Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen (förnyad behandling)

1993/94 AU26

Inledning

Kammarbehandlingen av betänkandet 1993/94:AU18 den 9 juni 1994 innebar att riksdagen beslöt att återförvisa ärendet till utskottet. Det är mot denna bakgrund utskottet tar upp det av kammaren återförvisade ärendet om den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen.

I betänkandet 1993/94:AU18 behandlade utskottet proposition 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen, delar av proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring samt ett antal motioner väckta med anledning av propositionerna och motioner väckta under allmänna motionstiden i år.

Utskottsbehandlingen av ärendet har inneburit att majoriteten i detta betänkande på några väsentliga punkter är annorlunda än den i betänkande AU18. Utskottsmajoriteten i dessa delar består av företrädare för Socialdemokraterna. Företrädare för regeringspartierna och Ny demokrati redovisar sina ståndpunkter i reservationer.

I detta betänkande hänvisas till betänkande AU18 bilagorna 1 och 3 när det gäller regeringens lagförslag resp. Lagrådets yttrande.

Proposition 1993/94:209

I proposition 1993/94:209 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,

4. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 i betänkande 1993/94:AU18.

Proposition 1993/94:80

I proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring -- vilken till vissa delar bordlades vid höstens behandling -- föreslår regeringen att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

11. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:209

1993/94:A74 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:209 om den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A75 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:209.

1993/94:A76 av Sten Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring av 4 § lagen om arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagares rätt till arbetslöshetsförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A77 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:209,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift att se över arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för arbetslöshetsförsäkringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 90 % med taket 598 kr.

1993/94:A78 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd med den innebörd som anförts i motionen.

1993/94:A79 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överlämnande av vissa frågor till utredning,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, avslår propositionen,

3. att riksdagen, om yrkandena 1 och 2 avslås, avslår förslaget om ersättningsperioderna och normalarbetstiderna,

4. att riksdagen beslutar att försäkringen skall administreras av försäkringskassan i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att arbetsvillkoret skall grundas på ALF-lagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:A80 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:209,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att de nya reglerna skall börja tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1995,

3. att riksdagen godkänner inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning får i uppdrag att utreda frågan om arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:A81 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringens administration.

1993/94:A82 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:209.

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:80

1993/94:A21 av Nils Nordh m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A22 av Bo Finnkvist m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

1993/94:A24 av Hans Stenberg m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:80.

1993/94:A25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår regeringens proposition enligt vad i motionen anförts om att förslaget bryter arbetslinjen och i grunden är osolidariskt,

3. att riksdagen höjer ersättningsnivån till 90 % av lönen enligt vad i motionen anförts om hur sänkningen av ersättningsnivån drabbar låginkomsttagare och ökar arbetslösheten,

4. att riksdagen beslutar om avskaffande av karensdagar för att erhålla a-kasseersättning,

5. att riksdagen beslutar om avskaffande av karenstiden för att få kontant arbetsmarknadsersättning (KAS),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av avgångsvederlagen.

1993/94:A26 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår proposition 1993/94:80,

16. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens förslag om ändring av 6 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring och beslutar att denna paragraf skall ha den lydelse som framgår av motionens bilaga nr 2,

17. (delvis) att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens förslag till ändring av 7, 20 och 57 §§ i lagen om arbetslöshetsförsäkring,

18. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att 14 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring skall ha den lydelse som framgår av motionens bilaga nr 1,

19. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens förslag om ändring i 7 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

1993/94:A27 av Monica Öhman m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A28 av Margareta Winberg och Kaj Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till arbetslöshetsersättning i samband med politiska uppdrag.

1993/94:A29 av Margareta Winberg m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A30 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A31 av Inge Carlsson m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A32 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 6 § lagen om arbetslöshetsersättning (arbetsvillkor),

8. att riksdagen beslutar föra över ALF-lagens principer för arbetsvillkor till KAS-lagen,

13. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samordna ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen med lönegarantin,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersspärr för personer som uppnått 55 år i fråga om avgångsvederlagsregeln,

15. att riksdagen beslutar att övergångsperioden för samordningsregeln utsträcks till den 1 januari 1995,

16. att riksdagen beslutar att 4 § tredje stycket lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse: Som företagare -- -- -- föreskriver annat. Verksamheten skall anses ha upphört om en revisor eller ett revisionsbolag som auktoriserats eller godkänts enligt förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer intygar att verksamhet inte längre bedrivs i rörelsen.

1993/94:A33 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:80.

Motioner från allmänna motionstiden 1994

1993/94:A206 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontant arbetsmarknadsstöd.

1993/94:A226 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om arbetslöshetskassornas organisation och finansiering.

1993/94:A230 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tiden och ersättning för politiska och fackliga uppdrag skall vara grund för arbetslöshetsersättning.

1993/94:A235 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att analysera och lösa problemen i samband med samordning av avgångsvederlag och arbetslöshetsersättning.

1993/94:A239 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagares ersättning vid arbetslöshet.

1993/94:A241 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett system för att få balans i a-kassesystemet över en konjunkturcykel skapas.

1993/94:A246 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av arbetslöshetsförsäkringen i syfte att undanröja de negativa konsekvenserna för medlemmar i personalkooperativ.

1993/94:A250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

30. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen höjs till 90 %,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högsta belopp i arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen och dess finansiering.

1993/94:A262 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att småföretagare skall ha rätt att lägga sitt företag i malpåse i enlighet med vad som sägs under 2.10 i motionen.

1993/94:A419 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av de statliga a-kassorna.

1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att höja arbetslöshetsförsäkringen till 90 % enligt vad i motionen anförts.

1993/94:Sk339 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiskarnas arbetslöshetskassa.

1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av arbetsmarknadsavgiften enligt vad i motionen anförts under avsnitt 4.1.

1993/94:Jo416 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida arbetslöshetsersättningen.

Bakgrund

I februari 1992 tillsattes en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Tilläggsdirektiv till utredningen såvitt avsåg de kontanta understöden utfärdades i januari 1993. Bakgrunden var de akuta finansiella problem som uppstått för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS).

Utredaren överlämnade sitt betänkande Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52) i maj 1993. Betänkandet remissbehandlades.

Hösten 1993 lade regeringen fram proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som delvis grundade sig på det nyssnämnda betänkandet. Enligt propositionen skulle en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring vara genomförd den 1 juli 1994. Den ena delen av propositionen avsåg utgångspunkterna för denna allmänna och obligatoriska försäkring inkl. finansieringen, medan den andra delen avsåg förslag om vissa ändringar från den 1 januari 1994 i lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

I fråga om finansieringen fattade riksdagen på grundval av propositionen beslut om en ny lag (nedan kallad avgiftslagen) från den 1 januari i år om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. Avgiften tas ut på summan av inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För beskattningsåret 1994 är avgiften 1 % av avgiftsunderlaget och för nästa beskattningsår 2 %. Som en följd av detta slopades från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU6 ställde sig utskottet bakom att inriktningen skall vara att skapa en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet anförde att man inte då borde binda sig för några närmare riktlinjer för regelverket kring denna försäkring, t.ex. i fråga om möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under hur lång tid ersättning skulle kunna utges. Utskottet såg det som en fördel om saken kunde bedömas i ett sammanhang, så att man kunde få en bättre överblick av regelverket och dess konsekvenser i olika hänseenden. Av detta skäl ansåg utskottet att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.

Utskottet utgick från att den nya försäkringen skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1994.

När det gäller den del av proposition 80 som avsåg förslag till regeländringar som skulle träda i kraft redan vid årsskiftet -- dessa förslag avsåg bl.a. arbetsvillkor, överhoppningsbar tid, avgångsvederlag och normalarbetstid -- fattade utskottet beslut om att tills vidare uppskjuta behandlingen av propositionen och anslutande motioner. Detta innebar att några ändringar inte genomfördes från den 1 januari 1994 i lagen om arbetslöshetsförsäkring (nedan kallad ALF-lagen), bortsett från den ovannämnda finansieringsavgiften, eller i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).

Regeringen återkommer nu i proposition 209 med lagförslag för att skapa en allmän, inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring. Det sker genom att det i KAS-lagen införs en inkomstrelaterad ersättning motsvarande den som finns enligt ALF-lagen. Betydande förändringar föreslås i de båda lagarna, bl.a. i frågan hur man kvalificerar sig för ersättning. Proposition 209 i huvuddrag

I propositionen framhålls att arbetslöshetsförsäkringen inte skall ses som en fristående del av arbetsmarknadspolitiken utan att den skall samverka med andra arbetsmarknadspolitiska insatser. Det måste finnas incitament att återgå till arbete. Detta är enligt propositionen den ena målsättningen med de framlagda förslagen. Reglerna för ersättningsperioder efter en arbetsmarknadspolitisk åtgärd -- för närvarande är sådana kvalificerande för ny ersättningsperiod på samma sätt som förvärvsarbete -- har enligt propositionen stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och även för kostnaderna för kontantstöden. Det betonas i propositionen att åtgärderna inte enbart får bli ett sätt att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod. För att motverka rundgång förordas förändrade regler för återkvalificering genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, samtidigt som den arbetslöse möts av särskilda intensifierade åtgärder för att kunna återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Den exakta utformningen av sådana insatser måste beslutas senare enligt propositionen.

Den andra målsättningen är att fler grupper av arbetslösa med en klar förankring på arbetsmarknaden skall kunna ges en ersättning som bättre svarar mot inkomstbortfallet.

Regeringens förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring innebär att det införs en inkomstrelaterad dagpenning från en arbetsmarknadskassa som ett alternativ till dagpenningen från arbetslöshetskassan. Den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa får dagpenningen från arbetsmarknadskassan, medan medlemmar får ersättning från arbetslöshetskassan. Dagpenning utges endast om den arbetslöse uppfyller ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.

Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv månader inom en 24-månaders ramtid skall ha betalt avgift enligt den förutnämnda avgiftslagen eller skatt enligt lagen om sjömansskatt. Avgiftsvillkoret, som skall vara detsamma för anställda och företagare, ersätter det nuvarande medlemsvillkoret i försäkringen.

Arbetsvillkoret skall vara detsamma i KAS-lagen och ALF-lagen. Det allmänna arbetsvillkoret innebär arbete under minst 75 timmar under minst fem månader inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som inte har uppfyllt detta arbetsvillkor finns ett alternativt allmänt arbetsvillkor om minst 65 timmar per månad under minst tio månader, vilket innebär att deltidsarbete med en viss varaktighet är kvalificerande. Beredskapsarbete godtas i detta sammanhang inte som förvärvsarbete. Det är bara genom detta allmänna arbetsvillkor som man kan kvalificera sig för en första ersättningsperiod.

Det särskilda arbetsvillkoret ger mer begränsade möjligheter att kvalificera sig för ersättning. Detta arbetsvillkor kan uppfyllas genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, arbetslivsutveckling (ALU), vård i enskilt hem av åldring eller handikappad under vissa förutsättningar, värnplikt samt genom uppbärande av föräldrapenningsförmåner enligt lagen om allmän försäkring, i de två sistnämnda fallen dock tillsammans högst två månader.

För att få ersättning första gången måste som nämnts den arbetslöse ha kvalificerat sig genom det allmänna arbetsvillkoret. Därefter kan han eller hon kvalificera sig för en andra ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. För att ha rätt till en ytterligare ersättningsperiod med dagpenning krävs att den arbetslöse uppfyller det allmänna arbetsvillkoret.

Arbetsvillkoret skall inte bara ha funktionen att bestämma själva rätten till ersättning. Det skall också utgöra underlag för beräkningen av den s.k. normalarbetstiden och därmed ersättningens storlek.

Den som inte uppfyller avgiftsvillkoret -- oavsett om han eller hon är medlem i kassa eller ej -- men ett arbetsvillkor eller ett studerandevillkor kan få ett grundbelopp från arbetsmarknadskassan. Grundbelopp lämnas även till den som är försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning därför att ersättningsperioden har gått till ända sedan han eller hon fyllt 60 år eller som efter den tidpunkten har utförsäkrats från dagpenning i KAS.

Grundbeloppet föreslås vara 245 kr per dag. Dagpenningen i både KAS och ALF skall motsvara 80 % av sökandens dagsförtjänst, dock högst 564 kr och lägst 245 kr per dag.

Den s.k. normalarbetstiden är avgörande för ersättningens storlek. Ersättningen lämnas enligt huvudregeln med 80 % av den arbetslöses dagsförtjänst under den normalarbetstid som den försäkrade hade före arbetslöshetens inträde. Enligt hittillsvarande praxis har normalarbetstiden bestämts med utgångspunkt i den arbetstid som var normal före den första arbetslöshetsperioden. Om den arbetslöse kvalificerat sig för en ny ersättningsperiod genom arbete med kortare arbetstid än den ursprungliga har ersättningen i den nya perioden ändå bestämts med hänsyn till den tidigare längre arbetstiden. Detta har medfört att deltidsarbetslösa kan fylla ut inkomsten under "evig" tid utan att behöva öka arbetstiden. I propositionen föreslås att normalarbetstiden i stället skall relateras till det arbete som ligger till grund för det senaste arbetsvillkorets uppfyllande. Även grundbeloppet i KAS skall fastställas på motsvarande sätt. Om arbetsvillkoret uppfyllts huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller ALU skall dagpenningen bestämmas till det belopp som motsvarar inkomsten i beredskapsarbetet resp. utbildningsbidraget. Dagpenning får dock inte bestämmas till högre belopp än i den föregående ersättningsperioden. Omprövning av dagsförtjänsten kan under vissa omständigheter göras till den sökandes förmån.

Förslagen rörande ersättningsperiodernas längd innebär följande. KAS med grundbelopp skall lämnas längst 150 dagar liksom för närvarande. För den som fyllt 55 år skall ersättningsperioden vara längst 300 dagar och för den som fyllt 60 år längst 450 dagar.

Dagpenning enligt KAS eller ALF lämnas under längst 300 dagar. För den som fyllt 55 år är perioden längst 450 dagar. Till den som utförsäkrats efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp under längst 450 dagar.

I propositionen föreslås en uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna gentemot regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det är fråga om uppgifter som behövs för att kunna följa upp och utvärdera arbetslöshetsförsäkringen men även uppgifter bl.a. i syftet att undvika eller uppdaga felaktiga utbetalningar inom försäkringen eller KAS.

Förslagen bör enligt propositionen träda i kraft den 1 juli 1994. Omfattande övergångsbestämmelser föreslås i syfte att möjliggöra en mjuk övergång. Under en övergångsperiod skall avgiftsvillkoret sättas lågt för att sedan successivt öka. Den som uppfyller medlemsvillkoret skall under det första året efter ikraftträdandet anses uppfylla avgiftsvillkoret i fråga om ersättning. En ersättningsperiod som löpte vid ikraftträdandet skall anses vara grundad på ett allmänt arbetsvillkor, vilket innebär att den kan följas av en ersättningsperiod som grundats på ett särskilt arbetsvillkor. Om en sådan ersättningsperiod går till ända före den 1 juli 1995 skall även den nya ersättningsperioden anses grundad på ett allmänt arbetsvillkor. Även den som blir arbetslös under tiden den 1 juli -- den 31 december 1994 och enbart uppfyller det särskilda arbetsvillkoret skall anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret. Om en ersättningsperiod går till ända före utgången av år 1996 skall den nya ersättningsperioden inte anses börja förrän den tidigare perioden har gått till ända, vilket innebär att det annars tillämpade systemet med parallella ersättningsperioder inte gäller under övergångsperioden. Slutligen erbjuder övergångsreglerna vissa möjligheter att övergångsvis grunda ersättningen på äldre regler. Utöver vad som nu beskrivits föreslås regler i KAS- resp. ALF-lagen om möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att fram till utgången av år 1996 i enskilda fall förlänga ersättningsperioden.

Rörande de ekonomiska effekterna av förslagen konstateras att kretsen av personer som får inkomstrelaterad ersättning ökar. Antalet personer som får den inkomstrelaterade ersättningen beräknas öka med 70 000--80 000 personer per år. I denna del innebär förslaget ökade kostnader i storleksordningen 3 miljarder kronor. Det nya sättet att bestämma normalarbetstid innebär en besparing. Den lägre nivån på dagpenningen som blir följden medför en kostnadsminskning i storleksordningen 1 miljard kronor. De försämrade möjligheterna för deltidsarbetslösa att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod genom deltidsarbete beräknas medföra en besparing i storleksordningen 1,5 miljarder kronor. Även det skärpta arbetsvillkoret innebär viss besparing. Den uppskattas till 500 miljoner kronor. De ökade utgifterna uppvägs således av minskade utgifter. Utgiftsminskningen slår dock igenom först efter ett par år, vilket innebär att förslagen på kort sikt innebär en ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden. Enligt propositionen skall utgiftsförändringarna relateras till den inkomstförstärkning på 14 miljarder kronor som den allmänna avgiften beräknas ge från 1995. Sammantaget och i full effekt leder förslagen till en förstärkning av de offentliga finanserna med ca 6,5 miljarder kronor.

I propositionen framhålls att den omständigheten att uppskattningsvis hälften av dem som för närvarande enbart omfattas av KAS kommer att få inkomstrelaterad ersättning bör medföra en avlastning på kommunernas utgifter för socialbidrag.

Enligt propositionen skall ett antal frågor utredas vidare. Det gäller bl.a. hur åtgärder som sätts in för den som utförsäkrats skall kunna samverka med arbetslöshetsförsäkringen. Vidare gäller det kriterierna för att stå till arbetsmarknadens förfogande, för vad som är lämpligt arbete, avstängningstiderna vid självförvållad arbetslöshet och skyldigheten att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilka frågor skall ingå i en övergripande översyn. Även förekomsten av s.k. svartjobb med samtidig ersättning och annat missbruk skall ingå i översynen liksom åtgärder för att undvika samtidiga utbetalningar från olika ersättningssystem. Frågan om arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist skall prövas ävensom formerna för uttaget av den allmänna avgiften för finansieringen. Vidare skall prövas hur kostnaderna för arbetslöshetskassornas administration skall täckas -- enligt propositionen skall konkurrensneutralitet råda. Hela frågan om administrationen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet bör enligt propositionen bli föremål för fortsatta överväganden. Detsamma gäller företagares rätt till arbetslöshetsersättning. -- En proposition om vissa frågor kring arbetslöshetsförsäkringen aviseras till hösten 1994.

Slutligen anges att regeringen överväger vissa frågor som omfattats av uppdrag till AMS; ersättningsperioderna vid deltidsarbete, kalenderårsbaserad karens för deltidsarbetslösa, företagarbegreppet samt begränsning av rätten till arbetslöshetsersättning i samband med bisyssla.

Motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 helt eller delvis

I motioner av Socialdemokraterna (A80), Ny demokrati (A79) och Vänsterpartiet (A77) yrkas avslag på propositionen. Ny demokrati framställer yrkandet i andra hand, för det fall att partiets förstahandsyrkande om att överlämna vissa frågor till en utredning inte bifalls. Som ett andrahandsyrkande föreslår Socialdemokraterna att de nya reglerna börjar tillämpas från den 1 januari 1995. Ny demokrati yrkar, för det fall att yrkandet om avslag på propositionen i dess helhet inte vinner bifall, att riksdagen avslår förslagen om ersättningsperioder och normalarbetstider.

Även i enskilda socialdemokratiska motioner framställs avslagsyrkanden. Det är A74 av Hans Karlsson, A75 av Bo Finnkvist m.fl. och A82 av Nils Nordh m.fl.

Socialdemokraterna anger i partimotionen följande skäl för sitt avslagsyrkande.

En förändring av regelsystemet för ersättning vid arbetslöshet kräver noggrannhet, omsorg och analys. Propositionen är dåligt underbyggd. Frågor som regeringen säger sig vilja utreda borde rimligen ha utretts innan förslag läggs fram. Utöver de områden som regeringen själv anger finns det en lång rad frågor som borde analyseras. Dit hör konkurrensaspekterna, konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken, arbetslinjen, för statens och kommunernas ekonomi osv. En analys borde även ha gjorts av vilka arbetslösa som kommer att drabbas.

Regeringsförslaget leder till att arbetslinjen raseras och att arbetslöshetsförsäkringen blir en socialförsäkring. Konsekvenserna blir långa genomsnittliga arbetslöshetstider och på sikt sänkt ersättningsnivå. De statliga kassorna ges sådana fördelar att de konkurrerar ut de privata arbetslöshetskassorna, bl.a. därigenom att medlemmarna i de privata kassorna själva kommer att få stå för administrationskostnaden. Konkurrensneutralitet bör självfallet råda redan när systemet genomförs. AMS ges oförenliga roller genom att samtidigt vara konkurrent, tillsynsmyndighet och överprövningsmyndighet. Felaktiga siffror anges i frågan om hur många ytterligare personer som kommer att få ersättning med regeringens förslag. Risken ökar att arbetslösa ställs utan ersättning därför att arbetsmarknadskassorna inte klarar av att med kort varsel betala ut ersättning till de arbetslösa. Möjligheterna till fusk och manipulation av regelsystemet ökar på grund av svårigheterna att kontrollera att arbetslösa inte får ersättning från både statlig och privat kassa.

Vissa av regeländringarna, t.ex. uppdelningen i allmänt och särskilt arbetsvillkor, leder till ökad byråkrati. Under en övergångstid kommer dessutom kassorna att tvingas tillämpa tre system samtidigt. Direkt stötande är att kvalifikationskravet sänks tillfälligt för att få i gång utbetalningarna. I ett längre perspektiv riskerar staten att få ta över hela administrationen av försäkringen. Förslaget medför klara försämringar särskilt för kvinnor bl.a. på grund av det skärpta arbetsvillkoret och reglerna om normalarbetstid. För nytillträdande ungdomar på arbetsmarknaden blir det betydligt svårare att få ersättning.

Socialdemokraterna kan inte acceptera regeringens kostnadsberäkningar. Omvandlingen av försäkringen till en socialförsäkring kommer att medföra mycket stora samhällsekonomiska kostnader. Administrationskostnaderna för de statliga kassorna kommer dessutom att bli betydligt högre än vad regeringen beräknat.

Förslaget om att högst två ersättningsperioder skall ges till den som inte kvalificerar sig genom förvärvsarbete ökar utförsäkringen. På grund av sättet att beräkna ersättningsperioderna sker det i de flesta fall betydligt tidigare än efter 300 (450) + 300 dagar. Förslaget försvagar arbetslinjen, eftersom den som accepterar en åtgärd i början av den första perioden kommer att få sina ersättningsdagar i den andra perioden minskade. Den som kräver en åtgärd först i slutet av perioden premieras alltså.

