Insamling av detaljerad data om krediter och kreditrisker (ECB/2016/13)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 127.2 och 127.5,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artiklarna 5.1 och 34.1,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter, särskilt artiklarna 5.1 och 6.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens yttrande, och

(1) Detaljerad data om krediter och kreditrisker (nedan kallade data om krediter) omfattar detaljerad och specifik information om instrument som ger upphov till kreditrisker för inlåningsbolag, andra finansiella bolag än inlåningsbolag eller tillgångsförvaltningsenheter med omfattande utlåningsverksamhet. Sådan detaljerad information är nödvändig för att utföra Eurosystemets, Europeiska centralbankssystemets (ECBS) och Europeiska systemrisknämndens uppgifter, inbegripet penningpolitisk analys och penningpolitiska transaktioner, riskhantering, övervakning av den finansiella stabiliteten samt politik och forskning för makroprudentiell tillsyn. Dessa uppgifter kommer även att kunna användas för banktillsynsändamål i samband med den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM).

(2) I artikel 5.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) fastställs att Europeiska centralbanken (ECB) med stöd av de nationella centralbankerna inom ECBS ska samla in de statistiska uppgifter som behövs, antingen från de behöriga nationella myndigheterna eller direkt från de ekonomiska aktörerna, för att utföra ECBS uppgifter. Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2533/98 ska ECB specificera den faktiska rapporterande populationen inom ramen för referenspopulationen av uppgiftslämnare, och ECB ges rätt att helt eller delvis befria särskilda kategorier av uppgiftslämnare från kraven på rapportering av statistiska uppgifter.

(3) Data om krediter kommer att bidra väsentligt till att förbättra befintlig ECBS-statistik och utveckla ny ECBS-statistik, eftersom den innehåller viktiga uppdelningar och detaljerade uppgifter som inte tillhandahålls med de datakällor som för närvarande används, exempelvis information om struktur och riskmönster i finanssektorns kreditgivning. För att nämna några exempel kommer data om krediter att bidra väsentligt till en kvalitetshöjning av statistiken om a) utlåning sett till företagsstorlek, vilket är en viktig faktor för att bedöma och övervaka kreditgivningen till små och medelstora företag, b) kreditlinor uppdelade efter motpartssektor, c) utlåning till icke-finansiella bolag uppdelad efter ekonomisk aktivitet, d) utlåning med fastigheter som underliggande säkerhet, och e) gränsöverskridande utlåning och relaterade intäkter som ingår i betalningsbalansstatistiken för medlemsstater som har euron som valuta.

(4) Tillgången till data om krediter kommer att öka användbarheten för de uppgifter på mikronivå som för närvarande samlas in till statistiken över värdepappersemissioner och värdepappersinnehav samt att bidra till övervakning och främjande av den finansiella integrationen och stabiliteten i unionen. Detaljerad data om krediter som avser filialer med hemvist utanför euroområdet och vars huvudkontor har hemvist i en rapporterande medlemsstat är viktig för att ECBS ska kunna utföra sina uppgifter, särskilt vad gäller den penningpolitiska analysen och den finansiella stabiliteten. Uppgifterna kan dessutom utgöra underlag för makrotillsynsuppgifter som finansiella stabilitetsanalyser, riskbedömningar och stresstester. I artikel 8.1 d och 8.4a i förordning (EG) nr 2533/98 anges det nu specifikt att det är tillåtet att använda de statistiska uppgifter som har samlats in i enlighet med artikel 5 i ECBS-stadgan för tillsynsändamål.

(5) En omfattande uppsättning harmoniserad och analytisk data om krediter bör minimera rapporteringsbördan genom att rapporteringskraven stabiliseras alltmer över tiden. Detta är viktigt eftersom det kan vara mycket kostsamt att genomföra ändringar i uppgiftslämnarnas ytterst automatiserade databehandlingssystem. En harmoniserad uppsättning data om krediter kommer även att ge en ökad detaljnivå, vilket minimerar behovet av ytterligare förfrågningar till uppgiftslämnarna.

(6) I Europeiska centralbankens beslut ECB/2014/6 fastställs ett förfarande för att utarbeta en långsiktig ram för insamling av detaljerad data om krediter som baseras på harmoniserade ECB-krav på statistikrapportering. Syftet med detta är att säkerställa att det upprättas a) nationella uppsättningar med detaljerad data om krediter som drivs av alla nationella centralbanker i Eurosystemet i enlighet med gemensamma minimistandarder, och b) en gemensam databas med detaljerad data om krediter (nedan kallad AnaCredit) för Eurosystemets medlemmar, som består av inputdata för alla medlemsstater som har euron som valuta.

(7) Genom Europeiska centralbankens rekommendation ECB/2014/7 uppmanas de nationella centralbankerna i de medlemsstater som inte har euron som valuta men som förbereder sitt deltagande i den långsiktiga ramen till att tillämpa bestämmelserna i beslut ECB/2014/6. AnaCredit bör på frivillig basis vara öppet för medlemsstater utanför euroområdet, i synnerhet för de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen, i syfte att utöka dess geografiska räckvidd och uppgifternas omfattning samt öka harmoniseringen inom unionen.

(8) Syftet med de förberedande åtgärderna enligt beslut ECB/2014/6 var visserligen att definiera ”en grundläggande mängd harmoniserade detaljerade data om krediter som de nationella centralbankerna ska lämna till ECB på lång sikt”, men undersökningen av fördelar och kostnader visade att det fanns mycket omfattande användarbehov, vilket underströk att det som behövdes inte enbart var ”en grundläggande uppsättning uppgifter”, utan även en omfattande förteckning över dataattribut och åtgärder som kännetecknar de instrument som genererar kreditrisker för den rapporterande populationen. Den förbättrade harmonisering som detta resulterar i bör dessutom bidra till att uppgifterna får ökad jämförbarhet mellan olika länder och institut, vilket säkerställer högre kvalitet på de uppgifter som används för analysarbete.

(9) AnaCredit syftar också till att, i kombination med andra statistiska ramar för insamling av detaljerad data, ge en analytisk bild av uppgiftslämnarnas kreditrisker, oberoende av finansiellt instrument, exponeringstyp eller redovisningsklassificering. Genom de krav som fastställs i denna förordning ska det säkerställas att uppgiftslämnarna rapporterar en gemensam uppsättning harmoniserade uppgifter till de nationella centralbankerna.

(10) AnaCredit bör inrättas i etapper eftersom de deltagande länderna för närvarande använder sig av ytterst olika metoder för att samla in data om krediter och detta endast kan harmoniseras stegvis. Med en sådan stegvis metod beaktas det också att det tar tid för uppgiftslämnarna att uppfylla olika datakrav. Vad gäller de uppgifter som ska samlas in under respektive etapp bör omfattning och innehåll generellt sett fastställas så tidigt som möjligt för att samtliga uppgiftslämnare ska hinna förbereda sig inför användningen av en harmoniserad uppsättning begrepp och definitioner. ECB-rådet kommer därför att fatta sitt beslut för varje ny etapp minst två år före genomförandet. För att begränsa uppgiftslämnarnas kostnader och arbetsbelastning kommer man att undersöka om det är möjligt att använda urvalsmetoder för att tillhandahålla uppgifter om bostadslån inom ramen för en senare etapp.

