SOU 1996:77

Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige

Förkortningar Sammanfattning Summary

Författningsförslag 1 Förslag till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige 2 Förslag till lag om ändring i försäkrings- rörelselagen (1982z713) 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1989: 1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

1. Inledning

2. Bakgrund 2.1 Utländska försäkringsföretags verksamhet i Sverige 2.2 Kort historik över lagstiftningen om utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige

3 Gällande rätt 3.1 Lagen (1950z272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige 3.2 Lagen (1993: 1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

4 Tredjelandsregler i EG:s försäkringsdirektiv

27

45

45

84

85

87

91 91

103

107

107

120

127

5 OECD liberaliseringsstadgor 141 5.1 Bakgrund 141 5.2 Stadgan om liberalisering av kapitalrörelser 142 5.3 Stadgan om liberalisering av transaktioner och

betalningar rörande tjänster 145

6 Världshandelsorganisationen (WTO) allmänna

tj änstehandelsavtalet (GATS) 159 6.1 Bakgrund 159 6.2 Allmänna tj änstehandelsavtalet (GATS) 162 7 Villkor för marknadstillträde inom OECD 169 8 Allmänna överväganden 177 8.1 Allmänt om lagstiftningen om utländska försäkringsgivare i Sverige 177 8.2 Intemationell bakgrund 185 8.3 Utgångspunkter för reglering av utländska försäkringsgivare 194 8.4 Huvudpunkter i lagförslaget 204 84.1 Grunddrag i lagförslaget 204 8.4.2 Gränsöverskridande verksamhet 208 9 F örfattningskommentarer 215 9.1 Förslaget till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige 215 9.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelse- lagen (1982:713) 320

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1989: 1079) om livförsäknngar med anknytning till värde- pappersfonder 320 BILAGOR: ] Direktiv 321 2 Lagen (19501272) om rätt för utländska försäkrings- företag att driva försäkringsrörelse i Sverige 329 3 Lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 353 4 Sammanställning av lagrum i lagen (1950z272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings- rörelse i Sverige,1agen (1993:1302) om EES-försäkrings— givares verksamhet i Sverige och den föreslagna lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige 367

F örkortnin gar

ASEAN Association of South East Asian Nations

DSB Dispute Settlement Body EES Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet EG Europeiska Gemenskapema EU Europeiska Unionen GATS General Agreement on Trade in Services GATT General Agreement on Tariffs and Trade LEF Lagen (199311302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LUF Lagen (1950:272) om rätt för utländska försäk- ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige NAFTA North American Free Trade Area OECD Organization for Economic Co-operation and Development WTO World Trade Organization WTO Agreement Agreement Establishing the World Trade Organization

| '_' 1 '? ("BCD - liht' *nlhlr mit-mdr" ' - ' ' _. . Pinky-HJ iegmnnmhda ' .: 11513."1"'-1.l!1fr5il-"' l- l -- lr'i-i'rluu. '.'-' :i ' Manga-.cn litt.-immun ' ur...-_.Huufg'rw 'I ' thquHU'" 1'-. .'.|:.1".": '.: f- VMIIJillun infinna-minimum _Tl. "F.—||| » allmänna. lin.:mhamnl'lnvmm '.U-U'n . -' "-l Billig-' "' |"- ". -_ whic-lll!'_IIM'JLLI'M'li-lu ul. lin Lal ]. _' matata nal?! mH mmm... nuitainozu' RARE). mtkor 111" "&”me Håll bbånuonnämnmä ämm admins 3515 & 'Blu- u'm' UNFHW Millwall)? m " "'-l " Ju.uut'_11'ui"m5l$uw'l UJ isålMW'Mhnt-Jm Imani) BTM - DWWUW'FJMQA man'-'.) man två.-lamm gatunamn-w.l- 11.1 "- " |.r'. 'ka! ' 'i'—nanm? lJUJlMJBV "" ..unm ammmwmamn med nu wmva ! memwmmh _. ' 'M'Mmhm ATW utan Mimmo—o') ...man ull "oändliga? (1950 " r'lllnllhmylmmTuuuri-a man-"minga " ' '='f-HHC'U'WWHHWHPM.1mts OFI—W nWWblligm'inmE immuna numark om ": ' .:-."'=u " g.- -m.i-- www-:...;- L|1h:HHMR'.l35'illl 51.1 nån?-ig... '..'.' lng um ir 'nq; : :..-J 11 .".'.'1'.' itil-"] B".) U'. HiFi-ll ingar me'. muwning'..l-1 rani-.*- paprprxel'undm "I." " 1135. -1. ...a. ! |im1.u'._ . -_'L .I. Liim— ' ”5751! 213: Jm Ffll-I i'll-'.' 'ullll'ltl _; .- '_'.u' p-Il.' '.l'e IL.-' -.' :t' dem pr.....knmm'r 154: . :.-. . qj-e _; ...-. J l:a]:Dltll'Jl'Z.BGH-'mEjl-E-rrudnglghm ' ' 'if'kmri'htli brent-; _4 ".:. -' 'lun.mnmr..:llnmg n Jr- mm. i lagen [IH-EL: 11 C. 'a'. n'! iii USM—i'll. "- u"il1hh,.'1' '.r'uq ."l ':;".'-1..F.1'r__'LlLu'I_l- rörelse. Sunrigaluavniin Him-.- ..änEnl's-liansih-mgs- _ p. mum-. ILl'l'F-ll'l1l.EIl ämaiu-rc.den.fnit41|gnnl.lgnn nm uilmdnkn. Väåquhngläm'HIHhiämhc-ngnuu _. Jr.; . " .... _ , _ . | , .- I |' . I ' - "= I , ' + ' 'I " ' " " _ " ':'-_Lf: ' _'_.'__ " _J__' ' ',_.'_'_. __ _l___L,__.

Sammanfattning

Inledning

Utredningen har haft till uppgift att lägga fram ett förslag till en reviderad lagstiftning om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Den nuvarande regleringen av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige grundas på lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) och lagen (199311302) om EES-försälqingsgivares verksamhet i Sverige (LEF). Utländska försäkringsgivare har också möjlighet att bedriva verksamheti Sverige genom att här i landet etablera dotterbo- lag. Verksamhet som bedrivs från ett sådant dotterbolag omfattas varken av LUF eller LEF utan av regleringen i försäkringsrörelse- lagen (19821713) som faller utanför utredningsuppdraget.

Utredningsuppdraget har avsett en allmän översyn av lagstiftning- en på området mot bakgrund av att den är svåröverskådlig och delvis ålderdomlig till såväl uppbyggnad som språk. Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör också Sveriges internationella åtaganden. Detta begrepp kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskom- melse i fråga om internationell handel som kan anses beröra försäk- ringsverksamhet. Enligt direktiven har begreppet dock i detta sammanhang begränsats till att avse de multilaterala förpliktelser som följer av Sveriges åtaganden gentemot OECD och dess medlemslän- der samt det allmänna tj änstehandelsavtalet (GATS) som är knutet till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (W TO Agreement).

Vid utarbetandet av förslaget till reglering av utländska försäk- ringsgivares verksamhet här i landet har utredningen haft att beakta Sveriges förpliktelser till följd av medlemskapet i EU. En allmän utgångspunkt för utredningsarbetet har varit att så långt EG:s försäkringsdirektiv så medger — införa principer som innebär ett så jämbördigt bemötande som möjligt av alla utländska försäkringsgiva- re som vill komma in på den svenska marknaden, förutsatt att

försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen kan tryggas.

Utredningens överväganden har resulterat i ett förslag till att i en gemensam lag lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige samla bestämmelser om försäkringsverksamhet som bedrivs häri landet av utländska försäkringsgivare, oberoende av i vilket främmande land försäkringsgivaren har sitt säte. Lagförslaget knyter an till regelsystemen i LUF och LEF.

Sedan år 1950 regleras de utländska försäkringsföretagens verksamhet här i landet av LUF. I samband med att den svenska försäkringslagstiftningen år 1993 anpassades till vissa av EG:s försäkringsdirektiv begränsades lagens tillämpningsområde av lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsgivare med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag, LEF, med inriktning på utländska försäkringsgivare med säte inom EES.

Såväl LUF som LEF syitar till att trygga svenska försäkringskun- ders intressen hos utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige lika säkert som försäkringskundema i svenska försäkringsbo- lag. Regelsystemen i de båda lagarna vilar dock på delvis olika principer. Detta sammanhänger bl.a. med att förhållandena på för- säkringsområdet var helt olika vid tillkomsten av LUF respektive LEF.

LUF har sitt ursprung i förhållanden i 1950-talets Sverige, då försäkringsmarknaden häri landet hade en nationell prägel. Visserli- gen har LUF sedan dess tillkomst successivt anpassats till den genomgripande intemationaliseringen, särskilt under det senaste decenniet, av försäkringsväsendet. Emellertid bygger regelsystemet fortfarande på de ursprungliga grundläggande principerna i lagen såsom principen om separat svensk koncession som grundförutsätt- ning för etablering av försäkringsverksamhet här i landet, säker- hetsprincipen, specialitets- eller separationsprincipen samt det prin— cipiella förbudet för utländska försäkrings givare att här i landet driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Utmärkande för LUF är ett långt drivet system av detaljregler. Särskilt utförliga är solvensreglema.

Utformningen av LEF är baserad på en integrerad europeisk försäkringsmarknad inom ramen för EES-avtalet. Övergången från en i stora delar nationell svensk försäkringsmarknad till en integrerad europeisk försäkringsmarknad har skett med stöd av principerna om en enda koncession och hemlandstillsyn som utgör de grundläggande principerna i LEF. Systemet med en enda koncession och hemland- stillsyn har som förutsättning att varje EES-land godtar vissa minimiregleri övriga EES-länders regelsystem för försäkringsrörelse som i sin tur skall stå i samklang med tredje generationens EG-direk-

tiv. Av denna anledning innehåller LEF till skillnad från LUF inte några detaljerade rörelse-, solvens- eller tillsynsregler utan endast vissa grundläggande regler för verksamheten i Sverige. Regelsyste- met i den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland gäller i stora delar även för den verksamhet som bedrivs i Sverige.

Som en följd av att LUF och LEF bygger på delvis olika principer är verksamhetsförutsätmingama i Sverige inte desamma för utländska försäkringsgivare.

Som redan framgått är en grundförutsättning för att få verka här i landet enligt LUF att den utländska försäkringsgivaren beviljas svensk koncession. Motsvarande krav uppställs inte enligt LEF utan den utländska försäkringsgivaren kan utan svensk koncession bedriva verksamhet häri landet på basis av koncessionen i hemlandet efter ett enkelt anmälningsförfarande.

För att koncession skall kunna beviljas enligt LUF krävs att försäkringsgivaren upprättar en generalagentur här i landet. Någon annan etableringsforrn i Sverige medges inte. Ej heller är det enligt LUF tillåtet att anskaffa försäkringar i Sverige genom gränsöverskri- dande verksamhet.

För utländska försäkringsgivare som omfattas av LEF gäller inte motsvarande begränsningar av marknadstillträdet. Således medger LEF etablering i Sverige genom såväl generalagentur som filial och, såvitt avser försäkringssammanslutningar, genom generalrepresenta- tion. Dessutom medger LEF marknadsföring av försäkringar i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet.

LUF förutsätter att den utländska försäkringsgivaren driver sin försäkringsrörelse i företagsfonn i hemlandet. Utländsk försäkrings- givare som driver rörelsen i annan organisationsfonn kan inte etablera verksamhet enligt LUF här i landet. LEF uppställer inte motsvarande krav på organisationsfonn utan olika typer av associa- tioner såsom exempelvis försäkringssammanslutningar medges att verka här i landet.

En viktig del i LUF för att säkerställa skyddet för försäkringskun- derna är systemet med depositioner. Detta system ger uttryck åt tanken att de svenska försäkringstagamas intressen kräver att de utländska försäkringsföretagen, som har sin huvudsakliga förmögen- het på annat håll än här i Sverige, har vissa tillgångar bundna i vårt land till säkerhet för de förpliktelser som företagen har gentemot försäkringskunderna här. En förutsättning för inledande av försäk- ringsverksamhet enligt LUF här i landet är därför bl.a. att det som säkerhet ställs en initial deposition. Kravet på denna begynnelse- deposition utgör ett faktiskt etableringshinder som saknar motsvarig- het i LEF.

Förutom de här nämnda skillnaderna i verksamhetsbetingelsema för utländska försäkringsgivare finns det även vissa andra olikheter i regleringen enligt LUF respektive LEF. En del av dessa skillnader är föranledda av de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i EU. Andra skillnader i regleringen kan anses motiverade av tillsynsskäl med hänsyn till att den offentliga tillsynen utomlands är av varierande beskaffenhet utanför EES. Emellertid finns det också skillnader i LEF och LUF som varken kan anses påkallade av medlemskapet i EU eller av tillsynsskäl och som det därför inte är befogat att ha kvar. Utredningen har i den utsträck- ning medlemskapet i EU och tillsynsskäl inte utgör hinder häremot eftersträvat en enhetlig reglering av utländska försäkringsgivare som nära ansluter till vad som gäller för svenska försäkringsgivare häri landet. Denna strävan hannonierar med OECD:s och GATS principer om likabehandling av försäkringsgivare.

Genom anslutningen till OECD:s stadga för liberalisering av kapitalrörelser (kapitalliberaliseringsstadgan) samt stadga om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster (tj änsteliberaliseringsstadgan) har Sverige på ett för landet internatio- nellt rättsligt förpliktande sätt givit uttryck för sin avsikt att fortlö- pande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser samt transaktioner och betalningar rörande tjänster i den utsträckning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete med medlemsländerna i OECD (liberaliseringsåtgärder). Av central betydelse i liberaliseringsstadgan är icke-diskrimineringsregeln som innebär att liberaliseringsåtgärder i princip inte kan begränsas till något eller några OECD-länder utan måste utsträckas till att omfatta alla OECD-länder. Möjlighet till undantag från icke-diskrimineringsregeln finns dock. Emellertid har undantagsbestämmelser åberopats i ringa utsträckning och det ligger inte i linje med målsättningen inom OECD att utvidga området för undantag. Lagförslaget bygger därför på icke-diskriminerings- principen. Avvikelser från denna princip förekommer i förslaget endast i den mån det är påkallat med hänsyn till de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i EU.

En annan grundläggande bestämmelse i OECD:s liberaliserings- stadgor är regeln om nationell behandling. Denna regel innebär att ett OECD-land skall ge företag i andra OECD-länder samma möjligheter att verka på den inhemska marknaden som tillkommer företag i det egna landet. Principen om likabehandling innebär dock inte krav på identiska etablerings- och rörelseregler för inhemska och utländska försäkringsgivare utan det godtas att speciella krav kan ställas på utländska försäkringsgivare under förutsättning att kraven inte

innebär en särbehandling av utländska försäkringsgivare som i sak är oförenlig med principen om likabehandling.

I likhet med övriga EU-länder har Sverige också liberaliseringså- taganden enligt GATS. Enligt det avtalet skall principen om mest gynnad nation (MGN-principen) gälla. Det innebär att Sverige som inte har anmält något undantag från avtalet i detta avseende inte får behandla försäkringsgivare från ett annat land som är medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) mer restriktivt än en försäk- ringsgivare från något annat land. Regeln modifieras på två sätt. Dels står det Sverige fritt att lämna försäkringsgivare från ett annat land som ingår i EES en gynnsammare behandling, dels finns det en möjlighet att avvika från principen om mest gynnad nation på grundval av försiktighetsskäl. Det rör sig i det senare fallet om över- väganden som grundas på skydds- och sundhetsaspekter. Inom ramama för EG:s försäkringsdirektiv har det utarbetade lagförslaget baserats på principen om mest gynnad nation.

Förslagets huvudsakliga innehåll

Den lag som föreslås lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige är en specialförfattning som reglerar utländ- ska försäkringsgivares rätt att bedriva försäkringsverksamhet här i landet. Lagen skall ersätta LUF och LEF. Som en följd av medlem- skapeti EU måste Sverige upprätthålla en viss åtskillnad i reglering- en av utländska försäkringsgivare genom att olika verksamhets- förutsättningar gäller för försäkringsgivare med säte inom respektive utanför EES enligt EG:s försäkringsdirektiv och EES-avtalet. De utländska försäkringsgivarna indelas därför i lagförslaget i två grupper. Till den ena gruppen hänförs utländska försäkringsgivare från EES och som omfattas av tillämpningsområdet för EG:s försäk- ringsdirektiv om hemlandstillsyn och principen om en koncession (EES-försäkringsgivare) och till den andra gruppen övriga utländska försäkringsgivare som inte omfattas av dessa direktiv (försäkrings- givare från tredje land).

Lagen är uppdelad i fyra avdelningar. I första och fjärde avdel- ningen har sammanförts bestämmelser som i huvudsak är gemensam- ma för utländska försäkringsgivare. 1 den andra avdelningen ingår bestämmelser som endast avser EES-försäkringsgivare medan bestämmelserna i tredje avdelningen endast tar sikte på försäkringsgi- vare från tredje land. Den valda lagtekniska lösningen syftar till att underlätta för den som har att tillämpa regelsystemet. Med undantag

för det schweiziska försäkringsföretaget "Ziirich", är för närvarande samtliga utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige från EES och kommer därför inte att omfattas av det föreslagna regelsyste- met för försäkringsgivare från tredje land, vilket är detaljerat och omfångsrikt. Förhållandena kan naturligtvis förändras men EES- försäkringsgivare torde även i framtiden komma att dominera bland utländska försäkringsgivare på den svenska marknaden. En ordning där reglerna för EES-försäkringsgivare respektive försäkringsgivare från tredje land delvis hålls åtskilda i olika avdelningar torde därför underlätta tillämpningen av den föreslagna lagen.

l förslagets ] Kap. tas upp allmänna bestämmelser om förut- sättningar för lagens tillämpning. Bestämmelserna avser lagens tillämpningsområde, definitioner och vissa andra omständigheter som är av grundläggande betydelse för drivande av försäkringsrörelse enligt lagen.

Lagen skall tillämpas på utländska försäkringsgivares direkt- försäkringsverksamhet. Återförsäkringsverksamhet har i likhet med gällande lagstifining lämnats utanför regleringen. Anledningen härtill är att försäkringstagare i återförsäkringsförhållanden är försäkrings- givare som inte är i behov av sådana trygghetsarrangemang som direktförsäkringstagare i regel behöver och att den offentliga till- synen av återförsäkringsverksamhet i andra länder, i den mån verk- samheten är föremål för tillsyn, i allmänhet endast avser inhemska återförsäkringsgivare. Inom EG avreglerades återförsäkringsrörelse genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om av- skaffande av inskränkningari etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession. De därefter givna skade- och livförsäkringsdirektiven gäller därför endast direktförsäkring.

Enligt EG-rådets direktiv 7 8/473/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen, koassuransdirektivet, och enligt den rättspraxis som utbildats på grundval av detta direktiv skall den ledande försäkrings- givaren behandlas som om han är den försäkringsgivare som täcker hela risken. Därför föreslås att lagen inte skall tillämpas på EES- försäkringsgivare som från ett utländskt etableringsställe deltar i koassuransverksarnheti Sverige i egenskap av en annan försäkrings- givare än den ledande. Med ledande försäkringsgivare avses den försäkringsgivare som bestämmer försäkringsvillkoren och premi- ema.

Begreppet försäkringsgivare har inte närmare preciserats i lagförslaget. Emellertid är avsikten att utländska försäkringsgivares möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i Sverige inte skall

begränsas på grund av den juridiska formen för rörelsens drivande i hemlandet. Av denna anledning står den föreslagna lagen i princip öppen för alla typer av utländska associationer. I jämförelse med LUF innebär detta en utvidgning av tillämpningsområdet genom att andra associationer utanför EES än företag kan etablera försäkrings- verksamhet i Sverige. Härigenom öppnas bl.a. möjlighet för försäkringssammanslutningar utanför EES att verkai Sverige. I för- hållande till LEF är begreppet försäkringsgivare i sak detsamma.

Definitioner av central betydelse är definitionerna av begreppen EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land, eftersom dessa två grupper av försäkringsgivare berörs som nyss nämnts av delvis olika bestämmelser enligt lagförslaget. Till gruppen försäkringsgivare från tredje land hör inte enbart försäkringsgivare från länder utanför EES utan här ingår också olika typer av institut som har sitt säte inom EES men som inte omfattas av principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn i tredje generationens försäkringsdirektiv. Det är fråga om försäkringsgivare med begränsad verksamhet och som svarar mot vissa andra kriterier som anges i tredje generationens försäkringsdirektiv. Väsentligen motsvarar undantagen de försäkringsgivare som f.n. är undantagna från till- ämpningsområdet för LEF.

Vid sidan av den föreslagna lagen kan annan lagstiftning vara tillämplig på den försäkringsverksamhet som en utländsk försäk- ringsgivare bedriver i Sverige. Detta gäller trafikskadelagen (1975: 1410), lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, lagen (1992: 160) om utländska filialer m.m, lagen (l976:357) om motortävlingsförsäkring och lagen (19861436) om näringsförbud. En erinran härom har tagits upp i detta inledande kapitel. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag är nu nämnda lagar, i tillämpliga delar, primära i förhållan- de till den föreslagna lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Enligt förslagets huvudregel skall utländska försäkringsgivare följa svensk lag i sin verksamhet i Sverige. Med svensk lag avses svensk rätt eller främmande stats lagstiftning som kommer i fråga enligt de anslutningsregler för svensk internationell privaträtt som skall tillämpas på rättsförhållandet. Emellertid kan internationella avtal som Sverige ingått föranleda avvikelse från huvudregeln. Exempelvis skall, till följd av de åtaganden som följer av Sveriges medlemskap i EU, EES-försäkringsgivare iaktta solvensreglema i lagstiftningen i hemlandet i sin verksamheti Sverige.

Till detta inledande kapitel har också förts en för försäkringsverk- samhet sedan lång tid tillbaka grundläggande princip, nämligen specialitets- eller separationsprincipen som innebär krav på att liv- och skadeförsäkringsrörelser skall vara separata. Innebörden av principen är delvis olikartad för EES-försäkringsgivare och försäk- ringsgivare från tredje land.

Enligt lagförslaget gäller delvis olika regler för Skadeförsäkring respektive livförsäkring. För vissa slag av försäkringar finns, i överensstämmelse med gällande lagstiftning, möjlighet att välja mellan att tillämpa de olika regelsystemen. Valmöjligheten gäller sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt avgångsbidragsförsäkringar. Vidare ges möjlighet att i fråga om vissa livförsäkringar från fall till fall medge undantag eller avvikelse från bestämmelserna i lagförsla- get om livförsäkring. Dispensen kan ha generell utformning eller begränsas till vissa livförsäkringsbestämmelser.

l förslagets 2 Kap. behandlas de organisatoriska fonnema för drivande av försäkringsrörelse i Sverige som står till buds för utländska försäkringsgivare. Verksamheten kan bedrivas från en sekundäretablering här i landet. För EES-försäkringsgivare finns dessutom möjlighet att anskaffa försäkringar i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Begreppet sekundäretablering har samma innebörd som i gällande lagstiftning. Således avses med detta begrepp generalagent, filial och generalrepresentation och annan form av permanent närvaro, även om närvaron endast består av ett kontor eller en självständigt arbetande person som har en stående fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning på samma sätt som en filial.

När det gäller gränsöverskridande verksamhet innehåller förslaget bestämmelser som inte innefattar en egentlig definition men anger vissa grunddrag avseende sådan verksamhet. Gränsöverskridande verksamhet kännetecknas av att en EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftställe täcker en skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med en i Sverige stadigva- rande bosatt fysisk person eller en här verksam juridisk person. Avsikten är dock inte att inverka på den praxis, som sedan lång tid tillbaka utbildats i Sverige, enligt vilken svenska företag och privat- personer fritt kan upphandla försäkringar utomlands. Som tilläggs- förutsättning för att en verksamhet skall klassas som gränsöverskri- dande enligt förslaget gäller därför att försäkringsaffären skall förvärvas på initiativ av försäkringsgivaren. Passivt tillhandahållande av försäkringstj änster är således inte att betrakta som gränsöverskri— dande verksamhet. En ytterligare tilläggsförutsättning är att anskaff- ningsverksamheten inte sker genom en sekundäretablering som

försäkringsgivaren har upprättat i Sverige eller med anlitande av en häri landet koncessionerad försäkringsgivare.

EG:s försäkringsdirektiv saknar regler om gränsöverskridande verksamhet när det gäller försäkringsgivare med säte utanför EES. Avsaknaden av reglering anses innebära att det enskilda medlemslan- det får avgöra om det skall tillåta försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom landets territorium. Något formellt hinder mot att öppna möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige föreligger således inte. Emellertid har utredningen valt att inte lägga fram förslag som medger sådan försäkringsgivare att bedriva gränsöverskridande verksamhet på den svenska marknaden. Detta har bl.a. sin grund i att Sverige knappast bör driva en egen linje när det gäller gränsöverskridande verksamhet av tredjelandsföretag, eftersom denna fråga gränsar till EG:s gemensamma handelspolitik som syftar bl.a. till att uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringåt- gärder i förhållande till tredje länder. Beslut i frågor som rör den gemensamma handelspolitiken fattas i de allra flesta fall av EG och är bindande för medlemsländerna. Bland EU-länderna har endast Nederländerna öppnat möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom direktför- säkringsområdet. Till utredningens ställningstagande i denna fråga hör också det förhållandet att Sverige genom GATS är bunden av MGN-principen. Detta innebär att en ändring av lagstiftningen i syfte att öppna möjlighet för gränsöverskridande verksamhet i Sverige i princip inte kan begränsas till att avse försäkringsgivare från vissa länder utan måste innefatta samtliga WTO-länder. Med hänsyn till att kvaliteten på den offentliga tillsynen är av varierande beskaffenhet i olika länder utanför EES skulle enligt utredningen de svenska för- säkringskundemas skyddsintressen inte kunna tillgodoses på ett godtagbart sätt, om en generell rätt öppnades för utländska försäk- ringsgivare att bedriva gränsöverskridande verksamhet 1 Sverige. Även av denna orsak har utredningen inte föreslagit någon ändring av gällande ordning utan gränsöverskridande verksamhet skall enligt förslaget alltjämt vara förbehållen EES-försäkringsgivare.

Emellertid innehåller lagförslaget en allmän fullmakt för reger- ingen att föreskriva undantag från det föreslagna regelsystemet. Avvikelse medges till följd av bi- eller multilaterala avtal som Sverige har ingått. Med stöd av denna fullmakt finns således möjlighet att på basis av ett intemationellt avtal medge försäkringsgi- vare från ett visst land eller vissa länder utanför EES att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Denna dispensmöjlighet äri linje med den uppfattning som kommit till uttryck inorn OECD,

nämligen att det inte föreligger någon generell rätt till gränsöverskri- dande verksamhet för försäkringsgivare från OECD-länder som inte tillhör EU/EES men att gränsöverskridande verksamhet inom EU/EES bör medges försäkringsgivare från sådana OECD-länder som uppställer motsvarande krav på sundhet, solvens och tillsyn som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv.

Kapitlet innehåller också bestämmelser om företrädare för utländska försäkringsgivare. Med företrädare avses generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. F öreträdama kan jämställas med ledningen för ett svenskt försäkringsbolag. De behörighetsvillkor och kvalifikationskrav som gäller för företrädama är därföri stort sett desamma som föreskrivs i fråga om verkställande direktören och styrelseledamötema i ett svenskt försäkringsbolag.

Av principen om en koncession med hemlandstillsyn enli gt tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet följ er att en EES-försäkringsgivares beslut om att inleda försäkringsverk- samhet i Sverige endast förutsätter att tillsynsmyndigheten i försäk- ringsgivarens hemland underrättar F inansinspektionen om den planerade verksamheten här i landet. Detta gäller oavsett om rörelsen skall bedrivas från en etablering eller genom gränsöverskridande verksamhet. I förslagets 3 Kap. som endast gäller EES-försäkringsgi- vare, finns närmare bestämmelser om detta underrättelseförfarande som i sak överensstämmer med den gällande regleringen.

Av principen om hemlandstillsyn följer vidare att Finansinspek— tionen har rätt att övervaka EES-försäkringsgivarens verksamhet i Sverige endast till den del övervakningen inte ankommer på den myndighet som svarar för tillsynen av försäkringsgivarens verksam- het i hemlandet. I de fall tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen, såsom är fallet med den finansiella tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet häri landet, har dock Finansinspektionen ett sekundärt tillsynsansvar som kommer till uttryck i en skyldighet att biträda den utländska till- synsmyndigheten. När det gäller konsumentskydd, försäkrings— avtalsförhållanden och principer beträffande god affärssed här i landet har Finansinspektionen ett primärt tillsynsansvar. I förslagets 4 Kap. finns närmare bestämmelser om Finansinspektionens över- vakningsuppgifter, rätten att få uppgifter och granska verksamheten samt möjligheter att ingripa med tvångsmedel i fråga om EES- försäkringsgivare.

I förslagets 5 Kap. anges de närmare förutsättningama för att försäkringsgivare från tredje land skall få inleda försäkringsverksam— het i Sverige. Dessa förutsättningar är, till skillnad från vad som är

falleti fråga om EES-försäkringsgivare, inte baserade på principerna om en enda koncession och hemlandstillsyn utan grundas på svensk koncession och svensk offentlig tillsyn. En försäkringsgivare från tredje land måste således enligt förslaget också i fortsättningen utverka regeringens koncession för att få driva försäkringsrörelse i Sverige. Det grundläggande motivet till att det nuvarande kon- cessionssystemet bibehållits i fråga om försäkringsgivare från tredje land är koncessionskravet enligt EG:s tredjelandsregler. Således måste enligt dessa regler koncession krävas för att en försäkringsgi- vare från tredje land skall kunna få etablera försäkringsverksamhet inom EU/EES.

Koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från tredje land är enligt förslaget desamma som enligt gällande lagstiftning. Således skall alltjämt bl.a. krävas att initial deposition ställs för att kon- cession skall kunna beviljas. Detta innebär en begränsning i marknad- stillträdet som inte helt står i samklang med målsättningarna inom OECD och WTO. Anledningen till att kravet på begynnelsedeposition likväl bibehålls som koncessionsvillkor är EG:s tredjelandsregler som föreskriver att sådan säkerhet ställs.

Utredningen har övervägt att överföra regeringens uppgift som koncessionsgivande myndighet till Finansinspektionen. Med hänsyn till att ett ställningstagande till en sådan delegering inte bör begränsas till koncessionssystemet för utländska försäkringsgivare utan även innefatta koncessionsgivningen för svenska försäkringsbolag liksom övriga tillståndssystem i försäkringsrörelselagstiftningen, har dock något förslag i denna del inte lagts fram utan nuvarande ordning har bibehållits.

Enligt gällande lagstiftning finns möjlighet att i samband med koncessionsgivningen begränsa koncessionens giltighet till en viss tid, högst tio år. Det föreslås att möjligheten att bevilja tidsbundna koncessioner slopas såsom obehövlig med hänsyn till att det föreslagna regelsystemet innehåller andra möjligheter till korrektio- ner mot försäkringsverksamhet som inte utvecklar sig på ett godtag— bart sätt. Med hänsyn till att försäkringsverksamheten till sin natur är en långsiktig affärsverksamhet, har tidsbundna koncessioner med något undantag aldrig beviljats.

Med hänsyn till det intresse som den som avser att starta en försäkringsliknande verksamhet har av att så snart som möjligt få besked om huruvida en tilltänkt verksamhet är att betrakta som försäkringsrörelse, har den nuvarande ordningen med en lagstadgad skyldighet för Finansinspektionen att på ansökan lämna förhandsbe- sked om huruvida en planerad verksamhet är koncessionspliktig eller ej, bibehållits i fråga om tredjelandsföretag. Avsikten är att begreppet

försäkringsrörelse skall bestämmas med utgångspunkt i den praxis som utbildats på området på grundval av vissa grundläggande krite- rier som anges i förarbetena till gällande lagstiftning.

I förslaget har ett undantag i nuvarande lagstiftning från kon- cessions- och etableringskraven för försäkringsgivare från tredje land bibehållits. Undantaget avser marknadsföring av försäkringar i Sverige genom förmedling av häri landet koncessionerade försäk- ringsgivare. Avsikten är att de kriterier som enligt gällande lagstift- ning skall vara uppfyllda för tillstånd till sådan försäkringsverksam- het även i fortsättningen skall tillämpas i tillståndsärenden av ifrågavarande slag.

En av försäkringsrörelselagstiftningens grundläggande principer är förbudet för försäkringsgivare att driva annan rörelse än försäk- ringsrörelse. Något krav enligt EG:s regler att upprätthålla detta förbud för försäkringsföretag från tredje land finns inte. Förbudet är ej heller lika effektivt som motsvarande förbud för svenska för- säkringsbolag när det gäller att skydda de svenska försäkringsta- gamas intressen, eftersom större delen av en utländsk försäkringsgi- vares verksamhet som regel är förlagd till utlandet. Konkurrensskäl talar dock för att alltjämt tillämpa detta förbud för att försäkringsgi- vare från tredje land inte skall försättas i en gynnsammare kon- kurrenssituationi Sverige än andra försäkringsbolag med verksamhet här i landet. Förbudet mot främmande rörelse för försäkringsgivare från tredje land har därför bibehållits i förslaget.

Till skillnad från nuvarande lagstiftning är förbudet att driva främmande rörelse enligt förslaget inte begränsat till verksamhet som bedrivs genom en etablering för försäkringsverksamheten här i landet utan avser också främmande verksamhet som bedrivs av försäkrings- givaren utan anlitande av driftstället för försäkringsverksamheten i Sverige. Ändringsförslaget har införts i syfte att förhindra ett kringgående av förbudet mot främmande rörelse.

Eftersom tillsynen över en EES-försäkringsgivares ekonomi, således även över placeringsverksamheten, ankommer på tillsyns- myndigheten i försäkringsgivarens hemland, är det inte möjligt atti svensk lagstiftning begränsa dessa försäkringsgivares rätt att bedriva annan affärsverksamhet än försäkringsverksamhet genom att exempelvis placera medel i företag som är verksamma i främmande branscher. Av denna anledning innehåller förslaget inte något motsvarande förbud för EES-försäkringsgivare att driva främmande verksamhet. Emellertid följer av EG:s försäkringsdirektiv (artikel 8.1 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdi- rektivet) att EES-försäkringsgivare är skyldiga att begränsa sin affärsverksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet som

är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet. Tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hem- land har till uppgift att kontrollera att så sker. Detta gäller även verksamhet som sådan försäkringsgivare bedriver i Sverige. I praktiken innebär således det föreslagna förbudet att driva främ- mande rörelse inte någon särbehandling av försäkringsgivare från tredje land.

Som en motvikt mot att gränsöverskridande verksamhet är förbehållen EES-försäkringsgivare enligt förslaget, har möjlighet öppnats för försäkringsgivare från tredje land att upprätta representa- tionskontor i Sverige. Representationskontoret får inte bedriva försäkringsverksamhet utan kontoret skall enbart vara till för att presentera den utländska försäkringsgivarens tjänster.

Av central betydelse i regleringen av den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriveri Sverige är solvensbes- tämmelsema som ingår i förslagets 6 Kap. Om en försäkringsgivare från tredje land måste avsluta sin verksamhet i Sverige ställs kunderna i Sverige i en svår situation om de skulle bli tvungna att driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med försäk- ringsgivarens övriga borgenärer. Avsikten med solvenskraven är att säkerställa att det här i landet finns tillgångar som svarar mot de förbindelser som föranleds av försäkringsverksamheten i Sverige. Solvenskraven enligt förslaget är väsentligen av samma innehåll som i gällande lagstiftning och hari enlighet med gällande lagstiftning dimensionerats så att en försäkringsgivare från tredje land skall ha motsvarande risktäckningskapacitet i förhållande till sina försäk- ringsförbindelser häri landet som ett svenskt försäkringsbolag. För att den föreslagna regleringen skall stå i samklang med OECD:s tj änsteliberaliseringsstadga har dock den ändringen gjorts i de gäl- lande solvensbestärnmelsema att här i landet deponerade medel i fort- sättningen inte skall kunna användas till betalning av offentligrättsli- ga avgifier utan endast till att säkerställa försäkringskundernas intres- sen.

Skyldigheten att redovisa försäkringstekniska skulder skall gälla både Skadeförsäkring och livförsäkring. Gällande reglering synes föreskriva sådan skyldighet endast för livförsäkring. Förtydligandet av gällande lagstiftning i denna del har sin grund i att de gällande bestänrrnelsema om skuldtäckning, som är desamma enligt förslaget, förutsätter redovisning av försäkringstekniska skulder både i fråga om Skadeförsäkring och livförsäkring. Således skall en försäkringsgi- vare från tredje land täcka de försäkringstekniska skulderna för hela sin direktförsäkringsrörelse i Sverige oberoende av om de föranleds av skade- eller livförsäkringsavtal. I lagförslaget har också förtyd-

ligats att skuldtäckning endast krävs i fråga om direktförsäkringsrö- relse oberoende av om försäkringsgivaren vid sidan av direktförsäk- ringsrörelsen driver återförsäkringsrörelse i Sverige.

När det gäller depositionskraven medan försäkringsverksamheten pågår häri landet har den nuvarande omslutningsrelaterade depositio- nen bibehållits för försäkringsgivare från tredje land. Således skall för skadeförsäkringsrörelsen i Sverige depositionens storlek dimensio- neras i enlighet med utvecklingen av bruttopremieinkomsten. För livförsäkring skall i enlighet med gällande lagstiftning någon om- slutningsrelaterad deposition inte tillämpas utan som säkerhet skall finnas en viss minimideposition. Depositionskraven gäller enligt förslaget oberoende av om etableringen här i landet sker genom generalagentur, filial eller generalrepresentation.

I förhållande till gällande reglering föreslås den ändringen att möjligheten att använda 90 % av minidepositionen för att redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna inte bara skall gälla livförsäkring utan utsträckas till att även omfatta Skadeförsäkring.

Efter mönster av 4 kap. 2 & LEF i dess lydelse före den 1 juli 1995 hari förslaget införts en skyldighet för ombud för generalrepresenta- tion som företräder försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning från tredje land att föra en förteckning över vilka som har rätt att medverka i meddelande av försäkring i sådana sammanslutningar samt över de försäkringsavtal som slutits. Den föreslagna bestämmel- sen är en konsekvens av att förslaget öppnar möjlighet för för- säkringssammanslutningar från tredje land att verka i Sverige.

I förslagets 7 Kap. finns bestämmelser om tillsynen över för- säkringsgivare från tredje land. Huvudansvaret för tillsynen över försäkringsgivamas verksamheti Sverige har Finansinspektionen. Ett väsentligt inslag i denna tillsynsfunktion är kontrollen av att för- säkringsgivama uppfyller solvenskraven enligt denna lag. Tillsynen inkluderar också granskning av vissa funktioner hos försäkringsgi- varna, såsom marknadsföring och skadereglering. I stort sett skall försäkringsgivare från tredje land granskas på motsvarande sätt som ett svenskt försäkringsbolag som bedriver verksamhet enligt för- säkringsrörelselagen med de avvikelser som följer av att tillsynen endast gäller den del av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige och endast avser direktförsäkringsrörelse.

En effektiv tillsyn över den verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige förutsätter infonnationsutbyte och samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Av denna anledning hari överensstämmelse med gällande lagstift- ning tagits upp en särskild föreskrift om skyldighet för inspektionen

att ha ett nära samarbete med sådana utländska myndigheter i tillsynsfrågor.

En försäkringsgivare från tredje land som erhållit svensk konces- sion förutsätts också inleda sin verksamhet häri landet. Det kan inte anses vara förenligt med en sund utveckling av försäkringsväsendet att beviljade koncessioner inte omedelbart utnyttjas. Efter mönster av vad som gäller för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörel- selagen har i förslaget tagits upp en föreskrift om förverkande av koncession i de fall försäkringsgivare från tredje land inte har inlett sin verksamhet inom nio månader efter det att koncessionen bevilja- des.

I förslagets 8 Kap. finns bestämmelser om hur en försäkrings- givare från tredje land skall avsluta sin direktförsäkringsrörelse i Sverige. De föreslagna bestärnmelsemai denna del är i huvudsak av samma innehåll som motsvarande regelsystem i LUF som i sin tur uppgjorts utgående från bestämmelserna om likvidation i 14 kap. försäkringsrörelselagen. Syftet med regleringen är att trygga försäkringstagarnas, de försäkrades och ersättrringstagamas intressen.

Den gällande lagstifiningen innehåller inte någon föreskrift om att en utländsk försäkringsgivare skall ansöka om återkallande av koncession i det fall försäkringsgivaren avser att upphöra med verksamheten i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt med en ordning enligt vilken koncessionen först återkallas, varefter försäk- ringsgivaren inleder de egentliga likvidationsåtgärdema av verksam- heten häri landet. En bestämmelse härom innehåller förslaget.

Det närmare innehållet i likvididationsåtgärdema beror på arten och omfattningen av försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. För livförsäkringsverksamhet gäller ett särskilt administrationsbo, om koncessionen förklaras förverkad. Eftersom syftet med administra- tionsboet är att trygga försäkringstagarnas intressen, skall försäk- ringsgivarens verksamhet i Sverige i allmänhet likvideras så att dennes försäkringsbestånd överlåts till en annan försäkringsgivare när administrationsboets ekonomiska ställning har klarlagts. Till skillnad från gällande lagstiftning är enligt förslaget kretsen av presumtiva försäkringsgivare som kan överta ett sådant försäkrings- bestånd inte begränsad till försäkringsgivare med svensk koncession utan även andra försäkringsgivare med auktorisation för livförsäkring inom EES kan — oavsett om verksamhet bedrivs med stöd av detta lagförslag komma i fråga.

I förslagets 9 kap. finns regler som skall iakttas av både EES- försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land i marknads- föringen av försäkringar i Sverige. De föreslagna reglerna överens-

stämmer i huvudsak till sitt innehåll med motsvarande reglering i gällande lagstiftning.

I lagförslaget har det nuvarande kravet i gällande lagstiftning att utländska försäkringsgivare i sin verksamhet i Sverige skall iaktta god affärssed bibehållits. Avsikten är att en utländsk försäkrings- givare skall, oberoende om det är fråga om marknadsföring av försäkringar, betalning av ersättningar eller annat som ansluter sig till drivande av försäkringsrörelse, iaktta god affärssed i Sverige, dvs. iaktta samma godtagbara principer och metoder som svenska försäkringsbolag förutsätts iaktta. Det är således inte det som i den utländska försäkringsgivarens hemland som anses som god affärssed som är avgörande utan det som gäller i Sverige. God affärssed förut- sätter således att försäkringsgivaren bedriver sin verksamhet i enlighet med här i landet gällande lagar och föreskrifter samt enligt den kutym som utbildats på området i Sverige. I sammanhanget bör påpekas att försäkringsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1995:87) Försäkringsrörelse i förändring har föreslagit att bestäm- melsen om god affärssed utrnönstras ur lagstiftningen.

Utländska försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd, som är att hänföra till verksamheten i Sverige, enligt bestämmelser som införts i förslagets 10 kap. Bestämmelserna överensstämmeri sak med den nu gällande regleringen av beståndsö- verlåtelser från utländska försäkringsgivare med verksamhet här i landet. Detta innebär att när det gäller EES-försäkringsgivare kan överlåtelse av försäkringsbestånd endast verkställas efter tillstånd av tillsynsmyndigheten i den överlåtande EES-försäkringsgivarens hemland. Med svenska lagbestämmelser är det inte möjligt att inverka på överlåtelseförfarandet utan överlåtelsen sker på de villkor som anges i den nationella lagstiftningen i den överlåtande försäk- ringsgivarens hemland. När det gäller överlåtelse av försäkringsbes- tånd från försäkringsgivare från tredje land skall alltjämt krävas tillstånd av Finansinspektionen. De kriterier som skall vara uppfyllda för att inspektionen skall lämna tillstånd till en sådan bestånds- överlåtelse är desamma som gäller för svenska försäkringsbolag vid överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen.

I förslagets 11 Kap. ingår bestämmelser som med hänsyn till deras art inte går att placera i något annat kapitel. Kapitlet innehåller bestämmelser bl.a. om kungörelseskyldighet för F inansinspektionen i fråga om vissa centrala omständigheter som ansluter sig till den verksamhet som en utländsk försäkringsgivare avser att bedriva eller bedriver i Sverige.

Enligt den gällande lagstiftningen finns ingen skyldighet för Finansinspektionen att föra register över utländska försäkrings givare

med verksamhet i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt att sådana uppgifter om utländska försäkringsgivare registerförs som Finansinspektionen behöver för en effektiv primär eller sekundär tillsyn över verksamheten här i landet. En bestämmelse om att ett särskilt register över utländska försäkringsgivare skall upprättas har därför tagits upp i förslaget. Den föreslagna registerskyldigheten avser både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. Det föreslås att regeringen skall meddela närmare förskrifter om hur registret skall vara ordnat och om vilka uppgifter som skall föras in i registret.

Kapitlet innehåller också bestämmelser om språket i handlingar som skall lämnas in till Finansinspektionen, ersättning till ombud, vite, överklagande av beslut, straffsanktioner och tillsynsbidrag, vilka till sitt innehåll överensstämmer med motsvarande bestämmelser i gällande lagstiftning.

Enligt de ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser som ingår i förslaget avses den föreslagna nya lagen träda i kraft så snart som möjligt. Det föreslås att LUF och LEF skall upphöra att gälla när den nya lagen träder i kraft. Utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet närden nya lagen träder i kraft skall ha rätt att fortsätta med verksamheten här i landet med stöd av tillstånd som meddelats enligt LUF eller LEF.

WWWW

m.ahWL-nlm» i'm ..aiwasiMMa ”Mamuurlgagninlimm s.kbnåhu mt. mligqqn armbåa amiuugemuhm .m—mmmwmm" immun WmB-. JohanH-i'GManQW WWW MWg-. mammans... -m'.ku1a.ansl marin—151 mmm "Hub MMMEWMW arm-MMMWM Mmmm lin-1 umiimmmwmmmmmm i ”1.41..- 1 "!F'h'il'. '.11"-'.=lli_al'1l..L'r ut:! 111.' sålt-d;. MMMÄW

innanmumbwanm mammumlmmm denkr'hmwmuihlldpllpiumrida151crigc gumma pågmmmmedm MW]: mmm..-team mina amma! näwammmumamm glad _ m laulan EW : - .é- . "

www.mm .. . .""'.r=1u1=L:Jnuu:u- Iimrd 'lftlill ' 7 ' '.- 1.:1'll'.t.:l-arr [rm mini-aln [tarmis-inga" .'urr: inc-l rida.-mh: ! har ! lund!!! [kt'l'ln m. 1331]! l'li till Llln $iilin" Elli-5- -1"Ö'I'IIHLI'IDW'.!'1 in; 1.211: .-1'1'.rlllL="-': :.1 111 alm-' nL- ni.. .] andra; urm41111n5rnn1i'lsrhd'n1r

.li':l|:j.l'li:iu'l'jlllllgj|_.:|_|:f'l 1 den omr-rillunrlu E.;ES-la'iuh'lngngh'n'em

hemland. Mrd sum-ika l'ughc-Jlminalwr 11r dl.-_l inte. m_njllgr "irl ""':'1r1 PJ ..miår..1-..-1..11=. minimum överlät-emm: pl' lk: mikar mm mg:! tin I'd-':.wllu ligatinnlngn. 1 den evnnllhinrk'. Ihre-lll..— .Lji'ggitmru blanka.]. ." J'.._' ghllel'rl1_.lilltlac du. Barnlängtan— rån.! trim Flannagan-m trla Maija land !anI alla|-111 här" 1.311" led av "in."-uri'r '11' ..a. .'-c'r1 "e '..rmainr :.:1111 skall vara Upplj'lltln IE.. att man...-.. 111111 E...-1.11» "anim till. nu 51.111: but-lånats- nvwikni'rr fir namram slingade-r för '.'.runsku m:.ulrh'inglbulag '. '.ri l'"|"1"l.|11:l'i'.' lv l....s...l-.-.1'u.;r" mind .: 11351 re... mmm-sn.

! linning-:i: ) ' Eur ing'u "1'n'1'1l1r1'1m1'Ln-1 m "1'r:d hunnit till timar 1111 inte går 111 pkt-"'i ' Lund. n-1-'.l i.). "J.-]. Kapitlet itu-thin” 51.913: mun!-w El 11 om hnnburrlsnitg'ldighct 11:11 F'mmahmpcåtiaurn

,' hägn m:. "isa-1 .:..'-'- ..'.' . ...malandigwlrn' iam nimi—lm: 5i'1__' .Lh ut:-u

%er inl. ull-ulaf. förtala-lugnar 111 1:' avser i.u bedöma rllnr , ' "bedriva-rr Stang..-

am.... cl.:n wi.... 1; lumifmmgm nun: inw'. Milium aa"

' l'irun liirapek'llrmn :111 [interiörer mn: utländska MWg-i'm.

Summary

Introduction

The Commission's task has been to put forward proposals for amended legislation on the activities of foreign insurers in Sweden. These activities are at present regulated by the Act (l950:272) on the Right for Foreign Insurance Companies to conduct Insurance Business in Sweden (LUF) and the Act (1993: 1302) on EEA insurers' Activities in Sweden (LEF). Foreign insurers may also conduct business in Sweden by setting up a subsidiary in this country. Activities carried out by a subsidiary of this kind are not subject to the provisions of LUF or LEF, but are covered by the provisions of the Insurance Business Act and accordingly fall outside the terms of reference of the Commission.

The existing legislation is difficult to overview and some parts of it have become outdated in structure and language. The task given to the Commission has therefore entailed a general review of this legislation. Another important background factor for the Commis- sion's work has been Sweden's international undertakings. In its broadest sense, this concept can be interpreted as including every agreement relating to international trade that can be considered as having a bearing on insurance business. However, the guidelines of the Commission have applied a narrower definition of this concept for its work - the multilateral obligations ensuing from Sweden's commitments to the OECD and its member states and to GATS (General Agreement on Trade in Services).

ln drafting the proposal for regulation of foreign insurers' activities in this country, the Commission has had to take into account Sweden'sundertakings as an EU member state. A general basis for its work has been to introduce principles entailing equal treatment of all foreign insurers wishing to enter the Swedish market to the extent permitted by the EC Insurance Directive and provided that the interests of policyholders, the insured parties and beneficiari- es are safeguarded.

The deliberations of the Commission have led to a proposal to gather together provisions on insurance activities carried out in this country by foreign insurers in a single piece of legislation, regardless of the location (country) of their head office: The Act concerning Foreign Insurers' Business in Sweden. This proposed law is based on and develops the system of rules contained in LUF and LEF.

Since 1950 the activities of foreign insurers in this country have been regulated by LUF. When Swedish insurance legislation was adapted to certain EU insurance directives in 1993, the area of application of this Act was restricted for technical legal reasons to apply solely to insurers with their head office outside the EEA. At the same time, a new Act was adopted, LEF, directed at foreign insurers with their registered office inside the EEA.

LUF and LEF both aim at safeguarding the interests of Swedish insurance customers in relation to foreign insurers operating in Sweden. The principles on which the system of rules in the two acts are based differ to some extent due, inter alia, to greatly different conditions in the insurance industry at the time the respective Acts, LUF and LEF, were placed on the statute book.

LUF originated in the Sweden of the 195 Os, when the insurance market in this country had a primarily national character. Since then, LUF has been gradually adapted to the increasing intemationalisation of the insurance industry, especially in the past decade. However, the system of rules is still based on the original basic principles of the Act such as the principle of a separate Swedish authorisation for the establishment of an insurance undertaking in this country, the principle of security, the Specialisation or separation principle, and the prohibition in principle for foreign insurers to engage in other non-insurance-related business activities in Sweden.

Characteristic for LUF is an extensive system of rules aimed at preventing insurance business in this country being conducted in an irresponsible and unsound way to the detriment of policyholders. The rules of solvency are especially detailed. The aim of this detailed regulation is to provide as much security for Swedish customers of foreign insurance undertakings as those of Swedish insurance companies.

LEF has been drafted on the basis of an integrated European insurance market in the framework of the EEA agreement. The transition from a largely national Swedish insurance market to an integrated European insurance market has taken place on the basis of the principles of a single authorisation and home State supervision, which are the fundamental principles in LEF. A prerequisite for the

system of a single authorisation and home State supervision is that each EEA country accepts the other EEA countries' rules for insuran- ce business which comply with the EC Third Insurance Directives. For this reason, LEF does not contain any detailed rules relating to business activities, solvency or supervision. Instead relevant aspects of the system of rules from the insurer's home State apply to the operations in Sweden.

Due to the underlying principles of LUF and LEF differing to some extent, the conditions on which business can be carried out in Sweden are not identical for all foreign insurers.

As mentioned above, a basic condition for being able to operate in Sweden, according to LUF, is that the foreign insurer has been granted Swedish authorisation. LEF does not contain any correspon- ding requirement. The foreign insurer can engage in business in this country on the basis of the home State authorisation after a simple notification procedure without requiring a separate Swedish authori- sation.

In order for authorisation to be granted under LUF, an insurer is required to establish a general agency in this country. No other form of establishment is permitted. Neither is it pennissible according to LUF to obtain insurance business by cross-border activities. Howe- ver, in 1990 certain possibilities were made available to foreign insurance companies to provide insurance against risks in Sweden without being established in this country, through the intermediary of insurance undertaking that possessed Swedish authorisation.

Corresponding restrictions in access to the market do not apply to foreign insurers subject to LEF. Thus LEF permits establishment in Sweden both in the form of & general agency and as a subsidiary, and, in the case of insurance societies and associations, by general representation. Moreover, LEF permits marketing of insurance in Sweden by cross-border activities.

LUF is based on the assumption that the foreign insurer carries out his insurance business in company form in his home State. There is no provision in LUF for foreign insurers that engage in business activities in any other legal form of organisation to set up activities in this country. LEF does not make the same demands on legal form, but permits various kinds of associations, for instance insurance societies and associations, to operate in this country.

An important part of LUF to safeguard policyholders is the system of deposits. This system makes explicit the idea that the interests of Swedish policyholders require that foreign insurers, that have their main assets elsewhere, have some tied assets in Sweden as security for the obligations that the undertakings have towards policyholders

here. According to LUF, an initial deposit must be lodged as security before starting insurance business activities in Sweden. This requirement for an initial deposit in effect constitutes a barrier to establishment, and LEF contains no equivalent provisions.

In addition to the differences in conditions for operating for foreign insurers mentioned above, there are also certain other differences in the arrangements provided for in LUF and LEF respectively. Some of these differences can be explained by obliga- tions ensuing from Sweden's EU membership.

Other differences in the regulations may be considered as being motivated by requirements of supervision, bearing in mind the varying nature of public scrutiny in countries outside the EEA. However, there are other differences between LEF and LUF that can neither be derived from the requirements of EU membership nor from the need for supervision, which it is not justified to retain. The Commission has tried to attain a uniform system of regulations for foreign insurers closely related to the provisions applicable to Swedish insurers in this country, to the extent allowed by the require- ments of EU membership and the need for supervision. This harmo- nises with OECD and GATS' principles on equal treatment of insurers.

By accession to the OECD code on liberalisation of capital movements (Code of Liberalisation of capital movements) and on liberalisation of transactions and payments for services (Code of Liberalisation of current invisible operations), Sweden has made explicit in an intemationally legally binding way its commitment to the ongoing removal of restrictions on capital movements, transac- tions and payments for services as required for effective economic collaboration between OECD member states (liberalisation measu— res). A key element in the liberalisation code is the rule on non-dis- crimination that enshrines the principle that liberalisation measures cannot be restricted to one or a few OECD countries but must be extended to all OECD member states. However, a possibility is provided for exemptions from this rule on non-discrimination for member states belonging to a special customs and currency system. This means that EU member states belonging to the OECD can introduce liberalisation measures among themselves without being required to extend these to the other OECD countries. However, these provisions for exemption have only been invoked to a limited extent, and an extension of the area of application for exemption provisions is not in line with the aims of OECD. The proposed legislation is therefore based on the principle of non-discrimination. Deviations

from this principle are only proposed to the extent required by commitments following on from Sweden's EU membership.

Another fundamental provision in the OECD liberalisation code is the national treatment rule. The effect of this rule is that an OECD country is to provide undertakings from other OECD member states with the same opportunities for operating in its domestic market as are enjoyed by the host country's own businesses. However, the principle of equal treatment does not include any demand that the rules for establishment and business operations for domestic and foreign insurers be identical. It is acceptable for special requirements to be placed on foreign insurers provided that these demands do not entail discriminatory treatment of foreign insurers which is in effect incompatible with the principle of equal treatment.

Like the other EU countries, Sweden has also entered into liberalisation undertakings under GATS. According to this agree- ment, the principle of the most favoured nation shall be applied. The effect of this is that Sweden, which has not notified any exemption in the aspects presently being considered, may not treat insurers from another member country of the World Trade Organisation in a more restrictive way than insurers from any other country. This rule has been modified in two ways. Sweden may treat insurers from another EEA country more favourably, and provision is made for deviations from the principle of the most favoured nation due to considerations of the needs to take precautions. The latter case refers to conside- rations based on safeguarding interests and considerations of sound practices. The proposed legislation has been based on the principle of the most favoured nation within the framework of the EC Insuran- ce Directives.

The main contents of the proposal

The proposed act - the Act concerning Foreign Insurers' Business in Sweden is a special law regulating the right of foreign insurers to conduct insurance business in Sweden. This Act is to replace LUF and LEF . As a result of EU membership, Sweden is obliged to differentiate to some extent in the statutory provisions made for foreign insurers by making a distinction between the conditions on which business is to be conducted by insurers with their head office inside and outside the EEA respectively. According to this proposal, there are therefore two groups of foreign insurers. The first group consists of foreign insurers falling within the area of application of

the EC Insurance Directives (EEA insurers). The other group consists of insurers that are not subject to the terms of these Directives (third country insurers).

The Act consists of four parts. The first and fourth parts contain provisions that are substantially the same for all foreign insurers. The second part contains provisions that only apply to EEA insurers, while the provisions in the third part are only applicable to third country insurers. The law has been drafted in this way because the proposed system of rules for third country insurers is detailed and extensive unlike the arrangements applicable to EEA insurers. Large parts of it are therefore not relevant for EEA insurers. At the present time there is only one third country insurer operating in Sweden, the Swiss company "Zurich", while about 100 foreign insurers are engaged in or have notified that they intend to engage in insurance business in Sweden. This situation may change, of course but EEA insurers will probably continue to predominate among foreign insurers on the Swedish market. In the view of the Commission therefore, it will be practical for those applying the proposed legislation for the rules applicable to EEA insurers and third country insurers to be kept separate at least in part.

The special provisions applicable to EEA insurers in the proposed legislation, are based on the system of rules contained in LEF that has been adapted to the Third Non-Life Insurance Directive of 1 July 1995 (Govemment Bill 1994/95:184). The special provisions for third country insurers are based upon LUF.

Chapter 1 of the proposal takes up the general provisions for the application of the Act. These provisions concern the area of applica- tion of the Act, definitions and certain other circumstances of fundamental importance for engaging in insurance business under the terms of the Act.

The Act is to be applied to direct insurance activities by foreign insurers. Reinsurance business is not covered by these provisions, nor by existing legislation. The reasons for this are that reinsurance business by foreign insurers is supervised in the insurer's home country, that insurers in reinsurance relationships do not require the special safeguards that direct policyholders need as a rule, and that the public supervision of reinsurance business in other countries usually only applies to domestic reinsurers. Reinsurance business was deregulated in the EC by Council Directive 64/225/EEC of 25 February 1964 on the abolition of restrictions on freedom of establishment and freedom to provide services in respect of reinsu- rance and retrocession. The Non-life and Life Insurance Directives subsequently adopted only apply to direct insurance therefore.

According to EC Council Directive 78/473/EEC on coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to Community co-insurance, the Co-insurance Directive, and case law developed on the basis of these directives, the leading insurer is treated as if he were the insurer covering the whole risk. For this reason, it is proposed that the Act shall not apply to EEA insurers participating in co-insurance activities in Sweden from a foreign head office in any other capacity than as the leading insurer. By leading insurers is meant the insurer who determines the terms and conditions of insurance and the premium rates.

The concept insurer indicates the external framework of the proposed legislation. This concept has not been made explicit in the proposed law. However, the intention is that the possibilities available to foreign insurers for engaging in insurance business in Sweden shall not be restricted due to the legal form in which business is conducted in the home country. For this reason, the proposed Act provides scope for all types of foreign associations. This entails an expansion of the area of application in comparison with LUF in that other associations outside the EEA besides companies may set up insurance operations in Sweden. This introduces a possibility, inter alia, for insurance societies and associations outside the EEA to operate in Sweden. The concept insurer is substantially the same as that applied in LEF.

The definitions of the concepts EEA insurer and third country insurer are of key importance since the provisions applicable to these two groups of insurers in the proposed legislation differ in some respects. The group third country insurers not only includes insurers from non-EEA countries, but also various types of institutes that have their head office in the EEA but which are not covered by the principles of a single authorisation and home country supervision in the Third Insurance Directives. This applies to insurers with limited activities that meet certain other criteria laid down in the Third Insurance Directives. The exemptions substantially correspond to the insurers at present exempted from the area of application of LEF.

In addition to the proposed act, other legislation may be appli- cable to the insurance business in Sweden undertaken by a foreign insurer. These are the Motor Traffic Damage Act (SFS 1975: 1410), the Act (198911079) concerning Life Insurance with reference to Security Funds, the Act (SFS 1992: 160) concerning Foreign Bran- ches, etc., the Motor Racing Insurance Act (SF S 19762357) and the Act (19862436) on Prohibition of Trade. The introductory chapter includes a reference to this. ln accordance with the general principle

that special legislation takes precedence over a general act, the aforesaid acts have priority over the proposed law.

According to the main rule of the proposal, the foreign insurer shall comply with Swedish law in his activities in Sweden. In this context, Swedish law means Swedish law or the laws of a foreign state that may be applicable in accordance with the accession rules for Swedish international civil law, that are to be applied to the legal circumstance. However, international agreements that Sweden has entered into may entail deviations from the main rule. For example, as a result of the obligations following on from Sweden's EU membership, EEA insurers are to comply with the solvency rules in their home country in their activities in Sweden.

This introductory chapter also includes a long-hallowed basic principle of insurance business, the Specialisation or separation principle requiring life and non-life insurance business to be kept separate. The import of this principle differs somewhat for EEA insurers and third country insurers.

In the proposed law there are some differences in the provisions applicable to life and non-life insurance. In the case of certain types of insurance, a possibility is provided, in accordance with existing legislation, for choosing between applying different systems of rules. This possibility of choice applies to sickness and accident insurance and severance pay insurance. Further, there is a possibility with respect to certain life insurance policies to permit exemptions or deviations from provisions in the proposed act on life assurance in individual cases. This dispensation may have a general application or be restricted to particular life assurance provisions.

Chapter 2 of the proposal deals with the organisational forms for carrying out insurance business in Sweden available for foreign insurers. Business may be carried out from a secondary establishment in this country. It is also open to an EEA insurer to obtain insurance business by cross-border activity. The concept of secondary es- tablishment has the same content as in existing legislation. Thus this concept also includes general agents, branches, general representation and other forms of permanent presence, even if this presence only consists of an office or a self-employed person with a permanent power of attomey to act on behalf of the insurer in the same way as a branch.

With respect to cross—border activities, the proposals contain provisions that do not contain a real definition but which specify certain basic features of such activities. Characteristic of cross-border activity is that an EEA insurer from a foreign place of operations provides cover for a non-life insurance risk located in Sweden or a

life insurance agreement with a person domiciled in Sweden or a legal entity active here. It is not intended, however, to alter the practice that has existed for a long time in Sweden, according to which Swedish companies and private individuals may freely purchase insurance abroad. A supplementary condition required for an activity to be classified as a cross-border activity as referred to in the proposed legislation is that the insurance transaction shall have arisen at the initiative of the insurer. Passive provision of insurance services is not therefore regarded as a cross border activity. A further supplementary condition is that the acquisition activity takes place through or making use of in some other way a secondary establish- ment set up by the insurer Sweden. In this context, secondary establishment means not only branches, general agencies or general representation but also a self-employed person with a permanent power of attomey to act on behalf of the insurer in the same way as a branch.

The EC Insurance Directives do not contain any rules on cross- border activities applicable to insurers with their head office outside the EEA. This lack of provision is considered to mean that an individual member state may decide whether to allow third country insurers to carry out cross border activities on its territory. There is therefore no formal obstacle to enabling insurers to carry out cross border activity in Sweden. However, the Commission has decided not to make any proposals to allow third country insurers to engage in cross border activity in the Swedish market. The basis for this position is, inter alia, that it is hardly appropriate for Sweden to pursue its own line with respect to cross-border activities of third country companies since this matter is closely related to EU's common trade policy, one of the aims of which is to achieve unity with respect to liberalisation measures relating to third countries. Decisions on matters relating to the common trade policy are made by the EC in most cases and are binding on member states. Of the EU countries, only the Netherlands has made it possible for third country insurers to engage in cross-border activities in the field of direct insurance. The position adopted by the Commission on this matter also reflects the fact that Sweden is bound by the MFN principle through GATS. The effect of this is that any legislative change intended to open up possibilities for cross-border activity in Sweden cannot in principle be restricted to apply to insurers from particular countries but must apply to all WTO countries. Taking into conside- ration the varying standards of public supervision in different countries outside the EEA, it would not in the Commission's view be possible to meet the interests of Swedish insurance customers in an

acceptable way. For this reason as well, the Commission has not proposed any change in the existing statutory arrangements, but cross-border activity will continue to be reserved for EEA insurers.

However, the proposed legislation does contain a general power of attomey to prescribe exemptions from the proposed system of regulations. Discrepancies are permitted as a result of bi- or multilate- ral agreements Sweden has entered into. This power of attomey does therefore provide a basis for allowing insurers from a particular country or countries outside the EEA to engage in cross-border activity in Sweden under the terms of an international agreement. However, this part of the proposal does not grant any general right for foreign third country insurers to engage in cross-border activities in Sweden. The possibility contained in this part of the proposal of allowing insurance activities to be carried out in Sweden by third- country insurers from an establishment in this country is only an exemption from the general rule.

To offset third country insurers not being able to offer cross- border insurance services freely in the same way as EEA insurers, it is proposed that third country insurers shall have the right to open representation Offices in Sweden. The representation office may not conduct insurance business but is mainly intended to develop commercial contacts and to make presentations of insurance services. The only requirement to open a representation office therefore is that notification be made to the Financial Supervisory Authority.

The chapter also contains regulations for representatives. Representatives in this context means general agents, managing directors of a branch and representatives of the general agent and insurers in a insurance context. Representatives can be regarded as being equivalent to the management of a Swedish insurance compa- ny. The conditions of eligibility and required qualifications appli- cable to representatives are therefore substantially the same as those laid down for managing directors and members of the board of directors of a Swedish insurance company. It follows on from the principle of home country supervision according to the Third Non- Life Insurance Directive and the Third Life Insurance Directive that an EEA insurer's decision to set up insurance activities in Sweden, only requires that the supervisory authorities in the insurer's home country notify the Swedish Financial Supervisory Board about the planned activities in this country. This applies regardless of whether it is envisaged that the business will be conducted by setting up a branch or as a cross-border activity. In Chapter 3 of the proposal, which only applies to EEA insurers, there are more detailed provi—

Sions for this information procedure which is largely in accordance with the present system of regulation.

A further consequence of the principle of home country supervi- sion is that the Financial Supervisory Authority only has the right to monitor the EEA insurer's activities in Sweden to the extent that this monitoring is not the responsibility of the authority in the home country responsible for supervision of the insurer's activities. In those cases where the supervisory authority in the home country has primary responsibility for supervision, as is the case with financial supervision of the insurer's activities in this country, the Financial Supervisory Authority does, however, have a secondary supervisory responsibility, expressed as a duty to assist the foreign supervisory authority. The Financial Supervisory Authority has a primary duty of responsibility with respect to consumer protection, the terms and conditions of insurance agreements, and principles relating to good business practice in this country. Chapter 4 of the proposal appli- cable only to EEA insurers, contains more detailed proposals of the supervisory functions of the Financial Supervisory Board, the right to obtain information and to inspect activities, and the possibilities afforded for intervention by means of coercive measures.

Chapter 5 of the proposal specifies the detailed conditions for third country insurers to set up insurance operations in Sweden. Unlike the situation for EEA insurers, these conditions are not based on the principle of a single authorisation and home country supervi- sion, but instead on Swedish authorisation and Swedish public supervision. According to the proposed legislation, it will continue to be necessary for a third country insurer to obtain government authorisation in order to carry out insurance business in Sweden. The basic motivation for retaining the existing system of authorisation with respect to third-country insurers is the licensing requirement following on &om EC's third country rules. According to these rules authorisation is required before a third-country insurer is permitted to setup insurance activities in EU/EEA.

The licensing requirements for third country insurers contained in the proposal are the same as in existing legislation. Thus, among other things, an initial deposit is still to be required in order for authorisation to be obtained. This entails a limitation in market access that is not in accord with the aims of OECD and WTO. The reason that the requirement for an initial deposit is also retained as a condition for authorisation is that EC third country rules stipulate this. The Commission has considered the transfer of the Govem- ment's duties as licensing authority to the Financial Supervisory Authority. In consideration of the fact that such delegation would not

be restricted to the licensing system for foreign insurers but also include the granting of authorisation to Swedish insurers and other systems of licensing in the insurance business legislation, no proposal has been put forward in this area.

Under the present legislation, provision is made for a time-limit to be applied when granting authorisation, to restrict the validity of the licence to a specific period, at most ten years. It is proposed that this provision for granting time-limited authorisation be abolished as unnecessary taking into consideration that the proposed system of rules contains other possibilities for correcting insurance business ac- tivities that do not develop in an acceptable way. Moreover, insuran- ce business is by nature a long-term business transaction. In practice, time-limited authorisations have never been granted with a very few exceptions.

Bearing in mind the interest that a party intending to set up insurance-like activities has of receiving a decision as soon as possible on whether an intended activity is to be regarded as insurance business, the present arrangements including a legally stipulated obligation on the part of the Financial Supervisory Authority to provide a preliminary decision at the time of application on whether a planned activity is subject to licence or not are retained with respect to third country undertakings. The intention is that the concept insurance business is to be determined on the basis of the practice developing in the field due to certain fundamental criteria, stated in the preliminary legal material to current legislation.

The exemption in present legislation, from the licensing and establishment demands for third country insurers has been included in the proposed legislation. This exemption concerns marketing of insurance in Sweden through the auspices of authorised providers of insurance established in this country. The intention is that the criteria applicable to existing legislation for the granting of a licence shall also in future be applied in authorisation cases of the kind in question.

One of the basic principles of the insurance business legislation is the prohibition for insurers to conduct any other business apart from insurance. The EC regulations do not contain any provision for retaining this prohibition for third-country insurance companies. Moreover, the prohibition is not as effective as a corresponding prohibition for Swedish insurance companies with respect to the protection of the interests of Swedish policyholders, since the major part of a foreign insurer's activities are as a rule abroad. Considera- tions of competition argue, however, for continuing to apply this prohibition to avoid third country insurers being placed in a more

favourable competitive situation in Sweden than other insurance companies with activities in this country. The prohibition against a foreign movement for third country insurers has therefore been retained in the proposal.

Unlike existing legislation, the prohibition against engagement in non-related business is not restricted in the proposed legislation to activities carried out by an insurer in this country, but also applies to unrelated business, carried out by the insurer without recourse to a place of operations for insurance business in Sweden. This proposal has been introduced with the end of preventing the prohibition against non-related business being circumvented.

Since supervision of the financial situation of an EEA insurer, including planning activities, rests on the supervisory authority in the insurer's home country, it is not possible in Swedish legislation to restrict the right of the insurer to carry out any other business activity than insurance by placing funds in companies engaged in non-related businesses. For this reason, the proposal does not contain any equivalent prohibition against EEA insurers carrying out non-related business. However, it follows from the EU Insurance Directives (Article 8.1 in both the First Non-Life Directive and the First Life Directive) that the EEA insurer is obliged to restrict his business activity in Sweden to the insurance sector, and to such activities directly related to this area excluding all other business activities. The supervisory authority in the insurer's home country is responsible for ensuring compliance with this provision.

