Tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2826/2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 94/2002 av den 18 januari 2002 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2826/2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 017 , 19/01/2002 s. 0020 - 0036

Kommissionens förordning (EG) nr 94/2002

av den 18 januari 2002

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2826/2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden(1), särskilt artiklarna 12 och 16 i denna, och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 305/2002 · förordning (EG) nr 434/2002 · förordning (EG) nr 1186/2002 · förordning (EG) nr 2097/2002 · förordning (EG) nr 497/2003 · förordning (EG) nr 185/2004 · förordning (EG) nr 1803/2004 · förordning (EG) nr 359/2005 · förordning (EG) nr 422/2005 · förordning (EG) nr 1071/2005.

(1) Det bör fastställas tillämpningsföreskrifter för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden för jordbruksprodukter, och som ett komplement, för livsmedelsprodukter.

(2) För att säkerställa en god förvaltning bör det fastställas hur ofta en förteckning över produkter och marknader som kan bli föremål för nedan angivna åtgärder bör sammanställas.

(3) För att undvika snedvridning av konkurrensen bör det fastställas riktlinjer för hur det i informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder får hänvisas till produkters särskilda ursprung.

(4) Det bör fastställas ett förfarande för presentation av program och för val av verkställande organ så att konkurrensen blir så stor som möjligt och den fria rörligheten för tjänster kan säkras.

(5) För att säkerställa att gemenskapens regler följs och att åtgärderna är effektiva bör kriterier fastställas för hur medlemsstaterna skall välja ut program och för hur kommissionen skall granska dessa, särskilt med beaktande av rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster(2), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/78/EG(3).

(6) Efter granskningen av programmen skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna informera förvaltningskommittén om vilka program som godkänts och om budgetarna för dessa.

(7) Det bör fastställas allmänna riktlinjer för dessa kampanjer så att det kan fastställas vilka program som bör genomföras. Syftet med kampanjerna skall vara att informera i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 2826/2000. Inledningsvis skall riktlinjer fastställas för vissa viktiga sektorer utan att detta hindrar att andra sektorer eller teman inbegrips i ett senare skede. Det kommer att införas riktlinjer för sektorn för levande växter och blomsterprodukter.

(8) Av samma skäl bör det fastställas prioriteringskriterier för urvalet av program för att säkra att gemenskapens åtgärder blir så effektiva som möjligt.

(9) I fråga om program som berör flera medlemsstater bör åtgärder vidtas för att samordna presentationen och granskningen av programmen.

(10) Det är nödvändigt att fastställa vilka konsekvenserna skall bli, vilket eventuellt kan innebära att gemenskapens medfinansiering minskas, om en organisation utesluts på grund av att en medlemsstat inte deltar i finansieringen och artikel 9.3 i förordning (EG) nr 2826/2000 inte är tillämplig.

(11) Det bör fastställas vilka kontroller som medlemsstaterna skall genomföra när det gäller program som förvaltas direkt av dem.

(12) För att säkerställa en god förvaltning bör det fastställas regler för gemenskapens del av finansieringen. Det bör särskilt preciseras att gemenskapens totala finansiering när det gäller fleråriga program inte kan överstiga 50 % av totalkostnaden.

(13) Villkoren för genomförandet av åtagandena bör fastställas i avtal som inom en rimlig tidsfrist ingås mellan de berörda parterna och de behöriga nationella organen på grundval av standardavtal som tillhandahålls av kommissionen.

(14) För att garantera att avtalet genomförs på ett riktigt sätt bör den avtalsslutande parten ställa en säkerhet motsvarande 15 % av gemenskapens bidrag till förmån för det behöriga organet. Av samma skäl bör en säkerhet ställas när förskottsbetalning begärs.

(15) Det bör fastställas ett primärt krav i enlighet med artikel 20 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85(4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1932/1999(5).

(16) Av skäl knutna till budgetförvaltningen är det nödvändigt att föreskriva påföljder om ansökningar om mellanliggande utbetalningar inte lämnas in, om tidsfristen för dessa inte iakttas eller om det uppstår förseningar i medlemsstaternas betalningar.

(17) Det finns risk för att de föreskrivna utbetalningarna får till följd att gemenskapens finansiella bidragsandel uttöms så att inga ytterligare utbetalningar kan göras. För att undvika denna risk, och säkra god ekonomisk förvaltning är det lämpligt att föreskriva att förskottet och de olika mellanliggande utbetalningarna inte får överskrida 80 % av gemenskapens och medlemsstatens bidrag. Av samma skäl bör begäran om slutbetalning inkomma till det behöriga organet inom en fastställd tidsfrist.

(18) Det är nödvändigt att medlemsstaterna kontrollerar genomförandet av åtgärderna och att kommissionen hålls underrättad om utfallet av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning. För att garantera god förvaltning är det lämpligt att föreskriva samarbete mellan medlemsstater, när åtgärderna genomförs i en annan medlemsstat än den där det behöriga avtalsslutande organet har sitt säte.

(19) I och med att förordning (EG) nr 2826/2000 antogs, harmoniserades och samlades bestämmelserna om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden i en enda rättsakt. Det är därför nödvändigt att harmonisera och förenkla tillämpningsbestämmelserna i förhållande till den befintliga lagstiftningen för sektorn. De bestämmelser och förordningar om säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter som nu är tillämpliga inom sektorn bör upphöra att gälla.

(20) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från det gemensamma mötet mellan förvaltningskommittéerna för främjande av jordbruksprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden, särskilt artiklarna 12 och 16 i denna, och

(1) Det bör fastställas tillämpningsföreskrifter för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden för jordbruksprodukter, och som ett komplement, för livsmedelsprodukter.

(2) För att säkerställa en god förvaltning bör det fastställas hur ofta en förteckning över produkter och marknader som kan bli föremål för nedan angivna åtgärder bör sammanställas.

(3) För att undvika snedvridning av konkurrensen bör det fastställas riktlinjer för hur det i informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder får hänvisas till produkters särskilda ursprung.

(4) Det bör fastställas ett förfarande för presentation av program och för val av verkställande organ så att konkurrensen blir så stor som möjligt och den fria rörligheten för tjänster kan säkras.

(5) För att säkerställa att gemenskapens regler följs och att åtgärderna är effektiva bör kriterier fastställas för hur medlemsstaterna skall välja ut program och för hur kommissionen skall granska dessa, särskilt med beaktande av rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/78/EG.

(6) Efter granskningen av programmen skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna informera förvaltningskommittén om vilka program som godkänts och om budgetarna för dessa.

(7) Det bör fastställas allmänna riktlinjer för dessa kampanjer så att det kan fastställas vilka program som bör genomföras. Syftet med kampanjerna skall vara att informera i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 2826/2000. Inledningsvis skall riktlinjer fastställas för vissa viktiga sektorer utan att detta hindrar att andra sektorer eller teman inbegrips i ett senare skede. Det kommer att införas riktlinjer för sektorn för levande växter och blomsterprodukter.

(8) Av samma skäl bör det fastställas prioriteringskriterier för urvalet av program för att säkra att gemenskapens åtgärder blir så effektiva som möjligt.

(9) I fråga om program som berör flera medlemsstater bör åtgärder vidtas för att samordna presentationen och granskningen av programmen.

(10) Det är nödvändigt att fastställa vilka konsekvenserna skall bli, vilket eventuellt kan innebära att gemenskapens medfinansiering minskas, om en organisation utesluts på grund av att en medlemsstat inte deltar i finansieringen och artikel 9.3 i förordning (EG) nr 2826/2000 inte är tillämplig.

(11) Det bör fastställas vilka kontroller som medlemsstaterna skall genomföra när det gäller program som förvaltas direkt av dem.

(12) För att säkerställa en god förvaltning bör det fastställas regler för gemenskapens del av finansieringen. Det bör särskilt preciseras att gemenskapens totala finansiering när det gäller fleråriga program inte kan överstiga 50 % av totalkostnaden.

(13) Villkoren för genomförandet av åtagandena bör fastställas i avtal som inom en rimlig tidsfrist ingås mellan de berörda parterna och de behöriga nationella organen på grundval av standardavtal som tillhandahålls av kommissionen.

(14) För att garantera att avtalet genomförs på ett riktigt sätt bör den avtalsslutande parten ställa en säkerhet motsvarande 15 % av gemenskapens bidrag till förmån för det behöriga organet. Av samma skäl bör en säkerhet ställas när förskottsbetalning begärs.

(15) Det bör fastställas ett primärt krav i enlighet med artikel 20 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85, senast ändrad genom förordning (EG) nr 1932/1999.

(16) Av skäl knutna till budgetförvaltningen är det nödvändigt att föreskriva påföljder om ansökningar om mellanliggande utbetalningar inte lämnas in, om tidsfristen för dessa inte iakttas eller om det uppstår förseningar i medlemsstaternas betalningar.