Avgiftsvillkoret framstår som märkligt, eftersom förankringen på arbetsmarknaden bekräftas genom arbetsvillkoret. Det måste, till skillnad från det nuvarande medlemsvillkoret, prövas varje gång en arbetslös söker ersättning. Även detta innebär en ökad byråkrati. Periodiseringen av avgiften till beskattningsår kan leda till orättvisor. Dessutom kommer många företagare att ha svårt att uppfylla villkoret, eftersom deras inkomster normalt sjunker före arbetslösheten. I de fall de uppfyller villkoret, kommer ersättningen ofta att bli lägre.

Det skärpta arbetsvillkoret innebär inte bara att färre får ersättning. Det kan också leda till godtycke och orättvisa.

Det nya sättet att bestämma normalarbetstiden får negativa effekter i det vanliga fallet att den arbetslöse tvingas minska sin arbetstid kort före arbetslösheten. Benägenheten att acceptera tillfälliga arbeten minskar, eftersom detta sänker ersättningen. Arbetslinjen motverkas, och kommunerna måste utge bidrag till dem som inte klarar försörjningen.

Socialdemokraterna riktar även kritik mot utformningen av vissa enskilda bestämmelser.

Om Socialdemokraternas avslagsyrkande i motion A80 inte bifalls, yrkas som nämnts i andra hand att de nya reglerna skall börja tillämpas den 1 januari 1995.

I de tidigare nämnda enskilda s-motionerna A74, A75 och A82 anförs liknande motiv för avslag på propositionen som i partimotionen. I motion A75 av åberopas de negativa effekterna av regeringsförslaget för Värmland.

Som nämnts yrkar Ny demokrati i sin motion A79 i andra hand (yrk. 2) -- för det fall att ett yrkande om hänskjutande till utredning inte bifalls -- att propositionen avslås i sin helhet. I motionen påtalas avsaknaden av konsekvensanalyser i propositionen, särskilt i fråga om ersättningsperiodernas längd och förutsättningarna för en ny ersättningsperiod. Om inte andrahandsyrkandet om avslag på propositionen i sin helhet bifalls, bör i vart fall förslaget om ersättningsperioderna och normalarbetstiderna avslås av riksdagen (yrk. 3). Partiet motsätter sig regeringsförslaget om att de fyra KAS-regionerna omvandlas till statliga arbetslöshetskassor. Man ser det som orealistiskt att administrationen enbart skall ske på fyra ställen i landet. I stället bör försäkringen administreras av försäkringskassorna (yrk. 4). Partiet motsätter sig också det förändrade arbetsvillkoret, vilket ytterligare krånglar till regelsystemet. Arbetsvillkoret bör vara det som för närvarande föreskrivs i ALF-lagen (yrk. 5). Motsvarande yrkande framställs i partiets med anledning av proposition 1993/94:80 väckta motion A32 av Ian Wachtmeister m.fl. (yrk. 7 och 8).

Vänsterpartiet riktar i sin motion A77 kritik mot beredningen av hela ärendet. Remissbehandling har inte skett. Analys av förslagen har inte gjorts t.ex. i fråga om konsekvenser för samhällsekonomin och arbetslinjen. Propositionen framstår som ett "hafsverk". Försämringarna för de arbetslösa är ett sätt att bekämpa fackföreningsrörelsen. Arbetslöshetens orsaker och ekonomiskt katastrofala effekter måste angripas med en förändrad ekonomisk politik. Att riva upp A-kassesystemet ökar problemen och skapar konfrontation. En ny försäkringsadministration forceras fram med de risker som det innebär i inledningsskedet. Till en början innebär förslagen dessutom en fördyring.

Vänsterpartiets kritik mot förslagen sammanfaller i stora delar med vad Socialdemokraterna anfört. Effekterna av regeringsförslaget blir att färre blir anslutna, trots att det beskrivs som en obligatorisk försäkring. Den rundgång som regeringen säger sig vilja motverka beror inte på brister i försäkringen utan på att de arbetslösa är mångdubbelt fler än de lediga arbetena. Propositionen utmärks av bristande konsekvens. Som exempel nämns att anslutningen till de statliga kassorna skall vara gratis, medan en administrationsavgift måste betalas av medlemmarna i de privata kassorna. Vidare tvingar avgiftslagen även dem som arbetar mindre än 65 timmar att betala avgift; någon ersättning får de däremot inte vid arbetslöshet. AMS får oförenliga roller. Det nya arbetsvillkoret ger stora slumpmässiga orättvisor. Begränsningen av möjligheten till ny ersättningsperiod ger incitament att undvika sysselsättning under hela den tid då ersättning ges. Med 65 timmars förvärvsarbete uppfylls arbetsvillkoret, men det räcker inte för att få inträde i en kassa. Försämringarna för de deltidsarbetslösa drabbar framför allt kvinnor i låglöneyrken med småbarn. Gruppen långtidsarbetslösa bland ungdomar och nyligen anlända invandrare blir större. Utöver detta innehåller propositionen ett stort antal lagtekniska problem och praktiska svårigheter.

På angivna grunder yrkar Vänsterpartiet avslag på propositionen.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.

Motioner

Socialdemokraterna anför i sin motion A80 följande i fråga om inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen.

Huvudproblemet är att det finns för få arbeten, inte att försäkringen ger för omfattande ersättning. En arbetslöshetsförsäkring som ersätter inkomstbortfall bidrar till att öka arbetsviljan, vilket ökar sysselsättning, produktion och tillväxt. Socialdemokraterna framhåller också arbetslöshetsförsäkringen som viktig för att skapa en flexibel arbetsmarknad. Med en bra försäkring är arbetstagarna mer benägna att byta både arbetsgivare och yrke. Försäkringen har också betydelse för lönebildningen och löntagarnas möjligheter att upprätthålla minimilönerna i kollektivavtalen.

Socialdemokraterna framhåller att arbetslöshetsförsäkringen också ingår som en viktig del i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ungdomar bör erbjudas en aktiv åtgärd inom 100 dagar och övriga inom 200 dagar. För att detta skall vara möjligt måste den ekonomiska politiken läggas om.

Det fackliga engagemanget i arbetslöshetskassorna ger stora fördelar jämfört med vad en statlig kassa skulle kunna erbjuda. Arbetslinjen stärks genom den verksamhet som ordnas för de arbetslösa medlemmarna. Bransch- och personkännedomen är betydelsefull både för att förkorta arbetslöshetstiderna och för att kunna ställa krav på den arbetslöse.

Socialdemokraterna framför förslag om ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen. Bestämmelserna bör slås samman i ett system med enhetliga regler i fråga om arbetsvillkor. Alla förvärvsarbetande skall ha rätt till ett grundbelopp, oavsett medlemskap i en kassa. Därutöver skall de ha möjlighet att omfattas av en inkomstrelaterad ersättning, som betalas ut av resp. kassa. Vissa av de hinder som i dag finns för att bli medlem i en kassa bör tas bort. Strävan skall vara att så många som möjligt av de som kan få ersättning försäkrar sig för den högre nivån. Det sker genom betalning för administrationen och en viss premie.

I fråga om kompensationsnivån anser Socialdemokraterna att så stor kompensation bör ges i förhållande till tidigare inkomster att den arbetslöse ges en rimlig trygghet. När samhällsekonomin tillåter det bör ersättningsnivån bestämmas till 90 %. Även taket i försäkringen bör höjas till 7,5 basbelopp när det är möjligt. Till dess bör det högsta beloppet indexregleras. Vidare bör nuvarande karensregler ändras så att inte "dubbel" karens tas ut under en ersättningsperiod och under samma år.

Rörande vissa konkreta frågor anför Socialdemokraterna följande.

Möjligheterna att utföra deltidsarbete med arbetslöshetsersättning som utfyllnad måste begränsas. Det bör ske på det sätt som Socialdemokraterna tidigare har föreslagit (motion 1993/94:A26 yrk. 18) nämligen genom att ersättningsperioden begränsas till 300 dagar, eller 450 dagar för den som fyllt 60 år. För att på nytt kvalificera sig för ersättning skall krävas att ett nytt arbetsvillkor upparbetas på annat än förutvarande deltidsarbete. Ett lagförslag läggs fram i enlighet med detta i motion A26. En lagfäst rätt till förtur vid nyanställning med mer tid bör vidare föreligga.

Företagarnas situation vid arbetslöshet måste analyseras, speciellt mot bakgrund av att gränsen mellan anställd och företagare blivit allt oklarare.

I fråga om finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen anför Socialdemokraterna att inkomsterna till fonden måste öka. Den grundläggande principen bör vara att produktionen genom arbetsgivaravgifter i allt väsentligt skall bära kostnaderna både för kontantstöden och de aktiva åtgärderna. Avgifterna skall täcka kostnaderna under en konjunkturcykel. Vid extremt hög arbetslöshet bör kostnaderna bäras av hela befolkningen genom en värnskatt. Dessutom bör en överföring ske till arbetsmarknadsfonden av arbetsgivaravgifterna till sjukförsäkringen. Den från årsskiftet införda obligatoriska avgiften bör således slopas och ett återinförande ske av den s.k. finansieringsavgiften i ALF-lagen.

Socialdemokraterna anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att utreda frågan om en arbetslöshetsförsäkring i enlighet med det anförda.

I Socialdemokraternas partimotion A254 om sysselsättningen från den allmänna motionstiden (yrk. 45) framförs motsvarande synpunkter rörande inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen och dess finansiering.

Ny demokrati säger sig i sin motion A79 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson kunna ansluta sig till regeringens grundtanke om en allmän och obligatorisk försäkring. Den bör dock få en helt ny utformning.

Det skall finnas ett grundskydd som svarar mot 60 % av lönen. Grundskyddet finansieras av arbetsgivarna, arbetstagarna och staten med 1/3 vardera. En sådan modell medför ett ekonomiskt ansvar för de parter som kan påverka arbetsmarknaden, vilket bör bidra till minskade kostnader. Avgifterna bör fastställas en gång om året, baserat på försäkringens kostnader föregående år.

För skydd upp till 80 % av lönen eller högst vad som motsvarar en årslön på 7,5 basbelopp tecknar arbetsgivaren en obligatorisk sparförsäkring. Premieinbetalningen fördelas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren efter förhandlingar. Arbetsgivaren betalar sin del under 5--7 år, medan betalningsansvaret för arbetstagaren gäller till pensioneringen. Då omvandlas försäkringen till en pension.

Den som vill försäkra sig mot inkomstbortfall som överstiger 80 % eller som vill förlänga ersättningsperioden kan teckna en privat försäkring. Ersättningsnivån bör lämpligen trappas ned med tiden. Ersättningsnivåer och ersättningsperioder måste ge incitament att aktivt söka arbete.

Försäkringen bör administreras helt av försäkringskassan som redan är väl utbyggd. Kontrollen av villkoren för utbetalning av ersättning måste effektiviseras.

Frågorna är enligt Ny demokrati så stora och genomgripande att de bör vara förankrade hos en bred majoritet. De bör därför hänskjutas till den arbetsmarknadspolitiska utredningen (yrk. 1). Där bör även frågan om konkurrensneutralitet belysas.

Som nämnts tidigare yrkar Ny demokrati, vid avslag på nyssnämnda yrkande, att propositionen avslås i sin helhet (yrk. 2).

Vänsterpartiet anger följande riktlinjer för arbetslöshetsförsäkringen enligt sin motion A77 (yrk. 3). En ny inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring bör inkludera KAS, vars regelverk bör moderniseras. En stark koppling till de fackliga organisationerna förordas. Kretsen som kan försäkra sig mot arbetslöshet bör utvidgas, och det avgörande kriteriet bör vara att stå till arbetsmarknadens förfogande. Kvalifikationsreglernas utformning bör utredas närmare. Det viktiga är att nytillträdande inte utestängs godtyckligt. Systemet bör innehålla både en grundnivå och en inkomstrelaterad del. De deltidsarbetandes rätt till ersättning måste vara kvar i dagsläget. Förutsättningarna för att ta ett heltidsarbete måste gynnas. Inrättandet av deltidstjänster måste minimeras, och en förtursrätt måste finnas till anställning med mer tid.

Om en fristående kassa skall inrättas måste konsekvenserna utredas noggrant. I stället för statliga kassor skulle Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) kunna fungera som "alternativkassa" för den som inte vill ha någon koppling till de nu befintliga kassorna. Konkurrensneutralitet måste råda.

I fråga om finansieringen är Vänsterpartiets uppfattning att produktionen i huvudsak skall bära kostnaderna. När belastningen blir orimligt stor krävs dock en solidaritetsskatt. Det är rimligt att den försäkrade erlägger en finansieringsavgift av samma slag som fanns tidigare. Nivån kan diskuteras, men den får inte kopplas till arbetslöshetsnivån i den egna branschen. Avgiftslagen bör avskaffas.

Ersättningsnivån bör återställas till 90 %.

En parlamentariskt förankrad utredning bör tillsättas med uppgift att se över försäkringen i enlighet med det anförda. Alternativt kan den arbetsmarknadspolitiska utredningen ges tilläggsdirektiv (yrk. 2).

Även i enskilda motioner väckta under den allmänna motionstiden framförs allmänna synpunkter på arbetslöshetsförsäkringen inkl. finansieringen.

Lars Ulander m.fl. (s) riktar i motion A226 kritik mot reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen, som de menar skapar osäkerhet för de många långtidsarbetslösa. Några hållbara motiv för statliga arbetslöshetskassor finns inte. De begär ett skyndsamt förslag om arbetslöshetskassornas organisation och finansiering.

I motion N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) uttrycks farhågor för effekterna av en ändrad utformning av arbetslöshetsförsäkringen. I Norrbotten med stor andel säsongs- och deltidsanställda blir det svårt för många att uppfylla de nya villkoren för ersättning. Villkoren får inte försämras.

Charlotte Branting m. fl. (fp) anför i motion A241 att det finns skäl att se över finansieringssystemet och göra effektiviseringar. Enligt motionärerna måste kostnaderna för arbetslöshetskassan balanseras över en konjunkturcykel (yrk. 9). Under högkonjunktur bör man spara i syfte att bygga upp en reserv i Arbetsmarknadsfonden, i stället för att då införa generösare bestämmelser eller använda medlen för andra ändamål.

Utskottets överväganden

Proposition 1993/94:209 m.m.

Fråga om avslag på propositionen

Regeringens förslag i proposition 209 om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring måste förkastas.

Det finns anledning att vara starkt kritisk mot förslagen av en rad skäl. Utskottet tar först upp den mera övergripande kritiken, därefter kritiken mot de enskilda delarna i propositionen.

Allmänt om proposition 209

Propositionen ger intryck av att ha forcerats fram. Förslagen är dåligt underbyggda. En reform av detta slag med så omfattande konsekvenser borde ha föregåtts av en grundlig analys av vilka effekterna blir i samhället och för de hundratusentals enskilda personer som berörs av förslagen. Inte heller finns en analys av de regionalpolitiska effekterna. Regeringen berör bara kortfattat vad som skall hända med de människor som kommer att bli utförsäkrade till följd av de nya reglerna. Några färdiga förslag finns inte, utan detta liksom en rad andra väsentliga frågor skall utredas vidare. I propositionen nämns bl.a. följande: konkurrensneutraliteten, företagarnas ersättningsrätt, framtida administrationsform, ersättningsperiodens längd för den som fyllnadsmarkerar, samkörning av dataregister, kalendertidsberäknad karens för deltidsarbetslösa, risk för "svartjobb" och annat fusk, ersättning i samband med bisyssla, skyldighet att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, enkla och kostnadseffektiva åtgärder, avvisande av arbetserbjudande, avstängningstiderna, förmånernas förhållande till avgiftsgrundande inkomst, särskilda åtgärder för utförsäkrade och begreppet "att stå till arbetsmarknadens förfogande".

Effekterna för de personer som kommer att stå utanför försäkringen därför att de inte lyckats få ett arbete av tillräcklig omfattning berörs över huvud taget inte.

Även de konkreta förslagen bär prägel av att ha arbetats fram under tidspress, något som i och för sig är förvånande eftersom riksdagens borgerliga majoritet redan i slutet av 1993 ställde sig bakom inriktningen vid reformeringen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet.

De ekonomiska effekterna av förslagen redovisas mycket knapphändigt. Regeringen har inte ens vågat göra en uppskattning av hur många personer som kommer att utförsäkras till följd av förslaget om att s.k. jämställd tid bara skall kunna kvalificera för en mellanliggande ersättningsperiod.

Under den första tiden kommer försäkringen att innebära en ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden i storleksordningen 2--3 miljarder kronor per budgetår. Ett skäl är de föreslagna övergångsbestämmelserna som innebär att de nya reglerna i princip inte får genomslag förrän vid utgången av 1996. En annan förklaring är att personer som i dag står utanför arbetslöshetskassorna inledningsvis kommer att kunna kvalificera sig för ersättning på betydligt kortare tid än vad som sedan skall gälla. Det är uppenbart att regeringen inte nu vågar visa vilka de egentliga effekterna blir av förslagen. Genom att förkorta tiden för att uppfylla villkoren har regeringen sett till att snabbt få i gång utbetalningar till den relativt fåtaliga krets som har några favörer av den reformerade försäkringen, dvs. de som av ett eller annat skäl valt att stå utanför arbetslöshetskassorna.

Övergångsreglernas bestämmelser om förkortade tider under inledningsfasen för att uppfylla avgiftsvillkoret framstår närmast som stötande. En person som blir arbetslös under det första kvartalet efter ikraftträdandet kan få inkomstrelaterad ersättning på grund av sex månaders erläggande av avgift enligt avgiftslagen. Detta skall jämföras med de minst 12 månaders avgiftsskyldighet som reglerna kommer att kräva fortsättningsvis och det nuvarande medlemsvillkoret i ALF, som innebär att det krävs 12 månaders medlemskap och avgift till arbetslöshetskassan, eller 24 månader för företagare, innan inkomstrelaterad ersättning kan komma i fråga.

I sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande 1993/94:AU6 enbart uttalat sig för att fullgörandet av avgiftsskyldighet från årsskiftet 1993/94 skulle tillgodoräknas i kvalifikationshänseende vid senare prövning av rätten till inkomstrelaterad ersättning, inte för att betalning från den tidpunkten skulle vara tillräckligt för att få sådan ersättning redan från ikraftträdandet.

Denna iver från regeringens sida kommer dessutom att skapa stora problem för dem som har att hantera den nya försäkringen. Flera och komplicerande arbetsmoment tillkommer. Det underlättar knappast att kassorna under de första åren måste tillämpa tre regelsystem samtidigt -- det nuvarande, det nya och det som följer av de synnerligen svårtillgängliga övergångsbestämmelserna.

Utskottet tar fasta på vad som anförs i Lagrådets yttrande. Både den komplicerade verklighet som bestämmelserna avser att reglera och det förhållandet att bestämmelserna har direkt betydelse för enskilda, arbetslösa personer gör enligt Lagrådet att stora krav måste ställas på att lagstiftningen är tydligt utformad och så överskådlig och därmed lättillgänglig som möjligt. Enligt Lagrådet uppfyller inte lagförslagen dessa krav. Att Lagrådet ändå inte avstyrker förslagen motiveras bl.a. med att bestämmelserna delvis bygger på ett befintligt regelsystem som kan antas vara känt av dem som haft anledning att tidigare syssla med rättsområdet. Lagrådet anför att de förbättringar som är önskvärda inte kan genomföras inom ramen för lagrådsgranskningen, som med hänsyn till den korta tid som stått till förfogande fått begränsas till en mer översiktlig genomgång av förslagen. Lagrådet föreslår ganska omfattande förändringar i lagförslagen.

Utskottets kritik mot förslagen kan sammanfattas enligt följande.

Propositionen bygger på en felaktig grundsyn att man genom skärpta regler skulle kunna minska antalet arbetslösa. Arbetslösheten förklaras av bristen på lediga arbeten, inte av brist på personer som vill arbeta. Detta grundläggande problem löses genom att fler arbeten skapas; då minskar också trycket på arbetslöshetsförsäkringen. Det som i första hand krävs är en omläggning av den ekonomiska politiken.

En annan av målsättningarna bakom det framlagda förslaget sägs vara att fler grupper av arbetslösa skall kunna få en ersättning som bättre svarar mot inkomstbortfallet. Förslagen kommer dock i själva verket att leda till att färre får sådan ersättning. Propositionen lever alltså inte upp till sin egen målsättning. Ersättning kommer dessutom att utges med lägre belopp och under kortare perioder.

Som sagts ovan saknar propositionen en analys av vilka grupper av arbetslösa som kommer att drabbas av förslagen. Enligt utskottets mening bör det stå klart även för regeringen att det framför allt är deltidsarbetande kvinnor samt ungdomar och andra nytillträdande på arbetsmarknaden som får svårare att kvalificera sig för ersättning. Det är alltså grupper som är prioriterade inom arbetsmarknadspolitiken som blir förlorarna.

Flera av förslagen är sådana att passivitet kommer att löna sig bättre än aktivitet. Uppbyggnaden av systemet leder till att man i det längsta bör vänta med att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och att ett arbete med lägre lön eller sysselsättningsgrad leder till lägre dagpenning i en kommande ersättningsperiod.

Regeringen säger sig vilja åstadkomma konkurrensneutralitet mellan de statliga arbetsmarknadskassorna och de nuvarande privata arbetslöshetskassorna. Med full insikt om att de statliga kassorna har konkurrensfördelar genomförs ändå systemet medan frågan om konkurrensneutraliteten skall utredas. Utskottet tar fasta på vad som anförts i Konkurrensverkets yttrande. Förslaget att administrationskostnaderna för arbetsmarknadskassorna till skillnad från övriga kassor skall finansieras med budgetmedel förefaller enligt verket att begränsa möjligheterna att få till stånd konkurrens på lika villkor på marknaden för arbetslöshetsförsäkringar, vilket i sin tur kan leda till att de samlade resurserna i detta fall inte används effektivt.

När det gäller de enskilda förslagen har utskottet följande synpunkter.

Slopande av medlemsvillkoret

Effekterna av att medlemsvillkoret slopas berörs knappast alls i propositionen. Ingenting kommer i fortsättningen att hindra den enskilde som önskar vara medlem i en privat arbetslöshetskassa att söka medlemskap först när han hotas av uppsägning från sin anställning. Förutom att detta kan vålla administrativa problem för kassorna -- medlemmarna strömmar till i nedåtgående konjunkturer och lämnar kassorna i uppåtgående -- är det knappast något som rimmar med grundläggande försäkringsprinciper.

Avgiftsvillkoret

Avgiftsvillkoret ersätter medlemsvillkoret. Enligt utskottets mening är skyldigheten att erlägga avgift ett föga adekvat sätt att uttrycka anknytningen till arbetsmarknaden, vilket bör vara det avgörande kriteriet för rätt till ersättning. Om någon i undantagsfall skulle uppfylla arbetsvillkoret men inte avgiftsvillkoret, borde hon eller han ändå kunna få ersättning.