The provisions on solvency contained in Chapter 6 of the proposal are of key importance for regulation of the activities of third country insurers in Sweden. If a third country insurer has to wind up his activities in Sweden, his clients in Sweden are placed in a difficult position if they are forced to collect their claims abroad in competi- tion with the insurance undertaking's other creditors. The intention of the solvency requirements is to ensure that there are assets in this country, corresponding to the commitments entered into by the insurance undertaking in Sweden. The content of the solvency requirements contained in the proposed legislation is substantially the same as in existing legislation and dimensioned so that a third country insurer shall have an equivalent capacity for risk coverage in relation to their insurance commitments in this country as a Swedish insurance company. In order for the proposed rule to comply with the OECD code on the liberalisation of services, the existing provisions on solvency have, however, been amended for third-country insurers so that the solvency requirement shall not in future provide security

for payments to public authorities but only safeguard the interests of insurance clients.

The liability to account for technical insurance liabilities shall apply to both non-life and life business. The proposal differs in this respect from the existing arrangements under which this obligation only applies to life insurance. The basis for this proposed alteration is that the existing provisions on liability coverage, that are in part the same in the proposed legislation, are conditional on the reporting of technical insurance liabilities with respect to both non-life and life insurance. Accordingly, a third country insurer shall cover the technical insurance liabilities for the whole of his direct insurance business in Sweden regardless of whether they originate from non- life or life insurance business. However, it is proposed, unlike the existing regulation, that liability coverage shall not be required for reinsurance business. The motivation for this proposed amendment is that the reinsurance business is not covered by the proposed law nor is it monitored in other respects when it is engaged in in this country by third country insurers. In this respect, the reinsurance business carried out in this country by Swedish insurance companies is in a different situation, since it subject to regulation and supervi- sion.

With respect to the requirements for deposits while the insurance business is being conducted this country, the existing tumover- related deposit has been retained. Thus the size of the deposit for the non-life insurance business in Sweden is to relate to the growth of gross premium income.

No tumover-related deposit is to be applied to life insurance as in the existing legislation, although a certain minimum deposit is required as security.

The deposit requirements apply in the proposed legislation regardless of whether the establishment takes place through a general agency, a branch or a general representative.

It is proposed that the existing arrangements be amended so that the possibility of using 90 per cent of the minimum deposit to account for assets equivalent to the value of the technical insurance liabilities shall apply to non-life insurance as well as life insurance.

Along the lines of Chapter 4, section 2, LUF. in its wording prior to 1 July 1994, an obligation has been introduced in the proposed legislation requiring general representatives of third country insurers to keep a list of those entitled to participate in providing insurance in such societies and associations, and the insurance agreements entered into. This proposed provision is a consequence of the proposal to

make it possible for third-country insurance societies and associa- tions to operate in Sweden.

Chapter 7 of the proposal contains provisions on the supervision of third country insurers. The Financial Supervisory Authority has the main responsibility for supervision of insurers' activities in Sweden. An important aspect of their supervisory function is to ensure that the insurers comply with the solvency requirements stipulated in this Act. Supervision also includes inspection of some functions at the insurers, such as marketing and payment of claims. Third country insurers shall substantially be subject to inspection in an equivalent way to Swedish insurance undertakings that carry out activities subject to the Insurance Business Act, with the differences ensuing from the fact supervision only applies to that part of a foreign insurer's activities located in Sweden, and then only to direct insurance business, and taking into account that the real management of the insurer is located outside Sweden.

An effective supervision of the activities undertaken by a third country insurer in Sweden requires exchange of information and collaboration with the supervisory authority in the insurer's home country. For this reason, a special provision has been included on the obligation for the Supervisory Authority to maintain close relations- hips with the appropriate foreign authorities in matters related to supervision.

A third country insurer that has received a Swedish licence is also assumed to have started up operations in this country. It cannot be considered to be compatible with a sound development of the insurance business if authorisation granted is not immediately made use of. ln accordance with the arrangements applicable to Swedish insurance companies contained in the Insurance Business Act, a provision has been included in the proposed legislation on forfeiture of the authorisation in cases where the third coun-try insurer has not started activities within nine months of authorisation being granted.

Chapter 8 of the proposal contains provisions dealing with how a third country insurer shall wind up his direct insurance business in Sweden. The proposed provisions in this section are substantially the same as those contained in the equivalent system of rules in LUF, which is in tum based on the provisions for liquidation in Chapter 14 of the Insurance Business Act. The purpose of the regulation is to safeguard policyholders, the insured parties and the beneficiaries' interests.

The current legislation does not contain any provision to the effect that a foreign insurer shall apply for a revocation of the licence in the event that the insurer intends to cease activity in Sweden. It is,

however, appropriate with legal arrangements according to which the authorisation is first revoked, after which the insurer initiates the actual process of liquidation. The proposal contains a provision to this effect .

The more detailed contents of the steps to liquidate the business depend on the nature and scope of the insurer's activities in Sweden. In the case of life insurance business a special administration estate is applied. Since the purpose of the administration is to secure insurers' interests, the insurer's activities in Sweden are usually liquidated and its insurance stock transferred to another insurer when the administration estate's financial status has been clarified. Unlike the current legislation, the group of prospective insurers that can take over such an insurance stock is not restricted to insurers with a Swedish authorisation but even other insurers with authorisation for life insurance in the EEA may come into question, regardless of whether their activities are carried out pursuant to this proposed law.

Chapter 9 of the proposal contains regulations that are to be observed both by EEA insurers and by third country insurers in marketing insurance in Sweden. The content of these proposed regulations is substantially in accord with the corresponding rules in the current legislation.

In the proposed act, the existing requirement that foreign insures are to observe good business practices in their operations in Sweden has been retained. The intention is that a foreign insurer, regardless of whether it concerns marketing insurance, payment of claims, or anything else related to insurance business operations, shall abide by good Swedish business practice, i.e. abide by the acceptable princi- ples and methods that Swedish insurance companies are expected to abide by. Good business practice thus requires that the insurer carries out his activities in compliance with the laws and regulations in force in this country and according to the practices that have developed in the field in Sweden. In this context it should be pointed out that the Insurance Commission in its final report The Changing Nature of Insurance Business (SOU 1995z87) proposed that the provision on good business practice be removed from the legislation.

Foreign insurers can wholly or partially take over insurance business derived from activities in Sweden under provisions contained in Chapter 10 of the proposal. These provisions are substantially in accordance with the present regulation of business transfers from foreign insurers operating in this country. This means that as far as EEA insurers are concerned the transfer of insurance business can only be carried out after authorisation by the superviso- ry authority in the transferring EEA insurer's home country. Swedish

legal provisions have no effect on the transfer procedure, that takes place in accordance with the conditions stated in the transferring insurer's home country. As regards transfer of insurance business from a third country, authorisation is still required from the Financial Supervisory Authority. The criteria that are to be met for the authority to grant a licence for such a transfer are the same as apply to Swedish insurance companies in transfers of insurance business according to the Insurance Business Act.

Chapter 11 of the proposed legislation takes up provisions that cannot suitably be placed in any other chapter. This chapter contains regulations, inter alia, on the obligation to notify the Financial Supervisory Authority, regarding certain important circumstances related to the activity that a foreign insurer intends to carry out or carries out in Sweden.

According to existing legislation, there is no obligation for the Financial Supervisory Authority to maintain a register over foreign insurers with operations in Sweden. It is, however appropriate for such information on foreign insurers to be registered that the Financial Supervisory Authority requires for an effective primary or secondary supervision of activities in this country. Such a provision has therefore been included in the proposal. The proposed obligation to register applies both to EEA insurers and third country insurers. It is proposed that the government shall notify more detailed provisions as to how the register is to be arranged and on the information to be included in the register.

This chapter also includes provisions on the language used in documents supplied to Financial Supervisory Authority, compensa- tion to attorneys, conditional fines, appeals against decisions, penal sanctions and supervision grants the content of which is in accord with existing legislation.

According to the implementing and transitional provisions included in the proposed new legislation, the proposed legislation is to take effect as soon as possible. It is proposed that LUF and LEF shall cease to apply when the new act comes into force, Foreign insurers carrying out activities pursuant to LUF and LEF shall have the right to continue activities without notification or authorisation according to the new act.

" ' "PPM-Itiiaaålii

mihniia mn! rt =: 3:15." m

.a

:i hur rian-ir; WMF—dår

.mnuii il-hiintlä

..,-li .'hiff n—rmaut

i.i'Lt|1'lr_.r_iI lluuå.

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om utländska försäkringsgivares verksamheti Sverige

Härigenom föreskrivs följ ande.

Första avdelningen

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

] kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser

T i llämpnin gsområde

1 & Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkrings- rörelse i Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäk- ringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av interna- tionella avtal eller ömsesidiga avtal med främmande stat.

EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredje land, hemland och behörig myndighet

2 & I denna lag avses med

1. EES-försäkringsgivare en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

och är ensamt ansvarigt för den finansiella tillsynen av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver inom EES,

2. försäkringsgivare från tredje land en annan utländsk försäk- ringsgivare än EES-försäkringsgivare,

3. hemland det land där försäkringsgivaren har sitt säte eller, såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens verkliga ledning finns,

4. behörig myndighet den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land.

Bestämmelserna i 3 kap. och 4 kap. i denna lag tillämpas på EES- försäkringsgivare och bestämmelserna i 5-8 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 2 kap. och 9-11 kap. gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

Verksamhet som inte omfattas av lagens tillämpningsområde

3 & Denna lag gäller inte

1. återförsäkringsrörelse och

2. sådan koassuransverksamhet som avses i rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen, i vilken en EES-försäkringsgivare deltar från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande försäkringsgivare.

Annan lagstiftning som skall tillämpas

4 & För utländska försäkringsgivares verksamheti Sverige gäller, utöver bestämmelserna i denna lag, i tillämpliga delar även bestäm- melserna i

]. trafikskadelagen ( 1975: 1410),

2. lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder,

3. lagen (1992: 160) om utländska filialer m.m.,

4. lagen (19761357) om motortävlingsförsäkring, och

5. lagen (1986z436) om näringsförbud, Bestämmelsen om dispens från bosättningskravet i 9 & första me- ningen lagen om utländska filialer m.m. skall dock inte tillämpas på utländska försäkringsgivare.

Utländska försäkringsgivares skyldighet att iaktta svensk lag m. m.

5 & En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamheti Sverige iaktta svensk lag, rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt svara inför svensk domstol, om inte annat följer av de internationella avtal som Sverige har ingått.

Skadeförsäkring och livförsäkring

6 & Med Skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 a & försäkringsrörelselagen (19821713).

Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 b Q' försäkringsrörelselagen.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring om ersättningen utges från en livförsäkring och Skadeförsäkring om ersättningen utges från en Skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör Skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 6 kap. 1, 3, 6, 8, 9 och 12 åå, 7 kap. 3 & första stycket 4 samt 8 kap. 4-10 åå.

Separationsprincipen

7 & En EES-försäkringsgivare får i Sverige förena direkt livför- säkring endast med sådan direkt Skadeförsäkring som avses i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna ] och 2 försäkringsrörelselagen (19821713) samt återförsäkring av dessa skadeförsäkringar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare som på basis av den koncession som försäkringsgivaren har fått i sitt hemland kan meddela både liv- och Skadeförsäkring, får dock i Sverige meddela både liv- och Skadeförsäkring. EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäk- ringsrörelse åtskild från livförsäkringsrörelsen.

Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige förena direkt livförsäkring endast med återförsäkring av livförsäkring.

Tillstånd att tillämpa eller avvika från lagens bestämmelser om livförsäkring

8 & Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 6 kap. 9 5, får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäk- ringar som avses i 2 kap. 3 a & första stycket klasserna 1 och 2 för- säkringsrörelselagen (1982z7l3) samt för avgångsbidragsförsäk- ringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 6 kap. 3 & andra stycket och 9 &, behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b & första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Risk som är belägen i Sverige

9 5 Med risk som är belägen i Sverige avses

1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när för- säkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,

2. risk som är hänförlig till ett i Sverige registrerat fordon, när försäkringsobjektet avser ett fordon,

3. risk i samband med resa eller semester, om en försäkring avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstaga- ren har tecknat försäkringen i Sverige.

I andra fall än de som nämns i första stycket anses risken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller om försäkringstagaren är en juridisk person vars driftställe, som försäkringen hänför sig till, finns i Sverige.

Dispenser

10 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får, med de begränsningar som anges i andra-fjärde styckena, medge försäkringsgivare från tredje land undantag från de särskilda bestämmelserna i denna lag om livförsäkring i fråga om

1. livförsäkring som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och

2. livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b & första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982 : 7 l 3).

Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmel- serna om beräkning av premiereserv enligt 6 kap. 3 5 andra stycket.

Undantag enligt första stycket 2 får medges från bestämmelserna om livförsäkring i 6 kap. 3 & tredje och fjärde styckena och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om livförsäkring.

Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.

I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 får före- skrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skadeförsäk- ring skall tillämpas i stället.

2 kap. Särskilda bestämmelser om sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet

Sekundäretablering och företrädare

] & Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk försäkringsgivares etablering i Sverige genom 1. generalagent, 2. filial och 3. såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en generalrepresentation.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäk- ringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Generalagent

2 & Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk person som leder och sköter en utländsk försäkringsgivares affär- sverksamhet i Sverige och som även har rätt att företräda försäkringsgivareni alla de rättsförhållanden som hänför sig till verk- samheten. En utländsk försäkringsgivare får i Sverige inte repre- senteras av mer än en generalagent.

Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken kan inte vara generalagent.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshand-

lingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.

Om den utländska försäkringsgivaren använder en juridisk person som generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller de krav som ställs i andra stycket.

Filial

3 & Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med själv- ständig förvaltning som en utländsk försäkringsgivare etablerar i Sverige.

Som filial betraktas även ett kontor här i landet som förestås av en utländsk försäkringsgivares egen personal samt en person som bedriver självständig verksamhet och som har en stående fullmakt att företräda försäkringsgivaren på samma sätt som en filial.

F örsäkringssammanslutning

4 ($ Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en samm- anslutning av fysiska eller juridiska personer som utan solidarisk ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, såvitt angår försäkringssammanslutningar, medlemmarna i sammanslutningen.

Generalrepresentation

5 ; Med generalrepresentation avses en utländsk försäkringssam- manslutnings representation i Sverige. Generalrepresentationen skall förestås av ett ombud som ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivama i sammanslutningen driver enligt denna lag.

Ombud för försäkringsgivare i en sammanslutning skall vara bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldra- balken kan inte vara ombud.

De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkrings-

avtal ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivama och själv eller genom annan tala och svara för dem.

Gränsöverskridande verksamhet

6 & Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe marknadsför försäkringar i Sverige utan förmedling av en etablering här i landet eller en försäkringsgivare med koncession i Sverige i syfte att ingå

l. skadeförsäkringsavtal om en sådan i Sverige belägen risk som avsesi 1 kap. 9 &,

2. livförsäkringsavtal med en fysisk person som är stadigvarande bosatt i Sverige, eller

3. livförsäkringsavtal med en juridisk person vars driftställe i Sverige avtalet hänför sig till.

Andra avdelningen

BESTÄMMELSER OM EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE

3 kap. Inledande och bedrivande av verksamheten Rätt att bedriva försäkrin gsrörelse i Sverige

l & En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får bedriva försäkringsrörelse i Sverige

I. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att F inansinspektionen från den behöriga myndigheten i för- säkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant in- nehåll som anges i 2 Ö,

2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansin- spektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i

3é.

Etableringsanmälan

25 En underrättelse enligt l & 1 om sekundäretablering skall innehålla l. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som skall vara dess företrädare,

2. en plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas där, och

3. intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkrings- givarens kapitalbas.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a 5 första stycket 10 försäkringsrörelselagen (1982z713) (motorfordon- sansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäk- ringsföreningen.

Underrättelse om inledande av gränsöverskridande verksamhet

3 & En underrättelse enligt l & 2 om gränsöverskridande verksam- het skall innehålla

1. uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall täcka, och

2. intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a) försäkringsgivarens kapitalbas, och

b) vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession om- fattar.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a & första stycket 10 försäkringsrörelselagen (19821713) (motorfordon- sansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla

1. uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 & trafikskadelagen (1975: 1410), och

2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäk- ringsföreningen.

Ändring av förhållanden i verksamheten

4 & Om en EES-försäkringsgivare avser att ändra sin verksamhet i Sverige i fråga om förhållanden som anges i 2 eller 3 &, får ändring- en göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrät- tats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om det sker en ändring i de uppgifter som ingår i underrät- telser enligt 2 & skall dessutom försäkringsgivaren underrätta Finansinspektionen minst en månad innan den planerade ändringen gors.

4 kap. Tillsyn Tillsynen över EES-försäkringsgivare

lå Den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har den behöriga myndigheten i försäkrings— givarens hemland till uppgift att sköta. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll av försäkringsgivarens solvens, försäkringstekniska skulder och skuldtäckning.

I övrigt skall Finansinspektionen ha hand om tillsynen över EES- försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

Hemlandsmyndighetens behörighet i Sverige

2 5 Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndig- heti en EES-försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen.

F inansinspektionens allmänna tillsynsuppgifter

3 & Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs av EES-försäkringsgivare enligt denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten.

Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter i EES- försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter behöver uppgiften för sin tillsyn över försäkringsgivarens verksamhet, samt i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.

F inansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska verksamheten

4 & En EES-försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet häri landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksam- heten som behövs för tillsynen.

Finansinspektionen har rätt att granska den försäkringsverksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Om det finns särskilda skäl, kan inspektionen omhänderta handlingar som är föremål för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäk- ringsgivaren skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

Insyn i sidoordnade organ

5 & Skyldigheten enligt 4 9” att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda EES-för- säkringsgivare eller som sådan försäkringsgivare har ett bestäm- mande inflytande i,

2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder EES-försäkringsgivare i dennes rörelse.

Tvångsmedel

6 & Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får Finansin- spektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen under- rätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda för- säkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna häri landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare överträdelser sker.

Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländ- ska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett av sådant förordnande får försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

Åtgärderi anledning av inskränkning i förfoganderätten över tillgångar

7 Ö Om en behörig myndighet i en EES-försäkringsgivares hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall Finansinspektionen på begäran av myndigheten vidta samma åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet av ett beslut om hur försäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndighe- ten beslutat — att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller — att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina till- gångar.

Åtgärder vid förhinder för företrädare

8 &; Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan an- ledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall åtgärder som anges i 6 & första-tredje styckena vidtas. Om det med hänsyn till skyddet av försäkringstagamas intressen är nödvändigt, får F inansinspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller en ny företrädare blivit be- fullmäktigad, förordna ett ombud i enlighet med 6 & fjärde stycket.

Åtgärder i anledning av att verksamheten upphör

9 & Om en EES-försäkringsgivare till följd av ett beslut av behörig myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet. Inspektionen skall, på begäran av och i samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland,

— förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller

— förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda

hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av försäkringsgivarens verksamhet häri landet. Inspektionen får därvid vidta sådana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga om ett svenskt försäkringsbolag.

Tredje avdelningen

BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE FRÅN TREDJE LAND

5 kap. Inledande av verksamheten m.m.

Rätt för en försäkringsgivare från tredje land att bedriva försäk— ringsrörelse i Sverige

l 5 En försäkringsgivare från tredje land får bedriva försäkringsrö- relse i Sverige

I. efier koncession av regeringen från en sekundäretablering här i landet,

2. efter tillstånd av Finansinspektionen genom förmedling av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och som tillhör samma koncern som försäkringsgivaren eller som denne har samar- betsavtal med.

Koncession

2 (j Regeringen skall bevilja försäkringsgivare från tredje land koncession om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet och ansökningen om koncession uppfyller de krav som ställs i 3 &. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkrings- givare.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b åå försäkringsrörelselagen (19821713).

Koncession beviljas tills vidare. Regeringen skall godkänna företrädare för försäkringsgivaren i samband med att koncession beviljas.

Koncessi onsansökn in gen

3 & Ansökan om koncession enligt l & 1 görs hos regeringen. Ansökningen skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande.

Till ansökningen skall fogas

1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och

2. ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat värdehandlingar enligt 6 kap. 1 & andra stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.

Förhandsbesked om koncession

4 & Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt l & 1 krävs för en planerad verksam- het.

Ett förhandsbesked enligt första stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta beslut.

Tillstånd att bedrivaförsäkringsrörelse genom förmedling

5 & Finansinspektionen skall efter ansökan av försäkringsgivare från tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt l 5 2, om verksamheten inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den utredning som skall fogas till ansökan om tillståndet.

Om förutsättningar för tillstånd enligt första stycket inte längre föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.

Anmälan om att verksamheten har inletts

6 & När en försäkringsgivare från tredje land som fått koncession enligt 2 & har börjat sin försäkringsverksamhet i Sverige skall försäkringsgivarens företrädare genast underrätta Finansinspektionen om detta.

Ändring av beviljad koncession

7 & Om en försäkringsgivare från tredje land avser att utvidga sin verksamhet till en försäkringsklass eller ett verksamhetsområde som inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i 2 och 3 && iakttas i tillämpliga delar. Finansinspektionen får besluta i ärendet i regeringens ställe om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

Ny företrädare

8 & Utses en ny företrädare skall denne efter ansökan av försäkringsgivare hån tredje land godkännas av Finansinspektionen, om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs på företrädare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den ut- redning som skall fogas till ansökningen.

Öppnande av representation och dess verksamhet

95 Innan en försäkringsgivare från tredje land får öppna en representation i Sverige skall den underrätta Finansinspektionen härom. Representationen får inte bedriva verksamhet som kräver koncession enligt l & I eller tillstånd enligt 1 & 2. Finansinspektionen skall inom två månader från det den mottog underrättelsen meddela närmare föreskrifter om öppnandet av representationen, dess verksamhet och tillsynen över den. Represen- tationen kan öppna när försäkringsgivaren har tagit emot de föreskrif- ter av Finansinspektionen som avses i detta stycke.

Annan verksamhet än försäkringsrörelse

10 & En försäkringsgivare från tredje land som bedriver verksamhet enligt denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen driva annan rörelse än försäkringsrörelse häri landet. Medgivande skall lämnas om det finns särskilda skäl för det.

Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av den som får lämna sådant medgivande, om det finns skäl för det.

Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till Finansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som inspektionen bestämmer.

6 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten Deposition

l & En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för den direkta försäkringsrörelsen i Sverige deponera värdehandlingar på de villkor som Finansinspektionen bestämmer i en svensk bank. Deponeringen skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för Skadeförsäkring. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan försäkringsverksamheten inleds i Sverige skall försäkrings- givaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (19621381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen.

Medan verksamheten pågår skall depositionen

1. för Skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkom- sten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång,

2. för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäk- ring som gällde vid räkenskapsårets utgång.

F inansinspektionen får, med beaktande av rörelsens omfattning och beskaffenhet, bestämma att deponeringen får ske med lägre belopp än vad som anges i andra och tredje styckena. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till det.

Översti ger det sammanlagda beloppet av vad en försäkrings givare deponerat för Skadeförsäkring väsentligt den premieinkomst som anges i tredje stycket 1, får Finansinspektionen medge försäkringsgi- varen att få ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en deposition enligt andra stycket.

Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge undantag från skyldigheten att göra deponering i Vissa fall finns i 10 å.

Användning av deponerade tillgångar

2 & Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1 & får användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till försäkringsgi- varens direkta försäkringsrörelse i Sverige.

F örsäkringstekniska skulder

3 & En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkringsrörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna består av

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersätt- ningsreserv),

3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebe- handlingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning,

5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning, och

6. avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det belopp för reservens storlek som anges i 12 kap. 9 a 5 första stycket andra meningen försäkringsrörelselagen (19821713).

Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap. 2 & försäkringsrörelselagen.

De försäkringstekniska skulderna skall täckas och värderas på det sätt som sägs om skuldtäckning i 7 kap. 9 & första-tredje styckena, 9 a-lO c 55, 10 e & samt 10 f & försäkringsrörelselagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäckningen endast omfatta direktförsäkringsrörelsen.

För täckning av de försäkringstekniska skulderna får räknas in 90 procent av deponeringen enligt l & under förutsättning att depone— ringen till den delen består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i tredje stycket och som inte beaktas enligt 9 & första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

Upprättande av grunder

4 & För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt beräkning av tekniska återköpsvärden.

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 & tredje stycket tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden.

Regeringen eller, efier regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktio- nellt skall ställas upp.

Grundernas innehåll

5 8 För de i 4 & första stycket angivna grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt för de i 4 5 andra stycket angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och 6 55 försäkringsrörelselagen (19821713) i tillämpliga delar.

F örsäkrin gstekniska riktlinjer

6 & Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall se till att sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g & försäkringsrörelselagen (19821713) upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjema behöver ändras.

Företrädaren skall se till att försäkringstagama och den som avser att teckna en livförsäkring hos försäkringsgivaren informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspektionen får meddela föreskrifter om hur informationen skall lämnas och vad den skall innehålla.

Register för skuldtäckning

7 & Företrädaren för försäkringsgivare hån tredje land skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde.

Om en tillgång, som antecknats i registret, har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

F örmånsrätt

8 & Försäkringstagamas fömrånsrätt enligt 4 a & förmånsrättslagen (l970:979) följer med fordran som grundas på avtal om

]. livförsäkring, eller

2. återförsäkring avseende livförsäkring. Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 7 5, när försäkringsgivaren från tredje land försätts i konkurs eller utrnätning äger rum eller särskild administra- tion träder in.

Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt 2.

Kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp

9 & En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder enligt 3 &, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgiva- re deponerat enligt l & i bank skall beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet.

Kapitalbasen för Skadeförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 24 & försäloingsrörelselagen (1982z7l3). För Skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 & försäkringsrörelsela— gen och garantibeloppet enligt 27 & första och andra styckena nämnda kapitel. Garantibeloppet är dock hälften av vad som krävs i 7 kap. 27 & första stycket a)-d) försäkringsrörelselagen.

Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 22 å och 26 & tredje stycket försäkringsrörelselagen. För livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 & försäk- ringsrörelselagen. Garantibeloppet för livförsäkring skall uppgå till

ett belopp som motsvarar 400 000 ecu. En tredjedel av solvensmargi- nalen eller garantibeloppet, om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 & första stycket 1-3 försäkringsrörelse- lagen.

För en försäkringsgivare från tredje land som i Sverige meddelar sådan livförsäkring som avses i 2 kap 3 b & första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen gäller de särskilda bestämmelserna om kapitalbas och solvensmarginal i 12 och 13 åå lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsva- rande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 10 &.

Tillstånd att avvika från solvenskraven

10 & Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om tillstånd i ett eller flera andra länder som hör till Europeiska ekono- miska samarbetsområdet att driva verksamhet genom agentur eller filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge försäkrings- givaren följande förmåner, vilka endast kan medges samtidigt:

1. Den del av deponeringen enligt 1 i; som skall beaktas enligt 9 & första stycket fjärde meningen behöver försäkringsgivaren inte göra i mer än ett av dessa länder.

2. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra länderna.

3. De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat av dessa länder. I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturerna eller filialerna och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall göras i det landet. Ett medgivande får lämnas endast om samtliga behöriga myndig- heter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om förmåner tillstyrker ansökan. Om försäkringsgivaren har valt någon annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen av

den av försäkringsgivaren angivna utländska myndigheten underrät- tats om att myndigheten kommer att kontrollera försäkringsgivarens soliditet även beträffande försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.

Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla med givan- det.

Särskilda föreskrifter för ombud för en generalrepresentation

] l & Ett ombud för en generalrepresentation för en försäkringssam— manslutning från tredje land skall föra en förteckning över dels de särskilda medhjälpare som har rätt att för försäkringsgivama i sammanslutningen förvärva försäkringsaffärer, dels de försäkringar som dessa medhjälpare förmedlar för sammanslutningen. Härvid skall för varje försäkring anges de premier och skadeersättningar som är att hänföra till försäkringen. Uppgifterna skall föras in fortlöpande och grundas på handlingar som härrör från affärshändelser.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen får meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna enligt första stycket.

Aktuarie 12 & En försäkringsgivare från tredje land som meddelar livförsäk- ring i Sverige skall för utförande av försäkringstekniska beräkningar och utredningar ha en aktuarie. I fråga om aktuarien iakttas 8 kap. 18 å andra stycket försäkringsrörelselagen (1982z7l3).

7 kap. Tillsyn Tillsynen över försäkringsgivare från tredje land

1 & Finansinspektionen utövar tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen

skall verka för en sund utveckling av verksamhetenlnspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

Uppgiftsskyldighet för försäkringsgivare från tredje land

2 & Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes verksamhet här i landet som inspektionen begär. Företrädaren skall inom den tid som Finansinspektionen bestämmer tillställa inspektionen uppgifterna.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkrings- givare från tredje land skall lämna till inspektionen.

Utredningar som skall tillställas Finansinspektionen

3 & Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall utan dröjsmål lämna Finansinspektionen

]. för varje räkenskapsår en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige,

2. för varje räkenskapsår ett intyg om att försäkringsgivarens deposition motsvarar kraven i 6 kap. l ä,

3. för varje räkenskapsår en utredning om de försäkringstekniska skuldemas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om avgiven återförsäkring,

4. en kopia av grunder eller ändrade grunder,

5. uppgift om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt

6. meddelande om ändring av försäkringsgivarens firma. Till grunderna eller ändrade grunder enligt första stycket 4 skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagama och försäkringsgivaren.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Finansinspek- tionen, får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

Föreläggande för företrädaren

4 ; Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 2 och 3 åå.

Granskning av verksamheten

5 & Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företrädaren skall på tid som inspektionen bestämmer hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskningen. Om det finns särskilda skäl kan inspektionen omhänderta handlingar som skall granskas.

För granskningen kan inspektionen förordna en särskild sakkun- nig. Dennes arvode fastställs av inspektionen och det betalas av ifrågavarande försäkringsgivares medel på det sätt som inspektionen bestämmer.

Insyn i sidoordnade organ

6 & Skyldigheten enligt 2 och 5 Gå att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall vara att biträda försäkringsgivare från tredje land eller som sådan försäkrings- givare har ett bestämmande inflytande i, samt

2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande be- fattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som häri landet biträder försäkringsgivare från tredje land i dennes rörelse.

Tvångsmedel

7 (j Finansinspektionen får i fråga om den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse om inspektionen finner att

]. avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen (1975: 1410), lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, lagen (l976z357) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller grunderna, om sådana finns,

2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse,

3. i bank enligt 6 kap. 1 & deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

4. försäkringsgivarens riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 6 kap. 3 5 samt 7 kap. 9 a-lO c åå och 10 e & försäk- ringsrörelselagen (19821713),

5. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller inte ärplacerade enligt 6 kap. 3 & samt 7 kap. 9 a-lO c åå och 10 e & försäkringsrörelselagen, eller

6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkrings- givarens verksamhet.

Saneringsplan och finansieringsplan

8 & Finansinspektionen skall förelägga en försäkringsgivare från tredje land att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att

I. återställa en sund finansiell ställning, om försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 & försäkringsrörelselagen ( l 982:7 l 3) (saneringsplan),

2. skyndsamt återställa kapitalbasen, om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 6 kap. 9 5, eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har sådan sammansättning som anges i 6 kap. 9 & (finansieringsplan).

Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt första stycket gäller inte i de fall försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 5 och någon annan myndighet än F inansin- spektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet förbjuder försäkrings- givaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspektio-

nen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut av utländsk myndighet.

Anmälan av att föreläggande inte följs

9 & Om ett föreläggande enligt 7 eller 8 5 inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 & Finansinspektionen får begränsa en försäkringsgivares från tredje land förfoganderätt eller förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om skuld- täckning,

2. försäkringsgivarens kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibe- lepp,

3. försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades in- tressen vid beslut om förverkande av försäkringsgivarens koncession.

Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall bedrivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 å och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet innan åtgärd vidtas.

Om försäkringsgivaren driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

Åtgärder vid förhinder för företrädare

l 1 & Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land har förhinder att utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en ny företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Intill dess förordnandet kungjorts får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

F örverkande av koncession

12 & En koncession för försäkringsgivare från tredje land kan förklaras förverkad av regeringen om försäkringsgivaren

1. inte inleder sin verksamhet i Sverige inom nio månader från det koncessionen beviljades,

2. inte längre uppfyller kraven för koncession,

3. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt 8 & första stycket eller

4. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 Q' och dennes auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet, skall Finansinspektio- nen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att försäkringsgivarens soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara försäkringsgivarens koncession i Sverige förverkad.

Anmälan av beslut om förverkande av koncession

13 & Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av koncession för försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäkringsgivaren bedriver försäkringsverk- samhet. Inspektionen fåri samband härmed begära att sådan myndig- heti samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.

Återkallande av verksamhetsrättighet för representation

14 & Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamheti Sverige, om väsentlig avvikelse skett från föreskrif- ter som inspektionen har meddelat enligt 5 kap. 9 å andra stycket eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot representationens verksamhet.

8 kap. Avslutande av verksamheten Ansökan om återkallande av koncession

l & Om en försäkringsgivare från tredje land avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren ansöka om att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen återkallar koncessionen.

Utseende av ombud för avveckling av rörelsen

2 5 Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda fullmakt för ett ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.

Försäkringsgivaren skall anmäla ombud som avses i första stycket till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas fullmakt för ombudet. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får inspektionen förordna ett tillfälligt ombud med nämnda befogenhet. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt 11 kap. 1 Q 7 om godkännandet eller förordnandet. Intill dess F inansinspektionen infört kungörelse om godkännandet eller förordnandet av ombudet, får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen för- säkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

Återställande av säkerhet

3 & När försäkringsgivare från tredje land visar att den har uppfyllt sina förpliktelser enligt 6 kap. 2 & eller annars lagligen befrias från dem har den rätt att med Finansinspektionens samtycke få tillbaka de tillgångar som enligt 6 kap. l & har ställts som säkerhet.

Särskild administration

4 & Om koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land att meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild administration träda in för att ta till vara livförsäkringstagamas rätt. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet.

Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagamas räkning ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagama har förmånsrätt enligt 4 a & förrnånsrättslagen (l970:979). Härmed övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen på administrationsboet. Har livförsäk- ringarna återförsäkrats, gäller samma sak försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkringama.

Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta värdera de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta beräkna det belopp vartill de försäkringstekniska skulderna för livför- säkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, ökade med en tjugonde], har administrationsboet fordringsrätt hos försäkringsgivaren.

Överlåtelse av livförsäkringar i administrationsbo

5 & Finansinspektionen skall om möjligt överlåta de försäkringar som enligt 4 & övertagits av administrationsboet till en svensk eller utländsk försäkringsgivare som har koncession för livförsäkrings- rörelse i Sverige eller i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om Finansinspektionen anser att ett anbud om övertagande av försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra anbudets innehåll enligt 11 kap. 1 & 8 och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkringstagama att

inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet. Även den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring skall få möjlighet att framföra invändningar.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt 11 kap. 1 5 8. När sådant kungörande sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings- givaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen medför.

Utebliven överlåtelse av försäkrin gsbestånd

6å Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 & första stycket inom ett år från det att administrationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäk- ringstagama.

Överskott vid överlåtelse av försäkringsbestånd från administrationsboet

75 Om det vid överlåtelse av försäkringarna enligt 5 & första stycket eller annars har uppstått överskott, skall detta i första hand användas till att betala kostnaden för administrationen och sådant bidrag som avses i 11 kap. 10 & och som inte erlagts. Återstoden skall överlämnas till den försäkringsgivare vars försäkringar varit före- mål för administrationen.

Betalning av livförsäkrings— och återbäringsbelopp

8 & Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit till betalning innan koncessionen för försäkringsgivare från tredje land har förklarats förverkad skall så mycket betalas ut som skulle ha betalts om koncessionen inte förklarats förverkad.

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, som förfaller till betalning under administrationstiden, får innan administrationen

avslutas endast betalas ut så mycket som Finansinspektionen anser kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Vad som nu har sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av försäkringsbrev hos försäkrings givaren. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats, skall återbetalning inte ske.

Upphörande av livförsäkringsrörelse i annat fall än genom förver- kande av koncessionen

9 & Om en försäkringsgivare från tredje land i annat fall än enligt 7 kap. 12 & upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäk- ringsgivaren ändå skyldig att på det sätt som anges i 6 kap. 3 & redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Ombud, som har utsetts av försäkringsgivaren enligt 2 5, är skyldig att fullgöra de upp- gifter enligt 6 kap. 7 © och 7 kap. 2 &, som förut åvilat företrädaren. Om inte tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna redovisas eller om det av annat skäl finns anledning anta att livförsäkringstagamas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyr- as, skall Finansinspektionen besluta att administration enligt 4 & skall inträda. Om de till redovisning avsatta tillgångarna anses otillräckliga får dock administration inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant föreläggande skett.

Förbud mot beviljande av nya försäkringar

10 5 En försäkringsgivare från tredje land vars koncession återkal- lats eller förverkats, får inte bevilja nya försäkringar här i landet. Under adrninistrationstiden enligt 4 & får dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkringsavtal.

Fjärde avdelningen

GEMENSAIVIMA BESTÄMMELSER FÖR UTLÄNDSKA FÖRSÄKRINGSGIVARE

9 kap. Marknadsföring m.m. God affärssed

1 & Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god af- färssed. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta försäkringsgivama.

Uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring

2 & En utländsk försäkringsgivare skall i sin marknadsföring nämna sin organisationsfonn och sitt hemland.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen skall meddela närmare föreskrifter om den information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagama och till den som avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

Försäkringsbrevets innehåll

3 & Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Förbud mot viss premienedsättning

4 5 En utländsk försäkringsgivare eller dennes företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkring- stagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt upprättade grrmder bestämt för sin rörelse här i landet. Nedsätt—

ning av premier får dock ske genom återbäring i överensstämmelse med grunderna.

Intyg om marknadsföring

5 & På begäran av den som biträtt en utländsk försäkringsgivare att marknadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om sådant behövs för att få driva liknande verksamhet i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Försäkringsgi- varen och den som begår intyg skall lämna inspektionen de upplys- ningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

10 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd En utländsk försäkringsgivares rätt att överlåta försäkringsbestånd

] & En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som bedriver i denna lag avsedd försäkringsrörelse kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till ifrågavarande försäkringsrörelse till en svensk eller utländsk försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de förutsättningar som anges i detta kapitel.

Överlåtelse av försäkringsbestånd från EES-försäkringsgivare

2 & En EES-försäkringsgivare får med tillstånd av den behöriga myndigheteni försäkringsgivarens hemland helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd som avses i l & till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

1. ett svenskt försäkringsbolag, eller

2. en EES-försäkringsgivare.

Finansinspektionen skall på begäran av den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland yttra sig över en fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd enligt första stycket. Yttrandet skall lämnas inom tre månader.

Handläggnin g hos F inansinspektionen

3 & Finansinspektionen skall innan den lämnar yttrande enligt 2 å andra stycket ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs i 15 kap. 4 & första stycket försäkringsrörelsela- gen (19821713) gälla i tillämpliga delar.

Samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd från EES— försäkringsgivare

4 5 F inansinspektionen skall lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 2 & första stycket om

]. försäkringstagamas rätt inte försämras, och

2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Överlåtelse av försäkrin gsbestånd från försäkrin gsgivare från tredje land

5 & En försäkringsgivare från tredje land får med F inansinspektio- nens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i l & till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

1. ett svenskt försäkringsbolag, eller

2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

6 & Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 5 skall göras av såväl den överlåtande försäkringsgivaren som den övertagande försäkringsgivaren. Det avtal som träffats angående överlåtelsen skall fogas till ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap 3 & fjärde stycket och 4 & första stycket försäkrings- rörelselagen (19821713).

Inhämtande av yttrande över överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

7 & Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 5 & ge den behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökningen om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.

Tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

8 © Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal som avses i 5 & skall ges om

1. försäkringstagamas rätt inte försämras,

2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 6 kap. 10 & första stycket, och

3. behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet.

Ansvar för försäkringsbestånd som överlåtits från försäkringsgivare från tredje land

9 & Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan enligt 6 5 om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgi- varen. Försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtel- sen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15 kap. 6 & försäkringsrörelselagen (1982z713).

11 kap. Särskilda bestämmelser Kungörelse

l & Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra

1. förordnande av ett ombud enligt 4 kap. 6 fjärde stycket eller 8 & eller 7 kap. 11 Q,

2. beslut om att förbjuda eller begränsa utländsk försäkrings- givares rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 4 kap. 7 & första stycket, 9 & första eller 7 kap. 10 & första stycket,

3. koncession som beviljas försäkringsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 & första stycket,

4. godkännande av företrädare för försäkringsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 & fjärde stycket eller 8 &,

5. ändring av firma för försäkringsgivare från tredje land enligt 7 kap. 3 & första stycket 6,

6. förverkande av koncession enligt 7 kap. 12 å eller återkallande av koncession enligt 8 kap. l & för försäkringsgivare fiån tredje land,

7. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 8 kap 2 & andra stycket,

8. anbud om övertagande av försäkringsbestånd i ett admini— strationsbo enligt 8 kap. 5 å andra stycket eller tredje stycket,

9. beslut om att lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 5, och

10. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd en- ligt 10 kap. 6 &.

Verkan av kungörelse av en uppgift

2 & Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas mot annan än den som visas ha haft kännedom om det.

Register över utländska försäkringsgivare

3 & F inansinspektionen skall föra register över utländska försäkringsgivare som är verksamma i Sverige.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret och om hur registret skall vara ordnat.

Språket i handlingarna

4 & Om en handling eller utredning , som enligt denna lag skall lämnas till Finansinspektionen, är avfattad på främmande språk, skall på begäran en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.

Ersättning till ombud

5 & Ett ombud, som enligt 4 kap. 6 & fjärde stycket eller 8 &, 7 kap. 11 8 eller 8 kap. 2 & första stycket förordnats av Finansinspektionen, har rätt att få ersättning av den utländska försäkringsgivaren med det belopp som bestäms av inspektionen.

F örsäkrin gsverksamhet som bedrivs i strid med bestämmelserna i denna lag

6 & Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att någon bedriver försäkringsrörel- se enligt denna lag utan att förutsättningama enligt 3 kap. '1 & eller 5 kap. l & är uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten.

Ett föreläggande enligt andra stycket får riktas såväl mot den ut- ländska försäkringsgivaren som mot den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna försäkring hos försäkrings givaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta behörig myndigheti försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.

Vite

7 & Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett föreläggande enligt 7 kap. 4 & första stycket som förenats med vite, kan Finansinspektionen döma ut vitet.

Överklagande av beslut

8 & Följande beslut av Finansinspektionen, får överklagas hos kammarrätten, nämligen beslut

1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal,

2. att inskränka en EES-försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 4 kap. 7 & eller 9 5,

3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 5 eller,

4. att döma ut vite enligt 7 5 andra stycket. Finansinspektionens beslut om att förena ett föreläggande med vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av länsrättens avgörande.

Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart.

Orikti ga uppgifter

9 5 Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtli- gen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

T illsynsbidrag

10 & Regeringen får föreskriva att en utländsk försäkringsgivare som enligt denna lag bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i landet, skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Ikraftträdande

Denna lag träderi kraft den 199 .

Genom denna lag upphävs lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen (1993: 1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt den koncession som beviljas med stöd av lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt den rätt som erhållits med stöd av lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall efter ikraftträdandet av lagen (1 9961000) om utländska försäk- ringsgivares verksamhet i Sverige avse motsvarande bestämmelser i den lagen.

2. Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982z713)

Härigenom förskrivs att 1 kap. 2 & försäkringsrörelselagen (19822713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 Kap. 2 &] Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse som drivs enligt andra författningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten.

Särskilda bestämmelser om Särskilda bestämmelser om utländska försäkringsgivare finns utländska försäkringsgivare finns i lagen (1950:272) om rätt för ilagen (1996:000) om utländska utländska försäkringsföretag att försäkringsgivares verksamhet i driva försäkringsrörelse i Sveri— Sverige ge och i lagen (1993:]302) om EES—försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och Schweiz.

1Senaste lydelse 1995z779

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (198911079) om livförsälcringar med anknytning till värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 3 & lagen (198911079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 51

Om inte något annat före- Om inte något annat före- skrivs i denna lag, gäller i tilläm- skrivs i denna lag, gäller i tilläm- pliga delar för försäkringsbolaget pliga delar för försäkringsbolaget bestämmelserna i försäkringsrö- bestämmelserna i försäkringsrö- relselagen (19821713). relselagen (19821713) eller i la- gen (1996:000) om utländska försäkringsgivares verksamhet i

Sverige.

'Senaste lydelse 1993z936

?-

.". l-l-l många!? magli- 1 95": ** "Hamm'cnmbammgnnlämd'ivil

. iabndmaamqebwv' » ihllprnmfålkuu "ll-kup. »"..l'mwlnlljm »" ' leanN Hille-HM i. £ nu wmanm manna.: Mif! ehm-åla ml llah'mhnu-lrmqrpqglnh tim glöm-;( mina .'"1' vunnit "". Mm. ». "- .nu-(| ' *_- '--F- W _ .

FERM HmlöaWH .. ståtliga? suitmflw

' l' ”Q' ' I . H

I ' ' mig ' I .. '.' . WWM' 'lilh'li' Wm.-Mmmm M

Mmmm—rm aus—mm

avh.. almuwn-wafw w...-t- .-.- gamlingar. t': u. .r»1|...hm--= PEF—FM kärl.-rthwunr' "iF-l'jlädllflllrlbl'. (ri-ge

'Hegeiingm Elly ati-: w Hawn-liliag- P; . lmpnkbmum Ik nuddrli |:Ll'lh. Hi hull-lillan" nm mim

" målsägarna-rela mar 1115 triul'r'l' Swag-..; Mun—M: 1.1" mig-.- ' & .'ml mallar. am:-Him gata.-Imani IJL'EI ""-Ju Stf" zu. '

1 Inledning

Den gällande regleringen av utländska försäkringsgivares verksam— heti Sverige är baserad på två lagar, nämligen lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) och lagen (199311302) om EES-försäkringsgivares verksamheti Sverige (LEF). LUF tar sikte på försäkringsgivare med säte utanför EES medan LEF avser utländska försäkringsgivare med säte inom EES. Det primära syftet med regleringen i de båda lagarna är att skydda svenska privatpersoner och företag som är kunder hos utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. I detta syfte innehåller LUF ett lång drivet regelsystem för att säkerställa att de utländska försäkringsgivama har förmåga att gentemot försäkringsta- gama, de försäkrade och ersättningstagama fullgöra de förpliktelser som är att hänföra till verksamheten i Sverige. LEF har mer karaktär av ramlagstiftning som bygger på regleringen i den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland när det gäller solven- skrav och andra krav som skall ställas på rörelsen i Sverige.

Utländska försäkringsföretag etablerade sig i Sverige redan i början av 1800-talet. Under den långa tid utländska försäkringsföre- tag förekommit i Sverige har naturligtvis inträffat att företag misslyckats. Men Sverige har varit förskonat från företagsfallisemang som medfört omfattande förluster och andra olägenheter för försäk- ringstagama när det gäller den verksamhet som här i landet bedrivits av utländska försäkringsgivare. Två utländska försäkringsföretag har gått över styr i Sverige, nämligen Försäkringsanstalten ryska Lloyd i Petrograd år 1919 och Dansk Assurance Compagni år 1922.

Den centrala uppgiften för utredningen är enligt direktiven, se bil.], atti en gemensam lag samla bestämmelser som nu återfinns i LUF och LEF. En utgångspunkt för översynen av lagstiftningen är EG:s regler som utgör gränserna för hur långt en revidering av regelsystemet kan drivas. Till skillnad från vad som var fallet vid den tidpunkt då direktiven för utredningen beslutades i november 1994 grundas Sveriges relationer med EG inte längre på EES-avtalet utan på medlemskapet i EU. EES-avtalet har dock fortfarande relevans i

detta sammanhang i förhållande till de EES-länder som valt att stå utanför EU såsom Norge och Island.

En annan utgångspunkt för översynen av lagstiftningen är de inhemska försäkringskundemas intressen. Försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagarnas intressen måste i en reviderad lagstiftning tryggas lika säkerhet, oberoende av om försäkringsgiva- ren är ett utländskt eller ett svenskt företag.

Enligt direktiven skall, vid utarbetandet av ett förslag till reglering av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige, också beaktas regler för försäkringsverksamhet inom OECD och WTO. Dessa regler kommer till uttryck när det gäller OECD i stadgan om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster (tj änsteliberalise- ringsstadgan) och i stadgan för liberalisering av kapitalrörelser (kapitalliberaliseringsstadgan) samt beträffande WTO i det allmänna tj änstehandelsavtalet (GATS). Såväl OECD som WTO har som allmän målsättning på försäkringsområdet att undanröja hindren för den internationella handeln med försäkringstjänster. Likartade verksamhetsbetingelser skall eftersträvas på de nationella marknader— na i medlemsländerna mellan såväl utländska försäkrings givare som utländska och inhemska försäkringsgivare. Enligt GATS godtas dock att försäkringsgivare från länder som tillhör ett sådant ekonomiskt integrerat samarbetsområde som exempelvis EES och EU utgör, ges en förmånligare behandling än försäkringsgivare från övriga länder som anslutit sig till GATS. Motsvarande undantag från principen om likabehandling medges inte enligt OECD:s liberaliseringsstadgor.

Sveriges internationella åtaganden enligt OECD:s liberaliserings- stadgor är inte i alla avseenden förenliga med de förpliktelser som följer av medlemskapet i EU. Detta har främst sin grund i att Sverige inte utnyttjat möjligheten att göra förbehåll i erforderlig omfattning vid ingåendet av de multilaterala avtalen inom OECD. I de fall konflikt föreligger mellan EG:s regelsystem och OECD:s liberalise- ringsstadgor har utredningen vid sin översyn av lagstiftningen valt regelsystemet i EG som utgångspunkt vid utarbetandet av förslaget till lag om reglering om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. I förhållande mellan EG:s regelsystem och GATS föreligger inte motsvarande konfliktsituation för Sveriges del. Utredningen har således i denna del inte ställts inför motsvarande valsituation.

Den följ ande framställningen omfattar tre avdelningar, nämligen en recitdel (avsnitten 2-7), allmän motivering och specialmotivering med kommentarer till framlagda författningsförslag (avsnitten 8-9) och bilagedel.

I recitdelen har utredningen sökt teckna en inhemsk och en internationell bakgrund till utredningsuppdraget. Således ges i avsnitt 2 en kortfattad översikt av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige från det att de första utländska försäkringsgivama började etablera sig här i landet fram till dagens situation jämte bakgrund till lagstiftningen på området. Gällande rätt på förevarande område redovisas i avsnitt 3. I avsnitt 4 redogörs i väsentliga delar för EG:s tredjelandsregler medan huvuddragen i OECD:s och WTO:s regler för försäkringsverksamhet återges i avsnitten 5-6. I avsnitt 7 ges en kort översikt av grundläggande villkor för etablering av försäkrings- verksamhet i OECD-länderna. I avsnitt 8-9 ges en redovisning av de lagförslag som upprättats i fråga om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige jämte författningskommentarer.

Bilagedelen innehåller bl.a. en sammanställning av lagrum i LUF, LEF och den föreslagna nya lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

De ändringar som föreslås innebär vissa utökade arbetsuppgifter för Finansinspektionen genom förslaget att öppna möjlighet till etablering av representationskontor, men detta förslag liksom övriga förslag torde inte nämnvärt inverka på de statsfinansiella kostnader- na.

. . ' ' .' | rrl'l'rl. IT 'rjE-n'r'jl'? _». '.l' .' _ "'ri"'-" .:._'- ». ' » 'han 'in' .".Mg '.'".'"""' ':I'Ö'f" ['.'—::: _|.u I ! . Wlm'iw'UlWÅ _u-.-., "; . _ I !W_ :.lllni n, 1 Hi-i"""'" »» A.:r- ...i. I ".a .I

II:? - . _, -." | -'|.|II_—'.'..1.i'? nu.-; | ...r. H.P.-.». T*. ? , _

'. l'un' ' ||_ | . IILI IIJHul | 'llrl."»3:t'_ &

). 'I |__.

.:.ul-.' ' "" rl .. _" ”han in."—- _.' mmm rart-".."

: ' g.—

191

ultIÖrrtllan-g'r.u.11.111an .a]; gilla.- -.J| I'M-luncha .. milligram muttrar mmm..: mn num'lnlrlu RE:-» mtl FU utgw— - J:".- Midigarbrhmrmh; II.: 'iilimliå'hl'l u.. l'iir- '.Nl'l: alma

m Miu-until! mammi-mama. WWW ltlml'mhlr'ilin-g nr:-dga'. nu; ml.." 11555 | .»w-u-mlpmm-

amiga: tunneln-mus man m.,: 115fo: hlrrnlisnm'

stadgan: iuml mulm-M E'wrr-I- - mr.—i J. mmm-rm. följh'lr rti-allmänn: [:t'. Jula-hn. .ru-I» Nunn-d ! lill-.: litt-:I maj-nit muslim pl: nu; ww ' MW!” antal" wit ingå-näet nr av muahh-ul- ut»-tu.." H'l -n» I. »' t) 1 ut. till imam Fulham martina .E 7.3 regeln.-11! mh ”E"” 5 llt-wan- :ing'smdgwlw'uhmngm url-.ru arma-i. iw humla-wu mani-quam Elfrmul'gwmr Milli-Phut?! rv _.

till in, om tigh-Iringa?!» mm HM.-minnena?

5le IMMTMII EU : ruin-lutat: whnli'l'S Hårt "

iMMId-r-IIMMHMH mf Saul man Makita—%*

:.Hnrluälnlumdel'lwulälaiw mim-mI-lr'wrlshmtinn " ' - MNW-Winw'mmw 4:1- svearna-gif mau

manilla! [anala-m III-”H, "Binh lfirlli'lliiihr "ltlr mm!—mtl:

m Warumungu.- mma—maning (mim oth hämta!"

2 Bakgrund

2.1. Utländska försäkringsföretags verksamhet i Sverige

Utländska försäkringsföretag har här i landet en tämligen begränsad verksamhet och företagens ekonomiska betydelse i Sverige är liten. Av tabell A framgår hur antalet utländska försäkringsföretag med verksamhet från en generalagentur här i landet har förändrats sedan tillkomsten av LUF år 1950.

Tabell 2.1 Antal utländska försäkringsföretag etablerade i Sverige

1950-1995 1950 1960 1970 1980 1995 Summa bolag 38 34 26 16 13 Härav: Livförsäkring 10 5 4 — — Skadeförsäkring 28 29 22 16 13

Som framgår av tabellen har antalet utländska försäkringsföretag verksamma från en etablering i Sverige minskat väsentligt sedan år 195 0. Minskningen har skett successivt. En förklaring till minsk- ningen kan vara att deti Sverige liksom i andra länder visat sig vara svårt att till rimliga kostnader göra några större inbrytningar inom direktförsäkringsområdet på lokala försäkringsmarknader utanför hemlandet. En bidragande orsak till tillbakagången kan också vara en pressad premienivå och ogynnsamma skadeförlopp som periodvis varit utmärkande för den svenska försäkringsmarknaden under senare decennier.

Vid sidan av verksamhet från etableringar häri landet bedriver sedan något år tillbaka utländska försäkringsföretag gränsöverskri- dande verksamhet i Sverige. Möjligheten till gränsöverskridande verksamhet har resulterat i ett stegrat intresse hos EES—försäkringsgi- vare för den svenska försäkringsmarknaden. Bara under år 1995 har nästan 100 anmälningar om gränsöverskridande verksamhet in- kommit till Finansinspektionen. Tendensen är således att utländska försäkringsgivare är på väg att stärka sin position i Sverige.

I det följ ande lämnas en översikt över de här i landet verksamma utländska försäkringsgivare. Som bakgrund lämnas inledningsvis en kort historik.

Det svenska försäkringsväsendet var vid 1800-talets ingång alldeles outvecklat. I tekniskt och ekonomiskt mer avancerade länder hade försäkringsverksamhet däremot fått stor omfattning. Före- gångslandet var England. Ett av de inflytelserikaste försäkringsbola- get var Phoenix Assurance Company. Det bildades 1782 i London. Tolv år senare inrättades en agentur i Hamburg, vars verksam- hetsområde även omfattade Sverige. År 1805 öppnade bolaget agenturi Göteborg och Stockholm. Tyngdpunkten i verksamheten, som inriktades på försäkring av brandrisker, var förlagd till Göteborg. Bolaget hade karaktär av privatföretag och offentliggjorde som sådant inga bokslut. Efter svenska förhållanden lär verksamheten ha varit relativt omfattande. Phoenix var i flera decennier det domineran- de utländska försäkringsbolaget i Sverige.

Vid samma tid som Phoenix etablerade sig i Sverige började även de engelska bolagen Imperial och Globe att genom ombud i Göteborg förvärva försäkringsaffärer avseende brandrisker här i landet. De hade dock ingen framgång och drog in sina agenturer i Sverige efter en tid. Nästa utländska försäkringsbolag som etablerade sig i Sverige var det engelska bolaget Alliance Assurance Company, som år 1824 öppnade agenturi Stockholm och året därpå i Göteborg. Bolaget var det första bolag i Sverige som meddelade egentlig livförsäkring.

1850-talet var för svenskt näringsliv ett mycket expansivt skede, vilket medförde ett ökat intresse för och behov av försäkringsskydd. Detta visade sig bl.a. i grundandet av inhemska försäkringsbolag och i en ökad aktivitet från de utländska försäkringsbolagens sida. Konkurrensen mellan bolagen skärptes genom att en rad utländska brand- och livbolag började att ackreditera ombud i Stockholm, Göteborg och i mindre utsträckning i Malmö.

Under 1850-talet och de följande 30 åren tillkom drygt sjuttio utländska försäkringsbolag på den svenska marknaden. Av dessa var fyrtioen brittiska, tretton tyska, nio franska, fyra ryska, fyra holländ- ska, tre norska, ett danskt och ett schweiziskt.

I och med att försäkringsverksamheten fick en allt större ekono- misk betydelse här i landet ökade kravet från samhällets sida på en betryggande tillsyn av försäkringsbolagen. År 1886 utfärdades, i administrativ ordning, två förordningar av provisorisk karaktär angående tillsyn över inländska respektive utländska försäkringsan- stalter. Enligt dessa förordningar krävdes inte koncession för att bedriva försäkringsverksamhet utan endast en anmälan om att försäkringsanstalten påbörjat sin verksamhet.

Vid den senare delen av 1800-talet hade konkurrensförhållandena mellan utländska och inhemska försäkringsföretag förändrats radikalt. Således dominerades nu den svenska försäkringsmarknaden så gott som fullständigt av inhemska bolag. Av det stora antalet utländska försäkringsbolag som inlett verksamhet i Sverige sedan mitten av 1800-talet återstod endast sexton utländska bolag på den svenska marknaden vid slutet av 1800-talet. Elva av dessa var engelska, tre tyska, ett schweiziskt och ett danskt. Deras samman- lagda försäkringssumma för egen räkning motsvarade endast tre procent av det totala inhemska försäkringsbeståndet. Störst bland de utländska försäkringsbolagen i Sverige var vid denna tid North British & Mercantile Insurance C0 och Magdeburger Feuerversi- cherungs Gesellschaft.

Genom lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket tillkom den första tillsynslagen för utländska försäkringsföretag. För att bedriva försäkringsrörelse här i landet krävdes koncession. Verksamheten skulle bedrivas genom generalagent såsom syssloman under vissa villkor som angavs i lagen. Bland annat gällde för generalagenter vissa behörighetsvill- kor. Det utländska försäkringsföretaget skulle i alla av rörelsen häri landet härllytande rättsförhållanden lyda under svensk lag och vara skyldigt att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande. I flera avseenden var reglerna i övrigt likartade med bestämmelserna meddelade för svenska försäkrings- bolag i 1903 års lag om försäkringsrörelse.

Det första utländska försäkringsföretag som beviljades koncession i Sverige enligt 1903 års lag var det danska livförsäkringsbolaget Tryg. Livförsäkringsanstalt med säte i Köpenhamn. Koncessionen beviljades den 30 augusti 1904. Under 1904 beviljades ytterligare 34 utländska försäkringsföretag koncession här i landet enligt 1903 års lag, varav sex företag fick koncession för livförsäkring. När det gäller koncessionema för skadeförsäkringsbolagen var brandförsäkring den vanligaste försäkringsklassen. Nitton av 28 skadeförsäkringsföretag etablerade enbart brandförsäkringsverksamheti Sverige.

Följande utländska försäkringsföretag beviljades koncession i Sverige i anslutning till att 1903 års lag trädde i kraft.

Tyska försäkringsbolag

Mannheimer Versicherungsgesellschaft Vaterländische Feuer-Versicherungs ActienGesellschaft Magdeburger Feuer-Versicherungs Gesellschaft Feuerversicherungs-Anstalt der Bayerischen Hypoteken-und Wechselbank Nord-Deutsche Versicherungs-Gesellschaft Berlinische Feur-Versicherungs-Anstalt Bayerische Lloyd Transport-Versicherungs Actien-Gesellschaft Deutsche Ruck-und Mitversicherungs-Gesellschaft Deutsche Transport Versicherungs-Gesellschaft Victoria zu Berlin Allgemeine Versicherungs-Actien-Gesellschaft

Engelskaförsäkringsbolag

The Yorkshire Fire and Life Insurance Company Ltd The Commercial Union Assurance Company Ltd The Phoenix Assurance Company Ltd Alliance Assurance Company Ltd North British and Mercantile Insurance Company Ltd Northern Assurance Company Ltd Sun Insurance Office The Liverpool and London andGlobe Insurance Company The Paltine Insurance

Danska försäkringsbolag

Tryg. Livförsäkringsanstalt Thor Syge- og Olyckkes forsikringsanstalt

Nordisk Ulykkes forsikrings Aktieselskab Aktieselskabet Haand i Haand Det Kungl. octrojerede almindelige Brandassurance Compagni for varer og effekter Aktieselskabet Nordisk Brandvorsikring Forsikringsaktieselskabet Inundus Aktieselskabet Nye Danske Brandforsikrings Selskab

Nordamerikanska försäkringsbolag The Mutual Life Insurance Company LTD

The Equitable Life Assurance Society of the United States The New York Life Insurance Company Ltd

Sch weiziska försäkringsbolag

Basel VersicherungsGesellschaft gegen Feurschaden

Skotska försäkringsbolag

The Standard Life Assurance Company Ltd

Finländskaförsäkringsbolag

Brandförsäkringsaktiebolaget Fennia

Franska försäkringsbolag

L'Union Compagnie anonyme d'assurances contre l'incendie

Holländska försäkringsbolg

Brand-och Lifförsäkrings—Aktiebolaget Nederländerna af 1845

Av de utländska försäkringsföretag som koncessionerade år 1904 bedriver fortfarande fyra företag verksamhet på den svenska markna- den. Dessa företag är:

I The Yorkshire Fire and Life Insurance Ltd

(firman ändrad till Yorkshire Insurance Company Ltd), ! The Commercial Union Assurance Company Ltd, ! The Phoenix Assurance Company Ltd

(firman ändrad till Phoenix Assurance Public Limited Company),

! L'Union Compagnie anonyme d'assurances contre l'incendie (firman ändrad till L'Union des Assurances de Paris-I.A.R.D.).

Sedan år 1904 har 100 utländska försäkringsföretag beviljats koncession i Sverige. Endast två fallissemang har inträffat. Det ena leder sitt ursprung till år 1919, då koncessionen för det ryska företaget "försäkringsanstalten ryska Lloyd i Petrograd" förklarades förverkad efter det att företagets deposition här i landet hade utmätts. Ryska Lloyd hade koncession för transportförsäkring. Det andra fallissemanget är från år 1922, då det danska företaget ”Dansk Assurance Compagni aktieselskap", som hade koncession för transportförsäkring, försattes i konkurs.

För närvarande (mars 1996) bedriver tolv utländska försäkringsföretag försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent. Endast skadeförsäkringsrörelse drivs genom agenturerna.

Av de utländska företagen är fyra engelska, COMMERCIAL UNION ASSURANCE COMPANY, GUARDIAN ROYAL EXCHANGE ASSURANCE, PHOENIX AS SURANCE YORKSHIRE, två franska,

L'UNION DES ASSURANCES DE PARIS, AIG EUROPE,

ett belgiskt, CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, ett danskt, ALLIANZ NORDEUROPA, ett norskt, ASSURANCEFORENINGEN SKULD, ett tyskt, HERMES KREDITVERSICHERUNGS-AKTIENGESELLSCHAFT, ett holländskt, NEDERLANSCHE CREDIT VERZEKERING MAATSCHAPP-NCM

ett schweiziskt , "ZURICH" VERSICHERUNGS-GESELLSCHAFT.

Av de utländska företagen grundar endast "Ziirich" sin etablering här i landet på LUF, eftersom f.n. bara detta utländska försäkringsfö- retag har sitt säte utanför EES. Zurich bedriver skadeförs äkringsverk- samheten i Sverige enligt särskilda föreskrifter meddelade med stöd av LUF. Föreskrifterna har sin grund i ett avtal mellan EG och Schweiz på skadeförsäkringsområdet. Ovriga utländska försäkrings-

företag här i landet, som är från länder som tillhör EES, baserar således sina agenturer i Sverige på LEF. Detta innebär att Finansin— spektionen har huvudansvaret för tillsynen av den försäkringsrörelse som "Ziirich" driveri Sverige medan det primära tillsynsansvaret för den verksamhet som bedrivs från de övriga utländska etableringama häri landet har tillsynsmyndigheten i respektive försäkringsgivares hemland i enlighet med principen om hemlandstillsyn. Vidare måste av de här nämnda utländska företagen endast "Zurich" ha separat svensk koncession för försäkringsrörelsen i Sverige och ställa deposition som säkerhet för försäkringsrörelsen här i landet. Att övriga utländska försäkringsföretag med verksamhet i Sverige är undantagna från dessa krav följer av principen om en enda kon- cession och förbudet enligt EG:s försäkringsdirektiv och EES-avtalet att föreskriva deposition för försäkringsgivare från EES-länder.

Nedan följer en kort beskrivning av utländska försäkringsföretag som har generalagenturer i Sverige, med uppgift om hemort och verksamhetsinriktning här i landet.

! L'Union (Paris) drivs som en personlig generalagentur. Tyngd- punkten i verksamheten är företags- och fastighetsförsäkring. Sjuk- och olycksfallsförsäkring, transportförsäkring samt hem- och villaförsäkring meddelas också. I "Zurich" (Zurich) drivs som en personlig generalagentur med huvudinriktning på företags- och fastighetsförsäkring. Vissa affärer förekommer också inom hem- och villaförsäkring samt trafik— och motorfordonsförsäkring. ! Yorkshire (York) har GA Försäkringar AB som generalagent. Försäkringsaffärer förvärvas främst inom företags- och fastighetsförsäkringsområdet samt husdjursförsäkringsområdet. Dessutom tecknar företaget hem- och villaförsäkring samt transportförsäkring. ! Guardian (London) har Motor Union Assuransfirma AB som generalagentur. Verksamheten är huvudsakligen inriktad på företags— och fastighetsförsäkring, hem- och villaförsäkring, trafik- och motorfordonsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsför- säkring. I AIG Europe (Paris) drivs som en personlig generalagentur. Tyngdpunkten i verksamheten är företags- och fastighetsförsäk- ring samt kreditförsäkring. Vissa affärer tecknas också inom transport- och sjökaskoförsäkring.

' Allianz Nordeuropa (Köpenhamn) drivs som en personlig generalagentur med huvudsaklig inriktning på företags- och fastighetsförsäkring. En del sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt hem- och villaförsäkring tecknas också. I Cigna Europe (Bryssel) drivs som en personlig agentur med huvudsaklig inriktning på sjuk- och olycksfallsförsäkring. Bolaget tecknar också företags- och fastighetsförsäkring samt transportför- säkring. l Hermes (Hamburg) har Hermes kreditförsäkring Aktiebolag som generalagent. Verksamheten är inriktad på krediförsäkring och förrnögenhetsbrottsförsäkring. ' Skuld (Oslo) har Assuranceföreningen Skuld Aktiebolag som generalagent. Bolaget är en P&I-club (Protection&Indemnity), vilket innebär att bolaget tecknar ansvarsförsäkrin g för redare. I NCM (Amsterdam) har NCM Kreditförsäkring Aktiebolag som generalagentur. Bolaget bedriver enbart kreditförsäkringsrörelse. ! Commercial Union (London) drivs som en personlig generalagen- tur. Verksamheten är inriktad på företags— och fastighetsförsäk- ring, transportförsäkring samt hem- och villaförsäkring. Tyngd- punkten i verksamheten är företagsförsäkring. ! Phoenix (London) har som generalagentur försäkringsaktiebolaget Atlantica. Verksamheten är inriktad på företags- och fastighetsför- säkring.

Av tabell B framgår premieinkomsten för den verksamhet som utländska försäkringsföretag bedriver genom generalagentur här i landet.

Tabell 2.2 Utländska försäkringsföretags premieinkomst i Sverige är 1995

(milj. Kr.)

Försäkringsföretag Premieinkomst L' Union 1 88,5 Ziirich 298 Yorkshire 120,9 Guardian 84,9 AIG Europe 147,7 Allianz Nordeuropa 71,2 Cigna Europe 71,1 Hermes _ Skuld 28,6 NCM Commercial Union 46,4 Phoenix 3,5 1 060,8

Hermes och NCM har inte offentliggjort premieinkomsten i Sverige för är 1995.

Som framgår av tabellen har utländska försäkringsföretag som etablerat verksamhet genom generalagentur i Sverige en förhållande- vis liten premievolym. Deras andel av den totala svenska skadeför- säkringsmarknaden var år 1995 i fråga om direktförsäkring 1,7 procent. När det gäller företags- och fastighetsförsäkringar, tecknade i Sverige år 1995, var de utländska försäkringsföretagens andel av den totala affären 5,7 procent. Motsvarande andel för sjökasko- och transportförsäkring var 1,1 procent, för hem- och villaförsäkring 0,4 procent och för trafik- och motorfordonsförsäkring 0,3 procent.

Utländska försäkringsföretag bedriver verksamhet i Sverige förutom genom generalagentur även genom filial och gränsöverskri- dande verksamhet. För närvarande (mars 1996) har två utländska försäkringsföretag filialetableringar i Sverige, nämligen det norska företaget UNI Storebrand Skadeforsikring AS i Oslo och det holländska försäkringsföretaget NCM, som numera upphört med sin generalagentur, och bedriver i stället verksamheten i Sverige genom en filial här i landet.

Utländska försäkringsföretags intresse för den svenska marknaden har ökat markant sedan möjlighet öppnades för försäkringsföretag från EES-länder att utan etablering här i landet sälja försäkringar i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Detta framgår av följande sammanställning som visar att 93 utländska försäkringsgiva- re har lämnat in anmälningar om gränsöverskridande verksamhet här i landet (mars 1996).