(17) Det finns risk för att de föreskrivna utbetalningarna får till följd att gemenskapens finansiella bidragsandel uttöms så att inga ytterligare utbetalningar kan göras. För att undvika denna risk, och säkra god ekonomisk förvaltning är det lämpligt att föreskriva att förskottet och de olika mellanliggande utbetalningarna inte får överskrida 80 % av gemenskapens och medlemsstatens bidrag. Av samma skäl bör begäran om slutbetalning inkomma till det behöriga organet inom en fastställd tidsfrist.

(18) Det är nödvändigt att medlemsstaterna kontrollerar genomförandet av åtgärderna och att kommissionen hålls underrättad om utfallet av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning. För att garantera god förvaltning är det lämpligt att föreskriva samarbete mellan medlemsstater, när åtgärderna genomförs i en annan medlemsstat än den där det behöriga avtalsslutande organet har sitt säte.

(19) I och med att förordning (EG) nr 2826/2000 antogs, harmoniserades och samlades bestämmelserna om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden i en enda rättsakt. Det är därför nödvändigt att harmonisera och förenkla tillämpningsbestämmelserna i förhållande till den befintliga lagstiftningen för sektorn. De bestämmelser och förordningar om säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter som nu är tillämpliga inom sektorn bör upphöra att gälla.

(20) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från det gemensamma mötet mellan förvaltningskommittéerna för främjande av jordbruksprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

Med program enligt artiklarna 6.1 och 7.1 i förordning (EG) nr 2826/2000 avses ett samlat antal åtgärder med tillräcklig omfattning för att sprida information om de berörda produkterna och öka försäljningen av dem.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 497/2003.

1. Säljfrämjande budskap och informationsbudskap som riktar sig till konsumenterna och andra målgrupper skall uppfylla de kriterier som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 2826/2000 och skall grunda sig på den aktuella produktens inneboende kvaliteter eller egenskaper.

2. Hänvisningar till produkternas ursprung skall vara underställda kampanjens huvudbudskap. En produkts ursprungsangivelse får dock förekomma inom ramen för åtgärden i de fall det handlar om en beteckning som angivits i enlighet med gemenskapslagstiftningen, eller som en del av de typprodukter som krävs för att illustrera informationskampanjen eller de säljfrämjande åtgärderna.

3. I de budskap som sprids skall samtliga hänvisningar till den hälsoeffekt som konsumtion av produkterna i fråga ger, grundas på allmänt erkända vetenskapliga rön. Budskapen skall godkännas av den behöriga nationella myndighet som ansvarar för folkhälsofrågor. Den branschorganisation eller det branschövergripande organ som lämnar förslag skall hålla den förteckning av vetenskapliga undersökningar och utlåtanden från godkända vetenskapliga institut som budskapen grundar sig på, tillgänglig för den berörda medlemsstaten och för kommissionen.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 1803/2004.

Förteckningen över teman och produkter enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 2826/2000 skall upprättas vartannat år senast den 31 mars. Den första förteckningen återfinns i bilaga I till denna förordning.

De nationella myndigheter som är behöriga för tillämpningen av denna förordning anges i bilaga II.

Artikel3a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 1803/2004.

Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter för tillämpningen av förordning (EG) nr 2826/2000. De skall informera kommissionen om namnen på dessa myndigheter samt uppge hur man kontaktar dem, liksom eventuella ändringar av uppgifterna. Kommissionen skall göra uppgifterna allmänt tillgängliga i ett lämpligt format.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

De program som avses i artikel 1 skall genomföras under minst ett och högst tre år, från och med det datum då avtalet som rör programmet träder i kraft.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005, förordning (EG) nr 497/2003, förordning (EG) nr 185/2004 och förordning (EG) nr 1803/2004.

1. För att de åtgärder som ingår i program enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 2826/2000 skall kunna genomföras skall, efter en förslagsinfordran, branschorganisationer eller branschövergripande organ i gemenskapen, som är representativa för den eller de sektorer som berörs, senast den 31 januari och den 31 juli varje år inkomma med program till den berörda medlemsstaten.

För de program som skall läggas fram under 2003 inom sektorn för olivolja, bordsoliver och spånadslin skall den berörda medlemsstaten, efter en förslagsinfordran, erhålla programmen senaste den 31 maj 2003.I fråga om program som gäller ägg för direkt konsumtion och som skall presenteras 2004 skall den första programserien vara den berörda medlemsstaten till handa senaste den 29 februari 2004.

Programmen skall iaktta gemenskapslagstiftningen beträffande de berörda produkterna och marknadsföringen av dessa, de riktlinjer som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 2826/2000 samt den kravspecifikation med kriterier för uteslutning, urval och tilldelning som skickas ut av de berörda medlemsstaterna för detta ändamål.

Riktlinjerna skall fastställas för första gången i bilaga III till den här förordningen.

Programmen skall lämnas in i ett format som utarbetats av kommissionen och lämnats till medlemsstaterna.

2. Medlemsstaterna skall, för de marknader som berör dem, vidta de åtgärder som krävs för att se till att de myndigheter som tilldelar anbuden ser till att bestämmelserna i direktiv 92/50/EEG följs.

3. Om det planeras ett program med informationsåtgärder eller säljfrämjande åtgärder som berör flera medlemsstater, skall medlemsstaterna samordna sina olika kravspecifikationer och inbjudningar att lämna förslag så att dessa blir förenliga.

4. Efter inbjudan att lämna förslag skall den organisation eller de organisationer som avses i punkt 1 sammanställa program för information och säljfrämjande åtgärder i samarbete med ett verkställande organ som har valts ut genom konkurrensutsättning med lämpliga medel och under medlemsstatens överinseende.

5. När det gäller program som berör flera medlemsstater skall medlemsstaterna samråda om programurvalet och förbinda sig att bidra till finansieringen i enlighet med artikel 9.2.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

Om artikel 9.3 i förordning (EG) nr 2826/2000 inte tillämpas på grund av att en medlemsstat inte deltar i finansieringen skall branschorganisationen eller det branschövergripande organet från denna medlemsstat uteslutas ur programmet.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005, förordning (EG) nr 2097/2002, förordning (EG) nr 497/2003, förordning (EG) nr 185/2004, förordning (EG) nr 1186/2002 och förordning (EG) nr 359/2005.

1. Medlemsstaterna skall varje år, senast den 15 mars och den 30 september, översända en preliminär förteckning till kommissionen över program och verkställande organ som har valts ut samt kopior av programmen. I de fall då ett program berör flera medlemsstater skall de berörda medlemsstaterna samråda om de uppgifter som skall översändas.

För program som under 2003 läggs fram inom sektorerna för olivolja, bordsoliver och spånadslin skall kommissionen underrättas senast den 30 juni 2003.Den första programserien för ägg avsedda för direkt konsumtion som presenteras 2004 skall översändas till kommissionen senast den 31 mars 2004.

2. Om kommissionen konstaterar att ett program är oförenligt med gemenskapslagstiftningen eller riktlinjerna i bilaga III, skall kommissionen inom 60 kalenderdagar från det att kommissionen mottog den preliminära förteckningen underrätta den eller de berörda medlemsstaterna om att hela eller delar av programmet i fråga inte är stödberättigande.

3. Efter att ha kontrollerat de reviderade program som avses i tredje stycket i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 2826/2000 skall kommissionen senast den 31 maj respektive den 15 december fatta beslut om vilka program som den kan delfinansiera enligt de preliminära budgetar som anges i bilaga III till den här förordningen, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 2826/2000.

Kommissionen skall underrätta de kommittéer som avses i artikel 13 i förordning (EG) nr 2826/2000 om detta beslut. Kommissionen skall fattas sitt beslut om den första programserien för ägg avsedda för direkt konsumtion som presenteras 2004 senast den 31 maj 2004.

För program som under 2003 läggs fram inom sektorerna för olivolja, bordsoliver och spånadslin skall kommissionen fatta beslutet senast den 15 september 2003.

4. Den branschorganisation eller det branschövergripande organ som lämnar förslag skall ansvara för att programmet genomförs korrekt.

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 359/2005.

I de fall där artikel 7 i förordning (EG) nr 2826/2000 tillämpas skall denpreliminära förteckningen över program översändas till kommissionen senast den 15 mars respektive den 30 september varje år.

Kommissionen skall fatta beslut om vilka program som den avser att delfinansiera enligt de preliminära budgetar som anges i bilaga III till den här förordningen senast den 31 maj respektive den 15 december samma år, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 2826/2000.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 1803/2004.

1. Gemenskapens stöd till de åtgärder som avses i artikel 9.1 b i förordning (EG) nr 2826/2000 skall vara följande:

a) 50 % av de faktiska kostnaderna för åtgärderna när det gäller ettåriga program.

b) 60 % av de faktiska kostnaderna för åtgärderna under det första året och 40 % under det andra året när det gäller tvååriga program, varvid gemenskapens sammanlagda bidrag emellertid inte får överstiga 50 % av de totala kostnaderna.

c) 60 % av de faktiska kostnaderna för åtgärderna under det första året, 50 % för det andra året och 40 % för det tredje året när det gäller treåriga program, varvid gemenskapens sammanlagda bidrag emellertid inte får överstiga 50 % av de totala kostnaderna.

