedlen är grundvalen för samhällets uppdelning i klasser och för koncentrationen av egendom och makt till ett fätal.

Enligt utskottets mening är den kapitalistiska egendomsrätten inte grundläggande för fri åsiktsbildning i samhället. Inte heller är den en förutsättning för det arbetande flertalets personliga frihet och säkerhet. Däremot angriper och inskränker den de i verklig mening demokratiska fri- och rättigheterna i samhället. Ett skydd för den privata äganderätten är därför ett allvarligt hinder på vägen mot en etablerad och fördjupad demokrati.

Självfallet finns det många, vilkas egendomsinnehav bygger på eget arbete. Dessa människor har givetvis berättigade krav på att erhålla ersättning vid expropriation. Sådana krav kan emellertid tillgodoses inom den vanliga lagstiftningens ram och motiverar inte en grundlagsregel om ett generellt egendomsskydd vid expropriation.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till ifrågavarande yrkande i motionen 2555 som innebär att 2 kap. 18 § RF i propositionens förslag och - som en följd härav - föreslaget stadgande i 2 kap. 20 § första stycket p. 8 om utlänningars rätt till ersättning vid expropriation m. m. utgår.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 13 bort ha följande lydelse:

A13. beträffande 2 kap. 18 § RF med bifall till motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga avslår dels motionerna

KU 1975/76:56

1975/76:2551 och 1975/76:2553, båda såvitt nu är i fråga, dels propositionens förslag i denna del.

19. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande 2 kap. 19 $ RF anfört och hemställt:

Med hänvisning till vad vi anfört i reservationen 16 anser vi att utskottets hemställan under punkten A 14 bort ha följande lydelse:

A 14. beträffande 2 kap. 19 § RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2551 och med bifall till motionen 1975/76:2553, allt såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 19 §

Envar äger rätt till skydd för sin egendom och för rätten till de litterära, konstnärliga eller tekniska produkter som han har skapat. För det fall att någons egendom eller rätten till sådana produkter tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall skälig ersättning utgå enligt grunder som bestämmes i lag.

20. av herr Berndtson (vpk) som beträffande grundlagsskydd för utlänningars fri- och rättigheter (2 kap. 20 ( RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar ”Den nuvarande” och på s. 39 slutar ”för invandrare.” bort ha följande lydelse: Registrering enbart på grund av åskådning och utan den registrerades samtycke är givetvis ett ingrepp i den enskildes personliga förhållanden. Utskottet bedömer det som ett minimikrav att sådan registrering av utländska medborgare skall få bedrivas endast med stöd av lag. Utlänning bör därför självfallet vara jämställd med svensk medborgare även i fråga om skydd mot anteckning i allmänt register på grund av politisk åskådning. Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76:2555 i detta avseende.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 15 bort ha följande lydelse:

A 15. beträffande 2 kap. 20 § RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555, båda såvitt nu är i fråga, som vilande antar följande lydelse:

2 kap. 20 §

Utlänning här (-bilaga 1) fackliga stridsåtgärder (17 §).

Om annat (=bilaga I) religionsfrihet (1 ().

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning och mot anteckning i allmänt register på grund av politisk åskådning (2 sv första meningen och 3 (),

3. skydd mot (=bilaga 1) sina verk.

5¶Riksdagen 1973/76. 4 sami. Nr 36

KU 1975/76:56

21. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Jonnergård (c) och Nordin (c) vilka beträffande särskilt förfarande vid rätlighetsbegränsande lagstiftning (s. 10-15) anfört och hemställt:

Det är angeläget att åstadkomma starkast möjliga skydd förgrundläggande fri- och rättigheter. Ett viktigt led är härvid att ge ett skydd redan i grundlag. Propositionens förslag innebär väsentliga förbättringar i förhållande till gällande rätt. En ytterligare förstärkning av grundlagsskyddet är emellertid både önskvärd och möjlig. Motionen 2554 innehåller förslag till förbättringar som kan antas nu som vilande grundlagsförslag. Ytterligare förstärkningar bör bli resultatet av de utredningar som utskottet enats om.

Ett system med obligatorisk lagrådsgranskning samt två riksdagsbeslut med viss tid emellan ger en i praktiken mycket väsentlig förstärkning av skyddet i förhållande till propositionens förslag. Av särskilt värde är att det garanterar en omsorgsfull sakbehandling och möjliggör en meningsfylld allmän debatt i lagfrågor som rör de grundläggande fri- och rättigheterna. Enighet råder om att det starkaste skyddet för dessa fri- och rättigheter ligger i det demokratiska systemet som sådant. Det är då naturligt att i enlighet med motionen 2554 inrikta reformer på att förbättra det demokratiska systemets funktionssätt, så att det ger de enskilda människorna ökade möjligheter till insyn, påverkan och kontroll.

Mot motionens förslag har inga bärande invändningar rests. Huvudprincipen är att alla lagförslag, som gäller fri- och rättigheter enligt 2 kap. regeringsformen, skall behandlas två gånger i riksdagen med sex månaders mellanrum. Härigenom garanteras rådrum för allmän debatt samt en noggrann sakprövning. Motionens förslag om beslutsfattande med visst flertal i riksdagen utgör endast en undantagsregel. Att denna skall tillämpas restriktivt framgår av orden ”synnerliga skäl”. Det syns emellertid välbetänkt att ha med en sådan undantagsregel med hänsyn till den även av utskottet åberopade synpunkten, att det i vissa extrema fall kan finnas behov av att snabbt genomföra lagändringar. Ett förtydligande bör emellertid göras i motionens lagtext för att ytterligare markera karaktären av undantagsregel. Det bör uttryckligen anges att kravet på visst flertal i riksdagen gäller såväl beslut om att avgöra en fråga med endast ett beslut som det därefter fattade beslutet i sak.

Som framhålls i motionen 2554 är det angeläget att reformarbetet på detta område fortsätter och att det inriktas på praktiska reformer av omedelbar betydelse för de enskilda människorna. Under en följd av år har centerpartiet begärt en utredning om åtgärder för att förstärka de enskildas rättsäkerhet, särskilt inom den offentliga förvaltningen. Betydelsen av sådana åtgärder torde i dag stå klarare än någonsin efter den livliga debatt kring olika enskilda rättsfrågor som förts under den senaste tiden. Det är därför väsentligt att riksdagen omsider bifaller det av centerpartiet resta utredningsyrkandet, vilket upprepats i motionen 2554. Formella möjligheter saknas emellertid tyvärr att nu yrka bifall till detta utredningskrav, eftersom representanterna för

KU 1975/76:56

övriga partier enats om att uppskjuta behandlingen av motionen i denna del.

Vi anser sålunda att utskottets hemställan under punkten A 16 bort ha följande lydelse:

A 16. beträffande särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2554, båda såvitt nu är i fråga, samt med avslag på motionerna 1975/76:2551 yrkandet 3 och 1975/76:2553 såvitt avser förslag till 2 kap. 12 § RF tredje och fjärde styckena dels - med motsvarande tillägg till ingressen i propositionens lagförslag - som vilande antar följande förslag till nytt stadgande (8 kap. 17 §) i RF:

8 kap. 17 §

Lag av sådant innehåll som avses i 1 § stiftas genom två beslut. Det andra beslutet får ej fattas förrän sex månader förflutit från det första. Även sådan lag får dock stiftas genom ett beslut om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter finnér synnerliga skäl föreligga för det samt därefter förenar sig om beslutet.

dels - med motsvarande tillägg till ingressen i propositionens lagförslag - som vilande antar följande förslag till nytt stadgande (8 kap. 20 §) i RF:

8 kap. 20 §

Lagrådets yttrande skall alltid inhämtas överförslag till lag av sådant innehåll som avses i 1 §. Yttrande skall alltid behandla frågan om lagförslaget är förenligt med bestämmelserna i 2 kap.

dels beslutar att nuvarande 8 kap. 17-18 §§ RF skall betecknas 18-19 §§ samt 8 kap. 19 § RF betecknas 21 §,

dels som vilande antar följande

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrives att 3 kap. 16 § och 4 kap. 8 § riksdagsordningen skall ha nedan angivna lydelse.

3 kap. 16 §

Konstitutionsutskottet skall till kammaren för slutligt beslut anmäla vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen.

Skall efter vad som sägs i regeringsformen i annat fall tillämpas den ordning som gäller för grundlagsändring, skall vilande beslut i ärendet anmälas av det utskott till vars handläggning frågan hör. Detsamma skall gälla om lagförslag blivit vilande enligt 8 kap. 17 § regeringsformen.

KU 1975/76:56

4 kap. 8 §

Utskott skalI till riksdagen.

Betänkande i nyvalda riksdagen.

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i 3 kap.

16 § foga yttrande i ärendet. Då lagförslag, som blivit vilande enligt 8 kap.

17 § regeringsformen, anmäles för andra beslut av riksdagen, äger utskottet föreslå ändringar av det första beslutet. Sådan ändring får dock ej innebära ytterligare begränsning av det skydd för grundläggande fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen. Yttrande i detta avseende skall ha inhämtats av lagrådet.

Ändringarna i riksdagsordningen träder i kraft den 1 januari 1977.

22. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande särskilt förförande vid rättighetsbegränsande lagstiftning

dels ansett att utskottets yttrande i denna del (s. 10-15) bort ha följande lydelse:

Grundlagar skrivs inte minst för sådana situationer som vi i dag inte kan förutse. Det är enligt utskottets mening fel att som departementschefen använda majoritetsprincipen som argument mot särskilda regler för inskränkningar i fri- och rättigheterna.

Redan i och med att man godtar att det finns grundlagar ger man avkall på majoritetens rätt att när som helst besluta om vadsom helst. När riksdagen gav tryckfriheten grundlagsskydd satte den därmed spärrar mot att framtida riksdagsmajoriteter skulle kunna inskränka eller avskaffa tryckfriheten annat än genom två riksdagsbeslut med val emellan.

Sådana spärrar är inte att förgripa sig på den demokratiska majoritetsprincipen. De är att särskilt skydda friheten i lägen när starka krafter verkar för att begränsa den. Vad en minoritet då kan göra är att fördröja beslut för att ge utrymme för eftertanke, debatt och folkets prövning i val.

Förslagen i motionerna 2551 och 2553 syftar till att ge övriga opinionsfriheter ett motsvarande skydd som tryckfriheten redan har.

Utskottet finner det uppenbart att ändamålsbestämningar av det slag som föreslås i propositionen inte ger ett tillräckligt skydd. Yttrande- och informationsfriheten får t. ex. ”begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det”. Tolkningen av sådana formuleringar kan gå vitt isär och i ett visst läge göras så att den medger betydande frihetsinskränkningar. Detta är den avgörande svagheten i propositionens förslag eftersom majoriteten då med en rösts övervikt kan tolka om särskilt viktiga skäl föreligger för inskränkning.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till förslaget i motionen 2554. Det har samma grundläggande svaghet som propositionen. Genom att först med enkel majoritet besluta att en viss lag inte inskränker opinionsfrihetema kan samma majoritet sedan på någon dag genomdriva allvarliga inskränk -

KU 1975/76:56

ningar i dessa friheter. Systemet med "två läsningar”har dessutom varken tidigare prövats eller utretts. Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen 2554.

Frågan om effektivt skydd av fri och rättigheterna i grundlagen har utretts i decennier. Senast har fri- och rättighetsutredningen under ledning av landshövding Hjalmar Mehr gjort ett omfattande arbete. Utredningens betänkande har remissbehandlats och varit föremål för en livlig allmän debatt. Utskottet kan därför inte finna att effektivt grundlagsskyddade fri- och rättigheter bör ytterligare fördröjas genom en ny utredning. Riksdagen bör nu kunna ta ett första beslut om en grundlag som ger ett sådant skydd.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet den metod för beslut om lagar som inskränker opinionsfriheterna och föräldrarätten som föreslås i motionerna 2551 och 2553. Den innebär att lagar som begränsar yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, skyddet för förtrolig meddelelse och föräldrarätten skall beslutas på samma sätt som grundlag. Om ärendet brådskar skall beslut kunna tas med kvalificerad majoritet - minst 5/6 av de röstande och minst 3/4 av ledamöterna i riksdagen. Lagrådet bör ha till uppgift att avgöra huruvida ett visst förslag innebär inskränkning i någon av de centrala opinionsfriheterna eller föräldrarätten. Om så är fallet skall det kvalificerade förfarandet - i grundlagsordning eller med kvalificerad majoritet - tillämpas. Lagrådets uppgift i detta sammanhang bör något närmare utvecklas.

Lagrådets granskning av lagförslag är en viktig garanti för enhetlighet, konsekvens och klarhet i rättssystemet. 1 motioner från c, fp och m har yrkats att de regler för lagrådsgranskning som gällde före 1971 bör återinföras och att lagrådsgranskningen därigenom blir mera omfattande och kontinuerlig. Utskottet återkommer till denna fråga i ett senare sammanhang.

Enligt utskottets uppfattning bör som ett led i det förfarande som skall tillämpas vid rättighetsbegränsande lagstiftning föreskrivas att lagrådet skall granska lagförslag som innebär rättighetsbegränsning och särskilt yttra sig om den föreslagna lagens förenlighet med RF. Lagrådet bör i samband härmed även få i uppdrag att granska huruvida ett lagförslag innebär en inskränkning av yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, skyddet för förtrolig meddeleise eller i föräldrarätten. Lagrådet skall därvid i sitt yttrande särskilt uttala sig om ett lagförslag medför inskränkning av de i 2 kap. 1 § 1-5 och 7 angivna friheterna. Lagrådets yttrande på denna punkt blir därefter avgörande för huruvida den särskilda procedur som anges i 2 kap. 12 § skall följas vid riksdagens beslut. För att lagrådets granskning på denna punkt skall bli allomfattande krävs att även lagförslag som initieras i form av t. ex. motioner hänskjuts till lagrådet för prövning huruvida förslaget medför inskränkning av de nämnda friheterna.