(11) Även om AnaCredits långsiktiga mål är att harmonisera rapporteringskrav och genomförandeåtgärder medför det faktum att det för närvarande finns många olika metoder för uppgiftsinsamling att de nationella centralbankerna bör behålla sin beslutsrätt inom vissa områden, t.ex. när det gäller beslut om att mindre inhemska uppgiftslämnare kan beviljas undantag. Inom vilka områden de nationella centralbankerna får fatta egna beslut bör ses över i varje framtida etapp för att bestämma huruvida ytterligare harmonisering mellan deltagande länder kan uppnås.

(12) Vad gäller omfattningen så bör AnaCredit etapp 1 inkludera krediter som kreditinstitut beviljat rättsliga enheter. Andra monetära finansinstitut som tar emot inlåning än kreditinstitut, tillgångsförvaltningsenheter och andra finansiella bolag, som bedriver utlåningsverksamhet, samt utländska dotterbolag till dessa enheter kan inkluderas i den faktiska rapporterande populationen i en senare etapp. Vad gäller instrument får omfattningen av detaljerad rapportering utökas till derivat, obetalda/förutbetalda inkomster, poster utanför balansräkningen (t.ex. finansiella garantier) och krediter som beviljas andra personer än juridiska personer, inklusive enmansföretag. I den första etappen bör inga personuppgifter, enligt definitionen i tillämpliga regler om uppgiftsskydd, samlas in, inklusive för krediter med flera gäldenärer där fysiska personer är gäldenärer, eller om fysiska personer är kopplade till instrument som rapporteras till AnaCredit. Om rapporteringens omfattning skulle utökas till att innefatta sådana personuppgifter i senare etapper, bör skyddet för fysiska personers rättigheter avseende insamling och behandling av deras personuppgifter säkerställas. I senare etapper kan man även inkludera rapporteringskrav på konsoliderad basis. Varje utvidgning av den rapporterande populationen bör beakta de nationella centralbankernas rätt att bevilja mindre uppgiftslämnare undantag och måste beslutas minst två år innan den genomförs, så att uppgiftslämnarna och de nationella centralbankerna kan förbereda sig.

(13) Vid förberedelserna inför framtida etapper bör en utvidgning av den rapporterande populationen samt införandet av ytterligare rapporteringskrav baseras på en analys som har tagits fram av ECBS statistikkommitté (nedan kallad STK), med hänsyn till användarnas behov, uppgiftslämnarnas och de nationella centralbankernas uppskattade kostnader, marknadsutvecklingen och erfarenheterna från den första etappen.

(14) Rapporteringskraven för data om krediter bör fastställas med hänsyn till proportionalitetsprincipen för att undvika att rapporteringsbördan blir alltför omfattande särskilt för små uppgiftslämnare med begränsad total kreditexponering. Av samma skäl bör de nationella centralbankerna ha rätt att bevilja mindre uppgiftslämnare undantag.

(15) För att säkerställa en effektiv rapportering och tillräcklig driftskompatibilitet med andra befintliga eller nya rapporteringsramar bör de nationella centralbankerna tillåtas att för sina egna lagstadgade ändamål, i enlighet med tillämplig nationell rätt, samla in den information som ska lämnas till ECB inom en mer omfattande nationell rapporteringsram och utöka rapporteringen av data om krediter utöver det som fastställs i denna förordning.

(16) För att bidra till AnaCredit bör de nationella centralbankerna tillåtas att använda sina egna databaser, uppgifter som har kommit från uppgiftslämnare samt alla andra källor, inklusive relevanta referensdatabaser. De nationella centralbankerna bör ha rätt att besluta om de ska ingå samarbete med nationella statistikmyndigheter eller nationella behöriga myndigheter om tillsynen av uppgiftslämnare eller andra nationella myndigheter, så länge som de inrapporterade uppgifterna uppfyller de kvalitetsstandarder som fastställs i denna förordning. Med tanke på de olika befintliga nationella arrangemangen uppmanas det till ett effektivt och ändamålsenligt samarbete med nationella statistikmyndigheter, nationella behöriga myndigheter samt övriga nationella myndigheter i syfte att begränsa den rapporteringsbörda som uppstår till följd av denna förordning.

(17) Ramen för insamling av data om krediter bör upprättas så att den säkerställer driftskompatibiliteten mellan centrala kreditregister och andra relevanta uppsättningar kreditdata som har upprättats av enheter i den offentliga sektorn, inbegripet databaser om värdepappersstatistik samt ECBS RIAD-databas (Register of Institutions and Affiliates Dataset).

(18) De nationella centralbankerna bör tillåtas att använda den gemensamma uppsättningen med analytisk och detaljerad data om krediter som har flera olika användningsområden i syfte att upprätta återkopplingsprocesser till uppgiftslämnare eller komplettera befintliga återkopplingsprocesser och andra informationstjänster från centrala kreditregister till uppgiftslämnare. Dessa återkopplingsprocesser kommer att resultera i att ECBS i ännu högre grad kan bidra till det finansiella systemets stabilitet i linje med sitt mandat enligt artikel 127.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Återkopplingsprocesserna kommer att ge uppgiftslämnare ett bredare underlag för sina bedömningar av kreditvärdigheten, särskilt hos gränsöverskridande gäldenärer, samt för att möjliggöra en harmonisering av definitioner och dataattribut i sin utlåningsverksamhet. De kommer att förbättra kreditinstitutens och övriga långivares kreditriskhantering. De kommer särskilt att bidra till att förhindra att kreditinstituten i alltför hög grad utgår från externa kreditvärderingar när kreditvärdigheten ska bedömas. En återkopplingsprocess bör följa bästa praxis och säkerställa minimistandarder för datakvalitet. Den undergrupp av analytisk data om krediter som får utbytas mellan de nationella centralbankerna för återkopplingsprocesser bör fastställas med hänsyn till den specifika graden av insynsskydd för de relevanta dataattributen och motsvarande behov av insynsskydd samt den tid som krävs för genomförandet. Ytterligare detaljer om hur återkopplingsprocessen bör utformas och genomföras kan fastställas i en separat rättsakt och de nationella centralbankerna får ingå samförståndsavtal, baserade på tillämpliga rättsliga ramar, avseende sitt respektive samarbete med återkopplingsprocesser. Även om vissa nationella centralbanker som driver centrala kreditregister redan utbyter gränsöverskridande detaljerad data om krediter och kreditrisker på bilateral nivå, kan det för andra centralbanker finnas rättsliga skäl som gör att det tar viss tid att genomföra ett gränsöverskridande informationsutbyte i syfte att överföra dessa uppgifter till de finansinstitut som rapporterar till dem. Återkopplingsprocessen bör utformas och genomföras med hänsyn till de nationella bestämmelserna om hantering av insynsskyddade statistiska uppgifter.