Stödet skall betalas ut till de medlemsstater som avses i artikel 10.2 i förordning (EG) nr 2826/2000.

2. Medlemsstaternas finansiering av de åtgärder som avses i artikel 9.2 i förordning (EG) nr 2826/2000 skall motsvara 20 % av de faktiska kostnaderna. I de fall flera medlemsstater deltar i finansieringen skall varje medlemsstats andel stå i proportion till den andel av finansieringen som kommer från den organisation i medlemsstaten som föreslår programmet.

3. Informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som får stöd inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1257/1999 skall inte berättiga till stöd enligt förordning (EG) nr 2826/2000.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 1803/2004.

1. Medlemsstaterna skall så snart de har upprättat den slutgiltiga förteckning över godkända program som avses i artikel 6.3 tredje stycket i förordning (EG) nr 2826/2000 underrätta samtliga berörda organisationer om utfallet av deras ansökningar. Medlemsstaterna skall sluta avtal med de utvalda organisationerna inom 60 kalenderdagar efter det att kommissionen har meddelat sitt beslut. I fråga om program som har lagts fram gemensamt av flera branschorganisationer eller interprofessionella organisationer, skall avtal slutas inom 90 kalenderdagar. När denna tidsfrist har löpt ut får inget avtal slutas om det inte har godkänts i förväg av kommissionen.

2. Medlemsstaterna skall använda de standardavtal som kommissionen ställer till deras förfogande. I nödvändiga fall kan medlemsstaterna ändra vissa villkor i standardavtalen så att hänsyn tas till nationella regler, men bara så länge tillämpningen av gemenskapslagstiftningen inte påverkas.

3. Avtalet får inte ingås av de båda parterna förrän det har ställts en uppfyllelsesäkerhet som motsvarar 15 % av gemenskapens och de berörda medlemsstaternas maximala finansiella bidrag per år. Säkerheten skall ställas i enlighet med de villkor som anges i avdelning III i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85.

Om avtalsparten är ett offentligrättsligt organ eller agerar under tillsyn av ett sådant kan en skriftlig säkerhet, motsvarande den procentsats som anges i första stycket, från organets tillsynsmyndighet godtas, under förutsättning att denna myndighet åtar sig att

tillse att åtagandena genomförs på ett korrekt sätt,

och att kontrollera att de utbetalda beloppen verkligen används för genomförandet av åtagandena.

Bevis på att säkerhet ställts skall vara medlemsstaten tillhanda innan den tidsfrist som anges i första stycket löper ut.

Frisläppande av säkerheten skall ske inom den tidsfrist och på de villkor för betalning av det resterande beloppet som avses i artikel 12 i den här förordningen.

4. Det primära kravet enligt artikel 20 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 är att de avtalade åtgärderna genomförs.

5. Medlemsstaten skall omedelbart överlämna en kopia av avtalet och bevis på att säkerhet ställts till kommissionen. Medlemsstaten skall också översända en kopia på det avtal som slutits mellan den utvalda organisationen och den verkställande organisationen.

I det avtalet skall anges att det åligger det verkställande organet att genomgå de kontroller som avses i artikel 13.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

1. Inom 30 kalenderdagar från den dag då avtalet undertecknas kan avtalsparten lämna in en ansökan om förskott hos medlemsstaten, åtföljd av den säkerhet som avses i punkt 3. Efter det att tidsfristen löpt ut får förskott inte längre begäras.

Förskottet får täcka högst 30 % av gemenskapens och den eller de berörda medlemsstaternas årliga bidrag.

2. Medlemsstaten skall betala ut förskottet inom 30 kalenderdagar från den dag då ansökan om förskott lämnades in. Om det skulle uppstå försening skall artikel 4 i förordning (EG) nr 296/96 tillämpas.

3. Förskottet skall utbetalas under förutsättning att avtalsparten ställer en säkerhet på 110 % av det förskotterade beloppet till medlemsstaten i enlighet med villkoren i avdelning III i förordning (EEG) nr 2220/85.

Om avtalsparten är ett offentligrättsligt organ eller agerar under tillsyn av ett sådant organ kan en skriftlig säkerhet, motsvarande den procentsats som anges i föregående stycke, från organets tillsynsmyndighet godtas, under förutsättning att denna myndighet åtar sig att betala säkerhetsbeloppet om rätten till förskott inte har fastställts.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 1803/2004.

1. Ansökningar om mellanliggande betalningar av gemenskapens eller medlemsstaternas bidrag skall lämnas in före utgången av den kalendermånad som följer på varje period om tre månader från den dag då avtalet undertecknas. Dessa ansökningar skall gälla utgifter under den aktuella tremånadersperioden och skall åtföljas av en ekonomisk sammanställning och utgiftsverifikationer samt en interimsrapport om genomförandet av avtalet. Om det inte har förekommit några utgifter under den aktuella tremånadersperioden skall detta meddelas inom samma tidsfrist som gäller för ansökningarna om mellanliggande betalningar.

Utom vid force majeure skall varje försenad ansökan om mellanliggande betalning åtföljd av dokumentation innebära att betalningsbeloppet minskas med 3 % per varje hel månads försening.

Dessa utbetalningar och det förskott som avses i artikel 11.1 får totalt inte överstiga 80 % av gemenskapens eller medlemsstaternas årliga sammanlagda finansiella bidrag. När denna gräns är uppnådd får inga ansökningar om mellanliggande utbetalning inlämnas.

2. Ansökan om slutbetalning skall lämnas in senast fyra månader efter den dag då de årliga åtgärder som föreskrivs i avtalet avslutas.

För att betraktas som inlämnad skall den åtföljas av

a) en ekonomisk sammanställning över planerade och verkställda utgifter och samtliga lämpliga bestyrkande handlingar i fråga om tillhörande utgifter,

b) en sammanfattning av de åtgärder som genomförts (verksamhetsrapport),

c) en intern utvärderingsrapport, sammanställd av avtalsparten, om de resultat som uppnåtts och som är påvisbara på rapporteringsdagen, och en redogörelse för hur dessa kan utnyttjas.

Utom vid force majeure skall försenad ansökan om slutbetalning medföra en minskning av slutbetalningsbeloppet med 3 % per månads försening.

2a. I fråga om fleråriga program skall den interna utvärderingsrapport som nämns i punkt 2 c lämnas in när varje årlig fas är klar, även om ingen begäran om slutbetalning har lämnats in.

3. Innan slutbetalning sker skall de handlingar som avses i punkt 2 ha kontrollerats.

Slutbeloppet skall minskas i förhållande till i vilken grad det primära kravet i artikel 10.4 åsidosatts.

4. Den säkerhet som avses i artikel 11.3 skall frisläppas om den slutliga rätten till det belopp som utbetalats i förskott har fastställts.

5. Medlemsstaten skall verkställa de utbetalningar som föreskrivs i punkterna 1–4 inom 60 kalenderdagar från den dag då ansökan mottogs. Under sextiodagarsperioden kan denna tidsfrist efter det att betalningsansökan registrerats dock när som helst upphävas genom en anmälan till den berörda avtalsparten om att ansökan inte är godtagbar, antingen därför att fordran inte kan godtas eller utkrävas eller därför att den inte är bestyrkt med de bevishandlingar som krävs för alla kompletterande ansökningar, eller därför att medlemsstaten anser att det krävs ytterligare upplysningar eller önskar göra kontroller. Tidsfristen fortsätter att löpa från och med dagen för mottagandet av de begärda upplysningarna, vilka skall lämnas inom 30 kalenderdagar. Utom vid force majeure skall en försening av ovannämnda betalningar medföra minskning av återbetalningen till medlemsstaten, i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i förordning (EEG) nr 296/96.

6. Säkerheten som avses i artikel 10.3 bör gälla till dess att slutbetalningen gjorts och skall frisläppas genom ett intyg om återställande av säkerhet, utfärdat av behörig myndighet.

7. Inom 60 dagar efter mottagandet skall medlemsstaterna skicka de sammanfattningar som nämns i punkt 2 a och b och den interna utvärderingsrapport som nämns i punkt 2 c till kommissionen.

Två gånger per år skall de till kommissionen skicka de interimskvartalsrapporter som krävs för de mellanliggande utbetalningarna i enlighet med punkt 1. De första och andra kvartalsrapporterna skall skickas inom 60 kalenderdagar efter mottagandet av den andra kvartalsrapporten, och de tredje och fjärde kvartalsrapporterna tillsammans med de sammanfattningar och den rapport som nämns i första stycket i den här punkten.

8. Efter det att slutbetalningen har gjorts skall medlemsstaten till kommissionen översända en redovisning av de utgifter som förekommit inom avtalets ram.

Dessutom skall detta organ intyga att samtliga utgifter vid kontroll har visat sig vara stödberättigande enligt avtalsbestämmelserna.