— LLOYD'S OF LONDON UNI STOREBRAND KREDITFORSIKRIN G A/S - FRIENDS PROVIDENT LIFE OFFICE CIGNA LIFE INSURANCE COMPANY OF EUROPE

— AIG EUROPE

— FM INSURANCE COMPANY LTD FINANCIAL INSURANCE COMPANY LTD GAN MINSTER INSURANCE GROUP — SUN LIFE INTERNATIONAL LTD — SCOTTISH WIDOWS FUND AND LIFE ASSURANCE SOCIETY

- AIG EUROPE ITALY AIG EUROPE NORWAY AETNA NATIONAL ACCOUNTS U K LIMITED — ALLIANZ VERSICHERUNGS -AKTIENGESELLSCHAF T — BAYERISCHE VERSICHERUNGS-AKTIENGESELL SCHAF T

FRANKFURTER VERSICHERUNGS-AKTIENGESELL SCHAFT — ROYAL INSURANCE HOLDINGS PLC SCOTTISH PROVIDENT UK EXECUTIVE THE BRITISH AVIATION INSURANCE COMPANY LIMITED SCOTTISH PROVIDENT ASSURANCE LIMITED — TOPDANMARK GARANTI FORSIKRINGSSELSKAB A/S AIG EUROPE NEDERLANDS SKANDIA LIFE ENGLAND CIGNA LIFE INSURANCE COMPANY OF EUROPE — ELECTRA INSURANCE LIMITED UNI STOREBRAND SKADEFORSIKRING A/S RIDGE INSURANCE COMPANY LIMITED — AIG EUROPE (IRLAND) LIMITED WTCD INSURANCE CORPORATION LIMITED

VERSICHERUNGSANSTALT DER ÖSTERREICHISCHEN BUNDESLÄNDER VERSICHERUNGSAKTIENGESELL SCHAFT

— COMMERCIAL UNION — 0.0.M. ONDERLINGE ZIEKTEKOSTENVERZEKERING- MAATSCHAPPIJ U.A. — 0.0.M. GLOBAL CARE N.V. — D.K.V. INTERNATIONAL S.S. D'ASSURANSCES

— EURESA-LIFE

STEAMSHIP MUTUAL UNDERWRITING ASSOCIATION (EUROPE) LTD HANSARD EUROPE LTD PRISMA KREDITVERSICHERUNGSAKTIENGESELL SCHAF T INTERNATIONAL TRANSPORT INTERMEDIARIES CLUB LTD PREMIER LIFE (LUXENBOURG) S.A. - ALLIED DUNBAR ASSURANCE PLC FORSIKRINGSSELSKABET, INTER FORSIKRTNG A/S — UNI STOREBRAND KREDIT FORSIKRING A/S

TRANS-MERIDIAN DUBLIN LTD — OCEAN MARINE MUTUAL INSURANCE ASSOCIATION — GERLING-KONZERN, SPEZIALE KREDITVERSICHE RUNGS AKTIENGESELL SCHAFT

ALLIANZE NEDERLAND N.V. — ALLGEMEINE KREDITVERSICHERUNG AKTIENGE SELLSCHAFT ALLIANZE NEDERLAND N.V. BELGIUM — SWISS LIFE S.A. SR INTERNATIONAL BUISINESS INSURANCE COMPA NY LTD

GERLlNG-KONZERN ALLEMEINE VERSICHERUNGS- AKTIENGESELLSCHAFT CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE S.A. — TRYG FORSIKRING SKADEFORSIKRINGSSELSKAB A/S

XL EUROPE INSURANCE RIUNIONE ADRIATICA DI SICURTc — ASPIS PRONIA LIFE INSURANCE CO SA COMPAGNIA DI GENOVA ASSICURAZIONI S.P.A.

— CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, ENGELSK FILIAL

- DEUTSCHE KRANKENVERSICHERUNG LUXEMBOURG SA

_ PRIVATE PATIENTS PLAN LTD _ FINA INSURANCE SOCIETE' ANONYME _ CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, FRANSK FILIAL _ ZURICH KOSMOS VERSICHERUNGEN AKTIENGESELL SCHAFT _ NORWICH UNION FIRE INSURANCE SOCIETY LTD _ MARITIME INSURANCE COMPANY LTD _ AUGUSTA ASSICURAZIONI SPA _ TORO ASSICURAZIONI SPA _ RED DISK INSURANCE COMPANY LTD _ OBE INSURANCE AND REINSURANCE LTD _ WURTTEMBERGISCHE RECHSSCHUTZVERSICHERUNG AKTIENGESELLSCHAFT _ VAKUUTUSOSAKEYHTIÖ YRITYS-SAMPO (SAMPO ENERPRISE INSURANCE COMPANY LTD) _ TEOLLISUUSVAKUUTUS OY (TNDUSTRIAL INSURANCE COMPANY LTD) _ KESKEYTYSVAKUUTUSOSAKEYHTIÖ UTSO (OTSO LOSS OF PROFITS INSURANCE COMPANY LTD) _ VAKUUTUSOSAKEYHTIO SAMPO (SAMPO INSURANCE COMPANY LTD) _ COMPAGNIE FRANCAISE D'ASSURANCE POUR LE COMMERCE EXTERIEUR (COFACE) _ EUROPAEISKA REJSEFORSIKRING A/S AKTIESELLS KAB DANMARK _ GOTHAER-CREDIT VERSICHERUNG AKTIENGESELL SCHAFT, KÖLN _ SKANDIA LIFE ASSURANCE COMPANY LTD _ LES MUTUELLES DU MANS ASSURANCES l.A.R.D. _ LES MUTUELLES DU MANS ASSURANCES VIE _ CLERICAL MEDICAL AND GENERAL LIFE AS SURANCE SOCIETY _ INTER FORSIKRING A/S _ SKANDIA LEBENSVERSICHERUNG AKTIENGESELL SCHAFT, BERLIN _ BMS INTERNATIONAL INSURANCE COMPANY LIMI TED

_ GAN INSURANCE COMPANY LIMITED _ MANSE-MERCUR REISEVERSICHERUNG AKTIENGE SELLSCHAFT _ SOCIE'TE FRANCAISE D'ASSISTANCE _ ABILLE ASSURANCES

THE SHIPOWNERS' MUTUAL STRIKE INSURANCE ASSCIATION EUROPE -— TRYG FORSIKRING, SKADEFORSIKRINGSSELSKAB A/S CIGINA INSURANCE COMPANY OF EUROPE S.A. LA MANNHEIM ASSICURAZIONI E RIASSICURAZIONI SPA SUN ALLIANCE AND LONDON INSURANCE PLC NATIONAL VULCAN ENGINEERING INSURANCE GROUP LTD

2.2. Lagstiftning om utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige

Som &amgått av avsnitt 2.1 var det svenska försäkringsväsendet fram till mitten av 1800-talet tämligen outvecklat. Genom industrins ut- byggnad och den ökande kapitalbildningen vid denna tid kom allt större krav på betryggande försäkringsskydd att ställas. Ett ökat intresse för och behov av försäkringsskydd medförde också introdu- ceringen av egentlig livförsäkringsrörelse här i landet. Dessförinnan var den enskilde för egen och anhörigas säkerhet hänvisad till sjuk- och begravningskassor, änke- och pupillkassor samt pensionskassor.

Försäkringskundema hade vid denna tid knappast några möjlig- heter alls att få uppgifter om utländska bolags solvens. Försäk- ringsavtalen ingicks enligt utländska villkor och med tillämpning av utländsk lagstiftning. Behovet av en särskild försäkringslagstiftning kom till uttryck av den år 1875 bildade Försäkringsföreningen som i en skrivelse till Kungl. Maj:t fogade "Utkast till förordning angående försäkringsanstalter" och "Utkast till förordning i fråga om rättighet för utländska försäkringsanstalter att här i riket drifva rörel- se". På grundval av utkasten avgavs den 7 juli 1883 ett "Underdånigt betänkande med förslag till författningar angående försäkringsväsen- dets ordnande". Som tidigare nämnts utfärdades år 1886, i admini- strativ ordning, två förordningar av provisorisk karaktär — K. kung. ang. anordnande af tillsyn å inländska anstalter och K. kung. ang. villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifa försäkringsrörelse. Syftet med dessa författningar avsåg huvudsakli- gen endast att genom föreskrifter införa en viss kontroll över försäkringsbolagen. Bland annat föreskrevs skyldighet för försäk-

ringsbolagen att offentliggöra redogörelse för sin verksamhet. Något fullständigt ordnade av försäkringsväsendet genom lag skedde dock inte vid detta tillfälle.

Lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse häri riket är den första lagen om tillsyn över utländska försäkringsföretag. Genom lagen, som endast omfattade direktförsäkringsrörelse, infördes ett koncessionssystem för ut— ländska försäkringsbolag. Ett utländskt försäkringsbolag måste utverka Kungl. Maj :t:s koncession för att få driva försäkringsrörelse i Sverige. I avsnitt 2.1 har lämnas en redogörelse för de utländska bolag som koncessionerades under första året som lagen var i kraft. Huvudmotivet för koncessionskravet var att de försäkrades intressen skulle skyddas på motsvarande sätt som kunder hos inhemska försäk- ringsbolag. Vid koncessionsprövningen skulle bl.a. beaktas hur bolaget hade verkat i sitt hemland och om den planerade verksam- heten häri landet kunde anses vara stridande mot allmän hänsyn. För koncession för livförsäkring krävdes dessutom att bolaget hade ett betryggande tekniskt system för verksamheten.

Genom 1903 års lag ställdes den del av ett utländskt försäkrings- företags verksamhet som var förlagd till Sverige under tillsyn av Försäkringsinspektionen. Det utländska företaget skulle i alla av rörelsen här i landet härilytande rättsförhållanden lyda under svensk lag och vara skyldigt att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

De utländska försäkringsföretagen bedrev vid den här tiden verksamheten i Sverige genom förmedling av en agentur. Andra verksamhetsformer för utländska försäkringsföretag förekom inte här i landet. I allmänhet sköttes verksamheten av privata agenturer som erhöll provision på affären. Några företag använde svenska handels- bolag som generalagenturer.

Vid denna tid var det därför inte aktuellt eller särskilt angeläget att reglera annan försäkringsverksamhet än den som bedrevs i form av agentur. Således hade lagstiftningen som utgångspunkt att verksam- heten skulle bedrivas genom generalagent såsom syssloman under vissa villkor som angavs i lagen. Andra verksamhetsformer t.ex. verksamhet genom filialetablering — kom att aktualiseras långt senare.

1903 års lag hade vidare som utgångspunkt att den utländska försäkringsgivaren i hemlandet bedrev försäkringsrörelsen i bolags- form. Detta framgår av utformningen av regelsystemet. Utländska försäkringssarrnnanslutningar av den typ Lloyd's i London represen- terar kom därför att sakna möjlighet att etablera verksamhet i Sverige med stöd av lagen, eftersom försäkring inom ifrågavarande slag av

sammanslutning meddelas av fysiska personer. Även denna begräns- ning av lagens tillämpningsområde skall ses mot bakgrund av de då rådande förhållandena i Sverige. Bortsett från en kort period under 1700-talet då partikulär försäkring, dvs. försäkring hos enskilda individer som försäkringsgivare, förekom inom sjöförsäkringsom- rådet hade försäkring alltid meddelats i fasta associationsformer här i landet. Vid tillkomsten av 1903 års lag var de vanligaste associa- tionsfonnerna för försäkringsrörelse såväl utomlands som i Sverige aktiebolagsformen och den ömsesidiga formen.

Under år 1949 blev lagstiftningen om utländska försäkringsanstal- ter föremål för översyn. I en inom handelsdepartementet utarbetad promemoria föreslogs att koncessionsvillkoren för utländska försäkringsföretag skulle anpassas till de etableringsregler som infördes för svenska bolag genom lagen (19482433) om försäkrings- rörelse. Detta innebar bl.a. att koncessionsprövningen skulle innefatta en bedömning av om en planerad verksamhet var behövlig, den s.k. behovsprincipen, och om verksamheten eljest var ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Anledningen till att en behovsprövning aktualiserades hade främst samband med att antalet försäkringsbolag i Sverige vid denna tid var alltför stort. De utländ- ska försäkringsbolagen, som hade en mycket liten andel av den svenska försäkringsmarknaden, bidrog dock i mycket begränsad omfattning till denna överetablering.

På grundval av promemorian avlämnade regeringen i prop. 1950z94 förslag till en ny lag om utländska försäkringsanstalter. Riksdagen biföll förslaget med vissa ändringar, varefter regeringen utfärdade lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsanstalter att driva försäkringsrörelse här i riket (LUF).

LUF innebar en skärpning av koncessionsbestämmelsema för ut- ländska försäkringsbolag bl.a. genom införandet av behovsprincipen. I princip skulle koncessionsbedömningen grundas på samma kriterier som för svenska bolag. Vid bedömningen av ett utländskt för- säkringsföretags koncessionsansökan gavs emellertid regeringen möjlighet enligt lagen att dessutom ta hänsyn till hur myndigheterna i sökandebolagets hemland de facto skulle ställa sig till svenska försäkringsbolags etablering i ifrågavarande land liksom till om svenska bolag redan existerande verksamhet i det landet skulle komma att påverkas av ställningstagandet i det aktuella koncessions- ärendet. Som grundförutsättning för koncession skulle alltjämt gälla att verksamheten bedrevs genom en generalagent häri landet.

LUF har sedan dess tillkomst ändrats vid åtskilliga tillfällen. Bland annat gjordes år 1965 en mer omfattande översyn av lagen som resulterade i vissa lagändringar (prop. l965:48, SFS 19653168). År

1984 upphävdes behovsprincipen. De mest genomgripande ändringar av lagen skedde dock år 1993 då lagens tilllämpningsområde begränsades till att endast omfatta försäkringsföretag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag lagen (1993: 1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF) — som avser utländska försäkringsgivare med säte inom EES och som trädde i kraft den 1 januari 1994 (prop. 1992/93z257). LEF liksom LUF ändrades i väsentliga avseenden den 1 juli 1995 till följd av en an- passning till tredje generationens EG-direktiv (prop. 1994/95: 184). I avsnitt 3 lämnas en redogörelse för gällande lagstiftning på orrrrådet — lagen (1 950272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelsei Sverige (3.1) och lagen (199321302) om EES-försäkringsgivares verksamheti Sverige (3.2).

3. Gällande rätt

3.1. Lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

T illämpnin gsområde

Lagen om utländska försäkringsföretag (LUF) reglerar direktförsäkringsverksamhet som utländska försäkringsföretag med säte utanför EES bedriver eller avser att bedriva i Sverige. De utländska försäkringsföretagens verksamhet här i landet lyder enligt lagen under svensk lag och står under tillsyn av Finansinspektionen (5 å)-

LUF innehåller bestämmelser om inledande, bedrivande och avslutande av direktförsäkringsverksarnhet här i landet. Återförsäk- ringsrörelse omfattas således inte av lagens tillämpningsområde utan utländska försäkringsföretag kan fritt bedriva sådan rörelse Sverige (2 a & första stycket första meningen). När det gäller trafikförsäkring har utländska försäkringsgivare även att beakta trafikskadelagen vid meddelande av trafikförsäkring (2 a & första stycket andra meningen).

LUF har sin utgångspunkt i att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. En utländsk försäkrings givare som bedriver rörelsen i annan form än företagsform saknar möjlighet att etablera försäkringsverksamheti Sverige med stöd av lagen. Försäkringsgiva- re i utländska försäkringssammanslutningar saknar exempelvis möjlighet att etablera verksamhet enligt lagen.

Koncession

Ett utländskt försäkringsföretag som önskar att driva försäkringsrö- relse i Sverige måste ha koncession (l 5 andra stycket). Koncession— skravet hänger samman med den offentliga tillsynen över för- säkringsverksamheten. Koncessionsvillkoren för utländska försäk- ringsföretag är enligt LUF desamma som för inhemska försäkringsbo- lag. Detta innebär att koncession skall beviljas om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet (7 & första stycket första meningen). Innebör- den av sundhetskravet, som tar sikte på sundheten i det enskilda försäkringsföretagens verksamhet, har inte närmare preciserats i lagen. Emellertid har kravet på sundhet utformats efter förebild i banklagstiftningen. Detta innebär bl.a. att omständigheter som ett försäkringsföretags organisation, planerad verksamhet enligt bolagsordningen samt inre kontroll och säkerhetsuppbyggnad bör innefattas i koncessionsprövningen. Vidare bör bedömas om verkställande ledning och större ägare uppfyller sådana kunskaps- mässiga krav och är så omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att de skall kunna på ett långsiktigt sätt driva sund försäkrings- verksamhet.

Det anges uttryckligen i lagen att koncessionsprövningen inte får innefatta en kvantitativ bedömning rörande antalet försäkringsgivare och försäkringsgivarens möjligheter att täcka försäkringstagamas behov av försäkringsskydd (7 5 första stycket andra meningen). Kon- cessionsbedömningen får således inte grundas på den s.k. behov— sprincipen.

Huvudregeln är att koncession beviljas tillsvidare. Endast om det finns särskilda omständigheter skall koncessionen tidsbegränsas. En koncession som beviljas för viss tid kan vara i kraft i högst 10 år. Av praktiska skäl har det bestämts att en tidsbegränsad koncession skall utlöpa med visst räkenskapsår (7 & andra stycket).

Koncession meddelas inte för försäkringsrörelse i allmänhet utan skall avse bestämda försäkringsklasser, eller risker som hänför sig till sådan försäkringsklass eller grupper av försäkringsklasser. Den indelning i försäkringsklasser som skall tillämpas vid koncessions- givningen anknyter till indelningen enligt försäkringsrörelselagen som i sin tur grundar sig på EG:s försäkringsdirektiv (2 å andra och tredje styckena).

I fråga om Skadeförsäkring skall följande indelning tillämpas, nämligen olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, luftfartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrafter, annan sakskada,

motorfordonsansvar, luftfartygsansvar, allmän ansvarighet, kredit, borgen, annan fönnögenhetsskada, rättsskydd och assistans.

När det gäller livförsäkring indelas försäkringsklassema i försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp är beroende av en persons eller flera personers liv och tillägg till sådan försäkring samt försäkring som utfaller vid giftermål, försäkring som utfaller vid födelse, försäkring som är ansluten till värdepappersfonder, sjukför- säkring och olycksfallsförsäkring.

Ansökan om koncession görs hos regeringen men ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande (6 & första stycket).

I likhet med svenska försäkringsbolag skall ett utländskt försäkringsföretag foga en verksamhetsplan till sin koncessionsansö— kan (6 5 andra stycket). 1 verksamhetsplanen skall principerna för den verksamhet som företaget planerar att bedriva i Sverige anges. Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om vilka uppgifter en verksamhetsplan skall innehålla när det gäller försäkringsgivare med hemland utanför EES (FFFS 1995137).

De detaljerade bestämmelserna om vilka handlingar och utred- ningar som skall fogas till koncessionsansökan klarlägger ansök- ningsförfarandet. Genom handlingarna fås i normala fall tillräckliga uppgifter om sökanden och den planerade verksamheten för att avgöra koncessionsärendet. Den uttryckliga uppräkningen av uppgifter är också av betydelse för en utländsk sökandes rättssäker- het, eltersom han på förhand kan ta reda på vilka uppgifter som krävs för att hans koncessionsansökan skall bli behandlad och bedömma sitt utgångsläge på basis av lagens bestämmelser och inspektionens föreskrifter. De handlingar som skall fogas till verksamhetsplanen motsvarar dem som enligt EG:s försäkringsdirektiv skall fogas till en ansökan om koncession vid etablering av en agentur eller en filial inom EES.

Enligt LUF skall F inansinspektionen lämna förhandsbesked om huruvida en planerad verksamhet är koncessionspliktig (] & tredje stycket). 1 lagstiftningen definieras inte vilken slags verksamhet som anses utgöra bedrivande av försäkringsrörelse. Begreppet försäk- ringsrörelse bestäms i stället med utgångspunkt i vissa i förarbet- ena till lagstiftningen angivna grundläggande kriterier —- enligt praxis och allmänt språkbruk. Gentemot aktiviteter från icke kon- cessionerade utländska försäkringsföretags sida tillämpas stor re- striktivitet. Detta belyses i proposition 1989/90134 om ändringar i försäkringsrörelselagen, m.m. (s. 156 0. Enligt denna praxis måste det i princip vara den potentiella svenska försäkringskunden som själv

tar initiativ till kontakt, tecknande av försäkring m.m. med den utländska försäkringsgivaren. Så snart som det utländska företaget på något sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker att anskaffa försäkring för egen räkning, anses detta som ett led i den utländska försäkringsgivarens drivande av försäkringsrörelse och kräver svensk koncession.

Ett utländskt försäkringsföretag som saknar koncession i Sverige får med det undantag som behandlas i det följ ande således inte häri landet ha ombud eller andra medhjälpare som anskaffar försäkringar åt företaget. Däremot är en svenskregistrerad mäklare oförhindrad att förmedla försäkringar från ett sådant företag.

Ett utländskt försäkringsföretag som saknar koncession i Sverige har under förutsättning att Finansinspektionen lämnar tillstånd vissa möjligheter att utan koncession och etablering i Sverige marknadsföra försäkringar avseende risker här i landet genom förmedling av ett försäkringsbolag som har svensk koncession (1 a 5). En förutsättning för att tillstånd till sådan marknadsföring skall medges är att det antingen är låga om ett s.k. koncemfall eller ett s.k. kompletteringsfall. Koncemfallet kännetecknas av att det utländska företaget är dotterbolag till eller eljest ingår i samma koncern som det svenska bolaget. Kompletteringsfallet kännetecknas av att bolaget med svensk koncession har samarbetsavtal med det utländska företaget. För att tillstånd skall lämnas förutsätts att bolaget med svensk koncession inte självt har någon lämplig försäkring att erbjuda eller att den försäkring som det utländska försäkringsföreta- get tillhandahåller utgör cn komplettering av ett försäkringsarrange- mang som bolaget i övrigt står för. Om förutsättningar för tillstånd inte längre finns kan det förklaras förverkat.

Generalagent

Enligt LUF skall det utländska företaget driva rörelsen här i landet genom generalagent (1 & andra stycket). Generalagenten, som är syssloman, bedriver ingen självständig försäkringsrörelse i den meningen att han står den risk som övertagits från försäkringstagaren utan han marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegle— ring på det utländska företagets vägnar. Det är således det utländska försäkringsföretaget som formellt sett driver rörelsen i Sverige. Emellertid ansvarar generalagenten för den utländska försäkringsgi- varens verksamhet i Sverige och representerar försäkringsgivaren i alla rättsförhållanden som föranleds av dennes försäkringsverksamhet

häri landet. Generalagenten skall därför ha behörighet att på försäk- ringsgivarens vägnar tala och svara inför svenska domstolar och myndigheter. Generalagentens behörighet är lagstadgad. Försäkrings- givaren har således inte rätt att begränsa den. Generalagenten skall ha rättsförmåga i alla angelägenheter som gäller honom själv. Han får inte vara omyndig eller försatt i konkurs. Inte heller får generalagen- ten ha förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken eller ha meddelats näringsförbud. Också ett svenskt aktiebolag, ömsesidigt försäkrings— bolag eller svenskt handelsbolag kan vara generalagent. I så fall skall särskilt ombud utses. Detta ombud skall uppfylla kraven för en generalagent (4 ©).

Generalagenten bestämmer sj älv hur han organiserar sin verk- samhet i Sverige. Generalagenten kan således anställa den personal han behöver och anlita ombud för olika uppgifter. Emellertid ansvarar generalagenten alltid på det sätt som avses i lagen även för sina anställdas och ombuds verksamhet.

Ett utländskt försäkringsföretag skall ha en generalagent under hela den tid företaget bedriver försäkringsverksamhet i Sverige (22 ©). Dessutom skall generalagenten hela tiden uppfylla de lagstadgade behörighetsvillkoren. Om företageti en viss situation inte har någon representant skall Finansinspektionen interimistiskt förordna ett ombud att å företagets vägnar mottaga stämning och i övrigt företräda företaget med avseende på redan meddelade för- säkringar.

F inansinspektionen skall förordna ett ombud så snart det kommit till dess kännedom att ett utländskt försäkringsföretag inte har någon generalagent eller att denne har förhinder eller inte längre uppfyller de lagstadgade kraven. Saken kan aktualiseras antingen genom en anmälan eller på grund av inspektionens egna iakttagelser. Av syftet med förordnande av ett ombud följ er atti fråga om de krav som skall ställas på honom samt i fråga om hans rättigheter och skyldigheter skall tillämpas samma bestämmelser som på en generalagent och hans ställföreträdare. Ombudet skall sköta sin uppgift till dess att inspektionen godkänner en ny generalagent eller till dess att general- agentens förhinder upphört.

Solvenskrcw

För att trygga försäkringstagamas intressen under den första verksamhetstiden, när etablerings- och startåtgärder tar avsevärda belopp i anspråk, skall företaget ha deponerat medel i en svensk bank

(initial deposition). Depositionen skall uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (l962z381) om allmän försäkring som gällde då koncessionsansökan lämnades in. Deponeringen skall ske i värdehandlingar som F inansinspektionen har godkänt. Bevis om att initial deposition har gjorts skall fogas till koncessionsansökan (6 & andra—fjärde styckena).

För att säkerställa de svenska försäkringstagamas intressen när verksamheten inletts skall utländska försäkringsföretag här i landet deponera tillgångar som säkerhet för ingångna försäkringsavtal i Sverige. Genom kravet på deponering av tillgångar behöver inte svenska försäkringskunder, om ett utländskt försäkringsföretag skulle komma på obestånd, driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med företagets övriga borgenärer utan de deponerade tillgångarna kan användas till betalning av ersättningar på grund av försäkringsavtal. De deponerade tillgångarna får också användas för betalning av vissa offentligrättsliga avgifter såsom böter och viten (16 5)-

När det gäller skadeförsäkringsrörelse anpassas depositionens storlek när verksamheten inletts till rörelsens omfattning (s.k. omslutningsrelaterad deposition). Den omslutningsrelaterade deposi- tionen är baserad på bruttopremieinkomsten från försäkringsrörelsen i Sverige. Om bruttopremieinkomsten under ett räkenskapsår överstiger den initiala depositionen, dvs. 300 basbelopp, skall företagets totala deposition uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret (15 5).

I fråga om livförsäkringsrörelse föreligger skyldighet när verksamheten inletts, att i vissa tillgångar redovisa ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder (10 5). De krav som här uppställts överensstämmer i stort sett med vad som föreskrivs i fråga om svenska livbolag enligt försäkringsrörelselagen. Generalagenten är skyldig att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. I de tillgångar som upptagits i registret har försäkringstagama särskild förmånsrätt.

För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt beräkning av tekniska återköpsvärden (11 å). Den utländska försäkringsgivaren skall lämna in grunderna för livförsäkring till Finansinspektionen senast samtidigt med att de börjar användas, vilket anses vara då marknads- föringen av livförsäkringar inleds i Sverige (12 ä ä).

När det gäller den närmare utformningen av grunderna knyter lagen an till motsvarande reglering i försäkringsrörelselagen.

I försäkringsrörelselagen lämnas vissa allmänna anvisningar som skall beaktas vid upprättande av grunder för beräkning av försäk- ringspremier och premiereserv i fråga om livförsäkringar samt för beräkning av premiereserv när det gäller sjukräntor och livräntor (7 kap. 5 åförsäkringsrörelselagen). Enligt anvisningarna skall grund- erna innehålla de antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader som krävs för beräkning av försäk- ringsprenrier och prerrriereserv. Antagandena skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är fråga om. I enlighet med artikel 17.1 f i första livför- säkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 18 tredje livförsäkringsdi- rektivet bör kontinuitet eftersträvas. Varje ändring av beräkningsreg- lema bör vara sakligt motiverad.

Grunderna får innehålla föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg. Hänsyn kan tas till säkerhetstilläggen vid bedömningen av om de olika antagandena är betryggande. Härigenom finns möjlighet att undvika att premienivån inte sätts onödigt högt. I den mån det verkliga förloppet av verksamheten ogynnsamt avviker från något av beräkningselementen kan nämligen det särskilda säkerhetstillägget användas som förstärkning. Av denna anledning medges att det får förekomma avvikelse från kravet på att varje antagande för sig skall vara betryggande för det slag av försäkringsrörelse det är fråga om, såvida föreskrifterna om särskilda säkerhetstillägg motiverar detta. Möjligheten att avvika från huvudregeln att varje särskilt antagande skall vara betryggande anses förenligt med EG:s ordning så länge tillämpningen inte innebär att säkerhetskraven sänks.

Kopplingen till försäkringsrörelselagen innebär vidare att särskilda övergångsgrunder kan upprättas för bestämd tid som tillägg till premiereservgrundema för redan tecknade försäkringar, eller sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring, om verksamheten har utvecklats eller bedömts mindre gynnsamt än beräknat (7 kap. 6 5 försäkringsrörelselagen). Detta innebär att premiereservgrundema successivt anpassas efter den ändrade situationen. Om de sålunda definitivt anpassade, betryggande grunderna omedelbart hade fått full effekt, skulle ett underskott troli- gen ha uppstått. Anordningen med övergångsgrunder innebär att bolaget tillåts under en övergångsperiod att inte redovisa underskot- tet.

Utländska försäkringsföretag är underkastade samma skuldtäck- nings- och värderingsregler som gäller för svenska försäkringsbolag (13 & första stycket). Detta innebär i huvudsak att ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse här i landet skall ha tillgångar till ett belopp som motsvarar försäkringstekniska skulder

för egen räkning — s.k. skuldtäckning. De försäkringstekniska skulderna motsvarar värdet av företagets ansvarighet på grund av löpande försäkringsavtal och inträffade försäkringsfall. Med för- säkringstekniska skulder för egen räkning avses de försäkringsteknis— ka skuldema inklusive mottagen återförsäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring. De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras på sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångama skall, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och förändringar i framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

För skuldtäckning får endast användas vissa angivna tillgångar. De tillgångsslag som godtas kan indelas i sex huvudgrupper med varierade riskegenskaper och olika placeringsrestriktioner. Dessutom får kontanter användas för skuldtäckning.

Möjlighet finns för ett utländskt försäkringsföretag att använda 90 % av deponeringen för skuldtäckning under förutsättning att de deponerade värdehandlingarna utgörs av sådana tillgångsslag som kan godtas vid skuldtäckning och inte beaktas vid bedömningen av om kravet på garantibelopp är uppfyllt (13 å andra stycket). Samtliga tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige (13 & tredje stycket).

Bestämmelserna om skuldtäckning är utformade i enlighet med EG:s tredje försäkringsdirektiv. För placering av medel som används för skuldtäckning skall särskilda riktlinjer upprättas. Det ankommer på generalagenten att se till att riktlinjerna upprättas och följs (14 & första stycket).

Vid utformningen av riktlinjerna skall bl.a. matchnings- och diversifieringsprincipema i försäkringsrörelselagen beaktas. Match- ningsprincipen innebär att tillgångar som används för skuldtäckning skall väljas med beaktande av företagets försäkringsåtaganden medan diversifieringsprincipen innebär att riskerna skall spridas på lämpligt sätt.

Generalagenten skall föra ett register som utvisar de tillgångar som det utländska försäkringsföretaget använder för skuldtäckning (15 & första stycket). 1 registret skall tillgångamas värde anges. Om företaget överlåter en tillgång som finns införd i registret, måste en annan tillgång tillföras, så att registret vid varje tidpunkt innehåller erforderliga tillgångar för skuldtäckning. Det krävs att tillgångarna finns häri landet.

Försäkringstagama har enligt 4 a & förrnånsrättslagen (l979z979) förmånsrätt som grundas på livförsäkringsavtal (15 & tredje stycket). Fönnånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i registret.

Avgörande för förrnånsrättens uppkomst är införandet i registret. Syftet med regleringen är att skydda de försäkrades intressen inom livförsäkringsområdet, om det utländska försäkringsföretaget försätts i konkurs eller i övrigt kommer på obestånd.

I lagen om utländska försäkringsföretag uppställs soliditetskrav på den del av ett utländskt försäkringsföretags verksamhet som är förlagd i Sverige. Försäkringsrörelselagens bestämmelser om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp gäller för utländska försäkringsföretag (16 ä ö). Garantibeloppets storlek är dock hälften så stort som för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelsela- gen. Detta innebär i huvudsak följande.

För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu. För Skadeförsäkring utgör garantibeloppet:

—- 700 000 ecu om rörelsen omfattar kreditförsäkring, — 200 000 ecu om rörelsen omfattar försäkring avseende motor- fordonsansvar, luftfartygsansvar, fartygsansvar, allmän an- svarighet, — 150 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, luftfartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrafter, annan förmögenhets- skada och assistans, — 100 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende annan sakskada och rättsskydd.

Om rörelsen omfattar flera försäkringsklasser skall endast den klass beaktas som kräver det högsta beloppet. Tillgångar som försäkringsföretag deponerat kan till viss del beaktas vid bedömning- en av om kraven på garantibelopp har uppfyllts.

En väsentlig del av tillsynen över ett utländskt försäkringsföretags livförsäkringsrörelse här landet gäller dess solvens, som grundar sig på försäkringsmatematiska beräkningar och utredningar. Av denna anledning föreligger en skyldighet att låta de försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under överinseende av en aktuarie (17 ©). Aktuarien svarar bl.a. för beräkning av premier, prerrriereserv och återbäring till försäkringstagama. Finansinspektio- nen har meddelat närmare föreskrifter om behörighetsvillkoren för aktuarie.

F örsäkringsrörelsens bedrivande

Utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet häri landet skall som tidigare nämnts iaktta svensk lag i rättsförhållanden som hänför sig till deras rörelse i Sverige (5 8). Denna rättsliga princip skyddar speciellt dem som är i konsumentställning. Således måste ett utländskt försäkringsföretag bl.a. iaktta bestämmelserna i konsument- försäkringslagen vid försäljning av försäkringar i Sverige till en konsument och vissa andra lagbestämmelser på konsumentområdet som syftar till att skydda konsumenterna. Med ett utländskt försäk- ringsföretags rörelse i Sverige avses de försäkringsaffärer som för- värvas genom företagets generalagent. Om exempelvis en svensk privatperson inte anlitar ett utländskt försäkringsföretags generala- gent här i landet utan vänder sig direkt till det utländska företaget för tecknande av försäkring kommer en sådan försäkring inte att omfattas av det svenska regelsystemet.

Utländska försäkringsföretag med svensk koncession är vidare skyldiga att svara för sin verksamhet här i landet inför svenska domstolar och myndigheter samt rätta sig efter deras beslut och föreskrifter.

Generalagenten är skyldig att se till att företaget i sin anskaff- ningsverksamheti Sverige iakttar god affärssed (20 & första stycket). God affärssed förutsätter att företaget bedriver verksamheten i enlighet med lagar och föreskrifter som utfärdats i Sverige. Företaget skall i sin rörelse också iaktta motsvarande principer som ett svenskt försäkringsbolag förutsätts iakttai anskaffrringsverksarnheten. I sin marknadsföring skall företaget nämna sitt hemland och sin bolags- form (21 Ö första stycket). Att företaget uppger sin bolagsform är vikti gt av den anledningen att om företaget är ett ömsesidigt bolag kan bolagsordningen innehålla bestämmelser om tillskottsplikt för försäkringstagama som kan drabba försäkringsföretagets svenska kunder. En sådan skyldighet kan inte uppstå i försäkringsbolag som har formen av aktiebolag.

De försäkringsbrev som utfärdas skall innehålla uppgifter om både allmänna försäkringsvillkor och om särskilda försäkringsvillkor (21 å andra stycket). De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäk- ringens giltighetstid, premierna och den tidpunkt när ansvaret inträder. Specialvillkor tillämpas på särskilda företagsformer inom en försäkringsklass.

Tillsyn

Tillsynen över de utländska försäkringsföretagens rörelse här i landet knyter an till generalagentens verksamhet. Finansinspektionen skall kontinuerligt följa försäkringsrörelsens utveckling och kontrollera att säkerheten och täckningen för de försäkrades intressen är betryggan- de. Det har därför ansetts angeläget att generalagenten genast underrättar inspektionen om när det utländska försäkringsföretaget inleder sin verksamhet här i landet (23 å). Den egentliga försäkrings- verksamheten anses börja i och med att de första åtgärderna för att sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot. Generalagenten skall varje år tillställa Finansinspektionen en berättelse över sin verksamhet (10 &) Generalagenten är också skyldig att i övrigt lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär (24 & första stycket). Vissa uppgifter är generalagenten skyldig att självmant tillställa inspektionen. Det gäller huvudsakligen sådana förändringar i förhållanden som har skett efter det att koncession har beviljats. Företrädare för inspektionen har rätt att när som helst verkställa inventering hos en generalagent.

Skyldigheten att till Finansinspektionen lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för styrelsen och verkställande direktören i företag som uteslutande biträder eller har ett bestämmande inflytande i utländska försäkrings- företag (24 a å).

Finansinspektionen kan använda sanktioner mot ett utländskt försäkringsföretag, om den fått vetskap om oriktigheter i ett utländskt försäkringsföretags verksamhet häri landet. Beroende på fallet kan företaget tilldelas en erinring eller föreläggas att inom viss tid rätta till ett förhållande eller förbjudas att fortsätta med ett förfarande som anses vara felaktigt. Om företaget inte rättar sig efter ett föreläggande kan företagets koncession i yttersta fall efter anmälan från inspektio- nen återkallas av regeringen. Ett föreläggande kan förenas med vite (25 ä ä ). Utländska försäkringsföretag som driver verksamhet från en etablering häri landet skall liksom svenska försäkringsbolag erlägga bidrag för att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet

(26 ©).

Överlåtelse av försäkringsbestånd och upphörande av verksamheten

Ett utländskt försäkringsföretags försäkringsbestånd här i landet kan med Finansinspektionens medgivande helt eller delvis överlåtas. Försäkringsbeståndet kan antingen övertas av ett svenskt försäkrings- bolag eller ett utländskt försäkringsföretag med koncession i Sverige. Det övertagande bolaget skall ha koncession för sådan rörelse som det försäkringsbestånd som skall överlåtas avser. Ett utländskt försäkringsföretag saknar möjlighet att överta ett försäkringsbestånd från ett svenskt försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagens bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd.

Upphör ett utländskt försäkringsföretag att driva försäkringsrörel- se i Sverige skall företaget byta ut generalagenten mot ett särskilt ombud som skall godkännas av Finansinspektionen (27 & första stycket). Ombudet skall bl.a. företräda företaget i fråga om redan meddelade försäkringar. Med de undantag som sammanhänger med uppgiftens natur har ombudet samma rättigheter och skyldigheter som generalagenten. När det utländska försäkringsföretaget betalt de skulder som föranleds av försäkringsrörelsen eller ställt annan säkerhet kan företaget återfå deponerade tillgångar (27 å andra stycket).

Om koncessionen för ett utländskt försäkringsföretag att här i landet driva försäkringsrörelse förklaras förverkad skall för tillvarata- gande av livförsäkringstagamas rätt en särskild administration inträda (28 5). Administrationsboet skall överta hela livförsäkringsbeståndet med de tillgångar som tillkommer försäkringstagama samt alla bolagets rättigheter och skyldigheter på grund livförsäkringsavtalen och avtal om återförsäkring av livförsäkring. Så snart admini- strationsboets ekonomiska ställning har klarlagts skall Finansinspek- tionen inleda förhandlingar med svenska eller utländska försäk- ringsbolag att överta samtliga försäkringar som hör till administra- tionsboet.

Ändringar av LUF

Under sin giltighetstid har LUF undergått ett antal ändringar, i det följande angivna med år för ändringsförfattningens utfärdande samt förarbeten jämte nummer i svensk författningssamling.

1957 Höjning av försäkringsföretagens bidrag för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation (prop. 1957z51, LU 22, rskr 42, SFS 1957:222). 1965 Ändringar av depositionsbestämmelserna (prop. l965:48, LU 24, rskr 233, SFS 1965: 168). 1966 Ändringar av bestämmelserna för redovisning av livför- säkringsfonden (prop. 196615, LU 6, rskr 76, SFS 196656). 1971 Ändring av besvärsbestämmelser (prop. 1971:30, KU 36, rskr 22, SFS 19711596). 1975 Ändring av betämmelser om böter och viten (prop. 1975178, JuU 1975222, rskr 212, SFS 1975z696). 1977 Ändring av bestämmelserna om kungörelse (prop. 1976/77163, KU 1976/77z45, rskr 336, SFS 19771690). 1980 Följdändringar med anledning av ny sekretesslag (prop. 1979/80, KU 1979/80345, rskr 269, SFS 1980: 172). 1982 Följdändringar med anledning av organisatoriska föränd- ringar på konsumentskyddsområdet (prop. 1981/82:180, NU 1981/82z45, rskr 385, SFS 1982:725). 1982 Följdändringar med anledning av organisatoriska föränd- ringar på konsumentskyddsonrrådet (prop. 1982/8315 ], NU 1982/83: 16, rskr 95, SFS 1982:725). 1984 Ändring av koncessionsbestämmelsema och begreppet olaga försäkringsrörelse (prop. 1984/85:77, NU 1984/85:11, rskr 111, SFS l984:1116). 1986 Ändring av bestämmelserna om förvaring och registrering av pantsatta värdehandlingar (prop. 1985/86:162, NU 1985/86131, rskr 322, SFS 1986:405). 1987 Konsekvensändring med anledning av att begreppet kredit- kassa bytts ut mot begreppet föreningsbank (prop. 1986/87: 12, NU 1986/87:96, rskr 356, SFS 1987:632). 1988 Konsekvensändring med anledning av att institutet omyndighetsför klaring avskaffats (prop. 1987/88: 124, LU 1988/89, rskr 9, SFS 1988: 1307). 1989 Ändring av depositionsbestämmelserna och bestämmel- serna om inspektionens möjlighet till ingripande mot den som driver olovlig verksamhet (prop. 1989/90:34, NU 1989/90zNu 14, rskr 93, SFS 1989:1082). 1990 Bestämmelser om möjlighet för utländska försäkrings- givare att anskaffa försäkringar i Sverige genom förmedling (Nu 1989/90:22, rskr 353, SFS 19901813). 1991 Följdändring med anledning av ändring av bötesstraffets utformning och tillämpningsområde (prop. 1990/91:68, JuU 1990/91:10, rskr 155, SFS 1991:270).

1992 Konsekvensändring med anledning av införandet av lagen om utländska filialer m.m. (prop. 1991/92:88, NU 1991/92:27, rskr 185, SFS 1992: 164). 1993 Ändringar med anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:257, NU 1993/94:5, rskr 39, SFS 1993: 1305). 1995 Ändring av bestämmelser om överklagande (prop. 1994/95:27, JuU 1994/95:6, rskr 165, SFS 1995:10). 1995 Ändring med anledning av genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv (prop. 1994/95: 184, Nu 1994/95:24, rskr 393, SFS 1995:781).

3.2. Lagen (1993zl302) om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Ti llämpnin gsområde

Lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF) gäller försäkringsgivare som har sin hemort i ett land som undertecknat EES-avtalet, dvs. ett EG- eller EFTA land (1 kap. 1 & första stycket). Från lagens tillämpningsområde har dock undantagits vissa institut och organisationer som bedriver en begränsad försäkringsverksarrrhet och som svarar mot vissa i lagen närmare angivna kriterier (1 kap. 1 å andra stycket). De försäkringsgivare som här avses är sådana som inte omfattas av tillämpningsområdet för tredje generationens EG- direktiv. Som en följd av att dessa försäkringsgivare undantagits från LEF:s tillämpningsområde omfattas de i stället av lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF).

LEF gäller inte återförsäkringsrörelse (1 kap. 1 & tredje stycket). Rätten att bedriva försäkringsverksamhet enligt LEF är, till skillnad från vad som är fallet enligt LUF, inte begränsad till försäkringsgivare som bedriver verksamheten i företagsfonn utan lagen står även öppen för försäkringsverksamhet som drivs i andra organisationsfonner.

I artikel 8.1 ai EG:s första skade- och första livförsäkringsdirektiv uppräknas landsvis vilken associationsforrn en försäkringsgivare skall ha för att kunna bedriva försäkringsrörelse inom EU/EES. Om

en försäkringsgivare med avseende på associationsforrnen kan bedriva försäkringsrörelse i hemlandet, kan dennes möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i ett annat land inom EU/EES inte be- gränsas på grundval av associationsfonnen.

Med försäkringsgivare i LEF avses alla de företagsformer som räknas upp i de nyss nämnda EG-direktiven. Det är fråga om olika typer av försäkringsbolag och andra associationer. Även försäk- ringsgivare i en försäkringssammanslutning omfattas av begreppet försäkringsgivare.

Begreppet försäkringssammanslutning kan ha högst varierande innebörd. I LEF definieras en försäkringssammanslutning som en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer som utan solidarisk ansvarighet meddelar försäkring (1 kap. 1 & fjärde stycket). Den enda försäkringssammanslutning som nu är verksam inom EES och som uppfyller dessa kriterier är Lloyd's i London.

Utomlands finns försäkringssammanslutningar som bildats i syfte atti fasta former bedriva koassuransverksamhet. Exempel på sådana sammanslutningar är Verenigde Nerlandsee Beurssen W.N.A.B.) i Rotterdam och the Institute of London Underwriters (ILU) i London. I likhet med Lloyd's bedrivs i dessa sammanslutningar verksamheten på en gemensam marknadsplats, försäkringsaffärema förvärvas endast genom mäklare och ett gemensamt försäkringsbrev av de försäkringsgivare som deltar i samförsäkringsavtalet utfärdas. Till skillnad från vad som är fallet vid meddelandet av försäkring hos Lloyd's är dock de försäkringsgivare som deltar i samförsäkringen solidariskt ansvariga för förpliktelserna mot försäkringstagama. Ifrågavarande försäkringssammanslutningar är därför inte att betrakta som försäkringssammanslutning i LEF:s mening.

Med hemland avses i LEF det land där försäkringsgivaren har sitt säte. När det gäller försäkringsgivare i en försäkringssammanslutnin g skall dock hemlandet anses vara det land där sammanslutningens verkliga ledning finns (1 kap. 3 8). Denna skillnad i begrepps- bestämningen har samband med att de personer som meddelar för- säkring i en försäkringssammanslutning kan ha hemvist i olika länder.

Inledande av verksamheten

I enlighet med principen om en koncession enligt EG:s försäkringsdirektiv kan en utländsk försäkringsgivare med säte inom EES med stöd av koncessionen från hemlandet bedriva försäkringsverksamhet i Sverige antingen genom att här inrätta ett fast driftställe (sekundäretablering) eller genom att från utlandet här i landet förvärva försäkringsaffärer (gränsöverskridande verksamhet). Något verksamhetstillstånd krävs inte i Sverige för att inleda verksamheten utan endast att en underrättelse lämnas till till- synsmyndigheten i hemlandet som har att underrätta Fi- nansinspektionen (2 kap. l 6). En förutsättning för denna rätt är att försäkringsgivarens koncession i hemlandet täcker de försäkringstj änster som försäkringsgivaren avser att tillhandahålla i Sverige (2 kap. 5 & första stycket).

Med sekundäretablering avses en generalagent, ett avdelnings- kontor med självständig förvaltning (filial) och, när det gäller försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en general- representation.

Begreppet gränsöverskridande verksamhet har inte närmare definierats i lagen. Emellertid avses i huvudsak att en utländsk försäkringsgivare, vars hemort är ett land som hör till EES, från ett utländskt driftställe täcker en skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med en i Sverige varaktigt bosatt fysisk person eller en här i landet verksam juridisk person. Passivt tillhandahållande av försäkringstjänster betraktas inte som gränsöverskridande verksamhet utan det förutsätts viss aktivitet från försäkringsgivarens sida i syfte att anskaffa försäkringar på den svenska marknaden.

När den utländska försäkringsgivaren inleder sin verksamhet i Sverige skall inspektionen underrättas om detta (6 kap. 2 &) Denna underrättelseskyldighet är en förutsättning för att inspektionen från början skall kunna fullgöra sin granskning av verksamheten på ett effektivt sätt.

En av den svenska försäkringsrörelselagstifiningens sedan lång tid tillbaka grundläggande principer, nämligen den s.k. separationsprincipen eller specialitetsprincipen, ingåri LEF (2 kap. 5 & andra stycket). Separationen enligt LEF innebär att direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas i princip endast med direkt olycksfalls- och sjukförsäkring samt återförsäkring av livförsäkring, olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring.

Tillsyn

Försäkringsverksarnhet som bedrivs med stöd av LEF granskas av Fi- nansinspektionen i samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkrings- givarens hemland som i enlighet med principen om hemlandstillsyn har det primära tillsynsansvaret för den verksamhet som drivs häri landet. Inspektionens uppgift i detta sammanhang är att följa verksamheten i den utsträckning som behövs för tillärrrpningen av LEF och, i sarrrarbete med myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten (6 kap.] & första stycket). Inspektionen är skyldig att tillhandahålla de uppgifter som tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland behöver för sin tillsyn (6 kap. 1 & andra stycket).

Finansinspektionen har rätt att få sådana uppgifter om den utländska försäkringsgivaren och dennes verksamhet i Sverige som behövs för granskningen samt att verkställa inventering hos försäkringsgivaren (6 kap. 3 Ö). Som exempel på uppgifter som inspektionen kan behöva inhämta nämns i förarbetena till lagen att det i första hand torde röra sig om uppgifter för att informera försäkringsgivarens hemlandsmyndighet Qirop. 1994/95: 184 5.294). Vidare nämns att inspektionen kan behöva underlag för att ta ställ- ning till ett eventuellt ingripande mot försäkringsgivare som inte efterlever LEF eller på annat sätt visar sig olämplig att bedriva för- säkringsverksamhet häri landet. Rätten att inhämta upplysningar kan också användas till kontroll av att avtalsvillkor och andra dokument som inte omfattas av hemlandsmyndighetens tillsyn överensstämmer med den svenska lagstiftningen.

Skyldigheten att länrna uppgifter till Finansinspektionen och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även ledningen för företag eller andra organ som har till uteslutande uppgift att i Sverige bistå utländska försäkringsgivare från EES. Detsamma gäller för ledningen i sådan företag där EES- försäkringsgivaren har ett bestämmande inflytande samt ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ som här i landet biträder utländsk försäkringsgivare i dess rörelse (6 kap. 4 G). F inansinspektionen har således möjlighet till insyn hos såväl EES-försäkringsgivare som företag och andra organ som samverkar med sådana försäkringsgivare häri landet.

Finansinspektionen har möjlighet att använda tvångsmedel om en EES-försäkringsgivare inte skulle iaktta LEF eller med stöd av LEF meddelade föreskrifter. Detsamma gäller om det på annat sätt skulle ha framkommit omständigheter som visar att försäkringsgivaren är

olämplig att driva verksamhet här i landet (6 kap. 5 & första stycket). 1 första hand skall inspektionen förelägga försäkrin gs givaren att vidta rättelse. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite (8 kap. 4 a 5). Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet utan fortsätter det felaktiga förfarandet får inspektionen förbjuda försäkringsgivaren att i Sverige meddela nya försäkringar. Innan ett sådant förbud meddelas skall inspektionen underrätta tillsynsmyndigheten i försäkrings- givarens hemland (6 kap. 5 & andra stycket). 1 brådskande fall får inspektionen meddela förbud mot fortsatt anskaffiringsverksamhet i Sverige utan att på förhand underrätta den myndighet som svarar för tillsynen i försäkringsgivarens hemland om saken (6 kap. 5 & tredje stycket). Inspektionen får i brådskande fall också förordna ett ombud för en sekundäretablering som står utan ledning och det föreligger fara för att tillsättande av en företrädare dröjer. I sådan nödsituation behöver inspektionen inte lämna meddelande till tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland, om det inte går att avvakta att den myndigheten ingriper (6 kap. 5 & fjärde stycket). Förordnandet skall utan dröjsmål kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (8 kap. 1 ©).

Finansinspektionen skall — utan att göra någon egen bedömning — efterkomma en begäran av en utländsk myndighet, som har det primära tillsynsansvaret för en utländsk försäkrings givare som verkar här, att inskränka försäkringsgivarens förfoganderätt över sina egna tillgångar samt biträda den myndighet som har huvudansvaret för tillsynen i vissa i LEF särskilt angivna fall (6 kap. 5 a 6).

Överlåtelse av försäkringsbestånd och upphörande av verksamheten

1 LEF ingår också bestämmelser om de åtgärder som Finansinspek- tionen skall vidta i anledning av att den koncession, som en EES- försäkringsgivare beviljas i hemlandet, återkallas eller verksamheten annars måste upphöra (7 kap. 1 ©). Huvudansvaret och initiativrätten till åtgärder ligger på den primära tillsynsmyndigheten i försäkrings- givarens hemland utom när det gäller att förhindra att verksamheten fortsätter här i landet. Finansinspektionen skall förutom när det gäller att hindra fortsatt verksamhet här — biträda den primära myndigheten genom att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över de tillgångar som denne har häri landet eller begränsa förfoganderät- ten. Inspektionen har också en allmän skyldighet att biträda den utländska myndigheten vid avveckling av en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

I LEF regleras Finansinspektionens skyldigheter vid överlåtelse av försäkringsbestånd som tillhör en EES-försäkringsgivare och som är att hänföra till verksamheten i Sverige (7 kap. 3 5). I enlighet med principen om hemlandstillsyn enligt EG:s försäkringsdirektiv är det tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland som prövar frågan om tillstånd till överlåtelse av ett försäkringsbestånd även när beståndet härrör från verksamheten här i landet. Någon uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionen skall höras i en sådan situation finns inte i LEF, utan om skyldigheten att bereda in- spektionen tillfälle att yttra sig skall stadgas i den överlåtande försäk- ringsgivarens hemland. Detta följer av EG:s tredje försäk- ringsdirektiv. Inspektionen har i ärende om överlåtelse av försäkringsbestånd, som består av försäkringar som avser risker belägna i Sverige, möjlighet att förklara att den motsätter sig överlåtelsen, om försäkringstagamas rätt försämras eller om den övertagande försäkringsgivaren med beaktande av överlåtelsen av försäkringsbeståndet inte har tillräckligt verksamhetskapital ( 7 kap. 3 ©). Dessa kriterier överensstämmer med vad som gäller vid överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen och lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings- rörelse i Sverige.

Liksom i fråga om inhemska försäkringsbolag och utländska försäkringsgivare som har säte utanför EES och som har etablerat verksamhet här, kan regeringen bestämma att EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet från en etablering häri landet skall betala avgifter till Finansinspektionen för tillsynsverksamheten.

Åndrin gar av LEF

Under sin giltighetstid har LEF undergått ett par ändringar, i det följande angivna med år för ändringsförfattningens utfärdande samt förarbeten jämte nummeri svensk författningssamling.

1995 Ändring av bestämmelser om överklagande (prop. 1994/95:27, JuU1994/9516, rskr 165, SFS 1995:102). 1995 Ändringar med anledning av genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv (prop. 1994/95:184, NU 1994/95:24, rskr 392, SFS 19951780).

' ' .::.33" 'fzf'll'l'l "

må ""- mwmm maritim... * mmmmm mmm. amaniis.

mm.-nämt!!! 9.5. .'Wwé Waara-:; ..,llllm Fl? * ' ur .. ämt! '” | _

.mlulmuiremjllli: tilll Willum?! lli! gillar:...

Q...-...man gr ,,”lrsmjcru-giium Jil-'.'. |.. ' .:”..me ..n artad-nita».

:"LEFI u'lgår n'hnlx'. l-.1:.i mella-t'"! ..r- r'- _- jul-t...: *ww ymmleudummnlr ...kg; .mi' Rikard.; . ..htw " pmm *.m näää! , ii....ilslllié'lkåråm MMWM ååå? ,..."..urr.

. ' .1 nu ' inländska FI'I'. men uid rr. maila.-' iu. tu "E'—11. Slutdatum!” til-!| uma... . Ert-rige. ' : :i ,'

. . _ lm.

4. Tredjelandsregler i EG:s försäkringsdirektiv

EG har utvecklat ett omfattande regelverk för försäkringsverk- samhet. Det grundläggande syftet med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna målsättning har i huvudsak uppnåtts genom godkännandet och implementeringen i den nationella lagstiftningen i respektive medlemsland av det tredje skadeförsäkringsdirektivet och det tredje livförsäkringsdirektivet. I Sverige fullbordades anpass- ningen till tredje generationens försäkringsdirektiv genom ändringar i lagstiftningen för svenska och utländska försäk- ringsföretag den 1 juli 1995.

Övergången från en nationell försäkringsmarknad till en integrerad europeisk marknad har skett med stöd av två grundläggande principer inom EG-rätten, nämligen principen om etableringsfrihet och principen om tjänstefrihet. Etable- ringsfriheten innebär att ett företag med hemort i ett med- lemsland har rätt att etablera verksamhet i andra medlemslän— der på samma villkor som andra företag. Etableringen kan ske genom dotterbolag eller filial. Etableringsförutsättningama skall vara desamma för inhemska företag och företag från andra medlemsländer. Etableringsrätten gäller även inom EU etablerade dotterbolag till företag med hemort utanför EU. Sådana dotterbolag är att betrakta som EU-företag i detta sammanhang. Tjänstefriheten innebär att tjänster fritt får tillhandahållas inom EU. Detta gäller oberoende av om den som utför tjänsten och den som mottager den hör hemma i olika medlemsländer.

EU:s gemensamma försäkringsmarknad bygger lagtekniskt på fyra grundläggande principer, nämligen

principen om enda auktorisation

— principen om hemlandstillsyn principen om minimiharmonisering principen om ett ömsesidigt erkännande

Principen om en enda auktorisation innebär att ett försäk- ringsföretag som har erhållit auktorisation i ett av EU:s medlemsländer har rätt att med stöd av den bedriva försäkringsrörelse som överensstämmer med koncessionen i alla de länder som hör till EU, antingen genom att etablera sig där eller genom att tillhandahålla försäkringstj änsterna från ett annat EU-land än där anskaffningsverksamheten skall bedrivas. Möjlighet finns att samtidigt bedriva båda formerna av verksamhet. Etableringen kan ske genom inrättande av filialer, agenturer eller dotterbolag.

Principen om hemlandstillsyn hänger samman med prin- cipen om en enda auktorisation, eftersom auktorisations- systemet utgör en del av den offentliga maktens tillsyn över försäkringsväsendet. Hemlandstillsyn innebär en koncentration av tillsynen till de behöriga myndigheterna i försäkrings- givarens hemland som har det primära ansvaret för övervak- ningen av försäkringsgivarens verksamhet var den än bedrivs inom EU. Detta gäller oberoende av om försäkringsgivaren bedriver verksamheten i ett annat medlemsland genom etablering eller genom att där erbjuda försäkringar från sitt hemland eller från en etablering i ett annat medlemsland.

Principerna om minimiharmonisering och om ett ömsesidigt erkännande innebär att en samordning av de nationella reglerna har eftersträvats i fråga om de bestämmelser som utgör ett grundförutsättning för att principen om en enda auktorisation och hemlandstillsyn skall kunna tillämpas inom EU. EG:s försäkringsdirektiv anger därför vissa miniminivåer för harmo- nisering av grundläggande regler för försäkringsverksamhet. I övrigt har medlemsländerna genom ömsesidigt erkännande godtagit det regelsystem som gäller för bedrivande av försäk- ringsverksamhet i respektive hemland. Principerna om minimi- harmonisering och ömsesidigt erkännande infördes sedan det visat sig att fullständig harmonisering av lagstiftningen i med-

lemsländerna var en alltför långsam metod för att förverkliga den inre marknaden för försäkringar.

Förutom regler som grundar sig på de nu nämnda principer- na har det antagits regler om rutiner för administrativt samar- bete mellan medlemsländernas tillsynsmyndigheter. Dessa regler utgör en grundförutsättning för en Väl fungerande hemlandstillsyn.

När EU:s inre marknad för försäkringstj änster började bli en realitet kom frågan om hur försäkringsgivare från länder utanför EU (tredjelandsföretag) skulle kunna få tillträde till denna marknad att få allt högre prioritet i EU. I enlighet med en deklaration i december 1988 av ministerrådet, som är EU:s högsta beslutande organ, skall den inre marknaden i princip stå öppen för alla försäkringsgivare oberoende av hemort och associationsform. Denna policy grundar sig på principerna om fritt marknadstillträde och nationell likabehandling. Emellertid har EU:s positiva principiella inställning till tredjelandsföretag i praktiken haft inskränkningar. Således har EU:s policy när det gäller marknadstillträde för tredj elandsföretag byggt på att myndigheterna i tredjelandsföretagets hemland tillämpar en reciprok behandling av EU-företag.

Den reciprocitetsprincip som tillämpas av EU innebär att EU kräver samma verksamhetsförutsättningar för EU-företag på de lokala marknaderna som gäller för de inhemska försäkringsgivama. Däremot tillämpas inte en sådan långtgåen- de reciprocitetsprincip att det krävs att EU-företagen på den lokala marknaden skall få verka på identiska villkor som gäller inom EU. Ett tredjeland kan alltså tillämpa en mer restriktiv reglering för försäkringsverksamhet än vad som gäller inom EU under förutsättning att EU—företag och inhemska företag likabehandlas på den nationella marknaden. Till följd av EG:s åtaganden enligt allmänna tj änstehandelsavtalet (GATS) torde EU inte kunna fortsätta med att tillämpa reciprocitetsprinciper i fråga om marknadstillträde för tredjelandsföretag.

Ett tredjelandsföretag har möjlighet att bedriva försäkrings- verksamhet i ett EU—land från en etablering i landet. Etable- ringen kan ske genom dotterbolag, filial eller agentur.

Ett dotterbolag till ett bolag med säte utanför EU behandlas som ett EU—företag. Detta innebär bl.a. att förutsättningama för verksamhetstillstånd och för rörelsens drivande är desamma som för försäkringsgivare med huvudkontor inom EU. Således kan ett tredjelandsföretag genom att etablera ett dotterbolag i ett EU—land bedriva försäkringsrörelse inom hela EU-området genom dotterbolaget enligt principen om en enda auktorisation. Verksamheten kan antingen bedrivas genom gränsöverskri— dande verksamhet direkt från dotterbolagets stationeringsland eller genom en av dotterbolaget inrättad agentur eller filial i det EU—land där försäkringar skall säljas. Möjlighet finns också att bedriva verksamheten både genom gränsöverskridande verksamhet och genom etableringar.

Agenturer och filialer som tillhör tredjelandsföretag regleras av den nationella lagstiftningen i de olika EU-länderna. Lagstiftningen i länderna har endast delvis harmoniserats. Be- tingelserna för tredjelandsföretagen att bedriva försäkrings— verksamhet genom agentur eller filial inom EU varierar därför från medlemsland till medlemsland.

Regleringen av agentur- och filialetableringar avviker i väsentliga avseenden från regleringen av dotterbolagsetable- ringar. Till skillnad vad som är fallet vid dotterbolagsetablering har ett tredjelandsföretag ingen rätt att från en agentur eller filialetablering i ett EU-land bedriva försäkringsverksamhet inom det övriga EU-området utan verksamheten är begränsad till det etableringsland som lämnat tillstånd till verksamheten. I syfte att förhindra att kunderna i ett tredjelandsföretag med verksamhet inom EU omfattas av olika säkerhetssystem, har vissa minimivillkor för att ett tredj elandsföretag skall kunna få inrätta en agentur eller en filial i ett EU—land införts. Att det är minimivillkor innebär att det inte föreligger något hinder mot att ett enskilt EU—land ställer sådana krav som är strängare än kraven enligt villkoren. Minimivillkoren ingår i första skade- och första livförsäkringsdirektiven.

Rätten att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EU enligt principerna om en enda auktorisation och hemlandstill- syn gäller endast försäkringsgivare med säte inom EU. Tredje generationens direktiv, som reglerar gränsöverskridande verk-

samhet, omfattar inte tredjelandsföretag. Avsaknaden av sådan reglering i direktiven när det gäller tredjelandsföretagen in— nebär att det ankommer på det enskilda EU-landet att, om verksamheten medges, ange de närmare villkoren för den gränsöverskridande verksamheten. Om ett EU-land skulle medge ett tredj elandsföretag att direkt från företagets hemland sälja försäkringar över gränsen gäller ett sådant beslut enbart för verksamhet inom EU-landets territorium. Tredjelandsföre- taget kan således inte med stöd av ett sådant beslut anskaffa försäkringar inom det övriga EU-området från sitt hemland genom gränsöverskridande verksamhet.

Enligt artikel 23.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.1 i första livförsäkringsdirektivet skall ett EU-land kräva auktorisation för försäkringsverksamhet som ett tredj elandsföretag avser att etablera inom landets territorium. Till auktorisationskravet anknyter de nyss nämnda mini- mivillkoren. Enligt villkoren skall följ ande krav vara uppfyllda för att auktorisation skall kunna beviljas (artikel 23.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27. 2 i första livförsäk— ringsdirektivet). Tredj elandsföretaget skall

1. ha rätt enligt sitt egets lands lag att utöva försäkrings- verksamhet,

2. etablera en agentur eller en filial inom medlemsstatens territorium,

3. förbinda sig att på den plats där agenturen eller filialen är belägen föra till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där förvara alla handlingar som hör till verk— samheten,

4. utse ett ombud som skall godkännas av behöriga myn- digheter,

5. inneha, i det land där verksamheten bedrivs, tillgångar som motsvarar minst hälften av ett visst bestämt minimi- värde för garantifonden samt deponera en fjärdedel av detta minimibelopp som säkerhet,

6. förete verksamhetsplan.

Villkor 1. Villkoret motsvaras i den gällande svenska lagstiftningen av 2 & första stycket LUF. Enligt den lagbestäm- melsen får ett utländskt försäkringsföretag med säte utanför EES-området här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland. En försäkringsgivare från tredje land kan därför få koncession att bedriva försäkringsrörelse i Sverige i högst samma omfattning som den verksamhet som företaget lagligen bedriver i sitt hemland. Det är inte tillräck- ligt att försäkringsföretaget har koncession för verksamheten i hemlandet utan att den måste också bedrivas där. Detta innebär att ett försäkringsföretag inte kan etableras i ett främ- mande land utanför EES-området som uteslutande skall ha till föremål för sin verksamhet att sälja försäkringar på den svenska marknaden.

I artikel 31.1 a i första livförsäkringsdirektivet, som gäller försäkringsföretag från tredje land, föreskrivs att dessa företags agenturer och filialer inte samtidigt får bedriva både skade- och livförsäkring. I LUF ingår stadgandet om åtskiljandet av livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse, den s.k. separationsprincipen, i 2 & tredje stycket. Enligt den lagbestämmelsen får ett försäkringsföretag från tredje land förena direkt livförsäkring i Sverige endast med återförsäkring av livförsäkring.

Villkor 2. Enligt artikel 3 i andra skade- och i andra livförsäkringsdirektivet jämställs ett företags permanenta närvaro i vilken form som helst inom ett medlemslands territorium med en agentur och en filial, även om närvaron endast består av ett kontor, som sköts av företagets egen personal, eller en självständigt arbetande person, som har stående fullmakt att verka för företagets räkning på samma sätt som en agentur.

Villkoret motsvaras av 1 & andra stycket LUF. Enligt den lagbestämmelsen får ett försäkringsföretag från tredje land här i landet driva försäkringsrörelse endast genom generalagent. Någon annan verksarnhetsform här i landet medger inte lagen. Filialetablering är således inte tillåten.

Villkor 3. Villkoret motsvaras av 24 å andra stycket LUF som föreskriver att generalagenten skall hålla räkenskaper och andra handlingar, som hör till den verksamhet som ett tredjelandsföretag bedriver i Sverige, tillgängliga för gran- skning av Finansinspektionen. Med "andra handlingar" avses protokoll, korrespondens, interna promemorior och liknande handlingar.

Villkor 4, Villkoret motsvaras i LUF av kravet att rörelsen skall drivas genom generalagent som enligt 7 & första stycket första meningen godkänns av regeringen i samband med att konces- sion beviljas. Generalagenten skall vara bosatt här i landet (4 & första stycket andra meningen).

Villkor 5, En av förutsättningama för att få auktorisation är att tredjelandsföretaget förbinder sig att deponera en del av tillgångarna som säkerhet i etableringens stationeringsland och placera en del som övriga tillgångar i stationeringslandet. Tredjelandsföretaget skall visa att det i det land där verksamheten skall bedrivas innehar tillgångar som inte får understiga en viss miniminivå (minsta garantifond). Den minsta garantifonden har till syfte att säkerställa att tredje— landsföretaget har ett tillräckligt startkapital.

För Skadeförsäkring bestäms den minsta garantifonden med hänsyn till riskernas storlek i varje försäkringsklass (artikel 17.2 första skadeförsäkringsdirektivet) till ett visst minimibe- lopp som inte får underskridas. För livförsäkring gäller ett särskilt minimibelopp (artikel 20.2.a i första livförsäkringsdi- rektivet). För att i inledningsskedet av verksamheten skapa trygghet för tredjelandsföretagets kunder i EU skall en fjärde- del av minimibeloppet deponeras som säkerhet i det land där verksamheten skall bedrivas.

I LUF motsvaras de finansiella villkoren för etablering av föreskriften om initialdeposition i 6 5 andra stycket.

Ett tredjelandsföretag måste ha ett minimikonsoliderings- kapital. Detta minimikrav på storleken av ett företags tillgångar benämns solvensmarginal och avser den verksamhet som bedrivs av en agentur eller filial i ett EU-land. Solvensmargi—

nalen, som fungerar som en buffert, skall svara mot de till- gångar som är fria från förutsebara förpliktelser med avdrag för immateriella värden (artikel 25.1 i första skadeförsäkrings- direktivet och artikel 18.1 i första livförsäkringsdirektivet). Regler för hur solvensmarginalen skall beräknas finns i artikel 16.3 och 25.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 19 och 29.1 i första livförsäkringsdirektivet.

När det gäller Skadeförsäkring skall solvensmarginalen under förutsättning av att ett specificerat minimikrav är uppfyllt — utgöra en viss andel av det största av två framräkna- de belopp som båda anknyter till omfattningen av agenturens eller filialens verksamhet. Det ena beloppet är relaterat till det senaste årets premievolym och det andra till de tre senaste årens genomsnittliga skadevolym. Premievolymen definieras i detta sammanhang som premieinkomsten brutto för direkt och indirekt försäkring under det senaste räkenskapsåret. Den genomsnittliga skadevolymen definieras som regel som en tredjedel av på de tre senaste åren belöpande skadeersättningar brutto. En tredjedel av solvensmarginalen skall som regel utgöras av en garantifond, vars storlek beror på inriktningen av försäkringsverksamheten (artikel 17 i första skadeförsäkrings- direktivet). Tredjelandsföretag som meddelar ansvarsförsäk- ring, kreditförsäkring eller borgensförsäkring skall ha en garantifond som minst uppgår till 200 000 beräkningsenheter. När det gäller försäkringsklassema olycksfall, sjukdom, landfordon, spårbundna fordon, luftfartyg, fartyg, godstrans- port, brand och naturkrafter samt ekonomiska förluster av olika slag skall garantifonden uppgå till minst 150 000 beräknings- enheter. För övrig skadeförsäkring gäller 100 000 beräk- ningsenheter. Om företagets verksamhet omfattar flera försäk- ringsklasser eller flera risker, skall endast den klass eller risk beaktas som kräver det högsta beloppet. Den initialdeposition som föreskrivs som förutsättning för auktorisation skall inräknas i garantifonden. Medlemsländerna får medge att minimikravet på storleken av ömsesidigas företags garantifond nedsätts med tjugofem procent.

Tredj elandsföretag med agenturer eller filialer i flera EU— länder kan beviljas den förmånen att solvensmarginalen

beräknas med hänsyn till företagets hela försäkringsverksamhet inom EU och inte separat för varje enskild agentur eller filial samt befrias från skyldigheten att i mer än ett EU—land göra deposition (artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet).

När det gäller livförsäkring bestäms storleken av solvens- marginalen som en viss procent av den premiereserv som är att hänföra till den av agenturen eller filialen bedrivna verk- samheten, respektive av de s.k. positiva risksummorna, efter avdrag upp till en viss nivå för avgiven återförsäkring. Premie- reserven utgör värdet av den samlade ansvarigheten för löpande försäkringar. Det belopp med avseende på viss försäk- rad eller medförsäkrad varmed premiereserven förändras vid vederbörandes död benämns risksumma (artikel 19 och 29.1 i första livförsäkringsdirektivet). Liksom i fråga om skade- försäkring skall en tredjedel av solvensmarginalen utgöra en garantifond som skall uppgå till minst 400 000 beräkningsen- heter med möjlighet till nedsättning av garantifonden med tjugofem procent, när det gäller ömsesidiga och liknande institut samt tontiner (artikel 20 i första livförsäkringsdirek- tivet).

Normalt skall tillsynsmyndigheten i det EU-land där tredjelandsföretaget först etablerar sig verifiera agenturens eller filialens soliditetssituation.

Ett tredjelandsföretag som driver rörelse i ett EU-land skall där upprätta erforderliga tekniska reserver för täckande av den ansvarighet som företagets försäkringsrörelse i landet ger upphov till. Storleken av dessa reserver skall bestämmas enligt medlemslandets föreskrifter eller, i avsaknad av sådana, enligt den praxis som råder i landet i fråga. De sålunda beräknade tekniska reserverna skall normalt vara täckta av lika stora tillgångar i motsvarande valuta. Tillgångar motsvarande solvensmarginalen måste vara lokaliserade inom rörelselandet. Företag med agentur eller filialer i flera EU-länder kan dock medges rätt att placera de tillgångar i vilka garantifonden redovisas i vilket EU-land som helst där företaget driver rörelse.

Om ett tredjelandsförtags solvensförhållanden inte är tillfredsställande skall tillsynsmyndigheten i det EU—land där

företaget först etablerade sig vidta nödvändiga åtgärder. Vilka åtgärder som skall vidtas beror på graden av ett företags insolvens. Om de fria tillgångarna har ett värde som under- stiger solvensmarginalen men inte garantifonden skall tillsyns- myndigheten kräva att företaget presenterar en plan för återställandet av den finansiella ställningen. Om företaget inte lyckas vidta sådana åtgärder att soliditeten förbättras kan tillsynsmyndigheten ställa ytterligare krav och i yttersta fall dra in företagets koncession. Om värdet av de fria tillgångarna även understiger garantifonden skall tillsynsmyndigheten kräva att företaget för myndighetens godkännande inkommer med en kortsiktig finansieringsplan. Myndigheten kan också i detta läge begränsa eller förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar och i övrigt vidta effektiva åtgärder om företaget inte förbättrar sin ekonomiska ställning.