(19) De standarder för skydd och användning av insynsskyddade statistiska uppgifter som fastställs i artiklarna 8–8c i förordning (EG) nr 2533/98 bör tillämpas inom ramen för den här förordningen.

(20) Enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2533/98 får ECB förelägga sanktioner mot sådana uppgiftslämnare som inte uppfyller de rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter som framgår av ECB:s förordningar eller beslut. Denna rätt att förelägga sanktioner är inte kopplad till de nationella centralbankernas rätt att sanktionera sådana uppgiftslämnare som inte uppfyller statistiska eller andra rapporteringskrav som de omfattas av enligt den nationella lagstiftningen.

(21) Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande för att göra tekniska ändringar i bilagorna till denna förordning på ett effektivt sätt. Sådana ändringar får inte leda till att den underliggande begreppsramen ändras eller att rapporteringsbördan för uppgiftslämnarna i medlemsstaterna påverkas. Inom ramen för detta förfarande kommer hänsyn att behöva tas till ECBS statistikkommittés synpunkter.

(22) Artikel 5 i ECBS-stadgan tillsammans med artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen medför en skyldighet att på nationell nivå utforma och genomföra alla de åtgärder som de medlemsstater som inte har euron som valuta anser vara lämpliga a) för att samla in de statistiska uppgifter som behövs för att uppfylla ECB:s statistikrapporteringskrav, och b) för att i tid fullborda förberedelserna på statistikområdet för att de ska kunna bli medlemsstater som har euron som valuta.

(23) Denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar insamlingen av kreditdata under den gemensamma tillsynsmekanismens rättsliga ram.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Definitioner

I denna förordning avses med

1. rapporterande medlemsstat: en medlemsstat som har euron som valuta; medlemsstater som inte har euron som valuta kan besluta att bli en rapporterande medlemsstat genom att införliva bestämmelserna i denna förordning i sin nationella lagstiftning eller på annat sätt införa relevanta rapporteringskrav i enlighet med sin nationella lagstiftning; detta kan särskilt omfatta medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen genom ett nära samarbete i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013.

2. som har sin hemvist: den betydelse som framgår av artikel 1.4 i förordning (EG) nr 2533/98.

3. institutionell enhet: den betydelse som framgår av punkterna 2.12 och 2.13 i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013.

4. utländsk filial: institutionell enhet som utgör en rättsligt beroende del av en rättslig enhet med hemvist i ett annat land där den rättsliga enheten är registrerad i överensstämmelse med begreppet ”enda filial” enligt artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2533/98.

5. rättslig enhet: varje enhet som enligt nationell rätt kan ha rättigheter och skyldigheter.

6. identifieringskod för juridiska personer (LEI-kod): alfanumerisk referenskod som följer ISO 17442-standarden och som har tilldelats en rättslig enhet.

7. nationell identifieringskod: allmänt vedertagen identifieringskod som gör det möjligt att entydigt fastställa en motparts identitet inom dess hemvistland.

8. uppgiftslämnare: antingen en rättslig enhet eller en utländsk filial med hemvist i en rapporterande medlemsstat som omfattas av ECB:s rapporteringskrav enligt denna förordning.

9. observerad aktör: institutionell enhet eller rättslig enhet vars verksamhet som fordringsägare, utfärdare av skydd, mottagare av skydd eller serviceföretag rapporteras av uppgiftslämnaren. Den observerade aktören är antingen

a) den institutionella enheten med hemvist i samma land som den uppgiftslämnare av vilken den utgör en del,

b) en uppgiftslämnares utländska filial, med hemvist i en rapporterande medlemsstat, eller

c) en uppgiftslämnares utländska filial, utan hemvist i en rapporterande medlemsstat.

10. motpart: en institutionell enhet som är part till ett instrument eller är underställd en part till ett instrument.

11. fordringsägare: motpart som bär ett instruments kreditrisker och som ej utgörs av en utfärdare av skydd.

12. gäldenär: en motpart som har en ovillkorlig skyldighet att utföra återbetalningar inom ramen för instrumentet.

13. utfärdare av skydd: motpart som utifrån ett avtal ger skydd mot negativa kredithändelser och som bär kreditrisken för sådana negativa kredithändelser.

14. serviceföretag: motpart som ansvarar för den administrativa och finansiella förvaltningen av ett instrument.

15. nationell(a) centralbank(er): en eller flera nationella centralbanker i Europeiska unionens medlemsstater.

16. berörd nationell centralbank: den nationella centralbanken i den rapporterande medlemsstat där uppgiftslämnaren har sin hemvist.

17. centralt kreditregister: kreditregister som drivs av en nationell centralbank som erhåller rapporter från, och tillhandahåller stöd till, långivare i finanssektorn genom att ge dessa information om krediter och kreditrisker.

18. kreditinstitut: den betydelse som framgår av artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

19. institut: den betydelse som framgår av artikel 4.1.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

20. tillgång: den betydelse som framgår av punkt 7.15 i bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013.

21. kreditrisk: risken att en motpart inte kan fullgöra de betalningar som denne är skyldig att fullgöra enligt avtal.

22. avtal: rättsligt bindande överenskommelse mellan två eller flera parter om att skapa ett eller flera instrument.

23. instrument: varje post som står angiven under dataattributet ”typ av instrument”, såsom detta definieras i bilaga IV.

24. skydd: en försäkring mot en negativ kredithändelse med hjälp av någon av de instrument som anges i dataattributet ”typ av skydd”, såsom detta definieras i bilaga IV.

25. åtagande: summan av dataattributen ”utestående nominella belopp” och ”belopp utanför balansräkningen”, såsom detta definieras i bilaga IV.

26. på individuell nivå: avser en enskild institutionell enhet, inklusive institutionella enheter som ingår i en rättslig enhet.

Artikel2¶Genomförandeetapper och första rapportering

1. Den gemensamma uppsättningen uppgifter med analytisk data om krediter som fastställs enligt denna förordning ska upprättas etappvis. Den första etappen ska börja den 1 september 2018. Den första månads- och kvartalsvisa överföringen för denna etapp och i enlighet med denna förordning ska börja med uppgifter avseende 30 september 2018.

2. För att säkerställa lämplig identifiering av motparter ska de nationella centralbankerna överföra en första uppsättning med motparternas referensuppgifter, i enlighet med mall 1 i bilaga I, till ECB sex månader före den första överföringen enligt punkt 1.

3. För att möjliggöra de organisatoriska och tekniska förberedelser som krävs för överföringen av de referensuppgifter om motparter som avses i punkt 2, får de nationella centralbankerna begära att uppgiftslämnarna rapporterar, fullständiga eller ofullständiga data, om motparternas referensuppgifter samt data om krediter från och med den 31 december 2017.

Artikel3¶Faktisk rapporterande population

1. Den faktiska rapporterande populationen ska bestå av inhemska kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut, oavsett huruvida de är institut som står under tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU.