Inkomster från mycket annat än arbete är avgiftspliktiga, bl.a. sjukersättning, föräldrapenning och utbildningsbidrag.

Periodiseringen till kalenderår kan få orättvisa effekter. Det gäller bl.a. att inte ha ersättningen förlagd över årsskiftet. Även "arbetsvillkoret i avgiftsvillkoret", dvs. kravet på en viss mängd förvärvsarbete under avgiftsmånaderna, kan leda till orättvisor. En person som tjänat 30 000 kr under tre månader uppfyller inte avgiftsvillkoret till skillnad från den som tjänat 17 000 kr genom att arbeta en månad under sommaren och därutöver varje lördag under året. Många företagare kan få svårt att uppfylla villkoret, eftersom deras arbetslöshet normalt föregås av flera år med sjunkande inkomster.

Villkoret blir byråkratiskt och tungrott. Det måste för det första prövas varje gång någon begär ersättning. Prövningen måste dessutom grunda sig på ett antagande om avgiftsskyldigheten, efter vad som är känt då ersättningsrätten prövas. Frågor om avdrag under inkomst av tjänst kan aktualiseras. En person med mycket stora avdrag kan bedömas uppfylla avgiftsvillkoret vid kassans prövning, trots att det vid den slutliga taxeringen visar sig att någon sådan skyldighet inte förelegat.

Allmänna och särskilda arbetsvillkor

Även uppdelningen i ett allmänt och ett särskilt arbetsvillkor leder till ökad byråkrati. Varje gång någon begär ersättning blir det nödvändigt att klassificera vilket av de två villkoren som är tillämpligt.

Färre kommer att kunna kvalificera sig för ersättning. Det är framför allt de som försöker att få en fast förankring på arbetsmarknaden som kommer att drabbas. Det gäller ungdomar, kvinnor och säsongsanställda samt människor i glesbygd. Även personer med speciella arbetsformer såsom kulturarbetare, sjömän och lärarvikarier kommer att få svårt att uppfylla villkoret.

Som regeln utformats blir inte den totala mängden utfört arbete avgörande, utan hur arbetet fördelat sig i tiden. Det arbetsvillkor som regeringen nu vill införa slopades under 1980-talet just därför att det gav denna effekt.

Normalarbetstid inkl. deltid

Det föreslagna sättet att beräkna normalarbetstiden leder till att den som kort före arbetslösheten arbetat mycket gynnas, medan den som -- vilket är det vanliga -- fått minska sin arbetstid missgynnas. Detta är särskilt påtagligt i fråga om företagarna. Regeln medför att den arbetslöse som accepterar ett sämre betalt tillfälligt arbete eller ett arbete med kortare arbetstid kommer att få sin ersättning sänkt. Den som får ett deltidsarbete och behåller detta förbi utförsäkringstillfället kommer att anses ha en normalarbetstid som motsvarar tiden i deltidsarbetet. Därmed finns ingen arbetslös tid att ersätta.

Förslaget om normalarbetstid motverkar arbetslinjen. Kommunerna kommer att få stå för försörjningen av alla som inte kan få sin försörjning genom försäkringen.

Ersättningsperioderna

Regeringens förslag om att begränsa möjligheterna till fortsatt ersättning för personer som inte kvalificerar sig genom förvärvsarbete leder till att utförsäkringen ökar. De insatser som regeringen säger sig vilja göra för dessa personer kommer knappast att leda till att så stor del av dem kommer att kunna försörja sig genom eget arbete. Kommunerna får i stället försörja dem genom socialbidrag. Enligt en uppskattning som gjorts av LO kan denna kostnad uppgå till 13,7 miljarder kronor. Beräkningen utgår från antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden april 1993--mars 1994 och baseras på antagandet att de arbetslösa får i genomsnitt 5 000 kr per månad i socialbidrag. Kommunförbundet konstaterar för sin del att risken är stor att denna grupp växer även om arbetsmarknaden blir bättre, eftersom efterfrågan på arbetskraft i första hand kommer att gynna yngre personer med en färsk utbildning.

Sättet att beräkna ersättningsperioder gör att det i ytterligt få fall kommer att bli fråga om 300 + 300 dagar. Om ett nytt arbetsvillkor tjänas in innan den första perioden har löpt till ända, kommer den andra perioden att reduceras med det antal dagar som återstod av den första perioden när det nya arbetsvillkoret uppfylldes. Beräkningssättet fungerar i dagens regelsystem, men inte om utförsäkring skall ske efter den andra perioden.

Företagarna

De föreslagna reglerna kommer att innebära klara försämringar för företagarna. Som redan framgått kommer avgiftsvillkoret att göra det svårt för dem att över huvud taget kvalificera sig för ersättning. I den mån de kvalificerar sig kommer ersättningen att försämras genom det nya sättet att beräkna dagpenning.

På de anförda grunderna anser arbetsmarknadsutskottet att proposition 209 bör avslås av riksdagen i enlighet med vad som yrkas i Socialdemokraternas motion A80 yrkande 1. Det motionsyrkandet tillstyrks således av utskottet, liksom övriga motioner till den del de innehåller avslagsyrkanden, nämligen A74, A75, A77 yrkande 1, A79 yrkande 2 och A82 i motsvarande delar.

Övriga förslag i proposition 209

Eftersom utskottet föreslår att proposition 209 skall avslås finns det inte anledning att särskilt ta ställning till ikraftträdandetidpunkten. Yrkande 2 i motion A80 avstyrks därför. Inte heller finns det någon anledning att anlägga några synpunkter på de framlagda lagförslagen.

Det anförda innebär att motion A80 yrkande 1 tillstyrks. Övriga motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 är därmed tillgodosedda.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt

Utskottet har en principiellt annan uppfattning om arbetslöshetsförsäkringens roll än regeringen. Det är inte försäkringens utformning som är förklaringen till den höga arbetslösheten, utan bristen på arbeten. Man får inte fler i arbete genom att försämra rätten till ersättning.

Försäkringen är en viktig del i arbetslinjen och måste vara så utformad att den understödjer arbete och utbildning. Den internationellt sett relativt korta ersättningsperioden är en styrka, så länge som den arbetslöse har möjlighet att kvalificera sig på nytt genom utbildning eller arbete.

Den framtida försäkringen måste bygga på inkomstbortfallsprincipen, eftersom den tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik bidrar till att öka arbetsviljan. Därigenom ökas sysselsättningen, produktionen och tillväxten.

En arbetslöshetsförsäkring som ger hög ersättning bidrar till en flexibel arbetsmarknad. Arbetstagarna blir positiva till tekniska och strukturella förändringar och beredda att byta både arbetsgivare och yrke om de vet att de kan få en hög försäkringsersättning om de måste sluta ett arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen har vidare stor betydelse för lönebildningen på arbetsmarknaden och för löntagarnas möjligheter att upprätthålla minimilönerna i kollektivavtalen. Om ersättningsnivån är hög, behöver inte de arbetslösa konkurrera om arbetena genom att acceptera lägre löner.

Enligt utskottets mening bör regelverket för ALF och KAS slås samman i ett system, så att det tydligt framgår att det finns ett obligatoriskt grundsystem som gäller alla. Grundbeloppet skall utges till alla, oavsett om de är med i någon arbetslöshetskassa. Därutöver skall det vara möjligt att genom medlemskap i en kassa försäkra sig för ytterligare en försäkringsnivå. Den som vill ha denna högre nivå måste själv betala en viss del, dels till administrationen, dels till själva ersättningen. Strävan skall vara att så många som möjligt av dem som skulle kunna få sådan ersättning också försäkrar sig. Frågan om varför somliga i dag väljer att stå utanför måste utredas.

Som utskottet ser det har det fackliga engagemanget i försäkringssystemet flera fördelar. De fackliga organisationerna bedriver omfattande verksamhet för sina arbetslösa medlemmar. En annan fördel är den bransch- och personkännedom som de fackanknutna kassorna har. Genom den fackliga anknytningen skapas förutsättningar för att ställa krav på den arbetslöse att stå till arbetsmarknadens förfogande och acceptera lämpliga arbeten.

Arbetslöshetskassorna bör enligt utskottet vara öppna för alla som har anknytning till arbetsmarknaden. Något krav som i dag på arbete minst 17 timmar per vecka bör inte ställas. Det bör övervägas om även de som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan att ha en anställning skall kunna beviljas medlemskap.

De som inte är medlemmar i någon kassa bör liksom för närvarande få sitt grundbelopp utbetalt genom KAS-regionerna.

Arbetsvillkoret bör göras enhetligt för de olika ersättningarna och bygga på ALF:s regler. Ett utbildningsvillkor bör komplettera arbetsvillkoret.

Ersättningsnivån bör enligt utskottets mening på sikt återställas till 90 % av tidigare inkomst. Detta kan dock ske först när samhällsekonomin tillåter. Utskottets principiella uppfattning är att den högsta inkomst som ersättningen kan grundas på bör höjas till 7,5 basbelopp. Fram till dess bör taket, liksom i andra inkomstrelaterade system, indexeras.

Vidare anser utskottet att den nuvarande dubbla karensen under en ersättningsperiod bör tas bort.

Försäkringen samspelar med arbetsmarknadspolitiken. Enligt utskottets mening bör strävan vara att arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in efter 100 dagar för ungdomar och efter 200 dagar för övriga.

Deltidsarbetslösheten är ett stort problem enligt utskottets mening. För den som erhåller fast deltidsarbete och gör anspråk på arbetslöshetsersättning som utfyllnad bör begränsningar införas i ersättningsrätten på det sätt som föreslagits av Socialdemokraterna. Ersättning skall bara kunna ges under en ersättningsperiod. En sådan regel bör kombineras med en lagreglerad rätt till förtur till anställning med mer tid.

Det är också viktigt att arbetsförmedlingarna ger samma service till de deltidsarbetslösa som till de heltidsarbetslösa.

Vidare måste företagarnas rätt till arbetslöshetsförsäkring utredas, inte minst med tanke på att gränsen mellan anställda och företagare suddas ut alltmer.

I fråga om försäkringens finansiering bör enligt utskottets mening den grundläggande principen vara att produktionen i allt väsentligt skall bära kostnaden. Inkomsterna till Arbetsmarknadsfonden måste öka. Avgifterna till fonden skall vara lika för alla arbetsgivare och täcka kostnaderna under en konjunkturcykel. Vid en så extrem arbetslöshet som nu råder bör kostnaderna bäras av hela befolkningen genom en värnskatt. Vidare bör de arbetsgivaravgifter som nu förs till sjukförsäkringen, och som frigörs när försäkringen byggs upp, användas till att öka intäkterna till Arbetsmarknadsfonden.

Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk utredning tillsättas med uppdrag att utreda frågan om en arbetslöshetsförsäkring i enlighet med det anförda.

Motion A80 bör mot denna bakgrund tillstyrkas i aktuella delar, liksom motionerna A77 (yrk. 2), A226, A254 och N283 i förekommande fall i berörda delar. Övriga motioner har i denna fråga delvis en annan inriktning och bör därför avslås av riksdagen. Det är motionerna A77 (yrk. 3) och A79 i berörda delar.

Förslagen i proposition 80

Beträffande de uppskjutna delarna av proposition 80 vill utskottet anföra följande.

Som nämnts inledningsvis fattade utskottet hösten 1993 beslut om att uppskjuta behandlingen av vissa delar av proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det gällde förslagen om ändrat arbetsvillkor i 6 § ALF-lagen, behandlingen av avgångsvederlag (7 § ALF-lagen resp. KAS-lagen), s.k. normalarbetstid enligt 20 § ALF-lagen samt överhoppningsbar tid enligt KAS-lagen.

Förslaget om samordning av avgångsvederlag och arbetslöshetsersättning resp. kontantstöd har inte någon motsvarighet i proposition 209.

Yrkanden som rör avgångsvederlaget finns, förutom i de med anledning av proposition 80 väckta motionerna med yrkanden om helt avslag, i Ny demokratis motion A32 (yrkandena 14 och 15) av Ian Wachtmeister m.fl. och i en motion väckt under årets allmänna motionstid, A235 av Jan Backman (m).

Utskottet utgår från att regeringen utreder förslaget vidare och är inte berett att tillstyrka förslaget i proposition 80. Vad utskottet anfört i denna del bör ges regeringen till känna. Därmed tillgodoses motionerna A25 yrkande 8, A26 yrkande 17 i motsvarande del och 19, A32 yrkandena 14 och 15 samt A235.

Av utskottets ställningstagande följer att även förslagen i proposition 80 -- som har en inriktning motsvarande förslagen i proposition 209 -- bör avslås av riksdagen med undantag av vad som följer nedan.

De motioner som väckts med anledning av proposition 80 och som innefattar yrkande om avslag på propositionen blir därigenom tillgodosedda i motsvarande delar.

Det är motionerna A21, A22, A24, A25 yrkande 1, A26 yrkandena 1 och 16--18, A27, A29, A30, A31, A32 yrkande 1 och A33 yrkande 1, alla i motsvarande delar.

Kompensationsnivåer, finansiering m.m.

I Vänsterpartiets motion A77 (yrk. 4) föreslås en höjning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 90 % från den 1 juli 1994. Det högsta dagpenningsbeloppet bör bestämmas till 598 kr. Motsvarande yrkanden framställs även i Vänsterpartiets under den allmänna motionstiden väckta motion A250 (yrk. 30 och 31). Även i partiets motion om den ekonomiska politiken, Fi206, framställs ett yrkande om höjning av ersättningsnivån till 90 % (yrk. 5), liksom i motion A25 (yrk 3). I den sistnämnda motionen föreslås dessutom att karensdagarna i såväl ALF- som KAS-lagarna avskaffas (yrk. 4 och 5). Finansieringen av detta bör ske enligt förslag som lagts fram i partiets motion med anledning av kompletteringspropositionen 1993/94:150. I Vänsterpartiets under den allmänna motionstiden väckta motion Sk352 om skattepolitiken föreslås att arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,7 procentenheter (yrk. 24).

Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget ser utskottet det som helt uteslutet att ytterligare belasta Arbetsmarknadsfonden, vilket skulle bli följden av Vänsterpartiets förslag om höjd ersättningsnivå och avskaffade karensdagar. Det kan inte heller komma i fråga att höja arbetsmarknadsavgiften. De i sammanhanget berörda motionsyrkandena avstyrks således.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till ett förslag i motion A76 av Sten Svensson (m) om sänkt ersättningsnivå till 70 % av inkomsten. Sänkningen från 90 till 80 % genomfördes för mindre än ett år sedan. När utskottet ställde sig bakom detta regeringsförslag tillades att åtgärden att sänka ersättningen -- liksom att införa karensdagar och ändra beräkningsgrunderna för dagpenningen -- främst skulle ses som nödvändiga åtgärder på kort sikt för att komma till rätta med den oroande kostnadsutvecklingen för dessa bidragsformer. Motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.

Charlotte Branting (fp) m.fl. anser i motion A81 att taket för ersättningsnivån på sikt bör höjas till samma nivå som underlaget för avgiften för försäkringen, dvs. 7,5 basbelopp. Skillnaden mellan avgiftsunderlaget och ersättningen, som är maximalt ca 5,5 basbelopp, är inte förenlig med de krav som kan ställas på en allmän och obligatorisk försäkring. En sådan höjning bör finansieras inom ramen för försäkringen då underskottet i arbetsmarknadsfonden minskar (yrk.1). Motionären har vidare invändningar mot att KAS-administrationen skall finansieras via statsbudgeten medan arbetslöshetskassorna tar ut avgifter av medlemmarna för sin administration. Konkurrensneutralitet bör råda. Från år 1995 bör den allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen hanteras dels av nuvarande arbetslöshetskassor, dels av ett statligt alternativ till dessa kassor. Den statliga kassan bör ta ut en avgift som motsvarar den som tas ut av de nuvarande arbetslöshetskassorna (yrk. 2).

Utskottet vill med anledning av denna motion hänvisa till att det också är regeringens utgångspunkt att ersättningsnivån på sikt bör höjas till att motsvara 7,5 basbelopp. Enligt propositionen skall sålunda systemet för den försäkrade på sikt utformas så att förmånerna är relaterade till den inkomst för vilken avgift tas ut. När avgiftslagen antogs anförde utskottet att den bristande överensstämmelsen mellan premier och förmåner kunde godtas med hänsyn till det ekonomiska läget (AU6 s. 12). Den i samma motion framförda synpunkten att konkurrensneutralitet bör råda sammanfaller med vad utskottet givit uttryck för i det föregående. Om konkurrensneutraliteten skall åstadkommas genom att arbetsmarknadskassan tar ut en avgift, som motionärerna föreslår, eller på annat sätt skall regeringen återkomma med förslag om enligt det tidigare tillkännagivandet. På anförda grunder avstyrks den nu berörda motionen A81.

Övriga frågor

Ersättning till företagare m.m.

Motioner

Motion A76 av Sten Svensson (m) tar upp frågan om arbetslöshetsförsäkringen för företagare. Uppdragstagare och företagare missgynnas i försäkringshänseende, vilket leder till att arbetslösa tvingas tacka nej till erbjudna uppdrag. En annan konsekvens är att egenföretagare tvingas sälja inventarier till underpris för att bli berättigade till ersättning. Det finns större anledning att ifrågasätta ALU och starta-eget-bidrag från konkurrensaspekter än stödet till företagarna. Arbetslöshetsersättningen är så obetydlig att den knappast täcker de grundläggande kostnaderna för en företagare. Arbetslöshetsbegreppet bör ändras, exempelvis så att en verksamhet tillåts vara vilande i avvaktan på bättre konjunktur. Kontroll skulle kunna ske genom intyg från revisor. Regeringen bör snarast återkomma med förslag rörande företagare (yrk. 1 och 2).

Förutom i motion A76 framförs synpunkter på företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning i följande motioner, som väckts med anledning av proposition 80 eller under den allmänna motionstiden.

I nyd-motionen A32 (yrk. 16) förordas en utökad rätt till ersättning till företagare. Något krav bör inte ställas på att rörelsen skall ha avyttrats enligt motionärerna. En revisor skall kunna styrka att verksamhet inte längre bedrivs.

Även i en nyd-motion från den allmänna motionstiden, A262 av Ian Wachtmeister m.fl., framförs ett motsvarande förslag (yrk. 36). Motionärerna anser att småföretagarna skall ha rätt att "lägga företaget i malpåse".

I en fyrpartimotion väckt under den allmänna motionstiden i år, A239 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds), anförs att någon ändring av den restriktiva praxisen i fråga om företagares rätt till ersättning i samband med arbetslöshet inte förmärkts efter arbetsmarknadsutskottets uttalanden i betänkandet 1992/93:AU20. Frågan måste få sin snara lösning enligt motionärerna.

Arbetslöshetsersättning till företagare berörs från en speciell utgångspunkt i motion A246 av Roland Sundgren m.fl. (s). Reglerna har ställt till med problem för personalkooperativen. I kooperativen är det angeläget att samtliga anställda, och bara dessa, skall vara delägare. Dessa medlemmar/delägare riskerar att bli betraktade som företagare med avgörande inflytande på verksamheten, och därmed utan rätt till ersättning. En översyn behövs i syfte att undanröja dessa negativa konsekvenser, anser motionärerna.

Utskottets överväganden

I de nu behandlade motionerna framförs genomgående att reglerna beträffande företagares rätt till arbetslöshetsstöd är alltför restriktiva i olika hänseenden.

Eftersom hela frågan om reglerna för arbetslöshetsersättning till företagare övervägs vidare av regeringen saknas anledning för utskottet att göra något uttalande med anledning av motionerna. Utskottet hänvisar också till vad som anförts i det föregående om vissa särskilda anknytande frågor, som enligt utskottets mening bör belysas av regeringen.

Av dessa skäl avstyrks de nu ifrågavarande motionerna, i förekommande fall i motsvarande delar.

Samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och lönegaranti

I den nyssnämnda nyd-motionen A32 läggs också förslag om att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör samordnas med lönegarantin (yrk. 13).

Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att långtgående förändringar genomförts i fråga om den statliga lönegarantin, senast genom riksdagsbeslut den 2 juni i år. Ersättningsrätten har begränsats dels genom ett maximibelopp, dels bl.a. genom vissa tidsmässiga begränsningar. Att nu genomföra ytterligare förändringar kan inte komma i fråga enligt utskottets mening. Motionsyrkandet avstyrks således.

Skyldigheten att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd

I motion A78 av Kjell-Arne Welin (fp) påtalas problemet med den långa tid det tar innan en arbetslös kan sättas i en aktiv åtgärd. Den enskilde riskerar att mista förankringen på arbetsmarknaden med risk för långtidsarbetslöshet och sociala sidoeffekter. Motionären anser att den arbetslöse skall ha en rätt till och skyldighet att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom två månader från det att arbetslösheten började. Detta bör regleras i ALF- resp. KAS-lagen.

Utskottet vill med anledning av detta förslag hänvisa till den översyn som aviserats i propositionen. Översynen syftar till att nå en bättre överensstämmelse mellan reglerna för arbetslöshetsförsäkringen och de ökade krav som måste ställas på ett effektivare utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska resurserna och på individernas ansvar för sin sysselsättningssituation. Översynen skall också avse bl.a. skyldigheten att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen kan därför inte anses påkallad, som således avstyrks.

Rätt till ersättning på grund av vissa uppdrag

I den uppskjutna motionen 1993/94:A28 av Margareta Winberg och Kaj Larsson (s) berörs rätten till arbetslöshetsersättning i samband med politiska uppdrag. Motionärerna ser det som en brist att ersättning för politiska uppdrag inte ligger till grund för ersättning.

Ett likartat yrkande framställs i den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen A230 av Krister Örnfjäder (s), som anser att både fackliga och politiska uppdrag bör berättiga till arbetslöshetsersättning.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring mot förlust av inkomster på grund av förvärvsarbete. Den skulle i grunden ändra karaktär om även fackliga, politiska och andra förtroendeuppdrag som inte utförs inom ramen för en anställning grundade rätt till ersättning. Regelverket skulle behöva förändras i väsentliga hänseenden, liksom även anknytande regelsystem. Med hänvisning till detta avstyrks de nu behandlade motionerna A28 och A230.

KAS för ungdomar under 20 år

I motion A206 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s) föreslås att även ungdomar mellan 18 och 20 år skall ha rätt till KAS. Förslaget tar sikte på KAS enligt nuvarande regler.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom en sänkt åldersgräns för KAS. För arbetslösa ungdomar under 20 år är det framför allt andra åtgärder än kontant stöd som skall tillämpas. Om inte reguljärt arbete eller utbildning kan komma i fråga bör en ungdomspraktikplats erbjudas. Utskottet kan således inte tillstyrka motionen.

