Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

U

2‘/éinds/éa

f0"mzérz°nsgiøare

med am/yen vçr

Sverzge

Betänkande vUtr

a edningen om översyn av lagstiftning n

om utländska verksamhet i

försäkringsgivares Sverige

@ M 1996:77

g

/:7a,4KB

Om: SOU

l

Statens offentliga utredningar

WW 1996:77

w Finansdepartementet

Utländska

med

försäkringsgivare

verksamhet i

Sverige

Betänkande av Utredningen om översyn av lagstiftningen

utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige

om

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds

svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pâ uppdrag Regeringskansliets forvaltningskontor.

av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20275-1 Stockholm 1996 ISSN 0375-250x

Till statsrådet

Genom beslut den 10 november 1994 bemyndigade regeringen statsrådet Göran Persson att tillkalla särskild utredare med

en uppdrag över lagen 1950:272 rätt för utländska försäk-

att se om ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

om

Med stöd bemyndigandet förordnades dag sakkunnige

av samma Håkan Wundennan som utredare.

Härmed överlämnas betänkandet Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige.

Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm maj 1996

Håkan Wunderman

Innehåll

Förkortningar

Sammanfattning

Summary 27

Författningsförslag 45 1 Förslag till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige 45 2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713 84 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder 85

1 Inledning 87

2 Bakgrund 91 2.1 Utländska försäkringsföretags verksamhet i Sverige 91 2.2 Kort historik över lagstiftningen om utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige 103

3 Gällande rätt 107 3.1 Lagen 1950:272 rätt för utländska om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige 107 3.2 Lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 120

4 Tredjelandsregler i EG:s försäkringsdirektiv 127

6 Innehåll

5¶OECD liberaliseringsstadgor 141

-

5.1¶Bakgrund 141

5.2¶Stadgan liberalisering kapitalrörelser 142

om av 5.3 Stadgan om liberalisering transaktioner och av betalningar rörande tjänster 145

6¶Världshandelsorganisationen WTO allmänna

änstehandelsavtalet GATS 159

6.1¶Bakgrund 159

6.2 Allmänna änstehandelsavtalet GATS 162

7 Villkor för marknadstillträde inom OECD 169

8 Allmänna överväganden 177 8.1 Allmänt om lagstiftningen utländska om

försäkringsgivare i Sverige 177

8.2 Internationell bakgrund 185 8.3 Utgångspunkter för reglering utländska av

försäkrings givare 194

8.4¶Huvudpunkter i lagförslaget 204

8.4.1¶Grunddrag i lagförslaget 204

8.4.2 Gränsöverskridande verksamhet 208

9¶Författningskommentarer 215

9.1 Förslaget till lag utländska försäkringsgivares om verksamhet i Sverige 215 9.2 Förslaget till lag ändring i försäkringsrörelseom lagen 1982:713 320 9.3 Förslaget till lag ändring i lagen 1989: 1079 om

om livförsäkringar med anknytning till värde-

pappersfonder 320

BILAGOR: l Direktiv 321 2 Lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkrings-

företag att driva försäkringsrörelse i Sverige 329

3¶Lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares

om verksamhet i Sverige 353 4 Sammanställning lagrum i lagen 1950:272 rätt av om

för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,lagen 1993:1302 EES-försäkrings-

om givares verksamhet i Sverige och den föreslagna lagen om

utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige 367

Förkortningar

ASEAN Association of South East Asian Nations DSB Dispute Settlement Body EES Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet EG Europeiska Gemenskaperna

EU Europeiska Unionen

GATS General Agreement on Trade in Services GATT General Agreement on Tariffs and Trade LEF Lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares

verksamhet i Sverige LUF Lagen 1950:272 om rätt för utländska försäk-

ringstöretag att driva försäkringsrörelse i Sverige NAFTA North American Free Trade Area OECD Organization for Economic Co-operation and

Development WTO World Trade Organization WTO Agreement Agreement Establishing the World Trade

Organization

1996:77

Sammanfattning

Inledning

Utredningen har haft till uppgift att lägga fram ett förslag till en reviderad lagstiftning utländska försäkringsgivares verksamhet om i Sverige. Den nuvarande regleringen utländska försäkringsgivares av verksamhet i Sverige grundas lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

LUF och lagen 1993:1302 EES-försäkringsgivares verksamhet

om i Sverige LEF. Utländska försäkringsgivare har också möjlighet att bedriva verksamheti Sverige att här i landet etablera dotterbogenom lag. Verksamhet bedrivs från ett sådant dotterbolag omfattas som varken LUF eller LEF regleringen i försäkringsrörelseav utan av lagen 1982:713 faller utanför utredningsuppdraget. som Utredningsuppdraget har avsett allmän översyn av lagstiftningen området mot bakgrund att den är svåröverskådlig och delvis en av ålderdomlig till såväl uppbyggnad språk. Till bakgrunden för som utredningsuppdraget hör också Sveriges internationella åtaganden. Detta begrepp kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga internationell handel kan beröra försäkom som anses ringsverksamhet. Enligt direktiven har begreppet dock i detta sammanhang begränsats till att avse de multilaterala förpliktelser som följer Sveriges åtaganden gentemot OECD och dess medlemslänav der samt det allmänna änstehandelsavtalet GATS som är knutet till avtalet upprättande Världshandelsorganisationen WTO om av

Agreement.

Vid utarbetandet förslaget till reglering av utländska försäkav rings verksamhet här i landet har utredningen haft att beakta Sveriges förpliktelser till följd medlemskapet i EU. En allmän av utgångspunkt för utredningsarbetet har varit så långt EG:s att försäkringsdirektiv så medger införa principer innebär ett så - som jämbördigt bemötande möjligt alla utländska försäkringsgivasom av vill komma in den svenska marknaden, förutsatt att re som

10¶Sammanfattning

1996:77

försäkringstagarnas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen

kan tryggas.

Utredningens överväganden har resulterat i ett förslag till i att en gemensam lag -lagen utländska försäkringsgivares verksamhet om i Sverige samla bestämmelser försäkringsverksamhet - om som bedrivs här i landet utländska försäkringsgivare, oberoende i av av vilket främmande land försäkringsgivaren har sitt säte. Lagförslaget knyter an till regelsystemen i LUF och LEF.

Sedan 1950 regleras de utländska försäkringsföretagens verksamhet här i landet LUF. I samband med den svenska av att försäkringslagstiftningen 1993 anpassades till vissa EG:s av

försäkringsdirektiv begränsades lagens tillämpningsområde

av lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsgivare med säte utanför EES. Samtidigt stiftades lag, LEF, med inriktning en ny utländska försäkringsgivare med säte inom EES. Såväl LUF LEF syftar till att trygga svenska försäkringskunsom ders intressen hos utländska försäkringsgivare med verksamhet i

Sverige lika säkert som försäkringskundema i svenska försäkringsbo-

lag. Regelsystemen i de båda lagarna vilar dock delvis olika

principer. Detta sammanhänger bl.a. med att förhållandena försäkringsområdet var helt olika vid tillkomsten LUF respektive av LEF.

LUF har sitt i förhållanden i 1950-talets Sverige, då ursprung försäkringsmarknaden här i landet hade nationell prägel. Visserlien gen har LUF sedan dess tillkomst successivt till den anpassats genomgripande intemationaliseringen, särskilt under det senaste decenniet, av försäkringsväsendet. Emellertid bygger regelsystemet fortfarande de ursprungliga grundläggande principerna i lagen såsom principen om separat svensk koncession grundförutsättsom

ning för etablering försäkringsverksamhet här i landet, säker-

av

hetsprincipen, specialitets- eller separationsprincipen det prin-

samt cipiella förbudet för utländska försäkrings givare att här i landet driva

annan rörelse än försäkringsrörelse. Utmärkande för LUF långt är ett drivet system detaljregler. Särskilt utförliga är solvensreglema. av Utformningen av LEF är baserad integrerad europeisk en försäkringsmarknad inom ramen for EES-avtalet. Övergången från en i stora delar nationell svensk försäkringsmarknad till integrerad en europeisk försäkringsmarknad har skett med stöd principerna av om

en enda koncession och hemlandstillsyn utgör de grundläggande

som principerna i LEF. Systemet med enda koncession och hemlanden stillsyn har förutsättning att varje EES-land godtar vissa som minimiregler i övriga EES-länders regelsystem för försäkringsrörelse som i sin tur skall ståi samklang med tredje generationens EG-direk-

1996:77 Sammanfattning l l

tiv. Av denna anledning innehåller LEF till skillnad från LUF inte några detaljerade rörelse-, solvens- eller tillsynsregler utan endast vissa grundläggande regler för verksamheten i Sverige. Regelsystemet i den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland gäller i stora delar även för den verksamhet som bedrivs i Sverige. Som följd att LUF och LEF bygger delvis olika principer en av är verksamhetsförutsätmingama i Sverige inte desamma för utländska försäkringsgivare. Som redan framgått grundförutsättning för att verka här är en i landet enligt LUF att den utländska försäkringsgivaren beviljas svensk koncession. Motsvarande krav uppställs inte enligt LEF utan den utländska försäkringsgivaren kan utan svensk koncession bedriva verksamhet här i landet basis koncessionen i hemlandet efter ett av

enkelt anmälningsförfarande.

För att koncession skall kunna beviljas enligt LUF krävs att försäkringsgivaren upprättar en generalagentur här i landet. Någon etableringsforrn i Sverige medges inte. heller är det enligt annan LUF tillåtet att anskaffa försäkringar i Sverige gränsöverskrigenom dande verksamhet. För utländska försäkringsgivare omfattas LEF gäller inte som av motsvarande begränsningar av marknadstillträdet, Således medger LEF etablering i Sverige såväl generalagentur som filial och, genom såvitt försäkringssammanslutningar, genom generalrepresentaavser tion. Dessutom medger LEF marknadsföring av försäkringar i Sverige

gränsöverskridande verksamhet.

genom LUF förutsätter att den utländska försäkringsgivaren driver sin försäkringsrörelse i företagsfonn i hemlandet. Utländsk försäkringsgivare driver rörelsen i organisationsfonn kan inte som annan etablera verksamhet enligt LUF här i landet. LEF uppställer inte motsvarande krav Organisationsform utan olika typer av associationer såsom exempelvis försäkringssammanslutningar medges att verka här i landet. En viktig del i LUF för att säkerställa skyddet för försäkringskunderna är systemet med depositioner. Detta system ger uttryck tanken att de svenska försäkringstagamas intressen kräver att de utländska försäkringsföretagen, som har sin huvudsakliga förmögenhet annat håll än här i Sverige, har vissa tillgångar bundna i vårt land till säkerhet för de förpliktelser som företagen har gentemot försäkringskunderna här. En förutsättning för inledande av försäkringsverksamhet enligt LUF här i landet är därför bl.a. att det som säkerhet ställs en initial deposition. Kravet denna begynnelsedeposition utgör ett faktiskt etableringshinder som saknar motsvarighet i LEF.

12 Sammanfattning 1996:77

Förutom de här nämnda skillnaderna i verksamhetsbetingelsema för utländska försäkringsgivare finns det även vissa andra olikheter i regleringen enligt LUF respektive LEF. En del dessa skillnader av är töranledda av de förpliktelser följer Sveriges medlemskap som av i EU. Andra skillnader i regleringen kan motiverade anses av tillsynsskäl med hänsyn till att den offentliga tillsynen utomlands är av varierande beskaffenhet utanför EES. Emellertid finns det också skillnader i LEF och LUF varken kan som anses påkallade av medlemskapet i EU eller tillsynsskäl och av som det därför inte är befogat att ha kvar. Utredningen har i den utsträckning medlemskapet i EU och tillsynsskäl inte utgör hinder häremot

ettersträvat en enhetlig reglering utländska försäkringsgivare

av som nära ansluter till vad gäller för svenska försäkringsgivare här i som landet. Denna strävan harmonierar med OECD:s och GATS principer

om likabehandling av försäkringsgivare.

Genom anslutningen till OECD:s stadga för liberalisering av

kapitalrörelser kapitalliberaliseringsstadgan samt stadga

om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan har Sverige ett för landet intemationellt rättsligt förpliktande sätt givit uttryck för sin avsikt fortlöatt pande avskaffa restriktioner for kapitalrörelser samt transaktioner och betalningar rörande tjänster i den utsträckning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete med medlemsländerna i OECD

liberaliseringsåtgärder. Av central betydelse i liberaliseringsstadgan är icke-diskrimineringsregeln som innebär att liberaliseringsåtgärder

i princip inte kan begränsas till något eller några OECD-länder utan måste utsträckas till att omfatta alla OECD-länder. Möjlighet till undantag från icke-diskrimineringsregeln finns dock. Emellertid har undantagsbestämmelser åberopats i ringa utsträckning och det ligger inte i linje med målsättningen inom OECD att utvidga området för undantag. Lagförslaget bygger därför icke-diskrimineringsprincipen. Avvikelser från denna princip förekommer i förslaget endast i den mån det är påkallat med hänsyn till de förpliktelser som följer Sveriges medlemskap i EU. av En annan grundläggande bestämmelse i OECD:s liberaliseringsstadgor är regeln nationell behandling. Denna regel innebär om att ett OECD-land skall ge företag i andra OECD-länder möjligheter samma att verka den inhemska marknaden tillkommer företag i det som egna landet. Principen likabehandling innebär dock inte krav om identiska etablerings- och rörelseregler för inhemska och utländska försäkringsgivare utan det godtas att speciella krav kan ställas utländska försäkringsgivare under förutsättning kraven inte att

1996:77 Sammanfattning 13

innebär särbehandling utländska försäkringsgivare som i sak är en av oförenlig med principen om likabehandling. I likhet med övriga EU-länder har Sverige också liberaliseringsåtaganden enligt GATS. Enligt det avtalet skall principen om mest gynnad nation MGN-principen gälla. Det innebär att Sverige som inte har anmält något undantag från avtalet i detta avseende inte får behandla försäkringsgivare från ett annat land är medlem i som Världshandelsorganisationen WTO restriktivt än en försäkmer ringsgivare från något annat land. Regeln modifieras två sätt. Dels står det Sverige fritt att lämna försäkringsgivare från ett annat land ingår i EES behandling, dels finns det en som en gynnsammare möjlighet att avvika från principen mest gynnad nation om grundval forsiktighetsskäl. Det rör sig i det senare fallet om överav väganden grundas skydds- och sundhetsaspekter. Inom som för EG:s försäkringsdirektiv har det utarbetade lagförslaget ramarna baserats principen mest gynnad nation. om

Förslagets huvudsakliga innehåll

Den lag föreslås lagen utländska försäkringsgivares som - om verksamhet i Sverige är en specialförfattning som reglerar utländ- ska försäkringsgivares rätt att bedriva försäkringsverksamhet här i landet. Lagen skall ersätta LUF och LEF. Som en följd av medlemskapeti EU måste Sverige upprätthålla viss åtskillnad i regleringen utländska försäkringsgivare genom att olika verksamhetsen av förutsättningar gäller for försäkringsgivare med säte inom respektive utanför EES enligt EG:s försäkringsdirektiv och EES-avtalet. De utländska försäkringsgivama indelas därför i lagförslaget i två Till den hänförs utländska försäkringsgivare grupper. ena gruppen från omfattas tillämpningsområdet för EG:s försäk- EES och som av ringsdirektiv hemlandstillsyn och principen om en koncession om EES-försäkringsgivare och till den andra övriga utländska gruppen försäkringsgivare inte omfattas av dessa direktiv försäkringssom givare från tredje land. Lagen är uppdelad i fyra avdelningar. l första och fjärde avdelningen har sammanförts bestämmelser som i huvudsak är gemensamför utländska försäkringsgivare. I den andra avdelningen ingår ma bestämmelser endast avser EES-försäkringsgivare medan som bestämmelsernai tredje avdelningen endast tar sikte försäkringsgifrån tredje land. Den valda lagtekniska lösningen syftar till att vare underlätta för den har att tillämpa regelsystemet. Med undantag som

14 Sammanfattning 1996:77

för det schweiziska försäkringsföretaget "Zürich", är för närvarande samtliga utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige från EES och kommer därför inte att omfattas det föreslagna regelsysteav met för försäkringsgivare från tredje land, vilket är detaljerat och omfångsrikt. Förhållandena kan naturligtvis förändras EESmen försäkringsgivare torde även i framtiden komma att dominera bland utländska försäkringsgivare den svenska marknaden. En ordning

där reglerna för EES-försäkringsgivare respektive försäkringsgivare

från tredje land delvis hålls åtskilda i olika avdelningar torde därför

underlätta tillämpningen den föreslagna lagen.

av I förslagets 1 Kap. tas allmänna bestämmelser förutupp om sättningar för lagens tillämpning. Bestämmelserna lagens avser tillämpningsområde, definitioner och vissa andra omständigheter som är av grundläggande betydelse för drivande försäkringsrörelse av enligt lagen.

Lagen skall tillämpas utländska försäkringsgivares direkt-

försäkringsverksamhet. Återförsäkringsverksamhethar i likhet med gällande lagstiftning lämnats utanför regleringen. Anledningen härtill

är att försäkringstagare i återförsäkringsförhållanden är försäkrings-

givare som inte är i behov sådana trygghetsarrangemang av som direktförsäkringstagare i regel behöver och att den offentliga tillsynen av återförsäkringsverksamhet i andra länder, i den mån verksamheten är föremål för tillsyn, i allmänhet endast inhemska avser

återförsäkringsgivare. Inom EG avreglerades återförsäkringsrörelse

genom rådets direktiv 64/225/EEG den 25 februari 1964 av om avskaffande inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten av att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession. De därefter givna skade- och livförsäkringsdirektiven gäller därför

endast direktförsäkring.

Enligt EG-rådets direktiv 78/473/EEG samordning lagar om av och andra författningar koassuransverksamhet inom som avser gemenskapen, koassuransdirektivet, och enligt den rättspraxis som utbildats grundval detta direktiv skall den ledande försäkringsav givaren behandlas han är den försäkringsgivare täcker som om som hela risken. Därför föreslås att lagen inte skall tillämpas EESförsäkringsgivare från ett utländskt etableringsställe deltar i som koassuransverksamheti Sverige i egenskap försäkringsav en annan givare än den ledande. Med ledande försäkringsgivare den avses försäkringsgivare bestämmer försäkringsvillkoren och premisom ema.

Begreppet försäkringsgivare har inte närmare preciserats i

lagförslaget. Emellertid är avsikten att utländska försäkringsgivares möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i Sverige inte skall

1996:77 Sammanfattning l 5

begränsas grund den juridiska formen för rörelsens drivande i av hemlandet. Av denna anledning står den föreslagna lagen i princip öppen för alla typer utländska associationer. I jämförelse med LUF av innebär detta utvidgning tillämpningsområdet genom att andra en av associationer utanför EES än företag kan etablera försäkringsverksamhet i Sverige. Härigenom öppnas bl.a. möjlighet för forsäkringssammanslutningar utanför EES att verka i Sverige. I förhållande till LEF är begreppet försäkringsgivare i sak detsamma. Definitioner central betydelse är definitionerna av begreppen av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land, eftersom dessa två försäkringsgivare berörs som nyss grupper av nämnts delvis olika bestämmelser enligt lagförslaget. Till gruppen av försäkringsgivare från tredje land hör inte enbart försäkringsgivare från länder utanför EES utan här ingår också olika typer institut av har sitt säte inom EES som inte omfattas av principerna om som men enda auktorisation och hemlandstillsyn i tredje generationens en forsäl-cringsdirektiv. Det är fråga om försäkrings givare med begränsad verksamhet och mot vissa andra kriterier som anges i som svarar tredje generationens försäkringsdirektiv. Väsentligen motsvarar undantagen de försäkringsgivare som f.n. är undantagna från till-

ämpningsområdet för LEF.

Vid sidan den föreslagna lagen kan annan lagstiftning vara av tillämplig den försäkringsverksamhet utländsk försäksom en ringsgivare bedriver i Sverige. Detta gäller trafikskadelagen 1975: 1410, lagen 1989: 1079 livförsäkringar med anknytning om till värdepappersfonder, lagen 1992: 160 om utländska filialer mm, lagen1976:357 motortävlingsförsäkring och lagen 1986:436 om näringsförbud. En erinran härom har tagits upp i detta inledande om kapitel. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag nämnda lagar, i tillämpliga delar, primära i förhållanär nu de till den föreslagna lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Enligt förslagets huvudregel skall utländska försäkringsgivare följa svensk lag i sin verksamhet i Sverige. Med svensk lag avses svensk rätt eller främmande stats lagstiftning som kommer i fråga enligt de anslutningsregler för svensk internationell privaträtt som skall tillämpas rättsförhållandet. Emellertid kan internationella avtal Sverige ingått föranleda avvikelse från huvudregeln. som Exempelvis skall, till följd av de åtaganden som följer av Sveriges medlemskap i EU, EES-försäkringsgivare iaktta solvensreglema i lagstiftningen i hemlandet i sin verksamhet Sverige.

16 Sammanfattning 1996:77

Till detta inledande kapitel har också förts för försäkringsverken samhet sedan lång tid tillbaka grundläggande princip, nämligen specialitets- eller separationsprincipen innebär krav att livsom och skadeförsäkringsrörelser skall separata. Innebörden vara av principen är delvis olikartad för EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. Enligt lagförslaget gäller delvis olika regler för skadeförsäkring respektive livförsäkring. För vissa slag försäkringar finns, i av överensstämmelse med gällande lagstiftning, möjlighet att välja mellan att tillämpa de olika regelsystemen. Valmöjligheten gäller

sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt avgångsbidragsförsäkringar.

Vidare ges möjlighet att i fråga vissa livförsäkringar från fall till om fall medge undantag eller avvikelse från bestämmelserna i lagförslaget om livförsäkring. Dispensen kan ha generell utformning eller

begränsas till vissa livförsäkringsbestämmelser.

I förslagets 2 Kap. behandlas de organisatoriska formerna för

drivande försäkringsrörelse i Sverige står till buds för

av som utländska försäkringsgivare. Verksamheten kan bedrivas från en

sekundäretablering här i landet. För EES-försäkringsgivare finns

dessutom möjlighet att anskaffa försäkringar i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Begreppet sekundäretablering har samma innebörd i gällande lagstiftning. Således med detta som avses begrepp generalagent, filial och generalrepresentation och annan form av permanent närvaro, även närvaron endast består om av ett kontor eller självständigt arbetande har stående en person som en fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning på samma sätt som en filial. När det gäller gränsöverskridande verksamhet innehåller förslaget bestämmelser inte innefattar egentlig definition som en men anger vissa grunddrag avseende sådan verksamhet. Gränsöverskridande verksamhet kännetecknas att EES-försäkringsgivare från av en ett utländskt driftställe täcker skadeförsäkringsrisk är belägen i en som Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med i Sverige stadigvaen rande bosatt fysisk person eller här verksam juridisk en person. Avsikten är dock inte att inverka den praxis, sedan lång tid som tillbaka utbildats i Sverige, enligt vilken svenska företag och privatpersoner fritt kan upphandla försäkringar utomlands. Som tilläggsförutsättning för att en verksamhet skall klassas gränsöverskrisom dande enligt förslaget gäller därför att försäkringsaffären skall förväntas initiativ försäkringsgivaren. Passivt tillhandahållande av av försäkringstj änster är således inte att betrakta gränsöverskrisom dande verksamhet. En ytterligare tilläggsförutsättning anskaffär att ningsverksamheten inte sker sekundäretablering genom en som

l 996 77 Sammanfattning 17

:

försäkringsgivaren har upprättat Sverige eller med anlitande av en här i landet koncessionerad försäkringsgivare.

EG:s försäkringsdirektiv saknar regler om gränsöverskridande verksamhet när det gäller försäkringsgivare med säte utanför EES. Avsaknaden av reglering anses innebära att det enskilda medlemslandet får det skall tillåta försäkringsgivare från tredje land

avgöra om att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom landets territorium. Något formellt hinder mot att öppna möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige föreligger således inte. Emellertid har utredningen valt att inte lägga fram förslag medger sådan försäkringsgivare att bedriva

som gränsöverskridande verksamhet den svenska marknaden. Detta har bl.a. sin grund i att Sverige knappast bör driva en egen linje när det gäller gränsöverskridande verksamhet av tredjelandsföretag, eftersom denna fråga gränsar till EG:s gemensamma handelspolitik

syftar bl.a. till att uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringåtsom gärder i förhållande till tredje länder. Beslut i frågor rör den

som gemensamma handelspolitiken fattas i de allra flesta fall av EG och är bindande för medlemsländerna. Bland EU-ländema har endast Nederländerna öppnat möjlighet for försäkrings givare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom direktförsäkringsornrådet. Till utredningens ställningstagande i denna fråga hör också det förhållandet att Sverige GATS är bunden

genom av MGN-principen. Detta innebär att en ändring av lagstiftningen i syfte att öppna möjlighet för gränsöverskridande verksamhet i Sverige i princip inte kan begränsas till försäkringsgivare från vissa

att avse länder utan måste innefatta samtliga WTO-länder. Med hänsyn till att kvaliteten den offentliga tillsynen varierande beskaffenhet

är av i olika länder utanför EES skulle enligt utredningen de svenska försäkringskundemas skyddsintressen inte kunna tillgodoses ett godtagbart sätt, om en generell rätt öppnades för utländska försäkringsgivare att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Även denna orsak har utredningen inte föreslagit någon ändring

av av gällande ordning utan gränsöverskridande verksamhet skall enligt förslaget alltjämt förbehållen EES-försäkringsgivare.

vara

Emellertid innehåller lagförslaget allmän fullmakt för

en regeringen att föreskriva undantag från det föreslagna regelsystemet. Avvikelse medges till följd av bi- eller multilaterala avtal som Sverige har ingått. Med stöd denna fullmakt finns således

av möjlighet att basis ett internationellt avtal medge försäkringsgi-

av

från ett visst land eller vissa länder utanför EES att bedriva vare

gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Denna dispensmöjlighet

äri linje med den uppfattning kommit till uttryck inom OECD,

som

18 Sammanfattning 1996:77

nämligen att det inte föreligger någon generell rätt till gränsöverskridande verksamhet för försäkringsgivare från OECD-länder inte som tillhör EU/EES men att gränsöverskridande verksamhet inom EU/EES bör medges försäkringsgivare från sådana OECD-länder som uppställer motsvarande krav sundhet, solvens och tillsyn som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv. Kapitlet innehåller också bestämmelser företrädare för om utländska försäkringsgivare. Med företrädare generalagent, avses verkställande direktör för filial samt ombud för generalagent och en

för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. Företrädama

kan jämställas med ledningen för ett svenskt försäkringsbolag. De behörighetsvillkor och kvaliñkationskrav gäller för företrädarna som är därför i stort sett desamma föreskrivs i fråga verkställande som om direktören och styrelseledamötema i ett svenskt försäkringsbolag. Av principen om en koncession med hemlandstillsyn enligt tredje

skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet

följ er att en EES-försäkringsgivares beslut om att inleda försäkringsverksamhet i Sverige endast förutsätter att tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland underrättar Finansinspektionen den om planerade verksamheten häri landet. Detta gäller rörelsen oavsett om skall bedrivas från etablering eller gränsöverskridande en genom verksamhet. I förslagets 3 Kap. endast gäller EES-försäkringsgisom vare, finns närmare bestämmelser detta underrättelseförfarande om som i sak överensstämmer med den gällande regleringen.

Av principen hemlandstillsyn följer vidare att Finansinspek-

om tionen har rätt att övervaka EES-försäkringsgivarens verksamhet i Sverige endast till den del övervakningen inte ankommer på den myndighet som svarar för tillsynen försäkringsgivarens verksamav het i hemlandet. I de fall tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen, såsom är fallet med den finansiella tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet, har dock Finansinspektionen ett sekundärt tillsynsansvar som kommer till uttryck i skyldighet att biträda den utländska tillen synsmyndigheten. När det gäller konsumentskydd, försäkringsavtalsförhållanden och principer beträffande god affarssed här i landet har Finansinspektionen ett primärt tillsynsansvar. I förslagets 4 Kap. finns närmare bestämmelser Finansinspektionens överom vakningsuppgifter, rätten att uppgifter och granska verksamheten

samt möjligheter att ingripa med tvångsmedel i fråga EES-

om

försäkringsgivare.

I förslagets 5 Kap. anges de närmare förutsättningarna för att

Försäkringsgivare från tredje land skall inleda försäkringsverksam-

het i Sverige. Dessa förutsättningar är, till skillnad från vad är som

1996:77 Sammanfattning 19

fallet i fråga om EES-försäkringsgivare, inte baserade principerna

enda koncession och hemlandstillsyn utan grundas svensk om en koncession och svensk offentlig tillsyn. En försäkringsgivare från tredje land måste således enligt förslaget också i fortsättningen utverka regeringens koncession för att driva försäkringsrörelse i Sverige. Det grundläggande motivet till att det nuvarande koncessionssystemet bibehållits i fråga försäkringsgivare från tredje

om land är koncessionskravet enligt EG:s tredjelandsregler. Således måste enligt dessa regler koncession krävas för att en försäkringsgi-

från tredje land skall kunna etablera försäkringsverksamhet vare inom EU/EES.

Koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från tredje land är enligt förslaget desamma enligt gällande lagstiftning. Således

som skall alltjämt bl.a. krävas att initial deposition ställs för att koncession skall kunna beviljas. Detta innebär en begränsning i marknadstillträdet inte helt står i samklang med målsättningarna inom

som OECD och WTO. Anledningen till att kravet begynnelsedeposition likväl bibehålls koncessionsvillkor är EG:s tredjelandsregler

som

föreskriver att sådan säkerhet ställs. som

Utredningen har övervägt att överföra regeringens uppgift som koncessionsgivande myndighet till Finansinspektionen. Med hänsyn till att ett ställningstagande till sådan delegering inte bör begränsas

en till koncessionssystemet för utländska försäkringsgivare utan även innefatta koncessionsgivningen för svenska försäkringsbolag liksom övriga tillståndssystem i försäkringsrörelselagstiftningen, har dock något förslag i denna del inte lagts fram utan nuvarande ordning har bibehållits.

Enligt gällande lagstiftning finns möjlighet att i samband med koncessionsgivningen begränsa koncessionens giltighet till en viss tid, högst tio år. Det föreslås att möjligheten att bevilja tidsbundna koncessioner slopas såsom obehövlig med hänsyn till att det föreslagna regelsystemet innehåller andra möjligheter till korrektio-

mot försäkringsverksamhet som inte utvecklar sig ett godtagner bart sätt. Med hänsyn till att försäkringsverksamheten till sin natur är

långsiktig affärsverksamhet, har tidsbundna koncessioner med en något undantag aldrig beviljats.

Med hänsyn till det intresse som den som avser att starta en försäkringsliknande verksamhet har att så snart möjligt

av som besked huruvida tilltänkt verksamhet är att betrakta som

om en försäkringsrörelse, har den nuvarande ordningen med lagstadgad

en skyldighet för Finansinspektionen att ansökan lämna förhandsbesked huruvida planerad verksamhet är koncessionsplikti g eller

om en

bibehållits i fråga tredjelandsföretag. Avsikten är att begreppet

om

20 Sammanfattning 1996:77

försäkringsrörelse skall bestämmas med utgångspunkt i den praxis som utbildats området grundval vissa grundläggande krite-

av rier som anges i förarbetena till gällande lagstiftning.

I förslaget har ett undantag i nuvarande lagstiftning från koncessions- och etableringskraven för försäkringsgivare från tredje land bibehållits. Undantaget marknadsföring försäkringar i

avser av Sverige genom förmedling här i landet koncessionerade försäk-

av ringsgivare. Avsikten är att de kriterier som enligt gällande lagstiftning skall vara uppfyllda för tillstånd till sådan försäkringsverksamhet även i fortsättningen skall tillämpas i tillståndsärenden

av

ifrågavarande slag.

En av försäkringsrörelselagstiftningens grundläggande principer

är förbudet för försäkringsgivare att driva rörelse än försäk-

annan ringsrörelse. Något krav enligt EG:s regler att upprätthålla detta förbud för försäkringsföretag från tredje land finns inte. Förbudet är

heller lika effektivt som motsvarande förbud för svenska försäkringsbolag när det gäller att skydda de svenska försäkringstagamas intressen, eftersom större delen utländsk försäkringsgi-

av en vares verksamhet som regel är förlagd till utlandet. Konkurrensskäl talar dock för att alltjämt tillämpa detta förbud för att försäkringsgivare från tredje land inte skall försättas i kon-

en gynnsammare kurrenssituation i Sverige än andra försäkringsbolag med verksamhet här i landet. F örbudet mot främmande rörelse för försäkringsgivare från tredje land har därför bibehållits i förslaget.

Till skillnad från nuvarande lagstiftning är förbudet att driva främmande rörelse enligt förslaget inte begränsat till verksamhet

som bedrivs genom en etablering för försäkringsverksamheten här i landet utan avser också främmande verksamhet bedrivs försäkrings-

som av givaren utan anlitande driftstället för försäkringsverksamheten i

av Sverige. Ändringsförslaget har införts i syfte att förhindra ett kringgående av förbudet mot främmande rörelse.

Eftersom tillsynen över EES-försäkringsgivares ekonomi,

en således även över placeringsverksamheten, ankommer tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland, är det inte möjligt att i svensk lagstiftning begränsa dessa försäkringsgivares rätt att bedriva annan affärsverksamhet än försäkringsverksamhet att

genom exempelvis placera medel i företag som är verksamma i främmande branscher. Av denna anledning innehåller förslaget inte något motsvarande förbud för EES-försäkringsgivare att driva främmande verksamhet. Emellertid följer av EG:s försäkringsdirektiv artikel 8.1 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet att EES-försäkringsgivare är skyldiga att begränsa sin affärsverksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet

som

1996:77 Sammanfattning 21

är direkt anknuten till detta område med uteslutande all

av annan affärsverksamhet. Tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland har till uppgift att kontrollera att så sker. Detta gäller även verksamhet sådan försäkringsgivare bedriver i Sverige. l

som praktiken innebär således det föreslagna förbudet att driva främmande rörelse inte någon särbehandling försäkringsgivare från

av tredje land.

Som en motvikt mot att gränsöverskridande verksamhet är förbehållen EES-försäkringsgivare enligt förslaget, har möjlighet öppnats för försäkringsgivare från tredje land att upprätta representationskontor i Sverige. Representationskontoret får inte bedriva försäkringsverksarnhet utan kontoret skall enbart vara till för att presentera den utländska försäkringsgivarens tjänster.

Av central betydelse i regleringen av den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige är solvensbestämmelserna som ingår i förslagets 6 Kap. Om en försäkringsgivare från tredje land måste avsluta sin verksamhet i Sverige ställs kunderna i Sverige i svår situation de skulle bli tvungna att

en om driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med försäkringsgivarens övriga borgenärer. Avsikten med solvenskraven är att säkerställa att det här i landet finns tillgångar som svarar mot de förbindelser som föranleds av försäkringsverksamheten i Sverige. Solvenskraven enligt förslaget är väsentligen av samma innehåll som i gällande lagstiftning och har i enlighet med gällande lagstiftning dimensionerats så att en försäkringsgivare från tredje land skall ha motsvarande risktäckningskapacitet i förhållande till sina försäkringsförbindelser här i landet som ett svenskt försäkringsbolag. För att den föreslagna regleringen skall stå i samklang med OECD:s

änsteliberaliseringsstadga har dock den ändringen gjorts i de gällande solvensbestännnelserna att här i landet deponerade medel i fortsättningen inte skall kunna användas till betalning av offentligrättsliga avgifter utan endast till att säkerställa försäkringskundemas intressen.

Skyldigheten att redovisa försäkringstekniska skulder skall gälla både skadeförsäkring och livförsäkring. Gällande reglering

synes föreskriva sådan skyldighet endast för livförsäkring. Förtydligandet av gällande lagstiftning i denna del har sin grund i att de gällande bestämmelserna om skuldtäckning, som är desamma enligt förslaget, förutsätter redovisning försäkringstekniska skulder både i fråga

av

skadeförsäkring och livförsäkring. Således skall försäkringsgiom en vare från tredje land täcka de försäkringstekniska skulderna för hela sin direktförsäkringsrörelse i Sverige oberoende av om de föranleds

skade- eller livförsäkringsavtal. I lagförslaget har också förtydav

22 Sammanfattning 1996:77

ligats att skuldtäckning endast krävs i fråga direktförsäkringsrö-

om relse oberoende av om försäkringsgivaren vid sidan direktförsäk-

av ringsrörelsen driver återförsäkringsrörelse i Sverige.

När det gäller depositionskraven medan försäkringsverksamheten pågår här i landet har den nuvarande omslutningsrelaterade depositionen bibehållits för försäkringsgivare från tredje land. Således skall för skadeförsäkringsrörelsen i Sverige depositionens storlek dimensioneras i enlighet med utvecklingen bruttopremieinkomsten. För

av livförsäkring skall i enlighet med gällande lagstiftning någon

omslutningsrelaterad deposition inte tillämpas säkerhet skall

utan som finnas en viss minimideposition. Depositionskraven gäller enligt förslaget oberoende av om etableringen här i landet sker

genom generalagentur, filial eller generalrepresentation.

I förhållande till gällande reglering föreslås den ändringen

att möjligheten att använda 90 % minidepositionen för att redovisa

av tillgångar motsvarande värdet de försäkringstekniska skulderna

av inte bara skall gälla livförsäkring utan utsträckas till att även omfatta

skadeförsäkring.

Efter mönster av 4 kap. 2 § LEF i dess lydelse före den l juli 1995 hari förslaget införts en skyldighet för ombud för generalrepresentation som företräder försäkringsgivare i försäkringssammanslutnin

en g från tredje land att föra förteckning över vilka har

en som rätt att medverka i meddelande av försäkring i sådana sammanslutningar samt över de försäkringsavtal slutits. Den föreslagna bestämmel-

som sen är en konsekvens av att förslaget öppnar möjlighet för försäkringssammanslutningar från tredje land att verka i Sverige.

I förslagets 7 Kap. finns bestämmelser tillsynen över för-

om säkringsgivare från tredje land. Huvudansvaret för tillsynen över försäkringsgivamas verksamheti Sverige har Finansinspektionen. Ett väsentligt inslag i denna tillsynsfunktion är kontrollen att för-

av säkringsgivarna uppfyller solvenskraven enligt denna lag. Tillsynen inkluderar också granskning vissa funktioner hos försäkringsgi-

av varna, såsom marknadsföring och skadereglering. I stort sett skall försäkringsgivare från tredje land granskas motsvarande

sätt som ett svenskt försäkringsbolag som bedriver verksamhet enligt försäkringsrörelselagen med de avvikelser som följer att tillsynen

av endast gäller den del av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige och endast avser direktförsäkringsrörelse.

En effektiv tillsyn över den verksamhet försäkringsgivare

som en från tredje land bedriver i Sverige förutsätter informationsutbyte och samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Av denna anledning hari överensstämmelse med gällande lagstiftning tagits upp en särskild föreskrift skyldighet för inspektionen

om

1996:77 Sammanfattning 23

att ha ett nära samarbete med sådana utländska myndigheter i

tillsynsfrågor.

En försäkringsgivare från tredje land erhållit svensk konces-

som sion förutsätts också inleda sin verksamhet här i landet. Det kan inte anses vara förenligt med en sund utveckling försäkringsväsendet

av att bevilj ade koncessioner inte omedelbart utnyttjas. Efter mönster

av vad som gäller för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen har i förslaget tagits upp en föreskrift förverkande

om av koncession i de fall försäkringsgivare från tredje land inte har inlett sin verksamhet inom nio månader efter det att koncessionen beviljades.

I förslagets 8 Kap. finns bestämmelser hur försäkrings-

om en givare från tredje land skall avsluta sin direktförsäkringsrörelse i Sverige. De föreslagna bestämmelserna i denna del är i huvudsak

av samma innehåll motsvarande regelsystem i LUF i sin tur

som som uppgjorts utgående från bestämmelserna likvidation i 14 kap.

om försäkringsrörelselagen. Syftet med regleringen är att trygga försäkringstagarnas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen.

Den gällande lagstiftningen innehåller inte någon föreskrift att

om en utländsk försäkringsgivare skall ansöka återkallande

om av koncession i det fall försäkringsgivaren avser att upphöra med verksamheten i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt med

en ordning enligt vilken koncessionen först återkallas, varefter försäkringsgivaren inleder de egentliga likvidationsåtgärdema verksam-

av heten här i landet. En bestämmelse härom innehåller förslaget.

Det närmare innehållet i likvididationsåtgärdema beror arten och omfattningen försäkringsgivarens verksamheti Sverige. För

av livförsäkringsverksamhet gäller ett särskilt administrationsbo,

om koncessionen förklaras förverkad. Eftersom syftet med administrationsboet är att trygga försäkringstagarnas intressen, skall försäkringsgivarens verksamhet i Sverige i allmänhet likvideras så att

dennes försäkringsbestånd överlåts till försäkringsgivare

en annan när administrationsboets ekonomiska ställning har klarlagts. Till skillnad från gällande lagstiftning är enligt förslaget kretsen

av presumtiva försäkringsgivare som kan överta ett sådant försäkringsbestånd inte begränsad till försäkringsgivare med svensk koncession utan även andra försäkringsgivare med auktorisation för livförsäkring inom EES kan oavsett om verksamhet bedrivs med stöd detta

- av lagförslag komma i fråga.

-

I förslagets 9 kap. finns regler som skall iakttas både EES-

av försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land i marknadsföringen av försäkringar i Sverige. De föreslagna reglerna överens-

24 Sammanfattning 1996:77

stämmer i huvudsak till sitt innehåll med motsvarande reglering i gällande lagstiftning. I lagförslaget har det nuvarande kravet i gällande lagstiftning att utländska försäkringsgivare i sin verksamhet i Sverige skall iaktta god affärssed bibehållits. Avsikten utländsk försäkringsär att en givare skall, oberoende om det är fråga marknadsföring om av försäkringar, betalning av ersättningar eller annat ansluter sig till som drivande av försäkringsrörelse, iaktta god affärssed i Sverige, dvs. iaktta samma godtagbara principer och metoder svenska som försäkringsbolag förutsätts iaktta. Det är således inte det i den som utländska försäkringsgivarens hemland god affärssed som anses som som är avgörande utan det som gäller i Sverige. God affärssed förutsätter således att försäkringsgivaren bedriver sin verksamhet i enlighet med här i landet gällande lagar och föreskrifter samt enligt den kutym som utbildats området i Sverige. I sammanhanget bör

påpekas att försäkringsutredningen i sitt slutbetänkande SOU

1995:87 Försäkringsrörelse i förändring har föreslagit att bestämmelsen om god affärssed utmönstras lagstiftningen. ur Utländska försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd, som är att hänföra till verksamheten i Sverige, enligt bestämmelser införts i förslagets 10 kap. Bestämmelserna som överensstämrneri sak med den nu gällande regleringen beståndsöav verlåtelser från utländska försäkringsgivare med verksamhet här i landet. Detta innebär att när det gäller EES-försäkringsgivare kan överlåtelse försäkringsbestånd endast verkställas efter tillstånd av av

tillsynsmyndigheten i den överlåtande EES-försäkringsgivarens

hemland. Med svenska lagbestämmelser är det inte möjligt att inverka överlåtelseförfarandet utan överlåtelsen sker de villkor som anges i den nationella lagstiftningen i den överlåtande försäkringsgivarens hemland. När det gäller överlåtelse försäkringsbesav tånd från försäkringsgivare från tredje land skall alltjämt krävas tillstånd Finansinspektionen. De kriterier skall uppfyllda av som vara för att inspektionen skall lämna tillstånd till sådan beståndsen överlåtelse är desamma gäller för svenska försäkringsbolag vid som överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen. I förslagets 11 Kap. ingår bestämmelser med hänsyn till deras som art inte går att placera i något annat kapitel. Kapitlet innehåller

bestämmelser bl.a. om kungörelseskyldighet för Finansinspektionen

i fråga vissa centrala omständigheter ansluter sig till den om som verksamhet som en utländsk försäkringsgivare att bedriva eller avser bedriver i Sverige. Enligt den gällande lagstiftningen finns ingen skyldighet för Finansinspektionen att föra register över utländska försäkrings givare

1996:77 Sammanfattning 25

med verksamhet i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt att sådana uppgifter om utländska försäkringsgivare registerförs som Finansinspektionen behöver för en effektiv primär eller sekundär tillsyn över verksamheten här i landet. En bestämmelse om att ett särskilt register över utländska försäkringsgivare skall upprättas har därför tagits upp i förslaget. Den föreslagna registerskyldigheten

både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje avser land. Det föreslås att regeringen skall meddela närmare förskrifter om hur registret skall vara ordnat och om vilka uppgifter som skall föras in i registret.

Kapitlet innehåller också bestämmelser språket i handlingar

om

skall lämnas in till Finansinspektionen, ersättning till ombud, som vite, överklagande av beslut, straffsanktioner och tillsynsbidrag, vilka till sitt innehåll överensstämmer med motsvarande bestämmelser i gällande lagstiftning.

Enligt de ikraftträdelse- och Övergångsbestämmelser som ingår i förslaget den föreslagna lagen träda i kraft så snart som

avses nya möjligt. Det föreslås att LUF och LEF skall upphöra att gälla när den

lagen träder i kraft. Utländska försäkringsföretag som bedriver nya verksamhet här i landet närden nya lagen träder i kraft skall ha rätt att fortsätta med verksamheten här i landet med stöd tillstånd

av som meddelats enligt LUF eller LEF.

mcsjxajifrgøggzt

ageaiiu

.J

mI%r.I1:}-34;/.

£:~t¥;s§§i1§$.{:fi;4,e‘f~gi.{ist§g::iwe

Wfiflfi LVåådêüfåiñizávmååiiiäiä.§3

v 7, - T ..

::@y%v;ta1$.§1:a§£ai’g§:r—2eair;i:r;4;3:::.3:214‘:i}sir:e;zgi§‘t;c1:t;:213:v.ir,:r__,g§fig: ‘s‘§~i-Htikx

I

i V v ‘f¢‘5a"s53::.—V

fig,iv¢tI:r’:%t%%g;2z;1i:xéa;i.Nix ggxâfåçzi3:xr;;ii%¥£¢§§;£¢;

§%s:€‘§"a§a¢ {.5t;i:ri531:iici‘ vim upgwfgiialrx

gär j;;££;p%e.i:mr3:gg;-;ig:.,v‘axmz2i

V 4

iéigagf:gm:%z§ixx, g%tr:j:1s:;‘s$ii;v§£§is1xetV£5rFin

£52" i

ggs.ráçnä.fxfázzssgiszanaggzxmr

mg.:

1996:77

Summary

Introduction

The Commissions task has been to put forward proposals for amended legislation on the activities of foreign insurers in Sweden. These activities are at present regulated by the Act 1950:272 the

on Right for Foreign Insurance Companies to conduct Insurance Business in Sweden LUF and the Act 1993: 1302 on EEA insurers Activities in Sweden LEF. Foreign insurers also conduct

may business in Sweden by setting up a subsidiary in this country. Activities carried out by a subsidiary of this kind not subject to

are the provisions of LUF or LEF, but are covered by the provisions of the Insurance Business Act and accordingly fall outside the terms of reference of the Commission.

The existing legislation difficult to overview and parts of

some

have become outdated in structure and language. The task given to the Commission has therefore entailed a general review of this legislation. Another important background factor for the Commissions work has been Swedens international undertakings. In its broadest this concept be interpreted including

sense, can as every agreement relating to international trade that can be considered

as having a bearing on insurance business. However, the guidelines of the Commission have applied a narrower definition of this concept for its work the multilateral obligations ensuing from Swedens

commitments to the OECD and its member states and to GATS General Agreement on Trade in Services.

In drafting the proposal for regulation of foreign insurers‘ activities in this country, the Commission has had to take into account Swedensundertakings EU member state. A general

as an basis for its work has been to introduce principles entailing equal treatment of all foreign insurers wishing to enter the Swedish market to the extent permitted by the EC Insurance Directive and provided that the interests of policyholders, the insured parties and beneficiaries are safeguarded.

28 Summary 1996:77

The deliberations of the Commission have led to proposal to

a gather together provisions on insurance activities carried out in this country by foreign insurers in a single piece of legislation, regardless of the location country of their head office: The Act conceming Foreign Insurers‘ Business in Sweden. This proposed law

based on and develops the system of rules contained in LUF and LEF.

Since 1950 the activities of foreign insurers in this country have been regulated by LUF. When Swedish insurance legislation

was adapted to certain EU insurance directives in 1993, the area of application of this Act was restricted for technical legal reasons to apply solely to insurers with their head office outside the EEA. At the same time, a new Act was adopted, LEF, directed at foreign insurers with their registered office inside the EEA.

LUF and LEF both aim at safeguarding the interests of Swedish insurance customers in relation to foreign insurers Operating Sweden. The principles on which the system of rules in the two acts are based differ to some extent due, inter alia, to greatly different conditions in the insurance industry at the time the respective Acts, LUF and LEF, were placed on the statute book.

LUF originated in the Sweden of the 195 Os, when the insurance market in this country had a primarily national character. Since then, LUF has been gradually adapted to the increasing internationalisation of the insurance industry, especially in the past decade. However, the system of rules still based on the original basic principles of the Act such as the principle of a separate Swedish authorisation for the establishment of an insurance undertaking in this country, the principle of security, the specialisation or separation principle, and the prohibition in principle for foreign insurers to engage in other non-insurance-related business activities in Sweden.

Characteristic for LUF extensive system of rules aimed at

an preventing insurance business in this country being conducted in an irresponsible and unsound way to the detriment of policyholders. The rules of solvency are especially detailed. The aim of this detailed regulation to provide as much security for Swedish customers of foreign insurance undertakings as those of Swedish insurance companies.

LEF has been drafted on the basis of integrated European

an insurance market in the framework of the EEA agreement. The transition from a largely national Swedish insurance market to

an integrated European insurance market has taken place on the basis of the principles of a single authorisation and home State supervision, which are the fundamental principles in LEF. A prerequisite for the

1996:77 Summary 29

system of a single authorisation and home State supervision that each EEA country accepts the other EEA countries’ rules for insurance business which comply with the EC Third Insurance Directives. For this reason, LEF does not contain detailed rules relating to

any business activities, solvency or supervision. Instead relevant aspects of the system of rules from the insurers home State apply to the operations in Sweden.

Due to the underlying principles of LUF and LEF differing to some extent, the conditions on which business be carried out in

can Sweden are not identical for all foreign insurers.

As mentioned above, a basic condition for being able to operate in Sweden, according to LUF, that the foreign insurer has been granted Swedish authorisation. LEF does not contain

any corresponding requirement. The foreign insurer in business in this

can engage country on the basis of the home State authorisation after a simple notification procedure without requiring separate Swedish authori-

a sation.

In order for authorisation to be granted under LUF, insurer

an required to establish a general agency in this country. No other form of establishment permitted. Neither permissible according to LUF to obtain insurance business by cross-border activities. However, in 1990 certain possibilities made available to foreign

were insurance companies to provide insurance against risks in Sweden without being established in this country, through the intemrediary of insurance undertaking that possessed Swedish authorisation.

Corresponding restrictions in to the market do not apply to

access foreign insurers subject to LEF. Thus LEF permits establishment in Sweden both in the form of a general agency and subsidiary, and,

as a in the case of insurance societies and associations, by general representation. Moreover, LEF permits marketing of insurance in Sweden by cross-border activities.

LUF based on the assumption that the foreign insurer carries out his insurance business in company form in his home State. There no provision in LUF for foreign insurers that in business

engage activities in other legal form of organisation to set activities

any up in this country. LEF does not make the demands legal form,

same on but permits various kinds of associations, for instance insurance societies and associations, to operate in this country.

An important part of LUF to safeguard policyholders the system of deposits. This system makes explicit the idea that the interests of Swedish policyholders require that foreign insurers, that have their main assets elsewhere, have some tied assets in Sweden security

as for the obligations that the undertakings have towards policyholders

30 Summary 1996:77

here. According to LUF, an initial deposit must be lodged security

as before starting insurance business activities in Sweden. This requirement for an initial deposit in effect constitutes a barrier to establishment, and LEF contains no equivalent provisions.

In addition to the differences in conditions for operating for foreign insurers mentioned above, there also certain other

are differences in the arrangements provided for in LUF and LEF respectively. Some of these differences be explained by obliga-

can tions ensuing from Swedens EU membership.

Other differences in the regulations may be considered as being motivated by requirements of supervision, bearing in mind the varying nature of public scrutiny in countries outside the EEA. However, there are other differences between LEF and LUF that

can neither be derived from the requirements of EU membership nor from the need for supervision, which not justified to retain. The Commission has tried to attain a uniform system of regulations for foreign insurers closely related to the provisions applicable to Swedish insurers in this country, to the extent allowed by the requirements of EU membership and the need for supervision. This harmonises with OECD and GATS principles on equal treatment of insurers.

By accession to the OECD code on liberalisation of capital movements Code of Liberalisation of capital movements and

on liberalisation of transactions and payments for services Code of Liberalisation of current invisible operations, Sweden has made explicit in an internationally legally binding its commitment to

way the ongoing removal of restrictions capital movements, transac-

on tions and payments for services as required for effective economic collaboration between OECD member states liberalisation measures. A key element in the liberalisation code the rule non-dis-

on crimination that enshrines the principle that liberalisation measures cannot be restricted to one or a few OECD countries but must be extended to all OECD member states. However, a possibility provided for exemptions from this rule on non-discrimination for member states belonging to a special customs and currency system. This means that EU member states belonging to the OECD can introduce liberalisation measures among themselves without being required to extend these to the other OECD countries. However, these provisions for exemption have only been invoked to limited extent,

a and an extension of the area of application for exemption provisions

not in line with the aims of OECD. The proposed legislation therefore based on the principle of non-discrimination. Deviations

1996:77 31

Summary

from this principle only proposed to the extent required by

are commitments following on from Swedens EU membership.

Another fundamental provision in the OECD liberalisation code

the national treatment rule. The effect of this rule that OECD

an country to provide undertakings from other OECD member states with the same opportunities for operating in its domestic market

as are enjoyed by the host countrys businesses. However, the

own principle of equal treatment does not include demand that the

any rules for establishment and business operations for domestic and foreign insurers be identical. acceptable for special requirements to be placed on foreign insurers provided that these demands do not entail discriminatory treatment of foreign insurers which in effect incompatible with the principle of equal treatment.

Like the other EU countries, Sweden has also entered into liberalisation undertakings under GATS. According to this

agreement, the principle of the most favoured nation shall be applied. The effect of this that Sweden, which has not notified exemption in

any the aspects presently being considered, not treat insurers from

may another member country of the World Trade Organisation in

a more restrictive way than insurers from other country. This rule has

any been modified in two ways. Sweden treat insurers from another

may EEA country more favourably, and provision made for deviations from the principle of the most favoured nation due to considerations of the needs to take precautions. The latter refers to conside-

case rations based on safeguarding interests and considerations of sound practices. The proposed legislation has been based the principle

on of the most favoured nation within the framework of the EC Insurance Directives.

The main contents of the proposal

The proposed act the Act concerning Foreign Insurers‘ Business in

- Sweden special law regulating the right of foreign insurers

a to conduct insurance business in Sweden. This Act to replace LUF and LEF. As result of EU membership, Sweden obliged

a to differentiate to some extent in the statutory provisions made for foreign insurers by making distinction between the conditions

a on which business to be conducted by insurers with their head office inside and outside the EEA respectively. According to this proposal, there are therefore two of foreign insurers. The first

groups group consists of foreign insurers falling within the of application of

area

32 Summary 1996:77

the EC Insurance Directives EEA insurers. The other group consists of insurers that are not subject to the terms of these Directives third country insurers.

The Act consists of four parts. The first and fourth parts contain provisions substantially the same for all foreign insurers. The

that are second part contains provisions that only apply to EEA insurers, while the provisions in the third only applicable to third

part are country insurers. The law has been drafted in this way because the proposed system of rules for third country insurers detailed and extensive unlike the arrangements applicable to EEA insurers. Large parts of therefore not relevant for EEA insurers. At the present

are time there only one third country insurer operating in Sweden, the Swiss company "Zurich", while about 100 foreign insurers are engaged in have notified that they intend in insurance

or to engage business in Sweden. This situation may change, of course but EEA insurers will probably continue to predominate among foreign insurers the Swedish market. In the view of the Commission

on therefore, will be practical for those applying the proposed legislation for the rules applicable to EEA insurers and third country insurers to be kept separate at least in part.

The special provisions applicable to EEA insurers in the proposed legislation, based the system of rules contained in LEF that has

are on been adapted to the Third Non-Life Insurance Directive of 1 July 1995 Government Bill 1994/95:l84. The special provisions for third country insurers are based upon LUF.

Chapter 1 of the proposal takes the general provisions for the

up application of the Act. These provisions concem the area of application of the Act, definitions and certain other circumstances of fundamental importance for engaging in insurance business under the terms of the Act.

The Act to be applied to direct insurance activities by foreign insurers. Reinsurance business not covered by these provisions, nor by existing legislation. The reasons for this are that reinsurance business by foreign insurers supervised in the insurers home country, that insurers in reinsurance relationships do not require the special safeguards that direct policyholders need as a rule, and that the public supervision of reinsurance business in other countries usually only applies to domestic reinsurers. Reinsurance business was deregulated in the EC by Council Directive 64/225/EEC of 25 February 1964 on the abolition of restrictions on freedom of establishment and freedom to provide services in respect of reinsurance and retrocession. The Non-life and Life Insurance Directives subsequently adopted only apply to direct insurance therefore.

1996:77 Summary 33

According to EC Council Directive 78/473/EEC on coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to Community co-insurance, the Co-insurance Directive, and case law developed the basis of these directives, the leading insurer on treated he the insurer covering the whole risk. For this as were proposed that the Act shall not apply to EEA insurers reason, participating in co-insurance activities in Sweden from a foreign head office in other capacity than the leading insurer. By leading any as insurers meant the insurer who determines the terms and conditions of insurance and the premium rates. The concept insurer indicates the external framework of the proposed legislation. This concept has not been made explicit in the proposed law. However, the intention that the possibilities available to foreign insurers for engaging in insurance business in Sweden shall not be restricted due to the legal form in which business conducted in the home country. For this the proposed Act reason, provides for all types of foreign associations. This entails an scope expansion of the of application in comparison with LUF in that area other associations outside the EEA besides companies may set up insurance operations in Sweden. This introduces a possibility, inter alia, for insurance societies and associations outside the EEA to operate in Sweden. The concept insurer substantially the same as that applied in LEF. The definitions of the concepts EEA insurer and third country insurer of key importance since the provisions applicable to these are two of insurers in the proposed legislation differ in some groups respects. The third country insurers not only includes insurers group from non-EEA countries, but also various types of institutes that have their head office in the EEA but which not covered by the are principles of single authorisation and home country supervision in a the Third Insurance Directives. This applies to insurers with limited activities that meet certain other criteria laid down in the Third Insurance Directives. The exemptions substantially correspond to the insurers at present exempted from the area of application of LEF. In addition to the proposed act, other legislation may be applicable to the insurance business in Sweden undertaken by a foreign insurer. These the Motor Traffic Damage Act SFS 1975: 1410, are the Act 1989:1079 concerning Life Insurance with reference to Security Funds, the Act SFS 1992: 160 concerning Foreign Branches, etc., the Motor Racing Insurance Act SFS 1976:357 and the Act 1986:436 on Prohibition of Trade. The introductory chapter includes reference to this. In accordance with the general principle a

2 16-0702

34 Summary

1996:77

that special legislation takes precedence general the over a act, aforesaid acts have priority the proposed law. over According to the main rule of the proposal, the foreign insurer

shall comply with Swedish law in his activities in Sweden. In this context, Swedish law Swedish law the laws of means or a foreign state that be applicable in accordance with the accession may rules for Swedish international civil law, that to be applied to the legal are circumstance. However, international agreements that Sweden has entered into may entail deviations from the main rule. For example,

as a result of the obligations following from Swedens EU on membership, EEA insurers are to comply with the solvency rules in their home country in their activities in Sweden.

This introductory chapter also includes long-hallowed basic

a principle of insurance business, the specialisation separation or principle requiring life and non-life insurance business to be kept separate. The import of this principle differs somewhat for EEA insurers and third country insurers. In the proposed law there differences in the provisions are some applicable to life and non-life insurance. In the case of certain types of insurance, possibility provided, in accordance with

a existing

legislation, for choosing between applying different of rules. systems This possibility of choice applies to sickness and accident insurance

and severance insurance. Further, there possibility with pay a respect to certain life insurance policies to permit exemptions or deviations from provisions in the proposed life in act on assurance individual cases. This dispensation have general application may a or be restricted to particular life provisions. assurance Chapter 2 of the proposal deals with the organisational forms for carrying out insurance business in Sweden available for

foreign

insurers. Business may be canied out from secondary establishment a this country. also to EEA insurer obtain insurance open an to business by cross-border activity. The concept of secondary establishment has the content in existing legislation. Thus this same as concept also includes general agents, branches, general representation and other forms of permanent this presence, even presence only consists of an office self-employed with or a person a permanent power of attorney to act behalf of the insurer in the on same way as a branch.

With respect to cross-border activities, the proposals contain provisions that do not contain real definition but which specify a certain basic features of such activities. Characteristic of cross-border

activity that an EEA insurer from foreign place of operations a provides cover for non-life insurance risk located in Sweden a or a

1996:77 Summary 35

life insurance agreement with domiciled in Sweden or a a person legal entity active here. not intended, however, to alter the practice that has existed for a long time in Sweden, according to which Swedish companies and private individuals may freely purchase insurance abroad. A supplementary condition required for activity to be classified cross-border activity as referred to in an as a the proposed legislation that the insurance transaction shall have arisen at the initiative of the insurer. Passive provision of insurance services not therefore regarded cross border activity. A further as a supplementary condition that the acquisition activity takes place through making of in some other way a secondary establishor use ment by the insurer Sweden. In this context, secondary set up establishment not only branches, general agencies or general means representation but also self-employed with a permanent a person of attorney to act on behalf of the insurer in the same way as power branch. a The EC Insurance Directives do not contain any rules on crossborder activities applicable to insurers with their head office outside the EEA. This lack of provision considered to mean that an individual member decide whether to allow third country state may insurers to carry out cross border activities on its territory. There therefore no formal obstacle to enabling insurers to carry out cross border activity in Sweden. However, the Commission has decided not to make proposals to allow third country insurers to engage in any cross border activity in the Swedish market. The basis for this position inter alia, that hardly appropriate for Sweden to its line with respect to cross-border activities of third pursue own country companies since this matter closely related to EUs trade policy, one of the aims of which to achieve unity common with respect to liberalisation relating to third countries. measures Decisions on matters relating to the common trade policy are made by the EC in most cases and are binding on member states. Of the EU countries, only the Netherlands has made possible for third country insurers to engage in cross-border activities in the field of direct insurance. The position adopted by the Commission on this matter also reflects the fact that Sweden bound by the MFN principle through GATS. The effect of this that legislative change any intended possibilities for cross-border activity in Sweden to open up cannot in principle be restricted to apply to insurers from particular countiies but must apply to all WTO countries. Taking into consideration the varying standards of public supervision in different countries outside the EEA, would not in the Commissions View be possible to meet the interests of Swedish insurance customers in an

36 Summary 1996:77

acceptable For this well, the Commission has way. reason as not proposed any change in the existing statutory but arrangements, cross-border activity will continue to be reserved for EEA insurers. However, the proposed legislation does contain general a power of attorney to prescribe exemptions from the proposed of system regulations. Discrepancies pennitted result of bi- multilateare as a or ral agreements Sweden has entered into. This of does power attorney therefore provide basis for allowing insurers from particular a a country or countries outside the EEA in cross-border to engage activity in Sweden under the terms of international an agreement. However, this part of the proposal does general right for not grant any foreign third country insurers to in cross-border activities in engage Sweden. The possibility contained in this of the proposal of part allowing insurance activities to be carried out in Sweden by thirdcountry insurers from an establishment in this country only an exemption from the general rule. To offset third country insurers not being able offer to crossborder insurance services freely in the EEA insurers, same way as proposed that third country insurers shall have the right to open representation offices in Sweden. The representation office may not conduct insurance business but mainly intended develop to commercial contacts and to make presentations of insurance services. The only requirement to open a representation office therefore that notification be made to the Financial Supervisory Authority. The chapter also contains regulations for representatives. Representatives in this context general managing means agents, directors of branch and representatives of the general and a agent insurers in a insurance context. Representatives be regarded can as being equivalent to the management of Swedish insurance a company. The conditions of eligibility and required qualifications applicable to representatives therefore substantially the those are same as laid down for managing directors and members of the board of directors of Swedish insurance follows from the a company. on principle of home country supervision according the Third Nonto Life Insurance Directive and the Third Life Insurance Directive that an EEA insurers decision to set insurance activities in Sweden, up only requires that the supervisory authorities in the insurers home country notify the Swedish Financial Supervisory Board about the planned activities in this country. This applies regardless of whether envisaged that the business will be conducted by setting up a branch or as a cross-border activity. In Chapter 3 of the proposal, which only applies to EEA insurers, there detailed are more provi-

1996:77 Summary 37

sions for this information procedure which largely in accordance with the present system of regulation. A further of the principle of home country superviconsequence sion that the Financial Supervisory Authority only has the right to monitor the EEA insurers activities in Sweden to the extent that this monitoring not the responsibility of the authority in the home country responsible for supervision of the insurers activities. In those where the supervisory authority in the home country has cases primary responsibility for supervision, as the case with financial supervision of the insurers activities in this country, the Financial Supervisory Authority does, however, have a secondary supervisory responsibility, expressed duty to assist the foreign supervisory as a authority. The Financial Supervisory Authority has a primary duty of responsibility with respect to consumer protection, the terms and conditions of insurance agreements, and principles relating to good business practice in this country. Chapter 4 of the proposal applicable only to EEA insurers, contains detailed proposals of the more supervisory functions of the Financial Supervisory Board, the right to obtain information and to inspect activities, and the possibilities afforded for intervention by means of coercive measures. Chapter 5 of the proposal specifies the detailed conditions for third country insurers to set up insurance operations in Sweden. Unlike the situation for EEA insurers, these conditions are not based the principle of a single authorisation and home country supervion sion, but instead on Swedish authorisation and Swedish public supervision. According to the proposed legislation, will continue to be necessary for a third country insurer to obtain government authorisation in order out insurance business in Sweden. The to carry basic motivation for retaining the existing system of authorisation with respect to third-country insurers the licensing requirement following from ECs third country rules. According to these rules on authorisation required before a third-country insurer permitted to set insurance activities in EU/EEA. up The licensing requirements for third country insurers contained in the proposal the in existing legislation. Thus, among are same as other things, an initial deposit still to be required in order for authorisation to be obtained. This entails a limitation in market access that not in accord with the aims of OECD and WTO. The reason that the requirement for an initial deposit also retained as a condition for authorisation that EC third country rules stipulate this. The Commission has considered the transfer of the Governments duties as licensing authority to the Financial Supervisory Authority. In consideration of the fact that such delegation would not

38 Summary

1996:77

be restricted to the licensing system for foreign insurers but also

include the granting of authorisation Swedish insurers and other to systems of licensing in the insurance business legislation, no proposal has been put forward in this area. Under the present legislation, provision made for time-limit a to be applied when granting authorisation, restrict the validity of to the licence to a specific period, at most ten proposed that years. this provision for granting time-limited authorisation be abolished as unnecessary taking into consideration that the proposed of system rules contains other possibilities for correcting insurance business activities that do not develop in acceptable Moreover, insuranan way. ce business by nature long-tenn business transaction. In practice, a time-limited authorisations have been granted with few never a very exceptions.

Bearing in mind the interest that party intending a to set up insurance-like activities has of receiving decision a as soon as possible on whether an intended activity to be regarded as insurance business, the present arrangements including legally a stipulated obligation the part of the Financial

on Supervisory

Authority to provide preliminary decision at the time of application a on whether a planned activity subject to licence retained or not are with respect to third country undertakings. The intention that the

concept insurance business to be determined the basis of the on practice developing in the field due to certain fundamental criteria,

stated in the preliminary legal material to current legislation.

The exemption in present legislation, from the licensing and

establishment demands for third country insurers has been included in the proposed legislation. This exemption marketing of concerns insurance in Sweden through the auspices of authorised providers of

insurance established in this country. The intention that the criteria

applicable to existing legislation for the granting of licence shall a also in future be applied in authorisation of the kind in cases question.

One of the basic principles of the insurance business legislation

the prohibition for insurers to conduct other business any apart from insurance. The EC regulations do not contain provision for any retaining this prohibition for third—country insurance companies.

Moreover, the prohibition not effective corresponding as as a prohibition for Swedish insurance companies with the respect to protection of the interests of Swedish policyholders, since the major

part of a foreign insurers activities rule abroad. Consideraare as a tions of competition however, for continuing argue, to apply this prohibition to avoid third country insurers being placed in a more

1996:77 Summary 39

favourable competitive situation in Sweden than other insurance companies with activities in this country. The prohibition against a foreign movement for third country insurers has therefore been retained in the proposal.

Unlike existing legislation, the prohibition against engagement in non-related business not restricted in the proposed legislation to activities canied out by an insurer in this country, but also applies to unrelated business, carried out by the insurer without recourse to a place of operations for insurance business in Sweden. This proposal has been introduced with the end of preventing the prohibition against non-related business being circumvented.

Since supervision of the financial situation of an EEA insurer, including plarming activities, rests on the supervisory authority in the insurers home country, not possible in Swedish legislation to restfict the right of the insurer to carry out any other business activity than insurance by placing funds in companies engaged in non-related businesses. For this reason, the proposal does not contain any equivalent prohibition against EEA insurers carrying out non-related business. However, follows from the EU Insurance Directives Article 8.1 both the First Non-Life Directive and the First Life Directive that the EEA insurer obliged to restrict his business activity in Sweden to the insurance sector, and to such activities directly related to this area excluding all other business activities. The supervisory authority in the insurers home country responsible for ensuring compliance with this provision.

The provisions on solvency contained in Chapter 6 of the proposal of key importance for regulation of the activities of third

are country insurers in Sweden. a third country insurer has to wind up his activities Sweden, his clients in Sweden are placed in a difficult position they are forced to collect their claims abroad in competition with the insurance undertakings other creditors. The intention of the solvency requirements to ensure that there are assets in this country, corresponding to the commitments entered into by the insurance undertaking in Sweden. The content of the solvency requirements contained in the proposed legislation substantially the

in existing legislation and dimensioned so that third same as a country insurer shall have an equivalent capacity for risk coverage in relation to their insurance commitments in this country as a Swedish insurance company. In order for the proposed rule to comply with the OECD code on the liberalisation of services, the existing provisions

solvency have, however, been amended for third-country insurers on so that the solvency requirement shall not in future provide security

40 Summary 1996:77

for payments to public authorities but only safeguard the interests of insurance clients. The liability to account for technical insurance liabilities shall apply to both non-life and life business. The proposal differs in this respect from the existing arrangements under which this obligation only applies to life insurance. The basis for this proposed alteration that the existing provisions liability that in on coverage, are part the same in the proposed legislation, conditional the reporting are on of technical insurance liabilities with respect to both non-life and life insurance. Accordingly, a third country insurer shall the cover technical insurance liabilities for the whole of his direct insurance business in Sweden regardless of whether they originate from nonlife or life insurance business. However, proposed, unlike the existing regulation, that liability shall be required for coverage not reinsurance business. The motivation for this proposed amendment that the reinsurance business not covered by the proposed law nor monitored in other respects when engaged in in this country by third country insurers. In this respect, the reinsurance business carried out this country by Swedish insurance companies in a different situation, since subject to regulation and supervision. With respect to the requirements for deposits while the insurance business being conducted this country, the existing tumoverrelated deposit has been retained. Thus the size of the deposit for the non-life insurance business in Sweden to relate to the growth of gross premium income. No tumover-related deposit to be applied to life insurance in as the existing legislation, although certain minimum deposit a required as security. The deposit requirements apply in the proposed legislation regardless of whether the establishment takes place through general a agency, a branch or a general representative. proposed that the existing arrangements be amended that so the possibility of using 90 per cent of the minimum deposit to account for assets equivalent to the value of the technical insurance liabilities shall apply to non-life insurance well life insurance. as as Along the lines of Chapter section LUF. in its wording prior to 1 July 1994, an obligation has been introduced in the proposed legislation requiring general representatives of third country insurers to keep a list of those entitled to participate in providing insurance in such societies and associations, and the insurance agreements entered into. This proposed provision of the proposal a consequence to

1996:77 Summary 41

make possible for third-country insurance societies and associations to operate in Sweden.

Chapter 7 of the proposal contains provisions on the supervision

of third country insurers. The Financial Supervisory Authority has the main responsibility for supervision of insurers‘ activities in Sweden. An important aspect of their supervisory function to ensure that the insurers comply with the solvency requirements stipulated in this Act. Supervision also includes inspection of some functions at the insurers, such marketing and payment of claims. Third country as insurers shall substantially be subj ect to inspection in an equivalent to Swedish insurance undertakings that carry out activities way subject to the Insurance Business Act, with the differences ensuing from the fact supervision only applies to that part of a foreign insurers activities located in Sweden, and then only to direct insurance business, and taking into account that the real management of the insurer located outside Sweden. An effective supervision of the activities undertaken by a third country insurer in Sweden requires exchange of information and collaboration with the supervisory authority in the insurers home country. For this special provision has been included on the reason, a obligation for the Supervisory Authority to maintain close relationships with the appropriate foreign authorities in matters related to

supervision.

A third country insurer that has received Swedish licence also a assumed to have started up operations in this country. cannot be considered to be compatible with a sound development of the insurance business if authorisation granted not immediately made of. In accordance with the arrangements applicable to Swedish use insurance companies contained in the Insurance Business Act, a provision has been included in the proposed legislation on forfeiture of the authorisation in where the third coun-try insurer has not cases started activities within nine months of authorisation being granted. Chapter 8 of the proposal contains provisions dealing with how third country insurer shall wind his direct insurance business in a up Sweden. The proposed provisions in this section substantially the are those contained in the equivalent system of rules in LUF, same as which in turn based the provisions for liquidation in Chapter 14 on of the Insurance Business Act. The of the regulation to purpose safeguard policyholders, the insured parties and the beneficiaries‘ interests. The current legislation does not contain provision to the effect any that foreign insurer shall apply for revocation of the licence in the a a event that the insurer intends to activity in Sweden. cease

42 Summary 1996:77

however, appropriate with legal arrangements according which the to authorisation first revoked, after which the insurer initiates the actual process of liquidation. The proposal contains provision to a this effect . The more detailed contents of the steps to liquidate the business depend on the nature and of the insurers activities in Sweden. scope In the case of life insurance business special administration a estate applied. Since the of the administration to purpose secure insurers interests, the insurers activities in Sweden usually are liquidated and its insurance stock transferred to another insurer when the administration estates financial status has been clarified. Unlike the current legislation, the of prospective insurers that take group can over such an insurance stock not restricted to insurers with a Swedish authorisation but other insurers with authorisation for even life insurance in the EEA into question, regardless of may come whether their activities are carried out pursuant to this proposed law. Chapter 9 of the proposal contains regulations that to be are observed both by EEA insurers and by third country insurers in marketing insurance in Sweden. The content of these proposed regulations substantially accord with the corresponding rules in the current legislation. In the proposed act, the existing requirement that foreign insures are to observe good business practices in their operations in Sweden has been retained. The intention that foreign insurer, regardless a of whether concerns marketing insurance, payment of claims, or anything else related to insurance business operations, shall abide by good Swedish business practice, i.e. abide by the acceptable principles and methods that Swedish insurance companies expected are to abide by. Good business practice thus requires that the insurer carries out his activities in compliance with the laws and regulations in force this country and according to the practices that have developed in the field in Sweden. In this context should be pointed that the out Insurance Commission its final report The Changing Nature of Insurance Business SOU 1995:87 proposed that the provision on good business practice be removed from the legislation. Foreign insurers can wholly partially take insurance or over business derived from activities in Sweden under provisions contained in Chapter 10 of the proposal. These provisions are substantially in accordance with the present regulation of business transfers from foreign insurers operating in this country. This means that as far as EEA insurers concerned the transfer of insurance are business can only be canied out after authorisation by the supervisory authority in the transferring EEA insurers home country. Swedish

1996:77 Summary 43

legal provisions have no effect on the transfer procedure, that takes place in accordance with the conditions stated in the transferring insurers home country. As regards transfer of insurance business from athird country, authorisation still required from the Financial Supervisory Authority. The criteria that are to be met for the authority to grant a licence for such a transfer are the same as apply to Swedish insurance companies in transfers of insurance business according to the Insurance Business Act.