2. Uppgiftslämnare ska rapportera data om krediter på individuell nivå i enlighet med artiklarna 4 och 6.

3. Uppgiftslämnarna ska rapportera till den berörda nationella centralbanken.

Artikel4¶Statistikrapporteringskrav

1. Uppgiftslämnare ska rapportera data om krediter för observerade aktörer i enlighet med artikel 6 för de instrument som uppfyller villkoren i artikel 5:

a) om instrumentet vid någon referensdag under referensperioden:

i) ger upphov till kreditrisker för den observerade aktören, eller

ii) utgör en observerad aktörs tillgång, eller

iii) bokförs enligt den tillämpliga redovisningsstandard som används av den observerade aktörens rättsliga enhet och som tidigare har gett upphov till kreditrisker för den observerade aktören, eller

iv) administreras av den observerada aktören med hemvist i en rapporterande medlemsstat, och

i) har beviljats andra institutionella enheter som hör till samma rättsliga enhet som den observerade aktören tillhör, eller

ii) innehas av en rättslig enhet som inte är ett kreditinstitut med hemvist i en annan rapporterande medlemsstat än den observerade aktören, och

b) om minst en gäldenär är en rättslig enhet eller del av en rättslig enhet enligt definitionen i artikel 1.5.

2. För varje referensdag utgör referensperioden den period som börjar på den sista referensdagen under det kvartal som föregår referensdagen och slutar på den aktuella referensdagen.

Artikel5¶Tröskelvärden för rapportering

1. Data om krediter ska rapporteras för de instrument som anges i artikel 4 om gäldenärens åtagande motsvarar minst 25000 euro vid någon referensdag under referensperioden.

2. Gäldenärens åtagandebelopp, enligt punkt 1, ska beräknas utifrån det totala åtagandebeloppet för gäldenärens samtliga instrument i förhållande till den observerade aktören utifrån artikel 4 och de instrument som definieras där.

Artikel6¶Statistikrapporteringskrav på individuell nivå

1. Uppgiftslämnare ska rapportera data om krediter på individuell nivå i enlighet med mallarna i bilaga I.

2. Uppgiftslämnare som är rättsliga enheter ska rapportera för alla observerade aktörer som ingår i den rättsliga enheten. Uppgiftslämnare som är utländska fililaler ska rapportera om sin egen verksamhet.

3. För att undvika dubbelrapportering i de fall då både en rättslig enhet och dess utländska filial har hemvist i rapporterande medlemsstater får, efter samordning mellan de relevanta nationella centralbankerna,

a) den rättsliga enhetens berörda nationella centralbank besluta att från uppgiftslämnaren inte samla in några eller endast samla in delar av de dataattribut som anges i mall 1 i bilaga I från den rättsliga enheten, om dessa instrument innehas eller administreras av den utländska filialen,

b) den utländska filialens berörda nationella centralbank besluta att från den utländska filialen inte samla in några eller endast samla in delar av de dataattribut som anges i mall 2 i bilaga I.

4. Den berörda nationella centralbanken besluta att inte samla in information för utländska filialer som inte har hemvist i en rapporterande medlemsstat och som är en del av en rättslig enhet som är uppgiftslämnare.

Artikel7¶Särskilda statistikrapporteringskrav

Statistikrapporteringskraven enligt artikel 6 ska sänkas för uppgifter om krediter och kreditrisker som uppfyller de särskilda kriterierna i bilaga II.

Artikel8¶Allmänna krav på utökad rapportering

1. Uppgiftslämnare och deras utländska filialer som inte har hemvist i en rapporterande medlemsstat ska upprätta nödvändig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de uppgifter som ska rapporteras på individuell nivå enligt denna förordning, i enlighet med artikel 6, behandlas på vederbörligt sätt och vidarebefordras.

2. Utländska filialer som saknar hemvist i en rapporterande medlemsstat är inte uppgiftslämnare enligt denna förordning. Uppgiftslämnare ska säkerställa att sådana utländska filialer genomför arrangemang, processer och mekanismer för att säkerställa att rapporteringskraven genomförs korrekt på individuell nivå.

3. Statistikrapporteringskraven enligt denna förordning ska inte påverka tillämpningen av andra befintliga eller framtida rapporteringskrav som avser data om krediter i enlighet med nationell rätt eller andra rapporteringsramar.

4. De nationella centralbankerna får samla in den information som ska lämnas till ECB inom en mer omfattande nationell rapporteringsram som överensstämmer med tillämplig unionsrätt eller nationell rätt. De mer omfattande rapporteringsramarna kan omfatta information som också har andra ändamål än statistik, såsom tillsynsbehov.

5. De nationella centralbankerna får inhämta uppgifter om krediter från andra källor.

6. Minimikraven för harmonisering, fullständighet, detaljeringsgrad samt identifiering av motparter och långivare för data om krediter anges i mallarna i bilaga I.

Artikel9¶Identifiering av motparter

1. Vid rapportering enligt denna förordning ska uppgiftslämnarna och de nationella centralbankerna identifiera motparterna genom

a) en LEI-kod, om en sådan identifieringskod har tilldelats, eller

b) en nationell identifieringskod i enlighet med bilaga IV, om någon LEI-kod inte har tilldelats.

2. De nationella centralbankerna kan få all information som rör identifiering av motparter i enlighet med bilaga III genom direktrapportering från uppgiftslämnarna eller genom samförståndsavtal eller liknande överenskommelser med nationella statistikmyndigheter, nationella behöriga myndigheter samt övriga nationella myndigheter. De nationella centralbankerna ska ange de unika identifieringskoder som krävs för korrekt identifiering av motparter utifrån tillämpningsområdet för den information som anges i bilaga III.

Artikel10¶Tillgång till och användning av data om krediter

1. ECB och de nationella centralbankerna ska använda data om krediter som rapporteras enligt denna förordning i den omfattning och för de ändamål som definieras i förordning (EG) nr 2533/98. Dessa uppgifter får framför allt användas för att upprätta och bibehålla en återkopplingsprocess enligt artikel 11.

2. Denna förordning ska inte påverka sådan befintlig eller framtida användning av data om krediter som är tillåten eller krävs enligt unionsrätten eller nationell rätt, eller samförståndsavtal, inbegripet gränsöverskridande utbyten.

Artikel11¶Återkopplingsprocess till uppgiftslämnare

1. De nationella centralbankerna får tillhandahålla data om krediter, inbegripet data som samlats in av en annan nationell centralbank, till uppgiftslämnarna genom att upprätta eller förbättra återkopplingsprocesser eller andra informationstjänster från centrala kreditregister till uppgiftslämnarna. De får tillhandahålla delmängder av sådana data om krediter som samlas in enligt denna förordning, i linje med bästa praxis och i den utsträckning som detta är tillåtet enligt tillämpliga föreskrifter om insynsskydd. Uppgiftslämnarna får använda uppgifterna uteslutande för att hantera kreditrisker samt höja kvaliteten på den kreditinformation som de har tillgång till avseende existerande och framtida instrument. De ska inte dela dessa uppgifter med tredje man, utom om en delning med tjänsteleverantörer är absolut nödvändig för dessa ändamål och uppgifterna endast används avseende uppgiftslämnaren och uppgiftslämnaren säkerställer ett adekvat uppgiftsskydd med hjälp av ett avtal som exkluderar annan användning av uppgifterna, och säkerställer anonymisering av uppgifterna närhelst detta är möjligt och att uppgifterna raderas så snart man uppnått det syfte för vilka de har delats. All annan överföring av konfidentiella uppgifter genom tjänsteleverantören, och all delning av uppgifter med kommersiella leverantörer av kreditdata, är förbjuden.