Bestämmelserna om solvensmarginal och garantifond motsvaras av 16 a & LUF. Som framgått skall tredjelandsföre- tagen enligt EG:s försäkringsdirektiv upprätthålla en tillräcklig solvensmarginal i förhållande till den av agenturen eller filialen bedrivna verksamheten för att trygga rörelsen. Med solvens- marginal avses i direktiven både storleken och sammansätt- ningen på den buffert som solvensmarginalen utgör. I LUF används i stället termen kapitalbas som grundläggande begrepp medan begreppet solvensmarginal används för att beteckna kapitalbasens storlek. För begreppet minsta garantifond används termen garantibelopp. Kapitalbasen får aldrig undersk- rida följande garantibelopp.

För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu.

För skadeförsäkringsrörelse utgör garantibeloppet:

— 700 000 ecu om rörelsen omfattar kreditförsäkring, 200 000 ecu om rörelsen omfattar försäkring avseende motorfordonsansvar, luftfartygsansvar, fartygsansvar, allmän ansvarighet,

— 150 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, luftfartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrafter, annan förmögenhetsskada och assistans, — 100 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende annan sakskada och rättsskydd.

Om rörelsen omfattar flera försäkringsklasser skall endast den klass beaktas som kräver det högsta beloppet. Tillgångar som försäkringsföretag deponerat kan till viss del beaktas vid bedömningen av om kraven på garantibelopp har uppfyllts.

En tredjedel av solvensmarginalen för livförsäkring, eller garantibeloppet om det är större, skall omfatta följande poster:

inbetalt aktiekapital eller inbetalt garantikapital, — hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapi- tal, om minst 25 % av kapitalet inbetalts, samt övrigt eget kapital, återbäringsmedel och Obeskattade reserver.

När det gäller livförsäkringar med anknytning till värdepap- persfonder skall en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet istället motsvaras av balanserad vinst.

Villkor 6. En verksamhetsplan för en agentur eller filial skall i fråga Skadeförsäkring innehålla uppgifter eller dokokumenta- tion om

de slag av risker som företaget avser att försäkra i värdlandet samt de allmänna och särskilda försäkrings- villkor det avser att tillämpa, de tariffer som företaget avser att tillämpa för varje verksamhetsgren.

Till verksamhetsplanen skall fogas en balansräkning och resultaträkning för rörelsen avseende vart och ett av de senaste tre räkenskapsåren. Har företaget inte bedrivit verksamhet under tre räkenskapsår skall dessa räkenskapshandlingar

bifogas för de avslutande räkenskapsåren. Verksamhetsplanen skall tillsammans med uppgifter om iakttagelser gjorda av be- höriga tillståndsgivande myndigheter överlämnas till de behöriga myndigheterna i det land där företaget har sitt huvudkontor. Sistnämnda myndigheter skall meddela sin uppfattning till de förstnämnda myndigheterna inom tre månader efter mottagande av handlingarna. Om något yttrande inte lämnas inom denna tid, skall det anses vara till förmån för den sökande (artikel 11 i första skadeförsäkringsdirektivet). När det gäller livförsäkring skall enligt artikel 9 i första livförsäkringsdirektivet verksamhetsplanen innehålla

de slag av åtaganden som företaget avser att försäkra, de allmänna och särskilda försäkringsvillkor som det avser att tillämpa, de grunder som företaget avser att tillämpa för varje verksarnhetsgren, inklusive de uppgifter som behövs för beräkning av premier och reserver, grundprinciperna för återförsäkring, sammansättningen av minsta garantifonden, — uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administra- tion och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel,

samt därutöver beträffande de tre första räkenskapsåren

en prognos för balansräkning en plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader med avseende på direkt försäkring, mottagen och avgiven försäkring, uppskattade finansiella medel avsedda att täcka försäk- ringsförpliktelser och solvensmarginal.

Föreskrift om verksamhetsplan finns 6 5 andra stycket LUF. I artikel 26-29 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 30 och 32 i första livförsäkringsdirektivet ges företag, som har auktorisation att bedriva försäkringsrörelse i ett eller flera EU- länder, rätt att ansöka om särskilda förmåner. En förutsättning

för att särskilda förmåner skall kunna medges är att alla behöriga myndigheter i de EU-länder, där företaget har verk- samhet, samtycker till att ge dessa förmåner.

Om en tillsynsmyndighet i ett EU-land återkallar en auktorisation för ett tredjelandsföretag, skall myndigheten anmäla detta till tillsynsmyndighetema i de övriga EU-län- derna där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa skall vidta de åtgärder som behövs. Om skälet till återkallelsen av auktorisationen är att solvensmarginalen är otillräcklig, skall tillsynsmyndighetema i de andra berörda medlemsländerna också återkalla auktorisationen för tredj elandsföretaget (artikel 28 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 31.3 i första livförsäkringsdirektivet).

'# . mansnamn.-a W&W EWR fåktlilåhäuwi sammma Miami-Mä 311qu maäaöilaa .- ' l.. .. .- .1'1.1. .:Wwbcaa militum anlita-1 .. - ' . . www.muam IdMlåMWgåål-älom -- ,- - melanin Iwa.ma1llwålatwr-m.m malar

_ . gången...-1... rmrhlbma-araäil- ra...-mm..:

! ' m.. saraaa. tama arlanda-maneten Manama-råa. sarah

'|_ . " mamma...-1.1.1; albumlistan "mmml'äf

Mallan! - '

.. rammamnwrmwt 4' MIM!!! MIM 591110

.ll. smal. £- lé: inlirm fl'JLr bandenhagnmlaaräbbnrle 313161. 82 ' " rrc al:-.1.": -'.'..11indl'rl-n .. ...i... amma-...i

" .'11'1111'111. _-1:|I rir: bild-1 . _".r"'_-1 iir-"1111... 1 mm .fr-1 l'r_'r . .m 1111-7113.

— 'i: tani—111.- sunt I: _"-'I'1'_|:" '_'-..." - inl-r.;uzr r..'.- ..rji:

' "'llfl'l'k' 'l'ltnll _,häll "| |.I'H'.".1. I" ...i. upp-Enn". 51:11. j.-.|Ju'.'3 '|_'I . 'unt'Lllt ut.; .1.. [rmtiu L-c' .'-_5-'. "Ju" '] grundprum. H..... 1- . .'"-:...'lc....'..11'1.j.t T ' enahanda-rämna. .1.-. 1111 :P.. rlarnrrlllnf'd .. * | ' ' — url-pakistanehr'ammrl-i: .l;'r-'15.ri.m1ll.ll=r1 >.... . Il"..lr.s1.'-- .. i nu .:.uh dqun HM?!" ll|_ - lä.—imzmkljnmt 311111 fl.. ' ' rr'rtlar.1'rle" T.'."'l_1:..|rt.'1'_'_l ' : ' ' . ' | I ' . I |

SEED! 'J-iHAW-"L' ar.-a MFmrtit Elf: -.-._ .nu-!. Fäk- '.'.I- 111- -...

| — '.1'1 nirmgr'u'EMT'JJJMF. 1; 11. 1111 |:- "—.J... F" man '1191 .lzzuljerndulmptlultmngar ..iv .'nltllu nch kn-malermed .ifmu1.1.1|i11:l.tlvrurr-|n5 1—rur_.. _ — mir magma förankring . _ :| 'I

'. |

* . priskurant Eurasien.. m. t'.- ...—artär. frn racka 1 tra-11:- :ir" HHWåikkwlldflll' 1:1' .mnigrml _ :..-F! _ ..

Umut! "fu-=".---l|1'1_:..1'.'5-.11'-u1|"|lu.'ö'ull"... Hjul-1.11. tTF' " i'll-" 'ä uti pill" Primark.; da:—Jämn amd-"Amqud . ...i. 11.111 _- Whom-131319M'rgsdrer 15 Lr; "mag.- #51. l:..." m. IWMIJ Mabunis—Miranda: .eu alla| nera. IU- | " wwwmmrmam s..... _

5. OECD — liberaliseringsstadgor

5.1. Bakgrund

År 1948 undertecknade Sverige och sexton andra europeiska länder en konvention angående europeiskt ekonomiskt samarbete, varige- nom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) bildades. OEEC ombildades år 1960 till Organisationen för ekono- miskt samarbete och utveckling (OECD).

Den konvention som lades till grund för OECD förelades riksdagen för godkännande år 1961 (se prop. l961:127). Enligt konventionen har OECD till syfte att söka åstadkomma dels en snabb och jämn ekonomisk utveckling och en så hög sysselsättningsnivå som möjligt i medlemsstaterna med bibehållande av finansiell stabilitet, dels ekonomiskt framåtskridande i utvecklingsländema och utanför medlemskretsen, dels en ökning av världshandeln på multilateral, icke-diskriminatorisk grundval (artikel 1). För att uppnå dessa syften skall medlemsstaterna bl.a. söka minska eller avskaffa återstående hinder för utbyte av varor och tjänster och för löpande be- talningar samt söka bibehålla och utsträcka liberaliseringen av kapitalrörelser (artikel 2). För att underlätta fullgörandet av kon- ventionsåtagandena har medlemmarna förpliktigat sig att i erforderlig utsträckning lämna information till organisationen, att fortlöpande samråda och att i förekommande fall vidta samordnande åtgärder (artikel 3). Organisationen kan fatta beslut, rikta rekommendationer till medlemmarna och ingå överenskommelser som, om ej annat bestämts, skall vara bindande för samtliga medlemsländer (artikel 4). OECD:s huvudorgan är rådet. Arbetet inom organisationen är fördelat på ett stort antal fackkommitte'er.

Till medlemskretsen hör, förutom Sverige, bl.a. de västeuropeiska länderna samt USA, Japan, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

OECD är således ett samarbetsorgan för ekonomisk politik i vidsträckt mening som bl.a. innefattar försäkringstj änster. Av central betydelse på försäluingsområdet är OECD:s stadgor om liberalisering

av kapitalrörelser (kapitalliberaliseringsstadgan) samt om liberalise- ring av transaktioner och betalningar rörande tjänster (tj änsteli- beraliseringsstadgan). Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får en medlemstat, som inte har någon reservation häremot, inte hindra företag från en annan medlemsstat att etablera sig i landet, exempelvis genom att starta en filial. Sverige har inte någon reservation i detta avseende. Tj änste- liberaliseringsstadgan föreskriver bl.a. frihet för gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Även i denna stadga finns bestämmelser om etablering och verksamhet för filialer och agenturer. Inte heller beträffande tj änsteliberaliseringsstadgan har Sverige några reservatio- ner som har relevans i detta sammanhang.

I det följande lämnas en närmare redogörelse för kapital- liberaliseringsstadgan (5.2) och tjänsteliberaliseringsstadgan (5.3).

5.2. Stadga om liberalisering av kapitalrörelser (kapitalliberaliseringsstadgan)

OECD antog år 1961 en kapitalliberaliseringsstadga som bl.a. reglerar internationella direktinvesteringar. Med direktinveste- ring avses i stadgan investering i syfte att upprätta varaktiga ekonomiska relationer med ett företag. Enligt stadgans artikel 1 a åtar sig medlemsländerna att fortlöpande avskaffa restrik- tioner för kapitalrörelser i den utsträckning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete (liberaliseringsåtgärder). Medlemsstat skall bevilja varje tillstånd som behövs för att slutföra eller verkställa de transaktioner och överföringar som tas upp i två särskilda listor, A och B (artikel 2 &)

Tre former för direktinvestering berörs i stadgan, nämligen dels upprättande eller utvidgning av ett helägt dotter- eller filialföretag eller förvärv av hela äganderätten till ett bestående företag,dels deltagande i ett nytt eller bestående företag, dels långtidslån på minst fem år.

Genom sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliserings- stadga har Sverige på ett för landet internationellt rättsligt förpliktigande sätt givit uttryck för sin avsikt att inte lägga

hinder i vägen för utländska direktinvesteringar. Detta gäller exempelvis utländska försäkringsföretags direktinvesteringar häri landet som sker i form av dotterbolags- eller filialetable- ringar.

Transaktioner eller överföringar i samband med direktinves- teringar skall enligt stadgan vara fria om inte

1) en investering är av rent finansiell karaktär och bara syftar till att bereda investeraren tillträde till ett annat lands penning- eller kapitalmarknad, eller 2) en enskild transaktion eller överföring på grund av beloppets storlek eller andra omständigheter skulle ha utomordentligt skadlig inverkan på den berörda med- lemsstatens intressen.

Medlemsstat, som under åberopande av punkt 1 eller 2, inte medgivit viss transaktion eller överföring i samband med direktinvestering, skall underrätta OECD om detta med angivande av skälen för åtgärden (artikel 11 b). OECD skall närmare granska motivet till åtgärden (artikel 11 d).

Medlemsstat får göra förbehåll i fråga om liberaliseringsför- pliktelse enligt lista A endast i samband med att landet antar stadgan eller när listan tillförs nya transaktioner eller överfö— ringar eller när förpliktelse beträffande på listan upptagen transaktion eller överföring utvidgas (artikel 2 b). OECD skall regelbundet granska medlemsstaternas förbehåll (artikel 12 b). En medlemsstat som inte har gjort förbehåll får inte hindra företag från en annan medlemsstat att etablera sig här i landet. Villkoren för etablering får inte vara mer betungande för ett utländskt företag än för ett inhemskt. När det gäller etablering i annan form än dotterbolag har det dock godtagits att speciella krav ställs på utländska etableringar. Av kapitalliberali- seringsstadgan följer vidare att ett utländskt företag, som etablerar sig i ett medlemsstat, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet som är tillåten för inhemska företag. Avvikelse härifrån kräver förbehåll.

Enligt artikel 3 skall stadgan inte hindra medlemsstat att vidta åtgärd för att upprätthålla allmän ordning, skydda allmän

hälsa och moral, skydda väsentliga säkerhetsintressen eller uppfylla förpliktelser i fråga om internationell fred och säkerhet.

De liberaliseringsåtgärder som föreskrivs i stadgan skall enligt artikel 5 a inte inskränka medlemsstaternas rätt att kontrollera äktheten av transaktioner och överföringar eller vidta åtgärder för att förhindra kringående av medlemsstaternas lagstiftning.

Artikel 7 ger medlemsstaterna vissa möjligheter till tillfälli— ga undantag från stadgans liberaliseringsförpliktelser genom 5 k derogation Medlemsstat får således upphäva liberalise- ringsåtgärd som lett till allvarlig ekonomisk eller finansiell störning. Även derogationer skall fortlöpande granskas från OECD:s sida. Medlemsstat, som åberopar derogationsbestäm- melse, skall således underrätta OECD härom med angivande av skälen för sin åtgärd (artikel 13 a). OECD skall överväga om medlemsstatens åtgärd varit berättigad.

Enligt artikel 9 får medlemsstat inte göra skillnad mellan medlemsstaterna när det gäller tillstånd till slutförande eller verkställande av transaktion eller till överföring som förteck- nats på listorna A och B och som gjorts till föremål för liberaliseringsåtgärd. I artikel 10 föreskrivs undantag från denna icke— diskrimineringsregel av innehåll att medlemsstater, som hör till ett särskilt tull- och valutasystem, får sinsemellan tillämpa, utöver liberaliseringsåtgärder som vidtagits i överens- stämmelse med artikel 2 a, andra liberaliseringsåtgärder utan att utsträcka dem till övriga medlemsstater. Medlemsstat, som tillhör ett tull- och valutasystem, åligger att underrätta OECD om sitt medlemsskap och om de av systemets bestämmelser som har samband med stadgan.

Om en medlemsstat finner att en annan medlemsstats liberaliseringsåtgärder enligt artikel 2 a motverkas av interna anordningar, ägnade att inskränka möjligheterna att verkställa transaktioner eller överföringar, och om medlemsstaten anser sig förfördelad av sådana anordningar, t.ex. på grund av deras diskriminerande verkan, kan medlemsstaten hänskjuta saken till prövning inom OECD. Om OECD, efter att ha fått en sådan fråga för be-dömning, finner interna anordningar som den

berörda medlemsstaten infört eller hävdat motverkar dess liberaliseringsåtgärder, kan OECD lägga fram förslag i syfte att dylika anordningar avskaffas eller modifieras (artikel 16).

Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om sj älva rätten till etablering i en annan medlemsstat kompletteras vad gäller rätten för redan etablerade företag att bedriva verksamhet av National Treatment Instrument. Enligt detta instrument får redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre förmånligt än inhemska företag.

5.3. Stadga om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster (tj änsteliberaliseringsstadgan)

OECD antog år 1980 en kod om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster (Code of libralisation of Current Invisible Operations). De generella förpliktelserna för medlemsländerna enligt koden anges i artikel 1:

I!

a. Medlemmar skall sinsemellan undanröja, enligt bestämmelserna i Artikel 2, begränsningar av osynliga transaktioner och överföringar, hädan- efter kallade "nuvarande osynliga operationer". Åtgärder ägnade detta ändamål kallas hädanefter "liberaliseringsåtgärder. " b. När medlemmar ej är bundna, enligt bestämmel— ser i denna kod, att utfärda bemyndigande med avseende på nuvaranck osynliga operationer, skall de handlägga ansökningar på ett så generöst sätt som möjligt. c. Medlemmar skall ge frågan den största uppmärk- samhet för att försäkra sig om att liberaliseringsåt- gärderna tillämpas inom deras utländska territo— rzer. d. Medlemmar skall eftersträva att utvidga liberalise-

ringsåtgärderna till att omfatta alla medlemmar av Internationella valutafonden.

e. Med 'Medlem " menas en medlem av Organisatio— nen som ansluter sig till denna kod "

Om liberaliseringsåtgärder sägs i artikel 2: "a. Medlemmar skall utfärda varje bemyndigande som krävs för en nuvarande osynlig operation specifi- cerad under en punkt i denna kods bilaga A. b. Medlem kan inlägga reservationer som hänför sig till de förbindelser som följer av stycke a) när: i) en punkt bilägges denna lags bilaga A; il) förbindelser som hänför sig till en punkt i denna bilaga har utökats; eller iii) förbindelser som hänför sig till någon sådan punkt börjar gälla för den Medlemmen. Reservationer skall föras in i denna kods bilaga B. "

I Artikel 3 begränsas medlemsländernas förpliktelser på följ- ande sätt:

"Bestämmelserna i denna kod skall inte förhindra en Medlem från att vidta åtgärder som den bedömer nödvändiga för:

i) att upprätthålla den allmänna ordningen eller för att skydda allmänhetens hälsa, moral och säkerhet; ii) att skydda dess vitala säkerhetsintressen; eller iii) fullgörande av dess förbindelser som hänför sig till internationell fred och säkerhet. "

I artikel 4 anges kodens förhållande till andra internationella multilaterala överenskommelser:

"Ingentingi denna kod skall anses ändra förpliktelserna som åtagits av Medlem såsom undertecknare av Interna— tionella Valutafondens avtalsbestämmelser eller andra nu gällande internationella multilaterala överenskom- melser. "

Om styming/kontrollåtgärder och formaliteter sägs det i artikel 5:

II

a. Liberaliseringsåtgärder som avses i denna kod skall ej begränsa Medlems befogenheter att verijie- ra äktheten av nuvarande osynliga operationer eller att vidtaga nödvändiga åtgärder för att förhindra kringgående av deras lagar eller be— stämmelser.

b. Medlemmar skall så långt möjligt förenkla alla

formaliteter i samband med bemyndigande eller

verifikation av nuvarande osynliga operationer och skall samarbeta, vid behov för att uppnå sådan förenkling, "

I artikel 9 kommer principen om icke diskriminering mellan medlemsländerna till uttryck när det gäller liberalise- ringsåtgärder.

I bilaga A anges de "invisible operations" som omfattas av koden. Avsnitt D gäller försäkring:

"D/l Socialbidragsförmåner och sociala försäkringar.

Anmärkning: ]. Fri överföring av :

a) tillskott av premier som hänför sig till social- biaragssystem eller socialförsäkring som utbe- talas i annat medlemsland;

b) socialbidrag och socialförsäkringsförmåner som betalas till försäkringstagare eller för- månstagare bosatt i annat medlemsland eller, för dennes räkning, till en socialbidrags- eller socialförsäkringsmyndighet i det andra landet.

2. Om försäkringen hänför sig till en försäkring som betraktas som socialförsäkring av endast en av de berörda medlemmarna skall de bestämmelser gälla som medger den mest generösa behandlingen.

3. Socialförsäkringstransaktioner som utförs av privata försäkringsgivare skall också underordnas bestämmelserna i del lll och ] V av Bilaga ].

Transaktioner och överföringar i samband med direkt

försäkring (annan än socialbidragsförmåner och social- försäkring).

D/2 Försäkring som hänför sig till varor inom interna- tionell handel. D/3 Livförsäkring D/4 Alla övriga försäkringar. "

Till dessa punkter görs följande anmärkning:

"Direktförsäkringstransaktioner mellan försäkrings- givare i ett medlemsland och försäkrad i annat med- lemsland, och överföringar av premier och betalningar mellan försäkrade försäkringsgivare i två olika medlems— länder. Överföringar från försäkringsgivare i ett med- lemsland av uppgörelser och förmåner som betalts eller skall betalas i annat medlemsland, och överföringar av belopp erforderliga för genomdrivandet av krav som uppstått i enlighet med ett försäkringsavtal. Inom de gränser som specificeras i del 1 till bilaga 1. "

Listan över försäkringar fortsätter med följ ande punkter:

"D/5 Transaktioner och överföringar i samband med återförsäkring och retrocession. Anmärkning: Bestämmelserna i del ll till bilaga 1 skall också gälla. D/6 Villkor för upprättande och drift av utländska filialer och försäkringsagenturer.

Anmärkningar:

]. Koncessioner inom de gränser som specificerats i del lll till bilaga 1 för försäkringsgivare från andra medlemsländer att etablera sig och att bedriva verksamhet.

2. Överföringar mellan filialer och agenturer till sådana försäkringsgivare som har koncession och deras huvudkontor: inom gränserna som specifice- ras i del l V av bilaga 1. "

Flera bestämmelser om försäkring finns i "bilaga 1 till Bilaga A. Del 1":

"Överföringar av kostnader, relaterade utgifter eller belopp erforderliga för utövandet av alla rättigheter som följer av ett försäkringsavtal skall vara avgiftsfria. Utan

förfång för fall som reglerats individuellt, skall varje medlem bevilja försäkringsgivare eller deras ombud som etablerat sig inom deras territorium och som utför skaderegleringi enlighet med ömsesidiga system att göra avräkning av betalningarna som gjorts på vardera sidan och att överföra behållningen därav. " (D/4 8. b. och 8. c. ). "

I del 11 finns bestämmelser om återförsäkring och retrocession. De återfinns under punkt D/5:

"1. Såväl sådana konton som hänför sig till återför- säkringsoperationer, inklusive upprättande och reglering av garantisäkerheter som innehas av avgivande försäkringsgivare, som konton som hänför sig till kontantförluster, får upprättas i den valuta som anges i den direkta försäkringens avtal, i den avgivande försäkringsgivarens lands valuta eller i acceptantens lands valuta, enligt bestäm- melserna i återförsäkringsavtalet eller -kontraktet.

2. Regleringen av behållning som uppstår på kontot som nämns i 1 stycket skall bemyndigas. Regle- ringen kan ske antingen genom avräkning av eventuella ömsesidiga tillgodohavanden hos den avgivandeförsäkringsgivaren och återförsäkraren eller (på sätt som överenskommes mellan parter- na) :

a) Genom överföring till fordringsägarens bosättningsland; eller

b) Genom betalning via konto som öppnats enligt bestämmelserna i 3 stycket nedan; eller

c) Genom överföring till annat medlemsland som fordran i ett bankkonto som öppnats enligt stycket nedan om avtalet kräver att betalning skall ske i detta medlemsland valuta.

3 . Återförsäkrare skall bemyndigas att öppna konton i banker som bildats i medlemsstater. Dessa konton får gottskrivas sådana innehavares fordringar som uppstått som en följd av återförsäkringsoperatio- ner som ska regleras enligt bestämmelserna i 2 stycket b) och c). De får debiteras, om inneha— varna så önskar, men de fordringar som följer enligt eventuell reglering i samband med återför-

säkringsoperationer om det sker i enlighet med be- stämmelserna i 2 stycket b) och c) och överens- stämmer med normal praxis.

T illgodohavandet i sådana konton får också överföras till ifrågavarande försäkrad kontoinne- havares bosättningsland. Bestämmelserna i 1 till 3 stycket skall också gälla retrocessionsoperationer. "

Därefter följer i koden en rad bestämmelser om ekonomiska garantier och depositioner:

Medlem som kräver fasta depositioner eller initiala depositioner och/eller justerbara depositioner både av inhemska försäkringsgivare och av försäkrings- givare från annat medlemsland verksamma inom dess territorium skall:

a) Ge försäkringsgivare från annat medlemsland samma behandling som den som gäller för inhemska försäkringsgivare med avseende på såväl beloppet och beräkningen av sådan deposition som valmöjligheten mellan fasta depositioner eller initiala depositioner som svarar för täckandet av tekniska reserver;

b) Medge, efter eget gotyinnande, att varje sådan säkerhet får utgöras av ett eller flera av följan- de medel, nämligen:

1) Upp till beloppet av den begärda säkerheten:

Ett borgensåtagande av en godkänd bank vars huvudkontor ligger i det medlemslan- det; eller Ett borgensåtagande från en godkänd försäkringsgivare vars huvudkontor ligger i det medlemslandet, säkrat genom ingi- vandet av ett försäkringsavtal; eller Deposition av värdehandlingar av en godkänd bank eller en godkänd försäk- ringsgivare vars huvudkontor ligger i medlemslandet och som har deklarerat att värdepapperen har deponerats i vederbö- rande försäkringsgivares namn eller för hans räkning;

6.

ii) Upp till åtminstone 50 % av den begärda depositionen: — Valutadepositionen i det lands valuta där huvudkontoret är beläget och/ eller värde- papper uttryckt i det landets valuta, förut- satt att sådana värdepapper är negociabla i det land som försäkringsgivaren är verk- sam i, eller att det landets myndigheter där försäkringsgivarens huvudkontor är beläget åtar sig att bemyndiga överföring av behållningen av försäljningen av såda- na värdepapper om de senare skulle behö- va säljas här i landet. Värdepapper och valuta som skall användas till att utgöra sådana säkerheter skall först godkännas av försäkringsmyndigheterna i det land där försäkringsgivaren är verksam, de skall kvarstå under dessa myndigheters tillsyn, i enlighet med de regler som styr liknande inhemska tillgångars beskafen— het och användning. Medlem som begär av försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium fasta depositioner eller initiala deposi- tioner och/eller justerbara depositioner som inte krävs av inhemska försäkringsgivare skall medge, efter eget gottfinnande, att sådana säkerheter kan ersättas till inte mindre än med 50 % med:

a) Ett borgensåtagande från en godkänd bank vars huvudkontor är beläget i det medlems- landet, eller

b) Ett borgensåtagande från en godkänd försäkringsgivare vars huvudkontor ligger i medlemslandet, säkrat genom ingivandet av ett försäkringsavtal om det inte medger att fasta depositioner eller initiala depositioner däref- ter räknas såsom täckning för tekniska reser- ver eller för varje annat borgensåtagande som begärs av försäkringsgivare från andra med- lemsländer verksamma inom dess territorium. "

När det gäller variabla depositioner och tekniska reserver innehåller koden följande bestämmelser.

”7. Medlem som begär variabla depositioner båda av inhemskaförsäkringsgivare och av försäkringsgi— vare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium skall för den senare tillämpa samma behandling som för inhemska försäkrings- givare med avseende på beräkningen av sådana depositioner och deras rätt att räknas för täckning- en av tekniska reserver. När en medlem begär av försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium variabla depositioner eller depositioner av tekniska reserver som den inte kräver av inhem- ska försäkringsgivare, skall sådana krav inte ha till effekt att de gör beräkningssättet för sådana reserver och/eller depositioner mer betungande än de sedvanliga reglerna för beräkning av inhemska försäkringsgivares reserver.

S TYRDA INVESTERINGAR OCH DEPOSITIONER

Allmänna bestämmelser

9.

10.

11.

Varje medlemsland skall underkasta inhemska för- säkringsgivare och försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium helt överensstämmande regler för urval och värde- ring av sina investeringar och för regleringen av eventuell avskrivning av värdet därav, avhängigt, i tillämpliga fall, bestämmelserna i stycke 5 b) ii) ovan. När en medlem kräver samma investerings deposi- tion både av inhemska försäkringsgivare och av försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium, skall den under— kasta båda slagen av försäkringsgivare helt över- ensstämmande regler avseende sättet på vilken depositionen görs.

När en medlem kräver en investeringsdeposition av försäkringsgivare endast från andra medlemslän-

der, skall kraven på urval och värdering av gjorda placeringar inte vara mer betungande för sådana försäkringsgivare än för dem som gäller för inhem— ska försäkringsgivare.

12. När en medlem kräver att försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium skall göra placeringar för att täcka de tekniska reserverna och inte ålägger inhemska försäkringsgivare samma skyldighet, skall, vid beräkning av sådana depositioner, följande räknas ifrån:

a) I fråga om andra försäkringsgrenar än livförsäkringar, äktenskaps- och födelseförsäk— ring, kapitalåterbetalningsajfärer, kontanta medel eller bankmedel och premier eller avgifter (netto efter skatt och provisioner) som har varit utestående ej längre än tre månader, upp till ett belopp motsvarande 30 % av den oförtjänta premiereserven;

b) I fråga om livförsäkringar, äktenskaps- och födelseförsäkring, och kcpitalåterbetalningsaf- färer:

:) kontanta medel eller bankmedel, upp till ett belopp motsvarande en tolftedel av premieintäkterna föregående räkenskaps- år, samt

ii) upp till 90 % av premierna eller avgifter (netto efter skatt och provisioner) som har varit utestående ej mer än tre månader.

Acceptabla placeringar

13. Varje medlem skall eftersträva att medge försäk- ringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium största möjliga urval för sina placeringar. 14. Förutom de placeringar som uttryckligen anges däri, bör varje medlems inhemska lagar och förordningar som reglerar tillsynen av de för— säkringar föreskriva att tekniska reserver och depositioner får, för försäkringsgivare från andra medlemsländer, utgöras av varje annan placering

15.

som medges av ifrågavarande medlems vederbö- rande myndigheter under sådana villkor som dessa sistnämnda må fastställa.

varje medlem skall tillåta försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium att använda där belägen fast egendom eller inteckningar av sådan egendom, upp till ett belopp motsvarande ej mindre än 25 % av de tekniska reserverna och variabla depositionerna efter uteslutande, i tillämpliga fall, varje del därav som kan utgöras av medel som fasta depositioner eller initiala depositioner.

F ÖRÄNDRING AVPLACERINGAR

16.

17.

Om, vid någon tidpunkt mellan de föreskrivna periodiska justeringarna, en försäkringsgivare från annat medlemsland verksam i ett medlemsland som kräver deposition av tekniska reserver kan visa det senares försäkringstillsynsmyndighet att de depo- nerade beloppen överstiger vad som krävs för att utgöra sådana tekniska reserver, skall tillsynsmyndigheten utan dröjsmål medge frisläp- pandet av eventuella överskjutande deponerade medel.

Varje medlem skall tillåta försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium att ändra sina placeringar med ett minimum av formaliteter.

a) I synnerhet skall lämnandet av förhandsersätt- ningar av andra investeringar ej krävs när;

i) Med förhandsgodkännande av försäk- ringstillsynsmyndigheterna, deponerade värdehandlingar tas ut ur depån och byts ut inom och samma vederbörligen god- kända institut; samt ii) Värdehandlingar byts ut mot fast egendom som försäkringsgivama önskar förvärva, eller mot inteckningar i fast egendom,

förutsatt att utbytet äger rum inom en kort tid

b) I alla andra fall där förhandsersättningar inte kan lösas, skall försäkringstillsynsmyndigheten medge att sådant utbyte av realtillgångar äger rum med minsta möjliga dröjsmål, och hålla alla avgifter åliggande försäkringsgivaren vid ett minimum, likaväl utan att på något sätt minska skyddet som erbjudits försäkringstaga- re och andrafordringsägare. "

I del lll punkt D/6 anges villkoren för upprättande och drift av utländska filialer och försäkringsagenturer:

"1. All kontroll av försäkringar genom lagar och administrativa åtgärder skall tillförsäkra inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra medlemsländer likvärdig behandling så att de senare inte skall åläggas tyngre bördor än de som läggs på inhemska försäkringsgivare.

2. När tillkomsten av försäkringsgivare i ett medlems- land görs till föremål för bemyndigande:

a) Skall den medlemmen bevilja försäkringsgiva- re från andra medlemsländer behandling likvärdig den som tillämpas på inhemskaför- säkringsgivare;

b) Vederbörande myndighet skall åt varje försäk- ringsgivare från annat medlemsland tillhanda- hålla en skriftlig redogörelse som fullständigt och noggrant anger de dokument och upplys- ningar som den ansökande försäkringsgi varen måste inlämna i syfte att erhålla bemyndigan- de, och skall bemöda sig om att på lämpligt sätt förenkla och påskynda förfaranden som skall följas före ingivandet av en ansökan;

c) När, jämte rättsliga, ekonomiska, redovisnings- och tekniska krav (t.ex. krav rörande företagsformen, styrelsemedlemmars och ledningens kvalifikationer, återförsäk- ringsarrangemang, etc), beviljandet av kon- cessionen också underkastas andra krav och i synnerhet också underkastas ekonomiska krav såsom den inhemska försäkringsmarknadens behov, skall vederbörande inhemska försäk- ringsmarknadens behov, skall vederbörande

d)

89

myndigheter upplysa ansökande försäkringsgi- vare om sådana krav vid tiden för deras ansökan, samt skall dessa krav gälla på sam— ma sätt för inhemska försäkringsgivare som för försäkringsgivare från andra medlemslän- der; Vederbörande myndigheter skall fatta beslut om varje ansökan frånförsäkringsgivare från annat medlemsland senast sex månader efter det datum då ansökan har färdigställts i alla detaljer samt skall utan vidare dröjsmål til- lkännage sitt beslut till sagda försäkringsgiva- re;

När vederbörande myndigheter ber en försäkringsgivare från annat medlemsland om ändringar i en fullständig ansökan om bemyn- digande, skall de upplysa sagde försäkringsgi- vare om skälen för att infordra sådana änd- ringar samt skall de göra detta på samma villkor som för inhemsk försäkringsgivare; När ansökan om bemyndigande från en försäkringsgivare från annat medlemsland avslås, skall vederbörande mynaigheter under- rätta sagde försäkringsgivare om skälen för deras beslut, samt skall de göra detta på samma villkor som för inhemsk försäkringsgi- vare; När bemyndigande vägras, eller när vederbö- rande myndigheter ej har behandlat ansökan före utgången av sexmånadersperioden som enligt bestämmelserna i stycke d) ovan, skall försäkringsgivare från andra medlemsländer ha samma överklaganderätt som inhemska försäkringsgivare.

3. Försäkringsgivare från ett medlemsland som är verksam i annat medlemsland får som ombud utse varje person som har hemvist och faktiskt är bosatt i sagda land, oavsett nationalitet. "

I del lV punkt D/6 anges villkoren för överföringar vid etablerandet och driften av främmande försäkringsgivares filialer och agenturer:

!!]. Överföringen av alla belopp som inte genom föres- krift i lag eller administrativa styrmedel som regle- rar försäkringar måste behållas inom landet skall vara fria. F örsäkringsgivare från ett medlemsland som utövar direkta försäkringstransaktioner i annat medlemsland genom en eller flera av sina filialer eller genom agenter skall tillåtas, i den mån sådana försäkringsgivare, deras filialer eller agenter inte har tillräckliga tillgångar tillgängliga i landet, att överföra till det landet sådana belopp som de behöver för att fortsätta att uppjylla skyl- digheterna enligt lagen och/eller avtalsenliga skyldigheter som följer på grund av sådana tran- saktioner. Enligt punkt F/I på listan över nuvarande osynliga operationer, skall överföringar av vinster som upp- stått i direkt försäkringsoperationer vara fria. Med vinster skall förstås överskott tillgängligt efter att ekonomiska förpliktelser har avklarats vad avser alla slgrldigheter enligt lag och/eller kontrakt. "

_ Juhl”!!! ' &?" 17.55?!"

5.3. ngar vid ' "maritim—rakel

6. Världshandelsorganisationen (WTO) — allmänna tjänste- handelsavtalet (GATS)

6.1. Bakgrund

Tillskapandet av en internationell handelsorganisation ingick bland de planer för världens återuppbyggnad som under andra världskriget diskuterades mellan de allierade staterna. Fram till år 1948 fanns det inte någon multilateral organisation eller multilateralt avtal för internationell handel utan de enskilda länderna hade i princip full liihet att sj älva införa de ordningar de önskade för att tillvarata sina ekonomiska intressen. I stor utsträckning kom denna frihet att användas i protektionistiskt syfte med stagnation i världsekonomin som följd. För att bl.a. motverka de protektionistiska strömningarna undertecknades i oktober 1947 ett internationellt regelverk, General Agreement on Tariffs and Trade (GATT), som för de 23 ursprungliga avtalsslutande länderna trädde i kraft den 1 januari 1948. Sverige anslöt sig till GATT år 1950.

I början av 1980-talet gick världsekonomin in i den dittills allvarligaste stagnationsperioden i efterkrigstiden. Man upplevde en ökande tendens till bilateralisering av handelsförbindelsema som följer av starka protektionistiska strömningar. Flera länder införde importbegränsningar och vidtog andra åtgärder i gråzonen av och ofta i strid med GATTS:s bestämmelser i syfte att skydda inhemsk produktion och sysselsättning. GATT-systemet hade inte tillräcklig styrka att motstå denna utveckling. Det framstod också som alltmer uppenbart att avsaknaden av GATT-regler på centrala områden, såsom området för finansiella tjänster, kunde medföra handelskon- tlikter. Vidare fanns det risk för att frihandelssystemet delades upp i tre stora grupperingar, nämligen USA/Canada, Japan/andra Stilla- havsländer och EG/EES.

Ett försök att lösa problemet gjordes vid ett ministermöte i GATT år 1982, där ett program för GATTzs verksamhet antogs. Det visade sig emellertid inte möjligt att nå en tillfredsställande helhetslösning av de intemationella handelsproblemen genom separata uppgörelser

på olika delområden. I stället lanserades idén om en omfattande förhandlingsrunda där en rad områden skulle behandlas som en paketlösning som skulle godtas i sin helhet av samtliga avtalsslutan- de parter.

Vid ett ministermöte i Punta del Este i Uruguay i september 1986 antogs en ministerdeklaration, den s.k. Punta del Este-deklarationen, som fastlade målsättningar och riktlinjer för förhandlingarna. Förhandlingarna har därefter allmänt omtalats under benämningen Uruguayrundan.

De överordnande målsättningarna för förhandlingarna var att

fortsätta arbetet med att avskaffa existerande handelshinder, — vidareutveckla de delar av GATT:s regelverk som inte funge- rar på ett tillfredsställande sätt, utvidga GATT-systemet till sådana områden där multilaterala regelverk saknades och som var av central betydelse för världshandeln. "

Enligt ministerdeklarationen skulle hela förhandlingsresultatet accepteras och verkställas i sin helhet, en s.k. "one single underta- king".

Uruguayrundan avslutades i december 1993 efter mer än sju års förhandlingar. Förhandlingarna resulterade bl.a. i ett avtal, som undertecknades vid ett ministermöte i Marrakech den 15 april 1994, om upprättande av Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO), vilket inbegriper ett reviderat Allmänt tull- och handelsavtal (GATT 1994) och ett stort antal andra avtal och överenskommelser på de olika områden som omfattats av förhand- lingarna.

I avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen, WTO- avtalet, finns bestämmelser om organisationens uppbyggnad och organisatoriska struktur, dess ställning, verksamhetsområde och uppgifter. WTO skall utgöra en institutionell ram, en paraplyer- ganisation som skall hålla samman och administrera Uruguayrundans förhandlingsresultat. Vidare skall WTO utgöra ett förhandlingsforum i multilaterala handelsliågor och administrera ett tvistlösningssystem. Det nya regelverk som utgör resultatet av Uruguayrundan trädde med vissa undantag i kraft den 1 januari 1995. Alla medlemsländeri EU har undertecknat WTO-avtalet och är därmed medlemmar i WTO. Om Sveriges anslutning till WTO, se prop. 1994/95:35.

När det gäller tj änstehandeln har förhandlingarna resulterat i det allmänna tj änstehandelsavtalet (General Agreement on Trade in Services, GATS) som omfattar all handel med tjänster. Genom GATS

har för första gången etablerats ett multilateralt internationellt regel- verk för tjänstehandel med generella och särskilda förpliktelser i fråga om bl.a. försäkringstj änster. Enligt GATS skall principen om mest gynnad nation gälla. Det innebär att Sverige, som inte har anmält något undantag från avtalet i detta avseende, inte får behandla försäkringsgivare från ett land som är medlem i WTO mer restriktivt än en försäkringsgivare från något annat land. Regeln modifieras på två sätt. Dels står det Sverige fritt att lämna en försäkringsgivare från ett land som ingår i en tull- och valutaunion såsom EU och EES en gynnsammare behandling än försäkringsgivare från andra länder som anslutit sig till GATS, dels finns det en möjlighet att avvika från principen om mest gynnad nation på grundval av försiktighetsskäl.

I avsnitt 6.2 lämnas en närmare redogörelse för GATS. Av följ ande förteckning framgår vilka länder som undertecknade slutakten i Marrakech den 15 april 1994 och som således omfattas av GATS.

Algeriet Guinea Bissau Paraguay Angola Honduras Peru Antigua o Barbuda Hong Kong Polen Argentina Indien Portugal Australien Indonesien Qatar Bahrain Irland Rumänien Bangladesh Island Rwanda *

Barbados Israel S:t Kitts och Nevis * Belgien Italien S:t Lucia Belize Jamaica S:t Vincent och Grenadinene Benin Japan Senegal

Bolivia Kamerun Centralafrikanska republiken Botswana Kanada Sierra Leone * Brasilien Kenya Singapore Brunei Kina Slovakien Burkina Faso * Kongo Spanien Burundi Korea Sri Lanka Chile Kuwait Storbritannien Columbia Lesotho * Surinam Costa Rica Liechtenstein Schweiz Cuba Luxemburg Sverige Cypern Macao Swaziland * Danmark Madagaskar Syd-Afrika Dominica * Malawi Tanzania Dominikanska Malaysia Thailand

republiken

EG Maldiverna * Togo *

Egypten Mali Trinidad och Tobago El Salvador Malta Tchad Elfenbenskusten Marocko Tjeckien Fiji Mauritanien Tunisien Filippinerna Mauritius Turkiet

Finland Mexico Tyskland Franlu'ike Mocambique Uganda Förenade Myanmar Ungern Arabminiraten Gabon Namibia Uruguay Gambia * Nederländerna USA Ghana Nicaragua Venezuela Granada * Niger Zaire Guyana Nigeria Zambia Grekland Norge Zimbawe Guatemala Nya Zeeland Österrike Haiti * Pakistan

* Dessa länder undertecknade inte Slutakten i Marrakech men kan tillträda i Geneve vid en senare tidpunkt.

Följande 21 länder (tullområden) söker om medlemskap i GATT/WTO prel. juni 1995:

Albanien Honduras Moldavien Algeriet Jordanien Nepal Armenien Kina Panama Belarus Kinesiska Taipei Ryssland Bulgarien Kroatien Saudi Arabien Ecuador Lettland Slovenien Mongoliet Litauen Ukraina

6.2. Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS)

Avtalets konstruktion

Det allmänna tjänstehandelsavtalet (General Agreement On Trade in Services, GATS), består av tre huvuddelar:

1. ett ramavtal med allmänna förpliktelser som gäller alla medlemmar och all tj änstehandel,

2. nationella bindningslistor för åtaganden om marknadstillträde och nationell behandling för enskilda tj änstehandelssektorer samt

3. bilagor och ministerbeslut som behandlar speciella förhållan-

den inom respektive tj änstehandelssektor.

Ramavtalet

l ramavtalet framhålles inledningsvis den ökande betydelse som handel med tjänster har för världsekonomin och behovet av ett multilateralt regelverk. Vidare framhålles önskemålet om en gradvis liberalisering av tj änstehandeln inom en multilateral ram där de olika medlemsländernas målsättningar på området och utvecklingslän- demas behov skall beaktas.

Artikel 1 i ramavtalet definierar handel med tjänster som till- handahållande av en tjänst

a) från ett medlemslands territorium till ett annat medlemslands territorium (t.ex. försäkringstj änster),

b) på ett medlemslands territorium till konsumenter från ett annat medlemsland,

c) genom kommersiell närvaro på ett medlemslands territorium av en tj änsteleverantör från ett annat medlemsland,

d) genom närvaro på ett medlemslands territorium av fysiska personer från ett annat medlemsland.

I artikel 11 i ramavtalet ingår en grundläggande princip för tj änstehandeln, nämligen mest gynnad nations-principen (MGN). Denna princip innebär att den mest förmånliga behandling av tjänster och tj änsteleverantörer som ett visst land ger till något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder som undertecknat tj änstehan- delsavtalet på samma villkor. Vissa möjligheter till undantag från MGN-principen medges. Sådana undantag får dock inte gälla för längre tid än tio år och skall ses över vart femte år. En förteckning över de begärda undantagen skall bifogas varje lands bindningslista, den s.k. bilagan om artikel ll-undantag. Bilagan om artikel 11 undantag fastställer formerna för hur undantag från MGN-principen skall göras och deras giltighetstid. Sverige har inte gjort något MGN- undantag inom den finansiella sektorn.

Artikel lll innehåller allmänna förpliktelser om öppenhet och insyn i &åga om relevanta lagar och andra författningar som berör tj änste- handel. Sådana regelsystem skall offentliggöras av medlemsländema på lämpligt sätt.

Artikel ] V om ekonomisk integration utgör det mest omfattande undantaget från MGN-principen. Den tillåter att länder, som utgör en ekonomisk region, under vissa förutsättningar sinsemellan får ingå avtal om längre gående integration än i förhållande till andra länder. Detta innebär t.ex. att EES-ländema, utöver den nivå som de bundit

multilateralt i tj änstehandelsavtalet, kan ge sina respektive tjänster och tj änsteleverantörer en bättre behandling än den man i övrigt ger utländska tjänster och tj änsteleverantörer. Andra exempel länder, med möjlighet att ingå avtal om ekonomisk integration som är mer långtgående än vad som följer av MGN-principen, är USA, Canada och Mexico som år 1991 ingick ett frihandelsavtal (North American Trade Area, NATFA), ochi Sydamerika har flera länder gått samman och upprättat MERCOSUR som har tullunion som mål. I Asien har Burma, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand bildat Association of South East Asian Nations (ASEAN) som har beslutat att upprätta ett frihandelsområde före år 2008 (AFTA). I sammanhanget kan avtalet mellan Australien och Nya Zeeland från år 1982 Closer Economic Relations Agreement — också nämnas.

Artikel Vl behandlar regleringen i sektorer där ett medlemsland har åtagit sig förpliktelser i den nationella bindningslistan. Medlemslän- dema skall iaktta objektivitet när det gäller regleringen i de tj änste- sektorer som införts i ett lands bindningslista. Riktlinjer för regle- ringen kommer senare att utformas.

Nationell bindningslista

Införandet av en viss tjänstesektor (t.ex. finansiella tjänster) i ett lands nationella bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat åtagande dels i fråga om marknadstillträde (artikel XVI), dels beträffande nationell behandling (artikel XV 11) för sektorn i fråga. Varje land kan välja hur långtgående åtaganden man vill göra inom varje sektor och därmed dess liberaliseringsgrad. Exempelvis kan ett land i strid med principen om fritt marknadstillträde bibehålla eventuella kvantitativa restriktioner som begränsar en utländsk tj änsts eller tj änsteleverantörs tillträde till en marknad genom att ange dem i bindningslistan. Det är också tillåtet att göra reservation mot principen om nationell behandling.

Principen om nationell behandling innebär att en utländsk tjänst eller tjänsteleverantör inte får ges sämre behandling, varken de facto eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller tjänsteleverantö- rer. Detta skall i så fall anges i bindningslistan, där det skall framgå om utländska tj änster eller tj änsteleverantörer i något avseende ges mindre förmånlig behandling än inhemska tjänster och tj änste- leverantörer på landets hemmamarknad.

Att ett åtagande införts i ett lands bindningslista innebär att det bundits, dvs mer restriktiva regler får därefter inte införas. Åtagande-

na har efter bilaterala förhandlingar införts i de olika ländernas bindningslistor. Emellertid gäller bindningslistoma multilateralt —— dvs. lika mot alla avtalsparter enligt MGN-principen. Ett bundet åtagande kan inte försämras utan att landet i fråga tvingas betala kompensation till andra avtalsparter enligt tjänstehandelsavtalets bestämmelser. Bindningslistoma sätter således ett tak för existerande restriktioner. Avsikten är att successivt trappa ned restriktionerna i kommande förhandlingsrundor.

De åtaganden Sverige har gjort i den nationella bindningslistan när det gäller försäkringstjänster återspeglar gällande regelverk i fråga om marknadstillträde och nationell behandling. I fråga om marknadstillträde har följande begränsningar införts i bindningslis- tan.

]) Tillhandahållandet av direktförsäkringar, utan etablering här i landet, tillåts endast genom ett försäkringsbolag med kon- cession i Sverige och endast, under förutsättning att de båda försäkringsbolagen tillhör samma koncern eller har ingått samarbetsavtal, 2) Försäkringsbolag som inte bildats i Sverige kan etablera en kommersiell närvaro här endast genom en agent som är bosatt eller har säte i Sverige, 3) Försäkringsmäklarföretag som inte bildats i Sverige kan etablera en kommersiell närvaro endast genom filial.

Reservationen enligt 1) har sin grund i l a & lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF). Genom den lagbestämmelsen öppnades vissa möjli ghetcr för utländska försäkringsföretag att utan koncession och etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende risker i Sverige. En förutsättning härför är dock att det sker genom förmedling av ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige. Vidare krävs antingen att det utländska försäkringsföretaget ingår i samma koncern som deti Sverige koncessionerade bolaget eller att båda bolagen har ingått ett samarbetsavtal. Finansinspektionen skall ge tillstånd till förmedlingsverksamheten.

Reservationen enligt punkt 2 tar sikte på den organisatoriska formen för etablering på den svenska försäkringsmarknaden. Enligt gällande lagstiftning har försäkringsföretag med säte utanför EES endast möjlighet att etablera sig häri landet genom generalagent (l å andra stycket LUF).

När det gäller den nationella behandlingen har följ ande begräns— ningar införts i bindningslistan,

]) Försäkringsbolag som inte bildats i Sverige måste ställa säkerhet för agenturer som etableras i Sverige, 2) Försäkringsbolag, vilka inte bildats i Sverige, och som erbjuder andra försäkringar än livförsäkringar beskattas på premieinkomstema från direktförsäkringsverksamheten i stället för på nettoresultatet, 3) En stiftare av försäkringsbolag skall vara en fysisk person som är bosatt i Sverige eller en juridisk person som bildats i Sverige.

Reservationen i punkt 1 har samband med depositionsskyldighe- ten enligt LUF för utländska försäloingsföretag med säte utanför EES som bedriver eller planerar bedriva försäkringsverksamhet genom generalagent i Sverige. Även EG:s tredjelandsregler kräver att ett visst belopp deponeras för att auktorisation skall kunna beviljas (artikel 23.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 i första livförsäkringsdirektivet). Krav på deposition uppställs inte för försäkringsbolag som bildats enligt försäkringsrörelselagen.

När det gäller reservationen avseende behörighetsvillkoren i punkt 3 innebär den nuvarande svenska lagstiftningen (2 kap. 1 & första stycket försäkringsrörelselagen) att fysisk person som är bosatt inom EES eller en juridisk person som bildats enligt lagstiftningen i ett EES-land kan vara stiftare. I förhållande till EES-ländema har således en liberalisering av lagstiftningen skett, men däremot inte i förhål- lande till andra främmande länder.

Tvistlösnin g

Tj änstehandelsavtalet innehåller också regler för tvistlösning och konsultation. Behovet av en effektivisering av den tvistlösning som tillämpades enligt GATT-systemet var en av orsakerna till att förhandlingarna i Uruguay-rundan inleddes. Kritik anfördes bl.a. från amerikanskt håll mot det dåvarande tvistlösningssystemet för att vara ineffektivt. En rad panelrapporter hade blockerats, dvs. den tappade parten motsatte sig att rådet antog s.k. panelrapporter när konklusio- nen gick i en annan parts favör. Dessutom har förekommit att panelrapporter som antagits av rådet inte har verkställts i enlighet med påbuden i panelrapportema. Detta medförde en försvagning av GATT-systemets auktoritet. Grundorsaken till det bristfälliga tvistlösningssystemet var avsaknaden av klara regler.

Effektiviteten i tvistlösningen har direkt betydelse för ekonomiska aktörer och är därför viktig för tilliten till systemet. En central målsättning i Uruguayrundan har därför varit att effektivisera tvistlösningssystemet i syfte att skapa ökad tilltro.

Resultatet av tvistlösningsförhandlingama i Uruguayrundan bygger på och utvecklar både existerande GATT-regler och procedu- rer. Ett genomgående drag i de nya tvistlösningsreglema är ökad snabbhet och automatik i förfarandet. Detta gäller såväl för upprät- tande av paneler, antagande av panelrapporter som för det nya överprövningsförfarandet som införts angående panelutslag. Tydligt angivna tidsgränser gäller för alla faser av tvistlösningsförfarandet. Ett permanent överprövningsorgan har inrättats som överprövnings- instans för panelrapporter som inte accepteras av en parti en tvist. Ett nytt inslag är att det ges utrymme för skiljedomsförfaranden då det råder oenighet om nivån på kompensation i förekommande fall.

Dessa förändringar i tvistlösningssystemet torde bidra till en förstärkning av tvistlösningssystemet som utgör sj älva kärnan i GATS liksom i de andra avtalen som omfattas av Uruguayrundan. Ett viktigt element i överenskommelsen om tvistlösning (Dispute Settlement Understanding, DSU) är också att den slår fast en allmän förpliktelse att lösa tvister angående avtalsenliga rättigheter och skyldigheter inom ramen för DSU och att följa däri fastslagna regler och procedurer. Överenskommelsen innehåller således en presumtion för att söka lösningar i multilateralt accepterade former.

Omständigheter att beakta vid revidering av svensk lagstiftning

Förhandlingsresultatet i Uruguayrundan avser förhållanden som ligger inom ramen för EU:s gemensamma handelspolitik. Det är därför inte aktuellt att nationellt genomföra förhandlingsresultatet. De åtaganden som Sverige gjort enligt tjänstehandelsavtalet går dock inte utöver vad som för närvarande gäller på försäkringsområdet. Avtalet föranleder därför inte några direkta krav på ändrad eller kompletterad lagstiftning. Emellertid måste vid en revidering av lagstiftningen om utländska försäkringsgivare i Sverige MGN- principen beaktas. Detta innebär bl.a. att liberaliseringsåtgärdemai den gällande lagstiftningen i princip måste komma alla utländska försäkringsgivare till del oberoende av i vilket WTO-land försäk- ringsgivaren har sitt säte. Undantag från denna likabehandlingsprin- cip kan dock — med stöd av regeln om ekonomisk integration — göras i förhållande till försäkringsgivare från EU/EES.

mimmmuwmmåuunm ram..-W m.m-apu- m.... utan. Mum slut,-im Mlmwmamdidåm L' | lrjudu' inhämtning-inan WWW?” www-ngmm - www ofödulbmu Ilan in manet Birla MW MW .nl * tätnar-flätning man mumsa. Mmm-sm Ninaw nr.:»: 305» denna maananmq ri ninnuam rakan-q 'n man 131th summarum alarmism; anamn tum: WWImauq-m

'T: 3.1-'. .n'i. rFi—r..:uwl'i—z—u. ! - l' l'-rv.'-,-'_' fli—nr irr'u'ritiu en nr.:.aiammwmmwwm Imdb rill min hmmm-dr Hu ale-r .

| |

' ammar-i :tu'm ra ...i. ma...-...a ...-.."... 'rauamkvg'stmw f*n naming. frå Mål:-midnatt?! men Wang-ni.! i Emmalmq rimma-amana www mmmw MMHWWWWRMMQ WWW trumma-m m Muut—WWW W W WWW

7. Villkor för marknadstillträde inom OECD

Av intresse för utredningen har varit att utröna villkoren för marknadstillträde inom OECD för utländska försäkringsgivare mot bakgrund av den principiella rätten till etablering av försäkringsverk- samhet enligt kapitalliberaliseringsstadgan och friheten för gränsö— verskridande verksamhet för försäkringsgivare enligt tj änsteliberali- seringsstadgan (se avsnitt 5). En undersökning har därför i detta syfte .orts med avseende på förhållandena i de länder som är medlemmar av OECD och har tillträtt denna organisationens liberaliseringsstad- gor. De länder som ingåri undersökningen är Australien, Belgien, Kanada, Danmark, England, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Spanien, Tyskland, USA och Österrike.

Undersökningen avser de krav som ställs på de nationella marknaderna inom OECD för att utländska försäkringsföretag skall få inleda försäkringsverksamhet.

De berörda ländernas alhnänna attityd till utländska försäkringsgi- vare äri stort sett baserad på en ekonomisk politik som understödjer fria internationella kapitalrörelser och likabehandling av inhemska och utländska försäkringsgivare. Emellertid förekommer vissa begränsningar av marknadstillträdet för utländska försäkringsgivare på de lokala marknaderna inom OECD-området.

I samtliga OECD-länder uppställs auktorisationskrav som villkor för marknadstillträde för utländska försäkringsföretag. Auktorisation- skrav gäller utan undantag verksamhet som ett utländskt försäkrings- företag avser att bedriva från en etablering i ett OECD-land. Med etablering avses här filial-, agentur- eller dotterbolagsetablering. Endast några länder — Australien, Japan, Nederländerna och Nya Zeeland medger gränsöverskridande verksamhet inom direktförsäk- ringsområdet. Möjligheten för utländska försäkringsgivare att bedriva gränsöverskridande verksamhet är i dessa länder inte generell utan begränsad till vissa försäkringsklasser. Med undantag av skadeförsäkringsverksamhet på den australiska marknaden krävs auktorisation för gränsöverskridande verksamhet inom direktförsäk-

ringsområdet i de länder som medger sådan verksamhet. När det gäller återförsäkringsverksamhet medges gränsöverskridande verk- samhet inom hela OECD-området.

Representationskontor kan utländska försäkringsföretag utan särskilt tillstånd upprätta i samtliga länder inom OECD-området under förutsättning att inte någon kommersiell verksamhet bedrivs från kontoret.

Som regel föreskrivs — förutom auktorisationskrav — solvenskrav för etablering av försäkringsverksamheti OECD-ländema. När det gäller OECD-länder som tillhör EES överensstämmer solvenskraven för utländska försäkringsföretag utanför EES i stort sett med de minimivillkor som gäller för tredjelandsföretag enligt EG:s försäk- ringsdirektiv. Dessa minimivillkor ingåri artikel 23 och artikel 25 i första skadeförsäkringsdirektivet och i artikel 27 och artikel 29 i första livförsäkringsdirektivet. Direktiven hindrar dock inte att strängare förpliktelser intas i den nationella lagstiftningen. I allmän- het har denna möjlighet att skärpa depositionskraven i förhållande till EG:s normer dock inte utnyttjats.

Enligt artikel 23.2 e) i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 e) i det första livförsäkringsdirektivet är en av förutsätt- ningama för auktorisation att försäkringsföretaget från tredje land har så mycket tillgångar i etableringens placeringsland att de motsvarar minst hälften av garantibeloppets minimibelopp i ECU (minimum guarantee fund) som anges i artikel 17.2 i första skadeförsäkringsdi- rektivet och i artikel 20.2 i första livförsäkringsdirektivet och att minst hälften av dessa tillgångar har deponerats som säkerhet i det land där etableringen bedriver sin verksamhet.

I det följ ande har en sammanställning gjorts av villkoren i de olika OECD-ländema för utländska försäkrings givare att bedriva verksam- het från etableringar (a—c) och genom gränsöverskridande verksamhet (d), i den utsträckning verksamhet av ifrågavarande slag medges i det enskilda OECD-landet. När det gäller OECD-länder som tillhör EES avses med utländska försäkringsföretag i detta sammanhang företag med säte utanför EES.

1.1 Australien

a) filial (skadetörsäkringsverksamhet)

b) agentur (skadeförsäkringsverksamhet)

c) dotterbolag

d) gränsöverskridande verksamhet (skadeförsäkringsverksamhet)

Auktorisationskrav och kapitalkrav för verksamhet enligt 3) c). För verksamhet enligt (1) gäller inte några restriktioner. Livförsäkringsverksamhet får endast bedrivas genom dotterbolagsetablering.

1.2 Belgien

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt a) - b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i 13st försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.3 Kanada

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) —- c) i varje provins där verksam- het avses att bedrivas. Depositionskrav for etablering enligt a) b).

1.4 Danmark

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) -— c). Villkoren för etablering enligt a) — b) överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.5 England

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d) ——

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) och c). En agentur kan endast agera på uppdrag av en auktoriserad försäkringsgivare eller filial. Agenturer är inte föremål för särskild auktorisation.

Etableringsvillkoren för filialer och agenturer är inte strängare än vad som följer av de minimivillkor i EG:s försäkringsdirektiv för försäkringsföretag med säte utanför EES. 1.6 Finland

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d) —

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt a) b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte

utanför EES.

] . 7 Frankrike

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). För verksamhet enligt a) dessutom s.k. särskilt tillstånd ("Agrément special") om godkännande av filialens legale företrädare.

Villkoren för etablering enligt a) b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.8 Irland

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d) —

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt a) b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.9 Italien

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt a) — b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivsi EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1 . 1 0 Japan

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag

d) gränsöverskridande verksamhet (inom vissa försäkringsklasser)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt 3) c). Gränsöverskridande verksamhet medges endast i fråga om försäkring av rymdfartyg och satelliter. Depositionskrav för försäkringsverksamhet från etablering i Japan.

1.11 Luxemburg

a) ' filial

b) agentur

c) dotterbolag d) —

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) — c). Villkoren för etablering enligt a) b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.12 Nederländerna

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag

d) gränsöverskridande verksamhet

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) — d). Villkoren för etablering enligt a) b) överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivsi EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1 . 13 Norge

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d) —

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c).

Villkoren för etablering enligt a) — b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.14 Nya Zeeland

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag

d) gränsöverskridande verksamhet

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) d). Depositionskrav för skadeförsäkringsrörelse som etableras enligt a) — b). Inga andra solvenskrav.

1.15 Portugal

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt a) b) överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.16 Schweiz

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d) -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Kapitalkrav inkl. deposition- skrav för verksamhet som etableras enligt a) b).

I.] 7 Spanien

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt a) — b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.18 Tyskland

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt a) b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.19 USA (New York)

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav och solvenskrav för verksamhet enligt a) 0).

1.20 Österrike

a) filial

b) agentur

c) dotterbolag d)

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a) c). Villkoren för etablering enligt 3) b) överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

8. Alhnänna Överväganden

8.1. Allmänt om lagstiftningen om utländska försäkringsgivare i Sverige

Den centrala uppgiften för utredningen är att lägga fram ett förslag till en reviderad lagstiftning om utländska försäkringsgivares verksamheti Sverige. Försäkringsverksamhet bedriven av utländska försäkringsföretag i Sverige kan påvisas långt tillbaka i tiden. De första utländska försäkringsföretagen etablerade sig häri landet redan i början av 1800-talet. Under en lång följd av år dominerade de ut- ländska företagen försäkringsbranschen här i landet. Först under den senare delen av 1800-talet grundades de första svenska försäkrings- bolagen. I och med att den verksamhet som bedrevs av utländska försäkringsföretag häri landet fick en allt större ekonomisk betydelse började regeringsmakten att intressera sig för den. Det ansågs motiverat att få mera information om de utländska försäkrings- företagens stadgar samt om omfattningen och arten av deras verksam- het. Tillsynen ansågs nödvändig i synnerhet för att trygga de egna medborgarnas intressen. Försäkringskunderna hade knappast några möjligheter alls att få uppgifter om ett utländskt företags solvens. Eftersom försäkringsavtalen ingicks enligt utländska villkor och med tillämpning av utländsk lagstiftning var behovet av skydd särskilt stort.

Sedan år 1950 regleras de utländska försäkringsföretagens verksamhet i Sverige av lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF). I samband med att försäkringsrörelselagstiftningen år 1993 anpassades till vissa av EG:s försäkringsdirektiv begränsades lagens tillämp- ningsområde av lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsfö- retag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag, lagen (1993: 1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF), som enbart avser utländska försäkringsgivare med säte inom EES. Utländska försäkringsföretag som driver rörelse på den svenska

marknaden genom ett här i landet bildat dotterbolag omfattas varken av LUF eller LEF utan av regleringen i försäkringsrörelselagen (1982z713, FRL).

För närvarande (mars 1996) bedriver 12 utländska försäkringsfö- retag i Sverige försäkringsverksamhet genom generalagent. Av dessa driver endast ett företag rörelsen med stöd av LUF eller med stöd av föreskrifter meddelade enligt LUF, medan de övriga företagen bedriver verksamheten enligt LEF. Vid samma tidpunkt hade 114 anmälningar om gränsöverskridande verksamhet i Sverige enligt LEF inkommit till Finansinspektionen. Tre utländska försäkringsföretag bedriver verksamhet här i landet i svenska dotterbolag enligt FRL. Utredningsuppdraget omfattar inte utländska dotterbolagsetableringar enligt FRL utan är begränsat till verksamhet enligt LUF och LEF.

Såväl LUF som LEF syftar till att säkerställa försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen. För att tillgodose detta syfte vilar utformningen av såväl LUF som LEF på ett antal grundläggande principer som dock inte är desamma i de båda lagarna. Detta sammanhänger med att LUF har utformats mot bakgrund av en ihuvudsak nationell försäkringsmarknad i 195 O-talets Sverige medan LEF har fått sin utformning på grundval av en integrerad västeuro- peisk försäkringsmarknad som nyligen har etablerats inom EU. Visserligen har LUF sedan dess tillkomst successivt anpassats till utvecklingen inom försäkringsområdet genom ett antal lagändringar, men lagens grundläggande principer är i stort oförändrade.

De grundläggande principerna i LUF är principen om svensk koncession, säkerhetsprincipen, specialitets- eller separationsprinci- pen och principen om att ett försäkringsföretag inte utan särskilda skäl får bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse. I LEF utgör principen om en enda koncession och principen om hemlandstillsyn de grundläggande principerna.

Enligt LUF skall ett utländskt försäkringsföretag ha koncession i Sverige för att få driva försäkringsrörelse. Lagen bygger på det svenska koncessionssystemet som hänger samman med den fortlö- pande tillsyn som Finansinspektionen utövar över den del av ett utländskt försäkringsföretags verksamhet som är förlagd till Sverige. Försäkringstagarna har på grund av försäkringsverksamhetens natur ofta begränsade möjligheter atti tillräcklig utsträckning bevaka sina egna intressen. Detta kan särskilt gälla utländska försäkringsföretag, vars verksamhetspolitik, produkter, tillförlitlighet och solvens kan vara ännu svårare för en svensk försåkringskund att utröna än om det är fråga om ett svenskt bolag. Syftet med koncessionsprövningen är att redan från början utestänga försäkringsföretag som med viss sannolikhet inte kan förväntas fullgöra sina förpliktelser enligt de

ingångna försäkringsavtalen eller driva rörelsen i övrigt enligt häri landet godtagbara affärsprinciper.

För att ett utländskt försäkringsföretag skall få koncession i Sverige enligt LUF krävs att det häri landet etablerar en generalagen- tur. Någon annan etableringsfonn på den svenska marknaden medger inte lagen. En generalagent är en syssloman som marknadsför, ut- färdar försäkringar och sköter skaderegleringen på det utländska försäkringsföretagets vägnar i Sverige. Formellt sett drivs försäk- ringsrörelsen i Sverige av det utländska försäkringsföretaget.

Att LUF inskränker möjligheterna att utnyttja de olika former för drivande av försäkringsverksamhet som står till buds genom att endast medge verksamhet genom generalagent har historiska skäl. Liksom i flera andra europeiska länder har försäkringsrörelse genom generalagent gamla traditioner i Sverige. När den första lagen om utländska försäkringsföretag tillkom år 1903 var det inte aktuellt eller särskilt angeläget att reglera annan verksamhet än den som bedrevs genom generalagent. Ej heller vid revideringen av lagstiftningen i samband med tillkomsten av LUF år 1950 övervägdes andra etableringsformer i Sverige för utländska försäkringsföretag.

Emellertid öppnades år 1990 i LUF vissa möjligheter för utländ- ska försäkringsföretag att utan etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende risker i Sverige genom förmedling av ett försäkringsföretag som beviljats koncession enligt LUF eller FRL. Möjligheterna att bedriva sådan verksamhet här i landet begränsades till två särskilda fall. Det ena fallet avser ett utländskt försäkringsbo- lag som är dotterbolag till eller på annat sätt ingår i samma koncern som deti Sverige koncessionerade bolaget. Det andra fallet bygger på att de båda bolagen har ingått ett samarbetsavtal utan att något koncernförhållande föreligger. Finansinspektionen skall ge tillstånd till verksamheten. Av betydelse i tillståndsärendet är bl.a. om det föreligger försäkringsmässiga skäl för placering i utlandet och kvaliteten på den tillsyn som det utländska försäkringsföretaget är underkastad i hemlandet.

LUF förutsätter att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. Detta innebär att en försäkringsgivare som i sitt hemland driver rörelsen i annan organisationsfonn än företagsformen inte kan beviljas koncession enligt LUF att bedriva försäkringsverk- samhet i Sverige.

I lagstiftningen i andra länder uppställs som regel krav på att försäkringsrörelse skall drivas i bolagsform. De vanligaste bolagsfor- mema utomlands för drivande av försäkringsrörelse är aktiebolags- formen och den ömsesidiga bolagsfonnen. Det förekommer också att försäkringsverksamhet bedrivs av sammanslutningar i andelsform

och av offentligrättsliga anstalter. De sistnämnda är i allmänhet lagstadgade försäkringsanstalter vilkas verksamhet i regel är begränsad till deras hemland. I praktiken är det endast försäk- ringsbolag i aktiebolagsform och i den ömsesidiga formen som bedriver verksamhet utanför sitt hemland. De utländska försäkrings- företag som etablerat verksamhet i Sverige genom generalagent är samtliga aktiebolag.

Utomlands finns emellertid också i form av försäkringsbörser organiserade sammanslutningar. Försäkring meddelas i dessa sammanslutninger av enskilda individer sammanslutna i syndikat eller av juridiska personer som utgör syndikat. Försäkringsgivama står inte i direkt kontakt med kunderna utan försäkringsaffärema för- värvas huvudsakligen genom försäkringsmäklare. Ifrågavarande slag av sammanslutningar eller försäkringsbörser kan, med hänsyn till sin uppbyggnad och formema för rörelsens drivande, inte jämställas med ett försäkringsföretag. Möjlighet saknas därför att bevilja sådana sammanslutningar koncession enligt LUF att bedriva försäkrings- verksamhet i Sverige. Ej heller är LUF tillämplig på partikulär försäkring, dvs. försäkring som meddelas av fysiska personer.

Försäkringstagamas främsta intresse vid all försäkring är att försäkringsgivaren har förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt de ingångna försäkringsavtalen. Säkerhetsprincipen, som är en mots- varighet till soliditetsprincipen i försäkringsrörelselagen, syftar till att tillgodose detta intresse. En rad regler i LUF knyter an till säker- hetsprincipen. Hit hör bestämmelser om krav på deposition, redovis- ning av försäkringstekniska skulder, skuldtäckning, soliditet och grunder.