Chapter 1 of the proposed legislation takes up provisions that cannot suitably be placed in any other chapter. This chapter contains regulations, inter alia, on the obligation to notify the Financial Supervisory Authority, regarding certain important circumstances related to the activity that a foreign insurer intends to out

carry or carries out in Sweden.

According to existing legislation, there no obligation for the Financial Supervisory Authority to maintain a register over foreign insurers with operations in Sweden. however appropriate for such information on foreign insurers to be registered that the Financial Supervisory Authority requires for an effective primary or secondary supervision of activities in this country. Such a provision has therefore been included in the proposal. The proposed obligation to register applies both to EEA insurers and third country insurers.

proposed that the government shall notify more detailed provisions as to how the register to be arranged and on the information to be included in the register.

This chapter also includes provisions on the language used in documents supplied to Financial Supervisory Authority, compensation to attorneys, conditional fines, appeals against decisions, penal sanctions and supervision grants the content of which in accord with existing legislation.

According to the implementing and transitional provisions included in the proposed new legislation, the proposed legislation to take effect as soon as possible. proposed that LUF and LEF shall cease to apply when the new act comes into force, Foreign insurers carrying out activities pursuant to LUF and LEF shall have the right to continue activities without notification authorisation

or according to the act.

new

1996:77 45

Författningsförslag

l Förslag till

Lag utländska försäkringsgivares

om

verksamhet Sverige

Härigenom föreskrivs följ ande.

Första avdelningen

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

l kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande

bestämmelser

Tillämpningsområde

l § Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela särskilda föreskrifter bedrivande av försäk-

om ringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av internationella avtal eller ömsesidiga avtal med främmande stat.

EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredje land, hemland och behörig myndighet

2 § I denna lag avses med

EES-försäkringsgivare utländsk försäkringsgivare vars

en hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES

46 F Orfattningsfdrslag 1996:77

och är ensamt ansvarigt för den finansiella tillsynen den direkta av försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver inom EES, försäkringsgivare från tredje land en annan utländsk försäk-

ringsgivare än EES-försäkringsgivare,

hemland det land där försäkringsgivaren har sitt säte eller, såvitt avser försäkringsgivare i försäkringssammanslutning, det en land där sammanslutningens verkliga ledning finns, behörig myndighet den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller författning har behörighet att utöva tillsyn över annan EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelsemai 3 kap. och 4 kap. i denna lag tillämpas EESförsälcringsgivare och bestämmelserna i 5-8 kap. försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 2 kap. och 9-11 kap. gäller både

EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

Verksamhet inte omfattas lagens tillämpningsområde som av

3 § Denna lag gäller inte

återförsäkringsrörelse och

sådan koassuransverksamhet i rådets direktiv som avses 78/473/EEG den 30 maj 1978 samordning lagar och andra av om av författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen, i vilken EES-försäkringsgivare deltar från ett utländskt driftställe en i annan egenskap än ledande försäkringsgivare.

Annan lagstiftning som skall tillämpas

4 § För utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige gäller, utöver bestämmelserna i denna lag, i tillämpliga delar även bestämmelsema i

trafikskadelagen 1975: 1410,

lagen 1989: 1079 livförsäkringar med anknytning till om värdepappersfonder, lagen 1992: 160 utländska filialer om m.m.,

lagen 1976:357 motortävlingsförsäkring, och

om lagen 1986:436 om näringsförbud, Bestämmelsen dispens från bosättningskravet i 9 § första om meningen lagen om utländska filialer skall dock inte tillämpas m.m.

utländska försäkringsgivare.

i

1996:77 Författningsförslag 47

Utländska försäkringsgivares skyldighet att iaktta svensk lag m. m.

5 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamhet i Sverige iaktta svensk lag, rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt inför svensk domstol, inte annat följer av svara om de internationella avtal som Sverige har ingått.

Skadefärsäkring och livförsäkring

6 § Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Ersättning betalas i fonn livränta eller sjukränta tillhör som av livförsäkring ersättningen utges från livförsäkring och om en skadeförsäkring ersättningen utges från skadeförsäkring. Om om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i en detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 6 kap. 9 och 12 §§, 7 kap. 3 § första stycket 4 samt 8 kap. 4-10 §§.

Separationsprincipen

7 § En EES-försäkringsgivare f°ar i Sverige förena direkt livförsäkring endast med sådan direkt skadeförsäkring som avses i 2 kap. 3 § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen a 1982:713 samt återförsäkring av dessa skadeförsäkringar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare som basis av den koncession försäkringsgivaren har fått i sitt hemland kan meddela både livsom och skadeförsäkring, får dock i Sverige meddela både liv- och skadeförsäkring. EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäkringsrörelse åtskild från livförsäkringsrörelsen. Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige förena direkt livförsäkring endast med återförsäkring av livförsäkring.

Tillstånd att tillämpa eller avvika från lagens bestämmelser om livförsäkring

48 F örfattningsförslag 1996:77

8 § Bestämmelsema i denna lag om livförsäkring, med undantag för 6 kap. 9 får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna l och 2 försäkringsrörelselagen 1982:713 samt för avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 6 kap. 3 § andra stycket och 9 behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Risk som är belägen i Sverige

9 § Med risk är belägen i Sverige

som avses

risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen antingen byggnad eller byggnad och dess

avser en en lösöre till den del byggnaden och lösöret täcks försäkring,

av samma

risk som är hänförlig till ett i Sverige registrerat fordon, när försäkringsobjektet avser ett fordon,

risk i samband med resa eller semester, försäkring

om en avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat försäkringen i Sverige.

I andra fall än de som nämns i första stycket risken

anses vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller om försäkringstagaren är juridisk driftställe,

en person vars som försäkringen hänför sig till, finns i Sverige.

Dispenser

10 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får, med de begränsningar i andra-fjärde

som anges styckena, medge försäkringsgivare från tredje land undantag från de särskilda bestämmelserna i denna lag livförsäkring i fråga

om om

livförsäkring som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem eller mot premie är beräknad och

en som bestämd för längst fem och

livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3

försäkringsrörelselagen 1982 :7 3.1

1996:77 F örfattninggförslag 49

Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämrnel-

beräkning premiereserv enligt 6 kap. 3 § andra stycket. serna om av

Undantag enligt första stycket 2 får medges från bestämmelserna

livförsäkring i 6 kap. 3 § tredje och fjärde styckena och, det om om finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser livförsäkring.

om

Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.

I samband med beslut undantag enligt första stycket 1 får före-

om skrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället.

2 kap. Särskilda bestämmelser om sekundäretablering och

gränsöverskridande verksamhet

Sekundäretablering och företrädare

l § Med sekundäretablering i denna lag utländsk

avses en försäkringsgivares etablering i Sverige genom

generalagent, filial och såvitt försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning,

avser en

generalrepresentation.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Generalagent

2 § Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk person som leder och sköter en utländsk försäkringsgivares affairsverksamhet i Sverige och som även har rätt att företräda försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden som hänför sig till verksamheten. En utländsk försäkringsgivare får i Sverige inte

representeras av mer än en generalagent.

Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara generalagent.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshand-

50 Fdrfattningsférslag 1996:77

lingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller tala och för genom annan svara denne. Om den utländska försäkringsgivaren använder juridisk en person som generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller de krav som ställs i andra stycket.

Filial

3 § Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med självständig förvaltning som en utländsk försäkringsgivare etablerar i Sverige. Som filial betraktas även ett kontor här i landet förestås som av en utländsk försäkringsgivares personal samt egen en person som bedriver självständig verksamhet och har stående fullmakt att som en företräda försäkringsgivaren sätt filial. samma som en

F örsäkringssammanslutning

4 § Med försäkringssammanslutning i denna lag

avses en sammanslutning av fysiska eller juridiska utan solidarisk personer som ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, såvitt angår försäkringssammanslutningar, medlemmarna i sammanslutningen.

Generalrepresentation

5 § Med generalrepresentation utländsk försäkringssamavses en manslumings representation i Sverige. Generalrepresentationen skall förestås ett ombud för den verksamhet av som ansvarar som försäkringsgivama i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombud för försäkringsgivare i sammanslutning skall en vara bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara ombud. De försäkringsgivare hör till sammanslutningen skall utfärda som fullmakt för ombudet att vid tvister rör ingångna försäkringssom

1996:77 F Örfattningsförslag 5 l

avtal ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivama och själv eller genom annan tala och svara för dem.

Gränsöverskridande verksamhet

6 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe marknadsför försäkringar i Sverige utan förmedling av en etablering här i landet eller försäkringsgivare med koncession i Sverige i

en syfte att ingå

skadeförsälcringsavtal om en sådan i Sverige belägen risk som avsesi 1 kap. 9

livförsäkringsavtal med en fysisk person som är stadigvarande bosatt i Sverige, eller

livförsäkringsavtal med juridisk person vars driftställe i

en Sverige avtalet hänför sig till.

52 F örfattningsförslag 1996:77

Andra avdelningen

BESTÄMMELSER OM

EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE

3 kap. Inledande och bedrivande av verksamheten

Rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige

1 § En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får bedriva försäkringsrörelse i Sverige

från sekundäretablering här i landet med början två månader

en efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit underrättelse med sådant in-

emot en nehåll i

som anges 2

genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland mottagit underrättelse med sådant innehåll i

en som anges 3§.

Etableringsanmälan

2§ En underrättelse enligt 1 § 1 sekundäretablering skall

om innehålla

uppgifter om sekundäretableringens adress och

om vem som skall dess företrädare,

vara

en plan över den tilltänkta verksamheten med angivande

av etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas där, och

intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten EES-försäkrings-

om givarens kapitalbas.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 §

a första stycket 10 försäkringsrörelselagen 1982:713 motorfordonsansvar och som inte uteslutande försäkring fraktförares

avser av ansvar, skall underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

1996:77 F örfattningjörslag 53

Underrättelse om inledande av gränsöverskridande verksamhet

3 § En underrättelse enligt l § 2 om gränsöverskridande verksamhet skall innehålla

uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall täcka, och

intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a försäkringsgivarens kapitalbas, och

b vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första stycket 10 försäkringsrörelselagen 1982:713 motorfordonsansvar och inte uteslutande försäkring fraktförares

som avser av

skall underrättelse dessutom innehålla ansvar, en

uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trañkskadelagen 1975:1410, och

en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Ändring av förhållanden i verksamheten

4 § Om en EES-försäkringsgivare avser att ändra sin verksamhet i Sverige i fråga förhållanden i 2 eller 3 f°ar ändring-

om som anges

göras tidigast månad efter det att Finansinspektionen underräten en tats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om det sker en ändring i de uppgifter som ingår i underrättelser enligt 2 § skall dessutom försäkringsgivaren underrätta Finansinspektionen minst månad innan den planerade ändringen

en gors.

4 kap. Tillsyn

Tillsynen över EES-jförsäkringsgivare

l§ Den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland till uppgift att sköta. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll av försäkringsgivarens solvens, försäkringstekniska skulder och skuldtäckning.

54 F örfattningsförslag 1996:77

I övrigt skall Finansinspektionen ha hand om tillsynen över EESförsäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

Hemlandsmyndighetens behörighet i Sverige

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen kan behörig myndig-

en heti en EES-försäkringsgivares hemland företa undersökning hos

en

sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta

i undersökningen.

Finansinspektionens allmänna tillsynsuppgifter

3 § Finansinspektionen skall följa den verksamhet drivs

som av EES-försäkringsgivare enligt denna lag i den utsträckning

som behövs för tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten.

Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter i EES- försäkringsgivares hemland, dessa myndigheter behöver

om uppgiften för sin tillsyn över försäkringsgivarens verksamhet, samt i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.

Finansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska verksamheten

4 § En EES-försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet häri landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter verksam-

om heten behövs för tillsynen.

som

Finansinspektionen har rätt att granska den försäkringsverksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Om det finns särskilda skäl, kan inspektionen omhänderta handlingar som är föremål för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter vilka upplysningar försäk-

om som ringsgivaren skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

1996:77 F örfattningjörslag 55

Insyn i sidoordnade organ

5 § Skyldigheten enligt 4 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande

organ i företag vars verksamhet uteslutande skall att biträda EES-för-

vara säkringsgivare eller sådan försäkringsgivare har ett bestäm-

som mande inflytande

ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder EES-försäkringsgivare i dennes rörelse.

Tvångsmedel

6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller

en föreskrift som har meddelats med stöd denna lag eller annat sätt

av visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå

nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden skall fullgöras här

som i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare överträdelser sker.

Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att

försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett sådant förordnande får försäkringstagare,

av om

försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in

förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med

samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

56 F örfattningsförslag 1996:77

Åtgärder i anledning av inskränkning i förfoganderätten över tillgångar

7 § Om en behörig myndighet i EES-försäkringsgivares en hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall Finansinspektionen begäran av myndigheten vidta samma åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet ett beslut av om hur försäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina till- -

gångar.

Åtgärder vid förhinder för företrädare

8 § Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller företrädaren om av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall åtgärder som anges i 6 § första-tredje styckena vidtas. Om det med hänsyn till skyddet av försäkringstagamas intressen är nödvändigt, får Finansinspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller företrädare blivit been ny fullmäktigad, förordna ett ombud i enlighet med 6 § fjärde stycket.

Åtgärder i anledning av att verksamheten upphör

9 § Om en EES-försäkringsgivare till följd ett beslut behörig av av myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder behövs för att som hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet. Inspektionen skall, begäran av och i samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland, förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i - Sverige eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att ingå nya försäkringsavtal. Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder behövs till som skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda

1996:77 F mfattningsfdrslag 57

hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen

av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid vidta sådana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga ett

om svenskt försäkringsbolag.

58 F Örfattningsförslag 1996:77

Tredje avdelningen

BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE

FRÅN TREDJE LAND

5 kap. Inledande av verksamheten m.m.

Rätt för en försäkringsgivare från tredje land att bedriva försäkringsrörelse i Sverige

1 § En försäkringsgivare från tredje land får bedriva försäkringsrörelse i Sverige

efter koncession regeringen från sekundäretablering här

av en i landet,

efter tillstånd Finansinspektionen förmedling

av genom av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och tillhör

som samma koncern som försäkringsgivaren eller som denne har samarbetsavtal med.

Koncession

2 § Regeringen skall bevilja försäkringsgivare från tredje land koncession om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven en sund försäkringsverksamhet och ansökningen om koncession uppfyller de krav som ställs i 3 Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning

som anges i 2 kap. 3 och 3 b §§ försäkringsrörelselagen 1982:713.

a

Koncession beviljas tills vidare.

Regeringen skall godkänna företrädare för försäkringsgivaren i samband med att koncession beviljas.

Koncessionsanm/min gen

3 § Ansökan om koncession enligt l § 1 görs hos regeringen. Ansökningen skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande.

1996:77 F örfattningsförslag 59

Till ansökningen skall fogas

en plan för verksamheten i Sverige verksamhetsplan, och

ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat värdehandlingar enligt 6 kap. l § andra stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter vad verksamhetsplanen

om skall innehålla och vilka ytterligare handlingar skall fogas till

som ansökningen.

Förhandsbesked om koncession

4 § Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt 1 § l krävs för planerad verksam-

en het.

Ett förhandsbesked enligt första stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden detta

av beslut.

Tillstånd att bedriva försäkringsrörelse genom förmedling

5 § Finansinspektionen skall efter ansökan av försäkringsgivare från tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 §

om verksamheten inte bedöms oförenlig med sund utveckling

vara en av försäkringsväsendet. Inspektionen f°armeddela närmare föreskrifter om den utredning som skall fogas till ansökan om tillståndet.

Om förutsättningar för tillstånd enligt första stycket inte längre föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.

Anmälan om att verksamheten har inletts

6 § När en försäkringsgivare från tredje land fått koncession

som enligt 2 § har börjat sin försäkringsverksamhet i Sverige skall försäkringsgivarens företrädare genast underrätta Finansinspektionen om detta.

60 F drfattningsfdrslag l 996 :77

Ändring av beviljad koncession

7 § Om försäkringsgivare från tredje land att utvidga sin

en avser verksamhet till försäkringsklass eller ett verksamhetsområde

en som inte omfattas den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i

av 2 och 3 iakttas i tillämpliga delar. Finansinspektionen får besluta i ärendet i regeringens ställe om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

Ny företrädare

8 § Utses en ny företrädare skall denne efter ansökan av försäkringsgivare üån tredje land godkännas Finansinspektionen,

av om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs företrädare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter den ut-

om redning som skall fogas till ansökningen.

Öppnande av representation och dess verksamhet

9§ Innan försäkringsgivare från tredje land får öppna

en en representation i Sverige skall den underrätta Finansinspektionen härom. Representationen får inte bedriva verksamhet kräver

som koncession enligt l § 1 eller tillstånd enligt 1 §

Finansinspektionen skall inom två månader från det den mottog underrättelsen meddela närmare föreskrifter om öppnandet av representationen, dess verksamhet och tillsynen över den. Representationen kan öppna när försäkringsgivaren har tagit emot de föreskrifter av Finansinspektionen som avses i detta stycke.

Annan verksamhet än försäkringsrörelse

10 § En försäkringsgivare från tredje land bedriver verksamhet

som enligt denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen driva annan rörelse än försäkringsrörelse här i landet. Medgivande skall lämnas om det finns särskilda skäl för det.

Ett medgivande enligt första stycket får återkallas den får

av som lämna sådant medgivande, om det finns skäl för det.

l 996 :77 F 0"rfattnings0"rslag 6 1

Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till

Finansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning

som inspektionen bestämmer.

6 kap. Solvenskrav och bedrivande verksamheten av

Deposition

l § En försäkringsgivare från tredje land skall säkerhet för som den direkta försäkringsrörelsen i Sverige deponera värdehandlingar de villkor som Finansinspektionen bestämmer i svensk bank. en Deponeringen skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för

skadeförsäkring. Depositionen skall bestå sådana värdehandlingar

av som Finansinspektionen har godtagit säkerhet. som Innan försäkringsverksamheten inleds i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde motsvarar 300 som gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 allmän försäkring om som gällde då ansökningen koncession lämnades in till om Finansinspektionen. Medan verksamheten pågår skall depositionen för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången varje av

räkenskapsår uppgå till ett belopp motsvarar bruttopremieinkom-

som sten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar

300 gånger det basbelopp enligt lagen allmän försäkring

om som

gällde vid räkenskapsårets utgång,

för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen allmän försäkom

ring som gällde vid räkenskapsårets utgång.

Finansinspektionen får, med beaktande rörelsens omfattning av och beskaffenhet, bestämma att deponeringen får ske med lägre belopp än vad som anges i andra och tredje styckena. Sådant beslut får inspektionen återkalla det finns skäl till det. om Överstiger det sammanlagda beloppet vad försäkringsgivare av en deponerat för skadeförsäkring väsentligt den premieinkomst som anges i tredje stycket får Finansinspektionen medge försäkringsgivaren att ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till deposition enligt andra stycket. en Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge undantag från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 10

62 F o"rfattningsf0rslag 1996:77

Användning deponerade tillgångar av

2 § Tillgångar försäkringsgivare från tredje land har som en deponerat enligt 1 § får användas endast för betalning av sådana försäkringsavtal grundade skulder hänför sig till försäkringsgisom direkta försäkringsrörelse i Sverige. varens

F örsäkrin gstekniska skulder

3 § En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkringsrörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna består av löpande försäkringar premiereserv, försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersätt-

ningsreserv,

utgiflema for reglering inträffade försäkringsfall skadebeav handlingsreserv, sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning, sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse inte har förfallit till betalning, och som avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det belopp för storlek som anges i 12 kap. 9 a § första reservens stycket andra meningen försäkringsrörelselagen 1982:713. Vid beräkning premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 av kap. 2 § försäkringsrörelselagen. De försäkringstekniska skulderna skall täckas och värderas det sätt sägs skuldtäckning i 7 kap. 9 § första-tredje styckena, 9 som om a-l0 §§, 10 § samt 10 f § försäkringsrörelselagen eller föreskrifter c e meddelats med stöd någon dessa bestämmelser. Dock skall som av av skuldtäckningen endast omfatta direktförsäkringsrörelsen. För täckning av de försäkringstekniska skulderna får räknas in 90 procent deponeringen enligt l § under förutsättning att deponeav ringen till den delen består värdehandlingar får användas för av som skuldtäckning med tillämpning bestämmelserna i tredje stycket av inte beaktas enligt 9 § första stycket fjärde meningen. och som De tillgångar används för skuldtäckning skall finnas i som Sverige.

1996:77 F

o"rfattning.jo"rslag 63

Upprättande grunder av

4 § För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt beräkning tekniska av

återköpsvärden.

För sådan livränta eller sjukränta enligt l kap. 6 § tredje som stycket tillhör försäkring än livförsäkring skall grunder annan upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter hur grunderna redaktioom nellt skall ställas upp.

Grundernas innehåll

5 § För de i 4 § första stycket angivna grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt för de i 4 § andra stycket

angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och

6 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713 i tillämpliga delar.

Försäkringstekniska riktlinjer

6 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall till se att sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 § försäkringsrörelselagen g 1982:713 upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare fortlöpande pröva riktlinjerna behöver ändras. om Företrädaren skall se till att försäkringstagama och den som avser

att teckna en livförsäkring hos försäkringsgivaren informeras det

om huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter hur informationen skall lämnas om och vad den skall innehålla.

Register för skuldtdcknin g

7 § Företrädaren för försäkringsgivare

från tredje land skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar används för som

skuldtäckning och tillgångarnas värde.

64 F 0/jfatrnin g.sfrs/ag l 996 :77

Om tillgång, antecknats i registret, har upplåtits med sådan en som rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

F ‘rmn.src'1'tt

8 § Försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen a 1970:979 följer med fordran som grundas avtal om livförsäkring, eller återförsäkring avseende livförsäkring. Fönnånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register i 7 när försäkringsgivaren från tredje land som anges försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller särskild administration träder in. Fordran enligt l har företräde framför fordran enligt

Kapiralbas, .s01ven.smarginal och garan tibelopp

9 § En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder enligt 3 vid varje tidpunkt tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall ha en fastställas grundval den direkta försäkringsrörelse som av försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall minst uppgå till nivå beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och en som omfattning solvcnsmarginal, dock år kapitalbasen aldrig understiga ett minimibelopp garantibelopp. Tillgångar en försäkringsgivasom deponerat enligt l § i bank skall beaktas vid bedömning av om re kravet garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften minsta beloppet för garantibeloppet. av Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 24 § försäkiingsrörelselagen 1982:713. För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 § försäkringsrörelselaoch garantibeloppet enligt 27 § första och andra styckena nämnda gen kapitel. Garantibeloppet är dock hälften vad krävs i 7 kap. av som 27 § första stycket a-d försäkringsrörelselagen. Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket försäkringsrörelselagen. För livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § försäkringsrörelselagen. Garantibeloppet för livförsäkring skall uppgå till

l 996 77: F ’‘rfattning.¢0"rslag 6 5

ett belopp som motsvarar 400 000 ecu. En tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet, om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1-3 försäkringsrörelselagen.

försäkringsgivare från tredje land i Sverige meddelar

För en som sådan livförsäkring som avses i 2 kap 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen gäller de särskilda bestämmelserna om kapitalbas och solvensmarginal i 12 och 13 §§ lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsornrådet, de till minst ett

varav belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 10

Tillstånd att avvika från solvenskraven

l0 § Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt

om tillstånd i ett eller flera andra länder hör till Europeiska ekono-

som niiska samarbetsområdet att driva verksamhet agentur eller

genom filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge försäkringsgivaren följ ande fönnåner, vilka endast kan medges samtidigt:

Den del deponeringen enligt l § skall beaktas enligt 9 §

av som första stycket fjärde meningen behöver försäkringsgivaren inte göra i mer än ett av dessa länder.

Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra länderna.

De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat av dessa länder.

l ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturerna eller filialema och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall göras i det landet.

Ett medgivande får lämnas endast samtliga behöriga myndig-

om heter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om fönnåner tillstyrker ansökan. Om försäkringsgivaren har valt någon annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen

av

3 16-0702

66 F 6rfattningsfrslag 1996:77

den av försäkringsgivaren angivna utländska myndigheten underrättats om att myndigheten kommer att kontrollera försäkringsgivarens soliditet även beträffande försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.

Om den behöriga myndigheten i något de länder i

av som avses första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet.

Särskilda föreskrifter för ombud för en generalrepresentation

ll § Ett ombud för en generalrepresentation för en försäkringssammanslutning från tredje land skall föra förteckning över dels de

en särskilda medhjälpare har rätt att för försäkringsgivama i

som sammanslutningen förvärva försäkringsaffärer, dels de försäkringar som dessa medhjälpare förmedlar för sammanslutningen. Härvid skall för varje försäkring anges de premier och skadeersättningar som är att hänföra till försäkringen. Uppgifterna skall föras in fortlöpande och grundas handlingar som härrör från affärshändelser.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter förteckningen och

om handlingarna enligt första stycket.

Aktuarie

12 § En försäkringsgivare från tredje land meddelar livförsäk-

som ring i Sverige skall för utförande av försäkringstekniska beräkningar och utredningar ha en aktuarie. I fråga om aktuarien iakttas 8 kap. 18 § andra stycket försäkringsrörelselagen 1982:713.

7 kap. Tillsyn

Tillsynen över försäkringsgivare från tredje land

1 § Finansinspektionen utövar tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen

1996 77 F 6rfattningsfo’rslag 67

:

skall verka för en sund utveckling av verksamhetenlnspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

Uppgiftsskyldighet för försäkrin gsgivare från tredje land

2 § Företrädaren för försälcringsgivare från tredje land skall lämna

Finansinspektionen de upplysningar försäkringsgivaren och

om dennes verksamhet här i landet som inspektionen begär. Företrädaren skall inom den tid Finansinspektionen bestämmer tillställa

som

inspektionen uppgifterna.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen fir meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsgivare från tredje land skall lämna till inspektionen.

Utredningar som skall tillställas Finansinspektionen

3 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall utan

dröjsmål lämna Finansinspektionen

for varje räkenskapsår en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige,

för varje räkenskapsår ett intyg om att försäkringsgivarens deposition motsvarar kraven i 6 kap. 1

för varje räkenskapsår en utredning om de försäkringstekniska skuldemas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om

avgiven återförsäkring,

en kopia av grunder eller ändrade grunder, uppgift om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i

försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt

meddelande om ändring av försäkringsgivarens finna.

Till grunderna eller ändrade grunder enligt första stycket 4 skall fogas redogörelse för de konsekvenser grunderna får för

en försäkringstagama och försäkringsgivaren.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

68 F 0‘rfattningsf0rslag 1996277

Föreläggande för företrädaren

4 § Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en Försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 2 och 3 §§.

Granskning av verksamheten

5 § Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet

som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företrädaren

skall tid som inspektionen bestämmer hålla tillgångar, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskningen. Om det finns särskilda skäl kan inspektionen omhänderta handlingar skall

som granskas.

För granskningen kan inspektionen förordna en särskild sakkunnig. Dennes arvode fastställs av inspektionen och det betalas

av ifrågavarande försäkringsgivares medel det sätt som inspektionen bestämmer.

Insyn i sidoordnade organ

6 § Skyldigheten enligt 2 och 5 att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande

organ i företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall att

vara biträda försäkringsgivare från tredje land eller sådan försäkrings-

som givare har ett bestämmande inflytande samt

ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande här i landet biträder försäkrings givare från tredje

organ, som land i dennes rörelse.

Tvångsmedel

7 § Finansinspektionen får i fråga den verksamhet

om som försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar inspektionen behövliga.

som anser

1996:77 F drfattningsforslag 69

Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse inspektionen finner att

om

avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1975: 1410, lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till

värdepappersfonder, lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring

eller föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller grunderna, om sådana finns,

grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse,

i bank enligt 6 kap. l § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingama avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

försäkringsgivarens riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-lO c §§ och 10 e § försäk-

ringsrörelselagen 1982:713,

de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-10 c och 10 e § försäkringsrörelselagen, eller

det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgivarens verksamhet.

Saneringsplan och finansieringsplan

8 § Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivare från

en tredje land att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att

återställa sund finansiell ställning, försäkringsgivarens

en om kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen l 982:7 l 3 saneringsplan,

skyndsamt återställa kapitalbasen, kapitalbasen understiger

om de nivåer som anges i 6 kap. 9 eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har sådan sammansättning som anges i 6

kap. 9 § finansieringsplan.

Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt första stycket gäller inte i de fall försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon myndighet än Finansin-

annan spektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar forsäkringsgivarens soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspektio-

70 F érfattningsfdrslag 1996 77

:

nen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut av utländsk myndighet.

Anmälan av att föreläggande inte följs

9 § Om ett föreläggande enligt 7 eller 8 § inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa försäkringsgivares från

en tredje land förfoganderätt eller förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige,

om

försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser skuld-

om täckning,

försäkringsgivarens kapitalbas understiger tredjedel

en av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav garantibelopp,

försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut förverkande försäkringsgivarens koncession.

om av

Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall bedrivas efter ett sådant beslut i första stycket.

som avses

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över Soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens Soliditet innan åtgärd vidtas.

Om försäkringsgivaren driver verksamhet eller har tillgångar

placerade i ett annat land hör till det Europeiska ekonomiska

som samarbetsområdet, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet beslut fattats i enlighet med första

om som stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

l 996 :77 F 5rfattning.y’0rslag 7 l

Åtgärder vid förhinder för företrädare

1 l § Om företrädare för försäkringsgivare från tredje land har

en en förhinder att utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en ny företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Intill dess förordnandet kungjorts får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

F ärver/tande av koncession

l2 § En koncession för försäkringsgivare från tredje land kan förklaras förverkad av regeringen om försäkringsgivaren

inte inleder sin verksamhet i Sverige inom nio månader från det koncessionen beviljades,

inte längre uppfyller kraven för koncession,

inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt 8 § första stycket eller

i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och dennes auktorisation förklarats förverkad utländsk myndighet

av en som kontrollerar försäkringsgivarens Soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att försäkringsgivarens soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara försäkringsgivarens koncession i Sverige förverkad.

Anmälan av beslut om förverkande av koncession

13 § Finansinspektionen skall anmäla beslut förverkande

om av koncession för försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäkringsgivaren bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen fåri samband härmed begära att sådan myndigheti samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.

72 F 0ry’attning.g0rslag 1996:77

Återkallande verksamhetsrdttighet för representation

av

14 § Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamheti Sverige, väsentlig avvikelse skett från föreskrif-

om ter som inspektionen har meddelat enligt 5 kap. 9 § andra stycket eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot representationens verksamhet.

8 kap. Avslutande av verksamheten

Ansökan om återkallande av koncession

l § Om en försäkringsgivare från tredje land avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren ansöka om att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen återkallar koncessionen.

Utseende av ombud för avveckling av rörelsen

2 § Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda fullmakt för ett ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga redan meddelade

om försäkringar.

Försäkringsgivaren skall anmäla ombud i första stycket

som avses till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas fullmakt för ombudet. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får inspektionen förordna ett tillfälligt ombud med nämnda befogenhet. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt ll kap. l § 7 om godkännandet eller förordnandet. Intill dess Finansinspektionen infört kungörelse om godkännandet eller förordnandet av ombudet, får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

1996:77 F 0rfattning.y‘6rslag 73

Återställande säkerhet

av

3 § När Försäkringsgivare från tredje land visar att den har uppfyllt sina förpliktelser enligt 6 kap. 2 § eller lagligen befrias från

annars dem har den rätt att med Finansinspektionens samtycke tillbaka de tillgångar som enligt 6 kap. l § har ställts som säkerhet.

Särskild administration

4 § Om koncessionen för försäkringsgivare från tredje land att

en meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild administration träda in för att ta till vara livförsäkringstagamas rätt. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet.

Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagarna har fönnånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen 1970:979. Härmed

a övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter grund

livförsäkringsavtalen administrationsboet. Har livförsäkav ringarna återförsäkrats, gäller sak försäkringsgivarens

samma rättigheter och skyldigheter grund av återförsäkringarna.

Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta värdera de Omhändertagna tillgångarna Inspektionen skall vidare låta beräkna det belopp vartill de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, ökade med en tjugondel, har administrationsboet fordringsrätt hos försäkringsgivaren.

Överlåtelse livförsäkringar i administrationsbo

av

5 § Finansinspektionen skall möjligt överlåta de försäkringar

om som enligt 4 § övertagits av administrationsboet till en svensk eller utländsk försäkringsgivare som har koncession för livförsäkringsrörelse i Sverige eller i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om Finansinspektionen anser att ett anbud om Övertagande av försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra anbudets innehåll enligt ll kap. l § 8 och i övrigt ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkringstagama att

74 F érfattningjdrslag 1996:77

inom bestämd tid, minst månad efter kungörelsens utfardande,

en en hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet. Även den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt grund av en försäkring skall möjlighet att framföra invändningar.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt ll kap. 1 § När sådant kungörande sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet den Övertagande försäkringsgivaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de som förvärvat rätt grund försäkring

av en underrättas överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren

om som överlåtelsen medför.

Utebliven överlåtelse av försäkringsbestånd

6 § Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 § första stycket inom ett från det att administrationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäkringstagama.

Överskott vid överlåtelse försäkrin gsbestånd från

av administrationsboet

7§ Om det vid överlåtelse försäkringarna enligt 5 § första

av stycket eller annars har uppstått överskott, skall detta i första hand användas till att betala kostnaden för administrationen och sådant bidrag i ll kap. 10 § och inte erlagts. Återstoden skall

som avses som överlämnas till den försäkringsgivare vars försäkringar varit föremål för administrationen.

Betalning av livförsäkrings- och återbäringsbelopp

8 § Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp förfallit till

som betalning innan koncessionen för försäkringsgivare från tredje land har förklarats förverkad skall så mycket betalas skulle ha

ut som betalts om koncessionen inte förklarats förverkad.

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, förfaller till

som betalning under administrationstiden, får innan administrationen

1996:77 F örfattningsförslag 75

avslutas endast betalas ut så mycket Finansinspektionen

som anser kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Vad som nu har sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats, skall

återbetalning inte ske.

Upphörande av livförsäkringsrörelse i annat fall än genom förverkande av koncessionen

9 § Om försäkringsgivare från tredje land i annat fall än enligt

en 7 kap. 12 § upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäkringsgivaren ändå skyldig att det sätt i 6 kap. 3 §

som anges redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Ombud, har

som utsetts av försäkringsgivaren enligt 2 är skyldig att fullgöra de

uppgifter enligt 6 kap. 7 § och 7 kap. 2 förut åvilat företrädaren.

som Om inte tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna redovisas eller om det av annat skäl finns anledning anta att livförsäkringstagamas rätt grund av försäkringsavtalen äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administration enligt 4 § skall inträda. Om de till redovisning avsatta tillgångarna anses otillräckliga får dock administration inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant föreläggande skett.

Förbud mot beviljande av nya försäkringar

10 § En Försäkringsgivare från tredje land koncession återkal-

vars lats eller förverkats, får inte bevilja försäkringar här i landet.

nya Under administrationstiden enligt 4 § får dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkringsavtal.

76 F örfattningsförslag 1996:77

Fjärde avdelningen

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR

UTLÄNDSKA FÖRSÄKRINGSGIVARE

9 kap. Marknadsföring m.m.

God affärssed

1 § Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god affärssed. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta försäkringsgivama.

Uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring

2 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin marknadsföring nämna sin Organisationsform och sitt hemland.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om den infonnation som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna och till den som avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

Försäkringsbrevets innehåll

3 § Ett försäkringsbrcv skall innehålla uppgifter både om de allmänna forsäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Förbud mot viss premienedsättning

4 § En utländsk törsäkringsgivare eller dennes företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i landet. Nedsätt-

1996:77 F Örfattningsförslag 77

ning premier får dock ske återbäring i överensstämmelse

av genom med grunderna.

Intyg om marknadsföring

5 § På begäran den biträtt en utländsk försäkringsgivare att

av som marknadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, sådant behövs

om för att driva liknande verksamhet i ett annat land som omfattas av

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Försäkrings avtalet om

begär intyg skall lämna inspektionen de upplysvaren och den som ningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

10 kap. Överlåtelse försäkringsbestånd

av

En utländsk försäkringsgivares rätt att överlåta försäkrin

1 § En utländsk forsäkringsgivare överlåtande försäkringsgivare

bedriver i denna lag avsedd försäkringsrörelse kan helt eller som delvis överlåta ett bestånd försäkringar hör till ifrågavarande

av som försäkringsrörelse till en svensk eller utländsk försäkringsgivare Övertagande försäkringsgivare under de förutsättningar som anges i detta kapitel.

Överlåtelse försäkrin gsbestånd från EES-försäkringsgivare

av

2 § En EES-försäkringsgivare får med tillstånd av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd som avses i l § till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse f°ar ske till

ett svenskt försäkringsbolag, eller en EES-försäkringsgivare. Finansinspektionen skall begäran av den behöriga myndigheten

i EES-försäkringsgivarens hemland yttra sig över en fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd enligt första stycket. Yttrandet skall lämnas inom tre månader.

78 F Örfattningsförslag 1996:77

Handläggnin g hos Finansinspektionen

3 § Finansinspektionen skall innan den lämnar yttrande enligt 2 § andra stycket ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs i 15 kap. 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982:713 gälla i tillämpliga delar.

Samtycke till överlåtelse försäkrin gsbestånd från EESav rs äkri n gs vare

4 § Finansinspektionen skall lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 2 § första stycket om försäkringstagamas rätt inte försämras, och den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Överlåtelse försäkrin gsbestånd från försäkrin från av gsgivare tredje land

5 § En försäkringsgivare från tredje land får med Finansinspektiotillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd nens som i l § till försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till avses en annan ett svenskt försäkringsbolag, eller en utländsk försäkringsgivare har koncession i Sverige som eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd från av försäkringsgivare från tredje land

6 § Ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd av enligt 5 § skall såväl den överlåtande försäkringsgivaren göras av som den Övertagande försäkringsgivaren. Det avtal träffats som angående överlåtelsen skall fogas till ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap 3 § fjärde stycket och 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982:713.

1996:77 F érfattningsférslag 79

Inhämtande yttrande över överlåtelse av försäkringsbestånd

av från försäkringsgivare från tredje land

7 § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 5 §

ge den behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökningen tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när

om myndighetema yttrat sig eller, de inte yttrat sig, tre månader från

om det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.

Tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

8 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal i 5 § skall

som avses ges om

försäkringstagamas rätt inte försämras, den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som

krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån kan ha medgivits i enlighet med 6 kap. 10 § första

som stycket, och

behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den Övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas

av behörig myndighet.

Ansvar för försäkrin gsbestånd som överlåtits från försäkrin gsgivare från tredje land

9 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan enligt 6 § om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den Övertagande försäkringsgi-

Försäkringstagare och livräntetagare berörs överlåtelvaren. som av sen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15 kap. 6 § försäkringsrörelselagen 1982:713.

80 F Örfattningsfárslag 1996:77

11 kap. Särskilda bestämmelser

Kungörelse

1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra förordnande ett ombud enligt 4 kap. 6 fjärde stycket eller 8 av § eller 7 kap. 11 beslut att förbjuda eller begränsa utländsk försäkringsom givares rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 4 kap. 7 § första stycket, 9 § första eller 7 kap. 10 § första stycket, koncession som beviljas försäkringsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 § första stycket, godkännande företrädare för försäkringsgivare från tredje av land enligt 5 kap. 2 § fjärde stycket eller 8 ändring av finna för försäkringsgivare från tredje land enligt 7 kap. 3 § första stycket förverkande koncession enligt 7 kap. 12 § eller återkallande av av koncession enligt 8 kap. l § för försäkringsgivare från tredje land, godkännande eller förordnande ett ombud enligt 8 kap 2 § av andra stycket, anbud om Övertagande försäkringsbestånd i ett adminiav strationsbo enligt 8 kap. 5 § andra stycket eller tredje stycket, beslut om att lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 och 10. ansökan tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd om av enligt 10 kap. 6

Verkan av kungörelse uppgift av en

2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall ha kommit till tredje kännedom, det anses mans om inte omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde av ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas mot annan än den som visas ha haft kännedom det. om

1996:77 F örfattningsförslag 81

Register över utländska försäkrin gsgivare

3 § Finansinspektionen skall föra register över utländska försäkringsgivare är verksamma i Sverige. som Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret och hur registret skall vara ordnat. om

Språket i handlingarna

4 § Om handling eller utredning som enligt denna lag skall en , lämnas till Finansinspektionen, är avfattad främmande språk, skall begäran bestyrkt svensk översättning tillhandahållas. en

Ersättning till ombud

5 § Ett ombud, enligt 4 kap. 6 § fjärde stycket eller 8 7 kap. som ll § eller 8 kap. 2 § första stycket förordnats av Finansinspektionen, har rätt att ersättning den utländska försäkringsgivaren med det av belopp som bestäms av inspektionen.

F örsäkringsverksamhet bedrivs i strid med bestämmelserna i som denna lag

6 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysningar verksamheten som behövs om för att bedöma lagen är tillämplig. om Om Finansinspektionen finner att någon bedriver försäkringsrörelenligt denna lag utan att förutsättningarna enligt 3 kap. l § eller 5 se kap. l § är uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten. Ett föreläggande enligt andra stycket får riktas såväl mot den utländska försäkringsgivaren mot den som här i landet, i syfte att som förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta behörig myndighet försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.

82 F örfattningsförslag 1996:77

Vite

7 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas detta. om Följs inte ett föreläggande enligt 7 kap. 4 § första stycket som förenats med vite, kan Finansinspektionen döma ut vitet.

Överklagande av beslut

8 § Följande beslut Finansinspektionen, får överklagas hos av kammarrätten, nämligen beslut

att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå försäkringsavtal,

nya att inskränka en EES-försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 4 kap. 7 § eller 9 att inte lämna sitt samtycke till överlåtelse ett en av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 § eller, att döma ut vite enligt 7 § andra stycket. Finansinspektionens beslut om att förena ett föreläggande med vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten länsrättens avgörande. av Finansinspektionens besluti övrigt enligt denna lag f°ar överklagas hos regeringen. Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart.

Oriktiga uppgifter

9 § Till böter eller fängelse i högst ett döms den uppsåtlisom gen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter sådana omständigheter han är om som skyldig att lämna uppgift enligt denna lag. om

1996:77 F étfattningsférslag 83

Tillsynsbidrag

10 § Regeringen får föreskriva att utländsk försäkringsgivare en enligt denna lag bedriver verksamhet från sekundäretablering som en här i landet, skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur

avgiften skall beräknas.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 199 . Genom denna lag upphävs lagen 1950:272 rätt för utländska om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. om En utländsk Försäkringsgivare är verksam i Sverige när denna som lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt den koncession beviljas med stöd lagen rätt för utländska som av om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt den rätt erhållits med stöd lagen EES-försäkringsgivares som av om verksamhet i Sverige. De tillstånd och dispenser har medgetts enligt lagen om rätt som for utländska försäkringsforetag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige om skall efter ikraftträdandet lagen 1996:000 utländska försäkav om ringsgivares verksamhet i Sverige motsvarande bestämmelser i avse den lagen.

84 F örfattningsförslag 1996:77

2¶Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

Härigenom förskrivs att l kap. 2 § försäkringsrörelselagen

1982:713 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l Kap.

2 Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse drivs enligt andra

som författningar eller utövas försäkringsanstalter inrättats

som av som av staten.

Särskilda bestämmelser Särskilda bestämmelser

om om utländska försäkringsgivare finns utländska försäkringsgivare finns i lagen 1950:272 rätt för i lagen 1996:000 utländska

om om

utländska försäkringsföretag att försäkringsgivares verksamhet i

driva försäkringsrörelse i Sveri- Sverige ge och i lagen 1993:1302

om

EES-försäkringsgivares

verksamhet i Sverige

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter bedrivande

om av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd

av avtal mellan Europeiska gemenskapema EG och Schweiz.

1Senastelydelse 1995:779

1996:77 F éifattningsfdrslag 85

3¶Förslag till Lag om ändring i lagen 1989:1079 om

livförsäkringar med anknytning till

Värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1989: 1079 livförsäkringar

om med anknytning till värdepappersfonder skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om inte något annat före- Om inte något annat föreskrivs i denna lag, gäller i tilläm- skrivs i denna lag, gäller i tillämpliga delar för försäkringsbolaget pliga delar för försäkringsbolaget bestämmelserna i försäkringsrö- bestämmelserna i försäkringsrörelselagen 1982:713. relselagen 1982:713 eller la-

1996:000 utländska

gen om

försäkringsgivares verksamhet i

Sverige.

Senaste lydelse 1993:936

ijågâtkg

.

møasgixiä

nå.:

srilläsziaVtaiyçiââ

71W

1996:77

Inledning

Den gällande regleringen utländska försäkringsgivares verksam-

av heti Sverige är baserad två lagar, nämligen lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamheti Sverige LEF. LUF tar sikte försäkringsgivare med säte utanför EES medan LEF utländska försäkringsgivare med

avser säte inom EES. Det primära syftet med regleringen i de båda lagarna är att skydda svenska privatpersoner och företag är kunder hos

som utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. I detta syfte innehåller LUF ett lång drivet regelsystem för att säkerställa att de utländska försäkringsgivama har fönnåga att gentemot försäkringsta-

de försäkrade och ersättningstagarna fullgöra de förpliktelser gama,

är att hänföra till verksamheten i Sverige. LEF har mer karaktär som

ramlagstiflning bygger regleringen i den nationella av som lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland när det gäller solvenskrav och andra krav som skall ställas rörelsen i Sverige.

Utländska försäkringsföretag etablerade sig i Sverige redan i början av 1800-talet. Under den långa tid utländska försäkringsföretag förekommit i Sverige har naturligtvis inträffat att företag misslyckats. Men Sverige har varit förskonat från företagsfallisemang

medfört omfattande förluster och andra olägenheter för försäksom ringstagarna när det gäller den verksamhet som här i landet bedrivits

utländska försäkringsgivare. Två utländska försäkringsföretag har av gått över styr i Sverige, nämligen Försäkringsanstalten ryska Lloyd i Petrograd 1919 och Dansk Assurance Compagni 1922.

Den centrala uppgiften för utredningen är enligt direktiven, se bil.1, att i lag samla bestämmelser återfinns i

en gemensam som nu LUF och LEF. En utgångspunkt för översynen av lagstiftningen är EG:s regler utgör gränserna för hur långt en revidering av

som regelsystemet kan drivas. Till skillnad från vad fallet vid den

som var tidpunkt då direktiven för utredningen beslutades i november 1994 grundas Sveriges relationer med EG inte längre EES-avtalet utan

medlemskapet i EU. EES-avtalet har dock fortfarande relevans i

88 Inledning 1996:77

detta sammanhang i förhållande till de EES-länder valt att stå som utanför EU såsom Norge och Island. En annan utgångspunkt för översynen lagstiftningen är de av inhemska försäkringskundemas intressen. Försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen måste i reviderad en lagstiftning tryggas lika säkerhet, oberoende försäkringsgivaav om ren är ett utländskt eller ett svenskt företag. Enligt direktiven skall, vid utarbetandet ett förslag till reglering av av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige, också beaktas regler för försäkringsverksamhet inom OECD och WTO. Dessa regler kommer till uttryck när det gäller OECD i stadgan liberalisering om av transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan och i stadgan för liberalisering kapitalrörelser av kapitalliberaliseringsstadgan samt beträffande WTO i det allmänna änstehandelsavtalet GATS. Såväl OECD WTO har som som allmän målsättning försäkringsområdet att undanröja hindren för den internationella handeln med försäkringstjänster. Likartade verksamhetsbetingelser skall eftersträvas de nationella marknaderna i medlemsländerna mellan såväl utländska försäkringsgivare som utländska och inhemska försäkringsgivare. Enligt GATS godtas dock att försäkringsgivare från länder tillhör ett sådant ekonomiskt som integrerat samarbetsområde exempelvis EES och EU utgör, som ges

en förrnånligare behandling än försäkringsgivare från övriga länder

som anslutit sig till GATS. Motsvarande undantag från principen om

likabehandling medges inte enligt OECD:s liberaliseringsstadgor.

Sveriges internationella åtaganden enligt OECD:s liberaliseringsstadgor är inte i alla avseenden förenliga med de förpliktelser som följer av medlemskapet i EU. Detta har främst sin grund i att Sverige inte utnyttjat möjligheten att göra förbehåll i erforderlig omfattning vid ingåendet de multilaterala avtalen inom OECD. I de fall av konflikt föreligger mellan EG:s regelsystem och OECD:s liberaliseringsstadgor har utredningen vid sin översyn lagstiftningen valt av regelsystemet i EG utgångspunkt vid utarbetandet förslaget som av till lag om reglering utländska försäkringsgivares verksamhet i om Sverige. I förhållande mellan EG:s regelsystem och GATS föreligger inte motsvarande konfliktsituation för Sveriges del. Utredningen har således i denna del inte ställts inför motsvarande valsituation. Den följ ande framställningen omfattar tre avdelningar, nämligen en recitdel avsnitten 2-7, allmän motivering och specialmotivering med kommentarer till framlagda författningsförslag avsnitten 8-9 och bilagedel.

1996:77 Inledning 89

I recitdelen har utredningen sökt teckna inhemsk och en

en internationell bakgrund till utredningsuppdraget. Således i avsnitt

ges 2 kortfattad översikt utländska försäkringsgivares verksamhet

en av i Sverige från det att de första utländska försäkringsgivama började etablera sig här i landet fram till dagens situation jämte bakgrund till lagstiftningen området. Gällande rätt förevarande område redovisas i avsnitt I avsnitt 4 redogörs i väsentliga delar för EG:s tredjelandsregler medan huvuddragen i OECD:s och WTO:s regler för försäkringsverksamhet återges i avsnitten 5-6. I avsnitt 7 ges en kort översikt av grundläggande villkor för etablering av försäkringsverksamhet i OECD-ländema. I avsnitt 8-9 ges en redovisning av de lagförslag upprättats i fråga om utländska försäkringsgivares

som verksamhet i Sverige jämte författningskommentarer.

Bilagedelen innehåller bl.a. en sammanställning av lagrum i LUF, LEF och den föreslagna lagen utländska försäkringsgivares

nya om verksamhet i Sverige.

De ändringar föreslås innebär vissa utökade arbetsuppgifter

som för Finansinspektionen genom förslaget att öppna möjlighet till etablering representationskontor, detta förslag liksom Övriga

av men förslag torde inte nämnvärt inverka på de statsfinansiella kostnaderna.

1996:77 91

2 Bakgrund

2.1¶Utländska

försäkringsföretags

verksamhet i Sverige

Utländska försäkringsföretag har här i landet en tämligen begränsad verksamhet och företagens ekonomiska betydelse i Sverige är liten. Av tabell A framgår hur antalet utländska försäkringsföretag med verksamhet från generalagentur här i landet har förändrats sedan

en tillkomsten av LUF 1950.

Tabell 2.1 Antal utländska försäkringsföretag etablerade i Sverige

1950-1995

1950 1960 1970 1980 1995

Som framgår av tabellen har antalet utländska försäkringsföretag verksamma från etablering i Sverige minskat väsentligt sedan

en 195 Minskningen har skett successivt. En förklaring till minskningen kan vara att det i Sverige liksom i andra länder visat sig

vara svårt att till rimliga kostnader göra några större inbrytningar inom direktförsäkringsornrådet lokala försäkringsmarknader utanför hemlandet. En bidragande orsak till tillbakagången kan också

vara en pressad premienivå och ogynnsamma skadeförlopp som periodvis varit utmärkande för den svenska försäkringsmarknaden

under senare decennier.

92 Bakgrund 1996:77

Vid sidan av verksamhet från etableringar här i landet bedriver sedan något tillbaka utländska försäkringsföretag gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Möjligheten till gränsöverskridande verksamhet har resulterat i ett stegrat intresse hos EES -förs äkrings givare för den svenska försäkringsmarknaden. Bara under 1995 har nästan 100 anmälningar om gränsöverskridande verksamhet inkommit till Finansinspektionen. Tendensen är således att utländska försäkringsgivare är väg att stärka sin position i Sverige.

I det följande lämnas en översikt över de här i landet verksamma utländska Försäkringsgivare. Som bakgrund lämnas inledningsvis en kort historik.

Det svenska försäkringsväsendet var vid 1800-talets ingång alldeles outvecklat. I tekniskt och ekonomiskt mer avancerade länder hade försäkringsverksamhet däremot fått stor omfattning. Föregångslandet var England. Ett av de inflytelserikaste försäkringsbolaget var Phoenix Assurance Company. Det bildades 1782 i London. Tolv senare inrättades en agentur i Hamburg, vars verksamhetsområde omfattade Sverige. År 1805 öppnade bolaget

även agentur i Göteborg och Stockholm. Tyngdpunkten i verksamheten, som inriktades försäkring av brandrisker, var förlagd till Göteborg. Bolaget hade karaktär av privatföretag och offentliggjorde som sådant inga bokslut. Efter svenska förhållanden lär verksamheten ha varit relativt omfattande. Phoenix var i flera decennier det dominerande utländska försäkringsbolaget i Sverige.

Vid samma tid som Phoenix etablerade sig i Sverige började även de engelska bolagen Imperial och Globe att genom ombud i Göteborg förvärva försäkringsañarer avseende brandrisker här i landet. De hade dock ingen framgång och drog in sina agenturer i Sverige efter en tid. Nästa utländska försäkringsbolag som etablerade sig i Sverige var det engelska bolaget Alliance Assurance Company, som 1824 öppnade agentur i Stockholm och året därpå i Göteborg. Bolaget det första

var bolag i Sverige som meddelade egentlig livförsäkring. 1850-talet var för svenskt näringsliv ett mycket expansivt skede, vilket medförde ett ökat intresse för och behov av försäkringsskydd. Detta visade sig bl.a. i grundandet av inhemska försäkringsbolag och i ökad aktivitet från de utländska försäkringsbolagens sida.

en Konkurrensen mellan bolagen skärptes genom att en rad utländska brand- och livbolag började att ackreditera ombud i Stockholm, Göteborg och i mindre utsträckning i Malmö.

Under 1850-talet och de följande 30 åren tillkom drygt sjuttio utländska försäkringsbolag den svenska marknaden. Av dessa var fyrtioen brittiska, tretton tyska, nio franska, fyra ryska, fyra holländska, tre norska, ett danskt och ett schweiziskt.

1996:77 Bakgrund 93

I och med att försäkringsverksamheten fick en allt större ekonomisk betydelse här i landet ökade kravet från samhällets sida

en betryggande tillsyn försäkringsbolagen. År 1886 utfärdades, i

av administrativ ordning, två förordningar provisorisk karaktär

av angående tillsyn över inländska respektive utländska försäkringsanstalter. Enligt dessa förordningar krävdes inte koncession för att bedriva försäkringsverksamhet utan endast en anmälan att

om försäkringsanstalten påbörjat sin verksamhet.

Vid den senare delen av 1800-talet hade konkurrensförhållandena mellan utländska och inhemska försäkringsföretag förändrats radikalt. Således dominerades den svenska försäkringsmarknaden

nu så gott fullständigt inhemska bolag. Av det stora antalet

som av utländska försäkringsbolag som inlett verksamhet i Sverige sedan mitten av 1800-talet återstod endast sexton utländska bolag den svenska marknaden vid slutet av l800-talet. Elva av dessa

var engelska, tre tyska, ett schweiziskt och ett danskt. Deras

sammanlagda försäkringssumma för räkning motsvarade endast tre

egen procent av det totala inhemska försäkringsbeståndet. Störst bland de utländska försäkringsbolagen i Sverige vid denna tid North

var British Mercantile Insurance Co och Magdeburger Feuerversicherungs Gesellschaft.

Genom lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket tillkom den första tillsynslagen för utländska försäkringsföretag. För att bedriva försäkringsrörelse här i landet krävdes koncession. Verksamheten skulle bedrivas genom generalagent såsom syssloman under vissa villkor

som angavs i lagen. Bland annat gällde för generalagenter vissa behörighetsvillkor. Det utländska försäkringsföretaget skulle i alla rörelsen här i

av landet härflytande rättsförhållanden

lyda under svensk lag och vara skyldigt att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande. I flera avseenden reglerna i övrigt

var likartade med bestämmelserna meddelade för svenska försäkringsbolag i l903 års lag försäkringsrörelse.

om

Det första utländska försäkringsföretag beviljades koncession

som i Sverige enligt 1903 års lag det danska livförsäkringsbolaget

var Tryg. Livförsäkringsanstalt med säte i Köpenhamn. Koncessionen beviljades den 30 augusti 1904. Under 1904 beviljades ytterligare 34 utländska försäkringsföretag koncession här i landet enligt 1903 års lag, varav sex företag fick koncession for livförsäkring. När det gäller koncessionema för skadeförsäkringsbolagen brandförsäkring den

var vanligaste försäkringsklassen. Nitton av 28 skadeförsäkringsföretag etablerade enbart brandförsäkringsverksamhet i Sverige.

94 Bakgrund 1996:77

Följande utländska försäkringsföretag beviljades koncession i Sverige i anslutning till att 1903 års lag trädde i kraft.

Tyska försäkringsbolag

Mannheimer Versicherungsgesellschaft Vaterländische Feuer-Versicherungs ActienGesellschaft Magdeburger Feuer-Versicherungs Gesellschaft Feuerversicherungs-Anstalt der Bayerischen Hypoteken-und Wechselbank

Nord-Deutsche Versicherungs-Gesellschaft Berlinische Feur-Versicherungs-Anstalt

Bayerische Lloyd Transport-Versicherungs Actien-Gesellschaft

Deutsche Ruck-und Mitversicherungs-Gesellschaft Deutsche Transport Versicherungs-Gesellschaft Victoria zu Berlin Allgemeine Versicherungs-Actien-Gesellschaft

Engelska försäkringsbolag

The Yorkshire Fire and Life Insurance Company Ltd The Commercial Union Assurance Company Ltd The Phoenix Assurance Company Ltd Alliance Assurance Company Ltd North British and Mercantile Insurance Company Ltd Northern Assurance Company Ltd Sun Insurance Office The Liverpool and London andGlobe Insurance Company The Paltine Insurance

Danska försäkringsbolag

Tryg. Livförsäkringsanstalt Thor Syge- og Olyckkes forsikringsanstalt Nordisk Ulykkes forsikrings Aktieselskab Aktieselskabet Haand i Haand Det Kungl. octrojerede almindelige Brandassurance Compagni for varer og effekter Aktieselskabet Nordisk Brandvorsikring Forsikringsaktieselskabet Inundus Aktieselskabet Nye Danske Brandforsikrings Selskab

1996:77

Bakgrund 95

Nordamerikanska

The Mutual Life Insurance Company LTD The Equitable Life Assurance Society of the United States The New York Life Insurance Company Ltd

Schweiziska försäkringsbolag

Basel VersicherungsGesellschaft Feurschaden

gegen

Skotska försäkringsbolag

The Standard Life Assurance Company Ltd

Finländskaförsäkringsbolag

Brandförsäkringsaktiebolaget Fennia

Franska försäkringsbolag

LUni0n Compagnie dassurances lincendie

anonyme contre

Holländska försäkringsbolg

Brand-och Lifförsäkrings-Aktiebolaget Nederländerna af 1845

Av de utländska försäkringsföretag koncessionerade 1904

som bedriver fortfarande fyra företag verksamhet den svenska marknaden. Dessa företag är: I The Yorkshire Fire and Life Insurance Ltd

firman ändrad till Yorkshire Insurance Company Ltd, I The Commercial Union Assurance Company Ltd, I The Phoenix Assurance Company Ltd

firman ändrad till Phoenix Assurance Public Limited Company,

96 Bakgrund 1996:77

I LUni0n Compagnie anonyme dassurances contre lincendie

firman ändrad till LUni0n des Assurances de Paris-1.A.R.D..

Sedan 1904 har 100 utländska försäkringsföretag beviljats koncession i Sverige. Endast två fallissemang har inträffat.

Det ena leder sitt till 1919, då koncessionen för det ryska

ursprung företaget "försäkringsanstalten ryska Lloyd i Petrograd" förklarades förverkad efter det att företagets deposition här i landet hade utmätts. Ryska Lloyd hade koncession för transportförsäkring. Det andra fallissemanget är från 1922, då det danska företaget "Dansk Assurance Compagni aktieselskap", som hade koncession för

transportförsäkring, försattes i konkurs.

För närvarande mars 1996 bedriver tolv utländska försäkringsföretag försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent. Endast skadeförsäkringsrörelse drivs genom agenturema.

Av de utländska företagen är fyra engelska,

COMMERCIAL UNION ASSURANCE COMPANY, GUARDIAN ROYAL EXCHANGE ASSURANCE, PHOENIX ASSURANCE YORKSHIRE,

två franska,

LUNION DES ASSURANCES DE PARIS,

AIG EUROPE, ett belgiskt,

CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, ett danskt,

ALLIANZ NORDEUROPA, ett norskt,

ASSURANCEFORENINGEN SKULD, ett tyskt,

HERMES KREDITVERSICHERUNGS-AKTIENGESELLSCHAFT, ett holländskt,

NEDERLANSCHE CREDIT VERZEKERING MAATSCHAPP-NCM ett schweiziskt

,

"ZURICH" VERSICHERUNGS-GESELLSCHAFT.

Av de utländska företagen grundar endast "Zürich" sin etablering här i landet LUF, eftersom f.n. bara detta utländska försäkringsföretag har sitt säte utanför EES. Zürich bedriver skadeförs äkringsverksamheten i Sverige enligt särskilda föreskrifter meddelade med stöd av LUF. Föreskrifterna har sin grund i ett avtal mellan EG och Schweiz skadeförsäkringsområdet. Övriga utländska försäkrings-

1996:77 Bakgrund 97

företag här i landet, är från länder tillhör EES, baserar som som således sina agenturer i Sverige LEF. Detta innebär att Finansinspektionen har huvudansvaret för tillsynen den försäkringsrörelse av "Zürich" driveri Sverige medan det primära tillsynsansvaret för som den verksamhet bedrivs från de övriga utländska etableringama som här i landet har tillsynsmyndigheten i respektive försäkringsgivares hemland i enlighet med principen hemlandstillsyn. Vidare måste om de här nämnda utländska företagen endast "Zürich" ha separat av svensk koncession för försäkringsrörelsen i Sverige och ställa deposition säkerhet för försäkringsrörelsen här i landet. Att som övriga utländska försäkringsföretag med verksamhet i Sverige är undantagna från dessa krav följer principen om en enda konav cession och förbudet enligt EG:s försäkringsdirektiv och EES-avtalet att föreskriva deposition för försäkringsgivare från EES-länder. Nedan följer kort beskrivning utländska försäkringsföretag en av har generalagenturer i Sverige, med uppgift hemort och som om Verksamhetsinriktning här i landet.

I L’Uni0n Paris drivs som en personlig generalagentur. Tyngdpunkten i verksamheten är företags- och fastighetsförsäkring. Sjuk- och olycksfallsförsäkring, transportförsäkring samt hemoch villaförsäkring meddelas också. I "Zürich" Zürich drivs som en personlig generalagentur med huvudinriktning företags- och fastighetsförsäkring. Vissa affärer förekommer också inom hem- och villaförsäkring samt trafik- och motorfordonsförsäkring. I Yorkshire York har GA Försäkringar AB som generalagent. Försäkringsaffärer förvärvas främst inom företags- och

fastighetsförsäkringsområdet samt husdjursförsäkringsområdet.

Dessutom tecknar företaget hem- och villaförsäkring samt

transportförsäkring.

I Guardian London har Motor Union Assuransfirma AB som generalagentur. Verksamheten är huvudsakligen inriktad företags- och fastighetsförsäkring, hem- och villaförsäkring, trafik- och motorfordonsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring. I AIG Europe Paris drivs som en personlig generalagentur. Tyngdpunkten i verksamheten är företags- och fastighetsförsäkring samt kreditförsäkring. Vissa affärer tecknas också inom transport- och ökaskoförsäkring.

4 16-0702

98 Bakgrund

1996:77

I Allianz Nordeuropa Köpenhamn drivs personlig som en

generalagentur med huvudsaklig inriktning företags- och fastighetsförsälqing. En del sjuk- och olycksfallsförsäkringar

samt hem- och villaförsäkring tecknas också. I Cigna Europe Bryssel drivs personlig med som en agentur

huvudsaklig inriktning sjuk- och olycksfallsförsäkring. Bolaget

tecknar också företags- och fastighetsförsäkring samt transportför-

säkring. I Hermes Hamburg har Hennes kreditförsäkring Aktiebolag

som generalagent. Verksamheten är inriktad krediförsäkring och

fönnögenhetsbrottsförsäkring.

I Skuld Oslo har Assuranceföreningen Skuld Aktiebolag

som generalagent. Bolaget PI-club Protectionlndemnity, är en vilket innebär att bolaget tecknar ansvarsförsäkring för redare.

I NCM Amsterdam har NCM Kreditförsäkring Aktiebolag

som generalagentur. Bolaget bedriver enbart kreditförsäkringsrörelse. I Commercial Union London drivs personlig generalagensom en tur. Verksamheten är inriktad företags- och fastighetsförsäk-

ring, transportförsäkring samt hem- och villaförsäkring. Tyngdpunkten i verksamheten är företagsförsäkring.

I Phoenix London har generalagentur forsäkringsaktiebolaget som Atlantica. Verksamheten är inriktad företags- och fastighetsför-

säkring.

1996:77 Bakgrund 99

Av tabell B framgår premieinkomsten för den verksamhet som utländska försäkringsföretag bedriver genom generalagentur här i landet.

Tabell 2.2 Utländska fdrsäkringsfdretags premieinkomst i Sverige år 1995

milj. Kr.

1060,8

Hermesoch NCM har inte offentliggjort premieinkomsten i Sverige för år 1995.

Som framgår tabellen har utländska försäkringsföretag som av etablerat verksamhet generalagentur i Sverige förhållandegenom en vis liten premievolym. Deras andel av den totala svenska skadeförsäkringsmarknaden 1995 i fråga direktförsäkring 1,7 var om procent. När det gäller företags- och fastighetsförsäkringar, tecknade i Sverige 1995, de utländska försäkringsföretagens andel av var den totala affären 5,7 procent. Motsvarande andel för sjökasko- och transportförsäkring 1,1 procent, för hem- och villaförsäkring 0,4 var procent och för trafik- och motorfordonsförsäkring 0,3 procent. Utländska försäkringsföretag bedriver verksamhet i Sverige förutom generalagentur även genom filial och gränsöverskrigenom dande verksamhet. För närvarande mars 1996 har två utländska försäkringsföretag filialetableringar i Sverige, nämligen det norska företaget UNI Storebrand Skadeforsikring AS i Oslo och det holländska försäkringsföretaget NCM, upphört med sin som numera generalagentur, och bedriver i stället verksamheten i Sverige genom en filial här i landet.

100 Bakgrund 1996:77

Utländska försäkringsföretags intresse för den svenska marknaden

har ökat markant sedan möjlighet öppnades för försäkringsföretag

från EES-länder att utan etablering här i landet sälja försäkringar i

Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Detta framgår av följande sammanställning som visar att 93 utländska försäkringsgiva-

re har lämnat in anmälningar om gränsöverskridande verksamhet här

i landet mars 1996.

LLOYDS OF LONDON - UNI STOREBRAND KREDITFORSIKRING A/S —— FRIENDS PROVIDENT LIFE OFFICE — CIGNA LIFE INSURANCE COMPANY OF EUROPE — AIG EUROPE — FM INSURANCE COMPANY LTD — FINANCIAL INSURANCE COMPANY LTD — GAN MIN STER INSURANCE GROUP — SUN LIFE INTERNATIONAL LTD — SCOTTISH WIDOWS FUND AND LIFE ASSURANCE — SOCIETY

AIG EUROPE ITALY — AIG EUROPE NORWAY — AETNA NATIONAL ACCOUNTS U K LIMITED —— ALLIANZ VERSICHERUNGS-AKTIENGESELLSCHAFT — BAYERISCHE VERSICHERUNGS-AKTIENGESELL — SCHAF T

FRANKFURTER VERSICHERUNGS-AKTIENGESELL —- SCHAFT

ROYAL INSURANCE HOLDINGS PLC — SCOTTISH PROVIDENT UK EXECUTIVE — THE BRITISH AVIATION INSURANCE COMPANY — LIMITED

SCOTTISH PROVIDENT ASSURANCE LIMITED — TOPDANMARK GARANTI FORSIKRINGSSELSKAB A/S — AIG EUROPE NEDERLANDS SKANDIA LIFE ENGLAND —— CIGNA LIFE INSURANCE COMPANY OF EUROPE

ELECTRA INSURANCE LIMITED — UNI STOREBRAND SKADEFORSIKRING A/S — RIDGE INSURANCE COMPANY LIMITED — AIG EUROPE IRLAND LIMITED — WTCD INSURANCE CORPORATION LIMITED —

1996:77 Bakgrund 101

VERSICHERUNGSANSTALT DER ÖSTERREICHISCHEN - BUNDESLÄNDER VERSICHERUNGSAKTIENGESELL

SCHAF T

COMMERCIAL UNION — 0.0.M. ONDERLINGE ZIEKTEKOSTENVERZEKERING- — MAATSCHAPPIJ U.A.