2. De nationella centralbankerna ska fastställa vilken omfattning av uppgifter som ska rapporteras, förfarandet för att bevilja dataåtkomst samt eventuella andra begränsningar för att använda dessa uppgifter, med hänsyn till den nationella rättsliga ramen och eventuella andra begränsningar till följd av uppgifternas insynsskyddade karaktär.

3. Denna artikel medför inte att uppgiftslämnarna har rätt att involveras i en återkopplingsprocess eller att erhålla särskild information från en återkopplingsprocess eller andra informationstjänster från centrala kreditregister till uppgiftslämnare.

4. De nationella centralbankerna får temporärt vägra en uppgiftslämnare tillgång till specifika data om krediter från en återkopplingsprocess om uppgiftslämnaren inte fullgjort sina egna rapporteringsskyldigheter enligt denna förordning, särskilt med avseende på uppgifternas riktighet och kvalitet och i fall då uppgiftslämnaren inte fullgjort sina egna skyldigheter enligt punkt 1.

5. De nationella centralbankerna kan neka andra nationella centralbanker tillgång till detaljerade data om krediter som de samlar in inom ramen för en återkopplingsprocess. De nationella centralbankerna kan kräva ömsesidighet av varandra när det gäller tillhandahållandet av detaljerade data om krediter för en återkopplingsprocess. Information om en institutionell enhet som hör till en uppgiftslämnare med hemvist i en rapporterande medlemsstat kan alltid användas för återkopplingsprocesser av uppgiftslämnarens relevanta nationella centralbank, oavsett var den institutionella enheten har sin hemvist.

Artikel12¶Tillgång för rättsliga enheter

1. Rättsliga enheter eller delar av rättsliga enheter för vilka data om krediter har rapporterats har rätt att få tillgång till sådana uppgifter hos den relevanta nationella centralbanken. De får vidare begära att uppgiftslämnare korrigerar felaktiga uppgifter avseende uppgiftslämnaren.

2. De nationella centralbankerna får endast neka en rättslig enhet eller delar av en rättslig enhet tillgång till data om krediter som har rapporterats för dem om

a) sådan tillgång skulle strida mot uppgiftslämnarens legitima sekretessintressen, t.ex. avseende intern kreditriskbedömning, eller mot tredje parts intressen, särskilt de rättsliga enheterna om vilka data om krediter har rapporterats, eller

b) uppgifterna inte har använts för att inrätta eller förbättra en återkopplingsprocess enligt artikel 11, och de inte är skyldiga att bevilja tillgång till sådana uppgifter med stöd av annan unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.

Artikel13¶Tidsfrister

1. Uppgiftslämnarna ska rapportera data om krediter enligt ställningen på följande referensdag:

a) för månadsvisa överföringar, den sista dagen i varje månad.

b) för kvartalsvisa överföringar, den sista dagen i mars, juni, september och december.

2. De nationella centralbankerna ska besluta när och hur ofta de behöver få in uppgifter från uppgiftslämnarna för att kunna hålla sina rapporteringsfrister till ECB, och ska underrätta uppgiftslämnarna om detta.

3. De nationella centralbankerna ska informera uppgiftslämnarna om rapporteringsskyldigheterna minst 18 månader före den första referensdagen för vilken sådana uppgiftslämnare ska rapportera uppgifter enligt denna förordning, utan att det påverkar andra rapporteringskrav i enlighet med nationell lagstiftning eller andra rapporteringsramar.

4. För observerade aktörer med hemvist i en rapporterande medlemsstat ska de nationella centralbankerna månadsvis överföra data om krediter till ECB före stängningsdags den 30:e arbetsdagen efter utgången av den månad som uppgifterna avser.

5. För observerade aktörer med hemvist i en rapporterande medlemsstat ska de nationella centralbankerna kvartalsvis överföra data om krediter till ECB före stängningsdags den 15:e arbetsdagen efter de rapportöverföringsdatum som har fastställts i artikel 3.1 b i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.

6. För observerade aktörer som är utländska filialer utan hemvist i en rapporterande medlemsstat ska de nationella centralbankerna månadsvis överföra data om krediter till ECB före stängningsdags den 35:e arbetsdagen efter utgången av den månad som uppgifterna avser.

7. För observerade aktörer som är utländska filialer utan hemvist i en rapporterande medlemsstat ska de nationella centralbankerna kvartalsvis överföra data om krediter till ECB före stängningsdags den 20:e arbetsdagen efter de rapportöverföringsdatum som har fastställts i artikel 3.1 b i genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.

8. De nationella centralbankerna ska överföra referensuppgifter om alla motparter i enlighet med avsnitt 1 i mall 1 i bilaga I till ECB tillsammans med den första överföringen av data om krediter. Vid en eventuell ändring måste de nationella centralbankerna uppdatera uppgifterna senast vid den överföring av data om krediter som är relevant för den första referensdagen då, eller innan, ändringen träder i kraft. Så länge de nationella centralbankerna inte informerar uppgiftslämnarna om att de har erhållit uppdaterade referensuppgifter om motparter från andra källor, ska uppgiftslämnarna uppdatera sådana uppgifter genom att underrätta de nationella centralbankerna om varje ändring vid den tidpunkt som den relevanta nationella centralbanken fastställer, senast den dag då data om krediter rapporteras till den relevanta nationella centralbanken för den första referensdagen efter det att ändringen trätt i kraft.

Artikel14¶Gemensamma minimistandarder och nationella rapporteringsförfaranden

1. Uppgiftslämnarna ska följa de statistikrapporteringskrav som gäller för dem i enlighet med de gemensamma minimistandarderna i bilaga V för överföring, noggrannhet, korrekt identifiering av motparter samt begreppsmässig överensstämmelse och revidering.

2. De nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som uppgiftslämnarna ska följa i enlighet med denna förordning och sin nationella lagstiftning förutsatt att denna inte strider mot bestämmelserna i denna förordning. De nationella centralbankerna ska säkerställa att dessa rapporteringsförfaranden a) ger de statistiska uppgifter som krävs, och b) möjliggör en verifiering av att minimistandarderna enligt bilaga V för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering följs.

3. De nationella centralbankerna får även använda uppgifter som erhållits från andra källor, i enlighet med artikel 8.5, för sin överföring av data om krediter till ECB, i den utsträckning som informationen uppfyller de krav på kvalitet och aktualitet som gäller enligt denna förordning för insamling av uppgifter från uppgiftslämnare. Särskilt minimistandarderna för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering som framgår av bilaga V ska följas.