För de utländska försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse i Sverige, är som regel den svenska rörelsen endast en ringa del av den totala försäkringsrörelse som företaget bedriver. Depositions- bestämmelserna ger uttryck åt tanken att de svenska försäkringstagar- nas intresse kräver att de utländska försäkringsföretagen, som har sin huvudsakliga förmögenhet på annat håll, har vissa tillgångar bundna i vårt land till säkerhet för de förpliktelser som företagen har gentemot de svenska försäkringstagama.

För både livförsäkring och Skadeförsäkring uppställs i LUF krav på initiala depositioner i samband med att koncessionsansökan lämnas in för prövning. Den initiala depositionen är relaterad till basbeloppet enligt lagen (1962z38l) om allmän försäkring. Syftet med den initiala depositionen är att trygga försäkringstagamas intressen under företagets uppbyggnadsskedet här i landet när etablerings-och startåtgärder som regel tar avsevärda belopp i anspråk. Den initiala depositionen är när det gäller Skadeförsäkring

kombinerad med en omslutningsrelaterad deposition som är relaterad till bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret. Syftet med den omslutningsrelaterade depositionen är att erforderlig säkerhet skall uppnås för försäkringstagare i företag med en omfattande rörelse. Kombinationen av initial deposition och omslutningsrelaterad deposition innebär att det högsta av de båda beloppen blir den faktiska depositionen inom Skadeförsäkring. LUF innehåller bestämmelser som begränsar användningen av deponerade medel.

Ett väsentligt inslag i LUF:s säkerhetssystem för att skydda försäkringstagamas intressen utgör kravet på redovisning av försäkringstekniska skulder och skuldtäckning. De försäkringsteknis- ka skuldema motsvarar värdet av företagets ansvarighet på grund av löpande försäkringsavtal och inträffade försäkringsfall. Beräkningar av försäkringstekniska skulder skall utföras under överinseende av en auktuarie. Ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrö- relse i Sverige skall här i landet ha tillgångar till ett belopp som i huvudsak skall motsvara de försäkringstekniska skulderna, s.k. skuldtäckning. Tillgångarna skall, med beaktande av företagets för- säkringsåtaganden och förändringar i framtida värde och avkastning, placeras så att företagets betahiingsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. För skuldtäckning får endast användas vissa angivna tillgångar. Under vissa förutsättningar får 90 procent av deponeringen räknas in i de tillgångar som skall användas för skuldtäckning.

Soliditetskravet innebär i huvudsak att ett utländskt försäkringsfö- retag för sin verksamhet i Sverige vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig kapitalbas. Vid utövandet av verksamheten skall kapitalba- sen minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får aldrig understiga ett garantibelopp. För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu. För Skadeförsäkring varierar storleken på garantibeloppet mellan 100 000 ecu och 700 000 ecu beroende på vilket slag av Skadeförsäkring som rörelsen omfattar.

I fråga om livförsäkring föreligger skyldighet att upprätta grunder för bl.a. beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Grunder- na skall utformas så att premier och reserver ges en betryggande storlek. Kravet på grunder är ett uttryck för en soliditetssträvan.

Specialitets- eller separationsprincipen syftar till att trygga livförsäkringsföretagens soliditet genom att den mera svårbedömda och riskfyllda skadeförsäkringsrörelsen inte får förenas med direkt livförsäkring. Kravet på separation i LUF innebär att ett utländskt försäkringsföretag endast får förena livåterförsäkring med direkt livförsäkringsverksamhet som är förlagd till Sverige.

Förbudet för livförsäkringsföretagen att driva annan rörelse än för- säkringsrörelse är också ett uttryck för en soliditetssträvan. Begreppet försäkringsrörelse har i detta sammanhang en ganska vid omfattning och innefattar bl.a. kapitalförvaltning, marknadsföring, information, rådgivning och skadereglering. Förbudet mot drivande av annan rörelse är inte absolut. Undantag från förbudet kan medges om det finns särskilda skäl till det. Enligt den praxis som utbildats på området är en förutsättning för att undantag skall kunna medges att verksamheten har ett naturligt samband med försäkringsverksamhe- ten och att det föreligger garantier för att rörelsen drivs i försäkring- stagamas intressen.

Kännetecknande för LUF är således ett långt drivet system av bestämmelser som syftar till att förebygga att försäkringsverksamhet här i landet bedrivs på ett ansvarslöst och osunt sätt till förfång för försäkringstagama. Särskilt utförliga är solvensreglema. Denna detaljreglering har som utgångspunkt att svenska försäkringskunder i utländska försäkringsföretag skall tryggas lika säkert som försäk- ringskundema i svenska försäkringsbolag. Finansinspektionen har tillsynsansvaret for den verksamhet som utländska försäkringsföretag bedriver med stöd av LUF här i landet.

Kännetecknande för LEF är ett regelsystem med vissa grundläg- gande bestämmelser om inledande och drivande av försäkringsrörelse i Sverige. En försäkringsgivare som har erhållit koncession i ett utländskt EES- land har rätt att med stöd av den bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt LEF. Verksamheten kan bedrivas antingen genom en sekun- däretablering här eller genom gränsöverskridande verksamhet från ett driftställe i ett annat EES-land än Sverige. Möjlighet finns också att samtidigt bedriva verksamhet från en sekundäretablering här i landet och gränsöverskridande verksamheti Sverige. Med sekundäretable- ring avses filial, generalagentur och, såvitt avser försäkringssam- manslutningar, generalrepresentation. Principen om hemlandstillsyn innebär en koncentration av tillsynen till tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland som har huvudansvaret för tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet inom hela EES. Således har tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland det primära tillsynsansvaret för den verksamhet som försäkrings givaren bedriver enligt LEF häri landet från en sekundäretablering eller genom gräns- överskridande verksamhet.

Systemet med en enda koncession och hemlandstillsyn har som förutsättning att varje medlemsland godtar övriga medlemsländers regler för försäkringsrörelse och om offentlig tillsyn som tillräckliga

för att tillgodose anspråket på sundhet i rörelsen. Av denna anledning är det inte möjligt att i LEF ha motsvarande reglering som i LUF i fråga om rätten att starta och bedriva verksamhet samt när det gäller solvenskrav och tillsyn. I stället återfinns detaljerade rörelse- och solvensregler samt regler om tillsyn i lagstiftningen i försäkrings- givarens hemland. Dessa regler gäller i princip även för verksamhet som försäkringsgivaren bedriveri Sverige. För att varje medlemsland skall godta övriga medlemsländers regler för försäkringsrörelse har i tredje generationens EG—direktiv lagts fast miniminivåer för harmo- nisering av regler för försäkringsrörelsens drivande. Det har också utarbetats regler om rutiner för administrativt samarbete mellan med- lemsländernas tillsynsmyndigheter för att den gemensamma försäkringsmarknaden inom EU skall kunna fungera på ett tillfreds- ställande sätt.

I förhållande till de grundläggande principema i LUF innebär minimiharmoniseringen följ ande.

Varje medlemsland inom EU/EES skall som villkor för etablering av försäkringsrörelse föreskriva koncession. Koncession meddelas av behörig myndigheti försäkringsgivarens hemland. I EG:s försäk- ringsdirektiv anges de associationsformer som får användas i de olika medlemsländerna för bedrivande av försäkringsverksamhet. I allmänhet är det fråga om olika typer av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga bolag. Som nämnts har ett försäkringsföretag som erhållit koncession i ett land, som omfattas av EES-avtalet, rätt att med stöd av den bedriva försäkringsrörelse som överensstämmer med kon- cessionen i hela EES antingen genom att inrätta filialer eller agenturer där eller genom gränsöverskridande verksamhet eller genom att samtidigt bedriva båda formerna av verksamhet.

När det gäller Skadeförsäkring skall försäkringsföretagets hemstat kräva att varje försäkringsföretag avsätter en tillräcklig försäkring- steknisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Enligt en allmän bestämmelse i tredje skadeförsäkringsdirektivet skall de tillgångar som skall täcka den försäkringstekniska ansvars- skulden beaktas vid fastställande av arten av den affärsverksamhet som företaget bedriver, så att placeringamas säkerhet, avkastning och realiserbarhet säkerställs. Dessutom förpliktar direktivet ett företag att se till att placeringarna är mångsidiga och tillräckligt spridda. Den allmänna bestämmelsen kompletteras av en i direktivet ingående för- teckning över tillgångar med vilka den försäkringstekniska ansvarsskulden får täckas i enlighet med hemstatens närmare bestämmelser. Direktivet innehåller också bestämmelser om de maximibelopp, som ställs i relation till bruttototalbeloppet av den försäkringstekniska ansvarsskulden, upp till vilka försäkrings-

företaget får placera tillgångar som täcker ansvarsskulden i egen— domsslag eller enstaka obj ekt som särskilt nämns i direktivet.

När det gäller livförsäkring skall försäkringsföretagets hemstat kräva att varje försäkringsföretag bildar en tillräcklig försäkringstek- nisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Tredje livförsäkringsdirektivet innehåller detaljerade bestämmelser om de principer enligt vilka storleken av det försäkringstekniska ansvaret bestäms vid livförsäkring. De premier som gäller en ny försäkrings- rörelse skall med utgångspunkti försäkringsmatematiska antaganden vara sådana att försäkringsföretagen förmår skapa en tillräcklig försäkringsteknisk ansvarsskuld. Till direktivet har som bilaga fogats s.k. matchningsregler enligt vilka den valuta som gäller försäkrings- företagens förpliktelser bestäms samt regler om de uppgifter som skall ges till försäkringstagama innan avtal ingås och under försäk- ringstiden.

Tredje livförsäkringsdirektivet uppställer krav på livförsäkrings- bolags och skadeförsäkringsbolags separata ställning. Det råder enligt direktivet ett förbud mot att driva liv- och skadeförsäkringsrörelse i ett och samma bolag. En försäkringsgivare kan dock få koncession för både livförsäkringsrörelse och rörelse avseende sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som hänförs till Skadeförsäkring. Sådan koncession förutsätter att de båda verksamhetsfonnema hålls åtskilda i bolaget.

Beträffande förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall enligt EG:s försäkringsdirektiv varje medlemsstat bevaka att försäkringsgivama begränsar sin verksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan verksamhet.

Minimiharmoniseringen enligt EG:s försäkringsdirektiv innebär således för de utländska försäkringsföretag som bedriver eller planerar att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige enligt LEF att, när det gäller de grundläggande principerna, i stort sett samma bestämmelser för rörelsens drivande gäller som för utländska för- säkringsföretag som etablerar verksamhet här i landet enligt LUF även om dessa bestämmelser inte kommer till uttryck i svensk lagstiftning utan återfinns i varje försäkringsbolags hemstats lagstift- ning. Verksamhetsförutsättningar i övrigt är dock i väsentliga avseenden olika på EU:s gemensamma försäkringsmarknad beroende på om försäkringsgivaren är ett EU-företag eller inte. Detta sammanhänger främst med de s.k. tredjelandsreglema i EG:s försäkringsdirektiv som förpliktigar medlemsländerna att i förhållan- de till de länder som inte omfattas av EES—avtalet uppställa strängare krav för etablering av försäkringsverksamhet än vad som gäller för

EU-företag. Som en följd härav ställer den svenska försäk- ringsrörelselagstiftningen olika krav på utländska försäkringsgivare beroende på om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte, vilket i sin tur medfört delvis olika verksamhetsförutsättningar för försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive LEF. Som framgått gäller detta bl.a. rätten att starta försäkringsverksamhet i Sverige och formerna för anskaffning av försäkringar på den svenska marknaden.

Det primära syftet med utredningsuppdraget är att samla bestäm- melserna i LUF och LEF i en gemensam lag, där förutsättningar bör skapas för försäkringsgivare utanför EES att få verka i Sverige under likartade förutsättningar som EES-försäkringsgivare i den utsträck- ning som EG:s regler så medger och om grundläggande skyddsintres- sen och tillsynskrav är tillgodosedda.

8.2. Internationell bakgrund

Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör Sveriges internationella åtaganden. Detta begrepp kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga om internationell handel, internationella betalningar och investeringar som kan anses beröra försäkringsverk- samhet. Sveriges positiva inställning till internationellt samarbete har lett till svenskt medlemskap i flertalet av de organisationer som på det internationella planet verkar för ekonomisk integration som direkt eller indirekt har betydelse för utvecklingen på försäkringsområdet. Med Sveriges internationella åtaganden avses dock i detta samman- hang de multilaterala förpliktelser som följer av Sveriges åtaganden gentemot OECD och dess medlemsländer samt åtagandena enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) till följd av anslutningen till WTO. Dessa åtaganden, som utredningen enligt sina direktiv har att beakta vid utarbetande av ett förslag till reglering av utländska försäkringsgivares verksamheti Sverige, har till följd av försäkrings- väsendets genomgripande internationalisering under senare år fått särskild aktualitet.

Främst under de senaste decennierna har det skett en stark internationalisering av tj änstehandeln. Värdet av tj änstehandeln har under en följd av år ökat betydligt snabbare än värdet av varuhandeln och en fortsatt liknande utveckling förutses. Detta gäller inte minst handeln med finansiella tjänster. Enligt GATT:s beräkningar var Sverige år 1991 världens 15:e största tjänsteexportör med ett

exportvärde om 15,2 miljarder amerikanska dollar (1,7 % av totala världsexporten). På försäkringsområdet har försäkringsgivama i allt större omfattning kommit att bedriva verksamhet i flera länder, med eller utan etablering utanför hemlandet. Denna utveckling har bland industriländema främst sin grund i att restriktioner i fråga om kapital- rörelser över nationsgränserna i stor utsträckning har slopats under senare år eftersom möjligheten för kapital att fritt röra sig över nationsgränserna är av grundläggande betydelse för den intemationel- la försäkringsverksamheten. Inom EU har i princip alla restriktioner i fråga om kapitalrörelser avvecklats.

En stor del av den internationella direktförsäkringsverksamheten är knuten till agenturer, filialer, dotter- och intressebolag som försäkringsgivare etablerat eller förvärvat för att skaffa sig lokal närvaro på utländska marknader. Även etablering genom samgående med lokala försäkringsgivare eller andra inhemska intressenter i s.k. joint venture förekommeri inte obetydlig omfattning. Däremot är den gränsöverskridande verksamheten, dvs. försäljning av försäkringar över nationsgränserna utan att försäkringsgivaren etablerar sig på en lokal marknad utomlands, liten i förhållande till summan av premier- na globalt på direktförsäkringsområdet. Anledningen till detta är den stora vikt som tillmäts lokal närvaro i breddbranschema inom direkt försäkring. Etablering anses nödvändig för att få den ekonomiska, sociala, juridiska och tekniska kompetens på den lokala marknaden som en framgångsrik försäkringsverksamhet kräver. En etablering är också ofta nödvändig för att försäkringskundema skall kunna erbjudas en service som åtminstone är jämbördig med den service som lokala försäkringsgivare tillhandahåller. Nackdelarna med avsaknaden av en lokal närvaro på en utlandsmarknad kan delvis kompenseras genom anlitande av försäkringsmäklare. För försäk- ringssökande som utgörs av större företag som har kompetens och resurser att upphandla försäkringar på egen hand på den internatio- nella marknaden är dock behovet av lokala driftställen begränsade. Detsamma gäller återförsäkring som i högsta grad är internationell. Större delen av alla återförsäkringsavtal ingås över nationsgränserna.

Andelen utländska eller utländskt kontrollerade försäkringsföretag i förhållande till inhemska försäkringsföretag varierar kraftigt i olika länder. I vissa socialist- och utvecklingsländer har utländska försäkringsgivare helt utestängts från den inhemska direktförsäk- ringsmarknaden medan utländska försäkringsgivare i länder med en liberal frihandelspolitik har marknadsandelar på 25 procent eller mer. Som framgår av avsnitt 2.1 har utländska försäkringsgivare en mycket begränsad marknadsandel av den svenska marknaden.

Veterligen är försäkringsverksamhet underkastad myndighetstill- syn över hela världen. Direktförsäkring övervakas utan undantag medan återförsäkring inte övervakas i vissa länder. Knappast inom något område är den internationella handeln föremål för sådan detaljreglering som i fråga om finansiella tjänster. Detta gäller särskilt försäkringstjänster som sedan lång tid tillbaka omfattas av restriktioner av olika slag. Regleringen på försäkringsområdet har i de flesta länder som huvudsyfte att skydda försäkringstagaren mot bristande förmåga hos försäkringsgivama att fullgöra ingångna förpliktelser. Trots denna enhetlighet i målsättningen med reglering- en föreligger stora olikheter mellan ländema vad beträffar synen på det lämpligaste sättet att skydda försäkringstagama. De regler som förestavas av syftet att skydda försäkringstagarintresset innebär ofta mer eller mindre långtgående inskränkningar i försäkringsgivamas verksamhetsförutsättningar på såväl det nationella som intemationel- la planet. I en del länder används försäkringslagstiftningen också i andra syften. Det förekommer bl.a. att utländska försäkringsgivare särbehandlas i lagstiftningen i syfte att bygga upp eller stärka den inhemska försäkringsmarknaden. Ett sätt är att inskränka etablerings- möjlighetema för utländska försäkringsgivare. Det finns både bland industriländer och utvecklingsländer exempel på sådana inskränk- ningar. En del länder tillämpar en restriktiv koncessionsgivning baserad på den s.k. behovsprincipen, dvs. en kvantitativ marknads- bedömning som begränsar marknadstillträdet för utländska försäk- ringsgivare. Andra länder uppställer depositionskrav eller andra kapitalkrav som är högre för utländska försäkringsgivare än för inhemska försäkringsgivare i syfte att avskräcka utländska försäk- ringsgivare att etablera sig.

Särbehandling av utländska försäkringsgivare förekommer också när det gäller den gränsöverskridande verksamheten genom reglering- ar som inskränker marknadsföring och verksamhetsbetingelsema i övrigt. Förbud mot reklam av utländska försäkringsgivares produkter förekommer i vissa länder. En del länder förbjuder också mäklare eller andra förmedlare att bistå personer bosatta i landet i deras kontakter med utländska försäkringsgivare. Vidare förekommer det att lokala skadereglerare förhindras att hantera skadeståndskrav åt utländska försäkringsgivare. Att försäkringar tecknas utomlands för- hindras också i några länder genom valutakontroller som förbjuder försändelser utomlands av penningmedel för betalning av försäk- ringstagares premier eller försäkringsgivares krav. Sådana kontroller utgör ofta ett led i de åtgärder som vidtas i syfte att styra kapitalrörel- ser. Slutligen kan nämnas att en del länder kräver att vissa slag av försäkringar, ofta obligatoriska försäkringar, endast får tecknas hos

lokala försäkringsgivare. Behovet av en stark inhemsk försäkrings- sektor, diversifiering av landets ekonomi och minimering av kost- naderna för import av försäkringar i syfte att förbättra betalningsba- lanser är exempel på motiv som anges som förklaring till snedvridna konkurrensförhållanden mellan utländska och inhemska försäkrings- givare.

Den nationella försäkringsrörelselagstiftningen lägger således i många länder hinder i vägen för den internationella försäkringsverk- samheten. OECD har sedan dess tillkomst uppmuntrat regeringarna i medlemsländerna, som utgörs av de ledande industriländema, att föra en sådan politik som medför liberalisering av alla former av handel, inklusive försäkringstj änster. På försäkringsområdet kommer detta bl.a. i uttryck i OECD:s stadgor för liberalisering av kapital- rörelser (kapitalliberaliseringsstadgan) och om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster (tj änsteliberalise- ringsstadgan). Stadgorna avser OECD:s medlemsländer. Det finns dock en rekommendation om att stadgornas tillämpningsområden skall utsträckas till att även omfatta medlemsländerna i IMF (interna- tionella valutafonden).

Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får en medlemsstat som inte har någon reservation häremot inte hindra företag från en annan medlemsstat att etablera sig i landet. Den internationella etableringen sker i allmänhet genom att kapital förs in i etableringslandet, s.k. ingående direktinvestering- ar. l begreppet direktinvestering ligger en avsikt att uppnå inflytande över verksamheten vid det företag i vilket investeringen sker. Direktinvestering omfattar olika etableringsforrner. Etablering kan sålunda ske genom övertagande av ett bestående företag, nyetablering av ett företag, ökning av tidigare andel i ett företag eller genom upprättande av filialer eller agenturer. Etablering kan också ske i form av ett samgående med en eller flera inhemska intressenter i ett s.k. joint venture.

Villkoren för etablering får inte vara mer betungande för ett utländskt företag än för ett inhemskt enligt kapital]iberaliseringsstad- gan. Vidare följer av stadgan att ett utländskt företag, som etablerar sig i ett medlemsland, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet som är tillåten för inhemska företag. Avvikelse härifrån kräver reservation av det enskilda medlemslandet.

Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om själva rätten till etablering i ett annat medlemsland kompletteras vad gäller rätten för redan etablerade utländska företag av ett beslut om nationell behandling som OECD:s ministerråd antog år 1976. Enligt detta beslut får ett redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre

förmånligt än inhemska företag. Några medlemsländer har gjort vissa reservationer mot principen om nationell behandling, dock inte Sverige.

OECD:s ministerråd antog år 1976 också ett beslut angående åtgärder i syfte att främja internationella direktinvesteringar. Enligt detta beslut skall en sarnrådsprocedur äga rum på begäran av ett med- lemsland som anser att dess intressen kan ogynnsamt påverkas genom att dess flöde av internationella direkta investeringar berörs av åtgärder, vilka ett annat land har vidtagit. Syftet med samrådet är att undersöka möjlighetema att i största utsträckning begränsa sådana effekter. Medlemsländema skall under samrådsproceduren ge all information som kan utlämnas rörande varje åtgärd som är föremål för samrådet.

Liksom kapitalliberaliseringsstadgan har tjänsteliberaliserings- stadgan som målsättning att undanröja hindren för den intemationella handeln mellan medlemsländerna. Bland annat föreskriver stadgan frihet för gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Med- lemsländema skall sinsemellan undanröja begränsningar av s.k. osynliga transaktioner och överföringar (osynliga operationer). Med osynliga operationer på försäkringsområdet avses huvudsakligen överföringar av premier och ersättningar samt andra försäkringstrans- aktioner mellan försäkringsgivare i ett medlemsland och försäkrad i ett annat medlemsland.

Tj änsteliberaliseringsstadgan innehåller vidare bestämmelser om etablering och om verksamhet för filialer och agenturer. Varje medlemsland skall tillförsäkra försäkringsgivare från andra med- lemsländer en behandling som är likvärdig med behandlingen av inhemska försäkringsgivare. Koncessionsvillkoren skall i princip vara desamma för inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra OECD-länder. Tillsynsmyndigheten i etableringslandet skall tillhandahålla varje försäkringsgivare från ett annat med- lemsland som planerar att etablera försäkringsverksamhet en skriftlig redogörelse som fullständigt anger de uppgifter som måste lämnas i koncessionsärendet. Den koncessionsbevilj ande myndigheten skall senast inom sex månader efter det att en komplett ansökan om koncession föreligger fatta beslut i ärendet. Avslås ansökan skall sökanden underrättas om skälen till avslagsbeslutet. Vidare skall en sökande från ett annat OECD-land ha samma möjlighet att överklaga koncessionsbeslut som inhemska sökanden.

När det gäller kapitalkrav får medlemsländerna inte uppställa högre krav på försäkringsgivare från andra medlemsländer än inhemska försäkringsgivare. Ett medlemsland som kräver deposition

av både inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra medlemsländer skall tillämpa samma principer vid beräkningen av depositionskraven och när det gäller möjligheten att använda depositionerna för täckning av tekniska reserver.

Om ett OECD-land upphäver en restriktion i förhållande till ett land som inte är medlem i OECD skall enligt stadgorna restriktionen upphävas även i förhållande till samtliga OECD-länder. Denna föreskrift har kommit att få särskild aktualitet i samband med skapandet av EU:s inre marknad genom att endast vissa av OECD- ländema tillhör EU.

Som redan framgått bygger EU:s gemensamma marknad på etablerings- och tj änstefrihet. Koncession som en försäkringsgivare beviljats i sitt hemland gäller inom hela EU. Försäkringsgivaren kan med stöd av koncessionen etablera filialer och agenturer inom hela EU och kan också från hemlandet sälj a försäkringstj änster över grän- sema till andra EU-länder. Tillsynen över verksamheten utövas, var den än bedrivs inom EU, av tillsynsmyndigheten i försäkringsgiva- rens hemland som har det primära ansvaret för övervakningen. För att varje medlemsstat skall godta övriga medlemsstaters regler för försäkringsrörelse har i EG:s försäkringsdirektiv lagts fast vissa mini- minivåer i fråga om vissa grundläggande bestämmelser för försäkringsrörelsens drivande. Varje medlemsland har eller kommer att anpassa sin lagstiftning i enlighet med direktiven.

Samtliga EU-länder tillhör OECD. Till följd av förpliktelserna gentemot OECD föreligger en skyldighet för varje EU-land att erbjuda OECD-länder, som inte tillhör EU, motsvarande liberalise- ringar för bedrivande av försäkringsverksamhet som införts för OECD-länder som tillhör EU. Det förhållandet att OECD-ländema utanför EU inte erbjuder motsvarande villkor för drivande av försäkringsrörelse som EU kan endast under förutsättning att det enskilda landet har tagit ett förbehåll för reciprocitetsvillkor åberopas som skäl för att inte utvidga ifrågavarande liberaliseringsåtgärder till samtliga OECD-länder.

Emellertid innehåller EG:s försäkringsdirektiv särskilda regler för försäkringsverksamhet, som bedrivs inom EU av försäkringsföretag från länder utanför EU (tredjelandsföretag) genom filialer eller agenturer, som lägger hinder i vägen för att bl.a. försäkringsgivare med säte i ett OECD-land utanför EU skall kunna verka på samma villkor inom EU som försäkringsgivare med säte i ett land som tillhör EU. Således skall medlemsländerna kräva koncession för försäkringsverksamhet som bedrivs inom EU av tredjelandsföretag. Vidare krävs att tredjelandsföretaget ställer desposition och uppfyller vissa andra solvenskrav i det EU—land där företaget planerar att be-

driva verksamhet. Ett tredjelandsföretag som avser att bedriva verksamhet i flera EU-länder kan dock ansöka om förmånligare behandling och kan då få möjlighet att bl.a. göra en deposition för all verksamhet inom ett EU-land.

EU har möjlighet att träffa överenskommelser med tredj eland om andra regler än dem som försäkringsdirektiven föreskriver. Sådana överenskommelser bygger på likabehandling. Ett exempel på en sådan överenskommelse är ett avtal mellan EG och Schweiz på skadeförsäkringsområdet som innebär att de schweiziska försäkrings- företagen likställs med försäkringsföretagen med säte inom EU när det gäller att etablera skadeförsäkringsverksarnhet inom EU.

Förutom kapitalliberaliseringsstadgan och tj änsteliberaliserings- stadgan fanns det fram till dess att de multilaterala handelsförhand- lingama inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), den s.k. Uruguayrundan, avslutades i december 1993, endast bilaterala och regionala avtal som reglerade den internationella tj änstehandeln. EU är ett exempel på en ekonomisk integrerad region som är baserad på ett regionalt avtal. Andra exempel är North American Free Trade Area (NAFTA), som är ett frihandelsområde som omfattar USA, Canada och Mexico, och MERCOSUR som ett antal länder i Sydamerika upprättat med tullunion som målsättning. Vidare kan nämnas att i Asien har Burma, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand bildat Association of South East Asian Nations (ASEAN) med målsättning att före år 2008 upprätta ett frihandelsområde. Regionaliseringen av världsekonomin med protektionistiska tendenser som följd var en stark bidragande orsak till att förhandlingar i Uruguayrundan kom att inledas och som resulterade bl.a. i ett avtal om upprättande av Världshandelsorgani- sationen (World Trade Organization, WTO).

Ett av de övergripande målen för förhandlingarna i Uruguayrun- dan har varit att utsträcka GATT:s regelverk till nya och inom GATT hittills oreglerade områden som tj änstehandel. Ett resultat av förhandlingarna är allmänna tj änstehandelsavtalet (General Agree- ment On Trade in Services, GATS) som täcker all handel med tjänster. Huvuddelama i GATS, som innefattas i avtalet om upprät- tandet av WTO, är ett ramavtal, bindningslistor samt bilagor och ministerbeslut.

Ramavtalet innehåller allmänna förpliktelser som gäller alla medlemmar och all tj änstehandel. En huvudprincip i avtalet är mest gynnad nations-principen (MGN) som innebär att den mest förmånli— ga behandling av tjänster och tj änsteleverantörer som ett visst land ger till något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder som undertecknat tj änstehandelsavtalet på samma villkor. Vissa möjlig-

heter till undantag från MGN-principen finns. Sådana undantag får dock inte gälla för längre tid än tio år och skall ses över vart femte år. Varje land skall ange sina undantag i en bindningslista, s.k. MGN- undantagslista.

Även principen om nationell behandling, dvs. principen om att en utländsk tjänst eller tj änsteleverantör inte får ges sämre behandling, varken de facto eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller tj änsteleverantörer, finns fastlagd i GATS. Även mot denna princip kan reservationer som skall anges i respektive lands bindningslista göras.

GATS syftar till öppenhet och insyn i fråga om relevanta lagar och andra författningar som berör tjänstehandel. Sådana skall offentli g gö- ras på lämpligt sätt.

Regler om ekonomisk integration i GATS tillåter länder att under vissa förutsättningar ingå avtal om längre gående ekonomisk integration. Detta innebär t.ex. att EES-ländema, utöver den nivå som bundits multilateralt i tjänstehandelsavtalet, kan ge sina respektive tjänster och tj änsteleverantörer en bättre behandling än den man ger andra utländska tjänster och tj änsteleverantörer. Andra exempel på ekonomiska regioner, där reglerna om ekonomisk integration kan tillämpas är EU, NAFTA, ASEAN och MERCOSUR. OECD anses dock inte vara en sådan ekonomisk region som medger ett OECD- land, som omfattas av GATS, att ge länderna i OECD en bättre behandling än andra länder som undertecknat GATS.

Undantag från de generella avtalsförpliktelsema i ramavtalet får göras på grundval av försiktighetsskäl, dvs överväganden som grundas på skydds- och sundhetsaspekter.

De nationella bindningslistoma avser åtaganden om marknadstill- träde och nationell behandling för enskilda tjänstehandelssektorer. Införandet av en viss tj änstesektor (t.ex. för finansiella tjänster) i ett lands nationella bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat åtagande i fråga om dels marknadstillträde dels nationell behandling för sektorn i fråga. Det är dock tillåtet att inom respektive tj änstesektor bibehålla eventuella restriktioner genom angivande i bindningslistan av regler som begränsar en utländsk tj änsteleveran- törs tillträde till en marknad eller som ger utländska tj änsteleverantö- rer i något avseende mindre förmånlig behandling än de inhemska tjänsteleverantörer på landets hemmamarknad. Varje land har således haft möjlighet att välja hur långtgående åtaganden man vill göra inom varje sektor och därmed dess liberaliseringsgrad.

Ätaganden i ett lands bindningslista införs efter bilaterala förhandlingar med andra länder. Bindningslistan gäller dock multilateralt, dvs. lika mot alla avtalsparter enligt MGN-principen.

Genom införandet i bindningslistan binds åtagandet, dvs. mer restriktiva regler får därefter inte införas. Ett bundet åtagande kan inte försämras utan att landet i fråga tvingas betala kompensation till andra avtalsparter.

Bilagoma och ministerbesluten behandlar speciella förhållanden inom respektive tjänstehandelssektor. Bilagan om finansiella tjänster reglerar rätten till nationell lagstiftning om försiktighetsåtgärder i syfte att skydda integriteten och stabiliteten i ett lands finansiella sys- tem.

Såväl GATS som OECD:s liberaliseringsstadgor syftar, som framgått av det anförda, till en liberalisering av handeln med bl.a. försäkringstj änster. Med GATS har lagts en grund för en global liberalisering av försäkringstj änster. För första gången har den internationella tj änstehandeln genom GATS kommit att omfattas av ett multilateralt regelverk, som till skillnad från OECD:s stadgor, inte är begränsat till vissa länder. Det ligger speciellt i små länders intressen, vilka i regel har en begränsad förhandlingsstyrka i bilatera- la sammanhang, att fasta multilaterala regler etableras. Även för de enskilda tjänsteexportörerna är det givetvis av stor betydelse att kunna förlita sig på ett multilateralt regelsystem. Detta gäller inte minst reglerna för tvistlösning enligt GATS som av en del anses vara det viktigaste resultatet av Uruguayrundan.

Alla OECD-länder har anslutit sig till GATS. OECD-ländema har varit pådrivande i förhandlingarna i Uruguayrundan. Samtidigt som dessa länderi förhandlingarna befrämj at liberaliseringen av handeln med tjänster globalt har de inte velat ge upp framsteg som de redan uppnått sinsemellan inom sektorn för finansiella tjänster på basis av liberaliseringskodema.

I likhet med övriga EU-länder har Sverige liberaliseringsåtagan- den enligt både OECD:s liberaliseringsstadgor och GATS. Ett grundläggande motiv för utredningsuppdraget är att skapa en modern lagstiftning som med utgångspunkt i Sveriges medlemskap i EU beaktar Sveriges åtaganden såväl gentemot OECD och dess med- lemsländer som enligt GATS. I avsnitt 8.3 anges de närmare utgångs- punkterna för en sådan översyn av lagstiftningen.

8.3. Utgångspunkter för en reglering av utländska försäkringsgivare

En allmän utgångspunkt i utredningsarbetet är att skapa en modern lagstiftning om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige, baserad på lagen ( 1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) och lagen (1993: 1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF). Som framgått leder den nuvarande lagstiftningen på området sitt ursprung nästan 50 år tillbaka i tiden. Lagstiftningen har sedan dess tillkomst ändrats vid ett flertal tillfällen. Den mest genomgripande förändring- en skedde år 1993 då regleringen av utländska försäkringsgivares verksamheti Sverige kom att grundas på två separata lagar, nämligen LUF, som omfattar utländska försäkringsgivare med hemort utanför EES, och LEF som tar sikte på utländska försäkringsgivare från EES. Genom det stora antalet lagändringar har lagstiftningen blivit svår- överskådlig och är i behov av en översyn.

Till följd av att regleringen av försäkringsrörelse enligt LUF respektive LEF delvis bygger på olika principer, är verksamhetsförut- sättningarna på den svenska marknaden i vissa avseenden olika för utländska försäkringsgivare beroende på om försäkringsgivaren är &ån ett EES-land eller inte. Vid revideringen av lagstiftningen är det enligt direktiven utredningens uppgift att överväga införandet av principer som innebär ett så jämbördigt bemötande som möjligt av alla utländska försäkringsgivare som vill komma in på den svenska marknaden, förutsatt att de försäkrades intressen kan tryggas. En sådan liberalisering av regelsystemet står i samklang med den traditionella frihandelspolitik och allmänt positiva inställning till internationellt samarbete som Sverige i stor utsträckning anslutit sig till i internationella överenskommelser. Den svenska rättsordningen kan också sägas utgå från att utländsk företagsetablering är fri häri landet. Som framgått förekommer emellertid undantag från denna princip i lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Detta gäller huvudsakligen regleringen i LUF. Bland annat inskränks enligt LUF möjligheterna till etablering genom kravet på koncession och möjligheterna att utnyttja de olika former för drivande av rörelse som står till buds genom kravet att försäkrings- verksamheten häri landet måste bedrivas genom generalagent. Andra undantag i LUF från principer om fri näringsutövning här i landet är att endast utländska försäkringsgivare som driver rörelsen i företags- forrn i hemlandet har möjlighet att etablera försäkringsverksamhet i

Sverige och att gränsöverskridande verksamhet inte medges. Även depositionssystemeti LUF utgör ett faktiskt hinder för en obegränsad fri näringsutövning. Av vad som förut sagts framgår att motsvarande begränsningar i näringsutövningen inte gäller enligt LEF.

Begreppet Sveriges internationella åtaganden kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga om internationell handel som kan anses beröra försäkringsverksamhet. I detta sammanhang har dock begreppet begränsats till att avse de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i EU samt åtaganden gentemot OECD jämte dess medlemsländer samt det allmänna tj änstehandelsavtalet (GATS) inom ramen för WTO—avtalet.

Sedan den 1 januari 1995 är Sverige medlemi EU. Detta innebär att Sveriges relationer med EG — till skillnad från vad som var fallet då direktiven för utredningen beslutades i november 1994 inte längre grundas på EES-avtalet utan på medlemskapet i EU. En översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksam- heti Sverige måste ha sin grund i de åtaganden på försäkringsområ- det som följer av medlemskapet i EU. EU:s regler om försäkrings- verksamhet kommer fiämst till uttryck i EG:s försäkringsdirektiv och gemensamma handelspolitik jämte bi- och multilaterala avtal som är baserade på denna politik.

Som tidigare redovisats innehåller EG:s försäkringsdirektiv regler som medlemsländerna skall iaktta i förhållande till tredje land på försäkringsområdet (tredjelandsregler). Tredjelandsreglema avser försäkringsverksamhet som etableras inom EU av tredj elandsföretag genom filialer eller agenturer. Däremot omfattar tredjelandsreglema inte försäkringsrörelse genom gränsöverskridande verksamhet och dotterbolagsetableringar. Medlemskapet i EU innebär en skyldighet för Sverige att tillämpa tredjelandsreglema. Med hänsyn till att tredjelandsreglema är minimiregler finns dock möjlighet att införa strängare men inte liberalare krav i den svenska lagstiftningen än vad tredjelandsreglema föreskriver. Tredjelandsreglema kan således betraktas som gränser som inte får överskridas vid en liberalisering av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Detta innebär i huvudsak att följ ande minimivillkor måste ställas på en sådan lagstiftning.

Koncession måste krävas för att ett tredjelandsföretag skall få etablera sig här i landet. Som villkor för koncessionen måste följ ande krav ställas. Företaget skall ha rätt enligt sitt eget lands lag att bedriva försäkringsverksamhet. Etableringen i Sverige måste ske genom agentur eller filial. Vidare skall tredjelandsföretaget förbinda sig att på den plats där agenturen eller filialen upprättas föra till verksamhet- en i Sverige hänförliga räkenskaper och att här förvara handlingar

som hör till verksamheten. Det krävs också att företaget befullmäkti- gar ett ombud som skall godkännas av Finansinspektionen samt deponerar medel som säkerhet för verksamheten här i landet. Dessutom skall ett tredjelandsföretags agentur eller filial här i landet upprätthålla en solvensmarginal i form av tillgångar fria från alla förutsebara förpliktelser med avdrag för immateriella värden. Solensmarginalens storlek skall motsvara det största av två framräk- nade belopp, som båda beror på omfattningen av den av agenturen eller filialen bedrivna verksamheten här i landet. Det ena beloppet är relaterat till det senaste årets premievolym och det andra, i regel, till de tre senaste årens genomsnittliga skadevolym. För att säkerställa att agenturen eller filialen har tillräckliga resurser när verksamheten inleds och att dess tillgångar inte kan komma att underskrida ett visst minimum, ställs krav på en minsta garantifond. En tredjedel av solvensmarginalen skall utgöra garantifonden. Depositionen får räknas ini garantifonden som inte får understiga vissa miniminivåer. För Skadeförsäkring skall dessa nivåer bestämmas med hänsyn till riskernas storlek i varje försäkringsklass. Slutligen skall som villkor för koncession föreskrivas att tredjelandsföretaget företer en verksamhetsplan i samband med att ansökan om koncession lämnas rn.

Sammanfattningsvis kan konstateras att tredj elandsreglema i hög grad begränsar handlingsutrymmet när det gäller att liberalisera det svenska regelsystemet för att skapa likartade verksamhetsförutsätt- ningar häri landet för utländska försäkringsgivare.

Den svenska tredjelandsregimen på försäkringsområdet, som den kommer till uttryck i LUF, är i stort sett i överensstämmelse med minimivillkoren enligt tredjelandsreglema. I några avseenden är dock kraven mer långtgående än vad EG:s tredjelandsregler föreskriver. Detta gäller bl.a. tredjelandsgivarens organisationsfonn för rörelsens drivande i hemlandet och etableringsforrn i Sverige. Som redan framgått har LUF som utgångspunkt att den utländska försäkrings- givaren är ett försäkringsföretag. En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelsen i en annan organisationsfonn i sitt hemland kan inte få koncession enligt LUF och saknar således möjligheter att etablera försäkringsverksamhet i Sverige. När det gäller verksamhets- formen för rörelsen i Sverige medger som nämnts LUF endast verk- samhet genom generalagent. Filialetablering är exempelvis inte tillåten. Ej heller kan generalrepresentation upprättas enligt LUF, vilket förhindrar utländska försäkringssammanslutningar med hemort utanför EES att etablera verksamhet i Sverige. Enligt utredningen saknas anledning att bebehålla dessa etableringshinder på den svenska marknaden för försäkringsgivare med hemort utanför EES.

Utredningen återkommer till denna fråga i specialmotiveringen (avs- nitt 9).

Gränsöverskridande verksamhet av försäkringsgivare från länder utanför EES regleras som nyss nämnts inte av EG:s försäkringsdirek- tiv. Avsaknaden i EG:s försäkringsdirektiv av regler för gräns- överskridande verksamhet i fråga om tredjelandsföretag anses innebära att det enskilda medlemslandet i EU får avgöra om det vill tillåta sådan anskaffningsverksamhet inom sitt territorium. Ett ställningstagande till frågan om gränsöverskridande verksamhet för tredjelandsföretag i Sverige bör dock ske mot bakgrund av EG:s gemensamma handelspolitik.

Som EU-medlem deltar Sverige i EG:s gemensamma handels- politik som den definieras i artikel 1 13 i Romfördraget och är skyldig att tillämpa EG:s rättsakter som utgörs av förordningar, direktiv , beslut, rekommendationer, yttranden, rättsskapande avgöranden av EG-domstolen och internationella avtal som EG har ingått. Den gemensamma handelspolitiken syftar bl.a. till att uppnå en enhetlig- heti fråga om liberaliseringsåtgärder och handelspolitiska skyddsåt- gärder. På försäkringsområdet utgörs den gemensamma handelspoliti- ken, som är en central del av EG:s förhållande till tredje länder, huvudsakligen av åtgärder som påverkar regleringar och andra förhållanden i syfte att förbättra förutsättningama för utbyte av försäkringstjänster över nationsgränserna. Beslut i frågor som rör den gemensamma handelspolitiken fattas i de allra flesta fall av EG och är till skillnad från EES-avtalet som bygger på beslutsautonomi för de avtalsslutande länderna bindande för medlemsländerna. Ett medlemsland har således inte kompetens att ingå egna avtal eller vidta handelspolitiska åtgärder på egen hand inom de områden där landet har överlämnat behörigheten till EG.

Tredjelandsregimen på försäkringsområdet är en fråga som till stor del omfattas av den gemensamma handelspolitiken. Sverige kan således inte tillämpa en tredjelandsregim som inte ligger inom de ramar och i linje med de mål som anges i den gemensamma han- delspolitiken. Även EG:s gemensamma handelspolitik begränsar således till viss del handlingsutrymmet när det gäller att liberalisera verksamhetsförutsättningar för försäkringsgivare från tredje land i syfte att skapa en enhetlig reglering av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Försäkringsföretag från länder utanför EES har ingen rätt till marknadstillträde —varken genom etablering eller gränsöverskridan- de verksamhet — till EG:s inre försäkringsmarknad. Tredjelandsföre- tag måste ha tillstånd i varje EES-land där företaget planerar att bedriva försäkringsverksamhet genom filialer, agenturer eller

gränsöverskridande verksamhet. Generellt sett kan dock sägas att EG har en positiv inställning till att tredjelandsföretag får tillträde till den europeiska försäkringsmarknaden. Detta har bl.a. kommit till uttryck i en deklaration av EU:s ministerråd i december 1988. I deklarationen fastslås att EG:s inre marknad för försäkringstj änster i princip står öppen för alla försäkringsgivare oberoende av hemort och associationsform. Emellertid har denna liberala inställning i vart fall tidigare grundats på reciproka krav. Således har EG krävt att försäkringsföretag med säte inom EU inte ges sämre behandling, varken de facto eller de jure, än inhemska försäkringsgivare på nationella marknader i tredje länder. Däremot har reciprocitetskravet inte varit så långtgående att det krävts samma verksamhetsförutsätt- ningar som gäller inom EU. EG kan i enlighet med de nu gjorda åtagandena enligt GATS inte fortsätta med att grunda relationerna med tredje länder på reciproka krav. Vid omarbetningen av lagstift- ningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige kan därför bortses från reciprocitetsprincipen.

När det gäller gränsöverskridande verksamhet av tredjelandsföre- tag utgör, som framgått av det nyss anförda, EG:s tredjelandsregler inte något hinder mot att möjlighet öppnas i den svenska lagstiftning- en för försäkringsgivare med säte utanför EES att bedriva gränsö- verskridande verksamhet i Sverige. Emellertid är detta en fråga som i vart fall tangerar EG:s gemensamma handelspolitik. Enligt utred- ningen bör Sverige därför inte driva en egen linje i frågan utan anpassa sig till övriga EU-länders inställning till gränsöverskridande verksamhet av tredjelandsföretag. Som framgått av det tidigare anförda medger f.n. endast Nederländerna marknadsföring över gränsen av försäkringsgivare med hemort utanför EES. Gränsöversk- ridande verksamhet kommer att behandlas närmare i det följ ande.

Som nämnts har Sverige vid sidan av de åtaganden som följer av medlemskapet i EU även förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer. Dessa åtaganden ingåri stadgan för liberalisering av kapitalrörelser (kapitalliberaliseringsstadgan) och i stadgan för liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster (tj änsteliberaliseringsstadgan). Genom anslutningen till OECD:s liberaliseringsstadgor har Sverige på ett för landet internationellt rätt- sligt förpliktigande sätt givit uttryck för sin avsikt att fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser samt transaktioner och betalningar rörande tjänster (liberaliseringsåtgärder) i den utsträck— ning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete mellan medlemsländerna i OECD. Enligt en rekommendation i OECD bör liberaliseringsåtgärdema utvidgas till att även omfatta medlemslän- derna i Internationella valutafonden. Alla EU:s medlemsländer är

medlemmar i OECD och följaktligen bundna av liberaliseringsstad- goma. Möjlighet finns att göra förbehåll eller tillfälliga undantag, s.k. derogation, beträffande förpliktelserna enligt stadgorna. Sverige har dock varken gjort något förbehåll eller åberopat någon derogations- bestämmelse som i detta sammanhang är av intresse vid utform- ningen av en reglering om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige utan förpliktelserna enligt liberaliseringsstadgoma måste beaktas till alla delar vid en översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

En grundläggande bestämmelse i både kapitaliberaliseringsstad- gan och tj änsteliberaliseringsstadgan är icke-diskrimineringsregeln. Denna regel innebär att ett medlemsland i OECD inte får göra skillnad mellan andra medlemsländer utan måste likabehandla alla OECD-länder. Exempelvis kan liberaliseringsåtgärder på försäkrings- området i princip inte kan begränsas till något eller några OECD- länder utan måste utsträckas till att omfatta alla OECD-länder. Undantag från icke-diskrirnineringsregeln får dock medges i fråga om medlemsländer som tillhör ett särskilt tull- och valutasystem. Detta innebär att de OECD-länder som tillhör EU/EES kan, utöver liberali- seringsförpliktelsema enligt stadgorna, sinsemellan vidta liberalise- ringsåtgärder utan att behöva utsträcka dem till övriga OECD-länder. Detta undantag har dock åberopats i förhållandevis ringa utsträckning och det ligger inte i linje med strävandena inom OECD att utvidga tillämpningsområdet för undantagsbestämmelser. En reviderad svensk lagstiftning bör därför inte bygga på undantag från icke- diskrimineringsregeln.

EU-ländemas förhållande till de OECD-länder som inte är anslutna till EG är, i varje fall när det gäller de grundläggande principerna för relationerna, en fråga som faller inom ramen för EG:s gemensamma handelspolitik. Enligt artikel 231 i Romfördraget skall EG ha ett nära samarbete med OECD. Samarbetet omspänner bl.a. handeln med försäkringstjänster. De närmare villkoren för samarbetet fastställs i samförstånd. Sverige kan därför i egenskap av EU-medlem inte etablera en egen tredjelandsregim på försäkringsområdet mot de OECD-länder som inte är anslutna till EU/EES. Inom ramen för den gemensamma handelspolitiken har dock Sverige möjlighet att vidta de ändringar av försäkringslagstiftningen som är påkallade av anslut- ningen till OECD:s liberaliseringsstadgor.

En annan grundläggande bestämmelse i OECD:s liberaliserings- stadgor är som framgått regeln om nationell behandling. Denna regel innebär att ett OECD-land skall ge företag i andra OECD-länder samma möjligheter att verka som tillkommer andra företag i det egna landet. Generellt sett kan sägas att den svenska försäkringsrörelselag-

stiftningen i stort sett likabehandlar inhemska och utländska försäkringsgivare även om regleringen delvis vilar på olika principer. Möjligen kan dock hävdas att kravet på deposition i LUF innebär en diskriminering av försäkringsgivare med säte i ett OECD-land utanför EES, eftersom depositionskrav inte ställs på inhemska försäk- ringsföretag och på utländska försäkringsgivare från EES. Emellertid är depositionsbestämmelserna, som i första hand är ett led i anord- ningarna för att tillgodose de svenska försäkringstagamas trygghet, utformade med beaktande av konkurrensförhållandena mellan svenska och utländska försäkringsföretag för att depositionskraven skall gå ihop med principer om konkurrenslikställighet. Depositions- systemet kan därför inte anses stå i strid med principen om nationell behandling. Ett slopande i den svenska lagstiftningen av deposi- tionskraven för utländska försäkringsgivare från länder utanför EES- området är under alla omständigheter inte möjligt med hänsyn till EG:s tredjelandsregler.

Kapitalliberaliseringsstadgan reglerar bl.a. internationella direktinvesteringar. Stadgans liberaliseringsförpliktelser omfattar bl.a. utländska direktinvesteringar som sker i form av etablerande av filialer. Detta innebär bl.a. att ett utländskt försäkringsföretag med säte i ett OECD-land har — under förutsättning att villkoren för etablering av försäkringsrörelse i övrigt är uppfyllda -— rätt att etablera sig häri landet, bl.a. genom filial. Villkoren för etableringen i Sverige får inte vara mer betungande än etableringsvillkoren för de svenska försäkringsbolagen. Kravet på likabehandling i detta avseende innebär enligt stadgan dock inte krav på identiska etableringsregler för utländska och inhemska försäkringsföretag. Det har — med undantag av dotterbolagsetableringar — godtagits att speciella krav ställs på utländska etableringar.

Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om själva rätten till etablering i ett annat medlemsland kompletteras vad gäller rätten för redan etablerade utländska företag att driva verksamhet av National Treatment Instrument. Enligt detta instrument får ett redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre förmånligt än inhemska företag.

Som redan framgått är den svenska lagstiftningen inte förenlig med åtagandet enligt kapitalliberaliseringsstadgan när det gäller etableringsformema på den svenska marknaden genom att försäk- ringsgivare från OECD-länder, som inte tillhör EES, endast kan driva förs äkringsrörelse genom generalagentur här i landet. Vad gäller etableringsvillkoren i övrigt bygger regleringen för svenska försäk- ringsbolag och utländska försäkringsbolag från OECD-länder utanför EES på koncessionssystemet som hänger samman med den offentliga

tillsynen över försäkringsverksamheten här i landet. Koncession- svillkoren är i stort desamma för svenska försäkringsbolag och de utländska försäkringsbolag som omfattas av svenskt koncessionkrav bortsett från villkoret att utländska försäkringsföretag till skillnad svenska bolag måste ställa en initial deposition innan koncession kan beviljas. Med hänsyn bl.a. till att kapitalliberaliseringsstadgan medger att speciella krav ställs bl.a. på agenturetablering kan den svenska regleringen i denna del inte anses oförenlig med stadgan.

Tjänsteliberaliseringsstadgans liberaliseringsåtgärder omfattar bl.a. direktförsäkringstransaktioner mellan försäkringsgivare i ett OECD-land och försäkringstagare i ett armat OECD-land. Bland annat föreskrivs frihet för gränsöverskridande verksamhet mellan OECD-ländema. Inom OECD har emellertid den uppfattningen kommit till uttryck att det föreligger ingen generell rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom OECD-området när det gäller försäkringsgivare från OECD-länder som inte är anslutna till EG. Däremot bör gränsöverskridande verksamhet medges försäkrings- givare från sådana OECD-länder som uppställer motsvarande krav på sundhet, solvens och tillsyn som föreskrivs i EG:s försäkrings- direktiv.

I tj änsteliberaliseringsstadgan finns också bestämmelser om filialer och agenturer. Medlemsländema i OECD skall tillförsäkra försäkringsgivare från andra OECD-länder likvärdig behandling som inhemska försäkringsgivare vid etablering och drift av försäkrings- verksamhet. Således får utländska försäkringsgivare inte åläggas tyngre bördor än de som läggs på inhemska försäkringsgivare. Detta gäller såväl villkoren för att etablera verksamheten som villkoren för att bedriva verksamheten. I stort sett är den svenska lagstiftningen förenlig med principen om likabehandling, varför lagstiftningen från denna utgångspunkt inte är i behov av någon omarbetning.

I stadgan anges vidare vissa regler som de koncessionsgivande myndigheterna i OECD-ländema skall iaktta i koncessionsgivningen i syfte att förenkla och påskynda förfaranden i koncessionsärenden som initieras av försäkringsgivare från OECD-länder. Vidare finns i stadgan en rad regler om depositioner och ekonomiska garantier som bl.a. är baserade på principen om nationell behandling, dvs likabe- handling i största möjliga utsträckning av inhemska förs äkrings givare och utländska försäkringsgivare från OECD-området. I linje med liberaliseringssträvandena inom OECD krävs att kapitalkraven skall vara så små som möjligt. Generellt kan sägas att det svenska regelsystemeti ifrågavarande avseenden bortsett från den tudelning av OECD-försäkringsgivare i regleringen som har sin grund i EG:s försäkringsdirektiv — i stort sett är förenlig med tjänsteliberali-

seringsstadgan. Någon lagändring i denna del är således inte påkallad.

I likhet med övriga EU-länder har Sverige också liberaliseringså- taganden enligt det allmänna tj änstehandelsavtalet (GATS). Sveriges åtaganden på försäkringsområdet har anpassats till de bestämmelser i LUF som vari kraft den 15 december 1993, dvs. då förhandlingarna i den s.k. Uruguayrundan avslutades. Vid den tidpunkten var tillämpningsområdet för LUF inte begränsat till utländska försäk- ringsföretag med säte utanför EES utan omfattade alla utländska för- säkringsföretag med försäkringsverksamhet i Sverige. LEF trädde i kraft den 1 januari 1995.

Som tidigare redovisats har Sverige i sin nationella bindningslista tagit in sådana begränsningar avseende marknadstillträde och nationell behandling att någon ändring av LUF inte är påkallad till följd av åtagandena enligt GATS. Således har i överensstämmelse med LUF marknadstillträdet för utländska försäkringsföretag i Sverige begränsats i bindningslistan till att endast avse etablering genom generalagent som är bosatt eller har sitt säte i Sverige. Vidare har möjligheterna att utan etablering i Sverige anskaffa försäkringar på den svenska marknaden begränsats till de två särskilda fall som anges i l a & LUF och som bygger på förmedling genom ett försäk- ringsbolag som har koncession i Sverige. Som framgått avser det ena fallet ett utländskt försäkringsföretag som är dotterföretag till eller på annat sätt ingår i samma koncern som deti Sverige koncessionerade bolaget. Det andra fallet bygger på att båda försäkringsbolagen har ingått ett samarbetsavtal utan att något koncemförhållande föreligger.

När det gäller principen om nationell behandling, dvs. principen om att en utländsk försäkringsgivare inte får ges sämre behandling varken de facto eller de jure än inhemska försäkringsgivare, har i den svenska bindningslistan den begränsningen gjorts att utländska försäkringsföretag till skillnad från svenska försäkringsbolag måste i enlighet med depositionsbestämmelserna i LUF ställa säkerhet för agenturer som etableras i Sverige.

En huvudprincip i det allmänna tj änstehandelsavtalet är mest gynnad nations-principen (MGN). Denna princip innebär, som framgått, att den mest förmånliga'behandling som ett visst land ger till ett land som är medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) måste utsträckas till att gälla alla medlemmar i WTO som underteck- nat avtalet på samma villkor. Medlemsländerna har dock vissa möjligheter att göra undantag från MGN-principen. Sverige har inte anmält något MGN-undantag. Vid revideringen av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige innebär detta att liberaliseringar av den gällande lagstiftningen i princip måste komma

alla försäkringsgivare med säte i ett WTO-land till del. Emellertid finns i enlighet med reglerna om ekonomisk integration i tjänste- handelsavtalet möjlighet att, utöver den nivå som Sveri ge/EU bundit i avtalet, ge utländska försäkringsgivare från EES en bättre behand- ling än den man ger andra utländska försäkringsgivare. Den nuvaran- de ordningen, som bygger på olika regelsystem för utländska försäk- ringsföretag med säte inom EES (LEF) respektive utländska försäk- ringsföretag med säte utanför EES (LUF), är därför inte oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt det allmänna tj änstehandelsavtalet.

Enligt det allmänna tj änstehandelsavtalet anses OECD inte utgöra ett sådant integrerat ekonomiskt samarbetsområde att reglerna om ekonomisk integration kan tillämpas. I förhållande till OECD- området gäller således MGN-principen fullt ut. Detta innebär att liberaliseringsåtgärder inte kan begränsas till OECD-området utan måste komma alla medlemsländer i WTO till del.

Sammanfattningsvis måste enligt utredningen en översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige ha följ ande utgångspunkter, nämligen att

omarbetningen av lagstiftningen sker inom de ramar som anges av EG:s tredjelandsregler och gemensamma handelspoli- tik, principer eftersträvas som innebär ett så jämbördigt bemötande som möjligt av alla utländska försäkringsgivare som vill komma in på den svenska marknaden, förutsatt att de försäkra- des intressen kan tryggas, — liberaliseringsåtagandena på försäkringsområdet som följer av Sveriges anslutning till OECD och WTO måste beaktas i den utsträckning medlemskapet i EU medger det, — lagbestämmelser som inte längre fyller avsedd funktion utmönstras eller ersättas av mer ändamålsenliga regler.

Med utgångspunkt i nu angivna förhållanden har utredningen utarbetat ett förslag till ny lag om utländska försäkringsgivares verksamheti Sverige. I avsnitt 8.4 anges huvudpunktema i förslaget.

8.4 Huvudpunkter i lagförslaget

8.4.1 Grunddrag i lagförslaget

Utredningens förslag till ändringar i lagstiftningen om utländska för- säkringsgivares verksamhet i Sverige är i stor utsträckning av lagteknisk natur. Det föreslås att lagstiftningens struktur ändras så att en gemensam lag, för alla utländska försäkringsgivare som yrkesmäs- sigt erbjuder försäkringstj änster här i landet, stiftas. Lagen skall ersätta de gällande lagarna på området, dvs. lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) och lagen (199311302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF).

Utredningen har i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv gjort en åtskillnad i lagförslaget mellan EES-försäkringsgivare och försäk- ringsgivare från tredje land. Som EES-försäkringsgivare definieras utländska försäkringsgivare som omfattas av principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn enligt tredje generationens EG- direktiv medan begreppet försäkringsgivare från tredje land används i fråga om övriga utländska försäkringsgivare. För de båda kategori- erna av utländska försäkringsgivare gäller enligt förslaget delvis olika bestämmelser som behandlas i olika avdelningar i den föreslagna lagen. Bestämmelser som är desamma eller nästan lika för EES- försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land behandlas inom samma kapitel och ofta i samma paragraf i gemensamma avdelningar i lagförslaget. Alla bestämmelser som gäller utländska försäkringsgivare har så långt det varit möjligt tagits in i den före- slagna lagen. För att regelsystemet inte skall bli alltför belastat har det dock inte gått att helt undvika hänvisningar till andra lagar och EG-direktiv.

Lagförslaget gäller utländska försäkringsgivares direktförsäk- ringsverksamhet i Sverige. I likhet med gällande lagstiftning skall lagen inte tillämpas på återförsäkringsrörelse. Detta gäller oberoende av om en utländsk försäkringsgivare driver sådan rörelse i anslutning till sin direktförsäkringsrörelse i Sverige eller genom ett kontor som enbart grundats här med tanke på återförsäkringsverksamhet. Lagen skall inte heller tillämpas på återförsäkringsverksamhet som utövas av representanter vilka vistas här tillfälligt eller är på besök enbart för ingående av avtal. En synnerligen stor del av alla återförsäkringsavtal ingås per korrespondens och telekommunikation. Den föreslagna lagen skall inte heller tillämpas på återförsäkringsverksamhet som sköts på det sättet. Huvudmotivet till detta undantag är att återförsäk-

ringstagare, som utgörs av försäkringsbolag, inte är i behov av samma trygghetsarrangemang som försäkringstagare i ett direktförsäkringsförhållande.

Förutom återförsäkring finns det andra typer av avtal mellan försäkringsgivare som syftar till att fördela ansvar mellan flera försäkringsgivare. Exempel på sådana avtal är samförsäkring eller koassurans, fronting och pooler. Denna typ av försäkringsarrange- mang anses utgöra direktförsäkring, eftersom varje försäkringsgivare svarar för sina förpliktelser direkt gentemot försäkringskunden. Den föreslagna lagen skall därför tillämpas på försäkringsverksamhet av ifrågavarande slag dock med ett undantag. Undantaget gäller EES- försäkringsgivare som från utländskt etableringsställe deltar i koassuransverksamheti Sverige i egenskap av en annan försäkrings- givare än den ledande försäkringsgivaren, dvs. den försäkringsgivare i ett koassuransavtal som bestämmer försäkringsvillkoren och premierna. Det föreslagna undantaget har sin grund i EG:s koassu- ransdirektiv (direktiv 78/473/EEG). Enligt detta direktiv och enligt den praxis som utbildats på grundval av direktivet skall den ledande försäkringsgivaren behandlas som om han är den försäkringsgivare i koassuransavtalet som täcker hela risken. Anledning saknas därför att låta regleringen omfatta försäkringsgivare som deltar i koassuran- sverksamhet utan att vara den ledande försäkringsgivaren. l gällande lagstiftning har inte motsvarande undantag gjorts från regleringen.

När det gäller fronting överensstämmer ett sådant arrangemang inte alltid med god affärssed och kan därför av den anledningen inte alltid drivas i enlighet med lagförslaget. Exempelvis kan fronting inte anses vara tillåten när avsikten är att kringgå det koncessionskrav som enligt förslaget gäller försäkringsgivare från tredje land.

Avsikten med lagförslaget är inte att förändra den praxis enligt vilken försäkringssökande i Sverige kan på eget initiativ eller med anlitande av här i landet registrerade försäkringsmäklare teckna försäkring utomlands hos försäkringsgivare som saknar verksamhet- stillstånd i Sverige. De försäkringsaffärer som en sådan utländsk försäkringsgivare genom passivt mottagande tillförs av svenska fysiska eller juridiska personer eller av svenskregistrerade försäk- ringsmäklare omfattas inte av lagförslaget utan skall i överensstäm- melse med gällande rätt inte heller i fortsättningen vara föremål för svensk reglering.

Enligt lagförslaget gäller delvis olika regler för Skadeförsäkring respektive livförsäkring. För vissa slag av försäkringar finns, i överensstämmelse med gällande lagstiftning, möjlighet att välja mellan att tillämpa de olika regelsystemen. Valmöjligheter gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring samt avgångsbidragsförsäkring.

Vidare ges möjlighet atti fråga om vissa livförsäkringar att från fall till fall medge undantag från bestämmelserna om livförsäkring.

Utredningens förslag avseende EES-försäkringsgivare ansluter sig till de principer om fritt tillhandahållande av försäkringstj änster som kommer till uttryck i det nuvarande regelsystemet i LEF och som bygger på principen om en koncession med hemlandstillsyn i enlighet med tredje generationens EG—direktiv.

Förslagets regelsystem avseende försäkringsgivare från tredje land innebär vissa liberaliseringar i jämförelse med gällande reglering. Utrymmet för liberaliseringsåtgärder är dock begränsat med hänsyn till de krav som EG:s tredjelandsregler och gemensamma handelspo- litik ställer. Således har bl.a. det gällande depositionssystemet i LUF bibehållits för försäkringsgivare från tredje land av denna anledning.

Koncessionsprövningen enligt förslaget bygger på motsvarande koncessionsvillkor som i LUF. Utredningen har övervägt överflytt- ning av regeringens koncessionsgivning till Finansinspektionen. Någon förslag har dock inte lagts fram i denna del. Anledningen härtill är att enligt utredningen bör denna delegeringsfråga övervägas närmare i samband en total översyn av tillsynssystemen i försäkrings- rörelselagstiftningen. En sådan omfattande översyn av delegerings- bestärnmelsema omfattas inte av utredningens uppdrag. I lagförslaget står således kvar bestämmelserna att regeringen meddelar koncession vid nyetablering av försäkringsföretag från tredje land och vid koncessionsutvidgning i ärenden som är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

Depositionsbestärnmelsema intar tillsammans med vissa andra solvensregler i förslaget en central plats när det gäller att säkerställa försäkringskundemas intressen hos försäkringsgivare från tredje land. Det nu gällande depositionssystemet som är från 1985, har utformats bl.a. med sikte på att såvitt möjligt upprätthålla konkurrenslikställig- het mellan svenska och utländska försäkringsföretag. Omständigheter har inte inträffat som påkallar någon grundläggande förändring av systemet. Med hänsyn härtill och då reglerna om depositionsskyldig- het är knutna till basbeloppet enligt lagen (l962z381) om allmän försäkring (prop. 1984/85:77, s 54) har utredningen inte funnit anledning att justera de nu gällande nivåerna för depositionsskyl- digheten eller att i övrigt vidta några genomgripande ändringar i depositionsreglema utan i förslaget har i stort sett det nuvarande depositionssystemet bibehållits oförändrat.

När det gäller etableringsmöjligheterna på den svenska marknaden innebär förslaget att vissa av de nuvarande restriktionerna för försäkringsgivare från tredje land har slopats. Således skall enligt förslaget möjligheten att bedriva försäkringsrörelse i Sverige stå

öppen inte enbart för utländska försäkrin gs givare som driver rörelsen i företagsforrn i hemlandet utan även utländska försäkringsgivare som driver rörelse i annan organisationsfonn omfattas av lagförslaget. Bortsett från den ömsesidiga företagsformen, som kan medföra att svenska försäkringstagare drabbas av uttaxering för täckande av förluster i den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige eller utomlands, saknar det som regel betydelse från de svenska försäkringstagamas synpunkti vilken associationsform den utländska försäkringsgivaren driver försäkringsrörelsen i hemlandet. Det är de här i landet deponerade tillgångarna som främst skall säkerställa svenska försäkringstagarens intressen hos försäkringsgivare från tredje land. Från säkerhetssynpunkt kan därför den föreslagna utvidgningen av lagstiftningens tillämpningsområde i denna del inte anses utgöra något hinder.

Vidare skall enligt förslaget försäkringsgivare från tredje land kunna etablera sig här i landet inte bara genom generalagent utan även genom filial och generalrepresentation. Förslaget innebär att försäkringsgivare från tredje land får möjlighet att använda de etableringsformer som för närvarande står till buds för EES-försäk- ringsgivare för drivande av försäkringsrörelse i Sverige.

Utredningen har inte lagt &am något förslag som generellt öppnar möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsö- verskridande verksamheti Sverige. Det grimdläggande motivet härtill är att gränsöverskridande verksamhet bygger på ett nära och effektivt samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter som i sin tur förutsät- ter utvecklade rutiner för inforrnationsutbyte mellan myndigheterna. Enligt utredningen bör därför gränsöverskridande verksamhet medges i Sverige endast på basis av bi- eller multilaterala avtal med främman— de länder som säkerställer en god kvalitet på tillsynen av den gränsöverskridande verksamheten. Lagförslaget innehåller en dispensregel som kan användas i detta syfte. Dispensbestämmelsen måste naturligtvis tillämpas på ett sätt som är förenligt med de in- ternationella åtaganden som följer främst av Sveriges anslutning till OECD och WTO. I sammanhanget måste också EG:s gemensamma handelspolitik som syftar till enhetlighet i fråga om liberaliseringsåt— gärder i förhållande till tredje länder beaktas.

I Sverige har utvecklats en restriktiv praxis när det gäller utländ- ska försäkringsgivares möjligheter att representeras i Sverige, om koncession för försäkringsrörelse saknas här i landet. Någon lagstadgat förbud mot inrättande av representationskontor utan särskilt tillstånd finns inte i den svenska lagstiftningen. Men i praktiken har den restriktiva praxis som tillämpas på området förhindrat sådan etablering. Denna praxis ligger inte i linje med den

internationella utvecklingen som går mot en friare etableringsrätt för försäkringsgivare. Som framgått kan representationskontor inrättas i andra OECD-länder utan särskilt tillstånd. Till bilden hör också att utländska försäkringsgivare från EES inte längre omfattas av den praxis som gäller i Sverige på området utan frågan om en sådan utländsk försäkringsgivare kan upprätta representationskontor i Sverige skall bedömas enligt den nationella lagstiftningen i försäk- ringsgivarens hemland.

Mot denna bakgrund har i förslaget öppnats möjlighet för försäkringsgivare med hemland utanför EES att efter underrättelse till F inansinspektionen inrätta representationskontor i Sverige. Underrät- telseförfarandet, som är kombinerat med bemyndigande för Finansin- spektionen att utfärda närmare föreskrifter beträffande verksamheten vid representationskontoret, syftar till att förhindra att annan verksamhet än ren representationsverksamhet utövas vid representa- tionen. Frågan huruvida en EES-försäkringsgivare skall ha rätt att öppna representationskontori Sverige får avgöras av tillsynsmyndig- heten i försäkringsgivarens hemland i enlighet med principen om hemlandstillsyn.

Utredningens förslag i övrigt innehåller åtskilliga bestämmelser som med vissa tekniska justeringar hämtats från LUF och LEF.

Lagförslaget kommenteras närmare i avsnitt 9.1.

8.4.2 Gränsöverskridande verksamhet

I överensstämmelse med gällande lagstiftning får en EES- försäkringsgivare enligt lagförslaget marknadsföra försäkringar i Sverige från ett fast driftställe i ett annat EES-land. Som beteckning på sådan marknadsföring används i den svenska lagstiftningen begreppet gränsöverskridande verksamhet. Någon definition eller närmare precisering av begreppet innehåller inte gällande lagstift- ning. Avsaknaden av legaldefinition och den begränsade vägledning som förarbetena till den gällande lagstiftningen ger har medfört viss oklarhet i rättstillämpningen om vilka aktiviteter som omfattas av gränsöverskridanade verksamhet och därmed det särskilda regelsys- tem som gäller för sådan verksamhet.

De svårigheter som råder när det gäller att bestämma huruvida en viss verksamhet är att anse som gränsöverskridande verksamhet är naturligtvis till nackdel för såväl de myndigheter som har att tillämpa regelsystemet på ifrågavarande område som den enskilde försäkrings- givaren. Den omständigheten att gränsöverskridande verksamhet

kräver särskilt tillstånd och att den som bedriver verksamheten utan sådant tillstånd riskerar att bli föremål för sanktioner talar naturligtvis för att sådan verksamhet skall vara någorlunda entydigt definierad eller att det till ledning för rättstillämpningen anges vilka kriterier som är utmärkande för gränsöverskridande verksamhet. Det ingår i utredningens uppdrag att från dessa utgångspunkter göra en översyn av frågan om gränsöverskridande verksamhet.

Begreppet gränsöverskridande verksamhet ansluter nära till uttrycket friheten att tillhandahålla tjänster som används i EG:s försäkringsdirektiv för att beteckna försäkringsverksamhet som bedrivs i ett land utan att ett fast driftställe har etablerats där. Begreppet fritt tillhandahållande av försäkringstj änster definieras i fråga om Skadeförsäkring i artikel 12.1 i det andra skadeförsäkrings- direktivet, som i sin tur hänvisar till artikel 2 d. Friheten att tillhanda- hålla livförsäkringstjänster definieras i artikel 10.1 och artikel 2 e i det andra livförsäkringsdirektivet.