0.0.M. GLOBAL CARE N.V. — D.K.V. INTERNATIONAL S.S. DASSURANSCES - EURESA-LIFE - STEAMSHIP MUTUAL UNDERWRITING ASSOCIATION - EUROPE LTD

HANSARD EUROPE LTD — PRISMA KREDITVERSICHERUNGSAKTIENGESELL — SCHAFT

INTERNATIONAL TRANSPORT INTERMEDIARIES CLUB — LTD

PREMIER LIFE LUXENBOURG S.A. — ALLIED DUNBAR ASSURANCE PLC — FORSIKRINGSSELSKABET, INTER FORSIKRING A/ S — UNI STOREBRAND KREDIT FORSIKRING A/S — TRANS-MERIDIAN DUBLIN LTD — OCEAN MARINE MUTUAL INSURANCE ASSOCIATION — GERLING-KONZERN, SPEZIALE KREDITVERSICHE — RUNGS AKTIENGESELL SCHAFT

ALLIANZE NEDERLAND N.V. — ALLGEMEINE KREDITVERSICHERUNG AKTIENGE — SELLSCHAF T

ALLIANZE NEDERLAND N.V. BELGIUM —- SWISS LIFE S.A. — SR INTERNATIONAL BUISINESS INSURANCE COMPA - NY LTD

GERLING-KONZERN ALLEMEINE VERSICHERUNGSw AKTIENGESELLSCHAFT

CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE S.A. — TRYG FORSIKRING SKADEFORSIKRINGSSELSKAB A/ S — XL EUROPE INSURANCE — RIUNIONE ADRIATICA DI SICURTc - ASPIS PRONIA LIFE INSURANCE CO SA - COMPAGNIA DI GENOVA ASSICURAZIONI S.P.A. - CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, ENGELSK - FILIAL

DEUTSCHE KRANKENVERSICHERUNG LUXEMBOURG - S.A

102 Bakgrund 1996:77

PRIVATE PATIENTS PLAN LTD FINA INSURANCE SOCIETE ANONYME CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, FRANSK FILIAL ZURICH KOSMOS VERSICHERUNGEN AKTIENGESELL SCHAFT NORWICH UNION FIRE INSURANCE SOCIETY LTD MARITIME INSURANCE COMPANY LTD AUGUSTA ASSICURAZIONI SPA TORO ASSICURAZIONI SPA RED DISK INSURANCE COMPANY LTD OBE INSURANCE AND REINSURANCE LTD WURITEMEERGISCHE RECHSSCHUTZVERSICHERUNG AKTIENGESELLSCHAFT VAKUUTUSOSAKEYHTIO YRITYS-SAMPO SAMPO ENERPRISE INSURANCE COMPANY LTD TEOLLISUUSVAKUUTUS OY INDUSTRIAL INSURANCE COMPANY LTD KESKEYTYSVAKUUTUSOSAKEYHTIO UTSO OTSO LOSS OF PROFITS INSURANCE COMPANY LTD VAKUUTUSOSAKEYHTIO SAMPO SAMPO INSURANCE COMPANY LTD COMPAGNIE FRANCAISE DASSURANCE POUR LE COMMERCE EXTERIEUR COFACE EUROPAEISKA REJSEFORSIKRING A/S AKTIESELLS KAB DANMARK GOTHAER-CREDIT VERSICHERUNG AKTIENGESELL SCHAFT, KÖLN SKANDIA LIFE ASSURANCE COMPANY LTD LES MUTUELLES DU MANS ASSURANCES I.A.R.D. LES MUIUELLES DU MANS ASSURANCES VIE CLERICAL MEDICAL AND GENERAL LIFE ASSURANCE SOCIETY INTER FORSIKRING A/S SKANDIA LEBENSVERSICHERUNG AKTIENGESELL SCHAFT, BERLIN BMS INTERNATIONAL INSURANCE COMPANY LIMI TED GAN INSURANCE COMPANY LIMITED MANSE-MERCUR REISEVERSICHERUNG AKTIENGE SELLSCHAFT SOCIETE FRANCAISE

DASSISTANCE ABILLE ASSURANCES

1996:77 Bakgrund 103

THE SHIPOWNERS MUTUAL STRIKE INSURANCE - ASSCIATION EUROPE TRYG FORSIKRING, SKADEFORSIKRINGSSELSKAB A/ S - CIGINA INSURANCE COMPANY OF EUROPE S.A. ~ LA MANNHEIM ASSICURAZIONI E RIASSICURAZIONI - SPA SUN ALLIANCE AND LONDON INSURANCE PLC — NATIONAL VULCAN ENGINEERING INSURANCE — GROUP LTD

2.2 om utländska

Lagstiftning

med Verksamhet i

försäkringsgivare Sverige

Som framgått avsnitt 2.1 var det svenska försäkringsväsendet fram av till mitten 1800-talet tämligen outvecklat. Genom industrins utav byggnad och den ökande kapitalbildningen vid denna tid kom allt större krav betryggande försäkringsskydd att ställas. Ett ökat intresse för och behov försäkringsskydd medförde också introduav egentlig livförsäkringsrörelse här i landet. Dessförinnan ceringen av den enskilde för och anhörigas säkerhet hänvisad till sjukvar egen och begravningskassor, änke- och pupillkassor samt pensionskassor. Försäkringskundema hade vid denna tid knappast några möjligheter alls att uppgifter om utländska bolags solvens. Försäkringsavtalen ingicks enligt utländska villkor och med tillämpning av utländsk lagstiftning. Behovet särskild försäkringslagstiftning av en kom till uttryck av den 1875 bildade Försäkringsföreningen som skrivelse till Kungl. Majzt fogade "Utkast till förordning i en angående försäkringsanstalter" och "Utkast till förordning i fråga om rättighet for utländska försäkringsanstalter att här i riket drifva rörelse". På grundval av utkasten avgavs den 7 juli 1883 ett "Underdånigt betänkande med förslag till författningar angående försäkringsväsendets ordnande". Som tidigare nämnts utfärdades 1886, i administrativ ordning, två förordningar provisorisk karaktär K. kung. av anordnande af tillsyn å inländska anstalter och K. kung. ang. ang. villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifa forsäkringsrörelse. Syftet med dessa författningar avsåg huvudsakliendast att föreskrifter införa en viss kontroll över gen genom försäkringsbolagen. Bland annat föreskrevs skyldighet för försäk-

104 Bakgrund 1996:77

ringsbolagen att offentliggöra redogörelse för sin verksamhet. Något fullständigt ordnade försäkringsväsendet lag skedde dock av genom inte vid detta tillfälle. Lagen den 24 juli 1903 utländsk försäkringsanstalts rätt att om driva försäkringsrörelse här i riket är den första lagen tillsyn över om utländska försäkringsföretag. Genom lagen, endast omfattade som direktförsäkringsrörelse, infördes ett koncessionssystem för utländska försäkringsbolag. Ett utländskt försäkringsbolag måste utverka Kungl. Maj :t:s koncession för att driva försäkringsrörelse i Sverige. I avsnitt 2.1 har lämnas redogörelse för de utländska en bolag som koncessionerades under första året lagen i kraft. som var Huvudmotivet för koncessionskravet att de försäkrades intressen var skulle skyddas motsvarande sätt kunder hos inhemska försäksom

ringsbolag. Vid koncessionsprövningen skulle bl.a. beaktas hur

bolaget hade verkat i sitt hemland och den planerade verksamom heten här i landet kunde anses vara stridande mot allmän hänsyn. För koncession för livförsäkring krävdes dessutom att bolaget hade ett betryggande tekniskt system för verksamheten. Genom 1903 års lag ställdes den del ett utländskt försäkringsav företags verksamhet som var förlagd till Sverige under tillsyn av

Försäkringsinspektionen. Det utländska företaget skulle

i alla av rörelsen här i landet härilytande rättsförhållanden lyda under svensk lag och vara skyldigt att inför svensk domstol och underkasta svara sig svensk myndighets avgörande. De utländska försäkringsföretagen bedrev vid den här tiden verksamheten i Sverige genom förmedling agentur. Andra av en verksamhetsfonner för utländska forsäkringsföretag förekom inte här i landet. l allmänhet sköttes verksamheten privata agenturer av som erhöll provision på affären. Några företag använde svenska handelsbolag som generalagenturer. Vid denna tid var det därför inte aktuellt eller särskilt angeläget att reglera annan försäkringsverksamhet än den bedrevs i fonn som av agentur. Således hade lagstiftningen utgångspunkt att verksamsom heten skulle bedrivas genom generalagent såsom syssloman under vissa villkor i lagen. Andra verksamhetsformer som angavs t.ex. verksamhet genom filialetablering kom att aktualiseras långt senare. 1903 års lag hade vidare utgångspunkt den utländska som att försäkringsgivaren i hemlandet bedrev försäkringsrörelsen i bolagsform. Detta framgår utformningen regelsystemet. Utländska av av

försäkringssammanslutningar av den typ Lloyds i London

representerar kom därför att sakna möjlighet att etablera verksamhet i Sverige med stöd lagen, eftersom försäkring inom ifrågavarande slag av av

1996:77 Bakgrund 105

sammanslutning meddelas fysiska Även denna begräns-

av personer. ning av lagens tillämpningsområde skall mot bakgrund de då

ses av rådande förhållandena i Sverige. Bortsett från kort period under

en 1700-talet då partikulär försäkring, dvs. försäkring hos enskilda individer som försäkringsgivare, förekom inom sjöförsäkringsområdet hade försäkring alltid meddelats i fasta associationsfonner här i landet. Vid tillkomsten av 1903 års lag de vanligaste associa-

var tionsfonnerna för försäkringsrörelse såväl utomlands i Sverige

som aktiebolagsfonnen och den ömsesidiga formen.

Under 1949 blev lagstiftningen om utländska försäkringsanstalter föremål för översyn. I inom handelsdepartementet utarbetad

en promemoria föreslogs att koncessionsvillkoren för utländska försäkringsföretag skulle anpassas till de etableringsregler

som infördes för svenska bolag genom lagen 1948:433 om försäkringsrörelse. Detta innebar bl.a. att koncessionsprövningen skulle innefatta en bedömning av om en planerad verksamhet var behövlig, den s.k. behovsprincipen, och om verksamheten eljest ägnad att främja

var en sund utveckling av försäkringsväsendet. Anledningen till att

en behovsprövning aktualiserades hade främst samband med att antalet försäkringsbolag i Sverige vid denna tid var alltför stort. De utländska försäkringsbolagen, som hade en mycket liten andel av den svenska försäkringsmarknaden, bidrog dock i mycket begränsad omfattning till denna överetablering.

På grundval av promemorian avlämnade regeringen i

prop. 1950:94 förslag till en ny lag om utländska försäkringsanstalter. Riksdagen biföll förslaget med vissa ändringar, varefter regeringen utfärdade lagen 1950:272 rätt för utländska försäkringsanstalter

om att driva försäkringsrörelse här i riket LUF.

LUF innebar en skärpning av koncessionsbestämmelserna för utländska försäkringsbolag bl.a. införandet behovsprincipen.

genom av I princip skulle koncessionsbedömningen grundas kriterier

samma som för svenska bolag. Vid bedömningen ett utländskt för-

av säkringsföretags koncessionsansökan emellertid regeringen

gavs möjlighet enligt lagen att dessutom ta hänsyn till hur myndigheterna i sökandebolagets hemland de facto skulle ställa sig till svenska försäkringsbolags etablering i ifrågavarande land liksom till

om svenska bolag redan existerande verksamhet i det landet skulle komma att påverkas av ställningstagandet i det aktuella koncessionsärendet. Som grundförutsättning för koncession skulle alltjämt gälla att verksamheten bedrevs genom en generalagent här i landet.

LUF har sedan dess tillkomst ändrats vid åtskilliga tillfällen. Bland annat gjordes 1965 omfattande översyn lagen

en mer av som resulterade i vissa lagändringar prop. 1965:48, SFS 1965:168. År

106 Bakgrund 1996:77

1984 upphävdes behovsprincipen. De mest genomgripande ändringar av lagen skedde dock 1993 då lagens tilllämpningsområde begränsades till att endast omfatta försäkringsföretag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag -lagen 1993:1302

om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF

- som avser utländska försäkringsgivare med säte inom EES och trädde i

som kraft den l januari 1994 prop. 1992/932257. LEF liksom LUF ändrades i väsentliga avseenden den 1juli 1995 till följd

av en anpassning till tredje generationens EG-direktiv prop. 1994/95: 184.

I avsnitt 3 lämnas en redogörelse för gällande lagstiftning området lagen 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag

om att driva forsäkringsrörelse i Sverige 3. l och lagen 1993:1302

om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 3.2.

1996:77 107

3¶Gällande rätt

3.1 om rätt för utländska

Lagen 1950:272

försäkringsföretag att driva

försäkringsrörelse i Sverige

Tillämpnin gsområde

Lagen om utländska försäkringsföretag LUF reglerar direktförsäkringsverksamhet som utländska försäkringsföretag med säte utanför EES bedriver eller att bedriva i Sverige. De

avser utländska försäkringsföretagens verksamhet här i landet lyder enligt lagen under svensk lag och står under tillsyn av Finansinspektionen 5 §-

LUF innehåller bestämmelser om inledande, bedrivande och avslutande direktförsäkringsverksamhet här i landet. Återförsäk-

av ringsrörelse omfattas således inte lagens tillämpningsområde utan

av utländska försäkringsföretag kan fritt bedriva sådan rörelse Sverige 2 § första stycket första meningen. När det gäller trafikförsäkring

a har utländska försäkrings givare även att beakta trafikskadelagen vid meddelande trafikförsäkring 2 a § första stycket andra meningen.

av

LUF har sin utgångspunkt i att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. En utländsk försäkrings givare som bedriver rörelsen i annan form än företagsform saknar möjlighet att etablera försäkringsverksamheti Sverige med stöd av lagen. Försäkringsgivare i utländska försäkringssammanslutningar saknar exempelvis möjlighet att etablera verksamhet enligt lagen.

108 Gällande rätt 1996:77

Koncession

Ett utländskt försäkringsföretag som önskar att driva försäkringsrö-

relse i Sverige måste ha koncession 1 § andra stycket. Koncessionskravet hänger samman med den offentliga tillsynen över försäkringsverksarnheten. Koncessionsvillkoren för utländska försäkringsföretag är enligt LUF desamma som för inhemska försäkringsbolag. Detta innebär att koncession skall beviljas den planerade

om verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven en sund

försäkringsverksamhet 7 § första stycket första meningen. Innebör-

den av sundhetskravet, som tar sikte sundheten i det enskilda försäkringsföretagens verksamhet, har inte närmare preciserats i lagen. Emellertid har kravet sundhet utfonnats efter förebild i banklagstiftningen. Detta innebär bl.a. att omständigheter ett

som försäkringsföretags organisation, planerad verksamhet enligt bolagsordningen samt inre kontroll och säkerhetsuppbyggnad bör innefattas i koncessionsprövningen. Vidare bör bedömas om verkställande ledning och större ägare uppfyller sådana kunskapsmässiga krav och är så omdömesgilla i sitt handlande erfordras

som för att de skall kunna ett långsiktigt sätt driva sund försäkringsverksamhet.

Det anges uttryckligen i lagen att koncessionsprövningen inte får innefatta en kvantitativ bedömning rörande antalet försäkrings givare och försäkringsgivarens möjligheter att täcka försäkringstagamas behov av försäkringsskydd 7 § första stycket andra meningen. Koncessionsbedömningen får således inte grundas den s.k. behovsprincipen.

Huvudregeln är att koncession beviljas tillsvidare. Endast det

om finns särskilda omständigheter skall koncessionen tidsbegränsas. En koncession som beviljas för viss tid kan i kraft i högst 10 år. Av

vara praktiska skäl har det bestämts att en tidsbegränsad koncession skall utlöpa med visst räkenskapsår 7 § andra stycket.

Koncession meddelas inte för försäkringsrörelse i allmänhet utan skall avse bestämda försäkringsklasser, eller risker som hänför sig till

sådan försäkringsklass eller försäkringsklasser. Den

grupper av indelning i försäkringsklasser som skall tillämpas vid koncessionsgivningen anknyter till indelningen enligt försäkringsrörelselagen som i sin tur grundar sig EG:s försäkringsdirektiv 2 § andra och tredje styckena.

I fråga om skadeförsäkring skall följande indelning tillämpas, nämligen olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, luftfartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrañer, sakskada,

annan

1996:77 Gällande rätt 109

motorfordonsansvar, luftfartygsansvar, allmän ansvarighet, kredit, borgen, annan fönnögenhetsskada, rättsskydd och assistans.

När det gäller livförsäkring indelas försäkringsklassema i försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp är beroende av en

eller flera liv och tillägg till sådan försäkring samt persons personers försäkring utfaller vid giftermål, försäkring som utfaller vid

som födelse, försäkring som är ansluten till värdepappersfonder, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring.

Ansökan om koncession görs hos regeringen men ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande 6 § första stycket.

I likhet med svenska försäkringsbolag skall ett utländskt försäkringstöretag foga verksamhetsplan till sin koncessionsansö-

en kan 6 § andra stycket. I verksamhetsplanen skall principerna för den verksamhet som företaget planerar att bedriva i Sverige anges. Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om vilka uppgifter en verksamhetsplan skall innehålla när det gäller försäkrings med hemland utanför EES FFFS 1995:37.

De detaljerade bestämmelserna om vilka handlingar och utredningar skall fogas till koncessionsansökan klarlägger ansök-

som ningsförfarandet. Genom handlingarna fås i normala fall tillräckliga uppgifter sökanden och den planerade verksamheten för att

om avgöra koncessionsärendet. Den uttryckliga uppräkningen av uppgifter är också betydelse för utländsk sökandes rättssäker-

av en het, eftersom han förhand kan ta reda vilka uppgifter som krävs för att hans koncessionsansökan skall bli behandlad och bedömma sitt utgångsläge basis av lagens bestämmelser och inspektionens föreskrifter. De handlingar som skall fogas till verksamhetsplanen motsvarar dem som enligt EG:s försäkringsdirektiv skall fogas till en ansökan om koncession vid etablering av en agentur eller en filial inom EES.

Enligt LUF skall Finansinspektionen lämna förhandsbesked om huruvida en planerad verksamhet är koncessionspliktig l § tredje stycket. I lagstiftningen definieras inte vilken slags verksamhet som anses utgöra bedrivande av försäkringsrörelse. Begreppet försäkringsrörelse bestäms i stället med utgångspunkt i vissa i förarbet-

ena till lagstiftningen angivna grundläggande kriterier enligt

— praxis och allmänt språkbruk. Gentemot aktiviteter från icke koncessionerade utländska försäkringsföretags sida tillämpas stor restriktivitet. Detta belyses i proposition 1989/90:34 om ändringar i försäkringsrörelselagen, m.m. 156 Enligt denna praxis måste det i princip vara den potentiella svenska försäkringskunden som älv

110 Gällande rätt 1996:77

tar initiativ till kontakt, tecknande av försäkring m.m. med den utländska försäkringsgivaren. Så snart som det utländska företaget

något sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker att anskaffa försäkring för egen räkning, anses detta som ett led i den utländska försäkringsgivarens drivande av försäkringsrörelse och kräver svensk koncession.

Ett utländskt försäkringsföretag saknar koncession i Sverige

som fårmed det undantag behandlas i det följ ande således inte här i

som landet ha ombud eller andra medhjälpare som anskaffar försäkringar

företaget Däremot är en svenskregistrerad mäklare oförhindrad att förmedla försäkringar från ett sådant företag.

Ett utländskt försäkringsföretag som saknar koncession i Sverige

har under förutsättning att Finansinspektionen lämnar tillstånd - vissa möjligheter att utan koncession och etablering i Sverige marknadsföra försäkringar avseende risker här i landet

genom förmedling av ett försäkringsbolag som har svensk koncession l a §. En förutsättning för att tillstånd till sådan marknadsföring skall medges är att det antingen är fråga om ett s.k. koncemfall eller ett s.k. kompletteringsfall. Koncemfallet kännetecknas av att det utländska företaget är dotterbolag till eller eljest ingår i samma koncern det

som svenska bolaget. Kompletteringsfallet kännetecknas att bolaget

av med svensk koncession har samarbetsavtal med det utländska företaget. För att tillstånd skall lämnas förutsätts att bolaget med svensk koncession inte självt har någon lämplig försäkring att erbjuda eller att den försäkring som det utländska försäkringsföreta-

get tillhandahåller utgör komplettering ett försäkringsarrange-

en av

bolaget i övrigt står för. Om förutsättningar för tillstånd mang som inte längre finns kan det förklaras förverkat.

Generalagent

Enligt LUF skall det utländska företaget driva rörelsen här i landet genom generalagent l § andra stycket. Generalagenten, är

som syssloman, bedriver ingen självständig försäkringsrörelse i den meningen att han står den risk som övertagits från försäkringstagaren utan han marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skadereglering det utländska företagets vägnar. Det är således det utländska försäkringsföretaget som formellt sett driver rörelsen i Sverige. Emellertid ansvarar generalagenten för den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige och representerar försäkringsgivaren i alla rättsförhållanden föranleds dennes försäkringsverksamhet

som av

1996:77 Gällande rätt ll l

häri landet. Generalagenten skall därför ha behörighet att försäkringsgivarens vägnar tala och inför svenska domstolar och

svara myndigheter. Generalagentens behörighet är lagstadgad. Försäkringsgivaren har således inte rätt att begränsa den. Generalagenten skall ha rättsförmåga i alla angelägenheter gäller honom älv. Han f°ar

som

omyndig eller försatt i konkurs. Inte heller får generalageninte vara ten ha förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken eller ha meddelats näringsförbud. Också ett svenskt aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller svenskt handelsbolag kan vara generalagent. I så fall skall särskilt ombud utses. Detta ombud skall uppfylla kraven för en generalagent 4 §.

Generalagenten bestämmer själv hur han organiserar sin verksamhet i Sverige. Generalagenten kan således anställa den personal han behöver och anlita ombud för olika uppgifier. Emellertid ansvarar generalagenten alltid det sätt som avses i lagen även för sina anställdas och ombuds verksamhet.

Ett utländskt försäkringsföretag skall ha en generalagent under hela den tid företaget bedriver försäkringsverksamhet i Sverige 22 Dessutom skall generalagenten hela tiden uppfylla de lagstadgade behörighetsvillkoren. Om företaget i en viss situation inte har någon representant skall Finansinspektionen interimistiskt förordna ett ombud att å företagets vägnar mottaga stämning och i övrigt företräda företaget med avseende redan meddelade försäkringar.

Finansinspektionen skall förordna ett ombud så snart det kommit till dess kännedom att ett utländskt försäkringsföretag inte har någon generalagent eller att denne har förhinder eller inte längre uppfyller de lagstadgade kraven. Saken kan aktualiseras antingen genom en anmälan eller grund av inspektionens egna iakttagelser. Av syftet med förordnande av ett ombud följ er att i fråga om de krav som skall ställas på honom samt i fråga om hans rättigheter och skyldigheter skall tillämpas samma bestämmelser som en generalagent och hans ställföreträdare. Ombudet skall sköta sin uppgift till dess att inspektionen godkänner en ny generalagent eller till dess att generalagentens förhinder upphört.

Solvenskrav

För att trygga försäkringstagarnas intressen under den första verksamhetstiden, när etablerings- och startåtgärder tar avsevärda belopp i anspråk, skall företaget ha deponerat medel i en svensk bank

1 12 Gällande rätt 1996:77

initial deposition. Depositionen skall uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring gällde då koncessionsansökan lämnades in. som

Deponeringen skall ske i värdehandlingar Finansinspektionen

som har godkänt. Bevis om att initial deposition har gjorts skall fogas till koncessionsansökan 6 § andra-tj ärde styckena. För att säkerställa de svenska försäkringstagamas intressen när verksamheten inletts skall utländska försäkringsföretag här i landet deponera tillgångar säkerhet för ingångna försäkringsavtal i som Sverige. Genom kravet deponering tillgångar behöver inte av svenska försäkringskunder, ett utländskt försäkringsföretag skulle om komma obestånd, driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med företagets övriga borgenärer utan de deponerade tillgångarna kan användas till betalning ersättningar grund av av försäkringsavtal. De deponerade tillgångarna får också användas för betalning av vissa offentligrättsliga avgifter såsom böter och viten 16 §. När det gäller skadeförsäkringsrörelse depositionens anpassas storlek när verksamheten inletts till rörelsens omfattning s.k. omslutningsrelaterad deposition. Den omslutningsrelaterade depositionen är baserad bruttopremieinkomsten från försäkringsrörelsen i Sverige. Om bruttopremieinkomsten under ett räkenskapsår överstiger den initiala depositionen, dvs. 300 basbelopp, skall företagets totala deposition uppgå till ett belopp som motsvarar

bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret 15

I fråga om livförsäkringsrörelse föreligger skyldighet när verksamheten inletts, att i vissa tillgångar redovisa belopp ett motsvarande försäkringstekniska skulder 10 De krav här som uppställts överensstämmer i stort sett med vad föreskrivs i fråga som om svenska livbolag enligt försäkringsrörelselagen. Generalagenten är skyldig att föra ett register vid varje tidpunkt utvisar de som

tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skuldema. l de

tillgångar som upptagits i registret har försäkringstagarna särskild förmånsrätt. För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt beräkning tekniska av

återköpsvärden ll Den utländska försäkringsgivaren skall lämna

in grunderna för livförsäkring till Finansinspektionen senast samtidigt med att de börjar användas, vilket då marknadsanses vara föringen av livförsäkringar inleds i Sverige 12 §. a När det gäller den nämnare utformningen grunderna knyter av lagen an till motsvarande reglering i försäkringsrörelselagen.

1996:77 Gällande rätt 113

I försäkringsrörelselagen lämnas vissa allmänna anvisningar som skall beaktas vid upprättande av grunder för beräkning av försäkringspremier och premiereserv i fråga om livförsäkringar samt för beräkning av premiereserv när det gäller sjukräntor och livräntor 7 kap. 5 Mörsäkringsrörelselagen. Enligt anvisningarna skall grund-

innehålla de antaganden om dödlighet och andra riskmått, erna räntefot samt driftskostnader som krävs för beräkning av försäkringspremier och prerniereserv. Antagandena skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är fråga l enlighet med artikel 17.1 f i första livför-

om. säkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 18 tredje livförsäkringsdirektivet bör kontinuitet eftersträvas. Varje ändring av beräkningsre glerna bör vara sakligt motiverad.

Grunderna får innehålla föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg. Hänsyn kan tas till säkerhetstilläggen vid bedömningen av om de olika antagandena är betryggande. Härigenom finns möjlighet att undvika att premienivån inte sätts onödigt högt. I den mån det verkliga förloppet verksamheten ogynnsamt avviker från något

av av beräkningselementen kan nämligen det särskilda säkerhetstillägget användas förstärkning. Av denna anledning medges att det får

som förekomma avvikelse från kravet att varje antagande för sig skall vara betryggande för det slag av försäkringsrörelse det är fråga om, såvida föreskrifterna särskilda säkerhetstillägg motiverar detta.

om Möjligheten att avvika från huvudregeln att varje särskilt antagande skall vara betryggande anses förenligt med EG:s ordning så länge tillämpningen inte innebär att säkerhetskraven sänks.

Kopplingen till försäkringsrörelselagen innebär vidare att särskilda övergångsgrunder kan upprättas för bestämd tid tillägg

som till premiereservgrunderna för redan tecknade försäkringar, eller sådan livränta eller sjukränta tillhör försäkring än

som annan livförsäkring, om verksamheten har utvecklats eller bedömts mindre gynnsamt än beräknat 7 kap. 6 § försäkringsrörelselagen. Detta innebär att premiereservgrundema successivt efter den

anpassas ändrade situationen. Om de sålunda definitivt anpassade, betryggande grunderna omedelbart hade fått full effekt, skulle ett underskott troligen ha uppstått. Anordningen med övergångsgrunder innebär att bolaget tillåts under övergångsperiod att inte redovisa underskot-

en tet.

Utländska försäkringsföretag är underkastade samma skuldtäcknings- och värderingsregler som gäller för svenska försäkringsbolag 13 § första stycket. Detta innebär i huvudsak att ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse här i landet skall ha tillgångar till ett belopp som motsvarar försäkringstekniska skulder

l 14 Gällande rätt 1996:77

för egen räkning s.k. skuldtäckning. De försäkringstekniska

skulderna motsvarar värdet företagets ansvarighet grund

av av löpande försäkringsavtal och inträffade försäkringsfall. Med försäkringstekniska skulder för egen räkning avses de försäkringstekniska skulderna inklusive mottagen återförsäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring. De tillgångar används för skuldtäckning

som skall placeras sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås.

Tillgångarna skall, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden

och förändringar i framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

För skuldtäckning f°ar endast användas vissa angivna tillgångar. De tillgångsslag som godtas kan indelas i sex huvudgrupper med varierade riskegenskaper och olika placeringsrestriktioner. Dessutom får kontanter användas för skuldtäckning.

Möjlighet finns för ett utländskt försäkringsföretag att använda 90 % av deponeringen för skuldtäckning under förutsättning att de deponerade värdehandlingama utgörs av sådana tillgångsslag

som kan godtas vid skuldtäckning och inte beaktas vid bedömningen

av om kravet garantibelopp är uppfyllt 13 § andra stycket. Samtliga tillgångar som används for skuldtäckning skall finnas i Sverige 13 § tredje stycket.

Bestämmelsema om skuldtäckning är utformade i enlighet med EG:s tredje försäkringsdirektiv. För placering av medel som används för skuldtäckning skall särskilda riktlinjer upprättas. Det ankommer

generalagenten att se till att riktlinjerna upprättas och följs 14 § första stycket.

Vid utformningen riktlinj skall bl.a. matchnings- och

av ema

diversifreringsprincipema i försäkringsrörelselagen beaktas. Match-

ningsprincipen innebär att tillgångar används för skuldtäckning

som skall väljas med beaktande företagets försäkringsåtaganden medan

av diversifreringsprincipen innebär att riskerna skall spridas lämpligt sätt.

Generalagenten skall föra ett register utvisar de tillgångar

som som det utländska försäkringsföretaget använder för skuldtäckning 15 § första stycket. I registret skall tillgångamas värde Om

anges. företaget överlåter tillgång finns införd i registret, måste

en som en annan tillgång tillföras, så att registret vid varje tidpunkt innehåller

erforderliga tillgångar för skuldtäckning. Det krävs att tillgångarna

finns här i landet.

Försäkringstagama har enligt 4 a § fönnånsrättslagen 1979:979

förmånsrätt grundas livförsäkringsavtal 15 § tredje stycket.

som Förrnånsrätten omfattar de tillgångar finns upptagna i registret.

som

1996:77 Gällande rätt 115

Avgörande för fönnånsrättens uppkomst är införandet i registret. Syftet med regleringen är att skydda de försäkrades intressen inom livförsälcringsområdet, det utländska försäkringsföretaget försätts om i konkurs eller i övrigt kommer obestånd. I lagen utländska försäkringsföretag uppställs soliditetskrav om på den del ett utländskt försäkringsföretags verksamhet som är av förlagd i Sverige. Försäkñngsrörelselagens bestämmelser om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp gäller för utländska försäkringsföretag 16 §. Garantibeloppets storlek är dock hälften a

så för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelsela-

stort som gen. Detta innebär i huvudsak följ ande. För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu. För skadeförsäkring utgör garantibeloppet:

700 000 rörelsen omfattar kreditförsälcring, - ecu om 200 000 rörelsen omfattar försäkring avseende motor- - ecu om fordonsansvar, lufifartygsansvar, fartygsansvar, allmän ansvarighet, 150 000 rörelsen omfattar försäkring avseende —— ecu, om olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, lufifartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrafter, annan fönnögenhetsskada och assistans, 100 000 om rörelsen omfattar försäkring avseende annan - ecu, sakskada och rättsskydd.

Om rörelsen omfattar flera försäkringsklasser skall endast den klass beaktas kräver det högsta beloppet. Tillgångar som som försäkringsföretag deponerat kan till viss del beaktas vid bedömningom kraven garantibelopp har uppfyllts. en av En väsentlig del av tillsynen över ett utländskt försäkringsföretags livförsäkringsrörelse här landet gäller dess solvens, som grundar sig försäkringsmatematiska beräkningar och utredningar. Av denna anledning föreligger skyldighet att låta de försäkringstekniska en utredningarna och beräkningarna utföras under överinseende av en aktuarie 17 Aktuarien svarar bl.a. för beräkning av premier, premiereserv och återbäring till försäkringstagama. Finansinspektiohar meddelat närmare föreskrifter om behörighetsvillkoren för nen aktuarie.

l 16 Gällande rätt 1996:77

Fr.sc1'kringsrörelsens bedrivande

Utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet skall som tidigare nämnts iaktta svensk lag i rättsförhållanden som hänför sig till deras rörelse i Sverige 5 Denna rättsliga princip skyddar speciellt dem som är i konsumentställning. Således måste ett utländskt försäkringsföretag bl.a. iaktta bestämmelserna i konsumentförsäkringslagen vid försäljning försäkringar i Sverige till av en konsument och vissa andra lagbestämmelser konsumentornrådet som syftar till att skydda konsumenterna. Med ett utländskt försäkringsföretags rörelse i Sverige de försäkringsaffärer föravses som värvas genom företagets generalagent. Om exempelvis svensk en privatperson inte anlitar ett utländskt försäkringsföretags generalagent här i landet utan vänder sig direkt till det utländska företaget för tecknande av försäkring kommer sådan försäkring inte att omfattas en av det svenska regelsystemet. Utländska försäkringsföretag med svensk koncession är vidare skyldiga att för sin verksamhet här i landet inför svenska svara domstolar och myndigheter samt rätta sig efter deras beslut och föreskrifter. Generalagenten är skyldig att till att företaget i sin anskaffse ningsverksamheti Sverige iakttar god affärssed 20 § första stycket. God affärssed förutsätter att företaget bedriver verksamheten i enlighet med lagar och föreskrifter som utfärdats i Sverige. Företaget skall i sin rörelse också iaktta motsvarande principer ett svenskt som försäkringsbolag förutsätts iakttai anskaffningsverksamheten. I sin marknadsföring skall företaget nämna sitt hemland och sin bolagsform 21 § första stycket. Att företaget sin bolagsfonn är uppger viktigt av den anledningen att företaget är ett ömsesidigt bolag om kan bolagsordningen innehålla bestämmelser tillskottsplikt för om försäkringstagarna kan drabba försäkringsföretagets svenska som kunder. En sådan skyldighet kan inte uppstå i försäkringsbolag som har formen aktiebolag. av De forsäkringsbrev utfärdas skall innehålla uppgifter både som om allmänna försäkringsvillkor och särskilda försäkringsvillkor 21 § om andra stycket. De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäkringens giltighetstid, premierna och den tidpunkt när ansvaret inträder, Specialvillkor tillämpas särskilda företagsformer inom en

försäkringsklass.

1996:77 Gällande rätt 117

Tillsyn

Tillsynen över de utländska försäkringsföretagens rörelse här i landet

till generalagentens verksamhet. Finansinspektionen skall knyter an kontinuerligt följa försäkringsrörelsens utveckling och kontrollera att säkerheten och täckningen för de försäkrades intressen är betryggande. Det har därför ansetts angeläget att generalagenten genast

underrättar inspektionen om när det utländska försäkringsföretaget

inleder sin verksamhet här i landet 23 Den egentliga försäkringsverksamheten börja i och med att de första åtgärderna för att

anses sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot. Generalagenten skall varje tillställa Finansinspektionen en berättelse över sin verksamhet 10 Generalagenten är också skyldig att i övrigt lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär 24 § första stycket. Vissa uppgifter är generalagenten skyldig att självmant tillställa inspektionen. Det gäller huvudsakligen sådana förändringar i förhållanden som har skett efter det att koncession har beviljats. Företrädare för inspektionen har rätt att när som helst verkställa inventering hos en generalagent.

Skyldigheten att till Finansinspektionen lämna upplysningar och

hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även

för styrelsen och verkställande direktören i företag som uteslutande biträder eller har ett bestämmande inflytande i utländska försäkringsföretag 24 a

Finansinspektionen kan använda sanktioner mot ett utländskt försäkringsföretag, den fått vetskap om oriktigheter i ett utländskt

om försäkringsföretags verksamhet här i landet. Beroende fallet kan företaget tilldelas en erinring eller föreläggas att inom viss tid rätta till ett förhållande eller förbjudas att fortsätta med ett förfarande som anses vara felaktigt. Om företaget inte rättar sig efter ett föreläggande kan företagets koncession i yttersta fall efter anmälan från inspektio-

återkallas regeringen. Ett föreläggande kan förenas med vite nen av 25 § . Utländska försäkringsföretag driver verksamhet från

a som en etablering häri landet skall liksom svenska försäkringsbolag erlägga bidrag för att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet 26 §-

118 Gällande rätt 1996:77

Överlåtelse försäkringsbestånd och upphörande verksamheten

av av

Ett utländskt försäkringsföretags försäkringsbestånd här i landet kan med Finansinspektionens medgivande helt eller delvis överlåtas. Försäkringsbeståndet kan antingen övertas av ett svenskt försäkringsbolag eller ett utländskt försäkringsföretag med koncession i Sverige. Det Övertagande bolaget skall ha koncession för sådan rörelse

som det försäkringsbestånd som skall överlåtas Ett utländskt

avser. försäkringsföretag saknar möjlighet att överta ett försäkringsbestånd från ett svenskt försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagens bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd.

Upphör ett utländskt försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall företaget byta ut generalagenten mot ett särskilt ombud som skall godkännas Finansinspektionen 27 § första

av stycket. Ombudet skall bl.a. företräda företaget i fråga redan

om meddelade försäkringar. Med de undantag sammanhänger med

som uppgiftens natur har ombudet samma rättigheter och skyldigheter som generalagenten. När det utländska försäkringsföretaget betalt de skulder som föranleds av försäkringsrörelsen eller ställt

annan säkerhet kan företaget återfå deponerade tillgångar 27 § andra stycket.

Om koncessionen för ett utländskt försäkringsföretag att här i landet driva försäkringsrörelse förklaras förverkad skall för tillvaratagande av livförsäkringstagamas rätt en särskild administration inträda 28 Administrationsboet skall överta hela livförsäkringsbeståndet med de tillgångar som tillkommer försäkringstagama samt alla bolagets rättigheter och skyldigheter grund livförsäkringsavtalen och avtal om återförsäkring livförsäkring. Så snart admini-

av strationsboets ekonomiska ställning har klarlagts skall Finansinspektionen inleda förhandlingar med svenska eller utländska försäkringsbolag att överta samtliga försäkringar hör till administra-

som tionsboet.

Ändringar av LUF

Under sin giltighetstid har LUF undergått ett antal ändringar, i det följ ande angivna med för ändringsförfattningens utfardande samt förarbeten jämte nummer i svensk författningssamling.

1996:77 Gällande rätt 119

1957 Höjning av försäkringsföretagens bidrag för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation prop. 1957:51, LU 22, rskr 42, SFS 1957:222. 1965 Ändringar av depositionsbestämmelserna prop. 1965:48, LU 24, rskr 233, SFS 1965: 168. 1966 Ändringar av bestämmelserna för redovisning av livförsäkringsfonden prop. 1966:5, LU rskr 76, SFS 1966:56. 1971 Ändring av besvärsbestämmelser prop. 1971:30, KU 36, rskr 22, SFS 1971:596. 1975 Ändring av betämmelser om böter och viten prop. 1975:78, JuU 1975:22, rskr 212, SFS 1975:696. 1977 Ändring av bestämmelserna om kungörelse prop. 1976/77:63, KU l976/77z45, rskr 336, SFS 1977:690. 1980 Följdändringar med anledning av ny sekretesslag prop. 1979/80, KU 1979/80:45, rskr 269, SFS 1980: 172. 1982 Följdändringar med anledning av organisatoriska förändringar konsumentskyddsområdet prop. 1981/82: 180, NU 1981/82:45, rskr 385, SFS 1982:725. 1982 Följ med anledning av organisatoriska föränd-

ringar konsumentskyddsområdet prop. 1982/ 83:5 NU

1982/83: 16, rskr 95, SFS 1982:725. 1984 Ändring av koncessionsbestämmelsema och begreppet olaga försäkringsrörelse prop. 1984/85:77, NU 1984/85: l rskr 111, SFS 1984:1116. 1986 Ändring av bestämmelsema om förvaring och registrering av pantsatta värdehandlingar prop. 1985/86: 162, NU 1985/86:31, rskr 322, SFS 1986:405. 1987 Konsekvensändring med anledning att begreppet kreditav kassa bytts ut mot begreppet föreningsbank prop. 1986/87: 12, NU 1986/87:96, rskr 356, SFS 1987:632. 1988 Konsekvensändring med anledning att institutet av omyndighetsfor klaring avskaffats prop. 1987/88: 124, LU 1988/89, rskr SFS 1988: 1307. 1989 Ändring av depositionsbestämmelsema och bestämmelserna om inspektionens möjlighet till ingripande mot den som driver olovlig verksamhet prop. 1989/90234, NU 1989/90:Nu 14, rskr 93, SFS 1989:1082. 1990 Bestämmelser om möjlighet för utländska försäkringsgivare att anskaffa försäkringar i Sverige genom förmedling Nu 1989/90:22, rskr 353, SFS 1990:813. 1991 Följdändring med anledning av ändring av bötesstraffets utformning och tillämpningsområde prop. 1990/91:68, JuU 1990/91:10,rskr 155, SFS 1991:270.

120 Gällande rätt 1996:77

1992 Konsekvensändring med anledning av införandet lagen av om utländska filialer m.m. prop. 1991/92:88, NU 1991/92:27, rskr 185, SFS 1992:164. 1993 Ändringar med anledning EES-avtalet prop. av 1992/93:257, NU 1993/94:5, rskr 39, SFS 1993: 1305.

1995 Ändring bestämmelser överklagande prop.

av om 1994/95:27, JuU 1994/95:6, rskr 165, SFS 1995:10. 1995 Ändring med anledning av genomförande EG:s tredje av skade- respektive livförsäkringsdirektiv prop. 1994/95: 184, Nu 1994/95:24, rskr 393, SFS 1995:781.

3.2 EES-

Lagen 1993:1302 om försäkringsgivares verksamhet i

Sverige

Tillämpningsområde

Lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF gäller

försäkringsgivare som har sin hemort i ett land undertecknat som EES-avtalet, dvs. ett EG- eller EFTA land 1 kap. 1 § första stycket. Från lagens tillämpningsområde har dock undantagits vissa institut och organisationer bedriver begränsad förs äkringsverks amhet som en och som svarar mot vissa i lagen närmare angivna kriterier 1 kap. l § andra stycket. De försäkringsgivare här är sådana som avses som inte omfattas av tillämpningsområdet för tredje generationens EGdirektiv. Som följd att dessa försäkringsgivare undantagits från en av LEF :s tillämpningsområde omfattas de i stället lagen 1950:272 av om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse

i Sverige LUF.

LEF gäller inte återförsäkringsrörelse 1 kap. I § tredje stycket. Rätten att bedriva försäkringsverksamhet enligt LEF är, till skillnad från vad är fallet enligt LUF, inte begränsad till som

försäkringsgivare som bedriver verksamheten i företagsform utan

lagen står även öppen för försäkringsverksamhet drivs i andra som organisationsfonner. I artikel 8.1 ai EG:s första skade- och första livförsälcringsdirektiv uppräknas landsvis vilken associationsfonn försäkringsgivare en skall ha för att kunna bedriva försäkringsrörelse inom EU/EES. Om

1996:77 Gällande rätt 121

en försäkringsgivare med avseende associationsfonnen kan bedriva försäkringsrörelse i hemlandet, kan dennes möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i ett annat land inom EU/EES inte begränsas grundval av associationsfonnen.

Med försäkringsgivare i LEF avses alla de företagsfonner

som räknas upp i de nyss nämnda EG-direktiven. Det är fråga olika

om typer försäkringsbolag och andra associationer. Även försäk-

av

ringsgivare i en försäkringssammanslutning omfattas av begreppet

försäkringsgivare.

Begreppet försäkringssammanslutning kan ha högst varierande innebörd. I LEF definieras en försäkringssammanslutning

som en sammanslutning av fysiska eller juridiska utan

personer som solidarisk ansvarighet meddelar försäkring 1 kap. 1 § fjärde stycket. Den enda försäkringssammanslutning som nu är verksam inom EES och som uppfyller dessa kriterier är Lloyds i London.

Utomlands finns försäkringssammanslutningar som bildats i syfte att i fasta former bedriva koassuransverksamhet. Exempel sådana sammanslutningar är Verenigde Nerlandsee Beurssen V .N.A.B. i Rotterdam och the Institute of London Underwriters ILU i London. I likhet med L1oyd‘s bedrivs i dessa sammanslutningar verksamheten på en gemensam marknadsplats, försäkringsaffärema förvärvas endast genom mäklare och ett gemensamt försäkringsbrev de

av försäkringsgivare som deltar i samförsäkringsavtalet utfärdas. Till skillnad från vad är fallet vid meddelandet försäkring hos

som av Lloyds är dock de försäkringsgivare som deltar samförsäkringen solidariskt ansvariga för förpliktelserna mot försäkringstagarna. ifrågavarande försäkringssammanslutningar är därför inte att betrakta

som försäkringssammanslutning i LEF:s mening.

Med hemland avses i LEF det land där försäkringsgivaren har sitt säte. När det gäller försäkringsgivare i försäkringssammanslutning

en skall dock hemlandet det land där sammanslutningens

anses vara verkliga ledning finns 1 kap. 3 Denna skillnad i begreppsbestämningen har samband med att de meddelar för-

personer som säkring i en försäkringssammanslutning kan ha hemvist i olika länder.

122 Gällande rätt 1996:77

Inledande av verksamheten

I enlighet med principen om en koncession enligt EG:s försäkringsdirektiv kan en utländsk försäkringsgivare med säte inom EES med stöd koncessionen från hemlandet bedriva

av försäkringsverksarnheti Sverige antingen genom att här inrätta ett fast driftställe sekundäretablering eller att från utlandet här

genom i landet förvärva försäkringsaffärer gränsöverskridande verksamhet. Något verksarnhetstillstånd krävs inte i Sverige för att inleda verksamheten utan endast att en underrättelse lämnas till tillsynsmyndigheten i hemlandet som har att underrätta Finansinspektionen 2 kap. l En förutsättning för denna rätt är att försäkringsgivarens koncession i hemlandet täcker de försäkringstj änster som försäkringsgivaren avser att tillhandahålla i Sverige 2 kap. 5 § första stycket.

Med sekundäretablering avses en generalagent, ett avdelningskontor med självständig förvaltning filial och, när det gäller försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en general-

representation.

Begreppet gränsöverskridande verksamhet har inte närmare definierats i lagen. Emellertid avses i huvudsak att en utländsk försäkringsgivare, hemort är ett land hör till EES, från ett

vars som utländskt driftställe täcker en skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med en i Sverige varaktigt bosatt fysisk person eller en här i landet verksam juridisk person. Passivt tillhandahållande av försäkringstjänster betraktas inte som gränsöverskridande verksamhet utan det förutsätts viss aktivitet från försäkringsgivarens sida i syfte att anskaffa försäkringar den svenska marknaden.

När den utländska försäkringsgivaren inleder sin verksamhet i Sverige skall inspektionen underrättas om detta 6 kap. 2 §. Denna underrättelseskyldighet är en förutsättning för att inspektionen från början skall kunna fullgöra sin granskning av verksamheten ett effektivt sätt.

En av den svenska försäkringsrörelselagstiñningens sedan lång tid tillbaka grundläggande principer, nämligen den s.k. separationsprincipen eller specialitetsprincipen, ingåri LEF 2 kap. 5 § andra stycket. Separationen enligt LEF innebär att direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas i princip endast med direkt olycksfalls- och sjukförsäkring samt återförsäkring

av livförsäkring, olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring.

1996:77 Gällande rätt 123

Tillsyn

Försäkringsverksamhet som bedrivs med stöd av LEF granskas Fi-

av nansinspektionen i samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland som i enlighet med principen hemlandstillsyn

om har det primära tillsynsansvaret för den verksamhet drivs här i

som landet. Inspektionens uppgift i detta sammanhang är att följa verksamheten i den utsträckning som behövs för tillämpningen

av LEF och, i samarbete med myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten 6 kap.l § forsta stycket. Inspektionen är skyldig att tillhandahålla de uppgifter som tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland behöver för sin tillsyn 6 kap. l § andra stycket.

Finansinspektionen har rätt att sådana uppgifter den

om utländska försäkringsgivaren och dennes verksamhet

i Sverige som behövs för granskningen samt att verkställa inventering hos försäkringsgivaren 6 kap. 3 §. Som exempel uppgifter

som inspektionen kan behöva inhämta nämns i förarbetena till lagen att det i första hand torde röra sig om uppgifter för att informera försäkringsgivarens hemlandsmyndighet prop. 1994/95: 184 s.294. Vidare nämns att inspektionen kan behöva underlag för att ta ställning till ett eventuellt ingripande mot försäkringsgivare inte

som efterlever LEF eller annat sätt visar sig olämplig att bedriva försäkringsverksamhet häri landet. Rätten att inhämta upplysningar kan också användas till kontroll av att avtalsvillkor och andra dokument som inte omfattas av hemlandsmyndighetens tillsyn överensstämmer med den svenska lagstiftningen.

Skyldigheten att lämna uppgifter till Finansinspektionen och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även ledningen för företag eller andra har till uteslutande

organ som uppgift att i Sverige bistå utländska försäkringsgivare från EES. Detsamma gäller för ledningen i sådan företag där EESförsäkringsgivaren har ett bestämmande inflytande samt ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnänmd, villkorsnämnd eller annat liknande

organ som häri landet biträder utländsk försäkringsgivare i dess rörelse 6 kap. 4 §. Finansinspektionen har således möjlighet till insyn hos såväl EES-försäkringsgivare företag och andra samverkar

som organ som med sådana försäkringsgivare här i landet.

Finansinspektionen har möjlighet att använda tvångsmedel

om en EES-försäkringsgivare inte skulle iaktta LEF eller med stöd LEF

av meddelade föreskrifter. Detsamma gäller det annat sätt skulle

om ha framkommit omständigheter visar att försäkringsgivaren är

som

124 Gällande rätt 1996:77

olämplig att driva verksamhet här i landet 6 kap. 5 § första stycket. I första hand skall inspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite 8 kap. 4 §.

a Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet utan fortsätter det felaktiga förfarandet får inspektionen förbjuda försäkringsgivaren att i Sverige meddela försäkringar. Innan ett sådant förbud meddelas

nya

skall inspektionen underrätta tillsynsmyndigheten i försäkrings-

givarens hemland 6 kap. 5 § andra stycket. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud mot fortsatt anskaffningsverksamhet i Sverige utan att förhand underrätta den myndighet som svarar för tillsynen i försäkringsgivarens hemland saken 6 kap. 5 § tredje

om stycket. Inspektionen fâri brådskande fall också förordna ett ombud för sekundäretablering står utan ledning och det föreligger

en som fara för att tillsättande av en företrädare dröjer. I sådan nödsituation behöver inspektionen inte lämna meddelande till tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland, det inte går att avvakta att den

om myndigheten ingriper 6 kap. 5 § fjärde stycket. Förordnandet skall utan dröjsmål kungöras i Post- och Inrikes Tidningar 8 kap. l §.

Finansinspektionen skall utan att göra någon egen bedömning

-

efterkomma en begäran av en utländsk myndighet, som har det primära tillsynsansvaret för en utländsk försäkrings givare som verkar här, att inskränka försäkringsgivarens förfoganderätt över sina egna tillgångar samt biträda den myndighet som har huvudansvaret för tillsynen i vissa i LEF särskilt angivna fall 6 kap. 5 a

Överlåtelse försäkringsbestånd och upphörande verksamheten

av av

I LEF ingår också bestämmelser om de åtgärder som Finansinspektionen skall vidta i anledning att den koncession, som en EES-

av försäkringsgivare beviljas i hemlandet, återkallas eller verksamheten

måste upphöra 7 kap. l Huvudansvaret och initiativrätten annars till åtgärder ligger den primära tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland utom när det gäller att förhindra att verksamheten fortsätter här i landet. Finansinspektionen skall förutom när det

gäller att hindra fortsatt verksamhet här biträda den primära

myndigheten att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över

genom de tillgångar som denne har häri landet eller begränsa förfoganderätten. Inspektionen har också en allmän skyldighet att biträda den utländska myndigheten vid avveckling av en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

1996:77 Gällande rätt 125

I LEF regleras Finansinspektionens skyldigheter vid överlåtelse

av försäkringsbestånd som tillhör en EES-försäkringsgivare och

som är att hänföra till verksamheten i Sverige 7 kap. 3 I enlighet med

principen om hemlandstillsyn enligt EG:s försäkringsdirektiv är det

tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland prövar

som frågan om tillstånd till överlåtelse ett försäkringsbestånd även när

av beståndet härrör från verksamheten här i landet. Någon uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionen skall höras i sådan

en situation finns inte i LEF, utan skyldigheten att bereda in-

om spektionen tillfälle att yttra sig skall stadgas i den överlåtande försäkringsgivarens hemland. Detta följer EG:s tredje försäk-

av ringsdirektiv. Inspektionen har i ärende överlåtelse

om av

försäkringsbestånd, som består försäkringar risker

av som avser belägna i Sverige, möjlighet att förklara att den motsätter sig överlåtelsen, försäkringstagamas rätt försämras eller den

om om Övertagande försäkringsgivaren med beaktande överlåtelsen

av av försäkringsbeståndet inte har tillräckligt verksamhetskapital 7 kap. 3 §. Dessa kriterier överensstämmer med vad gäller vid

som

överlåtelse försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen och

av lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Liksom i fråga inhemska försäkringsbolag och utländska

om försäkringsgivare som har säte utanför EES och har etablerat

som

verksamhet här, kan regeringen bestämma att EES-försäkringsgivare

som bedriver verksamhet från etablering här i landet skall betala

en avgifter till Finansinspektionen för tillsynsverksamheten.

Ändringar av LEF

Under sin giltighetstid har LEF undergått ändringar, i det

ett par följ ande angivna med för ändringsförfattningens utfärdande

samt förarbeten jämte i svensk författningssamling.

nummer

1995 Ändring av bestämmelser överklagande prop.

om

1994/95:27, JuU1994/95:6, rskr 165, SFS 1995: 102. 1995 Ändringar med anledning genomförande EG:s tredje

av av

skade- respektive livförsäkringsdirektiv prop.

1994/95: 184, NU 1994/95:24, rskr 392, SFS 1995:780.

xu.. m. k. 5

J;

1996:77 127

4 EG:s

Tredjelandsregler i

försäkringsdirektiv

EG har utvecklat ett omfattande regelverk för

försäkringsverksamhet. Det grundläggande syftet med regleringen har varit

att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna målsättning har i huvudsak uppnåtts genom godkännandet och

implementeringen i den nationella lagstiftningen i respektive medlemsland det tredje skadeförsäkringsdirektivet och det

av

tredje livförsäkringsdirektivet. I Sverige fullbordades

anpass-

ningen till tredje generationens försäkringsdirektiv

genom ändringar i lagstiftningen för svenska och utländska försäk-

ringsföretag den 1 juli 1995. Övergången från nationell försäkringsmarknad till

en en integrerad europeisk marknad har skett med stöd två av

grundläggande principer inom EG-rätten, nämligen principen om etableringsfrihet och principen tjänstefrihet. Etable-

om ringsfriheten innebär att ett företag med hemort i medett lemsland har rätt att etablera verksamhet i andra medlemslän-

der villkor andra företag. Etableringen

samma som kan ske

genom dotterbolag eller filial. Etableringsförutsättningarna

skall vara desamma för inhemska och från

företag företag

andra medlemsländer. inom

Etableringsrätten gäller även EU

etablerade dotterbolag till företag med hemort utanför EU. Sådana dotterbolag är att betrakta i detta

som EU-företag sammanhang. Tjänstefriheten innebär att tjänster fritt får

tillhandahållas inom EU. Detta gäller oberoende av om den som utför tjänsten och den den hör hemma i som mottager olika medlemsländer.

EU:s gemensamma försäkringsmarknad bygger lagtekniskt på fyra grundläggande principer, nämligen

principen om enda auktorisation -

128 Tredjelandsregler i EGssförsäkringsdirektiv 1996:77

principen om hemlandstillsyn

-

principen om minimiharmonisering

principen ett ömsesidigt erkännande om -

enda auktorisation innebär att ett försäk-

Principen om en

har erhållit auktorisation i ett EU:s

ringsföretag som av

medlemsländer har rätt att med stöd den bedriva av försäkringsrörelse överensstämmer med koncessionen i som alla de länder hör till EU, antingen att etablera sig som genom där eller tillhandahålla försäkringstj änsterna från ett genom att EU-land än där anskaffningsverksamheten skall bedrivas. annat Möjlighet finns att samtidigt bedriva båda formerna av verksamhet. Etableringen kan ske genom inrättande av filialer,

agenturer eller dotterbolag.

Principen hemlandstillsyn hänger samman med prin-

om enda auktorisation, eftersom auktorisations-

cipen om en

systemet utgör del den offentliga maktens tillsyn över en av försäkringsväsendet. Hemlandstillsyn innebär en koncentration

tillsynen till de behöriga myndigheterna i försäkrings-

av givarens hemland har det primära ansvaret för övervaksom ningen försäkringsgivarens verksamhet den än bedrivs av var inom EU. Detta gäller oberoende av om försäkringsgivaren bedriver verksamheten i ett annat medlemsland genom

etablering eller att där erbjuda försäkringar från sitt

genom hemland eller från etablering i ett annat medlemsland. en

Principema minimiharmonisering och om ett ömsesidigt

om erkännande innebär att samordning de nationella reglerna en av har eftersträvats i fråga de bestämmelser som utgör ett om

grundförutsättning för att principen enda auktorisation

om en och hemlandstillsyn skall kunna tillämpas inom EU. EG:s försäkringsdirektiv därför vissa miniminivåer för harmoanger

nisering grundläggande regler för försåkringsverksamhet. I

av övrigt har medlemsländerna ömsesidigt erkännande genom det regelsystem gäller för bedrivande försäk-

godtagit som av ringsverksamhet i respektive hemland. Principerna om minimi-

harmonisering och ömsesidigt erkännande infördes sedan det

visat sig att fullständig harmonisering lagstiftningen i med-

av

1996:77 Tredjelandsregler i EGssförsäkringsdirektiv 129

lemsländerna alltför långsam metod för att förverkliga

var en den inre marknaden för försäkringar.

Förutom regler grundar sig de nämnda principer-

som nu

har det antagits regler om rutiner för administrativt samarna bete mellan medlemsländernas tillsynsmyndigheter. Dessa

regler utgör grundförutsättning för en väl fungerande

en

hemlandstillsyn.

När EU:s inre marknad för forsäkringstj änster började bli

en realitet kom frågan hur försäkringsgivare från länder

om utanför EU tredjelandsföretag skulle kunna få tillträde till denna marknad att få allt högre prioritet i EU. I enlighet med en deklaration i december 1988 av ministerrådet, som är EU:s högsta beslutande skall den inre marknaden i princip stå

organ, öppen för alla försäkringsgivare oberoende av hemort och

associationsfonn. Denna policy grundar sig principerna om

fritt marknadstillträde och nationell likabehandling. Emellertid

har EU:s positiva principiella inställning till tredj elandsföretag

i praktiken haft inskränkningar. Således har EU:s policy när det gäller marknadstillträde för tredj elandsföretag byggt att myndigheterna i tredjelandsföretagets hemland tillämpar en reciprok behandling av EU-företag. Den reciprocitetsprincip tillämpas EU innebär att

som av

EU kräver samma verksamhetsförutsättningar för EU-företag

de lokala marknaderna gäller för de inhemska

som

försäkringsgivama. Däremot tillämpas inte en sådan långtgående reciprocitetsprincip att det krävs att EU-företagen den

lokala marknaden skall få verka identiska villkor som gäller inom EU. Ett tredjeland kan alltså tillämpa restriktiv

en mer

reglering för försäkringsverksamhet än vad som gäller inom

EU under förutsättning att EU-företag och inhemska företag

likabehandlas den nationella marknaden. Till följd av EG:s åtaganden enligt allmänna änstehandelsavtalet GATS torde

EU inte kunna fortsätta med att tillämpa reciprocitetsprinciper

i fråga marknadstillträde för tredj elandsföretag.

om

Ett tredj elandsföretag har möjlighet att bedriva försäkrings-

verksamhet i ett EU-land från etablering i landet. Etable-

en ringen kan ske genom dotterbolag, filial eller agentur.

S 16-0702

l 3 O Treajelanaisregler i EG:sf0"rsc‘ikringsdirektiv l 996 77

:

Ett dotterbolag till ett bolag med säte utanför EU behandlas som ett EU-företag. Detta innebär bl.a. att förutsättningarna för verksamhetstillstånd och för rörelsens drivande är desamma som för försäkringsgivare med huvudkontor inom EU. Således

kan ett tredjelandsföretag att etablera ett dotterbolag i

genom ett EU-land bedriva försäkringsrörelse inom hela EU-området genom dotterbolaget enligt principen om en enda auktorisation. Verksamheten kan antingen bedrivas gränsöverskri-

genom

dande verksamhet direkt från dotterbolagets stationeringsland

eller dotterbolaget inrättad agentur eller filial i det

genom en av EU-land där försäkringar skall säljas. Möjlighet finns också att bedriva verksamheten både gränsöverskridande

genom

verksamhet och etableringar.

genom

Agenturer och filialer tillhör tredjelandsföretag regleras

som av den nationella lagstiftningen i de olika EU-länderna. Lagstiftningen i länderna har endast delvis harmoniserats. Be-

tingelserna för tredjelandsföretagen att bedriva försäkrings-

verksamhet agentur eller filial inom EU varierar därför

genom från medlemsland till medlemsland.

Regleringen av agentur- och filialetableringar avviker i väsentliga avseenden från regleringen dotterbolagsetable-

av

ringar. Till skillnad vad är fallet vid dotterbolagsetablering

som har ett tredjelandsföretag ingen rätt att från agentur eller

en

filialetablering i ett EU-land bedriva försäkringsverksamhet

inom det övriga EU-området utan verksamheten är begränsad till det etableringsland lämnat tillstånd till verksamheten.

som I syfte att förhindra att kunderna i ett tredjelandsföretag med verksamhet inom EU omfattas olika säkerhetssystem, har

av vissa minimivillkor för att ett tredj elandsföretag skall kunna få inrätta agentur eller filial i ett EU-land införts. Att det är

en en minimivillkor innebär att det inte föreligger något hinder mot att ett enskilt EU-land ställer sådana krav är strängare än

som kraven enligt villkoren. Minimivillkoren ingår i första skade-

och första livförsäkringsdirektiven.

Rätten att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EU enligt principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn gäller endast försäkringsgivare med säte inom EU. Tredje

generationens direktiv, som reglerar gränsöverskridande verk-

1996:77 Treajelandsregler i EG:sf6rscikringsdirektiv 13 1

samhet, omfattar inte tredjelandsföretag. Avsaknaden sådan

av

reglering i direktiven när det gäller tredjelandsföretagen in-

nebär att det ankommer det enskilda EU-landet att, om verksamheten medges, de närmare villkoren för den

ange gränsöverskridande verksamheten. Om ett EU-land skulle

medge ett tredjelandsforetag att direkt från företagets hemland

sälja försäkringar över gränsen gäller ett sådant beslut enbart för verksamhet inom EU-landets territorium. Tredjelandsföretaget kan således inte med stöd ett sådant beslut anskaffa

av försäkringar inom det övriga EU-området från sitt hemland

gränsöverskridande verksamhet.

genom

Enligt artikel 23.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och

artikel 27.1 i första livförsäkringsdirektivet skall ett EU-land kräva auktorisation för försäkringsverksamhet ett

som tredj elandsföretag avser att etablera inom landets territorium. Till auktorisationskravet anknyter de nyss nämnda minimivillkoren. Enligt villkoren skall följ ande krav uppfyllda

vara för att auktorisation skall kunna beviljas artikel 23.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27. 2 i första livförsäk-

ringsdirektivet. Tredj elandsföretaget skall

ha rätt enligt sitt egets lands lag att utöva försäkrings-

verksamhet,

etablera en agentur eller en filial inom medlemsstatens

territorium,

förbinda sig att den plats där agenturen eller filialen är belägen föra till verksamheten hänförliga räkenskaper

samt att där förvara alla handlingar som hör till verk-

samheten,

utse ett ombud som skall godkännas av behöriga myn-

digheter,

inneha, i det land där verksamheten bedrivs, tillgångar

motsvarar minst hälften ett visst bestämt minimisom av

värde för garantifonden samt deponera fjärdedel

en av

detta minimibelopp som säkerhet, förete verksamhetsplan.

13 2 Treajelandsregler i EG:sf6rsdkringsdirektiv 1996: 77

Villkor Villkoret motsvaras i den gällande svenska

lagstiftningen av 2 § första stycket LUF. Enligt den lagbestäm-

melsen får ett utländskt försäkringsföretag med säte utanför EES-området här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland. En försäkringsgivare från tredje land kan därför få koncession att bedriva försäkringsrörelse i

Sverige i högst samma omfattning den verksamhet

som som företaget lagligen bedriver i sitt hemland. Det är inte tillräckligt att försäkringsföretaget har koncession för verksamheten i hemlandet utan att den måste också bedrivas där. Detta innebär att ett försäkringsföretag inte kan etableras i ett främmande land utanför EES-området uteslutande skall ha till

som föremål för sin verksamhet att sälja försäkringar på den svenska marknaden.

I artikel 31.1 a i första livförsäkringsdirektivet, gäller

som

försäkringsföretag från tredje land, föreskrivs att dessa företags

agenturer och filialer inte samtidigt får bedriva både skade- och

livförsäkring. I LUF ingår stadgandet om åtskiljandet

av

livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse, den s.k. separationsprincipen, i 2 § tredje stycket. Enligt den lagbestämmelsen får ett försäkringsföretag från tredje land förena direkt livförsäkring i Sverige endast med återförsäkring av livförsäkring.

Villkor Enligt artikel 3 i andra skade- och i andra

livförsäkringsdirektivet jämställs ett företags permanenta

närvaro i vilken form helst inom ett medlemslands

som territorium med agentur och filial, även närvaron

en en om endast består ett kontor, sköts företagets

av som av egen

personal, eller en självständigt arbetande har

person, som stående fullmakt att verka for företagets räkning sätt

samma som en agentur.

Villkoret motsvaras 1 § andra stycket LUF. Enligt den

av

lagbestämmelsen får ett försäkringsföretag från tredje land här

i landet driva försäkringsrörelse endast generalagent.

genom Någon annan verksamhetsform här i landet medger inte lagen. Filialetablering är således inte tillåten.

1996:77 Treajelancisregler i EG.sf0rscikringsdirektiv 13 3

Villkor Villkoret motsvaras av 24 § andra stycket LUF

som föreskriver att generalagenten skall hålla räkenskaper och andra handlingar, som hör till den verksamhet ett

som

tredjelandsföretag bedriver i Sverige, tillgängliga för

gran-

skning Finansinspektionen. Med "andra handlingar"

av avses

protokoll, korrespondens, interna promemorior och liknande

handlingar.

Villkor Villkoret motsvaras i LUF av kravet att rörelsen skall drivas genom generalagent som enligt 7 § första stycket första

meningen godkänns av regeringen i samband med att konces-

sion bevilj as. Generalagenten skall bosatt här i landet 4

vara

§ första stycket andra meningen.

Villkor En förutsättningarna för att få auktorisation är att

av

tredjelandsföretaget förbinder sig att deponera del

en av

tillgångarna säkerhet i etableringens stationeringsland och

som

placera en del som övriga tillgångar i stationeringslandet.

Tredjelandsföretaget skall Visa att det i det land där verksamheten skall bedrivas innehar tillgångar inte får

som

understiga en viss miniminivå minsta garantifond. Den

minsta garantifonden har till syfte att säkerställa att tredje-

landsföretaget har ett tillräckligt startkapital. För skadeforsäkring bestäms den minsta garantifonden med

hänsyn till riskernas storlek i varje försäkringsklass artikel

17.2 första skadeförsäkringsdirektivet till ett visst minimibelopp inte får underskridas. För livförsäkring gäller ett

som särskilt minimibelopp artikel 20.2.a i första livförsäkringsdi-

rektivet. För att i inledningsskedet av verksamheten skapa trygghet för tredjelandsföretagets kunder i EU skall fjärde-

en del minimibeloppet deponeras säkerhet i det land där

av som verksamheten skall bedrivas.

I LUF motsvaras de finansiella villkoren för etablering

av föreskriften om initialdeposition i 6 § andra stycket.

Ett tredjelandsföretag måste ha ett minimikonsolideringskapital. Detta minimikrav storleken ett företags tillgångar

av benämns solvensmarginal och den verksamhet

avser som bedrivs agentur eller filial i ett EU—land. Solvensmargi-

av en

134 Tredjelancisregler i EGssförsäkringsdirektiv 1996:77

nalen, som fungerar som en buffert, skall svara mot de tillgångar som är fria från förutsebara förpliktelser med avdrag för immateriella värden artikel 25.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 18.1 i första livförsäkringsdirektivet. Regler för hur solvensmarginalen skall beräknas finns i artikel 16.3 och 25.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 19

och 29.1 i första livförsäkringsdirektivet.

När det gäller skadeförsäkring skall solvensmarginalen

-

under förutsättning av att ett specificerat minimikrav är

uppfyllt- utgöra en viss andel av det största två framräkna-

av de belopp båda anknyter till omfattningen agenturens

som av eller filialens verksamhet. Det beloppet är relaterat till det

ena senaste årets premievolym och det andra till de tre senaste

årens genomsnittliga skadevolym. Premievolymen definieras

i detta sammanhang premieinkomsten brutto for direkt och

som indirekt försäkring under det senaste räkenskapsåret. Den

genomsnittliga skadevolymen definieras regel

som som en

tredjedel de tre senaste åren belöpande skadeersättningar

av

brutto. En tredjedel solvensmarginalen skall regel

av som utgöras av en garantifond, vars storlek beror inriktningen

av

försäkringsverksamheten artikel 17 i första skadeförsäkringsdirektivet. Tredjelandsföretag meddelar ansvarsförsäk-

som

ring, kreditförsäkring eller borgensförsälqing skall ha

en

garantifond som minst uppgår till 200 000 beräkningsenheter.

När det gäller försäkringsklasserna olycksfall, sjukdom,

landfordon, spårbundna fordon, luftfartyg, fartyg, godstrans-

port, brand och naturkrafter samt ekonomiska förluster olika

av slag skall garantifonden uppgå till minst 150 000 beräkningsenheter. För övrig skadeförsäkring gäller 100 000 beräkningsenheter. Om företagets verksamhet omfattar flera försäkringsklasser eller flera risker, skall endast den klass eller risk

beaktas som kräver det högsta beloppet. Den initialdeposition

föreskrivs förutsättning för auktorisation skall som som inräknas i garantifonden. Medlemsländerna får medge att minimikravet storleken ömsesidigas företags garantifond

av nedsätts med tjugofem procent.

Tredj elandsföretag med agenturer eller filialer i flera EU-

länder kan beviljas den förmånen att solvensmarginalen

1996: 77 Tredjelancisregler i EG.sf6rscz'kringsdirektiv l 3 5

beräknas med hänsyn till företagets hela forsäkringsverksamhet

inom EU och inte separat för Varje enskild agentur eller filial samt befrias från skyldigheten att i än ett EU-land göra

mer

deposition artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet.

När det gäller livförsäkring bestäms storleken solvens-

av marginalen som en viss procent av den premiereserv är att

som hänföra till den av agenturen eller filialen bedrivna verk-

samheten, respektive av de s.k. positiva risksummorna, efter

avdrag till viss nivå för avgiven återförsäkring. Premie-

upp en reserven utgör värdet den samlade ansvarigheten för

av löpande försäkringar. Det belopp med avseende viss försäkrad eller medförsäkrad varmed premiereserven förändras vid vederbörandes död benämns risksumma artikel 19 och 29.1 i

första livförsäkringsdirektivet. Liksom i fråga skade-

om

försäkring skall en tredjedel solvensmarginalen utgöra

av en garantifond som skall uppgå till minst 400 000 beräkningsen-

heter med möjlighet till nedsättning garantifonden med

av tjugofem procent, när det gäller ömsesidiga och liknande institut samt tontiner artikel 20 i första livförsäkringsdirek-

tivet.

Normalt skall tillsynsmyndigheten i det EU-land där tredj först etablerar sig verifiera agenturens eller filialens soliditetssituation.

Ett tredjelandsföretag som driver rörelse i ett EU-land skall där upprätta erforderliga tekniska för täckande den

reserver av

ansvarighet som företagets försäkringsrörelse i landet ger

upphov till. Storleken dessa skall bestämmas enligt

av reserver medlemslandets föreskrifter eller, i avsaknad sådana, enligt

av den praxis råder i landet i fråga. De sålunda beräknade

som tekniska skall normalt täckta lika stora

reserverna vara av tillgångar i motsvarande valuta. Tillgångar motsvarande solvensmarginalen måste lokaliserade inom rörelselandet.

vara Företag med agentur eller filialer i flera EU-länder kan dock

medges rätt att placera de tillgångar i vilka garantifonden

redovisas i vilket EU-land helst där företaget driver

som rörelse.

Om ett tredj elandsförtags solvensförhållanden inte är tillfredsställande skall tillsynsmyndigheten i det EU-land där

l 36 Treajelandsregler i EG:sf6rsakringsdirektiv l 996 :77

företaget först etablerade sig vidta nödvändiga åtgärder. Vilka åtgärder som skall vidtas beror graden av ett företags insolvens. Om de fria tillgångarna har ett värde som under-

stiger solvensmarginalen inte garantifonden skall tillsyns-

men myndigheten kräva att företaget presenterar en plan för återställandet den finansiella ställningen. Om företaget inte

av lyckas vidta sådana åtgärder att Soliditeten förbättras kan tillsynsmyndigheten ställa ytterligare krav och i yttersta fall dra in företagets koncession. Om värdet de fria tillgångarna

av

även understiger garantifonden skall tillsynsmyndigheten kräva

att företaget för myndighetens godkännande inkommer med

en

kortsiktig fmansieringsplan. Myndigheten kan också i detta

läge begränsa eller förbjuda företaget att fritt förfoga över sina

tillgångar och i övrigt vidta effektiva åtgärder företaget inte

om förbättrar sin ekonomiska ställning.

Bestämmelserna solvensmarginal och garantifond

om motsvaras av 16 a § LUF. Som framgått skall tredjelandsföre-

tagen enligt EG:s försäkringsdirektiv upprätthålla en tillräcklig

solvensmarginal i förhållande till den agenturen eller filialen

av bedrivna verksamheten för att trygga rörelsen. Med solvensmarginal avses i direktiven både storleken och sammansättningen den buffert som solvensmarginalen utgör. I LUF används i stället termen kapitalbas grundläggande begrepp

som medan begreppet solvensmarginal används för att beteckna

kapitalbasens storlek. För begreppet minsta garantifond

används termen garantibelopp. Kapitalbasen får aldrig undersk-

rida följande garantibelopp.

För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000

ecu.

För skadeförsäkringsrörelse utgör garantibeloppet:

rörelsen omfattar kreditförsäkring,

- 700 000 ecu om

200 000 ecu om rörelsen omfattar försäkring avseende -

motorfordonsansvar, luftfartygsansvar, fartygsansvar,

allmän ansvarighet,

1996:77 Treajelanaisregler i EG:sfdrscikringsdirektiv 13 7

150 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende -

olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, luftfartyg,

fartyg, godstransport, brand och naturkrafter,

annan

förmögenhetsskada och assistans,

100 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende -

sakskada och rättsskydd.

annan

Om rörelsen omfattar flera försäkringsklasser skall endast den klass beaktas som kräver det högsta beloppet. Tillgångar

försäkringsföretag deponerat kan till viss del beaktas vid som

bedömningen av om kraven garantibelopp har uppfyllts.

En tredjedel solvensmarginalen för livförsäkring, eller

av garantibeloppet om det är större, skall omfatta följ ande poster:

inbetalt aktiekapital eller inbetalt garantikapital,

—

hälften ännu inbetalt aktiekapital eller garantikapi- - av

tal, om minst 25 % av kapitalet inbetalts, samt

övrigt eget kapital, återbäringsmedel och obeskattade

-

reserver.

När det gäller livförsälcringar med anknytning till värdepap-

persfonder skall en tredjedel solvensmarginalen eller

av garantibeloppet istället motsvaras balanserad vinst.

av

Villkor En verksamhetsplan för agentur eller filial skall

en i fråga skadeförsäkring innehålla uppgifter eller dokokumentation om

de slag risker företaget att försäkra i - av som avser

värdlandet samt de allmänna och särskilda försäkringsvillkor det avser att tillämpa,

de tariffer som företaget att tillämpa för varje ~ avser

Verksamhetsgren.

Till verksamhetsplanen skall fogas en balansräkning och

resultaträkning för rörelsen avseende vart och ett de senaste

av tre räkenskapsåren. Har företaget inte bedrivit verksamhet

under tre räkenskapsår skall dessa räkenskapshandlingar

13 8 Tredjelandsregler i EG:sf0‘rsakringsdirektiv 1996:77

bifogas för de avslutande räkenskapsåren. Verksamhetsplanen

skall tillsammans med uppgifter iakttagelser gjorda be-

om av

höriga tillståndsgivande myndigheter överlämnas till de

behöriga myndigheterna i det land där företaget har sitt

huvudkontor. Sistnämnda myndigheter skall meddela sin

uppfattning till de förstnämnda myndigheterna inom tre

månader efter mottagande handlingarna. Om något yttrande

av inte lämnas inom denna tid, skall det till förmån för

anses vara

den sökande artikel 11 i första skadeförsäkringsdirektivet.

När det gäller livförsäkring skall enligt artikel 9 i första

livförsäkringsdirektivet verksamhetsplanen innehålla

de slag åtaganden företaget att försäkra, de

— av som avser allmänna och särskilda försäkringsvillkor det

som avser

att tillämpa, de grunder företaget att tillämpa för varje

- som avser Verksamhetsgren, inklusive de uppgifter behövs för

som

beräkning av premier och reserver,

grundprinciperna för återförsäkring,

-

sammansättningen av minsta garantifonden,

— uppskattade kostnader för uppbyggnaden administra- - av

tion och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för

ändamålet avsatta medel,

samt därutöver beträffande de tre första räkenskapsåren

en prognos för balansräkning

-

en plan med detaljerade uppskattningar intäkter och

- av kostnader med avseende direkt försäkring, mottagen

och avgiven försäkring,

uppskattade finansiella medel avsedda att täcka försäk- -

ringsförpliktelser och solvensmarginal.

Föreskrift verksamhetsplan finns 6 § andra stycket LUF.

om I artikel 26-29 i första skadeforséikringsdirektivet och artikel

30 och 32 i första livforsäkringsdirektivet företag, har

ges som auktorisation att bedriva försäkringsrörelse i ett eller flera EUlander, rätt att ansöka om särskilda förmåner. En förutsättning

1996:77 Tredjelandsregler i EGssfärsäkringsdirektiv 13 9

för att särskilda förmåner skall kunna medges är att alla

behöriga myndigheter i de EU-länder, där företaget har verk-

samhet, samtycker till dessa förmåner.

att ge

Om tillsynsmyndighet i ett EU-land återkallar

en en auktorisation för ett tredjelandsföretag, skall myndigheten anmäla detta till tillsynsmyndighetema i de övriga EU-länderna där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa skall vidta de åtgärder som behövs. Om skälet till återkallelsen

av

auktorisationen är att solvensmarginalen är otillräcklig, skall

tillsynsmyndighetema i de andra berörda medlemsländerna också återkalla auktorisationen för tredj elandsföretaget artikel 28 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 31.3 i första

livförsäkringsdirektivet.

v V.