I samband med denna utvidgning av lagrådets uppgifter bör en utökning av antalet ledamöter i lagrådet ske. Antalet ledamöter i lagrådet resp. på

KU 1975/76:56

varje avdelning om flera sådana tjänstgör samtidigt bör därvid bestämmas till udda. Samtidigt bör föreskrivas att beslut i lagrådet skall fattas genom omröstning. Bestämmelser i dessa senare avseenden bör införas i lag.

Genom att lagrådet sammansätts av ledamöter från högsta domstolen och regeringsrätten säkerställs en kvalificerad och allsidig bedömning av olika lagförslag och dessas förslags förenlighet med olika grundlagsbestämmelser. Därigenom minskar också sannolikheten för att lagprövning behöver ske hos de rättstillämpande myndigheterna.

Det särskilda förfarande som utskottet i det föregående förordat för rättighetsbegränsande lagstiftning bör föranleda att tillägg görs till propositionens förslag till ändring i RF. Utskottet förordar att två nya stycken fogas till 2 kap. 12 § RF som tredje resp. fjärde stycket.

I det föreslagna tredje stycket bör föreskrivas att lag som begränsar yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, skyddet för förtrolig meddelelse eller föräldrarätten stiftas på samma sätt som grundlag, eller om riksdagen finnér denna ordning inte kunna avvaktas, genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

I det föreslagna fjärde stycket bör föreskrivas att förslag till lag som avser 2 kap. 12 § första stycket, dvs. lag som begränsar de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. 1 § 1-5 och 7 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket, skall granskas av lagrådet. Genom den valda formuleringen kan ingen tvekan råda om att alla lagförslag av angiven beskaffenhet som underställs riksdagens prövning måste ha granskats av lagrådet innan riksdagen fattar beslut om dem. Kravet att remittera åvilar naturligtvis i första hand regeringen - om det är ett regeringsförslag - eller vederbörande utskott - om förslaget har väckts i riksdagen. När det gäller ett regeringsförslag åligger det enligt förslaget vederbörande riksdagsutskott att kontrollera regeringens bedömning av remitteringsfrågan och - om regeringen inte gjort det - remittera sådana förslag som utskottet för sin del finner kunna falla inom de särskilda bestämmelsernas ram. I de föreslagna bestämmelsernas utformning ligger att remittering till lagrådet bör göras inom en vidsträckt ram så att också alla tveksamma fall remitteras. För att remittering skall underlåtas skall det alltså framstå som helt klart att lagförslaget inte innebär en rättighetsbegränsning.

I fjärde stycket bör också anges att lagrådet särskilt skall yttra sig om den föreslagna lagens förenlighet med RF och att om lagrådet finner att förslag till lag innebär begränsning av fri- och rättighet som avses i tredje stycket den där föreskrivna särskilda beslutsordningen skall tillämpas.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 16 bort ha följande lydelse:

A 16. beträffande särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning med anledning av propositionen och motionen

KU 1975/76:56

1975/76:2551 samt med bifall till motionen 1975/76:2553, allt såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionen 1975/76:2554, såvitt avser förslag till 8 kap. 17-20 §§ RF ävensom förslag till lag om ändring av riksdagsordningen, som vilande antar de tillägg till propositionens förslag beträffande 2 kap. 12 § RF som föreslås i motionen 2553 och som har följande lydelse:

2 kap. 12 § tredje och fjärde styckena:

Lag som begränsar yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfrihet en, föreningsfriheten, föräldrarätten eller skyddet för förtrolig meddelelse stiftas på samma sätt som grundlag eller, om riksdagen finnér denna ordning icke kunna avvaktas, genom ett beslut varom minst fern sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna forenar sig.

Förslag till lag som avses i första stycket skal! granskas av det lagråd som sägs i 8 kap. 18 §. Lagrådet skall särskilt yttra sig om lagens förenlighet med denna regeringsform. Om lagrådet finner att förslag till lag innebär begränsning av fri- eller rättighet som avses i tredje stycket, skall den där fastslagna särskilda beslutsordningen tillämpas.

23. av herr Molin (fp) som beträffande särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning

dels ansett att utskottets yttrande i denna del (s. 10-15) bort ha följande lydelse:

Demokratins förankring bland människorna och deras valda representanter är grundvalen för frihet och folkstyrelse. Den insikten är dock inget argument mot att effektivt skydda fri- och rättigheterna i grundlagen. Som framhålls i motionen 1975/76:2551 finns det en mängd mellanlägen mellan en folkopinion, som förhindrar varje brott mot friheten, och en folkmening, som godtar varje förbrytelse mot friheten. Det Finns lagar som ligger i någon sorts grå zon, där viktiga värden gröps ur utan att demokratin omedelbart upphävs. Det Finns speciella situationer då man kan anföra goda skäl för att begränsa en viss frihet utan att alla förstår att man därmed på sikt raserar en bit av skyddet för dem själva. Och det kan uppstå krisartade politiska lägen då en stark opinion under en tid kan begära att man upphäver viktiga rättigheter och där bara grundlagens skydd gör att man rider ut krisen utan att rasera rättssäkerheten.

Grundlagar skrivs inte minst för sådana situationer som vi i dag inte kan Förutse. Det är enligt utskottets mening fel att som departementschefen använda majoritetsprincipen som argument mot särskilda regler för inskränkningar i fri- och rättigheterna.

Redan i och med att man godtar att det finns grundlagar ger man avkall på majoritetens rätt att när som helst besluta om vad som helst. När riksdagen gav tryckfriheten grundlagsskydd satte den därmed spärrar mot att framtida

KU 1975/76:56

riksdagsmajoriteter skulle kunna inskränka eller avskaffa tryckfriheten annat än genom två riksdagsbeslut med val emellan.

Sådana spärrar är inte att förgripa sig på den demokratiska majoritetsprincipen. De är att särskilt skydda friheten i lägen när starka krafter verkar för att begränsa den. Vad en minoritet då kan göra är att fördröja beslut för att ge utrymme för eftertanke, debatt och folkets prövning i val.

Förslagen i motionerna 2551 och 2553 syftar till att ge övriga opinionsfriheter ett motsvarande skydd som tryckfriheten redan har.

Utskottet finner det uppenbart att ändamålsbestämningar av det slag som föreslås i propositionen inte ger ett tillräckligt skydd. Yttrande- och informationsfriheten får t. ex. ”begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det”. Tolkningen av sådana formuleringar kan gå vitt isär och i ett visst läge göras så att den medger betydande frihetsinskränkningar. Detta är den avgörande svagheten i propositionens förslag eftersom majoriteten då med en rösts övervikt kan tolka om särskilt viktiga skäl föreligger för inskränkning.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till förslaget i motionen 2554. Det har samma grundläggande svaghet som propositionen. Genom att först med enkel majoritet besluta att en viss lag inte inskränker opinionsfriheterna kan samma majoritet sedan på någon dag genomdriva allvarliga inskränkningar i dessa friheter. Systemet med "två läsningar”har dessutom varken tidigare prövats eller utretts. Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen 2554.

Frågan om effektivt skydd av fri och rättigheterna i grundlagen har utretts i decennier. Senast har fri- och rättighetsutredningen under ledning av landshövding Hjalmar Mehr gjort ett omfattande arbete. Utredningens betänkande har remissbehandlats och varit föremål för en livlig allmän debatt. Utskottet kan därför inte finna att effektivt grundlagsskyddade fri- och rättigheter bör ytterligare fördröjas genom en ny utredning. Riksdagen bör nu kunna ta ett första beslut om en grundlag som ger ett sådant skydd.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet den metod för beslut om lagar som inskränker opinionsfriheterna som föreslås i motionerna 2551 och 2553. Den innebär att lagar som begränsar yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och skyddet för förtrolig meddelelse skall beslutas på samma sätt som grundlag. Om ärendet brådskar skall beslut kunna tas med kvalificerad majoritet - minst 5/6 av de röstande och minst 3/4 av ledamöterna i riksdagen. Lagrådet bör ha till uppgift att avgöra huruvida ett visst förslag innebär inskränkning i någon av de centrala opinionsfriheterna. Om så är fallet skall det kvalificerade förfarandet - i grundlagsordning eller med kvalificerad majoritet - tillämpas. Lagrådets uppgift i detta sammanhang bör något närmare utvecklas.

Lagrådets granskning av lagförslag är en viktig garanti för enhetlighet, konsekvens och klarhet i rättssystemet. 1 motioner från c, fp och m har

KU 1975/76:56

yrkats att de regler för lagrådsgranskning som gällde före 1971 bör återinföras och att lagrådsgranskningen därigenom blir mera omfattande och kontinuerlig. Utskottet återkommer till denna fråga i ett senare sammanhang.

Enligt utskottets uppfattning bör som ett led i det förfarande som skall tillämpas vid rättighetsbegränsande lagstiftning föreskrivas att lagrådet skall granska lagförslag som innebär rättighetsbegränsning och särskilt yttra sig om den föreslagna lagens förenlighet med RF. Lagrådet bör i samband härmed även få i uppdrag att granska huruvida ett lagförslag innebär en inskränkning av de s. k. andliga friheterna, dvs. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och skyddet för förtrolig meddelelse. Lagrådet skall därvid i sitt yttrande särskilt uttala sig om ett lagförslag medför inskränkning av de i 2 kap. 1 § 1-5 punkten angivna s. k. andliga friheterna. Lagrådets yttrande på denna punkt blir därefter avgörande för huruvida den särskilda procedur som anges i 2 kap. 12 § skall följas vid riksdagens beslut. För att lagrådets granskning på denna punkt skall bli allomfattande krävs att även lagförslag som initieras

1 form av t. ex. motioner hänskjuts till lagrådet för prövning huruvida förslaget medför inskränkning av de andliga friheterna.

1 samband med denna utvidgning av lagrådets uppgifter, bör en utökning av antalet ledamöter i lagrådet ske. Antalet ledamöter i lagrådet resp. på varje avdelning om flera sådana tjänstgör samtidigt bör därvid bestämmas till udda. Samtidigt bör föreskrivas att beslut i lagrådet skall fattas genom omröstning. Bestämmelser i dessa senare avseenden bör införas i lag.

Genom att lagrådet sammansätts av ledamöter från högsta domstolen och regeringsrätten säkerställs en kvalificerad och allsidig bedömning av olika lagförslag och dessas förslags förenlighet med olika grundlagsbestämmelser. Därigenom minskar också sannolikheten för att lagprövning behöver ske hos de rättstillämpande myndigheterna.

Det särskilda förfarande som utskottet i det föregående förordat för rättighetsbegränsande lagstiftning bör föranleda att tillägg görs till propositionens förslag till ändring i RF. Utskottet förordar att två nya stycken fogas till 2 kap. 12 § RF som tredje resp. fjärde stycket.

I det föreslagna tredje stycket bör föreskrivas att lag som begränsar yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten eller skyddet för förtrolig meddelelse stiftas på samma sätt som grundlag, eller om riksdagen finnér denna ordning inte kunna avvaktas, genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

I det föreslagna fjärde stycket bör föreskrivas att förslag till lag som avser

2 kap. 12 § första stycket, dvs. lag som begränsar de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. 1 § 1-5 samt 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket, skall granskas av lagrådet. Genom den valda formuleringen kan ingen tvekan råda om att alla lagförslag av angiven beskaffenhet som underställs riksdagens prövning måste ha granskats av lagrådet innan riksdagen fattar beslut

KU 1975/76:56

om dem. Kravet att remittera åvilar naturligtvis i första hand regeringen - om det är ett regeringsförslag - eller vederbörande utskott - om förslaget har väckts i riksdagen. När det gäller ett regeringsförslag åligger det enligt förslaget vederbörande riksdagsutskott att kontrollera regeringens bedömning av remitteringsfrågan. Om regeringen inte remitterat förslaget till lagrådet, skall utskottet innan sakbehandlingen av förslaget påbörjas till lagrådet remittera sådana förslag som utskottet för sin del finner kunna falla inom de särskilda bestämmelsernas ram. I de föreslagna bestämmelsernas utformning ligger att remittering bör göras inom en vidsträckt ram så att också alla tveksamma fall remitteras. För att remittering skall underlåtas skall det alltså framstå som helt klart att lagförslaget inte innebär en rättighetsbegränsning.

1 fjärde stycket bör också anges att lagrådet särskilt skall yttra sig om den föreslagna lagens förenlighet med RF och att om lagrådet finner att förslag till lag innebär begränsning av fri- och rättighet som avses i tredje stycket den där föreskrivna särskilda beslutsordningen skall tillämpas.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 16 bort ha följande lydelse:

A 16. beträffande särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2553 samt med bifall till motionen 1975/76:2551, allt såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionen 1975/76:2554, såvitt avser förslag till 8 kap. 17-20 §§ RF ävensom förslag till lag om ändring av riksdagsordningen, som vilande antar de tillägg till propositionens förslag beträffande 2 kap. 12 § RF som föreslås i motionen 2551 och som har följande lydelse:

2 kap. 12 § tredje och fjärde styckena:

Lag sorn begränsar yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten eller skyddet för förtrolig meddelelse stiftas på samma sätt som grundlag eller, om riksdagen finner denna ordning icke kunna avvaktas, genom ett beslut varom minst fern sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Förslag till lag som avses i första stycket skall granskas av det lagråd som sägs i 8 kap. 18 §. Lagrådet skall särskilt yttra sig om lagens förenlighet med denna regeringsform. Om lagrådet fnner alt förslag till lag innebär begränsning av fri- eller rättighet som avses i tredje stycket, skall den där fastslagna särskilda beslutsordningen tillämpas.

24. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande fråga om delegering av byggnadslagstiftning (8 kap. 7 ^ RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar "I propositionen” och slutar ”är i fråga." bort ha följande lydelse:

KU 1975/76:56

75 I propositionen föreslås en ändring av 8 kap. 7 § första stycket 3 RF av innebörd att till det delegeringsbara lagområdet skall föras också ämnena ”utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö”. I specialmotiveringen (s. 162-163) framhålls bl. a. att i fråga om byggandet kan uppkomma behov av en så skyndsam och detaljbetonad normgivning att ett undantagslöst krav på lagform framstår som mindre ändamålsenligt. 1 följdmotionen 1975/76:2553 (m) förordas avslag på propositionen i denna del.

