Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredning tillkallas för att se över grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem.

Bakgrund

Totaltförsvarets personalförsörjning säkerställs i dag genom bl.a. ett antal pliktlagar. I det krigsomställda samhället kommer en stor del av befolkningen att med stöd av någon pliktlag kallas in till tjänstgöring, främst inom försvarsmakten, civilförsvarsorganisationen eller hälso- och sjukvården, men även till andra funktioner inom den civila delen av totalförsvaret.

Enligt värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk man värnpliktig fr.o.m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han fyller 47. Med värnplikten följer skyldighet att utbildas i fred och tjänstgöra under beredskap och krig. Som ett undantag kan en värnpliktig under vissa förutsättningar få tillstånd enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst att fullgöra sådan tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.

Enligt civilförsvarslagen (1960:74) är varje i riket boende svensk medborgare civilförsvarspliktig fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 65. Med plikten följer skyldighet att fullgöra utbildning i fred och tjänstgöring under beredskap och krig. I lagen föreskrivs särskilt att ingen får åläggas civilförsvarstjänstgöring, om han därigenom hindras att fullgöra tjänstgöring på grund av värnplikt vid försvarsmakten. Vapenfri tjänstepliktig får inte åläggas civilförsvarstjänstgöring, om det skulle hindra honom från att fullgöra vapenfri tjänst. Regeringen får föreskriva civilförsvarsplikt för utlänningar som är bosatta i Sverige.

I lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. finns föreskrifter som ålägger den s om är sysselsatt inom hälso- och sjukvården att fullgöra tjänstgöring inom verksamhetsområdet. Tjänsteplikten gäller fr.o.m. det år då den tjänstepliktige fyller 16 år och t.o.m. det år då han fyller 70. Tjänsteplikten får avse var och en som är bosatt eller stadigvarande vistas i riket. För den som fullgör militärtjänst eller vapenfri tjänst gäller den dock inte. Tjänsteplikten omfattar utbildning i fred och tjänstgöring under beredskap och krig.

Enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) åligger det -- främst under beredskap och krig -- var och en fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 70, att efter beslut av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden, dels inte lämna sin anställning eller lägga ned arbetet (tjänsteförlängning), dels anta och utföra sådant arbete som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger (allmän tjänsteplikt). Ett sådant beslut får avse var och en som bor eller vistas stadigvarande i landet. Den som tjänstgör på grund av värnplikt eller civilförsvarsplikt är dock undantagen från allmän tjänsteplikt. Detsamma gäller den som fullgör vapenfri tjänst.

I 5 kap. 2§ lagen (1976:600) om offentlig anställning finns föreskrifter om att en arbetstagare hos staten under krig och krigsfara inte utan tillstånd får lämna sin anställning.

Enligt lagen (1943:881) om polisens ställning under krig är polismän skyldiga att under krig delta i rikets försvar i den omfattning som regeringen föreskriver.

I lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. föreskrivs bl.a. att ingen kan sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring enligt någon pliktlag.

I uppskovskungörelsen (1973:939) finns föreskrifter om vissa undantag från skyldigheten att tjänstgöra vid försvarsmakten under beredskapstillstånd och krig, om ett undantag oundgängligen krävs för att tillgodose behovet av personal inom andra delar av totalförsvaret än försvarsmakten.

Värnpliktslagutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:89) En ny värnpliktslag tagit upp frågor om värnplikten och civilförsvarslagstiftningsutredningen (CFL-utredningen) har i sitt betänkande (SOU 1989:42) Det civila försvaret tagit upp frågor om civilförsvarsplikten och tjänsteplikten för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal. Dessa båda betänkanden bereds för närvarande inom försvarsdepartementet.

Lagen om offentlig anställning ses för närvarande över av en särskild utredare.

Regeringen har i en proposition (1990/91:169) om ett nytt prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst föreslagit att förfarandet förenklas.

Inom totalförsvaret kommer vid beredskap och krig vissa personalkategorier att samtidigt behövas på flera olika håll: vid förband, myndigheter, företag och övriga verksamheter som skall upprätthållas under kriser och krig. Därmed riskeras att det uppstår konkurrens om nyckelpersoner, med oönskade konsekvenser som följd.

Utvecklingen av den militära krigsorganisationen kan medföra att behovet av personal inom försvarsmakten minskar. Detta aktualiserar ett flertal frågor om tillämpningen av den allmänna värnplikten, bl.a. utbildningstidens längd och hur många värnpliktiga som skall utbildas.

Under en lång följd av år har strävan varit att åstadkomma lägre genomsnittlig ålder hos personalen i civilförsvarsorganisationen. I 1987 års försvarsbeslut angavs att detta bör ske genom att kvinnor, vapenfria och värnpliktiga som av skilda skäl inte används i försvarsmaktens krigsorganisation, i ökad utsträckning tas i anspråk av civilförsvarsorganisationen. Riksdagen har därefter uttalat att det finns skäl att överväga en direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret (1989/90:FöU3, rskr. 87).

Statens räddningsverk har i en rapport Värnpliktiga inom totalförsvarets civila del gett en översiktlig beskrivning av hur en direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret skulle kunna genomföras. Förslaget innebär att värnpliktiga skulle tas ut till grundutbildning m.m. med krigsplacering i civilförsvarsorganisationen.

