AD 1993 nr 24

Fråga om arbetsgivares primära förhandlingsskyldighet enligt 11 § första stycket första meningen medbestämmandelagen. - En arbetsgivare är sedan år 1982 medlem i en arbetsgivarorganisation och därmed bunden av kollektivavtal avseende löner och andra anställningsvillkor i förhållande till arbetstagarorganisationen A.A.rbetsgivaren är vidare bunden av ett år 1989 av arbetsgivaren ingånget kollektivavtal med arbetstagarorganisationen B avseende löner och andra anställningsvillkor. Oavsett huruvida de båda kollektivavtalen är s.k. konkurrerande kollektivavtal med företräde vid avtalstillämpningen för avtalet med organisationen A har arbetsgivaren funnits förhandlingsskyldig enligt 11 § medbestämmandelagen (även) i förhållande till organisationen B, som när förhandlingsskyldigheten aktualiserades hade en medlem anställd hos arbetsgivaren.

Svenska Gruvindustriarbetareförbundet

mot

Maskinentreprenörerna och H.s Hjulgrävmaskiner Aktiebolag i Jokkmokk.

Medbestämmandelagen innehåller bl.a. följande bestämmelser om arbetsgivares s.k. primära förhandlingsskyldighet.

11 § Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma skall iakttagas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets- och anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl --- enligt första stycket.

H.s Hjulgrävmaskiner AB (bolaget) bedriver verksamhet med maskinell s.k. skrotning - avlägsnande av bergmaterial som medför risk för ras - i gruvor och andra bergrum. Skrotningen utförs av anställda hos bolaget med hjälp av specialutrustade grävmaskiner.

Bolaget är sedan den 1 januari 1982 medlem i Maskinentreprenörerna och därmed bundet av det s.k. entreprenadmaskinavtalet i förhållande till Svenska Byggnadsarbetareförbundet (SBAF).

Bolaget är också bundet av kollektivavtal i förhållande till Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 12 i Kiruna (Gruv-tolvan). Detta avtal, vilket slöts år 1989 mellan bolaget och Gruv-tolvan, gäller för personal som är verksam med bergarbete i form av maskinell skrotning av gruvort och bergrum vid LKAB:s och Viscaria AB:s gruvor i Kiruna. Det innehåller bl.a. följande.

§2

Parterna är överens om att tillämpa riksavtalet mellan Svenska Gruvindustriarbetareförbundet och SFO Branschkommitté Mineral samt lokala specialbestämmelser gällande mellan Luossavaara-Kiirunavaara AB och Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelningar 4, 12, 40 och 135 med månadslön enligt bilaga 1.

§3

Arbetstider

Parterna är överens om att arbetstidens förläggning är den för varje arbetsplats i avtal mellan Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 12 i Kiruna och Luossavaara-Kiirunavaara AB och Viscaria AB gällande skiftform och schemaläggning och antas som avtal mellan H.s Hjulgrävmaskiner AB och avdelning 12 i Kiruna.

Undantag från arbetstidslagens bestämmelser bestäms genom överenskommelse mellan parterna.

§4

Arbetsgivaren förbinder sig att teckna de försäkringar och uppfylla övriga villkor som finns lagstadgat eller avtalat om mellan Luossavaara- Kiirunavaara AB och Viscaria AB och Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 12 i Kiruna, och skall efter framställan från den avtalsslutande organisationen lämna denne uppgifter som skäligen kan erfordras för att denne skall kunna fullgöra normal facklig bevakning.

§ 4:1

För täckande av kostnaderna för facklig bevakning som ligger utanför angivna lagar och avtal skall arbetsgivaren till Svenska Gruvindustriarbetareförbundet inbetala varje månad ett fackligt bidrag motsvarande 1 % av bruttolönesumman för de kollektivanställda som arbetar under detta avtal.

§5

Fackföreningsavgift

Arbetsgivaren åtar sig att inkassera fackföreningsavgifter för medlemmar i Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 12 i Kiruna, vilka f n motsvarar 2,15 % av bruttolönen och inleverera dessa 1 gång/månad till Svenska Gruvindustriarbetareförbundet.

§6

Skyddsverksamhet

Beträffande den lokala arbetarskyddsverksamhetens organisation skall de i det mellan LO och SFO av Svenska Gruvindustriarbetareförbundet och SFO Branschkommitté Mineral antagna arbetsmiljöavtalet med avvikelser för LKAB och Viscaria AB i tillämpliga delar gälla mellan parterna såsom kollektivavtal.

Därutöver skall de vid det lokala gruvföretaget gällande skyddsföreskrifterna följas, varvid fordon, maskiner och utrustning skall förses med sådan anordning till skydd för hälsa och olycksfall varom finns reglerat inom företaget.