F .,..l$émg£%wg@§1 ¥§5J

..:fia~1ibQ::£Ififia"m’i.s

.

:-uppzakmwai-hnsmafiati%$:LV;§;g2g:xcn§:g5ri1s{iae:a;;gv:s:§z::imist;‘a‘-

% n...

magnáâléiáaa-;x

:23§pn$mtm¥n3a:t:+i¢f :mi:

3933318351452ma: Lpâwáxxçácciâåüysäâmmø. znasmzsgxva

v

z A

i

1996:77 141

5¶OECD

- liberaliseringsstadgor

5.1¶Bakgrund

År 1948 undertecknade Sverige och andra europeiska länder

sexton en konvention angående europeiskt ekonomiskt samarbete, varigenom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete OEEC bildades. OEEC ombildades 1960 till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD.

Den konvention som lades till grund för OECD förelades riksdagen för godkännande 1961 se prop. 1961: 127. Enligt konventionen har OECD till syfte att söka åstadkomma dels snabb

en och jämn ekonomisk utveckling och så hög sysselsättningsnivå

en som möjligt i medlemsstaterna med bibehållande finansiell

av stabilitet, dels ekonomiskt ñamåtskridande i utvecklingsländerna och utanför medlemskretsen, dels en ökning världshandeln

av multilateral, icke-diskriminatorisk grundval artikel För att uppnå dessa syften skall medlemsstaterna bl.a. söka minska eller avskaffa återstående hinder for utbyte av varor och tjänster och för löpande betalningar samt söka bibehålla och utsträcka liberaliseringen

av kapitalrörelser artikel 2. För att underlätta fullgörandet kon-

av ventionsåtagandena har medlemmarna förplikti sig att i erforderlig utsträckning lämna information till organisationen, att fortlöpande samråda och att i förekommande fall vidta samordnande åtgärder artikel 3. Organisationen kan fatta beslut, rikta rekommendationer till medlemmarna och ingå överenskommelser som, om annat bestämts, skall vara bindande för samtliga medlemsländer artikel 4. OECD:s huvudorgan är rådet. Arbetet inom organisationen är fördelat

ett stort antal fackkommittéer.

Till medlemskretsen hör, förutom Sverige, bl.a. de västeuropeiska länderna samt USA, Japan, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

OECD är således ett samarbetsorgan för ekonomisk politik i vidsträckt mening som bl.a. innefattar försäkringstj änster. Av central betydelse försäkringsområdet är OECD:s stadgor liberalisering

om

142 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

-

av kapitalrörelser kapitalliberaliseringsstadgan samt om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan. Kapitaliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får en medlemstat, som inte har någon reservation häremot, inte hindra företag från

en annan medlemsstat att etablera sig i landet, exempelvis genom att starta en filial. Sverige har inte någon reservation i detta avseende. Tjänsteliberaliseringsstadgan föreskriver bl.a. frihet för gränsöverskridande verksamhet for försäkringar. Även i denna stadga finns bestämmelser om etablering och verksamhet för filialer och agenturer. Inte heller beträffande änsteliberaliseringsstadgan har Sverige några reservationer som har relevans i detta sammanhang.

I det följ ande lämnas en närmare redogörelse för kapitalliberaliseringsstadgan 5.2 och änsteliberaliseringsstadgan 5.3.

5.2 om av

Stadga liberalisering kapitalrörelser

kapitalliberaliseringsstadgan

OECD antog år 1961 kapitalliberaliseringsstadga bl.a.

en som reglerar internationella direktinvesteringar. Med direktinveste-

ring avses i stadgan investering i syfte att upprätta varaktiga

ekonomiska relationer med ett företag. Enligt stadgans artikel 1 åtar sig medlemsländerna att fortlöpande avskaffa restrik-

a

tioner för kapitalrörelser i den utsträckning det är nödvändigt

för ett effektivt ekonomiskt samarbete liberaliseringsåtgärder. Medlemsstat skall bevilja Varje tillstånd behövs för att

som slutföra eller verkställa de transaktioner och överföringar

som

i två särskilda listor, A och B artikel 2 tas upp

Tre former för direktinvestering berörs i stadgan, nämligen

dels upprättande eller utvidgning av ett helägt dotter- eller ñlialforetag eller förvärv hela äganderätten till ett bestående

av

företag,dels deltagande i ett nytt eller bestående företag, dels

långtidslån minst fem år. Genom sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliserings-

stadga har Sverige ett för landet internationellt rättsligt

förpliktigande sätt givit uttryck för sin avsikt att inte lägga

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 143

-

hinder i vägen för utländska direktinvesteringar. Detta gäller

exempelvis utländska försäkringsföretags direktinvesteringar

här i landet sker i form dotterbolags- eller ñlialetable-

som av

ringar.

Transaktioner eller överföringar i samband med direktinves-

teringar skall enligt stadgan fria inte

vara om

1 investering är rent finansiell karaktär och bara

en av

syftar till att bereda investeraren tillträde till ett annat

lands penning- eller kapitalmarknad, eller

2 en enskild transaktion eller överföring grund

av

beloppets storlek eller andra omständigheter skulle ha

utomordentligt skadlig inverkan den berörda med-

lemsstatens intressen.

Medlemsstat, under åberopande punkt 1 eller inte

som av medgivit viss transaktion eller överföring i samband med direktinvestering, skall underrätta OECD detta med

om angivande av skälen för åtgärden artikel 11 b. OECD skall närmare granska motivet till åtgärden artikel 11 d.

Medlemsstat får göra förbehåll i fråga liberaliseringsför-

om pliktelse enligt lista A endast i samband med att landet antar stadgan eller när listan tillförs nya transaktioner eller överföringar eller när förpliktelse beträffande listan upptagen transaktion eller överföring utvidgas artikel 2 b. OECD skall regelbundet granska medlemsstaternas förbehåll artikel 12 b. En medlemsstat som inte har gjort förbehåll får inte hindra företag från medlemsstat att etablera sig här i landet.

en annan Villkoren för etablering får inte betungande för ett

vara mer utländskt företag än för ett inhemskt. När det gäller etablering i annan form än dotterbolag har det dock godtagits att speciella

krav ställs utländska etableringar. Av kapitalliberaliseringsstadgan följer vidare att ett utländskt företag,

som etablerar sig i ett medlemsstat, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet är tillåten för inhemska företag. Avvikelse

som härifrån kräver förbehåll.

Enligt artikel 3 skall stadgan inte hindra medlemsstat att

vidta åtgärd för att upprätthålla allmän ordning, skydda allmän

144 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

—

hälsa och moral, skydda väsentliga säkerhetsintressen eller

uppfylla förpliktelser i fråga om internationell fred och

säkerhet.

De liberaliseringsåtgärder som föreskrivs i stadgan skall

enligt artikel 5 a inte inskränka medlemsstaternas rätt att kontrollera äktheten transaktioner och överföringar eller

av vidta åtgärder for att förhindra kringående medlemsstaternas

av

lagstiftning.

Artikel 7 medlemsstaterna vissa möjligheter till tillfälli-

ger

ga undantag från stadgans liberaliseringsförpliktelser

genom s.k. derogation. Medlemsstat får således upphäva liberaliseringsåtgärd lett till allvarlig ekonomisk eller finansiell

som

störning. Även derogationer skall granskas från

fortlöpande OECD:s sida. Medlemsstat, som åberopar derogationsbestäm-

melse, skall således underrätta OECD härom med angivande

av skälen för sin åtgärd artikel 13 OECD skall överväga

om medlemsstatens åtgärd varit berättigad.

Enligt artikel 9 får medlemsstat inte göra skillnad mellan medlemsstaterna när det gäller tillstånd till slutförande eller verkställande av transaktion eller till överföring förteck-

som nats listorna A och B och gjorts till föremål för

som

liberaliseringsåtgärd. I artikel 10 föreskrivs undantag från

denna icke- diskrimineringsregel av innehåll att medlemsstater, som hör till ett särskilt tull- och valutasystem, får sinsemellan

tillämpa, utöver liberaliseringsåtgärder som vidtagits i överens-

stämmelse med artikel 2 andra liberaliseringsåtgärder utan att utsträcka dem till övriga medlemsstater. Medlemsstat,

som tillhör ett tull- och valutasystem, åligger att underrätta OECD om sitt medlemsskap och de systemets bestämmelser

om av som har samband med stadgan.

Om en medlemsstat finner att en annan medlemsstats

liberaliseringsåtgärder enligt artikel 2 a motverkas av interna

anordningar, ägnade att inskränka möjligheterna att verkställa

transaktioner eller överföringar, och medlemsstaten

om anser sig förfördelad sådana anordningar, t.ex. grund deras

av av diskriminerande verkan, kan medlemsstaten hänskjuta saken till prövning inom OECD. Om OECD, efter att ha fått sådan

en fråga för be-dömning, finner interna anordningar den

som

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 145

—

berörda medlemsstaten infört eller hävdat motverkar dess

liberaliseringsåtgärder, kan OECD lägga fram forslag i syfte att

dylika anordningar avskaffas eller modifieras artikel 16.

Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter älva rätten

om

till etablering i medlemsstat kompletteras vad gäller

en annan rätten för redan etablerade företag att bedriva verksamhet av National Treatment Instrument. Enligt detta instrument får redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre

förmånligt än inhemska företag.

5.3 om liberalisering av

Stadga

transaktioner och rörande

betalningar tjänster änsteliberaliseringsstadgan

OECD antog 1980 kod liberalisering transaktioner en om av och betalningar rörande tjänster of libralisation of

Code

Current Invisible Operations. De generella förpliktelserna för

medlemsländerna enligt koden anges i artikel

Medlemmar skall sinsemellan undanröja, enligt IIa. bestämmelserna i Artikel begränsningar av osynliga transaktioner och överföringar, hädan-

efter kallade "nuvarande osynliga operationer".

Åtgärder ägnade detta ändamål kallas hädanefter

"liberaliseringsåtgärder. "

När medlemmar är bundna, enligt bestämmel-

i denna kod, att utfärda bemyndigande med

ser avseende på nuvarande osynliga operationer, skall

de handlägga ansökningar på ett så generöst sätt som möjligt.

Medlemmar skall ge frågan den största uppmärkc.

samhet för att försäkra sig om att liberaliseringsåt-

gärderna tillämpas inom deras utländska territorzer. d Medlemmar skall eftersträva att utvidga liberaliseringsätgärderrza till att omfatta alla medlemmar av Internationella valutafonden.

146 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

-

e. Med Medlem " medlem Organisatiomenas en av nen som ansluter sig till denna kod "

Om liberaliseringsåtgärder sägs i artikel

"a. Medlemmar skall utfärda varje

bemyndigande som

krävs för nuvarande osynlig operation

en specifi-

cerad under punkt i denna kods bilaga A. en Medlem kan inlägga reservationer

som hänför sig till de förbindelser följer stycke när:

som av a

i en punkt bilägges denna lags bilaga A; förbindelser som hänför sig till punkt i

en denna bilaga har utökats; eller

iii förbindelser som hänför sig till någon sådan

punkt börjar gälla för den Medlemmen.

Reservationer skall föras in i denna kods bilaga B. "

I Artikel 3 begränsas medlemsländernas

förpliktelser följ-

ande sätt:

"Bestämmelserna i denna kod skall inte

förhindra en

Medlem från att vidta åtgärder den bedömer som

nödvändiga för: I att upprätthålla den allmänna ordningen eller

för att skydda allmänhetens hälsa, moral och säkerhet;

att skydda dess vitala säkerhetsintressen; eller iii fullgörande av dess förbindelser hänför

som sig till internationell och säkerhet. "

fred

I artikel 4 anges kodens förhållande till andra internationella multilaterala överenskommelser:

"Ingentingi denna kod skall ändra förpliktelserna

anses som åtagits av Medlem såsom undertecknare Internaav tionella avtalsbestämmelser eller andra

Valutafondens

nu gällande internationella multilaterala överenskommelser. "

Om styming/kontrollåtgärder och formaliteter sägs det i artikel

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 147

-

II Liberaliseringsåtgårder i denna kod

a. som avses

skall begränsa Medlems befogenheter att verifie-

äktheten av nuvarande osynliga operationer ra

eller att vidtaga nödvändiga åtgärder för att förhindra kringgående deras lagar eller be-

av stämmelser.

Medlemmar skall så långt möjligt förenkla alla

i samband med bemyndigande eller

formaliteter

verifikation nuvarande osynliga operationer och

av skall samarbeta, vid behov för att uppnå sådan

förenkling, "

I artikel 9 kommer principen om icke diskriminering

mellan medlemsländerna till uttryck när det gäller liberalise-

ringsåtgärder.

I bilaga A de "invisible operations" som omfattas av anges

koden. Avsnitt D gäller försäkring:

"D/I Socialbidragsrförmåner och sociala försäkringar.

Anmärkning: Fri överföring av :

tillskott premier hänför sig till sociala av som

biaiagssystem eller socialförsäkring utbe-

som talas i annat medlemsland;

b socialbidrag och socialförsäkringsförmåner betalas till försäkringstagare eller för-

som månstagare bosatt i annat medlemsland eller,

för dennes räkning till socialbidrags- eller

en

socialförsäkringsmyndighet i det andra landet. Om försäkringen hänför sig till en försäkring som

betraktas socialförsäkring av endast en av de som berörda medlemmarna skall de bestämmelser gälla

som medger den mest generösa behandlingen. S0ciayiirsdkringstransaktioner som utförs av

privata försäkringsgivare skall också underordnas bestämmelserna i del lll och l Vav Bilaga

Transaktioner och överföringar i samband med direkt

försäkring än socialbidragsförmåner och social-

annan

försäkring.

148 OECD liberiseringsstadgor i 1996:77

—

D/2 Försäkring hänför sig till inom internasom varor tionell handel.

D/3 Livförsäkring D/4 Alla övriga försäkringar. "

Till dessa punkter görsföljande anmärkning:

"Direkyörsäkringstransaktioner mellan försäkrings-

givare i ett medlemsland och försäkrad i annat med-

lemsland, och överföringar av premier och betalningar mellan försäkrade försäkringsgivare i två olika medlemsländer. Överföringar från försäkringsgivare i ett med-

lemsland uppgörelser och förmåner betalts eller av som

skall betalas i annat medlemsland och överföringar

av

belopp erforderliga för genomdrivandet krav

av som

uppstått i enlighet med ett försäkringsavtal. Inom de

gränser som specificeras i del 1 till bilaga 1."

Listan över försäkringar fortsätter med följ ande punkter:

D/5 Transaktioner och överföringar i samband med återförsäkring och retrocession. Anmärkning: Bestämmelserna i del till bilaga 1 skall också gälla. D/6 Villkor för upprättande och utländska

drift av

filialer och försäkringsagenturer.

Anmärkningar:

Koncessioner inom de gränser specificerats i som

del lll till bilaga 1för försäkringsgivare från andra

medlemsländer att etablera sig och att bedriva

verksamhet.

Överföringar mellan filialer och agenturer till sådana försäkringsgivare har koncession och som deras huvuakontor: inom gränserna specificesom ras i del lVav bilaga 1."

Flera bestämmelser försäkring finns i 1 till

om "bilaga Bilaga

A. Del 1":

"Överföringar av kostnader, relaterade utgifter eller

belopp erforderliga för utövandet av alla rättigheter

som

följer av ett försäkringsavtal skall vara avgiftsfria. Utan

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 149

-

förfång för reglerats individuellt, skall varje

fall som

medlem bevilja försäkringsgivare eller deras ombud som

etablerat sig inom deras territorium och som utför

skaderegleringi enlighet med ömsesidiga system att göra

avräkning betalningarna som gjorts på vardera sidan

av

och att överföra behållningen därav." D/4 och

. " c.

I del ñnns bestämmelser om återförsäkring och retrocession. De återfinns under punkt D/

"1. Såväl sådana konton som hänför sig till återför-

säkringsoperationer, inklusive upprättande och reglering av garantisäkerheter som innehas av avgivande försäkringsgivare, konton

som som

hänför sig till kontantförluster, får upprättas i den

valuta i den direkta försäkringens avtal,

som anges

i den avgivande försäkringsgivarens lands valuta

eller i acceptantens lands valuta, enligt bestämmelserna i återförsäkringsavtalet eller -kontraktet,

Regleringen av behållning som uppstår på kontot som nämns i 1 stycket skall bemyndigas. Regle-

ringen kan ske antingen avräkning

genom av eventuella ömsesidiga tillgodohavanden hos den

avgivande försäkringsgivaren och återförsäkraren

eller på sätt som överenskommes mellan parter-

na: Genom överföring till fordringsägarens

a

bosättningsland; eller

b Genom betalning via konto som öppnats enligt

bestämmelserna i 3 stycket nedan; eller

Genom överföring till annat medlemsland som

c

fordran i ett bankkonto som öppnats enligt

stycket nedan om avtalet kräver att betalning skall ske i detta medlemsland valuta.

3 Återförsäkrare skall bemyndigas att öppna konton . i banker bildats i medlemsstater. Dessa konton

som får gottskrivas sådana innehavares fordringar

som

uppstått som en följd av återförsäkringsoperatio-

ner som ska regleras enligt bestämmelserna i 2 stycket b och De får debiteras, inneha-

om

så önskar, de fordringar följer varna men som

enligt eventuell reglering i samband med återför-

150 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

-

säkringsoperationer om det sker i enlighet med be-

stämmelserna i 2 stycket och och överens-

b c

stämmer med normal praxis. Tillgodohavandet i sådana konton får också

överföras till ifrågavarande försäkrad kontoinnehavares bosättningsland.

Bestämmelserna i 1 till 3 stycket skall också gälla

retrocessionsoperationer. "

Därefter följer i koden rad bestämmelser ekonomiska en om

garantier och depositioner:

"1. Medlem kräver depositioner eller initiala

som fasta

depositioner och/eller justerbara depositioner både av inhemska försäkringsgivare och försäkrings-

av givare från annat medlemsland verksamma inom dess territorium skall:

Ge försäkringsgivare från annat medlemsland

a

samma behandling den gäller för

som som

inhemska försäkringsgivare med avseende på såväl beloppet och beräkningen sådan

av

deposition som valmöjligheten mellan fasta

depositioner eller initiala depositioner som svarar för täckandet tekniska av reserver;

b Medge, efter eget gottfinnande, att varje sådan

säkerhet får utgöras ett eller följan-

av flera av

de medel, nämligen:

i Upp till beloppet den begärda säkerheten:

av

Ett borgensåtagande av en godkänd bank

vars huvudkontor ligger i det medlemslandet; eller

Ett borgensåtagande från godkänd

- en

försäkringsgivare vars huvudkontor ligger

i det medlemslandet, säkrat ingi-

genom

vandet av ett försäkringsavtal; eller Deposition av värdehandlingar av en

-

godkänd bank eller godkänd försäk-

en ringsgivare vars huvudkontor ligger i medlemslandet och som har deklarerat att

värdepapperen har deponerats i vederbörande försäkringsgivares eller för

namn

hans räkning;

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 151

-

Upp till åtminstone 50 % av den begärda

depositionen: Valutadepositionen i det lands valuta där

huvudkontoret är beläget och/ eller värde-

uttryckt i det landets valuta, förutpapper

satt att sådana värdepapper är negociabla

i det land som försäkringsgivaren är verksam eller att det landets myndigheter

där försäkringsgivarens huvudkontor är

beläget åtar sig att bemyndiga överföring av behållningen av försäljningen av såda-

na värdepapper om de senare skulle behö-

va säljas här i landet. Värdepapper och

valuta skall användas till att utgöra

som sådana säkerheter skall först godkännas

försäkringsmyndigheterna i det land

av

där försäkringsgivaren är verksam, de

skall kvarstå under dessa myndigheters

tillsyn, i enlighet med de regler som styr liknande inhemska tillgångars beska/fenhet och användning. Medlem begär försäkringsgivare från

som av andra medlemsländer verksamma inom dess territorium fasta depositioner eller initiala depositioner och/eller justerbara depositioner inte

som

krävs av inhemska försäkringsgivare skall medge,

efter eget gottfinnande, att sådana säkerheter kan ersättas till inte mindre än med 50 % med:

Ett borgensåtagande från en godkänd bank

a

vars huvudkontor är beläget i det medlemslandet, eller

b Ett borgensåtagande från en godkänd försäkringsgivare huvudkontor ligger i

vars medlemslandet, säkrat genom ingivandet av ett

försäkringsavtal om det inte medger att fasta

depositioner eller initiala depositioner däref-

ter räknas såsom täckning för tekniska reser-

ver eller för varje annat borgensåtagande

som

begärs av försäkringsgivare från andra med-

lemsländer verksamma inom dess territorium. "

152 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

-

När det gäller variabla depositioner och tekniska

reserver innehåller koden följande bestämmelser.

H7. Medlem som begär variabla depositioner båda

av

inhemska försäkringsgivare och försäkringsgi-

av vare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium skall för den senare tillämpa

samma behandling som för inhemska försäkrings-

givare med avseende på beräkningen av sådana deposi tioner och deras rätt att räknas för täckningen av tekniska

reserver.

När en medlem begär försäkringsgivare fån

av andra medlemsländer verksamma inom dess

territorium variabla depositioner eller depositioner

av tekniska reserver som den inte kräver av inhemska forsäkringsgivare, skall sådana krav inte ha till

effekt att de gör beräkningssättet for sådana och/eller depositioner betungande än

reserver mer

de sedvanliga reglerna för beräkning av inhemska färsäkringsgivares reserver.

S TYRDA INVESTERINGAR OCH DEPOSI TI ONER

Allmänna bestämmelser

Varje medlemsland skall underkasta inhemska fär-

säkringsgivare och försäkringsgivare från andra

medlemsländer verksamma inom dess territorium helt överensstämmande regler för urval och värde-

ring av sina investeringar och för regleringen av

eventuell avskrivning värdet därav, avhängigt,

av i tillämpliga fall, bestämmelserna i stycke 5

b

ovan. 10. När en medlem kräver samma investerings deposition både inhemska försäkringsgivare och

av av

försäkringsgivare från andra medlemsländer

verksamma inom dess territorium, skall den under-

kasta båda slagen försäkringsgivare helt över-

av ensstämmande regler avseende sättet på vilken

depositionen görs. 11. När en medlem kräver investeringsdeposition

en av försäkringsgivare endast från andra medlemslän-

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 153

-

der, skall kraven på urval och värdering gjorda av

placeringar inte vara mer betungande för sådana

försäkringsgivare än för dem som gäller för inhem-

ska försäkringsgivare. 12. När medlem kräver att försäkringsgivare från

en andra medlemsländer verksamma inom dess territorium skall göra placeringar för att täcka de tekniska reserverna och inte ålägger inhemska

försäkringsgivare skyldighet, skall, vid

samma

beräkning sådana depositioner, följande räknas

av

ifrån: I fråga om andra försäkringsgrenar än

a

livförsäkringar, äktenskaps- och födelseförsäkring, kapitalåterbetalningsafärer, kontanta

medel eller bankmedel och premier eller

avgifter netto efter skatt och provisioner som

har varit utestående längre än tre månader, upp till ett belopp motsvarande 30 % av den

oförtjänta premiereserven; b I fråga om livförsäkringar, äktenskaps- och

föálseförsäkring, och kcpitalåterbetalningsaf-

färer:

i kontanta medel eller bankmedel, till upp ett belopp motsvarande en tolftedel av

premieintäkterna föregående räkenskaps-

år, samt

upp till 90 % av premierna eller avgifter

netto efter skatt och provisioner har

som varit utestående mer än tre månader.

Acceptabla placeringar

13. Varje medlem skall eftersträva att medge försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium största möjliga urval för sina

placeringar.

14. Förutom de placeringar som uttryckligen anges

däri, bör varje medlems inhemska lagar och

förordningar som reglerar tillsynen av de för-

säkringar föreskriva att tekniska och reserver

depositioner får, för försäkringsgivare från andra

medlemsländer, utgöras varje placering av annan

154 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

-

som medges av ifrågavarande medlems vederbörande myndigheter under sådana villkor dessa

som sistnämnda må fastställa.

15. varje medlem skall tillåta försäkringsgivare från

andra medlemsländer verksamma inom dess territorium att använda där belägen fast egendom eller inteckningar av sådan egendom, upp till ett belopp motsvarande mindre än 25 % de

av tekniska reserverna och variabla depositionerna efter uteslutande, i tillämpliga fall, varje del därav som kan utgöras av medel som fasta depositioner

eller initiala depositioner.

FÖRÄNDRING AVPLACERINGAR

16. Om, vid någon tidpunkt mellan de föreskrivna periodiska justeringama, en försäkringsgivare från

annat medlemsland verksam i ett medlemsland

som kräver deposition av tekniska reserver kan visa det

senaresförsäkringstillsynsmyndighet att de depo-

nerade beloppen överstiger vad krävs för att

som utgöra sådana tekniska skall

reserver,

tillsynsmyndigheten utan dröjsmål medge jrisläp-

pandet av eventuella överskjutande deponerade

medel.

Varje medlem skall tillåta försäkringsgivare från

andra medlemsländer verksamma inom dess territorium att ändra sina placeringar med ett

minimum av formaliteter.

I synnerhet skall lämnandet av förhandsersätt-

a

ningar av andra investeringar krävs när;

i Med förhandsgodkännande försäk-

av

ringstillsynsmyndigheterna, deponerade värdehandlingar depån och byts

tas ut ur

ut inom och vederbörligen god-

samma

kända institut; samt

Värdehandlingar byts ut mot fast egendom som försäkringsgivarna önskar förvärva, eller mot inteckningar i egendom,

fast

förutsatt att utbytet äger rum inom en kort

tid

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 155

-

b I alla andra fall där förhandsersättningar inte kan lösas, skall försäkringstillsynsmyndigheten medge att sådant utbyte realtillgångar äger

av

med minsta möjliga dröjsmål, och hålla rum

alla avgifter åliggande försäkringsgivaren vid

ett minimum, likaväl utan att på något sätt

minska skyddet erbjudits försäkringstaga-

som

re och andra fordringsägare. "

I del lll punkt D/6 anges villkoren för upprättande och drift

av utländska ñlialer och försäkringsagenturer:

III. All kontroll försäkringar lagar och

av genom administrativa åtgärder skall tillförsäkra inhemska

försäkringsgivare och försäkringsgivare från

andra medlemsländer likvärdig behandling så att de inte skall åläggas tyngre bördor än de senare

som läggs på inhemska försäkringsgivare.

När tillkomsten av försäkringsgivare i ett medlems-

land görs till föremål för bemyndigande: Skall den medlemmen bevilja försäkringsgiva-

a

re från andra medlemsländer behandling

likvärdig den tillämpas på inhemska för-

som

säkringsgivare;

b Vederbörande myndighet skall åt varje försäkringsgivare från annat medlemsland tillhanda-

hålla en skriftlig redogörelse fullständigt

som och noggrant de dokument och upplys-

anger

ningar som den ansökande försäkringsgivaren

måste inlämna i syfte att erhålla bemyndigande, och skall bemöda sig att på lämpligt

om

sätt förenkla och påskynda förfaranden

som skall följas före ingivandet ansökan;

av en

När, jämte rättsliga, ekonomiska,

c

redovisnings- och tekniska krav krav

ex.

rörande företagsformen, styrelsemedlemmars och ledningens kvalifikationer, återförsäkringsarrangemang, etc, beviljandet av kon-

cessionen också underkastas andra krav och i synnerhet också underkastas ekonomiska krav

såsom den inhemska försäkringsmarknadens

behov, skall vederbörande inhemska försäkringsmarknadens behov, skall vederbörande

156 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

-

myndigheter upplysa ansökande försäkringsgi-

vare om sådana krav vid tiden för deras ansökan, samt skall dessa krav gälla på sam-

ma sätt för inhemska försäkringsgivare som

för försäkringsgivare från andra medlemslän-

der; d Vederbörande myndigheter skall fatta beslut

varje ansökan från försäkringsgivare från

om annat medlemsland senast månader efter

sex det datum då ansökan har färdigställts i alla detaljer samt skall utan vidare dröjsmål til-

lkännage sitt beslut till sagda försäkringsgiva-

re; När vederbörande myndigheter ber en

försäkringsgivare från annat medlemsland om ändringar i en fullständig ansökan om bemyndigande, skall de upplysa sagde försäkringsgi-

vare om skälen för att infordra sådana ändringar samt skall de göra detta på

samma

villkor för inhemsk försäkringsgivare;

som

När ansökan om bemyndigande från en

försäkringsgivare från annat medlemsland

avslås, skall vederbörande myndigheter under-

rätta sagde försäkringsgivare om skälen för

deras beslut, samt skall de göra detta på samma villkor som för inhemsk försäkringsgivare; g När bemyndigande vägras, eller när vederbörande myndigheter har behandlat ansökan

före utgången av sexmånadersperioden som

enligt bestämmelserna i stycke skall

a ovan,

försäkringsgivare från andra medlemsländer

ha samma överklaganderätt som inhemska

försäkringsgivare. Försäkringsgivare från ett medlemsland som är

verksam i annat medlemsland får som ombud utse varje person har hemvist och faktiskt är bosatt

som i sagda land, oavsett nationalitet. "

I del lV punkt D/6 villkoren för överföringar vid

anges etablerandet och driften av främmande försäkringsgivares filialer och agenturer:

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 157

—

III. Överföringen alla belopp inte föres-

av som genom krift i lag eller administrativa styrmedel regle-

som rar försäkringar måste behållas inom landet skall

vara fria. Försäkringsgivare från ett medlemsland

som

utövar direkta försäkringstransaktioner i annat

medlemsland eller sina

genom en flera av filialer

eller agenter skall tillåtas, i den mån

genom

sådana försäkringsgivare, deras eller

filialer

agenter inte har tillräckliga tillgångar tillgängliga

i landet, att överföra till det landet sådana belopp

som de behöver för att fortsätta att uppjj/lla skyldigheterna enligt lagen och/eller avtalsenliga skyldigheter som följer på grund av sådana tran-

saktioner.

Enligt punkt F/1 på listan över nuvarande osynliga operationer, skall överföringar vinster

av som upp-

stått i direkt försäkringsoperationer fria. Med

vara vinster skall förstås överskott tillgängligt

efter att

ekonomiska förpliktelser har avklarats

vad avser alla skyldigheter enligt lag och/eller kontrakt. "

1996:77

6¶Världshandelsorganisationen

WTO allmänna

- tjänste-

handelsavtalet GATS

6.1¶Bakgrund

Tillskapandet av en internationell handelsorganisation ingick bland

de planer för världens återuppbyggnad under andra världskriget som diskuterades mellan de allierade staterna. Fram till 1948 fanns det inte någon multilateral organisation eller multilateralt avtal för internationell handel utan de enskilda länderna hade i princip full frihet att älva införa de ordningar de önskade för tillvarata sina att ekonomiska intressen. I stor utsträckning kom denna frihet att användas i protektionistiskt syfte med stagnation i världsekonomin som följd. För att bl.a. motverka de protektionistiska strömningama undertecknades i oktober 1947 ett internationellt regelverk, General Agreement on Tariffs and Trade GATT, som för de 23 ursprungliga avtalsslutande länderna trädde i kraft den l januari 1948. Sverige anslöt sig till GATT 1950. I början av 1980-talet gick världsekonomin in i den dittills allvarligaste stagnationsperioden i efterkrigstiden. Man upplevde en ökande tendens till bilateralisering handelsförbindelsema av som följer starka protektionistiska strömningar. Flera länder av införde

importbegränsningar och vidtog andra åtgärder i gråzonen och ofta

av i strid med GATTS:s bestämmelser i syfte att skydda inhemsk

produktion och sysselsättning. GATT-systemet hade inte tillräcklig

styrka att motstå denna utveckling. Det framstod också alltmer som uppenbart att avsaknaden GATT-regler centrala områden, av såsom området för finansiella tjänster, kunde medföra handelskonllikter. Vidare fanns det risk för att frihandelssystemet delades upp i tre stora grupperingar, nämligen USA/Canada, Japan/andra Stillahavsländer och EG/EES. Ett försök att lösa problemet gjordes vid ett ministennöte i GATT 1982, där ett för GATT:s verksamhet Det visade program antogs. sig emellertid inte möjligt att nå tillfredsställande helhetslösning en av de intemationella handelsproblemen uppgörelser genom separata

Väraishandelsorganisationen W T O 1996:77

olika delområden. I stället lanserades idén en omfattande om förhandlingsrunda där rad områden skulle behandlas som en en paketlösning skulle godtas i sin helhet samtliga avtalsslutansom av de parter. Vid ett ministermöte i Punta del Este i Uruguay i september 1986 ministerdeklaration, den s.k. Punta del Este-deklarationen, antogs en fastlade målsättningar och riktlinjer för förhandlingarna. som Förhandlingarna har därefter allmänt omtalats under benämningen

Uruguayrundan. De överordnande målsättningarna för förhandlingarna var att

fortsätta arbetet med att avskaffa existerande handelshinder, vidareutveckla de delar GATT:s regelverk som inte fungeav ett tillfredsställande sätt, rar utvidga GATT-systemet till sådana områden där multilaterala regelverk saknades och central betydelse för som var av världshandeln.

Enligt ministerdeklarationen skulle hela förhandlingsresultatet och verkställas i sin helhet, s.k. "one single undertaaccepteras en king". Uruguayrundan avslutades i december 1993 efter än sju års mer förhandlingar. Förhandlingarna resulterade bl.a. i ett avtal, som undertecknades vid ett ministennöte i Marrakech den 15 april 1994, upprättande Världshandelsorganisationen World Trade om av Organization, WTO, vilket inbegriper ett reviderat Allmänt tull- och handelsavtal GATT 1994 och ett stort antal andra avtal och överenskommelser de olika områden omfattats förhandsom av lingama. I avtalet upprättande världshandelsorganisationen, WTOom av avtalet, finns bestämmelser organisationens uppbyggnad och om organisatoriska struktur, dess ställning, verksamhetsområde och uppgifter. WTO skall utgöra institutionell ram, en paraplyoren ganisation skall hålla och administrera Uruguayrundans som samman förhandlingsresultat. Vidare skall WTO utgöra ett förhandlingsforum i multilaterala handelsfrågor och administrera ett tvistlösningssystem. Det regelverk utgör resultatet Uruguayrundan trädde med nya som av vissa undantag i kraft den l januari 1995. Alla medlemsländer i EU har undertecknat WTO-avtalet och är därmed medlemmar i WTO. Om Sveriges anslutning till WTO, 1994/95:35. se prop. När det gäller änstehandeln har förhandlingarna resulterat i det allmänna tjänstehandelsavtalet General Agreement on Trade in Services, GATS omfattar all handel med tjänster. Genom GATS som

1996:77 Vdrdshandelsorganisationen WTO

har för första gången etablerats ett multilateralt internationellt regelverk för tjänstehandel med generella och särskilda förpliktelser i fråga bl.a. försäkringstj änster. Enligt GATS skall principen om

om mest gynnad nation gälla. Det innebär att Sverige, som inte har anmält något undantag från avtalet i detta avseende, inte får behandla försäkringsgivare från ett land som är medlem i WTO mer restriktivt

försäkringsgivare från något annat land. Regeln modifieras än en två sätt. Dels står det Sverige fritt att lämna försäkringsgivare från

en ett land ingår i tull- och valutaunion såsom EU och EES

som en en

behandling än försäkringsgivare från andra länder som gynnsammare anslutit sig till GATS, dels finns det möjlighet att avvika från

en principen mest gynnad nation grundval av försiktighetsskäl.

om

I avsnitt 6.2 lämnas en närmare redogörelse för GATS.

Av följ ande förteckning framgår vilka länder som undertecknade slutakten i Marrakech den 15 april 1994 och således omfattas

som av GATS.

Algeriet Guinea Bissau Paraguay Angola Honduras Peru Antigua o Barbuda Hong Kong Polen Argentina Indien Portugal Australien Indonesien Qatar Bahrain Irland Rumänien Bangladesh Island Rwanda Barbados Israel SztKitts och Nevis Belgien Italien SztLucia Belize Jamaica SztVincent och Grenadinene Benin Japan Senegal Bolivia Kamerun Centralafrikanska republiken Botswana Kanada Sierra Leone Brasilien Kenya Singapore Brunei Kina Slovakien Burkina Faso Kongo Spanien Burundi Korea Sri Lanka Chile Kuwait Storbritannien Columbia Lesotho Surinam Costa Rica Liechtenstein Schweiz Cuba Luxemburg Sverige Cypern Macao Swaziland Danmark Madagaskar Syd-Afrika Dominica Malawi Tanzania Dominikanska Malaysia Thailand republiken EG Maldiverna Togo Egypten Mali Trinidad och Tobago El Salvador Malta Tchad Elfenbenskusten Marocko Tjeckien Fiji Mauritanien Tunisien Filippinerna Mauritius Turkiet

6 16-0702

162 Värdshandelsorganisationen WTO 1996:77

Finland Mexico Tyskland Frankrike Mocambique Uganda Förenade Myanmar Ungern Arabminiraten Gabon Namibia Uruguay Gambia Nederländerna USA Ghana Nicaragua Venezuela Granada Niger Zaire Guyana Nigeria Zambia Grekland Norge Zimbawe Guatemala Nya Zeeland Österrike Haiti Pakistan

Dessa länder undertecknade inte Slutakten i Marrakech men kan tillträda i Genevevid en senaretidpunkt.

Följande 21 länder tullonrråden söker om medlemskap i GATT/WTO prel. juni 1995:

Albanien Honduras Moldavien Algeriet Jordanien Nepal Armenien Kina Panama Belarus Kinesiska Taipei Ryssland Bulgarien Kroatien Saudi Arabien Ecuador Lettland Slovenien Mongoliet Litauen Ukraina

6.2¶Allmänna GATS

tjänstehandelsavtalet

Avtalets konstruktion

Det allmänna tjänstehandelsavtalet General Agreement On Trade in Services, GATS, består av tre huvuddelar:

ett ramavtal med allmänna förpliktelser som gäller alla

medlemmar och all änstehandel,

nationella bindningslistor för åtaganden om marknadstillträde

och nationell behandling för enskilda änstehandelssektorer

samt

bilagor och ministerbeslut som behandlar speciella förhållan-

den inom respektive änstehandelssektor.

1996:77 Värdshandelsorganisationen O 163

Ramavtalet

I ramavtalet framhålles inledningsvis den ökande betydelse

som handel med tjänster har för världsekonomin och behovet av ett multilateralt regelverk. Vidare framhålles önskemålet en gradvis

om liberalisering tjänstehandeln multilateral ram där de olika

av inom en medlemsländemas målsättningar området och utvecklingsländemas behov skall beaktas.

Artikel 1 i ramavtalet definierar handel med tjänster som tillhandahållande av en tjänst

från ett medlemslands territorium till ett annat medlemslands

a

territorium t.ex. försäkringstj änster, b ett medlemslands territorium till konsumenter från ett annat

medlemsland, c genom kommersiell närvaro ett medlemslands territorium

tjänsteleverantör från ett annat medlemsland,

av en d genom närvaro ett medlemslands territorium av fysiska

personer från ett annat medlemsland.

I artikel II i ramavtalet ingår en grundläggande princip för

änstehandeln, nämligen mest gynnad nations-principen MGN. Denna princip innebär att den mest förmånliga behandling av tjänster och änsteleverantörer som ett visst land ger till något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder undertecknat tjänstehan-

som delsavtalet villkor. Vissa möjligheter till undantag från

samma MGN-principen medges. Sådana undantag f°ar dock inte gälla för längre tid än tio och skall ses över vart femte år. En förteckning över de begärda undantagen skall bifogas varje lands bindningslista, den s.k. bilagan om artikel II-undantag. Bilagan om artikel undantag fastställer formerna för hur undantag från MGN-principen skall göras och deras giltighetstid. Sverige har inte gjort något MGNundantag inom den finansiella sektorn.

Artikel lll innehåller alhnänna förpliktelser öppenhet och insyn

om i fråga om relevanta lagar och andra författningar som berör tjänstehandel. Sådana regelsystem skall offentliggöras medlemsländerna

av

lämpligt sätt.

Artikel IV om ekonomisk integration utgör det mest omfattande

undantaget från MGN-principen. Den tillåter att länder, utgör

som en ekonomisk region, under vissa förutsättningar sinsemellan får ingå avtal längre gående integration än i förhållande till andra länder.

om Detta innebär t.ex. att EES-ländema, utöver den nivå som de bundit

164 Värdshandelsorganisationen WTO 1996:77

multilateralt i änstehandelsavtalet, kan ge sina respektive tjänster och änsteleverantörer bättre behandling än den i övri gt en man ger utländska tjänster och änsteleverantörer. Andra exempel länder, med möjlighet att ingå avtal om ekonomisk integration är som mer långtgående än vad som följer av MGN-principen, är USA, Canada och Mexico som 1991 ingick ett frihandelsavtal North American Trade Area, NATFA, och i Sydamerika har flera länder gått samman och upprättat MERCOSUR har tullunion mål. I Asien har som som Bunna, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand bildat Association of South East Asian Nations ASEAN har som beslutat att upprätta ett frihandelsområde före 2008 AF TA. I sammanhanget kan avtalet mellan Australien och Nya Zeeland från 1982 Closer Economic Relations Agreement- också nämnas. - Artikel Vl behandlar regleringen i sektorer där ett medlemsland har åtagit sig förpliktelser i den nationella bindningslistan. Medlemsländerna skall iaktta obj ektivitet när det gäller regleringen i de änstesektorer som införts i ett lands bindningslista. Riktlinj för regleer ringen kommer att utformas. senare

Nationell bindningslista

Införandet av en viss tjänstesektor t.ex. finansiella tjänster i ett lands nationella bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat åtagande dels i fråga marknadstillträde artikel XV om dels beträffande nationell behandling artikel XV för sektorn i fråga. Varje land kan välja hur långtgående åtaganden vill göra man inom varje sektor och därmed dess liberaliseringsgrad. Exempelvis kan ett land i strid med principen fritt marknadstillträde bibehålla om eventuella kvantitativa restriktioner som begränsar utländsk änsts en eller änsteleverantörs tillträde till marknad att dem en genom ange i bindningslistan. Det är också tillåtet att göra mot

reservation

principen om nationell behandling. Principen om nationell behandling innebär att utländsk tjänst en eller tjänsteleverantör inte får sämre behandling, varken de facto ges eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller tjänsteleverantörer. Detta skall i så fall anges i bindningslistan, där det skall framgå om utländska änster eller änsteleverantörer i något avseende ges mindre förmånlig behandling än inhemska tjänster och änsteleverantörer landets hemmamarknad. Att ett åtagande införts i ett lands bindningslista innebär att det bundits, dvs mer restriktiva regler får därefter inte införas. Åtagande-

1996:77 Värcirhandelsorganisationen WTO 165

na har efter bilaterala förhandlingar införts i de olika ländernas bindningslistor. Emellertid gäller bindningslistorna multilateralt

dvs. lika mot alla avtalsparter enligt MGN-principen. Ett bundet åtagande kan inte försämras utan att landet i fråga tvingas betala kompensation till andra avtalsparter enligt tjänstehandelsavtalets bestämmelser. Bindningslistoma sätter således ett tak för existerande restriktioner. Avsikten är att successivt trappa ned restriktionerna i kommande förhandlingsrundor.

De åtaganden Sverige har gjort i den nationella bindningslistan när det gäller försäkringstjänster återspeglar gällande regelverk i fråga om marknadstillträde och nationell behandling. I fråga om marknadstillträde har följande begränsningar införts i bindningslistan.

1 Tillhandahållandet av direktförsäkringar, utan etablering här

i landet, tillåts endast ett försäkringsbolag med kon-

genom

cession i Sverige och endast, under förutsättning att de båda

försäkringsbolagen tillhör samma koncern eller har ingått samarbetsavtal,

2 Försäkringsbolag som inte bildats i Sverige kan etablera

en

kommersiell närvaro här endast genom en agent är bosatt

som eller har säte i Sverige,

3 Försäkringsmäklarföretag som inte bildats i Sverige kan

etablera en kommersiell närvaro endast filial.

genom

Reservationen enligt l har sin grund i l § lagen rätt för

a om utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. Genom den lagbestämmelsen öppnades vissa möjligheter för utländska försäkringsföretag att utan koncession och etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende risker i Sverige. En förutsättning härför är dock att det sker fönnedling ett

genom av försäkringsbolag som har koncession i Sverige. Vidare krävs antingen att det utländska försäkringsföretaget ingår i koncern

samma som deti Sverige koncessionerade bolaget eller att båda bolagen har ingått ett samarbetsavtal. Finansinspektionen skall tillstånd till

ge fönnedlingsverksamheten.

Reservationen enligt punkt 2 tar sikte den organisatoriska formen för etablering den svenska försäkringsmarknaden. Enligt gällande lagstiftning har försäkringsföretag med säte utanför EES endast möjlighet att etablera sig här i landet genom generalagent l § andra stycket LUF.

När det gäller den nationella behandlingen har följ ande begränsningar införts i bindningslistan,

166 Värcirhandelsorganisationen WTO 1996:77

l Försäkringsbolag som inte bildats i Sverige måste ställa

säkerhet för agenturer etableras i Sverige,

som 2 Försäkringsbolag, vilka inte bildats i Sverige, och som

erbjuder andra försäkringar än livförsäkringar beskattas

premieinkomstema från direktförsäkringsverksamheten i

stället för nettoresultatet, 3 En stiftare av försäkringsbolag skall vara en fysisk person som

är bosatt i Sverige eller en juridisk person som bildats i

Sverige.

Reservationen i punkt 1 har samband med depositionsskyldigheten enligt LUF for utländska forsäkringsföretag med säte utanför EES som bedriver eller planerar bedriva försäkringsverksamhet

genom generalagent i Sverige. Även EG:s tredjelandsregler kräver att ett visst belopp deponeras för att auktorisation skall kunna beviljas artikel 23.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 i första livförsäkringsdirektivet. Krav deposition uppställs inte för försäkringsbolag som bildats enligt försäkringsrörelselagen.

När det gäller reservationen avseende behörighetsvillkoren i punkt 3 innebär den nuvarande svenska lagstiftningen 2 kap. 1 § första stycket forsäkringsrörelselagen att fysisk person som är bosatt inom EES eller en juridisk person bildats enligt lagstiftningen i ett

som EES-land kan stiitare. I förhållande till EES-ländema har således

vara en liberalisering av lagstiftningen skett, men däremot inte i förhållande till andra främmande länder.

Tvistlösning

änstehandelsavtalet innehåller också regler för tvistlösning och konsultation. Behovet av en effektivisering av den tvistlösning

som tillämpades enligt GATT-systemet orsakerna till att

var en av förhandlingarna i Uruguay-rundan inleddes. Kritik anfördes bl.a. från amerikanskt håll mot det dåvarande tvistlösningssystemet för

att vara ineffektivt. En rad panelrapporter hade blockerats, dvs. den tappade parten motsatte sig att rådet antog s.k. panelrapporter när konklusionen gick i parts favör. Dessutom har förekommit att

en annan panelrapporter som antagits av rådet inte har verkställts i enlighet med påbuden i panelrapportema. Detta medförde en försvagning

av GATT-systemets auktoritet. Grundorsaken till det bristfälliga tvistlösningssystemet var avsaknaden av klara regler.

1996:77 Väraishandelsorganisationen W T0 167

...

Effektiviteten i tvistlösningen har direkt betydelse för ekonomiska aktörer och är därför viktig för tilliten till systemet. En central målsättning i Uruguayrundan har därför varit att effektivisera tvistlösningssystemet i syfte att skapa ökad tilltro.

Resultatet av tvistlösningsförhandlingama i Uruguayrundan

bygger och utvecklar både existerande GATT-regler och procedu-

rer. Ett genomgående drag i de tvistlösningsreglema är ökad

nya snabbhet och automatik i förfarandet. Detta gäller såväl för upprättande av paneler, antagande av panelrapporter som för det nya överprövningsförfarandet som införts angående panelutslag. Tydligt angivna tidsgränser gäller för alla faser av tvistlösningsförfarandet. Ett pennanent överprövningsorgan har inrättats som överprövningsinstans for panclrapporter som inte accepteras en part i tvist. Ett

av en nytt inslag är att det ges utrymme för skiljedomsförfaranden då det råder oenighet nivån kompensation i förekommande fall.

om

Dessa förändringar i tvistlösningssystemet torde bidra till

en

förstärkning av tvistlösningssystemet som utgör älva kärnan i

GATS liksom i de andra avtalen som omfattas Uruguayrundan. Ett

av vikti element i överenskommelsen om tvistlösning Dispute Settlement Understanding, DSU är också att den slår fast allmän

en förpliktelse att lösa tvister angående avtalsenliga rättigheter och skyldigheter inom ramen för DSU och att följa däri fastslagna regler och procedurer. Överenskommelsen innehåller således presumtion

en för att söka lösningar i multilateralt accepterade former.

Omständigheter att beakta vid revidering av svensk lagstiftning

Förhandlingsresultatet i Uruguayrundan avser förhållanden

som ligger inom ramen för EU:s handelspolitik. Det är

gemensamma därför inte aktuellt att nationellt genomföra förhandlingsresultatet. De åtaganden som Sverige gjort enligt tjänstehandelsavtalet går dock inte utöver vad som för närvarande gäller försäkringsområdet. Avtalet föranleder därför inte några direkta krav ändrad eller kompletterad lagstiftning. Emellertid måste vid en revidering

av lagstiftningen utländska försäkringsgivare i Sverige MGN-

om principen beaktas. Detta innebär bl.a. att liberaliseringsåtgärdemai den gällande lagstiftningen i princip måste komma alla utländska försäkringsgivare till del oberoende i vilket WTO-land försäk-

av ringsgivaren har sitt säte. Undantag från denna likabehandlingsprincip kan dock med stöd av regeln om ekonomisk integration göras

- i förhållande till försäkringsgivare från EU/EES.

V ua abrw:

£.i .ff§,-.

L

1996:77 169

7¶Villkor för marknadstillträde

inom OECD

Av intresse för utredningen har varit att utröna villkoren för marknadstillträde inom OECD för utländska försäkringsgivare mot bakgrund av den principiella rätten till etablering av försäkringsverksamhet enligt kapitalliberaliseringsstadgan och friheten för gränsöverskridande verksamhet för försäkringsgivare enligt änsteliberaliseringsstadgan se avsnitt 5. En undersökning har därför i detta syfte gjorts med avseende förhållandena i de länder är medlemmar

som av OECD och har tillträtt denna organisationens liberaliseringsstadgor. De länder som ingår i undersökningen är Australien, Belgien, Kanada, Danmark, England, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländema, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz,

Spanien, Tyskland, USA och Österrike.

Undersökningen avser de krav som ställs på de nationella marknaderna inom OECD för att utländska försäkringsföretag skall

inleda försäkringsverksamhet.

De berörda ländernas alhnänna attityd till utländska försäkringsgivare är i stort sett baserad en ekonomisk politik understödjer

som fria internationella kapitalrörelser och likabehandling inhemska

av och utländska försäkringsgivare. Emellertid förekommer vissa begränsningar av marknadstillträdet för utländska försäkringsgivare

de lokala marknaderna inom OECD-området.

I samtliga OECD-länder uppställs auktorisationskrav villkor

som för marknadstillträde för utländska försäkringsföretag. Auktorisationskrav gäller utan undantag verksamhet som ett utländskt försäkringsföretag avser att bedriva från etablering i ett OECD-land. Med

en etablering avses här filial-, agentur- eller dotterbolagsetablering. Endast några länder Australien, Japan,,Nederländema och Nya

- Zeeland medger gränsöverskridande verksamhet inom direktförsäk-

- Iingsområdet. Möjligheten för utländska försäkrings givare att bedriva gränsöverskridande verksamhet är i dessa länder inte generell utan

begränsad till vissa försäkringsklasser. Med undantag

av skadeförsäkringsverksamhet den australiska marknaden krävs auktorisation för gränsöverskridande verksamhet inom direktförsäk-

170 Villkor för marknaaistillträde inom OECD 1996:77

ringsområdet i de länder medger sådan verksamhet. När det

som gäller återförsäkringsverksamhet medges gränsöverskridande verksamhet inom hela OECD-området.

Representationskontor kan utländska försäkringsföretag utan särskilt tillstånd upprätta i samtliga länder inom OECD-området under förutsättning att inte någon kommersiell verksamhet bedrivs från kontoret.

Som regel föreskrivs förutom auktorisationskrav solvenskrav

— för etablering av försäkringsverksamheti OECD-ländema. När det gäller OECD-länder som tillhör EES överensstämmer solvenskraven för utländska försäkringsföretag utanför EES i stort sett med de minimivillkor som gäller för tredjelandsföretag enligt EG:s försäkringsdirektiv. Dessa minimivillkor ingår artikel 23 och artikel 25 i första skadeförsäkringsdirektivet och i artikel 27 och artikel 29 i första livförsäkringsdirektivet. Direktiven hindrar dock inte att strängare förpliktelser intas i den nationella lagstiftningen. l allmänhet har denna möjlighet att skärpa depositionskraven i förhållande till EG:s dock inte utnyttj ats.

normer

Enligt artikel 23.2 e i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 e i det första livförsäkringsdirektivet förutsätt-

är en av ningarna för auktorisation att försäkringsföretaget från tredje land har så mycket tillgångar i etableringens placeringsland att de motsvarar minst hälften av garantibeloppets minimibelopp i ECU minimum guarantee fund som anges i artikel 17.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och i artikel 20.2 i första livförsäkringsdirektivet och att minst hälften av dessa tillgångar har deponerats som säkerhet i det land där etableringen bedriver sin verksamhet.

I det följande har en sammanställning gjorts av villkoren i de olika OECD-ländema för utländska Försäkrings givare att bedriva verksamhet från etableringar a-c och genom gränsöverskridande verksamhet d, i den utsträckning verksamhet av ifrågavarande slag medges i det enskilda OECD-landet. När det gäller OECD-länder som tillhör EES avses med utländska försäkringsföretag i detta sammanhang företag med säte utanför EES.

1 Australien

a filial skadeförsäkringsverksamhet b agentur skadeförsäkringsverksamhet c dotterbolag d gränsöverskridande verksamhet skadeförsäkringsverksamhet

1996:77 Villkor för marknadstillträde inom OECD 171

Auktorisationskrav och kapitalkrav för verksamhet enligt a c.

-

För verksamhet enligt d gäller inte några restriktioner.

Livtörsäkiingsverksamhet får endast bedrivas genom dotterbolagsetablering.

1.2 Belgien

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om lörsäkringsföretag med säte utanför EES.

1.3 Kanada

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationslcmv för verksamhet enligt a c i varje provins där verksam-

het avses att bedrivas.

Depositionskrav för etablering enligt a b.

-

1.4 Danmark

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs i EG:s iörsäkiingsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.5 England

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a och c.

Enagenturkan endast agerapå uppdrag av en auktoriserad Försäkringsgivare eller filial. Agenturer är inte föremål för särskild auktorisation.

172 Villkor för marknadstilltrdde inom OECD 1996:7 7

Etableringsvillkoren för filialer och agenturer är inte strängare än vad som följer av de minimivillkor i EG:s törsäkringsdirektiv för försäkringsföretag med säteutanför EES.

1.6 Finland

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med deminimivillkor

somföreskrivs i EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

7Frankrike

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

För verksamhet enligt a dessutom s.k. särskilt tillstånd "Agrément special" om godkännande av ñlialens legale företrädare.

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.8 Irland

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs i EG:s forsäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.9 Italien

a filial b agentur c dotterbolag d

-

1996:77 Villkor för marknacistillträde inom OECD 173

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

I 0 Japan

a filial b agentur c dotterbolag d gränsöverskridande verksamhet inom vissa försäkringsklasser

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Gränsöverskridande verksamhet medges endast i fråga om försäkring av rymdfartyg och satelliter. Depositionskrav för försäkringsverksamhet från etablering i Japan.

1.11 Luxemburg

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

12 Nederländerna

a filial b agentur c dotterbolag d gränsöverskridande verksamhet

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a d.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1 13 Norge . a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

174 Villkor för marknadstillträde inom OECD 1996:77

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minirnivillkor

somföreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.14 Nya Zeeland

a filial b agentur c dotterbolag d gränsöverskridande verksamhet

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a d.

-

Depositionskrav för skadeförsäkrirtgsrörelsesom etableras enligt a b. Inga

andra solvenskrav.

15 Portugal

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minirnivillkor

somföreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.16 Schweiz

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhetenligt a c. Kapitalkrav inkl. deposition-

skrav för verksamhet som etableras enligt a b.

-

1.17 Spanien

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1996:77 Villkor för marknadstillträde inom OECD 175

l 8 Tyskland

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav fir verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

—somföreskrivs i EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.19 USA Wew York

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav och solvenskrav För verksamhet enligt a c.

-

1.20 Österrike

a filial b agentur c dotterbolag d

-

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

somföreskrivs i EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om törsäkringsföretag med säte utanför EES.

1996:77 177

8¶Allmänna

överväganden

8.1¶Allmänt om om utländska

lagstiftningen

försäkringsgivare i Sverige

Den centrala uppgiften för utredningen är att lägga fram ett förslag till reviderad lagstiftning om utländska försäkringsgivares

en verksamheti Sverige. Försäkringsverksamhet bedriven av utländska försäkringsföretag i Sverige kan påvisas långt tillbaka i tiden. De första utländska forsäkringsföretagen etablerade sig här i landet redan i början l800-talet. Under en lång följd av dominerade de ut-

av ländska företagen försäkringsbranschen här i landet. Först under den senare delen av l800-talet grundades de första svenska försäkringsbolagen. I och med att den verksamhet som bedrevs av utländska försäkringsföretag här i landet fick en allt större ekonomisk betydelse började regeringsmakten att intressera sig för den. Det ansågs motiverat att mera information om de utländska försäkringsföretagens stadgar samt om omfattningen och arten av deras verksamhet. Tillsynen ansågs nödvändig i synnerhet för att trygga de egna medborgarnas intressen. Försäkringskundema hade knappast några möjligheter alls att uppgifter om ett utländskt företags solvens. Eftersom försäkringsavtalen ingicks enligt utländska villkor och med tillämpning utländsk lagstiftning behovet skydd särskilt

av var av stort.

Sedan 1950 regleras de utländska försäkringsföretagens verksamhet i Sverige av lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. I samband med att forsäkringsrörelselagstiftningen 1993 anpassades till vissa av EG:s försäkringsdirektiv begränsades lagens tillämpningsområde av lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsföretag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag, lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF,

enbart utländska försäkringsgivare med säte inom EES. som avser Utländska försäkringsföretag som driver rörelse den svenska

178 Allmänna överväganden 1996:77

marknaden genom ett här i landet bildat dotterbolag omfattas varken av LUF eller LEF utan av regleringen i försäkringsrörelselagen 19822713, FRL.

För närvarande mars 1996 bedriver 12 utländska försäkringsföretag i Sverige försäkringsverksamhet genom generalagent. Av dessa driver endast ett företag rörelsen med stöd av LUF eller med stöd av föreskrifter meddelade enligt LUF, medan de övriga företagen bedriver verksamheten enligt LEF. Vid samma tidpunkt hade 114 anmälningar om gränsöverskridande verksamhet i Sverige enligt LEF inkommit till Finansinspektionen. Tre utländska försäkringsföretag bedriver verksamhet här i landet i svenska dotterbolag enligt FRL. Utredningsuppdraget omfattar inte utländska dotterbolagsetableringar enligt FRL utan är begränsat till verksamhet enligt LUF och LEF.

Såväl LUF som LEF syftar till att säkerställa försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen. För att tillgodose detta syfte vilar utformningen såväl LUF LEF ett antal

av som grundläggande principer som dock inte är desamma i de båda lagarna. Detta sammanhänger med att LUF har utformats mot bakgrund

av en ihuvudsak nationell försäkringsmarknad i 1950-talets Sverige medan LEF har fått sin utfonnning grundval integrerad västeuro-

av en peisk försäkringsmarknad nyligen har etablerats inom EU.

som Visserligen har LUF sedan dess tillkomst successivt anpassats till utvecklingen inom forsäkringsområdet genom ett antal lagändringar, men lagens grundläggande principer är i stort oförändrade.

De grundläggande principerna i LUF är principen om svensk koncession, säkerhetsprincipen, specialitets- eller separationsprincipen och principen om att ett försäkringsföretag inte utan särskilda skäl får bedriva rörelse än försäkringsrörelse. I LEF utgör

annan principen om en enda koncession och principen hemlandstillsyn

om de grundläggande principerna.

Enligt LUF skall ett utländskt försäkringsföretag ha koncession i Sverige för att driva försäkringsrörelse. Lagen bygger det svenska koncessionssystemet som hänger samman med den fortlöpande tillsyn som Finansinspektionen utövar över den del ett

av utländskt försäkringsföretags verksamhet är förlagd till Sverige.

som Försäkringstagama har grund av försäkringsverksamhetens natur ofta begränsade möjligheter att i tillräcklig utsträckning bevaka sina egna intressen. Detta kan särskilt gälla utländska försäkringsföretag, vars verksamhetspolitik, produkter, tillförlitlighet och solvens kan vara ännu svårare för en svensk försäkringskund att utröna än det

om är fråga om ett svenskt bolag. Syftet med koncessionsprövningen är att redan från början utestänga försäkringsföretag med viss

som sannolikhet inte kan förväntas fullgöra sina förpliktelser enligt de

1996:77 Allmänna överväganden 179

ingångna försäkringsavtalen eller driva rörelsen i övrigt enligt här i landet godtagbara affarsprinciper.

För att ett utländskt försäkringsföretag skall koncession i Sverige enligt LUF krävs att det här i landet etablerar en generalagentur. Någon annan etableringsform den svenska marknaden medger inte lagen. En generalagent är en syssloman som marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegleringen det utländska försäkringsföretagets vägnar i Sverige. Formellt sett drivs försäkringsrörelsen i Sverige av det utländska försäkringsföretaget.

Att LUF inskränker möjligheterna att utnyttja de olika fonner för drivande försäkringsverksamhet står till buds att

av som genom endast medge verksamhet genom generalagent har historiska skäl. Liksom i flera andra europeiska länder har försäkringsrörelse genom generalagent gamla traditioner i Sverige. När den första lagen om utländska försäkringsforetag tillkom 1903 var det inte aktuellt eller särskilt angeläget att reglera annan verksamhet än den som bedrevs

generalagent. heller vid revideringen av lagstiftningen i genom samband med tillkomsten av LUF 1950 övervägdes andra etableringsfonner i Sverige för utländska försäkringsföretag.

Emellertid öppnades 1990 i LUF vissa möjligheter för utländska försäkringsföretag att utan etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende risker i Sverige genom fönnedling av ett försäkringsföretag beviljats koncession enligt LUF eller FRL.

som Möjlighetema att bedriva sådan verksamhet här i landet begränsades till två särskilda fall. Det ena fallet avser ett utländskt försäkringsbolag är dotterbolag till eller annat sätt ingår i samma koncern

som som det i Sverige koncessionerade bolaget. Det andra fallet bygger på att de båda bolagen har ingått ett samarbetsavtal utan att något koncemförhållande föreligger. Finansinspektionen skall tillstånd

ge till verksamheten. Av betydelse i tillståndsärendet är bl.a. om det föreligger försäkringsmässiga skäl för placering i utlandet och kvaliteten på den tillsyn som det utländska försäkringsföretaget är underkastad i hemlandet.

LUF förutsätter att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. Detta innebär försäkringsgivare som i sitt

att en hemland driver rörelsen i annan Organisationsform än företagsfonnen inte kan beviljas koncession enligt LUF att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige.

I lagstiftningen i andra länder uppställs som regel krav att försäkringsrörelse skall drivas i bolagsfonn. De vanligaste bolagsformema utomlands för drivande av försäkringsrörelse är aktiebolagsformen och den ömsesidiga bolagsfonnen. Det förekommer också att försäkringsverksamhet bedrivs sammanslutningar i andelsfonn

av

180 Allmänna överväganden 1996:77

och av offentligrättsliga anstalter. De sistnämnda är i allmänhet lagstadgade försäkringsanstalter vilkas verksamhet i regel är begränsad till deras hemland. I praktiken är det endast försäkringsbolag i aktiebolagsfonn och i den ömsesidiga fonnen

som bedriver verksamhet utanför sitt hemland. De utländska försäkringsföretag som etablerat verksamhet i Sverige generalagent är

genom samtliga aktiebolag.

Utomlands finns emellertid också i fonn försäkringsbörser

av organiserade sammanslutningar. Försäkring meddelas i dessa sammanslutninger av enskilda individer sammanslutrra i syndikat eller av juridiska personer som utgör syndikat. Försäkringsgivarna står inte i direkt kontakt med kunderna utan försäkringsaffarerna förvärvas huvudsakligen genom försäkringsmäklare. Ifrågavarande slag av sammanslutningar eller försäkringsbörser kan, med hänsyn till sin uppbyggnad och fonnema för rörelsens drivande, inte jämställas med ett försäkringsföretag. Möjlighet saknas därför att bevilja sådana sammanslutningar koncession enligt LUF att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. heller är LUF tillämplig partikulär försäkring, dvs. försäkring meddelas fysiska

som av personer.

Försäkringstagamas främsta intresse vid all försäkring är att försäkringsgivaren har förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt de ingångna forsäkringsavtalen. Säkerhetsprincipen, är mots-

som en varighet till soliditetsprincipen i forsäkringsrörelselagen, syftar till att tillgodose detta intresse. En rad regler i LUF knyter till säker-

an hetsprincipen. Hit hör bestämmelser krav deposition, redovis-

om ning av försäkringstekniska skulder, skuldtäckning, soliditet och grunder.

För de utländska försäkringsföretag, driver försäkringsrörelse

som i Sverige, är regel den svenska rörelsen endast ringa del

som en av den totala försäkringsrörelse företaget bedriver. Depositions-

som bestämmelserna ger uttryck tanken att de svenska försäkringstagarnas intresse kräver att de utländska försäkringsföretagen, har sin

som huvudsakliga förmögenhet annat håll, har vissa tillgångar bundna i vårt land till säkerhet för de förpliktelser företagen har

som

gentemot de svenska försäkringstagama.

För både livförsäkring och skadeförsäkring uppställs i LUF krav

initiala depositioner i samband med att koncessionsansökan lämnas in för prövning. Den initiala depositionen är relaterad till basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. Syftet med den initiala depositionen är att trygga försäkringstagamas intressen under företagets uppbyggnadsskedet här i landet när etablerings-och startåtgärder regel tar avsevärda belopp i

som anspråk. Den initiala depositionen är när det gäller skadeförsäkring

1996:77 Allmänna överväganden 181

kombinerad med en omslutningsrelaterad deposition som är relaterad till bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret. Syftet med den omslutningsrelaterade depositionen är att erforderlig säkerhet skall uppnås för försäkringstagare i företag med en omfattande rörelse. Kombinationen av initial deposition och omslutningsrelaterad deposition innebär att det högsta de båda beloppen blir den

av faktiska depositionen inom skadeförsäkring. LUF innehåller bestämmelser som begränsar användningen av deponerade medel.

Ett väsentligt inslag i LUF:s säkerhetssystem för att skydda försäkringstagarnas intressen utgör kravet redovisning

av försäkringstekniska skulder och skuldtäckning. De försäkringstekniska skulderna motsvarar värdet av företagets ansvarighet grund

av löpande försäkringsavtal och inträffade försäkringsfall. Beräkningar av forsäkringstekniska skulder skall utföras under överinseende

av en

auktuarie. Ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrö-

relse i Sverige skall här i landet ha tillgångar till ett belopp i

som huvudsak skall motsvara de försäkringstekniska skulderna, s.k. skuldtäckning. Tillgångama skall, med beaktande av företagets försäkringsåtaganden och förändringar i framtida värde och avkastning, placeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. För skuldtäckning får endast användas vissa angivna tillgångar. Under vissa förutsättningar får 90 procent av deponeringen räknas in i de tillgångar skall användas

som för skuldtäckning.

Soliditetskravet innebär i huvudsak att ett utländskt försäkringsföretag för sin verksamhet i Sverige vid varje tidpunkt skall ha

en tillräcklig kapitalbas. Vid utövandet verksamheten skall kapitalba-

av sen minst uppgå till en nivå beräknas med utgångspunkt i

som verksamhetens art och omfattning solvensmarginal. Kapitalbasen får aldrig understiga ett garantibelopp. För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu. För skadeförsäkring varierar storleken garantibeloppet mellan 100 000 och 700 000

ecu ecu beroende vilket slag av skadeförsäkring rörelsen omfattar.

som

I fråga om livförsäkring föreligger skyldighet att upprätta grunder för bl.a. beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Grunderna skall utformas så att premier och betryggande

reserver ges en storlek. Kravet grunder är ett uttryck för en soliditetssträvan.

Specialitets- eller separationsprincipen syftar till att trygga livförsäkringsföretagens soliditet genom att den mera svårbedömda och riskfyllda skadeförsäkringsrörelsen inte får förenas med direkt livförsäkring. Kravet separation i LUF innebär att ett utländskt försäkringsföretag endast får förena livåterförsäkring med direkt livförsäkringsverksamhet som är förlagd till Sverige.

182 Allmänna överväganden 1996:77

Förbudet för livförsäkringsföretagen att driva rörelse än förannan säkringsrörelse är också ett uttryck för soliditetssträvan. Begreppet en försäkringsrörelse har i detta sammanhang ganska vid omfattning en och innefattar bl.a. kapitalförvaltning, marknadsföring, information, rådgivning och skadereglering. Förbudet mot drivande av annan rörelse är inte absolut. Undantag från förbudet kan medges det om finns särskilda skäl till det. Enligt den praxis utbildats som området är en förutsättning för att undantag skall kunna medges att verksamheten har ett naturligt samband med försäkringsverksamheten och att det föreligger garantier för att rörelsen drivs i försäkringstagamas intressen. Kännetecknande för LUF är således ett långt drivet system av bestämmelser som syftar till att förebygga att försäkringsverksamhet här i landet bedrivs ett ansvarslöst och osunt sätt till förfång för försäkringstagama. Särskilt utförliga är solvensreglema. Denna detaljreglering har som utgångspunkt att svenska försäkringskunder i utländska försäkringsföretag skall tryggas lika säkert försäksom ringskundema i svenska försäkringsbolag. Finansinspektionen har tillsynsansvaret för den verksamhet utländska försäkringsföretag som bedriver med stöd LUF här i landet. av Kännetecknande för LEF är ett regelsystem med vissa grundläggande bestämmelser inledande och drivande försäkringsrörelse om av i Sverige. En försäkringsgivare har erhållit koncession i ett utländskt EESsom land har rätt att med stöd av den bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt LEF. Verksamheten kan bedrivas antingen sekungenom en däretablering här eller gränsöverskridande verksamhet från ett genom driftställe i ett annat EES-land än Sverige. Möjlighet finns också att samtidigt bedriva verksamhet från sekundäretablering här i landet en och gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Med sekundäretablering avses filial, generalagentur och, såvitt försäkringssamavser manslutningar, generalrepresentation. Principen hemlandstillsyn om innebär en koncentration tillsynen till tillsynsmyndigheten i av försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen som av försäkringsgivarens verksamhet inom hela EES. Således har tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland det primära tillsynsansvaret för den verksamhet försäkringsgivaren bedriver som enligt LEF häri landet från en sekundäretablering eller gränsgenom överskridande verksamhet.

Systemet med enda koncession och hemlandstillsyn har en som förutsättning att varje medlemsland godtar övriga medlemsländers regler för försäkringsrörelse och offentlig tillsyn tillräckliga om som

1996:77 Allmänna överväganden 183

för att tillgodose anspråket sundhet i rörelsen. Av denna anledning är det inte möjligt att i LEF ha motsvarande reglering som i LUF i fråga om rätten att starta och bedriva verksamhet samt när det gäller solvenskrav och tillsyn. I stället återfinns detaljerade rörelse- och solvensregler samt regler om tillsyn i lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland. Dessa regler gäller i princip även för verksamhet som försäkringsgivaren bedriveri Sverige. För att varje medlemsland skall godta övriga medlemsländers regler för försäkringsrörelse har i tredje generationens EG-direktiv lagts fast miniminivåer för harmonisering av regler för försäkringsrörelsens drivande. Det har också utarbetats regler om rutiner for administrativt samarbete mellan medlemsländemas tillsynsmyndigheter för att den gemensamma försäkringsmarknaden inom EU skall kunna fungera ett tillfredsställande sätt.

I förhållande till de grundläggande principerna i LUF innebär minimihannoniseringen följ ande.

Varje medlemsland inom EU/EES skall som villkor för etablering av försäkringsrörelse föreskriva koncession. Koncession meddelas av behörig myndighet försäkringsgivarens hemland. I EG:s försäkringsdirektiv de associationsfonner får användas i de olika

anges som medlemsländerna för bedrivande av försäkringsverksamhet. I allmänhet är det fråga om olika typer av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga bolag. Som nämnts har ett försäkringsföretag som erhållit koncession i ett land, som omfattas av EES-avtalet, rätt att med stöd av den bedriva försäkringsrörelse överensstämmer med kon-

som cessionen i hela EES antingen genom att inrätta filialer eller agenturer där eller genom gränsöverskridande verksamhet eller att

genom samtidigt bedriva båda formerna verksamhet.

av

När det gäller skadeforsäkring skall försäkringsföretagets hemstat kräva att varje försäkringsföretag avsätter en tillräcklig försäkringsteknisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Enligt en allmän bestämmelse i tredje skadeförsäkringsdirektivet skall de tillgångar som skall täcka den försäkringstekniska

ansvarsskulden beaktas vid fastställande av arten av den affärsverksamhet

företaget bedriver, så att placeringamas säkerhet, avkastning och som realiserbarhet säkerställs. Dessutom förpliktar direktivet ett företag att se till att placeringama är mångsidiga och tillräckligt spridda. Den allmänna bestämmelsen kompletteras av en i direktivet ingående förteckning över tillgångar med vilka den försäkringstekniska ansvarsskulden får täckas i enlighet med hemstatens närmare bestämmelser. Direktivet innehåller också bestämmelser de

om maximibelopp, som ställs i relation till bruttototalbeloppet den

av försäkringstekniska ansvarsskulden, upp till vilka försäkrings-

184 Allmänna överväganden 1996:77

företaget får placera tillgångar täcker ansvarsskulden i

som egendomsslag eller enstaka objekt som särskilt nämns i direktivet.

När det gäller livförsäkring skall försäkringsföretagets hemstat kräva att varje försäkringsföretag bildar tillräcklig försäkringstek-

en nisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Tredje livförsäkringsdirektivet innehåller detaljerade bestämmelser de

om principer enligt vilka storleken av det försäkringstekniska ansvaret bestäms vid livförsäkring. De premier gäller försäkrings-

som en ny rörelse skall med utgångspunkti försäkringsmatematiska antaganden

sådana att försäkringsföretagen förmår skapa tillräcklig vara en försäkringsteknisk ansvarsskuld. Till direktivet har bilaga fogats

som sk. matchningsregler enligt vilka den valuta gäller försäkrings-

som företagens förpliktelser bestäms samt regler de uppgifter

om som skall ges till försäkringstagama innan avtal ingås och under försäkringstiden.