Utskottet kan för sin del inte acceptera att riksdagens normgivningsmakt begränsas på detta viktiga område. En fråga av så väsentlig betydelse för de enskilda människorna som utformningen av deras boendemiljö bör - som framhålls i motionen 1975/76:2553 - inte undandras riksdagens lagstiftning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag såvitt nu är i fråga och tillstyrker motionen 2553 i motsvarande del.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 17 bort ha följande lydelse:

A 17. beträffande 8 kap. 7) RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga som vilande antar följande lydelse:

8 kap. 7 §

Utan hinder av (=prop.) vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning eller näringsverksamhet,

4. jakt, fiske, djurskydd (=prop.) utövande av tjänsteplikt.

25. av herr Molin (fp) som beträffande villkor för grundlagsändring

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”1 motionen” och slutar ”förevarande motionsyrkande.” bort ha följande lydelse:

I motionen 1975/76:2551 (fp) föreslås i syfte att försvåra möjligheterna till grundlagsändring en ändring av 8 kap. 15 § RF innebärande att viss tid skall förflyta mellan första och andra beslut om grundlagsändring. Vidare bör enligt motionen det val som skall äga rum mellan de båda besluten alltid vara ett ordinarie val. Grundlagsändring skall alltså aldrig kunna förekomma i samband med extra val.

Mot den ordning som f. n. gäller för grundlagsändring kan enligt utskottet bl. a. anföras att de s. k. absoluta rättigheterna, dvs. de rättigheter som är inskrivna i regeringsformen och inte kan inskränkas genom vanlig lag inte är mer absoluta än att de under loppet av 6-8 veckor samtliga kan upphävas. Ett första beslut kan fattas omedelbart före ett extra val eller ett ordinarie val, det andra beslutet genast när den nya riksdagen samlats. En svår kris i samband med val till riksdagen kan innebära hot också mot de absoluta fri- och rättigheterna.

KU 1975/76:56

76 Genom den ordning som föreslås i motionen 1975/76:2551 kan enligt utskottet denna risk motverkas. En regel av detta slag kommer nämligen att innebära en garanti för att ingen grundlagsbestämmelse kan ändras utan att man haft en jämförelsevis lång tid med mellanliggande ordinarie val på sig för att diskutera saken.

Som argument mot detta förslag har anförts att det skulle kunna leda till att angelägna grundlagsändringar fördröjs, att förarbetet på grundlagar skulle kunna bli sämre samt att extra val förvandlas till andra klassens val.

Enligt utskottet är inte dessa invändningar hållbara som motivering för att bibehålla ett system som i extrema lägen kan användas för att på kort tid upphäva vissa fundamentala fri- och rättigheter eller att helt avskaffa den demokratiska samhällsordningen. Utskottet anser därför, att en sexmånadersperiod skall förflyta mellan det första beslutet och det ordinarie valet, medan det bör räcka med en kortare tid, två månader mellan valet och det andra, definitiva beslutet. Därigenom bör den nya riksdagen få tillräcklig tid på sig att överväga om det vilande förslaget skall antas eller förkastas utan att ikraftträdandet behöver nämnvärt försenas.

Med den ändring, som ovan föreslagits, tillstyrker utskottet motionen 1975/76:2551 såvitt nu är i fråga.

dets ansett att utskottets hemställan under punkten A 18 bort ha följande lydelse:

A 18. beträffande förslag lill ändring av 8 kap. 15 § RF med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2551 såvitt nu är i fråga med motsvarande tillägg till ingressen i propositionens lagförslag som vilande antar följande lydelse av 8 kap. 15 § RF:

8 kap. 15 §

Grundlag stiftas genom tvä likalydande beslut. Det första beslutet skall fattas minst sex månader före nästa ordinarie val till riksdagen. Det andra beslutet får ej fattas förrän två månader efter valet. Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

26. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hemelius(m) vilka beträffande lagprövningsrätten dels

ansett att den del av utskottets yttrande som pås.17 börjar”I gällande” och på s. 20 slutar ”avstyrker motionen.” bort ha följande lydelse:

Rättighetsutredningen föreslog ett grundlagsstadgande i vilket den i praxis erkända lagprövningsrätten fastslogs. Nämnda stadgande har emellertid icke medtagits i propositionen, i vilken i stället förordas en ny utredning om bl. a. lagprövning. Detta trots att rättighetsutredningens samtliga ledamöter med undantag för vpk-representanten var eniga om att lagprövningsrätten

KU 1975/76:56

borde fastställas i regeringsformen.

Förslaget om ny utredning är förvånande även därför att tillräckligt material för att bedöma ärendet nu synes föreligga, icke minst genom remissinstansernas försorg. Flertalet av dessa har ställt sig positiva till utredningens förslag. Högsta domstolen säger: "Att bestämmelser i ämnet upptages i regeringsformen är värdefullt. Därigenom klarlägges vad prövningsrätten innebär.”

Bland andra remissinstanser som helt ansluter sig till utredningens förslag märks regeringsrätten, JK, kammarrätten i Sundsvall, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och samtliga länsstyrelser som har yttrat sig över utredningens förslag. Såvitt framgår av remissammanställningen är endast LO negativ i sak till lagprövningsrätten. Enligt LO bör uttryckligt förbud införas mot lagprövning. En sådan skulle kunna medföra att även direkt grundlagsskyddade rättigheter saklöst kunde åsidosättas.

Från något håll har gjorts gällande att någon större skillnad i praktiken icke uppkommer om lagprövningsrätt föreligger enligt praxis eller om densamma inskrives i regeringsformen. Utskottet anser emellertid att det för domstolar och förvaltningsmyndigheter vid deras bedömning är ett värdefullt stöd om uttrycklig bestämmelse finns i grundlagen.

Utskottet anser att något behov av ytterligare utredning av frågan om lagprövning icke föreligger. Riksdagen bör därför bifalla motionen 1975/76:2553 (m) såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under punkten A 19 bort ha följande lydelse: A 19. beträffande förslag till 8 kap. 20 § RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga samt med avslag på motionen 1975/76:2555 i motsvarande del som vilande antar - med motsvarande tillägg i ingressen i propositionens lagförslag - en ny paragraf- 8 kap. 20 § - av följande lydelse:

8 kap. 20 §

Finner domstol eller annan myndighet att vid tillkomsten av en föreskrift har förekommit grovt fel i det förfarande som skulle iakttagas, får myndigheten ej tillämpa föreskriften. Ej heller får myndighet tillämpa föreskrift som i något annat hänseende står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning. I fråga om föreskrift i lag eller förordning skall detta dock gälla endast om motstridigheten är uppenbar.

27. av herr Berndtson (vpk) som beträffande lagprövningsrätten

dels ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar "I gällande” och på s. 20 slutar "avstyrker motionen.” bort ha följande lydelse:

Varje rättstillämpning måste naturligtvis förbindas med en prövning av tillämpade föreskrifters lagkraft, häri inbegripet lagars förenlighet med

KU 1975/76:56

grundlagen. En kontinuerlig och med tillämpningen förbunden prövning av grundlagsenligheten hos gällande lag är dessutom önskvärd, så till vida som den kan försvåra godtycklighet både i lagstiftning och rättstillämpning.

Frågan gäller emellertid om domstolar och andra rättstillämpande organ genom självständigt åsidosättande av lag skall kunna hävda en lag- eller grundlagstolkning, som är oberoende och eventuellt i strid med lagstiftarens och inte behöver underställas dennes prövning. En sådan lagprövningsrätt hos domstolarna innebär tydligen en reell maktdelning mellan lagstiftande och dömande makt som framstår som svårförenlig med den grundläggande demokratiska principen att folkvalda organ ensamma skall bära hela ansvaret för lagstiftningen.

Domstolars lagprövningsrätt i Sverige har därför inte varit politiskt oomstridd. I grundlagberedningen aktualiserades - gentemot de borgerliga partiernas krav på kvalificerad majoritet vid fri- och rättighetsbegränsande lagstiftning - ett förbud mot lagprövning av rättstillämpande organ (SOU 1975:15 s. 107). I rättighetsutredningen enades, anmärkningsvärt nog, utredningens borgerliga och socialdemokratiska ledamöter om ett förslag om grundlagsfästande av rättstillämparens lagprövningsrätt, som omfattar rätt att åsidosätta vanlig lag, samtidigt som fältet för potentiella konflikter mellan grundlag och vanlig lag genom utredningens förslag väsentligt vidgades.

Regeringen föreslår nu att utredningens förslag till grundlagsfäst lagprövningsrätt för domstolar skall utgå, detta under trycket av bl. a. LO:s remissutlåtande, som föreslår att domstolarnas lagprövningsrätt skall förbjudas. Samtidigt intar dock regeringen den ståndpunkten att domstolarna redan har den lagprövningsrätt som rättighetsutredningen åsyftade.

Principen för lagprövningen bör-som framhålls i motionen 1975/76:2555 - vara att rätten till tolkning av gällande lag och grundlag i sista hand vilar hos den lagstiftande makten själv. Mot detta brukar anföras att grundlagsskyddet därmed förlorar i styrka, eftersom riksdagen då endast övervakas av sig själv. Bakom det argumentet ligger föreställningen om att det till skydd för folkets fri- och rättigheter finns en upphöjt opartisk och opolitisk instans, och att denna instans är domstolarna. En mer realistisk och av historien bekräftad utgångspunkt synes vara att också domstolarna är inbäddade i det politiska kraftfältet i samhället. Det avgörande skyddet för de demokratiska fri- och rättigheterna ligger hos folkviljan. Den kan i princip påverka riksdagens sammansättning, inte domstolarnas. Dess intresse är då också att direkt folkvalda organ påtar sig ansvaret även för den riktning i vilken rättstillämpningen utvecklas.

Lämpligaste instans för lagprövning är riksdagens konstitutionsutskott. Den som åtalas skall alltså har rätt att få prövat om den lag som åberopas mot honom är förenlig med grundlagen. Domstol skall vara skyldig att verkställa sådan prövning. Skulle domstolen därvid finna att lagen står i

KU 1975/76:56

strid med grundlagen, skall frågan prövas av riksdagens konstitutionsutskott för avgörande.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 19 bort ha följande lydelse:

A 19. beträffande förslag till 8 kap. 20 § RF med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga samt med avslag på motionen 1975/76:2553 i motsvarande del som vilande antar - med motsvarande tillägg i ingressen i propositionens lagförslag - en ny paragraf - 8 kap. 20 § - av följande lydelse:

8 kap. 20 §

Finner domstol att föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning, skall frågan om föreskriftens tillämpning underställas riksdagens konstitutionsutskott för avgörande.

28. av herr Berndtson (vpk) som beträffande möjligheter att överlåta inskränkningsbefogenhet till internationellt organ (10 kap. 5 ,ss RF)

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar "Att paragrafen" och slutar "ifrågavarande motionsyrkanden." bort ha följande lydelse:

Ifrågavarande stadgande, som brukar benämnas EG-paragrafen, berör enligt utskottets mening två sinsemellan förbundna och för demokratin grundläggande frågor. Dels gäller det den nationella bestämmanderätten. Dels gäller det hur folkvalda organ skall kunna avhända sig de befogenheter (och det ansvar) de genom allmänna val blivit anförtrodda, utan att väljarna får ta ställning till en sådan förändring av valets förutsättningar. I båda avseendena berörs själva innehållet i den allmänna rösträtten.

Genom det nu framlagda förslaget förhindras överlåtelse av beslutanderätt i frågor som innebär begränsning av fri- och rättigheter. Härigenom har enligt utskottets mening en förbättring av bestämmelsen åstadkommits. Det är till och med möjligt att stadgandet inte längre möjliggör en svensk EG-anslutning. Detta bör i så fall hälsas med tillfredsställelse.

Ändringsförslaget innebär emellertid inte att EG-paragrafen därmed inte längre möjliggör allvarliga kränkningar av grundläggande demokratiska rättigheter. Alltjämt skall således svenska statsorgans befogenheter - lagstiftningsmakt, förfoganderätt över statens tillgångar, rätten att träffa bindande internationella överenskommelser etc. - i obestämd omfattning kunna överlåtas på utomstående organ som inte behöver vara valda av eller kunna avkrävas ansvar av svenska folket. Utskottet kan inte acceptera det förhållandet.

1 enlighet med vad som föreslås i motionerna 1975/76:993 och 1975/76:2555 bör 10 kap. 5 § därför utgå ur regeringsformen.

KU 1975/76:56

dels ansett att utskottets hemställan under punkten 20 bort ha följande lydelse:

A 20. beträffande K) kap. 5 j RF med bifall till motionerna 1975:993 och 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga samt med avslag på propositionen i motsvarande del som vilande antar förslagen att 10 kap. 5 § utgår ur regeringsformen, att 10 kap. 6-9 §§ betecknas 5-8 §§ och att häremot svarande tillägg införs i ingressen till propositionens lagförslag.

29. av herr Molin (fp) som - under förutsättning av bifall till reservationen 9 - beträffande övergångsbestämmelserna anfört och hemställt:

Med hänvisning till vad jag anfört i reservationen 9 angående förbud mot utlämning av svensk medborgare anser jag att utskottets hemställan under punkten A 21 a bort ha följande lydelse:

A 21 beträffande övergångsbestämmelserna

a) med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1975/76:2551 såvitt nu är i fråga antar följande övergångsbestämmelse till propositionens lagförslag:

Utan hinder av 2 kap. 7 f första stycket får gällande bestämmelser om utlämning av svensk medborgare till annat nordiskt land alltjämt tillämpas.

30. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Jonnergård (c) och Nordin (c) vilka beträffande utredning angående lagstiftningsförfarandet i riksdagen

dels ansett att sista meningen i första stycket på s. 14 i betänkandet bort ersättas med följande text:

Utskottet förutsätter att utredningen skall vara oförhindrad att pröva möjligheterna att införa ett system med dubbel riksdagsbehandling för hela lagstiftningsområdet. Utskottet tillstyrker sålunda vad som anförts i motionen 2554 beträffande behovet av utredning om lagstiftningsförfarandet i stort.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 25 bort ha följande lydelse:

A 25. beträffande utredning angående lagstiftningsförfarandet i riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2554 yrkandet 2 som sin mening tillkännager för regeringen vad som anförts i motionen om utredning angående lagstiftningsförfarandet i riksdagen.

KU 1975/76:56

31. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande utredning angående rättighetsskydd för enskild mot enskild

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar ”1 följdmotionen’' och slutar ”motionen 2553.” bort ha följande lydelse:

Det grundlagsskydd, som i propositionen föreslås i olika avseenden, är i allt väsentligt ett skydd för den enskilde gentemot det allmänna, inte ett skydd för enskild gentemot annan enskild. Undantaget utgörs av 2 kap. 17 §. Ett annat sådant skydd föreslås i motionen 1975/76:2253 (m) genom förslaget om förbud mot kollektiv anslutning, bl. a. till politisk sammanslutning, genom beslut av förening, i vilken medlemskap är av väsentlig betydelse för utkomst eller för tillvaratagande av viktiga ekonomiska intressen.

Fråga är om inte liknande behov av skydd för den enskilde gentemot annan enskild kan behövas även i andra fall. Uppmärksamheten riktas härvid på den enskildes förhållande till organisationerna. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet uttalade t. ex. under remissbehandlingen att med tanke på organisationsväsendets snabba tillväxt och på senare år alltmer markerad ställning av halvofficiella organ med offentliga uppgifter det är angeläget att frågan om den enskildes förhållande till organisationerna görs till föremål för utredning. Svea hovrätt säger:

Vad som i första hand synes angeläget att överväga vid en förnyad prövning av grundlagsskyddet på förevarande område är enligt hovrättens mening vissa regler som avser den enskildes ställning i förhållande till organisationerna. De viktigaste av dessa, såsom de stora organisationerna på arbetsmarknaden och de kommunala förbunden, tenderar de facto att få en roll som är jämförbar med det allmännas.

Utskottet finner dessa synpunkter beaktansvärda och förordar med bifall till motionen 2553 i denna del att en kartläggning görs av dessa problem, vilka sedan kan bli föremål för en särskild parlamentarisk utredning. Denna skulle kunna pröva behovet av till exempel en ramlagstiftning om ideella föreningar, i vilka kunde fastställas några av de rättigheter och skyldigheter som tillkommer sådana föreningar och deras medlemmar. Vid denna prövning måste dock särskilt uppmärksammas att det är nödvändigt att som grundlagberedningen framhållit ”visa stor varsamhet i frågan om lagreglering i fråga om organisationernas inre verksamhet”. Under inga förhållanden finge en sådan reglering försämra förutsättningarna för en fri åsiktsbildning.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 26 bort ha följande lydelse:

A 26. beträffande utredning angående rättighetsskydd för enskild mot enskild bifaller motionen 1975/76:2553 såvitt nu är i fråga.

6 Riksdagen 1975/76. 4 sami Nr 56

KU 1975/76:56

32. av herr Berndtson (vpk) som beträffande utredning om nu gällande lagstiftnings förenlighet med RF

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar ”1 det föregående” och slutar "avstyrks sålunda.” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet förordat ett fortsatt utredningsarbete med frågor av betydelse för den enskildes fri- och rättigheter. Som en del av detta arbete bör - som föreslås i motionen 1975/76:2555 (vpk) - också undersökas om de principer och den anda som uttrycks i grundlagen också verkligen präglar övrig, nu gällande lagstiftning. Bl. a. bör brottsbalkens många diffusa formuleringar prövas med utgångspunkt från fri- och rättighetsregleringen i 2 kap. RF. Också viktiga rättssäkerhetsfrågor, som är otillfredsställande reglerade i gällande lagstiftning, bör omfattas av utredningens uppdrag.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten A 27 bort ha följande lydelse:

A 27. beträffande utredning om nu gällande lagstiftnings förenlighet med RF bifaller motionen 1975/76:2555 såvitt nu är i fråga.

33. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c) och Hernelius (m) vilka beträffande folkomröstning i grundlagsärende dels

ansett att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”1 motionerna" och slutar "behandlade motionsyrkandena." bort ha följande lydelse: Enligt

nu gällande regeringsform föreligger begränsade möjligheter att hänskjuta politiska sakfrågor till medborgarna för ett direkt och omedelbart ställningstagande. För folkomröstning krävs majoritetsbeslut i riksdagen. Resultatet av en eventuell folkomröstning blir enbart rådgivande.

Även om den svenska folkstyrelsen självfallet även i framtiden i huvudsak skall förverkligas genom ett representativt system är det enligt utskottets uppfattning från demokratisk synpunkt önskvärt att medborgarna i större utsträckning än hittills ges möjlighet att direkt uttala sin mening i frågor av grundläggande betydelse för samhällslivet.

I grundlagarna fastläggs de centrala principerna för statsskicket. I just dessa frågor är det därför enligt utskottets mening särskilt viktigt att beslut inte kan fattas utan folkmajoritetens stöd och gillande. I regeringsformen har man sökt garantera detta genom att det för grundlagsändring fordras två riksdagsbeslut med val till riksdagen mellan besluten. Denna form för folklig kontroll av de konstitutionella besluten har dock påtagliga brister. Som ofta framhålls påverkas medborgarnas partival i större utsträckning av partiernas ställningstaganden i andra frågor än konkreta grundlagsfrågor. Dessa riskerar för övrigt alltid skjutas i bakgrunden till förmån för den

KU 1975/76:56

mångfald andra frågor som förekommer i en valrörelse och som kanske mera direkt berör medborgarnas närliggande intressen.

I motionerna 1975:3 av herrar Fiskesjö (c) och Boo (c), 1975:93 (punkterna 6-9) av herr Bohman m. fl. (m), 1975:307 av herr Ahlmark m. fl. (fp) och 1975/76:1980 (punkterna 3-6) av herr Bohman m. fl. (m) föreslås att en minoritet bestående av en tredjedel av riksdagens ledamöter skall kunna föra ut ett som vilande antaget förslag till grundlagsändring till folkomröstning i anslutning till följande riksdagsval. Folkomröstningen föreslås utformad som ett ställningstagande - ja eller nej - till det vilande grundlagsförslaget. Detta faller om flertalet av dem som deltagit i folkomröstningen svarar nej och om antalet nejröster utgör mer än hälften av de röster som avgivits vid det samtidigt förrättade riksdagsvalet. I annat fall har den nyvalda riksdagen att i vanlig ordning fatta ett andra beslut i frågan.

Förslaget i motionerna ger medborgarna möjlighet att oberoende av riksdagsvalet ta ställning till ändringar av de grundläggande regler inom vilka den svenska demokratin har att verka. Detta innebär en väsentlig och från demokratisk synpunkt viktig förstärkning av skyddet mot grundlagsändringar utan stöd av en folkmajoritet.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten B 1 bort ha följande lydelse:

B 1. beträffande folkomröstning i grundlagsärende med bifall till motionerna 1975:3, 93 yrkandena 6-9, 307 och 1975/76:1980 yrkandena 3-6

a. antar som vilande i bilaga 3 intaget förslag till lag om ändring i regeringsformen

b. antar som vilande i bilaga 4 intaget förslag till lag om ändring i riksdagsordningen,

c. antar i bilaga 5 intaget förslag till lag om ändring i riksdagsordningen (tilläggsbestämmelse).

34. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c). Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c) och Hernelius (m) vilka beträffande lagrådsgranskningen

dels ansett att utskottets yttrande i denna del (s. 14-15) under rubriken ”Frågorna om särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning och lagrådsgranskningens inriktning” bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid sin granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning, avseende åren 1971-1975, även undersökt omfattningen och inriktningen av remisserna till lagrådet sedan grundlagsändringen om avskaffande av den obligatoriska lagrådsgranskningen trädde i kraft den 17 februari 1971. Dessa undersökningar har visat, att antalet lagrådsremisser har minskat avsevärt - från ett 60-tal 1970 till 10 1974 och 20 1975. Undersökningarna har vidare gett vid handen att lagrådets yttrande

KU 1975/76:56

i flertalet fall föranlett regeringen att vidta ändringar i de ursprungliga förslagen.

Vid remissbehandlingen av grundlagberedningens betänkande stöddes förslaget att inte återinföra den obligatoriska lagrådsgranskningen uttryckligen endast av två remissinstanser. Däremot uttalade sig fjorton remissinstanser till förmån för återinförande av obligatorisk lagrådsgranskning. En helt övervägande remissopinion stödde således detta förslag.

Enligt utskottets mening utgör granskningen i lagrådet ett vidgat skydd för rättssäkerhetsintresset och för enhetlighet, konsekvens och klarhet i rättssystemet. Genom att lagrådsgranskningen enligt stadgad praxis är begränsad till lagförslagens juridiska sida medan deras allmänna politiska grunder är en sak uteslutande för regering och riksdag kan några principiella invändningar utifrån parlamentarisk synpunkt inte riktas mot ett system med obligatorisk lagrådsgranskning.

I fråga om lagrådets uppgifter finner utskottet det naturligt, att obligatorisk lagrådsgranskning i princip föreskrivs för det centrala lagområdet sådant detta bestämts i 8 kap. 2 och 3 §§ RF. Som framgår av prop. 1975/76:209 (s. 161) omfattar 8 kap. 3 § också i fortsättningen föreskrifter som begränsar fri- och rättigheterna. Undantag från obligatorisk lagrådsgranskning kan dock göras för lagförslag av mindre ingripande art. 1 första hand avser utskottet härvid lagändringsförslag av mindre vikt. Men även förslag till ny lagstiftning kan i undantagsfall vara sådant att lagrådets yttrande framstår som obehövligt. Det synes vidare av praktiska skäl vara nödvändigt att lämna skattelagarna utanför det obligatoriska området.

Självfallet avser förslaget om obligatorisk lagrådsgranskning endast vad som i teknisk mening är att anse som lager. Föreskrifter som enligt 8 kap. 7 § RF kan beslutas av regeringen efter riksdagens bemyndigande i lag skall således inte omfattas av obligatoriet.

Även frågan om lagrådets sammansättning anser utskottet böra uppmärksammas. För närvarande utser högsta domstolen och regeringsrätten själva bland sina medlemmar i de flesta fall dem som skall ingå i lagrådet. Detta förhållande är dock inte grundlagsfäst. Enligt utskottets mening bör i grundlag uttryckligen föreskrivas att medlemmar av lagrådet utses av högsta domstolen och regeringsrätten. I lag kan sedan regleras hur många av medlemmarna i lagrådet som tillika skall vara ledamöter av envar av de båda högsta instanserna.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna 1975:94 och 999 yrkandet 1. Med det av utskottet i denna del framlagda lagförslaget torde också motionen 1975:994 i det väsentliga tillgodoses.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten B 2 bort ha följande lydelse:

.B 2. beträffande obligatorisk lagrådsgranskning med anledning av motionen 1975:994 och med bifall till motionerna 1975:94 och 999 yrkandet 1 som vilande antar det i bilaga 6 intagna förslaget lill Iao nm änrlrinp i rppprinpsfnrmpn

KU 1975/76:56

35. av herrar Björck i Nässjö (m) och Hernelius (m) vilka beträffande inrättande av ett skattelagråd

dels ansett att utskottets yttrande i denna del (s. 15) under rubriken "Frågorna om särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning och lagrådsgranskningens inriktning" bort ha följande lydelse:

Skattetrycket har i Sverige under senare år blivit alltmer betungande samtidigt som skattelagarna ofta tillkommit i stor hast. Provisorier har blivit ett vanligt inslag i skattelagstiftningen. Härvid har ofta effekter uppkommit som varit ägnade att rubba allmänhetens förtroende för lagstiftningens klarhet och grundlighet.

Med tanke på skattetryckets tyngd i Sverige är det av särskild vikt att skattelagstiftningen sker med största noggrannhet. Författningsutredningen ansåg i sitt betänkande att lagrådsremiss borde ske av i varje fall de viktigaste skattelagarna. Utskottet delar denna uppfattning och föreslår - med tillstyrkande av motionen 1975:999 i denna del - inrättandet av ett skattelagråd, till vilket lagstiftning på skatteområdet skall remitteras för yttrande. Utformningen av detta skattelagråd bör göras till föremål för en skyndsam utredning.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten B 3 bort ha följande lydelse:

B 3. beträdande inrättande av ett skattelagråd med bifall till motionen 1975:999 yrkandet 2 hos regeringen begär en skyndsam utredning och framläggande av förslag om inrättande av ett skattelagråd.

36. av herr Berndtson (vpk) som beträffande grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering dels

ansett att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar "I motionen 1975/76:2150” och slutar "motionen 1975/76:2150” bort ha följande lydelse:

Som utskottet anfört i det föregående kommer arbetet på en ny yttrandefrihetsgrundlag att fortsätta. Enligt utskottets mening är det väsentligt att som ett led i detta arbete ingår överväganden om åtgärder mot den diskriminering av kvinnor som påtalas i motionen 2149 i den del som är aktuell i detta sammanhang. Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att - liksom det i TF nu finns stadganden om förbud mot hets mot folkgrupp - en kommande yttrandefrihetsgrundlag bör innehålla förbud mot spridning i massmedia av kvinnodiskriminerande uppfattningar. I anslutning därtill bör i särskild lag förbjudas spridning av kvinnodiskriminerande text och bild i pornografiska alster.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten B 4 bort ha följande lydelse:

KU 1975/76:56

86 B 4. beträffande grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering med anledning av motionen 1975/76:2150 hos regeringen hemställer om förslag

dels till grundlagsbestämmelser som förbjuder spridning i massmedier av kvinnodiskriminerande uppfattningar, dels till lag som förbjuder spridning av kvinnodiskriminerande text och bild i pornografiska alster.

37. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c) och Nordin (c) vilka beträffande kollektivanslutning till politiskt parti

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”denna fråga.” bort ha följande lydelse:

Individens rätt att fritt och självständigt välja politiskt parti är grundläggande för demokratin. Utskottet kan därför av principiella skäl inte acceptera kollektiv anslutning av människor till politiskt parti. Ett sådant system strider mot den åsiktsfrihet som nu gällande grundlag utgår ifrån och som ytterligare befästes i det nu föreliggande förslaget till förstärkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Reservationsrätten för den enskilde förändrar ingenting i denna demokratiskt grundläggande fråga. Den tvingar den enskilde att offentligt avslöja vilket parti vederbörande inte vill tillhöra.

Det finns anledning att understryka att ett riksdagens uttalande mot kollektivanslutning på intet sätt riktar sig mot fackliga föreningars rätt att själva besluta om egna angelägenheter. Denna rätt skall självklart vara orubbad. Däremot riktas uttalandet till det parti -socialdemokraterna-som registrerar som medlemmar andra än dem som individuellt sökt om medlemskap i partiet.

Nuvarande missförhållanden bör icke i första hand förändras genom lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas egen sida.

Riksdagen har vid två tillfällen, 1973 och 1974, uttalat sig mot kollektivanslutningen. Vi tvingas konstatera att riksdagens uttalande inte efterföljts.

Då individens rätt att själv avgöra medlemskap i politiskt parti har utomordentligt stor principiell betydelse i en demokrati, bör riksdagen ånyo göra ett uttalande i denna fråga.

dels att utskottets hemställan under punkten B 5 bort ha följande lydelse: B 5. beträffande kollektivanslutning till politiskt parti m. m. avslår motionerna 1975:8,93 yrkandet 5, 1975/76:923 och 1980 yrkandet 2 samt förklarar motionerna 1975/76:289 och 892 besvarade med vad utskottet i denna del anfört.

KU 1975/76:56

38. av herr Berndtson (vpk) som beträffande kollektivanslutning till politiskt parti

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

Det socialdemokratiska partiet tillämpar, genom att motta huvuddelen av sina medlemmar genom kollektiv anslutning, ett system för medlemsanslutning som strider mot demokratiska principer.

Fackföreningarnas uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen. Denna uppgift fylles bäst av en facklig rörelse som behåller en organisatorisk självständighet gentemot politiska partier. Underkastelse under partipolitiska hänsyn hämmar rörelsens aktionsförmåga. Att fackföreningsrörelsen i skilda lägen stöder politiska organisationer är både nödvändigt och riktigt, men det bör ske på basis av organisatorisk självständighet och på fackföreningsfolkets egna villkor. Enligt utskottets uppfattning är kollektivanslutning till politiskt parti i princip inte försvarbar.

När borgerliga politiker går till angrepp mot kollektivanslutningen är det dock inte av omtanke om fackföreningsmedlemmarna. De borgerliga har inget emot kollektivanslutningen när de anser att den tjänar deras egna syften. Sålunda torde flertalet borgerliga riksdagsledamöter vara övertygade anhängare av den religiösa kollektivanslutning, som f. n. påtvingas hela folket via statskyrkan.

Riksdagen har ifråga om kollektivanslutning till politiskt parti bl. a. uttalat att ”nuvarande missförhållanden bör inte i första hand förändras genom lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas egen sida” och samtidigt förutsatt ”att det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall visa sig vara möjligt att förmå det parti som tillämpar denna ordning att medverka till att kollektivanslutningen avskaffas, så att som partimedlem endast registreras personer, som individuellt begär inträde i partiet”.

Det är beklagligt att det socialdemokratiska partiet inte respekterat riksdagens beslut och vidtagit åtgärder för att avskaffa kollektivanslutningen. Härigenom underlättas de borgerliga partiernas agerande.

dels att utskottets hemställan under punkten B 5 bort ha följande lydelse: B 5. beträffande kollektivanslutning till politiskt parti m. m. avslår motionerna 1975:8, 93 yrkandet 5, 1975/76:923 och 1980 yrkandet 2 samt förklarar motionerna 1975/76:289 och 892 besvarade med vad utskottet i denna del anfört.

39. av herr Berndtson (vpk) som beträffande övergång till republik

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 45 som avser frågan om övergång till republik bort ha följande lydelse:

Som anförts i motionen 1975/76:197 kan författningsreformen inte godtas såvitt gäller monarkins bevarande. Bakom kravet på monarkins avskaffande står en bred opinion, representerande en rad organisationer och enskilda. Även om den nya författningen innebär att monarken enbart skall ha ställ nino

cr»m svmhnl för rikpt rvrh fiiHafira rpnrpspntativa linnaiftp.r kvarstår

KU 1975/76:56

den principiella sidan av saken och monarkins ideologiska roll. Man behåller den helt odemokratiska bördsrätten till statschefsämbetet liksom andra privilegier, t. ex. immunitetsrätten. Över huvud framstår ett system med ärftlig monarki som helt oförenligt med varje tanke om allas lika rätt. Med monarkin följer dessutom reaktionär mytbildning och ideologi.

Många av de ceremonier där nu konungen medverkar kan förenklas eller avskaffas. I den mån representation fordras på icke regeringsnivå kan de representativa uppgifterna handhas av den av riksdagen valde talmannen. Talmannen har i och med författningsreformen 1973-1974 kommit att erhålla en roll vid regeringsbildning, vilken ersätter en tidigare uppgift för monarken. Riksdagens talman bör därför ges titeln rikets statschef.

Övergången tili republik kan ske utan större utredningsarbete. Riksdagen bör redan nu vara i stånd att såsom vilande antaga erforderliga förändringar

1 regeringsformen. Förslag om övriga förändringar i t. ex. annan lagtext än regeringsformen och andra praktiska detaljer bör riksdagen hemställa om hos regeringen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen 1975/76:197.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten B 6 bort ha följande lydelse:

B 6. beträffande övergång till republik med bifall till motionen 1975/76:197 beslutar

a. att såsom vilande anta följande:

Förslag till

Lag oin ändring av regeringsformen

Härigenom föreskrives i fråga om regeringsformen att 5 kap. 5 och 7 §§ skall upphöra att gälla samt att 1 kap. 2 och 4 §§ samt 5 kap. 2-4 §§ och 6 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Statsskickets grunder

2 § 3 §

Regeringsformen, successionsord- Regeringsformen och tryckfri ningen

och tryckfrihetsförordningen hetsförordningen är rikets grundlaär rikets grundlagar. gar.

4§ 5 §

Konungen är rikets statschef. Riksdagens talman är rikets stats -

chef.

5 kap. Statschefen

2 §

Som statschef får endast den Som statschef får endast den

tiänstpöra «nm är svensk medhorea- tiänsteöra sorn är svensk medborga -

KU 1975/76:56

89 Nuvarande lydelse

re och har fyllt tjugofem år. Han får icke samtidigt vara statsråd eller utöva uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes.

Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset. som ej är hindrad, för att såsom tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter.

Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en vice riksföreståndare.

Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej har fyllt tjugofem år.

Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem skall regeringen anmäla det till riksdagen. Riksdagen bestämmer om konungen skall anses ha vgått.

i

Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 3 och 4 §$ kan tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter regeringensförordnande som tillfällig riks -

Föreslagen lydelse

re. Hon eller han får icke samtidigt vara statsråd.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan hon eller han reser utrikes.

Är riksdagens talman av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef inträder den av riksdagens vice talmän, som är närmast i rang och ej är förhindrad, för att såsom tillförordnad statschef fullgöra statschefens uppgifter.

Avlider riksdagens talman fullgöres statschefsfunktionen av den av riksdagens vice talmän som är närmast i rang och ej är förhindrad, till dess nyval av talman företagits.

Därest ingen av riksdagens talmän är i stånd att tjänstgöra, tjänstgör den av riksdagens ledamöter som längst tid har varit ledamot av riksdagen intill dess att talman eller vice talman åter är i stånd att tjänstgöra eller intill dess att val av ny talman och nya vice talmän verkställts.

KU 1975/76:56

90 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreståndare, när ingen annan behörig kan tjänstgöra.

1 §

Konungen kan ej åtalas för sina gär- Paragrafen utgår.

ningar. Riksföreståndare kan ej åtalas för sina gärningar sorn statschef.

Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1977.

b. att såsom vilande anta lag - i överensstämmelse med ovan föreslagen ändring i 1 kap. 2 § RF - om att successionsordningen skall upphöra att gälla den 1 januari 1977,

c. att i övrigt hos regeringen hemställa om förslag till följdändringar i lagtext och reglering av andra förhållanden som kan föranledas av ett beslut enligt a ovan,

40. av herrar Werner i Malmö (m). Molin (fp) och Björck i Nässjö (m) vilka beträffande regler för omröstning inom regeringen

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 45 som avser regler för omröstning inom regeringen bort ha följande lydelse:

I motionen 1975/76:904 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs om grundlagsändring i syfte att införa kollegiala omröstningsregler inom regeringen.

Regeringsformen innehåller inte några regler om beslutsfattandet inom regeringen. I grundlagberedningens förslag till ny regeringsform fanns däremot en regel, som innebar att regeringens beslut skulle fattas genom allmän kollegial omröstning med utslagsröst för statsministern.

Det är självfallet endast i sällsynta fall som meningsskiljaktigheter inom regeringen är så djupgående att de direkt redovisas i beslutsfattandet. När så inträffar, är det å andra sidan sannolikt att det oftast gäller för rikets styrelse väsentliga frågor. Om statsministern i ett sådant fall har en gentemot regeringen i övrigt avvikande mening skulle ett konstitutionellt oklart läge uppstå genom att det inte klart framgick vilken linje som skulle bli regeringens beslut - statsministerns eller övriga regeringsledamöters.

Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att man i grundlagen har bestämmelser om hur man skall förfara då det råder delade meningar inom regeringen. Avsaknaden av regler leder eljest i realiteten antingen till ensamrätt för statsministern eller till beslutsoförmåga i regeringen.

Som anförs i motionen är grundtankarna bakom den nya grundlagen att beslutanderätten skall förläggas till de organ som företräder folket. I inget fall finns någon bestämmelse som ger exklusiv beslutanderätt i viktiga frågor till en enda person.

Inte heller på andra områden inom den svenska demokratin finns några

KU 1975/76:56

sådana bestämmelser. Inom t. ex. intresseorganisationerna och kommunerna fattas styrelsebesluten genom vanlig omröstning. Det finns enligt utskottets mening inga bärande skäl för att inte dessa principer skall gälla också den svenska regeringen. Ått ge statsministern ensam beslutanderätten i alla de viktiga ärenden som ankommer på regeringen är alltså olämpligt. Utskottet anser därför att en sådan regel som föreslås i motionen bör införas i regeringsformen.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten B 7 bort ha följande lydelse:

B 7. beträffande regler för omröstning inom regeringen med bifall till motionen 1975/76:904 antar som vilande följande:

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives beträffande regeringsformen att 7 kap. 5 § skall ha nedan angiven lydelse samt att nuvarande 7 kap. 5-8 §§ skall betecknas 6-9 §§.

7 kap. 5 §

Yppas vid regeringssammanträde skilda meningar i något ärende, får ärendet ej avgöras såvida icke mer än hälften av statsråden är nävarande. Som beslut skall, om omröstning begäres, den mening gälla varom, flertalet av de närvarande statsråden förena sig eller, vid lika röstetal, den mening som statsministern biträder.

41. av herr Molin (fp) som beträffande./ö/vne/v/a./or utseende av statsminister

dels ansett att den del av utskottets yttrande på s. 45 som avser frågan om formerna för utseende av statsminister bort ha följande lydelse:

I motionen 1975/76:905 framförs kritik mot regeringsformens regler om utseende av statsminister och begärs att frågan blir föremål för utredning.

Reglerna för utseende av statsminister är en utomordentligt viktig del i regeringsformen. Frågan blev inte föremål för någon närmare analys i samband med den nyligen genomförda författningsreformen.

I motionen pekas på tre grundläggande svagheter med nu gällande ordning. Den ger möjligheter för en enda person - talmannen - att framtvinga nyval genom att till statsminister föreslå kandidater som inte kan vinna riksdagens stöd. Den möjliggör vidare att till statsminister utses någon som inte har stöd av flertalet riksdagsledamöter. Slutligen medför reglerna att regeringsskifte inte kan äga rum förrän omkring tjugo dagar efter ett val.

Som anförs i motionen anser utskottet inte, att det finns anledning begränsa riksdagens medverkan vid utseende av statsminister till att endast

KU 1975/76:56

pröva de förslag som talmannen lägger fram. Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning också ha en egen initiativrätt. I regeringsformen bör därför införas en bestämmelse om att ett visst antal av riksdagens ledamöter äger rätt att lägga fram förslag till statsminister. Den följande omröstningsproceduren bör utgå härifrån. Man kan t. ex. kräva att den föreslagne får stöd av en absolut majoritet av riksdagens ledamöter. Relativ majoritet borde dock kunna komma i fråga vid senare omröstningar och efter en viss tidsintervall från den första omröstningen.

Det är utskottets uppfattning, att man nu bör få fram alternativa modeller för att utse statsminister. En grundläggande förutsättning vid denna prövning bör vara att statschefen inte skall ha något inflytande vid regeringsbildningen. De nya reglerna bör vidare sikta till att eliminera nackdelarna med den nuvarande ordningen.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen 1975/76:905.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten B 8 bort ha följande lydelse:

B 8. beträffande formerna för utseende av statsminister med bifall till motionen 1975/76:905 hos regeringen begär att frågan om formerna för utseende av statsminister görs till föremål för utredning.

Särskilda yttranden

1. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Jonnergård (c) och Nordin (c), som beträffande retroaktiv lagstiftning anfört:

I gällande grundlag finns ett förbud mot retroaktiv stafflagstiftning. En lag eller annan föreskrift får inte innebära att straff eller annan brottspåföljd skall kunna ådömas för gärning som inte var straffbelagd när gärningen begicks eller att ett högre straff skall kunna ådömas än som var föreskrivet när gärningen begicks.