174

Parterna är överens om att i lokala överläggningar träffa överenskommelser om tillämpningen av arbetsmiljöavtalet och företagshälsovården.

§7

Löner

Detta avtal får ej tagas till intäkt för sänkningar eller försämringar av förut utgående löner eller förmåner.

Parterna är vidare överens om att därest så erfordras de i detta avtal gällande lönerna skall uppräknas med samma örestal varmed lönerna höjs i lokalavtalet mellan Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelningar och Luossavaara-Kiirunavaara AB.

§8

Semesterersättning

Semesterlön utgår med 13,6 % på samtliga löneelement exklusivt pensionsförmån, rekreationsbidrag och avlöst förmån för nyttjanderätt till fritidsanläggningar.

§9

Giltighetstid

Detta avtal löper med samma utlöpningstid som avtalet mellan Svenska Gruvindustriarbetareförbundet och SFO Branschkommitté Mineral.

Avtalet utskrivs i --- tillställs Svenska Gruvindustriarbetareförbundet.

År 1991 utförde bolaget skrotning hos LKAB i Kiruna enligt entreprenadkontrakt. Mot slutet av året stod det klart att LKAB avsåg att inte förlänga kontrakten. Enligt bolagets bedömande skulle detta medföra en driftsinskränkning och därmed en nedskärning av bolagets personalstyrka. Bolaget genomförde därför den 21 november 1991 en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen med SBAF:s avdelning 44 om uppsägningar på grund av arbetsbrist. Förhandlingen resulterade i enighet om att fem arbetstagare skulle sägas upp. En av dessa var medlem i Svenska Gruvindustriarbetareförbundet (Gruv). Bolaget påkallade inte förhandling med Gruv-tolvan.

Gruv har efter stämning till arbetsdomstolen på Maskinentreprenörerna och bolaget gjort gällande att bolaget brutit mot 11 § medbestämmandelagen genom att inte på eget initiativ förhandla med Gruv- tolvan inför beslutet om driftsinskränkningen. Med hänvisning därtill har Gruv yrkat att bolaget skall förpliktas att till Gruv utge allmänt skadestånd med 40000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 28 april 1992 tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till käromålet. Ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader. Arbetsdomstolen har med parternas samtycke avgjort målet utan huvudförhandling, sedan parterna vid sammanträde för muntlig förberedelse och i skrifter utvecklat sin talan. Av vad parterna därvid har anfört skall här återges följande.

Svenska Gruvindustriarbetareförbundet

Parterna är ense om att driftsinskränkningen innebar att bolaget var förhandlingsskyldigt enligt 11 § medbestämmandelagen. Eftersom bolaget var bundet av kollektivavtal med Gruv-tolvan skulle bolaget ha påkallat och genomfört förhandling också med Gruv-tolvan.

Arbetsgivarparterna har hävdat att kollektivavtalet mellan bolaget och Gruv-tolvan inte medfört förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen. De har därvid hänvisat till att avtalet med Gruv- tolvan tillkommit efter det att bolaget blivit bundet av entreprenadmaskinavtalet. Enligt arbetsgivarparternas mening skulle avtalet med Gruv-tolvan därför, till följd av den praxis som arbetsdomstolen utvecklat beträffande "konkurrerande kollektivavtal", ha fått "verkan endast på organisationsplanet" och därmed inte vara ett sådant kollektivavtal som ger upphov till förhandlingsskyldighet enligt 11 §.

Arbetsgivarparternas ståndpunkt är oriktig. Kollektivavtalet mellan bolaget och Gruv-tolvan är ett för bolaget som arbetsgivare bindande kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor. Det är alltså inte fråga om ett sådant avtal med verkan enbart på organisationsplanet och inte för arbetsgivaren, som omnämns bl.a. i förarbetena till medbestämmandelagen och som inte anses medföra förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen. Huruvida entreprenadmaskinavtalet och avtalet med Gruv-tolvan är att bedöma som "konkurrerande kollektivavtal" saknar betydelse för frågan om denna förhandlingsskyldighet. Det skall likväl tilläggas, att det enligt Gruvs mening är endast bolagets kollektivavtal med Gruv-tolvan som är tillämpligt på det arbete som bolaget utför i gruvorna.

Bolaget har alltså genom sin underlåtenhet att förhandla med Gruv-tolvan ådragit sig skadeståndsskyldighet för brott mot 11 § medbestämmandelagen. För Gruv var det mycket viktigt att få bevaka sin hos bolaget anställde medlems intressen i samband med driftsinskränkningen.