Lokaliseringen av de statliga kassorna

Gudrun Norberg (fp) framför i motion A419, väckt under den allmänna motionstiden, synpunkter på lokaliseringen av de statliga kassorna. De bör lokaliseras till orter med låga omkostnader och stort behov av arbetstillfällen, förslagsvis Hällefors, anser motionären.

Utskottet kan med anledning av denna motion konstatera att de förslag som utskottet i det föregående ställt sig bakom innebär att länsarbetsnämnderna i de fyra KAS-regionerna skall handha försäkringen. Motionen avstyrks av utskottet.

Yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa

Motion Jo416 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp), väckt under den allmänna motionstiden, rör ett utredningsförslag om att avveckla yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa. Motionärerna anser det vara absolut nödvändigt och ett rättvisekrav att yrkesfiskarna också i fortsättningen skall kunna omfattas av en arbetslöshetsförsäkring. I motion Sk339 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds) framförs att yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa måste finnas kvar även framgent.

Utskottet kan konstatera att yrkesfiskarnas förhållanden är mycket speciella, vilket föranlett särskilda föreskrifter bl.a. om ersättning vid tillfälliga avbrott i verksamheten. Utskottet utgår från att regeringen uppmärksammar yrkesfiskarnas förhållanden i samband med övervägandena om företagarnas rätt till ersättning. Någon riksdagens åtgärd kan således inte anses påkallad med anledning av motionerna Jo416 och Sk339, som således avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m. att riksdagen

A. dels med bifall till motion 1993/94:A80 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75, 1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79 yrkande 2 samt 1993/94:A82 avslår propositionen och motionerna 1993/94:A79 yrkandena 3 och 5 samt 1993/94:A80 yrkande 2,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A80 yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt 1993/94:N283 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1993/94:A77 yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt,

res. 1 (m, fp, c, kds) res. 2 (nyd) men. (v) - delvis

2. beträffande lagreglering av uppgiftslämnande att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande avgångsvederlag att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A25 yrkande 8, 1993/94:A26 yrkandena 17 i motsvarande del och 19, 1993/94:A32 yrkandena 14 och 15 samt 1993/94:A235

dels avslår proposition 1993/94:80 i motsvarande del,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande proposition 1993/94:80 i övrigt att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A21, 1993/94:A22, 1993/94:A24, 1993/94:A25 yrkande 1, 1993/94:A26 yrkandena 1, 16, 17 i motsvarande del och 18, 1993/94:A27, 1993/94:A29, 1993/94:A30, 1993/94:A31, 1993/94:A32 yrkandena 7 och 8 samt 1993/94:A33 yrkande 1 avslår propositionen i motsvarande delar,

5. beträffande ersättningsnivån m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A25 yrkandena 3--5, 1993/94:A76 yrkande 3, 1993/94:A77 yrkande 4, 1993/94:A250 yrkandena 30 och 31, 1993/94:Fi206 yrkande 5 och 1993/94:Sk352 yrkande 24, men. (v) - delvis

6. beträffande finansieringen av försäkringen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A241 yrkande 8 och 1993/94:A81,

7. beträffande företagares rätt till ersättning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A32 yrkande 16, 1993/94:A76 yrkandena 1 och 2, 1993/94:A239, 1993/94:A246, 1993/94:A262 yrkande 36,

8. beträffande samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och lönegaranti att riksdagen avslår motion 1993/94:A32 yrkande 13,

9. beträffande ersättning på grund av vissa uppdrag m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A28, 1993/94:A78, 1993/94:A206, 1993/94:A230, 1993/94:A419, 1993/94:Sk339 yrkande 3 och 1993/94:Jo416.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 10 juni 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson (c), Charlotte Cederschiöld (m), Harald Bergström (kds) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets överväganden som på s. 21 börjar med "Proposition 1993/94:209" och på s. 28 slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Fråga om avslag på proposition 209

I tre partimotioner, A77 (v), A79 (nyd) och A80 (s), har yrkats helt avslag på propositionen. Grunderna för avslagsyrkandet sammanfaller i stort i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets motioner, medan Ny demokrati, som framställer sitt yrkande i andra hand, anger i huvudsak andra skäl för sin ståndpunkt. Socialdemokraterna yrkar i andra hand att de nya reglerna skall börja tillämpas den 1 januari 1995.

Avslagsyrkanden har även framställts i enskilda s-motioner, nämligen A74 av Hans Karlsson, A75 av Bo Finnkvist och A82 av Nils Nordh m.fl.

Allmänna utgångspunkter

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen konstruerades i sina grunddrag för mer än 20 år sedan, då helt andra förutsättningar gällde på arbetsmarknaden.

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att genom inkomsttrygghet underlätta och stimulera arbetstagarnas rörlighet och därigenom medverka till omvandling och anpassning på arbetsmarknaden och i näringslivet.

Arbetslöshetsförsäkringen riktar sig till dem som ingår i arbetskraften och aktivt svarar för ett arbetskraftsutbud. Försäkringen är nära förenad med inkomstbortfall från arbete, eller i särskilda fall med att någon trots intensivt sökande inte kan erhålla ett arbete. Därmed kan försäkringen avgränsas mot t.ex. minimiinkomstsystem eller andra mer generella välfärdssystem utan direkt anknytning till arbetslöshet.

Samtidigt som försäkringen är en del av samhällets skyddsnät för dem som ingår i arbetskraften kan försäkringen ses som ett arbetsmarknadspolitiskt medel, om man med det menar en åtgärd som skall bidra till att en anpassning kommer till stånd mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Arbetslöshetsförsäkringen är således knuten till arbete, till arbetsmarknaden och därmed också till arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken är i sin tur beroende av den generella ekonomiska politiken.

Arbetsmarknadspolitikens övergripande mål är produktivt arbete åt alla, vilket inte bara innebär att arbetslösheten skall bekämpas utan att deltagandet i arbetslivet skall stimuleras. Personer med funktionshinder skall stödjas och ges förutsättningar att erhålla och behålla ett arbete på samma villkor som andra. År 1991 infördes regler om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Kraven skärptes på att arbetsförhållandena skall anpassas till den enskilde arbetstagarens förutsättningar. Avsikten är att det skall skapas bättre förutsättningar för bl.a. långtidssjuka.

Det mest utmärkande draget i svensk arbetsmarknadspolitik är den s.k. arbetslinjen. De arbetsmarknadspolitiska medlen, inkl. kontantstödet, skall inriktas på att den arbetslöse skall finna ett lämpligt reguljärt arbete. Även om ett reguljärt arbete inte är omedelbart tillgängligt, skall den arbetslöse erbjudas en kompetensutveckling genom t.ex. utbildning. Kontantstödet skall ses som ett tillfälligt försörjningsstöd i avvaktan på att arbetslösheten kan hävas på ett mer permanent sätt.

Enligt utskottet är det en viktig utgångspunkt att försäkringen konstrueras så, att arbetslinjen främjas. Försäkringen måste vara en integrerad del i arbetsmarknadspolitiken.

Den nuvarande höga arbetslösheten med allt längre arbetslöshetsperioder har ställt vissa frågor om försäkringen och dess förhållande till arbetsmarknadspolitiken i fokus. De arbetsmarknadspolitiska insatserna har fått en allt större omfattning, och ett genomgående drag har varit att fler och fler åtgärder kommit att bli kvalificerande för kontantstöd. Utförsäkringen har kunnat hållas på en låg nivå. Trycket har blivit allt större på arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet som försörjningskälla.

Under 1990 då arbetslöshetsnivån var låg uppgick utgifterna för kontantstöden till 6,8 miljarder kronor. År 1993 då arbetslösheten stigit hade utgifterna ökat till 38,7 miljarder kronor. Det ackumulerade underskottet i Arbetsmarknadsfonden kommer vid ingången av nästa budgetår att uppgå till ca 54 miljarder kronor.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har i allt större utsträckning kommit att betraktas som kvalificeringsgrunder för arbetslöshetsersättning. Den nuvarande ordningen med "utförsäkringsgarantier" riskerar att skapa, såsom framhålls i propositionen, ändlösa perioder av ersättning. Försäkringen förlorar därmed sin karaktär av omställningsförsäkring och avlägsnar sig alltmer från den förut angivna utgångspunkten att arbetslinjen skall främjas.

Av dessa skäl bör sådana förändringar göras i försäkringen att incitamenten stärks att återgå till arbete. Som sägs i propositionen måste försäkringen ge klara signaler om att det inte finns en valfrihet mellan ersättning och arbete.

En annan utgångspunkt för utskottet är att fler grupper av arbetslösa kan ges en ersättning som bättre svarar mot inkomstbortfallet. Den nuvarande försäkringen är helt frivillig, och rätten till förmåner förutsätter medlemskap i en arbetslöshetskassa. De arbetslösa som inte omfattas av försäkringen har ingen rätt till en inkomstrelaterad ersättning.

Denna ordning är inte godtagbar. En allt större del av försäkringen finansieras via skattsedeln. Enligt de siffror som redovisas i propositionen svarade under år 1993 medlemmarna i kassorna bara för ca 3 % av den utbetalade ersättningen och arbetsgivarna för ca 25 %. Det är då inte rimligt att enbart de som är medlemmar i kassorna skall ha rätt till inkomstrelaterad ersättning. Att märka är även att arbetsgivarna måste erlägga avgifter oberoende av om deras anställda är medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte. Man kan också ha starka principiella invändningar mot att förutsättningen för den inkomstrelaterade ersättningen är att den enskilde anställde blir medlem i en fackföreningsansluten kassa.

Genom de uppgifter som anförtrotts arbetslöshetskassorna har de kommit att få en myndighetsliknande ställning. Det finns enligt utskottets mening anledning att befara att de som är medlemmar i en sådan kassa utan att samtidigt vara medlemmar i den fackliga organisationen många gånger får en sämre service än medlemmarna i denna, samtidigt som de i de flesta fall ofta därtill måste betala högre administrationsavgift. Antalet på detta sätt direktanslutna har av AMS beräknats till 300 000 personer.

Enligt den uppskattning som görs i propositionen skulle ungefär hälften av dem som i dag uppbär KAS få rätt till inkomstrelaterad ersättning enligt de nya reglerna, dvs. omkring 17 000--18 000 personer. Sett över ett år skulle det kunna röra sig om ca 70 000--80 000 personer. AMS har inför utskottet uppskattat att det är fråga om en något lägre siffra, medan Socialdemokraterna i sin motion uppskattar antalet till ca 12 000 personer. Oavsett vilken den exakta siffran är ger dessa uppskattningar en klar antydan om att ett oacceptabelt stort antal personer trots stark anknytning till arbetsmarknaden inte kan få inkomstrelaterad ersättning.

De nu angivna förhållandena motiverar att reglerna förändras så att nya grupper av arbetslösa kan få en inkomstrelaterad ersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen blir därmed en del av det generella välfärdssystemet. Inte bara de nuvarande arbetslöshetskassorna skall kunna lämna inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.

Genom de förslag som läggs fram i propositionen uppnås således två målsättningar. Försäkringen skall ge tydligare signaler om att det är arbete som prioriteras. Rätten till inkomstrelaterad ersättning skall göras oberoende av medlemskap i en arbetslöshetskassa.

Utskottet har redan i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU6 uttalat sig för att inriktningen skall vara att skapa en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. I enlighet med detta infördes från årsskiftet 1993/94 en lag om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet, som innebär att en avgift tas ut på summan av inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete. Avgiften skall bidra till finansieringen av ersättningar som betalas ut till de arbetslösa enligt ALF-lagen och KAS-lagen. Som en följd av detta slopades från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften, dvs. den egenavgift som arbetslöshetskassorna betalar för finansiering av statens kostnader för utbetalade arbetslöshetsersättningar. De flesta arbetslöshetskassor har därefter sänkt sina medlemsavgifter.

Proposition 209 utgör det andra steget i förverkligandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring. En inkomstrelaterad ersättning införs i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Genom nya regler om arbetsvillkor och ersättningsperioder understryks att det bara är den som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden som kan få inkomstrelaterad ersättning. Möjligheterna att kvalificera sig genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsas.

Arbetsmarknadsutskottet kan inte ansluta sig till den kritik som riktats mot förslaget. Skälen är följande.

En arbetslöshetsförsäkring bör som redan anförts framför allt ge dem skydd som blir arbetslösa efter att ha haft en stark förankring på arbetsmarknaden. Genom de nya reglerna kommer fler i denna grupp av arbetslösa att omfattas av det inkomstrelaterade skyddet.

Alla förvärvsarbetande bidrar till försäkringens finansiering genom den särskilda avgiftslagen. Det är då också rimligt att erläggandet av avgiften tillgodoräknas vid bedömningen av ersättningsrätten. Utskottet anser således att ett avgiftsvillkor bör införas, vilket ersätter det nuvarande medlemsvillkoret i ALF-lagen.

Genom att ställa strängare krav i fråga om möjligheterna att kvalificera sig för en första ersättningsperiod och att återkvalificera sig efter en andra ersättningsperiod understryks att det framför allt är reguljärt förvärvsarbete som bör grunda rättigheter i försäkringen. Därigenom ges också en tydlig markering att det skall löna sig att välja ett arbete framför kontantstöd eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Enligt utskottets mening bör ersättningens storlek så långt möjligt knyta an till arbetsförhållanden som rådde i nära anslutning till den arbetslösa tid som skall ersättas. Genom förslaget om s.k. normalarbetstid kommer ersättningen att grundas på arbetstiden och lönen i det arbete som ligger till grund för arbetsvillkorets uppfyllande och inte, som enligt nu gällande praxis, efter förhållandena då den försäkrade blev arbetslös första gången oberoende av när i tiden detta inträffade. Detta får till effekt bl.a. att möjligheten upphör att under obegränsad tid uppbära utfyllnadsersättning vid sidan av ett deltidsarbete. Nuvarande regler kan leda till att det -- i både arbetsgivarens och arbetstagarens intresse -- inrättas permanenta deltidstjänster. Den föreslagna ordningen bör öka båda parternas intresse av att åstadkomma en förändring av anställningsförhållandet. Det är naturligtvis en fördel om de deltidsarbetslösa kan erbjudas heltidsanställning. En lagstiftning i enlighet med vad Socialdemokraterna föreslår är dock inte invändningsfri (1993/94:AU4 s. 46).

Arbetsmarknadsutskottet anser att det särskilt bör framhållas att de regler som nu föreslås inte är tänkta att få fullt genomslag i den nu rådande arbetsmarknadssituationen. Någon utförsäkring på grund av de nya reglerna kommer således i princip inte att ske förrän tidigast år 1997. De som då inte lyckats få ett nytt arbete kommer, enligt vad som sägs i propositionen, att erbjudas särskilda åtgärder. Enligt utskottets mening är sådana åtgärder mycket angelägna. Det är enligt utskottets bedömning inte troligt att fler människor kommer att hänvisas till försörjning genom socialbidrag än vad som sker i dag. Någon mer exakt beräkning av detta låter sig dock inte göra. Effekterna beror i hög grad på den arbetsmarknadssituation som då råder, vilken i sin tur är beroende av den ekonomiska politiken. I inledningsfasen kommer förslagen att minska trycket på kommunernas ekonomi, eftersom ett stort antal arbetslösa som i dag uppbär KAS om 245 kr per dag kommer att bli berättigade till inkomstrelaterad ersättning.

Genom de förändringar som nu föreslås rättar man till det som kan beskrivas som systemfel i den nuvarande försäkringen.

Vad gäller frågan om konkurrensneutralitet har utskottet inte någon annan uppfattning än motionärerna -- arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna bör arbeta under lika villkor. Som påpekas i Konkurrensverkets yttrande förefaller regeringsförslaget i denna del att begränsa möjligheterna att få till stånd konkurrens på lika villkor mellan de olika typerna av kassor.

Att konkurrensneutralitet skall råda är även regeringens ståndpunkt. Regeringen säger sig dock inte vara beredd att nu lägga fram förslag i denna fråga utan den bereds vidare. Förslag kommer enligt propositionen att föreläggas riksdagen hösten 1994 med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995.

Arbetsmarknadsutskottet ser konkurrensneutraliteten som så angelägen, att regeringen skyndsamt bör utreda frågan och återkomma med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ansluta sig till motionskraven om att proposition 209 bör avslås.

Därmed avstyrks motionerna A74, A75, A77 yrkande 1, A79 yrkande 2, A80 yrkande 1 samt A82.

Utformningen av den allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen

Av vad som anförts i det föregående avsnittet framgår att utskottet ansluter sig till de huvudprinciper som lagförslagen i proposition 209 bygger på.

Det anförda innebär vidare att utskottet inte kan ansluta sig till de av Ny demokrati i motion A79 i andra hand framställda yrkandena om avslag på regeringsförslaget såvitt avser ersättningsperioderna och begreppet normalarbetstid.

Utskottet anser att de nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1994, i enlighet med vad utskottet förordat i det förutnämnda betänkandet AU6. Utskottet kan således inte heller ansluta sig till Socialdemokraternas i andra hand framställda yrkande om senareläggning av genomförandet. Motion A80 yrkande 2 avstyrks därmed.

Utskottet övergår nu till att behandla de enskilda lagförslagen.

Vid sin granskning har Lagrådet funnit att de framlagda lagförslagen är mycket komplicerade och svårtillgängliga. Lagrådet påtalar brister i lagförslagen men anser dock inte att förslagen bör avstyrkas.

Utskottet anser för sin del att lagförslagen bör justeras i stort i enlighet med vad som förordats i Lagrådets yttrande. Det är i huvudsak fråga om språkliga och redaktionella ändringar i förtydligande syfte.

Därav följer att den i propositionen föreslagna ändringen i lagen om arbetslivsutveckling (1992:1331) blir överflödig. De berörda paragraferna 2 och 3 i denna lag kan därmed upphävas. Förslag om detta läggs fram i utskottets hemställan.

Utskottets ställningstagande innebär att ett antal paragrafer bör få en i förhållande till propositionen avvikande lydelse. Dessa kommenteras närmare i den kommande framställningen. Dessutom har utskottet vidtagit vissa korrekturändringar.

I fråga om överklagandereglerna ansluter sig utskottet till Lagrådets förslag om att införa prövningstillstånd i kammarrätten. Detta bör regleras genom ett tillägg till 33 c § KAS-lagen resp. 98 § ALF-lagen i enlighet med vad Lagrådet förordat.

Utskottet kan i sammanhanget notera att ett lagförslag av motsvarande innebörd är under utarbetande i Justitiedepartementet.

Även den av regeringen föreslagna förändringen i studiestödslagen (1973:349) bör ges en annan utformning i enlighet med vad Lagrådet förordat.

I fråga om rätten till vuxenstudiestöd förutsätter utskottet att regeringen överväger frågan om någon kategori av arbetslösa studerande utöver vad som föreslås i propositionen skall ha rätt till vuxenstudiestöd enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b §§ studiestödslagen.

I 52 a § ALF-lagen föreslås en regel om uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna. Paragrafens första stycke tar sikte på uppgifter som en länsarbetsnämnd som handlägger KAS-ärenden behöver för sin handläggning av ett ersättningsärende. Någon motsvarande uppgiftsskyldighet för nämnderna visavi arbetslöshetskassorna föreslås inte. I allmänhet torde de uppgifter som arbetslöshetskassorna behöver kunna utlämnas i enlighet med offentlighetsprincipen. Undantagsvis torde det dock kunna bli fråga även om uppgifter som omfattas av sekretess. För undvikande av dubbelutbetalningar anser utskottet att det är mycket angeläget att även arbetslöshetskassan kan få del av erforderliga uppgifter. Enligt utskottets mening bör frågan om en lagreglering av sådant uppgiftslämnande övervägas. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Det uppgiftslämnande som talas om i 52 § andra stycket är av annat slag. Vad som behövs är uppgifter som erfordras för en analys av hur försäkringen fungerar och utgifterna för den. Utskottet utgår från -- trots vad som sägs i specialmotiveringen -- att det inte är fråga om kontrollverksamhet mot enskilda bidragstagare.

Den föreslagna lydelsen av resp. paragraf framgår av utskottets hemställan.

I det följande kommenteras vissa av de justeringar som utskottet förordar.

Kommentarer till enskilda paragrafer

I. Lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen)

3 §

Huvudregeln enligt paragrafen är att kontant arbetsmarknadsstöd endast lämnas till den som uppfyller ersättningsvillkoren i Sverige. Paragrafen motsvarar i denna del 3 § i dess nuvarande lydelse. Enligt motiven till detta lagrum (prop. 1973:56 s. 225) innebär bestämmelsen att endast den som står till den svenska arbetsmarknadens förfogande och uppfyller föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd. Som anförs av Lagrådet skulle denna innebörd framgå tydligare om inledningen av paragrafen gavs följande lydelse:

"Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas endast till den som i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt denna lag, om inte annat följer av -- -- --"

8 §

Under rubriken Avgifts- och arbetsvillkor finns i denna paragraf angivet att dagpenning lämnas till den som uppfyller karensvillkoret enligt 7 §, avgiftsvillkoret enligt 9 § och något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §. Som påpekas av Lagrådet framgår det redan av 7 § att karensvillkoret skall vara uppfyllt för att kontant arbetsmarknadsstöd skall få lämnas. Det behöver alltså inte på nytt anges i denna paragraf. För övrigt passar karensvillkoret mindre väl in under den valda paragrafen.

Uttrycket "något allmänt arbetsvillkor" synes syfta på att det i 10 § anges att villkoret skall uppfyllas i första hand på visst sätt och, om detta inte är möjligt, subsidiärt på ett annat sätt. Som Lagrådet påpekar finns det ingen anledning att behandla dessa sätt att uppfylla villkoret som två olika villkor. Det är tillräckligt att skilja mellan detta allmänna villkor och det särskilda villkor som anges i 10 a §.

I enlighet med detta bör även i 11, 14, 27 a och 27 f §§ "något allmänt arbetsvillkor" bytas ut mot "det allmänna villkoret".

Enligt den föreslagna lydelsen skall dagpenning lämnas "under en ersättningsperiod enligt 14 §". Som Lagrådet påpekar framgår detta av den nämnda paragrafen och behöver inte anges i förevarande paragraf.

I 8 § andra stycket hänvisas till att det av 11 § framgår att rätt till dagpenning kan finnas även för den som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §. Att uppfyllandet av detta arbetsvillkor kan ge rätt till dagpenning bör, såsom föreslås av Lagrådet, tas in i paragrafens första stycke. Enligt utskottets mening bör det i detta stycke också anges att möjligheten till dagpenning i detta fall begränsas genom 11 §.