Den princip som härvidlag kommer till uttryck är en viktig del av skyddet för rättssäkerheten. Enligt vår mening bör denna princip vara vägledande för all lagstiftning. En allmän strävan bör därför vara att undvika att ge lagstiftning även på andra områden än strafflagstiftningens tillbakaverkande kraft. Erfarenheten från länder med ett generellt förbud mot retroaktivitet visar dock att ett sådant förbud inte är möjligt att upprätthålla i alla lägen och att det leder till besvärliga tolkningstvister. Det finns uppenbarligen omständigheter av social eller annan natursom i undantagsfall kan motivera att en lag får en viss retroaktiv verkan.

Fri- och rättighetsutredningen säger i sitt betänkande bl. a. att den funnit att det inte är möjligt att i en kort grundlagsregel klargöra vad som skall menas med retroaktiv verkan av en lag på områden utanför straffrättens

KU 1975/76:56

eller att med någon grad av precision ange förutsättningarna för när avsteg från förbudet mot retroaktivitet skall få ske. Med hänvisning till dessa svårigheter föreslog inte utredningen någon utvidgning av förbudet mot retroaktivitet och propositionen följer härvidlag utredningen. Vi har i detta sammanhang accepterat propositionen på denna punkt.

Men vi tillmäter frågan om en utbyggnad av skyddet mot retroaktiv lagstiftning stor vikt och vi anser att den bör övervägas ytterligare. Det bör enligt vår mening vara möjligt att efter en noggrann genomgång av de fall då retroaktivitet tillämpats eller övervägts i vårt land och av de regler och den praxis som gäller i andra länder få fram ett lagförslag som dels ger förbudet mot retroaktivitet en mera generell utformning, dels klart anger de fall då undantag från förbudet bör kunna medges. Hela frågan om en vidgning av förbudet mot retroaktiv lagstiftning bör således bli föremål för en förnyad utredning.

2. av herr Berndtson (vpk) som beträffande medlemskap i svenska kyrkan anfört:

Yrkandet i motion 1975:8 om uppdrag till fri- och rättighetsutredningen att utarbeta förslag i frågor rörande medlemskap i politiskt parti eller religiöst samfund saknar nu aktualitet sedan denna utredning slutfört sitt arbete. Min inställning till hithörande frågor framgår av reservation 38 vari kollektivanslutning både till politiskt parti och till statskyrkan behandlas.

KU 1975/76:56

94 Bilaga 1

Propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen med av utskottet föreslagna ändringar i 1 kap. 9 § samt 2 kap. 2, 13 och 20

§§

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives i fråga om regeringsformen1 dels att nuvarande 1 kap. 2-8 §§ skall betecknas 1 kap. 3-9 §§, dels att 1 kap. 9 §, 2 kap., 8 kap. 1, 3, 7, 10 och 11 §§, 10 kap. 5 § samt 11 kap. 1, 3 och 6§§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i regeringsformen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 2 §, av nedan angivna lydelse.

1 kap.

2 §

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

9 §2

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.

2 kap.

1 §

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

'SFS 1974:152

2I propositionens förslag har paragrafen följande lydelse: Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet iakttaga saklighet och opartiskhet.

KU 1975/76:56

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Beträffande tryckfriheten gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen. I denna finns också bestämmelserom rätt att taga del av allmänna handlingar.

2 §'

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.

3 §

Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

4 §

Dödsstraff får icke förekomma.

5 §

Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden.

'I propositionens förslag har paragrafen följande lydelse: Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i demonstration eller meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.

KU 1975/76:56

6§

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisistation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

7 §

Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i annan stat.

8§

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna detta.

9§

Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock icke när fråga är om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd som har ådömts i annan stat.

Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i sådant fall prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

10 §

Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, närden förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av brott.

11 §

Domstol får icke inrättas för redan begången gärning och ej heller för viss tvist eller i övrigt för visst mål.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig.

KU 1975/76:56

12 §

De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver, begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag enligt 8 kap. 7 § första stycket 7 eller 10 §.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen lår aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

13 §'

Yttrandefriheten och informationsfriheten lår begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsöijningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden.

14 §

Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet, till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

1 I propositionens förslag har paragrafens första stycke följande lydelse: Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det, såsom av hänsyn till 1. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, 2. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, 3. intresset att förebygga eller beivra brott, 4. allmän ordning och säkerhet, 5. det allmännas ekonomiska intresse, 6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, 7. intresset att reglera eller begränsa kommersiell reklam.

Andra och tredje styckena är likalydande med propositionens förslag.

7 Riksdagen 1975/76. 4 sami. Nr 56

KU 1975/76:56

15 §

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.

16 §

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.

17 §

Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal.

18 §

Varje medborgare skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestämmes i lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande.

19 §

Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag.

20 §'

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 § andra meningen),

2. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§),

3. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott (9 § första stycket),

4. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan av brott (10 §),

5. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första stycket),

6. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 §§),

7. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),

8. rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande (18 §).

i

I propositionens förslag har första stycket p. 1 följande lydelse: 1. skydd mot tvång att deltaga i demonstration eller meningsyttring eller att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 § andra meningen). I övrigt är paragrafen likalydande med propositionens förslag.

Kl) 1975/76:56

99 Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtrolig meddelelse (6 §),

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än brott eller misstanke om brott (9 § andra stycket),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 §).

8 kap.

1§

Av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter följer att föreskrifter av visst innehåll ej får meddelas eller får meddelas endast genom lag.

3 §

Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.

Sådana föreskrifter är bland andra föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, om skatt till staten samt om rekvisition och annat sådant förfogande.

7 §

Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet eller utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning,

KU 1975/76:56

7. förbud att röja sådant sorn någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet.

10 §

Regeringen kan efter bemyndigande i lag i ämne som angives i 7 § första stycket eller 9 § genom förordning bestämma att föreskrift i lagen skall börja eller upphöra att tillämpas.

11 §

Bemyndigar riksdagen enligt detta kapitel regeringen att meddela föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen därvid medgiva att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet.

I fall som nu sagts kan riksdagen också uppdraga åt förvaltningsmyndighet under riksdagen att meddela sådana bestämmelser.

10 kap.

5 §

Beslutanderätt som enligt denna regeringsform tillkommer rikdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ kan i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Om överlåtelse beslutar riksdagen i den ordning som är föreskriven för stiftande av grundlag eller, om beslut i sådan ordning ej kan avvaktas, genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ kan överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet, om riksdagen förordnar om det genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

KU 1975/76:56

11 kap.

1 §

Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och regeringsrätten högsta förvaltningsdomstol. Rätten att fl mål prövat av högsta domstolen eller regeringsrätten kan begränsas genom lag. I högsta domstolen och regeringsrätten får endast den tjänstgöra såsom ledamot som har utnämnts till ordinarie domare i domstolen.

Annan domstol än högsta domstolen eller regeringsrätten inrättas med stöd av lag. Om förbud mot inrättande av domstol i vissa fall föreskrives i 2 kap. 11 § första stycket.

Vid domstol som avses i andra stycket skall finnas ordinarie domare.

I fråga om domstol som har inrättats för handläggning av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda grupper av mål får dock i lag göras undantag härifrån.

3 §

Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag avgöras av annan myndighet än domstol. Om domstols prövning av frihetsberövande föreskrives i 2 kap. 9 §.

6 §

Under regeringen lyder justitiekanslem, riksåklagaren, de centrala ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen, om myndigheten ej enligt denna regeringsform eller annan lag är myndighet under riksdagen.

Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.

Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall det ske med stöd av lag.

1. Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1977.

2. Utan hinder av 2 kap. 16 § behåller äldre föreskrift, som innebär särbehandling på grund av kön, sin giltighet tills vidare. Sådan föreskrift får ändras, även om ändringen innebär fortsatt särbehandling.

3. Bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan gäller utan hinder av 2 kap. 2 § i dess nya lydelse.

4. Vid ikraftträdandet föreliggande bestämmelser om att film icke får förevisas offentligt, om den ej dessförinnan har godkänts för sådan visning, gäller utan hinder av 2 kap. 1 § 3 i den nya lydelsen och 14 § första stycket.

5. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tilllämpnin’ av regeringsformen i dess nya lydelse.

KU 1975/76:56

102 Bilaga 2

Sammanställning av hemställan i motioner som behandlas i samband med prop. 1975/76:209

Hemställan avser

dels i följande under den allmänna motionstiden 1975 och 1976 väckta motioner:

M 1975:3 av herrar Fiskesjö (c) och Boo (c):

att riksdagen såsom vilande grundlagsändring beslutar

1. att anta följande lydelse av 8 kap. 15 § RF:

15 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra beslutet får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Vilande beslut i grundlagsärende underställs folkomröstning i samband med närmast följande val till riksdagen, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter vid omröstning förenar sig därom. Vid folkomröstningen äger de vid valet röstberättigade tillkännagiva om de instämmer i det vilande beslutet eller ej. Beslutet förfaller, om flertalet av dem som deltager i omröstningen, till antalet motsvarande minst hälften av antalet vid valet avgivna och godkända röster, röstar mot beslutet.

Ytterligare bestämmelserom folkomröstning meddelas i riksdagsordningen och annan lag.

2. att anta en ny paragraf- 3 kap. 16 § RO - av följande lydelse:

16 § Förslag om folkomröstning i grundlagsärende enligt 8 kap. 15 § andra stycket regeringsformen får väckas gemensamt av minst en tiondel av riksdagens ledamöter inom femtofi dagar efter det att riksdagen beslutar att som vilande antaga förslag om ändringar av grundlag.

Förslag om folkomröstning enligt första stycket skall ligga på kammarens bord till det andra sammanträdet efter det då förslaget framställdes och ställas under omröstning senast vid det därpå följande sammanträdet.

3. att anta en tilläggsbestämmelse 3.16.1 RO av följande lydelse:

3.16.1 Förslag som avses i 16 § avlämnas till talmannen och anmäles av denne i kammaren när det delats ut till riksdagens ledamöter.

4. att 3 kap. 16-20 §§ RO numreras 17-21 §§.

KU 1975/76:56

103 M 1975:8 av herr Sjöholm (fp):

att riksdagen beslutar hemställa att regeringen ger den sittande utredningen om grundlagsskydd åt våra fri- och rättigheter i uppdrag att utarbeta förslag till bestämmelser som garanterar den enskildes suveräna och exklusiva rätt att besluta i frågor om medlemskap i politiskt parti eller religiöst samfund.

M 1975:93 av herr Bohman m. fl. (m), yrkandena 5-9: att riksdagen

5. hos regeringen anhåller om lagstiftning med förbud mot kollektiv anslutning till politiska partier,

6. antar som vilande följande lydelse av 8 kap. 15 § RF:

15 § Grundlag stiftas antagna förslaget. Vilande beslut i grund lagsärende

underställs folkomröstning i samband med närmast följande val till riksdagen, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter vid omröstning förenar sig därom. Vid folkomröstningen äger de vid valet röstberättigade tillkännagiva huruvida de instämmer i det vilande beslutet eller ej. Beslutet förfaller, om flertalet av dem som deltager i omröstningen, till antalet motsvarande minst hälften av antalet vid valet avgivna och godkända röster, röstar mot beslutet.

Ytterligare bestämmelser om folkomröstning meddelas i riksdagsordningen och annan lag.

7. antar en ny paragraf - 3 kap. 16 § RO - av följande lydelse:

16 § Förslag om folkomröstning i grundlagsärende enligt 8 kap. 15 § andra stycket regeringsformen får väckas gemensamt av minst en tiondel av riksdagens ledamöter inom femton dagar efter det att riksdagen beslutat att som vilande antaga förslag om ändring av grundlag.

Förslag om folkomröstning enligt första stycket skall ligga på kammarens bord till det andra sammanträdet efter det då förslaget framställdes och ställas under omröstning senast vid det därpå följande sammanträdet.

8. antar en ny tilläggsbestämmelse 3.16.1 RO av följande lydelse:

3.16.1 Förslag som avses i 16 § avlämnas till talmannen och anmäles av denne i kammaren när det delats ut till riksdagens ledamöter.

9. beslutar att 3 kap. 16-20 §§ i RO numreras 17-21 §§.

M 1975:94 av herrar Fälldin (c) och Gunnar Helén (fp):

att riksdagen beslutar att 8 kap. 18 § i regeringsformen får följande lydelse:

För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd. Lagrådet skall yttra sig över lagförslag i ämne som angives i 2 och 3 §§ i detta kapitel,

KU 1975/76:56

dock med undantag för lagförslag med föreskrifter om skatt. Är lagförslaget av ringa vikt behöver lagrådet ej höras. Yttrande av lagrådet inhämtas av regeringen. Även riksdagsutskott får inhämta yttrande av lagrådet enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen.

Lagrådets medlemmar utses av högsta domstolen och regeringsrätten. Närmare bestämmelser om lagrådet meddelas i lag.

M 1975:307 av herr Ahlmark m. fl. (fp): att riksdagen

1. såsom vilande antar följande lydelse av 8 kap. 15 § RF:

15 § Grundlag stiftas antagna förslaget.

Vilande beslut i grundlagsärende underställs folkomröstning i samband med närmast följande val till riksdagen, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter vid omröstning förenar sig därom. Vid folkomröstningen äger de vid valet röstberättigade tillkännagiva huruvida de instämmer i det vilande beslutet eller ej.

Beslutet förfaller, om flertalet av dem som deltager i omröstningen, till antalet motsvarande minst hälften av antalet vid valet avgivna och godkända röster, röstar mot beslutet.

Ytterligare bestämmelserom folkomröstning meddelas i riksdagsordningen och annan lag.

2. antar en ny paragraf - 3 kap. 16 § RO - av följande lydelse:

16 § Förslag till folkomröstning i grundalgsärende enligt 8 kap. 15 § andra stycket regeringsformen får väckas gemensamt av minst en tiondel av riksdagens ledamöter inom femton dagar efter det att riksdagen beslutat att som vilande antaga förslag om ändring av grundlag.