Tredje livförsäkringsdirektivet uppställer krav livförsäkringsbolags och skadeförsäkringsbolags separata ställning. Det råder enligt direktivet ett förbud mot att driva liv- och skadeförsäkringsrörelse i ett och samma bolag. En försäkringsgivare kan dock koncession för både livförsäkringsrörelse och rörelse avseende sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som hänförs till skadeförsäkring. Sådan koncession förutsätter att de båda verksamhetsformema hålls åtskilda i bolaget.

Beträffande förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall enligt EG:s försäkringsdirektiv varje medlemsstat bevaka att försäkringsgivama begränsar sin verksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet är direkt anknuten till detta område med

som uteslutande av all annan verksamhet.

Minimihannoniseringen enligt EG:s försäkringsdirektiv innebär således för de utländska försäkiingsföretag bedriver eller

som planerar att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige enligt LEF att, när det gäller de grundläggande principerna, i stort

sett samma bestämmelser för rörelsens drivande gäller för utländska för-

som säkringsföretag som etablerar verksamhet här i landet enligt LUF även om dessa bestämmelser inte kommer till uttryck i svensk lagstiftning utan återfinns i varje försäkringsbolags hemstats lagstiftning. Verksamhetsförutsättningar i övrigt är dock i väsentli

ga avseenden olika EU:s gemensamma försäkringsmarknad beroende

om försäkringsgivaren är ett EU-företag eller inte. Detta sammanhänger främst med de s.k. tredjelandsreglema i EG:s försäkringsdirektiv förpliktigar medlemsländerna att i förhållan-

som de till de länder som inte omfattas EES-avtalet uppställa strängare

av krav för etablering av försäkringsverksamhet än vad gäller för

som

1996:77 Allmänna överväganden 185

EU-företag. Som en följd härav ställer den svenska försäkringsrörelselagstiftningen olika krav utländska försäkringsgivare beroende om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte, vilket i sin tur medfört delvis olika verksamhetsförutsättningar för försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive LEF. Som framgått gäller detta bl.a. rätten att starta försäkringsverksamhet i Sverige och formema för anskaffning av försäkringar den svenska marknaden.

Det primära syftet med utredningsuppdraget är att samla bestämmelserna i LUF och LEF i en gemensam lag, där förutsättningar bör skapas för Försäkringsgivare utanför EES att verka i Sverige under likartade förutsättningar som EES-försäkringsgivare i den utsträckning som EG:s regler medger och om grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav är tillgodosedda.

8.2¶Internationell

bakgrund

Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör Sveriges internationella åtaganden. Detta begrepp kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga om internationell handel, internationella betalningar och investeringar som kan anses beröra försäkringsverksamhet. Sveriges positiva inställning till internationellt samarbete har lett till svenskt medlemskap i flertalet av de organisationer

som det internationella planet verkar för ekonomisk integration direkt

som eller indirekt har betydelse för utvecklingen försäkringsområdet. Med Sveriges internationella åtaganden avses dock i detta

sammanhang de multilaterala förpliktelser följer Sveriges åtaganden

som av gentemot OECD och dess medlemsländer samt åtagandena enligt det allmänna tjiinstehande1savtaletGATS till följd anslutningen till

av WTO. Dessa åtaganden, som utredningen enligt sina direktiv har att beakta vid utarbetande ett förslag till reglering utländska

av av försäkringsgivares verksamheti Sverige, har till följd av försäkringsväsendets genomgripande internationalisering under fått

senare särskild aktualitet.

Främst under de senaste decennierna har det skett stark

en internationalisering av tjänstehandeln. Värdet änstehandeln har

av under en följd av ökat betydligt snabbare än värdet av varuhandeln och en fortsatt liknande utveckling förutses. Detta gäller inte minst handeln med finansiella tjänster. Enligt GATT:s beräkningar

var Sverige 1991 världens 15:e största änsteexportör med ett

186 Allmänna överväganden 1996:77

exportvärde 15,2 miljarder amerikanska dollar 1,7 % av totala

om världsexporten. På försäkringsområdet har försäkringsgivama i allt större omfattning kommit att bedriva verksamhet i flera länder, med eller utan etablering utanför hemlandet. Denna utveckling har bland industriländema främst sin grund i att restriktioner i fråga om kapitalrörelser över nationsgränsema i stor utsträckning har slopats under

eftersom möjligheten för kapital att fritt röra sig över senare nationsgränsema är av grundläggande betydelse för den intemationel-

forsäkringsverksamheten. Inom EU har i princip alla restriktioner i fråga om kapitalrörelser avvecklats.

En stor del av den internationella direktförsäkringsverksamheten är knuten till agenturer, filialer, dotter- och intressebolag som försäkringsgivare etablerat eller förvärvat för att skaffa sig lokal närvaro utländska marknader. Även etablering samgående

genom med lokala försäkringsgivare eller andra inhemska intressenter i s.k. joint venture förekommer inte obetydlig omfattning. Däremot är den gränsöverskridande verksamheten, dvs. försäljning av försäkringar över nationsgränsema utan att försäkringsgivaren etablerar sig en lokal marknad utomlands, liten i förhållande till summan av premier-

globalt direktförsäkringsområdet. Anledningen till detta är den na stora vikt tillmäts lokal närvaro i breddbranschema inom direkt

som försäkring. Etablering anses nödvändig för att den ekonomiska, sociala, juridiska och tekniska kompetens den lokala marknaden som en framgångsrik försäkringsverksamhet kräver. En etablering är också ofta nödvändig för att försäkringskundema skall kunna erbjudas service åtminstone är jämbördig med den service

en som

lokala försäkringsgivare tillhandahåller. Nackdelarna med som avsaknaden av en lokal närvaro en utlandsmarknad kan delvis kompenseras genom anlitande av försäkringsmäklare. För försäkringssökande utgörs av större företag som har kompetens och

som resurser att upphandla försäkringar egen hand den intemationella marknaden är dock behovet av lokala driftställen begränsade. Detsamma gäller återförsäkring som i högsta grad är intemationell. Större delen av alla återförsäkringsavtal ingås över nationsgränsema.

Andelen utländska eller utländskt kontrollerade förs äkringsföretag i förhållande till inhemska försäkringsföretag varierar kraftigt i olika länder. I vissa socialist- och utvecklingsländer har utländska försäkringsgivare helt utestängts från den inhemska direktförsäkringsmarknaden medan utländska försäkringsgivare i länder med en liberal frihandelspolitik har marknadsandelar 25 procent eller mer. Som framgår av avsnitt 2.1 har utländska försäkringsgivare en mycket begränsad marknadsandel av den svenska marknaden.

1996:77 Allmänna överväganden 187

Veterli gen är forsäkringsverksamhet underkastad myndighetstillsyn över hela världen. Direktförsäkring övervakas utan undantag medan återförsäkring inte övervakas i vissa länder. Knappast inom något område är den intemationella handeln föremål för sådan detaljreglering som i fråga finansiella tjänster. Detta gäller om särskilt försäkringstjänster sedan lång tid tillbaka omfattas som av restriktioner av olika slag. Regleringen försäkringsområdet har i

de flesta länder som huvudsyfte att skydda försäkringstagaren

mot bristande förmåga hos försäkringsgivama att fullgöra ingångna förpliktelser. Trots denna enhetlighet i målsättningen med regleringen föreligger stora olikheter mellan länderna vad beträffar på synen det lämpligaste sättet att skydda försäkringstagama. De regler som förestavas syftet att skydda försäkringstagarintresset innebär ofta av

mer eller mindre långtgående inskränkningar i försäkringsgivamas

verksamhetsförutsättningar såväl det nationella intemationelsom planet. I en del länder används försäkringslagstiftningen också i andra syften. Det förekommer bl.a. att utländska försäkringsgivare särbehandlas i lagstiftningen i syfte att bygga eller stärka den upp inhemska försäkringsmarknaden. Ett inskränka

sätt är att etablerings-

möjligheterna för utländska försäkringsgivare. Det finns både bland industriländer och utvecklingsländer exempel sådana inskränkningar. En del länder tillämpar restriktiv koncessionsgivning en baserad den s.k. behovsprincipen, dvs. kvantitativ marknadsen bedömning begränsar marknadstillträdet för utländska försäksom ringsgivare. Andra länder uppställer depositionskrav eller andra kapitalkrav är högre för utländska försäkringsgivare för som än inhemska försäkringsgivare i syfte att avskräcka utländska försäkringsgivare att etablera sig.

särbehandling av utländska försäkringsgivare förekommer också

när det gäller den gränsöverskridande verksamheten regleringgenom

ar som inskränker marknadsföring och verksamhetsbetingelsema i

övrigt. Förbud mot reklam utländska förs produkter av förekommer i vissa länder. En del länder förbjuder också mäklare eller andra fönnedlare att bistå bosatta i landet i deras personer kontakter med utländska försäkringsgivare. Vidare förekommer det att lokala skadereglerare förhindras att hantera skadeståndskrav utländska försäkringsgivare. Att försäkringar tecknas utomlands förhindras också i några länder valutakontroller förbjuder genom som försändelser utomlands penningmedel för betalning försäkav av ringstagares premier eller försäkringsgivares krav. Sådana kontroller utgör ofta ett led i de åtgärder vidtas i syfte kapitalrörelsom att styra ser. Slutligen kan nämnas att del länder kräver att vissa slag en av försäkringar, ofta obligatoriska försäkringar, endast får tecknas hos

188 Allmänna överväganden 1996:77

lokala försäkringsgivare. Behovet av en stark inhemsk försäkringssektor, diversifrering av landets ekonomi och minimering av kostnaderna för import försäkringar i syfte att förbättra betalningsba-

av lanser är exempel motiv anges som förklaring till snedvridna

som konkurrensforhållanden mellan utländska och inhemska försäkringsgivare.

Den nationella försäkringsrörelselagstiftningen lägger således i många länder hinder i vägen för den internationella försäkringsverksamheten. OECD har sedan dess tillkomst uppmuntrat regeringama i medlemsländerna, som utgörs av de ledande industriländema, att föra sådan politik medför liberalisering av alla former av

en som handel, inklusive forsäkringstj änster. På försäkringsområdet kommer detta bl.a. i uttryck i OECD:s stadgor för liberalisering av kapital-

rörelser kapitalliberaliseringsstadgan och om liberalisering av

transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan. Stadgoma OECD:s medlemsländer. Det finns

avser dock rekommendation om att stadgomas tillämpningsområden

en skall utsträckas till att även omfatta medlemsländerna i IMF intemationella valutafonden.

Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får medlemsstat inte har någon reservation

en - som häremot -inte hindra företag üån en annan medlemsstat att etablera sig i landet. Den internationella etableringen sker i allmänhet genom att kapital fors in i etableringslandet, s.k. ingående direktinvestering-

I begreppet direktinvestering ligger en avsikt att uppnå inflytande ar. över verksamheten vid det företag i vilket investeringen sker. Direktinvestering omfattar olika etableringsfonner. Etablering kan sålunda ske genom Övertagande av ett bestående företag, nyetablering

ett företag, ökning tidigare andel i ett företag eller genom av av upprättande filialer eller agenturer. Etablering kan också ske i

av form ett samgående med en eller flera inhemska intressenter i ett

av s.k. joint venture.

Villkoren för etablering får inte vara mer betungande för ett utländskt företag än for ett inhemskt enligt kapitalliberaliseringsstadgan. Vidare följer av stadgan att ett utländskt företag, som etablerar sig i ett medlemsland, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet som är tillåten för inhemska företag. Avvikelse härifrån kräver reservation av det enskilda medlemslandet.

Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om själva rätten till etablering i ett annat medlemsland kompletteras vad gäller rätten för redan etablerade utländska företag av ett beslut om nationell behandling som OECD:s ministerråd antog 1976. Enligt detta beslut får ett redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre

1996:77 Allmänna överväganden 189

förmånligt än inhemska företag. Några medlemsländer har gjort vissa reservationer mot principen nationell behandling, dock inte om Sverige. OECD:s ministerråd antog 1976 också ett beslut angående

åtgärder i syfte att främja internationella direktinvesteringar. Enligt

detta beslut skall en samrådsprocedur äga begäran ett medrum av lemsland som att dess intressen kan ogynnsamt påverkas anser genom att dess flöde av internationella direkta investeringar berörs av åtgärder, vilka ett annat land har vidtagit. Syftet med samrådet är att undersöka möjligheterna att i största utsträckning begränsa sådana effekter. Medlemsländema skall under samrådsproceduren all ge information kan utlämnas rörande varje åtgärd är föremål som som för samrådet.

Liksom kapitalliberaliseringsstadgan har tjänsteliberaliserings-

stadgan som målsättning att undanröja hindren för den internationella handeln mellan medlemsländerna. Bland annat föreskriver stadgan frihet för gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Medlemsländema skall sinsemellan undanröja begränsningar s.k. av osynliga transaktioner och överföringar osynliga operationer. Med

osynliga operationer försäkringsområdet huvudsakligen

avses överföringar premier och ersättningar samt andra försäkringstransav aktioner mellan försäkringsgivare i ett medlemsland och försäkrad i ett annat medlemsland. änsteliberaliseringsstadgan innehåller vidare bestämmelser om etablering och om verksamhet för filialer och agenturer. Varje medlemsland skall tillförsäkra försäkringsgivare från andra medlemsländer behandling är likvärdig med behandlingen en som av inhemska försäkringsgivare. Koncessionsvillkoren skall i princip

vara desamma för inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra OECD-länder. Tillsynsmyndigheten i etableringslandet

skall tillhandahålla varje försäkringsgivare från ett annat med-

lemsland som planerar att etablera försäkringsverksamhet skriftlig

en redogörelse som fullständigt de uppgifter måste lämnas i anger som koncessionsärendet. Den koncessionsbevilj ande myndigheten skall senast inom månader efter det att komplett ansökan sex en om koncession föreligger fatta beslut i ärendet. Avslås ansökan skall sökanden underrättas skälen till avslagsbeslutet. Vidare skall om en sökande från ett annat OECD-land ha möjlighet att överklaga samma koncessionsbeslut inhemska sökanden. som

När det gäller kapitalkrav får medlemsländerna inte uppställa högre krav försäkringsgivare från andra medlemsländer än inhemska försäkringsgivare. Ett medlemsland kräver deposition som

190 Allmänna Överväganden 1996:77

både inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra av medlemsländer skall tillämpa principer vid beräkningen av samma depositionskraven och när det gäller möjligheten att använda depositionema för täckning av tekniska reserver. Om ett OECD-land upphäver restriktion i förhållande till ett en land inte är medlem i OECD skall enligt stadgorna restriktionen som upphävas även i förhållande till samtliga OECD-länder. Denna föreskrift har kommit att särskild aktualitet i samband med skapandet EU:s inre marknad att endast vissa av OECDav genom ländema tillhör EU. Som redan framgått bygger EU:s gemensamma marknad etablerings- och änstefrihet. Koncession som en försäkringsgivare beviljats i sitt hemland gäller inom hela EU. Försäkringsgivaren kan med stöd koncessionen etablera filialer och agenturer inom hela av EU och kan också från hemlandet sälj a försäkringstj änster över gräntill andra EU-länder. Tillsynen över verksamheten utövas, var serna den än bedrivs inom EU, tillsynsmyndigheten i försäkringsgivaav hemland har det primära ansvaret för övervakningen. För att rens som varje medlemsstat skall godta övriga medlemsstaters regler för försäkringsrörelse har i EG:s forsäkringsdirektiv lagts fast vissa miniminivåcr i fråga vissa grundläggande bestämmelser för om försäkringsrörelsens drivande. Varje medlemsland har eller kommer sin lagstiftning i enlighet med direktiven. att anpassa Samtliga EU-länder tillhör OECD. Till följd av förpliktelserna gentemot OECD föreligger skyldighet för varje EU-land att en erbjuda OECD-länder, inte tillhör EU, motsvarande liberalisesom ringar för bedrivande försäkringsverksamhet som införts för av OECD-länder tillhör EU. Det förhållandet att OECD-ländema som utanför EU inte erbjuder motsvarande villkor för drivande av försäkringsrörelse EU kan endast under förutsättning att det som enskilda landet har tagit ett förbehåll för reciprocitetsvillkor åberopas

skäl för att inte utvidga ifrågavarande liberaliseringsåtgärder till

som samtliga OECD-länder. Emellertid innehåller EG:s försäkringsdirektiv särskilda regler för försäkringsverksamhet, som bedrivs inom EU av försäkringsföretag från länder utanför EU tredj elandsföretag genom filialer eller agenturer, lägger hinder i vägen för att bl.a. försäkringsgivare som med säte i ett OECD-land utanför EU skall kunna verka samma villkor inom EU försäkringsgivare med säte i ett land som som tillhör EU. Således skall medlemsländerna kräva koncession för försäkringsverksamhet bedrivs inom EU av tredjelandsföretag. som Vidare krävs att tredjelandsföretaget ställer desposition och uppfyller vissa andra solvenskrav i det EU-land där företaget planerar att be-

1996:77 Allmänna 191

överväganden

driva verksamhet. Ett tredjelandsföretag att bedriva som avser verksamhet i flera EU-länder kan dock ansöka fönnånligare om behandling och kan då möjlighet att bl.a. göra deposition för all en verksamhet inom ett EU-land. EU har möjlighet att träffa överenskommelser med tredj eland om andra regler än dem som försäkringsdirektiven föreskriver. Sådana överenskommelser bygger likabehandling. Ett exempel en sådan överenskommelse är ett avtal mellan EG och Schweiz

skadeförsälcringsområdet som innebär att de schweiziska försäkrings-

företagen likställs med försäkringsföretagen med säte inom EU när det gäller att etablera skadeförsäkringsverksamhet inom EU.

Förutom kapitalliberaliseringsstadgan och änsteliberaliserings-

stadgan farms det fram till dess att de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet GATT,

den s.k. Uruguayrundan, avslutades i december 1993, endast bilaterala och regionala avtal reglerade den intemationella som

tjänstehandeln. EU är ett exempel ekonomisk integrerad region

en som är baserad ett regionalt avtal. Andra exempel är North American Free Trade Area NAF TA, är ett frihandelsområde som som omfattar USA, Canada och Mexico, och MERCOSUR som ett antal länder i Sydamerika upprättat med tullunion målsättning. som Vidare kan nämnas att i Asien har Burma, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand bildat Association of South East Asian Nations ASEAN med målsättning att före 2008 upprätta ett frihandelsområde. Regionaliseringen världsekonomin med av protektionistiska tendenser följd stark bidragande orsak som var en till att förhandlingar i Uruguayrundan kom att inledas och som resulterade bl.a. i ett avtal upprättande Världshandelsorganiom av sationen World Trade Organization, WTO. Ett av de övergripande målen för förhandlingarna i Uruguayrundan har varit att utsträcka GATT:s regelverk till och inom GATT nya hittills oreglerade områden änstehandel. Ett resultat som av förhandlingarna är allmänna änstehandelsavtalet General Agreement On Trade in Services, GATS täcker all handel med som tjänster. Huvuddelama i GATS, innefattas i avtalet som om upprättandet WTO, är ett ramavtal, bindningslistor bilagor och av samt ministerbeslut. Ramavtalet innehåller allmänna förpliktelser gäller alla som medlemmar och all änstehandel. En huvudprincip i avtalet är mest gynnad nations-principen MGN innebär att den förmånlisom mest ga behandling av tjänster och tiänsteleverantörer ett visst land som ger till något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder som undertecknat tjänstehandelsavtalet villkor. Vissa möjligsamma

192 Allmänna överväganden 1996:77

heter till undantag från MGN-principen finns. Sådana undantag får dock inte gälla for längre tid än tio och skall över vart femte år. ses Varje land skall sina undantag i bindningslista, s.k. MGNange en undantagslista. Även principen nationell behandling, dvs. principen om att en om utländsk tjänst eller tjänsteleverantör inte f°ar sämre behandling, ges varken de facto eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller änsteleverantörer, finns fastlagd i GATS. Även mot denna princip kan reservationer skall anges i respektive lands bindningslista som goras. GATS syftar till öppenhet och insyn i fråga relevanta lagar och om andra författningar berör tjänstehandel. Sådana skall offentliggösom

ras lämpligt sätt.

ekonomisk integration i GATS tillåter länder att under Regler om vissa förutsättningar ingå avtal längre gående ekonomisk om integration. Detta innebär t.ex. att EES-ländema, utöver den nivå som bundits multilateralt i tjänstehandelsavtalet, kan sina respektive ge tjänster och tjänsteleverantörer bättre behandling än den man ger en andra utländska tjänster och änsteleverantörer. Andra exempel på ekonomiska regioner, där reglema ekonomisk integration kan om tillämpas är EU, NAF TA, ASEAN och MERCOSUR. OECD anses dock inte sådan ekonomisk region som medger ett OECDvara en land, omfattas GATS, att länderna i OECD bättre som av ge en behandling än andra länder undertecknat GATS. som Undantag från de generella avtalsförpliktelsema i rarnavtalet får göras grundval försiktighetsskäl, dvs överväganden som av

grundas skydds- och sundhetsaspekter.

De nationella bindningslistoma avser åtaganden om marknadstillträde och nationell behandling för enskilda änstehandelssektorer. Införandet viss änstesektor t.ex. för finansiella tjänster i ett av en lands nationella bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat åtagande i fråga dels marknadstillträde dels nationell om behandling för sektorn i fråga. Det är dock tillåtet att inom respektive änstesektor bibehålla eventuella restriktioner genom angivande i bindningslistan regler begränsar en utländsk tjänsteleveranav som törs tillträde till marknad eller utländska tjänsteleverantöen som ger i något avseende mindre förmånlig behandling än de inhemska rer tjänsteleverantörer landets hemmamarknad. Varje land har således haft möjlighet att välja hur långtgående åtaganden man vill göra inom varje sektor och därmed dess liberaliseringsgrad. Åtaganden i ett lands bindningslista införs efter bilaterala förhandlingar med andra länder. Bindningslistan gäller dock multilateralt, dvs. lika mot alla avtalsparter enligt MGN-principen.

1996:77 Allmänna överväganden 193

Genom införandet i bindningslistan binds åtagandet, dvs. mer restriktiva regler får därefter inte införas. Ett bundet åtagande kan inte försämras utan att landet i fråga tvingas betala kompensation till andra avtalsparter. Bilagorna och ministerbesluten behandlar speciella förhållanden inom respektive tjänstehandelssektor. Bilagan om finansiella tjänster

reglerar rätten till nationell lagstiftning om försiktighetsåtgärder i

syfte att skydda integriteten och stabiliteten i ett lands finansiella system. Såväl GATS som OECD:s liberaliseringsstadgor syftar, som framgått det anförda, till en liberalisering av handeln med bl.a. av försäkringstj änster. Med GATS har lagts grund för en global en liberalisering försäkringstj änster. För första gången har den av internationella änstehandeln GATS kommit att omfattas av genom ett multilateralt regelverk, till skillnad från OECD: stadgor, inte som s är begränsat till vissa länder. Det ligger speciellt i små länders intressen, vilka i regel har en begränsad förhandlingsstyrka i bilaterasammanhang, fasta multilaterala regler etableras. Även för de att enskilda änsteexportörerna är det givetvis av stor betydelse att kunna förlita sig ett multilateralt regelsystem. Detta gäller inte minst reglerna for tvistlösning enligt GATS som av en del anses vara det viktigaste resultatet av Uruguayrundan. Alla OECD-länder har anslutit sig till GATS. OECD-ländema har varit pådrivande i förhandlingarna i Uruguayrundan. Samtidigt som dessa länderi förhandlingarna befrämj at liberaliseringen av handeln med tjänster globalt har de inte velat framsteg som de redan ge upp uppnått sinsemellan inom sektorn för finansiella tjänster på basis av liberaliseringskodema. l likhet med övriga EU-länder har Sverige liberaliseringsåtaganden enligt både OECD:s liberaliseringsstadgor och GATS. Ett grundläggande motiv för utredningsuppdraget är att skapa en modern lagstiftning med utgångspunkt i Sveriges medlemskap i EU som beaktar Sveriges åtaganden såväl gentemot OECD och dess medlemsländer som enligt GATS. I avsnitt 8.3 anges de närmare utgångspunkterna för sådan översyn lagstiftningen. en av

7 6-0702

194 Allmänna överväganden 1996:77

8.3 för en

Utgångspunkter reglering av

utländska

försäkringsgivare

En allmän utgångspunkt i utredningsarbetet är att skapa modem

en lagstiftning om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige, baserad lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF. Som framgått leder den nuvarande lagstiftningen området

sitt ursprung nästan 50 tillbaka i tidençLagstiftningen har sedan dess tillkomst ändrats vid ett flertal tillfällen. Den mest genomgripande förändringen skedde 1993 då regleringen utländska försäkringsgivares

av verksamheti Sverige korn att grundas två separata lagar, nämligen LUF, som omfattar utländska försäkringsgivare med hemort utanför EES, och LEF som tar sikte utländska försäkringsgivare från EES. Genom det stora antalet lagändringar har lagstiftningen blivit svåröverskådlig och är i behov av en översyn.

Till följd att regleringen försäkringsrörelse enligt LUF

av av respektive LEF delvis bygger olika principer, är verksamhetsförutsättningarna den svenska marknaden i vissa avseenden olika för utländska försäkringsgivare beroende försäkringsgivaren är

om från ett EES-land eller inte. Vid revideringen lagstiftningen är det

av enligt direktiven utredningens uppgift att överväga införandet

av principer som innebär ett så jämbördigt bemötande möjligt

som av alla utländska försäkringsgivare som vill komma in den svenska marknaden, förutsatt att de försäkrades intressen kan tryggas. En sådan liberalisering regelsystemet står i samklang med den

av traditionella frihandelspolitik och allmänt positiva inställning till internationellt samarbete som Sverige i stor utsträckning anslutit sig till i internationella överenskommelser. Den svenska rättsordningen kan också sägas utgå från att utländsk företagsetablering är fri här i landet. Som framgått förekommer emellertid undantag från denna princip i lagstiftningen utländska försäkringsgivares verksamhet

om i Sverige.

Detta gäller huvudsakligen regleringen i LUF. Bland annat inskränks enligt LUF möjligheterna till etablering kravet

genom koncession och möjligheterna att utnyttja de olika former för drivande rörelse står till buds kravet att försäkrings-

av som genom verksamheten här i landet måste bedrivas generalagent. Andra

genom undantag i LUF från principer fri näringsutövning här i landet är

om att endast utländska försäkringsgivare som driver rörelsen i företagsforrn i hemlandet har möjlighet att etablera försäkringsverksamhet i

1996:77 Allmänna överväganden 195

Sverige gränsöverskridande verksamhet inte medges. Även

och att depositionssystemet i LUF utgör ett faktiskt hinder för en obegränsad fri näringsutövning. Av vad förut sagts framgår att motsvarande

som begränsningar i näringsutövningen inte gäller enligt LEF.

Begreppet Sveriges internationella åtaganden kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga internationell handel

om

beröra lörsäkringsverksamhet. I detta sammanhang har som kan anses dock begreppet begränsats till att de förpliktelser som följ er av

avse Sveriges medlemskap i EU samt åtaganden gentemot OECD jämte dess medlemsländer samt det allmänna änstehandelsavtalet GATS

för WTO-avtalet. inom ramen

Sedan den 1januari 1995 är Sverige medlem i EU. Detta innebär att Sveriges relationer med EG till skillnad från vad som var fallet

—— då direktiven för utredningen beslutades i november 1994 inte

längre grundas EES-avtalet utan medlemskapet i EU. En översyn lagstiftningen utländska försäkringsgivares verksam-

av om heti Sverige måste ha sin grund i de åtaganden försäkringsområdet följer medlemskapet i EU. EU:s regler om försäkrings-

som av verksamhet kommer främst till uttryck i EG:s försäkringsdirektiv och gemensamma handelspolitik jämte bi- och multilaterala avtal som är baserade denna politik.

Som tidigare redovisats innehåller EG:s försäkringsdirektiv regler

medlemsländerna skall iaktta i förhållande till tredje land som försäkringsområdet tredj Tredj elandsreglema avser försäkringsverksamhet som etableras inom EU av tredj

filialer eller agenturer. Däremot omfattar tredj elandsreglema genom inte försäkringsrörelse genom gränsöverskridande verksamhet och dotterbolagsetableringar. Medlemskapet i EU innebär en skyldighet för Sverige att tillämpa tredjelandsreglerna. Med hänsyn till att tredjelandsreglema är minimiregler finns dock möjlighet att införa

inte liberalare krav i den svenska lagstiftningen än vad strängare men

tredjelandsreglema föreskriver. Tredjelandsreglema kan således

betraktas som gränser som inte får överskridas vid en liberalisering

lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i av Sverige. Detta innebär i huvudsak att följ ande minimivillkor måste ställas sådan lagstiftning.

en

Koncession måste krävas för att ett tredjelandsföretag skall etablera sig här i landet. Som villkor för koncessionen måste följ ande krav ställas. Företaget skall ha rätt enligt sitt eget lands lag att bedriva försäkringsverksamhet. Etableringen i Sverige måste ske genom agentur eller filial. Vidare skall tredjelandsföretaget förbinda sig att

den plats där agenturen eller filialen upprättas föra till verksamhet-

i Sverige hänförliga räkenskaper och att här förvara handlingar en

196 Allmänna överväganden 1996:77

som hör till verksamheten. Det krävs också att företaget befullmäktigar ett ombud som skall godkännas Finansinspektionen samt

av deponerar medel säkerhet för verksamheten här i landet.

som Dessutom skall ett tredjelandsföretags agentur eller filial här i landet upprätthålla en solvensmarginal i form av tillgångar fria från alla förutsebara förpliktelser med avdrag för immateriella värden. Solensmarginalens storlek skall motsvara det två framräk-

största av nade belopp, båda beror omfattningen den agenturen

som av av eller filialen bedrivna verksamheten här i landet. Det beloppet är

ena relaterat till det senaste årets premievolym och det andra, i regel, till de tre senaste årens genomsnittliga skadevolym. För att säkerställa

att agenturen eller ñlialen har tillräckliga när verksamheten

resurser inleds och att dess tillgångar inte kan komma att underskrida ett visst minimum, ställs krav en minsta garantifond. En tredjedel

av solvensmarginalen skall utgöra garantifonden. Depositionen får räknas in i garantifonden som inte får understiga vissa miniminivåer. För skadeförsäkring skall dessa nivåer bestämmas med hänsyn till riskernas storlek i varje försäkringsklass. Slutligen skall villkor

som för koncession föreskrivas att tredj företer

en verksamhetsplan i samband med att ansökan koncession lämnas

om in.

Sammanfattningsvis kan konstateras att tredj elandsreglema i hög grad begränsar handlingsutrymmet när det gäller att liberalisera det svenska regelsystemet för att skapa likartade verksamhetsförutsättningar här i landet för utländska försäkringsgivare.

Den svenska tredjelandsregimen försäkringsområdet, den

som kommer till uttryck i LUF, är i stort sett i överensstämmelse med minimivillkoren enligt tredjelandsreglerna. I några avseenden är dock kraven mer långtgående än vad EG:s tredjelandsregler föreskriver. Detta gäller bl.a. tredjelandsgivarens organisationsform för rörelsens drivande i hemlandet och etableringsforrn i Sverige. Som redan framgått har LUF som utgångspunkt att den utländska försäkrings-

givaren är ett försäkringsföretag. En försäkringsgivare driver

som försäkringsrörelsen i en annan organisationsfonn i sitt hemland kan inte koncession enligt LUF och saknar således möjligheter

att etablera försäkringsverksamhet i Sverige. När det gäller verksamhetsfonnen för rörelsen i Sverige medger nämnts LUF endast verk-

som samhet genom generalagent. Filialetablering är exempelvis inte tillåten. heller kan generalrepresentation upprättas enligt LUF, vilket förhindrar utländska forsäkringssammanslutningar med hemort utanför EES att etablera verksamhet i Sverige. Enligt utredningen saknas anledning att bebehålla dessa etableringshinder den svenska marknaden för försäkringsgivare med hemort utanför EES.

1996:77 Allmänna överväganden 197

Utredningen återkommer till denna fråga i specialmotiveringen avsnitt 9.

Gränsöverskridande verksamhet försäkringsgivare från länder

av utanför EES regleras som nyss nämnts inte av EG:s försäkringsdirektiv. Avsaknaden i EG:s försäkringsdirektiv av regler för gränsöverskridande verksamhet i fråga om tredjelandsföretag anses innebära att det enskilda medlemslandet i EU får avgöra det vill

om tillåta sådan anskaffningsverksamhet inom sitt territorium. Ett ställningstagande till frågan om gränsöverskridande verksamhet för tredjelandsföretag i Sverige bör dock ske mot bakgrund av EG:s

gemensamma handelspolitik.

Som EU-medlem deltar Sverige i EG:s gemensamma handelspolitik som den definieras i artikel 113 i Romfördraget och är skyldig att tillämpa EG:s rättsakter som utgörs av förordningar, direktiv

, beslut, rekommendationer, yttranden, rättsskapande avgöranden av EG-domstolen och internationella avtal som EG har ingått. Den

handelspolitiken syftar bl.a. till att uppnå enhetliggemensamma en

heti fråga om liberaliseringsåtgärder och handelspolitiska skyddsåt-

gärder. På försäkringsområdet utgörs den gemensamma handelspolitiken, är central del EG:s förhållande till tredje länder,

som en av huvudsakligen av åtgärder som påverkar regleringar och andra förhållanden i syfte att förbättra förutsättningarna för utbyte av försäkringstjänster över nationsgränserna. Beslut i frågor som rör den gemensamma handelspolitiken fattas i de allra flesta fall av EG och är -till skillnad från EES-avtalet som bygger beslutsautonomi för de avtalsslutande länderna bindande för medlemsländerna. Ett

medlemsland har således inte kompetens att ingå avtal eller

egna vidta handelspolitiska åtgärder hand inom de områden där

egen landet har överlämnat behörigheten till EG.

Tredjelandsregimen försäkringsområdet fråga som till

är en stor del omfattas av den gemensamma handelspolitiken. Sverige kan således inte tillämpa tredjelandsregim inte ligger inom de

en som ramar och i linje med de mål som anges i den gemensamma handelspolitiken. Även EG:s handelspolitik begränsar

gemensamma således till viss del handlingsutrymmet när det gäller att liberalisera verksamhetsförutsättningar för försäkringsgivare från tredje land i syfte att skapa en enhetlig reglering av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Försäkringsföretag från länder utanför EES har ingen rätt till marknadstillträde varken genom etablering eller gränsöverskridan-

de verksamhet till EG:s inre försäkringsmarknad. Tredj elandsföre-

tag måste ha tillstånd i varje EES-land där företaget planerar att bedriva försäkringsverksamhet genom filialer, agenturer eller

198 Allmänna överväganden 1996:77

gränsöverskridande verksamhet. Generellt sett kan dock sägas att EG har en positiv inställning till att tredjelandsföretag f°ar tillträde till den europeiska försäkringsmarknaden. Detta har bl.a. kommit till uttryck i deklaration EU:s ministerråd i december 1988. I deklarationen

en av fastslås att EG:s inre marknad för försäkringstj änster i princip står öppen för alla försäkringsgivare oberoende hemort och

av associationsform. Emellertid har denna liberala inställning i vart fall tidigare grundats reciproka krav. Således har EG krävt att försäkringsföretag med säte inom EU inte sämre behandling,

ges varken de facto eller de jure, än inhemska försäkringsgivare på nationella marknader i tredje länder. Däremot har reciprocitetskravet inte varit så långtgående att det krävts verksamhetsförutsätt-

samma ningar som gäller inom EU. EG kan i enlighet med de gjorda

nu åtagandena enligt GATS inte fortsätta med att grunda relationerna med tredje länder reciproka krav. Vid omarbetningen av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige kan därför bortses från reciprocitetsprincipen.

När det gäller gränsöverskridande verksamhet tredjelandsföre-

av tag utgör, som framgått av det nyss anförda, EG:s tredjelandsregler inte något hinder mot att möjlighet öppnas i den svenska lagstiftningen för försäkringsgivare med säte utanför EES att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Emellertid är detta fråga

en som i vart fall tangerar EG:s handelspolitik. Enligt utred-

gemensamma ningen bör Sverige därför inte driva linje i frågan utan

en egen anpassa sig till övriga EU-länders inställning till gränsöverskridande

verksamhet av tredjelandsföretag. Som framgått det tidigare

av anförda medger f.n. endast Nederländerna marknadsföring över gränsen av Försäkringsgivare med hemort utanför EES. Gränsöverskridande verksamhet kommer att behandlas närmare i det följ ande.

Som nämnts har Sverige vid sidan de åtaganden följer

av som av medlemskapet i EU även förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer. Dessa åtaganden ingåri stadgan för Iiberalisering

av kapitalrörelser kapitalliberaliseringsstadgan och i stadgan för liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster

änsteliberaliseringsstadgan. Genom anslutningen till OECD:s liberaliseringsstadgor har Sverige ett för landet internationellt rättsligt förpliktigande sätt givit uttryck för sin avsikt att fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser samt transaktioner och betalningar rörande tjänster liberaliseringsåtgärder i den utsträckning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete mellan medlemsländerna i OECD. Enligt rekommendation i OECD bör

en liberaliseringsåtgärdema utvidgas till att även omfatta medlemsländerna i Internationella valutafonden. Alla EU:s medlemsländer är

1996:77 Allmänna överväganden 199

medlemmar i OECD och följaktligen bundna av liberaliseringsstad-

Möjlighet finns att göra förbehåll eller tillfälliga undantag, s.k. goma. derogation, beträffande förpliktelsema enligt stadgorna. Sverige har dock varken gjort något förbehåll eller åberopat någon derogationsbestämmelse som i detta sammanhang är av intresse vid utfonnningen av en reglering om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige utan förpliktelsema enligt liberaliseringsstadgoma måste beaktas till alla delar vid en översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

En grundläggande bestämmelse i både kapitaliberaliseringsstadgan och änsteliberaliseringsstadgan är icke-diskrimineringsregeln. Denna regel innebär att ett medlemsland i OECD inte får göra skillnad mellan andra medlemsländer utan måste likabehandla alla OECD-länder. Exempelvis kan liberaliseringsåtgärder försäkringsområdet i princip inte kan begränsas till något eller några OECDländer utan måste utsträckas till att omfatta alla OECD-länder. Undantag från icke-diskrimineringsregeln får dock medges i fråga

om medlemsländer som tillhör ett särskilt tull- och valutasystem. Detta innebär att de OECD-länder som tillhör EU/EES kan, utöver liberaliseringsforpliktelsema enligt stadgorna, sinsemellan vidta liberaliseringsåtgärder utan att behöva utsträcka dem till övriga OECD-länder. Detta undantag har dock åberopats i förhållandevis ringa utsträckning och det ligger inte i linje med strävandena inom OECD att utvidga tillämpningsområdet för undantagsbestämmelser. En reviderad svensk lagstiftning bör därför inte bygga undantag från ickediskrimineringsregeln.

EU-ländemas förhållande till de OECD-länder inte är

som anslutna till EG är, i varje fall när det gäller de grundläggande principerna för relationerna, en fråga som faller inom ramen för EG:s gemensamma handelspolitik. Enligt artikel 231 i Romfördraget skall EG ha ett nära samarbete med OECD. Samarbetet omspänner bl.a. handeln med forsäkringstjänster. De närmare villkoren för samarbetet fastställs i samförstånd. Sverige kan därför i egenskap EU-medlem

av inte etablera en egen tredj försäkringsområdet mot de OECD-länder som inte är anslutna till EU/EES. Inom ramen för den gemensamma handelspolitiken har dock Sverige möjlighet att vidta de ändringar av försäkringslagstiftningen som är påkallade av anslutningen till OECD:s liberaliseringsstadgor.

En annan grundläggande bestämmelse i OECD:s liberaliseringsstadgor framgått regeln om nationell behandling. Denna regel

är som innebär att ett OECD-land skall ge företag i andra OECD-länder samma möjligheter att verka som tillkommer andra företag i det

egna landet. Generellt sett kan sägas att den svenska försäkringsrörelselag-

200 Allmänna överväganden 1996:77

stiftningen i stort sett likabehandlar inhemska och utländska försäkringsgivare regleringen delvis vilar olika principer.

även om Möjligen kan dock hävdas att kravet deposition i LUF innebär

en diskriminering försäkringsgivare med säte i ett OECD-land utanför

av EES, eftersom depositionskrav inte ställs inhemska försäkringsföretag och utländska försäkringsgivare från EES. Emellertid är depositionsbestämmelsema, som i första hand är ett led i anordningarna för att tillgodose de svenska försäkringstagamas trygghet, utformade med beaktande konkurrensförhållandena mellan

av svenska och utländska försäkringsföretag för att depositionskraven skall ihop med principer om konkurrenslikställighet. Depositionssystemet kan därför inte anses stå i strid med principen nationell

om behandling. Ett slopande i den svenska lagstiftningen av depositionskraven for utländska försäkringsgivare från länder utanför EESområdet är under alla omständigheter inte möjligt med hänsyn till EG:s tredjelandsregler.

Kapitalliberaliseringsstadgan reglerar bl.a. internationella direktinvesteringar. Stadgans liberaliseringsförpliktelser omfattar bl.a. utländska direktinvesteringar som sker i fonn av etablerande

av filialer. Detta innebär bl.a. att ett utländskt försäkringsföretag med säte i ett OECD-land har under förutsättning att villkoren för

etablering av försäkringsrörelse i övrigt är uppfyllda rätt att etablera

-— sig här i landet, bl.a. genom filial. Villkoren för etableringen i Sverige får inte vara mer betungande än etableringsvillkoren för de svenska försäkringsbolagen. Kravet likabehandling i detta avseende innebär enligt stadgan dock inte krav identiska etableringsregler för utländska och inhemska försäkringsföretag. Det har med

undantag av dotterbolagsetableringar godtagits att speciella krav

ställs utländska etableringar.

Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om själva rätten till etablering i ett annat medlemsland kompletteras vad gäller rätten för redan etablerade utländska företag att driva verksamhet av National Treatment Instrument. Enligt detta instrument f°ar ett redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre förmånligt än inhemska företag.

Som redan framgått är den svenska lagstiftningen inte förenlig med åtagandet enligt kapitalliberaliseringsstadgan när det gäller etableringsfonnema den svenska marknaden genom att försäkringsgivare från OECD-länder, inte tillhör EES, endast kan driva

som försäkringsrörelse genom generalagentur här i landet. Vad gäller etableringsvillkoren i övrigt bygger regleringen för svenska försäkringsbolag och utländska försäkringsbolag från OECD-länder utanför EES koncessionssystemet som hänger samman med den offentliga

1996:77 Allmänna överväganden 201

tillsynen över försäkringsverksamheten här i landet. Koncessionsvillkoren är i stort desamma för svenska försäkringsbolag och de utländska försäkringsbolag som omfattas av svenskt koncessionkrav bortsett från villkoret att utländska försäkringsföretag till skillnad svenska bolag måste initial deposition innan koncession kan

ställa en beviljas. Med hänsyn bl.a. till att kapitalliberaliseringsstadgan medger att speciella krav ställs bl.a. agenturetablering kan den svenska regleringen i denna del inte anses oförenlig med stadgan.

Tjänsteliberaliseringsstadgans liberaliseringsåtgärder omfattar bl.a. direktförsäkringstransaktioner mellan försäkringsgivare i ett OECD-land och försäkringstagare i ett annat OECD-land. Bland annat föreskrivs frihet för gränsöverskridande verksamhet mellan OECD-ländema. Inom OECD har emellertid den uppfattningen kommit till uttryck att det föreligger ingen generell rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom OECD-området när det gäller försäkringsgivare från OECD-länder som inte är anslutna till EG. Däremot bör gränsöverskridande verksamhet medges försäkringsgivare från sådana OECD-länder som uppställer motsvarande krav sundhet, solvens och tillsyn som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv.

I änsteliberaliseringsstadgan finns också bestämmelser om filialer och agenturer. Medlemsländema i OECD skall tillförsäkra försäkringsgivare från andra OECD-länder likvärdig behandling som inhemska försäkringsgivare vid etablering och drift av försäkringsverksamhet. Således får utländska försäkringsgivare inte åläggas tyngre bördor än de som läggs inhemska försäkringsgivare. Detta gäller såväl villkoren för att etablera verksamheten villkoren för

som att bedriva verksamheten. l stort sett är den svenska lagstiftningen förenlig med principen om likabehandling, varför lagstiftningen från denna utgångspunkt inte är i behov av någon omarbetning.

I stadgan anges vidare vissa regler som de koncessionsgivande myndighetemai OECD-länderna skall iaktta i koncessionsgivningen i syfte att förenkla och påskynda förfaranden i koncessionsärenden

initieras försäkringsgivare från OECD-länder. Vidare finns i som av stadgan en rad regler om depositioner och ekonomiska garantier som bl.a. är baserade principen om nationell behandling, dvs likabehandling i största möjliga utsträckning av inhemska försäkrings givare och utländska försäkringsgivare från OECD-området. I linje med liberaliseringssträvandena inom OECD krävs att kapitalkraven skall vara så små som möjligt. Generellt kan sägas att det svenska regelsystemeti ifrågavarande avseenden bortsett från den tudelning

-

OECD-försäkringsgivare i regleringen som har sin grund i EG:s av försäkringsdirektiv i stort sett är förenlig med tjänsteliberali-

-

202 Allmänna överväganden 1996:77

seringsstadgan. Någon lagändring i denna del är således inte

påkallad.

l likhet med övriga EU-länder har Sverige också liberaliseringsåtaganden enligt det allmänna änstehandelsavtalet GATS. Sveriges åtaganden försäkringsområdet har anpassats till de bestämmelser i LUF som vari kraft den 15 december 1993, dvs. då förhandlingarna i den s.k. Uruguayrundan avslutades. Vid den tidpunkten var tillämpningsområdet för LUF inte begränsat till utländska försäkringsforetag med säte utanför EES utan omfattade alla utländska försäkringsföretag med försäkringsverksamhet i Sverige. LEF trädde i kraft den l januari 1995.

Som tidigare redovisats har Sverige i sin nationella bindningslista tagit in sådana begränsningar avseende marknadstillträde och nationell behandling att någon ändring av LUF inte är påkallad till följd av åtagandena enligt GATS. Således har i överensstämmelse med LUF marknadstillträdet för utländska försäkringsföretag i Sverige begränsats i bindningslistan till att endast avse etablering genom generalagent som är bosatt eller har sitt säte i Sverige. Vidare har möjligheterna att utan etablering i Sverige anskaffa försäkringar

den svenska marknaden begränsats till de två särskilda

fall som anges i l a § LUF och som bygger förmedling genom ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige. Som framgått avser det ena fallet ett utländskt försäkringsföretag som är dotterföretag till eller annat sätt ingår i samma koncem som det i Sverige koncessionerade bolaget. Det andra fallet bygger att båda försäkringsbolagen har ingått ett samarbetsavtal utan att något koncemförhållande föreligger.

När det gäller principen om nationell behandling, dvs. principen om att en utländsk försäkringsgivare inte får ges sämre behandling varken de facto eller de jure än inhemska försäkringsgivare, har i den svenska bindningslistan den begränsningen gjorts att utländska forsäkringsföretag till skillnad från svenska försäkringsbolag måste i enlighet med depositionsbestämmelsema i LUF ställa säkerhet för agenturer som etableras i Sverige.

En huvudprincip i det allmänna änstehandelsavtalet är mest gynnad nations-principen MGN. Denna princip innebär, som

framgått, att den mest förmånligabehandling som ett visst land

ger till ett land som är medlem i Världshandelsorganisationen WTO måste utsträckas till att gälla alla medlemmar i WTO som undertecknat avtalet samma villkor. Medlemsländerna har dock vissa möjligheter att göra undantag från MGN-principen. Sverige har inte anmält något MGN-undantag. Vid revideringen av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige innebär detta att liberaliseringar den gällande lagstiftningen i princip måste komma

av

1996:77 Allmänna överväganden 203

alla försäkringsgivare med säte i ett WTO-land till del. Emellertid finns i enlighet med reglerna om ekonomisk integration i tjänstehandelsavtalet möjlighet att, utöver den nivå som Sverige/EU bundit i avtalet, utländska försäkringsgivare från EES bättre behand-

ge en ling än den man ger andra utländska försäkringsgivare. Den

nuvarande ordningen, som bygger olika regelsystem för utländska försäkringsföretag med säte inom EES LEF respektive utländska försäkringsföretag med säte utanför EES LUF, är därför inte oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt det allmänna änstehandelsavtalet.

Enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet OECD inte utgöra

anses ett sådant integrerat ekonomiskt samarbetsområde att reglerna

om ekonomisk integration kan tillämpas. I förhållande till OECDområdet gäller således MGN-principen fullt ut. Detta innebär att

liberaliseringsåtgärder inte kan begränsas till OECD-området utan

måste komma alla medlemsländer i WTO till del.

Sammanfattningsvis måste enligt utredningen en översyn

av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige ha följ ande utgångspunkter, nämligen att

omarbetningen av lagstiftningen sker inom de ramar som

—

anges av EG:s tredjelandsregler och gemensamma handelspolitik, principer eftersträvas som innebär ett såj ämbördi bemötande

-

som möjligt av alla utländska försäkringsgivare vill

som komma in den svenska marknaden, förutsatt att de försäkrades intressen kan tryggas,

liberaliseringsåtagandena försäkringsområdet följer

- som av

Sveriges anslutning till OECD och WTO måste beaktas i den

utsträckning medlemskapet i EU medger det, lagbestämmelser som inte längre fyller avsedd funktion

-—

utmönstras eller ändamålsenliga regler.

ersättas av mer

Med utgångspunkt i nu angivna förhållanden har utredningen utarbetat ett förslag till lag utländska försäkringsgivares

ny om verksamheti Sverige. l avsnitt 8.4 huvudpunktema i förslaget.

anges

204 Allmänna överväganden 1996:77

8.4 i

Huvudpunkter lagförslaget

8.4.1¶Grunddrag i lagförslaget

Utredningens förslag till ändringar i lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige är i stor utsträckning av lagteknisk natur. Det föreslås att lagstiftningens struktur ändras så att en gemensam lag, för alla utländska försäkringsgivare som yrkesmässigt erbjuder försäkringstj änster här i landet, stiftas. Lagen skall ersätta de gällande lagarna området, dvs. lagen 1950:272 rätt

om för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF.

Utredningen har i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv gjort en åtskillnad i lagförslaget mellan EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. Som EES-försäkringsgivare definieras utländska försäkringsgivare som omfattas av principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn enligt tredje generationens EGdirektiv medan begreppet försäkrings givare från tredje land används i fråga om övriga utländska försäkringsgivare. För de båda kategorierna av utländska försäkringsgivare gäller enligt förslaget delvis olika bestämmelser som behandlas i olika avdelningar i den föreslagna lagen. Bestämmelser som är desamma eller nästan lika för EESförsäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land behandlas inom samma kapitel och ofta i samma paragraf i gemensamma avdelningar i lagförslaget. Alla bestämmelser som gäller utländska försäkringsgivare har så långt det varit möjligt tagits in i den föreslagna lagen. För att regelsystemet inte skall bli alltför belastat har det dock inte gått att helt undvika hänvisningar till andra lagar och EG-direktiv.

Lagförslaget gäller utländska försäkringsgivares direktförsäkringsverksamhet i Sverige. I likhet med gällande lagstiftning skall lagen inte tillämpas återförsäkringsrörelse. Detta gäller oberoende

utländsk försäkringsgivare driver sådan rörelse i anslutning av om en till sin direktförsäkringsrörelse i Sverige eller genom ett kontor

som enbart grundats här med tanke återförsäkringsverksamhet. Lagen skall inte heller tillämpas återförsäkringsverksamhet som utövas av representanter vilka vistas här tillfälligt eller är besök enbart för ingående av avtal. En synnerligen stor del av alla återförsäkringsavtal ingås per korrespondens och telekommunikation. Den föreslagna lagen skall inte heller tillämpas på återförsäkringsverksamhet som sköts det sättet. Huvudmoüvet till detta undantag är att återförsäk-

1996:77 Allmänna överväganden 205

ringstagare, som utgörs av försäkringsbolag, inte är i behov

av samma trygghetsarrangemang som försäkringstagare i ett

direktförsäkringsförhållande.

Förutom återförsäkring finns det andra typer av avtal mellan försäkringsgivare som syftar till att fördela mellan flera

ansvar försäkringsgivare. Exempel sådana avtal är samförsäkring eller koassurans, fronting och pooler. Denna försäkringsarrange-

typ av mang anses utgöra direktförsäkring, eftersom varje försäkringsgivare svarar för sina förpliktelser direkt gentemot försäkringskunden. Den föreslagna lagen skall därför tillämpas försäkringsverksamhet av ifrågavarande slag dock med ett undantag. Undantaget gäller EESförsäkringsgivare från utländskt etableringsställe deltar i

som koassuransverksarnheti Sverige i egenskap av en annan försäkringsgivare än den ledande försäkringsgivaren, dvs. den försäkringsgivare i ett koassuransavtal som bestämmer försäkringsvillkoren och premierna. Det föreslagna undantaget har sin grund i EG:s koassuransdirektiv direktiv 78/473/EEG. Enligt detta direktiv och enligt den praxis som utbildats grundval direktivet skall den ledande

av försäkringsgivaren behandlas som om han är den försäkringsgivare i koassuransavtalet som täcker hela risken. Anledning saknas därför att låta regleringen omfatta försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet utan att vara den ledande försäkringsgivaren. I gällande lagstiftning har inte motsvarande undantag gjorts från regleringen.

När det gäller fronting överensstämmer ett sådant

arrangemang inte alltid med god affärssed och kan därför av den anledningen inte alltid drivas i enlighet med lagförslaget. Exempelvis kan fronting inte anses vara tillåten när avsikten är att kringgå det koncessionskrav som enligt förslaget gäller försäkringsgivare från tredje land.

Avsikten med lagförslaget är inte att förändra den praxis enligt vilken försäkringssökande i Sverige kan eget initiativ eller med

anlitande av här i landet registrerade försäkringsmäklare teckna

försäkring utomlands hos försäkringsgivare saknar verksamhet-

som stillstånd i Sverige. De försäkringsaffärer sådan utländsk

som en försäkringsgivare genom passivt mottagande tillförs svenska

av fysiska eller juridiska eller svenskregistrerade försäk-

personer av ringsmäklare omfattas inte av lagförslaget utan skall i överensstämmelse med gällande rätt inte heller i fortsättningen föremål för

vara svensk reglering.

Enligt lagförslaget gäller delvis olika regler för skadeförsäkring respektive livförsäkring. För vissa slag försäkringar finns, i

av överensstämmelse med gällande lagstiftning, möjlighet att välja mellan att tillämpa de olika regelsystemen. Valmöjligheter gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring samt avgångsbidragsförsäkring.

206 Allmänna överväganden 1996: 77

Vidare ges möjlighet att i fråga om vissa livförsäkringar att från fall till fall medge undantag från bestämmelserna livförsäkring.

om

Utredningens förslag avseende EES-försäkringsgivare ansluter sig till de principer om fritt tillhandahållande försäkringstj änster

av som kommer till uttryck i det nuvarande regelsystemet

i LEF och som bygger principen om koncession med hemlandstillsyn i

en enlighet med tredje generationens EG-direktiv.

Förslagets regelsystem avseende försäkringsgivare från tredje land innebär vissa liberaliseringar i jämförelse med gällande reglering. Utrymmet för liberaliseringsåtgärder är dock begränsat med hänsyn till de krav som EG:s tredj och handelspo-

gemensamma litik ställer. Således har bl.a. det gällande depositionssystemet i LUF bibehållits för försäkringsgivare från tredje land denna anledning.

av

Koncessionsprövningen enligt förslaget bygger motsvarande koncessionsvillkor som i LUF. Utredningen har övervägt överflytt-

ning av regeringens koncessionsgivning till Finansinspektionen.

Någon förslag har dock inte lagts fram i denna del. Anledningen härtill är att enligt utredningen bör denna delegeringsfråga övervägas närmare i samband en total översyn av tillsynssystemen i försäkringsrörelselagstiñningen. En sådan omfattande översyn delegerings-

av bestämmelserna omfattas inte utredningens uppdrag. I lagförslaget

av står således kvar bestämmelsema att regeringen meddelar koncession vid nyetablering av försäkringsföretag från tredje land och vid

koncessionsutvidgning i ärenden som är av principiell betydelse eller

i övrigt av synnerlig vikt.

Depositionsbestämmelserna intar tillsammans med vissa andra solvensregler i förslaget en central plats när det gäller att säkerställa försäkringskundemas intressen hos försäkringsgivare från tredje land. Det nu gällande depositionssystemet är från 1985, har utformats

som bl.a. med sikte att såvitt möjligt upprätthålla konkurrenslikställi

ghet mellan svenska och utländska forsäkringsföretag. Omständigheter har inte inträffat som påkallar någon grundläggande förändring

av systemet. Med hänsyn härtill och då reglerna depositionsskyldig-

om het är knutna till basbeloppet enligt lagen 1962:381 allmän

om försäkring prop. l984/85z77, 54 har utredningen inte funnit

s anledning att justera de gällande nivåerna för depositionsskyl-

nu digheten eller att i övrigt vidta några genomgripande ändringar i depositionsreglerna utan i förslaget har i stort sett det nuvarande depositionssystemet bibehållits oförändrat.

När det gäller etableringsmöjlighetema den svenska marknaden innebär förslaget att vissa av de nuvarande restriktionerna för försäkringsgivare från tredje land har slopats. Således skall enligt förslaget möjligheten att bedriva försäkringsrörelse i Sverige stå

1996:77 överväganden 207

Al/männg

öppen inte enbart för utländska försäkrings som driver rörelsen i företagsform i hemlandet utan även utländska försäkringsgivare som driver rörelse i annan Organisationsform omfattas av lagförslaget. Bortsett från den ömsesidiga företagsformen, som kan medföra att svenska försäkringstagare drabbas uttaxering för täckande av

av förluster i den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige eller utomlands, saknar det regel betydelse från de svenska

som försäkringstagamas synpunkt i vilken associationsfonn den utländska försäkringsgivaren driver försäkringsrörelsen i hemlandet. Det är de här i landet deponerade tillgångarna som främst skall säkerställa svenska försäkringstagarens intressen hos försäkringsgivare från tredje land. Från säkerhetssynpunkt kan därför den föreslagna utvidgningen av lagstiftningens tillämpningsområde i denna del inte anses utgöra något hinder.

Vidare skall enligt förslaget försäkringsgivare från tredje land kunna etablera sig här i landet inte bara genom generalagent utan även genom filial och generalrepresentation. Förslaget innebär att försäkringsgivare från tredje land får möjlighet att använda de etableringsfonner som för närvarande står till buds för EES-försäkringsgivare för drivande av försäkringsrörelse i Sverige.

Utredningen har inte lagt fram något förslag som generellt öppnar möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Det grundläggande motivet härtill är att gränsöverskridande verksamhet bygger ett nära och effektivt samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter som i sin tur förutsätter utvecklade rutiner för informationsutbyte mellan myndigheterna. Enligt utredningen bör därför gränsöverskridande verksamhet medges i Sverige endast basis av bi- eller multilaterala avtal med främmande länder som säkerställer en god kvalitet tillsynen av den gränsöverskridande verksamheten. Lagförslaget innehåller

en dispensregel som kan användas i detta syfte. Dispensbestämmelsen måste naturligtvis tillämpas ett sätt som är förenligt med de internationella åtaganden följer främst Sveriges anslutning till

som av OECD och WTO. I sammanhanget måste också EG:s gemensamma handelspolitik som syftar till enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder i förhållande till tredje länder beaktas.

I Sverige har utvecklats en restriktiv praxis när det gäller utländska försäkringsgivares möjligheter att representeras i Sverige, om koncession för försäkringsrörelse saknas här i landet. Någon lagstadgat förbud mot inrättande av representationskontor utan särskilt tillstånd finns inte i den svenska lagstiftningen. Men i praktiken har den restriktiva praxis tillämpas området

som förhindrat sådan etablering. Denna praxis ligger inte i linje med den

208 Allmänna överväganden 1996:77

internationella utvecklingen som går mot en friare etableringsrätt för försäkringsgivare. Som framgått kan representationskontor inrättas i andra OECD-länder utan särskilt tillstånd. Till bilden hör också att utländska försäkringsgivare från EES inte längre omfattas den

av praxis gäller i Sverige området utan frågan sådan

som om en utländsk försäkringsgivare kan upprätta representationskontor i Sverige skall bedömas enligt den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland.

Mot denna bakgrund har i förslaget öppnats möjlighet för försäkringsgivare med hemland utanför EES att efter underrättelse till Finansinspektionen inrätta representationskontor i Sverige. Underrättelseförfarandet, som är kombinerat med bemyndigande för Finansinspektionen att utfärda närmare föreskrifter beträffande verksamheten vid representationskontoret, syftar till att förhindra att

annan verksamhet än ren representationsverksamhet utövas vid representationen. Frågan huruvida EES-försäkringsgivare skall ha rätt att

en öppna representationskontori Sverige får avgöras tillsynsmyndig-

av heten i försäkringsgivarens hemland i enlighet med principen

om hemlandstillsyn.

Utredningens förslag i övrigt innehåller åtskilliga bestämmelser som med vissa tekniska justeringar hämtats från LUF och LEF.

Lagförslaget kommenteras närmare i avsnitt 9.1.

8.4.2 Gränsöverskridande Verksamhet

I överensstämmelse med gällande lagstiftning får EES-

en försäkringsgivare enligt lagförslaget marknadsföra försäkringar i Sverige från ett fast driftställe i ett annat EES-land. Som beteckning

sådan marknadsföring används i den svenska lagstiftningen begreppet gränsöverskridande verksamhet. Någon definition eller närmare precisering av begreppet innehåller inte gällande lagstiftning. Avsaknaden av legaldefinition och den begränsade vägledning som förarbetena till den gällande lagstiftningen ger har medfört viss oklarhet i rättstillämpningen om vilka aktiviteter omfattas

som av gränsöverskridanade verksamhet och därmed det särskilda regelsys-

gäller för sådan verksamhet. tem som

De svårigheter råder när det gäller att bestämma huruvida

som en viss verksamhet är att anse som gränsöverskridande verksamhet är naturligtvis till nackdel för såväl de myndigheter som har att tillämpa regelsystemet ifrågavarande område den enskilde försäkrings-

som givaren. Den omständigheten att gränsöverskridande verksamhet

1996:77 Allmänna överväganden 209

kräver särskilt tillstånd och att den som bedriver verksamheten utan sådant tillstånd riskerar att bli föremål for sanktioner talar naturligtvis för att sådan verksamhet skall vara någorlunda entydigt definierad eller att det till ledning för rättstillämpningen anges vilka kriterier

är utmärkande för gränsöverskridande verksamhet. Det ingår i som utredningens uppdrag att från dessa utgångspunkter göra en översyn

av frågan om gränsöverskridande verksamhet.

Begreppet gränsöverskridande verksamhet ansluter nära till uttrycket friheten att tillhandahålla tjänster används i EG:s

som försäkringsdirektiv för att beteckna försäkringsverksamhet som bedrivs i ett land utan att ett fast driftställe har etablerats där. Begreppet fritt tillhandahållande av försäkringstj änster definieras i fråga skadeförsäkring i artikel 12.1 i det andra skadeförsäkrings-

om direktivet, i sin tur hänvisar till artikel 2 Friheten att tillhanda-

som hålla livförsäkringstjänster definieras i artikel 10.1 och artikel 2 e i det andra livförsäkringsdirektivet.

Såväl gränsöverskridande verksamhet fritt tillhandahållande

som

försäkringstj änster syftar ytterst till ingående av försäkringsavtal av

direktförsäkringsområdet. Emellertid har de båda begreppen delvis olika innebörd. Gränsöverskridande verksamhet förutsätter att det är fråga ett aktivt handlande från försäkringsgivarens sida. Såsom

om gränsöverskridande verksamhet anses inte försäkringar som beviljas utan att försäkringsgivaren något sätt bjudit ut sina tjänster genom ett passivt mottagande av en order se prop. 1992/932257 s. 166. Fritt tillhandahållande försäkringstj änster omfattar däremot i princip

av alla aktiviteter som syftar till ingående av försäkringsavtal oavsett om det är den försäkringssökandes eller försäkringsgivarens initiativ

försäkringsavtal ingås. som

Begreppet gränsöverskridande verksamhet var en i Sverige okänd aspekt försäkringsverksamheten inom direktförsäkringsområdet fram till 1993, då detta begrepp genom Sverige antagande av EESavtalet infördes i den svenska lagstiftningen genom LEF. Att det snävare begreppet gränsöverskridande verksamhet valdes framför begreppet fritt tillhandahållande försäkringstj änster har historiska

av skäl. Sedan en lång tid tillbaka utbildad praxis har försäkringssökande i Sverige fysiska personer, företag och andra juridiska personer

-

haft rätt att med undantag trafikförsäkring teckna försäkring - av också i utländska försäkringsföretag som saknar verksamhetsrättigheter i Sverige. Det har dock förutsätts att det är den potentielle svenska försäkringskunden själv tar initiativ till kontakt, tecknade av

som försäkring med det utländska företaget. Så snart som det

m.m. utländska företaget något aktiviteter i Sverige

sätt genom egna söker att anskaffa försäkringar för sin räkning är detta att betrakta

210 Allmänna överväganden 1996:77

som ett led i det utländska företagets drivande försäkringsrörelse

av

kräver verksamhetstillstånd här i landet. År 1990 öppnades som möjlighet för försäkringssökande i Sverige att med anlitande i

av

Sverige registrerade försäkringsmäklare placera försäkringar

utomlands, bl.a. hos sådana försäkringsgivare saknar tillstånd att

som bedriva försäkringsverksamhet i Sverige.

Den praxis som således gälleri Sverige i fråga upphandling

om av försäkring utomlands är i linje med principerna fri tjänstehandel

om över gränsema som Sverige ställt sig bakom genom anslutningen till EU, OECD och WTO. Det har därför inte varit förenligt med Sveriges strävanden det internationella området att inskränka möjligheterna att placera försäkring utomlands, som försäkringssökande i Sverige alltid haft, genom reglering av sådan upphandlingsverksamhet. Av denna anledning torde det snävare begreppet gränsöverskridande verksamhet ha införts i lagstiftningen i stället för det vidare begreppet fritt tillhandahållande försäkringstj änster.

av

För att gränsöverskridande verksamhet skall föreligga måste åtminstone följ ande kriterier uppfyllda. Verksamheten skall

vara ut på att en utländsk försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe aktivt tillhandahåller försäkringstj änsteri Sverige

genom saluföring av försäkringar över nationsgränsen i syfte att täcka

en

skadeförsälcringsrisk som är belägen Sverige eller ingå ett livförsäk-

ringsavtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk eller

person en här verksam juridisk I det följ ande skall dessa grundläg-

person. gande kriterier gränsöverskridande verksamhet närmare behandlas.

a utländsk försäkringsgivare

Generell rätt att marknadsföra försäkringar över gränsen till Sverige har enligt utredningens förslag lagförslagets 3 kap. l § 2 endast

utländska försäkringsgivare med säte inom EES under förutsättning

att vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. Emellertid i

ges utredningens förslag lagförslagets l kap. 1 § andra stycket

en allmän fullmakt bl.a. kan användas till att basis bi- eller

som av multilaterala avtal med främmande stater utanför EES komma överens om arrangemang som innefattar gränsöverskridande verksamhet. Således kan enligt förslaget möjlighet öppnas även för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet den svenska marknaden.

1996:77 Allmänna överväganden 211

b verksamhetens inriktning

För att det över huvudtaget skall fråga om gränsöverskrianses vara dande verksamhet krävs att verksamheten går ut att täcka en skadeförsäkringsrisk är belägen i Sverige eller att ingå ett som livförsäkringsavtal i Sverige stadigvarande bosatt fysisk med en eller här verksam juridisk person. Begreppet "skadeförsäkperson en ringsrisk är belägen i Sverige" har närmare preciserats i den som föreslagna lagen förslagets 1 kap. 9

c aktivt tillhandahålla försäkrin i Sverige

Som redan antytts är avgörande omständighet för bedömningen av en verksamhet skall klassas som gränsöverskridande verksamhet om en hur aktivt utländsk försäkringsgivare bjuder ut sina tjänster i en Sverige. I denna bedömningsfråga kan viss vägledning fås i den praxis utbildats när det gäller ingripanden mot otillåten försäksom ringsrörelse enligt LUF, dvs om aktiviteter av utländska försäkringsgivare här i landet är koncessionspliktiga eller När det gäller aktiviteter syftar till att personer eller företag att teckna som försäkring hos utländska försäkringsföretag har, som redan antytts, enligt Finansinspektionens praxis gränsen mellan tillåtna och otillåtna aktiviteter dragits i huvudsak så att det måste vara försäkringskunden som själv tar initiativ till kontakt med det utländska företaget. Så snart det utländska företaget genom ombud eller andra medhjälpare söker anskaffa försäkringar här i landet, har detta betraktats som otillåten verksamhet. Inspektionen har intagit samma synsätt även beträffande t.ex. försäkringsrådgivare eller försäkringskonsulter utan att ha någon avtalsmässig eller ekonomisk som, anknytning till det utländska företaget, genom marknadsföring eller annat sätt aktivt medverkar till att försäkring tecknas hos det utländska företaget. Inspektionen har bl.a. i beslut den 22 februari 1990 föreläggande för Alpha Insurance Ltd att vid vite upphöra om med att marknadsföra sina produkter i Sverige givit uttryck för den restriktiva praxis tillämpas området. som Alpha Insurance Ltd är ett Cypern registrerat försäkringsbolag saknade koncession i Sverige. Bolagets verksamhet var huvudsom sakligen inriktad svenska kunder. Bolaget marknadsförde sina försäkringar i Sverige bl.a. genom direktreklam till presumtiva kunder här i landet. Som ett led i marknadsföringen hade bolaget använt i Sverige bosatta referensgivare och uppgiftspersoner som lämnare i övrigt. Sedan bolaget anfört besvär över inspektionens

212 Allmänna överväganden 1996:77

beslut avslog regeringen i juni överklagandet. Till stöd för beslutet angav regeringen bl.a. att enligt gällande svensk rätt den typ var av marknadsföring bolaget bedrivit inte tillåten utan svensk som koncession. Bolaget ansökte om rättsprövning. Som skäl att angavs bolaget inte bedrev försäkringsrörelse i Sverige och att lagligt stöd därför saknas for vitesforeläggandet. Vidare framhölls att föreläggandet även stod i strid med tryckfrihetsförordningens bestämmelser om infonnationsfrihet. I beslut i april 1992 RÅ 1992 ref.29 fann Regeringsrätten att bolaget drivit försäkringsrörelse i den mening som avses i LUF. Regeringens beslut stred därför inte mot någon regel i den lagen. Vidare konstaterade Regeringsrätten att tryckfrihetsförordningen inte hindrade ingrepp mot meddelanden som lämnats i kommersiell verksamhet och kommersiellt syfte och har rent kommersiella förhållanden till föremål. Regeringens beslut stred

därför inte mot tryckfrihetsförordningen.

Överfört gränsöverskridande verksamhet innebär denna praxis

att de aktiviteter som klassas som koncessionspliktig försäkringsrö-

relse enligt LUF skall betraktas aktiv marknadsföring inom som ramen för den gränsöverskridande verksamheten medan aktiviteter

som inte är att hänföra till koncessionspliktig försäkringsrörelse

heller skall anses utgöra gränsöverskridande verksamhet. För kravet en aktiv marknadsföring skall uppfyllt är anses en grundförutsättning att anskaffningsverksamheten bedrivs yrkesmässigt. Detta innebär att anskaffningen försäkringar i Sverige skall av ske i förtj änstsyfte samt vara kontinuerlig och planmässig. Marknadsföring som är av engångsnatur eller sporadisk uppfyller inte kravet yrkesmässighet och kan således inte klassas aktiv marknadsfösom ring, vilket är förutsättning för att gränsöverskridande verksamhet en skall anses föreligga enligt de här angivna grunddragen för sådan verksamhet. En utländsk försäkringsgivare passivt tillhandahåller som försäkringar i Sverige, dvs. endast inriktar sig sådana försäkringstagare som eget initiativ kontaktar försäkringsgivarens driftställe i utlandet for att ingå försäkringsavtal, skall framgått, inte som anses bedriva gränsöverskridande verksamhet. En försäkringstagare skall anses handla eget initiativ också i det fall där försäkringstagaren anlitar en försäkringsmäklare för upphandling försäkring utomav lands. heller försäkringsaffärer förvärvas fönnedling som genom av försäkringsmäklare skall därför klassas gränsöverskridande som verksamhet. Det liggeri sakens natur att tillämpningsproblem kan uppkomma när det gäller att bedöma initiativ ett försäkringsavtal har vems tillkommit. Inspektionen hari PM 1987-08-17 angående aktiviteter

1996:77 Allmänna överväganden 213

hänförliga till utländska försäkringsföretag utan koncession i Sverige angivit vissa riktlinjer som kan tjäna som vägledning vid bedömning

motsvarande problem ifrågavarande område se prop. 1989/90:av 34, bilaga

d .salu/öring av försäkring över nationsgrdnsen

När försäkringstjänster tillhandahålls från ett utländskt driftställe, sköts marknadsföringen försäkringarna i allmänhet antingen som

av direkt marknadsföring eller genom annonsering i svensk tidnings-

television eller radio. Med direkt marknadsföring avses press, personliga riktade marknadsföringsåtgärder till potentiella kunder. Direktreklam, telefonförsäljning och representanter för försäkringsgi-

som kontaktar privatpersoner och företag i syfte att ingå vare försäkringsavtal är exempel sådana marknadsföringsåtgärder. Emellertid får oavsett vilken marknadsföringsform som väljs

- något permanent etableringsställe här i landet inte anlitas i marknadsföringen för att det skall vara fråga om gränsöverskridande verksamhet. Således får marknadsföringsåtgärder inte vidtas från

en utländsk försäkringsgivares filial, generalagentur, generalrepresentation, dotterbolag och naturligtvis heller representationskontor för att verksamheten skall betraktas som gränsöverskridande. Försäkringsgivarcn kan inte heller befullmäktiga en i Sverige självständigt verksam person att kontinuerligt för försäkringsgivarens räkning sköta marknadsföringen av försäkringar i Sverige, eftersom vilken som helst permanent närvaro i Sverige jämställs med en etablering här i landet.

Som redan antytts kan tillämpningssvårigheter uppstå detta område med hänsyn till att gränsen inte är klar och entydig mellan personer som har en funktion och ställning som kan jämställas med etablering och andra personer som agerar för en utländsk försäkrin gsgivares räkning här i landet.

När det gäller gränsöverskridande verksamhet avseende trafikförsäkring finns i 5 § träfikskadelagen 1975: 1410 särskilda bestämmelser om skyldighet för en utländsk försäkringsgivare, som saknar fast driftställe i Sverige, att ha en representant här i landet. Att en sådan representant utses här i landet skall inte medföra att

anses en gränsöverskridande verksamhet skall klassas som verksamhet från en etablering.