9. De förverkade säkerhetsbeloppen och uttagna straffbeloppen skall, för den del som motsvarar gemenskapens bidrag, dras av från de utgifter som anmäls till garantisektionen vid EUGFJ.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

1. Medlemsstaten skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kontrollera följande punkter, bl.a. genom tekniska, administrativa eller bokföringsmässiga kontroller hos avtalsparten och det verkställande organet:

a) Att de uppgifter och bevishandlingar som lämnats är korrekta.

b) Att samtliga åtaganden enligt avtalet har fullgjorts.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 595/91 skall medlemsstaten snarast möjligt informera kommissionen om alla oriktigheter som konstaterats under kontrollerna.

2. Den berörda medlemsstaten skall fastställa de lämpligaste sätten att utföra kontrollen av de åtgärder som avses i denna förordning och underrätta kommissionen om detta.

3. När det gäller program som omfattar flera medlemsstater, skall medlemsstaterna samordna sin kontrollverksamhet samt underrätta kommissionen om detta.

4. Kommissionen får när som helst delta i de kontroller som avses i punkterna 2 och 3. De behöriga organen i medlemsstaten skall i god tid informera kommissionen om de granskningar och kontroller som planeras.

Kommissionen får också utföra de tilläggskontroller som den anser nödvändiga.

Artikel14¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005 och förordning (EG) nr 1803/2004.

1. Vid felaktig utbetalning skall mottagaren återbetala de berörda beloppen samt ränta beräknad för tiden mellan tidpunkten för utbetalning och tidpunkten för återbetalning.

Räntan skall vara den som används av Europeiska centralbanken för sina huvudsakliga finansiella transaktioner i euro och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och som gäller den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen infaller, plus tre och en halv procentenheter.

2. De återbetalda beloppen samt räntan skall betalas in till de utbetalande organen som skall dra av dessa från de utgifter som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket i proportion till gemenskapens finansiella bidrag.

Artikel15¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

Bestämmelserna i artiklarna 10–14 skall även tillämpas på program som föreslås i enlighet med artikel 7 förordning (EG) nr 2826/2000.

I sådana fall skall avtalen ingås mellan de berörda medlemsstaterna och de godkända verkställande organen.

Artikel16¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

1. Följande bestämmelser skall utgå:

a) Artiklarna 13–17 i kommissionens förordning (EEG) nr 2159/89 av den 18 juli 1989 om tillämpningsföreskrifter för de särskilda åtgärder för nötter och johannesbröd som föreskrivs i avdelning 2a i förordning (EEG) nr 1035/72.

b) Artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 1905/94 av den 27 juli 1994 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 399/94 om särskilda åtgärder för torkade druvor.

2. Följande förordningar upphör att gälla:

a) Kommissionens förordning (EEG) nr 1348/81 av den 20 maj 1981 om närmare tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1970/80 om allmänna tillämpningsföreskrifter för kampanjer avsedda att främja konsumtionen av olivolja i gemenskapen.

b) Kommissionens förordning (EEG) nr 1164/89 av den 28 april 1989 om närmare bestämmelser för stödet för spånadslin och hampa.

c) Kommissionens förordning (EEG) nr 2282/90 av den 31 juli 1990 om närmare bestämmelser avsedda att öka konsumtionen och användningen av äpplen samt konsumtionen av citrusfrukt.

d) Kommissionens förordning (EEG) nr 3601/92 av den 14 december 1992 om tillämpningsföreskrifter för särskilda åtgärder för bordsoliver.

e) Kommissionens förordning (EEG) nr 1318/93 av den 28 maj 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2067/92 om åtgärder för marknadsföring och avsättning av nötkött av hög kvalitet.

f) Kommissionens förordning (EG) nr 890/1999 av den 29 april 1999 om organisationen av åtgärder för att informera om gemenskapssystemet för märkning av nötkött.

g) Kommissionens förordning (EG) nr 3582/93 av den 21 december 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2073/92 om främjande av konsumtionen inom gemenskapen och utveckling av marknaden för mjölk och mjölkprodukter.

h) Kommissionens förordning (EG) nr 803/98 av den 16 april 1998 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2275/96 om särskilda åtgärder inom sektorn för levande växter och blomsterprodukter för år 1998.

3. Bestämmelserna i de förordningar som nämns i föregående punkt skall vara tillämpliga på program för information och säljfrämjande åtgärder om vilka beslut som har fattats innan denna förordning träder i kraft.

Artikel17¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1071/2005.

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER PRODUKTER OCH MARKNADER

Färsk frukt och färska grönsaker.

Bearbetad frukt och bearbetade grönsaker.

Spånadslin.

Levande växter och prydnadsväxter.

Olivolja och bordsoliver.

Raps- och rybsfröolja.

Mjölk och mjölkprodukter.

Färskt, kylt eller fryst kött som har producerats i enlighet med ett kvalitetsprogram på EU-nivå eller ett nationellt kvalitetsprogram.

Märkning av konsumtionsägg som är avsedda att användas som livsmedel.

Honung och biodlingsprodukter.

Kvalitetsvin fso, bordsviner med geografisk beteckning.

Grafisk symbol (logo) för de yttersta randområdena, fastställd enligt jordbrukslagstiftningen.

Skyddade ursprungsbeteckningar (SUB), skyddade geografiska beteckningar (SGB) eller garanterade traditionella specialiteter (GTS) enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92 eller rådets förordning (EEG) nr 2082/92 och produkter som registrerats enligt dessa bestämmelser.

Ekologisk odling enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/91 och produkter som registrerats enligt den förordningen.

BILAGA II

BILAGA III

RIKTLINJER FÖR SÄLJFRÄMJANDE ÅTGÄRDER PÅ DEN INRE MARKNADEN

Följande riktlinjer ger en uppfattning om de budskap, målgrupper och medel som bör ha en framträdande plats i informationskampanjerna och programmen för säljfrämjande åtgärder för de olika produkttyperna.

Förutom de prioriteter som anges i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 2826/2000 bör i allmänhet följande principer beaktas vid utarbetandet av programförslag:

Program som föreslås av mer än en medlemsstat bör ha samordnade strategier, insatser och budskap.

Programmen bör företrädesvis vara fleråriga och vara tillräckligt omfattande för att ge en påtaglig effekt på målmarknaderna. Där så är lämpligt bör de avse verksamhet på marknaderna i mer än en medlemsstat.

Programmen bör ge objektiv information om särdrag och/eller näringsvärde hos produkterna som en del av en balanserad kosthållning, om produktionsmetoderna och om miljövänliga egenskaper.

Programmens huvudbudskap bör vara av intresse för konsumenter, för yrkesföreträdare eller för handeln i flera medlemsstater.

Färsk frukt och färska grönsaker

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Medan EU:s produktion av frukt och grönsaker ökar är konsumtionen i stort sett oförändrad.

Det är framförallt konsumenter under 35 år som visar minskande intresse för sektorn, och denna bild blir ännu tydligare när det rör sig om barn och ungdomar i skolåldern. Detta står i strid med en balanserad kosthållning.

2. MÅL

Målet är förbättra bilden av ”färska” och ”naturliga” produkter, och att se till att andelen unga konsumenter ökar, främst genom att främja konsumtionen bland barn och ungdomar.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Unga hushåll (under 35 år).

Barn i skolåldern, ungdomar och deras föräldrar.

Personalrestauranger, skolmatsalar och liknande.

Läkare och dietister.

4. HUVUDBUDSKAP

Att marknadsföra konceptet ”fem om dagen” (dvs. en rekommendation att äta åtminstone fem portioner frukt eller grönsaker per dag).

Produkterna är färska och naturliga.

Produkterna har hög kvalitet (säkerhet, näringsvärde, organoleptiska egenskaper, produktionsmetoder, miljö, koppling till ursprunget).

Produkterna är njutbara.

Produkterna står för en balanserad kost.

Variation och årstidsberoende när det gäller tillgången på färska produkter; information om smak och användning.

Spårbarhet.

Tillgänglighet och tillredning: många färska frukter och grönsaker kräver ingen tillredning.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier (webbsidor där produkterna presenteras och där det finns spel och lekar för barn).

Telefonupplysning.

Annonsering och marknadsföring mot medierna (t.ex. journalister inom fackpress, damtidningar och tidningar för barn och ungdomar).

Kontakter med läkare och dietister.

Pedagogiska insatser som riktar sig till barn och ungdomar, med hjälp av lärare och ansvariga för skolmatsalar.

Informationsverksamhet till konsumenterna på försäljningsställen.

Andra medier (broschyrer, recept, spel och pyssel för barn, etc.).

Visuella medier (biografer, TV-kanaler med specialutbud).

Radioinslag.

Deltagande i mässor.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader, helst fleråriga program med särskilda mål för varje etapp.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Fyra miljoner euro.

Bearbetad frukt och bearbetade grönsaker

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Sektorn möter tilltagande konkurrens från flera tredjeländer.

Efterfrågan ökar, särskilt för att dessa produkter är så lätta att konsumera, och det är viktigt att EU:s egna producenter kan utnyttja denna potential. Det är därför berättigat att stödja informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder.

2. MÅL

Produkterna behöver en modernare och mera ungdomlig image, och kännedom och kunskap behöver öka för att öka konsumtionen.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Hushåll.

Personalrestauranger, skolmatsalar och liknande.