Paragrafen får då den lydelse som framgår av utskottets hemställan.

9 §

I paragrafen anges att dagpenning endast lämnas till en sökande som uppfyller avgiftsvillkoret. Som Lagrådet påpekar framgår detta redan av 8 §. Därför bör 9 § utformas så att den anger innebörden av avgiftsvillkoret.

10 §

Denna paragraf bör i likhet med vad som angetts beträffande 9 § utformas så att den anger innebörden av det allmänna arbetsvillkoret.

10 a §

Denna bestämmelse anger det särskilda arbetsvillkoret. Genom att föra in det särskilda arbetsvillkoret bland förutsättningarna för kontant arbetsmarknadsstöd enligt 8 § kan 10 a §, såsom anförts av Lagrådet, begränsas till att ange innebörden av villkoret. Enligt utskottets mening bör i paragrafen även anges den ramtid om 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde inom vilken den jämställda tiden skall ligga.

Vidare bör, i enlighet med Lagrådets förslag, paragrafen även ange att tid under vilken en arbetslös deltagit i viss verksamhet för arbetslivsutveckling skall jämställas med tid under vilken förvärvsarbete utförts. Därmed blir den föreslagna regleringen om detta i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling överflödig.

Den av utskottet förordade lydelsen framgår av utskottets hemställan.

13 §

Denna paragraf anger vilken tid som inte räknas (överhoppas) när ramtid skall beräknas enligt vissa lagrum. Lagrådet har utgått från att ramtid inte skall beräknas vid s.k. jämställd tid enligt 10 a §. Som framgått av utskottets förslag till 10 a § anser dock utskottet att sådan beräkning skall ske.

Enligt utskottets mening bör inte styrkt sjukdom överhoppas när ramtid bestäms för prövning av om avgiftsvillkoret enligt 9 § är uppfyllt, såvida sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har lämnats. Detta föranleder ändrad lydelse av paragrafen, som får ett nytt andra stycke.

Enligt paragrafens sista stycke skall vad som sägs i det näst sista stycket om tid som får överhoppas inte gälla om tiden får tillgodoräknas som s.k. jämställd tid enligt 10 a §. Som Lagrådet påpekat bör hänvisningen i sista stycket endast avse 10 a §, inte 11 §.

15 §

I denna paragraf regleras rätten till dagpenning dels i det fallet att arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått till ända (första stycket), dels i det fallet att ersättningsperioden har gått till ända och sökanden under ersättningsperioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret eller något arbetsvillkor (andra stycket).

I konsekvens med vad som förordats i fråga om 8 § bör bestämmelsen i andra stycket få annan lydelse. I detta stycke finns en hänvisning till 11 §. Eftersom 11 § inte anger i vilken utsträckning det särskilda arbetsvillkoret uppfyllts utan begränsningarna av möjligheterna att få ersättning, bör detta förhållande framgå av hänvisningen till 11 §, såsom Lagrådet förordat.

20 §

Paragrafen anger hur dagsförtjänsten skall beräknas. Enligt kommentaren till lagförslaget (prop. s. 123) skall -- i motsats till vad som nu gäller enligt föreskrifter och praxis -- dagpenningen beräknas på den inkomst som sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för sökanden i det arbete som ryms inom det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden. Detta innebär att endast det förvärvsarbete m.m. som är relevant för den nya ersättningsperioden får läggas till grund för beräkningen av dagpenningen. Om det finns särskilda skäl för det får dagpenningen, med undantag från vad som gäller enligt punkt 1, beräknas på hela inkomsten under ramtiden på 12 månader, vare sig inkomsten ryms inom det relevanta arbetsvillkoret eller inte.

Sådana skäl kan föreligga om exempelvis sökandens inkomster under de månader som tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret sammantagna har varit påtagligt lägre än normalt. Båda beräkningsmetoderna i det andra stycket utgår från den genomsnittliga inkomsten under den tid som är relevant i resp. metod.

Enligt paragrafens tredje stycke enligt regeringens förslag får endast inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 § läggas till grund för beräkningen av dagpenning enligt andra stycket. Inkomster från beredskapsarbete och inkomster av liknande slag får inte ingå i denna beräkning.

I det av regeringen föreslagna fjärde stycket finns -- med viss i femte stycket angiven begränsning -- undantag från bestämmelserna i första--tredje styckena för den som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom beredskapsarbete m.m.

Det föreslagna sjätte stycket innehåller slutligen en regel om omprövning i visst fall av den dagförtjänst som fastställts.

Utskottet delar Lagrådets uppfattning att innebörden av bestämmelserna skulle komma till klarare uttryck om 20 § ges en något annan lydelse. Utskottet ansluter sig till den av Lagrådet förordade lydelsen med den ändringen att hänvisningen till 10 a § bör tas bort ur andra stycket punkt 1, eftersom det endast är sådant förvärvsarbete som sägs i 10 § som får läggas till grund för beräkningen av dagpenningen. I konsekvens med detta bör paragrafens tredje stycke utgå.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

22 och 23 §§

Som påpekas av Lagrådet synes det i 22 § andra stycket intagna bemyndigandet kunna användas även i det fall som regleras i 23 § första stycket. I enlighet med Lagrådets förslag bör därför 22 § första stycket och 23 § slås samman till en paragraf, som ges beteckningen 22 §. Det föreslagna andra stycket i 22 § tas upp i 23 §.

Paragraferna får den lydelse som framgår av utskottets hemställan.

27 a §

Som framhålls av Lagrådet kan paragrafens tredje stycke utgå som obehövligt. Anmärkningen i specialmotiveringen (s. 126) torde vara till fyllest.

27 b § andra stycket

Vad som sägs i paragrafens andra stycke skall enligt såväl gällande lag som lagkommentaren gälla en sökande för vilken en ersättningsperiod gått till ända sedan hon eller han har fyllt 60 år. Paragrafen bör därför ges den lydelse som föreslås av Lagrådet och framgår av utskottets hemställan.

27 d §

Som påpekas av Lagrådet skall orden "första stycket" utgå efter 27 e §, eftersom denna paragraf endast innehåller ett stycke.

27 h §

Eftersom livränta kan utgå även för arbetsskada bör, enligt vad som anförs av Lagrådet, i 27 h § andra stycket anges att grundbeloppet skall sättas ned även när en sökande får livränta på grund av en arbetsskada.

27 i §

Till följd bl.a. av de föreslagna ändringarna i 22 och 23 §§ bör paragrafen få den lydelse som förordats av Lagrådet.

30 §

Paragrafen reglerar avstängningstiden. Enligt tredje stycket skall en sökande vara avstängd från rätten till ersättning till dess sökanden utfört förvärvsarbete under 20 dagar, om det är uppenbart att hon eller han inte vill anta lämpligt arbete. Frågan om det är uppenbart huruvida sökanden inte vill anta ett lämpligt arbete skall enligt kommentaren till stadgandet bedömas utifrån samtliga omständigheter. Enligt motsvarande stadgande i lagens gällande lydelse (27 § tredje stycket) skall sådan avstängning ske om det är uppenbart att en stödtagare inte vill anta lämpligt arbete, "såsom då stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning". I kommentaren till stadgandets föreslagna lydelse anges att ändringen är av förtydligande natur. Såsom påpekas av Lagrådet torde ändringen vara föranledd av risken för att stadgandet felaktigt tolkats så att exemplifieringen är uttömmande. Utskottet delar Lagrådets mening att stadgandets innebörd framgår tydligare av dess nuvarande lydelse, som alltså bör behållas i sak.

31 a §

Avsikten med den föreslagna bestämmelsen är att ett beslut enligt ALF-lagen om att frånkänna en medlem rätt till ersättning skall ha samma verkan som ett beslut enligt KAS-lagen om att dra in ersättningen (34 § i förslaget). Utskottet anser liksom Lagrådet att paragrafen bör ges en lydelse i enlighet med detta.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

33--33 d §§

I dessa paragrafer finns bestämmelser om omprövning och överklagande av beslut. Utskottet har i den föregående framställningen anslutit sig till Lagrådets förslag att prövningstillstånd bör införas i kammarrätten. Detta bör regleras genom ett tillägg till 33 c §. I sammanhanget kan noteras att ett förslag av denna innebörd är under utarbetande inom Justitiedepartementet.

34 §

Paragrafens andra stycke bör, såsom förordas av Lagrådet, i överensstämmelse med vad som anförts under 31 a § ges en något annan lydelse.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet anför i sitt yttrande att de omfattande övergångsbestämmelserna, vars syfte har angetts vara att åstadkomma en mjuk och smidig anpassning av det nu gällande regelverket till det föreslagna regelsystemet, i viss utsträckning försvårar överblicken av hur de föreslagna ändringarna låter sig inpassas i det nuvarande systemet för ersättning vid arbetslöshet. Till detta bidrar enligt Lagrådet också att bestämmelserna i flera fall är svårtillgängliga. För att underlätta förståelsen av bestämmelserna föreslår Lagrådet en annan lydelse av punkterna 2--7. Punkt 8 är enligt Lagrådet obehövlig och kan utgå.

Utskottet delar Lagrådets mening och förordar att övergångsbestämmelserna får den lydelse som framgår av utskottets hemställan.

II. Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen)

2 och 3 §§

Såsom Lagrådet förordar bör 3 § i gällande lydelse bli 2 § i föreslagen lydelse och 2 § i förslaget ges beteckningen 3 §.

Enligt Lagrådets förslag bör vidare 3 § utformas i enlighet med vad som förordats beträffande 3 § KAS-förslaget.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

8--10 a, 13, 15 och 20 §§

Utskottet hänvisar till vad som anförts under motsvarande paragrafer i KAS-förslaget.

Lydelsen av paragraferna framgår av utskottets hemställan.

22 och 23 §§

I enlighet med vad som förordats beträffande motsvarande paragrafer i KAS-förslaget bör paragraferna få en annan lydelse. I förhållande till vad som förordats av Lagrådet bör 22 § första stycket tillföras en första mening av motsvarande innebörd som nuvarande 22 § första stycket första meningen ALF-lagen.

Den föreslagna lydelsen framgår av utskottets hemställan.

30 och 31 a §§

Utskottet hänvisar till vad som anförts under motsvarande paragrafer i KAS-förslaget.

34 § fjärde stycket

I enlighet med vad som förordats beträffande 34 § andra stycket KAS-förslaget bör denna paragraf få en något annan lydelse.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

98 §

I enlighet med vad som anförts under 33--33 d §§ KAS-förslaget bör prövningstillstånd införas i kammarrätten även beträffande ärenden enligt denna lag.

Regleringen bör lämpligen ske i denna paragraf, som då får den lydelse som framgår av utskottets hemställan.

Övergångsbestämmelserna

Utskottet hänvisar till vad som anförts ovan under Övergångsbestämmelserna till KAS-förslaget och förordar i enlighet med Lagrådets förslag att punkterna 2--9 får en annan lydelse. Punkt 10 är såsom Lagrådet påpekat obehövlig och kan utgå.

III. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling

I enlighet med vad som anförts i den föregående framställningen är lagförslaget obehövligt och kan utgå. Därmed kan 2 och 3 §§ i lagen upphävas.

IV. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

7 kap. 7 §

Såsom förslaget har utformats är det, vilket Lagrådet påpekat, tveksamt bl.a. om orden "under den längsta tid som ersättning kan betalas ut" syftar såväl på ersättning från någon arbetslöshetskassa som på kontant arbetsmarknadsstöd eller endast på det sistnämnda stödet. I enlighet med vad Lagrådet förordat bör paragrafens första stycke ges en annan utformning.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.

I var och en av de tre partimotioner, A80 av Socialdemokraterna, A79 av Ny demokrati och A77 av Vänsterpartiet, som väckts med anledning av proposition 209 yrkas att en utredning skall tillsättas med uppgift att utreda och lämna förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen bör utformas på litet längre sikt. Även i Socialdemokraternas motion A254 finns förslag om inriktningen av den framtida försäkringen.

I motionerna anger partierna de riktlinjer som de anser bör gälla för denna försäkring. Alla tre förslagen avviker i grundläggande avseenden från den allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som utskottet i det föregående ställt sig bakom.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de frågor som, utöver konkurrensneutraliteten mellan arbetslöshetskassorna och arbetsmarknadskassorna, regeringen skall låta utreda vidare. Som nämnts inledningsvis gäller det bl.a. åtgärderna för utförsäkrade, kriterierna för att stå till arbetsmarknadens förfogande, lämpligt arbete, avstängningstider, skyldighet att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, s.k. svartjobb och annat missbruk, arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist, hela frågan om administrationen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet, företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning, ersättningsperioderna vid deltidsarbete, kalenderårsbaserad karens, företagarbegreppet samt ersättning vid bisyssla.

Enligt utskottets mening bör i anslutning till regeringens överväganden om företagares rätt till arbetslöshetsersättning även förhållanden som rör deltidsföretagarna belysas. Utskottet avser bl.a. den situationen att en person som arbetar halvtid i makens företag blir arbetslös från en halvtidsanställning. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om deltidsföretagarna inte oproblematisk. Även den vidare frågan om ersättning i samband med bisyssla bör enligt utskottets mening belysas ytterligare. Utskottet erinrar slutligen om vad som i den tidigare framställningen anförts om en utredning om avgångsvederlaget.

Vidare anser utskottet att en kartläggning av praxis bör göras beträffande företagarbegreppet, såsom det definierats genom lagändringen år 1993 (prop. 1992/93:150, bil. 8, AU20, rskr. 431).

Utskottet vill vidare anföra följande. En uppföljning av den reform som nu genomförs framstår som mycket angelägen. Därvid bör särskilt förutsättningarna för de s.k. KAS-regionerna att hantera den nya försäkringen belysas. Enligt de föreslagna reglerna skall de allmänna försäkringskassorna betala ut det kontanta arbetsmarknadsstödet. För det fall att den nya försäkringsformen får en stor omfattning får det övervägas om den föreslagna organisationen skall bibehållas.

Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer utvecklingen och återkommer till riksdagen med de förslag som kan vara påkallade.

Det kan enligt utskottets mening även finnas anledning att överväga försäkringens utformning i ett längre perspektiv. Detta bör ges regeringen till känna.

Motionerna A77, A79 och A80 får med det anförda anses tillgodosedda i berörda delar. Detta gäller även motionerna A226, A254 och N238, i förekommande fall i motsvarande delar.

Vad gäller synpunkterna i motion A241 av Charlotte Branting om att det finns skäl att se över finansieringssystemet och att göra effektiviseringar vill utskottet anföra följande. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären om önskvärdheten av att kostnaderna för arbetslöshetskassan kan balanseras över en konjunkturcykel. Utskottet är emellertid inte nu berett att uttala sig om hur finansieringen skall se ut i sina detaljer på litet längre sikt. Motion A241 avstyrks därmed i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m. att riksdagen

A. dels med avslag på motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75, 1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79 yrkandena 2, 3 och 5, 1993/94:A80 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:A82,

a) antar

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 4, 6, 7, 12, 20 a, 21 a, 24, 25, 27 c, 27 g, 28, 29, 32, 33, 33 a, 33 b, 33 d, 35 och 37 §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 1, 3, 8, 9, 10, 10 a, 11, 13, 14, 14 a, 15, 17, 20--22, 23, 27, 27 a, 27 b, 27 d, 27 e, 27 f, 27 h, 27 i, 30, 31, 31 a, 33 c och 34 §§,

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 4, 6, 7, 12, 14 a, 20 a, 21, 24, 25, 31 b, 32 och 52 a §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 3, 8, 9, 10, 10 a, 11, 13--15, 17, 20, 22, 23, 31, 31 a, 34 och 98 §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen såvitt avser 7 kap. 7 §,

b) avslår det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 30 §,

c) beslutar införa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagarna med lydelse i enlighet med det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget,

d) beslutar om rubriker och ingresser i enlighet med det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget,

e) antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling.

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre bestämmelserna skall fortfarande gälla i fråga om verksamhet för arbetslivsutveckling som anvisats före ikraftträdandet.,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A77 yrkandena 2 och 3, 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4, 1993/94:A80 yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt 1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.,

C. dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om konkurrensneutraliteten,

2. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1)

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

dels att den del av utskottets överväganden som på s. 21 börjar med "Proposition 1993/94:209" och på s. 28 slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skapas. Skälen är flera. Precis som i fråga om sjukpenning bör alla ha rätt till ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Det är principiellt felaktigt att en inkomstrelaterad ersättning skall förutsätta medlemskap i en privat arbetslöshetskassa. Detta har under de gångna åren blivit alltmer påtagligt. Den kraftigt ökande arbetslösheten med åtföljande kostnadsökningar har medfört att medlemmarnas bidrag till finansiering blivit allt mindre. Som redovisas i propositionen motsvarade under 1993 medlemmarnas finansieringsavgift ca 3 % av den utbetalade arbetslöshetsersättningen. Om alla arbetande medborgare är med och finansierar försäkringen via skattsedeln, bör de också ha lika rättigheter om de blir arbetslösa. Den från årsskiftet införda obligatoriska avgiften talar i samma riktning. Avgiften tas ut av alla med förvärvsinkomster över viss nivå. Självfallet skall de betalande då också ha lika rättigheter oberoende av om de är medlemmar i en privat arbetslöshetskassa eller ej.

Regeringsförslaget har enligt utskottets mening både förtjänster och brister.

Som redan sagts ansluter sig utskottet till regeringsförslagets bakomliggande ambition att skapa en arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden. Utskottet godtar också att denna försäkring tills vidare delfinansieras genom avgiftslagen -- i övrigt via arbetsmarknadsavgiften och statsbudgeten -- och att rätten till försäkringsersättning knyts till skyldigheten att erlägga avgifter enligt den lagen. Utskottet har inte heller något att erinra mot att de s.k. KAS-regionerna, "arbetsmarknadskassorna", tills vidare administrerar försäkringen. Lagtekniskt bör den allmänna försäkringen införas på det sätt regeringen föreslår, dvs. genom att det införs en inkomstrelaterad ersättning inom ramen för KAS.

Utskottets invändningar mot regeringsförslaget är följande.

Under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden med extremt hög arbetslöshet kan det inte komma i fråga att öka utförsäkringen. Ett sådant beslut skulle skapa otrygghet bland de många arbetslösa. Den besparing för staten som möjligen skulle bli effekten av regeringsförslaget -- det är att märka att propositionen inte innehåller någon beräkning i detta hänseende -- skulle motsvaras av ett ökat tryck på kommunernas socialbudgetar och i förlängningen krav på kompensation från kommunerna gentemot staten. Även om regeringen säger sig vilja göra intensifierade insatser i form av utbildning, praktik eller rehabilitering för denna kategori av arbetslösa, är det tänkbart att en stor del av dem ändå kommer att fastna i ett socialbidragsberoende. Detta är inte någon önskvärd utveckling. Att de arbetslösa omfattas av ett försäkringssystem som ger starka incitament att aktivt söka arbete eller förkovra sig genom utbildning är att föredra enligt utskottets mening.

Vad som nu anförts innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom förslaget i propositionen att den som inte efter en andra ersättningsperiod återkvalificerar sig genom förvärvsarbete blir utförsäkrad.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till förslaget om två skilda arbetsvillkor med olika möjligheter till kvalificering för ersättning. Regeringsförslaget medför i detta hänseende inte bara den nyssnämnda utförsäkringen utan också att möjligheterna att kvalificera sig för en första ersättningsperiod försämras. Två olika arbetsvillkor komplicerar regelsystemet och ökar byråkratin.

Någon försämring av möjligheterna att kvalificera sig för ersättning bör över huvud taget inte genomföras nu. Utskottet anser således att det nuvarande arbetsvillkoret i 6 § ALF bör bibehållas. Detta arbetsvillkor bör dessutom gälla inom KAS. För detta talar inte bara önskvärdheten av enhetliga regler inom de båda systemen. ALF:s arbetsvillkor framstår dessutom som mera rättvist eftersom det grundar sig på den totala mängd arbete som utförts under en angiven tid och inte på hur det utförda arbetet fördelat sig i tiden.

När det gäller regeringsförslaget om beräkning av den s.k. normalarbetstiden accepterar utskottet förslaget med det förtydligandet att de särskilda skälen enligt punkt 2 i andra stycket skall kunna tillämpas också då inkomsten av arbetsbristskäl minskat kort före arbetslösheten. Regeringsförslaget i denna del kommer då att få till huvudsaklig effekt att man stoppar de eviga deltidsersättningarna.

Som framgått har utskottet i väsentliga avseenden andra uppfattningar än regeringen om hur den nya försäkringen bör utformas.

Med hänsyn till att det kommer att dröja avsevärd tid innan regeringens förslag om förkortade ersättningsperioder m.m. får genomslag är utskottet ändå berett att acceptera att den i proposition 209 föreslagna reformen träder i kraft den 1 juli 1994.

Utskottet vill i detta sammanhang framföra synpunkter på en framtida arbetslöshetsförsäkring. Utskottet hänvisar härvid till Ny demokratis motion A79 med förslag om en framtida arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen byggs upp enligt en trestegsmodell, bestående av ett grundskydd, en obligatorisk påbyggnad och en frivillig påbyggnad. Grundskyddet skall motsvara 60 % av lönen och finansieras av arbetsgivarna, arbetstagarna och staten med en tredjedel vardera. Dessa avgifter fastställs en gång om året baserat på försäkringens kostnader föregående år. För skydd upp till 80 % av lönen eller högst 7,5 basbelopp tecknar arbetsgivaren en obligatorisk sparförsäkring. Premieinbetalningen fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare efter förhandlingar mellan parterna. Arbetsgivaren skall betala sin del av premien under 5--7 år, medan arbetstagaren betalar sin del fram till pensioneringen. Då omvandlas försäkringen till en pension. Den som vill försäkra sig för inkomstbortfall över 80 % eller förlänga den tid under vilken ersättning kan utgå kan teckna en privat tilläggsförsäkring. Denna försäkring skall administreras helt av försäkringskassan.

Utskottet anser att den framtida försäkringen bör vara uppbyggd enligt denna modell. Eftersom det är fråga om så genomgripande förändringar anser utskottet att förslagen bör vara förankrade hos en bred majoritet. Förslagen kan lämpligen beredas i den arbetsmarknadspolitiska utredningen. En utgångspunkt skall vara att reglerna är utformade så att de uppmuntrar till ett aktivt arbetssökande.