Såväl gränsöverskridande verksamhet som fritt tillhandahållande av försäkringstj änster syftar ytterst till ingående av försäkringsavtal på direktförsäloingsområdet. Emellertid har de båda begreppen delvis olika innebörd. Gränsöverskridande verksamhet förutsätter att det är fråga om ett aktivt handlande från försäkringsgivarens sida. Såsom gränsöverskridande verksamhet anses inte försäkringar som beviljas utan att försäkringsgivaren på något sätt bjudit ut sina tjänster genom ett passivt mottagande av en order (se prop. 1992/93:257 s.166). Fritt tillhandahållande av försäkringstj änster omfattar däremot i princip alla aktiviteter som syftar till ingående av försäkringsavtal oavsett om det är på den försäkringssökandes eller försäkringsgivarens initiativ som försäkringsavtal ingås.

Begreppet gränsöverskridande verksamhet var en i Sverige okänd aspekt på försäkringsverksamheten inom direktförsäkringsområdet fram till år 1993, då detta begrepp genom Sverige antagande av EES- avtalet infördes i den svenska lagstiftningen genom LEF. Att det snävare begreppet gränsöverskridande verksamhet valdes framför begreppet fritt tillhandahållande av försäkringstj änster har historiska skäl. Sedan en lång tid tillbaka utbildad praxis har försäkringssökan- de i Sverige fysiska personer, företag och andra juridiska personer haft rätt att med undantag av trafikförsäkring teckna försäkring också i utländska försäkringsföretag som saknar verksamhetsrättighe- ter i Sverige. Det har dock förutsatts att det är den potentielle svenska försäkringskunden som själv tar initiativ till kontakt, tecknade av försäkring m.m. med det utländska företaget. Så snart som det utländska företaget på något sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker att anskaffa försäkringar för sin räkning är detta att betrakta

som ett led i det utländska företagets drivande av försäkringsrörelse som kräver verksamhetstillstånd här i landet. År 1990 öppnades möjlighet för försäkringssökande i Sverige att med anlitande av i Sverige registrerade försäkringsmäklare placera försäkringar utomlands, bl.a. hos sådana försäkringsgivare som saknar tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige.

Den praxis som således gälleri Sverige i fråga om upphandling av försäkring utomlands är i linje med principerna om fri tj änstehandel över gränsema som Sverige ställt sig bakom genom anslutningen till EU, OECD och WTO. Det har därför inte varit förenligt med Sveriges strävanden på det internationella området att inskränka möjligheterna att placera försäkring utomlands, som försäkringssökande i Sverige alltid haft, genom reglering av sådan upphandlingsverksarnhet. Av denna anledning torde det snävare begreppet gränsöverskridande verksamhet ha införts i lagstiftningen i stället för det vidare begreppet fritt tillhandahållande av försäkringstjänster.

För att gränsöverskridande verksamhet skall föreligga måste åtminstone följande kriterier vara uppfyllda. Verksamheten skall gå ut på att en utländsk försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe aktivt tillhandahåller försäkringstj änster i Sverige genom saluföring av försäkringar över nationsgränsen i syfte att täcka en skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingå ett livförsäk- ringsavtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk person eller en här verksam juridisk person. I det följande skall dessa grundläg- gande kriterier på gränsöverskridande verksamhet närmare behandlas.

a) utländsk försäkringsgivare

Generell rätt att marknadsföra försäkringar över gränsen till Sverige har enligt utredningens förslag (lagförslagets 3 kap. I & 2) endast utländska försäkringsgivare med säte inom EES under förutsättning att vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. Emellertid ges i utredningens förslag (lagförslagets ] kap. l å andra stycket) en allmän fullmakt som bl.a. kan användas till att på basis av bi- eller multilaterala avtal med främmande stater utanför EES komma överens om arrangemang som innefattar gränsöverskridande verksamhet. Således kan enligt förslaget möjlighet öppnas även för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet på den svenska marknaden.

b) verksamhetens inriktning

För att det över huvudtaget skall anses vara fråga om gränsöverskri- dande verksamhet krävs att verksamheten går ut på att täcka en skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller att ingå ett livförsäkringsavtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk person eller en här verksam juridisk person. Begreppet "skadeförsäk- ringsrisk som är belägen i Sverige" har närmare preciserats i den föreslagna lagen (förslagets 1 kap. 9 ä).

0) aktivt tillhandahållaförsäkringstjänster :" Sverige

Som redan antytts är en avgörande omständighet för bedömningen av om en verksamhet skall klassas som gränsöverskridande verksamhet hur aktivt en utländsk försäkringsgivare bjuder ut sina tjänster i Sverige. I denna bedömningsfråga kan viss vägledning fås i den praxis som utbildats när det gäller ingripanden mot otillåten försäk- ringsrörelse enligt LUF, dvs om aktiviteter av utländska försäkrings- givare här i landet är koncessionspliktiga eller ej. När det gäller aktiviteter som syftar till att få personer eller företag att teckna försäkring hos utländska försäkringsföretag har, som redan antytts, enligt Finansinspektionens praxis gränsen mellan tillåtna och otillåtna aktiviteter dragits i huvudsak så att det måste vara försäk- ringskunden som själv tar initiativ till kontakt med det utländska företaget. Så snart det utländska företaget genom ombud eller andra medhjälpare söker anskaffa försäkringar här i landet, har detta betraktats som otillåten verksamhet. Inspektionen har intagit samma synsätt även beträffande t.ex. försäkringsrådgivare eller försäkrings- konsulter som, utan att ha någon avtalsmässig eller ekonomisk anknytning till det utländska företaget, genom marknadsföring eller på annat sätt aktivt medverkar till att försäkring tecknas hos det utländska företaget. Inspektionen har bl.a. i beslut den 22 februari 1990 om föreläggande för Alpha Insurance Ltd att vid vite upphöra med att marknadsföra sina produkter i Sverige givit uttryck för den restriktiva praxis som tillämpas på området.

Alpha Insurance Ltd är ett på Cypern registrerat försäkringsbolag som saknade koncession i Sverige. Bolagets verksamhet var huvud- sakligen inriktad på svenska kunder. Bolaget marknadsförde sina försäkringar i Sverige bl.a. genom direktreklam till presumtiva kunder här i landet. Som ett led i marknadsföringen hade bolaget använt i Sverige bosatta personer som referensgivare och uppgifts- lämnare i övrigt. Sedan bolaget anfört besvär över inspektionens

beslut avslog regeringen i juni överklagandet. Till stöd för beslutet angav regeringen bl.a. att enligt gällande svensk rätt var den typ av marknadsföring som bolaget bedrivit inte tillåten utan svensk koncession. Bolaget ansökte om rättsprövning. Som skäl angavs att bolaget inte bedrev försäkringsrörelse i Sverige och att lagligt stöd därför saknas för vitesföreläggandet. Vidare framhölls att föreläggan- det även stod i strid med tryckfiihetsförordningens bestämmelser om informationsfrihet. I beslut i april 1992 (RÅ 1992 ref.29) fann Regeringsrätten att bolaget drivit försäkringsrörelse i den mening som avses i LUF. Regeringens beslut stred därför inte mot någon regel i den lagen. Vidare konstaterade Regeringsrätten att tryck— frihetsförordningen inte hindrade ingrepp mot meddelanden som lämnats i kommersiell verksamhet och kommersiellt syfte och har rent kommersiella förhållanden till föremål. Regeringens beslut stred därför inte mot tryckfrihetsförordningen.

Överfört på gränsöverskridande verksamhet innebär denna praxis att de aktiviteter som klassas som koncessionspliktig försäkringsrö- relse enligt LUF skall betraktas som aktiv marknadsföring inom ramen för den gränsöverskridande verksamheten medan aktiviteter som inte är att hänföra till koncessionspliktig försäkringsrörelse ej heller skall anses utgöra gränsöverskridande verksamhet.

För kravet på en aktiv marknadsföring skall anses uppfyllt är en grundförutsättning att anskaffningsverksamheten bedrivs yrkesmäs- sigt. Detta innebär att anskaffningen av försäkringar i Sverige skall ske i förtj änstsyfte samt vara kontinuerlig och planmässig. Marknads- föring som är av engångsnatur eller sporadisk uppfyller inte kravet på yrkesmässighet och kan således inte klassas som aktiv marknadsfö- ring, vilket är en förutsättning för att gränsöverskridande verksamhet skall anses föreligga enligt de här angivna grunddragen för sådan verksamhet.

En utländsk försäkringsgivare som passivt tillhandahåller försäkringar i Sverige, dvs. endast inriktar sig på sådana försäkring- stagare som på eget initiativ kontaktar försäkringsgivarens driftställe i utlandet för att ingå försäkringsavtal, skall som framgått, inte anses bedriva gränsöverskridande verksamhet. En försäkringstagare skall anses handla på eget initiativ också i det fall där försäkringstagaren anlitar en försäkringsmäklare för upphandling av försäkring utom- lands. Ej heller försäkringsaffärer som förvärvas genom förmedling av försäkringsmäklare skall därför klassas som gränsöverskridande verksamhet.

Det liggeri sakens natur att tillämpningsproblem kan uppkomma när det gäller att bedöma på vems initiativ ett försäkringsavtal har tillkommit. Inspektionen hari PM 1987-08-17 angående aktiviteter

hänförliga till utländska försäkringsföretag utan koncession i Sverige angivit vissa riktlinjer som kan tjäna som vägledning vid bedömning av motsvarande problem på ifrågavarande område (se prop. 1989/90:- 34, bilaga 4.1).

a') saluföring av försäkring över nationsgränsen

När försäkringstjänster tillhandahålls från ett utländskt driftställe, sköts marknadsföringen av försäkringarna i allmänhet antingen som direkt marknadsföring eller genom annonsering i svensk tidnings- press, television eller radio. Med direkt marknadsföring avses personliga riktade marknadsföringsåtgärder till potentiella kunder. Direktreklam, telefonförsäljning och representanter för försäkringsgi- vare som kontaktar privatpersoner och företag i syfte att ingå försäkringsavtal är exempel på sådana marknadsföringsåtgärder. Emellertid får — oavsett vilken marknadsföringsforrn som väljs — något permanent etableringsställe här i landet inte anlitas i marknadsföringen för att det skall vara fråga om gränsöverskridande verksamhet. Således får marknadsföringsåtgärder inte vidtas från en utländsk försäkringsgivares filial, generalagentur, generalrepresenta- tion, dotterbolag och naturligtvis ej heller representationskontor för att verksamheten skall betraktas som gränsöverskridande. Försäk- ringsgivaren kan inte heller befullmäktiga en i Sverige självständigt verksam person att kontinuerligt för försäkringsgivarens räkning sköta marknadsföringen av försäkringar i Sverige, eftersom vilken som helst permanent närvaro i Sverige jämställs med en etablering här i landet.

Som redan antytts kan tillämpningssvårigheter uppstå på detta område med hänsyn till att gränsen inte är klar och entydig mellan personer som har en funktion och ställning som kan jämställas med etablering och andra personer som agerar för en utländsk försäkrings- givares räkning här i landet.

När det gäller gränsöverskridande verksamhet avseende trafikför- säkring finns i 5 & trafikskadelagen (1975: 1410) särskilda bestäm- melser om skyldighet för en utländsk försäkringsgivare, som saknar fast driftställe i Sverige, att ha en representant här i landet. Att en sådan representant utses här i landet skall inte anses medföra att en gränsöverskridande verksamhet skall klassas som verksamhet från en etablering.

De grundläggande bestärnmelsema om vad som skall anses utgöra en etablering återfinns i EG:s andra skade- och livförsäkringsdirektiv (artikel 3 i båda direktiven). Enligt dessa direktiv jämställs en

försäkringsgivares permanenta närvaro i vilken form som helst inom ett medlemslands område med en filial, även om närvaron endast består av ett kontor, eller en självständigt arbetande person, som har en stående fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning på samma sätt som en filial. Regler som närmare preciserar hur direktiv- bestämrnelsema skall tillämpas kan inte tas in i den svenska lagstift- ningen utan den praxis som utbildas på området med stöd av direkti- ven inom EU gäller även i Sverige. Det är således inte möjligt atti detta sammanhang exakt fastställa vilket slag av verksamhet som skall anses innebära gränsöverskridande verksamhet respektive verk- samhet från en etablering utan den frågan avgörs ytterst av den praxis som utbildas inom EU.

9. Författningskommentarer

9.1. Förslaget till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Första avdelningen

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmel- ser

I detta kapitel har sammanförts bestämmelser som med något undantag blir tillämpliga på alla utländska försäkringsgivare som avser att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige oberoende av i vilket land försäkringsgivaren har sitt säte. Bestämmelserna avser lagens tillämpningsområde, definitioner och vissa andra omständig- heter som är av grundläggande betydelse för drivande av försäkrings- rörelse med stöd av denna lag.

Tillärnpningsområdet för den föreslagna nya lagens bestämmelser (l &) motsvarar i stort sett tillämpningsområdet för den gällande regleringen i både lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) och lagen (1993: 1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF).

Definitioner av central betydelse i detta kapitel är definitionerna av begreppen EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land (2 & första stycket 1-2), eftersom dessa två grupper av försäk- ringsgivare berörs av delvis olika bestämmelser enligt lagförslaget. I kapitlet har också tagits in definitioner av hemland (2 5 första styck- et 3) behörig myndighet (2 Ö första stycket 4) samt av termema skadeförsäkring och livförsäkring (6 & första och andra styckena)

som motsvarar de definitioner som dessa begrepp har i gällande lagstiftning. Vidare har begreppet risk som är belägen i Sverige definierats (9 Ö).

Liksom LUF och LEF är inte heller den föreslagna nya lagen tillämplig på återförsäkringsrörelse i Sverige (3 5 1). Om en utländsk försäkringsgivare här i landet driver såväl direkt- som återförsäk- ringsrörelse, skall bestämmelserna i denna lag tillämpas endast på direktförsäkringsrörelsen. En ändring i jämförelse med tillämpnings- området för den gällande regleringen är att viss koassuransverksam- het har undantagits från regleringen enligt förslaget (3 & 2).

I 4 & ingår hänvisningsbestämmelser till trafikskadelagen (1975: 1410), lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., lagen (l976z357) om motortävlingsförsäkring och lagen (1986z436) om näringsförbud. Bestämmelserna i dessa lagar gäller i tillämpliga delar vid sidan av bestämmelserna i denna lag. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag gäller bestämmelserna i dessa lagar i tillämpliga delar framför bestämmelserna i denna lag.

Till detta inledande kapitel har också förts en för försäkringsverk- samhet sedan lång tid tillbaka grundläggande princip i försäkrings- rörelselagstiftningen, nämligen specialitets- eller separationsprinci- pen som innebär att samma försäkringsgivare i princip inte får driva både livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse i Sverige (7 &)

Kapitlet innehåller vidare bestämmelser om utländska försäkrings- givares skyldighet att iaktta svensk lag (5 å), om möjlighet i vissa fall till avvikelse från bestämmelserna om livförsäkring i lagförslaget (8 &) och om dispensmöjligheter (10 5).

T illämpningsområde

1 3? Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkrings- rörelse i Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäk- ringsrörelse för att upp/ädla Sveriges åtaganden till följd av interna- tionella avtal eller ömsesidiga avtal med främmande stat.

I första stycket, som motsvarar 1 & första stycket första meningen LUF och 1 kap. 1 & första stycket LEF, anges lagens tillämpningsom- råde. Lagen skall tillämpas på utländska försäkringsgivares verksam-

het i Sverige. En utländsk försäkringsgivare kan vara hemmahörande i ett land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) elleri ett annat främmande land. Dessa båda kategorier av utländska försäkringsgivare definieras i förslagets 2 &.

Avsikten är att utländska försäkringsgivares möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt denna lag inte skall begränsas på grund av den juridiska formen för rörelsens drivande i hemlandet utan denna lag skall i princip stå öppen för alla typer av utländska associationer. En grundförutsättning för att en utländsk försäkringsgivare skall kunna etablera försäkringsverksamhet med stöd av denna lag är dock att rörelsen i hemlandet drivs i sådan form att regelsystemet i denna lag kan iakttas. Av denna anledning omfattas inte partikulär försäkring, dvs försäkring som meddelas av enskilda individer, av lagförslaget. Dock finns enligt förslaget möjlighet för fysiska personer som är anslutna till en försäkringssam- manslutning att meddela försäkring (se 2 kap. 4 &)

När det gäller utländska försäkringsgivare med säte i ett EES-land är emellertid möjligheterna att utnyttja de olika former för bedrivande av försäkringsverksamhet som står till buds begränsade av EG:s försäkringsdirektiv. Försäkringsgivaren skall driva rörelsen i hem- landet i någon av de organisationsfonner som anges i artikel 8.1 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkrings- direktivet. Det är fråga om olika typer av utländska företag i aktie- bolagsform eller den ömsesidiga formen och försäkringsgivare i försäkringssarnmanslutningen Lloyd's. Ansvaret för att försäkrings- verksamhet etableras i en organisationsfonn som är tillåten enligt direktiven har tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

I jämförelse med LUF har begreppet försäkringsgivare i denna lag fått en vidare innebörd genom att inte enbart försäkringsföretag utan även andra organisationsfonner såsom försäkringssammanslutningar omfattas av detta begrepp. Den yttre ramen för tillämpningsområdet av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige har härigenom kommit att utvidgas i förhållande till LUF. I jämförelse med LEF är begreppet försäkringsgivare i sak detsamma.

I lagförslaget definieras inte vad som anses utgöra försäkringsrö- relse. Begreppet försäkringsrörelse defineras inte heller i LUF eller LEF eller i annan lagstiftning. Både i Sverige och i allmänhet också i andra länder har det konstaterats att det inte är möjligt att definiera begreppet tillräckligt noggrant och entydigt för att ge lagtillämpning- en ett verkligt stöd och samtidigt tillräckligt generellt för att kunna anpassas till eventuellt ändrade förhållanden. Begreppet försäkrings- rörelse bestäms för närvarande i stället med utgångspunkt i vissa i

förarbetena till försäkringsrörelselagstiftningen angivna grundläggan- de kriterier — enligt praxis och allmänt språkbruk. Enligt den praxis som utbildats på området i Sverige måste verksamheten åtminstone gå ut på att yrkesmässigt göra ett åtagande att mot vederlag utge ekonomisk ersättning eller utföra bestämd prestation vid ovissa hän- delsers inträffande (se prop. 1984/85:77 s.40).

För att kravet på yrkesmässighet skall anses vara uppfyllt krävs viss aktivitet av den utländska försäkringsgivaren i syfte att förvärva försäkringsaffärer på den svenska marknaden. Försäkringsavtal som ingås utan att den utländska försäkringsgivaren på något sätt har bjudit ut sina tj änsteri Sverige, t.ex. genom att försäkringstagaren på eget initiativ kontaktar försäkringsgivaren i syfte att teckna försäk- ring, uppfyller inte detta krav och sådana aktiviteter omfattas därför inte av lagförslaget. Detsamma gäller om en person med anlitande av försäkringsmäklare kontaktar en utländsk försäkringsgivare, som inte aktivt marknadsför sina produkter i Sverige, i syfte att ingå försäkringsavtal. Att en utländsk försäkringsgivare inte omfattas av regleringen i denna lag innebär bl.a. att svenska försäkringskunders intressen hos en sådan försäkringsgivare inte tillgodoses av säker- hetssystemeti denna lag.

Avsikten är att vid tillämpningen av denna lag skall iakttas samma principer beträffande begreppet försäkringsrörelse som enligt LUF när det gäller verksamhet som här i landet etableras av försäkringsgi- vare med hemland utanför EES.

När det gäller verksamhet som bedrivs av utländska försäkringsgi- vare med hemland inom EES är det inte den praxis som gäller i Sverige utan de principer som gäller på området i försäkrings givarens hemland som är avgörande för bedömningen av om en viss verksam- het skall betraktas som försäkringsrörelse.

I andra stycket, som delvis motsvaras av l 5 första stycket tredje meningen LUF, ges en allmän fullmakt att föreskriva undantag från bestämmelserna i denna lag, när undantagen beror på internationella bi- eller multilaterala avtal. Bemyndigandet i stycket har främst tagits in till följd av ett avtal mellan EG och Schweiz på skadeförsäk- ringsorrrrådet (se prop. 1994/95:184 5.242 f), men bemyndigandet kan även användas vid eventuella framtida avvikelser från den föreslagna lagen som Sveriges internationella åtaganden kan komma att aktualisera. Exempelvis är det möjligt att genom särskilda föreskrifter utvidga lagens bestärnrnleser om gränsöverskridande verksamhet för EES-försäkringsgivare till att också omfatta försäkringsgivare från tredje land, om Sverige med någon främmande stat avtalat om ett sådant arrangemang. En grundförutsättning för användningen av be-

myndigandet är dock att avvikelsen grundar sig på ett bi- eller multilateralt avtal.

EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredje land, hemland och behörig myndighet

2 3? I denna lag avses med

1. EES-törsäkringsgivare en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och är ensamt ansvarigt för den finansiella tillsynen av den direkta försäkringsrörelse somförsäkringsgivaren bedriver inom EES,

2. försäkringsgivare (rån tredje land en annan utländsk försäk- ringsgivare än EES-försäkringsgivare,

3. hemland det land där försäkringsgivaren har sitt säte eller, såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens verkliga ledning finns,

4. behörig myndighet den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land.

Bestämmelserna i 3 kap. och 4 kap. i denna lag tillämpas på EES- försäkringsgivare och bestämmelserna i 5-8 kap. på försäkringsgiva- re från tredje land. Bestämmelserna i 2 kap. och 9-11 kap. gäller både EES-f("i'mäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land

I denna lag indelas de utländska försäkringsgivama i två grupper för vilka i väsentliga avseenden gäller olika regelsystem. Utgångspunk- ten för gränsdragningen mellan grupperna är EG:s försäkringsdirek- tiv. De utländska försäkringsgivare som omfattas av principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn enligt tredje skadeförsäk- ringsdirektivet eller tredje livförsäkringsdirektivet kallas enli gt första stycket 1 for EES-försäkringsgivare. Hemlandets ansvarighet för den finansiella tillsynen av försäkringsgivarens hela direktförsäkringsrö- relse, även i fråga om den del av rörelsen som är förlagd till Sverige, framgår av artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet. Övriga utländska försäkringsgivare kallas enligt första stycket 2 för försäkringsgivare från tredje land. Till gruppen försäkringsgivare från tredje land hör inte enbart för- säkringsgivare från länder utanför EES utan här ingår också olika typer av institut som har sitt säte inom EES men som inte omfattas av principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn i tredje generationens försäkringsdirektiv. Det är huvudsakligen fråga om

försäkringsgivare med begränsad verksamhet och som svarar mot vissa andra kriterier som avses i artikel 2.2 tredje skadeförsäkrings- och artikel 2.3 tredje livförsäkringsdirektivet. Väsentligen motsvarar undantagen de försäkringsgivare och understödsinstitut som är undantagna från tillämpningsområdet för LEF (se 1 kap. 1 & andra stycket LEF).

Begreppet hemland har samma innebörd som detta begrepp har i 1 kap. 3 & LEF och motsvaras av l & sjunde stycket LUF.

Begreppet behörig myndighet har hämtats från artikel 1 k) i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 1 l) i tredje livförsäkringsdi- rektivet. Begreppet avser vid tillämpningen av denna lag utländska myndigheter både inom och utanför EES.

De bestämmelser som gäller för EES-försäkringsgivare återfinns i lagförslageti andra avdelningen (3 kap. och 4 kap.) medan bestäm- melserna i tredje avdelningen (5-8 kap.) skall tillämpas på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i fjärde avdel- ningen (9-11 kap.) är jämte bestämmelserna i denna avdelning huvudsakligen gemensamma för utländska försäkringsgivare. En upplysning härom har tagits in i andra stycket.

Angående dispensmöj ligheter, se 10 g.

Verksamhet som inte omfattas av lagens tillämpningsområde

3 5? Denna lag gäller inte

]. återförsäkringsrörelse och

2. sådan koassuransverksamhet som avses i rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen, i vilken en EES-försäkringsgivare deltar från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande försäkringsgivare.

Paragrafen motsvarar delvis 2 a 5 första stycket första meningen LUF och 1 kap. 1 & tredje stycket LEF.

I överensstämmelse med gällande lagstiftning skall denna lag enligt punkt 1 inte tillämpas på återförsäkringsrörelse. De försäk- ringsgivare som är avtalsparteri återförsäkringsförhållanden behöver som regel inte sådana trygghetsarrangemang som direktförsäkringsta- gare. Vid återförsäkring kan det därför anses vara tillräckligt att tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland övervakar försäkringsgivarens risktäckningskapacitet, vilket som regel sker i de flesta länder.

Inom EG avreglerades återförsäkringsrörelse genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession. De därefter givna skade- och livförsäkringsdirektiven gäller därför endast direktför- säkring.

Tillhandahållandet av återförsäkringstj änster på den svenska marknaden skall således enligt förslaget också i framtiden vara fritt för utländska försäkringsgivare. Detta gäller oberoende av om försäk- ringsgivaren enbart driver återförsäkringsrörelse i Sverige eller driver sådan rörelse i anslutning till en direktförsäkringsrörelse här i landet. Med återförsäkring avses i detta sannnanhang mottagen återför- säkring, dvs. affärer som en försäkringsgivare mottager från andra försäkringsgivare i form av återförsäkring. Som regel används uttrycket "återförsäkring" inte för att beteckna mottagen återförsäk- ring utan som benämning på avgiven återförsäkring som innebär att en försäkringsgivare avtäcker en del av sitt ansvar genom att överföra en större eller mindre del av en försäkring eller ett bestånd av försäkringar på en eller flera återförsäkrare. Avgiven återförsäkring är enligt förslaget i likhet med gällande lagstiftning inte undantagen från regleringen utan omfattas av lagens tillämpningsområde. Av denna anledning har termen "återförsäkring" i den gällande lagstift- ningen bytts ut mot begreppet "återförsäkringsrörelse". Någon ändring i sak åsyftas inte.

Förutom återförsäkring finns det andra typer av avtal mellan försäkringsgivare som syftar till att fördela ansvar mellan försäk- ringsgivare. Exempel på sådana avtal är samförsäkring eller koassu- rans, fronting, pooler och katastrofavtal. Denna typ av försäkrings- arrangemang anses utgöra direktförsäkring eftersom varje försäk- ringsgivare svarar för sina förpliktelser direkt gentemot försäkrings- kunden och omfattas därför av denna lags tillämpningsområde med det undantag som anges i punkt 2 i denna paragraf. Vid mottagen återförsäkring har försäkringsgivaren inte något direkt ansvar gentemot någon enskild försäkringstagare.

Enligt artikel 2.1 o i rådets direktiv 78/473/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen, koassuransdirektivet, och enligt EG:s rättspraxis som utbildats på grundval av detta direktiv skall den ledande för- säkringsgivaren behandlas som om han är den försäkringsgivare som täcker hela risken. Därför föreslås det i punkt 2 att denna lag inte skall tillämpas på en EES-försäkringsgivare som från ett utländskt etable- ringsställe deltar i koassuransverksamheti Sverige i egenskap av en annan försäkringsgivare än den ledande. Med ledande försäkrings-

givare avses den försäkringsgivare i ett samförsäkringsarrangemang som bestämmer försäkringsvillkoren och premierna.

De närmare reglerna om koassuransverksamheten i koassuransdi- rektivet är detaljerade och omfattande. Det är därför inte ändamålsen- ligt att ta in reglerna i lagförslaget. I stället har en hänvisning gjorts till koassuransdirektivet.

Annan lagstiftning som skall tillämpas

4 5? För utlåndskajfirsäkringsgivares verksamhet i Sverige gäller, utöver bestämmelserna i denna lag, i tillämpliga delar även bestäm- melsernai

]. trafikskadelagen (I975:1410),

2. lagen (1989:]079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder,

3. lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

4. lagen (] 97635 7) om motortävlingsförsäkring, och

5. lagen (1986:436) om näringsförbud, Bestämmelsen om dispens från bosättningskravet i 9 39 första meningen lagen om utländska filialer m.m. skall dock inte tillämpas på utländska försäkrin gsgivare.

I första stycket har tagits upp annan lagstiftning som förutom denna lag kan vara tillämplig på den försäkringsverksamhet som en utländsk försäkringsgivare bedriver i Sverige beroende bl.a. på vilket slag av försäkring som skall meddelas och formen för verksamheten här i landet.

Hänvisningsbestämmelsen i stycket har begränsats till lagar med rörelserättsliga regler. Dessutom finns det näringsrättslig och civilrättslig lagstiftning som en utländsk försäkringsgivare också har att iaktta i sin verksamheti Sverige. Exempel på sådan lagstiftning är marknadsföringslagen (1975: 1418) som är av näringsrättslig natur samt konsumentkreditlagen (1977:981) och konsumentförsäkringsla- gen (198038), vilka är av både näringsrättslig och civilrättslig karaktär.

Om skyldighet för utländsk försäkringsgivare att iaktta svensk lag i verksamheten här i landet, se 5 5.

Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag är de lagar som räknas upp i stycket, i tillämpliga delar, primära i förhållande till denna lag.

Avsaknaden av dispensmöjlighet för utländska försäkringsgivare enligt andra stycket innebär att en verkställande direktör för en filial som en utländsk försäkringsgivare etablerar här i landet skall vara bosatt i Sverige. En motsvarande föreskrift finns enligt gällande lagstiftning i 2 kap. 3 & tredje stycket andra meningen LEF.

Utländska försäkringsgivares skyldighet att iaktta svensk lag m. m.

5 5? En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamhet i Sverige iaktta svensk lag, rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt svara inför svensk domstol, om inte annat följer av de internationella avtal som Sverige har ingått.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 5 & första stycket LUF. Motsvarighet saknas i LEF.

I paragrafen föreskrivs som huvudregel att utländska försäkrings- givare skall följa svensk lag i sin verksamhet i Sverige. Försäkrings- givaren är också skyldig att svara vid svensk domstol samt följa beslut och föreskrifter av svenska myndigheter. Med svensk lag avses svensk rätt eller den främmande stats lagstiftning som kommer i fråga enligt de anslutningsregler för svensk internationell privaträtt som skall tillämpas på rättsförhållandet. Syftet med den rättsliga princip som kommer till uttryck i denna paragraf är främst att skydda försäkringsgivarens svenska kunder i deras ställning som konsumen- ter.

I paragrafen har införts en undantagsregel till följd av internatio- nella avtal. T. ex. fastställs en EES-försäkringsgivares rättigheter till försäkringsverksamhet i Sverige och solvenskraven för sådan verksamhet enligt lagstiftningen i dennes hemland till följd av de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i EU och EES- avtalet.

En EES-försäkringsgivare skall följa sin hemstats eventuellt strängare bestämmelser också i den verksamhet som bedrivs i Sverige och försäkringsgivaren får allså inte kringgå dessa med hjälp av de kanske extensivare normer som gälleri Sverige. Att strängare krav på verksamheten i Sverige kan ställas i den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland än vad som föreskrivs i denna lag, har samband med att samordningen av lagstiftningen i EES-ländema bygger på minimiharmonisering som inte förhindrar att strängare krav i vissa avseenden kan ställas på verksamheten i försäkringsgiva- rens hemland äni Sverige.

Skadeförsäkring och livförsäkring

6 59 Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 a jförsäkringsrörelselagen (1982: 713).

Med livtörsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 b 3?försäkringsrörelselagen.

Ersättning som betalas iform av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring om ersättningen utges från en livförsäkring och skadeförsäkring om ersättningen utges från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 6 kap. 1, 3, 6, 8, 9 och 12 55, 7kap. 3 fförsta stycket 4 samt 8 kap. 4-10 595.

Begreppen skadeförsäkring och livförsäkring i första och andra styckena definieras genom en hänvisning till försäkringsrörelselagens indelning i försäkringsklasser för skadeförsäkring och livförsäkring. Denna indelning grundar sig i sin tur på uppräkningen av försäkrings- klasser i bilaga till första skadeförsäkringsdirektivet med den ändring som gjorts genom artikel 14 i assistansdirektivet respektive artikel 7.2 i första livförsäkringsdirektivet jämte bilaga till direktivet. Motsvarande definitioner av termerna skadeförsäkring och livförsäk- ring återfinns i 2 Q andra stycket LUF och 1 kap. 2 & första och andra styckena LEF.

Indelningen i skadeförsäkring och livförsäkring är nödvändig bl. a. av det skälet att koncession enligt EG:s försäkringsdirektiv skall beviljas i enlighet med denna indelning. Vidare är indelningen av be- tydelse vid tillämpningen av solvensreglema i denna lag, eftersom delvis olika regler gäller beroende på om det är fråga om skadeförsäk- ring eller livförsäkring. Såväl koncessions- som solvensbestäm- melsema i denna lag tar enbart sikte på försäkringsgivare från tredje land.

Klassificeringen av livränta och sjukränta i tredje stycket överens- stämmer med den som tillämpas i gällande lagstiftning (2 & sjätte stycket LUF och 1 kap. 2 & fjärde stycket LEF). Det är i redovisnings- sammanhang som denna indelning av skadelivräntor främst har betydelse. Oavsett om en skadelivränta tillhör livförsäkring eller skadeförsäkring gäller det särskilda säkerhetssystemet för livförsäk- ring i denna lag för skadelivräntan. Detta innebär bl. a. att livförsäk-

ringsbestämmelsema om deposition (6 kap. 1 ©), försäkringstekniska skulder (6 kap. 3 ©), försäkringstekniska riktlinjer (6 kap. 6 5), förmånsrätt (6 kap. 8 ©), kapitalbas ( 6 kap. 9 Ö), aktuarie (6 kap. 12 ©), grunder som skall tillställas inspektionen (7 kap. 3 & första stycket 4) och särskild administration (8 kap. 4-10 åå) skall tilläm- pas. Detta följer av fjärde stycket,

Om upprättande av grunder för skadelivräntor, se 6 kap. 4 5 andra stycket.

Bestämmelserna i denna paragraf om skadelivräntor har i huvud- sak endast betydelse för försäkringsgivare från tredje land.

Separationsprincipen

7 3? En EES-försäkringsgivare får i Sverige förena direkt livför- säkring endast med sådan direkt skadeförsäkring som avses i 2 kap. 3 a 59 första stycket klasserna ] och 2 försäkringsrörelselagen (1982: 713) samt återförsäkring av dessa skadeförsäkrin gar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare som på basis av den koncession somförsäkringsgivaren har fått i sitt hemland kan meddela både liv- och skadeförsäkring, får dock i Sverige meddela både liv- och skadeförsäkrin g. EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäk- ringsrörelse åtskild från livförsäkringsrörelsen.

F örsäkringsgivare från tredje land får i Sverige förena direkt livförsäkring endast med återförsäkring av livförsäkring.

I denna paragraf kommer kravet på att liv- och skadeförsäkringsrörel- ser skall vara separata till uttryck genom den s.k. separationsprinci- pen. Bestämmelsen om separationskrav i första stycket första meningen, som avser EES-försäkringsgivare, har med en smärre redaktionell jämkning överförts från 2 kap. 5 & andra stycket LEF som är utformad i enlighet med artikel 13 i första livförsäkringsdirek- tivet i dess lydelse enligt artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet. Vad som avses med livförsäkring har definierats i 6 å andra stycket.

Enligt andra meningen i detta stycke får en EES-försäkringsgiva- re, som på basis av den koncession som försäkringsgivaren fått i sitt hemland kan bedriva både liv- och skadeförsäkring (kompositförsäk- ringsgivare), även i Sverige samtidigt bedriva både liv- och skadeför- säkring. Bestärnmelsen grundar sig på artikel 16 i tredje livförsäk- ringsdirektivet genom vilken har upphävts den bestämmelse i artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet enligt vilken kompositförsäk-

ringsgivarna tidigare endast kunde etablera agenturer eller filialer i andra medlemsländer för bedrivande av skadeförsäkringsrörelse.

Föreskriften i tredje meningen i detta stycke har överförts från 2 kap. 5 & fjärde stycket LEF.

För försäkringsgivare från tredje land kommer separationsprinci- pen till uttryck i andra stycket som överensstämmer med 2 & tredje stycket LUF. Att separationsprincipen har en snävare innebörd för försäkringsgivare från tredje land än för EES-försäkringsgivare har sin grund i artikel 31 i första livförsäkringsdirektivet som föreskriver att en försäkringsgivare från tredje land endast får kombinera återförsäkring av livförsäkring med direkt livförsäkring.

Tillstånd att tillämpa eller avvika från lagens bestämmelser om livförsäkring

8 5? Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 6 kap. 9 5, får tillämpas också för sjuk— och olycksfallsförsäkring- ar som avses i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna ] och 2 för- säkringsrörelselagen (1982: 713) samt för avgångsbidragsförsäk- ringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 6 kap. 3 3? andra stycket och 9 59, behöver inte tillämpas för sådana livförsäkrin gar som avses i 2 kap. 3 b 39 första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Valmöjlighetema enligt denna paragraf beträffande regelsystemen för skade- respektive livförsäkring berör endast försäkringsgivare från tredje land.

Utländska försäkringsgivare har enligt första stycket, som i sak överensstämmer med 2 & fjärde stycket LUF och 1 kap. 2 & tredje stycket andra meningen LEF, möjlighet i fråga om vissa slag av försäkringar att välja mellan att tillämpa reglerna i denna lag om livförsäkring eller skadeförsäkring. Valmöjligheten gäller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som meddelas för längst fem år samt avgångsbidragsförsäkringar oavsett längd. Med undantag av bestämmelserna om kapitalbas för livförsäkring i 6 kap. 9 & får livförsäkringsreglema tillämpas på sådana försäkringar trots att de enligt den indelning som följer av 6 5 första stycket är att hänföra till skadeförsäkring.

Enligt andra stycket, som i sak överensstämmer med 2 & femte stycket LUF och 1 kap. 2 & tredje stycket första meningen LEF, finns möjlighet att tillämpa skadeförsäkringsreglerna bl.a. på s.k. långa sjuk- och olycksfallsförsäkringar som enligt indelningen i 6 å andra stycket tillhör livförsäkring. Avvikelse från livförsäkringsreglema medges dock inte från bestämmelserna om kapitalbas för livförsäk- ring i 6 kap. 9 5 och om beräkning av premiereserv enligt 6 kap. 3 &.

Om särskilda förmåner, se 6 kap. 10 5.

Risk som är belägen iSverige

9 59 Med risk som är belägen i Sverige avses ] . risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när för- säkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,

2. risk som är hänförlig till ett i Sverige registrerat fordon, när försäkringsobjektet avser ett fordon,

3. risk i samband med resa eller semester, om en försäkring avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringsta- garen har tecknat försäkringen i Sverige.

I andra fall än de som nämns i första stycket anses risken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller om försäkrin gstagaren är en juridisk person vars driftställe, som försäkringen hänför sig till, finns i Sverige.

1 paragrafen föreslås huvudsakligen i överensstämmelse med ordalydelsen i artikel 2 d) i det andra skadeförsäkringsdirektivet en definition av vad som inom skadeförsäkring avses med begreppet "risk som är belägen i Sverige". Detta begrepp används i 2 kap. 6 & i lagförslaget.

Enligt första stycket punkt ] anses n'sken belägen i Sverige om försäkringen avser en i Sverige belägen byggnad eller en sådan byggnad och dess lösöre. I fråga om lösöret anses risken vara belägen i Sverige endast till den del den är försäkrad genom samma försäkringsavtal.

Enligt punkt 2 i detta stycke anses ett fordon som skall registreras i Sverige vara en i Sverige belägen risk. Med fordon avses här motorfordon, båtar för yrkesmässig sjöfart och luftfartyg. Däremot omfattas inte fritidsbåtar av begreppet fordon i detta sammanhang på grund av att registreringen av båtar i fritidsbåtregistret upphörde vid utgången av år 1992. Bestämmelser om registrering finns för

motorfordon i bilregisterkungörelsen (l972z599), för båtar i yrkes- mässig sjöfart i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och för luftfartyg i förordningen (19861172) om luftfartygsregistret m.m.

Enligt punkt 3 i detta stycke skall risker i förening med resa eller semester anses vara i Sverige belägna risker, när försäkringsavtalet har ingåtts i Sverige för högst fyra månader. Det är i allmänhet fråga om kortvariga reseförsäkringar.

Enligt andra stycket är risken i andra fall än de som avses i första stycket belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller, i det fall att försäkringstagaren är en juridisk person, om denna i Sverige har driftställe som försäkringen hänför sig till. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas t.ex. i det fall att en person som är varaktigt bosatt i Sverige ingår ett försäkringsavtal om lösöret i sitt fritidshus som är beläget utomlands.

Dispenser

10 &? Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får, med de begränsningar som anges i andra-fjärde styckena, medge försäkringsgivare från tredje land undantag från de särskilda bestämmelserna i denna lag om livförsäkring i fråga om

]. livförsäkring som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och

2. livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b 5 första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982: 713).

Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmel- serna om beräkning av premiereserv enligt 6 kap. 3 3? andra stycket.

Undantag enligt första stycket Zfår medges från bestämmelserna om livförsäkringi 6 kap. 3 39 tredje och fjärde styckena och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om livförsäkring.

Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med Europeiska gemenskapernas rättsakter ifråga om försäkring.

I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 får föreskrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skade— försäkring skall tillämpas i stället.

Dispensbestämmelsema i denna paragraf avser regler som endast berör försäkringsgivare från tredje land.

I första stycket ges möjlighet atti fråga om vissa livförsäkringar från fall till fall medge undantag eller avvikelse från bestämmelserna i denna lag om livförsäkring. Dispensen kan ha generell utformning eller begränsas till vissa livförsäkringsbestämmelser.

Dispensmöjligheten enligt punkt ] överensstämmer i sak med motsvarande dispensmöjlighet i 2 a & andra stycket första meningen LUF och 1 kap. 5 & andra stycket LEF. Med hänsyn till att dispens- möjligheten endast avser regler som gäller försäkringsgivare från tredje land har någon motsvarighet till den gällande dispensbestäm- melsen för EES-försäkringsgivare inte tagits upp i förslaget.

Dispensmöjligheten enligt punkt 2 motsvarar 2 a & tredje stycket första meningen LUF medan motsvarighet saknas i LEF.

Begränsningen av dispensmöj ligheten enligt andra stycket har sin motsvarighet i 2 a & andra stycket andra meningen LUF.

Dispensbestämmelsen i tredje stycket motsvarar 2 a & tredje stycket första meningen LUF.

Bestämmelsen i jjärde stycket motsvarar med 2 a & tredje stycket andra meningen LUF.

Möjligheten enligt femte stycket atti samband med ett dispens- beslut föreskriva att bestämmelser om skadeförsäkring skall tillämpas i stället för livförsäkringsbestämmelser har sin motsvarighet i 2 a & andra stycket första meningen LUF och 1 kap. 5 & andra stycket LEF.

2 kap. Särskilda bestämmelser om sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet

I detta kapitel, som gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land, har tagits in regler om de verksam- hetsformer som står till buds för utländska försäkringsgivare som avser att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. Verksamheten kan bedrivas antingen från en sekundäretablering här i landet eller genom gränsöverskridande verksamhet. l l & första stycket definieras be- greppet sekundäretablering ochi 6 & anges vissa grunddrag avseende gränsöverskridande verksamhet. Kapitlet innehåller också bestäm- melser om företrädare för utländska försäkringsgivare (1 5 andra stycket), generalagent (2 ©), filial (3 ©), försäkrings- sammanslutning (4 å) och generalrepresentation (5 ©). Bland annat anger dessa bestämmelser behörighetsvillkor och kvalifikationskrav för den som här i landet skall representera utländska försäkrings- givare.

Sekundäretablerin g och företrädare

1 &? Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk försäkringsgivares etablering i Sverige genom ]. generalagent, 2. filial och 3. såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutnin g, en generalrepresentation.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäk- ringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Begreppet sekundäretablering i första stycket har överförts från 2 kap. 2 & LEF och skall enligt förslaget tillämpas på såväl EES-försäkrings- givare som försäkringsgivare från tredje land. Inrättande av ett dotterbolag i Sverige är inte att betrakta som en sekundäretablering, eftersom det härvid är fråga om en separat juridisk person och inte försäkringsgivarens representant.

Begreppet företrädare i andra stycket har i sak samma innebörd som motsvarande begrepp i 2 kap. 3 & sjätte stycket LEF. Eftersom den utländska försäkringsgivarens egentliga ledning finns utomlands, skall försäkringsgivare som etablerar sig här i landet ha en person som ansvarar för verksamheten här. Den utländska försäkringsgiva- rens företrädare i Sverige kan vara en generalagent, direktör för en filial eller ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssam- manslutning. I det fall en juridisk person används som generalagent skall agenturen företrädas av ett ombud.

Företrädaren svarar för verksamheten från den utländska försäkringsgivarens sekundäretablering här i landet och företräder försäkringsgivaren i rättsförhållanden som gäller sekundäretablering- ens verksamhet. Med undantag av ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning leder företrädarna också försäkringsrörel- sen vid sekundäretableringen. Företrädarens ställning kan närmast jämföras med den ställning verkställande direktören eller en styrelse- ledamot i ett svenskt försäkringsbolag har. När det gäller ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning har han samma ansvar för verksamheten som övriga företrädare, trots att han inte är involverad i sj älva affärsrörelsen. Liksom gällande lagstiftning in- nehåller förslaget inte några bestämmelser om skadeståndsskyldighet för företrädare. Frågan huruvida företrädaren på grund av sitt ansvar för verksamheten är skadeståndsskyldig för skada som vållas försäkringstagare och andra som berörs av försäkringsverksamheten får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Lagförslaget innehåller inte närmare bestämmelser om omfatt- ningen av företrädarens befogenheter utan företrädaren bestämmer själv hur verksamheten i Sverige skall organiseras. Av sakens natur följ er att exempelvis en generalagent och en verkställande direktör för en filial har rätt att anställa den personal eller anlita de försäk- ringsombud eller konsulter som behövs för verksamheten. Sitt lagstadgade ansvar för verksamheten i Sverige kan företrädaren dock inte överföra på någon annan utan han ansvarar alltid på det sätt som avses i denna lag för anställdas och andra uppdragstagares verksam- het.

l förslaget finns särskilda bestämmelser om generalagent (2 5), filial (3 &) och generalrepresentation (5 ©).

Generalagent

2 5? Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk person som leder och sköter en utländsk försäkringsgivares affär- sverksamhet i Sverige och som även har rätt att företräda försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden som hänför sig till verksamheten. En utländsk försäkringsgivare får i Sverige inte repre- senteras av mer än en generalagent.

Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Den som är underå- rig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 59 föräldrabalken kan inte vara generala- gent.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshand- lingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.

Om den utländska försäkringsgivaren använder en juridisk person som generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppjyller de krav som ställs i andra stycket.

I denna paragraf stadgas om generalagentens ställning och uppgifter samt om de krav som ställs på generalagenten.

Begreppet generalagent i första stycket första meningen, som inte närmare preciserats i gällande lagstiftning, har i sak samma innebörd som detta begrepp anses ha i LUF. En generalagent är en syssloman som marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegleringen på en utländsk försäkringsgivares vägnar här i landet. Formellt sett

är det således inte generalagenten utan den utländska försäkringsgi- varen som driver försäkringsrörelsen i Sverige.

Föreskriften i andra meningen i detta stycke att inte mer än en generalagent får företräda en utländsk försäkringsgivare i Sverige överensstämmer i sak med 3 & första meningen LUF medan motsva- righet saknas i LEF .

Enligt förslaget finns det däremot inte något hinder mot att en och samma person är generalagent för flera än en utländsk försäkringsgi- vare.

I andra stycket anges de allmänna behörighetsvillkoren för en generalagent som representerar en utländsk försäkringsgivare, vilka till sitt innehåll är desamma som de nu gällande villkoren enligt 4 & första stycket andra och tredje meningarna LUF och 2 kap. 3 & första stycket första och andra meningarna LEF. Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Detta är viktigt för att de som vänder sig till den utländska försäkringsgivaren häri landet skall kunna träffa den som ansvarar för försäkringsgivarens verksamhet och angelägenheter. Generalagenten skall ha rättsförmåga i alla de angelägenheter som gäller honom själv. Han får inte vara omyndig eller försatt i konkurs. Generalagenten kan jämföras med ett svenskt försäkringsbolags verkställande direktör eller styrelseledamot. Inte heller de får vara omyndiga eller försatta i konkurs.

Enligt lagen (1986z436) om näringsförbud får den som meddelats näringsförbud bl.a inte vara styrelseledamot, suppleant eller i annan egenskap vara ställföreträdare för ett försäkringsbolag eller faktiskt utöva ledningen av dess verksamhet. Eftersom generalagenten också i andra avseenden jämställs med ett svenskt försäkringsbolags verkställande direktör och styrelseledamot, skall på honom också tillämpas de begränsningar som anges i lagen om näringsförbud (jfr. förslagets ] kap. 4 é).

Det ligger i sakens natur att generalagenten måste vara förtrogen med försäkringsverksamhet. Eftersom generalagenten kan vara den enda personen som representerar den utländska försäkringsgivaren i Sverige måste han förutsättas vara särskilt yrkesskicklig. I fråga om styrelseledamot och verkställande direktör i svenska försäkringsbolag har inte i försäkringsrörelselagen (19821713) tagits in uttryckliga föreskrifter om yrkesmässiga krav och krav på lämplighet i övrigt. I stället ingår det i koncessionsprövningen av ett nytt försäkringsbolag att inom ramen för sundhetskravet bedöma om bolagets verkställande ledning uppfyller de kunskapsmässiga krav och är så omdömesgilla i sitt handlande som fordras för att på ett långsiktigt och stabilt sätt driva sund försäkringsverksamhet (se prop. 1992/931257 5.187). Det föreslås en motsvarande lösning i fråga om generalagent som repre-

senterar en försäkringsgivare från tredje land som ansöker om svensk koncession. Således skall det ingå i koncessionsprövningen enligt förslagets 5 kap. 2 & första stycket att bedöma om generalagenten är omdömesgill och har sådan allmän kännedom om försäkringsverk- samhet som anses vara behövlig med beaktande av arten och omfatt- ningen av den verksamhet som försäkringsgivaren från tredje land avser att bedrivai Sverige. Desto mångsidigare och mera omfattande verksamhet det är fråga om desto större krav bör ställas på generala- genten.

När det gäller generalagent som representerar en EES-försäkrings- givare ankommer — i enlighet med principen om en koncession med hemlandstillsyn -— motsvarande prövning på tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Generalagenten skall i Sverige representera den utländska försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden som föranleds av dennes verksamhet här i landet. Han skall också leda och sköta försäkringsgivarens försäkringsverksamhet i Sverige. Det är därför viktigt att generalagenten har omfattande befogenheter. Enligt tredje stycket, som i sak överensstämmer med 4 & första stycket första meningen LUF och 2 kap. 3 å andra stycket LEF, är generalagentens behörighet att företräda den utländska försäkrings givaren lagstadgad. Detta innebär att en utländsk försäkringsgivare inte kan inskränka den fullmakt som enligt detta stycke skall utfärdas för generalagen- ten. Däremot kan försäkringsgivaren vid behov byta ut sin generala- gent.

Föreskriften i fjärde stycket överensstämmer i sak med 4 5 andra stycket LUF och 2 kap. 3 & första stycket tredje och fjärde meningar- na LEF.

Av generalagentens fullmakt skall framgå bemyndigandet att sköta verksamheten för den utländska försäkringsgivarens räkning här i landet. Om fullmakten inte medger att generalagenten får använda ombud vid rörelsens drivande, måste givetvis detta beaktas. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte vara nödvändig. I förslaget har därför inte tagits upp någon motsvarighet till 3 5 andra meningen LUF.

För generalagent som företräder försäkrings givare från tredje land finns i förslaget bestämmelser om godkännande av generalagent (5 kap. 2 & fjärde stycket), byte av generalagent (5 kap. 8 5), tillfälligt ombud för generalagent (7 kap. 11 å) och utseende av ombud i stället för generalagent i samband med att verksamheten i Sverige upphör (8 kap. 2 5).

När det gäller generalagent för EES-försäkringsgivare får Finansinspektionen vid förhinder för generalagenten interimistiskt

förordna ett ombud, om det med hänsyn till skyddet för försäkring- stagamas intressen är nödvändigt (4 kap. 8 ©). Motsvarande föreskrift för generalagent som representerar försäkringsgivare från tredje land återfinns i 7 kap. ll &.

Filial

3 5? Med M avses i denna lag ett avdelningskontor med själv- ständig förvaltning som en utländsk försäkringsgivare etablerar i Sverige.

Som filial betraktas även ett kontor häri landet som förestås av en utländsk försäkringsgivares egen personal samt en person som bedriver självständig verksamhet och som har en stående fullmakt att företräda försäkrin gsgivaren på samma sätt som en filial.

Det föreslås att såväl EES-försäkringsgivare som försäkringsgivare från tredje land skall kunna inrätta en filial i Sverige för drivande av försäkringsrörelse. Enligt gällande lagstiftning står filialetablering endast öppen för EES-försäkringsgivare. Begreppet filial i första stycket har samma innebörd som i 2 kap. 2 Ö 2 LEF.

Som angetts i 1 kap. 4 & första stycket 3 lag gäller lagen (1992: 160) om utländska filialer m.m. för försäkringsverksamhet som bedrivs genom filial i Sverige. Filialens direktör svarar för filialens verksamhet, leder dess försäkringsrörelse samt agerar för den utländska försäkringsgivarens räkning i övriga affärsangelägenheter här. Vidare företräder filialdirektören den utländska försäkringsgiva- ren i rättsförhållanden som gäller filialens verksamhet. Filialdirektö- rens nationalitet har ingen betydelse, bara filialens verksamhet de facto leds från Sverige. Verkställande direktören skall enligt 1 kap. 4 å andra stycket denna lag vara bosatt i Sverige (ang. motivet till denna föreskrift se prop. 1992/93:257, 5.165). 1 övrigt gäller för verkställande direktören de kvalifikationskrav och behörighetsvillkor som anges i 9 och 10 åå lagen om utländska filialer m.m. Filialens direktör får således inte vara omyndig, försatt i konkurs eller en person som har meddelats näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 Q' föräldrabalken.

Enligt artikel 3 i andra skade- och i andra livförsäkringsdirektivet, som inte ändrats genom tredje generationens försäkringsdirektiv, jämställs en försäkringsgivares permanenta närvaro i vilken form som helst inom ett medlemslands område med en filial, även om närvaron endast består av ett kontor, eller en självständigt arbetande person,

som har en stående fullmakt att verka för försäkrings givarens räkning på samma sätt som en filial. Det föreslås att en bestämmelse härom — med samma formulering som i direktiven tas upp i andra stycket främst i syfte att klargöra gränslinjen mellan verksamhet genom etablering och gränsöverskridande verksamhet, se 6 &.

För verkställande direktör som förestår en filial som tillhör en försäkringsgivare från tredje land finns i förslaget bestämmelser om godkännande av verkställande direktör (5 kap. 2 & fjärde stycket), byte av verkställande direktör (5 kap. 8 5) och tillfälligt ombud för verkställande direktör (7 kap. 11 9).

När det gäller filial som etableras av försäkringsgivare från tredje land ingår i koncessionsprövningen enligt förslagets 5 kap. 2 & första stycket att bedöma om filialdirektören uppfyller kunskapsmässiga krav och är omdömesgill.

Angående möjlighet för Finansinspektionen att förordna ombud för verkställande direktör som förestår en filial som tillhör en EES- försäkringsgivare, se 4 kap. 8 &.

Försäkringssammanslutning

4 3? Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslutning av jysiska eller juridiska personer som utan solidarisk ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, såvitt angår försäkringssammanslut- ningar, medlemmarna i sammanslutningen.

I förhållande till gällande lagstiftning föreslås den ändringen att inte bara försäkringssammanslutningar från EES utan även försäk- ringssammanslutningar från länder utanför detta område skall kunna etablera verksamheti Sverige. Begreppet försäkringssammanslutning i första meningen i denna paragraf har i sak samma innebörd som detta begrepp definieras i 1 kap. 1 & fjärde stycket första meningen LEF . Med försäkringssammanslutning avses främst den typ av för- säkringssammanslutningar som är organiserade i form av försäk- ringsbörser, där fysiska eller juridiska personer sammanslutna i syndikat bedriver försäkringsverksamhet utan solidarisk ansvarighet. Det är alltså inte själva försäkringssammanslutningen utan de enskilda fysiska ellerjuridiska personerna inom sammanslutningen som meddelar försäkring. Exempel på sådana försäkringssam- manslutningar är Lloyd's i London och the Illinois Insurance

Exchange i Chicago. Försäkring meddelas hos Lloyd's av enskilda individer som är organiserade i syndikat och hos the Illinois Insuran- ce Exchange av syndikat som utgörs av juridiska personer, huvudsa- kligen allmänna aktiebolag. F örsäkringsgivama i ifrågavarande slag av sammanslutningar står inte i direkt kontakt med kunderna utan försäkringsaffärema förvärvas huvudsakligen genom särskilt godkända försäkringsmäklare.

Utanför begreppet försäkringssammanslutning faller de typer av försäkringssammanslutningar som bildats i syfte att bedriva koassuransverksamhet. Exempel på sådana sammanslutningar utomlands är Verenigde Nerlandsee Beurssen (V.N.A.B.) i Rotterdam och the Institute of London Underwriters (ILU) i London. Dessa typer av försäkringssammanslutningar kan dock få marknadstillträde i Sverige genom att de enskilda försäkringsbolagen inom sammanslut- ningama etablerar verksamhet enligt denna lag.

Föreskriften i andra meningen har efter förebild av 1 kap. l & fjärde stycket andra meningen LEF införts av lagtekniska skäl.

I 5 5 finns bestämmelser om företrädare för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Generalrepresentation

5 5 Med generalrepresentation avses en utländsk försäkringssam- manslutnings representation i Sverige. Generalrepresentationen skall förestås av ett ombud som ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivama i sammanslutningen driver enligt denna lag.

Ombud för försäkringsgivare i en sammanslutning skall vara bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 åföräldra- balken kan inte vara ombud.

De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkrings— avtal ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivama och själv eller genom annan tala och svara för dem.

Försäkringsgivare i en utländsk försäkringssammanslutning som avser att bedriva försäkringsverksamhet hån en etablering här i landet skall etablera verksamheten här genom en generalrepresentation. Begreppet generalrepresentation i första stycket första meningen har i sak samma innebörd som i 2 kap. 2 & 3 LEF och skall i denna lag

tillämpas på utländska försäkringssammanslutningar från såväl EES som andra främmande länder. Generalrepresentationen driver inte någon försäkringsrörelse utan har endast till uppgift att häri landet representera de enskilda försäkringsgivama inom sammanslutningen.

Enligt andra meningen i detta stycke, som i sak överensstämmer med 2 kap. 3 & fjärde stycket första meningen och femte stycket första meningen LEF, skall generalrepresentationen förestås av ett ombud som ansvarar för den försäkringsverksamhet som försäk- ringsgivama i sammanslutningen bedriver i Sverige. Ombudets ansvar för verksamheten här i landet kan jämställas med det ansvar som verkställande direktören eller en styrelseledamot i ett svenskt försäkringsbolag har för bolagets verksamhet, trots att ombudet inte direkt är involverad i den verksamhet som drivs inom sammanslut- ningen.

I andra stycket anges behörighetsvillkoren för ombudet för en för- säkringssannnanslutning, vilka i sak är desamma som för andra före- trädare för utländska försäkringsgivare enligt denna lag.

Ombudet skall representera försäkringsgivama i sammanslutning- en i alla de rättsförhållanden som föranleds av deras försäkringsverk- samhet i Sverige. Ombudet skall därför enligt tredje stycket ha behörighet att ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar och att på försäkringsgivamas vägnar tala och svara inför domstolar. Genom att ombudets behörighet enligt detta stycke är lagstadgad har försäkringsgivama inte rätt att begränsa den.

I likhet med vad som gäller för generalagent enligt förslaget (se kommentar till 2 5) skall koncessionsprövningen av försäkringsverk- samhet, som en försäkringssammanslutning med hemort utanför EES avser att etablera i Sverige, innefatta en lämplighetsbedömning av ombudet. När det gäller försäkringssammanslutningar från EES ankommer denna prövning i enlighet med principen om hemlandstill- syn på den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Om skyldigheten för utländska försäkringsgivare att i sin verksamhet i Sverige rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter, se 1 kap. 5 5.

För ombud för generalrepresentation avseende försäkrings- sammanslutningar med hemort utanför EES finns bestämmelser om godkännande av ombud (5 kap. 2 & fjärde stycket), byte av ombud (5 kap. 8 &) tillfälligt ombud (7 kap. 11 å) och om skyldighet för ombud att föra förteckning över vissa uppgifter (6 kap. 11 å).

Gränsöverskridande verksamhet

6 5 Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe marknadsför försäkringar i Sverige utan förmedling av en etablering här i landet eller en försäkringsgivare med koncession i Sverige i syfte att ingå

]. skade/försäkringsavtal om en sådan i Sverige belägen risk som avsesi 1 kap. 9 9",

2. livförsäkringsavtal med en jysisk person som är stadigvarande bosatt i Sverige, eller

3. livförsäkringsavtal med en juridisk person vars driftställe i Sverige avtalet hänför sig till.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, anger vissa grunddrag i gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen avser endast EES-försäkringsgivare, eftersom möjlighet inte har öppnats enligt förslaget för försäkringsgivare hån tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

Gränsöverskridande verksamhet kännetecknas enligt paragrafen av att en EES-försäkringsgivare hån ett utländskt driftställe täcker en skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk person eller en här verksam juridisk person. Som tilläggsförutsätt- ningar för att verksamheten skall klassas som gränsöverskridande gäller att försäkringsaffären skall förvärvas på initiativ av för- säkringsgivaren och utan anlitande av en etablering som försäkrings- givaren har upprättat här i landet eller av en försäkringsgivare med koncession i Sverige. För att verksamheten skall klassas som gränsöverskridande förutsätts också att den utländska försäkringsgi- varen inte anlitar en i Sverige självständigt verksamt ombud att kontinuerligt för försäkringsgivarens räkning förvärva försäkringsaf- färer, eftersom vilken som helst permanent närvaro i Sverige jämställs med filial eller agentur (se 3 & andra stycket).

De grundläggande kriteriema som enligt denna paragraf skall vara uppfyllda för att en verksamhet skall betraktas som gränsöverskridan- de är baserade på begreppet fritt tillhandahållande av försäkring- stj änsteri artikel 12.1 i det andra skadeförsäkringsdirektivet som i sin tur hänvisar till artikel 2 (1) samt artikel 10.1 och artikel 2 e) i det andra livförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har inte upphävts genom tredje skadeförsälqingsdirektivet eller tredje livförsäkringsdi- rektivet.

Med utländskt driftställe avses i detta sammanhang EES- försäkringsgivarens huvudkontor eller annat fast driftställe i hemlan- det och filial, som avses i artikel 1_b i både tredje skadeförsäkringsdi- rektivet och tredje livförsäkringsdirektivet, i ett annat EES-land än hemlandet, dock inte Sverige.

Enligt förslaget skall regleringen av gränsöverskridande verksam- het inte inverka på den praxis, som sedan lång tid tillbaka utbildats i Sverige, enligt vilken svenska företag och svenska privatpersoner fritt kan upphandla försäkringar utomlands. Försäkringar som svenska juridiska eller fysiska personer på eget initiativ placerar utomlands skall därför inte anses utgöra gränsöverskridande verksamhet. Passivt tillhandahållande av försäkringstjänster av en utländsk försäkringsgivare skall i överensstämmelse med gällande praxis inte vara föremål för reglering. Genom att uttrycket "mar- knadsföra försäkringar" används i paragrafen understryks att det är fråga om ett aktivt handlande på den svenska försäkringsmarknaden från EES-försäkringsgivarens sida och inte endast fråga om att passivt ta emot en order (jfr. l a & LUF). För att en verksamhet skall klassificeras som gränsöverskridande krävs dock inte att ett försäk- ringsavtal ingås utan redan inledande marknadsföringsåtgärder kan konstituera sådan verksamhet.

När gränsöverskridande verksamhet bedrivs hån ett utländskt driftställe, kan marknadsföringen av försäkringarna ske antingen som direkt marknadsföring, t.ex. med personliga riktade marknads- föringsåtgärder såsom direktreklam och telefonförsäljning, eller genom annonsering i svensk press, television eller radio. Vidare kan marknadsföringen ske genom representanter för utländska försäk- ringsgivare som under besök i Sverige kontaktar potentiella kunder. Om försäkringsgivaren i sin anskaffningsverksamhet i Sverige använder en häri landet inrättad etablering eller anlitar en här i landet koncessionerad försäkringsgivare, är verksamheten som nyss nämnts inte att betrakta som gränsöverskridande enligt grunddragen i förevarande paragraf.

Med etablering avses den utländska försäkringsgivarens sekundäretablering i Sverige, dvs. etablering genom generalagent (2 & första stycket), filial (3 å) och generalrepresentation (5 5 första stycket) samt dotterbolagsetablering i Sverige.

En EES-försäkringsgivares representant här enligt 5 & trafikskade- lagen (197511410) är inte jämställa med en etablering (se 3 kap. 3 lj andra stycket 1).

Som en följd av villkoret att en i Sverige koncessionerad försäkringsgivare inte får anlitas i anskaffningsverksamheten för att verksamheten skall klassas som gränsöverskridande, är att sådan

verksamhet som avses i 5 kap. 1 & 2, dvs. att försäkringsgivare hån tredje land tillhandahåller försäkringar i Sverige genom förmedling av försäkringsgivare med svensk koncession, inte att betrakta som gränsöverskridande verksamhet.

Gränsöverskridande verksamhet behandlas närmare i avsnitt 8.4.2. Liksom enligt gällande rätt skall en EES-försäkringsgivare ha rätt att samtidigt här i landet bedriva gränsöverskridande verksamhet och verksamhet hån etablering, sk. kumulation, under förutsättning att en klar gränslinje upprätthålls mellan de båda verksamhetsforrnema.

Andra avdelningen

BESTÄMMELSER OM EES—FÖRSÄKRINGSGIVARE

3 kap. Inledande och bedrivande av verksamheten

Av principen om en koncession med hemlandstillsyn, som ingår i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet, följer att en EES-försäkringsgivares beslut om att inleda försäkrings- verksamhet i Sverige endast förutsätter att anmälan görs hos tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Detta gäller oavsett om försäkringsgivaren avser att bedriva verksamheten i Sverige från en sekundäretablering här i landet eller genom gräns- överskridande verksamhet. Det ankommer sedan på tillsynsmyndig- heten i försäkringsgivarens hemland att underrätta Finansinspektion- en om den i Sverige planerade försäkringsverksamheten (l ä). Till underrättelsen skall bl.a. fogas ett intyg om försäkringsgivarens solvens samt, när det gäller gränsöverskridande verksamhet, en utredning om vilka försäkringsklasser som försäkringsgivarens koncession omfattar och vilka risker som här i landet skall täckas genom den planerade försäkringsverksamheten (2-3 65).

I stort sett överensstämmer bestämmelserna i detta kapitel med den gällande regleringen i LEF, dock har bestämmelserna om förfaringssättet vid ändring av förhållanden i EES-försäkringsgivares verksamheti Sverige justeras i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv (se 4 ($). Finansinspektionen kan inte direkt ingripa i den verksamhet som en EES-försäkringsgivare inleder här i landet. Detta gäller oavsett om rörelsen skall drivas från en etablering här eller genom gränsöverskridande verksamhet. Av denna anledning har i förslaget inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i 6 kap. 2 & LEF om skyldighet för EES-försäkringsgivare att genast underrätta Fi- nansinspektionen när verksamheten inleds i Sverige. Det får förut- sättas att inspektionen får erforderlig information om verksamhetens inledande i Sverige från tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige

1 5? En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får bedriva försäkrin gsrörelse i Sverige

1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndig- heten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 sf,

2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansin- spektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i

;s.

Bestämmelsemai denna paragraf har överförts hån 2 kap. 1 & LEF.

Koncessionsgivningen av svenska myndigheter har när det gäller EES-försäkringsgivare ersatts av ett anmälningsförfarande som bygger på ett underrättelseförfarande mellan tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen. En EES- försäkringsgivare behöver således inte separat koncession i Sverige utan kan med stöd av tillståndet i hemlandet inleda verksamhet här i landet under de förutsättningar som anges i denna paragraf. Detta gäller såväl verksamhet från en sekundäretablering här i landet som gränsöverskridande verksamhet.

Drivande av försäkringsrörelse från en sekundäretablering här i landet förutsätter enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdi- rektivet och tredje livförsäkringsdirektivet att EES-försäkringsgiva- ren anmäler detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet som i sin tur skall underrätta Finansinspektionen om den tilltänkta verksamheten. Sekundäretableringen kan inleda sin verksamhet i Sverige två månader eher det att inspektionen har mottagit en sådan underrättel- se. Föreskriften i punkt 1 har utformats i enlighet med detta förfar- ande.

Drivande av gränsöverskridande verksamhet förutsätter enligt artikel 34 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet att EES-försäkringsgivaren anmäler detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet. I artikel 35 i båda dessa direktiv anges det förfarande som skall iakttas mellan hemlandet och det land där tjänsterna enligt planerna skall tillhandahållas i anledning av en sådan anmälan. Föreskriften i punkt 2 har utformats i enlighet med detta förfarande.

Begreppet sekundäretablering preciseras i 2 kap. l 5 och begrep- pet gränsöverskridande verksamheti 2 kap. 6 &.

Termen behörig myndighet har definierats i 1 kap. 2 & första stycket 4.

Etableringsanmälan

2 5 En underrättelse enligt 1 5? 1 om sekundäretablering skall innehålla

1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som skall vara dess företrädare,

2. en plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas där, och

3. intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkrings- givarens kapitalbas.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a 5? första stycket 10försäkringsrörelselagen (1982: 713) (motorfordon- sansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES—försäkringsgivaren är medlem i T rafikför- säkringsföreningen.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstärnmer i sak med 2 kap. 4 & första och andra styckena LEF som i sin tur grundar sig på artikel 32.2 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkring- sdirektivet.

Hemlandsmyndigheten skall kontrollera att en EES-försäkringsgi- vare, som planerar en sekundäretablering i Sverige, uppfyller de krav som ställs på försäkringsverksamhet inorn EES enligt EG:s försäk- ringsdirektiv. För att Finansinspektionen skall — med hänsyn till inspektionens sekundära tillsynsansvar (se 4 kap.) få en tillförlitlig bild av den försäkringsgivare som avser att etablera försäkrings— verksamhet i Sverige måste etableringsanmälningen innehålla de uppgifter som anges i första stycket, Dessutom skall till ansökan fogas ett intyg om att försäkringsgivaren har ett minsta eget kapital (kapitalbas) enligt vad som föreskrivs i artikel 16 och 17 i första skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 19 och 20 i första livförsäkringsdirektivet. För försäkringsverksamhet avseende motorfordonsansvar krävs vissa tilläggsuppgifter enligt andra stycket.

Underrättelse om inledande av gränsöverskridande verksamhet

3 5? En underrättelse enligt 1 5? 2 om gränsöverskridande verksam— het skall innehålla

]. uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall täcka, och

2. intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a) försäkringsgivarens kapitalbas, och

b) vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a 5? första stycket 1 Oförsäkringsrörelselagen (1982: 713) (motorfordon- sansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla

]. uppgift om vem som ärförsäkringsgivarens representant enligt 5 3? trafikskadelagen (1975.'l410), och

2. en försäkran att försäkrin gsgivaren är medlem i Trafikförsäk- ringsförenin gen.

Bestämmelserna i denna paragraf, som överensstämmer i sak med 2 kap. 4 a £» första och andra styckena LEF, är utformade i enlighet med artikel 35 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Ändring av förhållanden i verksamheten

4 5? Om en EES—försäkringsgivare avser att ändra sin verksamhet i Sverige i fråga om förhållanden som anges i 2 eller 3 5, får ändringen göras tidigast en månad efter det att F inansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försök- ringsgivarens hemland. Om det sker en ändring i de uppgifter som ingår i underrättelser enligt 2 59 skall dessutom försäkringsgivaren underrätta Finansinspektionen minst en månad innan den planerade ändringen görs.

I paragrafen, som motsvarar 2 kap. 4 & tredje stycket och 4 a & tredje stycket LEF, anges det förfaringssätt som skall iakttas när det sker förändringari de uppgifter som ingår i underrättelsema enligt 2 eller 3 &. Härvid iakttas motsvarande underrättelseförfarande mellan den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen som gäller vid inledande av försäkringsverksam-

het i Sverige enligt l &. Emellertid skall dessutom krävas när det gäller förändringar i uppgifter i etableringsanmälan enligt 2 & att försäkringsgivaren direkt till Finansinspektionen anmäler den tilltänkta ändringen minst en månad innan den görs.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar reglerna i artikel 32 och 36 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive tredje livförsäk- ringsdirektivet.

