Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda behovet av speciella rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar samt lämna förslag till lämplig lagreglering. Utredaren skall

• beskriva de olika slag av kollektiva försäkringar som finns på den svenska försäkringsmarknaden,
• undersöka om särförhållandena för kollektivavtalsgrundade försäkringar motiverar speciella rörelse- och tillsynsregler jämfört med individuella försäkringsavtal,
• undersöka om detsamma gäller för andra slag av gruppförsäkringar, samt
• lämna förslag till den lagreglering som behövs.

Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av år 1997.

Bakgrund

Rörelse- och tillsynsregler för enskilda försäkringsbolag finns i försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL). Motsvarande regler för utländska försäkringsgivare finns i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva rörelse i Sverige och i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Verksamhetsreglerna för understödsföreningar (försäkringsföreningar) finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar.

De kollektiva försäkringarna är en betydelsefull försäkringsgrupp med flera särdrag. Med kollektiva försäkringar avses i detta sammanhang dels kollektivavtalsgrundade försäkringar, dvs. försäkring som tecknas av arbetsgivare till skydd för anställda m.fl. och där villkoren bestäms genom kollektivavtal, dels gruppförsäkringar. Sistnämnda försäkringskategori omfattar avtal med standardiserade villkor enligt grupp- eller ramavtal för en på förhand avgränsad grupp personer. Gruppförsäkringsavtalet gäller för de försäkrade så länge de tillhör gruppen.

Kollektivavtalsgrundade försäkringar omfattar olika former av kollektivt försäkringsskydd till följd av avtal mellan arbetsmarknadens parter. I regel är sådant skydd täckt genom försäkringar i enskilda försäkringsbolag och till följd därav gäller bestämmelserna i FRL. Så är t.ex. fallet för försäkringar som avser industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP), pension enligt det nya avtalet mellan SAF och LO,avtalsgruppsjukförsäkring (AGS), trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och tjänstegrupplivförsäkring (TGL). SPP och AMF är stora försäkringsgivare på detta område.

Även gruppförsäkringar kan innehålla olika slag av kollektivt försäkringsskydd för personalgrupper eller föreningsmedlemmar och vara tecknade för deras räkning av t.ex. en arbetsgivare eller en fackförening. Gruppförsäkringar kan även avse andra kollektiv såsom sparare eller låntagare i en bank.

I nuvarande försäkringsrörelselagstiftning saknas i princip särbestämmelser för kollektiva försäkringar. I 1 kap. 10 § första stycket FRL finns för vissa slag av livförsäkringar dock en möjlighet till dispens som kommit att få betydelse för grupplivförsäkringar. Denna möjlighet har utnyttjats bl.a. när det gäller kravet på upprättande av försäkringstekniska grunder (jfr prop. 1981/82:180, s. 143-144). Vidare har i praxis avsteg från den s.k. skälighetsprincipen ansetts godtagbara för kollektivavtalsgrundad försäkring och frivillig gruppförsäkring (jfr SOU 1995:87, s. 112).

Genom beslut den 20 september 1990 tillsatte regeringen en kommitté (Försäkringsutredningen) med uppgift att modernisera försäkringsrörelselagstiftningen mot bakgrund av bl.a. den snabba utvecklingen på finansmarknaderna. Utredningen har lämnat åtskilliga förslag om rörelselagstiftningen för försäkringsbolag, men inte belyst frågor om kollektiva försäkringar. Utredningen har dock ansett att det i avvaktan på en särskild översyn bör införas en möjlighet till dispens så att bolag som meddelar avtalsförsäkringar i vissa fall och efter särskild prövning kan medges undantag från enstaka regler i försäkringsrörelselagstiftningen (SOU 1995:87, s. 84). Tidigare har frågor om gruppförsäkring behandlats bl.a. i Försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Gruppförsäkring (SOU 1985:34).

I remissyttranden över Försäkringsutredningens slutbetänkande (SOU 1995:87) har Finansinspektionen, Försäkringsförbundet, SAF och LO tagit upp behovet av avvikande bestämmelser för kollektivavtalsgrundade försäkringar (dnr. Fi 95/5071). Vidare har Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA), m.fl. i en särskild skrivelse till Finansdepartementet hemställt att en möjlighet till dispens för s.k. avtalsförsäkringsbolag införs i FRL (dnr. Fi 96/1064). Som skäl har åberopats kollektivavtalsförsäkringarnas arbetsrättsliga anknytning och särskilda konstruktion samt att sådana försäkringar hanteras på sätt som avviker från andra slag av försäkringar.

Uppdraget

En särskild utredare skall utreda om särskilda rörelse- och tillsynsregler behövs för kollektiva försäkringar.

De kollektiva försäkringarna täcker ett stort område. Den särskilda utredaren skall inledningsvis kartlägga de olika slag av kollektiva försäkringar som i dag förekommer på den svenska försäkringsmarknaden.

I olika sammanhang har behovet av särregler för kollektivavtalsgrundade försäkringar framhållits. Utredaren skall analysera vilka särförhållanden som finns för dessa försäkringar samt ta ställning till i vilka avseenden undantag eller anpassningar är motiverade i rörelse- och tillsynsreglerna. Även gruppförsäkringar hanteras på sätt som avviker från individuella försäkringsavtal. Utredaren skall därför göra motsvarande analys och ställningstaganden för gruppförsäkringar. Utredaren skall inte undersöka avtalsrättsliga frågor hänförliga till den pågående översynen av lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

Utredaren skall i sitt arbete inte bara beakta den nu gällande försäkringsrörelselagstiftningen utan också ta ställning till om åtgärder är motiverade med anledning av Försäkringsutredningens förslag. Utredaren skall överväga om det krävs särskilda regler för de aktuella försäkringarna. En sådan särreglering kan, förutom i RFL, vara aktuell i lagstiftningen för utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet och i rörelse- och tillsynslagstiftningen för understödsföreningar. I det förra fallet skall förslagen från Utredningen om översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige (SOU 1996:77) beaktas.

De justeringar i försäkringsrörelsereglerna som kan komma i fråga skall dock inte rubba de försäkrades och förmånstagarnas grundläggande skydd genom soliditets- och placeringsregler o.d.

En utgångspunkt för utredningsarbetet är att reglerna skall vara förenliga med EG:s försäkringsdirektiv. En annan utgångspunkt skall vara att avvikelser för kollektiva försäkringar i förhållande till individuella försäkringar endast bör föreskrivas om reglerna för individuella försäkringar innebär svårigheter vid tillämpningen genom de kollektiva avtalens särskilda karaktär eller om det finns andra tungt vägande skäl. Utredaren bör också undvika en lösning genom dispensregler och i stället sträva efter att nödvändiga särregler införs i de enskilda materiella bestämmelserna i försäkringsrörelselagstiftningen.

Förslag skall även lämnas till nödvändiga följdändringar i annan lagstiftning.

Utredningsarbetet

Utredaren skall samråda med Utredningen om ett garantisystem för försäkringsfordringar (dir. 1996:88) och Försäkringsföreningsutredningen (dir. 1996:66) samt om möjligt samordna förslagen med deras arbete. Det är också av vikt att utredaren samråder med berörda organisationer och myndigheter. Bland de berörda finns arbetsmarknadens centrala parter, Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund och konsumentföreträdare. Utredaren skall också hålla sig underrättad om beredningen av Försäkringsutredningens slutbetänkande som sker inom Finansdepartementet och om Justitiedepartementets arbete med utarbetandet av en ny försäkringsavtalslag.

Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:121), samt om redovisning av konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).

Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av år 1997.