Artikel15¶Fusion, uppdelning och omorganisation

1. Om det inträffar en fusion, uppdelning eller omorganisation som skulle kunna påverka fullgörandet av dess skyldigheter på statistikområdet, ska den berörda uppgiftslämnaren – så snart avsikten att genomföra en sådan åtgärd har offentliggjorts och i god tid innan åtgärden sker – underrätta den berörda nationella centralbanken, om de förfaranden som planeras för att uppfylla rapporteringskraven enligt den här förordningen.

2. Utan att det påverkar skyldigheten i föregående punkt får den berörda nationella centralbanken ge det förvärvande institutet tillstånd att uppfylla sin skyldighet att rapportera statistiska uppgifter genom tillfälliga förfaranden. Längden på detta undantag från normala rapporteringsförfaranden får inte överstiga sex månader räknat från det att fusionen, uppdelningen eller omorganisationen ägde rum. Detta undantag påverkar inte det förvärvande institutets skyldighet att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt den här förordningen.

Artikel16¶Undantag och reducerad rapporteringsfrekvens

1. För att säkerställa att de rapporteringsskyldigheter som fastställs i denna förordning är proportionerliga får de berörda nationella centralbankerna bevilja mindre uppgiftslämnare undantag, förutsatt att det samlade bidraget från alla uppgiftslämnare som beviljas ett undantag till det samlade utestående lånebeloppet som rapporteras i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) för alla uppgiftslämnare med hemvist i den rapporterande medlemsstaten inte överstiger 2 procent. Undantagen får omfatta vissa eller samtliga rapporteringskrav som fastställs i denna förordning.

2. För att säkerställa genomförandet av rapporteringskraven får den relevanta nationella centralbanken tillåta att små uppgiftslämnare rapporterar data om krediter avseende referensdagar före den 1 januari 2021 kvartalsvis i stället för månadsvis, förutsatt att det samlade bidraget från alla uppgiftslämnare på kvartalsbasis till det samlade utestående lånebeloppet som rapporteras i enlighet med förordning (EU) nr 1071/2013 för alla uppgiftslämnare med hemvist i den rapporterande medlemsstaten inte överstiger 4 procent, utan att detta påverkar deras rapportering av data om krediter enligt andra rapporteringsramar.

3. De nationella centralbankerna får bevilja undantag för uppgiftslämnarna om de nationella centralbankerna erhåller data från andra källor som uppfyller de krav på kvalitet och aktualitet som framgår av artikel 14.3.

4. De nationella centralbankerna ska informera följande uppgiftslämnare om deras rapporteringsskyldigheter enligt artikel 13.3:

a) uppgiftslämnare som beviljats ett undantag enligt punkt 1,

b) uppgiftslämnare som får rapportera uppgifter med lägre frekvens enligt punkt 2,

c) uppgiftslämnare som inte längre uppfyller villkoren för ett undantag eller för reducerad rapporteringsfrekvens enligt punkterna 1 eller 2.

Artikel17¶Kontroll, obligatorisk insamling och minimikvalitetsstandarder

De nationella centralbankerna ska kontrollera och, i den utsträckning som detta är nödvändigt, obligatoriskt samla in de uppgifter som uppgiftslämnarna ska tillhandahålla enligt denna förordning, utan att detta påverkar ECB:s rätt att själv utöva dessa rättigheter. De nationella centralbankerna ska särskilt utöva denna rätt då en uppgiftslämnare inte uppfyller de minimistandarder för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse eller revidering som anges i bilaga V.

Artikel18¶Sanktioner

I enlighet med artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 2533/98 får ECB förelägga sanktioner mot sådana uppgiftslämnare som inte uppfyller rapporteringskraven i denna förordning. Uppgiftslämnare ska inte omfattas av sanktioner om de styrker att de är förhindrade att rapportera den begärda informationen till följd av nationell rätt i det land där den filial för vilken de ska rapportera uppgifter har sin hemvist. ECB:s rätt att tillämpa sanktioner om rapporteringsskyldigheten enligt denna förordning åsidosätts är inte kopplad till en nationell centralbanks rätt att, enligt sin nationella lagstiftning, tillämpa sanktioner mot sådana uppgiftslämnare som inte uppfyller statistiska eller andra rapporteringsskyldigheter enligt den nationella lagstiftningen i linje med artikel 8.3.

Artikel19¶Övergångsbestämmelse

De nationella centralbankerna får senarelägga den första överföringen av data om krediter till ECB avseende referensdagar före den 1 februari 2019 förutsatt att de överför denna data till ECB senast den 31 mars 2019.

Artikel20¶Förenklat ändringsförfarande

Med beaktande av de synpunkter som STK framför har ECB:s direktion rätt att göra sådana tekniska ändringar i bilagorna till den här förordningen som varken ändrar den underliggande begreppsramen eller påverkar rapporteringsbördan för uppgiftslämnarna. Direktionen ska omedelbart informera ECB-rådet om varje sådan ändring.

Artikel21¶Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 31 december 2017.

1 EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.

2 Kommissionens yttrande av den 7 augusti 2015 om utkastet till Europeiska centralbankens förordning om insamling av detaljerad data om krediter och kreditriskdata (EUT C 261, 8.8.2015, s. 1).

3 Europeiska centralbankens beslut ECB/2014/6 av den 24 februari 2014 om förberedande åtgärder för Europeiska centralbankssystemets insamling av detaljerad data om krediter (EUT L 104, 8.4.2014, s. 72).

4 Europeiska centralbankens rekommendation av den 24 februari 2014 om förberedande åtgärder för Europeiska centralbankssystemets insamling av detaljerad data om krediter (ECB/2014/7) (EUT C 103, 8.4.2014, s. 1).

5 Samförståndsavtalet om informationsutbyte mellan nationella centrala kreditregister för överföring till rapporterande institut. Finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

6 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

8 Finns på Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) webbplats www.iso.org.

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

11 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).

12 Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 av den 24 september 2013 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (ECB/2013/33) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 1).

BILAGA I

Uppgifter som ska rapporteras och mallar

De uppgifter som ska rapporteras enligt denna förordning avser ett flertal komponenter som har ett inbördes samband, såsom fordringsägare, gäldenärer, instrument eller skydd. En gäldenär kan exempelvis beviljas flera olika lån och ett enda skydd kan säkra flera olika instrument. Här följer ett antal uppgifter som ska användas för att rapportera specifik information för var och en av dessa komponenter framgår av bilagan.

Informationen i varje dataset avser en enskild komponent, t.ex. instrument, eller en kombination av flera komponenter, t.ex. ”instrument–skydd”, och anger därmed detaljnivån för varje dataset. Dataseten har fördelats mellan två mallar.

Rapporteringskraven för de dataattribut som ingår i respektive mall anges i bilagorna II och III.

Dataattributen i varje mall definieras i bilaga IV.

Beloppen anges i euro. De belopp som är angivna i utländsk valuta bör konverteras till euro enligt Europeiska centralbankens referensväxelkurs för euro (dvs. mittkursen) på referensdagen.

Mall 1

1. Referensuppgifter om motparten

1.1 Detaljnivån på uppgifterna avseende motparters referensuppgifter är motparten. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare och b) ID-kod för motpart.