Stockholms läns landsting har i en skrivelse till regeringen föreslagit att vissa värnpliktiga skall tas ut till samhällstjänst inom den civila sjukvården.

Uppdraget

Grunden för all på plikt vilande försörjning av personal för totalförsvaret bör vara att var och en -- inom vissa åldersgränser -- efter sin förmåga skall delta i landets försvar. I syfte att dels skapa gemensamma utgångspunkter för personalförsörjningen för det militära och det civila försvaret, dels rationellt utnyttja de personella resurserna och därigenom uppnå en bättre försvarseffekt bör en översyn av grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem genomföras. Översynen bör göras av en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Utredningen bör utgå ifrån att en stor del av totalförsvarets personalförsörjning även i framtiden skall tryggas genom ett pliktsystem. Därför bör den klarlägga hur man bäst och effektivast med stöd av ett pliktsystem skall ta ut, utbilda och krigsplacera människor för tjänstgöring inom totalförsvarets olika delar. Totalförsvarets behov av personal som skall tillgodoses genom pliktsystem skall klarläggas.

Den nuvarande lagstiftningen är svåröverskådlig och splittrad och inte i alla avseenden heltäckande för totalförsvarets olika behov. En översyn pågår för närvarande av värnpliktslagstiftningen och av den lagstiftning som reglerar den civila delen av totalförsvaret. Detta arbete kan till stor del ses som ett författningstekniskt reformarbete och avsikten är inte att i det sammanhanget samordna systemen för värnplikt och civilförsvarsplikt. Utredningen bör därför nu undersöka om de grundläggande pliktbestämmelserna kan samlas i en lag om totalförsvarsplikt där också prioriteringar mellan olika områden görs. I samband härmed bör man ta ställning till om det i en sådan lag är möjligt att lägga fast en övergripande totalförsvarsplikt som omfattar de flesta medborgarna. De mera specifika bestämmelser som behövs inom olika områden kan liksom nu regleras i särskilda lagar som exempelvis värnpliktslagen.

Utredningen bör bl.a. undersöka frågan om tillämpningen av den allmänna värnplikten vad gäller den övre åldersgränsen, utbildningstidens längd och andelen värnpliktiga som bör utbildas för krigsplacering i det militära försvaret. Utredningen bör också undersöka hur värnpliktiga i större utsträckning skall kunna utföra arbetsuppgifter i stödproduktion och service, främst inom förråds- och förplägnadsområdet samt inom den militära administrationen. En utgångspunkt skall dock vara att utbildningen skall leda till en krigsbefattning inom resp. område.

Utredningen bör också ta ställning till formerna för s.k. direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret, såväl till civilförsvarsorganisationen och hälso- och sjukvården som till andra delar av den civila delen av totalförsvaret. Utredningen bör särskilt överväga hur sådan direktrekrytering kan påverka den vapenfria tjänsten och prövningsförfarandet för att få en sådan tjänst. Utredningen bör härvid utgå från att utbildningen inom den civila delen av totalförsvaret skall leda till en krigsbefattning inom detta och inte vara en allmän arbetskraftsresurs i fredstid. En förutsättning är också att kostnaden för utbildning, övning och ianspråktagande av värnpliktiga bärs av den som även i fred har ansvaret för berörd verksamhet.

Vidare bör utredningen ta ställning till möjligheterna att krigsplacera kvinnor efter genomförd grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om grundutbildning av kvinnor oavsett om utbildningen leder till anställning som yrkesofficer eller ej.

Utredningen bör också ta ställning till om olika utbildningsanordnare som inte är staliga eller kommunala myndigheter skall få ägna sig åt myndighetsutövning gentemot den pliktpersonal som tjänstgör hos dem.

Utredningens förslag bör vara sådana att de leder till lägre kostnader för totalförsvarets personalförsörjning.

Utredningen bör lämna förslag till erforderlig författningsreglering. I uppdraget bör ingå att se över lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. samt uppskovskungörelsen (1973:939) och anpassa denna reglering till förslagen i övrigt. Utredningen bör härvid särskilt lösa frågan om befrielse av brandpersonal som avses ingå i civilförsvarsorganisationen.

Utredningen bör också se över den försvarsplikt för polismän som regleras i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig.

Utredningen skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 december 1992.

Vid utredningsarbetet skall utredningen beakta försvarsberedningens och statsmakternas ställningstaganden i de frågor som är av betydelse för uppdraget. I fråga om författningsregleringen skall utredningen beakta CFL-utredningens och värnpliktslagutredningens betänkanden samt hålla sig underrättad om hur beredningen inom försvarsdepartementet av dessa betänkanden fortskrider.

Utredningen skall vidare beakta vad som anförts i direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredningen skall fortlöpande hålla kontakt med utredningen om en översyn av pensionsåldern och åldersstrukturen hos yrkesofficerarna inom försvarsmakten (Fö 1991:32) och utredningen om frivillig medverkan i totalförsvaret (Fö 1990:02).

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst åtta ledamöter med uppdrag att göra en översyn av grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)