De grundläggande bestämmelserna om vad som skall anses utgöra

etablering återfinns i EG:s andra skade- och livförsäkringsdirektiv en artikel 3 i båda direktiven. Enligt dessa direktiv jämställs en

214 Allmänna överväganden 1996:77

försäkringsgivares pennanenta närvaro i vilken fonn helst inom

som ett medlemslands område med filial, även närvaron endast

en om består ett kontor, eller självständigt arbetande har

av en person, som

stående fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning en samma sätt som en filial. Regler som nämnare preciserar hur direktivbestämmelserna skall tillämpas kan inte tas in i den svenska lagstiftningen utan den praxis som utbildas området med stöd direkti-

av ven inom EU gäller även i Sverige. Det är således inte möjligt atti detta sammanhang exakt fastställa vilket slag verksamhet

av som skall anses innebära gränsöverskridande verksamhet respektive verksamhet ñån en etablering utan den frågan avgörs ytterst den praxis

av som utbildas inom EU.

1996:77 215

9¶Författningskommentarer

9.1 till om utländska

Förslaget lag

försäkringsgivares Verksamhet i Sverige

Första avdelningen

ALLMÄNNA BESTÄMNIELSER

1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser

I detta kapitel har sammanförts bestämmelser som med något undantag blir tillämpliga alla utländska försäkringsgivare som

att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige oberoende av i avser vilket land försäkringsgivaren har sitt säte. Bestämmelserna avser lagens tillämpningsområde, definitioner och vissa andra omständigheter är grundläggande betydelse för drivande av försäkrings-

som av rörelse med stöd av denna lag.

Tillämpningsområdet for den föreslagna nya lagens bestämmelser l § motsvarar i stort sett tillämpningsområdet för den gällande regleringen i både lagen 1950:272 rätt för utländska

om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

om LEF.

Definitioner av central betydelse i detta kapitel är definitionerna av begreppen EES-forsäkringsgivare och försäkrings givare från tredje land 2 § första stycket 1-2, eftersom dessa två försäk-

grupper av ringsgivare berörs av delvis olika bestämmelser enligt lagförslaget. I kapitlet har också tagits in definitioner hemland 2 § första styck-

av et 3 behörig myndighet 2 § första stycket 4 samt av tennerna skadeförsäkring och livförsäkring 6 § första och andra styckena

2 l 6 F örfattningskømmentarer 1996 77:

som motsvarar de definitioner som dessa begrepp har i gällande lagstiftning. Vidare har begreppet risk som är belägen i Sverige definierats 9

Liksom LUF och LEF är inte heller den föreslagna lagen

nya tillämplig återforsäkringsrörelse i Sverige 3 § Om en utländsk försäkringsgivare här i landet driver såväl direkt- som återförsäkringsrörelse, skall bestämmelserna i denna lag tillämpas endast direktförsäkringsrörelsen. En ändring i jämförelse med tillämpningsområdet för den gällande regleringen är att viss koassuransverksamhet har undantagits från regleringen enligt förslaget 3 § 2.

I 4 § ingår hänvisningsbestärnrnelser till trañkskadelagen 1975:1410, lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, lagen 1992: 160 om utländska filialer

m.m., lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring och lagen 1986:436 om näringsförbud. Bestämmelserna i dessa lagar gäller i tillämpliga delar vid sidan av bestämmelserna i denna lag. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag gäller bestämmelserna i dessa lagar i tillämpliga delar framför bestämmelserna i denna lag.

Till detta inledande kapitel har också förts för försäkringsverk-

en samhet sedan lång tid tillbaka grundläggande princip i försäkringsrörelselagstiftningen, nämligen specialitets- eller separationsprincipen som innebär att samma försäkringsgivare i princip inte får driva både livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse i Sverige 7

Kapitlet innehåller vidare bestämmelser utländska försäkrings-

om givares skyldighet att iaktta svensk lag 5 §, om möjlighet i vissa fall till avvikelse från bestämmelserna livförsäkring i lagförslaget

om 8 § och om dispensmöjligheter 10 §.

Tillämpningsområde

1 § Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter bedrivande försäk-

om av ringsrörelse för att uppfiilla Sveriges åtaganden till följd av internationella avtal eller ömsesidiga avtal med främmande stat.

I första stycket, som motsvarar 1 § första stycket första meningen LUF och l kap. 1 § första stycket LEF, anges lagens tillämpningsområde. Lagen skall tillämpas utländska försäkringsgivares verksam-

1996:77 Författningskommentarer 217

het i Sverige. En utländsk försäkringsgivare kan vara hemmahörande i ett land hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

som EES-land elleri ett annat främmande land. Dessa båda kategorier av utländska försäkringsgivare definieras i förslagets 2

Avsikten är att utländska försäkringsgivares möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt denna lag inte skall begränsas grund den juridiska formen för rörelsens drivande i

av hemlandet utan denna lag skall i princip stå öppen för alla typer

av utländska associationer. En grundförutsättning för att en utländsk försäkringsgivare skall kunna etablera försäkringsverksamhet med stöd denna lag är dock att rörelsen i hemlandet drivs i sådan form

av att regelsystemet i denna lag kan iakttas. Av denna anledning omfattas inte partikulär försäkring, dvs försäkring som meddelas av enskilda individer, lagförslaget. Dock finns enligt förslaget

av möjlighet för fysiska personer som är anslutna till en försäkringssammanslutning att meddela försäkring se 2 kap. 4

När det gäller utländska försäkringsgivare med säte i ett EES-land är emellertid möjligheterna att utnyttja de olika fonner för bedrivande

försäkringsverksamhet står till buds begränsade EG:s av som av försäkringsdirektiv. Försäkringsgivaren skall driva rörelsen i hemlandet i någon de organisationsfonner som anges i artikel 8.1 i

av både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet. Det är fråga olika typer utländska företag i aktie-

om av bolagsfonn eller den ömsesidiga formen och försäkringsgivare i försäkringssannnanslumingen Lloyds. Ansvaret för att försäkringsverksamhet etableras i Organisationsform som är tillåten enligt

en direktiven har tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

l jämförelse med LUF har begreppet försäkringsgivare i denna lag fått vidare innebörd att inte enbart försäkringsföretag utan

en genom även andra organisationsfonner såsom försäkringssammanslutningar omfattas av detta begrepp. Den yttre ramen för tillämpningsområdet av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige har häri genom kommit att utvidgas i förhållande till LUF. I jämförelse med LEF är begreppet försäkringsgivare i sak detsamma.

I lagförslaget definieras inte vad som anses utgöra försäkringsrörelse. Begreppet försäkringsrörelse defmeras inte heller i LUF eller LEF eller i Iagstiflning. Både i Sverige och i allmänhet också

annan i andra länder har det konstaterats att det inte är möjligt att definiera begreppet tillräckligt noggrant och entydigt för att ge lagtillämpningen ett verkligt stöd och samtidigt tillräckligt generellt för att kunna

till eventuellt ändrade förhållanden. Begreppet försäkringsanpassas rörelse bestäms för närvarande i stället med utgångspunkt i vissa i

-

218 F örfattningskommentarer 1996:77

förarbetena till försäkringsrörelselagstiñningen angivna grundläggande kriterier enligt praxis och allmänt språkbruk. Enligt den praxis

-

utbildats området i Sverige måste verksamheten åtminstone som

ut att yrkesmässigt göra ett åtagande att mot vederlag utge ekonomisk ersättning eller utföra bestämd prestation vid ovissa händelsers inträffande se 1984/85:77 s.40.

prop.

För att kravet yrkesmässighet skall uppfyllt krävs

anses vara viss aktivitet den utländska försäkringsgivaren i syfte att förvärva

av försäkringsaffärer den svenska marknaden. Försäkringsavtal som ingås utan att den utländska försäkringsgivaren något sätt har bjudit ut sina änsteri Sverige, t.ex. genom att försäkringstagaren eget initiativ kontaktar försäkringsgivaren i syfte att teckna försäkring, uppfyller inte detta krav och sådana aktiviteter omfattas därför inte lagförslaget. Detsamma gäller om en person med anlitande av

av försäkringsmäklare kontaktar en utländsk försäkrings som inte aktivt marknadsför sina produkter i Sverige, i syfte att ingå försäkringsavtal. Att en utländsk försäkringsgivare inte omfattas av regleringen i denna lag innebär bl.a. att svenska försäkringskunders intressen hos en sådan försäkringsgivare inte tillgodoses av säkerhetssystemet i denna lag.

Avsikten är att vid tillämpningen denna lag skall iakttas samma

av principer beträffande begreppet försäkringsrörelse som enligt LUF när det gäller verksamhet som här i landet etableras av försäkringsgi-

med hemland utanför EES. vare

När det gäller verksamhet som bedrivs av utländska försäkringsgi-

med hemland inom EES är det inte den praxis som gäller i vare Sverige utan de principer gäller området i försäkringsgivarens

som hemland är avgörande för bedömningen viss verksam-

som av om en het skall betraktas som försäkringsrörelse.

I andra stycket som delvis motsvaras av 1 § första stycket tredje meningen LUF, allmän fullmakt att föreskriva undantag från

ges en bestämmelserna i denna lag, när undantagen beror internationella bi- eller multilaterala avtal. Bemyndigandet i stycket har främst tagits in till följd av ett avtal mellan EG och Schweiz på skadeförsäkringsområdet se 1994/95: 184 5.242 men bemyndigandet kan

prop. även användas vid eventuella framtida avvikelser från den föreslagna lagen som Sveriges internationella åtaganden kan komma att aktualisera. Exempelvis är det möjligt att genom särskilda föreskrifter utvidga lagens bestämmleser om gränsöverskridande verksamhet för EES-försäkringsgivare till att också omfatta försäkringsgivare från tredje land, om Sverige med någon främmande stat avtalat om ett sådant En grundförutsättning för användningen av be-

arrangemang.

1996:77 F örfattningskommentarer 2 l 9

myndigandet är dock att avvikelsen grundar sig ett bi- eller multilateralt avtal.

EES-férsdkringsgivare, färsäkringsgivare från tredje land,

hemland och behörig myndighet

2 § I denna lag med avses EES-tärsäkrin gsgivare utländsk försäkringsgivare en vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES och är ensamt ansvarigt för den finansiella tillsynen den direkta av försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver inom EES, zörsäkringsgivare rån tredje land utländsk försäken annan

ringsgivare än EES-försäkringsgivare,

hemland det land där försäkringsgivaren har sitt säte eller,

såvitt avser försäkringsgivare i försäkringssammanslutning, det

en

land där sammanslutningens verkliga ledning firms,

behörig myndighet den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn

över EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land.

Bestämmelserna i 3 kap. och 4 kap. i denna lag tillämpas på EESjförzsäkringsgivare och bestämmelserna i 5-8 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 2 kap. och 9-11 kap. gäller

både EES-jönsäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

I denna lag indelas de utländska försäkringsgivama i två för grupper vilka i väsentliga avseenden gäller olika regelsystem. Utgångspunkten for gränsdragningen mellan är EG:s försäkringsdirekgruppema tiv. De utländska försäkringsgivare omfattas principerna som av om en enda auktorisation och hemlandstillsyn enligt tredje skadeförsäkringsdirektivet eller tredje livförsäkringsdirektivet kallas enli första stycket 1 för EES-försäkringsgivare. Hemlandets ansvarighet för den

finansiella tillsynen av försäkringsgivarens hela direktförsäkringsrö-

relse, även i fråga den del rörelsen är förlagd till Sverige, om av som

framgår av artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet. Övriga utländska försäkringsgivare

kallas enligt första stycket 2 för försäkringsgivare från tredje land. Till gruppen försäkringsgivare från tredje land hör inte enbart försäkringsgivare från länder utanför EES utan här ingår också olika typer av institut som har sitt säte inom EES inte omfattas men som av principerna enda auktorisation och hemlandstillsyn i tredje om en generationens försäkringsdirektiv. Det är huvudsakligen fråga om

220 F örfattningskommentarer 1996:77

försäkringsgivare med begränsad verksamhet och som svarar mot vissa andra kriterier i artikel 2.2 tredje skadeförsäkringssom avses och artikel 2.3 tredje livförsäkringsdirektivet. Väsentligen motsvarar undantagen de försäkringsgivare och understödsinstitut som är undantagna från tillämpningsområdet för LEF se 1 kap. l § andra stycket LEF. Begreppet hemland har innebörd som detta begrepp har i samma l kap. 3 § LEF och motsvaras av 1 § sjunde stycket LUF. Begreppet behörig myndighet har hämtats från artikel l k i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel l l i tredje livförsäkringsdirektivet. Begreppet vid tillämpningen av denna lag utländska avser myndigheter både inom och utanför EES. De bestämmelser gäller för EES-försäkringsgivare återfinns som i lagförslageti andra avdelningen 3 kap. och 4 kap. medan bestämmelserna i tredje avdelningen 5-8 kap. skall tillämpas försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i fjärde avdelningen 9-11 kap. är -jämte bestämmelserna i denna avdelning huvudsakligen för utländska försäkringsgivare. En gemensamma upplysning härom har tagits in i andra stycket.

Angående dispensmöjligheter, se 10

Verksamhet inte omfattas av lagens tillämpningsområde som

3 § Denna lag gäller inte

återförsäkringsrörelse och

sådan koassuransverksamhet som avses i rådets direktiv 78/4 73/EEG den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra av författningar koassuransverksamhet inom gemenskapen, som avser i vilken EES-försäkringsgivare deltar från ett utländskt driftställe en i annan egenskap än ledande försäkringsgivare.

Paragrafen motsvarar delvis 2 § första stycket första meningen LUF a och 1 kap. l § tredje stycket LEF. I överensstämmelse med gällande lagstiftning skall denna lag enligt punkt 1 inte tillämpas återförsäkringsrörelse. De försäkringsgivare är avtalsparter i återförsäkringsförhållanden behöver som regel inte sådana trygghetsarrangemang som direktförsäkringstasom Vid återförsäkring kan det därför anses vara tillräckligt att gare. tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland övervakar försäkringsgivarens risktäckningskapacitet, vilket som regel sker i de flesta länder.

1996:77 Färfattningskommentarer

Inom EG avreglerades återförsäkringsrörelse rådets genom direktiv 64/225/EEG den 25 februari 1964 avskaffande av om av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten tillhandahålla att tjänster avseende återförsäkring och retrocession. De därefter givna skade- och livförsäkringsdirektiven gäller därför endast direktförsäkring.

Tillhandahållandet återförsäkringstj änster den svenska av marknaden skall således enligt förslaget också i framtiden fritt vara för utländska försäkringsgivare. Detta gäller oberoende av om försäkringsgivaren enbart driver återlörsäkringsrörelse i Sverige eller driver sådan rörelse i anslutning till direktförsäkringsrörelse här i landet. en Med återförsäkring i detta sammanhang återföravses mottagen säkring, dvs. affärer försäkringsgivare från andra som en mottager försäkringsgivare i form återförsäkring. Som regel används av uttrycket "återförsäkring" inte för att beteckna mottagen återförsäk-

ring utan som benämning avgiven återförsäkring innebär som att en försäkringsgivare avtäcker del sitt överföra en av ansvar genom att en större eller mindre del försäkring eller bestånd av en ett av försäkringar en eller flera återförsäkrare. Avgiven återförsäkring

är enligt förslaget i likhet med gällande lagstiftning inte

undantagen

från regleringen utan omfattas lagens tillämpningsområde. Av av denna anledning har termen "återförsäkring" i den gällande lagstiftningen bytts ut mot begreppet

"återförsäkringsrörelse". Någon

ändring i sak åsyftas inte. Förutom återförsäkring finns det andra typer avtal mellan av försäkringsgivare som syftar till att fördela mellan försäkansvar ringsgivare. Exempel på sådana avtal är samförsäkring eller koassu-

rans, fronting, pooler och katastrofavtal. Denna försäkringstyp av arrangemang anses utgöra direktförsäkring eftersom varje försäkringsgivare svarar för sina förpliktelser direkt

gentemot försäkrings-

kunden och omfattas därför denna lags tillämpningsområde av med det undantag som anges i punkt 2 i denna paragraf. Vid mottagen

återförsäkring har försäkringsgivaren inte något direkt

ansvar

gentemot någon enskild försäkringstagare.

Enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 78/473/EEG samordning c om

av lagar och andra författningar koassuransverksamhet

som avser inom gemenskapen, koassuransdirektivet, och enligt EG:s rättspraxis

som utbildats grundval detta direktiv skall den ledande av försäkringsgivaren behandlas han är den försäkringsgivare som om som täcker hela risken. Därför föreslås det i punkt 2 att denna lag inte skall

tillämpas EES-försäkringsgivare från utländskt en som ett etable-

ringsställe deltar i koassuransverksamheti

Sverige i egenskap av en annan försäkringsgivare än den ledande. Med ledande försäkrings-

222 F Örfattningskommentarer 1996 :77

givare den försäkringsgivare i ett samförsäkringsarrangemang

avses

bestämmer försäkringsvillkoren och premierna.

som De närmare reglerna koassuransverks amheten i koassuransdiom rektivet är detaljerade och omfattande. Det är därför inte ändamålsenligt att ta in reglerna i lagförslaget. I stället har hänvisning gjorts en till koassuransdirektivet.

Annan lagstiftning som skall tillämpas

4 § För utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige gäller, bestämmelserna i denna lag, i tillämpliga delar även bestämutöver melserna i

trafikskadelagen 1975: 1410,

lagen 1989:1079 livförsäkringar med anknytning till om

värdepappersfonder,

lagen 1992:160 utländska filialer m.m., om

lagen 1976:357 motortâvlingsförsäkring, och

om

lagen 1986:436 om nc‘Iringsf6rbud, Bestämmelsen dispens från bosättningskravet i 9 § första

om meningen lagen utländska filialer skall dock inte tillämpas om m. m. på utländska försäkrin gsgivare.

l stycket har tagits lagstiftning som förutom denna

firsta upp annan

lag kan tillämplig den försäkringsverksamhet som en

vara utländsk försäkringsgivare bedriver i Sverige beroende bl.a. vilket slag försäkring skall meddelas och formen för verksamheten av som här i landet. Hänvisningsbestämmelsen i stycket har begränsats till lagar med rörelserättsliga regler. Dessutom finns det näringsrättslig och civilrättslig lagstifining utländsk försäkringsgivare också har som en att iaktta i sin verksamhet i Sverige. Exempel sådan lagstiftning är marknadsföringslagen 1975: 1418 som är av näringsrättslig natur samt konsumentkreditlagen 1977:981 och konsumentförsäkringsla- 1980238, vilka både näringsrättslig och civilrättslig gen är av karaktär. Om skyldighet för utländsk försäkringsgivare att iaktta svensk lag i verksamheten häri landet, se 5 Enligt den allmänna principen att speciallag tar över allmän om lag är de lagar räknas i stycket, i tillämpliga delar, primära som upp i förhållande till denna lag.

1996:77 F

ärfattningskommentarer 223

Avsaknaden dispensmöjlighet för utländska försäkringsgivare

av enligt andra stycket innebär att verkställande direktör för filial en en som en utländsk försäkringsgivare etablerar här i landet skall vara bosatt i Sverige. En motsvarande föreskrift finns enligt gällande lagstiftning i 2 kap. 3 § tredje stycket andra meningen LEF.

Utländska försäkringsgivares skyldighet att iaktta

svensk lag m. m.

5 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamhet

i Sverige

iaktta svensk lag, rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt inför svensk domstol, inte följer svara om annat av de internationella avtal Sverige har ingått. som

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 5 § första stycket LUF.

Motsvarighet saknas i LEF. I paragrafen föreskrivs huvudregel att utländska

som försäkrings-

givare skall följa svensk lag i sin verksamhet i Sverige. Försäkrings-

givaren är också skyldig att vid svensk domstol följa svara samt beslut och föreskrifter svenska myndigheter. Med svensk lag av avses svensk rätt eller den främmande stats lagstiftning kommer i

som fråga

enligt de anslutningsregler för svensk internationell privaträtt som skall tillämpas rättsförhållandet. Syftet med den rättsliga princip som kommer till uttryck i denna paragraf är främst skydda att försäkringsgivarens svenska kunder i deras ställning konsumensom ter. l paragrafen har införts undantagsregel till följd intematioen av nella avtal. ex. fastställs EES-försäkringsgivares rättigheter till en

försäkringsverksamhet i Sverige och solvenskraven för sådan

verksamhet enligt lagstiftningen i dennes hemland till följd de av förpliktelser som följer Sveriges medlemskap i EU och EESav avtalet. En EES-försäkringsgivare skall följa sin hemstats eventuellt strängare bestämmelser också i den verksamhet bedrivs i

som Sverige

och försäkringsgivaren får allså inte kringgå dessa med de

hjälp av

kanske extensivare normer gälleri Sverige. Att strängare krav som verksamheten i Sverige kan ställas i den nationella

lagstiftningen i

försäkringsgivarens hemland än vad föreskrivs i denna lag, har som samband med att samordningen lagstiftningen i EES-ländema av bygger minimihannonisering inte förhindrar som att strängare krav i vissa avseenden kan ställas verksamheten i försäkringsgiva-

rens hemland än i Sverige.

1996:77

224 Fdrfattningskommentarer

Skadefärsäkrin g och livförsäkrin g

6 § Med skadeförsäkring i denna lag sådan försäkring som avses

i 2 kap. 3 §försäkringsrörelselagen 1982: 713.

anges a Med livförsäkring i denna lag sådan försäkring som anges avses

i 2 kap. 3 b §försäkringsrörelselagen.

Ersättning betalas i livränta eller sjukränta tillhör som form av ersättningen utges från livförsäkring och

livförsäkring om en

skadeförsäkring ersättningen utges från skadeförsäkring. Om om en sådan har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock en ränta

i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna livförsäkring i 6 kap. om 9 och 12 §§, 7kap. 3 §första stycket 4 samt 8 kap. 4-10 §§.

Begreppen skadeförsäkring och livförsäkring i första och andra styckena definieras hänvisning till försäkringsrörelselagens genom en indelning i försäkringsklasser för skadeförsäkring och livförsäkring.. Denna indelning grundar sig i sin tur uppräkningen av försäkringsklasser i bilaga till första skadeförsäkringsdirektivet med den ändring artikel 14 i assistansdirektivet respektive artikel som gjorts genom 7.2 i första livförsäkringsdirektivet jämte bilaga till direktivet. Motsvarande definitioner tennerna skadeförsäkring och livförsäkav ring återfinns i 2 § andra stycket LUF och l kap. 2 § första och andra

styckena LEF. Indelningen i skadeförsäkring och livförsäkring är nödvändig bl. det skälet att koncession enligt EG:s försäkringsdirektiv skall a. av beviljas i enlighet med denna indelning. Vidare är indelningen av betydelse vid tillämpningen solvensreglema i denna lag, eftersom av delvis olika regler gäller beroende det är fråga skadeförsäkom om ring eller livförsäkring. Såväl koncessions- som solvensbestämmelsemai denna lag tar enbart sikte försäkringsgivare från tredje

land. Klassificeringen livränta och sjukränta i tredje stycket överensav stämmer med den tillämpas i gällande lagstiftning 2 § sjätte som stycket LUF och l kap. 2 § fjärde stycket LEF. Det är i redovisningssammanhang denna indelning skadelivräntor främst har som av betydelse. Oavsett skadelivränta tillhör livförsäkring eller om en skadeförsäkring gäller det särskilda säkerhetssystemet för livförsäkring i denna lag för skadelivräntan. Detta innebär bl. a. att livförsäk-

1996:77 F örfattningskommentarer 225

ringsbestämmelsema om deposition 6 kap. l §, försäkringstekniska skulder 6 kap. 3 §, försäkringstekniska riktlinjer 6 kap. 6 §, förmånsrätt 6 kap. 8 kapitalbas 6 kap. 9 §, aktuarie 6 kap. 12 §, grunder skall tillställas inspektionen 7 kap. 3 § första

som stycket 4 och särskild administration 8 kap. 4-10 §§ skall tilläm-

Detta följer jjärde stycket pas. av

Om upprättande av grunder för skadelivräntor, se 6 kap. 4 § andra

stycket.

Bestämmelserna i denna paragraf om skadelivräntor har i huvudsak endast betydelse för försäkringsgivare från tredje land.

Separationsprincipen

7 § En EES-försäkringsgivare får i Sverige förena direkt livförsäkring endast med sådan direkt skadeförsälcring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen 1982: 713 samt återförsäkring av dessa skadeförsäkringar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare som på basis av den koncession .somförsälcringsgivaren har fått i sitt hemland kan meddela både livoch skadeförsäkrin får dock i Sverige meddela både liv- och .skadeförsäkrin EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäkringsrörelse åtskild från livförsäkringsrörelsen.

Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige förena direkt livförsäkring endast med återförsäkring livförsäkrin

av

I denna paragraf kommer kravet att liv- och skadefötsäkringsrörelser skall vara separata till uttryck genom den s.k. separationsprincipen. Bestämmelsen om separationskrav i första stycket första meningen, som avser EES-försäkringsgivare, har med en smärre redaktionell jämkning överförts från 2 kap. 5 § andra stycket LEF som är utformad i enlighet med artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet. Vad som avses med livförsäkring har definierats i 6 § andra stycket.

Enligt andra meningen i detta stycke får EES-försäkringsgiva-

en re, som basis av den koncession som försäkringsgivaren fått i sitt hemland kan bedriva både liv- och skadeförsäkring kompositförsäkringsgivare, även i Sverige samtidigt bedriva både liv- och skadeförsäkring. Bestämmelsen grundar sig artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet genom vilken har upphävts den bestämmelse i artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet enligt vilken kompositförsäk-

8 16-0702

226 F örfattningskommentarer 1996:77

ringsgivama tidigare endast kunde etablera agenturer eller filialer i andra medlemsländer för bedrivande skadeförsäkringsrörelse.

av

Föreskriften i tredje meningen i detta stycke har överförts från 2 kap. 5 § fjärde stycket LEF.

För försäkringsgivare från tredje land kommer separationsprinci-

pen till uttryck i andra stycket överensstämmer med 2 § tredje

som stycket LUF. Att separationsprincipen har en snävare innebörd för försäkringsgivare från tredje land än för EES-försäkringsgivare har sin grund i artikel 31 i första livförsäkringsdirektivet som föreskriver att en försäkringsgivare från tredje land endast får kombinera återförsäkring av livförsäkring med direkt livförsäkring.

Tillstånd att tillämpa eller avvika från lagens bestämmelser

om

livförsäkring

8 § Bestämmelserna i denna lag livförsäkring, med undantag

om

för 6 kap. 9 får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkring-

ar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen 1982:713 samt för avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag livförsäkring, med undantag för

om 6 kap. 3 § andra stycket och 9 behöver inte tillämpas för sådana livförsäkrin gar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4fiJ"rsc‘1kringsr0relselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Valmöjlighetema enligt denna paragraf beträffande regelsystemen för skade- respektive livförsäkring berör endast försäkringsgivare från tredje land.

Utländska försäkringsgivare har enligt första stycket, i sak

som överensstämmer med 2 § fjärde stycket LUF och 1 kap. 2 § tredje stycket andra meningen LEF, möjlighet i fråga vissa slag

om av försäkringar att välja mellan att tillämpa reglerna i denna lag

om livförsäkring eller skadeförsäkring. Valmöjligheten gäller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som meddelas för längst fem samt

avgångsbidragsförsäkringar oavsett längd. Med undantag

av bestämmelserna om kapitalbas för livförsäkring i 6 kap. 9 §

får livförsäkringsreglema tillämpas sådana försäkringar trots att de

enligt den indelning som följer av 6 § första stycket är att hänföra till skadeförsäkring.

1996:77 F örfattningskommentarer 227

Enligt andra stycket, som i sak överensstämmer med 2 § femte stycket LUF och l kap. 2 § tredje stycket första meningen LEF, finns möjlighet att tillämpa skadeförsäkringsreglema bl.a. s.k. långa sjuk- och olycksfallsförsäkringar enligt indelningen i 6 § andra som stycket tillhör livförsäkring. Avvikelse från livförsäkringsreglema medges dock inte från bestämmelserna kapitalbas för livförsäkom ring i 6 kap. 9 § och om beräkning av premiereserv enligt 6 kap. 3 Om särskilda fönnåner, 6 kap. 10 se

Risk är belägen i Sverige som

9 § Med risk är belägen i Sverige avses som risk är hänförlig till egendom finns i Sverige, när försom som säkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring, risk som är hänförlig till ett i Sverige registrerat fordon, när

försäkringsobjektet avser ett fordon,

risk i samband med resa eller semester, om en försäkring avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat försäkringen i Sverige. I andra fall än de som nämns i första stycket anses risken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller försäkringstagaren är enjuridisk person vars driftställe, om som försäkringen hänför sig till, finns i Sverige.

I paragrafen föreslås huvudsakligen i överensstämmelse med ordalydelsen i artikel 2 d i det andra skadeförsäkringsdirektivet en definition vad inom skadeförsäkring avses med begreppet av som "risk som är belägen i Sverige". Detta begrepp används i 2 kap. 6 § i lagförslaget. Enligt första stycket punkt risken belägen i Sverige om 1 anses försäkringen i Sverige belägen byggnad eller sådan avser en en byggnad och dess lösöre. I fråga om lösöret anses risken vara belägen i Sverige endast till den del den är försäkrad genom samma försäkringsavtal. Enligt punkt 2 i detta stycke anses ett fordon som skall registreras i Sverige i Sverige belägen risk. Med fordon avses här vara en motorfordon, båtar för yrkesmässig sjöfart och luftfartyg. Däremot omfattas inte fritidsbåtar begreppet fordon i detta sammanhang av grund att registreringen båtar i fritidsbåtregistret upphörde vid av av utgången av 1992. Bestämmelser om registrering finns för

228 F örfattningskommentarer 1996:77

motorfordon i bilregisterkungörelsen 1972:599, för båtar i yrkesmässig sjöfart i lagen 1979:377 registrering båtar för om av yrkesmässig sjöfart m.m. och för luftfartyg i förordningen 1986:172 om luftfartygsregistret m.m. Enligt punkt 3 i detta stycke skall risker i förening med resa eller semester anses vara i Sverige belägna risker, när försäkringsavtalet har ingåtts i Sverige för högst fyra månader. Det är i allmänhet fråga om kortvariga reseförsäkringar. Enligt andra stycket är risken i andra fall än de i första som avses stycket belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller, i det fall att försäkringstagaren juridisk är en person, om denna i Sverige har driftställe som försäkringen hänför sig till. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas t.ex. i det fall att en person som är varaktigt bosatt i Sverige ingår ett försäkringsavtal lösöret i sitt om fritidshus som är beläget utomlands.

Dispenser

10 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får, med de begränsningar i andra-fjärde som anges styckena, medge försäkringsgivare från tredje land undantag från de särskilda bestämmelserna i denna lag om livförsäkrin g ifråga om livförsäkring som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem är eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen 1982: 713. Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmelserna om beräkning av premiereserv enligt 6 kap. 3 § andra stycket. Undantag enligt första stycket 2får medges från bestämmelserna om livförsäkringi 6 kap. 3 § tredje och fjärde styckena och, om det finns särskilda skäl, frän övriga bestämmelser om livförsäkring. Ett undantag enligt första stycket skall förenligt med vara Europeiska gemenskapernas rättsakter ifråga om försäkring. I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 får föreskrivas att bestämmelser i denna lag särskilt gäller skadesom försäkring skall tillämpas i stället.

Dispensbestämmelsema i denna paragraf avser regler som endast berör försäkringsgivare från tredje land.

1996:77 F örfattningskommentarer 229

I första stycket ges möjlighet att i fråga om vissa livförsäkringar från fall till fall medge undantag eller avvikelse från bestämmelserna i denna lag om livförsäkring. Dispensen kan ha generell utformning eller begränsas till vissa livförsäkringsbestämmelser.

Dispensmöjligheten enligt punkt 1 överensstämmer i sak med motsvarande dispensmöjlighet i 2 a § andra stycket första meningen LUF och l kap. 5 § andra stycket LEF. Med hänsyn till att dispensmöjligheten endast regler gäller försäkringsgivare från

avser som tredje land har någon motsvarighet till den gällande dispensbestämmelsen för EES-försäkringsgivare inte tagits upp i förslaget.

Dispensmöjligheten enligt punkt 2 motsvarar 2 a § tredje stycket första meningen LUF medan motsvarighet saknas i LEF.

Begränsningen av dispensmöjligheten enligt andra stycket har sin motsvarighet i 2 a § andra stycket andra meningen LUF.

Dispensbestärnrnelsen i tredje stycket motsvarar 2 a § tredje stycket första meningen LUF.

Bestämmelsen i fidrde stycket motsvarar med 2 a § tredje stycket andra meningen LUF.

Möjligheten enligt femte stycket att i samband med ett dispensbeslut föreskriva att bestämmelser om skadeforsälçring skall tillämpas i stället för livförsäkringsbestämmelser har sin motsvarighet i 2 §

a andra stycket första meningen LUF och 1 kap. 5 § andra stycket LEF.

2 kap. Särskilda bestämmelser om sekundäretablering och

gränsöverskridande verksamhet

I detta kapitel, som gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land, har tagits in regler de verksam-

om hetsfonner som står till buds för utländska försäkringsgivare som avser att bedriva forsäkringsverksamhet i Sverige. Verksamheten kan bedrivas antingen från sekundäretablering här i landet eller

en genom gränsöverskridande verksamhet. I 1 § första stycket definieras begreppet sekundäretablering ochi 6 § anges vissa grunddrag avseende gränsöverskridande verksamhet. Kapitlet innehåller också bestämmelser om företrädare för utländska försäkringsgivare 1 § andra stycket, generalagent 2 §, filial 3 §, försäkringssammanslutning 4 § och generalrepresentation 5 §. Bland annat anger dessa bestämmelser behörighetsvillkor och kvalifikationskrav för den som här i landet skall representera utländska försäkringsgivare.

230 F örfattningskommentarer 1996:77

Sekundäretablerin g och företrädare

1 § Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk försäkringsgivares etablering i Sverige genom

generalagent,

filial och

såvitt avser försäkringsgivare i enförsäkringssammanslutning, en generalrepresentation.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Begreppet sekundäretablering iförsta stycket har överförts från 2 kap. 2 § LEF och skall enligt förslaget tillämpas såväl EES-fÖrsäkringsgivare försäkringsgivare från tredje land. Inrättande ett

som av dotterbolag i Sverige är inte att betrakta som en sekundäretablering, eftersom det härvid är fråga om en separat juridisk person och inte försäkringsgivarens representant.

Begreppet företrädare i andra stycket har i sak samma innebörd

motsvarande begrepp i 2 kap. 3 § sjätte stycket LEF. Eftersom som den utländska försäkringsgivarens egentliga ledning finns utomlands, skall försäkringsgivare som etablerar sig här i landet ha en person som ansvarar för verksamheten här. Den utländska försäkringsgivarens företrädare i Sverige kan vara en generalagent, direktör för en filial eller ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. I det fall en juridisk person används som generalagent skall agenturen företrädas av ett ombud.

Företrädaren svarar för verksamheten från den utländska försäkringsgivarens sekundäretablering här i landet och företräder försäkringsgivaren i rättsförhållanden som gäller sekundäretableringens verksamhet. Med undantag av ombud för försäkringsgivare i en försäkringssarnmanslutning leder företrädarna också försäkringsrörelsen vid sekundäretableringen. Företrädarens ställning kan närmast jämföras med den ställning verkställande direktören eller en styrelseledamot i ett svenskt försäkringsbolag har. När det gäller ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning har han samma ansvar för verksamheten som övriga företrädare, trots att han inte är involverad i älva affärsrörelsen. Liksom gällande lagstiftning innehåller förslaget inte några bestämmelser skadeståndsskyldighet

om för företrädare. Frågan huruvida företrädaren på grund av sitt ansvar för verksamheten är skadeståndsskyldig för skada vållas

som försäkringstagare och andra som berörs av försäkringsverksamheten får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

1996:77 F örfattningskommentarer 23 l

Lagförslaget innehåller inte närmare bestämmelser omfatt-

om ningen av företrädarens befogenheter utan företrädaren bestämmer

älv hur verksamheten i Sverige skall organiseras. Av sakens natur följ er att exempelvis en generalagent och en verkställande direktör för en filial har rätt att anställa den personal eller anlita de försäkringsombud eller konsulter som behövs för verksamheten. Sitt lagstadgade ansvar för verksamheten i Sverige kan företrädaren dock inte överföra någon annan utan han ansvarar alltid det sätt som avses i denna lag för anställdas och andra uppdragstagares verksamhet.

I förslaget finns särskilda bestämmelser om generalagent 2 §, filial 3 § och gcneralrepresentation 5

Generalagent

2 § Med generalagent avses i denna lag en filsisk eller juridisk person som leder och sköter en utländsk försäkringsgivares affärsverksamhet i Sverige och som även har rätt att företräda försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden som hänför sig till verksamheten. En utländsk jörsäkringsgivare får i Sverige inte representeras av mer än en generalagent.

Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Den är underå-

som rig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har

förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara generalagent.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för

generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshand-

lingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.

Om den utländska försäkringsgivaren använder juridisk

en person som generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfiiller de krav ställs i andra stycket.

som

l denna paragraf stadgas om generalagentens ställning och uppgifter samt om de krav som ställs generalagenten.

Begreppet generalagent i första stycket första meningen, som inte närmare preciserats i gällande lagstiftning, har i sak samma innebörd som detta begrepp anses ha i LUF. En generalagent är en syssloman som marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegleringen

en utländsk försäkringsgivares vägnar här i landet. Formellt sett

232 F örfattningskommentarer 1996:77

är det således inte generalagenten utan den utländska försäkringsgivaren som driver försäkringsrörelsen i Sverige.

Föreskriften i andra meningen i detta stycke att inte än

mer en generalagent får företräda utländsk försäkringsgivare i Sverige

en överensstämmer i sak med 3 § första meningen LUF medan motsvarighet saknas i LEF.

Enligt förslaget finns det däremot inte något hinder och

mot att en samma person är generalagent för flera än utländsk försäkringsgi-

en vare.

I andra stycket anges de allmänna behörighetsvillkoren för

en generalagent som representerar utländsk försäkringsgivare, vilka

en till sitt innehåll är desamma de gällande villkoren enligt 4 §

som nu första stycket andra och tredje meningarna LUF och 2 kap. 3 § första stycket första och andra meningarna LEF. Generalagenten

skall vara bosatt i Sverige. Detta är viktigt för att de vänder sig till den

som

utländska försäkringsgivaren

här i landet skall kunna träffa den som ansvarar för försäkringsgivarens verksamhet och angelägenheter. Generalagenten skall ha rättsförrnåga i alla de angelägenheter

som gäller honom själv. Han får inte vara omyndig eller försatt i konkurs. Generalagenten kan jämföras med ett svenskt försäkringsbolags verkställande direktör eller styrelseledamot. Inte heller de får

vara omyndiga eller försätta i konkurs.

Enligt lagen 1986:436 näringsförbud får den meddelats

om som näringsförbud bl.a inte vara styrelseledamot, suppleant eller i

annan egenskap vara ställföreträdare för ett försäkringsbolag eller faktiskt utöva ledningen av dess verksamhet. Eftersom generalagenten också i andra avseenden j ämställs med ett svenskt försäkringsbolags verkställande direktör och styrelseledamot, skall honom också tillämpas de begränsningar som anges i lagen om näringsförbud jfr. förslagets l kap. 4 §.

Det ligger i sakens natur att generalagenten måste förtrogen

vara med försäkringsverksamhet. Eftersom generalagenten kan den

vara enda personen som representerar den utländska försäkringsgivaren i Sverige måste han förutsättas särskilt yrkesskicklig. I fråga

vara om styrelseledamot och verkställande direktör i svenska försäkringsbolag har inte i försäkringsrörelselagen 1982:713 tagits in uttryckliga föreskrifter om yrkesmässiga krav och krav lämplighet i övrigt. l stället ingår det i koncessionsprövningen ett nytt försäkringsbolag

av att inom ramen för sundhetskravet bedöma bolagets verkställande

om ledning uppfyller de kunskapsmässiga krav och är så omdömesgilla i sitt handlande som fordras för att ett långsiktigt och stabilt sätt driva sund försäkringsverksamhet se prop. 1992/931257 s.187. Det föreslås en motsvarande lösning i fråga generalagent

om som repre-

1996:77 F örfattningskommentarer 233

senterar en försäkringsgivare från tredje land ansöker svensk

som om koncession. Således skall det ingå i koncessionsprövningen enligt förslagets 5 kap. 2 § första stycket att bedöma om generalagenten är omdömesgill och har sådan allmän kännedom försäkringsverk-

om samhet som anses vara behövlig med beaktande arten och omfatt-

av ningen av den verksamhet som försäkringsgivaren från tredje land avser att bedrivai Sverige. Desto mångsidigare och omfattande

mera verksamhet det är fråga desto större krav bör ställas generala-

om genten.

När det gäller generalagent som representerar en EES-försäkringsgivare ankommer i enlighet med principen koncession med

- om en hemlandstillsyn motsvarande prövning tillsynsmyndigheten i

försäkringsgivarens hemland.

Generalagenten skall i Sverige representera den utländska försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden föranleds

som av dennes verksamhet här i landet. Han skall också leda och sköta försäkringsgivarens försäkringsverksamhet i Sverige. Det är därför viktigt att generalagenten har omfattande befogenheter. Enligt tredje stycket, som i sak överensstämmer med 4 § första stycket första meningen LUF och 2 kap. 3 § andra stycket LEF, är generalagentens behörighet att företräda den utländska försäkringsgivaren lagstadgad. Detta innebär att en utländsk försäkringsgivare inte kan inskränka den fullmakt som enligt detta stycke skall utfärdas för generalagenten. Däremot kan försäkringsgivaren vid behov byta ut sin generalagent.

Föreskriften i fjéirde stycket överensstämmer i sak med 4 § andra stycket LUF och 2 kap. 3 § första stycket tredje och fjärde meningarna LEF.

Av generalagentens fullmakt skall framgå bemyndigandet att sköta verksamheten för den utländska försäkringsgivarens räkning här i landet. Om fullmakten inte medger att generalagenten får använda ombud vid rörelsens drivande, måste givetvis detta beaktas. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte nödvändig. I

vara förslaget har därför inte tagits någon motsvarighet till 3 § andra

upp meningen LUF.

För generalagent som företräder försäkringsgivare från tredje land finns i förslaget bestämmelser godkännande generalagent 5

om av kap. 2 § fjärde stycket, byte generalagent 5 kap. 8 §, tillfälligt

av ombud för generalagent 7 kap. ll § och utseende ombud i stället

av för generalagent i samband med att verksamheten i Sverige upphör 8 kap. 2 §.

När det gäller generalagent för EES-försäkringsgivare får Finansinspektionen vid förhinder för generalagenten interimistiskt

234 F érfattningskommentarer 1996:77

förordna ett ombud, om det med hänsyn till skyddet för försäkringstagamas intressen är nödvändigt 4 kap. 8 Motsvarande föreskrift för generalagent som representerar försäkringsgivare från tredje land återfinns i 7 kap. l 1

Filial

3 § Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med självständig förvaltning utländsk försäkringsgivare etablerar i som en Sverige. Som filial betraktas även ett kontor här i landet som förestås av utländsk försäkringsgivares egen personal samt en person som en bedriver självständig verksamhet och som har en stående fullmakt att företräda försäkringsgivaren på filial. samma sätt som en

Det föreslås att såväl EES-försäkringsgivare försäkringsgivare som üån tredje land skall kunna inrätta en filial i Sverige för drivande av försäkringsrörelse. Enligt gällande lagstiftning står filialetablering endast öppen för EES-försäkringsgivare. Begreppet filial i första stycket har innebörd som i 2 kap. 2 § 2 LEF. samma Som angetts i l kap. 4 § första stycket 3 lag gäller lagen 1992: 160 utländska filialer m.m. för försäkringsverksamhet som om bedrivs filial i Sverige. Filialens direktör svarar för filialens genom verksamhet, leder dess försäkringsrörelse samt agerar för den utländska försäkringsgivarens räkning i övriga affärsangelägenheter här. Vidare företräder filialdirektören den utländska försäkringsgivai rättsförhållanden gäller filialens verksamhet. Filialdirektören som nationalitet har ingen betydelse, bara filialens verksamhet de rens facto leds från Sverige. Verkställande direktören skall enligt l kap. 4 § andra stycket denna lag bosatt i Sverige ang. motivet till vara denna föreskrift 1992/93:257, s.l65. I övrigt gäller för se prop. verkställande direktören de kvalifikationskrav och behörighetsvillkor i 9 och lO lagen utländska filialer m.m. Filialens som anges om direktör f°ar således inte omyndig, försatt i konkurs eller en vara har meddelats näringsförbud eller ha förvaltare enligt ll person som kap. 7 § föräldrabalken. Enligt artikel 3 i andra skade- och i andra livförsäkringsdirektivet, inte ändrats tredje generationens försäkringsdirektiv, som genom jämställs försäkringsgivares pennanenta närvaro i vilken form som en helst inom ett medlemslands område med en filial, även om närvaron endast består ett kontor, eller självständigt arbetande person, av en

l 996 :77 F érfattningskommentarer 23 5

som har en stående fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning

samma sätt som en filial. Det föreslås att bestämmelse härom

en

med samma fonnulering som i direktiven tas i andra stycket - - upp främst i syfte att klargöra gränslinjen mellan verksamhet

genom etablering och gränsöverskridande verksamhet, se 6

För verkställande direktör som förestår en filial som tillhör

en försäkringsgivare från tredje land finns i förslaget bestämmelser

om godkännande av verkställande direktör 5 kap. 2 § fjärde stycket, byte av verkställande direktör 5 kap. 8 § och tillfälligt ombud för verkställande direktör 7 kap. ll

När det gäller filial som etableras försäkringsgivare från tredje

av land ingår i koncessionsprövningen enligt förslagets 5 kap. 2 § första stycket att bedöma om filialdirektören uppfyller kunskapsmässiga krav och är omdömesgill.

Angående möjlighet för Finansinspektionen att förordna ombud för verkställande direktör förestår filial tillhör EES-

som en som en försäkringsgivare, se 4 kap. 8

Färsäkrin gssammanslutnin g

4 § Med ärsäkringssammanslutning i denna lag

avses en sammanslutning av fizsiska eller juridiska utan

personer som solidarisk ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare såvitt angår försäkringssammanslut-

avses, ningar, medlemmarna i sammanslutningen.

I förhållande till gällande lagstiftning föreslås den ändringen att inte

bara försäkringssammanslutningar från EES utan även försäk-

ringssammanslutningar från länder utanför detta område skall kunna etablera verksamheti Sverige. Begreppet försäkringssammanslutning i första meningen i denna paragraf har i sak innebörd

samma som detta begrepp definieras i l kap. l § fjärde stycket första meningen

LEF. Med försäkringssammanslutning främst den typ för-

avses av säkringssammanslutningar som är organiserade i form av försäkringsbörser, där fysiska eller juridiska sammanslutna i

personer syndikat bedriver försäkringsverksamhet utan solidarisk ansvarighet.

Det är alltså inte själva försäkringssammanslutningen utan de

enskilda fysiska eller juridiska inom sammanslutningen

personerna som meddelar försäkring. Exempel sådana försäkringssammanslutningar är Lloyds i London och the Illinois Insurance

23 6 F érfattningskommentarer l 996 :77

Exchange i Chicago. Försäkring meddelas hos Lloyds av enskilda individer organiserade i syndikat och hos the Illinois Insuran-

som

Exchange syndikat som utgörs av juridiska personer, huvudsace av kligen allmänna aktiebolag. Försäkringsgivama i ifrågavarande slag

sammanslutningar står inte i direkt kontakt med kunderna utan av försäkringsaffärema förvärvas huvudsakligen genom särskilt

godkända försäkringsmäklare.

Utanför begreppet försäkringssammansluming faller de typer av

försäkringssammanslutningar som bildats i syfte att bedriva

koassuransverksamhet. Exempel sådana sammanslutningar utomlands är Verenigde Nerlandsee Beurssen V .N.A.B. i Rotterdam och the Institute of London Underwriters ILU i London. Dessa typer

försäkringssannnanslumingar kan dock marknadstillträde i

av Sverige att de enskilda försäkringsbolagen inom sarnmanslut-

genom ningarna etablerar verksamhet enligt denna lag.

Föreskriften i andra meningen har efter förebild av l kap. l § fjärde stycket andra meningen LEF införts av lagtekniska skäl.

I 5 § finns bestämmelser om företrädare för försäkringsgivare i en

försäkringssammanslutning.

Generalrepresentation

5 § Med generalrepresentation utländsk försäkrin gssam-

avses en manslutnings representation iSverige. Generalrepresentationen skall förestås ett ombud som ansvarar för den verksamhet som

av försäkringsgivarna i sammanslutningen driver enligt denna lag.

Ombud för försäkringsgivare i sammanslutning skall vara

en bosatt i Sverige. Den är underårig, i konkurs eller underkastad

som näringsförbud har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-

eller som balken ombud.

kan inte vara

De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem.

Försäkringsgivare i en utländsk försäkringssannnansluming som

att bedriva försäkringsverksanrhet hån en etablering här i landet avser skall etablera verksamheten här genom en generalrepresentation. Begreppet generalrepresentation i första stycket första meningen har i sak innebörd i 2 kap. 2 § 3 LEF och skall i denna lag

samma som

1996:77 F örfattningskommentarer 237

tillämpas utländska försäkringssammanslutningar från såväl EES som andra främmande länder. Generalrepresentationen driver inte någon försäkringsrörelse utan har endast till uppgift att här i landet representera de enskilda försäkringsgivama inom sammanslutningen.

Enligt andra meningen i detta stycke, som i sak överensstämmer med 2 kap. 3 § fjärde stycket första meningen och femte stycket första meningen LEF, skall generalrepresentationen förestås av ett ombud som ansvarar för den försäkringsverksamhet som försäkringsgivama i sammanslutningen bedriver i Sverige. Ombudets ansvar för verksamheten här i landet kan jämställas med det ansvar som verkställande direktören eller en styrelseledamot i ett svenskt försäkringsbolag har för bolagets verksamhet, trots att ombudet inte direkt är involverad i den verksamhet som drivs inom sammanslutningen.

I andra stycket anges behörighetsvillkoren för ombudet för för-

en säkringssammanslutning, vilka i sak är desamma som för andra företrädare för utländska försäkringsgivare enligt denna lag.

Ombudet skall representera försäkringsgivama i sammanslutningen i alla de rättsförhållanden som föranleds deras försäkringsverk-

av samhet i Sverige. Ombudet skall därför enligt tredje stycket ha behörighet att ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar och att forsäkringsgivarnas vägnar tala och inför domstolar.

svara Genom att Ombudets behörighet enligt detta stycke är lagstadgad har försäkringsgivama inte rätt att begränsa den.

I likhet med vad som gäller för generalagent enligt förslaget

se

kommentar till 2 § skall koncessionsprövningen av försäkringsverksamhet, som en försäkringssammanslutning med hemort utanför EES

avser att etablera i Sverige, innefatta en lämplighetsbedömning

av ombudet. När det gäller försäkringssammanslutningar från EES ankommer denna prövning i enlighet med principen hemlandstill-

om syn den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Om skyldigheten för utländska försäkringsgivare att i sin verksamhet i Sverige rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter, se l kap. 5

För ombud för generalrepresentation avseende försäkringssammanslutningar med hemort utanför EES finns bestämmelser

om godkännande av ombud 5 kap. 2 § fjärde stycket, byte ombud 5

av kap. 8 § tillfälligt ombud 7 kap. 11 § och skyldighet för ombud

om att föra förteckning över vissa uppgifter 6 kap. ll

238 F örfattningskommentarer 1996:77

Gränsöverskridande verksamhet

6 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe marknadsför försäkringar i Sverige utan förmedling av en etablering här i landet eller försäkringsgivare med koncession i Sverige i

en syfte att ingå

skadeförsäkringsavtal om en sådan i Sverige belägen risk som avses i 1 kap. 9

livförsäkringsavtal med enjfvsisk person som är stadigvarande bosatt i Sverige, eller

livförsäkringsavtal med en juridisk person vars dr1fi‘stalle i Sverige avtalet hänför sig till.

Denna paragraf, saknar motsvarighet i gällande lagstiftning,

som

vissa grunddrag i gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen anger avser endast EES-Försäkringsgivare, eftersom möjlighet inte har öppnats enligt förslaget för försäkringsgivare från tredje land att

bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

Gränsöverskridande verksamhet kännetecknas enligt paragrafen

att EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftställe täcker av en en skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk

eller här verksam juridisk person. Som tilläggsförutsättperson en ningar för att verksamheten skall klassas som gränsöverskridande gäller att försäkringsaffären skall förvärvas initiativ av försäkringsgivaren och utan anlitande av en etablering som försäkringsgivaren har upprättat här i landet eller av en försäkringsgivare med koncession i Sverige. För att verksamheten skall klassas som gränsöverskridande förutsätts också att den utländska försäkringsgi-

inte anlitar en i Sverige självständigt verksamt ombud att varen kontinuerligt för forsäkringsgivarens räkning förvärva försäkringsaffärer, eftersom vilken som helst permanent närvaro i Sverige jämställs med filial eller agentur se 3 § andra stycket.

De grundläggande kriterierna som enligt denna paragraf skall vara uppfyllda för att verksamhet skall betraktas som gränsöverskridan-

en de är baserade begreppet fritt tillhandahållande av försäkring-

änster i artikel 12.1 i det andra skadeforsäkringsdirektivet som i sin tur hänvisar till artikel 2 d samt artikel 10.1 och artikel 2 e i det andra livförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har inte upphävts genom tredje skadeforsälcringsdirektivet eller tredje livförsäkringsdirektivet.

1996:77 F örfattningskommentarer 239

Med utländskt driftställe avses i detta sammanhang EESforsäkringsgivarens huvudkontor eller annat fast driñzställe i hemlandet och filial, som avses i artikel l.b i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet, i ett annat EES-land än hemlandet, dock inte Sverige.

Enligt förslaget skall regleringen av gränsöverskridande verksamhet inte inverka den praxis, som sedan lång tid tillbaka utbildats i Sverige, enligt vilken svenska företag och svenska privatpersoner fritt kan upphandla försäkringar utomlands. Försäkringar

som svenska juridiska eller fysiska personer eget initiativ placerar utomlands skall därför inte anses utgöra gränsöverskridande verksamhet. Passivt tillhandahållande av försäkringstjänster

av en utländsk försäkringsgivare skall i överensstämmelse med gällande praxis inte föremål för reglering. Genom att uttrycket "mar-

vara knadsföra försäkringar" används i paragrafen understryks att det är fråga om ett aktivt handlande den svenska försäkringsmarknaden

från EES-försäkringsgivarens sida och inte endast fråga att

om passivt ta emot en order jfr. l a § LUF. För att en verksamhet skall klassificeras som gränsöverskridande krävs dock inte att ett försäkringsavtal ingås utan redan inledande marknadsföringsåtgärder kan konstituera sådan verksamhet.

När gränsöverskridande verksamhet bedrivs från ett utländskt driftställe, kan marknadsföringen av försäkringarna ske antingen

som direkt marknadsföring, t.ex. med personliga riktade marknads-

föringsåtgärder såsom direktreklam och telefonförsäljning, eller

genom annonsering i svensk press, television eller radio. Vidare kan marknadsföringen ske genom representanter för utländska försäkringsgivare som under besök i Sverige kontaktar potentiella kunder. Om försäkringsgivaren i sin anskaffningsverksamhet i Sverige använder en häri landet inrättad etablering eller anlitar här i landet

en koncessionerad försäkringsgivare, är verksamheten som nyss nämnts inte att betrakta som gränsöverskridande enligt grunddragen i förevarande paragraf.

Med etablering avses den utländska försäkringsgivarens sekundäretablering i Sverige, dvs. etablering generalagent 2

genom § första stycket, filial 3 § och generalrepresentation 5 § första

stycket samt dotterbolagsetablering i Sverige.

En EES-försäkringsgivares representant här enligt 5 § trafikskadelagen 1975: 1410 är inte jämställa med etablering 3 kap. 3 §

en se

andra stycket

Som en följd av villkoret att i Sverige koncessionerad

en försäkringsgivare inte får anlitas i anskaffningsverksamheten för att verksamheten skall klassas gränsöverskridande, är att sådan

som

240 F örfattningskommentarer 1996:77

verksamhet i 5 kap. l § dvs. att försäkringsgivare från

som avses tredje land tillhandahåller försäkringar i Sverige genom förmedling av försäkringsgivare med svensk koncession, inte att betrakta som gränsöverskridande verksamhet.

Gränsöverskridande verksamhet behandlas närmare i avsnitt 8.4.2. Liksom enligt gällande rätt skall en EES-försäkringsgivare ha rätt att samtidigt här i landet bedriva gränsöverskridande verksamhet och verksamhet ñån etablering, sk. kumulation, under förutsättning att en klar gränslinje upprätthålls mellan de båda verksamhetsfonnema.

1996:77 F Örfattningskommentarer 241

Andra avdelningen

BESTÄMMELSER OM

EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE

3 kap. Inledande och bedrivande av verksamheten

Av principen koncession med hemlandstillsyn, som ingår i

om en tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet, följer att EES-försäkringsgivares beslut om att inleda försäkrings-

en verksamhet i Sverige endast förutsätter att anmälan görs hos tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Detta gäller oavsett om försäkringsgivaren avser att bedriva verksamheten i Sverige från sekundäretablering här i landet eller gräns-

en genom överskridande verksamhet. Det ankommer sedan tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland att underrätta Finansinspektionen om den i Sverige planerade försäkringsverksamheten l Till underrättelsen skall bl.a. fogas ett intyg om försäkringsgivarens solvens samt, när det gäller gränsöverskridande verksamhet, en utredning om vilka försäkringsklasser som försäkringsgivarens koncession omfattar och vilka risker här i landet skall täckas

som genom den planerade försäkringsverksamheten 2-3 §§.

I stort sett överensstämmer bestämmelserna i detta kapitel med den gällande regleringen i LEF, dock har bestämmelserna

om förfaringssättet vid ändring förhållanden i EES-försäkringsgivares

av verksarnheti Sverige justeras i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv se 4 Finansinspektionen kan inte direkt ingripa i den verksamhet som en EES-försäkringsgivare inleder här i landet. Detta gäller oavsett om rörelsen skall drivas från en etablering här eller genom gränsöverskridande verksamhet. Av denna anledning har i förslaget inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i 6 kap. 2 § LEF om skyldighet för EES-försäkringsgivare att genast underrätta Finansinspektionen när verksamheten inleds i Sverige. Det får förutsättas att inspektionen får erforderlig infonnation om verksamhetens inledande i Sverige från tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

242 F örfattningskommentarer 1996:77

Rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige

1 § En EES-fbrsdkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkrin gsrörelse får bedriva försäkrin i Sverige

från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten iförsäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2

genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansin-

spektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens

hemland mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3§.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 2 kap. I § LEF.

Koncessionsgivningen av svenska myndigheter har när det gäller EES-försäkringsgivare ersatts av ett anmälningsförfarande som bygger ett underrättelseförfarande mellan tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen. En EESförsäkringsgivare behöver således inte separat koncession i Sverige utan kan med stöd tillståndet i hemlandet inleda verksamhet här

av i landet under de förutsättningar som anges i denna paragraf. Detta gäller såväl verksamhet från sekundäretablering här i landet

en som gränsöverskridande verksamhet.

Drivande av försäkringsrörelse från sekundäretablering här i

en landet förutsätter enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet att EES-försäkringsgivaren anmäler detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet som i sin tur skall underrätta Finansinspektionen den tilltänkta verksamheten.

om Sekundäretableringen kan inleda sin verksamhet i Sverige två månader etter det att inspektionen har mottagit sådan underrättel-

en se. Föreskriften i punkt 1 har utformats i enlighet med detta förfarande.

Drivande av gränsöverskridande verksamhet förutsätter enligt artikel 34 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsälaingsdirektivet att EES-försäkringsgivaren anmäler detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet. I artikel 35 i båda dessa direktiv anges det förfarande skall iakttas mellan hemlandet och det land

som där tjänstema enligt planerna skall tillhandahållas i anledning

av en sådan anmälan. Föreskriften i punkt 2 har utformats i enlighet med detta förfarande.

Begreppet sekundäretablering preciseras i 2 kap. l § och begreppet gränsöverskridande verksamhet i 2 kap. 6

1996:77 F örfattningskommentarer 243

Termen behörig myndighet har definierats i l kap. 2 § första stycket

Etableringsanmälan

2 § En underrättelse enligt 1 § 1 sekundäretablering skall om innehålla uppgifter sekundäretableringens adress och om vem som om skall vara dess företrädare, plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av en etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet skall drivas där, och som intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkrings-

givarens kapitalbas.

För verksamhet försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § som avser första stycket 1Oförsäkringsrörelselagen 1982: 713 motorfordonoch inte uteslutande avser försäkring av fraktförares

sansvar som

skall underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla ansvar, försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikfren säkringsförenin gen.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i sak med 2 kap. 4 § första och andra styckena LEF i sin tur grundar sig artikel som 32.2 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Hemlandsmyndigheten skall kontrollera att en EES -försäkringsgiplanerar sekundäretablering i Sverige, uppfyller de krav vare, som en ställs försäkringsverksamhet inom EES enligt EG:s försäksom ringsdirektiv. För att Finansinspektionen skall med hänsyn till inspektionens sekundära tillsynsansvar 4 kap. tillförlitlig se - en bild den försäkringsgivare avser att etablera försäkringsav som verksamhet i Sverige måste etableringsanmälningen innehålla de uppgifter i första stycketå Dessutom skall till ansökan som anges fogas ett intyg att försäkringsgivaren har ett minsta eget kapital om kapitalbas enligt vad föreskrivs i artikel 16 och 17 i första som skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 19 och 20 i första livförsäkringsdirektivet. För försäkringsverksamhet avseende motorfordonsansvar krävs vissa tilläggsuppgifter enligt andra stycket.

244 F örfattningskommentarer 1996:77

Underrättelse om inledande av gränsöverskridande verksamhet

3 § En underrättelse enligt 1 § 2 gränsöverskridande verksam-

om het skall innehålla

uppgift om vilket eller vilka slag risker eller åtaganden

av försäkringarna skall täcka, och

intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om a försäkringsgivarens kapitalbas, och b vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession

omfattar.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 §

a Ersta stycket 10 försäkrin 1982: 713 motorfordonsansvar och inte uteslutande försäkring fraktförares

som avser av ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla

uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen 1975:1410, och

en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trajikförsäkringsförenin gen.

Bestämmelserna i denna paragraf, överensstämmer i sak med 2

som kap. 4 a § första och andra styckena LEF, är utformade i enlighet med artikel 35 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Ändring av förhållanden i verksamheten

4 § Om en EES-försäkringsgivare avser att ändra sin verksamhet i Sverige i fråga förhållanden i 2 eller 3 får

om som anges ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om det sker en ändring i de uppgifter som ingår i underrättelser enligt 2 § skall dessutomförsäkringsgivaren underrätta Finansinspektionen minst en månad innan den planerade ändringen görs.

I paragrafen, som motsvarar 2 kap. 4 § tredje stycket och 4 § tredje

a stycket LEF, anges det förfaringssätt skall iakttas när det sker

som förändringari de uppgifter som ingår i underrättelserna enligt 2 eller 3 Härvid iakttas motsvarande underrättelseförfarande mellan den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen som gäller vid inledande försäkringsverksam-

av

1996:77 F örfattningskommentarer 245

het i Sverige enligt l Emellertid skall dessutom krävas när det gäller förändringar i uppgifter i etableringsanmälan enligt 2 § att försäkringsgivaren direkt till Finansinspektionen anmäler den tilltänkta ändringen minst en månad innan den görs.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar reglerna i artikel 32 och 36 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive tredje livförsäkringsdirektivet.

4 kap. Tillsyn

Kapitlet, endast gäller EES-försäkringsgivare, innehåller

som bestämmelser Finansinspektionens övervakningsuppgifter

om avseende EES-försäkringsgivare. Av principen hemlandstillsyn

om enligt tredje generationens försäkringsdirektiv följer att Finansinspektionen har rätt att övervaka EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige endast till den del övervakningen inte ankommer den myndighet som svarar för tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet i hemlandet l §. Detta innebär att Finansinspektionens primära tillsynsansvar för EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte omfattar den finansiella tillsynen utan är i huvudsak begränsad till kontroll av att försäkringsgivaren iakttar gällande bestämmelser i

fråga konsumentskydd, försäkringsavtalsförhållanden och

om principer beträffande god affärssed. Dessutom har Finansinspektio-

ett sekundärt tillsynsansvar som kommer till uttryck i en nen skyldighet att biträda den utländska tillsynsmyndighet som har huvudansvaret för övervakningen den verksamhet som bedrivs av

av en EES-försäkringsgivare här i landet 3 § andra stycket.

Finansinspektionen har rätt att sådana uppgifter som behövs för fullgörandet av sin övervakningsfunktion 4 Rätten att uppgifter gäller inte enbart EES-försäkringsgivare utan också bolag och andra har till uppgift att här i landet uteslutande bistå

organ som EES-försäkringsgivare 5

I detta kapitel ingår också bestämmelser de tvångsmedel

om som Finansinspektionen EES-försäkringsgivare, om

kan använda mot en försäkringsgivaren inte skulle iaktta denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag eller om det annars skulle framkomma missbruk försäkringsgivarens verksamhet här i landet 6 §. Om EES-försäkringsgivaren inte följer inspektionens amnärkning, uppmaning eller efterlever ett förbud, skall saken i normala fall anmälas till den myndighet som i försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet.

246 F örfattningskommentarer 1996:77

Endast i undantagsfall har Finansinspektionen rätt att, vid sidan

av den utländska tillsynsmyndigheten med det primära tillsynsansvaret, vidta åtgärder mot EES-försäkringsgivaren. I brådskande fall får inspektionen vidta åtgärder utan att förhand underrätta den myndighet som svarar för tillsynen i försäkringsgivarens hemland.

I stort sett överensstämmer bestämmelserna i detta kapitel med motsvarande reglering i LEF. Vissa justeringar i det gällande regelsystemet har dock gjorts.

Tillsynen över EES-frsa’kringsgivare

l § Den finansiella tillsynen över EES-försäkringsgivares

en verksamhet i Sverige har den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland till uppgift att sköta. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll avförsäkringsgivarens solvens, fönsäkrin gstelm iska skulder och skuldtäc/min

övrigt skall Finansinspektionen ha hand tillsynen över EES-

om försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning, slås fasti enlighet med artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet, att tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för den finansiella tillsynen över försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Med finansiell tillsyn i enlighet med artikel 9 i tredje skadeför-

avses säkringsdirektivet och artikel i 8 tredje livförsäkringsdirektivet kontroll av försäkringsgivarens hela verksamhet, dennes solvens, skapandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som skall täcka dessa enligt de regler som hemlandet fastställt eller den praxis

som tillämpas i hemlandet.

Begreppet "den behöriga 1nyndigheten" har definierats i l kap. 2 § första stycket I 2 § finns bestämmelser om den utländska tillsynsmyndighetens behörighet i Sverige.

Principen om hemlandstillsyn enligt denna paragraf bygger informationsutbyte och samarbete mellan tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen. Bestämmelser om skyldighet för inspektionen att lämna information och biträde i frågor som hör till den finansiella tillsynen finns i 3 § andra stycket.

Av andra stycket följer att till den del tillsynen över EES-

en försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte ankommer tillsynsmyndigheten i försäkringsgivaens hemland svarar Finansinspektio-

1996:77 F élfattningskommentarer 247

nen för övervakningen. I inspektionens uppgift ingår bl.a. att kontrollera försäkringsgivamas marknadsföring och information och att verksamheten i övrigt drivs enligt här i landet godtagbara affärsprinciper. l uppgiften ingår också kontroll av att försäkringsgivama i sin verksamhet i Sverige iakttar den lagstiftning som reglerar förhållandena mellan försäkringsgivaren och försäkringstagama, såsom konsumentförsäkringslagen 1980:38. Ett annat väsentligt inslag i inspektionens övervakningsfunktion är att verka för en sund utveckling av den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver i Sverige se 3 § första stycket.

Hemlandsmyndighetens behörighet i Sverige

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i en EES-försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen.

Enligt första meningen, som överensstämmer med 6 kap. l § tredje stycket LEF, har en utländsk tillsynsmyndighet med ansvar för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige rätt att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, när

som helst granska den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver från

sekundäretablering här i landet. Granskningen kan utföras en antingen den utländska myndighetens tjänstemän eller

av egna av representanter som befullmäktigats särskilt för denna uppgift.

Angående begreppet behörig myndighet, se 1 kap. 2 § första

stycket

I andra meningen har införts en uttrycklig föreskrift, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, att Finansinspektionen skall

om ha rätt att delta i undersökningar som utländska tillsynsmyndigheter genomför vid sekundäretableringar här i landet. Föreskriften grundar sig artikel 10 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 9 i tredje livförsäkringsdirektivet.

248 F örfattningskommentarer 1996:77

Finansinspektionens allmänna tillsynsuppgifter

3 § Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs

av EES-försäkringsgivare enligt denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten iförsäkrin gsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten.

Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter i EES-försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter behöver

uppgiften för sin tillsyn över försäkringsgivarens verksamhet, samt

i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. l § första och andra styckena LEF.

Ett betydelsefullt led i övervakningen av EES-försäkringsgivares verksamheti Sverige är uppgiften att verka för en sund utveckling av den här i landet bedrivna verksamheten. Enligt första stycket andra meningen, ankommer denna uppgift Finansinspektionen i

samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Med tanke bl.a. de svenska försäkringstagama är det viktigt med en effektiv tillsyn av EES-försäkringsgivares verksamhet här i landet. En effektiv tillsyn, som är baserad hemlandskontroll, förutsätter ett intimt samarbete och infonnationsutbyte mellan berörda tillsynsmyndigheten Därför har inspektionen en viktig funktion i tillsynsarbetet även om hemlandsmyndigheten har huvudansvaret för tillsynen. Bestämmelsemai andra stycket syftar till att säkerställa en effektiv övervakning av verksamheten här i landet.

Finansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska verksamheten

4 § En EES-jörsäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet här i landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen.

Finansinspektionen har rätt att granska den försäkringsverksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Om det finns särskilda skäl, kan inspektionen omhänderta handlingar som är föremål för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgivaren skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

1996:77 F örfattningskommentarer 249

Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 LEF.

Till den del övervakningen en EES-försäkringsgivare ankom-

av mer Finansinspektionen skall inspektionen enligt första stycket ha rätt att sådana uppgifter försäkringsgivaren och dennes

om verksamhet i Sverige behövs för denna tillsyn. Uppgiftsskyldig-

som heten gäller oberoende av om försäkringsgivaren bedriver verksamheten från sekundäretablering här eller gränsöverskridande

en genom verksamhet.

Finansinspektionen skall enligt andra stycket första meningen ha rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Granskningsverksamheten kan innefatta inspektion i sekundäretableringens lokaler. I enlighet med artikel 40 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet hari andra meningen förts in en föreskrift rätt för

om inspektionen att omhänderta handlingar är föremål för gransk-

som ningen.

Med stöd av bemyndigandet i tredje stycket, motsvarar 6 kap.

som 3 § andra stycket LEF, kan inspektionen närmare precisera uppgiftsskyldigheten i första stycket för EES-försäkringsgivaren.

Insyn i sidoordnade organ

5 § Skyldigheten enligt 4 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall att biträda

vara EES-försäkringsgivare eller som sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande

ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder EES-försäkringsgivare i dennes rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. 4 § LEF.

Med stöd av denna paragraf har Finansinspektionen möjlighet till insyn i olika organ som samverkar med EES-försäkringsgivare. De organ som här avses är i samma utsträckning EES-försäkrings-

som givare skyldiga att lämna upplysningar till inspektionen och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning inspektionen.

av Någon motsvarighet till den föreslagna föreskriften i 3 § första

250 F örfattningskommentarer 1996:77

stycket tredje meningen om rätt för inspektionen att omhänderta handlingar i samband med granskning har inte tagits upp i förslaget, eftersom inspektionen inte har tillsyn utan enbart insyn i de organ som avses i denna paragraf.

Tvån gsmedel

6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får Finansinspektionen föreläggaförsäkringsgivaren att vidta rättelse.

Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda

;försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya

försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare överträdelser sker.

Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett av sådant förordnande får försäkringstagare, om ,försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

I artikel 40 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsälqingsdirektivet bestäms om det förfarande som skall iakttas, om en EES-Försäkringsgivare inte följer de bestämmelser som tillämpas i det land där den har en sekundäretablering eller där den bedriver gränsöverskridande verksamhet. Bestämmelserna i denna paragraf, som har överförts från 6 kap. 5 § LEF, är utformade i enlighet härmed.

1996:77 F örfattningskommentarer 25 1

När det gäller smärre avvikelser från denna lag, inspektionens föreskrifter eller god affarssed här i landet, torde rättelse kunna uppnås genom ett infonnellt påpekande.

Enligt första stycket skall Finansinspektionen i första skedet förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren

inte följ er föreläggandet skall inspektionen underrätta tillsynsmyn-

digheten i försäkringsgivarens hemland. Om försäkringsgivaren ändå fortsätter med sitt felaktiga förfarande kan inspektionen enligt andra stycket, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheten i försäkrings givarens hemland, förbjuda försäkringsgivaren att marknadsföra eller meddela nya försäkringar här i landet. I l kap. 9 § vad

anges som avses med här i landet belägna skadeförsäkringsrisker.

I tredje och fjärde styckena stadgas inspektionens rätt att i

om brådskande fall vidta åtgärder utan att förhand underrätta tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Angående möjlighet att förena ett föreläggande med vite, se ll kap. 6

Angående behörig myndighet, 1 kap. 2 § första stycket

se

Åtgärder i anledning av inskränkning i förfoganderätten över

tillgångar

7 § Om en behörig myndighet i EES-försäkringsgivares

en hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall Finansinspektionen på begäran av myndigheten vidta samma åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet ett beslut

av om hur försäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat

att Jbrsäkiingsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller

ingå nya försäkringsavtal, eller

att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina

tillgångar.

Bestämmelsemai denna paragraf har överförts från 6 kap. 5 § LEF

a som grundar sig artikel 13 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och

artikel 12 i tredje livförsälcringsdirektivet.

Angående behörig myndighet, se 1 kap. 2 § första stycket

252 F örfattningskommentarer 1996:77

Åtgärder vid förhinder för företrädare

8 § Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig sitt uppdrag, fullmakten återkallas eller om företrädaren av

om

anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall åtgärder som annan

i 6 § första-trealje styckena vidtas. Om det med hänsyn till anges skyddet försäkringstagarnas intressen är nödvändigt, får

av Finansinspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad, förordna ett ombud enlighet med 6 § fjärde stycket.

En EES-försäkringsgivare skall under hela den tid försäkringsgivaren bedriver verksamhet från sekundäretableringi Sverige här i landet

en ha företrädare. Om företrädaren avsäger sig sitt uppdrag, inte

en längre är lämplig för sin uppgift eller annat skäl inte kan utöva sitt

av uppdrag skall Finansinspektionen enligt första meningen, som i sak överensstämmer med 6 kap. 6 § första meningen LEF, använda tvångsmedel mot försäkringsgivaren, om inte en ny företrädare tillsätts.

Av syftet med förordnade av ett interimistiskt ombud enligt andra meningen, som i sak överensstämmer med 6 kap. 6 § andra meningen LEF, följer att ombudet skall ha samma rättigheter som företrädaren. Ett interimistiskt ombud skall sköta sin uppgift till dess en ny företrädare utses eller till dess att företrädarens hinder har upphört.

