Beslut vid regeringssammanträde 1987-02-19

Statsrådet Lönnqvist anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas med uppdrag att lägga fram förslag som underlättar för folkrörelserna att finansiera sin verksamhet genom lotterier.

Bakgrund

Lotterilagen (1982:1011) trädde i kraft den 1 januari 1983. Till lotterier i egentlig mening räknas sådana lotterier där antalet insatser och vinster samt värdet av vinsterna är bestämda i förväg enligt en uppgjord plan. Lotterilagen reglerar emellertid inte bara de traditionella lotterierna. Som lotteri i lagens mening anses också bl.a. tips, vadhållning i samband med hästtävlingar, roulettspel, kortspel, tärningsspel, spel på vissa automater och bingo.

Lagens bestämmelser innebär att lotterierna ställs under en särskild offentlig tillsyn och kontroll. Tillsynen och kontrollen syftar bl.a. till att skapa garantier för att behållningen av lotterierna kommer de intressen till godo som samhället vill gynna. I allmänhet krävs tillstånd av en myndighet för att ett lotteri skall få anordnas. Tillståndsmyndigheten är samtidigt tillsynsmyndighet med uppgift att utöva kontroll över lotteriverksamheten. Lotterinämnden är den centrala förvaltningsmyndigheten för lotterifrågor men också länsstyrelsen och polismyndigheten handlägger tillstånds- och tillsynsfrågor enligt lotterilagen.

Spel på mekaniska eller elektroniska spelautomater som inte ger spelaren någon vinst eller vinst bara i form av frispel på automaten, s.k. förströelsespel, omfattas inte av lotterilagen. I stället gäller här lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel. Genom krav på tillstånd av kommunens socialnämnd syftar lagen till att motverka uppkomsten av olämpliga barn- och ungdomsmiljöer i samband med spel på flipperspel och liknande automatspel.

Lotterilagen är, liksom den tidigare gällande lotteriförordningen (1939:207), uppbyggd kring principen att behållningen av lotterierna skall tillfalla ideella ändamål eller det allmänna. Vissa lotterier får dock anordnas i kommersiellt syfte. Dit hör bl.a. automatspel, roulettspel, tärningsspel och kortspel samt olika former av spel och lotterier i samband med offentliga nöjestillställningar.

Enligt lotterilagen är möjligheterna att anordna lotterier med penningpriser starkt begränsade. Rätten att ordna sådana lotterier är i princip förbehållen staten. Med stöd av regeringens tillstånd anordnas lotterier med penningpriser av de statliga bolagen Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst. Detsamma gäller den totalisatorvadhållning som ordnas av AB Trav och Galopp. Penningvinster får också användas vid roulettspel, kortspel, tärningsspel och automatspel på fartyg i internationell trafik. Vidare har banker fått tillstånd att anordna lotterier med penningvinster i syfte att främja sparandet.

Vid de lotterier som anordnas av ideella organisationer utgörs vinsterna följaktligen i allmänhet av varor eller presentkort på varor. Är det fråga om lotterier som bedrivs i flera län, s.k. rikslotterier, får dock lotterinämnden medge att vinsterna till en del utgörs av värdepapper.

För vinster i svenskt lotteri skall betalas skatt enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster. Undantag görs bl.a. för vinster som består av annat än pengar. Lagen gäller inte för bingo-, roulett-, kort- och tärningsspel. Sådana spel beskattas i stället enligt lagen (1972:820) om skatt på spel. Enligt lotteriförordningen (1982:1012) tas vissa avgifter ut för tillstånd som meddelas enligt lotterilagen.

För många av folkrörelserna är inkomster av lotterier och bingo ett viktigt stöd för deras ekonomi. Mot den bakgrunden har vissa åtgärder vidtagits för att underlätta för folkrörelserna att förstärka sin ekonomi genom lotterier. Jag kan som exempel hänvisa till att varulotterierna har befriats från skatt från den 1 januari 1986. Folkrörelserna har dock fått allt svårare att hävda sig på lotterimarknaden. De statliga spelen tar allt större marknadsandelar. Mot den bakgrunden är det angeläget att det undersöks på vad sätt förutsättningarna för folkrörelsernas lotterier ytterligare kan förbättras. Efter att ha samrått med statsrådet Johansson och chefen för civildepartementet förordar jag att en särskild utredare tillkallas för att genomföra en sådan utredning.

Utredaren bör lägga fram förslag som underlättar för folkrörelserna att förstärka sin ekonomi genom olika slag av lotterier, bl.a. bingo.

Jag vill i det följande peka på några frågor som utredaren särskilt bör undersöka och belysa som grund för sina överväganden och förslag.

Ett sätt att underlätta för folkrörelserna att förbättra sin ekonomi kan vara att i ökad utsträckning tillåta dem att anordna lotterier med vinster i form av värdepapper. Vad gäller den speciella spelformen bingo bör också frågan om penningvinster med maximerade vinstbelopp undersökas.

I detta sammanhang bör utredaren pröva hur skattekontrollen skall kunna ske.

Vid en uppvaktning den 22 oktober 1986 redovisade företrädare för folkrörelserna vissa krav och önskemål. Bl.a. framfördes önskemål om en utredning om ett folkrörelseägt myntspelbolag. Jag är beredd att tillmötesgå framställningen om en sådan utredning. Utredaren bör följaktligen undersöka möjligheten att med ensamrätt förbehålla folkrörelserna vissa spelformer.

Det bör ankomma på utredaren att belysa effekterna av att folkrörelserna tillförsäkras en sådan ensamrätt samt att redovisa ett eller flera förslag till i vilken form detta skulle kunna ske. De för- och nackdelar som kan vara förknippade med den ena eller andra lösningen bör därvid anges. Ett spelföretag där folkrörelserna har stort inflytande kan vara en lösning som bör övervägas. I utredningsarbetet bör tas till vara erfarenheterna av den ordning som tillämpas i Finland, där Penningautomatföreningen har ensamrätten till allt automatspel.

Utredaren bör vidare se över lotterilagens fasta beloppsgränser för insatser och vinster och undersöka effekterna av dessa gränser. Utredaren bör, om han finner det befogat, lämna förslag till nya sådana gränser.

I utredarens uppdrag bör också ingå att utvärdera nuvarande regler för tillståndsgivning och tillämpningen av dessa. Därvid bör bl.a. grunderna för tillståndsgivningen när det gäller bingospel studeras. I detta sammanhang bör beaktas intresset av att omfattningen av en förenings ungdomsverksamhet är vägledande vid tillståndsprövningen. Utredaren bör vidare undersöka vilka förenklingar som kan genomföras av bl.a. reglerna för tillståndsgivning och hur sådana förenklingar kan förenas med kravet på en effektiv kontroll över lotterierna.

Utredaren bör vara oförhindrad att utreda och redovisa effekterna av också andra åtgärder än dem jag nu har angett som kan påverka folkrörelsernas ställning på lotterimarknaden.

Inom justitiedepartementet har det nyligen påbörjats ett arbete för att belysa erfarenheterna av lagen om anordnande av visst automatspel. Utredaren bör följa detta arbete. Utredaren bör också samråda med folkrörelseutredningen (C 1986:01).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag bör redovisas före den 1 juli 1987. För utredaren gäller regeringens direktiv (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren skall därvid analysera och redovisa effekterna på statsbudgeten av sina förslag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om lotterier m.m.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att lägga fram förslag som underlättar för folkrörelserna att finansiera sin verksamhet genom olika slag av lotterier, bl.a. bingo,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt den särskilde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)