1.2 Varje motparts-ID måste vara unikt för varje rapporterad motpart som rapporteras av samma uppgiftslämnare, och en uppgiftslämnare måste alltid identifiera samma motpart med hjälp av detta unika motparts-ID. Denna ID-kod får aldrig återanvändas av samma uppgiftslämnare för att identifiera någon annan motpart. De nationella centralbankerna får begära att uppgiftslämnarna använder motparts-ID enligt den relevanta nationella centralbankens anvisningar.

1.3 De motparter som ska registreras är alla institutionella enheter som är rättsliga enheter eller utgör en del av rättsliga enheter och som har kopplingar till sådana instrument som rapporteras i enlighet med artiklarna 4 och 5 eller tillhandahåller skydd för att säkra sådana instrument. De motparter som ska registreras är a) fordringsägare, b) gäldenär, c) utfärdare av skydd, d) originator, e) serviceföretag, f) företags huvudkontor, g) direkt moderföretag och h) yttersta moderföretag. En enskild enhet kan vara motpart avseende flera instrument eller ha flera olika motpartsroller för ett och samma instrument. Varje motpart får emellertid endast registreras en gång.

1.4 Vilken information som krävs för varje typ av motpart anges i bilaga III.

1.5 Motpartsuppgifterna beskriver motpartens kännetecken.

1.6 Om fysiska personer är kopplade till instrument som rapporteras till AnaCredit behöver ingen post för fysiska personer rapporteras.

1.7 Uppgifterna måste rapporteras senast vid den månadsöverföring av data om krediter som är relevant för den referensdag då motparten ingick ett avtal som är registrerat i AnaCredit. Vid en eventuell ändring måste uppgifterna uppdateras senast vid månadsöverföringen av data om krediter för den referensdag då ändringen trädde i kraft.

2. Instrumentdata

2.1 Detaljnivån på instrumentdatan är instrumentet. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör, c) ID-kod för avtal och d) ID-kod för instrument.

2.2 Varje ID-kod för respektive avtal måste vara unik för varje avtal som genererar kreditrisk hos samma observerade aktör. Denna ID-kod får aldrig återanvändas för att identifiera ett annat avtal hos samma observerade aktör. Varje instrument-ID måste vara unikt för varje avtal, dvs. samtliga instrument som ingår under ett avtal ska tilldelas ett eget instrument-ID, och det får aldrig återanvändas för att identifiera ett annat instrument inom detta avtal.

2.3 Instrumentdatan registrerar varje instrument som existerar inom ramen för ett kontrakt mellan den observerade aktören och motparterna, inbegripet samtliga instrument mellan institutionella enheter inom samma rättsliga enhet.

2.4 Instrumentdatan beskriver instrumentets egenskaper, som sällan förändras över tiden.

2.5 Uppgifterna ska rapporteras senast vid den månadsöverföring av data om krediter som är relevant för den referensdag då instrumentet är registrerat i AnaCredit. Vid en eventuell ändring måste uppgifterna uppdateras senast vid månadsöverföringen av data om krediter för den referensdag då ändringen trädde i kraft.

3. Finansiell data

3.1 Finansiell data Detaljnivån på finansiell data är instrumentet. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör, c) ID-kod för avtal och d) ID-kod för instrument.

3.2 Den finansiella datan beskriver instrumentets finansiella utveckling.

3.3 Varje belopp som utnyttjats inom ramen för ett instrument måste registreras under dataattributet ”utestående nominella belopp”. Varje beviljat outnyttjat belopp inom ramen för ett instrument ska registreras under dataattributet ”belopp utanför balansräkningen”.

3.4 Uppgifterna måste rapporteras varje månad.

4. Data för motpart–instrument

4.1 Detaljnivån på uppgifter avseende motpart–instrument är kombinationen ”motpart–instrument” och varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör, c) ID-kod för motpart, d) ID-kod för avtal e) ID-kod för instrument och f) motpartsroll.

4.2 Uppgifterna avseende motpart–instrument beskriver samtliga motparters roll i respektive instrument.

4.3 Om fysiska personer är kopplade till instrument som rapporteras till AnaCredit behöver ingen post för fysiska personer rapporteras.

4.4 Uppgifterna ska rapporteras senast vid den månadsöverföring av data om krediter som är relevant för den referensdag då instrumentet är registrerats i AnaCredit. Vid en eventuell ändring måste uppgifterna uppdateras senast på dagen för månadsöverföring av data om krediter som är relevant för den referensdag då ändringen trätt i kraft.

5. Data för solidariskt ansvar

5.1 Detaljnivån på uppgifterna för solidariskt ansvar är kombinationen ”motpart–instrument”. Varje post identifieras unikt genom en kombination av dataattributen: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör, c) ID-kod för motpart, d) ID-kod för avtal och e) ID-kod för instrument.

5.2 Dessa uppgifter registrerar beloppet på det solidariska ansvaret på det instrument som motsvarar varje gäldenär som är solidariskt ansvarig med avseende på ett enskilt instrument.

5.3 Om fysiska personer är kopplade till instrument som rapporteras till AnaCredit behöver ingen post för fysiska personer rapporteras.

5.4 Uppgifterna måste rapporteras varje månad.

Mall 2

6. Redovisningsdata

6.1 Detaljnivån på redovisningsdatan är instrumentet. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör, c) ID-kod för avtal och d) ID-kod för instrument.

6.2 Dessa uppgifter beskriver instrumentets utveckling i enlighet med de relevanta redovisningsstandarderna i den observerade aktörens rättsliga enhet. Om uppgiftslämnaren omfattas av Europeiska centralbankens förordning (EU) 2015/534 (ECB/2015/13), ska datan anges i enlighet med den redovisningsstandard – International Financial Reporting Standards (IFRS) eller nationell god redovisningssed – som den observerade aktörens rättsliga enhet tillämpar för att uppfylla kraven enligt förordning (EU) 2015/534 (ECB/2015/13).

6.3 Uppgifterna måste rapporteras varje kvartal.

7. Uppgifter avseende erhållet skydd

7.1 Detaljnivån på uppgifterna avseende erhållet skydd är erhållet skydd. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör och c) ID-kod för skydd.

7.2 Uppgiftslämnarna bör rapportera allt skydd som har erhållits som återbetalningssäkerhet för något av de instrument som rapporteras i instrumentdatan, oavsett om skyddet uppfyller kraven för kreditriskreducerande metoder i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013.

7.3 Denna data beskriver det erhållna skyddet.

7.4 Uppgifterna måste rapporteras senast vid den månadsöverföring av data om krediter som är relevant för den referensdag då skyddet erhölls som återbetalningssäkerhet för något av de instrument som rapporteras i AnaCredit. Vid en eventuell ändring måste uppgifterna uppdateras senast vid kvartalsöverföringen av data om krediter som är relevanta för den referensdag då ändringen trädde i kraft.

8. Uppgifter för instrument – erhållet skydd

8.1 Detaljnivån på uppgifterna för instrument–erhållet skydd är kombinationen instrument–erhållet skydd. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör, c) ID-kod för avtal, d) ID-kod för instrument och e) ID-kod för skydd.