Läkare och dietister.

4. HUVUDBUDSKAP

Produkterna har hög kvalitet (säkerhet, näringsvärde, organoleptiska egenskaper, beredningsmetoder).

Produkterna är lätta att använda.

Produkterna är njutbara.

Utbudet av produkter är stort och produkterna finns året om.

Produkterna är naturliga i en balanserad kost.

Spårbarhet.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier (webbsidor).

Telefonupplysning.

Annonsering och marknadsföring mot medierna (t.ex. specialiserade journalister, fackpress, damtidningar och mattidningar).

Presentation av produkterna på försäljningsställena.

Kontakter med läkare och dietister.

Andra medier (broschyrer om produkter, recept).

Visuella medier.

Deltagande i mässor.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader, helst fleråriga program med särskilda mål för varje etapp.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Två miljoner euro.

Spånadslin

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Liberaliseringen av den internationella handeln med textilier och kläder har medfört att spånadslin från EU har utsatts för stark konkurrens från spånadslin från tredjeländer som erbjuds till mycket attraktiva priser. Spånadslin från EU är också utsatt för stark konkurrens från andra fibrer. Samtidigt tycks konsumtionen av textilier ha stagnerat.

2. MÅL

Att utveckla den image som EU:s spånadslin har och att ta tillvara dess särskilda egenskaper.

Att öka konsumtionen av den här produkten.

Att informera om kännetecken för nya produkter som släppts ut på marknaden.

3. MÅLGRUPPER

Inflytelserika yrkesutövare från branschen (formgivare, modeskapare, designer, klädtillverkare, utgivare).

Distributörer.

Utbildningskretsar inom textil, mode och heminredning (lärare och studenter).

Opinionsledare.

Konsumenter.

4. HUVUDBUDSKAP

Kvalitetens samband med produktionsförhållandena för råvaran, med de anpassade sorterna och med det kunnande som finns hos de olika aktörerna i produktionskedjan.

Det rika och välsorterade utbudet med ursprung i EU, både när det gäller olika sorters produkter (kläder, heminredning, hushållslinne) och kreativitet och innovation.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier (webbsidor).

Fackmässor och utställningar.

Informationskampanjer längre fram i produktionskedjan (modeskapare, klädtillverkare, distributörer och utgivare).

Information på försäljningsställen.

Kontakter med fackpressen.

Föreläsningar och information vid skolor för textilingenjörer, modeskolor etc.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader, helst fleråriga program med särskilda mål för varje etapp.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

En miljon euro.

Levande växter och prydnadsväxter

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Inom denna sektor utsätts gemenskapens produktion i allt högre grad för konkurrens från tredjeland.

Enligt utvärderingar av de försäljningskampanjer som genomfördes 1997–2000 bör hela produktionskedjan från producent till distributör organiseras bättre och effektiviseras, och konsumenterna bör få bättre information om produkternas inneboende kvaliteter och variationsrikedom så att EU-produktionen lättare kan avsättas inom EU.

2. MÅL

Att öka konsumtionen av blommor och växter med ursprung i gemenskapen.

Att främja metoder som är miljövänliga och öka kunskapen om sådana metoder.

Att öka samarbetet mellan branschfolk i olika medlemsstater för att bl.a. möjliggöra utbyte av yrkeskunskaper inom sektorn och ge bättre information till alla som är verksamma i produktionskedjan.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Producenter, plantskolor, distributörer och andra aktörer inom sektorn.

Studerande och skolbarn.

Opinionsledare, t.ex. journalister och lärare.

Konsumenter.

4. HUVUDBUDSKAP

Information om kvalitet och sorter i EU-produktionen.

Miljövänliga produktionsmetoder.

Metoder för att utveckla mer hållbara produkter.

Optimering av kombinationer av olika arter av växter och blommor.

Växters och blommors roll för välbefinnande och livskvalitet.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Mediekontakter.

Mässor och utställningar: montrar som visar utbudet från flera olikamedlemsstater.

Utbildning av yrkesföreträdare, konsumenter och studerande.

Åtgärder för att sprida kunskap om hur man ökar produkternas livslängd.

Pedagogiska informationskampanjer riktade till konsumenterna via fackpressen och även genom sådana kanaler som kataloger, trädgårdskalendrar och eventuellt kampanjer för ”månadens växt”.

Utökad användning av elektroniska medier (Internet, CD-rom etc.).

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader, helst fleråriga program med en strategi och motiverade mål för varje fas.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Tre miljoner euro.

Olivolja och bordsoliver

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Utbudet av olivolja och bordsoliver är i tilltagande och försäljningsställena på den inre marknaden och internationella marknader är viktiga för att säkra marknadsbalans inom EU. Inhemsk efterfrågan på dessa produkter varierar stort mellan de traditionella marknaderna och sådana där olivolja och bordsoliver är en ganska ny företeelse.

I de ”traditionella konsumentländerna” inom EU (Spanien, Italien, Grekland och Portugal) är produkterna överlag välkända och konsumtionen når höga nivåer. Dessa länder är mogna marknader, där utsikterna till en efterfrågeökning är begränsade, men eftersom deras nuvarande andel av olivoljekonsumtionen är betydande förblir de av stort intresse för sektorn.

I de nya konsumentländerna har percapitakonsumtionen utvecklats men den är fortfarande avsevärt lägre än i EU i dess sammansättning före den 1 maj 2004 eller marginell (i huvuddelen av de nya medlemsstaterna). Många konsumenter är omedvetna om de goda egenskaperna hos och de många olika användningsområdena för olivolja och bordsoliver. Här finns följaktligen stort utrymme för efterfrågeökning.

2. MÅL

En första prioritering är att öka konsumtionen i de nya konsumentländerna genom att öka marknadspenetreringen och öka användningen genom att sprida produkterna till flera användningsområden och genom att tillhandahålla all information som behövs.

Att befästa och, om möjligt, ytterligare öka konsumtionen i de ”traditionella konsumentländerna” genom att förbättra konsumentinformationen när det gäller mindre kända aspekter och genom att göra den yngre delen av befolkningen till trogna konsumenter.

3. MÅLGRUPPER

Personer med ansvar för inköpen; i de traditionella konsumentländerna huvudsakligen i åldrarna 20–40 år.

Opinionsledare (gastronomer, köksmästare, restaurangbranschen), allmän press och fackpress (matlagningstidningar, damtidningar, blandad press).

Fackpress i medicin och omvårdnad.

Distributörer (i de ”nya konsumentländerna” inom EU).

4. HUVUDBUDSKAP

Jungfruoljans organoleptiska egenskaper (arom, färg, smak) varierar beroende på sort, område, skörd, skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) osv. Denna mångfald ger ett stort antal olika smaksensationer och kulinariska möjligheter.

De olika typerna av olivolja.

Olivoljan är tack vare sina näringsriktiga egenskaper en viktig beståndsdel i en hälsosam och balanserad kost. Den lyckas med konststycket att kombinera utsökt smak med kraven på en balanserad och hälsosam kost.

Information om regelverket för kontroll, intyg om kvalitet och om märkning av olivoljor.

Information om vilka olivoljor eller bordsoliver som är registrerade som SUB eller SGB i hela EU.

Bordsoliver utgör en hälsosam naturlig produkt som är väl lämpad för direktkonsumtion och för tillredning av sofistikerade maträtter.

De olika sorterna av bordsoliver.

Särskilt i de ”nya konsumentländerna” inom EU:

Olivolja, särskilt extra jungfruolja, är en naturprodukt som är resultatet av tradition och uråldrig kunskap som lämpar sig väl för ett modernt kök fullt av smaker. Förutom med maten i Medelhavsområdet kan den lätt förknippas med all nutida matlagning.

Anvisningar för användningen vid matlagning.

Särskilt i de ”traditionella konsumentländerna” inom EU:

Fördelarna med att köpa olivolja med märkning som är av betydelse för konsumenten.

Modernisering av den image produkten har med en lång historia och en betydande kulturell dimension.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 måste information om näringsvärdet hos olivolja grundas på allmän accepterade vetenskapliga uppgifter och uppfylla de krav som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel och speciella regler som skall tillämpas i det sammanhanget.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Internet och andra elektroniska medier (t.ex. CD-rom, DVD).

Säljfrämjande åtgärder på försäljningsställen (provsmakning, recept, information).

Pressrelationer och PR (evenemang, deltagande i konsumentmässor osv.).

Reklam (eller redaktionell reklam) i den vanliga pressen, i matlagningstidningar, dam- och livsstilstidningar.

Samverkan med läkare och sjukvårdspersonal.

AV-medier (TV och radio).

Deltagande i mässor.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET OCH OMFATTNING

12–36 månader, helst fleråriga program med en strategi och motiverade mål för varje fas.

Program som genomförs i minst två nya konsumentländer kommer att vara prioriterade.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Fyra miljoner euro.

Raps- och rybsfröolja

Program som är inriktade på rapsolja eller på att klargöra skillnader mellan olika raps- och rybsoljor kommer att prioriteras inom den här sektorn.