Utöver denna fråga om själva grundkonstruktionen av försäkringen är det en rad delfrågor som behöver belysas av utredningen. Dit hör t.ex. företagarnas försäkring. Nuvarande regler är inte acceptabla. Enligt utskottets mening bör utredningen ta fasta på ett förslag i Ny demokratis motion A32 som innebär att en företagare skall kunna anses arbetslös utan att behöva avyttra rörelsen. En revisor skall kunna intyga att ingen verksamhet bedrivs i företaget. Ett liknande förslag finns också i Ny demokratis motion A262. Utredningen bör också överväga om och i så fall hur samordning bör ske mellan avgångsvederlag och ersättning vid arbetslöshet.

Vidare bör enligt utskottets uppfattning ersättningsnivån för ersättning enligt lönegarantilagen vara densamma som i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

En annan angelägen fråga är hur man skall komma till rätta med fusk och överutnyttjande av försäkringen. Kontrollen måste bli effektivare.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m. att riksdagen

A. dels med anledning av propositionen och motion 1993/94:A79 yrkandena 3 och 5 samt med avslag på motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75, 1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79 yrkande 1, 1993/94:A80 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:A82

a) antar

I. beträffande lagen om kontant arbetsmarknadsstöd

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 4, 6, 7, 12, 20 a, 21 a, 24, 25, 27 c, 27 g, 28, 29, 32, 33, 33 a, 33 b, 33 d, 35 och 37 §§

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 1, 3, 14 a, 17, 20, 21, 22, 23, 27, 27 b, 27 d, 27 e, 27 h, 27 i, 30, 31 a, 33 c och 34 §§

dels 8--11, 13--15, 20, 27 a, 27 f och 31 §§ med följande lydelse:

8 §

"Dagpenning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret enligt 9 § och arbetsvillkoret enligt 10 §.

En sökande som har påbörjat en ersättningsperiod enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret när hon eller han begär dagpenning under samma ersättningsperiod."

9 §

"Avgiftsvillkoret innebär att den sökande under 12 kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha haft förvärvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala antingen avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:395) om sjömansskatt. Skyldigheten skall bedömas efter vad som är känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt för tid före år 1994."

10 §

"Arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Endast dag då arbete har utförts i minst tre timmar får härvid räknas in."

11 §

"Med tid då sökanden skall ha utfört förvärvsarbete enligt 10 § jämställs tid då sökanden

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön."

13 §

"När ramtid enligt 9 eller 10 § skall bestämmas räknas inte (överhoppas) tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt 3 år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag,

7. vård i enskilt hem av åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:281) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1. värnpliktstjänstgöring, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 11 § jämställs med tid under vilken förvärvsarbete utförs".

14 §

"Dagpenning lämnas under högst 300 dagar (ersättningsperioden) om inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Om sökanden fyller 55 år innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring."

15 §

"Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått till ända, har sökanden rätt till dagpenning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om hon eller han då inte uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoret eller arbetsvillkoret. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte räknas in tid som avses i 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning.

Har ersättningsperioden gått till ända men har sökanden under perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret lämnas dagpenning under ytterligare ersättningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya perioden."

20 §

"Dagpenningen utgör 80 procent av sökandens dagsförtjänst. Dagpenningen till en sökande som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som betalas på grund av förvärvsarbete utgör 65 procent av sökandens dagsförtjänst.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om en sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst som sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för sökanden.

För en sökande som har kvalificerat sig för rätt till ersättning huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i arbetslivsutveckling enligt lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling skall, utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena, dagpenningen bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget, om inte annat följer av fjärde stycket. Har sökanden varit berättigad till särskilt studielån enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock bestämmas till ett belopp som motsvarar det högre utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått om sökanden inte hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en pågående ersättningsperiod skall göras till sökandens förmån när sökanden under ett uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt arbetsvillkoret genom sådant förvärvsarbete som avses i 10 §."

27 a §

"Kontant arbetsmarknadsstöd i form av grundbelopp lämnas under en ersättningsperiod enligt 27 d § till den som uppfyller

1. arbetsvillkoret enligt 10 § men inte avgiftsvillkoret enligt 9 §, eller

2. studerandevillkoret enligt 27 § b.

För uppfyllande av arbetsvillkoret enligt 1. jämställs utöver vad som följer av 11 § tid då sökanden i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande."

27 f §

"Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända på nytt uppfyller arbetsvillkoret men inte avgiftsvillkoret lämnas ersättning med grundbelopp under en ytterligare ersättningsperiod. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden.

Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända uppfyller både ett nytt arbetsvillkor och avgiftsvillkoret enligt 9 § lämnas kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning under en ersättningsperiod enligt 14 §. Då faller rätten till ersättning med grundbelopp för återstående dagar av perioden bort."

31 §

"Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla i tillämpliga delar."

II. beträffande lagen om arbetslöshetsförsäkring

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 4, 6, 7, 12, 14 a, 20 a, 21, 24, 25, 31 b, 32 och 52 a §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 2, 17, 22, 23, 31 a, 34 och 98 §§,

dels 8--11, 13--15, 20 och 31 §§ med följande lydelse:

8 §

"Dagpenning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret enligt 9 § och arbetsvillkoret enligt 10 §.

En sökande som har påbörjat en ersättningsperiod enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret när hon eller han begär dagpenning under samma ersättningsperiod."

9 §

"Avgiftsvillkoret innebär att den sökande under 12 kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha haft förvärvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala antingen avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:395) om sjömansskatt. Skyldigheten skall bedömas efter vad som är känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt för tid före år 1994."

10 §

"Arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Endast dag då arbete har utförts i minst tre timmar får härvid räknas in."

11 §

"Med tid då sökanden skall ha utfört förvärvsarbete enligt 10 § jämställs tid då sökanden

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön."

13 §

"När ramtid enligt 9 eller 10 § skall bestämmas räknas inte (överhoppas) tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt 3 år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag,

7. vård i enskilt hem av åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:281) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1. värnpliktstjänstgöring, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 11 § jämställs med tid under vilken förvärvsarbete utförs".

14 §

"Dagpenning lämnas under högst 300 dagar (ersättningsperioden) om inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Om sökanden fyller 55 år innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd".

15 §

"Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått till ända, har sökanden rätt till dagpenning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om hon eller han då inte uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoret eller arbetsvillkoret. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte räknas in tid som avses i 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning.

Har ersättningsperioden gått till ända men har sökanden under perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret lämnas dagpenning under ytterligare ersättningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya perioden."

20 §

"Dagpenningen utgör 80 procent av sökandens dagsförtjänst. Dagpenningen till en sökande som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som betalas på grund av förvärvsarbete utgör 65 procent av sökandens dagsförtjänst.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om en sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst som sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för sökanden.

För en sökande som har kvalificerat sig för rätt till ersättning huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i arbetslivsutveckling enligt lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling skall, utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena, dagpenningen bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget, om inte annat följer av fjärde stycket. Har sökanden varit berättigad till särskilt studielån enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock bestämmas till ett belopp som motsvarar det högre utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått om sökanden inte hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en pågående ersättningsperiod skall göras till sökandens förmån när sökanden under ett uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt arbetsvillkoret genom sådant förvärvsarbete som avses i 10 §."

31 §

"Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla i tillämpliga delar."

III. beträffande studiestödslagen

det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen såvitt avser 7 kap. 7 §, b) avslår

de i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 10 a § och till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 10 a och 30 §§,

c) beslutar införa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagarna enligt ovan med lydelse i enlighet med det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget med den ändringen att punkterna 3--7 utgår ur förslaget avseende lagen om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och punkterna 3--9 utgår ur förslaget avseende lagen om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring,

d) beslutar om rubriker och ingresser i enlighet med det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget med den ändringen att 10 a § utgår ur sista dels-satsen i resp. ingress,

e) antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre bestämmelserna skall fortfarande gälla i fråga om verksamhet för arbetslivsutveckling som anvisats före ikraftträdandet.,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A77 yrkandena 2 och 3, 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4, 1993/94:A80 yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt 1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.,

Meningsyttring av suppleant Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Proposition 1993/94:209 m.m.

Liksom majoriteten anser jag att proposition 1993/94:209 skall avslås. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt anser jag att det behövs ett samlat förslag om en ny allmän inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring, som innefattar både regelverk, finansiering och organisation. Försäkringen bör inkludera KAS, vars regelverk måste moderniseras. Kopplingen till de fackliga organisationerna skall vara kvar. Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) skulle kunna fungera som alternativkassa för den som inte vill ha någon koppling till de nuvarande kassorna. Kompensationsnivåerna bör förbättras och karensdagarna avskaffas. Liksom Vänsterpartiet anser jag att kretsen som kan försäkra sig måste vidgas. Det avgörande skall vara att man står till arbetsmarknadens förfogande utan att kunna få arbete.

Hur försäkringen skall utformas mera exakt bl.a. i fråga om kvalificering för ersättning och beträffande de deltidsarbetslösa bör övervägas i en parlamentarisk utredning.

Ersättningsnivån m.m.

Vänsterpartiet anser att 90-procentsnivån i försäkringen bör återställas omedelbart. De arbetslösa är ofta låginkomsttagare som inte har några marginaler att klara den låga nivån. En höjning är en fördelningspolitiskt träffsäker åtgärd, som dessutom bidrar till att förhindra lönedumpning på arbetsmarknaden. Det högsta dagpenningbeloppet bör fastställas till 598 kr.

För att förstärka Arbetsmarknadsfonden är det nödvändigt att höja arbetsmarknadsavgiften med 0,7 procentenheter.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1 och 6 borde ha hemställt:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.

att riksdagen A. dels med bifall till motion 1993/94:A77 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75, 1993/94:A79 yrkande 2, 1993/94:A80 yrkande 1 och 1993/94:A82 avslår dels propositionen, dels motionerna 1993/94:A79 yrkandena 3 och 5 samt 1993/94:A80 yrkande 2,

B. dels med anledning av motion 1993/94:A77 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4, 1993/94:A80 yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt 1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.,

5. beträffande ersättningsnivån m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A25 yrkandena 3--5, 1993/94:A77 yrkande 4, 1993/94:A250 yrkandena 30 och 31, 1993/94:Fi206 yrkande 5 samt 1993/94:Sk352 yrkande 24 och med avslag på motion 1993/94:A76 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Reservanternas förslag till ändringar i regeringens lagförslag

1. Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1

dels att 16, 26, 30 a, 30 b, 38 och 39 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4, 11, 18, 25 och 26 §§ skall utgå,

dels att 18 § skall betecknas 17 §,

dels att 1, 3, 4, 6--9, 11--14, 15, nya 17, 24, 25, 27, 28--30, 31, 32, 33, 34, 35 och 37 §§ samt rubrikerna närmast före 6 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 26, 30 och 30 a §§ skall sättas närmast före 29, 32 respektive 33 §,

dels att det i lagen skall införas 23 nya paragrafer, 10, 10 a, 14 a, 20, 20 a, 21, 21 a, 22, 23, 27 a--i, 31 a och 33 a--d §§ samt närmast före 1, 7, 8, 14, nya 17, 21, 22, 27 a, 27 d, 27 g och 28 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Allmänna villkor

1 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet lämnas vid arbetslöshet lämnas enligt vad som följer av enligt vad som följer av denna lag med ett per dag denna lag med ett per dag beräknat belopp i form av beräknat belopp i form av dagpenning eller ett dagpenning eller med ett grundbelopp. Den som är grundbelopp. Den som är försäkrad enligt lagen försäkrad enligt lagen (1973:370) om (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring har inte rätt till stöd har inte rätt till stöd i andra fall än som sägs i andra fall än som sägs i andra stycket. i andra stycket.

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd i form av ett grundbelopp i form av ett grundbelopp lämnas även till en lämnas även till en försäkrad enligt den försäkrad enligt lagen lagen som inte har rätt om till ersättning från en arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetskassa på som inte har rätt till grund av att ersättning från en arbetslöshetskassa på grund av att

1. avgiftsvillkoret enligt 9 § lagen inte är uppfyllt, eller

1 Lagen omtryckt 1982:433 Senaste lydelse av 16 § 1993:657

2 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2. en ersättningsperiod har 2. en ersättningsperiod har gått till ända sedan hon gått till ända sedan hon eller han har fyllt 60 år eller han har fyllt 60 år utan att något nytt utan att något nytt arbetsvillkor som är arbetsvillkor som kvalificerar kvalificerande för en ny för en ny ersättningsperiod har ersättningsperiod har uppfyllts. uppfyllts.

Rätten till kontant Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av upphör vid utgången av månaden före den under månaden före den under vilken den arbetslöse vilken den arbetslöse fyller 65 år. I fråga om fyller 65 år. Rätten stöd i form av ett till stöd i form av ett grundbelopp upphör grundbelopp upphör dock rätten dessutom när den redan när den arbetslöse arbetslöse före den före den tidpunkten tidpunkten börjar börjar uppbära hel uppbära hel ålderspension, hel ålderspension, hel förtidspension eller helt förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän (1962:381) om allmän försäkring. försäkring.

3 §

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas endast till den som lämnas endast till den som uppfyller i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren i ersättningsvillkoren enligt Sverige, om inte annat denna lag, om inte annat följer av följer av

1. lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller

2. överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan stat om andra villkor för rätt att få ersättning.

Bestämmelser om dagpenning

Avgifts- och arbetsvillkor

8 §3

Dagpenning lämnas under en Dagpenning lämnas till den ersättningsperiod enligt 14 som uppfyller avgiftsvillkoret § till den som uppfyller enligt 9 § och det karensvillkoret enligt 7 §, allmänna arbetsvillkoret avgiftsvillkoret enligt 9 § enligt 10 § eller, om detta och något allmänt villkor inte uppfylls, det arbetsvillkor enligt 10 §. särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a § med de begränsningar som följer av 11 §.

3 Senaste lydelse 1989:338

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Av 11 § framgår att rätt till dagpenning under en ersättningsperiod i vissa fall finns också för den som inte uppfyller något allmänt arbetsvillkor men som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §.

En sökande som har En sökande som har påbörjat en påbörjat en ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt lagen (1973:370) om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring skall anses ha uppfyllt skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor eller av arbetsvillkoren när hon det särskilda eller han begär dagpenning arbetsvillkoret när hon under samma eller han begär dagpenning ersättningsperiod. under samma ersättningsperiod.

9 §4

Dagpenning lämnas endast Avgiftsvillkoret innebär till en sökande som under att den sökande under 12 12 kalendermånader under en kalendermånader under en ramtid av 24 månader ramtid av 24 månader omedelbart före omedelbart före arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde har haft skall ha haft förvärvsinkomster för förvärvsinkomster för vilka hon eller han är vilka hon eller han är skyldig att betala avgift skyldig att betala antingen enligt lagen (1993:1441) om avgift enligt lagen allmän avgift för (1993:1441) om allmän finansiering av avgift för finansiering av kontantförmåner vid kontantförmåner vid arbetslöshet eller är arbetslöshet eller skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. (1958:295) om sjömansskatt Skyldigheten skall bedömas (avgiftsvillkor). Skyldigheten efter vad som är känt skall bedömas efter vad som vid den tidpunkt då är känt vid den tidpunkt rätten till en då rätten till en ersättningsperiod ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt att betala sjömansskatt för tid före år 1994. för tid före år 1994.

Den som inte har varit försäkrad enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller som inte tidigare har fått dagpenning enligt denna lag skall dessutom ha utfört sådant förvärvsarbete som avses i 10 § i minst 75 timmar under var och en av minst 5 av de 12 månader som beaktas enligt första stycket.

4 Senaste lydelse 1986:410

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Om inte något annat Det allmänna följer av 10 a och 11 arbetsvillkoret innebär att §§ får dagpenning den sökande under en ramtid lämnas endast till den som av 12 månader omedelbart under en ramtid av 12 före arbetslöshetens månader omedelbart före inträde skall ha utfört arbetslöshetens inträde antingen förvärvsarbete har utfört förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid 1. i minst 5 månader, hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast månad då till månad då förvärvsarbete har förvärvsarbete har utförts i minst 75 timmar utförts i minst 75 timmar eller, om sökanden inte eller, om sökanden inte uppfyller detta villkor, uppfyller detta villkor,

2. 10 månader, varvid 2. i minst 10 månader, hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast månad då till månad då förvärvsarbete har förvärvsarbete har utförts i minst 65 timmar utförts i minst 65 timmar. (allmänt arbetsvillkor).

Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs

1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den 3. annan tid då den arbetslöse av något arbetslöse av något annat skäl än sjukdom, annat skäl än sjukdom, värnpliktstjänstgöring värnpliktstjänstgöring eller barns födelse har eller barns födelse har varit ledig med helt eller varit ledig med hel eller delvis bibehållen lön. delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om beredskapsarbete.

10 a §

I den omfattning som följer Det särskilda av 11 § får dagpenning arbetsvillkoret innebär att lämnas också till den för den som inte uppfyller som inte uppfyller något kraven på allmänt arbetsvillkor men förvärvsarbete enligt som uppfyller arbetsvillkoret det allmänna enligt denna paragraf (s ä arbetsvillkoret skall med tid r s k i l t a r b e t s - v i då förvärvsarbete l l k o r). Vid bedömningen skall ha utförts av om en sökande har jämställas tid då uppfyllt det särskilda sökanden under en ramtid av arbetsvillkoret gäller vad 12 månader omedelbart som sägs i 10 §, dock före arbetslöshetens att med tid då inträde förvärvsarbete har utförts skall jämställas också tid då sökanden

1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3. har deltagit i och, om inte 3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl har särskilda skäl hindrat hindrat det, fullföljt det, fullföljt sådan sådan arbetsmarknadsutbildning eller arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt för vilken statligt utbildningsbidrag har utbildningsbidrag har lämnats eller deltagit i lämnats, eller verksamhet för arbetslivsutveckling enligt länsarbetsnämndens anvisning, eller

4. har fullgjort värnplikt 4. har fullgjort värnplikt eller har fått eller fått föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i allmän försäkring, i båda fallen dock båda fallen dock tillsammans högst två tillsammans högst 2 månader. månader.

11 §5

Till en sökande som Till en sökande som uppfyller det särskilda uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men inte arbetsvillkoret men inte det något allmänt allmänna arbetsvillkoret arbetsvillkor får får dagpenning lämnas dagpenning lämnas endast om endast om hon eller han hon eller han

1. tidigare har fått ersättning med dagpenning enligt denna lag eller ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, och

2. under den närmast 2. under den närmast föregående föregående ersättningsperioden har ersättningsperioden har fått dagpenning till vilken fått dagpenning till vilken hon eller han har kvalificerat hon eller han har kvalificerat sig genom att uppfylla sig genom att uppfylla det något allmänt allmänna arbetsvillkoret arbetsvillkor enligt denna lag enligt denna lag eller enligt eller enligt lagen (1973:370) lagen om om arbetslöshetsförsäkring. arbetslöshetsförsäkring.

Överhoppningsbar tid

13 §6

När ramtid enligt 9--10 a När ramtid enligt 9--10 a §§ skall bestämmas §§ skall bestämmas räknas inte tid då räknas inte (överhoppas) sökanden har varit hindrad tid då sökanden har att arbeta på grund av varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom, 1. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som 2. heltidsutbildning som den föregåtts av sökande har avslutat efter sammanhängande fyllda 25 år eller som har förvärvsarbete på föregåtts av heltid i minst 5 månader, sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,

3. tvångsvård enligt 2. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, missbrukare i vissa fall,

5 Senaste lydelse 1993:657 6 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. frihetsberövande på 3. frihetsberövande på kriminalvårdens område, kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller 4. vård av eget barn eller av adoptivbarn som inte har av adoptivbarn som inte har fyllt två år, eller fyllt 2 år, eller

6. beslut enligt 5. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen eller livsmedelslagen (1971:511) eller (1971:511) eller föreskrifter som har föreskrifter som har meddelats med stöd av meddelats med stöd av livsmedelslagen. livsmedelslagen.

När ramtid skall bestämmas enligt 10 eller 10 a § räknas inte heller tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom. Vad som nu sagts gäller också när ramtid skall bestämmas enligt 9 §, om sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring inte har lämnats för sjukfallet.

Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då sökanden har varit hindrad sökanden har varit hindrad att uppfylla något att uppfylla något arbetsvillkor på grund av arbetsvillkor av ett skäl ett skäl som sägs i 10 a som sägs i 10 a § 1--4. § 1--4.

Vad som sägs i andra Vad som sägs i tredje stycket gäller inte om stycket gäller inte om sökanden enligt 10 a och 11 sökanden enligt 10 a § §§ får får tillgodoräkna sig tillgodoräkna sig tiden tiden för att uppfylla det för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. särskilda arbetsvillkoret.

Ersättningsperioden

14 §7

Dagpenning lämnas under Dagpenning lämnas under längst 300 dagar längst 300 dagar (ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om inte annat följer av 14 a inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Har § 2 eller 24 §. Har sökanden kvalificerat sig sökanden kvalificerat sig för ersättning genom att för ersättning genom att uppfylla något allmänt uppfylla det allmänna arbetsvillkor enligt 10 § arbetsvillkoret enligt 10 § och fyller hon eller han 55 och fyller hon eller han 55 år innan år innan ersättningsperioden har ersättningsperioden har gått till ända, är gått till ända, är perioden i stället 450 perioden i stället 450 dagar. Om det finns synnerliga dagar. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen skäl, får regeringen eller den myndighet som eller den myndighet som regeringen bestämmer efter regeringen bestämmer efter ansökan förlänga ansökan förlänga ersättningsperioden enligt ersättningsperioden enligt detta stycke, dock längst detta stycke, dock längst till utgången av år till utgången av år 1996. 1996.

7 Senaste lydelse 1993:155

Regeringens förslag Reservanternas förslag

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

14 a §

I ersättningsperioden räknas inte in

1. karenstid, eller

2. dagar, under vilka 2. dagar, under vilka sökanden har anvisats sökanden har anvisats verksamhet för verksamhet för arbetslivsutveckling enligt arbetslivsutveckling i föreskrifter som har enlighet med föreskrifter meddelats av regeringen. som har meddelats av regeringen.

15 §8

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden har gått till ända, har har gått till ända, har sökanden rätt till sökanden rätt till dagpenning under dagpenning under återstående antal dagar återstående antal dagar av perioden vid ny av perioden vid ny arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om hon eller han då inte hon eller han då inte uppfyller avgifts- och uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoren eller ett karensvillkoret eller ett arbetsvillkor. Vad som nu har arbetsvillkor. Vad som nu har sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken tid inte månader, i vilken inte räknas in tid som avses i räknas in tid som avses i 13 §, har förflutit 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast sedan hon eller han senast fick ersättning. fick ersättning.