4 kap. Tillsyn

Kapitlet, som endast gäller EES-försäkringsgivare, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens övervakningsuppgifter avseende EES-försäkringsgivare. Av principen om hemlandstillsyn enligt tredje generationens försäkringsdirektiv följer att Finansin- spektionen har rätt att övervaka EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige endast till den del övervakningen inte ankommer på den myndighet som svarar för tillsynen av försäkringsgivarens verksam- het i hemlandet (1 ©). Detta innebär att Finansinspektionens primära tillsynsansvar för EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte omfattar den finansiella tillsynen utan är i huvudsak begränsad till kontroll av att försäkringsgivaren iakttar gällande bestämmelser i fråga om konsumentskydd, försäkringsavtalsförhållanden och principer beträffande god affärssed. Dessutom har Finansinspektio- nen ett sekundärt tillsynsansvar som kommer till uttryck i en skyldighet att biträda den utländska tillsynsmyndighet som har huvudansvaret för övervakningen av den verksamhet som bedrivs av en EES-försäkringsgivare här i landet (3 & andra stycket).

F inansinspektionen har rätt att få sådana uppgifter som behövs för fullgörandet av sin övervakningsfunktion (4 5). Rätten att få uppgifter gäller inte enbart EES-försäkringsgivare utan också bolag och andra organ som har till uppgift att här i landet uteslutande bistå EES—försäkringsgivare (5 Q).

I detta kapitel ingår också bestämmelser om de tvångsmedel som Finansinspektionen kan använda mot en EES-försäkringsgivare, om försäkringsgivaren inte skulle iaktta denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag eller om det annars skulle framkom- ma missbruki försäkringsgivarens verksamhet här i landet (6 &) Om EES-försäkringsgivaren inte följer inspektionens anmärkning, uppmaning eller efterlever ett förbud, skall saken i normala fall anmälas till den myndighet som i försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet.

Endast i undantagsfall har Finansinspektionen rätt att, vid sidan av den utländska tillsynsmyndigheten med det primära tillsynsansvaret, vidta åtgärder mot EES-försäkringsgivaren. l brådskande fall får in- spektionen vidta åtgärder utan att på förhand underrätta den myndig- het som svarar för tillsynen i försäkringsgivarens hemland.

I stort sett överensstämmer bestämmelserna i detta kapitel med motsvarande reglering i LEF. Vissa justeringar i det gällande regelsystemet har dock gjorts.

Tillsynen över EES-försäkringsgivare

1 9" Den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har den behöriga myndigheten i försäkrings— givarens hemland till uppgift att sköta. Den hnansiella tillsynen omfattar kontroll av försäkringsgivarens solvens, försäkringstekniska skulder och skuldtäcknin g.

I övrigt skall Finansinspektionen ha hand om tillsynen över EES— försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstift— ning, slås fasti enlighet med artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirek- tivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet, att tillsynsmyndig- heteni EES-försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för den finansiella tillsynen över försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Med finansiell tillsyn avses i enlighet med artikel 9 i tredje skadeför- säkringsdirektivet och artikel i 8 tredje livförsäkringsdirektivet kontroll av försäkringsgivarens hela verksamhet, dennes solvens, ska- pandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som skall täcka dessa enligt de regler som hemlandet fastställt eller den praxis som tillämpas i hemlandet.

Begreppet "den behöriga myndigheten" har definierats i 1 kap. 2 & första stycket 4. I 2 & finns bestämmelser om den utländska till- synsmyndighetens behörighet i Sverige.

Principen om hemlandstillsyn enligt denna paragraf bygger på infonnationsutbyte och samarbete mellan tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen. Bestämmelser om skyldighet för inspektionen att lämna information och biträde i hågor som hör till den finansiella tillsynen finns i 3 & andra stycket.

Av andra stycket följer att till den del tillsynen över en EES- försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte ankommer på tillsyns- myndigheten i försäkringsgivaens hemland svarar Finansinspektio-

nen för övervakningen. I inspektionens uppgift ingår bl.a. att kon- trollera försäkringsgivamas marknadsföring och information och att verksamheten i övrigt drivs enligt här i landet godtagbara affärsprin- ciper. I uppgiften ingår också kontroll av att försäkringsgivama i sin verksamhet i Sverige iakttar den lagstiftning som reglerar för- hållandena mellan försäkringsgivaren och försäkringstagama, såsom konsumentförsäkringslagen (198038). Ett annat väsentligt inslag i inspektionens övervakningsfunktion är att verka för en sund ut- veckling av den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver i Sverige (se 3 & första stycket).

Hemlandsmyndighetens behörighet i Sverige

2 5 Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i en EES-försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. F inansinspektionen har rätt att delta i undersökningen.

Enligt första meningen, som överensstämmer med 6 kap. 1 & tredje stycket LEF , har en utländsk tillsynsmyndighet med ansvar för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige rätt att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, när som helst granska den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver från en sekundäretablering här i landet. Granskningen kan utföras antingen av den utländska myndighetens egna tjänstemän eller av representanter som befullmäktigats särskilt för denna uppgift.

Angående begreppet behörig myndighet, se 1 kap. 2 (5 första stycket 4.

I andra meningen har införts en uttrycklig föreskrift, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, om att Finansinspektionen skall ha rätt att delta i undersökningar som utländska tillsynsmyndigheter genomför vid sekundäretableringar här i landet. Föreskriften grundar sig på artikel 10 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 9 i tredje livförsäkringsdirektivet.

Finansinspektionens allmänna tillsvnsuppgifter

3 39" Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs av EES-försäkringsgivare enligt denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten.

Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter i EES—försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter behöver uppgiften för sin tillsyn över försäkringsgivarens verksamhet, samt i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. l & första och andra styckena LEF.

Ett betydelsefullt led i övervakningen av EES-försäkringsgivares verksamheti Sverige är uppgiften att verka för en sund utveckling av den här i landet bedrivna verksamheten. Enligt första stycket andra meningen, ankommer denna uppgift på Finansinspektionen i samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Med tanke på bl.a. de svenska försäkringstagama är det viktigt med en effektiv tillsyn av EES-försäkringsgivares verksamhet häri landet. En effektiv tillsyn, som är baserad på hemlandskontroll, förutsätter ett intimt samarbete och infonnationsutbyte mellan be- rörda tillsynsmyndigheter. Därför har inspektionen en viktig funktion i tillsynsarbetet även om hemlandsmyndigheten har huvudansvaret för tillsynen. Bestämmelserna i andra stycket syftar till att säkerställa en effektiv övervakning av verksamheten här i landet.

Finansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska verksam- heten

4 5? En EES-försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet här i landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen.

Finansinspektionen har rätt att granska den försäkringsverksam- het som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Om det finns särskilda skäl, kan inspektionen omhänderta handlingar som är föremål för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäk— ringsgivaren skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 LEF.

Till den del övervakningen av en EES-försäkringsgivare ankom- mer på F inansinspektionen skall inspektionen enligt första stycket ha rätt att få sådana uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamheti Sverige som behövs för denna tillsyn. Uppgiftsskyldig- heten gäller oberoende av om försäkringsgivaren bedriver verksam- heten hån en sekundäretablering här eller genom gränsöverskridande verksamhet.

Finansinspektionen skall enligt andra stycket första meningen ha rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Granskningsverksamheten kan innefatta inspektion i sekundäretableringens lokaler. I enlighet med artikel 40 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäk- ringsdirektivet hari andra meningen förts in en föreskrift om rätt för inspektionen att omhänderta handlingar som är föremål för gransk- ningen.

Med stöd av bemyndigandeti tredje stycket, som motsvarar 6 kap. 3 & andra stycket LEF, kan inspektionen närmare precisera uppgifts- skyldigheten i första stycket för EES-försäkringsgivaren.

Insyn i sidoordnade organ

5 3? Skyldigheten enligt 4 3? att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

]. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda EES—försäkringsgivare eller som sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande i,

2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder EES—försäkringsgi- vare i dennes rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts hån 6 kap. 4 & LEF.

Med stöd av denna paragraf har Finansinspektionen möjlighet till insyn i olika organ som samverkar med EES-försäkringsgivare. De organ som här avses är i samma utsträckning som EES-försäkrings- givare skyldiga att lämna upplysningar till inspektionen och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen. Någon motsvarighet till den föreslagna föreskriften i 3 5 första

stycket tredje meningen om rätt för inspektionen att omhänderta handlingari samband med granskning har inte tagits upp i förslaget, eftersom inspektionen inte har tillsyn utan enbart insyn i de organ som avses i denna paragraf.

Tvångsmedel

6 j" Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får F inansinspektionen förelägga försäkrin gsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare överträdelser sker.

F inansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade försäk- ringar. Till dess att kungörelse skett av sådant förordnande får försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssam- manslutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finans- inspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

I artikel 40 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet bestäms om det förfarande som skall iakttas, om en EES-försäkringsgivare inte följer de bestämmelser som tillämpas i det land där den har en sekundäretablering eller där den bedriver gränsöverskridande verksamhet. Bestämmelserna i denna paragraf, som har överförts från 6 kap. 5 & LEF, är utformade i enlighet härmed.

När det gäller smärre avvikelser hån denna lag, inspektionens föreskrifter eller god affärssed här i landet, torde rättelse kunna uppnås genom ett informellt påpekande.

Enligt första stycket skall Finansinspektionen i första skedet förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkrings givaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta tillsynsmyn- digheten i försäkringsgivarens hemland. Om försäkringsgivaren ändå fortsätter med sitt felaktiga förfarande kan inspektionen enligt andra stycket, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheten i försäkringsgiva- rens hemland, förbjuda försäkringsgivaren att marknadsföra eller meddela nya försäkringar här i landet. I 1 kap. 9 & anges vad som avses med här i landet belägna skadeförsäkringsrisker.

I tredje och fjärde styckena stadgas om inspektionens rätt att i brådskande fall vidta åtgärder utan att på förhand underrätta tillsyns- myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Angående möjlighet att förena ett föreläggande med vite, se 11 kap. 6 &.

Angående behörig myndighet, se 1 kap. 2 & första stycket 4.

Åtgärder i anledning av inskränkning i förfoganderätten över tillgångar

7 58 Om en behörig myndighet i en EES-försäkringsgivares hemland inskränker försäkrin gsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall Finansinspektionen på begäran av myndigheten vidta samma åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet av ett beslut om hur fönsäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndighe- ten beslutat

- att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller

- att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. 5 a & LEF som grundar sig på artikel 13 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet.

Angående behörig myndighet, se 1 kap. 2 5 första stycket 4.

Åtgärder vid förhinder för företrädare

8 3? Om en företrädare för en EESförsäkringsgivare avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall åtgärder som anges i 6 3? första-tredje styckena vidtas. Om det med hänsyn till skyddet av försäkringstagamas intressen är nödvändigt, får Finansinspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigat], förordna ett ombud i enlighet med 6 59 fjärde stycket.

En EES-försäkringsgivare skall under hela den tid försäkringsgivaren bedriver verksamhet från en sekundäretableringi Sverige här i landet ha en företrädare. Om företrädaren avsäger sig sitt uppdrag, inte längre är lämplig för sin uppgift eller av annat skäl inte kan utöva sitt uppdrag skall Finansinspektionen enligt första meningen, som i sak överensstämmer med 6 kap. 6 & första meningen LEF, använda tvångsmedel mot försäkringsgivaren, om inte en ny företrädare tillsätts.

Av syhet med förordnade av ett interimistiskt ombud enligt andra meningen, som i sak överensstämmer med 6 kap. 6 & andra meningen LEF, följer att ombudet skall ha samma rättigheter som företrädaren. Ett interimistiskt ombud skall sköta sin uppgift till dess en ny företrädare utses eller till dess att företrädarens hinder har upphört.

Åtgärder i anledning av att verksamheten upphör

9 3? Om en EES—försäkringsgivare till följd av ett beslut av behörig myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i landet, skall F inansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet. Inspektionen skall, på begäran av och i samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland,

— förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa försäkrin gsgivarens förfoganderätt, eller

förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid

vidta sådana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga om ett svenskt försäkringsbolag.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 7 kap. 1 & LEF. Som följd av att en EES-försäkringsgivare verkar här i landet med stöd av koncessionen i hemlandet innebär ett återkallande av koncessionen eller att koncessionen av annat skäl upphör i hemlandet att verksamhetsrättigheterna i Sverige också upphör. Försäkrings- givaren får inte längre bevilja nya försäkringar här i landet. Då verksamheten avslutas skall harnför allt säkerställas att försäkringsta- gamas intressen tryggas. Finansinspektionen skall i samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland vidta alla de åtgärder som behövs som skydd för de försäkrades intressen. In- itiativrätten hör dock inte till Finansinspektionen utan till tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

Tredje avdelningen

BESTÄMIVIELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE FRÅN TREDJE LAND

5 kap. Inledande av verksamheten m.m.

Kapitlet, som endast gäller försäkringsgivare hån tredje land, innehåller bestämmelser som anger de närmare förutsättningama för inledande av försäkringsverksamhet i Sverige. Dessa förutsättningar är, till skillnad hån vad som är fallet i fråga om EES-försäkringsgiva- re, inte baserade på principerna om en enda koncession och hemland- stillsyn utan grundas på svensk koncession och svensk offentlig tillsyn. En försäkringsgivare från tredje land måste således enligt förslaget också i fortsättningen utverka regeringens koncession för att få driva försäkringsrörelse i Sverige, om försäkringsgivaren inte begränsar sig till att anskaffa försäkringar i Sverige genom förmed- ling av en här i landet koncessionerad försäkringsgivare (1 5)-

Ett motiv till att det nuvarande koncessionssystemet bibehålles i håga om försäkringsgivare från tredje land är EG:s tredjelandsregler som uppställer koncession som krav för att ett försäkringsföretag från tredje land skall få etablera försäkringsverksamhet inom EU/EES. I övrigt är motivet till att koncession är obligatoriskt enligt förslaget detsamma som enligt försäkringsrörelselagen (19821713). Koncessionssystemet utgör en del av den offentliga tillsynen som anses behövlig på försäkringsområdet. Försäkringstagama har som regel inte möjlighet att i tillräcklig utsträckning bevaka sina egna in- tressen på grund av försäkringsverksamhetens natur. Detta kan särskilt gälla försäkringsgivare från tredje land, vars verksam- hetspolitik, produkter, tillförlitlighet och solvens kan vara ännu svårare för en svensk försäkringskund att utröna än om det är fråga om en svensk försäkringsgivare eller en utländsk EES—försäkringsgi- vare.

Utredningen har övervägt att överföra regeringens uppgift som koncessionsgivande myndighet till Finansinspektionen. Med hänsyn till att denna delegationshåga inte enbart berör försäkringsgivare hån tredje land utan även har samband med koncessionssystemet i försäkringsrörelselagen liksom övriga tillståndssystem i försäkrings- rörelselagstiftningen, dvs. frågor inom områden som faller utanför utredningsuppdraget, har dock något ändringsförslag i denna del inte lagts fram.

Enligt huvudregeln skall således alltjämt krävas koncession. Dessutom skall etablering krävas här i landet för att en försäkringsgi- vare från tredje land skall kunna få bedriva försäkringsverksamhet i Sverige, om inte försäkringar skall marknadsföras i Sverige genom en häri landet koncessionerad försäkringsgivare (l & 2) .

Enligt artikel 23.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.1 i första livförsäkringsdirektivet skall varje medlemsland uppställa krav på koncession för försäkringsgivare från tredje land som avser att driva direkt försäkringsrörelse från en etablering inom medlemslandets territorium. Däremot innehåller EG:s försäkrings- direktiv inte några regler om gränsöverskridande verksamhet för försäkringsgivare hån tredje land. Avsaknaden av reglering anses innebära att det enskilda medlemslandet får avgöra om en försäk- ringsgivare hån tredje land skall tillåtas att bedriva gränsöverskridan- de verksamhet. Ett sådant medgivande kan endast gälla det egna landets territorium och inte EES i övrigt.

1 förslaget har inte öppnats någon generell möjlighet för försäk- ringsgivare hån tredje land att bedriva gränsöverskridande verksam- het i Sverige. Med stöd av den allmänna dispensbestämmelsen i förslagets 1 kap. l å andra stycket finns dock möjlighet att på basis av bi- eller multilaterala avtal medge sådan verksamhet i Sverige. En grundförutsättning för ett sådant arrangemang är att det finns förutsättningar för en effektiv offentlig tillsyn av försäkrings- verksamheten i Sverige från försäkringsgivarens hemland. Detta förutsätter i sin tur att landet i fråga har ett internationellt godtagbart tillsynssystem och att ett tillförlitligt system för infonnationsutbyte med F inansinspektionen kan etableras. Ett avtal som syftar till ett arrangemang om gränsöverskridande verksamhet med tredje land måste givetvis bygga på principen om likabehandling som följer av Sveriges anslutning till WTO och OECD samt vara förenligt med medlemskapet i EU.

De viktigaste kännetecknen för gränsöverskridande verksamhet har angivits i 2 kap. 6 5.

En ändring i jämförelse med den nuvarande regleringen är att det föreslås att försäkringsgivare från tredje land i likhet med EES- försäkringsgivare skall få bedriva verksamheten i Sverige inte enbart hån en generalagentur utan även hån en filial (l ä). Möjlighet öppnas också enligt förslaget för försäkringsgivare som tillhör en försäk- ringssammanslutning med hemort utanför EES att genom att inrätta en generalrepresentation här bedriva försäkringsverksamhet i Sverige (1 5).

Som en motvikt mot att en försäkringsgivare hån tredje land enligt förslaget inte kan sälja försäkringar över gränsen i Sverige

genom gränsöverskridande verksamhet, föreslås att möjlighet öppnas för sådana försäkringsgivare att inrätta representationskontor i Sverige (9 5).

Det nuvarande kravet att en svensk koncession endast kan omfatta de försäkringsklasser som försäkringsgivaren bedriver i hemlandet har slopats. Vidare har tidsbegränsade koncessioner utmönstrats ur lagstiftningen (se kommentar till 2 5).

Det nuvarande förbudet för försäkringsgivare hån tredje land att bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse har utvidgats till att inte bara avse hämmande verksamhet som drivs genom sekundäretable- ring utan även verksamhet som drivs vid sidan av sådan etablering här i landet omfattas av förbudet (10 8).

Rätt för en försäkringsgivare från tredje land att bedriva försäk- ringsrörelse i Sverige

1 3? En försäkringsgivare från tredje land får bedriva försäkrings— rörelse i Sverige

1. efier koncession av regeringen ji'ån en sekundäretablering här ilandet,

2. efter tillstånd av F inansinspektionen genom förmedling av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och som tillhör samma koncern som försäkringsgivaren eller som denne har samarbetsavtal med.

I paragrafen har sammanslagits de bestämmelser i 1 & andra stycket och l a & första stycket LUF som gäller rätten för försäkringsgivare från tredje land att driva försäkringsrörelse i Sverige. Punkt l avser försäkringsrörelse som försäkringsgivaren etablerar i egen regi i Sverige medan punkt 2 endast avser anskaffningsverksamhet på den svenska marknaden genom förmedling av en här i landet koncessio- nerad försäkringsgivare. Begreppet försäkringsgivare från tredje land har definierats i 1 kap. 2 & första stycket 2.

Ett huvudsyfte med koncessionskravet enligt punkt 1 är att svenska myndigheter på förhand skall kunna göra en bedömning av sannolikheten av att en utländsk försäkringsgivare kan svara för alla förpliktelser som följ er av försäkringsavtal samt också i övrigt sköta sin försäkringsrörelse i enlighet med de principer som godkänns i Sverige.

När det gäller de juridiska formerna för etablering i Sverige innebär som nämnts förslaget i förhållande till gällande lagstiftning

en utökning av etableringsformema genom att förutom generalagen- tur även filialetablering och etablering genom generalrepresentation godtas. Härigenom öppnas bl.a. möjlighet för försäkringssam- manslutningar utanför EES att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige.

I punkt 2 har tagits upp det nu gällande undantaget från koncessions- och etableringskraven i l a & första stycket LUF. Undantaget avser marknadsföring av försäkringar här i landet genom förmedlingsverksamhet av försäkringsgivare som har koncession i Sverige. Detta innebär atti överensstämmelse med gällande lagstift- ning kan endast svenska försäkringsbolag och försäkringsgivare från tredje land med koncession i Sverige anlitas för förrnedlingsuppdra- get. Däremot kan EES-försäkringsgivare som saknar separat svensk koncession inte användas för detta uppdrag. F inansinspektionen bör även i fortsättningen ha det primära tillsynsansvaret för förmedlaren av denna speciella form av anskafhiingsverksamheten på den svenska marknaden. Av denna anledning har i förslaget möjlighet inte öppnats att anlita EES-försäkringsgivare som förmedlare i detta sammanhang, ehersom Finansinspektionen inte har huvudansvaret för tillsynen av deras verksamhet här i landet. På de villkor som anges i 5 5 har en försäkringsgivare från tredje land rätt att efter tillstånd av Finansin- spektionen anskaffa försäkringar i Sverige genom en här i landet kon- cessionerad försäkringsgivare.

Bestämmelseni denna punkt har inte ansetts oförenlig med EES- avtalet, eftersom ihågavarande verksamhet inte innebär att någon etablering kommer till stånd i Sverige och därför inte omfattas av de EG-direktiv som berör tredjelandsföretag (se prop. 1992/93:257 5.125). Att verksamheten, trots att någon etablering inte anses komma tillstånd, inte skall klassas som gränsöverskridande framgår av 2 kap. 6 s.

Koncession

2 5? Regeringen skall bevilja försäkringsgivare från tredje land koncession om den planerade verksamheten kan antas komma att uppjylla kraven på en sund försäkringsverksamhet och ansökningen om koncession uppjyller de krav som ställs i 3 5. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkrings— givare.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b 385försäkringsrörelselagen (1982: 713).

Koncession beviljas tills vidare. Regeringen skall godkänna företrädare för försäkringsgivaren i samband med att koncession beviljas.

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 7 & första-tredje styckena LUF, anger koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från tredje land.

EG:s försäkringsdirektiv innehåller inte några regler om de materiella villkoren för beviljande av koncession i fråga om försäk- ringsgivare hån tredje land utan koncesssionsvillkorens närmare innehåll bestäms av den nationella lagstiftningen i det land där försäkringsverksamheten skall etableras. Det finns i detta avseende inte skäl att försätta försäkringsgivare hån tredje land i en annan situation än svenska försäkringsgivare. Koncessionsvillkoren är därför enligt förslaget i stort sett desamma för försäkringsgivare från tredje land som för svenska försäkringsbolag, dock med den väsentli- ga skillnaden som följer av att depositionskrav endast uppställs för försäkringsverksamhet som här i landet etableras av försäkrings- givare från tredje land. Kravet på initialdeposition kommer till uttryck genom hänvisningen i första stycket första meningen till 3 &. Den begränsning i marknadstillträdeti Sverige som depositionskravet innebär har sin grund i de krav som uppställs i artikel 23.2 e) första skadeförsäkringsdirektivet och i artikel 27.2 e) första livförsäkrings- direktivet.

När det gäller allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) har Sverige i den nationella bindningslistan gjort förbehåll i ifrågavarande avseende. Depositionskravet är därför förenligt med Sveriges åtaganden enligt GATS. Detsamma gälleri förhållande till OECD:s liberaliseringsstadgor som inte utgör något direkt hinder mol att ett depositionssystem av ifrågavarande slag tillämpas. Emellertid innehåller liberaliseringsstadgoma bl.a. en allmän målsättning som innebär att depositioner skall hållas så låga som möjligt och vara avsedda endast för försäkringstagamas säkerhet. Utredningen har dock inte funnit anledning att justera den nuvarande initiala deposi- tionen mot bakgrund av denna allmänna målsättning.

Koncessionsprövningen enligt första meningen i detta stycke skall inte innefatta en sundhetsprövning av verkningarna på försäkrings- väsendet i Sverige som den planerade verksamheten kan föranleda utan sundhetsprövningen skall i överensstämmelse med gällande lagstiftning begränsas till en bedömning av om försäkringsgivaren har sådan sakkunskap och sådana resurser som är tillräckliga för en tillförlitlig försäkringsverksamheti Sverige. I koncessionsprövningen skall också ingå att bedöma försäkringsgivarens företrädare här i

landet. En företrädare kan jämföras med ledningen för ett svenskt försäkringsbolag. Prövningen av företrädaren föreslås därför ske med utgångspunkti de kriterier i fråga om kunskapsmässiga krav och all- män lämplighet som gäller som koncessionskrav för ledningen för ett svenskt försäkringsbolag (se prop. 1992/93:257 3.187).

Det föreslås att någon motsvarighet till föreskrifteni 2 & första stycket LUF enligt vilken koncessionen kan gälla högst en lika omfattande försäkringsrörelse som försäkringsgivaren lagligen driver i sitt hemland inte skall införas, emedan lagstiftningen i försäkrings- givarens hemland kan förhindra även bedrivande av sådan försäk- ringsrörelse som enligt EG:s försäkringsdirektiv anses som tillåten inom EES. Således skall en försäkringsgivare från tredje land liksom svenska försäkringsbolag kunna få koncession för bedrivande av verksamhet enligt alla de försäkringsklasser som nämns i första skade- eller livförsäkringsdirektivet, oberoende av om försäkringsgi- varen kan bedriva den lagligt i hemlandet. Däremot måste i enlighet med EG:s tredj elandsregler krävas att försäkringsgivaren hån tredje land har tillstånd i sitt hemland att driva försäkringsverksamhet. Förslaget i denna del har sin grund i Sveriges åtaganden enligt OECD:s kapitalliberaliseringsstadga (se 5.2)

I överensstämmelse med gällande lagstiftning har i andra meningen i detta stycke tagits upp en uttrycklig föreskrift om att koncessionsprövningen inte får grundas på den s.k. behovsprincipen, dvs. innefatta en kvantitativ bedömning av antalet försäkringsgivare och försäkringsgivares möjligheter att täcka försäkringstagamas behov av försäkringsskydd.

Såsom tidigare skall koncession enligt andra stycket inte beviljas för försäkringsrörelsei allmänhet utan för bestämda försäkringsklas- ser i enlighet med den indelning som gäller för svenska försäkrings- bolag.

Enligt gällande lagstiftning (7 5 andra stycket LUF) finns möjlighet att i samband med koncessionsgivningen begränsa koncessionens giltighet till en viss tid, högst tio år. I praktiken har tidsbegränsade koncessioner beviljats i mycket begränsad omfatt- ning. Veterligen har i Sverige detta skett endast i samband med introduktionen av captivebolag på den svenska marknaden i början av 1980-talet. Anledningen till att koncessioner som regel inte tidsbe- gränsas är främst att försäkringsverksamhet till sin grundnatur är en långsiktig affärsverksamhet och att tidsbegränsade koncessioner med hänsyn bl.a. till försäkringstagamas intressen sällan är ett lämpligt medel att använda i tillsynsverksamheten. Huvudsyftet med konces- sionssystemet är att förhindra att utländska försäkringsgivare, som inte bedöms kunna driva rörelsen enligt godtagbara principer,

etablerar verksamhet i Sverige. Föreligger tveksamhet om en planerad verksamhet kommer att drivas i enlighet med dessa principer, bör koncession över huvud taget inte beviljas. När verksamheten inletts finns möjlighet till ingripande med stöd av sanktionssystemet enligt denna lag mot försäkringsgivare som inte driver rörelsen i Sverige på ett godtagbart sätt. Vidare finns bestämmelser i denna lag som reglerar den situation när en utländsk försäkringsgivare på eget initiativ avser att upphöra med verksamheten här i landet. Något egentligt behov av att kunna tidsbegränsa koncessioner finns därför inte. Det föreslås mot denna bakgrund att tidsbundna koncessioner slopas såsom obehövliga. Enligt tredje stycket skall således konces- sioner alltid beviljas tills vidare. Som en följd härav har någon motsvarighet till föreskrifterna i 9 & första stycket LUF inte förts in i lagförslaget.

Enligt fjärde stycket skall företrädare för försäkringsgivare från tredje land godkännas i samband med att koncession beviljas under förutsättning att företrädaren uppfyller de formella krav som ställs på företrädare i 2 kap. och de krav på kompetens och lämplighet som skall ingå i sundhetsprövningen enligt första stycket.

Koncessionsansökningen

3 5? Ansökan om koncession enligt 1 5? ] görs hos regeringen. Ansökningen skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande.

Till ansökningen skall fogas ] . en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och

2. ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat värdehandlingar enligt 6 kap. 1 58 andra stycket.

Regeringen eller, ejier regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.

Den nuvarande ordningen med regeringen som koncessionsgivande myndighet har bibehållits. Detta framgår av första stycket som överensstämmer med 6 & första stycket LUF.

Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är enligt andra stycket, som i sak överensstämmer med 6 5 andra stycket LUF, bl.a. en verksamhetsplan. l verksamhetsplanen skall principerna för den planerade verksamheten anges. Vidare skall till koncessionsansök-

ningen fogas ett bevis om att försäkringsgivaren har deponerat medel i en svensk bank. Syftet med denna initiala deposition är att trygga försäkringstagamas intressen under den första verksamhetstiden då etablerings- och startåtgärder kan ta avsevärda belopp i anspråk.

Av praktiska skäl innehåller lagförslaget i övrigt inte någon detaljerad förteckning över de handlingar och utredningar som skall fogas till en koncessionsansökning utan i överensstämmelse med 6 & sjätte stycket LUF ges Finansinspektionen i tredje stycket rätt att meddela närmare föreskrifter härom.

Förhandsbesked om koncession

4 $ F inansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt 1 5 1 krävs för en planerad verksam- het.

Ett förhandsbesked enligt första stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta beslut.

Den nuvarande ordningen med en lagstadgad skyldighet för Finansin- spektionen att på ansökan lämna förhandsbesked om huruvida en planerad verksamhet häri landet kräver separat svensk koncession har tagits upp i första stycket som överensstämmer med 1 & tredje stycket LUF.

Motivet för systemet med förhandsbesked är det intresse som den som avser att starta en försäkringsliknande verksamhet har av att så snart som möjligt få besked om huruvida den planerade verksamheten är försäkringsrörelse och därför förutsätter koncession. I lagförslaget definieras inte vad som anses utgöra försäkringsrörelse. Som har konstaterats i tidigare lagstiftningsärenden är det inte möjligt att definiera begreppet tillräckligt noggrant och entydigt. Avsikten är att vid tillämpningen av denna paragraf skall begreppet försäkringsrörel- se bestämmas med utgångspunkt i den praxis som har utbildats på området och som grundas på de riktlinjer som anges i prop. 1989/90:134 s.156f. Enligt denna praxis tillämpas stor restriktivitet gentemot aktiviteter hån icke koncessionerade utländska försäkrings- givares sida. Så snart som den utländska försäkringsgivaren på något sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker anskaffa försäkringar för sin räkning, anses detta som ett led i den utländska försäkringsgiva- rens drivande av försäkringsrörelse och kräver svensk koncession.

Undantagna från denna praxis är EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige på basis av koncessionen i hemlandet. Vidare har enligt förslaget utländska försäkringsgivare vissa möjligheter att presentera sina produkter i Sverige genom att här i landet inrätta representationskontor (se 9 (5).

Enligt andra stycket, som överensstämmer med l & fjärde stycket LUF, är ett förhandsbesked bindande för den myndighet som lämnat beskedet. Om inspektionens beslut efter överklagande har prövats av regeringen är både regeringen och inspektionen bundna av regering- ens beslut.

Tillstånd att bedriva försäkrin gsrörelse genom förmedling

5 f Finansinspektionen skall efter ansökan av försäkringsgivare från tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 5 2, om verksamheten inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den utredning som skall fogas till ansökan om tillståndet.

Om förutsättningar för tillstånd enligt första stycket inte längre föreligger, får F inansinspektionen förklara tillståndet förverkat.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer väsentligen med 1 a 5 andra stycket LUF.

Avsikten är att de kriterier som gäller för tillstånd till förmedlingsverksamhet enligt 1 a & LUF skall tillämpas i tillståndsä- renden enligt denna paragraf (se 1989/90:NU 22). Av betydelse för frågan om tillstånd är enligt dessa kriterier bl.a. om det föreligger försäkringsmässiga skäl för placering av försäkringar i utlandet och den kvalitet på tillsynen som den utländska försäkringsgivaren är underkastad i hemlandet. Om förutsättningar för tillståndet inte länge finns, kan tillståndet förklaras förverkat. En sådan åtgärd kan exempelvis föranledas av att ett koncemförhållande eller ett samarbetsavtal upphör.

Anmälan om att verksamheten har inletts

6 59 När en försäkringsgivare från tredje land som fått koncession enligt 2 58 har börjat sin försäkringsverksamhet i Sverige skall försäkringsgivarens företrädare genast underrätta F inansinspektio- nen om detta.

Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 23 5 LUF.

Den egentliga försäkringsrörelsen skall anses börja i och med att de första åtgärderna för att sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot. Att försäkringsgivaren vidtar förberedande åtgärder i den planerade verksamheten skall, även om åtgärderna leder till bokfö- ringsskyldighet, däremot inte anses innebära att verksamheten har inletts.

Ändring av beviljad koncession

7 38 Om en försäkringsgivare jiån tredje land avser att utvidga sin verksamhet till en försäkringsklass eller ett verksamhetsområde som inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i 2 och 3 583? iakttas i tillämpliga delar. F inansinspektionen får besluta i ärendet i regeringens ställe om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

I överensstämmelse med 7 & fjärde stycket LUF skall prövningen av frågan om ändring av koncession ske på samma grunder som vid beviljande av en ny koncession med rätt för F inansinspektionen att avgöra hågan om den inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt. Ansökan om ändring av koncession skall ske på samma sätt som vid ansökan av en ny koncession.

NV företrädare

8 38 Utses en ny företrädare skall denne efter ansökan av försäk- ringsgivare från tredje land godkännas av Finansinspektionen, om den nya företrädaren upp/yller de krav som ställs på företrädare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den ut- redning som skall fogas till ansökningen.

En försäkringsgivare från tredje land kan vid behov byta ut sin före- trädare. Enligt denna paragraf, som delvis motsvarar 9 & andra stycket LUF, skall försäkringsgivaren hos inspektionen ansöka om godkän- nande av den nya företrädaren. Fråga om byte av företrädare kan aktualiseras upprepade gånger. Det är därför ändamålsenligt med en ordning där inte regeringen utan inspektionen fattar beslut om godkännande av en ny företrädare.

Öppnande av representation och dess verksamhet

9 58 Innan en försäkringsgivare från tredje land får öppna en representation i Sverige skall den underrätta Finansinspektionen härom. Representationen får inte bedriva verksamhet som kräver koncession enligt 1 39 1 eller tillstånd enligt 1 5 2. Finansinspektionen skall inom två månader från det den mottog underrättelsen meddela närmare föreskrifter om öppnandet av representationen, dess verksamhet och tillsynen över den. Represen- tationen kan öppna när försäkringsgivaren har tagit emot de föreskrifter av F inansinspektionen som avses i detta stycke.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en försäkringsgiva- re hån tredje land skall få öppna ett representationskontor i Sverige. Representationen får inte bedriva försäkringsverksamhet eller användas för sådan förmedlingsverksamhet som avses i l & 2, utan den är till för att presentera de försäkringstj änster som den utländska försäkringsgivaren tillhandahåller. Det skall således vara fråga om ren representationsverksamhet. Därför skall det enligt första stycket för öppnandet av en representation endast krävas underrättelse till Finansinspektionen.

Uttrycket representationsverksamhet är således negativt bestämd genom att den inte får innefatta försäkringsverksamhet eller mark- nadsföring av försäkringar för en utländsk försäkringsgivares räkning som saknar koncession eller tillstånd här i landet här i landet. Syftet är dock inte att den negativa begreppsbestämningen skall uppfattas som det är tillåtet att driva annan verksamhet än försäkringsverksam- het vid representationen utan där skall enbart representationsverk- samhet få drivas. Avsikten är att den praxis som gäller på området när det gäller att bestämma vilka aktiviteter som är att hänföra till försäk- ringsverksamhet skall ligga till grund för gränsdragningar mellan för-

säkringsverksamhet och representationsverksamhet (se prop. 1989/90:134 s.156f).

Enligt andra stycket skall Finansinspektionen inom två månader från det den mottog den utländska försäkringsgivarens underrättelse om öppnandet av representationen meddela närmare föreskrifter om representationens verksamhet och tillsynen över den. Syftet med föreskriftema är att säkerställa att inte annan verksamhet än represen- tationsverksamhet bedrivs vid representationen. Den föreslagna tiden för åtgärderna är densamma som föreskrivs för Finansinspektionens svar till behörig myndigheti samband med att EES-försäkringsgivare avser att upprätta en sekundäretablering här i landet (artikel 32 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet).

Om återkallelse av verksarnhetsrättigheter för en representation, se 7 kap. 14 ©.

Annan verksamhet än försäkringsrörelse

10 38 En försäkringsgivare från treaje land som bedriver verksamhet enligt denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspektionen driva annan rörelse än försäkringsrörelse häri landet. Medgivande skall lämnas om det finns särskilda skäl för det.

Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av den som får lämna sådant medgivande, om det finns skäl för det.

Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till Finansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som inspektionen bestämmer.

En av försäkringsrörelselagstihningens grundläggande principer, dvs. förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse, har tagits upp i första stycket som motsvarar l & femte stycket LUF. Något krav enligt tredjelandsreglema i EG:s försäkringsdirektiv att upprätthålla detta förbud finns inte. Förbudet är inte heller lika effektivt som motsvarande förbud för svenska försäkringsbolag när det gäller att skydda de svenska försäkringstagamas intressen som är huvudsyftet med förbudet, ehersom större delen av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som regel är förlagd till utlandet. Konkurrensskäl talar dock för att alltjämt tillämpa detta förbud för att försäkringsgivare hån tredje land inte skall försättas i en gynnsammare konkurrenssitu- ation i Sverige än andra försäkringsbolag med verksamhet här i landet.

Till skillnad mot vad som f.n. gäller enligt LUF är förbudet att driva främmande rörelse enligt denna paragraf inte begränsat till verksamhet som bedrivs hån etableringen för försäkringsverksamhet här i landet utan avser också verksamhet som drivs av försäkrings- givaren i Sverige vid sidan av sådan etablering. Ändringsförslaget har införts för att inte försäkringsgivare från tredje land skall ges större verksamhetshihet än svenska försäkringsbolag.

Avsikten är att den praxis som utbildats i Sverige, när det gäller att medge undantag från förbudet att driva annan rörelse än försäk- ringsrörelse enligt LUF, även i fortsättningen skall tillämpas.

För svenska försäkringsbolag kommer förbudet mot främmande verksamhet bl.a. till uttrycki 1 kap. 3 & försäkringsrörelselagen. När det gäller EES-försäkringsgivares verksamhet ankommer det på tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland att bevaka att försäkringsgivaren i enlighet med artikel 8.1 i både första skadeför- säkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet begränsar sin affärsverksamhet i Sverige till försäkringsområdet och sådan verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet.

Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer med l & sjätte stycket LUF.

Tredje stycket motsvaras av 9 a & LUF. Föreskriften i detta stycke irmehåller inte någon uppräkning av de handlingar eller utredningar som skall fogas till ansökan, eftersom det är fråga om specifika fall som skiljer sig från varandra. Av praktiska skäl ges inspektionen i stället rätt att bestämma vilka utredningar som skall fogas till ansökan.

6 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten

Kapitlet innehåller i huvudsak solvensbestämmelser som skall gälla för försäkringsgivare hån tredje land. Inom försäkringsverksamheten är en försäkringsgivares solvens, dvs. förmåga att svara för de förbindelser som föranleds av försäkringsförhållandena, en mycket viktig faktor eftersom därigenom tryggas försäkringstagarnas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen. Av denna orsak är solvensbestämmelsema i detta kapitel av central betydelse när det gäller försäkringsverksamhet som etableras i Sverige av försäkrings- givare hån tredje land. När det gäller EES-försäkringsgivare stadgas om solvenskrav i varje försäkringsgivares hemlands lagstiftning.

En utländsk försäkringsgivares solvens är huvudsakligen baserad på försäkringsgivarens verksamhet i hemlandet och på dennes där befintliga tillgångar. Om en utländsk försäkringsgivare måste avsluta sin verksamheti Sverige ställs kunderna i Sverige i en svår situation om de blir tvungna att driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med försäkringsgivarens övriga borgenärer. Avsikten med kapitalkraven är atti håga om försäkringsrörelsen i Sverige säkerstäl- la att tillgångar som motsvarar försäkringsgivarens verksamhet finns här.

De kapitalkrav som ställs på försäkringsgivare hån tredje land är väsentligen av samma innehåll som i den gällande regleringen i LUF. Som en följd av att organisationsformema för etablering av försäk- ringsverksamhet i Sverige har utökats i jämförelse med nuvarande ordning, skall solvensreglema i detta kapitel inte bara tillämpas på verksamhet som etableras genom generalagent utan även på filiale- tablering och etablering genom en generalrepresentation. Kapitalkraven har dimensionerats så att en försäkringsgivare hån tredje land skall ha i stort sett motsvarande risktäckningskapacitet i förhållande till sina försäkringsförbindelser här i landet som ett svenskt försäkringsbolag. Vissa ändringar av saklig och redaktionell natur har gjorts i det gällande regelsystemet på området.

I l & har sammanförts bestämmelser om deposition som i det gällande regelsystemet är uppdelade på flera paragrafer. För att den föreslagna regleringen skall stå i samklang med den allmänna målsättningen i OECD:s stadga om liberalisering av osynliga betalningar skall deponerade tillgångar i fortsättningen inte användas för att trygga betalning av offentligrättsliga avgifter utan endast till att säkerställa försäkringskundemas intressen (2 ©).

De nuvarande bestämmelserna om försäkringstekniska skulder har justerats främst i syfte att klargöra att skyldigheten att redovisa sådana skulder gäller inom både skade- och livförsäkringsrörelse. Den nuvarande lagstiftningen jämte förarbetena till lagstiftningen är inte entydig på denna punkt.

Det föreslås att de försäkringstekniska skulderna även skall innefatta avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkringar. Vidare förtydligas att kravet på täckning av de försäkringstekniska skulderna (skuldtäckning) inte skall gälla en utländsk försäkringsgi- vare som vid sidan av direktförsäkringsrörelsen driver återförsäk- ringsrörelse i Sverige och att möjligheten att få räkna in en del av begynnelsedepositionen vid redovisning av de tillgångar, som svarar mot de försäkringstekniska skulderna, inte bara skall gälla livför- säkring utan även skadeförsäkring (3 & fjärde stycket).

Som en följd av att möjlighet öppnats för försäkringssammanslut- ningar från tredje land att etablera försäkringsverksamhet i Sverige har införts en skyldighet för företrädare för en sådan sammanslutning att föra en förteckning över vissa förhållanden i verksamheten som är nödvändiga för kontrollen av att solvensreglema iakttas (11 å).

Någon motsvarighet till föreskriften i 18 & LUF om att Finansinspektionen skall godkänna avtal om avgiven återförsäkring inom livförsäkring, har inte tagits upp i förslaget. Syftet med föreskriften, dvs. att förhindra att osunda återförsäkringsavtal ingås till nackdel för försäkringstagama, får anses tillgodosedd genom säkerhetssystemet i lagförslaget.

Deposition

1 5? En försäkringsgivarefrån tredje land skall som säkerhet för den direkta försäkringsrörelsen i Sverige deponera värdehandlingar på de villkor som Finansinspektionen bestämmer i en svensk bank. Deponeringen skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för skadeförsäkring. Depositionen skall bestå av sådana värdehandling— ar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan försäkringsverksamheten inleds i Sverige skall försäkrin gs— givaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen ( I 962: 381 ) om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till F inansinspektionen.

Medan verksamheten pågår skall depositionen

] . för skadeförsäkrin g inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremiein- komsten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp .som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång,

2. för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.

F inansinspektionen får, med beaktande av rörelsens omfattning och beskaffenhet, bestämma att deponeringen får ske med lägre belopp än vad som anges i andra och tredje styckena. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till det.

Överstiger det sammanlagda beloppet av vad en försäkringsgiva- re deponerat för skadeförsäkrin g väsentligt den premieinkomst som anges i treaje stycket 1, får Finansinspektionen medge försäkringsgi-

varen att få ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en deposition enligt andra stycket.

Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge undantag från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 10 59.

I denna paragraf har sammanförts bestämmelserna om deposition i 6 & andra-femte styckena, 10 å andra stycket och 15 a & LUF. Det föreslås att depositionskrav inte bara skall gälla för generalagenturer utan utsträckas till att även omfatta verksamhet som försäkringsgiva- re från tredje land etablerar genom filial och generalrepresentation häri landet.

I första stycket fastslås att en försäkringsgivare från tredje land som säkerhet för den försäkringsverksamhet som bedrivs här skall deponera värdehandlingar i en svenk bank. Till skillnad hån gällande lagstiftning (5 a & LUF) har någon definition av begreppet bankin- stitut inte införts i lagförslaget. Någon ändring i sak avses dock inte utan godtagbara banker skall såsom tidigare vara banker med svensk oktroj. Liksom hittills skall Finansinspektionen ha till uppgift att bestämma vilka värdehandlingar som skall godkännas för deposition. Urvalet skall ske med utgångspunkt i kraven på säkerhet för försäk- ringstagarna.

I andra stycket finns bestämmelser om initialdeposition. Med initialdeposition avses det minimibelopp som måste deponeras för att koncession över huvudtaget skall kunna beviljas (se 5 kap. 3 & andra stycket 2). Minimibeloppet skall såsom tidigare vara basbeloppsanknutet. Också värdet av initialdepositionen skall vara detsamma som enligt gällande reglering, dvs. 300 basbelopp, som har utformats med beaktande av konkurrensförhållanden mellan svenska och utländska försäkringsgivare här i landet samt med hänsyn till depositionskrav i andra länder i syfte att undvika att deposition- skravet i den svenska lagstiftningen utgör ett faktiskt hinder för etablering av utländska försäkringsgivare i Sverige (se prop. 1984/85:77 5.56). Sedan de nu gällande depositionsbestämmelserna infördes år 1985 har sådana förändringar inte inträffat varken i Sverige eller utomlands som påkallar en justering av nivån för initialdepositionen. Depositionssystemet får därför anses vara förenligt med principen om lika behandling av inhemska occh utländska försäkringsgivare som Sverige ställt sig bakom genom anslutningen till OECD och WTO.

Den föreslagna initiala depositionen i detta stycke står i samklang med såväl artikel 23.2 e) i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 e) i första livförsäkringsdirektivet som OECD:s stadga beträffande osynliga betalningar.

När det gäller kraven på deponeringen medan verksamheten pågår föreslås i tredje stycket att den nuvarande ordningen bibehålls. Således skall för skadeförsäkring depositionen dimensioneras i enlighet med utvecklingen av bruttopremieinkomsten. Med brut— topremieinkomst avses premieinkomst för bruttoaffär, dvs. utan avdrag för avgivna återförsäkringspremier. Oberoende av utveckling- en av bruttoprerrrieinkomsten får dock depositionen aldrig understiga ett minimibelopp motsvarande 300 basbelopp. För livförsäkring skall såsom tidigare någon kombination av omslutningsrelaterad deposi- tion och minimideposition inte tillämpas utan enbart en minimidepo- sition av samma storlek som motsvarande deposition för skadeförsäk- ring skall krävas.

I förhållande till gällande reglering föreslås den ändringen att möjligheten att använda 90 % av minimidepositionen för att redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna inte bara skall gälla livförsäkring utan utsträckas till att även omfatta skadeförsäkring (se 3 & fjärde stycket).

Liksom hittills skall Finansinspektionen enligt fjärde stycket ha möjlighet att bestämma en lägre initial deposition eller, när verksam- heten har inletts, en lägre variabel deposition eller minimideposition. Avgörande för om sådan dispens skall meddelas är rörelsens omfattning och beskaffenhet.

Bestämmelserna i femte stycket om rätt att i vissa fall få tillbaka en del av depositionen avseende skadeförsäkring överensstämmer med gällande reglering (15 a Q' fjärde stycket LUF).

Om skyldighet att lämna Finansinspektionen uppgift om deposi- tionen, se 7 kap. 3 & första stycket 2.

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggan- de om deponerat belopp minskat i värde, se 7 kap. 7 å andra stycket 3.

Användning av deponerade tillgångar

2 5? Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1 5 får användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till försäkringsgi- varens direktaförsäkringsrörelse i Sverige.

Paragarafen, som innehåller bestämmelser om användning av de värdehandlingar som en försäkringsgivare hån tredje land deponerat, motsvarar 16 & LUF.

Enligt OECD:s stadga om liberalisering av osynliga betalningar skall säkerhetsdepositionemas enda syfte vara att skydda försäkring- stagamas intressen. För att depositionskraven skall stå i samklang med denna stadga föreslås den ändringen i gällande lagstiftning att tillgångar som deponerats inte får användas till betalning av böter, viten, avgifter och ersättningar som kan åläggas enligt denna lag. Deponerade tillgångar skall enligt denna paragraf endast kunna användas till att betala fordringar på grund av försäkringsavtal som hänför sig till den direktförsäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Om en försäkringsgivare hån tredje land här driver såväl direkt- som återförsäkring, får således deponerade till- gångar endast användas för betalning av fordringar inom direktförsäkringsområdet.

F örsäkringstekniska skulder

358. En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkringsrörelse i Sverige redovisa försäkrin gstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna består av

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersätt- ningsreserv),

3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehandlingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning,

5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning, och

6. avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det belopp för reservens storlek som anges i 12 kap. 9 a 5? första stycket andra meningen försäkringsrörelselagen (1982: 713).

Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap. 2 åförsäkringsrörelselagen.

De försäkringstekniska skulderna skall täckas och värderas på det sätt som sägs om skuldtäckning i 7 kap. 9 åförsta-tredje styckena, 9 a-10 c få", 10 e 39 samt 1 0 f 3? försäkringsrörelselagen eller föreskrif- ter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäcknin gen endast omfatta direktförsäkringsrörelsen.

För täckning av de försäkringstekniska skulderna får räknas in 90 procent av deponerin gen enligt 1 59 under förutsättning att depone- ringen till den delen består av värdehandlingar som får användas för

skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i tredje stycket och som inte beaktas enligt 9 58 första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

Paragrafen, som delvis motsvaras av 10 & tredje-f] ärde styckena och 13 & LUF, innehåller bestämmelser om försäkringstekniska skulder.

Någon skyldighet att redovisa försäkringstekniska skulder för skadeförsäkring synes tidigare inte ha införts i lagstiftningen om utländska försäkringsföretag. När bestämmelser om försäkringstek- niska skulder, som tidigare benämndes försäkringsfond, infördes i lagstiftningen genom stiftandet av LUF år 1950 tog de enbart sikte på livförsäkring (se prop. 1950194 s.3 h). De ändringar i bestämmelserna om försäkringstekniska skulder som därefter gjorts har inte avsett någon utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta skadeför- säkring. Avsikten är dock att utländska försäkringsgivare hån tredje land skall redovisa försäkringstekniska skulder för skadeförsäkring. Detta följer bl.a. av att det nuvarande systemet för skuldtäckning inom skadeförsäkring i LUF bygger på att försäkringstekniska skulder redovisas.

I första stycket fastslås att en försäkringsgivare från tredje land skall för sin direktförsäkringsrörelse här i landet beräkna försäkring- stekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna delas in i olika poster. Indelningen över-ensstämmer i huvudsak med motsvarande indehiingi 10 & tredje stycket LUF, dock föreslås att som ytterligare en post upptas avsättningar till utj ämningsreserv för kreditför- säkringar i överensstämmelse med motsvarande indelning av försäkringstekniska skulder i 7 kap. l & försäkringsrörelselagen ( 1 982 : 7 13).

Andra stycket överensstämmer med 10 & fjärde stycket LUF. Enligt tredje stycket skall en försäkringsgivare från tredje land täcka de försäkringstekniska skulderna för hela sin direktförsäkrings- rörelse i Sverige oberoende av om de föranleds skade- eller livför- säkringsavtal. I jämförelse med motsvarande bestämmelse i gällande lagstiftning (13 & första stycket LUF) har en redaktionell ändring gjorts i syfte att förtydliga att skuldtäckningsbestämmelserna gäller endast direktförsäkringsrörelsen även om den utländska försäkrings- givaren förutom direktförsäkringsrörelse även driver återförsäkrings- rörelse här i landet. En försäkringsgivare från tredje land bör inte försättas i olika utgångslägen beroende på om de i Sverige driver enbart återförsäkringsrörelse eller om de driver återförsäkringsrörelse vid sidan av direktförsäkringsrörelsen här i landet.

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggan- de om de tillgångar som används för skuldtäckning inte är placerade på det sätt som förutsätts i detta stycke, se 7 kap. 7 å andra stycket 5.

I fjärde stycket föreslås att de nuvarande möjligheterna enligt 13 5 andra stycket LUF att få räkna in en del av deponeringen för livförsäkring även skall gälla för skadeförsäkring. Det finns inte skäl att särbehandla skadeförsäkring i detta avseende.

Femte stycket överensstämmer i sak med 13 & tredje stycket LUF. Om skyldighet för företrädaren att lämna uppgifter till F inansin- spektionen om de försäkringstekniska skuldemas storlek, hur dessa beräknats och täckts samt om avgiven återförsäkring , se 7 kap. 3 5 första stycket 3.

Upprättande av grunder

4 58 För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt beräkning av tekniska återköpsvärden.

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 5? tredje stycket tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvär- den.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktio- nellt skall ställas upp.

Bestämmelserna i denna paragraf om skyldighet för försäkrings givare hån tredje land att upprätta grunder för livförsäkringar har överförts från ll & LUF (se prop. 1994/95:184 5.302 f).

Om skyldighet att tillställa Finansinspektionen grunder, se 7 kap. 3 & första stycket 4.

Grundernas innehåll

5 3? För de i 4 5? första stycket angivna grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt för de i 4 3? andra stycket angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och 6 5938försäkringsrörelselagen (1982: 713) i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts hån 12 & LUF.

Hänvisningen till 7 kap. 5 & försäkringsrörelselagen innebär att vissa allmänna anvisningar i den paragrafen skall beaktas vid upprättande av de grunder som avses i denna paragraf. Enligt anvisningarna skall grunderna innehålla de antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader som krävs för beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Antagandena skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är håga om.

Hänvisningen till 7 kap. 6 & försäkringsrörelselagen innebär att särskilda övergångsgrunder kan upprättas för bestämd tid som tillägg till premiereservgrundema för redan tecknade livförsäkringar eller sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring, om verksamheten har utvecklats eller bedömts mindre gynnsamt än beräknat. Detta innebär att premiereservgrunderna successivt anpassas efter den ändrade situationen. Genom anordning- en med övergångsgrunder behöver försäkringsgivama under en övergångsperiod inte redovisa ett underskott som skulle ha uppstått om de definitivt anpassade grrmdema omedelbart hade fått full effekt. Övergångsperioden får normalt inte överstiga tio år.

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggan- de om grunderna inte längre är tillhedställande, se 7 kap. 7 å andra stycket 2.

Försäkringstekniska riktlinjer

6 3? Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall se till att sådana riktlinjer som angesi 7kap. 10 g åförsäkringsrörelse- lagen (1982: 713) upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.

F öreträdaren skall se till att försäkringstagama och den som avser att teckna en livförsäkring hos försäkringsgivaren informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om hur informationen skall lämnas och vad den skall innehålla.

Paragrafen överensstämmer i sak med 14 & LUF. Emellertid har paragrafen formulerats så att den tar sikte inte bara på generalagenter utan även på andra företrädare för försäkringsgivare hån tredje land.

Hänvisningen i första stycket till 7 kap. 10 g & försäkringsrör- elselagen innebär bl.a. att matchnings — diversifieringsprincipema i försäkringsrörelselagen skall beaktas vid utformningen av riktlinjerna för placering av medel som används för skuldtäckning. Match- ningsprincipen innebär att tillgångar som används för skuldtäckning skall väljas med beaktande av försäkringsgivarens försäkringsåtagan- den medan diversifieringsprincipen innebär att riskerna skall spridas på ett lämpligt sätt (se vidare prop. 1994/95:184 s. 159 ff).

Om företrädaren inte skulle kunna förmå försäkringsgivaren att upprätta godtagbara riktlinjer skall Finansinspektionen ingripa med föreläggande enligt 7 kap. 7 & andra stycket 4.

Register för skuldtäcknin g

7 3? Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång, som antecknats i registret, har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

Paragrafen överensstämmer till sitt innehåll med 15 & första och andra styckena LUF, dock har skyldigheten att föra ett register,som utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning, utsträckts till att gälla även andra företrädare för försäkringsgivare hån tredje land än generalagent.

Om en tillgång som finns införd i registret överlåtes, måste en annan tillgång tillföras så att registret vid varje tidpunkt innehåller erforderliga tillgångar för skuldtäckning. Det krävs att tillgångarna finns här i landet (3 & femte stycket).

F örmånsrätt

8 3? F örsäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a åförmänsrätts- lagen (1 970.979) följer med fordran som grundas på avtal om

]. livförsäkring, eller

2. återförsäkring avseende livförsäkring.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 7 5, när försäkringsgivaren från tredje land försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller särskild administra— tion träder in.

Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt 2.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts hån 15 & tredje femte styckena LUF.

Avgörande för förrnånsrättens uppkomst är införandet i det register som avses i 7 &. Syftet med regleringen är att skydda de försäkrades intressen i Sverige inom livförsäkringsområdet, om en försäkringsgivare från tredje land försätts i konkurs eller i övrigt kommer på obestånd.

Om särskild administration, se 8 kap. 4 &.

Kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp

9 39 En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder enligt 3 5, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en för- säkringsgivare deponerat enligt 1 &? i bank skall beaktas vid bedöm— ning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet. Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som anges i 7kap. 24 fförsäkringsrörelselagen (1982'713). För skadeförsäk- ring beräknas solvensmarginalen enligt 7kap. 25 jförsäkringsrörel— selagen och garantibeloppet enligt 27 3? första och andra styckena nämnda kapitel. Garantibeloppet är dock hälften av vad som krävs i 7 kap. 27 3? första stycket a)—d) försäkringsrörelselagen. Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 22 3? och 26 _? tredje stycket försäkringsrörelselagen. För livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 3? försäkringsrörelselagen. Garantibeloppet för livförsäkring skall uppgå till ett belopp som motsvarar 400 000 ecu. En tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet, om det är större, skall

motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 39 första stycket 1-3försäk- ringsrörelselagen.

För en försäkringsgivare från tredje land som i Sverige meddelar sådan livförsäkring som avses i 2 kap 3 b 38 första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen gäller de särskilda bestämmelserna om kapitalbas och solvensmarginal i 12 och 13 539 lagen (] 9891 079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsvarande solvensmarginalen fnnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 10 38.

Paragrafen, som reglerar soliditetskraven på den del av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige, motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 16 a &. Innehållet har dock i jämförelse med gällande reglering ändrats redaktionellt.

Bestärmnelsema om kapitalbas, solvensmarginal och garantibe- lopp äri huvudsak desamma som för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen (se prop 1992/93:257 s. 114 ff).

Enligt första stycket skall den kapitalbas som en försäkringsgivare hån tredje land skall upprätthålla, till skillnad från vad som gäller för svenska försäkringsbolag, fastställas på basis endast av den direkta försäkringsrörelsen här i landet. En försäkringsgivare från tredje land, som hån en sekundäretablering här i landet bedriver återförsäkrings- rörelse vid sidan av direktförsäkringsrörelsen, skall således räkna ut kapitalbasen endast för direktförsäkringsrörelsen. I förtydligande syfte har en föreskrift härom tagits upp i andra meningen i detta stycke. Vid återförsäkring får det anses vara tillräckligt att myndighe- temai återförförsäkringsgivarens hemland övervakar risktäcknings- kapaciteten. I övrigt överensstämmer i sak bestämmelserna i detta stycke med motsvarande föreskrifteri 16 a & LUF.

Bestämmelsemai andra stycket gäller endast skadeförsäkring och överensstämmeri sak med motsvarande föreskrifteri 16 a & första och andra styckena LUF.

Bestämmelserna i tredje stycket gäller endast livförsäkring och överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a & första och andra styckena LUF.

Bestämmelserna i fjärde stycket gäller endast fondförsäkring och överensstämmeri sak med motsvarande föreskrifteri 16 a & LUF.

Bestämmelserna i femte stycket har överförts från 16 a & tredje stycket LUF.

Bestämmelserna i sjätte stycket har överförts hån 16 a & fjärde stycket LUF.

Tillstånd att avvika från solvenskraven

10 5 Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om tillstånd i ett eller flera andra länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att driva verksamhet genom agentur eller filial där, får Finansinspektionen efier ansökan medge försäkringsgivaren följande förmåner, vilka endast kan medges samtidigt:

]. Den del av deponeringen enligt 1 ä' som skall beaktas enligt 9 3? första stycket fjärde meningen behöver försäkringsgivaren inte göra i mer än ett av dessa länder.

2. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra länderna.

3. De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat av dessa länder. I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturerna eller filialerna och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall göras i det landet. Ett medgivande får lämnas endast om samtliga behöriga myndig- heter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om förmåner tillstyrker ansökan. Om försäkringsgivaren har valt någon annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen av den av försäkringsgivaren angivna utländska myndigheten underrät- tats om att myndigheten kommer att kontrollera försäkringsgivarens soliditet även beträffandeförsäkringsgivarens verksamhet i Sverige. F inansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen. Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i första stycket begär det, skall F inansinspektionen återkalla medgi- vandet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 23 a & LUF som i sin tur grundar sig på artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 30 i första livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar och

EES—avtalet ges försäkringsgivare, som har koncession att bedriva försäkringsrörelse i ett eller flera EES-länder, rätt att ansöka om särskilda förmåner.

Möjlighet till undantag hån de solvensregler som anges i denna paragraf gäller endast försäkringsgivare som ansökt om koncession att genom agentur eller filial driva försäkringsverksamhet i annat EES-land än Sverige. Undantagsbestämmelser gäller således inte etablering genom generalrepresentation. Detta har sin grund i att de särskilda förmånema i direktiven har begränsats till att omfatta filial- eller agenturetablering.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i 1 kap. 2 & första stycket 4.

Särskilda föreskrifter för ombud för en generalrepresentation

11 5? Ett ombud för en generalrepresentation för en försäkringssam- manslutning från tredje land skall föra en förteckning över dels de särskilda medhjälpare som har rätt att för försäkringsgivama i sammanslutningen förvärva försäkringsaffärer, dels de försäkringar som dessa medhjälpare förmedlar för sammanslutningen. Härvid skall för varje försäkring anges de premier och skadeersättningar som är att hänföra till försäkringen. Uppgifterna skall föras in fbrtlöpande och grundas på handlingar som härrör från affärshän- delser.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna enligt första stycket.

Efter mönster av 4 kap. 2 & LEF i dess lydelse före den 1 juli 1995 har i denna paragraf införts en skyldighet för ombud för en general- representation att föra en förteckning över vilka som har rätt att medverka i meddelande av försäkring i en sammanslutning samt över de försäkringsavtal som slutits jämte premier och skadeersättningar. Den föreslagna bestämmelsen är en konsekvens av att förslaget öppnar möjlighet för försäkringssammanslutningar från tredje land att verkai Sverige. Huvudsyftet med förteckningen i första stycket är att få kontroll över vad som är hänförligt till försäkringsrörelsen i Sverige. Att försäkringsrörelsen i Sverige klart kan avgränsas från den försäkringsrörelse som i övrigt drivs inom försäkringssamman- slutningen är en förutsättning för att solvensreglema i detta kapitel sk all kunna tillämpas.

De särskilda medhjälpare som skall föras in i förteckningen kan vara personer som befullmäktigas att ingå försäkringsavtal för försäkringsgivare i en sammanslutning eller andra personer som av sammanslutningen anlitas för att förvärva försäkringsaffärer i Sverige.

Enligt andra stycket finns möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna som uppgifterna i förteckningen skall härröra hån.

Aktuarie

12 3? En försäkringsgivare från tredje land som meddelar livförsäk- ring i Sverige skall för utförande av försäkringstekniska beräkningar och utredningar ha en aktuarie. Ifråga om aktuarien iakttas 8 kap. 18 5 andra stycket försäkringsrörelselagen (1982: 713).

Paragrafen överensstämmeri sak med 17 & LUF.

Skyldigheten enligt första meningen att låta de försäkringsteknis- ka beräkningarna och utredningarna utföras av en aktuarie gäller livförsäkring av alla slag (se 1 kap.6 & andra stycket). Föreskriften gäller också livräntor och sjukräntor oberoende av om de är att hänföra till livförsäkring eller skadeförsäkring (se 1 kap. 6 & tredje stycket).

Hänvisningen i andra meningen till försäkringsrörelselagen innebär att samma behörighetsvillkor som för aktuarier i svenska försäkringsbolag gäller för aktuarie som anlitas av en försäkringsgi- vare hån tredje land. Finansinspektionen har i kungörelse ( 1984z290) angivit de närmare behörighetsvillkoren för aktuarier.

7 kap. Tillsyn

Finansinspektionen skall även i fortsättningen ha tillsynsansvaret för försäkringsverksamhet som försäkringsgivare hån tredje land har förlagt till Sverige. Ett väsentligt inslag i tillsynsuppgiften är att kontrollera att försäkringsgivama uppfyller de solvenskrav som ställs på dem enligt 6 kap. Ett annat betydelsefullt led i tillsynen är kontrollen av att anskafhringsverksamheten här i landet bedrivs i enlighet med de principer som anges i 9 kap. 1 inspektionens

övervakande funktion ingår också att verka för en sund ut-veckling i övrigt av den försäkringsverksamhet som en försäkringsgivare hån tredje land bedriveri Sverige (1 ©).

Finansinspektionen skall kontinuerligt övervaka försäkringsverk- samheten häri landet utgående från de redogörelser om försäkrings- givamas verksamhet och ställning som företrädarna för försäkringsgi- vama skall tillställa inspektionen på begäran (2 &) eller utan särskild uppmaning (3 5).

Inspektionen har rätt att när som helst göra platsundersökningar vid sekundäretableringar som försäkringsgivare från tredje land har upprättat i Sverige (5 ©). Dessutom har inspektionen möjlighet till insyn i företag och andra organ som häri landet uteslutande har till uppgift att biträda försäkringsgivare hån tredje land eller som för- säkringsgivaren har ett bestämmande inflytande i (6 8).

I kapitlet ingår också bestämmelser om sanktioner och andra åtgärder som Finansinspektionen kan vidta för den händelse att en försäkringsgivare hån tredje land handlar i strid mot bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag eller det i övrigt finns anledning till anmärkning mot försäkringsgiva- rens agerande här i landet (7 ©).

I 3 & föreslås att det införs en skyldighet för företrädare för försäkringsgivare från tredje land att informera Finansinspektionen om eventuella tvångsåtgärder som tillgripits mot försäkringsgivaren i dennes hemland.

I 14 & har förts in en ny bestämmelse om återkallande av verksarnhetsrättigheter för en representation.

Tillsynsbestämmelsema i övrigt i kapitlet motsvarar i huvudsak den nuvarande regleringen i LUF, dock föreslås vissa utökade befogenheter för Finansinspektionen i samband med inspektioner

(5 é)-

Tillsynen överförsäkringsgivarefrån tredje land

I 58 Finansinspektionen utövar tillsyn över den verksamhet .som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen skall verka för en sund utveckling av verksamheten.]nspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

I denna paragraf, som överensstämmer med 5 & andra stycket och 22 a & LUF, fastslås att Finansinspektionen är den primära till- synsmyndigheten i håga om den verksamhet som en försäkrings-

givare från tredje land bedriver i Sverige. Ett väsentligt inslag i. tillsynsfunktionen är kontrollen av att de utländska försäkringsgivar- na uppfyller solvenskraven enligt denna lag. Tillsynen inkluderar också granskning av vissa funktioner, såsom marknadsföring och skadereglering, hos försäkringsgivamas sekundäretableringar här i landet. Avsikten är att en försäkringsgivare från tredje land i stort sett skall granskas på motsvarande sätt som ett svenskt försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen med de avvikelser som följer av att tillsynen endast gäller den del av den utländska försäkringsgivarens verksamhet som är förlagd till Sverige och endast avser direktförsäkringsrörelse samt av att den egentliga ledningen för den utländska försäkringsgivaren finns utomlands.

En effektiv tillsyn över den verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige kräver infonnationsutbyte och samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Av denna anledning har i överensstämmelse med gällande lagstift- ning tagits upp en särskild föreskrift om skyldighet för inspektionen att ha ett nära samarbete med sådana utländska myndigheter i tillsynshågor.

Begreppet behörig myndighet har precicerats i 1 kap. 2 & första stycket 4.

Uppgiftsskyldighet för försäkringsgivare från tredje land

2 5? F öreträdaren för försäkringsgivare från tredje land skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes verksamhet här i landet som inspektionen begär. Företrädaren skall inom den tid som F inansinspektionen bestämmer tillställa inspektionen uppgifterna.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkrings- givare från tredje land skall lämna till inspektionen.

Genom paragrafens första stycke, som motsvarar 24 & första stycket LUF, har inspektionen befogenhet att inhämta alla upplysningar som behövs för granskning av verksamheten. Det kan gälla såväl uppgifter vid något enstaka tillfälle som fortlöpande uppgifter i ett visst hänseende. Med stöd av bemyndigandet i andra stycket, som motsvarar 24 & tredje stycket LUF, kan de upplysningar som behövs för tillsynen närmare preciseras.

I 3 i; finns bestämmelser om skyldighet för företrädaren att sj älv- mant utan särskild uppmaning hån inspektionen inkomma med uppgifter om vissa centrala förhållanden i verksamheten.

Utredningar som skall tillställas Finansinspektionen

3 58 Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall utan dröjsmål lämna F inansinspektionen

1 . för varje räkenskapsår en redogörelse för försäkrin gsgivarens verksamhet i Sverige,

2. för varje räkenskapsår ett intyg om att försäkringsgivarens deposition motsvarar kraven i 6 kap. 1 5,

3. för varje räkenskapsår en utredning om de försäkringstekniska skuldemas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om avgiven återförsäkring,

4. en kopia av grunder eller ändrade grunder,

5. uppgift om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkrin gsgivaren, samt

6. meddelande om ändring av försäkringsgivarens firma. Till grunderna eller ändrade grunder enligt första stycket 4 skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäk- ringstagarna och försäkringsgivaren.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande F inansinspek- tionen, får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

I paragrafen anges uppgifter som är central betydelse för tillsynen och som företrädaren är skyldig att självmant och utan dröjsmål tillställa Finansinspektionen. Paragrafen har delvis sin motsvarighet i den nuvarande regleringen.

Enligt första stycket punkt 1, som motsvarar 10 & första stycket LUF, skall företrädaren varje år lämna inspektionen en särskild berättelse för den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

För tillsynen av en utländsk försäkringsgivares risktäcknings- kapacitet föreslås i punkt 2 och punkt 3 i detta stycke att intyg eller utredning årligen skall lämnas om att depositionen respektive de försäkringstekniska skulderna uppfyller kraven i 6 kap. 1 & respektive 6 kap. 3 &. Bestämmelserna har delvis sin motsvarigheti 10 å andra och tredje styckena LUF, dock har uppgiftsskyldigheten i fråga-

varande avseende, till skillnad hån den nuvarande regleringen, inte begränsats till livförsäkring utan skall även omfatta skadeförsäkring (jfr. kommentaren till 6 kap. 3 ($).

Föreskriften i punkt 4 i detta stycke överensstämmer väsentligen med 12 a 5 första och tredje styckena LUF.

Om en försäkringsgivare från tredje land har fått en anmärkning av tillsynsmyndigheten i sitt hemland kan det vara befogat att Finansinspektionen upplyses om detta förhållande, eftersom anmärkningen kan vara sådan att det är skäl atti Sverige lägga sär- skild vikt vid övervakningen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Av denna anledning föreslås i punkt 5, som saknar motsva- righet i gällande reglering, att det införs en skyldighet för före- trädaren att utan dröjsmål informera inspektionen om de tvångsmedel som tillgripits mot den utländska försäkringsgivaren i dennes hemland.

Enligt förslagets 11 kap. 1 5 5 skall i överensstämmelse med nuvarande reglering Finansinspektionen kungöra ändring av utländsk försäkringsgivares firma. AV denna anledning har i punkt 6, som saknar motsvarighet i nu-varande reglering, förts in en lagstadgad skyldighet för företrädaren att utan dröjsmål anmäla firmaändring till inspektionen.