Maskinentreprenörerna och bolaget

Det vitsordas att driftsinskränkningen var sådan att bolaget var skyldigt att på eget initiativ påkalla förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. Alla kollektivavtal medför dock inte att den avtalsslutande arbetstagarorganisationen blir berättigad till sådan förhandling. Detta kan visserligen inte utläsas direkt av lagtexten. Av lagens förarbeten (prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 352) och uttalanden i litteraturen framgår emellertid att det i regel är sådana kollektivavtal som reglerar löner och allmänna anställningsvillkor som medför förhandlingsskyldighet enligt 11 § för arbetsgivaren gentemot den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, medan förhandlingsskyldighet däremot inte följer av exempelvis kollektivavtal med verkan endast på organisationsplanet.

Entreprenadmaskinavtalet och bolagets avtal med Gruv-tolvan är hos bolaget s.k. konkurrerande kollektivavtal, eftersom entreprenadmaskinavtalet är tillämpligt på allt sådant arbete som bolagets anställda utför i gruvor och andra bergrum. Enligt arbetsdomstolens praxis gäller i denna situation att det först träffade avtalet, d.v.s. i förevarande fall entreprenadmaskinavtalet, skall tillämpas med avseende på löner och allmänna anställningsvillkor. Så

176

har också skett. Verkan av avtalet med Gruv-tolvan är begränsad till att bolaget enligt detta avtal är skyldigt att fullgöra vissa förpliktelser mot Gruvtolvan, såsom att betala granskningsarvode och inkassera fackföreningsavgifter. Avtalet har alltså verkan endast på organisationsplanet och medför därmed inte förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen.

Ett annat synsätt vore helt orimligt redan av praktiska skäl. Inom avtalsområden där konkurrerande kollektivavtal är en vanlig företeelse skulle dubbla eller tredubbla förhandlingar enligt 11 § bli en realitet. Detta kan inte ha varit lagstiftarens avsikt.

Bolaget var följaktligen inte skyldigt att inför driftsinskränkningen förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen med Gruv-tolvan, utan enbart med SBAF:s avdelning 44. Gruvs käromål är därför ogrundat.

Domskäl

Mellan parterna är ostridigt att den ifrågavarande driftsinskränkningen utgjorde en sådan viktigare förändring av bolagets verksamhet som avses i 11 § första stycket första meningen medbestämmandelagen.

En arbetsgivares förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen gäller gentemot arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Om fråga särskilt angår arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare i förhållande till vilken arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal, är arbetsgivaren dock enligt 13 § medbestämmandelagen skyldig att förhandla enligt 11 §, d.v.s. på eget initiativ och innan beslut fattas, med den organisationen.

I målet är inte fråga om förhandlingsskyldighet enligt 13 § medbestämmandelagen, utan enbart om den direkt på 11 § grundade förhandlingsskyldigheten.

Arbetsgivarparternas uppfattning att bolaget inte varit förhandlingsskyldigt enligt 11 § i förhållande till Gruv-tolvan grundas enligt vad som framgått i målet främst på vissa uttalanden i propositionen om medbestämmandelagen (prop. 1975/76:105 bilaga 1). I specialmotiveringen till 11 § anfördes sålunda bl.a. följande (a. prop. s. 352, understrykningar gjorda av arbetsdomstolen):

"Lagtexten preciserar inte närmare vilka slag av kollektivavtal som medför förhandlingsrätt. Kollektivavtalet skall dock vara bindande för arbetsgivaren. Finns kollektivavtal som inte har sådan bindande verkan för arbetsgivaren, t.ex. i vissa fall och på vissa områden kollektivavtal av s.k. rekommendationsavtals natur eller i övrigt kollektivavtal med verkan enbart på organisationsplanet, medför ett sådant avtal inte förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren enligt 1l§. Eftersom 11 § liksom övriga paragrafer som ger kollektivavtalsbärande organisation rätt till förhandling eller information är dispositiv, kan det tänkas att även andra kollektivavtal skall tolkas så att det har varit mellan parterna avsett att avtalet skall innebära enbart en viss konkret förpliktelse, men inte dra med sig rätt till inflytande i arbetsgivarens verksamhet enligt lagens regler.

Normalt blir det de vanliga kollektivavtalen om löner och allmänna anställningsvillkor som grundar rätten till förhandling enligt paragrafen. ---"

Som framgår av de återgivna uttalandena slås till en början fast att de kollektivavtal som åsyftas i 11 § medbestämmandelagen skall vara bindande för den enskilde arbetsgivaren. Det är alltså inte tillfyllest med ett kollektivavtal som är slutet av en arbetsgivarorganisation som arbetsgivaren tillhör men som har verkan enbart för organisationen, inte för dess enskilda medlemmar. Denna situation är emellertid inte aktuell i målet. Kollektivavtalet mellan bolaget och Gruv-tolvan är ostridigt bindande för bolaget, och det utgör dessutom ett vanligt kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor.