Preliminär årlig budget för sektorn:

2 miljoner euro.

A. Rapsolja

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Som en följd av den nya gemensamma jordbrukspolitiken får rapsolja inget särskilt stöd och kommer att behöva marknadsorienteras i större utsträckning. Med ökade produktionsmöjligheter som alternativ till spannmålsodling, som är utsatt för en strukturell överproduktion, kommer marknadsföring av rapsolja att bidra till balansen på marknaden för jordbruksgrödor och konsumtionen av olika vegetabiliska oljor inom gemenskapen. Gemenskapen är för dagen nettoexportör av rapsolja.

Under det senaste decenniet har rapssorter med värdefulla näringsegenskaper utvecklats. Detta har lett till ökad kvalitet. Nya produkter som t.ex. en kallpressad rapsolja med nötsmak har tagits fram.

Näringsvärdet i rapsolja har varit föremål för forskning världen över och resultaten bekräftar att den produkten har nyttiga kostmässiga och fysiologiska egenskaper. Allmänpraktiker, dietister och konsumenter bör informeras om dessa senaste forskningsresultat.

2. MÅL

Att höja medvetenheten om rapsoljans egenskaper och den senaste utvecklingen.

Att öka konsumtionen genom att informera konsumenterna och läkare och sjukvårdspersonal om hur rapsoljan kan användas och om dess näringsvärde.

3. MÅLGRUPPER

Hushållen, särskilt de personer som tar hand om inköpen.

Opinionsledare (journalister, köksmästare, medicinskt verksamma och dietister).

Distributörer.

Fackpress i medicin och omvårdnad.

Livsmedelsindustrin.

4. HUVUDBUDSKAP

Rapsoljan är på grund av sitt näringsvärde en viktig ingrediens i en sund och balanserad kost.

Halten nyttiga fettsyror i rapsolja.

Anvisningar för användning vid matlagning.

Information om produktens utveckling och de olikasorterna.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 måste information om näringsvärdet hos rapsolja grundas på allmänt accepterade vetenskapliga uppgifter och uppfylla de krav som fastställs i direktiv 2000/13/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel och speciella regler som skall tillämpas i det sammanhanget.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Säljfrämjande åtgärder på försäljningsställen (provsmakning, recept, information).

Reklam (eller redaktionell reklam) i den vanliga pressen, i matlagningstidningar, dam- och livsstilstidningar.

PR (evenemang, deltagande i matmässor).

Kampanjer tillsammans med läkarkåren och sjukvårdspersonal.

Samverkan med restauranter, personalmatsalar och köksmästare.

Internet.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader.

B. Solrosolja

Programmet för solrosolja kommer att prioriteras bara om och när detta är berättigat på grund av marknadssituationen.

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Mer än 2 miljoner hektar i gemenskapen är odlade med solrosor och produktionen solrosfrö överstiger 3,5 miljoner ton per år. Solrosolja som konsumeras i EU har normalt producerats från frö som har odlats i EU. Eftersom pressningen minskar kommer dock produktionen av solrosolja att minska under regleringsåret 2004/05. Eftersom världspriserna är på väg upp och utbudsbrist kan tänkas uppkomma prioriteras inte program som enbart riktar in sig på solrosolja. Solrosoljan kan dock ingå som en del i programs som presenterar olika oljor med ursprung i gemenskapen.

Solrosolja har fördelar vid viss användning t.ex. stekning. Den har också hög halt av omättat fett och är rik på vitamin E. Syftet med dessa kampanjer är att informera konsumenterna och distributörerna om olika typer av användning och egenskaper samt om EU:s lagstiftning om solrosoljans kvalitet. Kampanjerna bör präglas av en strävan att ge objektiv information.

2. MÅL

Att informera konsumenter och aktörer i handelsleden om

olika sätt att använda solrosolja, dess egenskaper och näringsvärde,

lagstiftning och normer för kvaliteten, regler för märkningen.

3. MÅLGRUPPER

Hushållen, särskilt de personer som tar hand om inköpen.

Opinionsledare (journalister, köksmästare, medicinskt verksamma och dietister).

Distributörer.

Livsmedelsindustrin.

4. HUVUDBUDSKAP

Huvudbudskapen skall innehålla information om följande:

Fördelar med att använda solrosolja. Olja från solrosfrö har t.ex. en högre halt av vitamin E än andra vegetabiliska oljor. Solrosolja är känd för sin lätta smak och sina goda stekegenskaper.

Lagstiftning och kvalitetsnormer för solrosolja.

Fettsyrasammansättning och näringsvärde för solrosolja.

Resultat från forskning och teknisk utveckling av solrosolja och andra vegetabiliska oljor.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 måste information om näringsvärdet hos solrosolja grundas på allmänt accepterade vetenskapliga uppgifter och uppfylla de krav som fastställs i direktiv 2000/13/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel och speciella regler som skall tillämpas i det sammanhanget.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Distribution av informationsmaterial vid försäljningsställen (detalj- och partihandel.

Reklam (eller redaktionell reklam) i den vanliga pressen, i matlagningstidningar, och i fackpress.

PR (evenemang, deltagande i matmässor).

Internet.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader.

Mjölk och mjölkprodukter

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Konsumtionen av mjölk som dryck minskar, särskilt i länder där konsumtionen traditionellt är hög, på grund av konkurrensen från andra drycker som läsk, särskilt när det gäller ungdomar. Olika mjölkersättningar håller gradvis på att ersätta konsumtion av mjölk som dryck. Däremot ökar den samlade konsumtionen av mjölkprodukter, uttryckt som mjölkekvivalenter.

2. MÅL

Att öka konsumtionen av mjölk som dryck på marknader som har tillväxtpotential och att bibehålla konsumtionen på mättade marknader.

Att öka konsumtionen av mjölkprodukter i allmänhet.

Att uppmuntra konsumtionen hos unga i deras egenskap av framtida vuxna konsumenter.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Konsumenter i allmänhet med särskilt fokus på

barn och ungdomar, särskilt flickor mellan 8 och 13 år,

kvinnor i olika åldersgrupper,

äldre.

4. HUVUDBUDSKAP

Mjölk och mjölkprodukter är sunda och naturliga, passar bra in i en modern livsstil och smakar bra.

Mjölk och mjölkprodukter är värdefulla från näringssynpunkt och är särskilt värdefulla för vissa åldersgrupper.

Budskapen skall ha ett positivt innehåll och avpassas efter de särskilda konsumtionsmönstren på de olika marknaderna.

Det finns ett stort urval av mjölk och mjölkprodukter som är lämpliga för olika konsumenter med olika behov.

Det finns mjölk och mjölkprodukter som har låg fetthalt och som kan vara lämpligare för vissa konsumenter.

Huvudbudskapen måste nå fram under hela den period programmet pågår så att konsumenterna blir övertygade om de positiva effekterna av regelbunden konsumtion av mjölk och mjölkprodukter.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 måste information om näringsvärdet hos mjölk och mjölkprodukter grundas på allmänt accepterade vetenskapliga uppgifter och uppfylla de krav som fastställs i direktiv 2000/13/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel och speciella regler som skall tillämpas i det sammanhanget.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier.

Telefonupplysning.

Marknadsföring mot medierna och annonsering (t.ex. fackpress, damtidningar och barn- och ungdomstidningar).

Kontakter med läkare och dietister.

Kontakter med skolor och lärare.

Andra medier (broschyrer, leksaker och pyssel för barn, etc.).

Presentation av produkterna på försäljningsställena.

AV-medier (biografer och TV-kanaler med specialutbud).

Radioinslag.

Deltagande i utställningar och mässor.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET OCH OMFATTNING

Från 12–36 månader, helst fleråriga program med särskilda mål för varje fas.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Fyra miljoner euro.

Färskt, kylt eller fryst kött som har producerats i enlighet med EU:s kvalitetsprogram eller ett nationellt kvalitetsprogram

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

De hälsoproblem som berörde många betydelsefulla animaliska produkter har förstärkt behovet av att stärka konsumenternas förtroende för EU:s köttprodukter.

Detta innebär att det finns ett behov av att ge objektiv information om EU:s och medlemsstaternas kvalitetsprogram samt om de därmed sammanhängande kontroller som måste genomföras utöver den allmänna lagstiftningen om kontroller och livsmedelssäkerhet. Dessa regler och kontroller erbjuder ytterligare en garanti i form av produktspecifikationer och kompletterande kontrollstrukturer.

2. MÅL

Dessa informationskampanjer är begränsade till produkter som produceras enligt EU:s kvalitetssystem (skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar, garanterade traditionella specialiteter och ekologisk odling) och enligt de kvalitetsprogram som medlemsstaterna har godkänt och som uppfyller kriterierna i artikel 24b i förordning (EG) nr 1257/1999. Informationskampanjer som finansieras enligt den här förordningen får inte samtidigt finansieras enligt förordning (EG) nr 1257/1999.

Syftet medinformationskampanjerna skall vara att säkerställa objektiv och uttömmande information om EU:s och medlemsstaternas kvalitetsprogram för köttprodukter. De skall informera konsumenter, opinionsledare och distributörer om de produktspecifikationer och effektiva kontroller som ingår i dessa kvalitetsprogram.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Konsumenter och konsumentorganisationer.