Har ersättningsperioden Har ersättningsperioden gått till ända men har gått till ända men har sökanden under perioden sökanden under perioden på nytt uppfyllt på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor av arbetsvillkoren lämnas, eller, i den utsträckning med de begränsningar som som framgår av 11 §, det enligt 11 § gäller särskilda arbetsvillkoret, när det är fråga om lämnas dagpenning under det särskilda ytterligare en arbetsvillkoret, dagpenning ersättningsperiod. Då under ytterligare en skall dock karensvillkoret ersättningsperiod. Då på nytt uppfyllas. Den nya skall dock karensvillkoret ersättningsperioden på nytt uppfyllas. Den nya räknas från inträdet ersättningsperioden av den arbetslöshet, då räknas från inträdet sökanden uppfyllde det av den arbetslöshet då arbetsvillkor som ligger till sökanden uppfyllde det grund för den nya perioden. arbetsvillkor som ligger till grund för den nya perioden.

8 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Dagpenningens storlek

17 §9

Dagpenning lämnas högst Dagpenning lämnas högst med det belopp som regeringen med det belopp som regeringen fastställer. fastställer och lägst med det belopp som motsvarar grundbeloppet, om inte annat följer av bestämmelserna om pensionsavdrag.

Dagpenning lämnas lägst med ett belopp som motsvarar grundbeloppet, om inte annat följer av bestämmelserna om pensionsavdrag.

20 §

Dagpenning lämnas med 80 Dagpenningen utgör 80 procent av sökandens procent av sökandens dagsförtjänst, om inte dagsförtjänst. annat följer av 17 §. Dagpenningen till en Dagpenning till en sökande sökande som har som har tillerkänts tillerkänts ålderspension i form av ålderspension i form av folkpension, allmän folkpension, allmän tilläggspension eller annan tilläggspension eller annan pension som betalas på pension som betalas på grund av förvärvsarbete, grund av förvärvsarbete lämnas med 65 procent av utgör 65 procent av hennes eller hans sökandens dagsförtjänst, med den dagsförtjänst. begränsning som följer av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om en sökande i fråga om en sökande med månadslön, 1/22 av med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som hon den månadsinkomst som eller han före sökanden före arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid vanligen fick under arbetstid som var normal för som var normal för sökanden sökanden

1. i arbete som ryms inom det 1. i förvärvsarbete som arbetsvillkor som ligger till innebär att arbetsvillkoret grund för den nya enligt 10 § är uppfyllt ersättningsperioden eller, eller, om det finns om det finns särskilda särskilda skäl för skäl för det, det,

2. i allt det arbete som har 2. i allt det utförts under hela förvärvsarbete som har ramtiden. utförts under hela ramtiden.

Med dagsförtjänst enligt andra stycket avses inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 §.

9 Senaste lydelse av förutvarande 18 § 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Trots bestämmelserna i För en sökande som har första--tredje styckena kvalificerat sig för skall, om inte annat följer rätt till ersättning av femte stycket, dagpenning på grund av det till en sökande, som har särskilda arbetsvillkoret kvalificerat sig för och därvid har uppfyllt rätt till ersättning villkoret huvudsakligen genom på grund av det beredskapsarbete, särskilda arbetsvillkoret arbetsmarknadsutbildning eller och därvid har uppfyllt yrkesinriktad rehabilitering villkoret huvudsakligen genom för vilken statligt beredskapsarbete, utbildningsbidrag har arbetsmarknadsutbildning eller lämnats eller genom yrkesinriktad rehabilitering deltagande i för vilken statligt arbetslivsutveckling enligt utbildningsbidrag har lagen (1992:1331) om lämnats eller genom arbetslivsutveckling skall, deltagande i utan hinder av arbetslivsutveckling enligt 2 bestämmelserna i första § lagen (1992:1331) om och andra styckena, arbetslivsutveckling, dagpenningen bestämmas till bestämmas till belopp som belopp som motsvarar inkomsten motsvarar inkomsten i i beredskapsarbetet respektive beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget, om inte utbildningsbidraget. Har annat följer av fjärde sökanden varit stycket. Har sökanden varit berättigad till särskilt berättigad till särskilt studielån enligt lagen studielån enligt lagen (1993:719) om särskilt (1993:719) om särskilt studielån för den som studielån för den som genomgår genomgår arbetsmarknadsutbildning, arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock skall dagpenningen dock bestämmas till ett belopp bestämmas till ett belopp som motsvarar det högre som motsvarar det högre utbildningsbidrag som utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått sökanden skulle ha fått om hon eller han inte hade om sökanden inte hade varit varit berättigad till berättigad till lån lån enligt den lagen. enligt den lagen.

Med undantag från Dagpenningen enligt tredje bestämmelsen i fjärde stycket får inte stycket skall gälla, att bestämmas till ett högre dagpenningen inte får belopp än det som motsvarar bestämmas till ett högre dagpenningen i den närmast belopp än det som motsvarar föregående dagpenningen i den närmast ersättningsperioden. föregående ersättningsperioden.

Omprövning av den Omprövning av den fastställda fastställda dagsförtjänsten under en dagsförtjänsten under en pågående pågående ersättningsperiod skall ersättningsperiod skall göras till sökandens göras till sökandens förmån när hon eller förmån när han under ett sökanden under ett sammanhängande uppehåll sammanhängande uppehåll i ersättningsperioden har i ersättningsperioden har uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna arbetsvillkor enligt 10 §. arbetsvillkoret enligt 10 §.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Pensionsavdrag

21 §

Dagpenning som har Dagpenning som har fastställts enligt 20 § fastställts enligt 20 § första stycket andra första stycket andra meningen skall sättas ned meningen skall sättas ned med 1/260 av med 1/260 av årspensionen. ålderspensionen. Ersättning som understiger Ersättning som understiger 10 kronor per dag betalas inte 10 kronor per dag betalas inte ut. Brutet krontal jämnas ut. Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre ut till närmaste högre krontal. krontal.

Ersättning vid arbetslöshet under en del av vecka

22 §

Ersättning till den som Ersättning till den som söker deltidsarbete söker deltidsarbete eller i lämnas med det antal annat fall är arbetslös dagpenningbelopp per vecka som under en del av en vecka svarar mot den arbetslöshet lämnas med det antal som skall ersättas enligt dagpenningbelopp per vecka som en av regeringen fastställd svarar mot den arbetslöshet omräkningstabell. som skall ersättas enligt en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Regeringen eller den myndighet Vid beräkning av som regeringen bestämmer arbetslöshet enligt får utfärda första stycket tas inte föreskrifter för hänsyn till bisyssla som beräkning av ersättning sökanden före vid deltidsarbete för det arbetslöshetens inträde fall att arbetstiden inte varaktigt har utfört vid är bestämd i ett visst sidan av heltidsarbete, om antal timmar per dag eller bisysslan inte utvidgas under vecka. arbetslösheten och inte hindrar sökanden från att anta erbjudet lämpligt arbete.

23 §

Är någon arbetslös Regeringen eller den myndighet under en del av veckan i andra som regeringen bestämmer fall än som avses i 22 får utfärda §, lämnas ersättning föreskrifter för med det antal dagpenningbelopp beräkning av ersättning per vecka som svarar mot den vid deltidsarbete för det arbetslöshet som skall fall att arbetstiden inte ersättas enligt den tabell är bestämd i ett visst som avses i 22 § första antal timmar per dag eller stycket. vecka.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tas inte hänsyn till bisyssla som sökanden före arbetslöshetens inträde varaktigt har utfört vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten och inte hindrar sökanden från att anta erbjudet lämpligt arbete.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 §10

Om särskilda skäl finns Om särskilda skäl finns får beslutas att en får beslutas att en sökande som under en sökande som under en kalendervecka i fyra dagar kalendervecka i fyra dagar utför arbete i sådan utför arbete i sådan utsträckning att hel utsträckning att dagpenning dagpenning inte har kunnat inte har kunnat lämnas lämnas för någon av för någon av dagarna, dagarna, inte heller skall ha inte heller skall ha rätt rätt till dagpenning för till dagpenning för den den femte dagen samt att femte dagen samt att dagpenning inte får dagpenning inte får lämnas för dag för lämnas för dag för vilken sökanden kan anses vilken sökanden kan anses gottgjord genom gottgjord genom semesterersättning. semesterersättning.

Bestämmelser om grundbelopp

Arbets- och studerandevillkor m.m.

27 a §

Om inte något annat följer av andra stycket får grundbelopp lämnas under en ersättningsperiod enligt 27 d § till den som uppfyller

1. ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10 a § men inte avgiftsvillkoret enligt 9 §, eller

2. studerandevillkoret enligt 27 b §.

Till den som uppfyller det Till den som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a § men inte enligt 10 a § men inte det något allmänt allmänna arbetsvillkoret arbetsvillkor enligt 10 §, enligt 10 §, får får ersättning inte ersättning inte lämnas lämnas om sökanden under om sökanden under de två de två närmast närmast föregående föregående ersättningsperioderna har ersättningsperioderna har fått ersättning enligt fått ersättning enligt denna lag eller enligt lagen denna lag eller enligt lagen (1973:370) om (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring genom att uppfylla det genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. särskilda arbetsvillkoret.

Bestämmelserna om överhoppningsbar tid i 13 § första och andra styckena skall tillämpas också när ramtid bestäms enligt första stycket 1. 27 b §

Den som i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio månader i anslutning till att hon eller han har avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd har stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat är berättigad till grundbelopp utan att ha uppfyllt ett arbetsvillkor. Vid bestämmande av ramtid räknas inte in tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring, havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.

10 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

En sökande för vilken en En sökande för vilken en ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14 § denna lag eller 14 § § denna lag eller 14 § lagen (1973:370) om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring har gått till ända, utan har gått till ända sedan att ett nytt arbetsvillkor hon eller han har fyllt 60 enligt 27 a § första år utan att ett nytt stycket 1 har uppfyllts sedan arbetsvillkor enligt 27 a § hon eller han har fyllt 60 första stycket 1 har år, skall vid uppfyllts, skall vid tillämpning av första tillämpning av första stycket anses ha fullgjort ett stycket anses ha fullgjort ett arbetsvillkor. arbetsvillkor.

Ersättningsperioden

27 d §

Grundbelopp lämnas under Grundbelopp lämnas under längst 150 dagar längst 150 dagar (ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om inte annat följer av denna inte annat följer av denna paragraf eller av 27 e § paragraf eller av 27 e § första stycket andra andra meningen och 27 f § meningen och 27 f § andra andra stycket. Har sökanden stycket. Har sökanden fyllt fyllt 55 år innan 55 år innan ersättningsperioden har ersättningsperioden har gått till ända, är gått till ända, är perioden i stället 300 perioden i stället 300 dagar. Sedan sökanden har dagar. Sedan sökanden har fyllt 60 år, är fyllt 60 år, är ersättningsperioden 450 ersättningsperioden 450 dagar, under dagar, under förutsättning att förutsättning att ersättning för den ersättning för den närmast föregående närmast föregående perioden inte har lämnats perioden inte har lämnats enligt denna paragraf. enligt denna paragraf.

Bestämmelserna i 14 § första stycket tredje meningen och 14 a § skall tillämpas också på en ersättningsperiod enligt första stycket.

27 e §

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden har gått till ända, har har gått till ända, har sökanden, om inte annat sökanden, om inte annat följer av 27 f § andra följer av 27 f § andra stycket, rätt till stycket, rätt till ersättning med grundbelopp ersättning med grundbelopp under återstående antal under återstående antal dagar av perioden vid ny dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om hon eller han då inte hon eller han då inte uppfyller något uppfyller något arbetsvillkor eller arbetsvillkor eller karensvillkoret. Vad som nu karensvillkoret. Vad som nu har sagts gäller dock inte har sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken tid 12 månader, i vilken inte inte räknas in tid som räknas in tid som avses i avses i 13 §, har 13 §, har förflutit förflutit sedan hon eller sedan hon eller han senast han senast fick ersättning. fick ersättning.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 f §

Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända på nytt uppfyller ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10 a § men inte avgiftsvillkoret lämnas ersättning med grundbelopp under ytterligare en ersättningsperiod, om inte annat följer av 27 a § andra stycket. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden.

Uppfyller sökanden innan Uppfyller sökanden innan ersättningsperioden har ersättningsperioden har gått till ända både gått till ända både något nytt allmänt det allmänna arbetsvillkor och arbetsvillkoret och avgiftsvillkoret enligt 9 avgiftsvillkoret enligt 9 §, lämnas kontant §, lämnas kontant arbetsmarknadsstöd i form arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning under en av dagpenning under en ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14 §. Då faller rätten §. Då faller rätten till ersättning med till ersättning med grundbelopp för grundbelopp för återstående antal dagar återstående antal dagar av perioden bort. av perioden bort.

27 h §

Grundbeloppet skall sättas ned med pensionsbeloppet, om sökanden får änke- eller änklingspension eller någon annan ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än en hel förmån av förtidspension, sjukbidrag eller ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. En sådan nedsättning skall inte göras med hänsyn till omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.

Får sökanden livränta Får sökanden livränta från från försäkringsinrättning försäkringsinrättning på grund av en yrkesskada på grund av en arbetsskada, eller ett olycksfall, skall en yrkesskada eller ett grundbeloppet sättas ned olycksfall, skall enligt grunderna i första grundbeloppet sättas ned stycket. enligt grunderna i första stycket.

Ersättning som understiger tio kronor för dag betalas inte ut. Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 i §

Bestämmelserna i 22 § Bestämmelserna i 22--24 första stycket, 23 § §§ om ersättning vid första stycket och 24 § arbetslöshet under en del om ersättning vid av veckan skall tillämpas arbetslöshet del av vecka också på grundbeloppet. skall tillämpas också på grundbeloppet.

30 §11

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10 dagar, utgör avstängningstiden 5, 10 respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden räknas in endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka sökanden har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en Är det uppenbart att en sökande inte vill anta ett sökande inte vill anta ett lämpligt arbete, skall lämpligt arbete, såsom sökanden vara avstängd då sökanden vid till dess hon eller han har upprepade tillfällen utfört förvärvsarbete antingen har avvisat erbjudet under 20 dagar. sådant arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skall sökanden vara avstängd till dess hon eller han har utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffade.

31 §12

Bestämmelserna i 29 § Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det 1--3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas är skäligt, tillämpas i fråga om i fråga om arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska åtgärder som får åtgärder som får tillgodoräknas för att tillgodoräknas för att uppfylla ett särskilt uppfylla det särskilda arbetsvillkor enligt 10 a arbetsvillkoret enligt 10 a §. Bestämmelserna i 30 §. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla. § skall då gälla.

11 Senaste lydelse 1989:332 12 Senaste lydelse 1991:219

Regeringens förslag Reservanternas förslag

31 a §

Med beslut om avstängning Beslut enligt lagen (1973:370) enligt denna lag om jämställs beslut enligt arbetslöshetsförsäkring lagen (1973:370) om om avstängning från arbetslöshetsförsäkring rätt till ersättning om avstängning från gäller som beslut om rätt till ersättning. avstängning enligt denna lag.

33 c §

Arbetsmarknadsstyrelsens Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om rätt till beslut om rätt till ersättning överklagas ersättning överklagas hos länsrätt, om inte hos länsrätt, om inte annat följer av lagen annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid samhällsstöd vid arbetskonflikt. arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän har deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag i andra fall än som avses i första stycket överklagas hos regeringen.

34 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får dras in eller sättas ned med ett skäligt belopp om sökanden medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden som är av betydelse för rätten till stöd.

Med beslut om att dra in Beslut enligt lagen (1973:370) ersättning enligt denna lag om jämställs beslut enligt arbetslöshetsförsäkring lagen (1973:370) om om frånkännande av arbetslöshetsförsäkring rätt till ersättning om frånkännande av under viss tid gäller som rätt till ersättning ett beslut om att dra in under en viss tid. ersättning enligt denna lag.

Ett beslut om uteslutning ur arbetslöshetskassan enligt 48 § 2 den lagen, skall vid tillämpning av denna lag anses innebära att den försäkrade har frånkänts rätt till ersättning under ett år.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 2. För tiden den 1 juli 1994--den 31 december 1995 1994--den 31 december 1995 skall med undantag från vad skall i stället för vad som sägs i 9 § första som sägs i 9 § första stycket gälla att stycket gälla att avgiftsvillkoret är avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om rätt uppfyllt i fråga om rätt till ersättning under en till ersättning under en ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14 §, om §, om ersättningsperioden ersättningsperioden börjar under tiden börjar under tiden

a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om något annat inte 3. Äldre bestämmelser framgår av andra stycket, skall fortfarande tillämpas skall äldre bestämmelser på en ersättningsperiod fortfarande tillämpas på som påbörjats före en ersättningsperiod som ikraftträdandet, om har påbörjats men inte något annat inte framgår avslutats före av andra stycket. ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 20 De nya bestämmelserna i 20 § sjätte stycket och 27 § femte stycket och 27 f f § andra stycket skall § andra stycket skall tillämpas på en tillämpas på en ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt första stycket. Om en ny första stycket. Om en ny ersättningsperiod börjar ersättningsperiod börjar enligt bestämmelsen i 27 f enligt bestämmelserna i 27 § andra stycket, skall de f § andra stycket, skall de nya bestämmelserna nya bestämmelserna tillämpas på den tillämpas på den ersättningsperioden, om ersättningsperioden, om något annat inte följer något annat inte följer av punkterna 4--7. av punkten 6.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. En sökande som under en 4. En sökande som under en ersättningsperiod som ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första sägs i punkten 3 första stycket uppfyller det stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a § men inte skall, vid prövningen av något allmänt rätten till fortsatt arbetsvillkor enligt 10 §, ersättning när skall, vid prövningen av ersättningsperioden gått rätten till fortsatt till ända, anses ha ersättning när uppfyllt det allmänna ersättningsperioden har arbetsvillkoret. gått till ända, anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.

5. Den som, utom i fall som 5. Den för vilken någon avses i punkten 3 första ersättningsperiod inte stycket, blir arbetslös pågår vid enligt denna lag före ikraftträdandet och som utgången av år 1994 och före utgången av år som uppfyller det särskilda 1994 uppfyller det arbetsvillkoret men inte särskilda arbetsvillkoret något allmänt skall när det gäller arbetsvillkor, skall likväl rätten till ersättning anses ha uppfyllt något anses ha uppfyllt det allmänt arbetsvillkor allmänna arbetsvillkoret. när rätten till ersättning prövas.

6. Med undantag från vad 6. I stället för vad som som föreskrivs i 15 § föreskrivs i 15 § andra andra stycket tredje meningen stycket tredje meningen och i och i 27 f § första 27 f § första stycket stycket andra meningen skall andra meningen skall gälla den nya ersättningsperioden att den nya inte börja innan den ersättningsperioden inte föregående perioden har börjar innan den gått till ända, under föregående perioden har förutsättning att den gått till ända, under föregående perioden förutsättning att den går till ända före perioden går till ända utgången av år 1996. före utgången av år 1996.

7. Om det är till 7. Om det är till sökandens förmån, sökandens förmån, skall de nya bestämmelserna skall vid bestämmandet av i 20 § andra och tredje normalarbetstid enligt 20 § styckena inte tillämpas i andra stycket i stället en ersättningsperiod för de nya bestämmelserna om grundbelopp tillämpas vad som gällt före lagens ikraftträdande för en ersättningsperiod

Regeringens förslag Reservanternas förslag

a) som har börjat före a) som börjar efter ikraftträdandet, ikraftträdandet, om den närmast föregående ersättningsperioden har börjat före ikraftträdandet och gått till ända efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller

b) som börjar efter b) som börjar efter ikraftträdandet, om den ikraftträdandet, om närmast föregående sökanden blir arbetslös ersättningsperioden har före utgången av år börjat före 1994. ikraftträdandet och går till ända efter denna c) som börjar efter tidpunkt men före den 1 ikraftträdandet, om juli 1995, eller sökanden blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994.

8. De nya bestämmelserna i 32 § första, andra och fjärde styckena skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdandet.

2. Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1

dels att 16 och 33 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,

dels att 3 § skall betecknas 2 §,

dels att 4, 6--10, 11--14, 15, 17, 20--25, 31, 32, 34 och 98 §§ och rubrikerna närmast före 6 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas 8 nya paragrafer, 3, 9, 10 a, 14 a, 20 a, 31 a, 31 b och 52 a §§, och närmast före 7, 8 och 14 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 § (2 § enligt regeringens förslag)

Ersättning lämnas i form Ersättning vid av ett per dag beräknat arbetslöshet lämnas i belopp (dagpenning). form av ett per dag beräknat belopp (dagpenning).

Ersättning lämnas endast Ersättning lämnas endast till den som uppfyller till den som i Sverige ersättningsvillkoren i uppfyller Sverige, om inte annat ersättningsvillkoren enligt följer av denna lag, om inte annat följer av

1. lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller

2. överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan stat om andra villkor för rätt att få ersättning.

8 §

Avgifts- och arbetsvillkor Ersättning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret enligt 9 § Ersättning lämnas under och det allmänna en ersättningsperiod till arbetsvillkoret enligt 10 § den som uppfyller eller, om detta villkor inte karensvillkoret enligt 7 §, uppfylls, det särskilda avgiftsvillkoret enligt 9 § arbetsvillkoret enligt 10 a och något allmänt § med de begränsningar arbetsvillkor enligt 10 §. som följer av 11 §.

1 Lagen omtryckt 1991:1334 Senaste lydelse av 16 § 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Av 11 § framgår att rätt till dagpenning under en ersättningsperiod i vissa fall finns också för den som inte uppfyller något allmänt arbetsvillkor men som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §.

En försäkrad som har En försäkrad som har påbörjat en påbörjat en ersättningsperiod med ersättningsperiod enligt dagpenning enligt denna lag denna lag eller lagen eller enligt lagen (1973:371) (1973:371) om kontant om kontant arbetsmarknadsstöd, skall arbetsmarknadsstöd, skall anses ha uppfyllt anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något av arbetsvillkoren när hon allmänt arbetsvillkor eller eller han begär det särskilda ersättning under samma arbetsvillkoret när hon ersättningsperiod. eller han begär ersättning under samma ersättningsperiod.