Huruvida avtalet med Gruv-tolvan är ett med entreprenadmaskinavtalet hos bolaget "konkurrerande kollektivavtal" eller ej saknar betydelse för frågan, om avtalet medfört förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen. Den rättspraxis som har utvecklats rörande konkurrerande kollektivavtal befriar en arbetsgivare från skyldigheten att tillämpa ett av två för honom i och för sig bindande kollektivavtal i den mån som de båda avtalen inte kan tillämpas samtidigt. Motsvarande problem uppkommer över huvud taget inte när det gäller förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen. Att arbetsgivaren i en viss fråga är förhandlingsskyldig gentemot en avtalsslutande arbetstagarorganisation hindrar inte att han samtidigt är förhandlingsskyldig även gentemot en annan avtalsslutande arbetstagarorganisation rörande samma fråga.

Med anledning av vad arbetsgivarparterna har anfört om att det skulle vara "orimligt" att arbetsgivaren sålunda kan vara förhandlingsskyldig enligt 11 § medbestämmandelagen gentemot två eller flera kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationer skall framhållas att denna situation i praktiken är synnerligen vanlig. Det kan räcka med att peka på alla de fall där arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal såväl i förhållande till ett tjänstemannaförbund som ett arbetareförbund och därmed obestridligen förhandlingsskyldig enligt 11 § gentemot båda organisationerna.

Varken lagtext eller förarbeten ger minsta antydan om att annat avsetts gälla för det fall att arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal i förhållande till två arbetstagarorganisationer som organiserar samma kategori av arbetstagare och sluter kollektivavtal för samma slags arbete. Det torde tvärtom ha varit en från föreningsrättsliga synpunkter nödvändig förutsättning för att lagstiftaren skulle kunna uppställa kravet på kollektivavtalsförhållande för förhandlingsrätt enligt 11 §, att varje arbetstagarorganisation har möjligheten att tillvinna sig denna förhandlingsrätt genom att sluta kollektivavtal med arbetsgivaren. Den begränsning av förhandlingsskyldigheten enligt 11 § som har funnits påkallad av bl.a. praktiska skäl har i stället åstadkommits just genom kravet på att det skall föreligga ett för arbetsgivaren bindande kollektivavtal med arbetstagarorganisationen för att denna skall vara berättigad till förhandling enligt 11 § (se a. prop. s. 218-220).

Arbetsgivarparterna synes möjligen även vilja göra gällande att kollektivavtalet mellan bolaget och Gruv-tolvan skall tolkas så, att det endast avsetts medföra vissa begränsade förpliktelser för bolaget men däremot inte att ge Gruv-tolvan den rätt till inflytande i bolagets verksamhet som följer av bl.a. 11 § medbestämmandelagen. I målet har emellertid inte framkommit något som ger stöd för att arbetsgivarsidan när avtalet träffades gett arbetstagarsidan anledning anta att man på arbetsgivarsidan ville tillägga avtalet en sådan innebörd.

Det skall slutligen nämnas att arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt 11 § normalt förutsätter att den kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationen har åtminstone någon medlem som är anställd hos arbetsgivaren (se a. prop. s. 352). I målet är ostridigt att en medlem i Gruv var anställd hos bolaget när driftsinskränkningen aktualiserades. Nämnda förutsättning var alltså uppfylld.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att bolaget bröt mot 11 § medbestämmandelagen genom att inte före beslutet om driftsinskränkningen på eget initiativ förhandla med Gruv-tolvan. Bolaget är på grund därav skyldigt att utge allmänt skadestånd till Gruv. Lagbrottet framstår inte som på något sätt ursäktligt, och arbetsdomstolen finner inte heller i övrigt skäl att bestämma skadeståndet till lägre belopp än yrkade 40 000 kr.

Arbetsgivarparterna skall som förlorande ersätta Gruv för dess rättegångskostnader.

Domslut

Domslut

1. H.s Hjulgrävmaskiner AB förpliktas att till Svenska Gruvindustriarbetareförbundet för brott mot 11 § medbestämmandelagen utge allmänt skadestånd med fyrtiotusen (40000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 28 april 1992 tills betalning sker.

2. Maskinentreprenörerna och H.s Hjulgrävmaskiner AB förpliktas att med hälften vardera ersätta Svenska Gruvindustriarbetareförbundet för rättegångskostnader med sjuttontusensjuhundrafemtiosex (17756) kr, varav 16 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6§ räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom tills betalning sker. Av den totala ersättningen utgör 3 300 kr mervärdeskatt.

Dom 1993-02-17, målnummer A-101-1992

Ledamöter: Ove Sköllerholm, Christian Tydén och Göte Larsson. Enhälligt.

Sekreterare: Margareta Palmstierna