Åtgärder i anledning av att verksamheten upphör

9 § Om EES-försäkringsgivare till följd av ett beslut av behörig

en myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder verksamhet. Inspektionen skall, på begäran av och i

ny samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland,

förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i

- Sverige eller begränsa försäkrin gsgivarens förfoganderätt, eller

förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring

eller att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till skydd för deförsäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid

1996:77 F örfattningskommentarer 253

vidta sådana åtgärder inspektionen kan besluta i fråga ett

som om

svenskt försäkringsbolag.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 7 kap. 1 § LEF.

Som följd av att en EES-försäkringsgivare verkar här i landet med stöd av koncessionen i hemlandet innebär ett återkallande

av koncessionen eller att koncessionen annat skäl upphör i hemlandet

av att verksarnhetsrättigheterna i Sverige också upphör. Försäkringsgivaren får inte längre bevilja försäkringar här i landet. Då

nya verksamheten avslutas skall framför allt säkerställas att försäkringstagamas intressen tryggas. Finansinspektionen skall i samarbete med

tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland vidta alla de

åtgärder som behövs skydd för de försäkrades intressen. In-

som itiativrätten hör dock inte till Finansinspektionen utan till tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

254 F örfattningskommentarer 1996:77

Tredje avdelningen

BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE

FRÅN TREDJE LAND

5 kap. Inledande verksamheten m.m. av

Kapitlet, endast gäller försäkringsgivare från tredje land, som innehåller bestämmelser de närmare förutsättningarna för som anger inledande försäkringsverksamhet i Sverige. Dessa förutsättningar av till skillnad från vad är fallet i fråga EES-försäkringsgivaär, som om inte baserade principerna enda koncession och hemlandre, om en stillsyn grundas svensk koncession och svensk offentlig utan tillsyn. En försäkringsgivare från tredje land måste således enligt förslaget också i fortsättningen utverka regeringens koncession för att driva försäkringsrörelse i Sverige, försäkringsgivaren inte om begränsar sig till att anskaffa försäkringar i Sverige förmedgenom ling här i landet koncessionerad försäkringsgivare av en 1 Ett motiv till det nuvarande koncessionssystemet bibehålles i att fråga försäkringsgivare från tredje land är EG:s tredjelandsregler om uppställer koncession krav för att ett försäkringsföretag från som som tredje land skall etablera försäkringsverksamhet inom EU/EES. I övrigt är motivet till att koncession är obligatoriskt enligt förslaget detsamma enligt försäkringsrörelselagen 1982:713. som Koncessionssystemet utgör del den offentliga tillsynen som en av behövlig försäkringsområdet. Försäkringstagama har som anses regel inte möjlighet att i tillräcklig utsträckning bevaka sina egna ingrund försäkringsverksamhetens natur. Detta kan tressen av särskilt gälla försäkringsgivare från tredje land, vars verksamhetspolitik, produkter, tillförlitlighet och solvens kan vara ännu svårare för svensk försäkringskund att utröna än om det är fråga en svensk försäkringsgivare eller utländsk EES-försäkringsgiom en en vare. Utredningen har övervägt att överföra regeringens uppgift som koncessionsgivande myndighet till Finansinspektionen. Med hänsyn till denna delegationsfråga inte enbart berör försäkringsgivare från att tredje land utan även har samband med koncessionssystemet i försäkringsrörelselagen liksom övriga tillståndssystem i försäkringsrörelselagstiftningen, dvs. frågor inom områden som faller utanför utredningsuppdraget, har dock något ändringsförslag i denna del inte

lagts fram.

1996:77 F örfattningskommentarer 255

Enligt huvudregeln skall således alltjämt krävas koncession. Dessutom skall etablering krävas här i landet för försäkringsgiatt en vare från tredje land skall kunna bedriva försäkringsverksamhet i Sverige, om inte försäkringar skall marknadsföras i Sverige genom en häri landet koncessionerad försäkringsgivare § 2

l

. Enligt artikel 23.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.1 i första livförsäkringsdirektivet skall varje medlemsland uppställa krav koncession för försäkringsgivare från tredje land som avser att driva direkt försäkringsrörelse från etablering inom en medlemslandets territorium. Däremot innehåller EG:s försäkringsdirektiv inte några regler gränsöverskridande verksamhet för om försäkringsgivare från tredje land. Avsaknaden reglering av anses innebära att det enskilda medlemslandet får avgöra försäkom en ringsgivare från tredje land skall tillåtas att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Ett sådant medgivande kan endast gälla det egna landets territorium och inte EES i övrigt. I förslaget har inte öppnats någon generell möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Med stöd den allmänna dispensbestärnmelsen i av förslagets 1 kap. l § andra stycket finns dock möjlighet basis att av bi- eller multilaterala avtal medge sådan verksamhet i Sverige. En grundförutsättning för ett sådant det finns arrangemang är att

förutsättningar för en effektiv offentlig tillsyn försäkrings-

av verksamheten i Sverige från försäkringsgivarens hemland. Detta förutsätter i sin tur att landet i fråga har ett intemationellt godtagbart

tillsynssystem och att ett tillförlitligt system för infonnationsutbyte

med Finansinspektionen kan etableras. Ett avtal syftar till som ett arrangemang om gränsöverskridande verksamhet med tredje land

måste givetvis bygga på principen likabehandling följ

om som er av Sveriges anslutning till WTO och OECD förenligt med samt vara

medlemskapet i EU.

De viktigaste kännetecknen för gränsöverskridande verksamhet har angivits i 2 kap. 6 En ändring i jämförelse med den nuvarande regleringen det är att föreslås att försäkringsgivare från tredje land i likhet med EESförsäkringsgivare skall bedriva verksamheten i Sverige inte enbart från en generalagentur utan även från filial Möjlighet en l öppnas också enligt förslaget för försäkringsgivare tillhör försäksom en ringssammanslutning med hemort utanför EES att att inrätta genom en generalrepresentation här bedriva försäkringsverksamhet i Sverige 1 §. Som en motvikt mot att försäkringsgivare från tredje land en enligt förslaget inte kan sälja försäkringar över gränsen i Sverige

256 F örfattningskommentarer 1996:77

gränsöverskridande verksamhet, föreslås att möjlighet öppnas genom för sådana försäkrings givare att inrätta representationskontor i Sverige 9 §. Det nuvarande kravet att en svensk koncession endast kan omfatta de försäkringsklasser försäkringsgivaren bedriver i hemlandet som har slopats. Vidare har tidsbegränsade koncessioner utmönstrats ur lagstiftningen se kommentar till 2 Det nuvarande förbudet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva rörelse än försäkringsrörelse har utvidgats till att inte annan bara främmande verksamhet drivs genom sekundäretableavse som ring utan även verksamhet som drivs vid sidan av sådan etablering här i landet omfattas av förbudet 10

Rätt för försäkringsgivare från tredje land att bedriva försäken

ringsrörelse i Sverige

1 § En försäkringsgivare från tredje land får bedriva försäkrings-

rörelse i Sverige efter koncession regeringen från en sekundäretablering här av i landet, efter tillstånd Finansinspektionen genom förmedling av en av försäkringsgivare har koncession i Sverige och som tillhör som koncern försäkringsgivaren eller som denne har samma som samarbetsavtal med.

I paragrafen har sammanslagits de bestämmelser i 1 § andra stycket och l § första stycket LUF gäller rätten för försäkringsgivare a som från tredje land att driva försäkringsrörelse i Sverige. Punkt l avser försäkringsrörelse försäkringsgivaren etablerar i egen regi i som

Sverige medan punkt 2 endast anskaffningsverksamhet den

avser svenska marknaden förmedling här i landet koncessiogenom av en nerad försäkringsgivare. Begreppet försäkringsgivare från tredje land har definierats i l kap. 2 § första stycket Ett huvudsyfte med koncessionskravet enligt punkt 1 är att svenska myndigheter på förhand skall kunna göra bedömning av en sannolikheten att utländsk försäkringsgivare kan för alla av en svara förpliktelser följer försäkringsavtal samt också i övrigt sköta som av sin försäkringsrörelse i enlighet med de principer godkänns i som Sverige. När det gäller de juridiska formerna för etablering i Sverige innebär nämnts förslaget i förhållande till gällande lagstiftning som

1996 77 F örfattningskommentarer 257

:

en utökning av etableringsfonnema genom att förutom generalagentur även filialetablering och etablering genom generalrepresentation

godtas. Härigenom öppnas bl.a. möjlighet för försäkringssam-

manslutningar utanför EES att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige.

I punkt 2 har tagits upp det nu gällande undantaget från koncessions- och etableringskraven i l a § första stycket LUF. Undantaget avser marknadsföring av försäkringar här i landet genom förrnedlingsverksamhet av försäkringsgivare som har koncession i Sverige. Detta innebär att i överensstämmelse med gällande lagstiftning kan endast svenska försäkringsbolag och försäkringsgivare från tredje land med koncession i Sverige anlitas för fönnedlingsuppdraget. Däremot kan EES-försäkringsgivare som saknar separat svensk koncession inte användas för detta uppdrag. Finansinspektionen bör även i fortsättningen ha det primära tillsynsansvaret för förmedlaren av denna speciella form av anskaflhingsverksamheten den svenska marknaden. Av denna anledning har i förslaget möjlighet inte öppnats att anlita EES-Försäkringsgivare som förmedlare i detta sammanhang, eftersom Finansinspektionen inte har huvudansvaret för tillsynen av deras verksamhet här i landet. På de villkor i 5 § har

som anges en försäkringsgivare från tredje land rätt att efter tillstånd Finansin-

av spektionen anskaffa försäkringar i Sverige genom en här i landet koncessionerad försäkringsgivare.

Bestämmelsen i denna punkt har inte ansetts oförenlig med EESavtalet, eftersom ifrågavarande verksamhet inte innebär att någon etablering kommer till stånd i Sverige och därför inte omfattas de

av EG-direktiv som berör tredjelandsföretag se prop. 1992/93:257 s. 125. Att verksamheten, trots att någon etablering inte anses komma tillstånd, inte skall klassas som gränsöverskridande framgår 2 kap.

av 6§.

Koncession

2 § Regeringen skall bevilja försäkringsgivare från tredje land koncession om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfi/Ila kraven på en sund försäkringsverksamhet och ansökningen om koncession uppjj/ller de krav som ställs i 3 Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§f6rsc1kringsr0'relselagen 1982: 713.

9 I6-0702

258 F örfattningskommentarer 1996:77

Koncession beviljas tills vidare.

Regeringen skall godkänna företrädare för försäkringsgivaren i samband med att koncession beviljas.

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 7 § första-tredje styckena LUF, anger koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från tredje land.

EG:s försäkringsdirektiv innehåller inte några regler de

om materiella villkoren för beviljande av koncession i fråga om försäkringsgivare från tredje land utan koncesssionsvillkorens närmare innehåll bestäms den nationella lagstiftningen i det land där

av försäkringsverksamheten skall etableras. Det finns i detta avseende inte skäl att försätta försäkringsgivare från tredje land i

en annan situation än svenska försäkringsgivare. Koncessiousvillkoren är därför enligt förslaget i stort sett desamma för försäkringsgivare från tredje land som för svenska försäkringsbolag, dock med den väsentliga skillnaden som följer av att depositionskrav endast uppställs för försäkringsverksamhet som här i landet etableras av försäkringsgivare från tredje land. Kravet initialdeposition kommer till uttryck genom hänvisningen i första stycket första meningen till 3 Den begränsning i marknadstillträdeti Sverige som depositionskravet innebär har sin grund i de krav uppställs i artikel 23.2 första

som e skadeförsäkringsdirektivet och i artikel 27.2 e första livförsäkringsdirektivet.

När det gäller allmänna tjänstehandelsavtalet GATS har Sverige i den nationella bindningslistan gjort förbehåll i ifrågavarande avseende. Depositionskravet är därför förenligt med Sveriges åtaganden enligt GATS. Detsamma gäller i förhållande till OECD:s liberaliseringsstadgor som inte utgör något direkt hinder mot att ett depositionssystem av ifrågavarande slag tillämpas. Emellertid innehåller liberaliseringsstadgoma bl.a. allmän målsättning

en som innebär att depositioner skall hållas så låga möjligt och

som vara avsedda endast för försäkringstagamas säkerhet. Utredningen har dock inte funnit anledning att justera den nuvarande initiala depositionen mot bakgrund av denna allmänna målsättning.

Koncessionsprövningen enligt första meningen i detta stycke skall inte innefatta en sundhetsprövning av verkningarna försäkringsväsendet i Sverige som den planerade verksamheten kan föranleda utan sundhetsprövningen skall i överensstämmelse med gällande lagstiftning begränsas till en bedömning av om försäkringsgivaren har sådan sakkunskap och sådana är tillräckliga för

resurser som en tillförlitlig försäkringsverksamheti Sverige. I koncessionsprövningen skall också ingå att bedöma försäkringsgivarens företrädare här i

1996:77 F örfattningskommentarer 259

landet. En företrädare kan jämföras med ledningen för ett svenskt försäkringsbolag. Prövningen företrädaren föreslås därför ske med

av

utgångspunkt i de kriterier i fråga kunskapsmässiga krav och all-

om män lämplighet gäller som koncessionskrav för ledningen för ett

som svenskt försäkringsbolag 1992/932257 s.187.

se prop.

Det föreslås att någon motsvarighet till föreskriften i 2 § första stycket LUF enligt vilken koncessionen kan gälla högst en lika omfattande försäkringsrörelse som försäkringsgivaren lagligen driver i sitt hemland inte skall införas, emedan lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland kan förhindra även bedrivande sådan försäk-

av ringsrörelse enligt EG:s försäkringsdirektiv tillåten

som anses som inom EES. Således skall en försäkringsgivare från tredje land liksom svenska försäkringsbolag kunna koncession för bedrivande av verksamhet enligt alla de försäkringsklasser som nämns i första skade- eller livförsäkringsdirektivet, oberoende av om försäkringsgi-

kan bedriva den lagligt i hemlandet. Däremot måste i enlighet varen med EG:s tredj elandsregler krävas att försäkringsgivaren från tredje land har tillstånd i sitt hemland att driva försäkringsverksamhet. Förslaget i denna del har sin grund i Sveriges åtaganden enligt

OECD:s kapitalliberaliseringsstadga se 5.2

I överensstämmelse med gällande lagstiftning har i andra meningen i detta stycke tagits upp en uttrycklig föreskrift om att koncessionsprövningen inte får grundas den s.k. behovsprincipen, dvs. innefatta en kvantitativ bedömning av antalet försäkringsgivare och försäkringsgivares möjligheter att täcka försäkringstagamas behov av försäkringsskydd.

Såsom tidigare skall koncession enligt andra stycket inte beviljas för försäkringsrörelse i allmänhet utan för bestämda försäkringsklasseri enlighet med den indelning gäller för svenska försäkrings-

som bolag.

Enligt gällande lagstiftning 7 § andra stycket LUF finns möjlighet att i samband med koncessionsgivningen begränsa koncessionens giltighet till viss tid, högst tio år. I praktiken har

en tidsbegränsade koncessioner beviljats i mycket begränsad omfattning. Veterligen har i Sverige detta skett endast i samband med introduktionen captivebolag den svenska marknaden i början

av

l980-talet. Anledningen till att koncessioner som regel inte tidsbeav gränsas är främst att försäkringsverksamhet till sin gnmdnatur är en långsiktig affärsverksamhet och att tidsbegränsade koncessioner med hänsyn bl.a. till försäkringstagamas intressen sällan är ett lämpligt

medel att använda i tillsynsverksamheten. Huvudsyftet med konces-

sionssystemet är att förhindra att utländska försäkringsgivare, som inte bedöms kunna driva rörelsen enligt godtagbara principer,

260 Férfattningskommentarer 1996:77

etablerar verksamhet Sverige. Föreligger tveksamhet planerad

om en verksamhet kommer att drivas i enlighet med dessa principer, bör koncession över huvud taget inte bevilj as. När verksamheten inletts finns möjlighet till ingripande med stöd av sanktionssystemet enligt denna lag mot försäkringsgivare som inte driver rörelsen i Sverige ett godtagbart sätt. Vidare finns bestämmelser i denna lag

som reglerar den situation när en utländsk försäkringsgivare eget initiativ avser att upphöra med verksamheten här i landet. Något egentligt behov av att kunna tidsbegränsa koncessioner finns därför inte. Det föreslås mot denna bakgrund att tidsbundna koncessioner slopas såsom obehövliga. Enligt tredje stycket skall således koncessioner alltid beviljas tills vidare. Som en följd härav har någon motsvarighet till föreskrifterna i 9 § första stycket LUF inte förts in i lagförslaget.

Enligt fjärde stycket skall företrädare för försäkringsgivare från tredje land godkännas i samband med att koncession beviljas under förutsättning att företrädaren uppfyller de formella krav ställs

som

företrädare i 2 kap. och de krav kompetens och lämplighet

som skall ingå i sundhetsprövningen enligt första stycket.

Koncessionsansäkningen

3 § Ansökan om koncession enligt 1 § 1 görs hos regeringen. Ansökningen skall lämnas in till Finansinspektionen skall

som överlämna den till regeringen med eget yttrande.

Till ansökningen skall fogas

en plan för verksamheten i Sverige verksamhetsplan, och

ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat värdehandlingar enligt 6 kap. 1 § andra stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.

Den nuvarande ordningen med regeringen koncessions

som myndighet har bibehållits. Detta framgår första stycket

av som överensstämmer med 6 § första stycket LUF.

Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är enligt andra stycket, som i sak överensstämmer med 6 § andra stycket LUF, bl.a. en verksamhetsplan. l verksamhetsplanen skall principerna för den planerade verksamheten anges. Vidare skall till koncessionsansök-

1996:77 F örfattningskommentarer 261

ningen fogas ett bevis om att försäkringsgivaren har deponerat medel i en svensk bank. Syftet med denna initiala deposition är att trygga försäkringstagamas intressen under den första verksamhetstiden då etablerings- och startåtgärder kan ta avsevärda belopp i anspråk.

Av praktiska skäl innehåller lagförslaget i övrigt inte någon detaljerad förteckning över de handlingar och utredningar skall

som fogas till en koncessionsansökning utan i överensstämmelse med 6 § sjätte stycket LUF ges Finansinspektionen i tredje stycket rätt att meddela närmare föreskrifter härom.

Förhandsbesked om koncession

4 § Finansinspektionen skall efiter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt 1 § 1 krävs för planerad verksam-

en het.

Ett förhandsbesked enligt första stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden

av detta beslut.

Den nuvarande ordningen med en lagstadgad skyldighet för Finansinspektionen att ansökan lämna förhandsbesked huruvida

om en planerad verksamhet här i landet kräver separat svensk koncession har tagits upp i första stycket överensstämmer med l § tredje

som stycket LUF.

Motivet för systemet med förhandsbesked är det intresse den

som som avser att starta en försäkringsliknande verksamhet har av att så snart som möjligt besked om huruvida den planerade verksamheten är försäkringsrörelse och därför förutsätter koncession. I lagförslaget definieras inte vad utgöra försäkringsrörelse. Som har

som anses konstaterats i tidigare lagstiftningsärenden är det inte möjligt att definiera begreppet tillräckligt noggrant och entydigt. Avsikten är att vid tillämpningen denna paragraf skall begreppet försäkringsrörel-

av se bestämmas med utgångspunkt i den praxis har utbildats

som området och grundas de riktlinjer i

som som anges prop. 1989/90: 134 s. l56f. Enligt denna praxis tillämpas stor restriktivitet gentemot aktiviteter från icke koncessionerade utländska försäkringsgivares sida. Så den utländska försäkringsgivaren något

snart som sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker anskaffa försäkringar för sin räkning, anses detta ett led i den utländska försäkringsgiva-

som rens drivande av försäkringsrörelse och kräver svensk koncession.

262 F drfattningskommentarer 1996:77

Undantagna från denna praxis är EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige basis av koncessionen i hemlandet. Vidare har enligt förslaget utländska försäkringsgivare vissa möjligheter att presentera sina produkter i Sverige genom att här i landet inrätta

representationskontor se 9

Enligt andra stycket, som överensstämmer med l § fjärde stycket LUF, är ett förhandsbesked bindande för den myndighet som lämnat beskedet. Om inspektionens beslut efter överklagande har prövats av regeringen är både regeringen och inspektionen bundna av regeringens beslut.

Tillstånd att bedriva försäkrin gsrörelse genom förmedling

5 § Finansinspektionen skall efter ansökan av försäkringsgivare från tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 § om verksamheten inte bedöms vara oförenli g med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter den utredning som skall fogas till ansökan om tillståndet. om Om förutsättningar för tillstånd enligt första stycket inte längre föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer väsentligen med 1 a § andra stycket LUF. Avsikten är att de kriterier gäller för tillstånd till som fönnedlingsverksamhet enligt 1 § LUF skall tillämpas i tillståndsäa renden enligt denna paragraf 1989/90:NU 22. Av betydelse för

se

frågan tillstånd är enligt dessa kriterier bl.a. om det föreligger om försäkringsmässiga skäl för placering försäkringar i utlandet och av den kvalitet tillsynen som den utländska försäkringsgivaren är underkastad i hemlandet. Om förutsättningar för tillståndet inte länge finns, kan tillståndet förklaras förverkat. En sådan åtgärd kan exempelvis föranledas att ett koncernförhållande eller ett av samarbetsavtal upphör.

1996:77 F örfattningskommentarer 263

Anmälan om att verksamheten har inletts

6 § När enförsäkringsgivare från tredje land som fått koncession enligt 2 § har börjat sin försäkringsverksamhet i Sverige skall försälaingsgivarens företrädare genast underrätta F inansinspektionen om detta.

Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 23 § LUF.

Den egentliga försäkringsrörelsen skall anses börja i och med att de första åtgärderna för att sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot. Att försäkringsgivaren vidtar förberedande åtgärder i den planerade verksamheten skall, även om åtgärderna leder till bokföringsskyldighet, däremot inte anses innebära att verksamheten har inletts.

Ändring av beviljad koncession

7 § Om enförsäkringsgivare från tredje land avser att utvidga sin verksamhet till enförsäkrin gsklass eller ett verksamhetsområde

som inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i 2 och 3 §§ iakttas i tillämpliga delar. Finansinspektionen får besluta i ärendet i regeringens ställe om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

I överensstämmelse med 7 § fjärde stycket LUF skall prövningen av frågan om ändring av koncession ske samma grunder som vid beviljande av en ny koncession med rätt för Finansinspektionen att avgöra frågan om den inte är principiell betydelse eller i övrigt

av av synnerlig vikt. Ansökan om ändring av koncession skall ske samma sätt som vid ansökan av en ny koncession.

Ny företrädare

8 § Utses en ny företrädare skall denne efter ansökan av försäkringsgivare frän tredje land godkännas av Finansinspektionen, om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs på företrädare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den utredning som skall fogas till ansökningen.

264 Författningskommentarer 1996 :77

En försäkringsgivare från tredje land kan vid behov byta ut sin företrädare. Enligt denna paragraf, som delvis motsvarar 9 § andra stycket LUF, skall försäkringsgivaren hos inspektionen ansöka om godkännande av den nya företrädaren. Fråga om byte av företrädare kan aktualiseras upprepade gånger. Det är därför ändamålsenligt med en ordning där inte regeringen utan inspektionen fattar beslut om godkännande av en ny företrädare.

Öppnande av representation och dess verksamhet

9 § Innan en försäkringsgivare från tredje land får öppna en representation i Sverige skall den underrätta Finansinspektionen härom. Representationen får inte bedriva verksamhet som kräver koncession enligt 1 § 1 eller tillstånd enligt 1 §

Finansinspektionen skall inom två månader från det den mottog underrättelsen meddela närmare föreskrifter om öppnandet

av representationen, dess verksamhet och tillsynen över den. Representationen kan öppna när försäkringsgivaren har tagit emot de föreskrifter av Finansinspektionen som avses i detta stycke.

I paragrafen, som saknar motsvarighet gällande lagstiftning, anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en försäkringsgivare från tredje land skall öppna ett representationskontor i Sverige. Representationen får inte bedriva försäkringsverksamhet eller användas för sådan förmedlingsverksamhet i 1 § utan

som avses den är till för att presentera de försäkringstj änster som den utländska försäkringsgivaren tillhandahåller. Det skall således vara fråga om ren representationsverksamhet. Därför skall det enligt första stycket för öppnandet av en representation endast krävas underrättelse till Finansinspektionen.

-

Uttrycket representationsverksamhet är således negativt bestämd

att den inte får innefatta försäkringsverksamhet eller markgenom nadsföring av försäkringar för en utländsk försäkringsgivares räkning som saknar koncession eller tillstånd här i landet här i landet. Syftet är dock inte att den negativa begreppsbestämningen skall uppfattas som det är tillåtet att driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet vid representationen utan där skall enbart representationsverksamhet drivas. Avsikten är att den praxis gäller området när

som det gäller att bestämma vilka aktiviteter är att hänföra till försäk-

som ringsverksamhet skall ligga till grund för gränsdragningar mellan för-

1996:77 F örfattningskommentarer 265

säkringsverksamhet och representationsverksamhet se

prop. 1989/90: 134 s.l56f.

Enligt andra stycket skall Finansinspektionen inom två månader från det den mottog den utländska försäkringsgivarens underrättelse om öppnandet av representationen meddela närmare föreskrifter om representationens verksamhet och tillsynen över den. Syftet med fdreskrifiema är att säkerställa att inte annan verksamhet än representationsverksamhet bedrivs vid representationen. Den föreslagna tiden for åtgärderna är densamma som föreskrivs för Finansinspektionens svar till behörig myndighet samband med att EES-försäkringsgivare avser att upprätta en sekundäretablering här i landet artikel 32 i tredje skadeförsälcringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Om återkallelse verksamhetsrättigheter för representation,

av en se 7 kap. 14

Annan verksamhet än försäkringsrärelse

10 § En försäkringsgivare från tredje land som bedriver verksamhet enligt denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen driva annan rörelse

än försäkringsrörelse häri landet. Medgivande skall lämnas det

om finns särskilda skäl för det.

Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av den som får lämna sådant medgivande, om det finns skäl för det.

Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till Finansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som inspektionen bestämmer.

En av forsäkringsrörelselagstiflningens grundläggande principer, dvs. förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse, har tagits

upp i första stycket som motsvarar l § femte stycket LUF. Något krav enligt tredj elandsreglema i EG:s försäkringsdirektiv att upprätthålla detta förbud finns inte. Förbudet är inte heller lika effektivt

som motsvarande förbud för svenska försäkringsbolag när det gäller att skydda de svenska försäkringstagamas intressen som är huvudsyftet med förbudet, eftersom större delen utländsk försäkringsgivares

av en verksamhet regel är förlagd till utlandet. Konkurrensskäl talar

som dock för att alltjämt tillämpa detta förbud för att försäkringsgivare från tredje land inte skall försättas i en gynnsammare konkurrenssituation i Sverige än andra försäkringsbolag med verksamhet här i landet.

266 F Örfattningskommentarer 1996:77

Till skillnad mot vad som f.n. gäller enligt LUF är förbudet att driva främmande rörelse enligt denna paragraf inte begränsat till verksamhet bedrivs från etableringen för försäkringsverksamhet

som här i landet också verksamhet drivs försäkrings-

utan avser som av givaren i Sverige vid sidan av sådan etablering. Ändringsförslaget har införts för att inte försäkringsgivare från tredje land skall större

ges verksamhetsfrihet än svenska försäkringsbolag.

Avsikten är att den praxis som utbildats i Sverige, när det gäller att medge undantag från förbudet att driva rörelse än försäk-

annan ringsrörelse enligt LUF, även i fortsättningen skall tillämpas.

För svenska försäkringsbolag kommer förbudet mot främmande verksamhet bl.a. till uttryck l kap. 3 § försäkringsrörelselagen. När det gäller EES-försäkringsgivares verksamhet ankommer det tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland att bevaka att försäkringsgivaren i enlighet med artikel 8.1 i både första skadeför-

säkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet begränsar sin

affärsverksamhet i Sverige till försäkringsområdet och sådan verksamhet är direkt anknuten till detta område med uteslutande

som av all annan affärsverksamhet.

Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer med l § sjätte

stycket LUF.

Tredje stycket motsvaras av 9 a § LUF. Föreskriften i detta stycke innehåller inte någon uppräkning av de handlingar eller utredningar som skall fogas till ansökan, eftersom det är fråga specifika fall

om

skiljer sig från varandra. Av praktiska skäl inspektionen i som ges stället rätt att bestämma vilka utredningar som skall fogas till ansökan.

6 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten

Kapitlet innehåller i huvudsak solvensbestämmelser skall gälla

som för försäkringsgivare från tredje land. Inom försäkringsverksamheten är en försäkringsgivares solvens, dvs. förmåga att för de

svara förbindelser som föranleds av försäkringsförhållandena, en mycket viktig faktor eftersom därigenom tryggas försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagarnas intressen. Av denna orsak är solvensbestärnmelsema i detta kapitel central betydelse när det

av gäller forsäkringsverksamhet som etableras i Sverige av försäkringsgivare från tredje land. När det gäller EES-försäkringsgivare stadgas om solvenskrav i varje försäkringsgivares hemlands lagstiftning.

1996:77 F drfattningskommentarer 267

En utländsk försäkringsgivares solvens är huvudsakligen baserad

försäkringsgivarens verksamhet i hemlandet och dennes där befintliga tillgångar. Om utländsk försäkringsgivare måste avsluta

en sin verksamheti Sverige ställs kunderna i Sverige i svår situation

en om de blir tvungna att driva sina fordringar i utlandet och där konkurrera med försäkringsgivarens övriga borgenärer. Avsikten med kapitalkraven är atti fråga om försäkringsrörelsen i Sverige säkerstäl-

att tillgångar som motsvarar försäkringsgivarens verksamhet finns här.

De kapitalkrav som ställs försäkringsgivare från tredje land är väsentligen samma innehåll som i den gällande regleringen i LUF.

av Som en följd av att organisationsfonnema för etablering av försäkringsverksamhet i Sverige har utökats i jämförelse med nuvarande ordning, skall solvensreglema i detta kapitel inte bara tillämpas verksamhet som etableras genom generalagent utan även filialetablering och etablering genom en generalrepresentation. Kapitalkraven har dimensionerats så att en försäkringsgivare från tredje land skall ha i stort sett motsvarande risktäckningskapacitet i förhållande till sina försäkringsförbindelser här i landet som ett svenskt försäkringsbolag. Vissa ändringar av saklig och redaktionell natur har gjorts i det gällande regelsystemet området.

I l § har sammanförts bestämmelser om deposition som i det gällande regelsystemet är uppdelade flera paragrafer. För att den föreslagna regleringen skall stå i samklang med den allmänna målsättningen i OECD:s stadga liberalisering osynliga

om av betalningar skall deponerade tillgångar i fortsättningen inte användas för att trygga betalning av offentligrättsliga avgifter utan endast till att säkerställa försäkringskundemas intressen 2

De nuvarande bestämmelserna om försäkringstekniska skulder har justerats främst i syfte att klargöra att skyldigheten att redovisa sådana skulder gäller inom både skade- och livförsäkringsrörelse. Den nuvarande lagstiftningen jämte förarbetena till lagstiftningen är inte entydig denna punkt.

Det föreslås att de försäkringstekniska skulderna även skall innefatta avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkringar. Vidare förtydligas att kravet täckning av de försäkringstekniska skulderna skuldtäckning inte skall gälla utländsk försäkringsgi-

en vare som vid sidan direktförsäkringsrörelsen driver återförsäk-

av ringsrörelse i Sverige och att möjligheten att räkna in del

en av begynnelsedepositionen vid redovisning av de tillgångar, som svarar mot de försäkringstekniska skulderna, inte bara skall gälla livförsäkring utan även skadeförsäkring 3 § fjärde stycket.

268 F örfattningskommentarer 1996:77

Som en följd av att möjlighet öppnats för försäkringssammanslutningar från tredje land att etablera försäkringsverksamhet i Sverige

skyldighet för företrädare för sådan sammanslutning har införts en en att föra förteckning över vissa förhållanden i verksamheten

en som är nödvändiga för kontrollen av att solvensreglema iakttas ll

Någon motsvarighet till föreskriften i 18 § LUF om att

Finansinspektionen skall godkänna avtal om avgiven återförsäkring

inom livförsäkring, har inte tagits upp i förslaget. Syftet med föreskriñen, dvs. att förhindra att osunda återförsäkringsavtal ingås till nackdel för försäkringstagama, får tillgodosedd

anses genom säkerhetssystemet i lagförslaget.

Deposition

1 § En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för

den direkta försäkringsrörelsen i Sverige deponera värdehandlingar

på de villkor Finansinspektionen bestämmer svensk bank.

som i en Deponeringen skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för skadeförsäkring. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlin gar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan försäkringsverksamheten inleds i Sverige skall försäkrings-

givaren deponera värdehandlin gar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen.

Medan verksamheten pågår skall depositionen

för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång,

för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.

Finansinspektionen får, med beaktande av rörelsens omfattning och beskaflenhet, bestämma att deponeringen får ske med lägre belopp än vad i andra och tredje styckena. Sådant beslut

som anges får inspektionen återkalla om det finns skäl till det.

Överstiger det sammanlagda beloppet av vad en försäkringsgiva-

re deponerat för skadeförsäkrin g väsentligt den premieinkomst som

i tredje stycket får Finansinspektionen medge försäkringsgianges

1996:77 F örfattningskommentarer 269

varen att få ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till deposition enligt andra stycket.

en

Bestämmelser att Finansinspektionen får medge undantag från

om skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 10

l denna paragraf har sammanförts bestämmelserna om deposition i 6 § andra-femte styckena, 10 § andra stycket och 15 a § LUF. Det föreslås att depositionskrav inte bara skall gälla för generalagenturer utan utsträckas till att även omfatta verksamhet som försäkringsgiva-

från tredje land etablerar genom filial och generalrepresentation re häri landet.

I första stycket fastslås försäkringsgivare från tredje land

att en

säkerhet för den försäkringsverksamhet som bedrivs här skall som deponera värdehandlingar i svenk bank. Till skillnad från gällande

en lagstiftning 5 a § LUF har någon definition av begreppet bankinstitut inte införts i lagförslaget. Någon ändring i sak avses dock inte utan godtagbara banker skall såsom tidigare banker med svensk

vara oktroj. Liksom hittills skall Finansinspektionen ha till uppgift att bestämma vilka värdehandlingar som skall godkännas för deposition. Urvalet skall ske med utgångspunkt i kraven säkerhet för försäkringstagarna.

I andra stycket finns bestämmelser om initialdeposition. Med initialdeposition det minimibelopp måste deponeras för att

avses som koncession över huvudtaget skall kunna beviljas se 5 kap. 3 § andra stycket 2. Minimibeloppet skall såsom tidigare

vara basbeloppsanknutet. Också värdet av initialdepositionen skall vara detsamma som enligt gällande reglering, dvs. 300 basbelopp, som har utformats med beaktande av konkurrensförhållanden mellan svenska och utländska försäkringsgivare här i landet samt med hänsyn till depositionskrav i andra länder i syfte att undvika att depositionskravet i den svenska lagstiftningen utgör ett faktiskt hinder för etablering utländska försäkringsgivare i Sverige se prop.

av 1984/85:77 s.56. Sedan de nu gällande depositionsbestämmelsema infördes 1985 har sådana förändringar inte inträffat varken i Sverige eller utomlands påkallar justering av nivån för

som en initialdepositionen. Depositionssystemet får därför anses vara förenligt med principen om lika behandling av inhemska occh utländska försäkringsgivare Sverige ställt sig bakom genom

som anslutningen till OECD och WTO.

Den föreslagna initiala depositionen i detta stycke står i samklang med såväl artikel 23.2 e i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 e i första livförsäkringsdirektivet som OECD:s stadga beträffande osynliga betalningar.

270 F drfatmingskommentarer 1996:77

När det gäller kraven deponeringen medan verksamheten pågår föreslås i tredje stycket att den nuvarande ordningen bibehålls. Således skall för skadeförsäkring depositionen dimensioneras i enlighet med utvecklingen av bruttopremieinkomsten. Med bruttopremieinkomst avses premieinkomst för bruttoaffar, dvs. utan avdrag for avgivna återforsäkringspremier. Oberoende av utveckling-

bruttopremieinkomsten får dock depositionen aldrig understiga en av ett minimibelopp motsvarande 300 basbelopp. För livförsäkring skall såsom tidigare någon kombination av omslutningsrelaterad deposition och minimideposition inte tillämpas utan enbart en minimideposition av samma storlek som motsvarande deposition för skadeförsäkring skall krävas.

I förhållande till gällande reglering föreslås den ändringen att möjligheten att använda 90 % av minimidepositionen för att redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna inte bara skall gälla livförsäkring utan utsträckas till att även omfatta skadeförsäkring se 3 § fjärde stycket.

Liksom hittills skall Finansinspektionen enligt fidrde stycket ha möjlighet att bestämma en lägre initial deposition eller, när verksamheten har inletts, en lägre variabel deposition eller minimideposition. Avgörande för om sådan dispens skall meddelas är rörelsens omfattning och beskaffenhet.

Bestämmelserna i femte stycket om rätt att i vissa fall tillbaka en del av depositionen avseende skadeförsäkring överensstämmer med gällande reglering 15 a § fjärde stycket LUF.

Om skyldighet att lämna Finansinspektionen uppgift om depositionen, se 7 kap. 3 § första stycket

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande om deponerat belopp minskat i värde, se 7 kap. 7 § andra stycket

Användning av deponerade tillgångar

2 § Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1 § får användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till försäkrin varens direkta i Sverige.

Paragarafen, som innehåller bestämmelser om användning av de värdehandlingar Försäkringsgivare från tredje land deponerat,

som en motsvarar 16 § LUF.

1996:77 F örfattningskommentarer 271

Enligt OECD:s stadga om liberalisering av osynliga betalningar skall säkerhetsdepositionemas enda syfte vara att skydda försäkringstagamas intressen. För att depositionskraven skall stå i samklang med denna stadga föreslås den ändringen i gällande lagstiftning att tillgångar deponerats inte får användas till betalning böter,

som av viten, avgifter och ersättningar som kan åläggas enligt denna lag. Deponerade tillgångar skall enligt denna paragraf endast kunna användas till att betala fordringar grund av försäkringsavtal som hänför sig till den direktförsäkringsrörelse försäkringsgivaren

som bedriver i Sverige. försäkringsgivare från tredje land här

Om en driver såväl direkt- återförsäkring, får således deponerade till-

som gångar endast användas för betalning av fordringar inom

direktförsäkringsområdet.

F ärsäkringstekniska skulder

3 § En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkringsrärelse i Sverige redovisa försäkrin gstekniska skulder. De

försäkringstekniska skulderna består av

löpande försäkringar premiereserv,

försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersättningsreserv,

utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall skadebehandlingsreserv,

sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning,

sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse inte har förfallit till betalning, och

som

avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det belopp för storlek anges i 12 kap. 9 a § första

reservens som stycket andra meningen försäkringsrörelselagen 1982: 713.

Vid beräkning premiereserv för livförsäkringsrärelsen gäller

av 7kap. 2 §försäkringsrörelselagen.

De försäkringstekniska skulderna skall täckas och värderas på det sätt sägs skuldtäcknin g i 7 kap. 9 §första-trealje styckena, 9

som om a-10 §§, 10 § samt 10f § försäkringsrörelselagen eller föreskrif-

c e ter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäcknin gen endast omfatta direktförsäkringsrörelsen.

För täckning av de fdrsdkringstekniska skulderna får räknas in 90 procent av deponeringen enligt 1 § under förutsättning att deponeringen till den delen består av värdehandlin gar som får användas för

272 F ärfattningskommentarer 1996:77

skuldtäekning med tillämpning av bestämmelserna i tredje stycket

och som inte beaktas enligt 9 § första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäekning skall finnas i Sverige. I

Paragrafen, som delvis motsvaras av 10 § tredje-fj ärde styckena och 13 § LUF, innehåller bestämmelser om försäkringstekniska skulder.

Någon skyldighet att redovisa försäkringstekniska skulder för skadeförsäkring synes tidigare inte ha införts i lagstiftningen

om utländska försäkringsföretag. När bestämmelser försäkringstek-

om niska skulder, som tidigare benämndes försäkringsfond, infördes i " lagstiftningen genom stiftandet LUF 1950 tog de enbart sikte

av livförsäkring se prop. 1950:94 s.3 fl. De ändringar i bestämmelserna om försäkringstekniska skulder som därefter gjorts har inte avsett någon utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta skadeförsäkring. Avsikten är dock att utländska försäkringsgivare från tredje land skall redovisa försäkringstekniska skulder för skadeförsäkring. Detta följer bl.a. av att det nuvarande systemet för skuldtäekning inom skadeförsäkring i LUF bygger att försäkringstekniska skulder redovisas.

I första stycket fastslås att en försäkringsgivare från tredje land skall för sin direktförsäkringsrörelse här i landet beräkna försäkringstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna delas in i olika poster. Indelningen över-ensstämmer i huvudsak med motsvarande indelning i 10 § tredje stycket LUF, dock föreslås att som ytterligare en post upptas avsättningar till utj ämningsreserv för kreditförsäkringar i överensstämmelse med motsvarande indelning

av försäkringstekniska skulder i 7 kap. l § försäkringsrörelselagen 1982:713.

Andra stycket överensstämmer med 10 § fjärde stycket LUF.

Enligt tredje stycket skall en försäkringsgivare från tredje land täcka de försäkringstekniska skulderna för hela sin direktförsäkringsrörelse i Sverige oberoende av om de föranleds skade- eller livförsäkringsavtal. I jämförelse med motsvarande bestämmelse i gällande lagstiftning 13 § första stycket LUF har redaktionell ändring

en gjorts i syfte att förtydliga att skuldtäckningsbestännnelsema gäller endast direktförsäkringsrörelsen den utländska försäkrings-

även om

givaren förutom direktförsälqingsrörelse även driver återförsäkrings-

rörelse här i landet. En försäkringsgivare från tredje land bör inte försättas i olika utgångslägen beroende om de i Sverige driver

enbart återförsäkringsrörelse eller om de driver återförsäkringsrörelse

vid sidan av direktförsäkringsrörelsen här i landet.

1996:77 F ärfattningskommentarer 273

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande de tillgångar används för skuldtäckning inte är placerade

om som det sätt som förutsätts i detta stycke, se 7 kap. 7 § andra stycket

Ijjärde stycket föreslås att de nuvarande möjligheterna enligt 13 § andra stycket LUF att räkna in en del av deponeringen för livförsäkring även skall gälla för skadeförsäkring. Det finns inte skäl att särbehandla skadeförsäkring i detta avseende.

Femte stycket överensstämmer i sak med 13 § tredje stycket LUF.

Om skyldighet för företrädaren att lämna uppgifter till Finansinspektionen de försäkringstekniska skuldernas storlek, hur dessa

om beräknats och täckts samt om avgiven återförsäkring se 7 kap. 3 §

, första stycket

Upprättande av grunder

4 § För livfärsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt beräkning av tekniska återköpsvärden.

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tredje stycket tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas upp.

Bestämmelsemai denna paragraf om skyldighet för försäkrings givare från tredje land att upprätta grunder för livförsäkringar har överförts från 11 § LUF se 1994/95: 184 5.302

prop.

Om skyldighet att tillställa Finansinspektionen grunder, se 7 kap. 3 § första stycket

Grundernas innehåll

5 § För de i 4 §jörsta stycket angivna grunderna för beräkning av färsäkringspremier och premiereserv samt fär de i 4 § andra stycket angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och 6 §§färsäkringsrörelselagen 1982: 713 i tillämpliga delar.

274 F örfattningskommentarer 1996:77

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 12 § LUF.

Hänvisningen till 7 kap. 5 § försäkringsrörelselagen innebär att vissa allmänna anvisningar i den paragrafen skall beaktas vid upprättande av de grunder som i denna paragraf. Enligt

avses anvisningarna skall grunderna innehålla de antaganden dödlighet

om och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader krävs för

som beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Antagandena skall väljas så att de kan vart för sig betryggande för det slag

anses av försäkringsrörelse som det är fråga om.

Hänvisningen till 7 kap. 6 § försäkringsrörelselagen innebär att särskilda övergångsgrunder kan upprättas för bestämd tid tillägg

som till premiereservgrunderna för redan tecknade livförsäkringar eller sådan livränta eller sjukränta tillhör försäkring än

som annan livförsäkring, om verksamheten har utvecklats eller bedömts mindre gynnsamt än beräknat. Detta innebär att premiereservgrunderna successivt anpassas efter den ändrade situationen. Genom anordningen med övergångsgrunder behöver försäkringsgivama under

en övergångsperiod inte redovisa ett underskott som skulle ha uppstått om de definitivt anpassade grunderna omedelbart hade fått full effekt. Övergångsperioden får normalt inte överstiga tio år.

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande om grunderna inte längre är tillfredställande, 7 kap. 7 § andra

se stycket

Försäkringstekniska riktlinjer

6 § Företrädaren för försäkringsgivare från

tredje land skall se till att sådana riktlinjer som anges 7kap. 10 g §försäkringsrörelselagen 1982:713 upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.

F öreträdaren skall se till att försäkringstagarna och den

som avser att teckna en livförsäkrin g hos försäkringsgivaren informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om hur informationen skall lämnas och vad den skall innehålla.

Paragrafen överensstämmer i sak med 14 § LUF. Emellertid har paragrafen fonnulerats så att den tar sikte inte bara generalagenter utan även andra företrädare för försäkringsgivare från tredje land.

1996:77 F örfattningskommentarer 275

Hänvisningen i första stycket till 7 kap. 10 g § försäkringsrörelselagen innebär bl.a. att matchnings diversifieringsprincipema i försäkringsrörelselagen skall beaktas vid utformningen av riktlinjerna för placering medel som används för skuldtäckning. Matchav ningsprincipen innebär att tillgångar används för skuldtäckning som skall väljas med beaktande av forsäkringsgivarens försäkringsåtaganden medan diversifieringsprincipen innebär att riskerna skall spridas ett lämpligt sätt vidare 1994/95: 184 s. 159 ff. se prop. Om företrädaren inte skulle kunna förmå försäkringsgivaren att upprätta godtagbara riktlinjer skall Finansinspektionen ingripa med föreläggande enligt 7 kap. 7 § andra stycket

Register för skuldtäcknin g

7 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall föra ett register vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används som för skuldtäckning och tillgångarnas värde. Om tillgång, antecknats i registret, har upplåtits med en som sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

Paragrafen överensstämmer till sitt innehåll med 15 § första och andra styckena LUF, dock har skyldigheten att föra ett registensom utvisar de tillgångar används för skuldtäckning, utsträckts till att som gälla även andra företrädare för försäkringsgivare från tredje land än generalagent. Om tillgång finns införd i registret överlåtes, måste en som en tillgång tillföras så att registret vid varje tidpunkt innehåller annan erforderliga tillgångar för skuldtäckning. Det krävs att tillgångarna finns här i landet 3 § femte stycket.

Förmånsrätt

8 § F örsäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a §förmånsrättslagen 1970:979 följer medfordran som grundas på avtal om livförsäkring, eller återförsäkring avseende livförsäkring.

276 F örfattningskommentarer 1996:77

F örmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 7 när försäkringsgivaren från tredje land försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller särskild administration träder in.

Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 15 § tredje

femte styckena LUF.

Avgörande för förmånsrättens uppkomst är införandet i det register som avses i 7 Syftet med regleringen är att skydda de

försäkrades intressen i Sverige inom livförsäkringsonrrådet, om en

försäkringsgivare från tredje land försätts i konkurs eller i övrigt kommer obestånd.

Om särskild administration, se 8 kap. 4

Kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp

9 § En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder enligt 3 vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse

som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning solvensmarginal, dock får kapitalbasen aldrig

understiga ett minimibelopp garantibelopp. Tillgångar som en för-

säkringsgivare deponerat enligt 1 § i bank skall beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett

belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet.

Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som anges

i 7 kap. 24 §försäkringsrörelselagen 1982: 713. För skadeförsäk-

ring beräknas solvensmarginalen enligt 7kap. 25 §försäkringsrörelselagen och garantibeloppet enligt 27 § första och andra styckena nämnda kapitel. Garantibeloppet är dock hälften vad krävs

av som i 7 kap. 27 § första stycket a-d försäkringsrörelselagen.

Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster i

som anges 7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket försäkringsrörelselagen. För

livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § försäkringsrörelselagen. Garantibeloppet för livförsäkring skall

uppgå till ett belopp motsvarar 400 000 En tredjedel

som ecu. av solvensmarginalen eller garantibeloppet, om det är större, skall

1996:77 F örfattningskommentarer 277

motsvaras av poster som anges i 7kap. 22 § första stycket 1-3 försäk-

ringsrörelselagen.

För försäkringsgivare från tredje land i Sverige meddelar

en som sådan livförsäkring som avses i 2 kap 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen gäller de särskilda bestämmelserna om kapitalbas och solvensmarginal i 12 och 13 §§ lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

Poster ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp

som motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till

om minst ett belopp motsvarande tredjedel av solvensmarginalen skall

en finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge

undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 10

Paragrafen, som reglerar soliditetskraven den del av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige, motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 16 a Innehållet har dock i jämförelse med gällande reglering ändrats redaktionellt.

Bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp är i huvudsak desamma som för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen se prop 1992/93:257 s. 114 ff.

Enligt första stycket skall den kapitalbas som en försäkringsgivare från tredje land skall upprätthålla, till skillnad från vad gäller för

som svenska försäkringsbolag, fastställas basis endast av den direkta försäkringsrörelsen här i landet. En försäküngsgivare från tredje land,

från sekundäretablering här i landet bedriver återförsäkringssom en rörelse vid sidan direktförsäkringsrörelsen, skall således räkna ut

av kapitalbasen endast för direktförsäkringsrörelsen. I förtydligande syfte har en föreskrift härom tagits upp i andra meningen i detta stycke. Vid återförsäkring får det tillräckligt att myndighe-

anses vara terna återförförsäkringsgivarens hemland övervakar risktäckningskapaciteten. I övrigt överensstämmer i sak bestämmelserna i detta stycke med motsvarande föreskrifteri 16 a § LUF.

Bestämmelsernai andra stycket gäller endast skadeförsäkring och överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a § första och andra styckena LUF.

Bestämmelserna i tredje stycket gäller endast livförsäkring och överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 § första

a och andra styckena LUF.

Bestämmelserna i jjärde stycket gäller endast fondförsäkring och överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a § LUF.

278 F örfattningskommentarer 1996:77

Bestämmelserna i femte stycket har överförts från 16 a § tredje stycket LUF.

Bestämmelserna i sjätte stycket har överförts från 16 a § fjärde stycket LUF.

Tillstånd att avvika från solvenskraven

10 § Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om tillstånd i ett eller flera andra länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att driva verksamhet genom agentur eller filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge försäkringsgivaren följande förmåner, vilka endast kan medges samtidigt:

Den del avdeponeringen enligt 1 § som skall beaktas enligt 9 § första stycket fjärde meningen behöver försäkringsgivaren inte göra i mer än ett av dessa länder.

Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra länderna.

De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat av dessa länder.

I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturerna eller filialerna och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall göras i det landet.

Ett medgivande får lämnas endast om samtliga behöriga myndigheter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om förmåner tillstyrker ansökan. Om flirsdkringsgivaren har valt någon annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen av den avförsäkringsgivaren angivna utländska myndigheten underrättats om att myndigheten kommer att kontrollera försäkrin soliditet även beträffande försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.

Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 23 a § LUF som i sin tur grundar sig artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 30 i första livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar och

1996:77 F örfattningskommentarer 279

EES-avtalet ges försäkringsgivare, som har koncession att bedriva försäkringsrörelse i ett eller flera EES-länder, rätt att ansöka om särskilda förmåner.

Möjlighet till undantag från de solvensregler som anges i denna paragraf gäller endast försäkringsgivare som ansökt om koncession

agentur eller filial driva försäkringsverksamhet i annat att genom EES-land än Sverige. Undantagsbestärnrnelser gäller således inte etablering genom generalrepresentation. Detta har sin grund i att de särskilda fönnånema i direktiven har begränsats till att omfatta filialeller agenturetablering.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i l kap. 2 § första

stycket

Särskilda föreskrifter för ombud för en generalrepresentation

11 § Ett ombud för generalrepresentation för en försäkringssam-

en manslutning från tredje land skall föra en förteckning över dels de särskilda medhjälpare som har rätt att för försäkringsgivarna i sammanslutningen förvärva försäkrin gsajfärer, dels de försäkringar som dessa medhjälpare förmedlar för sammanslutningen. Härvid skall för varje försäkring anges de premier och skadeersättningar som är att hänföra till försäkringen. Uppgifterna skall föras in fortlöpande och grundas på handlingar som härrör från ajfärshändelser.

Regeringen eller, efier regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna enligt första stycket.

Efter mönster av 4 kap. 2 § LEF i dess lydelse före den l juli 1995 har i denna paragraf införts en skyldighet för ombud för en generalrepresentation att föra en förteckning över vilka som har rätt att medverka i meddelande av försäkring en sammanslutning samt över de försäkringsavtal som slutits jämte premier och skadeersättningar. Den föreslagna bestämmelsen är en konsekvens av att förslaget öppnar möjlighet för försäkringssannnanslutningar från tredje land att verka i Sverige. Huvudsyftet med förteckningen i första stycket är att kontroll över vad som är hänförligt till försäkringsrörelsen i Sverige. Att försäkringsrörelsen i Sverige klart kan avgränsas från den försäkringsrörelse som i övrigt drivs inom försäkringssannnanslutningen är en förutsättning för att solvensreglema i detta kapitel skall kunna tillämpas.

280 F örfattningskommentarer 1996:77

De särskilda medhjälpare som skall föras in i förteckningen kan vara personer som befullmäktigas att ingå försäkringsavtal för försäkringsgivare i en sammanslutning eller andra personer som av sammanslutningen anlitas för att förvärva försäkringsaffarer i Sverige. Enligt andra stycket finns möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna uppgifterna i som förteckningen skall härröra från.

Aktuarie

12 § En försäkringsgivare från tredje land meddelar livförsäksom ring i Sverige skall för utfiirande av försäkringstekniska beräkningar och utredningar ha en aktuarie. fråga aktuarien iakttas 8 kap. om 18 § andra stycket försäkringsrörelselagen 1982: 713.

Paragrafen överensstämmeri sak med 17 § LUF. Skyldigheten enligt första meningen att låta de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna utföras aktuarie gäller av en livförsäkring av alla slag se l kap.6 § andra stycket. Föreskriften gäller också livräntor och sjukräntor oberoende de är att av om hänföra till livförsäkring eller skadeförsäkring l kap. 6 § tredje

se

stycket. Hänvisningen i andra meningen till försäkringsrörelselagen innebär att samma behörighetsvillkor för aktuarier i svenska som försäkringsbolag gäller för aktuarie som anlitas försäkringsgiav en vare från tredje land. Finansinspektionen har i kungörelse 1984:290 angivit de närmare behörighetsvillkoren för aktuarier.

7 kap. Tillsyn

Finansinspektionen skall även i fortsättningen ha tillsynsansvaret för

försäkringsverksamhet som försäkringsgivare från tredje land har förlagt till Sverige. Ett väsentligt inslag i tillsynsuppgiften är att kontrollera att försäkringsgivarna uppfyller de solvenskrav ställs som på dem enligt 6 kap. Ett annat betydelsefullt led i tillsynen är kontrollen av att anskaffningsverksamheten här i landet bedrivs i enlighet med de principer i 9 kap. I inspektionens som anges

1996 :77 F örfattningskommentarer 28 l

övervakande funktion ingår också att verka för en sund ut-veckling i övrigt av den försäkringsverksarnhet försäkringsgivare från

som en tredje land bedriveri Sverige 1 §.

Finansinspektionen skall kontinuerligt övervaka försäkringsverksamheten häri landet utgående från de redogörelser försäkrings-

om givamas verksamhet och ställning som företrädarna för försäkringsgivama skall tillställa inspektionen begäran 2 § eller utan särskild uppmaning 3 §.

Inspektionen har rätt att när helst göra platsundersökningar

som vid sekundäretableringar som försäkringsgivare från tredje land har upprättat i Sverige 5 §. Dessutom har inspektionen möjlighet till insyn i företag och andra organ som här i landet uteslutande har till uppgift att biträda försäkringsgivare från tredje land eller som försäkringsgivaren har ett bestämmande inflytande i 6

I kapitlet ingår också bestämmelser sanktioner och andra

om åtgärder som Finansinspektionen kan vidta för den händelse att

en forsäkringsgivare från tredje land handlar i strid mot bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd denna lag

av eller det i övrigt finns anledning till anmärkning mot försäkrings rens agerande här i landet 7 §.

I 3 § föreslås att det införs skyldighet för företrädare för

en försäkringsgivare från tredje land att informera Finansinspektionen om eventuella tvångsåtgärder som tillgripits mot försäkringsgivaren i dennes hemland.

I 14 § har förts in en ny bestämmelse om återkallande

av verksamhetsrättigheter för en representation.

Tillsynsbestämmelserna i övrigt i kapitlet motsvarar i huvudsak den nuvarande regleringen i LUF, dock föreslås vissa utökade befogenheter för Finansinspektionen i samband med inspektioner 5

Tillsynen äverfärsäkringsgivare från tredje land

1 § Finansinspektionen utövar tillsyn över den verksamhet

som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen skall verka för en sund utveckling av verksamhetenlnspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

I denna paragraf, överensstämmer med 5 § andra stycket och 22

som

§ LUF, fastslås att Finansinspektionen är den primära tilla synsmyndigheten i fråga den verksamhet försäkrings-

om som en

282 F örfattningskommentarer 1996:77

givare från tredje land bedriver i Sverige. Ett väsentligt inslag tillsynsfunktionen är kontrollen av att de utländska försäkringsgivarna uppfyller solvenskraven enligt denna lag. Tillsynen inkluderar också granskning av vissa funktioner, såsom marknadsföring och skadereglering, hos försäkringsgivarnas sekundäretableringar här i landet. Avsikten är att en försäkringsgivare från tredje land i stort sett skall granskas motsvarande sätt som ett svenskt försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen med de avvikelser som följer av att tillsynen endast gäller den del av den utländska försäkringsgivarens verksamhet som är förlagd till Sverige och endast

avser direktförsäkringsrörelse samt av att den egentliga ledningen för den utländska försäkringsgivaren finns utomlands.

En effektiv tillsyn över den verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige kräver informationsutbyte och samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Av denna anledning har i överensstämmelse med gällande lagstiftning tagits upp en särskild föreskrift om skyldighet för inspektionen att ha ett nära samarbete med sådana utländska myndigheter i

tillsynsfrågor.

Begreppet behörig myndighet har precicerats i l kap. 2 § första stycket

Uppgiftsskyldighet för försäkrin gsgivare från tredje land

2 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes verksamhet här i landet som inspektionen begär. Företrädaren skall inom den tid som Finansinspektionen bestämmer tillställa inspektionen uppgifterna.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkrin

gsgivare från tredje land skall lämna till inspektionen.

Genom paragrafens första stycke, motsvarar 24 § första stycket

som LUF, har inspektionen befogenhet att inhämta alla upplysningar

som behövs för granskning av verksamheten. Det kan gälla såväl uppgifter vid något enstaka tillfälle som fortlöpande uppgifter i ett visst hänseende. Med stöd av bemyndigandet i andra stycket,

som motsvarar 24 § tredje stycket LUF, kan de upplysningar som behövs för tillsynen närmare preciseras.

1996:77 F örfattningskommentarer 283

I 3 § finns bestämmelser om skyldighet för företrädaren att älvmant utan särskild uppmaning från inspektionen inkomma med uppgifter vissa centrala förhållanden i verksamheten. om

Utredningar som skall tillställas Finansinspektionen

3 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall utan

dröjsmål lämna Finansinspektionen -

1 för varje räkenskapsår en redogörelse för försäkrin gsgivarens . verksamhet i Sverige, för varje räkenskapsår ett intyg om att försäkringsgivarens deposition motsvarar kraven i 6 kap. 1 för varje räkenskapsår utredning de försäkrin gstekniska en om skuldernas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om avgiven återförsäkring, grunder eller ändrade grunder, en kopia av uppgift de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i om försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot färsäkrin gsgivaren, samt meddelande ändring försäkringsgivarens firma. om av Till grunderna eller ändrade grunder enligt första stycket 4 skall redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkfogas en ringstagarna och försäkringsgivaren. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

I paragrafen uppgifter är central betydelse för tillsynen anges som och som företrädaren är skyldig att självmant och utan dröjsmål tillställa Finansinspektionen. Paragrafen har delvis sin motsvarighet i den nuvarande regleringen. Enligt första stycket punkt som motsvarar 10 § första stycket LUF, skall företrädaren varje länma inspektionen en särskild berättelse för den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. För tillsynen av en utländsk försäkringsgivares risktäckningskapacitet föreslås i punkt 2 och punkt 3 i detta stycke att intyg eller utredning årligen skall lämnas om att depositionen respektive de försäkringstekniska skulderna uppfyller kraven i 6 kap. 1 § respektive 6 kap. 3 Bestämmelserna har delvis sin motsvarigheti 10 § andra och tredje styckena LUF, dock har uppgiftsskyldigheten i fråga-

284 F ärfattningskommentarer 1996:77

varande avseende, till skillnad från den nuvarande regleringen, inte begränsats till livförsäkring utan skall även omfatta skadeförsäkring jfr. kommentaren till 6 kap. 3

Föreskriften i punkt 4 i detta stycke överensstämmer väsentligen med 12 a § första och tredje styckena LUF.

Om en försäkringsgivare från tredje land har fått en anmärkning av tillsynsmyndigheten i sitt hemland kan det vara befogat att Finansinspektionen upplyses om detta förhållande, eftersom anmärkningen kan vara sådan att det är skäl att i Sverige lägga särskild vikt vid övervakningen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Av denna anledning föreslås i punkt saknar motsva-

som righet i gällande reglering, att det införs en skyldighet för företrädaren att utan dröjsmål informera inspektionen om de tvångsmedel som tillgripits mot den utländska försäkringsgivaren i dennes hemland.

Enligt förslagets ll kap. 1 § 5 skall i överensstämmelse med nuvarande reglering Finansinspektionen kungöra ändring av utländsk försäkringsgivares finna. Av denna anledning har i punkt

som saknar motsvarighet i nu-varande reglering, förts in en lagstadgad skyldighet för företrädaren att utan dröjsmål anmäla finnaändring till inspektionen.

Andra stycket överensstämmer i sak med 12 a § andra stycket första meningen och tredje stycket LUF.

Bemyndigandet i tredje stycket har delvis sin motsvarighet i 12 a § andra stycket andra meningen LUF.

Om en företrädare inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna paragraf kan föreläggande utfärdas enligt 4

Om de uppgifter som skall lämnas enligt denna paragraf är oriktiga eller vilseledande kan böter eller fängelse utdömas enligt förslagets ll kap. 9

Föreläggande för företrädaren

4 § Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för

en försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 2 och 3 §§.

Paragrafen motsvarar delvis till sitt innehåll 25 § första stycket

a LUF.

Om möjlighet att kombinera ett föreläggande med vite se l 1 kap. 7§.

1996:77 F Örfattningskommentarer 285

Om en försäkringsgivare från tredje land inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna lag kan de sanktioner som nämns i 7 § användas för att rätta till förhållandet.

Granskning av verksamheten

5 § Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet

som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företräda-

skall på tid som inspektionen bestämmer hålla tillgångar, ren räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskningen. Om det finns särskilda skäl kan inspektionen omhänderta handlingar som skall granskas.

För granskningen kan inspektionen förordna en särskild sakkunnig. Dennes arvode fastställs av inspektionen och det betalas

av ifrågavarande försäkringsgivares medel på det sätt som inspektionen bestämmer.

Paragrafen motsvarar delvis 24 § andra stycket LUF.

Finansinspektionen har enligt första stycket första meningen rätt att när som helst verkställa inventering vid en sekundäretablering

försäkringsgivare från tredje land har upprättat här i landet. som en Enligt gällande lagstiftning har inspektionen endast möjlighet att medföra kopior av handlingar vid inspektionen utländsk

av en försäkringsgivares etableringsställe häri landet. I syfte att effektivisera granskningsverksamheten hari andra meningen öppnats möjlighet för inspektionen att omhänderta orginalhandlingar som skall granskas. En förutsättning härför är dock att det föreligger särskilda skäl för ett sådant omhändertagande.

Vid granskningen kan inspektionen enligt andra stycket,

som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, anlita sakkunniga för sådana projekt och granskningar som förutsätter specialkunskap. En sakkunnig kan anlitas för en viss, tidsbunden granskning. Till sakkunnig förordnas en namngiven person och inte t.ex. en revisionsbyrå. Inspektionen bestämmer granskningskostnadema.

F 1996:77

286 örfattningskommentarer

Insyn i sidøordnade organ

§ Skyldigheten enligt 2 och 5 §§ att lämna upplysningar och 6 hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller

även för styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande företag verksamhet här i landet uteslutande skall vara organ i vars biträda försäkringsgivare från tredje land eller som sådan att försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande samt ordförande och verkställande direktör eller motsvarande

befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller

liknande här i landet biträder försäkringsgivare annat organ, som från tredje landi dennes rörelse.

Genom bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 24 § LUF, har Finansinspektionen möjlighet till insyn i vissa a företag, nämnder och olika här i landet samverkar med organ som försäkringsföretag från tredje land. Ledningen för dessa företag, nämnder och är skyldiga att i samma utsträckning som organ företrädare för försäkringsgivare från tredje land lämna upplysningar till inspektionen och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för

granskning.

Tvångsmedel

7 § Finansinspektionen får i fråga den verksamhet som om försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar inspektionen anser behövliga. som Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse inspektionen firmer att om avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1975:1410, lagen 1989:1079 livförsäkringar med anknytning till värdepapom

persfonder, lagen 1976:357 motortävlingsförsäkring eller

om har meddelats med stöd någon dessa lagar

föreskrifter som av av

eller grunderna, om sådana finns, grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskajfenheten försäkrin gsgivarens rörelse, av ibank enligt 6 kap. 1 § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

1996:77 F örfattningskommentarer 287

försäkringsgivarens riktlinjer för placering tillgångar av som används för skuldtäcknin g inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-I0 §§ och 10 § försäkc e ringsrörelselagen 1982: 713, de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-10 §§ c

och 10 e §försäkringsrörelselagen, eller

deti övri gt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgivarens verksamhet.

I denna paragraf, i huvudsak överensstämmer med 25 § första som och andra styckena LUF, anges de sanktioner Finansinspektiosom nen kan eller skall vidta om den fått vetskap oriktigheter i den om verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet. En smärre brist bör inte inspektionen anledning till ge ingripande genom sanktioner, särskilt inte försäkringsgivaren om eget initiativ rättar sitt förfarande. Beroende omständigheterna i det enskilda fallet kan försäkringsgivaren enligt första stycket meddelas erinran eller enligt en andra stycket föreläggas att inom en viss tid rätta till ett sakförhållande eller upphöra med ett förfarande felaktigt. som anses vara

Saneringsplan och finansieringsplan

8 § Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivare från en tredje land att upprätta och för godkännande överlämna plan för en att återställa en sund finansiell ställning, försäkringsgivarens om

kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen 1982:713 saneringsplan,

skyndsamt återställa kapitalbasen, kapitalbasen understiom ger de nivåer som anges i 6 kap. 9 eller garantibeloppet för om livförsäkringsrörelse inte har sådan sammansättning i som anges

6 kap. 9 § finansieringsplan.

Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt första stycket gäller inte i de fall försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon myndighet än Finansinannan spektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet förbjuder försäkrin gsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta åtgärder samma

288 F 1996:77

örfattningskommentarer

beträffandeförsäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspekfår besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant tionen

utländsk myndighet.

beslut av

Paragrafen har ijusterad fonn överförts från 25 § tredje, fjärde och tionde styckena LUF.

Anmälan att föreläggande inte följs av

9 § Om föreläggande enligt 7 eller 8 § inte har följts inom den ett bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till annat sätt regeringen.

När Finansinspektionen förelägger en försäkringsgivare från tredje land vidta åtgärder utsätter den regel tid för fullgörandet att som en föreläggandet. Om skyldigheten inte fullgörs inom den utsatta av tiden skall inspektionen enligt denna paragraf, som överensstämmer med 25 § femte stycket LUF, anmäla förhållandet till regeringen.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa försäkringsgivares från en tredje land förfoganderätt eller förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om skuldtdclcning, försäkringsgivarens kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp, försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms nödvändigt för att skydda de försäkrades invara vid beslut förverkande försäkringsgivarens koncession. tressen om av Finansinspektionen fär besluta hur verksamheten skall bedrivas ett sådant beslut iförsta stycket. efter som avses Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över annan

1996:77 F örfattningskommentarer 289

soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar försäkrin gsgivarens Soliditet innan åtgärd vidtas.

Om försäkringsgivaren driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

Bestämmelserna i första stycket, i justerad form har överförts

som från 25 § sjätte stycket LUF, de situationer där Finansinspektio-

anger nen kan begränsa den rätt försäkringsgivare från tredje land har att fritt förfoga över sin egendom i Sverige. Bestämmelserna är inte betingade av EG:s försäkringsdirektiv utan syftar till att svenska försäkringsbolag och försäkringsgivare i denna del skall behandlas samma sätt jfr. 19 kap. 11 § sjätte stycket försäkringsrörelselagen 1982:713.

Föreskriften i andra stycket har delvis sin motsvarighet i 25 § tionde stycket LUF.

Bestämmelsema i tredje och fidrde styckena överensstämmer med 25 § sjunde och åttonde styckena LUF.

Begreppet den behöriga myndigheten har preciserats i l kap. 2 § första stycket

Åtgärder vid förhinder för företrädare

11 § Om företrädare för försäkringsgivare från tredje land

en en har förhinder att utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en ny företrädare inspektionen har godkänt eller

som tills den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Intill dess förordnandet kungjorts får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan

som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

Paragrafen motsvarar delvis 22 § LUF.

Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land får förhinder att utöva sitt uppdrag grund av att han inte längre är behörig, fullmakten återkallas, uppdraget frånträds eller han annat

av skäl inte kan fullgöra sitt uppdrag, skall Finansinspektionen enligt första meningen förordna ett ombud interimistiskt att sköta de

10 16-0702

290 F örfattningskommentarer 1996:77

uppgifter som ankommer företrädaren. Det interimistiska ombudets uppdrag upphör omedelbart företrädare har godkänts

när en ny eller när den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Både med tanke försäkringsgivarens kunders intresse och med tanke på Finansinspektionens tillsynsverksamhet är det nödvändigt att det i Sverige alltid finns företrädare som obehindrat kan sköta de uppgifter som ankommer honom. Föreskriften i andra meningen har överförts från 22 § tredje meningen LUF.

Om skyldighet att kungöra förordnande av interimistiskt ombud, se 11 kap. 1 §

Förverkande av koncession

12 § En koncession för försäkringsgivare från tredje land kan förklaras förverkad regeringen försäkringsgivaren

av om

inte inleder sin verksamhet i Sverige inom nio månader från det koncessionen beviljades,

inte längre uppfyller kraven för koncession,

inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt 8 § första stycket eller

i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och dennes auktorisation förklarats förverkad utländsk myndighet

av en som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet, skall F inans1rzspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats är att försäkrin gsgivarens Soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara försäkrin gsgivarens koncession i Sverige förverkad.

I första stycket punkt 1 har efter mönster av 19 kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713 tagits upp en föreskrift, som är

ny i jämförelse med gällande lagstiftning, att regeringen kan åter-

om kalla koncessionen för försäkringsgivare från tredje land,

en om försäkringsgivaren inte har inlett sin verksamhet enligt koncessionen inom nio månader efter det att koncessionen beviljades. En försäkringsgivare erhållit koncession förutsätts också inleda sin

som verksamhet. Det är inte förenligt med en sund utveckling

av försäkringsväsendet att beviljade koncessioner inte omedelbart utnyttjas.

1996:77 Fbrfatmingskommentarer 291

Med stöd denna föreskrift kan således förhindras att koncession

av innehas andra försäkringsgivare från tredje land än de som är

av verksamma i Sverige.

Punkterna 2-4 har överförts från 25 § elfte stycket LUF. Andra stycket överensstämmer i sak med 25 § tolfte stycket LUF. Om möjlighet att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina

tillgångar här i landet vid beslut om förverkande av koncession, se 10 § första stycket

Enligt ll kap. l § 6 skall beslut om att koncession upphört kungöras.

Anmälan beslut om förverkande av koncession

av

13 § Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av

koncession för försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäkrin gsgivaren bedriver försäkrin gsverksamhet. Inspektionen får i samband härmed begära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 25 § nionde stycket LUF.

Om begreppet behörig myndighet, l kap. 2 § första stycket

se

Återkallande verksamhetsrättighet för representation

av

14 § Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamhet i Sverige, om väsentlig avvikelse skett från föreskrifter som inspektionen har meddelat enligt 5 kap. 9 § andra stycket eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot represen tationens verksamhet.

Enligt denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lagstiñning, kan Finansinspektionen förbjuda en representation som öppnats efter underrättelse enligt 5 kap. 9 § att försätta med verksamheten. Inspektionens förbud kan gälla hela verksamheten eller en del av denna och antingen ut att verksamheten skall upphöra helt eller för en viss tid.

292 F érfatmingskommentarér 1996:77

Avsikten är inte att varje avvikelse från meddelade föreskrifter skall föranleda ett ingripande med förbud från inspektionens sida utan det förutsätts att avvikelsen är väsentlig. Huruvida aktiviteter är att betrakta som väsentliga avvikelser från meddelade föreskrifter eller i övrigt av allvarlig natur får bedömas mot bakgrund

av omständigheterna i det enskilda fallet. Som regel torde koncessionspliktig eller annan tillståndspliktig försäkringsverksamhet

som utövas vid en etablering kräva ett ingipande enligt denna paragraf.

8 kap. Avslutande av verksamheten

Kapitlet innehåller bestämmelser hur försäkrings givare från

om en tredje land skall avsluta sin direktförsäkringsrörelse i Sverige. De föreslagna bestämmelserna är i huvudsak innehåll

av samma som motsvarande regelsystem i LUF i sin tur är utformade utgående

som från reglerna om likvidation och upplösning i 14 kap. försäkringsrörelselagen 1982:713. Syftet med regleringen är att trygga försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen.

Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning försäkringsgi-

är att en vare från tredje land skall hos regeringen ansöka återkallande

om av koncessionen i det fall försäkringsgivaren att upphöra med

avser verksamheten Sverige l I vissa särskilda fall kan försäkringsgi-

koncession återkallas också initiativ regeringen enligt varens av bestämmelserna om förverkande koncession i 7 kap. 12 När

av koncessionen har återkallats inleds de egentliga likviditationsåtgärdema. De skall skötas av ett av försäkringsgivaren tillsatt och

av Finansinspektionen godkänt ombud 2 §. Det närmare innehållet i avvecklingsåtgärdema beror arten av försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

I kapitlet finns också bestämmelser att försäkringsgivare

om som upphör med verksamhet här i landet kan tillbaka de deponerade tillgångar 3 Bestämmelserna har i jämförelse med gällande reglering förenklats.