Personer som ansvarar för hushållens inköp.

Institutioner (restauranger, sjukhus, skolor osv.).

Distributörerna och deras organisationer.

Press och opinionsledare.

4. HUVUDBUDSKAP

Kvalitetsprogram garanterar en särskild produktionsmetod och kontroller som är strängare än de som krävs enligt gällande lagstiftning.

Kvalitetsköttprodukter har särskilda egenskaper eller en kvalitet som överträffar sedvanliga handelsnormer.

EU:s kvalitetsprogram och de nationella kvalitetsprogrammen är öppna för insyn och garanterar fullständig spårbarhet av produkterna.

Märkningen av kött gör det möjligt för konsumenterna att identifiera kvalitetsprodukter samt deras ursprung och egenskaper.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Internet.

PR gentemot medierna och annonsering (vetenskapliga tidskrifter och fackpress, damtidningar och matlagningstidningar).

Kontakter med konsumentorganisationerna.

AV-medier.

Trycksaker (foldrar, broschyrer, etc.).

Information på försäljningsställena.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET OCH OMFATTNING

Programmen skall ha minst nationell täckning eller täcka flera medlemsstater.

12–36 månader, helst fleråriga program med motiverade mål för varje fas.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Fyra miljoner euro.

Märkning av konsumtionsägg som är avsedda att användas som livsmedel

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Från den 1 januari 2004 skall ägg avsedda som livsmedel stämplas med en kod som anger producent och produktionssystem. Koden skall bestå av ett nummer som anger produktionssystem (0 = Ägg från ekologiska produktionssystem, 1 = Ägg från utehöns, 2 = Ägg från frigående höns inomhus, 3 = Ägg från burhöns), ISO-kod för den medlemsstat där äggen producerats och produktionsställets nummer hos den behöriga myndigheten.

2. SYFTEN

Att informera konsumenterna om de nya bestämmelserna för märkning av ägg och förklara vad märkningen betyder.

Att informera om de produktionssystem som koden hänvisar till.

Att informera om spårbarheten.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Konsumenter och distributörer.

Opinionsledare.

4. HUVUDBUDSKAP

Sprida kunskap om märkningen av ägg med en kod i enlighet med direktiv 2002/4/EG och vad som kännetecknar de olika äggkategorier som koderna avser.

Budskapen får inte ange att en produktionsmetod är att föredra framför en annan, och de skall inte innehålla uppgifter om näringsvärde eller hälsoeffekter av att äta ägg. Det får inte förekomma någon diskriminering av ägg med ursprung i olika medlemsstater.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier (webbplatser osv.).

Trycksaker (broschyrer m.m.).

Information på försäljningsställen.

Annonser i dagspressen, tidskrifter för gastronomi och damtidningar m.m.

Via massmedier.

6. PROGRAMMETS VARAKTIGHET

12–24 månader.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Två miljoner euro.

Honung och biodlingsprodukter

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Sektorn för kvalitetshonung och produkter från biodling får mycket lite EU-stöd och möter ökande internationell konkurrens. Eftersom produktionskostnaderna är höga i EU förvärras problemen.

Sedan 2001 gäller direktiv 2001/110/EG om honung enlig vilket märkning i fråga om kvalitet och ursprung är obligatorisk. Program som får stöd skall vara inriktade på honung och biodlingsprodukter från EU försedda med kompletterande märkning om regionalt, territoriellt eller topografiskt ursprung, eller med kvalitetsmärkning enligt EU:s system (skyddade ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning, garanterad traditionell specialitet eller ekologisk odling) eller en medlemsstats system.

2. SYFTEN

Att informera konsumenterna om mångfalden, de organoleptiska kvaliteterna och produktionsförhållandena i EU:s produkter från biodling.

Att informera konsumenterna om kvaliteterna hos osilad och opastöriserad honung med ursprung i EU.

Att hjälpa konsumenterna att förstå märkningen av EU:s honung och uppmuntra producenterna att använda tydliga etiketter.

Att orientera honungskonsumtionen mot kvalitetsprodukter genom att rikta uppmärksamheten mot spårbarheten.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Konsumenter, med tonvikt på åldern 20–40 år.

Äldre och barn.

Opinionsledare.

4. HUVUDBUDSKAP

Information om EU:s lagstiftning om säkerhet, produktionshygien, kvalitetsgaranti och märkning.

Honung är en naturprodukt som baseras på tradition och väl etablerad know-how och som kan användas på många sätt i ett kök.

Variationsrikedomen i honungens geografiska och botaniska ursprung och produktionsårstid.

Råd om användning och uppgifter om näringsvärde.

Att säkerställa pollineringen är en viktig uppgift när det gäller att bevara den biologiska mångfalden.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Annonsering, huvudsakligen i fackpress (gastronomi, livsstil).

Internet, biografer och andra AV-medier (TV, radio).

Försäljningsställen.

Deltagande i utställningar och mässor.

PR riktad till allmänheten, anordnande av evenemang för verksamheter i restauranger, personalmatsalar och catering.

Information i skolor (utbildning av lärare och information till studerande vid hotell- och restaurangskolor).

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET OCH OMFATTNING

12–36 månader, helst program med motiverade mål och med en strategi för varje fas.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

En miljon euro.

Kvalitetsvin fso, bordsviner med geografisk beteckning

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Sektorn kännetecknas av överproduktion och stagnation och för vissa kategorier minskande konsumtion, samt ökande import från tredjeland.

2. MÅL

Att öka konsumtionen av EU:s viner.

Att informera konsumenterna om det rika utbudet, kvaliteten och produktionsvillkoren för EU:s viner, och om resultaten av vetenskapliga undersökningar.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Distributörer.

Konsumenter exklusive barn och ungdom, i enlighet med rådets rekommendation 2001/458/EG.

Opinionsledare: journalister, gastronomiexperter.

Utbildningsanordnare inom hotell- och restaurangområdet.

4. HUVUDBUDSKAP

EU:slagstiftning innehåller strikta regler för produktion, kvalitetsbeteckningar och märkning samt försäljning, som ger konsumenterna garantier för kvalitet och spårbarhet.

Det finns ett mycket stort och rikt utbud av viner av olika ursprung inom EU.

Information om vinodlingen inom EU och dess kopplingar till regionala och lokala förhållanden, till kulturer och smakpreferenser.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Informations- och säljfrämjande åtgärder.

Utbildning inom handeln och i restaurangbranschen.

Kontakter med fackpress.

Andra medier (webbplats, broschyrer) i syfte att hjälpa allmänheten att välja rätt produkter, samt informera om tillfällen då produkterna lämpar sig, t.ex. vid familjehögtider och festliga tillfällen.

Mässor och utställningar: montrar som samlat visar ett utbud från flera olika medlemsstater.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader, helst fleråriga program med särskilda mål för varje fas.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Tre miljoner euro.

Produkter med skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) eller som är garanterad traditionell specialitet (GTS)

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

EU:s system för skydd för produkters namn enligt förordning (EEG) nr 2081/92 och förordning (EEG) nr 2082/92 är ett prioriterat område i kvalitetskapitlet i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är därför nödvändigt att fortsätta tidigare ansträngningar att driva kampanjer för beteckningarna och för de produkter som har skyddade beteckningar för att skapa medvetenhet hos alla potentiella aktörer i produktionskedjan och i saluförings- och konsumtionsleden för dessa produkter.

2. MÅL

Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer skall inte koncentreras på en eller ett begränsat fåtal produktbeteckningar utan hellre på grupper av beteckningar för särskilda typer av produkter som produceras i en eller flera regioner i en eller flera medlemsstater.

Målen för dessa kampanjer skall vara

att ge omfattande information om innehåll och funktion och om EU-karaktären hos beteckningssystemen, särskilt om deras effekt på saluvärdet av produkter med skyddade beteckningar, som efter registrering åtnjuter skydd enligt dessa system,

att öka kunskapen om EU:s symboler för SUB/SGB och GTS hos konsumenterna samt hos distributörer och andra yrkesföreträdare i livsmedelsbranschen,

att uppmuntra producent- och bearbetningsgrupper som inte deltar i dessa system att använda systemen för att registrera produktbeteckningar som uppfyller kraven för registrering,

att uppmuntra producent- och bearbetningsgrupper i de berörda regionerna, som ännu inte deltar i dessa system, att delta i systemen för produktion av produkter med registrerade beteckningar genom att uppfylla de godkända specifikationer och de krav på kontroll som fastställts för de olika skyddade beteckningarna,

att stimulera efterfrågan av produkterna i fråga genom att informera konsumenter och distributörer om betydelsen av och fördelarna med systemen och de grafiska symbolerna, om villkoren för att erhålla en beteckning och de kontroller som krävs för detta, samt om systemet för spårning och kontroller.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Producenter och bearbetningsföretag.

Distributörer (stormarknader, grossister, detaljhandeln, restauranger).