8.2 Denna data beskriver allt erhållet skydd i förhållande till det instrument som skyddet utgör säkerhet för.

8.3 Uppgifterna måste rapporteras varje månad.

9. Data för motpartsrisk

9.1 Detaljnivån på datan för motpartsrisk är motparten. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör och c) ID-kod för motpart.

9.2 Denna data gör det möjligt att bedöma motpartens kreditrisk.

9.3 Denna information krävs endast för gäldenärer och utfärdare av skydd.

9.4 Om fysiska personer är kopplade till instrument som rapporteras till AnaCredit behöver ingen post för fysiska personer rapporteras.

9.5 Uppgifterna måste rapporteras varje månad.

9.6 Berörd nationell centralbank får besluta att samla in uppgifter om motpartsrisk varje kvartal.

10. Uppgifter avseende motpartsfallissemang

10.1 Detaljnivån på uppgifterna avseende motpartsfallissemang är motparten. Varje post identifieras unikt genom en kombination av följande dataattribut: a) ID-kod för uppgiftslämnare, b) ID-kod för observerad aktör och c) ID-kod för motpart.

10.2 Dessa uppgifter gör det möjligt att utan dröjsmål identifiera fallerande motparter.

10.3 Denna information krävs endast för gäldenärer och utfärdare av skydd.

10.4 Om fysiska personer är kopplade till instrument som rapporteras till AnaCredit behöver ingen post för fysiska personer rapporteras.

10.5 Uppgifterna måste rapporteras varje månad.

1 Europeiska centralbankens förordning (EU) 2015/534 av den 17 mars 2015 om rapportering av finansiell tillsynsinformation (ECB/2015/13) (EUT L 86, 31.3.2015, s. 13).

BILAGA II

Särskilda statistikrapporteringskrav

I enlighet med artikel 7, ska statistikrapporteringskraven enligt artikel 6 sänkas under vissa förutsättningar. Följande fyra beskrivningar av data om krediter utgör exempel på situationer då det inte krävs en hel uppsättning uppgifter.

1. Observerade aktörer utan hemvist i en rapporterande medlemsstat

Instrument för vilka den observerade aktören är en utländsk filial utan hemvist i en rapporterande medlemsstat.

2. Observerade aktörer som inte omfattas av kapitalkrav

Instrument där den observerade aktören

a) inte är ett institut som står under tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013, eller

b) är en utländsk filial till en enhet som inte står under tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013.

3. Helt borttagna instrument som administreras

Instrument som är

a) borttagna och

b) som administreras.

4. Instrument från perioden före den 1 september 2018

Instrument vars löptid inleds före den 1 september 2018.

I tabell 1 anges rapporteringskraven för varje dataattribut i vart och ett av de fyra exemplen, med följande klassificeringar:

a) N: utifrån individuella arrangemang kan de berörda nationella centralbankerna besluta att inte samla in denna information från enskilda uppgiftslämnare.

b) X: information som inte behöver rapporteras.

Om det inte finns någon klassificering måste informationen rapporteras.

Om uppgifterna omfattas av mer än en beskrivning i tabell 1, ska det rapporteringskrav som är minst betungande tillämpas.

BILAGA III

Referensuppgifter om motparten

I tabellerna 2 och 3 anges rapporteringskraven för varje dataattribut med referensuppgifter om motparten, i enlighet med mall 1 i bilaga I.

I tabell 2 anges rapporteringskraven för motparter med hemvist i en rapporterande medlemsstat och i tabell 3 anges rapporteringskraven för motparter utan hemvist i en rapporterande medlemsstat.

Följande klassificeringar av krav används:

a) N: utifrån individuella arrangemang kan de berörda nationella centralbankerna besluta att inte samla in denna information från enskilda uppgiftslämnare.

b) X: information som inte behöver rapporteras.

Om det inte finns någon klassificering måste informationen rapporteras.

Om uppgifterna omfattas av mer än en beskrivning i tabellerna 2 eller 3, ska det rapporteringskrav som är mest betungande tillämpas.

BILAGA IV

Dataattribut, definitioner och värden

Denna tabell innehåller detaljerade standardbeskrivningar och definitioner av de dataattribut som anges i bilagorna I–III. Här anges även värden för rapporteringen av dataattribut, inklusive uppgifter om värdena.

De nationella centralbankerna ska överföra dessa dataattribut och värden till motsvarande dataattribut och värden som är tillämpliga på nationell nivå.

1 Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1075/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (ECB/2013/40) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 107).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).

3 Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (2003/361/EG) (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).

5 Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).

6 Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1072/2013 av den 24 september 2013 om statistik över räntesatser som tillämpas av monetära finansinstitut (ECB/2013/34) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 51).

BILAGA V

Minimistandarder som ska tillämpas av den faktiska rapporterande populationen

Uppgiftslämnarna ska tillämpa följande minimistandarder för att uppfylla Europeiska centralbankens (ECB:s) statistikrapporteringskrav:

1) Gemensamma standarder för överföring:

a) Rapporteringen ska ske snabbt och inom de tidsramar som fastställts av ECB och den berörda nationella centralbanken.

b) Statistikrapporterna ska till form och uppställning följa de tekniska rapporteringskrav som fastställts av den berörda nationella centralbanken.

c) Uppgiftslämnaren ska lämna uppgift om en eller flera kontaktpersoner till berörd nationell centralbank.

d) De tekniska specifikationerna för dataöverföringen till den berörda nationella centralbanken ska följas.

2) Minimistandarder för noggrannhet:

a) De statistiska uppgifterna ska vara exakta. Uppgifterna ska stämma linjärt, t.ex. ska delsummorna sammanräknade stämma med totalsumman och uppgifter som inrapporteras med olika frekvens stämma sinsemellan.

b) Uppgiftslämnarna ska kunna lämna information om den utveckling som inrapporterade data visar.

c) De statistiska uppgifterna måste vara fullständiga och får inte innehålla fortlöpande och strukturella luckor. Rapporteringsluckor bör vara tillfälliga och ska rapporteras till den nationella centralbanken (som i sin tur rapporterar till ECB), förklaras för berörd nationell centralbank och i förekommande fall snarast rättas till.

d) Uppgiftslämnarna ska tillämpa de enheter, avrundningsregler och decimaler som föreskrivits av den berörda nationella centralbanken för den tekniska överföringen av uppgifter.

3) Minimistandarder för begreppsmässig överensstämmelse:

a) Statistiken ska överensstämma med definitioner och klassificeringar i den här förordningen.

b) Vid avvikande definitioner och klassificeringar ska uppgiftslämnarna omedelbart åtgärda skillnaderna mellan använda mått och måtten enligt den här förordningen.

c) Uppgiftslämnarna ska kunna förklara avbrott i inrapporterade data jämfört med uppgifterna för föregående period.

4) Minimistandarder för revidering: De revideringsprinciper och -rutiner som fastställts av ECB och den berörda nationella centralbanken ska följas. Avvikelser från normala revideringsförfaranden ska förklaras i noter.