Förslag om folkomröstning enligt första stycket skall ligga på kammarens bord till det andra sammanträdet efter det då förslaget framställdes och ställas under omröstning senast vid det därpå följande sammanträdet.

3. antar en ny tilläggsbestämmelse 3.16.1 RO av följande lydelse:

3.16.1 Förslag som avses i 16 § avlämnas till talmannen och anmäles av denne i kammaren när det delats ut till riksdagens ledamöter.

4. beslutar att 3 kap. 16-20 §§ numreras 17-21 §§.

M 1975:993 av herr Hermansson m. fl. (vpk):

att riksdagen beslutar att som vilande grundlagsändring anta förslaget att ur regeringsformen stryka 10 kap. 5 §.

KU 1975/76:56

105 M 1975:994 av fru Jacobsson (m) och herr Turesson (m):

att riksdagen beslutar att till regeringsformen 8 kap. 18 § skall fogas en mening av följande lydelse: Om en lag skulle komma att verka retroaktivt i något avseende, skall förslaget därom sändas till lagrådet för granskning.

M 1975:999 av fru Kristensson m. fl. (m):

1. att riksdagen beslutar att 8 kap. 18 § regeringsformen får följande lydelse:

För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd. Lagrådet skall yttra sig över lagförslag i ämne som angives i 2 och 3 §§ i detta kapitel, dock med undantag för lagförslag med föreskrifter om skatt. Är lagförslaget av ringa vikt behöver lagrådet ej höras. Yttrande av lagrådet skall inhämtas av regeringen. Även riksdagsutskott får inhämta yttrande av lagrådet enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen. Lagrådets medlemmar utses av högsta domstolen och regeringsrätten. Närmare bestämmelserom lagrådet meddelas i lag.

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning och framläggande av förslag om inrättande av ett skattelagråd.

I motionen 1975/76:197 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar

1. att såsom vilande anta följande förslag till ändring av regeringsformen: Nuvarande

lydelse Motionärernas förslag

1 kap. Statsskickets grunder

2 §

Regeringsformen, suceessionsord- Regeringsformen och tryckfri ningen

och tryckfrihetsförordningen hetsförordningen är rikets grundlaär rikets grundlagar. gar.

4 §

Konungen är rikets statschef. Riksdagens talman är rikets stats chef.

5 kap. Statschefen

2 §

Som statschef får endast den Som statschef lår endast den

tjänstgöra som är svensk medborga- tjänstgöra som är svensk medborgare och har fyllt tjugofem år. Han får re. Hon eller han får icke samtidigt

icke samtidigt vara statsråd eller ut- vara statsråd.

KU 1975/76:56

öva uppdrag såsom talman elter riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes.

Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset. som ej är hindrad, för att såsom tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter.

Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en vice riksföreståndare.

Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej har fyllt tjugofem år.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan hon eller han reser utrikes.

Är riksdagens talman av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef, inträder den av riksdagens vice talmän, som är närmast i rang och ej är förhindrad, för att såsom tillförordnad statschef fullgöra statschefens uppgifter.

§

Avlider riksdagens talman fullgöres statschefsfunktionen av den av riksdagens vice talmän som är närmast i rang och ej är förhindrad, till dess nyval av talman företagits.

Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem skall regeringen anmäla det Jill riksdagen. Riksdagen bestämmer om konungen skall anses ha avgått.

(

Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 3 och 4 M kan tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan behörig kan tjänstgöra.

Paragrafen utgår.

Därest ingen av riksdagens talmän är i stånd att tjänstgöra, tjänstgör den av riksdagens ledamöter som längst tid har varit ledamot av riksdagen intill dess att talman eller vice talman åter är i ständ att tjänstgöra eller intill dess att val av ny talman och nya vice talmän verkställts.

KU 1975/76:56 107

7 §

Konungen kan ej åtalas för sina gär- Paragrafen utgår.

ningar. Riksföreståndare kan ej åtalas

för sina gärningar som statschef.

2. att såsom vilande anta förslaget - i överensstämmelse med ovan föreslagen ändring i regeringsformen 1 kap. 2 § - att upphäva gällande successionsordning (SFS 1974:307),

3. att i övrigt hos regeringen hemställa om förslag till följdändringar i lagtext och reglering av andra förhållanden som kan föranledas av ett beslut enligt 1 ovan.

M 1975/76:289 av herr Boo m. fl. (c):

att riksdagen beslutar uttala att de politiska partierna ej får tillämpa kollektivanslutning av medlemmar och att de såsom medlem får registrera endast den som individuellt begär inträde i parti.

M 1975/76:290 av herrar Fridolfsson (m) och Schött (m):

att riksdagen ger regeringen till känna att s. k. retroaktiv lagstiftning, som är till förfång för enskilda medborgare och juridiska personer, icke får förekomma.

M 1975/76:339 av herrar Adolfsson (m) och Hovhammar (m):

att riksdagen måtte hos regeringen begära att förslag till ny eller förhöjd skatt, avgift eller annan pålaga icke skall föreläggas riksdagen genom föreskrift som ges tillbakaverkande kraft, för så vitt det icke föranleds av särskilda skäl i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförliga förhållanden.

M 1975/76:892 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp):

att riksdagen uttalar att kollektiv anslutning av medlemmar till politiskt parti snarast bör upphöra.

M 1975/76:896 av herr Hernelius (m):

att riksdagen som vilande antar närslutna1 förslag till ändringar i regeringsformen.

M 1975/76:897 av fru Jacobsson (m):

att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om inrättande av författningsdomstol, varvid i direktiven till utredningen bör framhållas det angelägna i att behandlingen av frågan sker så snabbt att den kan samordnas med eller ske i omedelbar anslutning tili behandlingen av betänkandet Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen.

1 Beträffande ändringsförslagen hänvisas till den tryckta motionen.

KU 1975/76:56

108 I motionen 1975/76:904 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen antar såsom vilande

1. i 7 kap. RF efter 4 § en ny 5 § av följande lydelse:

5 § Yppas vid regeringssammanträde skilda meningar i något ärende, får ärendet ej avgöras såvida icke mer än hälften av statsråden är närvarande. Som beslut skall, om omröstning begäres, den mening gälla varom flertalet av de närvarande statsråden förena sig eller, vid lika röstetal, den mening som statsministern biträder.

2. att 7 kap. 5-8 §§ RF numreras 6-9 §§.

I motionen 1975/76:905 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att frågan om formerna för utseende av statsminister görs till föremål för utredning.

M 1975/76:910 av herr Romanus (fp):

att riksdagen antar bifogade1 förslag till bestämmelser i grundlagen om friheter och rättigheter.

M 1975/76:923 av herr Åkerlind (m):

att riksdagen beslutar att kollektivanslutning till politiskt parti förbjuds i lag.

M 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m), yrkandena 1-6: att riksdagen

1. vid behandlingen av frågan om medborgerliga fri- och rättigheter beaktar vad i motionen 1979 anförts,

2. hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning med förbud mot kollektiv anslutning till politiska partier,

3. antar som vilande följande lydelse av 8 kap. 15 § RF:

15 § Grundlag stiftas antagna förslaget. Vilande beslut i grund lagsärende

underställs folkomröstning i samband med närmast följande val till riksdagen, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter vid omröstning förenar sig därom. Vid folkomröstningen äger de vid valet röstberättigade tillkännagiva huruvida de instämmer i det vilande beslutet eller ej. Beslutet förfaller, om flertalet av dem som deltager i omröstningen, till antalet motsvarande minst hälften av antalet vid valet avgivna och godkända röster, röstar mot beslutet.

Ytterligare bestämmelserom folkomröstning meddelas i riksdagsordningen och annan lag.

4. antar en ny paragraf - 3 kap. 16 $ RO - av följande lydelse:

1 Beträffande ändringsförslagen hänvisas till den tryckta motionen.

KU 1975/76:56

16 § Förslag om folkomröstning i grundlagsärende enligt 8 kap. 15 § andra stycket regeringsformen får väckas gemensamt av minst en tiondel av riksdagens ledamöter inom femton dagar efter det att riksdagen beslutat att som vilande antaga förslag om ändring av grundlag. Förslag om folkomröstning enligt första stycket skall ligga på kammarens bord till det andra sammanträdet efter det då förslaget framställdes och ställas under omröstning senast vid det därpå följande sammanträdet.

5. antar en ny tilläggsbestämmelse:

3.16.1 Förslag som avses i 16 § avlämnas till talmannen och anmäles av denne i kammaren när det delats ut till riksdagens ledamöter.

6. beslutar att 3 kap. 16—20 §§ i RO numreras 17-21 §§,

7. antar följande lydelse av 4 kap. 12 § RO:

12 § Utskottet skall är närvarande.

Sammanträde för inhämtande av upplysningar eller yttranden som sägs i 10 § skall dock vara offentligt, därest detta begärs av minst en tredjedel av ledamöterna i utskottet.

8. uttalar att beslutade och genomförda kommunsammanläggningar skall kunna omprövas i de fall där de uppenbart strider mot folkviljan i kommunen i fråga och där de även i övrigt medfört allvarliga och påvisbara olägenheter,

9. hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommuner ges möjlighet att inrätta direktvalda kommundelsråd i enlighet med vad som i motionen 1979 anförts,

10. hos regeringen hemställer om tilläggsdirektiv till utredningen om den kommunala demokratin beträffande möjligheterna att inom nämndorganisationen tillskapa ytterligare distriktsnämnder,

11. hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommun ges möjlighet att anordna rådgivande folkomröstning,

12. vid behandlingen av proposition med anledning av länsberedningens betänkande beaktar vad i motionen 1979 anförts.

dels i följande med anledning av propositionen väckta motioner:

M 1975176:2150 av herr Hermansson m. fl. (vpk):

att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder för att förverkliga det tjugopunktsprogram för kamp

KU 1975/76:56

mot kvinnodiskriminering som redovisats i ovannämnda motion innebärande såvitt här är i fråga

1. att förbud intas i den kommande massmediegrundlagen mot spridning av kvinnodiskriminerande uppfattningar,

2. att särskild lag antas som förbjuder spridning av kvinnodiskriminerande text och bild i pornografiska alster.

M 1975/76:2551 av herr Ahlmark m. fl. (fp):

att riksdagen beslutarom sådana ändringar och tillägg i regeringens förslag till Lag om ändring i regeringsformen

1. att 1 kap. 2§ får följande lydelse:

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde, för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Vid förverkligandet av dessa mål bör det allmänna värna den enskildes valfrihet.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes integritet, privatliv och familjeliv. Föräldrarnas rätt att vårda sina barn och barnens rätt till en god social miljö skall respekteras. Näringsfrihet och egendomsrätt är centrala värden i vårt samhälle.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

2. att 1 kap. 9 § får följande lydelse:

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet iakttaga saklighet och opartiskhet så att allas likhet inför lagen upprätthålls.

3. att 2 kap. 12 § får följande lydelse:

De fri- och rättigheter som avses i 1 S 1—5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 i? andra stycket får, i den utsträckning som 13—16 medgiver, begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag enligt 8 kap. 7 S första stycket 7 eller 10 §.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt, att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

KU 1975/76:56

lil

Lag sorn begränsar yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten eller skyddet för förtrolig meddelelse stiftas på samma sätt som grundlag eller, om riksdagen finner denna ordning icke kunna avvaktas, genom ett beslut varom minst fern sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Förslag till lag som avses i första stycket skall granskas av det lagråd som sägs i 8 f Lagrådet skall särskilt yttra sig om lagens förenlighet med denna regeringsform. Om lagrådet Jinner ett förslag till lag innebära begränsning av fri- eller rättighet som avses i tredje stycket, skall den där fastslagna särskilda beslutsordningen tillämpas.

4. att 8 kap. 15$ får följande lydelse:

Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det första beslutet skall fattas minst sex månader före nästa ordinarie val till riksdagen. Det andra beslutet får ej fattas förrän sex månader efter valet. Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

5. att 2 kap. 10 $ får följande lydelse:

Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, närden förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu har sagts om brottspåföljd gäller även förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott.

Ny eller förhöjd skatt, avgift eller annan pålaga får icke införas genom föreskrift som ges tillbakaverkande kraft, för så vitt det icke Jöranledes av särskilda skäl i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförliga förhållanden.

Föreskrifter i andra ämnen än som avses i första och andra styckena och som har en för den enskilde betungande effekt får icke ges tillbakaverkande kraft med mindre än att synnerliga skäl föranleder det.

6. att 2 kap. 18$ får följande lydelse:

Varje medborgare skall vara tillförsäkrad skälig ersättning enligt grunder som bestämmes i lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande.

7. att 2 kap. 7 $ får följande lydelse:

Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen medborgare får utlämnas till annat land.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt här i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i annan stat.

KU 1975/76:56

112 Övergångsbestämmelse:

Ulan hinder av 2 kap. 7 björsta stycket får gällande bestämmelser om utlämning av svensk medboigare till annat nordiskt land alltjämt tillämpas.

M 1975/76:2552 av herr Antonsson m. fl. (c):

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:209 beslutar att punkten 3 i övergångsbestämmelserna skall utgå och ersättas av ett motivuttalande.

M 1975/76:2553 av herr Bohman m. fl. (m): att riksdagen

A. vidtar följande ändringar i det vid propositionen 1975/76:209 fogade förslaget till Lag om ändring i regeringsformen:

t kap.

2 §

Den offentliga makten skall i överensstämmelse med de principer som slås fast i 1 § utövas så att alla människors värdighet och lika värde erkännes, att alla är lika inför lagen, att män och kvinnor åtnjuter lika rättigheter samt att den enskildes personliga frihet och integritet samt kulturella, ekonomiska och sociala välfärd främjas.

Grundläggande mål för det allmännas strävan skall vara att tillförsäkra envar dels rätt att välja utbildning, arbete, yrke, näring och bostad, dels ock social trygghet, vård och omvårdnad liksom en god levnadsmiljö. Vid förverkligandet av dessa mål skall det allmänna värna om den enskildes valfrihet, hans rätt att ingå äktenskap och hans privat- och familjeliv.