Konsumenter och konsumentorganisationer.

Opinionsledare.

4. HUVUDBUDSKAP

De produkter som har skyddade beteckningar har särskilda egenskaper som hör samman med deras geografiska ursprung. När det gäller produkter med beteckningen SUB är produktens kvalitet eller egenskaper huvudsakligen eller exklusivt kopplade till den särskilda geografiska miljön. När det gäller produkter med beteckningen SGB har produkterna en särskild kvalitet eller ett särskilt anseende som kan tillskrivas det geografiska ursprunget, och den geografiska kopplingen måste komma till stånd i ett åtminstone ett av produktions- eller bearbetningsstadierna.

Produkter med beteckningen GTS har särskilda egenskaper som hör samman med deras särskilda traditionella produktionsmetoder eller med traditionella råvaror.

EU:s grafiska symboler för SUB, SGB och GTS är sådana symboler som i hela EU förknippas med produkter som uppfyller specifika produktionsvillkor med anledning av deras geografiska ursprung eller deras tradition och som utsätts för kontroller.

Andra kvalitetsaspekter (säkerhet, näringsvärde, smak, spårbarhet) hos de berörda produkterna.

Vissa produkter med SUB, SGB eller GTS utgör goda exempel på framgångsrik saluföring av produkter vars beteckningar har registrerats i systemen för skyddade beteckningar.

Dessa skyddade beteckningar stöder EU:s kulturella arv, mångfalden i jordbruksproduktionen och bevarande av landskapet.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier (webbplatser).

Marknadsföring riktad till medierna (fackpress, damtidningar, mattidningar).

Kontakter med konsumentorganisationerna.

Information och demonstration vid försäljningsställena.

AV-medier (bl.a. riktade TV-inslag).

Trycksaker (foldrar, broschyrer, etc.).

Deltagande i mässor.

Information och utbildning om hur EU:s system för skyddade beteckningar (SUB, SGB och GTS) fungerar.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader. Fleråriga program med klart definierade mål och en strategi för varje fas kommer att prioriteras.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Tre miljoner euro.

Information om den grafiska symbolen för regionerna i gemenskapens yttersta randområden

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Denna vägledning gäller de mest avlägsna regionerna i gemenskapen, såsom de definieras i artikel 299.2 i fördraget. Den externa utvärderingen har visat att gemenskapens informationskampanj om den grafiska symbolen (logotypen) för regionerna i gemenskapens yttersta randområden, som genomfördes 1998/99, väckte stort intresse hos produktionskedjans olika aktörer.

För att få utnyttja denna logotyp begärde därför vissa producenter och bearbetningsföretag att deras produkter skulle kvalitetsgodkännas.

Med tanke på att den första kampanjen var kort, är det lämpligt att göra logotypen mer känd bland olika målgrupper. Detta bör ske genom att informationsinsatserna fortsätter om logotypens betydelse och fördelar.

2. MÅL

Sprida kunskap om logotypens existens, betydelse och fördelar.

Förmå producenter och bearbetningsföretag i de berörda regionerna att använda logotypen.

Öka kunskaperna om logotypen bland distributörer och konsumenter.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Lokala producenter och bearbetningsföretag.

Distributörer och konsumenter.

Opinionsledare.

4. HUVUDBUDSKAP

Produktens typiska och naturliga karaktär.

Den härrör från en EU-region.

Kvaliteten (säkerhet, näringsvärde och organoleptiska egenskaper, produktionssätt, ursprung).

Produktens exotiska karaktär.

Varierat utbud, också under motsatt säsong.

Spårbarhet.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier (webbplatser osv.).

Telefonupplysning.

Marknadsföring mot medierna (fackpress, damtidningar, mattidningar).

Presentation på försäljningsställen, salonger, mässor etc.

Kontakter med läkare och dietister.

Andra medier (foldrar, broschyrer, recept osv.).

AV-medier.

Publicitet i lokal fackpress.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

En miljon euro.

Produkter från ekologisk odling

1. BEDÖMNING AV SITUATIONEN

Det är framförallt i städerna som konsumenterna köper produkter från ekologisk odling, men dessa produkter harfortfarande en relativt begränsad del av markanden.

Medvetenheten hos konsumenterna och andra intressenter om ekologisk odling ökar men ligger fortfarande på en låg nivå.

I EU:s handlingsplan för ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk anses säljfrämjande åtgärder och information vara nyckelinstrument för att utveckla efterfrågan på ekologiska livsmedel.

2. MÅL

Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer skall inte koncentreras på ett eller ett begränsat fåtal produkter utan hellre på grupper av produkter eller på det system för ekologisk odling som tillämpas i en eller flera regioner i en eller flera medlemsstater.

Målen för dessa kampanjer skall vara

att främja konsumtionen av ekologiska livsmedel,

att öka konsumenternas kunskap om märkning med EU:s grafiska symbol för ekologiska produkter,

att ge utförlig information om och vidga medvetenheten om fördelarna med ekologisk odling, särskilt i fråga om miljöskydd, djurskydd, landsbygdsutveckling och landskapets bevarande,

att ge utförlig information om innehåll och funktion hos EU:s system för ekologisk odling,

att uppmuntra enskilda producenter och bearbetningsföretag och sammanlutningar av producenter, bearbetningsföretag eller detaljhandelsföretag som ännu inte medverkar till den ekologiska odlingen att gå över till denna produktionsmetod; att uppmuntra detaljhandelsföretag, sammanlutningar av detaljhandelsföretag och restauranger att saluföra ekologiska produkter.

3. HUVUDSAKLIGA MÅLGRUPPER

Konsumenter i allmänhet, sammanslutningar av konsumenter och särskilda undergrupper av konsumenter.

Opinionsledare.

Distributörer (stormarknader, grossister, specialiserade detaljhandelsföretag, restauranger), beredningsföretag.

Lärare och skolor.

4. HUVUDBUDSKAP

Ekologiska produkter är naturliga och passar bra in i en modern livsstil; de smakar bra och det ger en särskild tillfredsställelse att konsumera dem. De härrör från produktionsmetoder som uppfyller krav på miljöskydd och djurskydd. Ekologisk odling utgör ett stöd för mångfalden i jordbruksproduktionen och för landskapets bevarande.

Stränga regler gäller för produktion och kontroll av produkterna, inklusive full spårbarhet för att säkerställa att produkterna härrör från företag som ingår i ett ekologiskt kontrollsystem.

När ordet ”ekologisk” och motsvarigheter till detta på andra språk används i samband med livsmedelsprodukter är de skyddade enligt lag.

EU-logon är den symbol för ekologiska produkter som är känd i hela EU, och syftet är att produkterna skall uppfylla EU:s stränga produktionskriterier och att de skall ha genomgått sträng kontroll. Informationen om EU-logon får kombineras med information om grafiska symboler som används i medlemsstaterna.

Andra kvalitetsaspekter (säkerhet, näringsvärde, smak) hos de berörda produkterna får betonas.

5. HUVUDSAKLIGA MEDEL

Elektroniska medier (webbplatser).

Telefonupplysning.

Marknadsföring mot medierna (specialiserade journalister, damtidningar, mattidningar, fackpress för livsmedelsföretag).

Kontakter med konsumentorganisationerna.

Information på försäljningsställena.

Skolverksamhet.

AV-medier (bl.a. riktade TV-inslag).

Trycksaker (foldrar, broschyrer, etc.).

Deltagande i mässor, utställningar och uppvisningar.

Information och utbildning om hur EU:s system för ekologiska livsmedel och ekologisk odling fungerar.

6. PROGRAMMENS VARAKTIGHET

12–36 månader. Fleråriga program med klart definierade mål och en strategi för varje fas kommer att prioriteras.

7. PRELIMINÄR ÅRLIG BUDGET FÖR SEKTORN

Tre miljoner euro.

1 EGT L 328, 21.12.2000, s. 2.

2 EGT L 209, 24.7.1992, s. 1.

3 EGT L 285, 29.10.2001, s. 1.

4 EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.

5 EGT L 240, 10.9.1999, s. 11.

6 EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

7 EGT L 39, 17.2.1996, s. 5.

8 EGT L 67, 14.3.1991, s. 11.

9 EGT L 207, 19.7.1989, s. 19.

10 EGT L 194, 29.7.1994, s. 21.

11 EGT L 134, 21.5.1981, s. 17.

12 EGT L 121, 29.4.1989, s. 4.

13 EGT L 205, 3.8.1990, s. 8.

14 EGT L 366, 15.12.1992, s. 17.

15 EGT L 132, 29.5.1993, s. 83.

16 EGT L 113, 30.4.1999, s. 5.

17 EGT L 326, 28.12.1993, s. 23.

18 EGT L 115, 17.4.1998, s. 5.

19 EGT L 208, 24.7.1992, s. 1.

20 EGT L 208, 24.7.1992, s. 9.

21 EGT L 198, 22.7.1991, s. 1.

22 EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

23 EGT L 30, 31.1.2002, s. 44.

24 EGT L 10, 12.1.2002, s. 47.

25 EGT L 161, 16.6.2001, s. 38.