Andra stycket överensstämmer i sak med 12 a & andra stycket första meningen och tredje stycket LUF.

Bemyndigandet i tredje stycket har delvis sin motsvarighet i 12 a & andra stycket andra meningen LUF.

Om en företrädare inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna paragraf kan föreläggande utfärdas enligt 4 &.

Om de uppgifter som skall lämnas enligt denna paragraf är oriktiga eller vilseledande kan böter eller fängelse utdömas enligt förslagets 11 kap. 9 &.

Föreläggande för företrädaren

4 3? Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 2 och 3 få.

Paragrafen motsvarar delvis till sitt innehåll 25 a & första stycket LUF. Om möjlighet att kombinera ett föreläggande med vite se 11 kap.

75.

Om en försäkringsgivare från tredje land inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna lag kan de sanktioner som nämns i 7 & användas för att rätta till förhållandet.

Granskning av verksamheten

5 5? F inansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företräda- ren skall på tid som inspektionen bestämmer hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskningen. Om det finns särskilda skäl kan inspektionen omhänderta handlingar som skall granskas.

För granskningen kan inspektionen förordna en särskild sakkun— nig. Dennes arvode fastställs av inspektionen och det betalas av ifrågavarande försäkringsgivares medel på det sätt som inspektionen bestämmer.

Paragrafen motsvarar delvis 24 & andra stycket LUF.

Finansinspektionen har enligt första stycket första meningen rätt att när som helst verkställa inventering vid en sekundäretablering som en försäkringsgivare hån tredje land har upprättat här i landet. Enligt gällande lagstiftning har inspektionen endast möjlighet att medföra kopior av handlingar vid inspektionen av en utländsk försäkringsgivares etableringsställe här i landet. I syfte att effektivise- ra granskningsverksarnheten har i andra meningen öppnats möjlighet för inspektionen att omhänderta orginalhandlingar som skall granskas. En förutsättning härför är dock att det föreligger särskilda skäl för ett sådant omhändertagande.

Vid granskningen kan inspektionen enligt andra stycket, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, anlita sakkunniga för sådana projekt och granskningar som förutsätter specialkunskap. En sakkunnig kan anlitas för en viss, tidsbunden granskning. Till sakkunnig förordnas en namngiven person och inte t.ex. en revisions- byrå. Inspektionen bestämmer granskningskostnadema.

Insyn i sidoordnade organ

6 3? Skyldigheten enligt 2 och 5 få att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

]. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall vara att biträda försäkringsgivare från tredje land eller som sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande i, samt

2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder försäkringsgivare från tredje landi dennes rörelse.

Genom bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 24 a & LUF, har Finansinspektionen möjlighet till insyn i vissa företag, nämnder och olika organ som här i landet samverkar med försäkringsföretag hån tredje land. Ledningen för dessa företag, nämnder och organ är skyldiga att i samma utsträckning som företrädare för försäkringsgivare från tredje land lämna upplysningar till inspektionen och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning.

Tvångsmedel

7 5 Finansinspektionen får i fråga om den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar som inspektionen anser behövliga.

F inansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen (1975:] 410), lagen (1989:] 079) om livförsäkringar med anknytning till värdepap- persfonder, lagen ( 1 976.'35 7) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller grunderna, om sådana finns,

2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse,

3. ibank enligt 6 kap. 1 f deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan an- ledning,

4. försäkringsgivarens riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 6 kap. 3 38 samt 7 kap. 9 a—10 c 55 och 10 e åförsäk— ringsrörelselagen (1982: 713),

5. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckli- ga eller inte är placerade enligt 6 kap. 3 3? samt 7 kap. 9 a-10 c 55? och 10 e 38försäkringsrörelselagen, eller

6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgi- varens verksamhet.

I denna paragraf, som i huvudsak överensstämmer med 25 6 första och andra styckena LUF, anges de sanktioner som Finansinspektio- nen kan eller skall vidta om den fått vetskap om oriktigheter i den verksamhet som en försäkringsgivare hån tredje land bedriver häri landet. En smärre brist bör inte ge inspektionen anledning till ingripande genom sanktioner, särskilt inte om försäkringsgivaren på eget initiativ rättar sitt förfarande.

Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan försäk- ringsgivaren enligt första stycket meddelas en erinran eller enligt andra stycket föreläggas att inom en Viss tid rätta till ett sakförhållan- de eller upphöra med ett förfarande som anses vara felaktigt.

Saneringsplan och finansieringsplan

859. Finansinspektionen skall förelägga en försäkringsgivare från tredje land att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att

1 . återställa en sund finansiell ställning, om försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 5? försäkringsrörelselagen (1982:713) (saneringsplan),

2. skyndsamt återställa kapitalbasen, om kapitalbasen understi- ger de nivåer som anges i 6 kap. 9 5, eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har sådan sammansättning som anges i 6 kap. 9 5? (finansieringsplan).

Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt första stycket gäller inte i de fall försäkrin gsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 3? och någon annan myndighet än Finansin- spektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar fönsäkringsgivarens solidi tet förbjuder försäkrin gs- givaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, F inansinspektionen vidta samma åtgärder

beträffandeförsäkringsgivarens tillgångar i Sverige. F inansinspek— tionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut av utländsk myndighet.

Paragrafen har ijusterad form överförts från 25 & tredje, fjärde och tionde styckena LUF.

Anmälan av att föreläggande inte följs

9 59 Om ett föreläggande enligt 7 eller 8 39 inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till

regeringen.

När Finansinspektionen förelägger en försäkringsgivare från tredje land att vidta åtgärder utsätter den som regel en tid för fullgörandet av föreläggandet. Om skyldigheten inte fullgörs inom den utsatta tiden skall inspektionen enligt denna paragraf, som överensstämmer med 25 & femte stycket LUF, anmäla förhållandet till regeringen.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

105. Finansinspektionen får begränsa en försäkringsgivares från tredje land förfoganderätt eller förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

]. försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,

2. försäkringsgivarens kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibe- lopp.

3. försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att försäkrings givarens finansiel- la ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades in- tressen vid beslut om förverkande av försäkringsgivarens koncession.

F inansinspektionen får besluta hur verksamheten skall bedrivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Omförsäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 38 och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över

soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar försäkrin gsgivarens soliditet innan åtgärd vidtas. Om försäkringsgivaren driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall F inansinspektionen underrätta den behör— iga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndig- heten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

Bestämmelserna i första stycket, som i justerad form har överförts från 25 & sjätte stycket LUF, anger de situationer där Finansinspektio- nen kan begränsa den rätt försäkringsgivare från tredje land har att fritt förfoga över sin egendom i Sverige. Bestämmelserna är inte betingade av EG:s försäkringsdirektiv utan syftar till att svenska för- säkringsbolag och försäkringsgivare i denna del skall behandlas på samma sätt (jfr. 19 kap. 11 (5 sjätte stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)).

Föreskriften i andra stycket har delvis sin motsvarighet i 25 & tionde stycket LUF.

Bestämmelserna i treaje och färde styckena överensstämmer med 25 & sjunde och åttonde styckena LUF.

Begreppet den behöriga myndigheten har preciserats i 1 kap. 2 5 första stycket 4.

Åtgärder vid förhinder för företrädare

11 5? Om en företrädare för en försäkringsgivarefrån tredje land har förhinder att utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkrin gsgiva- ren har utsett en ny företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Intill dess förordnandet kungjorts får försäkringstagare hos F inansinspektio— nen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

Paragrafen motsvarar delvis 22 å LUF.

Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land får förhinder att utöva sitt uppdrag på grund av att han inte längre är behörig, fullmakten återkallas, uppdraget frånträds eller han av annat skäl inte kan fullgöra sitt uppdrag, skall Finansinspektionen enligt första meningen förordna ett ombud interimistiskt att sköta de

uppgifter som ankommer på företrädaren. Det interimistiska ombu- dets uppdrag upphör omedelbart när en ny företrädare har godkänts eller när den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Både med tanke på försäkringsgivarens kunders intresse och med tanke på Finansinspektionens tillsynsverksamhet är det nödvändigt att det i Sverige alltid finns företrädare som obehindrat kan sköta de uppgifter som ankommer på honom. Föreskriften i andra meningen har överförts från 22 & tredje meningen LUF.

Om skyldighet att kungöra förordnande av interimistiskt ombud, se 11 kap. 1 & 1.

F örverkande av koncession

125. En koncession för försäkringsgivare från tredje land kan förklaras förverkad av regeringen om försäkringsgivaren

]. inte inleder sin verksamhet i Sverige inom nio månader från det koncessionen beviljades,

2. inte längre uppfyller kraven för koncession,

3. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt 8 55 första stycket eller

4. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 3? och dennes auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar kirsäkringsgivarens soliditet, skall F inansinspektio- nen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklaratsförverkad är att försäkrin gsgivarens soliditet är otillräck- lig, skall regeringen genast förklara försäkrin gsgivarens koncession i Sverige förverkad.

I första stycket punkt 1 har efter mönster av 19 kap. 2 5 för- säkringsrörelselagen (19822713) tagits upp en föreskrift, som är ny i jämförelse med gällande lagstiftning, om att regeringen kan åter- kalla koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land, om försäkringsgivaren inte har inlett sin verksamhet enligt koncessionen inom nio månader efter det att koncessionen beviljades. En försäkringsgivare som erhållit koncession förutsätts också inleda sin verksamhet. Det är inte förenligt med en sund utveckling av försäkringsväsendet att beviljade koncessioner inte omedelbart utnyttjas.

Med stöd av denna föreskrift kan således förhindras att koncession innehas av andra försäkringsgivare från tredje land än de som är verksamma i Sverige.

Punkterna 2-4 har överförts från 25 & elfte stycket LUF. Andra stycket överensstämmeri sak med 25 & tolfte stycket LUF. Om möjlighet att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar här i landet vid beslut om förverkande av koncession, se 10 & första stycket 4.

Enligt 11 kap. 1 5 6 skall beslut om att koncession upphört kungöras.

Anmälan av beslut om förverkande av koncession

13 5? Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av koncession för försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäkringsgivaren bedriver försäkringsverk— samhet. Inspektionen får i samband härmed begära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 25 & nionde stycket LUF. Om begreppet behörig myndighet, se 1 kap. 2 5 första stycket 4.

Återkallande av verksamhetsrättighet för representation

14 3? Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamhet i Sverige, om väsentlig avvikelse skett från föreskrifter som inspektionen har meddelat enligt 5 kap. 9 59 andra stycket eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot representationens verksamhet.

Enligt denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lagstift— ning, kan F inansinspektionen förbjuda en representation som öppnats efter underrättelse enligt 5 kap. 9 & att försätta med verksamheten. Inspektionens förbud kan gälla hela verksamheten eller en del av denna och antingen gå ut på att verksamheten skall upphöra helt eller för en viss tid.

Avsikten är inte att varje avvikelse från meddelade föreskrifter skall föranleda ett ingripande med förbud från inspektionens sida utan det förutsätts att avvikelsen är väsentlig. Huruvida aktiviteter är att betrakta som väsentliga avvikelser från meddelade föreskrifter eller i övrigt av allvarlig natur får bedömas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. Som regel torde koncessions— pliktig eller annan tillståndspliktig försäkringsverksamhet som utövas vid en etablering kräva ett ingipande enligt denna paragraf.

8 kap. Avslutande av verksamheten

Kapitlet innehåller bestämmelser om hur en försäkrings givare från tredje land skall avsluta sin direktförsäkringsrörelse i Sverige. De föreslagna bestämmelserna är i huvudsak av samma innehåll som motsvarande regelsystem i LUF som i sin tur är utformade utgående från reglerna om likvidation och upplösning i 14 kap. försäkringsrö- relselagen (1982z713). Syftet med regleringen är att trygga försäk- ringstagarnas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen.

Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att en försäkringsgi- vare från tredje land skall hos regeringen ansöka om återkallande av koncessionen i det fall försäkringsgivaren avser att upphöra med verksamheten i Sverige (1 5). I Vissa särskilda fall kan försäkringsgi- varens koncession återkallas också på initiativ av regeringen enligt bestämmelserna om förverkande av koncession i 7 kap. 12 &. När koncessionen har återkallats inleds de egentliga likviditationsåtgär- dema. De skall skötas av ett av försäkringsgivaren tillsatt och av Finansinspektionen godkänt ombud (2 Ö). Det närmare innehålleti avvecklingsåtgärdema beror på arten av försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

I kapitlet finns också bestämmelser om att försäkringsgivare som upphör med verksamhet här i landet kan få tillbaka de deponerade tillgångar (3 Ö). Bestämmelserna har i jämförelse med gällande reglering förenklats.

Livförsäkringsavtalets speciella natur har i gällande lagstiftning givit anledning till bestämmelser om ett särskilt administrationsförfa- rande som skall tillämpas när koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land att ingå sådana avtal i Sverige förklarats förverkad. Systemet med särskild administration för försäkringsgivare från tredje land har med vissa redaktionella ändringar bibehållits i förslaget. Som framhållits i samband med att administrationssystemet upphävdes för svenska livförsäkringsbolag år 1990 utgör en utländsk

försäkringsgivares rörelse i Sverige endast en del av försäkringsgiva- rens hela verksamhet och att det därför inte kan bli aktuellt med ett likvidations- eller konkursförfarande avseende den del av rörelsen som bedrivits här i landet (se prop. 1989/90:34 5.82; jfr. även NJA 1980 s. 164). Av denna anledning är det nödvändigt att ha kvar bestämmelserna om särskild administration för försäkringsgivare från tredje land.

Den tanke, som ligger till grund för admitnistrationsförfarandet, är att realisation av tillgångarna om möjligt skall undvikas inom livförsäkringsrörelsen. Även om varje livförsäkringstagare kan erhålla den på försäkringstagaren löpande andelen av de försäkring- stekniska skulderna och reserverade återbäringsmedel är livförsäk- ringstagarens intresse dock inte tillgodosett härmed. Ty det är alltid ovisst om försäkringstagaren kan för motsvarande belopp hos en annan försäkringsgivare få en livförsäkring på samma villkor som han hade hos den försäkringsgivare som skall upphöra med verksam- heten. Därför bibehålls livförsäkringsavtalen vid rättslig giltighet genom att livförsäkringstagama till en början hålls samman såsom intressenter i en särskild samfällighet, det s.k. administrationsboet, vilket övertar hela livförsäkringsbeståndet med samtliga de till gång- ar, till vilka livförsäkringstagama har förmånsrätt enligt 4 a 5 förrnånsrättslagen (l970:979), samt försäkringsgivarens alla rättig- heter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen (4 5).

Denna samfällighet skall emellertid inte bestå längre än nödvän- digt för att värdera de omhändertagna tillgångarna. Därefter skall åtgärder vidtas för överlåtelse av livförsäkringarna i administrations— boet till en försäkringsgivare som har koncession för livförsäkring. Nytt i jämförelse med gällande lagstiflning är att kretsen av presumti- va mottagare av försäkringsbestånd från ett administrationsbo har utökats. Således föreslås att — förutom försäkringsgivare med svensk livförsäkringskoncession — även försäkringsgivare inom EES med koncession för livförsäkring skall, oavsett om försäkringsgivaren bedriver livförsäkringsverksamhet enligt denna lag, kunna ta emot beståndet (5 Ö).

Om Finansinspektionens ansträngningar inte resulterar i någon överlåtelse av försäkringsbeståndet, får tillgångarna i administra— tionsboet fördelas mellan livförsäkringstagama (6 5).

Eventuellt överskott vid överlåtelse av försäkringsbeståndet skall i första hand användas till att täcka kostnaden för den särskilda administrationen och för eventuellt tillsynsbidrag till Finansinspek- tionen. Vad som därefter återstår skall överlämnas till den utländska försäkringsgivaren som upphör med verksamheten (7 ©).

Ansökan om återkallande av koncession

1 5? Om en försäkringsgivare från tredje land avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren ansöka om att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin- spektionen återkallar koncessionen.

Paragrafen saknar motsvarighet i LUF.

Den gällande lagen innehåller inte någon föreskrift om att en utländsk försäkringsgivare skall ansöka om att återkalla koncession när försäkringsgivaren avser att avsluta sin försäkringsrörelse i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt att försäkringsgivarens koncession först återkallas, varefter försäkringsgivaren inleder de egentliga avvecklingsåtgärdema. Därför har i denna paragraf förts in en bestämmelse om att en försäkringsgivare från tredje land skall ansöka om att regeringen återkallar koncessionen i det fall försäk- ringsgivaren avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige.

I de fall som avses i 7 kap. 12 & skall koncessionen återkallas av regeringen.

Utseende av ombud för avveckling av rörelsen

2 5 Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda full- makt för ett ombud att ta emot stämning för försäkrin gsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.

F örsäkringsgivaren skall anmäla ombud som avses i första stycket till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas fullmakt för ombudet. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får inspektionen förordna ett tillfälligt ombud med nämnda befogen- het. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt 11 kap. 1 5? 7 om godkännandet eller förordnandet. Intill dess F inansinspektionen infört kungörelse om godkännandet eller förordnandet av ombudet, får/försäkringstagare hos F inansinspektionen sätta in förfallen för— säkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 27 & första stycket LUF, innehåller bestämmelser om åtgärder som skall vidtas efter det

att försäkringsgivarens koncession har förverkats enligt 7 kap. 12 & eller återkallats enligt l &.

Det närmare innehållet i likvidationsåtgärderna beror på arten och omfattningen av försäkringsgivarens försäkringsrörelse. Ett särskilt ombud skall ges i uppdrag att sköta denna uppgift. Därför skall enligt första stycket försäkringsgivaren ersätta företrädaren med ett särskilt ombud som ges i uppdrag att ta emot stämning och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.

För att åtgärderna med att avveckla rörelsen skall kunna inledas så snart som möjligt och för att undvika att försäkringstagamas intressen äventyras kan Finansinspektionen enligt andra stycket interimistiskt förordna ett ombud att fullgöra denna uppgift till dess försäkringsgivaren har anmält sitt ombud för godkännande av inspektionen.

F inansinspektionen skall ofördröjligen införa kungörelse om godkännandet av ombudet eller föromandet av det interimistiska ombudet (se 11 kap. l ä 7). Intill dess sådant kungörande har skett, får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

Enligt 4 & gäller särskilda bestämmelser om avveckling av rörelsen om koncession för livförsäkring förklaras förverkad.

Om samarbete med tillsynsmyndigheten inom EES för att skydda de försäkrades intressen, se 7 kap. 13 å andra meningen.

Återställande av säkerhet

3 5? När försäkringsgivare från tredje land visar att den har uppfyllt sina förpliktelser enligt 6 kap. 2 59 eller annars lagligen befrias från dem har den rätt att med F inansinspektionens samtycke få tillbaka de tillgångar som enligt 6 kap. 1 39 har ställts som säkerhet.

I paragrafen, som motsvarar 27 å andra stycket LUF, anges under vilka förutsättningar en försäkringsgivare från tredje land kan få tillbaka deponerade tillgångar, om försäkringsgivaren upphör med verksamheten här i landet. Med Finansinspektionens samtycke har försäkringsgivaren rätt att återfå dem. En förutsättning är att försäk- ringsgivaren har uppfyllt eller på annat sätt lagligen sluppit de förpliktelser som avses i 6 kap. 2 &.

Bestämmelsen i denna paragraf innebär en förenkling i jämförelse med gällande reglering som bygger på delvis olika regler beroende på om det är en initial deposition eller tilläggsdeposition som skall återställas.

Som en konsekvens av förslaget i 6 kap. 2 & att deponerade tillgångar endast skall få användas till betalning av fordringar på grund av försäkringsavtal, kan säkerheter inte kvarhållas för att säkerställa betalning av böter, viten, avgifter m.m.

Särskild administration

4 5? Om koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land att meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild administration träda in för att ta till vara livförsäkringstagamas rätt. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet.

F inansinspektionen skall genast för livförsäkringstagamas räkning ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagama har förmånsrätt enligt 4 a fförmånsrättslagen (] 970.979). Härmed övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen på administrationsboet. Har livför- säkrin garna återförsäkrats, gäller samma sak försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkringarna.

Så snart administrationen inträtt skall F inansinspektionen låta värdera de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta beräkna det belopp vartill de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångar- na understiger de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, ökade med en tjugondel, har administrationsboetfordringsrätt hos försäkringsgivaren.

Bestämmelserna i denna paragraf om särskild administration överensstämmer i huvudsak med 28 & första-tredje styckena LUF och är enbart avsedda för livförsäkringsverksamhet som måste upphöra på grund av att koncession förverkas.

I 7 kap. 12 & anges de situationer då en koncession skall förverkas. Vad som avses med livförsäkring har angivits i 1 kap. 6 & andra stycket.

Enligt tredje stycket skall Finansinspektionen låta värdera de tillgångar som har omhändertagits. Lagförslaget anger liksom den gällande lagen inte efter vilka normer värderingen skall ske. Till gång- arna skall i regel avyttras. De bör därför inte få tas upp till högre

värde än det beräknade försäljningsvärdet efter avdrag för försälj- ningskostnadema. De försäkringstekniska skulderna skall fastställas genom försäkringsteknisk beräkning enligt de vid administrationens inträde gällande grunderna.

Om värdet av de omhändertagna värdehandlingarna inte uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska skulderna, ökade med en tjugonde], har administrationsboet fordringsrätt hos försäk- ringsgivaren för skillnadsbeloppet.

Överlåtelse av livförsäkringar i administrationsbo

5 5? Finansinspektionen skall om möjligt överlåta de jörsäkringar som enligt 4 59 övertagits av administrationsboet till en svensk eller utländsk försäkringsgivare som har koncession för livförsäkrings- rörelse i Sverige eller i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om Finansinspektionen anser att ett anbud om övertagande av försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra anbudets innehåll enligt 11 kap. 1 39 8 och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkrin gstagarna att inom en bestämd tid, minst en månad eker kun görelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet. Även den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring skall få möjlighet att framföra invänd- ningar.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt 11 kap. 1 39 8. När sådant kungörande sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings- givaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de som förvärvat rätt på grund av en försäk- ring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen medför.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 28 & fjärde och femte styckena LUF.

I jämförelse med gällande lagstiftning har kretsen av presumtiva mottagare av bestånd från administrationsbo utvidgats till att gälla alla försäkringsgivare med livförsäkringskoncession inom EES. Förslageti denna del syftar till en enhetlig reglering av överlåtelse av

försäkringsbestånd från administrationsbo och frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd (jfr. 10 kap. 5 Ö).

Utebliven överlåtelse av försäkringsbestånd

6 5? Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 5? första stycket inom ett år från det att administrationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäk- ringstagarna.

Bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 28 & sjätte stycket LUF, innebär att försäkringsavtalen skall upphöra att gälla och att tillgångarna skall fördelas bland intressenterna i administrationsboet, om inte försäkringsbeståndet har överlåtits inom ett år från det att administrationen inträdde.

Överskott vid överlåtelse av försäkringsbestånd från administra- tionsboet

7 39 Om det vid överlåtelse av försäkringarna enligt 5 5 första stycket eller annars har uppstått överskott, skall detta i första hand användas till att betala kostnaden för administrationen och sådant bidrag som avses i 11 kap. 10 5 och som inte erlagts. Återstoden skall överlämnas till den försäkringsgivare vars försäkringar varit föremål för administrationen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 28 & sjunde stycket LUF.

Betalning av livförsäkrings- och återbäringsbelopp

8 59 Av de livförsäkrings— och återbäringsbelopp som förfallit till betalning innan koncessionen för försäkringsgivare från tredje land har förklarats förverkad skall så mycket betalas ut som skulle ha betalts om koncessionen inte förklarats förverkad.

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, som förfaller till betalning under administrationstiden, får innan administrationen avslutas endast betalas ut så mycket som F inansinspektiönen anser

kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Vad som nu har sagts skall även tillämpas ifråga om återköp av försäkringar eller belåning av försäkringsbrev hosförsäkringsgiva- ren. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats, skall återbetalning inte ske.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 28 & nionde och tionde styckena LUF.

Upphörande av livförsäkringsrörelse i annat fall än genom förverkande av koncessionen

9 39 Om en Försäkringsgivare från tredje landi annat fall än enligt 7 kap. 12 SV upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är för- säkringsgivaren ändå skyldig att på det sätt som anges i 6 kap. 3 5 redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Ombud, som har utsetts av försäkringsgivaren enligt 2 5, är skyldig att fullgöra de uppgifter enligt 6 kap. 7 5? och 7kap. 2 5, som förut åvilat företräda- ren. Om inte tillgångar motsvarande värdet av de försäkrings- tekniska skulderna redovisas eller om det av annat skäl finns an— ledning anta att livförsäkringstagamas rätt på grund av försäkrings- avtalen äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administra- tion enligt 4 5 skall inträda. Om de till redovisning avsatta tillgång— arna anses otillräckliga får dock administration inte föreskrivas, förrän F inansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant föreläggande skett.

Bestämmelserna i denna paragraf som i smärre justerad form överförts från 28 & elfte stycket LUF, avser livförsäkringsverksamhet som upphör av annat skäl än att koncession förklaras förverkad. Försäkringsgivaren är i de fall som här avses skyldig att såsom förut redovisa försäkringstekniska skulder. Fullgörs inte redovisningen eller finns det av annat skäl anledning anta att livförsäkringstagamas rätt äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administration skall träda in.

Förbud mot beviljande av nya försäkringar

10 3? En försäkringsgivare från tredje land vars koncession återkallats eller förverkats, får inte bevilja nya försäkringar här i landet. Under administrationstiden enligt 4 3? får dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkrin gsav- tal.

Paragrafen motsvaras delvis av 28 & åttonde stycket LUF. Nytt i järn- förelse med gällande reglering är att förbudet att meddela nya försäkringar gäller inte bara vid förverkande av koncessionen utan även när koncessionen återkallas på initiativ av försäkringsgivaren. Den som inte iakttar denna bestämmelse kan bli föremål för sanktionsåtgärder enligt 7 kap. 7 &.

Förbudet mot meddelande av nya försäkringar är inte tillämpligt under administrationstiden. Skälet härtill är att det som regel är av stor betydelse för livförsäkringstagaren att försäkringsskyddet kan anpassas efter ändring i försäkringsbehovet. I ett sådant fall kan därför försäkringsskyddet ändras utan att detta innebär att en ny försäkring meddelas.

Fjärde avdelningen

GEIVIENSAMIVIA BESTÄMlVIELSER FÖR UTLÄNDSKA FÖRSÄKRINGSGIVARE

9 kap. Marknadsföring m.m.

Kapitlet innehåller regler som skall iakttas av både EES-försäkrings- givare och försäkringsgivare från tredje land i främst anskaffnings- verksamheten i Sverige. De föreslagna reglerna överensstämmer i huvudsak till sitt irmehåll med motsvarande reglering i LEF och LUF.

I lagförslaget har det nuvarande kravet att utländska försäkringsgi- vare skall iaktta god affärssed i sin verksamhet i Sverige bibehållits. Nytt i jämförelse med nuvarande reglering är att skyldigheten att iaktta god affärssed inte är begränsad till ackvisitionen av försäk- ringar utan skall iakttas i all den direktförsäkringsverksamhet som en utländsk försäkringsgivare bedriveri Sverige, oberoende av om det är fråga om marknadsföring av försäkringar, betalning av ersättningar eller annat som ansluter sig till verksamheten i Sverige. Avsikten är att verksamhetsbetingelsema i Sverige så långt möjligt skall vara desamma för utländska och inhemska försäkringsgivare. Några detaljerade regler om vad som anses utgöra god affärssed innehåller inte lagförslaget utan utländska försäkringsgivare skall iaktta samma godtagbara principer och metoder som svenska försäkringsbolag förutsätts iaktta.

Som grundläggande princip slås fast att det i första hand skall åligga företrädaren eller, såvitt avser försäkringssammanslutningar, försäkringsgivama att se till att god affärssed iakttas (] 5). Ytterst ankommer det på Finansinspektionen att övervaka att god affärssed iakttas av utländska försäkrings givare i direktförsäkringsverksamhe- ten i Sverige.

Marknadsföringen av försäkringar är ett vikti gt skede i uppkom- sten av ett avtal mellan en försäkringsgivare och en försäkringstagare. I förslaget finns en bestämmelse om att det av en utländsk försäk- ringsgivares marknadsföringsmaterial klart skall framgå att det är fråga om en utländsk försäkringsgivare (2 é). För försäkringstagaren är det Viktigt att veta försäkringsgivarens nationalitet. Motsvarande bestämmelser finns i gällande lagstiftning. I kapitlet finns också bestämmelser om de uppgifter ett försäkringsbrev skall innehålla (3 6), om förbud mot returprovisioner (4 &) och om skyldighet för Finansinspektionen att i vissa fall utfärda intyg om marknadsföring

(5 å).

För närvarande innehåller LUF ett par föreskrifter om vad utländska försäkringsföretag skall iaktta i meddelanden till allmänhe- ten. Föreskrifterna har stått kvar sedan tillkomsten av 1903 års lag om utländsk försäkringsrörelse här i riket.

Den ena föreskriften (21 & första stycket andra meningen LUF) innebär ett förbud att i reklamsyfte ange dels att det utländska försäkringsföretaget genom att fullgöra den lagstadgade depositions- skyldigheten skulle ha ställt fullgod säkerhet för sina svenska kunder dels att det utländska försäkringsföretaget beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska staten.

I samband med tillkomsten av LUF år 1950 yrkade i ett remissytt- rande generalagentema att förbudet skulle utgå eller omarbetas under åberopande av att det försatte utländska försäkringsföretag i sämre ställing än svenska försäkringsbolag. Emellertid bibehölls förbudet. Som skäl angavs att det av naturliga skäl inte kunde utövas en liknande uppsikt över utländska försäkringsföretag som över svenska försäkringsbolag (se prop. 1950z94 5.45).

Enligt den andra föreskriften (21 & tredje stycket) skall i medde- landen om företagets fonder särskilt anges beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser av delägare eller garanter om dessa belopp inräknats i fonderna. Avsikten med föreskriften är att förhindra att reklam och andra aktiviteter, som syftar till att här i landet ge upplysning om ett utländskt försäkringsföretag, utformas så att mottagaren kan ges felaktiga eller överdrivna föreställningar om företagets kapitalstyrka.

Någon motsvarighet till de här nämnda föreskrifterna har inte tagits upp i lagförslaget utan de har såsom obehövliga utmönstras ur lagstiftningen. Möjligheter att motverka otillbörlig marknadsföring av utländska försäkringsgivare här i landet ges enligt bestämmelserna i marknadsföringslagen (1975: 141 8). Vidare kan F inansinspektionen med stöd av sina allmänna tillsynsbefogenheter ingripa mot utländska försäkringsgivares marknadsföring i Sverige, t.ex. om meddelanden till allmänheten inte anses innehålla korrekt information. Anledning saknas därför att tynga lagstiftningen med ifrågavarande detaljföre- skrifter.

God affärssed

1 f Företrädarenför en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god af- färssed. Ifråga om en försäkringssammanslutning åligger detta försäkringsgivama.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 & första stycket LEF och 20 ($ första stycket LUF.

Kravet på god affärssed syftar till att säkerställa att utländska försäkringsgivare i verksamheten i Sverige iakttar motsvarande principer och metoder som svenska försäkringsbolag förutsätts iaktta. God försäkringssed förutsätter bl.a. att verksamheten bedrivs enligt de lagar som gäller på konsumentskyddsområdet här, att tillväga- gångssättet i anskaffningsverksamheten är godtagbart och att skaderegleringen sköts på ett opartiskt och rättvist sätt. Det är inte det som i den utländska försäkringsgivarens hemland anses vara god affärssed som är avgörande utan det som gäller i Sverige. Vidare förutsätter god affärssed att försäkringsombuden har erforderliga personliga kvalifikationer och är väl utbildade för sina uppgifter för att ackvisitionen skall kunna bedrivas i enlighet med här i landet godtagbara principer för anskaffning av försäkringar.

Uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring

2 5? En utländsk försäkringsgivare skall i sin marknadsföring nämna sin organisationsform och sitt hemland.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen skall meddela närmare föreskrifter om den information som enförsäkringsgivare skall lämna till försäkringstagama och till den som avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

Paragrafens första stycke motsvarar 8 kap. 5 5 första stycket LEF och 21 & första stycket första meningen LUF och gäller både EES- försäkn'ngsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

Att försäkringsgivaren uppger sin organisationsfonn är viktigt av bl.a. den anledningen att om försäkringsgivaren driver rörelsen i en ömsesidig bolagsform eller motsvarande företagsform kan bolagsord- ningen innehålla bestämmelser om tillskottsplikt för försäkringsta- garna som kan drabba svenska försäkringskunder. En sådan skyldig- het förekommer inte hos försäkringsgivare som driver rörelsen i

aktiebolagsform. För kunden är det också viktigt att veta om försäkringsgivaren är en inhemsk eller utländsk försäkrings givare. Av främst denna anledning skall hemlandet nämnas.

Enligt andra stycket, som överensstämmer med 8 kap. 5 & tredje stycket LEF och 21 & tredje stycket LUF, ankommer det på F inansin- spektionen att meddela närmare föreskrifter om den information som en försäkringsgivare skall lämna. Avsikten med bemyndigandet är väsentligen att i lagen införliva de infonnationskrav som kommer till uttryck i tredje generationens EG- direktiv. Direktivens informations- regler, som har detaljerad utformning, gäller huvudsakligen vilken information en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagama före avtalsslutet och löpande under försäkringstiden.

Försäkringsbrevets innehåll

3 3? Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Paragrafen överensstämmeri sak med 8 kap. 5 å andra stycket LEF och 21 å andra stycket LUF.

Kraven i denna paragraf att försäkringsbrevet skall innehålla uppgifter om försäkringsvillkoren avser villkoren för försäkringar som erbjuds med standardvillkor av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäkringarnas giltighetstid, premierna och den tidpunkt då ansvaret inträder. Specialvillkor tillämpas på särskilda försäk- ringsformer inom en viss försäkringsklass. I likhet med vad som gäller för svenska försäkringsbolag får upp giftskravet anses uppfyllt, om ett häfte innehållande de villkor som gäller den aktuella försäk- ringen fogas till försäkringsbrevet.

Förbud mot viss premienedsättnin g

4 5? En utländsk jörsäkringsgivare eller dennes företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäk— ringstagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkrings- givaren enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i

landet. Nedsättning av premier får dock ske genom återbäring i överensstämmelse med grunderna.

I paragrafen, som motsvarar 2 kap. 6 & LEF och 19 & LUF, har det nuvarande förbudet mot returprovisioner, dvs. provisioner som helt eller delvis går tillbaka till kunden för att locka denne att teckna försäkring, bibehållits. Premienedsättning får inte ske på annat sätt än genom återbäring i överensstämmelse med grunderna.

Intyg om marknadsföring

5 5 På begäran av den som biträtt en utländsk försäkringsgivare att marknadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om sådant behövs för att få driva liknande verksamhet i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Försäkringsgivaren och den som begär intyg skall lämna inspektio- nen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna

fullgöra denna skyldighet.

Paragrafen, överensstämmer i sak med 2 kap. 7 13” andra stycket LEF och 20 & andra stycket LUF.

10 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd

I kapitlet har sammanförts bestämmelser om överlåtelse av utländska försäkringsgivares försäkringsbestånd som hänför sig till den häri landet bedrivna verksamheten. Bestämmelserna överensstämmer i sak med den nu gällande regleringen av frivilliga beståndsöverlåtelser. Försäkringsbeståndet kan helt eller delvis överlåtas i de fall som anges i detta kapitel (1 8).

När det gäller EES-försäkringsgivare kan försäkringsbeståndet endast överlåtas efter tillstånd av tillsynsmyndigheten i EES- försäkringsgivarens hemland. Den övertagande försäkringsgivaren kan vara antingen en svensk försäkringsgivare eller en EES-försäk- ringsgivare. På begäran skall dock Finansinspektionen yttra sig i överlåtelsefrågan (2 ©). Inspektionen skall innan den lämnar yttrande ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Handläggningsförfarandet

hos inspektionen ansluter till vad som gäller vid överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen (3 8). Inspektionen skall ge sitt samtycke om inte överlåtelsen av försäkringsbeståndet försämrar försäkringstagamas rätt och den övertagande försäkrings- givaren har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats (4 å).

När det gäller överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkrings- givare från tredje land krävs tillstånd av Finansinspektionen. Den övertagande försäkringsgivaren kan vara antingen en svensk försäk- ringsgivare, en i Sverige koncessionerad utländsk försäkringsgivare eller en utländsk försäkringsgivare som är auktoriserad i ett annat EES-land än Sverige (5 &) Den överlåtande och den övertagande försäkringsgivaren skall tillsammans ansöka om inspektionens tillstånd till överlåtelse av försäkringsbeståndet. Inspektionen skall införa en kungörelse om ansökningen i officiella tidningar (6 Ö). Inspektionen skall lämna tillstånd till överlåtelsen under samma förutsättningar som gäller för inspektionens samtycke till överlåtelse av ett bestånd från en EES-försäkringsgivare, dock med den tilläggsförutsättningen att tillsynsmyndigheten, i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtel- sen (8 5). Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår på den övertagande försäkringsgivaren när inspektionen lämnat sitt tillstånd till överlåtelsen (9 &)

En utländsk försäkringsgivares rätt att överlåta försäkrin gsbestånd

[ 5 En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som bedriver i denna lag avsedd försäkringsrörelse kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till ifrågavarande försäkringsrörelse till en svensk eller utländsk försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de förutsättningar som anges i detta kapitel.

I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning, fastslås att en utländsk försäkringsgivare har rätt att helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som meddelats under verksamhet som bedrivits med stöd av denna lag i de fall som anges i detta kapitel.

I artikel 12 och 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet samt i artikel 11 och 49 i tredje livförsäkringsdirektivet anges de situationer, där medlemsländerna skall godkänna att försäkringsbestånd överlåts

från en försäkringsgivare till en annan och om det förfarande som skall iakttas vid dessa överlåtelser.

Artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet gäller sådana överlåtelser av bestånd där överlåtaren är en försäkringsgivare vars hemland hör till EU/EES och artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet gäller sådana överlåtelser av bestånd, där överlåtaren är en försäkringsgivare vars hemland är ett land utanför EU/EES.

Regleringen av beståndsöverlåtelser i detta kapitel är baserad på reglerna i dessa artiklar.

Överlåtelse av försäkrin gsbestånd från EES-försäkringsgivare

2 55 En EES—försäkringsgivare får med tillstånd av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd som avses i 1 5? till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

1. ett svenskt försäkringsbolag, eller

2. en EES-försäkringsgivare. Finansinspektionen skall på begäran av den behöriga myndighe- ten i EES—försäkringsgivarens hemland yttra sig över en fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd enligt första stycket. Yttrandet skall lämnas inom tre månader.

Denna paragraf gäller endast överlåtelse av försäkringsbestånd från _ en EES-försäkringsgivare.

Bestämmelserna i första stycket, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning, är baserade på artikel 12 i tredje skadeförsäk- ringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet.

En EES-försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som uppkommit i Sverige till följd av försäkrings- verksamhet i enlighet med denna lag. Det slutliga beslutet om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbeståndet fattas av den behöriga myndigheten i den överlåtande försäkringsgivarens hemland. Med svenska lagbestämmelser är det inte möjligt att inverka på överlåtelseförfarandet utan överlåtelsen sker på de villkor som anges i lagstiftningen i den överlåtande försäkringsgivarens hemland.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i 1 kap. 4 & första stycket 4.

Den behöriga myndigheten i den överlåtande försäkrings givarens hemland är i vissa situationer skyldig att inhämta Finansinspektio- nens godkännande till överlåtelse av försäkringsbestånd. Detta gäller om den risk som täcks av skadeförsäkringsavtal finns i Sverige eller i de fall där den som tecknat livförsäkring bor varaktigt i Sverige eller i de fall där den som tecknat en livförsäkring är en juridisk person, det driftställe till vilket avtalet ansluter sig till, finns i Sverige. Vidare skall Finansinspektionen rådfrågas om överlåtelsen gäller ett för- säkringsbestånd avseende försäkringsavtal som slutits från en sekundäretablering här i landet.

Skyldigheten att i dessa situationer inhämta yttrande från F inans— inspektionen följer av tredje generationens försäkringsdirektiv. Någon uttrycklig bestämmelse härom har inte tagits in i denna lag, eftersom ihågavarande skyldigheter avser utländska myndigheter och därför bör regleras i lagstiftningen i den utländska myndighetens hemland. I enlighet med gällande lagstiftning regleras därför endast Finansinspektionens skyldigheter i samband med att fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd aktualiseras. En föreskrift om skyldighet för Finansinspektionen att på begäran yttra sig i frågor om beståndsöverlåtelser har införts i andra stycket, som delvis har sin motsvarigheti 7 kap. 3 5 andra stycket LEF.

Begreppet behörig myndighet har närmare preciserats i 1 kap. 2 & första stycket 4.

Handläggning hos Finansinspektionen

3 5? F inansinspektionen skall innan den lämnar yttrande enligt 2 3? andra stycket ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs i 15 kap. 4 5? första stycket försäk— ringsrörelselagen (1982: 713) gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i sak med 7 kap. 3 & tredje stycket LEF.

Hänvisningen till försäkringsrörelselagen i denna paragraf innebär att Finansinspektionen skall tillämpa ett kungörelseförfarande vid inhämtande av yttrande från försäkringStagare och livräntetagare. Kungörelsen skall införas förutom i Post- och Inrikes Tidningar i den eller de ortstidningar som inspektionen finner lämpliga.

Samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd från EES- försäkringsgivare

4 5 F inansinspektionen skall lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 2 5 första stycket om

]. försäkringstagamas rätt inte försämras, och

2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 7 kap. 3 & första stycket LEF.

De kriterier som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall lämna samtycke till en beståndsöverlåtelse är desamma som gäller när ett svenskt försäkringsbolag enligt 15 kap. 3 & andra stycket försäkringsrörelselagen avser att överlåta sitt försäkringsbes- tånd eller del av det till ett annat försäkringsbolag.

Om skyldighet att kungöra samtycke till överlåtelse av försäk- ringsbestånd, se 11 kap. l 5 9.

Överlåtelse av försäkrin gsbestånd från försäkrin gsgivare från tredje land

5 5? En försäkringsgivare från tredje land för med Finansinspektio- nens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i 1 5? till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till 1. ett svensktförsäkringsbolag, eller 2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i SVerige eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 29 & LUF som är utformad i enlighet med artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet.

En försäkringsgivare från tredje land har enligt denna paragraf möjlighet att i sin helhet eller partiellt överlåta det försäkringsbestånd som hänför sig till den försäkringsrörelse som bedrivs från försäk- ringsgivarens sekundäretablering i Sverige. Överlåtelse kan ske dels till ett svenskt försäkringsbolag, dels till en försäkringsgivare med auktorisation i ett annat EES-land, dels till en försäkringsgivare från tredje land som har koncession i Sverige.

Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkrin gsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

6 5 Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 5 skall göras av såväl den överlåtande försäkringsgivaren som den övertagande försäkringsgivaren. Det avtal som träjfats angående överlåtelsen skall fogas till ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap 3 5 fjärde stycket och 4 5? första stycket försäkrings- rörelselagen (1982: 713).

I paragrafen, som överensstämmer med 29 a & första stycket LUF, stadgas om det ansökningsförfarande som tillämpas på överlåtelser av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land.

Inhämtande av yttrande över överlåtelse av försäkrin gsbestånd från försäkrin gsgivare från tredje land

7 5? Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 5 35” ge den behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökningen om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 29 b & LUF.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i 1 kap. 2 & första stycket 4.

Tillstånd till överlåtelse av försäkrin gsbestånd från försäkrin gsgivare från tredje land

8 3? Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal som avses i 5 3? skall ges om

1. försäkringstagamas rätt inte försämras,

2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 6 kap. 10 5? första' stycket, och

3. behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 29 a & andra och tredje styckena LUF.

I första stycket anges de kriterier som skall vara uppfyllda för att tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd skall kunna medges. Dessa kriterier är i huvudsak desamma som föreskrivs i 15 kap. 3 & andra stycket försäkringsrörelselagen för överlåtelse av ett försäk- ringsbestånd hån ett svenskt försäkringsbolag. Det slutliga samtycket till överlåtelse av försäkringsbeståndet ges av Finansinspektionen som innan verkställighetstillstånd beviljas skall pröva om överlåtel- sen kan ske utan att försäkringstagamas rätt försämras och om den övertagande försäkringsgivaren har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till den planerade överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Vidare skall vid prövningen av verkställighetsfrågan beaktas bedömningen av den behöriga myndigheten i det land där riskerna är belägna.

I de fall den övertagande försäkringsgivaren saknar koncession i Sverige skall inspektionen enligt andra stycket inhämta bekräftelse av behörig myndighet att försäkringsgivaren med beaktande av överlåtelsen av försäkringsbeståndet har en tillräcklig kapitalbas. Vad som avses med behörig myndighet har definierats i 1 kap. 2 & första stycket 4.

Ansvar för försäkrin gsbestånd som överlåtits från försäkrin gsgivare från tredje land

9 39 Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan enligt 6 5 om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings- givaren. Försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtelsen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15 kap.

6 åförsäkringsrörelselagen (1982'713).

Paragrafen överensstämmer i sak med 29 c & LUF.

Överlåtelseförfarandet innebär att försäkringstagaren får en ny försäkringsgivare utan att medgivande till bytet inhämtas av försäk- ringstagaren. Detta är ett avsteg från allmänna civilrättsliga regler om skuldövertagande. Rimlig hänsyn till försäkringstagama kräver därför att de får meddelande om överlåtelsen sedan denna genomförts.

Hänvisningen i denna paragraf till försäkringsrörelselagen innebär att det ankommer på den övertagande försäkringsgivaren att lämna underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringsstagare eller livrän- tetagare som berörs av den. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas. Det blir fråga om en avvägning mellan önskemålet om en effektiv underrättelseform och ange- lägenheten av att inte förorsaka försäkringsgivaren för stora kostna- der.

11 kap. Särskilda bestämmelser

I detta kapitel ingår bestämmelser som med hänsyn till deras art inte har direkt anknytning till något annat kapitel som väsentligen är gemensamma för EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att det införts en skyldighet för Finansinspektionen att föra ett register över utländska försäkringsgivare (3 5). I övrigt innehåller kaptilet bestämmelser om kungörelse (1 5), verkan av kungörelse av en uppgift (2 5), spåketi handlingarna (4 5), ersättning till ombud (5 ©), verksamhet som bedrivs i strid med bestämmelserna i denna lag (6 ©), vite (7 5), överklagande av beslut (8 $), oriktiga uppgifter (9 &) och tillsyns- bidrag (10 &) Bestämmelserna är med smärre justeringar desamma som motsvarande bestämmelser i LEF respektive LUF.

Kungörelse

1 55 F inansinspektionen skall i Post— och Inrikes Tidningar kungöra

1 . förordnande av ett ombud enligt 4 kap. 6 jjärde stycket eller 8 5 eller 7 kap. 11 39,

2. beslut om att förbjuda eller begränsa utländsk försäkringsgi— vares rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 4 kap. 7 _j" första stycket, 9 5? första eller 7 kap. 10 5 första stycket,

3. koncession som beviljas försäkringsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 5 första stycket,

4. godkännande av företrädare för försäkrin gsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 3? fjärde stycket eller 8 f,

5. ändring av firma för försäkringsgivare från tredje land enligt 7 kap. 3 3? första stycket 6,

6. förverkande av koncession enligt 7kap. 12 39 eller återkallande av koncession enligt 8 kap. 1 5? för jörsäkringsgivare från tredje land,

7. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 8 kap 2 5? andra stycket,

8. anbud om övertagande av försäkringsbestånd i ett administra- tionsbo enligt 8 kap. 5 3? andra stycket eller tredje stycket,

9. beslut om att lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 5, och

10. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkrin gsbestånd enligt 10 kap. 69”.

F inansinspektionen skall enligt denna paragraf utfärda kungörelse om vissa centrala omständigheter som ansluter sig till den verksamhet som en utländska försäkringsgivare avser att bedriva eller bedriver i Sverige.

Punkt 1 motsvarar 8 kap. 1 & l LEF och 22 i;” andra meningen LUF.

Punkt 2 motsvarar delvis 8 kap. 1 5 2 LEF. Det föreslås att motsvarande kungörelseskyldighet införs i denna punkt även i fråga om förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar i Sverige i anledning av en EES-försäkringsgivare upphör med verksamheten i Sverige samt beträffande tillgångar som tillhör för- säkringsgivare från tredje land.

Punkt 3 har delvis sin motsvarighet i 8 å andra meningen LUF. Enligt punkt 4, som delvis motsvarar 8 å andra meningen och 9 & tredje stycket LUF, skall uppgifter om de av inspektionen godkända företrädarna för försäkringsgivare från tredje land kungöras. Jämfört med den gällande lagstiftningen innebär förslaget i denna punkt en utvidgning genom att kungörelseskyldigheten inte bara gäller generalagenter utan även andra företrädare som här i landet represen- terar försäkringsgivare från tredje land.

Punkt 5 motsvarar 24 & fjärde stycket LUF. Punkt 6 motsvarar 25 & trettonde stycket LUF med det tillägget att även koncession som återkallas på initiativ av den utländska försäkringsgivaren.

Punkt 7 motsvarar 27 & första stycket tredje meningen LUF.

Punkt 8 motsvarar 28 5 fjärde stycket andra meningen och femte stycket första meningen LUF.

Punkt 9 motsvarar 8 kap. l ä 3 LEF. Punkt 10 motsvaras delvis av 29 a & första stycket tredje mening- en LUF.

Verkan av kungörelse av en uppgift

2 59 Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas mot annan än den som visas ha haft kännedom om det.

Presumtionsregeln i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 30 8 LUF och 8 kap. 2 & LEF, uttrycker en av kungörelsens och därmed sammanhängande publicitetens viktigaste funktioner, nämligen att vara bestämmande för vad som skall anses ha kommit till tredje mans kännedom om sådana förhållanden som skall kungöras.

Register över utländska försäkringsgivare

3 3? F inansinspektionen skall föra register över utländska försäkringsgivare som är verksamma i Sverige.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret och om hur registret skall vara ordnat.

Enligt den gällande lagstiftningen finns ingen skyldighet för Finansinspektionen att föra register över utländska försäkrin gs givare. Avsaknaden av ett register är inte helt tillfredställande från tillsyns- synpunkt. Det är ändamålsenligt att utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige i likhet med svenska försäkringsbolag anteck- nas i ett särskilt register som förs enligt motsvarande principer som försäkringsregistret avseende svenska försäkringsbolag (jfr. 20 kap. l & försäkringsrörelselagen). Registret bör omfatta såväl EES- försäkringsgivare som försäkringsgivare från tredje land. Bestämmel- se härom har tagits upp i denna paragraf.

Det föreslås att regeringen skall meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret. Exempel på uppgifter som är av intresse i detta sammanhang är den utländska försäkrings- givarens namn och hemland, dennes företrädare i Sverige, om gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäre- tablering bedrivs här i landet, sekundäretableringens adress här i landet, koncessionens omfattning samt förändringar i dessa uppgifter.

Språket i handlingarna

4 3? Om en handling eller utredning, som enligt denna lag skall lämnas till Finansinspektionen, är avfattad på främmande språk, skall på begäran en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.

Paragrafen överensstämmeri sak med 31 & LUF och 8 kap. 3 & LEF.

Bestämmelserna i denna paragraf grundar sig vad gäller EES- försäkringsgivare på artikel 38 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar kan de behöriga myndighetemai den medlemsstat där filialen finns eller där tj änster- na utförts kräva att de uppgifter om den verksamhet som försäkrings- givaren bedriver inom vederbörande stats territorium lämnas på de officiella språken i den berörda medlemsstaten.

Ersättning till ombud

5 5 Ett ombud, som enligt 4 kap. 6 fjjärde stycket eller 8 59, 7 kap. 11 3? eller 8 kap. 2 5? första stycket förordnats av Finansinspektionen, har rätt att få ersättning av den utländska försäkringsgivaren med det belopp som bestäms av inspektionen.

Paragrafen motsvarar i sak med 32 & LUF och 8 kap. 4 & LEF.

F örsäkrin gsverksamhet som bedrivs i strid med bestämmelserna i denna lag

6 5? Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att till

inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att någon bedriver försäkringsrö- relse enligt denna lag utan att förutsättningama enligt 3 kap. 1 3? eller 5 kap. 1 33 är uppjyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvis— ningar eller upphöra med verksamheten.

Ett föreläggande enligt andra stycket får riktas såväl mot den utländska försäkringsgivaren som mot den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.

Paragrafen motsvarar 25 b å LUF och 6 kap. 9 & LEF.

Första stycket ger Finansinspektionen möjlighet att inhämta alla de upplysningar som behövs för att bedöma om en viss verksamhet är att anse som försäkringsrörelse.

I andra och tredje styckena anges hur Finansinspektionen skall förfara då man konstaterar att någon driver försäkringsrörelse utan erforderligt tillstånd. Någon motsvarighet till den nuvarande föreskriften i LUF om att föreläggandet även kan gå ut på att ändra eller ansöka om koncession för verksamheten har ansetts obehövlig och därför inte förts in i förslaget. Möjligheten att ändra eller ansöka om tillstånd för verksamheten står alltid öppen.

Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att skyldighet för inspektionen att underrätta berörda utländska myndigheter om föreläggande är inte begränsad till EES utan gäller även myndigheter utanför detta område.

Vite

7 3? Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett föreläggande enligt 7 kap. 4 5? första stycket som förenats med vite, kan Finansinspektionen döma ut vitet.

Paragrafens första stycke, som motsvarar 25 a & första-tredje styckena LUF samt 8 kap. 4 a & LEF, gäller utsättande av vite för utländska försäkringsgivare och företrädare för utländska försäkringsgivare.

Om vite skall föreläggas i det enskilda fallet avgörs med beaktande av det oriktiga förfarandets art och omfattning, försäkringsgivarens tidigare verksamhet samt andra på saken inverkande omständigheter. När det gäller utländska personer är möjligheterna mycket begränsade att effektuera ett beslut om utdömande av vite.

Enligt andra stycket, som motsvarar 25 a & gärde stycket LUF, har inspektionen i överensstämmelse med gällande reglering, möjlighet att döma ut vite avseende företrädare som inte efterkommer vitesföre- läggande om att fullgöra sin rapporteringsskyldighet. Genom att inspektionen i dessa fall både kan förelägga och döma ut vitet ges förutsättningar för ett effektivt vitesförfarande. Utdömande av före- lagt vite i andra fall ankommer på allmän domstol.

Överklagande av beslut

8 3? Följande beslut av F inansinspektionen, får överklagas hos kammarrätten, nämligen beslut

1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal,

2. att inskränka en EES—försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 4 kap. 73? eller 9 55",

3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 39 eller,

4. att döma ut vite enligt 7 5? andra stycket. Finansinspektionens beslut om attförena ett föreläggande med vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av länsrättens avgörande.

Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överkla- gas hos regeringen.

F inansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om hur Finansinspektionens beslut enligt denna lag överklagas, överensstämmer i sak med 25 a & femte stycket och 33 & LUF samt 8 kap. 6 & LEF.

F inansinspektionen kan enligt fjärde stycket i fråga om vissa beslut meddela interimistiskt besluti brådskande fall. I beslutet måste då särskilt anges att det skall gälla omedelbart.

Oriktiga uppgifter

9 5? Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtli- gen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

Paragrafen överensstämmer i sak med 35 & LUF och 8 kap. 8 & LEF. Tillsynen över en utländsk försäkringsgivares verksamhet häri landet är i hög grad baserad på de uppgifter som tillställs Finansin- spektionen. Tillsynens effektivitet och bevakningen av försäkringsk- undemas intressen förutsätter att de uppgifter som lämnas är korrekta. Av denna anledning har straffsanktionen i gällande lagstiftning bibehållits. Straffsanktionen i denna paragraf tar endast sikte på sådana fall där uppgiftsskyldighet föreligger enligt denna lag.

T illsynsbidrag

10 5? Regeringen får föreskriva att en utländsk försäkringsgivare som enligt denna lag bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i landet, skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Paragrafen motsvarar 26 & LUF och 6 kap. 10 & LEF.

Liksom i fråga om F inansinspektionens övriga tillsynsverksamhet är det regeringen som skall fastställa de närmare principerna som skall gälla för avgiftemas storlek.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 199 .

Genom denna lag upphävs lagen (] 950.272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen (] 993"! 302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt den koncession som beviljas med stöd av lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i

Sverige eller enligt den rätt som erhållits med stöd av lagen om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall efter ikraftträdandet av lagen (1996:000) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige avse motsvarande bestäm- melseri den lagen.

Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har godtagits. När denna lag träder i kraft skall lagen om rätt för utländ- ska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige upphöra att gälla. En utländsk försäkringsgivare som när denna lag träder i kraft är verksam i Sverige med stöd av någon de nämnda lagarna skall ha den rätt att bedriva försäkringsrörelse som följer av den koncession som beviljats enligt lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller anmälan enligt lagen om EES- försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

De tillstånd, avvikelser och undantag som medgetts enligt gällande lagstiftning bör gälla även efter den nya lagens ikraftträdan- de.

9.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982z713)

1 kap. 2 3? Andra stycket

Som en konsekvens av förslaget att samla bestämmelserna i lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och i lagen (199321302) om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sverige i en ny lag — lagen (1996:000) om utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige har en ändring gjorts i denna paragraf.

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (198921079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

3?

I paragrafen har införts en bestämmelse som syftar till att klargöra att när det gäller fondförsäkring som meddelas av utländska försäkrings- givare i Sverige ärinte försäkringsrörelselagen utan den föreslagna lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige sekundär i förhållande till lagen om livförsäkringar med anknytning till

värdep appersfonder.

Kommittédirektiv

Översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Dir. 19942125

Beslut vid regeringssammanträde den 10 november 1994

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige. Syftet med utredningsarbetet är att, med beaktande av Sveriges internationella åtaganden, i en gemensam lag samla de bestämmelser som nu återfinns i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen (1993:1302) om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Utredningen är angelägen med hänsyn till Sveriges förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer samt åtaganden enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet — General Agreement on Trade in Services (GATS). Utredningen är också Viktig av det skälet att den nuvarande lagstiftningen är svåröverskådlig och delvis ålderdomlig till såväl uppbyggnad som språk.

Bakgrund

Lagstiftningen om försäkringsrörelse är sedan några år tillbaka föremål för en omfattande reformering. Huvudmotivet för reformema är den svenska harmoniseringen till förhållandena inom EES/EU. Reformarbetet har bl.a. omfattat den lagstiftning som reglerar rätten för utländska försäkringsgivare att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. En harmonisering har här skett till vissa av EG:s försäkrings- direktiv. Detta gäller framför allt i förhållande till reglerna i första skadeförsäkringsdirektivet, första livförsäkringsdirektivet, andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet. Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att harmonisera det svenska regelsystemet enligt den s.k. tredje generationens skade- och livförsäkringsdirektiv.

Som en följd av harmoniseringen av lagstiftningen har den svenska försäkringsrörelselagstiftningen kommit att ställa olika krav på utländska försäkringsgivare beroende på om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte. Sedan början av 1950-talet har de utländska försäkrings- företagarnas verksamhet i Sverige reglerats av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF). Av lagtekniska skäl begränsades lagens tillämpningsområde vid den nyss nämnda översynen år 1993 till att endast omfatta försäkringsföretag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag lagen (1993: 1302) om EES-försäk- ringsgivares verksamhet i Sverige (EESL) som tar sikte på utländska försäkringsgivare med säte inom EES. Gemensamt för de båda lagarna är att de endast reglerar direkt försäkringsrörelse och att de uppställer krav på koncession för de utländska försäkringsföretag som vill driva försäkringsrörelse här i landet genom fast driftsställe. Återförsäkringsrörelse kan utländska försäkringsgivare fritt bedriva häri landet. Direkt försäkringsrörelse som en utländsk försäkringsgi- vare driver i ett dotterbolag med säte i Sverige omfattas dock inte av lagarnas tillämpningsområden. För verksamhet i sådan dotterbolags- form gäller bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982z7l3).

Som redan antytts är verksamhetsförutsätmingarna delvis olika för försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive EESL. Detta gäller främst formema för anskaffning av försäkringar på den svenska marknaden samt de krav som ställs på den utländska försäkringsgiva- rens organisationsfonn.

Försäkringsrörelse skall enligt LUF bedrivas genom generalagent. En generalagent är en fysisk person som på grund av avtal sj älvstän- digt verkar för ett utländskt försäkringsbolags räkning. Generalagen- tur kan även innehas av aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller

handelsbolag. Någon annan form för etablering av försäkringsverk- samhet på den svenska marknaden medger inte lagen. År 1990 öppnades dock vissa möjligheter för utländska försäkringsföretag att utan etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende riskeri Sverige genom förmedling av ett svenskt försäkringsföretag. Dessa möjligheter begränsas dock till två särskilda fall. Det ena fallet avser ett utländskt försäkringsbolag som är dotterbolag till eller på annat sätt ingåri samma koncern som det svenska bolaget. Det andra fallet bygger på att ett samarbetsavtal ingåtts mellan ett svenskt och ett utländskt försäkringsföretag utan att något koncemförhållande föreligger. Under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar medges förmedling av försäkringar i dessa båda fall.

För försäkringsgivare som omfattas av EESL gäller inte motsva- rande begränsningar i möjligheterna att etablera försäkringsverksam- het i Sverige eller att anskaffa försäkringar utan etablering här i landet. EESL medger etablering genom såväl generalagent som filial. Med filial avses ett avdelningskontor med självständig förvaltning. Dessutom får försäkringsgivare marknadsföra försäkringar i Sverige utan att vara etablerade här (gränsöverskridande verksamhet). Den gränsöverskridande verksamheten får i många fall ske efter ett enkelt anmälningsförfarande. Något tillstånd behövs alltså inte i dessa fall.

När det gäller organisationsformen förutsätter LUF att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. Detta innebär att en försäkringsgivare som driver rörelse i en annan organisations- form inte kan beviljas koncession enligt lagen och därmed inte heller etablera försäkringsrörelse i Sverige. De vanligaste associationsfor- merna utomlands för bedrivande av försäkringsrörelse är aktiebolags- formen och den ömsesidiga företagsformen. Dessutom finns organiserade sammanslutningar i form av försäkringsbörser. Försäkring meddelas i dessa sammanslutningar av enskilda individer; sammanslutna i syndikat eller av juridiska personer som utgör syndikat. Syndikaten står inte i direkt kontakt med kunderna, utan alla försäkringsaffärer förmedlas i huvudsak genom särskilt godkända försäkringsmäklare. Sådana försäkringssammanslutningar saknar enligt LUF möjlighet att etablera verksamhet här i landet, eftersom de inte kan anses vara sammanslutningar som kan jämställas med försäkringsföretag.

EESL uppställer inte motsvarande krav på organisationsfonn, utan medger såväl försäkringsföretag som försäkringssammanslutningar att med eller utan etablering i Sverige marknadsföra försäkringar här i landet. Förutom de här nämnda skillnaderna i verksamhetsbetingel- sema för försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive EESL

finns det även vissa andra olikheter i regleringen av de utländska försäkringsgivamas verksamhet i Sverige.

Det pågående reformarbetet kommer för försäkringsföretag med huvudkontor inom EES att medföra att principen om en enda auktorisation och hemlandskontroll införs. Därmed kommer det nuvarande kravet på koncession för filial- och agenturetableringar att avskaffas och ersättas med ett enkelt underrättelseförfarande. Även kvarvarande tillståndskrav för gränsöverskridande verksamhet kommer att avskaffas. Motsvarande reformer genomförs inte i fråga om försäkringsföretag med huvudkontor utanför EES, dvs. för sådana företag som omfattas av LUF.

Till följd av Sveriges förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer föreligger en skyldighet att i stor utsträckning likabehandla inhemska företag och företag från andra OECD-länder. Detta kommer bl.a. till uttryck i OECD:s stadgor för liberalisering av kapitalrörelser och om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster. Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får en medlemsstat — som inte har någon reservation häremot inte hindra företag från en annan medlemsstat att etablera sig i landet, exempelvis genom att starta en filial. Sverige har inte någon reservation i detta avseende. Tj änstelibe- raliseringsstadgan föreskriver bl.a. frihet för gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Även i denna stadga finns bestämmelser om etablering och verksamhet för filialer och agenturer. Inte heller beträffande tjänsteliberaliseringsstadgan har Sverige några reservatio- ner i de avseenden som det nu är fråga om.

Sverige har också vissa åtaganden enligt det allmänna tjänstehan- dels- avtalet (GATS). Enligt det avtalet skall principen om mest gynnad nation gälla. Det innebär att Sverige — som inte har anmält något undantag från avtaleti nu aktuellt avseende inte får behandla försäkringsgivare från ett land som är medlem i Världshandelsorgani- sationen (WTO) mer restriktivt än en försäkringsgivare från något annat land. Regeln modifieras på två sätt. Dels står det Sverige fritt att lämna en försäkringsgivare från ett land som ingår i EES en gynnsammare behandling, dels finns det en möjlighet att avvika från principen om mest gynnad nation på grundval av försiktighetsskäl. Det rör sig i det senare fallet om överväganden som grundas på skydds- och sundhetsaspekter. Vid reformer av de regler som behandlar försäkringsgivare hemmahörande i ett OECD-land utanför EES måste således Sveriges åtaganden enligt det allmänna tj änstehan- delsavtalet beaktas. Utgångspunkten bör vara, såsom framhållits i propositionen (prop. 1992/931257) om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet, att uppnå

långt EES-reglema så medger — likartade verksamhetsbetingelser för utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige oavsett om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte.

Enligt EESL får en försäkringsgivare under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar marknadsföra försäkringar i Sverige från ett fast driftställe i ett annat EES-land. Möjligheten till sådan marknads- föring har införts i lagstiftningen i enlighet med det andra skadeför- säkrings- direktivet och det andra livförsäkringsdirektivet. Som beteckning på marknadsföringen används i EESL begreppet gränsö— verskridande verksamhet (2 kap. 2 & första stycket). 1 direktiven används uttrycket att tillhandahålla tjänster för att beteckna försäk- ringsverksamhet som bedrivs i ett land utan att ett fast driftställe har etablerats där.

Någon definition av begreppet gränsöverskridande verksamhet ges inte i EESL. Av förarbetena framgår dock att det skall vara fråga om ett aktivt handlande från försäkringsgivarens sida. Ett passivt mottagande av order hån en kund omfattas därför inte av bestämmel- serna om gränsöverskridande verksamhet (se prop. 1992/93:257 s. 166). Detta innebär att gränsöverskridande verksamhet har en snävare innebörd än uttrycket att tillhandahålla tjänster som i detta sammanhang i princip omfattar alla aktiviteter som syftar till ingående av försäkringsavtal oavsett om det är på den försäkringssökandes eller försäkringsgivarens initiativ som försäk— ringsavtal ingås. Förutom det nyss nämnda motivuttalandet behandlas inte närmare i förarbetena vad som skall innefattas i begreppet gränsöverskridande verksamhet.

Bristen på legaldefinition och den begränsade vägledning som förarbetena ger har medfört viss oklarhet i rättstillämpningen om vilka aktiviteter som omfattas av gränsöverskridande verksamhet. Med hänsyn till att inledande av gränsöverskridande verksamhet förutsätter anmälan till Finansinspektionen enligt EESL och då avvikelser från lagens bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet kan medföra sanktioner är det givetvis angeläget med en någorlunda entydig definition eller ett klargörande av de grundläg- gande kriterierna för sådan verksamhet. En översyn av lagstiftningen från denna utgångspunkt är därför motiverad.

En omarbetning av lagstiftningen är också angelägen av ett annat skäl. LUF har sitt ursprung i förhållandena i 1950-talets Sverige, då villkoren för försäkringsrörelse i många avseenden avvek från dagens situation. LUF har ändrats flera gånger. Någon samlad översyn av lagen har dock aldrig gjorts. Lagen är därför i sin nuvarande utform- ning svåröverskådlig och ålderdomlig till såväl uppbyggnad som språk. Genom tillkomsten av EESL har lagstiftningen om de

utländska försäkringsgivamas verksamhet i Sverige blivit ännu svårare att överblicka.

Utredningsuppdraget

En särskild utredare skall tillkallas för att se över lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Det primära syftet med utredningsarbetet är att skapa en modern lagstiftning som beaktar Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet och gentemot OECD och dess medlemsländer. Även Sveriges åtaganden enligt det allmänna tj änstehandelsavtalet (GATS) skall beaktas i sammanhanget.

Utredaren bör göra en fullständig genomgång av lagbestämmelser- na i lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäk- ringsrörelse i Sverige och i lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige i syfte att samla bestämmelserna i en gemensam lag för utländsk försäkringsverksamhet i Sverige oavsett om verksamheten bedrivs av en försäkringsgivare med säte inom EES eller inte.

Lagförslaget bör utformas på ett sådant sätt att försäkringsgivare utanför EES får verka i Sverige under likartade förutsättningar som EES-försäkringsgivare, i den utsträckning som EG:s regler så medger och om grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav är tillgodo- sedda.

Utredningsarbetet

Utredaren bör vara oförhindrad att även ta upp andra frågor inom området än de som särskilt har angetts här.

Utredaren skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 199423) och om beaktande av EG—aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988143).

Samråd bör i erforderlig omfattning äga rum med F inansinspektio- nen och Utländska Försäkringsbolags Förening. Utredarens uppdrag bör vara slutfört senast den 1 september 1995.

(Finansdepartementet)

Lag (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Utfärdad: 1950-06-09

Ändring införd: t.o.m. SFS 1995: 1578

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Lagen gäller inte för sådana försäkringsgivare som omfattas av lagen (199311302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och Schweiz.

Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom generalagent som syssloman här i landet, om det har fått tillstånd av regeringen (koncession) till detta.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked.

Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att genom generalagenten driva annan rörelse här i landet än

försäkringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.

Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas av den som får lämna sådant medgivande.

Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland. Lag (19953781).

1 a & Utöver vad som följer av 1 & andra stycket får ett utländskt försäloingsföretag, under förutsättning att Finansinspektionen lämnar tillstånd därtill, i Sverige marknadsföra försäkringar avseende risker i detta land, om det sker genom förmedling av ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige och de båda företagen tillhör samma koncem eller har samarbetsavtal med varandra.

Tillstånd enligt första stycket skall lämnas om verksamheten inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsen- det. Om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger, får F inansinspektionen förklara tillståndet förverkat. Lag (1993: 1305).

2 5 Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland.

Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 a & försäkringsrörelselagen (1982z713). Med liv- försäkring avses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b & försäk- ringsrörelselagen.

Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 16 a så, får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a & första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörel- selagen samt för avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 10 & fjärde stycket och 16 a 9", behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b & första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 10 5, 15 & tredje och fjärde styckena samt 17 och 28 Gå i tillämpliga delar. Lag (1995:781).

2 a & Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser om trafikförsäkring finns i trafikskadelagen (197511410).

I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelsema om beräkning av premiereserv i 10 & fjärde stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b & första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982z713) medge undantag från 13 å och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om livförsäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring. Lag (199517 81).

3 & Utländskt försäkringsföretag må ej för sin rörelse här i riket hava mer än en generalagent. Denne må, därest sådant ej förbjudes i företagets fullmakt för honom, använda ombud vid rörelsens drivande. Lag (1982: 1083).

4 & Generalagenten skall ha behörighet att på företagets vägnar här i landet driva försäkringsrörelsen samt att ta emot stämning och tala och svarai alla rättsförhållanden som har samband med försäkrings— rörelsen. Han skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underå- rig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken.

Generalagentur får även innehas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller av svenskt handelsbolag, vars samtliga bolagsmän har behörighet enligt vad som sägs i första stycket. För fullgörande av de skyldigheter som åligger generalagen- ten skall företaget utse ett ombud som uppfyller kraven i första stycket. Lag (199311305).

5 & Utländskt försäkringsföretag, som här i riket driver försäkringsrö- relse, skall i alla av företagets verksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgöran- de.

Företagets verksamhet här i riket skall på sätt i denna lag sägs stå under tillsyn av Finansinspektionen. Lag (199321305).

5 a & Med bankinstitut avses i denna lag bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank. Lag (1995:1578).

Om koncession m.m.

6 & Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande.

Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksam— heten, dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som F inansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värde- handlingar till ett värde som mot