9 §

Ersättning lämnas endast Avgiftsvillkoret innebär till en försäkrad som att en försäkrad under under 12 kalendermånader 12 kalendermånader under en under en ramtid av 24 ramtid av 24 månader månader omedelbart före omedelbart före arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde har haft skall ha haft förvärvsinkomster för förvärvsinkomster för vilka hon eller han är vilka hon eller han är skyldig att betala avgift skyldig att betala antingen enligt lagen (1993:1441) om avgift enligt lagen allmän avgift för (1993:1441) om allmän finansiering av avgift för finansiering av kontantförmåner vid kontantförmåner vid arbetslöshet eller är arbetslöshet eller skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen sjömansskatt (a v g i f t s (1958:295) om sjömansskatt. v i l l - k o r). Skyldigheten skall bedömas Skyldigheten skall bedömas efter vad som är känt efter vad som är känt vid den tidpunkt då vid den tidpunkt då rätten till en rätten till ersättning ersättningsperiod för en ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt att betala sjömansskatt för tid före år 1994. för tid före år 1994.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Om inte något annat Det allmänna följer av 10 a och 11 arbetsvillkoret innebär att §§ får ersättning en försäkrad under en lämnas endast till den som ramtid av 12 månader under en ramtid av 12 omedelbart före månader omedelbart före arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde skall ha utfört antingen har utfört förvärvsarbete förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid 1. i minst 5 månader, hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast månad då till månad då förvärvsarbete har förvärvsarbete har utförts i minst 75 timmar utförts i minst 75 timmar eller, om den försäkrade eller, om den försäkrade inte uppfyller detta villkor, inte uppfyller detta villkor,

2. 10 månader, varvid 2. i minst 10 månader, hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast månad då till månad då förvärvsarbete har förvärvsarbete har utförts i minst 65 timmar utförts i minst 65 timmar. (a l l m ä n t a r b e t s v i l l - k o r).

Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs

1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den 3. annan tid då den arbetslöse av något arbetslöse av något annat skäl än sjukdom, annat skäl än sjukdom, värnpliktstjänstgöring värnpliktstjänstgöring eller barns födelse har eller barns födelse har varit ledig med helt eller varit ledig med hel eller delvis bibehållen lön. delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om beredskapsarbete.

10 a §

I den omfattning som följer Det särskilda av 11 § får arbetsvillkoret innebär att ersättning lämnas för den som inte uppfyller också till den som inte kraven på uppfyller något allmänt förvärvsarbete enligt arbetsvillkor men som det allmänna uppfyller arbetsvillkoret arbetsvillkoret skall med tid enligt denna paragraf (s ä då förvärvsarbete r s k i l t a r b e t s - v i skall ha utförts l l k o r). Vid bedömningen jämställas tid då den av om en försäkrad har försäkrade under en uppfyllt det särskilda ramtid av 12 månader arbetsvillkoret gäller vad omedelbart före som sägs i 10 §, dock arbetslöshetens inträde att med tid då förvärvsarbete har utförts skall jämställas också tid då den försäkrade

1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

3. har deltagit i och, om inte 3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl har särskilda skäl hindrat hindrat det, fullföljt det, fullföljt sådan sådan arbetsmarknadsutbildning eller arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats utbildningsbidrag har eller deltagit i verksamhet lämnats, eller för arbetslivsutveckling enligt länsarbetsnämndens anvisning, eller

4. har fullgjort värnplikt 4. har fullgjort värnplikt eller har fått eller fått föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i allmän försäkring, i båda fallen dock båda fallen dock tillsammans högst två tillsammans högst 2 månader. månader.

11 §2

Till en försäkrad som Till en försäkrad som uppfyller det särskilda uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men inte arbetsvillkoret men inte det något allmänt allmänna arbetsvillkoret arbetsvillkor får får ersättning lämnas ersättning lämnas endast endast om han eller hon om hon eller han

1. tidigare har fått ersättning enligt denna lag eller dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, och

2. under den närmast 2. under den närmast föregående föregående ersättningsperioden har ersättningsperioden har fått dagpenning till vilken fått dagpenning till vilken hon eller han har kvalificerat hon eller han har kvalificerat sig genom att uppfylla sig genom att uppfylla det något allmänt allmänna arbetsvillkoret arbetsvillkor enligt denna lag enligt denna lag eller enligt eller enligt lagen om kontant lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. arbetsmarknadsstöd.

2 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Överhoppningsbar tid

13 §3

När ramtid enligt 9--10 a När ramtid enligt 9--10 a §§ skall bestämmas §§ skall bestämmas räknas inte tid då den räknas inte (överhoppas) försäkrade har varit tid då den försäkrade hindrad att arbeta på grund har varit hindrad att arbeta av på grund av

1. styrkt sjukdom, 1. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller 2. heltidsutbildning som den som föregåtts av försäkrade har avslutat sammanhängande efter fyllda 25 år eller förvärvsarbete på som har föregåtts av heltid i minst 5 månader, sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,

3. tvångsvård enligt 2. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på 3. frihetsberövande på kriminalvårdens område, kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller 4. vård av eget barn eller av adoptivbarn som inte har av adoptivbarn som inte har fyllt två år, eller fyllt 2 år, eller

6. beslut enligt 5. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen eller livsmedelslagen (1971:511) eller (1971:511) eller föreskrifter som har föreskrifter som har meddelats med stöd av meddelats med stöd av livsmedelslagen. livsmedelslagen.

När ramtid skall bestämmas enligt 10 eller 10 a § räknas inte heller tid då den försäkrade har varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom. Vad som nu sagts gäller också när ramtid skall bestämmas enligt 9 §, om sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring inte har lämnats för sjukfallet.

Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då den försäkrade har varit den försäkrade har varit hindrad att uppfylla något hindrad att uppfylla något arbetsvillkor på grund av arbetsvillkor av ett skäl ett skäl som sägs i 10 a som sägs i 10 a § 1--4. § 1--4.

3 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Vad som sägs i andra Vad som sägs i tredje stycket gäller inte om den stycket gäller inte om den försäkrade enligt 10 a försäkrade enligt 10 a och 11 §§ får § får tillgodoräkna tillgodoräkna sig tiden sig tiden för att uppfylla för att uppfylla det det särskilda särskilda arbetsvillkoret. arbetsvillkoret.

Ersättningsperioden

14 §4

Ersättning lämnas under Ersättning lämnas under längst 300 dagar längst 300 dagar (ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om inte annat följer av 14 a inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Har den § 2 eller 24 §. Har den försäkrade kvalificerat försäkrade kvalificerat sig för ersättning genom sig för ersättning genom att uppfylla något att uppfylla det allmänna allmänt arbetsvillkor arbetsvillkoret enligt 10 § enligt 10 § och fyller hon och fyller hon eller han 55 eller han 55 år innan år innan ersättningsperioden har ersättningsperioden har gått till ända, är gått till ända, är perioden i stället 450 perioden i stället 450 dagar. Om det finns synnerliga dagar. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen skäl, får regeringen eller den myndighet som eller den myndighet som regeringen bestämmer efter regeringen bestämmer efter ansökan förlänga ansökan förlänga ersättningsperioden enligt ersättningsperioden enligt detta stycke, dock längst detta stycke, dock längst till utgången av år till utgången av år 1996. 1996.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid i en annan arbetslöshetskassa eller ersättning med dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.

15 §5

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden har gått till ända, har har gått till ända, har den försäkrade rätt den försäkrade rätt till ersättning under till ersättning under återstående antal dagar återstående antal dagar av perioden vid ny av perioden vid ny arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om hon eller han då inte hon eller han då inte uppfyller avgifts- och uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoren eller ett karensvillkoret eller ett arbetsvillkor. Vad som nu har arbetsvillkor. Vad som nu har sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken tid inte månader, i vilken inte räknas in tid som avses i räknas in tid som avses i 13 §, har förflutit 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast sedan hon eller han senast fick ersättning. fick ersättning.

4 Senaste lydelse 1992:1332 5 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Har ersättningsperioden Har ersättningsperioden gått till ända men har gått till ända men har den försäkrade under den försäkrade under perioden på nytt uppfyllt perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor av arbetsvillkoren lämnas, eller, i den utsträckning med de begränsningar som som framgår av 11 §, det enligt 11 § gäller särskilda arbetsvillkoret, när det är fråga om lämnas ersättning under det särskilda ytterligare en arbetsvillkoret, ersättning ersättningsperiod. Då under ytterligare en skall dock karensvillkoret ersättningsperiod. Då på nytt uppfyllas. Den nya skall dock karensvillkoret ersättningsperioden på nytt uppfyllas. Den nya räknas från inträdet ersättningsperioden av den arbetslöshet, då räknas från inträdet den försäkrade uppfyllde av den arbetslöshet då det arbetsvillkor som ligger den försäkrade uppfyllde till grund för den nya det arbetsvillkor som ligger perioden. till grund för den nya perioden.

17 §6

Dagpenning lämnas högst Dagpenning lämnas högst med det belopp som bestäms med det belopp som bestäms enligt 17 § första enligt 17 § lagen stycket lagen (1973:371) om (1973:371) om kontant kontant arbetsmarknadsstöd. arbetsmarknadsstöd och lägst med ett belopp som motsvarar grundbeloppet enligt den lagen, om inte annat följer av bestämmelserna om pensionsavdrag.

Dagpenning lämnas lägst med ett belopp som motsvarar grundbeloppet enligt den lagen, om inte annat följer av bestämmelserna om pensionsavdrag. 20 §7

Dagpenning lämnas med 80 Dagpenningen utgör 80 procent av den procent av den försäkrades försäkrades dagsförtjänst, om inte dagsförtjänst. annat följer av 17 §. Dagpenningen till en Dagpenning till en försäkrad som har försäkrad som har tillerkänts tillerkänts ålderspension i form av ålderspension i form av folkpension, allmän folkpension, allmän tilläggspension eller annan tilläggspension eller annan pension som betalas på pension som betalas på grund av förvärvsarbete grund av förvärvsarbete, utgör 65 procent av den lämnas med 65 procent av försäkrades hennes eller hans dagsförtjänst. dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första stycket.

6 Senaste lydelse 1993:656 7 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Med dagsförtjänst avses Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om en i fråga om en försäkrad med försäkrad med månadslön, 1/22 av den månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som hon månadsinkomst som den eller han före försäkrade före arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid vanligen fick under arbetstid som var normal för den som var normal för henne försäkrade eller honom

1. i arbete som ryms inom det 1. i förvärvsarbete som arbetsvillkor som ligger till innebär att arbetsvillkoret grund för den nya enligt 10 § är uppfyllt ersättningsperioden eller, eller, om det finns om det finns särskilda särskilda skäl för skäl för det, det,

2. i allt det arbete som har 2. i allt det utförts under hela förvärvsarbete som har ramtiden. utförts under hela ramtiden.

Med dagsförtjänst enligt andra stycket avses inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 §.

Trots bestämmelserna i För en försäkrad som första--tredje styckena har kvalificerat sig för skall, om inte annat följer rätt till ersättning av femte stycket, dagpenning på grund av det till en försäkrad, som särskilda arbetsvillkoret har kvalificerat sig för och därvid har uppfyllt rätt till ersättning villkoret huvudsakligen genom på grund av det beredskapsarbete, särskilda arbetsvillkoret arbetsmarknadsutbildning eller och därvid har uppfyllt yrkesinriktad rehabilitering villkoret huvudsakligen genom för vilken statligt beredskapsarbete, utbildningsbidrag har arbetsmarknadsutbildning eller lämnats eller genom yrkesinriktad rehabilitering deltagande i för vilken statligt arbetslivsutveckling enligt utbildningsbidrag har lagen (1992:1331) om lämnats eller genom arbetslivsutveckling skall, deltagande i utan hinder av arbetslivsutveckling enligt 2 bestämmelserna i första § lagen (1992:1331) om och andra styckena, arbetslivsutveckling, dagpenningen bestämmas till bestämmas till belopp som belopp som motsvarar inkomsten motsvarar inkomsten i i beredskapsarbetet respektive beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget, om inte utbildningsbidraget. Har den annat följer av fjärde försäkrade varit stycket. Har den berättigad till särskilt försäkrade varit studielån enligt lagen berättigad till särskilt (1993:719) om särskilt studielån enligt lagen studielån för den som (1993:719) om särskilt genomgår studielån för den som arbetsmarknadsutbildning, genomgår skall dagpenningen dock arbetsmarknadsutbildning, bestämmas till ett belopp skall dagpenningen dock som motsvarar det högre bestämmas till ett belopp utbildningsbidrag som den som motsvarar det högre försäkrade skulle ha utbildningsbidrag som den fått om hon eller han inte försäkrade skulle ha hade varit berättigad till fått om hon eller han inte lån enligt den lagen. hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Med undantag från Dagpenningen enligt tredje bestämmelsen i fjärde stycket får inte stycket skall gälla, att bestämmas till ett högre dagpenningen inte får belopp än det som motsvarar bestämmas till ett högre dagpenningen i den närmast belopp än det som motsvarar föregående dagpenningen i den närmast ersättningsperioden. föregående ersättningsperioden.

Omprövning av den Omprövning av den fastställda fastställda dagsförtjänsten under en dagsförtjänsten under en pågående pågående ersättningsperiod skall ersättningsperiod skall göras till den göras till den försäkrades förmån försäkrades förmån när hon eller han under ett när hon eller han under ett sammanhängande uppehåll sammanhängande uppehåll i ersättningsperioden har i ersättningsperioden har uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna arbetsvillkor enligt 10 §. arbetsvillkoret enligt 10 §.

22 §

Försäkrad som söker deltidsarbete har rätt till ersättning endast om arbetsutbudet är minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Ersättning till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under en del av en vecka lämnas med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tas inte hänsyn till bisyssla som den försäkrade före arbetslöshetens inträde varaktigt har utfört vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten och inte hindrar henne eller honom från att anta erbjudet lämpligt arbete.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

23 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda föreskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall att arbetstiden inte är bestämd i ett viss antal timmar per dag eller vecka.

30 §8

(Motsvarar nuvarande lydelse)

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en Är det uppenbart att en försäkrad inte vill anta försäkrad ej vill anta ett lämpligt arbete, skall lämpligt arbete, såsom den försäkrade vara då den försäkrade vid avstängd till dess hon upprepade tillfällen eller han har utfört antingen har avvisat erbjudet förvärvsarbete under 20 sådant arbete eller dagar. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skall den försäkrade vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat.

31 §

Bestämmelserna i 29 § Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det 1--3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas är skäligt, tillämpas i fråga om i fråga om arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska åtgärder som får åtgärder som får tillgodoräknas för att tillgodoräknas för att uppfylla ett särskilt uppfylla det särskilda arbetsvillkor enligt 10 a arbetsvillkoret enligt 10 a §. Bestämmelserna i 30 §. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla. § skall då gälla.

8 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

31 a §

Med beslut om avstängning Beslut enligt lagen (1973:371) enligt denna lag om kontant jämställs beslut om arbetsmarknadsstöd om avstängning från rätt avstängning från rätt till ersättning enligt till ersättning gäller lagen (1973:371) om kontant som beslut om avstängning arbetsmarknadsstöd. enligt denna lag.

34 §

Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, inte bör uteslutas ur kassan enligt 48 § denna lag, kan kassan i stället frånkänna honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år.

Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen anmälas till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Ett beslut om indragning av Beslut enligt 34 § lagen ersättning enligt 34 § (1973:371) om kontant lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd om arbetsmarknadsstöd skall indragning av ersättning vid tillämpningen av denna gäller som beslut om lag anses innebära att frånkännande av sökanden har ersättning under frånkänts rätt till motsvarande tid. ersättning under den tid som beslutet om indragning gäller.

98 §9

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Arbetsmarknadsstyrelsens Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående beslut i ärende angående medlems rätt till medlems rätt till ersättning eller medlemskap ersättning eller medlemskap i en arbetslöshetskassa i en arbetslöshetskassa enligt denna lag överklagas enligt denna lag överklagas hos länsrätt, om inte hos länsrätt, om inte annat följer av lagen annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid samhällsstöd vid arbetskonflikt. arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

9 Senaste lydelse 1993:576

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än som avses i första stycket överklagas hos regeringen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om fusion får överklagas endast av sådan arbetslöshetskassa som berörs av beslutet.

Utan hinder av vad som sägs i 41 § första stycket får styrelsen för en förening som vägrats registrering såsom arbetslöshetskassa överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärendet om registrering.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 2. För tiden den 1 juli 1994--den 31 december 1995 1994--den 31 december 1995 skall med undantag från vad skall i stället för vad som sägs i 9 § gälla som sägs i 9 § gälla att avgiftsvillkoret är att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om rätt uppfyllt i fråga om rätt till ersättning under en till ersättning under en ersättningsperiod, om ersättningsperiod, om perioden börjar under tiden perioden börjar under tiden

a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om ersättning för en 3. Om ersättning för en ny ersättningsperiod ny ersättningsperiod begärs efter begärs efter ikraftträdandet men före ikraftträdandet men före utgången av juni 1995, utgången av juni 1995, skall den som inte uppfyller skall den som uppfyller avgiftsvillkoret likväl medlemsvillkoret enligt den anses ha uppfyllt detta, om äldre bestämmelsen i 6 hon eller han uppfyller § 1 anses ha uppfyllt medlemsvillkoret enligt den avgiftsvillkoret. äldre bestämmelsen i 6 § 1.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. Om något annat inte 4. Äldre bestämmelser framgår av andra stycket, skall fortfarande tillämpas skall äldre bestämmelser på en ersättningsperiod fortfarande tillämpas på som har påbörjats en ersättningsperiod som före ikraftträdandet, om har påbörjats men inte något annat inte framgår avslutats före av andra stycket. ikraftträdandet.

Den nya bestämmelsen i 20 Den nya bestämmelsen i 20 § sjätte stycket skall § femte stycket skall tillämpas på en tillämpas på en ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt första stycket. första stycket.

5. En försäkrad som 5. En försäkrad som under en ersättningsperiod under en ersättningsperiod som sägs i punkten 4 som sägs i punkten 4 första stycket uppfyller första stycket uppfyller det särskilda det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a arbetsvillkoret skall, vid § men inte något prövningen av rätten allmänt arbetsvillkor till fortsatt ersättning enligt 10 §, skall, vid när ersättningsperioden prövningen av rätten har gått till ända, till fortsatt ersättning anses ha uppfyllt det när ersättningsperioden allmänna arbetsvillkoret. har gått till ända, anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.

6. Om den ersättningsperiod 6. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 som sägs i punkten 4 första stycket går till första stycket går till ända före den 1 juli ända före den 1 juli 1995, skall vad som i punkten 1995, skall vad som i punkten 5 första stycket sägs om 5 första stycket sägs om den som har uppfyllt det den som har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret men inte något allmänt gälla också den som arbetsvillkor, gälla uppfyller arbetsvillkoret också den som uppfyller enligt 6 och 7 §§ i arbetsvillkoret enligt 6 och 7 lagrummens lydelse före den §§ i lagrummens lydelse 1 juli 1994. före den 1 juli 1994.

7. Den som, utom i fall som 7. Den för vilken någon avses i punkten 4 första ersättningsperiod inte stycket, blir arbetslös pågår vid enligt denna lag före ikraftträdandet och som utgången av år 1994 och före utgången av år som uppfyller det särskilda 1994 uppfyller det arbetsvillkoret eller särskilda arbetsvillkoret arbetsvillkoret enligt 6 och 7 eller arbetsvillkoret enligt 6 §§ -- i dessa lagrums och 7 §§ -- i dessa lydelse före den 1 juli lagrums lydelse före den 1 1994 -- men inte något juli 1994 -- skall när det allmänt arbetsvillkor, gäller rätten till skall likväl anses ha ersättning anses ha uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna arbetsvillkor när rätten arbetsvillkoret. till ersättning prövas.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

8. Med undantag från vad 8. I stället för vad som som föreskrivs i 15 § föreskrivs i 15 § andra andra stycket tredje meningen stycket tredje meningen skall skall den nya gälla att den nya ersättningsperioden inte ersättningsperioden inte börja innan den börjar innan den föregående perioden har föregående perioden har gått till ända, under gått till ända, under förutsättning att den förutsättning att den föregående perioden perioden går till ända går till ända före före utgången av år utgången av år 1996. 1996.

9. Om det är till den 9. Om det är till den försäkrades försäkrades förmån, skall den förmån, skall den äldre bestämmelsen i 20 äldre bestämmelsen i 20 § andra stycket § andra stycket tillämpas i en tillämpas för en ersättningsperiod ersättningsperiod

a) som har börjat före a) som börjar efter ikraftträdandet, ikraftträdandet, om den närmast föregående ersättningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller

b) som börjar efter b) som börjar efter ikraftträdandet, om den ikraftträdandet, om den närmast föregående försäkrade blir ersättningsperioden har arbetslös före börjat före utgången av år 1994. ikraftträdandet och går till ända efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller

c) som börjar efter ikraftträdandet, om den försäkrade blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994.

Den äldre bestämmelsen i 20 § andra stycket skall alltid tillämpas på en försäkrad som har kvalificerat sig för ersättning genom att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.

10. De nya bestämmelserna i 32 § första, andra, fjärde och femte styckena skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § studiestödslagen (1973:349)1 skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

7 kap. 7 §2

Till en studerande som är Till en studerande som medlem i arbetslöshetskassa uppfyller villkoren för och som uppfyller villkoren ersättning från en för ersättning från arbetslöshetskassa eller kassan vid arbetslöshet som under den längsta tid eller har uppburit som ersättning kan betalas ersättning från någon ut har uppburit ersättning arbetslöshetskassa eller från någon kontant arbetsmarknadsstöd arbetslöshetskassa eller i form av dagpenning under den kontant arbetsmarknadsstöd längsta tid som i form av dagpenning lämnas ersättning kan betalas ut, vuxenstudiestöd enligt 7 a, utgår vuxenstudiestöd 7 b, 7 c och 8 b §§. enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b §§.

Till annan studerande utgår särskilt vuxenstudiestöd enligt bestämmelserna i 8, 8 a och 8 b §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1987:303 2 Senaste lydelse 1992:400

Inledning 1 Innehållsförteckning 2 Del 1 Propositionerna 5 Motioner 5 Utskottet 10 Bakgrund 10 Proposition 209 i huvuddrag 11 Motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 helt eller delvis 14 Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m. 17 Motioner17 Utskottets överväganden 21 Proposition 1993/94:209 m.m.21 Fråga om avslag på propositionen 21 Allmänt om proposition 20921 Slopande av medlemsvillkoret23 Avgiftsvillkoret24 Allmänna och särskilda arbetsvillkor24 Normalarbetstid inkl. deltid24 Ersättningsperioderna25 Företagarna25 Övriga förslag i proposition 20926 Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt26 Förslagen i proposition 8028 Kompensationsnivåer, finansiering m.m. 28 Övriga frågor 30 Ersättning till företagare m.m. 30 Motioner 30 Utskottets överväganden 31 Samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och lönegaranti 31 Skyldigheten att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd 31 Rätt till ersättning på grund av vissa uppdrag 31 KAS för ungdomar under 20 år 32 Lokaliseringen av de statliga kassorna 32 Yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa 32 Hemställan 33 Reservationer 35 1. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1), (m, fp, c, kds)35 2. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1), (nyd)49 Meningsyttring 58 Del 2 Utskottets lagförslag 2