Etniska, religiösa och språkliga minoriteters rätt till eget kulturliv och samfundsliv skall främjas.

2 kap.

1 § första stycket p. 7

Föräldrarätt: rätt att utöva vårdnaden om sina minderåriga barn, att välja mellan likvärdiga skol- och utbildningsformer för dessa samt att handha barnens fostran i tros- och livsåskådningsfrågor.

2 kap.

2 §

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i möte, demonstration eller meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.

KU 1975/76:56

113 Ej heller får medborgare genom beslut av sådan sammanslutning i vilken medlemskap är av väsentlig betydelse för hans utkomst eller för tillvaratagande av viktiga ekonomiska intressen kollektivt anslutas till politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första stycket,

2 kap.

10 §

Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, närden förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu har sagts om brottspåföljd gäller även förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott.

Ny eller förhöjd skatt, avgift eller annan pålaga får icke införas genom föreskrift som ges tillbakaverkande kraft, för så vitt det icke föranledes av särskilda skäl i samband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig jämförliga förhållanden.

Föreskrifter i andra ämnen än som avses i första och andra stycket och som har en för den enskilde betungande effekt får icke ges tillbakaverkande kraft med mindre än att synnerliga skäl föranleder det.

2 kap.

12 § tredje stycket Lag som begränsar yttrandefriheten, rätten till information, mötesfriheten, demonstrationsrätten, föreningsfriheten, föräldrarätten eller skyddet för förtrolig meddelelse stiftas på samma sätt som grundlag eller, om riksdagen finnér att beslut i sådan ordning icke kan avvaktas, genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de röstande och tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Fjärde stycket

Förslag till lag som avses i första stycket skall granskas av det lagråd som sägs i 8 kap. 18 §. Lagrådet skall särskilt yttra sig om lagens förenlighet med denna regeringsform. Om lagrådet finnér att förslag till lag innebär begränsning av fri- eller rättighet som avses i andra stycket, skall den där fastslagna särskilda beslutsordningen tillämpas.

2 kap.

16 a §

Åtnjutande av de fri- och rättigheter som här angivas skall tryggas utan åtskillnad av något slag såsom förutom på de grunder som sägs i 12 § andra stycket 3 p., 15 § och 16 a § även språk, religion, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

8 Riksdagen 1975/76. 4 sam!. Nr 56

KU 1975/76:56

2 kap.

19 §

Envar äger rätt till skydd för sin egendom och för rätten till de litterära, konstnärliga eller tekniska produkter som han har skapat. För det fall att någons egendom eller rätten till sådana produkter tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall skälig ersättning utgå enligt grunder som bestämmes i lag.

8 kap.

7 § första stycket 3 p.

In- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning eller näringsverksamhet.

8 kap.

20 §

Finner domstol eller annan myndighet att vid tillkomsten av en föreskrift har förekommit grovt fel i det förfarande som skulle iakttagas, får myndigheten ej tillämpa föreskriften. Ej heller får myndighet tillämpa föreskrift som i något annat hänseende står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning. I fråga om föreskrift i lag eller förordning skall detta dock gälla endast om motstridigheten är uppenbar.

B. beslutar att bestämmelserna om begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten enligt 2 kap. 13 $ utformas i enlighet med vad ovan i motionen anförts,

C. hos regeringen anhåller om utredning angående rättighetsskydd för enskild mot enskild.

M 1975/76:2554 av herr Fälldin m. fl. (c), yrkandena 1 och 3: att riksdagen beslutar

1. antaga

dels det i propositionen 1975/86:209 framlagda förslaget till lag om ändring av regeringsformen med de ändringarna alt 1 kap. 2 § erhåller den lydelse som framgår av bilaga till denna motion,

ali nuvarande 8 kap. 17-19 SS betecknas 8 kap. 18-20 SS' aii ett nytt stadgande införs som 8 kap. 17 S med den lydelse som framgår av bilaga till denna motion, ali den nya 8 kap. 19 S erhåller den lydelse som framgår av bilaga1 till denna motion, dels det förslag till lag om ändring av riksdagsordningen som intagits i bilaga till denna motion;

3. hemställa hos regeringen om en skyndsam utredning angående åtgärder för att stärka de enskildas rättsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen.

'Här fogad som underbilaga.

KU 1975/76:56

115 M 1975/76:2555 av herr Hermansson m. fl. (vpk): att riksdagen måtte besluta

1. all med bifall i övrigt till regeringens förslag anta följande Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

R ege ringens förslag Motionärernas förslag

2 kap.

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i demonstration eller meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.

Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

1¶De fri och rättigheter

Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

1¶Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det, såsom av hänsyn till

§

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i demonstration eller meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning, i vars verksamhet ingår utformning av ståndpunkter i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.

§

Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas på hans politiska åskådning.

§

- folkstyrelsens grundvalar.

Begränsning får ej göras på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

§

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas endast för att

1. skydda rikets säkerhet,

KU 1975/76:56

116 R ege ringens förslag

1. rikets säkerhet eller dess förhållande lill annan stal eller mellan/blklig organisation,

2. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

3. intresset att förebygga eller beivra brott,

4. allmän ordning och säkerhet

5. det allmännas ekonomiska intresse,

6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,

7. intresset att reglera eller begränsa kommersiell reklam.

Vid bedömande

Motionärernas förslag

2. förebygga och beivra brott,

3. förhindra förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung,

4. skydda enskildas anseende, hälsa och personliga integritet,

5. reglera och begränsa kommersiell reklam,

6. trygga upphovsrätt,

7. skydda rösthemlighet och förtrolig kommunikation.

mottaga yttranden.

17 5

Förening av arbetstagare samt ar- Arbetstagare äger rätt att vidtaga betsgivare och förening av arbetsgivare fackliga stridsåtgärder,

äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej föijer av lag eller avtal.

Varje medborgare skall tillförsäkras ersättning enligt grunder som bestämmes i lagfor det fall att hans egendom lages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande.

(18$).

Om annat icke

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första meningen),

3. skydd mot

Paragrafen utgår.

till fackliga stridsåtgärder (17 5). Stycket utgår.

religionsfrihet (1 5)-

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning och mot anteckning i allmänt register på grund av politisk åskådning (2 5 första meningen och

3$).

- sina verk (19 5).

20 5

Utlänning här i riket

8. Rätt til ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande

KU 1975/76:56

117 Regeringens förslag

(Ny paragraf)

Motionärernas förslag 8 kap.

20 §

Finner domstol att föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning, skall frågan om föreskriftens tillämpning underställas riksdagens konstitutionsutskott för avgörande.

10 kap.

5§

Beslutanderätt förenar Paragrafen utgår.

sig.

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning om huruvida befintlig lagstiftning präglas av den andra och foijer de principer som regeringsformen i sitt nya skick uttrycker.

KU 1975/76:56

118 Underbilaga

till bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Propositionens förslag

Motionens förslag (M 1975/76:2554)

I kap. 2§

Den offentliga

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka försocial omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Etniska, språkliga

- och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning, att värna näringsfrihet och egendomsrätt samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Vid förverkligandet av detta skall det allmänna värna den enskildes valfrihet.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes integritet, privatliv och familjeliv. Föräldrarnas rätt att vårda och fostra sina barn skall respekteras och barnen tillförsäkras en god social miljö.

bör främjas.

8 kap.

17 5

Lag av sådant innehåll som avses i I $ stiftas genom två beslut. Det andra beslutet får ej fattas förrän sex månader förflutit från det första. Aven sådan lag får dock stiftas genom ett beslut om synnerliga skäl föreligger samt minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet.

KU 1975/76:56

119 Nuvarande lydelse Motionens förslag

18 § 19 §

För att i lag.

Lagrådets yttrande skall alltid inhämtas över förslag till lag av sådant innehåll som avses i 1 §. Yttrandet kan därvid begränsas till frågan om lagförslaget är förenligt med bestämmelserna i 2 kap.

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrives att 3 kap. 16 § och 4 kap. 8§ riksdagsordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Motionens förslag

3 kap.

16S

Konstitutionsutskottet skall till kammaren för slutligt beslut anmäla vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen.

Skall efter vad som sägs i regeringsformen i annat fall tillämpas den ordning som gäller för grundlagsändring, skall vilande beslut i ärendet anmälas av det utskott till vars handläggning frågan hör.

Konstitutionsutskottet skall till kammaren för slutligt beslut anmäla vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen.

Skall efter vad som sägs i regeringsformen i annat fall tillämpas den ordning som gäller för grundlagsändring, skall vilande beslut i ärendet anmälas av det utskott till vars handläggning frågan hör. Detsamma skall gälla om lagförslag blivit vilande enligt 8 kap. 17 sv regeringsformen.

4 kap.

Utskott skall

Betänkande i

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i 3 kap. 16 § foga yttrande i ärendet.

8§

- - till riksdagen.

— nyvalda riksdagen.

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i 3 kap. 16 § foga yttrande i ärendet. Då lagförslag, som blivit vilande enligt

KU 1975/76:56

8 kap. 17 sv regeringsformen, anmäles för andra beslut av riksdagen, äger utskottet föreslå ändringar av det första beslutet. Sådan ändring får dock ej innebära ytterligare begränsning av det skydd för grundläggande fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen. Yttrande i detta avseende skall ha inhämtats av lagrådet.

Ändringarna i riksdagsordningen träder i kraft den 1 januari 1977.

KU 1975/76:56

121 Bilaga 3

(Lagförslag till reservation 33)

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att 8 kap. 15 § regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse:

8 kap. 15 §

Grundlag stiftas genom först antagna förslaget.

Vilande beslut i grundlagsärende underställes folkomröstning i samband med närmast följande val till riksdagen, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter vid omröstning förenar sig därom. Vid folkomröstningen äger de vid valet röstberättigade tillkännagiva om de instämmer i det vilande beslutet eller ej. Beslutet förfaller, om flertalet av dem som deltager i omröstningen, till antalet motsvarande minst hälften av antalet vid valet avgivna och godkända röster, röstar mot beslutet.

Ytterligare bestämmelser om folkomröstning meddelas i riksdagsordningen och annan lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

KU 1975/76:56

122 Bilaga 4

(Lagförslag till reservation 33)

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrives i fråga om riksdagsordningen

dets att en ny paragraf, 3 kap. 16 S, skall införas av nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 3 kap. 16-20 SS skall betecknas 17-21 SS Nuvarande

lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

16 i

Förslag om folkomröstning i grund - lagsärende enligt 8 kap. 15 § andra stycket regeringsformen får väckas gemensamt av minst en tiondel av riksdagens ledamöter inom femton dagar efter det att riksdagen beslutat att som vilande antaga förslag om ändring av grundlag.

Förslag om folkomröstning enligt första stycket skall ligga på kammarens bord till det andra sammanträdet efter det dä förslaget framställdes och ställas under omröstning senast vid det därpå följande sammanträdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

KU 1975/76:56

123 Bilaga 5

(Lagförslag till reservation 33)

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen (tilläggsbestämmelse)

Härigenom föreskrives att en ny tilläggsbestämmelse, 3.16.1, skall införas

i riksdagsordningen av nedan angivna lydelse:

Tilläggsbestämmelse

3.16.1¶Förslag som avses i 16 § avlämnas till talmannen och anmäles av denne i kammaren när det delats ut till riksdagens ledamöter.

Denna lag träder i kraft när det förslag till lag om ändring i riksdagsordningen som riksdagen antagit som vilande med anledning av motioner (KU 1975/76:56 reservation 33) slutligt antagits och trätt i kraft.

KU 1975/76:56

124 Bilaga 6

(Lagförslag till reservation nr 34)

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att 8 kap. 18 § regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse:

Föreslagen lydelse 8 kap.

Nuvarande lydelse

För att avge yttrande lill regeringen över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Även riksdagsutskottet får inhämta yttrande från lagrådet enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen. Närmare bestämmelser om lagrådet meddelas i lag.

För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd. Lagrådet skall yttra sig över lagförslag i ämne som angives i 2 och 3 § § i detta kapitel, dock med undantag för lagförslag med föreskrifter om skatt. Är lagförslaget av ringa vikt behöver ej lagrådet höras. Yttrande av lagrådet inhämtas av regeringen. Även riksdagsutskott får inhämta yttrande av lagrådet enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen.

Lagrådets medlemmar utses av högsta domstolen och regeringsrätten. Närmare bestämmelser om lagrådet meddelas i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

KU 1975/76:56 125

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet

1. Reformens bakgrund och huvudsakliga innebörd

2. Frågorna om särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning och lagrådsgranskningens inriktning 10

3. Villkor för grundlagsändring m. m 16

4. Lagprövningsrätten

5. Vissa utredningsyrkanden 20

6. Diskrimineringsförbud i grundlag 20

7. Det materiella skyddet för opinionsfriheterna 22

a) Vissa frågor rörande begränsningar i opinionsfriheterna .. 22

b) Vissa frågor rörande utformningen av rättighetsskyddet.. 28

c) Kollektivanslutning till politiskt parti 29

d) Medlemskap i svenska kyrkan 20

8. Det materiella skyddet för de kroppsliga fri- och rättigheterna 21

9. Fackliga friheter 23

10. Egendomsrätten 24

11. Särskilda rättssäkerhetsgarantier i grundlag 25

12. Vissa andra fri- och rättigheter 27

13. Grundlagsskydd för utlänningars fri- och rättigheter 28

14. Möjligheterna att överlåta inskränkningsbefogenhet till internationellt organ 29

15. Skyddet för fri- och rättigheter vid krig och krigsfara 40

16. Fråga om delegering av byggnadslagstiftning 41

17. Programstadganden 41

18. Propositionens förslag i övrigt 42

19. Motionsyrkanden grundade på rättighetsutredningens förslag 42

20. Grundlagsfäst skydd mot kvinnodiskriminering 43

21. Vissa särskilda grundlagsfrågor 43

Utskottets hemställan 46

Reservationer 49

Särskilda yttranden 92

Bilagor

1. Förslag till lag om ändring i RF 94

2. Motionernas hemställan 102

3-6. Lagförslag till reservationer 121