Livförsäkringsavtalets speciella natur har i gällande lagstiftning givit anledning till bestämmelser om ett särskilt administrationsförfarande som skall tillämpas när koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land ingå sådana avtal i Sverige förklarats förverkad.

att

Systemet med särskild administration för försäkrings givare från tredje land har med vissa redaktionella ändringar bibehållits i förslaget. Som framhållits i samband med att administrationssystemet upphävdes för svenska livförsäkringsbolag 1990 utländsk

utgör en

1996:77 F örfattningskommentarer 293

försäkiingsgivares rörelse i Sverige endast en del av försäkringsgivarens hela verksamhet och att det därför inte kan bli aktuellt med ett likvidations- eller konkursförfarande avseende den del av rörelsen som bedrivits här i landet se prop. 1989/90:34 s.82; jfr. även NJA 1980 164. Av denna anledning är det nödvändigt att ha kvar

s. bestämmelserna särskild administration för försäkringsgivare från

om tredje land.

Den tanke, som ligger till grund för är

admipistrationsförfarandet,

att realisation av tillgångarna om möjligt skall undvikas inom livförsäkringsrörelsen. Även varje livförsäkringstagare kan

om erhålla den försäkringstagaren löpande andelen av de försäkringstekniska skulderna och reserverade återbäringsmedel är livförsäkringstagarens intresse dock inte tillgodosett härmed. Ty det är alltid ovisst försäkringstagaren kan för motsvarande belopp hos en

om annan försäkringsgivare en livförsäkring samma villkor som han hade hos den försäkiingsgivare som skall upphöra med verksamheten. Därför bibehålls livförsäkringsavtalen vid rättslig giltighet genom att livförsäkringstagarna till en början hålls samman såsom intressenter i en särskild samfällighet, det s.k. administrationsboet, vilket övertar hela livförsäkringsbeståndet med samtliga de till

till vilka livförsäkringstagarna har förmånsrätt enligt 4 a § ar, fönnånsrättslagen 1970:979, samt försäkringsgivarens alla rättigheter och skyldigheter grund av livförsäkringsavtalen 4

Denna samfällighet skall emellertid inte bestå längre än nödvändigt för att värdera de Omhändertagna tillgångarna. Därefter skall åtgärder vidtas for överlåtelse livförsäkringama i administrations-

av boet till en försäkringsgivare som har koncession för livförsäkring. Nytt i jämförelse med gällande lagstiflning är att kretsen av presumtiva mottagare av försäkringsbestånd från ett administrationsbo har utökats. Således föreslås att- förutom försäkrings givare med svensk livförsäkringskoncession även försäkringsgivare inom EES med

koncession för livförsäkring skall, oavsett om försäkringsgivaren bedriver livförsäkringsverksamhet enligt denna lag, kunna ta emot beståndet 5 §.

Om Finansinspektionens ansträngningar inte resulterar i någon

överlåtelse försäkringsbeståndet, får tillgångarna i administra-

av tionsboet fördelas mellan livförsäkringstagarna 6

Eventuellt överskott vid överlåtelse av försäkringsbeståndet skall i första hand användas till att täcka kostnaden för den särskilda administrationen och för eventuellt tillsynsbidrag till Finansinspektionen. Vad därefter återstår skall överlämnas till den utländska

som försäkringsgivaren som upphör med verksamheten 7 §.

294 F örfattningskommentarer 1996:77

Ansökan återkallande koncession

om av

1 § Om en försäkringsgivare från tredje land att upphöra

avser med sin försäkringsrörelse i Sverige, skall fo"rsäkrin givaren ansöka

gs om att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen återkallar koncessionen.

Paragrafen saknar motsvarighet i LUF.

Den gällande lagen innehåller inte någon föreskrift att

om en utländsk försäkringsgivare skall ansöka att återkalla koncession

om när försäkringsgivaren avser att avsluta sin försäkringsrörelse i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt att försäkringsgivarens koncession först återkallas, varefter försäkringsgivaren inleder de egentliga avvecklingsåtgärdema. Därför har i denna paragraf förts in en bestämmelse om att en försäkringsgivare från tredje land skall ansöka om att regeringen återkallar koncessionen i det fall försäkringsgivaren avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige.

I de fall som avses i 7 kap. 12 § skall koncessionen återkallas

av regeringen.

Utseende av ombud för avveckling rörelsen

av

2 § Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda fullmakt för ett ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga redan meddelade

om försäkringar.

F örsäkringsgivaren skall anmäla ombud i första stycket

som avses till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas fullmakt för ombudet. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får inspektionen förordna ett tillfälligt ombud med nämnda befogenhet. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt 11 kap. 1 § 7 om godkännandet eller förordnandet. Intill dess Finansinspektionen infört kungörelse om godkännandet eller förordnandet ombudet,

av

får jörsäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen för-

säkringspremie med samma verkan den blivit inbetald till

som om försäkringsgivaren.

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 27 § första stycket LUF, innehåller bestämmelser åtgärder skall vidtas efter det

om som

1996:77 F örfattningskommentarer 295

att försäkringsgivarens koncession har förverkats enligt 7 kap. 12 § eller återkallats enligt 1

Det närmare innehållet i likvidationsåtgärdema beror arten och omfattningen av försäkringsgivarens försäkringsrörelse. Ett särskilt ombud skall ges i uppdrag att sköta denna uppgift. Därför skall enligt första stycket försäkringsgivaren ersätta företrädaren med ett särskilt ombud som ges i uppdrag att ta emot stämning och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.

För att åtgärderna med att avveckla rörelsen skall kunna inledas så snart som möjligt och för att undvika att försäkringstagarnas intressen äventyras kan Finansinspektionen enligt andra stycket interimistiskt förordna ett ombud att fullgöra denna uppgift till dess försäkringsgivaren har anmält sitt ombud för godkännande

av inspektionen.

Finansinspektionen skall ofördröjligen införa kungörelse om godkännandet av ombudet eller föromandet det interimistiska

av ombudet se ll kap. l § 7. Intill dess sådant kungörande har skett, får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

Enligt 4 § gäller särskilda bestämmelser om avveckling av rörelsen om koncession för livförsäkring förklaras förverkad.

Om samarbete med tillsynsmyndigheten inom EES för att skydda de försäkrades intressen, se 7 kap. 13 § andra meningen.

Återställande säkerhet

av

3 § När försäkringsgivare från tredje land visar att den har uppfyllt sina förpliktelser enligt 6 kap. 2 § eller lagligen

annars befrias från dem har den rätt att med Finansinspektionens samtycke få tillbaka de tillgångar som enligt 6 kap. 1 § har ställts som säkerhet.

I paragrafen, som motsvarar 27 § andra stycket LUF, anges under vilka förutsättningar en försäkringsgivare från tredje land kan tillbaka deponerade tillgångar, om försäkringsgivaren upphör med verksamheten här i landet. Med Finansinspektionens samtycke har försäkringsgivaren rätt att återfå dem. En förutsättning är att försäkringsgivaren har uppfyllt eller annat sätt lagligen sluppit de förpliktelser som avses i 6 kap. 2

296 F örfattningskommentarer 1996: 77

Bestämmelsen i denna paragraf innebär en förenkling i jämförelse med gällande reglering som bygger delvis olika regler beroende

det initial deposition eller tilläggsdeposition skall

om är en som återställas.

Som en konsekvens av förslaget i 6 kap. 2 § att deponerade tillgångar endast skall användas till betalning fordringar

av grund försäkringsavtal, kan säkerheter inte kvarhållas för att

av säkerställa betalning av böter, viten, avgifter m.m.

Särskild administration

4 § Om koncessionen för enfdrsakringsgivare från tredje land att meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild administration träda in för att ta till vara livförsäkringstagarnas rätt. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet.

Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagarna har förmånsrätt enligt 4 a §förmånsrättslagen 1970:979. Härmed övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av livforsäkringsavtalen på administrationsboet. Har livförsäkrin garna återförsäkrats, gäller samma sak försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkrin garna.

Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta värdera de Omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta beräkna det belopp vartill de försäkrin gstekniska skulderna för livförsäkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, ökade med en tjugondel, har administrationsboetfordringsrätt hos försäkringsgivaren.

Bestämmelserna i denna paragraf om särskild administration överensstämmer i huvudsak med 28 § första-tredje styckena LUF och är enbart avsedda för livförsäkringsverksamhet måste upphöra

som

grund av att koncession förverkas.

l 7 kap. 12 § anges de situationer då en koncession skall förverkas.

Vad som avses med livförsäkring har angivits i l kap. 6 § andra stycket.

Enligt tredje stycket skall Finansinspektionen låta värdera de tillgångar som har omhändertagits. Lagförslaget anger liksom den gällande lagen inte efter vilka nonner värderingen skall ske. Till arna skall i regel avyttras. De bör därför inte tas till högre

upp

1996:77 F örfattningskommentarer 297

värde än det beräknade försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnadema. De försäkringstekniska skulderna skall fastställas

försäkringsteknisk beräkning enligt de vid administrationens genom inträde gällande grunderna.

Om värdet av de Omhändertagna värdehandlingama inte uppgår till ett belopp motsvarar de försäkringstekniska skulderna, ökade

som med en tjugondel, har administrationsboet fordringsrätt hos försäkringsgivaren för skillnadsbeloppet.

Överlåtelse livförsäkringar i administrationsbo

av

5 § Finansinspektionen skall om möjligt överlåta de försäkringar som enligt 4 § övertagits av administrationsboet till en svensk eller utländsk försäkrin gsgivare som har koncession för livförsäkrin gsrörelse i Sverige eller i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Om Finansinspektionen anser att ett anbud om Övertagande av försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kun göra anbudets innehåll enligt 11 kap. 1 § 8 och i övrigt ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkrin gstagarna att inom bestämd tid, minst en månad efter kun görelsens utfärdande,

en hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet. Även den inte är försäkringstagare har förvärvat rätt

som men som på grund försäkring skall möjlighet att framföra invänd-

av en ningar.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt l l kap. l § När sådant kun görande sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den Övertagande försäkrin gsgivaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen medför.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 28 § fjärde och femte styckena LUF.

ljämförelse med gällande lagstiftning har kretsen av presumtiva mottagare bestånd från administrationsbo utvidgats till att gälla

av alla försäkringsgivare med livförsäkringskoncession inom EES. Förslaget i denna del syftar till enhetlig reglering överlåtelse

en av av

298 F örfattningskommentarer 1996:77

försäkringsbestånd från administrationsbo och frivillig överlåtelse

av

försäkringsbestånd jfr. 10 kap. 5 §.

Utebliven överlåtelse av försäkringsbestånd

6 § Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 § första stycket inom ett år från det att administrationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäkringstagarna.

Bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 28 § sjätte stycket LUF, innebär att försäkringsavtalen skall upphöra att gälla och att tillgångarna skall fördelas bland intressentema i administrationsboet, om inte försäkringsbeståndet har överlåtits inom ett från det att administrationen inträdde.

Överskott vid överlåtelse försäkringsbestånd från administra-

av tionsboet

7 § Om det vid överlåtelse försäkringarna enligt 5 § första

av stycket eller har uppstått överskott, skall detta i första hand

annars användas till att betala kostnaden för administrationen och sådant bidrag i 11 kap. 10 § och inte erlagts. Återstoden skall

som avses som överlämnas till den försäkringsgivare försäkringar varit föremål

vars för administrationen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 28 § sjunde stycket LUF.

Betalning av livförsäkrings- och återbäringsbelopp

8 § Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp förfallit till

som betalning innan koncessionen för försäkrin från tredje land har förklarats förverkad skall så mycket betalas skulle ha

ut som betalts koncessionen inte förklarats förverkad.

om

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, förfaller till

som betalning under administrationstiden, får innan administrationen avslutas endast betalas ut så mycket som Finansinspektionen

anser

1996:77 F örfattningskommentarer 299

kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Vad som nu har sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belånin g av försäkrin gsbrev hos försäkringsgiva-

Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats, ren. skall återbetalning inte ske.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 28 § nionde och tionde styckena LUF.

Upphörande av livförsäkringsrörelse i annat fall än genom

förverkande av koncessionen

9 § Om enförsäkringsgivarejrån tredje landi annat fall än enligt 7 kap. 12 § upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäkringsgivaren ändå skyldig att på det sätt som anges i 6 kap. 3 § redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Ombud, som har utsetts av försäkringsgivaren enligt 2 är skyldig att fullgöra de uppgifter enligt 6 kap. 7 § och 7 kap. 2 som förut åvilat företrädaren. Om inte tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna redovisas eller om det annat skäl finns

av anledning anta att livförsäkringstagamas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administration enligt 4 § skall inträda. Om de till redovisning avsatta tillgångarna anses otillräckliga får dock administration inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att jj/lla bristen och denna inte täckts inom firra veckor efter det att sådant föreläggande skett.

Bestämmelserna i denna paragraf som i smärre justerad form överförts från 28 § elfte stycket LUF, livförsäkringsverksamhet

avser som upphör av annat skäl än att koncession förklaras förverkad. Försäkringsgivaren är i de fall som här avses skyldig att såsom förut redovisa försäkringstekniska skulder. Fullgörs inte redovisningen eller finns det av annat skäl anledning anta att livförsäkringstagamas rätt äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administration skall träda in.

300 F örfattningskommentarer 1996:77

Förbud mot beviljande av nya försäkringar

10 § En försäkringsgivare från tredje land vars koncession

återkallats eller förverkats, får inte bevilja nya försäkringar här i landet. Under administrationstiden enligt 4 § får dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkringsavtal.

Paragrafen motsvaras delvis 28 § åttonde stycket LUF. Nytt i jam-

av förelse med gällande reglering är att förbudet att meddela nya försäkringar gäller inte bara vid förverkande koncessionen utan

av även när koncessionen återkallas initiativ försäkringsgivaren.

av Den inte iakttar denna bestämmelse kan bli föremål för

som

sanktionsåtgärder enligt 7 kap. 7

Förbudet mot meddelande av nya försäkringar är inte tillämpligt under administrationstiden. Skälet härtill är att det regel är

som av stor betydelse för livförsäkringstagaren att försäkringsskyddet kan

efter ändring i försäkringsbehovet. I ett sådant fall kan anpassas därför försäkringsskyddet ändras utan att detta innebär att en ny försäkring meddelas.

1996:77 F érfattningskommentarer 301

Fjärde avdelningen

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR

UTLÄNDSKA FÖRSÄKRINGSGIVARE

9 kap. Marknadsföring m.m.

Kapitlet innehåller regler skall iakttas både EES-försäkrings-

som av givare och försäkringsgivare från tredje land i främst anskaffningsverksamheten i Sverige. De föreslagna reglerna överensstämmer i huvudsak till sitt innehåll med motsvarande reglering i LEF och LUF.

I lagförslaget har det nuvarande kravet att utländska försäkringsgivare skall iaktta god affärssed i sin verksamhet i Sverige bibehållits. Nytt i jämförelse med nuvarande reglering är att skyldigheten att iaktta god affärssed inte är begränsad till ackvisitionen av försäkringar utan skall iakttas i all den direktförsäkringsverksamhet som en utländsk försäkringsgivare bedriver Sverige, oberoende det

av om är fråga om marknadsföring av försäkringar, betalning av ersättningar eller annat som ansluter sig till verksamheten i Sverige. Avsikten är

att verksamhetsbetingelserna i Sverige så långt möjligt skall

vara desamma för utländska och inhemska försäkringsgivare. Några detaljerade regler om vad som anses utgöra god affärssed innehåller inte lagförslaget utan utländska försäkringsgivare skall iaktta samma godtagbara principer och metoder som svenska försäkringsbolag förutsätts iaktta.

Som grundläggande princip slås fast att det i första hand skall

åligga företrädaren eller, såvitt avser försäkringssarmnanslumingar,

försäkringsgivarna att se till att god affärssed iakttas l Ytterst ankommer det Finansinspektionen att övervaka att god affarssed iakttas av utländska förs äkrings givare i direktförsäkringsverksamheten i Sverige.

Marknadsföringen av försäkringar är ett viktigt skede i uppkomsten av ett avtal mellan en försäkringsgivare och en försäkringstagare. I förslaget finns en bestämmelse om att det av en utländsk försäkringsgivares marknadsföringsmaterial klart skall framgå att det är fråga om en utländsk försäkringsgivare 2 §. För försäkringstagaren är det viktigt att veta försäkringsgivarens nationalitet. Motsvarande bestämmelser finns i gällande lagstiftning. I kapitlet finns också bestämmelser de uppgifter ett försäkringsbrev skall innehålla

om 3 §, om förbud mot returprovisioner 4 § och om skyldighet för Finansinspektionen att i vissa fall utfärda intyg om marknadsföring 5 §.

302 F Örfattningskommentarer 1996:77

För närvarande innehåller LUF ett par föreskrifter vad

om utländska forsäkringsföretag skall iaktta i meddelanden till allmänheten. Föreskriftema har stått kvar sedan tillkomsten 1903 års lag

av om utländsk försäkringsrörelse här i riket.

Den ena föreskriften 21 § första stycket andra meningen LUF innebär ett förbud att i reklamsyfte ange dels att det utländska forsäkringsforetaget genom att fullgöra den lagstadgade depositionsskyldigheten skulle ha ställt fullgod säkerhet för sina svenska kunder dels att det utländska försäkringsföretaget beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska staten.

I samband med tillkomsten av LUF 1950 yrkade i ett remissyttrande generalagentema att förbudet skulle utgå eller omarbetas under åberopande av att det försatte utländska försäkringsföretag i sämre ställing än svenska försäkringsbolag. Emellertid bibehölls förbudet. Som skäl angavs att det av naturliga skäl inte kunde utövas en liknande uppsikt över utländska försäkringsföretag som över svenska försäkringsbolag se prop. 1950:94 5.45.

Enligt den andra föreskriften 21 § tredje stycket skall i meddelanden om företagets fonder särskilt beloppet ännu inte

anges av inbetalda förbindelser av delägare eller garanter dessa belopp

om inräknats i fonderna. Avsikten med föreskriften är att förhindra att reklam och andra aktiviteter, som syftar till att här i landet ge upplysning om ett utländskt försäkringsföretag, utformas så att mottagaren kan ges felaktiga eller överdrivna föreställningar om företagets kapitalstyrka.

Någon motsvarighet till de här nämnda föreskrifterna har inte tagits i lagförslaget utan de har såsom obehövliga utmönstras

upp ur lagstiftningen. Möjligheter att motverka otillbörlig marknadsföring av utländska försäkringsgivare här i landet ges enligt bestämmelserna

i marknadsföringslagen 1975:1418. Vidare kan Finansinspektionen

med stöd av sina allmänna tillsynsbefogenheter ingripa mot utländska försäkringsgivares marknadsföring i Sverige, meddelanden

t.ex. om till allmänheten inte anses innehålla korrekt information. Anledning saknas därför att tynga lagstiftningen med ifrågavarande detaljföreskrifter.

1996:77 F örfattningskommentarer 303

God ajfärssed

1 § Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god affärssed. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta försäkringsgivarna.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § första stycket LEF och 20 § första stycket LUF.

Kravet god affärssed syftar till att säkerställa att utländska försäkringsgivare i verksamheten i Sverige iakttar motsvarande principer och metoder som svenska försäkringsbolag förutsätts iaktta. God försäkringssed förutsätter bl.a. att verksamheten bedrivs enligt de lagar som gäller konsumentskyddsornrådet här, att tillvägagångssättet i anskaffningsverksamheten är godtagbart och att skaderegleringen sköts ett opartiskt och rättvist sätt. Det är inte det som i den utländska försäkringsgivarens hemland anses vara god affärssed som är avgörande utan det som gäller i Sverige. Vidare förutsätter god affärssed att försäkringsombuden har erforderliga personliga kvalifikationer och är väl utbildade för sina uppgifter för att ackvisitionen skall kunna bedrivas i enlighet med här i landet

godtagbara principer för anskaffning av försäkringar.

Uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring

2 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin marknadsföring

nämna sin Organisationsform och sitt hemland.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om den information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkrin gstagarna och till den som avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

Paragrafens första stycke motsvarar 8 kap. 5 § första stycket LEF och 21 § första stycket första meningen LUF och gäller både EESförsäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

Att försäkringsgivaren uppger sin Organisationsform är viktigt av bl.a. den anledningen att om försäkringsgivaren driver rörelsen i en ömsesidig bolagsfonn eller motsvarande foretagsform kan bolagsordningen innehålla bestämmelser tillskottsplikt för försäkringsta-

om

kan drabba svenska försäkringskunder. En sådan skyldiggarna som het förekommer inte hos försäkringsgivare som driver rörelsen i

304 F örfattningskommentarer 1996:77

aktiebolagsform. För kunden är det också viktigt att veta

om försäkringsgivaren inhemsk eller utländsk försäkrings givare. Av

är en främst denna anledning skall hemlandet nämnas.

Enligt andra stycket, som överensstämmer med 8 kap. 5 § tredje stycket LEF och 21 § tredje stycket LUF, ankommer det Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om den infonnation

som en försäkringsgivare skall länma. Avsikten med bemyndigandet är väsentligen atti lagen införliva de infonnationskrav kommer till

som uttryck i tredje generationens EG- direktiv. Direktivens informationsregler, som har detaljerad utfonnning, gäller huvudsakligen vilken information en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagama före avtalsslutet och löpande under försäkringstiden.

F örsäkringsbrevets innehåll

3 § Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både de

om allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 5 § andra stycket LEF och 21 § andra stycket LUF.

Kraven i denna paragraf att försäkringsbrevet skall innehålla uppgifter om försäkringsvillkoren avser villkoren för försäkringar som erbjuds med standardvillkor av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäkringarnas giltighetstid, premierna och den tidpunkt då ansvaret inträder. Specialvillkor tillämpas särskilda försäkringsfonner inom en viss försäkringsklass. I likhet med vad

som gäller för svenska försäkringsbolag får giftskravet uppfyllt,

upp anses om ett häfte innehållande de villkor som gäller den aktuella försäkringen fogas till försäkringsbrevet.

Förbud mot viss premienedsättning

4 § En utländsk jörsäkringsgivare eller dennes företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än genom återbärin medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i

1996:77 F örfattningskommentarer 305

landet. Nedsättning av premier får dock ske genom återbäring i överensstämmelse med grunderna.

l paragrafen, motsvarar 2 kap. 6 § LEF och 19 § LUF, har det

som nuvarande förbudet mot returprovisioner, dvs. provisioner som helt eller delvis går tillbaka till kunden för att locka denne att teckna försäkring, bibehållits. Premienedsättning får inte ske annat sätt än genom återbäring i överensstämmelse med grunderna.

Intyg om marknadsföring

5 § På begäran av den som biträtt en utländsk försäkringsgivare att marknadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om sådant behövs för att få driva liknande verksamhet i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Försäkringsgivaren och den som begär intyg skall lämna inspektio-

de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna nen fullgöra denna skyldighet.

Paragrafen, överensstämmer i sak med 2 kap. 7 § andra stycket LEF och 20 § andra stycket LUF.

10 kap. Överlåtelse försäkringsbestånd

av

I kapitlet har sammanförts bestämmelser överlåtelse utländska

om av försäkringsgivares försäkringsbestånd som hänför sig till den här i landet bedrivna verksamheten. Bestämmelserna överensstämmer i sak med den gällande regleringen frivilliga beståndsöverlåtelser.

nu av Försäkringsbeståndet kan helt eller delvis överlåtas i de fall som anges i detta kapitel l

När det gäller EES-försäkringsgivare kan försäkringsbeståndet endast överlåtas efter tillstånd tillsynsmyndigheten i EES-

av försäkringsgivarens hemland. Den Övertagande försäkringsgivaren kan antingen en svensk försäkringsgivare eller en EES-försäk-

vara ringsgivare. På begäran skall dock Finansinspektionen yttra sig i överlåtclsefrågan 2 Inspektionen skall innan den lämnar yttrande

berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om ge de har något att invända mot överlåtelsen. Handläggningsförfarandet

306 F örfattningskommentarer 1996:77

hos inspektionen ansluter till vad som gäller vid överlåtelse

av

försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen 3 §. Inspektionen

skall sitt samtycke inte överlåtelsen försäkringsbeståndet

ge om av försämrar försäkringstagamas rätt och den Övertagande försäkringsgivaren har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats 4 §.

När det gäller överlåtelse försäkringsbestånd från försäkrings-

av givare från tredje land krävs tillstånd Finansinspektionen. Den

av Övertagande försäkringsgivaren kan antingen svensk försäk-

vara en ringsgivare, en i Sverige koncessionerad utländsk försäkringsgivare eller en utländsk försäkringsgivare är auktoriserad i ett annat

som EES-land än Sverige 5 Den överlåtande och den Övertagande försäkringsgivaren skall tillsammans ansöka inspektionens

om tillstånd till överlåtelse försäkringsbeståndet. Inspektionen skall

av införa en kungörelse om ansökningen i officiella tidningar 6 §. Inspektionen skall lämna tillstånd till överlåtelsen under

samma förutsättningar som gäller för inspektionens samtycke till överlåtelse av ett bestånd från EES-försäkringsgivare, dock med den

en

tilläggsförutsättningen att tillsynsmyndigheten, i det land där risker

är belägna eller där åtaganden skall ñillgöras, samtycker till överlåtel-

sen 8 Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår på

den Övertagande försäkringsgivaren när inspektionen lämnat sitt tillstånd till överlåtelsen 9

En utländsk försäkringsgivares rätt att överlåta färsäkringsbestånd

1 § En utländsk försäkringsgivare överlåtande försäkringsgivare som bedriver i denna lag avsedd försäkringsrörelse kan helt eller delvis överlåta ett bestånd avförsäkringar hör till ifrågavarande

som försäkringsrörelse till en svensk eller utländsk försäkringsgivare Övertagande försäkringsgivare under de förutsättningar

som anges i detta kapitel.

I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning, fastslås att en utländsk försäkrings har rätt att helt eller delvis överlåta ett bestånd försäkringar meddelats under verksamhet

av som som bedrivits med stöd denna lag i de fall i detta

av som anges kapitel.

l artikel 12 och 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet samt i artikel ll och 49 i tredje livförsäkringsdirektivet de situationer,

anges där medlemsländerna skall godkärma att försäkringsbestånd överlåts

1996:77 F étfattningskommentarer 307

från försäkringsgivare till och det förfarande

en en annan om som skall iakttas vid dessa överlåtelser.

Artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet gäller sådana överlåtelser bestånd

av där överlåtaren försäkringsgivare hemland hör till EU/EES

är en vars och artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet gäller sådana överlåtelser bestånd, där överlåtaren försäkringsgivare vars

av är en hemland är ett land utanför EU/EES.

Regleringen av beståndsöverlåtelser i detta kapitel är baserad på reglerna i dessa artiklar.

Överlåtelse försäkrin gsbestånd från EES-försäkringsgivare

av

2 § En EES-försäkringsgivare får med tillstånd av den behöriga myndigheten iförsäkringsgivarens hemland helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd som avses i 1 § till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

ett svenskt försäkringsbolag, eller en EES-försäkringsgivare. Finansinspektionen skall på begäran av den behöriga myndighe-

ten i EES-försäkringsgivarens hemland yttra sig över en fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd enligt första stycket. Yttrandet skall lämnas inom tre månader.

Denna paragraf gäller endast överlåtelse försäkringsbestånd från

av en EES-försäkringsgivare.

Bestämmelserna i första stycket, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiñning, är baserade artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel ll i tredje livförsäkringsdirektivet.

En EES-försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som uppkommit i Sverige till följd av försäkringsverksamhet i enlighet med denna lag. Det slutliga beslutet om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbeståndet fattas av den behöriga myndigheten i den överlåtande försäkringsgivarens hemland. Med svenska lagbestämmelser är det inte möjligt att inverka Överlåtelseförfarandet utan överlåtelsen sker de villkor

i lagstiftningen i den överlåtande försäkringsgivarens som anges hemland.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i l kap. 4 § första stycket

308 F érfatmingskommentarer 1996:77

Den behöriga myndigheten i den överlåtande försäkringsgivarens hemland är i vissa situationer skyldig att inhämta Finansinspektionens godkännande till överlåtelse av försäkringsbestånd. Detta gäller om den risk som täcks av skadeförsäkringsavtal finns i Sverige eller i de fall där den som tecknat livförsäkring bor varaktigt i Sverige eller i de fall där den som tecknat en livförsäkring är juridisk

en person, det driftställe till vilket avtalet ansluter sig till, finns i Sverige. Vidare skall Finansinspektionen rådfrågas om överlåtelsen gäller ett försäkringsbestånd avseende försäkringsavtal som slutits från en

sekundäretablering här i landet.

Skyldigheten atti dessa situationer inhämta yttrande från Finansinspektionen följer av tredje generationens försäkringsdirektiv. Någon uttrycklig bestämmelse härom har inte tagits in i denna lag, eftersom ifrågavarande skyldigheter utländska myndigheter och

avser därför bör regleras i lagstiftningen i den utländska myndighetens hemland. I enlighet med gällande lagstiftning regleras därför endast Finansinspektionens skyldigheter i samband med att fråga

om överlåtelse försäkringsbestånd aktualiseras. En föreskrift

av om skyldighet för Finansinspektionen att begäran yttra sig i frågor

om beståndsöverlåtelser har införts i andra stycket, delvis har sin

som motsvarigheti 7 kap. 3 § andra stycket LEF.

Begreppet behörig myndighet har nämnare preciserats i l kap. 2 § första stycket

Handläggning hos Finansinspektionen

3 § Finansinspektionen skall innan den lämnar yttrande enligt 2 § andra stycket ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs i 15 kap. 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982: 713 gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i sak med 7 kap. 3 § tredje stycket LEF.

Hänvisningen till försäkringsrörelselagen i denna paragraf innebär att Finansinspektionen skall tillämpa ett kungörelseförfarande vid inhämtande yttrande från försäkringstagare och livräntetagare.

av Kungörelsen skall införas förutom i Post- och Inrikes Tidningar

-— i den eller de ortstidningar som inspektionen finner lämpliga.

I

1996:77 F örfattningskommentarer 309

Samtycke till överlåtelse av försäkrin från EESförsäkringsgivare

4 § Finansinspektionen skall lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkrin enligt 2 § första stycket om

försäkringstagarnas rätt inte försämras, och

den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas

som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Bestämmelserna denna paragraf har överförts från 7 kap. 3 § första stycket LEF.

De kriterier som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall lämna samtycke till beståndsöverlåtelse är desamma

en som gäller när ett svenskt försäkringsbolag enligt 15 kap. 3 § andra stycket försäkringsrörelselagen att överlåta sitt försäkringsbes-

avser tånd eller del av det till ett annat försäkringsbolag.

Om skyldighet att kungöra samtycke till överlåtelse försäk-

av

ringsbestånd, se ll kap. 1 §

Överlåtelse försäkrin från försäkringsgivare från

av tredje land

5 § En försäkringsgivare från tredje land får med F inansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som

i 1 § till försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till avses en annan

ett svenskt försäkringsbolag, eller

en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 29 § LUF som är utfonnad i enlighet med artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet.

En försäkringsgivare från tredje land har enligt denna paragraf möjlighet att i sin helhet eller partiellt överlåta det försäkringsbestånd som hänför sig till den försäkringsrörelse som bedrivs från försäkringsgivarens sekundäretablering i Sverige. Överlåtelse kan ske dels till ett svenskt försäkringsbolag, dels till en försäkringsgivare med auktorisation i ett annat EES-land, dels till försäkringsgivare från

en tredje land som har koncession i Sverige.

F örfattningskommentarer 1996:77

Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkrin gsbestånd från

försäkringsgivare från tredje land

6 § Ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd

av enligt 5 § skall göras av såväl den överlåtande försäkringsgivaren som den Övertagande försäkringsgivaren. Det avtal träffats

som angående överlåtelsen skall fogas till ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap 3 § fjärde stycket och 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982: 713.

I paragrafen, som överensstämmer med 29 § första stycket LUF,

a stadgas om det ansökningsförfarande tillämpas överlåtelser

som

försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land.

av

Inhämtande avyttrande över överlåtelse försäkrin gsbestån d från

av försäkringsgivare från tredje land

7 § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt

5 § ge den behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökningen om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 29 b § LUF.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i l kap. 2 § första stycket

Tillstånd till överlåtelse avförsäkrin gsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

8 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal i 5 § skall

som avses ges om

försäkringstagarnas rätt inte försämras,

den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas

som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 6 kap. 10 § första" stycke och

1996:77 F örfattningskommentarer 31 1

behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den Övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas

av behörig myndighet.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 29 a § andra och tredje styckena LUF.

första stycket anges de kriterier som skall vara uppfyllda för att tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd skall kunna medges.

av Dessa kriterier är i huvudsak desamma som föreskrivs i 15 kap. 3 § andra stycket försäkringsrörelselagen för överlåtelse ett försäk-

av ringsbestånd från ett svenskt försäkringsbolag. Det slutliga samtycket

till överlåtelse försäkringsbeståndet Finansinspektionen

av ges av som innan verkställighetstillstånd beviljas skall pröva överlåtel-

om sen kan ske utan att försäkringstagamas rätt försämras och den

om Övertagande försäkringsgivaren har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till den planerade överlåtelsen försäkringsbeståndet.

av Vidare skall vid prövningen av verkställighetsfrågan beaktas bedömningen av den behöriga myndigheten i det land där riskerna är belägna.

I de fall den Övertagande försäkringsgivaren saknar koncession i Sverige skall inspektionen enligt andra stycket inhämta bekräftelse av behörig myndighet att försäkringsgivaren med beaktande

av överlåtelsen av försäkringsbeståndet har tillräcklig kapitalbas. Vad

en som avses med behörig myndighet har definierats i 1 kap. 2 § första stycket

Ansvar för försäkrin gsbestånd överlåtits från

som försäkrin gsgivare från tredje land

9 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan enligt 6 §

om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd, övergår ansvaret för

av

det överlåtnaförsäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings-

givaren. F örsäkringstagare och livräntetagare som berörs

av överlåtelsen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15 kap.

6 §försäkringsrörelselagen 1982: 713.

Paragrafen överensstämmer i sak med 29 c § LUF.

3 12 F orfattningskommentarer l 996: 77

Överlåtelseförfarandet innebär försäkringstagaren får

att en ny försäkringsgivare utan att medgivande till bytet inhämtas försäk-

av ringstagaren. Detta är ett avsteg ñån allmänna civilrättsliga regler

om skuldövertagande. Rimlig hänsyn till försäkringstagarna kräver därför att de f°armeddelande överlåtelsen sedan denna genomförts.

om

Hänvisningen i denna paragraf till försäkringsrörelselagen innebär att det ankommer den Övertagande försäkringsgivaren att lämna underrättelse om överlåtelsen till varje törsäkringsstagare eller livräntetagare som berörs av den. Finansinspektionen bestämmer vilket sätt underrättelsen skall länmas. Det blir fråga avvägning

om en mellan önskemålet effektiv underrättelseform och

om en angelägenheten av att inte förorsaka försäkringsgivaren för stora kostnader.

11 kap. Särskilda bestämmelser

I detta kapitel ingår bestämmelser som med hänsyn till deras art inte har direkt anknytning till något annat kapitel väsentligen är

som gemensamma för EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att det införts

en skyldighet för Finansinspektionen att föra ett register över utländska Försäkringsgivare 3 I övrigt innehåller kaptilet bestämmelser

om kungörelse l §, verkan av kungörelse uppgift 2 §, spåketi

av en handlingarna 4 §, ersättning till ombud 5 §, verksamhet

som bedrivs i strid med bestämmelserna i denna lag 6 §, vite 7 §, överklagande beslut 8 §, oriktiga uppgifter 9 § och tillsyns-

av bidrag 10 §. Bestämmelsema är med smärre justeringar desamma som motsvarande bestämmelser i LEF respektive LUF.

Kungörelse

1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra

förordnande av ett ombud enligt 4 kap. 6 fjärde stycket eller 8 § eller 7 kap. 11

beslut om att förbjuda eller begränsa utländsk försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 4 kap. 7 § första stycket, 9 § första eller 7kap. 10 § första stycket,

1996:77 F örfattningskommentarer 3 13

koncession som beviljas försäkringsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 § första stycket,

godkännande avföreträdare för försäkrin gsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 § fjärde stycket eller 8

ändring avfirma för försäkringsgivare från tredje land enligt 7 kap. 3 § första stycket

förverkande av koncession enligt 7kap. 12 § eller återkallande avkoncession enligt 8 kap. 1 §för jörsäkringsgivare från tredje land,

godkännande eller förordnande ett ombud enligt 8 kap 2 §

av andra stycket,

anbud om Övertagande försäkringsbestånd i ett administra-

av tionsbo enligt 8 kap. 5 § andra stycket eller tredje stycket,

beslut om att lämna sitt samtycke till överlåtelse

av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 och

10. ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkrin gsbestånd

av enligt 10 kap. 6§.

Finansinspektionen skall enligt denna paragraf utfärda kungörelse

om vissa centrala omständigheter ansluter sig till den verksamhet

som som en utländska försäkringsgivare avser att bedriva eller bedriver i Sverige.

Punkt 1 motsvarar 8 kap. 1 § 1 LEF och 22 § andra meningen LUF.

Punkt 2 motsvarar delvis 8 kap. l § 2 LEF. Det föreslås att motsvarande kungörelseskyldighet införs i denna punkt även i fråga om förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar i Sverige i anledning av en EES-försäkringsgivare upphör med verksamheten i Sverige samt beträffande tillgångar tillhör för-

som säkringsgivare från tredje land.

Punkt 3 har delvis sin motsvarighet i 8 § andra meningen LUF.

Enligt punkt som delvis motsvarar 8 § andra meningen och 9 § tredje stycket LUF, skall uppgifter om de inspektionen godkända

av företrädarna för försäkringsgivare från tredje land kungöras. Jämfört med den gällande lagstiftningen innebär förslaget

i denna punkt en utvidgning genom att kungörelseskyldigheten inte bara gäller generalagenter utan även andra företrädare som här i landet

representerar försäkringsgivare från tredje land.

Punkt 5 motsvarar 24 § fjärde stycket LUF.

Punkt 6 motsvarar 25 § trettonde stycket LUF med det tillägget att även koncession som återkallas initiativ den utländska

av försäkringsgivaren.

Punkt 7 motsvarar 27 § första stycket tredje meningen LUF.

314 F örfattningskommentarer 1996:77

Punkt 8 motsvarar 28 § fjärde stycket andra meningen och femte stycket första meningen LUF.

Punkt 9 motsvarar 8 kap. l § 3 LEF.

Punkt 10 motsvaras delvis av 29 a § första stycket tredje meningen LUF.

Verkan av kungörelse av en uppgift

2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas mot än den som visas ha haft kännedom om det.

annan

Presumtionsregeln i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 30 § LUF och 8 kap. 2 § LEF, uttrycker en av kungörelsens och därmed sammanhängande publicitetens viktigaste funktioner, nämligen att vara bestämmande för vad som skall anses ha kommit till tredje kännedom sådana förhållanden skall

mans om som kungöras.

Register över utländska försäkringsgivare

3 § Finansinspektionen skall föra register över utländska försäkringsgivare som är verksamma i Sverige.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret och om hur registret skall vara ordnat.

Enligt den gällande lagstiftningen finns ingen skyldighet för Finansinspektionen att föra register över utländska försäkrin gsgivare. Avsaknaden ett register är inte helt tillfredställande från tillsyns-

av synpunkt. Det är ändamålsenligt att utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige i likhet med svenska försäkringsbolag antecknas i ett särskilt register som förs enligt motsvarande principer som forsäkringsregistret avseende svenska försäkringsbolag jfr. 20 kap. 1 § försäkringsrörelselagen. Registret bör omfatta såväl EESförsäkringsgivare som försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelse härom har tagits upp i denna paragraf.

1996:77 F érfatmingskommentarer 3 15

Det föreslås att regeringen skall meddela närmare föreskrifter

om vilka uppgifter som skall föras in i registret. Exempel uppgifter som är av intresse i detta sammanhang är den utländska försäkringsgivarens namn och hemland, dennes företrädare i Sverige, om gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från sekundäre-

en tablering bedrivs här i landet, sekundäretableringens adress här i landet, koncessionens omfattning samt förändringar i dessa uppgifter.

Språket i handlingarna

4 § Om en handling eller utredning, som enligt denna lag skall lämnas till Finansinspektionen, är avfattad på främmande språk, skall på begäran en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.

Paragrafen överensstämmer sak med 31 § LUF och 8 kap. 3 § LEF.

Bestämmelserna i denna paragraf grundar sig vad gäller EESförsäkringsgivare artikel 38 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar kan de behöriga myndighetemai den medlemsstat där filialen finns eller där tjänsterna utförts kräva att de uppgifter om den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver inom vederbörande stats territorium lämnas de officiella språken i den berörda medlemsstaten.

Ersättning till ombud

5 § Ett ombud, som enligt 4 kap. 6 §jjärde stycket eller 8 7 kap. 11 § eller 8 kap. 2 § första stycket förordnats Finansinspektionen,

av har rätt att få ersättning den utländskaförsäkringsgivaren med

av det belopp som bestäms av inspektionen.

Paragrafen motsvarar i sak med 32 § LUF och 8 kap. 4 § LEF.

F örsäkrin gsverksamhet som bedrivs i strid med bestämmelserna i denna lag

6 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att till

3 l 6 F örfattningskommentarer 1996 77

:

inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att någon bedriver försäkringsrörelse enligt denna lag utan att förutsättningarna enligt 3 kap. 1 § eller 5 kap. 1 § är uppjyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten.

Ett föreläggande enligt andra stycket får riktas såväl mot den utländska försäkringsgivaren som mot den här i landet, i syfte

som att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland

om föreläggandet.

Paragrafen motsvarar 25 b § LUF och 6 kap. 9 § LEF.

Första stycket ger Finansinspektionen möjlighet att inhämta alla de upplysningar behövs för att bedöma viss verksamhet

som om en

försäkringsrörelse. är att anse som

I andra och tredje styckena anges hur Finansinspektionen skall förfara då konstaterar att någon driver försäkringsrörelse utan

man erforderligt tillstånd. Någon motsvarighet till den nuvarande föreskriften i LUF om att föreläggandet även kan ut att ändra eller ansöka om koncession för verksamheten har ansetts obehövlig och därför inte förts in i förslaget. Möjligheten att ändra eller ansöka

tillstånd för verksamheten står alltid öppen. om

Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att skyldighet för inspektionen att underrätta berörda utländska myndigheter om föreläggande är inte begränsad till EES utan gäller även myndigheter utanför detta område.

Vite

7 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas detta.

om

Följs inte ett föreläggande enligt 7 kap. 4 § första stycket som förenats med vite, kan Finansinspektionen döma ut vitet.

Paragrafens första stycke, som motsvarar 25 a § första-tredje styckena LUF samt 8 kap. 4 a § LEF, gäller utsättande av vite för utländska försäkringsgivare och företrädare för utländska försäkringsgivare.

1996:77 F örfattningskommentarer 317

Om vite skall föreläggas i det enskilda fallet avgörs med beaktande av det oriktiga förfarandets art och omfattning, försäkringsgivarens tidigare verksamhet samt andra saken inverkande omständigheter. När det gäller utländska personer är möjligheterna mycket begränsade att effektuera ett beslut om utdömande av vite.

Enligt andra stycket, som motsvarar 25 a § fjärde stycket LUF, har inspektionen i överensstämmelse med gällande reglering, möjlighet att döma ut vite avseende företrädare som inte efterkommer vitesföreläggande om att fullgöra sin rapporteringsskyldighet. Genom att inspektionen i dessa fall både kan förelägga och döma ut vitet

ges förutsättningar för ett effektivt vitesförfarande. Utdömande före-

av lagt vite i andra fall ankommer allmän domstol.

Överklagande av beslut

8 § Följande beslut av Finansinspektionen, får överklagas hos kammarrätten, nämligen beslut

att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin

marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal,

att inskränka en EES-försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 4 kap. 7 § eller 9

att inte lämna sitt samtycke till överlåtelse ett

en av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 § eller,

att döma ut vite enligt 7 § andra stycket.

Finansinspektionens beslut om att förena ett föreläggande med vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av länsrättens avgörande.

Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart.

Paragrafen, innehåller bestämmelser hur Finansinspektionens

som om beslut enligt denna lag överklagas, överensstämmer i sak med 25 §

a femte stycket och 33 § LUF samt 8 kap. 6 § LEF.

Finansinspektionen kan enligt fjärde stycket i fråga om vissa beslut meddela interimistiskt beslut i brådskande fall. I beslutet måste då särskilt anges att det skall gälla omedelbart.

F örfattningskommentarer 1996:77

Oriktiga uppgifter

9 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtli-

eller oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga gen av eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

Paragrafen överensstämmeri sak med 35 § LUF och 8 kap. 8 § LEF.

Tillsynen över en utländsk försäkringsgivares verksamhet här i landet är i hög grad baserad de uppgifter som tillställs Finansinspektionen. Tillsynens effektivitet och bevakningen av försäkringskundemas intressen förutsätter att de uppgifter som lämnas är korrekta. Av denna anledning har straffsanktionen i gällande lagstiftning bibehållits. Straffsanktionen i denna paragraf tar endast sikte sådana fall där uppgiftsskyldighet föreligger enligt denna lag.

Tillsynsbidrag

10 § Regeringen får föreskriva att en utländsk försäkringsgivare som enligt denna lag bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i landet, skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Paragrafen motsvarar 26 § LUF och 6 kap. 10 § LEF.

Liksom i fråga om Finansinspektionens övriga tillsynsverksamhet är det regeringen som skall fastställa de närmare principerna som skall gälla för avgiftemas storlek.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 199

.

Genom denna lag upphävs lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt den koncession som beviljas med stöd av lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i

1996:77 F örfattningskommentarer 319

Sverige eller enligt den rätt som erhållits med stöd lagen EES-

av om försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen rätt

om för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall efter ikraftträdandet av lagen 1996:000 utländska

om försäkringsgivares verksamhet i Sverige motsvarande bestäm-

avse melseri den lagen.

Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har godtagits. När denna lag träder i kraft skall lagen om rätt för utländska försälcringsiöretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen

om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige upphöra att gälla.

En utländsk försäkringsgivare som när denna lag träder i kraft är verksam i Sverige med stöd av någon de nämnda lagarna skall ha den rätt att bedriva försäkringsrörelse som följer av den koncession

som beviljats enligt lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller anmälan enligt lagen EES-

om försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

De tillstånd, avvikelser och undantag medgetts enligt

som gällande lagsliflning bör gälla även efter den lagens ikrañträdan-

nya de.

3 20 F Örfattningskommentarer l 996: 77

9.2¶Förslaget till lag om ändring i

982:7 l 3

försäkringsrörelselagen l

1 kap. 2 § Andra stycket

Som konsekvens förslaget att samla bestämmelserna i lagen

en av 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag att driva

om försäkringsrörelse i Sverige och i lagen 1993:1302 om EESförsäkringsgivares verksamhet i Sverige i en ny lag lagen

- 1996:000 utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige

om

ändring gjorts i denna paragraf. - har en

9.3¶Förslaget till lag om ändring i lagen

989: om livförsäkringar med l 1079

anknytning till värdepappersfonder

3§

I paragrafen har införts bestämmelse syftar till att klargöra att

en som när det gäller fondförsäkring meddelas utländska försäkrings-

som av givare i Sverige är inte försäkringsrörelselagen utan den föreslagna

utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige sekundär lagen om i förhållande till lagen livförsäkringar med anknytning till

om

värdepappersfonder.

1996:77 321

Bilaga l

Kommittédirektiv

utländska

Översyn av lagstiftningen om

försäkringsgivares Verksamhet i Sverige

Dir. 1994: 125

Beslut vid regeringssammanträde den 10 november 1994

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn lagstiftningen

av om utländska försäkringsgivares rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige. Syftet med utredningsarbetet är att, med beaktande av Sveriges internationella åtaganden, en gemensam lag samla de bestämmelser som nu återfinns i lagen 1950:272 rätt för

om utländska forsäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 1302 om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Utredningen är angelägen med hänsyn till Sveriges förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer samt åtaganden enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet General Agreement Trade in

- on Services GATS. Utredningen är också viktig det skälet att den

av nuvarande lagstiftningen är svåröverskådlig och delvis ålderdomlig till såväl uppbyggnad språk.

som

l l 16-0702

322 Bilaga 1 1996:77

Bakgrund

Lagstiftningen om försäkringsrörelse är sedan några tillbaka föremål för en omfattande refonnering. Huvudmotivet för reformerna är den svenska harmoniseringen till förhållandena inom EES/EU. Reformarbetet har bl.a. omfattat den lagstiftning reglerar rätten

som för utländska försäkringsgivare att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. En harmonisering har här skett till vissa av EG: försäkrings-

s direktiv. Detta gäller framför allt i förhållande till reglerna i första skadeförsäkringsdirektivet, första livförsäkringsdirektivet, andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet. Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att harmonisera det svenska regelsystemet enligt den s.k. tredje generationens skadeoch livförsäkringsdirektiv.

Som en följd av harmoniseringen av lagstiftningen har den svenska försäkringsrörelselagstiftningen kommit att ställa olika krav

utländska försäkringsgivare beroende om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte. Sedan början 1950-talet har de

av utländska törsäkrings- företagarnas verksamhet i Sverige reglerats

av lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. Av lagtekniska skäl begränsades lagens tillämpningsområde vid den nyss nämnda översynen 1993 till att endast omfatta försäkringsföretag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag -lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige EESL tar sikte

- som utländska försäkringsgivare med säte inom EES. Gemensamt för de båda lagarna är att de endast reglerar direkt försäkringsrörelse och att de uppställer krav på koncession för de utländska försäkringsföretag som vill driva försäkringsrörelse här i landet genom fast driftsställe. Återförsäkringsrörelse kan utländska försäkringsgivare fritt bedriva häri landet Direkt försäkringsrörelse som en utländsk försäkringsgivare driveri ett dotterbolag med säte i Sverige omfattas dock inte

av

lagamas tillämpningsområden. För verksamhet i sådan dotterbolags-

form gäller bestämmelserna i forsäkringsrörelselagen 1982:713.

Som redan antytts är verksamhetsförutsättningama delvis olika för försäkringsgivare som omfattas LUF respektive EESL. Detta gäller

av främst formerna för anskaffning försäkringar på den svenska

av marknaden samt de krav ställs den utländska försäkringsgiva-

som rens organisationsfonn.

Försäkringsrörelse skall enligt LUF bedrivas genom generalagent. En generalagent är en fysisk person som grund av avtal självstän-

digt verkar för ett utländskt förs äkringsbolags räkning. Generalagen-

tur kan även innehas av aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller

1996:77 Bilaga 1 323

handelsbolag. Någon form för etablering av försäkringsverk-

annan samhet den svenska marknaden medger inte lagen. År 1990 öppnades dock vissa möjligheter för utländska försäkringsföretag att utan etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende riskeri Sverige genom förmedling av ett svenskt försäkringsföretag. Dessa möjligheter begränsas dock till två särskilda fall. Det fallet

ena

ett utländskt försäkringsbolag som är dotterbolag till eller avser annat sätt ingår i samma koncern som det svenska bolaget. Det andra fallet bygger att ett samarbetsavtal ingåtts mellan ett svenskt och ett utländskt försäkringsföretag utan att något koncemförhållande föreligger. Under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar medges förmedling försäkringar i dessa båda fall.

av

För försäkringsgivare som omfattas av EESL gäller inte motsvarande begränsningar i möjligheterna att etablera försäkringsverksarnhet i Sverige eller att anskaffa försäkringar utan etablering här i landet. EESL medger etablering genom såväl generalagent som filial. Med filial avses ett avdelningskontor med självständig förvaltning. Dessutom får försäkringsgivare marknadsföra försäkringar i Sverige utan etablerade här gränsöverskridande verksamhet. Den

att vara gränsöverskridande verksamheten får i många fall ske efter ett enkelt anmälningsförfarande. Något tillstånd behövs alltså inte i dessa fall.

När det gäller organisationsforrnen förutsätter LUF att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. Detta innebär att en försäkringsgivare som driver rörelse i en annan organisationsform inte kan beviljas koncession enligt lagen och därmed inte heller etablera försäkringsrörelse i Sverige. De vanligaste associationsformema utomlands för bedrivande av försäkringsrörelse är aktiebolagsformen och den ömsesidiga företagsforrnen. Dessutom finns organiserade sammanslutningar i form av försäkringsbörser. Försäkring meddelas i dessa sammanslutningar av enskilda individer; sammanslutna i syndikat eller av juridiska personer som utgör syndikat. Syndikaten står inte i direkt kontakt med kunderna, utan alla försäkringsañärer förmedlas i huvudsak genom särskilt godkända försäkringsmäklare. Sådana försäkringssannnanslutningar saknar enligt LUF möjlighet att etablera verksamhet här i landet, eftersom de inte kan anses vara sammanslutningar som kan jämställas med försäkringsföretag.

EESL uppställer inte motsvarande krav organisationsfonn, utan medger såväl försäkringsföretag försäkringssammanslutningar

som att med eller utan etablering i Sverige marknadsföra försäkringar här i landet. Förutom de här nämnda skillnaderna i verksamhetsbetingelsema för försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive EESL

324 Bilaga 1 1996:77

finns det även vissa andra olikheter i regleringen de utländska

av försäkringsgivamas verksamhet i Sverige.

Det pågående refonnarbetet kommer för försäkringsföretag med huvudkontor inom EES att medföra att principen om en enda auktorisation och hemlandskontroll införs. Därmed kommer det nuvarande kravet koncession för filial- och agenturetableringar att avskaffas och ersättas med ett enkelt underrättelseförfarande. Även kvarvarande tillståndskrav för gränsöverskridande verksamhet kommer att avskaffas. Motsvarande refonner genomförs inte i fråga om försäkringsföretag med huvudkontor utanför EES, dvs. för sådana företag som omfattas av LUF.

Till följd av Sveriges förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer föreligger skyldighet att i stor utsträckning

en likabehandla inhemska företag och företag från andra OECD-länder. Detta kommer bl.a. till uttryck i OECD:s stadgor för liberalisering

av kapitalrörelser och om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster. Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får medlemsstat inte har

en - som någon reservation häremot inte hindra företag från en annan

medlemsstat att etablera sig i landet, exempelvis att starta

genom en filial. Sverige har inte någon reservation i detta avseende. änsteliberaliseringsstadgan föreskriver bl.a. frihet för gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Även i denna stadga finns bestämmelser om etablering och verksamhet för filialer och agenturer. Inte heller beträffande änsteliberaliseringsstadgan har Sverige några reservationer i de avseenden som det nu är fråga om.

Sverige har också vissa åtaganden enligt det allmänna änstehandels- avtalet GATS. Enligt det avtalet skall principen mest

om gynnad nation gälla. Det innebär att Sverige inte har anmält

- som något undantag från avtaleti nu aktuellt avseende -inte får behandla försäkringsgivare ñån ett land är medlem i Världshandelsorgani-

som sationen WTO restriktivt än försäkringsgivare från något

mer en annat land. Regeln modifieras två sätt. Dels står det Sverige fritt att lämna en försäkringsgivare från ett land ingår i EES

som en gynnsammare behandling, dels finns det en möjlighet att avvika från principen om mest gynnad nation grundval försiktighetsskäl.

av Det rör sig i det senare fallet om överväganden grundas

som skydds- och sundhetsaspekter. Vid refonner de regler

av som behandlar försäkringsgivare hemmahörande i ett OECD-land utanför EES måste således Sveriges åtaganden enligt det allmänna änstehandelsavtalet beaktas. Utgångspunkten bör såsom framhållits i

vara, propositionen prop. 1992/932257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning EES-avtalet, att uppnå så

av -

1996:77 Bilaga 1 325

långt EES-reglema medger likartade verksamhetsbetingelser för utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige oavsett om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte. Enligt EESL får försäkringsgivare under vissa i lagen närmare en angivna förutsättningar marknadsföra försäkringar i Sverige från ett fast driftställe i ett annat EES-land. Möjligheten till sådan marknads-

föring har införts i lagstiftningen i enlighet med det andra skadeförsäkrings- direktivet och det andra livförsäkringsdirektivet. Som beteckning marknadsföringen används i EESL begreppet gränsö-

verskridande verksamhet 2 kap. 2 § första stycket. I direktiven används uttrycket att tillhandahålla tjänster för att beteckna försäk-

ringsverksamhet som bedrivs i ett land utan att ett fast driftställe har etablerats där. Någon definition av begreppet gränsöverskridande verksamhet

ges inte i EESL. Av förarbetena framgår dock att det skall fråga vara om ett aktivt handlande från försäkringsgivarens sida. Ett passivt mottagande order från kund omfattas därför inte bestärnrnelav en av serna om gränsöverskridande verksamhet se 1992/932257 prop. s. 166. Detta innebär att gränsöverskridande verksamhet har en snävare innebörd än uttrycket att tillhandahålla tjänster i detta som sammanhang i princip omfattar alla aktiviteter syftar till som ingående av försäkringsavtal oavsett det är den om försäkringssökandes eller försäkringsgivarens initiativ försäksom ringsavtal ingås. Förutom det nyss nämnda motivuttalandet behandlas

inte närmare i förarbetena vad skall innefattas i begreppet som gränsöverskridande verksamhet. Bristen legaldefmition och den begränsade vägledning som förarbetena ger har medfört viss oklarhet i rättstillämpningen om vilka aktiviteter omfattas gränsöverskridande verksamhet. som av Med hänsyn till att inledande gränsöverskridande verksamhet av förutsätter anmälan till Finansinspektionen enligt EESL och då avvikelser från lagens bestämmelser gränsöverskridande om verksamhet kan medföra sanktioner är det givetvis angeläget med en någorlunda entydig definition eller ett klargörande de grundlägav gande kriterierna för sådan verksamhet. En översyn lagstiftningen av från denna utgångspunkt är därför motiverad.

En omarbetning lagstiftningen är också angelägen ett annat av av skäl. LUF har sitt ursprung i förhållandenai 1950-talets Sverige, då villkoren för försäkringsrörelse i många avseenden avvek från dagens situation. LUF har ändrats flera gånger. Någon samlad översyn av lagen har dock aldrig gjorts. Lagen är därför i sin nuvarande utforrn-

ning svåröverskådlig och ålderdomlig till såväl uppbyggnad

som språk. Genom tillkomsten av EESL har lagstiftningen de om

326 Bilaga 1 1996:77

utländska försäkringsgivamas verksamhet i Sverige blivit ännu svårare att överblicka.

Utredningsuppdraget

En särskild utredare skall tillkallas för att se över lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva forsäkringsrörelse i Sverige och EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. lagen om Det primära syftet med utredningsarbetet är att skapa en modern lagstiftning beaktar Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet och som OECD och dess medlemsländer. Även Sveriges åtaganden gentemot enligt det allmänna änstehandelsavtalet GATS skall beaktas i sammanhanget. Utredaren bör göra fullständig genomgång lagbestämmelseren av i lagen rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkna om ringsrörelse i Sverige och i lagen EES-försäkringsgivares om verksamhet i Sverige i syfte att samla bestämmelserna i en gemensam lag för utländsk försäkringsverksamhet i Sverige oavsett om verksamheten bedrivs försäkringsgivare med säte inom EES av en eller inte. Lagförslaget bör utformas ett sådant sätt att försäkrings utanför EES får verka i Sverige under likartade förutsättningar som EES-försäkringsgivare, i den utsträckning EG:s regler så medger som och grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav är tillgodoom sedda.

Utredningsarbetet

Utredaren bör oförhindrad att även ta upp andra frågor inom vara området än de som särskilt har angetts här. Utredaren skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 om och beaktande EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. om av 1988:43.

i

å

1996:77 Bilaga 1 327

Samråd bör i erforderlig omfattning med Finansinspektioäga rum nen och Utländska Försäkringsbolags Förening. Utredarens uppdrag bör vara slutfört senast den 1 september 1995.

Finansdepartementet

1996:77 329

2 Bilaga

rätt för utländska

Lag 1950:272 om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse

i Sverige

Utfärdad: 1950-06-09

Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1578

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för utländska försäkringsforetag att driva forsäkringsrörelse i Sverige. Lagen gäller inte för sådana försäkringsgivare omfattas lagen 1993: 1302

som av

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Regeringen eller, om

efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela

särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskapema EG och Schweiz.

Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom generalagent syssloman här i landet, det har fått tillstånd

som om av regeringen koncession till detta.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den myndighet har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i

som fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked.

Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får ett utländskt försäkringsföretag har erhållit koncession

som medges att generalagenten driva annan rörelse här i landet än

genom

12 16-0702

330 Bilaga 2 1996:77

försäkringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.

Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas den får lämna sådant medgivande.

av som

Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland. Lag 1995:781.

l a § Utöver vad som följer av 1 § andra stycket får ett utländskt försäkringsföretag, under förutsättning att Finansinspektionen lämnar tillstånd därtill, i Sverige marknadsföra försäkringar avseende risker i detta land, om det sker genom förmedling av ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige och de båda företagen tillhör

samma koncem eller har samarbetsavtal med varandra.

Tillstånd enligt första stycket skall lämnas verksamheten inte

om bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat. Lag 1993: 1305.

2 § Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland.

Med skadeförsäkring i denna lag sådana försäkringar

avses som

i 2 kap. 3 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livanges a försäkring sådana försäkringar i 2 kap. 3 b § försäk-

avses som anges ringsrörelselagen.

Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 16 får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar

a som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörel-

selagen samt för avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 10 § fjärde stycket och 16 a behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna l b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Ersättning, utges i form livränta eller sjukränta, tillhör

som av endera livförsäkring eller annan försäkring beroende vilket

av dessa slag försäkringar har meddelats. Har sådan ränta

av som en inköpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

1996:77 Bilaga 2 331

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna livförsäkring i

om 10 15 § tredje och fjärde styckena samt 17 och 28 §§ i tillämpliga delar. Lag 1995:781.

2 a § Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser

om trafikförsäkring finns i trafikskadelagen 1975: 1410.

I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem eller mot premie är

en som beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelserna

om beräkning av premiereserv i 10 § fjärde stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får i fråga sådan livförsäkring i 2 kap. 3 b §

om som avses första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen 1982:713 medge undantag från 13 § och, det finns särskilda skäl, från övriga

om bestämmelser om livforsäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga försäkring. Lag

om 1995:781.

3 § Utländskt försäkiingsföretag må för sin rörelse här i riket hava

än generalagent. Denne må, därest sådant förbjudes i mer en företagets fullmakt för honom, använda ombud vid rörelsens drivande. Lag 1982:1083.

4 § Generalagenten skall ha behörighet att företagets vägnar här i landet driva försäkringsrörelsen samt att ta emot stänming och tala och svarai alla rättsförhållanden har samband med försäkrings-

som rörelsen. Han skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken.

Generalagentur får även innehas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller svenskt handelsbolag,

av vars samtliga bolagsmän har behörighet enligt vad som sägs i första stycket. För fullgörande av de skyldigheter åligger generalagen-

som ten skall företaget utse ett ombud uppfyller kraven i första

som stycket. Lag 1993; 1305.

332 Bilaga 2 1996:77

5 § Utländskt försäkringsföretag, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall i alla av företagets verksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt pliktig att

vara svara infor svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

Företagets verksamhet här i riket skall sätt i denna lag sägs stå under tillsyn av Finansinspektionen. Lag 1993: 1305.

5 a § Med bankinstitut avses i denna lag bankaktiebolag, Sparbank och medlemsbank. Lag 1995: 1578.

Om koncession m.m.

6 § Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande.

Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten, dels bevis att företaget det sätt och under de villkor,

som Finansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades in.

Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkrin g och särskilt för skadeförsäkring.

Deponeringen skall ske i värdehandlingar, Finansinspektio-

som

godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske nen med det lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla det finns skäl till det.

om

Bestämmelser om att Finansinspektionen f°ar medge företag undantag från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter vad verksamhetsplanen

om skall innehålla och vilka ytterligare handlingar skall fogas till

som ansökan. Lag 1995:781.

7 § Regeringen beviljar koncession ansökan har skett enligt 6 §

om och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven en sund försäkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen generalagenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare.

..

J

1996:77 Bilaga 2 333

Koncession beviljas tills vidare eller, det finns särskilda om omständigheter, för bestämd tid, högst tio och därutöver till det

löpande räkenskapsårets slut.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen 1982:713. Avser ansökan endast ändring beviljad koncession får Finanav sinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, ärendet inte om är av principiell betydelse eller i övrigt synnerlig vikt. Lag av 1995:781.

8 § Sedan koncession beviljats, skola de i 6 § omnämnda, vid ansökningen fogade handlingarna förvaras hos Finansinspektionen. Om beviljande av koncession och godkännande generalagent skall av Finansinspektionen låta införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Lag 1993: 1305.

9 § Ansökan om förlängning av koncession, beviljats för som bestämd tid, skall prövas av den myndighet beviljat koncessiosom nen. Ansökningen skall inlämnas till Finansinspektionen senast sex månader före utgången den löpande koncessionen. av Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess godkännande av generalagenten. Har förlängning koncession beviljats eller generalagent av ny blivit godkänd, skall Finansinspektionen låta införa kungörelse därom i Post- och Inrikes Tidningar. Lag 1995:781.

9 a § Ansökan om medgivande för utländskt försäkringsföretag att driva annan rörelse här i landet än försäkringsrörelse skall lämnas in till Finansinspektionen och åtföljd fullmakt för generalagenvara av ten att beträffande den med ansökan avsedda verksamheten företräda företaget enligt vad som anges i 4 § första stycket. Lag 1993:1305.

Om försäkringsrörelsens bedrivande

10 § Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis att värdet den företaget gjorda om av av depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring gällde som

334 Bilaga 2 1996:77

vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan

ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket.

I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska avsättningar, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet för

löpande försäkringar premiereserv,

inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader beräknas

som uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut avsättning för oreglerade skador,

sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen inte har

som förfallit till betalning,

sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning och

förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 §

a utj ämningsavsättning upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf.

Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper bolaget.

Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande

av skadornas art.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter beräkning försäkring-

om av stekniska avsättningar.

Vid beräkning premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7

av kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Lag 1995: 1568.

11 § /Upphör att gälla Uzden dag regeringen bestämmer/ För livförsäkring skola, icke med hänsyn till försäkringens särskilda

om natur anledning till undantag föreligger, grunder upprättas beträffande

beräkning av försäkringspremier och premiereserv; försäkringstagares rätt till återköp och fribrev; belåning av försäkringsbrev hos företaget; verkan av underlåten premiebetalning; försäkringstagares rätt när, annorledes anledning

än av som avses under 2 eller försäkringen upphör i förtid eller företaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall;

1996:77 Bilaga 2 335

förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Lag 1982:1083.

12 § För dei 11 § första stycket angivna grunderna för beräkning av forsäkiingspremier och premiereserv samt för de i 1 1 § andra stycket angivna grunderna for beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och 6 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713 i tillämpliga delar.

12 a § Senast när grunder som har angetts i 11 § första stycket börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas redogörelse för de konsekvenser en grunderna får för försäkringstagarna och försäkringsföretaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. Lag 1995:781.

13 § Om ett forsäkringsföretag driver direkt försäkringsrörelse, skall vad som sägs om skuldtäckning i 7 kap. 9 § första-tredje styckena, 9 a-10 c §§, 10 e § samt 10 f § försäkringsrörelselagen 1982:713 eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon dessa bestämmelser av gälla för företaget. I de tillgångar som skall användas för skuldtäckning får räknas in 90 procent av deponeringen enligt 6 och 10 §§ under förutsättning att deponeringen till den delen består värdehandlingar f°ar av som användas för skuldtäckning med tillämpning bestämmelserna i av första stycket och som inte beaktas enligt 16 § första stycket tredje a meningen. De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige. Generalagenten skall se till att det till Finansinspektionen lämnas uppgifi om de försäkringstekniska avsättningar storlek, hur dessa har beräknats avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringsamt om en eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela nämnare föreskrifter uppgiftsskyldigheten. Lag om 1995: 1568.

13 a § har upphävts genom lag 1995:781.

14 § Generalagenten skall se till att sådana riktlinjer i 7 som anges

kap. 10 g § försäkringsrörelselagen 1982:713 upprättas och att

riktlinjema följs. Generalagenten skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.

336 Bilaga 2 1996:77

Generalagenten skall se till att försäkringstagama och den som

att teckna livförsäkring i företaget informeras om det avser en huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen f°ar meddela

föreskrifter hur informationen skall lämnas och vad den skall

om innehålla. Lag 1995:781.

15 § Generalagenten skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar används for skuldtäckning och till gångamas

som värde.

Om tillgång, antecknats i registret, har upplåtits med sådan

en som rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

Försäkiingstagamas förrnånsrätt enligt 4 § förrnånsrättslagen

a 1970:979 följer med fordran som grundas avtal om

livförsäkring, eller

återförsäkring avseende livförsäkring.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar finns upptagna i det

som register som anges i första stycket, när företaget försätts i konkurs eller utmätning eller särskild administration träder in.

äger rum

Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt Lag 1995 :78

15 § För försäkring annat slag än sådan sjuk-, olycksfalls- och

a av avgångsbidragsförsäkring, beträffande vilken bestämmelserna om livförsäkring tillämpas med stöd av 2 § fjärde stycket, skall depositionen enligt 6 § andra stycket inom åtta månader efter utgången

av

varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger

det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som

gällde vid räkenskapsårets utgång. Om bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret överstiger depositionen enligt första stycket, skall depositionen uppgå till ett belopp motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret.

som

För den ytterligare deposition, utöver vad föreskrivs i 6 §

som andra stycket, som första och andra styckena kan ge upphov till gäller bestämmelsemai 6 § fjärde stycket.

Överstiger det sammanlagda beloppet av vad ett försäkringsföretag har deponerat väsentligt den premieinkomst som anges i andra stycket, får Finansinspektionen medge företaget att ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en deposition enligt första stycket. Lag 1993: 1305.

1996:77 Bilaga 2 337

16 § Tillgångar som ett utländskt försäkringsföretag enligt 10 och 15 a deponerat i bankinstitut och som inte beaktats enligt 16 a § första stycket tredje meningen eller använts för skuldtäckning, får användas endast till betalning

av

fordringar grund av försäkringsavtal, som tillhör företagets rörelse här i landet,

böter, viten, avgifter och ersättningar som med anledning av denna rörelse kan åläggas företaget, generalagenten eller ombud som utsetts av företaget enligt 4 § andra stycket eller 27 § och

ett administrationsbos fordringar hos företaget i händelse av särskild administration av företagets livförsäkringsrörelse här i landet. Lag 1995:781.

16 a § För ett försäkringsföretag som driver verksamhet enligt denna lag gäller bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp i l kap. 8 a § första och andra styckena och 7 kap. 22--27 försäkringsrörelselagen 1982:713 samt, i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 nämnda lag, 12 och 13 §§ lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Garantibeloppet för verksamheten i Sverige skall dock för livförsäkring uppgå till ett belopp

som motsvarar 400 000 ecu och för skadeförsäkring till halva det minimibelopp som anges i 7 kap. 27 § första och andra styckena försäkringsrörelselagen. Tillgångar som ett försäkringsföretag enligt

10 och 15 §§ deponerat i bankinstitut skall beaktas vid bedöm-

a ning kravet garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett

av om belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet.

En tredjedel av solvensmarginalen för livförsäkring, eller garantibeloppet om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1--3 försäkringsrörelselagen samt, i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 nämnda lag, av balanserad vinst.

Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige.

Bestämmelser att Finansinspektionen i vissa fall får medge

om undantag från bestämmelserna beräkning solvensmarginalen

om av och lokalisering av tillgångar finns i 23 a Lag 1993:1305.

338 Bilaga 2 1996:77

17 § Försäkringstekniska utredningar och beräkningar, angå

som utländskt försäkringsföretags här i riket drivna livförsäkringsrörelse, skola utföras under överinseende av en av Finansinspektionen godkänd aktuarie. Lag 1993: 1305.

18 § Utländskt försäkringsföretag må icke utan Finansinspektionens medgivande sluta avtal om atti återförsäkring avgiva livförsäkring hörande till företagets rörelse här i riket. Lag 1993:1305.

19 § Ett försäkringsföretag eller dess företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som företaget enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i landet. Lag 1995:781.

20 § Generalagenten skall övervaka att anskaffning ansökningar

av om försäkring hos företaget sker ett sätt överensstämmer med

som god affärssed.

På begäran av den som biträtt ett försäkringsföretag i dess verksamhet enligt första stycket skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll sådant intyg

om erfordras för att driva liknande verksamhet i annat land

som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-land. Företaget och den som begär intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet. Lag 1993:1305.

21 § Utländskt försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse här i landet, skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland. I meddelandena får inte lämnas uppgift

av innebörd att företaget att fullgöra i denna lag föreskriven

genom skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller att det beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska staten.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både de allmänna

om försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den förs som avses i brevet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om den information ett

som försäkringsföretag skall lämna till forsäkringstagama

och till den som avser att teckna en försäkring i företaget.

1996:77 Bilaga 2 33 9

1meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser delägare eller

av garanter om dessa belopp inräknats i fondema. Lag 1995:781.

22 § Kan generalagenten utöva sitt uppdrag, vare sig emedan han

vidare är enligt 4 § behörig eller av annan anledning, eller avsäger han sig uppdraget eller återkallas fullmakten, skall för tiden till dess hindret upphört eller ny generalagent blivit befullmäktigad och

av Finansinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att å företagets vägnar mottaga stämning och i övrigt företräda företaget med avseende redan meddelade försäkringar. Om förordnande

av ombud låte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagivande i Postoch Inrikes Tidningar. Intill dess förordnande som nu sagts blivit kungjort, äge försäkringstagare hos Finansinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till företaget. Lag 1993:1305.

Om tillsyn å försäkringsrörelsen

22 a § Finansinspektionen skall verka för en sund utveckling av den verksamhet som bedrivs av utländska försäkringsföretag här i landet. Inspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter. Lag 1993:1305.

23 § Det åligger generalagenten att, när företaget börjat sin verksamhet här i riket, därom ofördröj ligen underrätta Finansinspektionen. Lag 1993:1305.

23 a § Om ett utländskt försäkringsföretag har ansökt tillstånd i

om ett eller flera andra EES-länder att driva verksamhet agentur

genom eller filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge företaget följ ande förmåner, vilka endast kan medges samtidigt:

Den del deponeringen enligt 6 § andra stycket skall beaktas

av som enligt 16 a § första stycket tredje meningen behöver företaget inte göra i mer än ett av dessa länder.

Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till företagets verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra ländema.

De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat av dessa länder.

340 Bilaga 2 1996:77

I ansökan skall företaget ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade Soliditeten hos agenturema eller filialema och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall göras i det landet.

Ett medgivande får lämnas endast samtliga behöriga myndig-

om heter hos vilka företaget ansökt förmåner tillstyrker ansökan. Om

om företaget har valt någon annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen den företaget

av av angivna utländska myndigheten underrättats om att myndigheten kommer att kontrollera företagets soliditet även beträffande företagets verksamheti Sverige. Finansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.

Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet. Lag 1993:1305.